Europaparlamentets ändringar antagna den 6 februari 2014 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för rekonstruktion av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam rekonstruktionsmekanism och gemensam bankrekonstruktionsfond och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (COM(2013)0520 – C7-0223/2013 – 2013/0253(COD))(1) (Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

P7_TA(2014)0095 A7-0478/2013

Ändring 1
EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGSFÖRSLAG(2)
till kommissionens förslag
---------------------------------------------------------
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING
om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för rekonstruktion av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam rekonstruktionsmekanism och gemensam bankrekonstruktionsfond och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande(3),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(4),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5), och

av följande skäl:

(1)  Att upprätthålla och fördjupa den inre marknaden för banktjänster är avgörande för att främja den ekonomiska återhämtningen i unionen. Emellertid har den rådande finansiella och ekonomiska krisen visat att den inre marknadens funktion här är hotad och att risken för finansiell fragmentering ökar. Interbankmarknaderna har blivit mindre likvida och gränsöverskridande bankverksamhet minskar på grund av fruktan för spridningseffekter, brist på förtroende för andra nationella banksystem och för medlemsstaternas möjligheter att stödja banker. Detta är ett verkligt problem på en inre marknad där bankinstitut får utnyttja ett ”europeiskt pass” och där de flesta av dem är verksamma i flera medlemsstater.

(2)  Det finns skillnader i nationella rekonstruktionsförfaranden och administrativa rutiner och det saknas ett enhetligt beslutsfattande på EU-nivå för rekonstruktion av gränsöverskridande banker. Detta bidrar till bristen på förtroende och instabiliteten på marknaden, eftersom de inte erbjuder säkerhet och förutsägbarhet när en bank hamnar på obestånd. Rekonstruktionsbeslut som fattas på nationell nivå och enligt icke-harmoniserade ramar kan leda till snedvridning och på sikt undergräva den inre marknaden.

(3)  Särskilt den olika praxis i medlemsstaterna vid behandlingen av bankernas fordringsägare och vid undsättning av banker på obestånd inverkar på den upplevda kreditrisken, soliditeten och solvensen i dessa bankers fall. Detta undergräver allmänhetens förtroende för banksektorn och stör etableringsfriheten och det fria tillhandahållandet av tjänster på den inre marknaden, eftersom finansieringskostnaderna inte är vad de skulle vara utan sådan skiljaktig praxis i medlemsstaterna.

(4)  Skillnader mellan rekonstruktionsregler i olika medlemsstater, inklusive motsvarande administrativa förfaranden, kan göra att banker och kunder får högre lånekostnader bara på grund av etableringsställe och inte på grund av sin faktiska kreditvärdighet. Dessutom kan bankkunder i vissa medlemsstater få högre låneräntor än i andra oberoende av sin kreditvärdighet.

(4a)  Vissa medlemsstaters oförmåga att ha välfungerande institutioner när det gäller bankrekonstruktion har ökat bankkrisens skadeverkningar under de senaste åren.

(4b)  Nationella myndigheter kan ha incitament att rädda bankerna med offentliga medel innan en rekonstruktionsprocess kommer i fråga och inrättandet av en europeisk rekonstruktionsmekanism är därför avgörande för att skapa lika villkor och en mer neutral metod för att avgöra om en viss bank bör rekonstrueras.

(5)  Den inre marknaden kommer att förbli splittrad, så länge regler, förfaranden och metoder för rekonstruktionskostnadernas fördelning förblir nationella liksom de uppbådade och använda medlen för att finansiera rekonstruktionen. Dessutom har de nationella tillsynsorganen starka incitament att minimera bankkrisers potentiella effekter på deras nationella ekonomier. De vidtar då ensidiga åtgärder för att kontrollera banktransaktioner, exempelvis begränsningar av koncernintern överföring och utlåning – eller införande av högre likviditets- och kapitalkrav på dotterbolag inom deras jurisdiktioner som tillhör moderbolag på eventuellt obestånd. Nationella problem och tvister mellan hem- och värdmedlemsstater minskar kraftigt rekonstruktionsprocessernas effektivitet. Detta begränsar bankernas gränsöverskridande verksamhet och hindrar därmed utövandet av de grundläggande friheterna och snedvrider konkurrensen på den inre marknaden.

(6)  Europaparlamentets och rådets direktiv [](6)är ett viktigt framsteg i arbetet med att harmonisera de nationella bankernas rekonstruktionsregler och har föreskrivit om samarbete mellan rekonstruktionsmyndigheter vid hanteringen av multinationella bankers obestånd. Harmoniseringen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv [] är dock inte total och beslutsprocessen är inte centraliserad. I direktiv [] föreskrivs i huvudsak gemensamma rekonstruktionsverktyg och rekonstruktionsbefogenheter för medlemsstaternas nationella myndigheter. De ges dock en viss nivå av frihet att tillämpa verktygen och använda nationella finansieringsarrangemang för rekonstruktion. I direktiv [] förhindras inte helt att medlemsstaterna vidtar separata och potentiellt motstridiga beslut om rekonstruktion av gränsöverskridande koncerner, vilket kan påverka de totala rekonstruktionskostnaderna, trots de tillsyns- och medlingsbefogenheter som tilldelas den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten, EBA), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010(7). Eftersom det dessutom föreskriver om nationella finansieringsarrangemang, minskar det inte tillräckligt bankernas beroende av stöd via nationella budgetar och hindrar inte medlemsstaters skiljaktiga sätt att använda finansieringsarrangemangen.

(7)  För förverkligandet av den inre marknaden för finansiella tjänster är det av grundläggande betydelse att säkerställa effektiva och enhetliga rekonstruktionsbeslut om banker på obestånd inom unionen, bland annat om användningen av medel på unionsnivå. På den inre marknaden kan bankers obestånd i en medlemsstat påverka finansmarknadernas stabilitet i hela unionen. Säkerställande av effektiva och enhetliga rekonstruktionsregler och likvärdiga villkor för rekonstruktionsfinansiering i alla medlemsstater ligger inte bara i de medlemsstaters intresse där bankerna verkar, utan också i alla medlemsstaters allmänna intresse som ett medel att garantera likvärdiga konkurrensvillkor och få unionens inre marknad för finansiella tjänster att fungera bättre. Banksystem på den inre marknaden är nära sammankopplade, bankkoncerner är internationella och bankerna har en stor andel utländska tillgångar. Utan en gemensam rekonstruktionsmekanism får bankkriser i de medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen också större negativa systemeffekter även i icke deltagande medlemsstater. Inrättandet av den gemensamma rekonstruktionsmekanismen kommer att öka bankernas stabilitet i de deltagande medlemsstaterna och förhindra krisers spridningseffekter i icke deltagande medlemsstater. Detta kommer således att underlätta hela den inre marknadens funktion. Mekanismerna för samarbete avseende institut som är etablerade i både deltagande och icke-deltagande medlemsstater måste vara tydliga, och det är viktigt att säkerställa att icke deltagande medlemsstater inte diskrimineras.

(7a)  För att återskapa förtroende och trovärdighet i banksektorn kommer Europeiska centralbanken (ECB) att genomföra en omfattande balansräkningsbedömning av alla banker som står under direkt tillsyn. För de banker i deltagande medlemsstater som inte står under direkt tillsyn av ECB bör de behöriga myndigheterna, i samarbete med ECB, utföra en likvärdig balansräkningsbedömning som står i proportion till bankens storlek och affärsmodell. Detta skulle även bidra till att återskapa förtroendet och säkerställa att alla banker kommer att bli föremål för granskning.

(7b)  För att garantera lika villkor på hela den inre marknaden bör alla ramar för återhämtning och rekonstruktion av banker inom unionen styras av direktivet för återhämtning och rekonstruktion av banker[BRRD] och eventuella delegerade akter som har antagits till följd av detta. När de utför sina uppgifter enligt denna förordning bör kommissionen och nämnden agera i enlighet med kraven i det direktivet och de delegerade akterna. Det direktivet bör styra återhämtnings- och rekonstruktionsplanering, tidigt ingripande, villkor och principer för rekonstruktion liksom den gemensamma rekonstruktionsmekanismens användning av rekonstruktionsverktyg. Det främsta syftet med denna förordning är att täcka de aspekter som krävs för att säkerställa att den gemensamma rekonstruktionsmekanismen genomför det direktivet och att den ytterligare finansiering som krävs står till dess förfogande. Kommissionen och nämnden bör också omfattas av all annan relevant unionslagstiftning, däribland bindande tekniska standarder för tillsyn och för genomförande som utarbetats av EBA och antagits av kommissionen i enlighet med artiklarna 10–15 i förordning (EU) nr 1093/2010. Nämnden bör också omfattas av de riktlinjer och rekommendationer som EBA antar avseende BRRD-direktivet i enlighet med artikel 16 i den förordningen och i förekommande fall alla beslut som EBA fattar under den bindande medling som avses i artikel 19.3 i förordning (EU) 1093/2010.

(8)  De deltagande medlemsstaternas banker övervakas centralt av ECB i och med införandet av rådets förordning (EU) nr 1024/2013(8). Det finns därmed också en bristande överensstämmelse mellan unionens övervakning av sådana banker och hur dessa banker hanteras vid nationella rekonstruktionsförfaranden i enlighet med direktiv [BRRD].

(8a)  Förordning (EU) nr 1024/2013 ger en medlemsstat utanför euroområdet som själv valt att delta möjlighet att avsluta sitt nära samarbete med den gemensamma tillsynsmekanismen. En situation kan därför uppstå där en medlemsstat beslutar att lämna den gemensamma tillsynsmekanismen men som på sitt territorium har ett institut som erhåller rekonstruktionsfinansiering från den gemensamma rekonstruktionsfonden. Denna förordning kan när den revideras omfatta bestämmelser för att reda ut en sådan situation.

(9)  Banker i medlemsstater som fortfarande står utanför den gemensamma tillsynsmekanismen har på nationell nivå anpassade tillsyns-, rekonstruktions- och finansiella skyddssystem, medan bankerna i medlemsstater inom den tillsynsmekanismen omfattas av unionens tillsynssystem och nationella rekonstruktions- samt finansiella skyddssystem. För bankerna i de medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen skapar denna bristande överensstämmelse en konkurrensnackdel i förhållande till bankerna i de övriga medlemsstaterna. Eftersom tillsyn och rekonstruktion tillhör två olika nivåer inom den gemensamma tillsynsmekanismen, skulle ingripande på och rekonstruktion av banker i de medlemsstater som deltar i den mekanismen inte ske lika snabbt, konsekvent och effektivt som på banker i de medlemsstater som står utanför den. Detta inverkar negativt på dessa bankers finansieringskostnader och skapar en konkurrensnackdel för de medlemsstater där dessa banker verkar och stör den inre marknadens generella funktion. För att säkra lika villkor är det därför viktigt med en centraliserad rekonstruktionsmekanism för alla banker med verksamhet i de medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen.

(10)  Det delade rekonstruktionsansvaret mellan nationell nivå och EU-nivå bör anpassas till det delade tillsynsansvaret mellan dessa nivåer. Så länge som tillsynen är nationell i en medlemsstat, bör den fortfarande bära de finansiella konsekvenserna av att en bank hamnar på obestånd. Den gemensamma rekonstruktionsmekanismen bör därför bara omfatta banker och finansinstitut som är etablerade i medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen och omfattas av ECB-tillsyn inom ramen för den mekanismen. Banker i de medlemsstater som står utanför den mekanismen bör inte omfattas av den gemensamma rekonstruktionsmekanismen. Det skulle skapa fel incitament, om de omfattades av den. I synnerhet kan tillsynsmyndigheterna i dessa medlemsstater bli mera toleranta mot bankerna inom sina jurisdiktioner, eftersom de myndigheterna inte behöver bära den totala finansiella risken för dessas obestånd. För att säkerställa överensstämmelse med den gemensamma tillsynsmekanismen, bör den gemensamma rekonstruktionsmekanismen tillämpas på de medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen. Medlemsstater som ansluter sig till den gemensamma tillsynsmekanismen bör automatiskt också omfattas av den gemensamma rekonstruktionsmekanismen. Till slut väntas den gemensamma rekonstruktionsmekanismen omfatta hela den inre marknaden.

(11)  En gemensam bankrekonstruktionsfond (nedan kallad fonden) är ett väsentligt inslag, utan vilket en gemensam rekonstruktionsmekanism inte kan fungera väl. Olika nationella fondsystem skulle snedvrida tillämpningen av gemensamma bankrekonstruktionsregler på den inre marknaden. Om finansieringen av rekonstruktionen skulle förbli nationell, skulle kopplingen mellan statsfinanserna och banksektorn inte brytas och investerarna skulle fortsätta att fastställa lånevillkor utifrån bankernas etableringsort, snarare än deras kreditvärdighet. Den nuvarande allvarliga fragmenteringen av finansmarknaden skulle också finnas kvar. Fonden bör bidra till en enhetlig administrativ praxis vid rekonstruktionsfinansiering, till att inte förhindra utövandet av de grundläggande friheterna eller snedvrida konkurrensen på den inre marknaden på grund av olika nationell praxis. Fonden bör finansieras direkt av bankerna och bör byggas upp på unionsnivå, så att rekonstruktionsresurserna kan fördelas objektivt mellan medlemsstaterna. På så sätt kan den finansiella stabiliteten ökas och kopplingen begränsas mellan enskilda medlemsstaters upplevda finansiella ställning och finansieringskostnaderna för banker och företag som verkar i dessa medlemsstater. För att ytterligare bryta den kopplingen bör det vara förbjudet att låta den gemensamma rekonstruktionsmekanismen inverka direkt på medlemsstaternas finanspolitiska ansvar.

(12)  För att främja en korrekt och stabilt fungerande inre marknad är det därför nödvändigt att verka för att skapa en gemensam rekonstruktionsmekanism för alla medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen.

(13)  En för unionen gemensam rekonstruktionsmyndighets centraliserade tillämpning av bankrekonstruktionsreglerna i direktiv [BRRD] i de deltagande medlemsstaterna kan bara säkerställas, om reglerna för den gemensamma rekonstruktionsmekanismens upprättande och funktion är direkt tillämpliga i medlemsstaterna och olika tolkningar i olika medlemsstater undviks. För att garantera en harmoniserad tillämpning av rekonstruktionsverktygen bör nämnden tillsammans med kommissionen införa en rekonstruktionshandbok med klara och detaljerade riktlinjer för användningen av de rekonstruktionsverktyg som anges i direktiv [BRRD ]. Detta skulle gynna den inre marknaden som helhet, eftersom det bidrar till rättvis konkurrens och till att undanröja hinder för det fria utövandet av de grundläggande friheterna, inte bara i de deltagande medlemsstaterna utan också på hela den inre marknaden.

(14)  I linje med tillämpningsområdet för förordning (EU) nr 1024/2013, bör en gemensam rekonstruktionsmekanism omfatta alla kreditinstitut som är etablerade i de deltagande medlemsstaterna. Emellertid bör det inom en gemensam rekonstruktionsmekanism vara möjligt att direkt rekonstruera ett kreditinstitut i en deltagande medlemsstat, för att undvika asymmetrier på den inre marknaden vid hanteringen av institut på obestånd och borgenärer under en rekonstruktionsprocess. I den mån som moderbolag, värdepappersföretag och finansinstitut omfattas av ECB:s gruppbaserade tillsyn, bör de även omfattas av den gemensamma rekonstruktionsmekanismens tillämpning. Även om ECB inte kommer att övervaka dessa institut enskilt, kommer den att vara den enda tillsynsmyndighet som har en helhetsbild av koncernens risker, och indirekt av de enskilda koncernenheternas risker. Utesluter man enheter som omfattas av ECB:s gruppbaserade tillsyn från den gemensamma rekonstruktionsmekanismens tillämpning, omöjliggör man planerad rekonstruktion av bankkoncerner och antagande av en koncernrekonstruktionsstrategi, vilket gör rekonstruktionsbeslut mycket mindre effektiva.

(15)  Inom gemensam rekonstruktionsmekanism bör beslut fattas på den lämpligaste nivån. Nämnden och i synnerhet dess verkställande möte bör ha befogenhet att utarbeta och fatta alla beslut avseende rekonstruktionsförfarandet i största möjliga utsträckning, samtidigt som kommissionens roll enligt EUF-fördraget, särskilt artiklarna 114 och 107, respekteras.

(15a)  Kommissionen bör, när den utför sina uppgifter enligt denna förordning, agera åtskilt från sina övriga uppgifter och i strikt överensstämmelse med de mål och principer som fastställs i denna förordning och i direktiv [BRRD]. Åtskillnaden mellan uppgifterna bör garanteras genom en organisationsmässig åtskillnad.

(16)  Som den gemensamma tillsynsmekanismens tillsynsmyndighet kan ECB bäst bedöma om ett kreditinstitut är på obestånd eller på väg att bli det och om det inte finns några rimliga utsikter att en alternativ privat insats eller tillsynsåtgärd kan hindra dess obestånd inom rimlig tid. Nämnden bör vid sina verkställande möten, efter en ECB-anmälan och en bedömning av rekonstruktionsvillkoren, lämna ett förslag till beslut till kommissionen ▌om att placera ett institut under rekonstruktion.Det förslaget till beslut bör innehålla en rekommendation om en klar och detaljerad ram för rekonstruktionsverktygen och, i förekommande fall, för användningen av fonden. Inom denna ram bör nämnden vid sitt verkställande möte besluta om en rekonstruktionsordning och ålägga de nationella rekonstruktionsmyndigheterna vilka rekonstruktionsverktyg och rekonstruktionsbefogenheter som ska användas på nationell nivå. Utan att detta påverkar effektiviteten i nämndens beslutsförfaranden, bör nämnden sträva efter att nå konsensus när beslut fattas.

(17)  Nämnden bör ges beslutsbefogenheter, i synnerhet i samband med rekonstruktionsplanering, bedömning av rekonstruktionsmöjligheter, avlägsnande av hinder för rekonstruktion och förberedandet av rekonstruktionsinsatser. Nationella rekonstruktionsmyndigheter bör bistå nämnden vid rekonstruktionsplanering och förberedandet av rekonstruktionsbeslut. Eftersom utövandet av rekonstruktionsbefogenheter innebär tillämpningen av nationell lagstiftning, bör nationella rekonstruktionsmyndigheter ansvara för genomförandet av sådana.

(18)  För en väl fungerande inre marknad är det av avgörande vikt att samma regler tillämpas på alla rekonstruktionsåtgärder, oavsett om de vidtas av nationella rekonstruktionsmyndigheter enligt direktiv [BRRD] eller inom ramen för den gemensamma rekonstruktionsmekanismen. Kommissionen kommer att bedöma dessa åtgärder i enlighet med artikel 107 i EU-fördraget. Om användningen av finansieringsarrangemang för rekonstruktion inte innebär statligt stöd enligt artikel 107.1 det fördraget, bör kommissionen bedöma åtgärderna i analogi med artikel 107 EUF-fördraget för att garantera lika konkurrensvillkor på den inre marknaden. Om den fondanvändning som nämnden föreslagit vid sitt verkställande möte inte innebär statligt stöd enligt artikel 107 i EUF-fördraget och en underrättelse enligt artikel 108 i det fördraget därför inte är nödvändig, bör kommissionen för att säkerställa den inre marknadens integritet för deltagande och icke deltagande medlemsstater tillämpa de relevanta reglerna för statligt stöd enligt artikel 107 det fördraget på ett analogt sätt vid bedömningen av den föreslagna fondanvändningen. Nämnden bör inte besluta om en rekonstruktionsordning förrän kommissionen i analogi med reglerna om statligt stöd har konstaterat att fondanvändningen följer samma regler som ingrepp genom nationella finansieringsarrangemang.

(19)  För att garantera snabbt och effektivt beslutsfattande vid rekonstruktioner bör nämnden vara ett särskilt unionsorgan med särskild struktur, som motsvarar dess specifika uppgifter och som avviker från modellen för alla andra unionsorgan. Dess sammansättning bör trygga att vederbörlig hänsyn tas till alla relevanta intressen som står på spel vid rekonstruktioner. Nämnden bör verka genom verkställande möten och plenarmöten. Vid de verkställande mötena bör en verkställande och vice verkställande direktör delta samt ledamöter som utsetts av kommissionen och ECB och som bör verka på ett oberoende och objektivt sätt i hela unionens intresse. Med tanke på nämndens uppdrag bör den verkställande och vice verkställande direktören utses på grundval av meriter, kompetens, kunskap om bank- och finansfrågor samt erfarenhet inom finansiell tillsyn och reglering. Den verkställande direktören och vice verkställande direktören bör utses i ett öppet urvalsförfarande, om vilket Europaparlamentet och rådets bör hållas informerade i vederbörlig ordning. Urvalsförfarandet bör respektera principen om balans mellan könen. Kommissionen bör förse Europaparlamentets ansvariga utskott med en slutlista över kandidater till befattningarna verkställande direktör och vice verkställande direktör. Kommissionen bör lägga fram ett förslag till tillsättning av verkställande direktör och vice verkställande direktör inför Europaparlamentet för godkännande. Sedan Europaparlamentet godkänt det förslaget bör rådet anta ett genomförandebeslut om tillsättning av verkställande direktör och vice verkställande direktör. När nämndens verkställande möte behandlar rekonstruktionen av en bank eller koncern med etablering i bara en deltagande medlemsstat, bör den också kalla och i beslutsprocessen involvera den berörda medlemsstatens utsedda företrädare för dess nationella rekonstruktionsmyndighet. När nämndens verkställande möte behandlar en gränsöverskridande koncern, bör alla berörda hem- och värdmedlemsstaters utsedda företrädare för deras nationella rekonstruktionsmyndighet också kallas och delta i beslutsprocessen. Emellertid bör hem- och värdmedlemsstaters myndigheter ha ett balanserat inflytande på beslutet, varför värdmedlemsstaters myndigheter tillsammans bara bör ha en enda röst. Vid beslutsprocessen bör vederbörlig hänsyn tas till den relativa storleken på de dotterbolag, filialer eller enheter som omfattas av den gruppbaserade tillsynen och till deras relativa betydelse i de olika medlemsstaternas ekonomier och i koncernen som helhet.

(19a)  Eftersom deltagarna i nämndens beslutsprocess vid dess verkställande möten kommer att ändras beroende på den medlemsstat eller de medlemsstater där institutet eller koncernen i fråga verka, bör nämndens permanenta ledamöter – verkställande direktören, vice verkställande direktören och de ledamöter som utsetts av kommissionen och ECB – se till att nämndens beslut i de olika formationerna av dess verkställande möten är konsekventa, passande och proportionella.

(19b)  EBA bör delta i nämndens möten som observatör. Andra observatörer såsom företrädare för Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) får, när detta är lämpligt, också bjudas in att delta i nämndens möten. Observatörerna bör omfattas av samma krav på tystnadsplikt som nämndens ledamöter, nämndens personal och den personal som utbyts med eller utsänds av deltagande medlemsstater och som utför rekonstruktionsuppgifter.

(19c)  Nämnden bör kunna inrätta interna rekonstruktionsgrupper som består av dess egen personal och personal från de nationella rekonstruktionsmyndigheterna i de deltagande medlemsstaterna och leds av samordnare som utsetts bland nämndens ledande personal, vilka kan bjudas in att delta som observatörer i nämndens verkställande möten utan att tilldelas några rösträtter.

(19d)  Principen om lojalt samarbete mellan unionens institutioner stadgas i fördragen, i synnerhet i artikel 13.2 i fördraget om Europeiska unionen.

(20)  Mot bakgrund av nämndens och kommissionens uppdrag enligt denna förordning och rekonstruktionsmålen, till vilket även hör skyddet av offentliga medel, bör den gemensamma rekonstruktionsmekanismen verksamhet finansieras av instituten i de deltagande medlemsstaterna. Under inga omständigheter får medlemsstatens eller unionens budgetar tas i anspråk för att täcka dessa kostnader.

(21)  När det gäller alla aspekter av rekonstruktionens beslutsprocess, bör kommissionen och nämnden, i förekommande fall ▌, ersätta de nationella rekonstruktionsmyndigheter som utsetts enligt direktiv [BRRD]. De nationella rekonstruktionsmyndigheter som utsetts enligt direktiv [BRRD] bör fortsätta att genomföra rekonstruktionsordningar som nämnden antagit. För att garantera transparens och demokratisk kontroll samt att tillvarata unionsinstitutionernas rättigheter, bör nämnden inför Europaparlamentet och rådet vara ansvarig för alla beslut som fattats på grundval av detta förslag. Skälen om transparens och demokratisk kontroll gör också att de nationella parlamenten bör ha viss rätt att få information om nämndens verksamhet och inleda en dialog med den.

(21a)  Alla berörda myndigheter bör beakta proportionalitetsprincipen vid tillämpningen av denna förordning. Proportionalitetsprincipen avser i synnerhet de effekter som ett kreditinstituts obestånd kan få, på grund av arten på dess verksamhet, dess aktieägarstruktur, dess juridiska form, dess riskprofil, storlek eller rättsliga status, till exempel huruvida det omfattas av ett undantag enligt artikel 10 i förordning (EU) nr 575/2013, dess sammanlänkning med andra institut eller det finansiella systemet i stort, omfattningen eller komplexiteten av dess verksamhet och dess medlemskap i ett institutionellt skyddssystem enligt artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013 eller om det är underställt andra former av solidariskt ansvar enligt artikel 113.6 i den förordningen, och huruvida det utför några investeringstjänster eller någon investeringsverksamhet enligt definitionen i artikel 4.1.2 i direktiv 2004/39/EG.

(21b)  På begäran av de nationella parlamenten i de deltagande medlemsstaterna bör en företrädare för nämnden kunna höras av de ansvariga utskotten i dessa parlament, i närvaro av den behöriga nationella myndigheten.

(22)  Om det i direktiv [BRRD] föreskrivs att de nationella rekonstruktionsmyndigheterna kan tillämpa förenklade krav eller undantag, när det gäller kravet på utarbetande av rekonstruktionsplaner, bör ett förfarande fastställas genom vilket nämnden kan tillåta tillämpning av sådana förenklade krav.

(23)  För att säkra ett enhetligt tillvägagångssätt för institut och koncerner bör nämnden ges befogenhet att upprätta rekonstruktionsplaner för sådana institut och koncerner, i samarbete med de nationella rekonstruktionsmyndigheterna, som nämnden kan ålägga vissa uppgifter med avseende på utarbetandet av rekonstruktionsplanerna. Nämnden bör bedöma om institut och koncerner kan rekonstrueras, och vidta åtgärder för att undanröja eventuella hinder för rekonstruktion. Nämnden bör kräva att nationella rekonstruktionsmyndigheter vidtar lämpliga åtgärder för att undanröja rekonstruktionshinder, i syfte att säkra enhetlighet och att de berörda instituten kan rekonstrueras. Med tanke på att den typ av information som ingår i rekonstruktionsplanerna är institutspecifik och konfidentiell bör beslut avseende upprättande och bedömning av rekonstruktionsplaner och vidtagande av lämpliga åtgärder endast fattas av nämnden vid dess verkställande möten.

(24)  Rekonstruktionsplanering är en nyckelkomponent i effektiv rekonstruktion. Rekonstruktionsmyndigheter bör ha befogenhet att kräva att instituts eller koncerners struktur och organisation ändras, för att undanröja praktiska hinder för tillämpningen av rekonstruktionsverktyg och säkerställa att berörda enheter kan rekonstrueras. Alla instituts potentiella systempåverkan gör det viktigt att myndigheterna har möjlighet att rekonstruera vilka institut som helst för att bevara den finansiella stabiliteten. Av hänsyn till rätten till näringsfrihet enligt artikel 16 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, bör myndigheternas bestämmanderätt begränsas till vad som är nödvändigt för att förenkla institutets struktur och drift och därmed underlätta dess rekonstruktion. Alla åtgärder som vidtas i detta syfte bör vara förenliga med unionslagstiftningen. Åtgärder bör varken direkt eller indirekt vara nationellt diskriminerande och bör ytterst motiveras av allmänintresset av finansiell stabilitet. För att avgöra om en åtgärd varit motiverad av allmänintresset, bör rekonstruktionsmyndigheter med detta för ögonen kunna uppnå sina rekonstruktionsmål utan att möta hinder vid användningen av rekonstruktionsverktyg eller utövandet av sina befogenheter. Dessutom bör en åtgärd inte gå utöver vad som är absolut nödvändigt för att uppnå målen.

(24a)  Rekonstruktionsplanerna bör beakta effekterna på de anställda och bör i enlighet med direktiv [BRRD] innehålla förfaranden för att informera och samråda med de anställda eller deras företrädare under hela rekonstruktionsprocessen. I tillämpliga fall bör kollektivavtal eller andra arrangemang som tillhandahålls av arbetsmarknadens parter respekteras i detta avseende. Information om rekonstruktionsplanerna, inbegripet eventuella uppdateringar, bör tillhandahållas de anställda eller deras företrädare i enlighet med direktiv [BRRD].

(25)  Den gemensamma rekonstruktionsmekanismen bör baseras på direktiv [BRRD] och den gemensamma tillsynsmekanismen. Därför bör nämnden ha befogenhet att ingripa på ett tidigt stadium, när ett instituts finansiella ställning eller solvens försämras. De uppgifter som ▌ECB på detta stadium lämnar till nämnden är viktiga, för att den ska kunna avgöra vilka åtgärder som den kan vidta för att förbereda det berörda institutets rekonstruktion.

(26)  För en snabb rekonstruktion när den blir nödvändig bör nämnden, i samarbete med den relevanta behöriga myndigheten eller ECB, noggrant övervaka de berörda institutens situation och hur de hörsammat tidigare ingripanden mot dem.

(27)  För att minimera störningar av finansmarknaden och ekonomin bör rekonstruktionsprocessen genomföras snabbt. Insättare bör få tillgång till åtminstone de garanterade insättningarna så snart som möjligt, och under alla omständigheter innan insättare får tillgång till garanterade insättningar i samband med normala insolvensförfaranden i enlighet med direktiv [DGSD]. Kommissionen bör under hela rekonstruktionsförfarandet ha tillgång till alla nödvändiga uppgifter för att kunna fatta ett välgrundat beslut under rekonstruktionsprocessen. Om kommissionen beslutar att anta förslaget till beslut som utarbetats av nämnden omatt ett institut ska rekonstrueras, bör nämnden omedelbart anta en rekonstruktionsordning som närmare fastställer vilka rekonstruktionsverktyg och rekonstruktionsbefogenheter som ska användas och användningen av finansieringsarrangemang.

(28)  Likvidation av ett institut på obestånd med normala insolvensförfaranden kan äventyra den finansiella stabiliteten, tillhandahållandet av vitala tjänster och inverka på insättarskyddet. I sådana fall ligger användning av rekonstruktionsverktyg i det allmänna intresset. Målet med rekonstruktion bör därför vara att säkerställa fortsatta vitala finansiella tjänster, värna om det finansiella systemets stabilitet, skydda insättarna och begränsa överdrivet risktagande genom att minimera att institut på obestånd förlitar sig på offentligt finansiellt stöd.

(29)  Emellertid bör en avveckling av ett institut på obestånd genom normala insolvensförfaranden alltid övervägas, innan beslut fattas om att driva institutet vidare. Ett insolvent institut bör i största möjliga utsträckning drivas vidare med användning av privata medel. Detta kan antingen ske genom försäljning till eller sammanslagning med en privat köpare, genom att institutets skulder skrivs ned eller dess skulder omvandlas till aktier för en rekapitalisering.

(30)  När kommissionen och nämnden utövar rekonstruktionsbefogenheter bör de tillse att aktieägare och borgenärer bär en rimlig del av förlusterna, att ledningen byts ut eller att ytterligare förvaltare tillsätts, att institutets rekonstruktionskostnader minimeras och att alla borgenärer med samma förmånsrätt behandlas lika i enlighet med denna förordning och direktiv [BRRD].

(31)  Begränsandet av aktieägares och borgenärers rättigheter bör följa artikel 52 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Rekonstruktionsverktyg bör därför bara tillämpas på de institut som är eller sannolikt kommer att hamna på obestånd, och bara om det är nödvändigt för att tillgodose det allmänna intresset av finansiell stabilitet. I synnerhet bör rekonstruktionsverktyg tillämpas om institutet inte kan avvecklas genom normala insolvensförfaranden och utan att destabilisera det finansiella systemet, om åtgärderna krävs för att trygga en snabb överlåtelse och upprätthålla systemviktiga funktioner, samt om det inte finns några rimliga utsikter till andra alternativa privata lösningar, inklusive kapitaltillskott från befintliga aktieägare eller någon tredje part, tillräckligt för att återställa institutets bärkraft.

(32)  Inskränkandet av äganderätten bör inte vara oproportionerligt. Påverkas följaktligen aktieägare och borgenärer, bör de inte drabbas av större förluster än vad de skulle ha burit om institutet hade avvecklats vid den tidpunkt då rekonstruktionsbeslutet fattas. Om delar av tillgångarna i ett institut under rekonstruktion överlåts till en privat köpare eller en brobank, bör institutets återstående del avvecklas genom normala insolvensförfaranden. Aktieägare och borgenärer som blir föremål för institutets rekonstruktionsförfaranden bör skyddas, genom att vid rekonstruktionen vara berättigade att för sina fordringar inte få ut mindre än vad de hade fått ut om hela institutet hade avvecklats genom normala insolvensförfaranden.

(33)  För att säkra aktieägares och borgenärers rätt att inte få ut mindre än vad de hade fått ut om hela institutet hade avvecklats genom normala insolvensförfaranden, bör tydliga skyldigheter fastställas för värderingen av institutets tillgångar och skulder. Det bör också ges tillräcklig tid till att korrekt uppskatta hur det skulle ha behandlats, om hela institutet hade avvecklats genom normala insolvensförfaranden. Det bör vara möjligt att inleda en sådan värdering redan under den tidiga ingripandefasen. Innan någon rekonstruktionsåtgärd vidtas, bör en bedömning göras av värdet på institutets tillgångar och skulder och av hur aktieägare och borgenärer skulle ha behandlats vid normala insolvensförfaranden.

(34)  Det är viktigt att förlusterna fastställs, när institutet har kommit på obestånd. Vägledande principer för värderingen av sådana instituts tillgångar och skulder fastställs i direktiv [BRRD]. I brådskande fall bör nämnden kunna genomföra en snabb preliminär värdering av tillgångar och skulder i ett institut på obestånd, som bör gälla tills en oberoende värdering görs.

(35)  För att säkerställa en objektiv och säker rekonstruktionsprocess är det nödvändigt att fastställa den ordning i vilken oprioriterade borgenärers fordringar på ett institut under rekonstruktion bör skrivas ned eller konverteras. För att begränsa risken för att borgenärer drabbas av större förluster än om institutet hade avvecklats genom normala insolvensförfaranden, bör den ordning som ska fastställas både gälla vid normala insolvensförfaranden och vid nedskrivning eller konvertering under en rekonstruktion. Detta skulle också underlätta skuldvärderingen.

(35a)  En harmonisering av de olika medlemsstaternas insolvenslagar skulle utgöra ett viktigt steg i uppbyggnaden av en äkta inre marknad, men detta har ännu inte uppnåtts. Tack vare den harmonisering som införts genom direktiv [BRRD] kommer emellertid rangordningen av borgenärernas fordringar i samband med insolvens, vilket inbegriper prioritering av insättare, att vara densamma för både enheter etablerade i de medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen och enheter etablerade i andra medlemsstater. Genom denna harmonisering elimineras en viktig källa till regleringsarbitrage. Det krävs emellertid en gradvis utveckling mot ett EU-system för insolvens.

(36)  Kommissionen bör, på grundval av ett förslag till beslut som nämnden utarbetat, tillhandahålla en ram för rekonstruktionsinsatsen i enlighet med rekonstruktionsplanerna för de berörda enheterna och i förhållande till omständigheterna i det enskilda fallet och bör kunna välja alla nödvändiga rekonstruktionsverktyg. Inom detta klara och tydliga ramverk bör nämnden besluta om den närmare rekonstruktionsordningen. I de relevanta rekonstruktionsverktygen bör försäljnings-, broinstituts-, skuldnedskrivnings- och avskiljandeverktyget ingå, i enlighet med direktiv [BRRD]. Ramen bör också göra det möjligt att bedöma om villkoren för nedskrivning och konvertering av kapitalinstrument är uppfyllda.

(37)  Försäljningsverktyget bör i enlighet med direktiv [BRRD] kunna möjliggöra en avyttring av institutet eller delar av dess verksamhet till en eller flera köpare, utan aktieägarnas medgivande.

(38)  Avskiljandeverktyget bör i enlighet med direktiv [BRRD] ge myndigheterna möjlighet att föra över underpresterande eller osäkra tillgångar till en separat enhet. Detta verktyg bör bara användas i förening med andra verktyg, för att förhindra att institutet på obestånd får en otillbörlig konkurrensfördel.

(39)  En effektiv rekonstruktionsordning bör minimera de kostnader som drabbar skattebetalarna för rekonstruktionen av ett institut på obestånd. Den bör också säkerställa att även stora och systemviktiga institut kan rekonstrueras, utan att den finansiella stabiliteten äventyras. Skuldnedskrivningsverktyget uppfyller det målet, genom att säkerställa att enhetens aktieägare och borgenärer lider relevanta förluster och bär en lämplig del av de kostnaderna. I detta syfte har rådet för finansiell stabilitet rekommenderat att lagstadgad befogenhet att skriva ned skulder bör ingå i en rekonstruktionsram, som ett ytterligare alternativ i förening med andra rekonstruktionsverktyg.

(40)  För att i enlighet med direktiv [BRRD] säkerställa tillräcklig flexibilitet att fördela förluster mellan borgenärer under en rad olika omständigheter, är det lämpligt att skuldnedskrivningsverktyget kan användas både när syftet är att rekonstruera institutet på obestånd som en verksamhet i fortsatt drift (om det är realistiskt att återställa institutets bärkraft), och när systemviktiga tjänster överförs till ett broinstitut medan driften i institutets övriga verksamhet upphör och avvecklas.

(41)  Om skuldnedskrivningsverktyget används i enlighet med direktiv [BRRD] för att återställa kapitalet i institutet på obestånd för att möjliggöra fortsatt drift, bör en rekonstruktion genom skuldnedskrivning alltid åtföljas av ett utbyte av ledningen och en påföljande omstrukturering av institutet och dess verksamhet på ett sätt som åtgärdar orsakerna till dess obestånd. Rekonstruktionen bör åstadkommas genom att en plan för omorganisering av verksamheten genomförs.

(42)  I enlighet med direktiv [BRRD] är det ▌inte lämpligt att använda skuldnedskrivningsverktyget på fordringar som är säkrade genom inteckningar, panter eller andra garantier. För att säkerställa att skuldnedskrivningsverktyget är effektivt och ändamålsenligt är det dock önskvärt att det kan tillämpas på så stor del av skulderna utan säkerhet som möjligt. Skuldnedskrivningsverktyget bör dock inte användas på vissa typer av skulder utan säkerhet. Med hänvisning till allmän ordning och effektiv rekonstruktion bör skuldnedskrivningsverktyget inte tillämpas på de insättningar som är skyddade enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG(9), på skulder gentemot anställda i institutet på obestånd eller på affärsmässiga fordringar som avser varor och tjänster som är nödvändiga för institutets löpande drift.

(43)  Insättare med insättningar som garanteras av insättningsgarantisystemet bör i enlighet med direktiv [BRRD] inte omfattas av skuldnedskrivningsverktygets tillämpning. ▌Utövandet av skuldnedskrivningsbefogenheterna skulle säkerställa att insättare fortsatt kan förfoga över sina insättningar ▌.▌

(44)  För att fördela bördorna mellan aktieägare och oprioriterade borgenärer, vilket krävs enligt reglerna om statligt stöd, skulle den gemensamma rekonstruktionsmekanismen kunna tillämpa skuldnedskrivningsverktyget analogt och från det att denna förordning och direktiv [BRRD] börjar tillämpas.

(45)  För att undvika att institut strukturerar sina skulder på ett sätt som förhindrar att skuldnedskrivningsverktyget blir verkningsfullt bör nämnden kunna fastställa att instituten vid varje tidpunkt har ett sammanlagt belopp eget kapital, efterställda skulder och skulder med förmånsrätt som omfattas av skuldnedskrivningsverktyget uttryckt i procent av institutets totala skulder, som inte räknas som kapitalbas enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013(10) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013(11)och som specificeras i rekonstruktionsplanerna.

(46)  Den bästa metoden för en rekonstruktion bör väljas beroende på omständigheterna i varje enskilt fall, varför alla de rekonstruktionsverktyg som föreskrivs i direktiv [BRRD] bör kunna användas och tillämpas i enlighet med det direktivet.

(47)  I direktiv [BRRD] har de nationella rekonstruktionsmyndigheterna fått befogenhet att skriva ned och omvandla kapitalinstrument. Anledningen är att villkoren för nedskrivning och konvertering av kapitalinstrument kan sammanfalla med villkoren för rekonstruktion, och då ska en bedömning ska göras av om nedskrivning och konvertering av kapitalinstrument räcker för att återställa den berörda enhetens finansiella bärkraft eller om även rekonstruktionsåtgärder måste vidtas. Som regel kommer detta att användas inom ramen för en rekonstruktion. Nämnden och kommissionen bör ersätta nationella rekonstruktionsmyndigheter också i denna funktion och bör därför bemyndigas att bedöma om villkoren för nedskrivning och konvertering av kapitalinstrument är uppfyllda. De bör även besluta om en enhet ska rekonstrueras, om rekonstruktionskraven är uppfyllda.

(48)  I alla de deltagande medlemsstaterna bör det garanteras att rekonstruktionsinsatsen är effektiv och enhetlig. Nämnden bör därför ges befogenhet att direkt utfärda ordertill ett institut under rekonstruktion om en nationell rekonstruktionsmyndighet inte eller bristfälligt tillämpat nämndens beslut ▌.

(49)  För att öka den gemensamma rekonstruktionsmekanismens effektivitet bör nämnden i alla situationer samarbeta nära med Europeiska bankmyndigheten. I förekommande fall bör nämnden också samarbeta med värdepappers- och marknadsmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska systemrisknämnden samt andra myndigheter som ingår i det europeiska systemet för finansiell tillsyn. Dessutom bör nämnden samarbeta nära med ECB och de andra myndigheter som har befogenhet att utöva tillsyn över kreditinstitut inom den gemensamma tillsynsmekanismen, särskilt för koncerner som är föremål för gruppbaserad tillsyn av ECB. För en effektiv hantering av obeståndshotade bankers rekonstruktionsförfarande bör nämnden samarbeta med de nationella rekonstruktionsmyndigheterna i processens alla faser. Därmed är samverkan med dessa nödvändig inte bara för att genomföra nämndens rekonstruktionsbeslut utan också innan det fattas, vid rekonstruktionsplanering eller under den tidiga ingripandefasen. Kommissionen bör, när den utövar sina uppgifter enligt denna förordning, nära samarbeta med EBA och vederbörligen beakta de riktlinjer och rekommendationer som EBA utfärdar.

(49a)  När nämnden tillämpar rekonstruktionsverktyg och utövar rekonstruktionsbefogenheter bör den se till att företrädare för de anställda i de berörda enheterna informeras och, när detta är lämpligt, hörs i enlighet med direktiv [BRRD]. I tillämpliga fall bör kollektivavtal eller andra arrangemang som tillhandahålls av arbetsmarknadens parter respekteras i detta avseende.

(50)  Eftersom nämnden ersätter de deltagande medlemsstaternas nationella rekonstruktionsmyndigheter vid rekonstruktionsbeslut, bör den också ersätta dessa i samarbetet med icke-deltagande medlemsstater när det gäller rekonstruktionsfunktioner. I synnerhet bör nämnden företräda alla deltagande medlemsstaters myndigheter i rekonstruktionskollegier, inbegripet myndigheter från icke deltagande medlemsstater.

(50a)  Nämnden och rekonstruktionsmyndigheterna i medlemsstater som inte är deltagande medlemsstater bör ingå ett samförståndsavtal som i allmänna ordalag beskriver hur de kommer att samarbeta med varandra vid utförandet av sina uppgifter enligt direktiv [BRRD]. Samförståndsavtalet skulle bland annat kunna klarlägga samråden avseende beslut av kommissionen och nämnden som får effekter på dotterbolag eller filialer som är etablerade i den icke-deltagande medlemsstaten och vars moderbolag är etablerat i en deltagande medlemsstat. Samförståndsavtalet bör ses över regelbundet.

(51)  Eftersom många institut inte bara verkar inom unionen utan även internationellt, måste en effektiv rekonstruktionsmekanism innehålla principer om samarbete med de berörda myndigheterna i tredjeland. Stöd till myndigheter i tredjeland bör ges i enlighet med den rättsliga ramen enligt artikel 88 i direktiv [BRRD]. Eftersom nämnden bör vara den enda myndigheten med befogenhet att rekonstruera obeståndshotade banker i de deltagande medlemsstaterna, bör den ha exklusiv befogenhet att ingå icke-bindande samarbetsavtal med dessa myndigheter i tredjeland, som representant för de nationella myndigheterna i de deltagande medlemsstaterna.

(52)  För att effektivt kunna fullgöra sitt uppdrag bör nämnden ha lämpliga utredningsbefogenheter. Den bör kunna begära in all nödvändig information, antingen direkt eller genom nationella rekonstruktionsmyndigheter, samt kunna göra utredningar och kontroller på plats, i samarbete med behöriga nationella myndigheter om så är lämpligt, med fullt beaktande av all tillgänglig information hos ECB och de nationella behöriga myndigheterna. Vid rekonstruktion bör nämnden genom kontroller på plats kunna effektivt övervaka nationella myndigheters genomförande och trygga att kommissionen och nämnden fattar sina beslut utifrån helt korrekt information.

(53)  För att se till att nämnden har tillgång till all relevant information, bör de relevanta enheterna och deras anställda inte kunna åberopa regler om tystnadsplikt för att hindra utlämnande av upplysningar till nämnden. Samtidigt bör utlämnandet av sådan information till nämnden aldrig kunna anses vara ett brott mot tystnadsplikten.

(54)  För att säkra att beslut som antagits inom ramen för den gemensamma rekonstruktionsmekanismen iakttas, bör proportionella och avskräckande påföljder införas för överträdelser. Nämnden bör ha rätt att ålägga nationella rekonstruktionsmyndigheter att förelägga enheteradministrativa påföljder eller viten, om de inte uppfyller sina förpliktelser enligt dess beslut. För att garantera enhetlig, effektiv och ändamålsenlig verkställighetspraxis bör nämnden ha rätt att utfärda riktlinjer till nationella rekonstruktionsmyndigheter om tillämpningen av administrativa påföljder och viten.

(55)  Om en nationell rekonstruktionsmyndighet överträder den gemensamma rekonstruktionsmekanismens regler genom att inte utöva sina befogenheter enligt nationell lagstiftning för att genomföra en instruktion från nämnden, bör den berörda medlemsstaten vara skyldig att ersätta alla skador som tillfogats personer. Bland annat kan detta avse enheten eller koncernen som rekonstrueras eller dennas borgenärer i någon medlemsstat, i enlighet med denna rättspraxis.

(56)  Lämpliga föreskrifter bör fastställas för nämndens budget och dess utarbetande, för antagandet av interna regler för hur den upprättas och genomförs, för dess övervakning och kontroll av nämndens plenarmöte samt för intern och extern revision av räkenskaperna.

(56a)  Nämndens plenarmöte bör också anta, övervaka och kontrollera det årliga arbetsprogrammet och utfärda yttranden och rekommendationer om förslaget till den verkställande direktörens rapport, som bör innehålla ett avsnitt om nämndens rekonstruktionsåtgärder och pågående rekonstruktionsfall samt ett avsnitt om finansiella och administrativa frågor.

(57)  Det finns omständigheter där de tillämpade rekonstruktionsverktygens effektivitet kan bero på tillgången till kortfristig finansiering för institutet eller ett broinstitut, utställandet av garantier till potentiella köpare eller tillhandahållandet av kapital till broinstitutet. Det är därför viktigt att upprätta en fond för att undvika att offentliga medel används för sådana syften.

(58)  Det är nödvändigt att se till att fonden är fullt tillgänglig för rekonstruktion av institut på obestånd. Därför bör fonden inte användas för något annat syfte än en effektiv tillämpning av rekonstruktionsverktyg och rekonstruktionsbefogenheter. Dessutom bör den endast användas i enlighet med de tillämpliga målen och principerna för rekonstruktion, i full överensstämmelse med bestämmelserna i direktiv [BRRD]. Således bör nämnden säkerställa att alla förluster, kostnader eller andra utgifter som uppstår i samband med att rekonstruktionsverktygen används i första hand ska bäras av de aktieägare och borgenärer institutet under rekonstruktion har. Det är först om aktieägarnas och borgenärernas medel är uttömda, som fonden bör bära förluster, kostnader eller andra utgifter som rekonstruktionsverktygen förorsakar.

(59)  I princip bör avgifter beläggas finanssektorn före och oberoende av en eventuell rekonstruktionsinsats. Om sådan förhandsfinansiering är otillräcklig för att täcka de förluster eller kostnader som fonden förorsakar, bör ytterligare avgifter åläggas för att bära den ytterligare kostnaden och förlusten. Dessutom bör fonden kunna ta upp lån och andra former av stöd hos finansinstitut eller tredjeman, när dess tillgängliga medel är otillräckliga för att täcka förlusterna, kostnaderna och andra kostnader som dess användning förorsakat och när extraordinära avgifter i efterhand inte omedelbart är möjliga.

(59a)  Om avgifter, skatter eller rekonstruktionsbidrag från banker redan finns i de deltagande medlemsstaterna till följd av krisen bör dessa ersättas av bidrag till fonden så att dubbelbetalningar kan undvikas.

(60)  Det är absolut nödvändigt att fondens på förhand tillgängliga finansiella medel når en viss målnivå, för att uppnå en kritisk massa och undvika procykliska effekter som skulle uppstå om fonden vid en systemkris bara hade tillgång till avgifter i efterhand.

(60a)  Fondens målnivå bör fastställas som en procentandel av det insättningsbelopp som täcks i alla auktoriserade kreditinstitut i de deltagande medlemsstaterna. Eftersom dessa instituts totala skuldbelopp skulle utgöra ett mer lämpligt referensvärde i fråga om fondens funktion, bör emellertid kommissionen bedöma om ett referensvärde avseende de totala skulderna, vilket ska uppnås utöver målet för fondens finansieringsnivå, bör införas i framtiden för att upprätthålla lika villkor i enlighet med direktiv [BRRD].

(61)  En lämplig tidsram bör fastställas för att nå målet om fondens finansieringsnivå. Det bör dock vara möjligt för nämnden att anpassa avgiftsperioden med hänsyn till betydande utbetalningar från fonden.

(61a)  För att bryta kopplingen mellan statspapper och banker och säkerställa att den gemensamma rekonstruktionsmekanismen blir effektiv och trovärdig, i synnerhet så länge fonden inte är helt finansierad, är det viktigt att en europeisk offentlig lånefacilitet inrättas inom en lämplig tidsfrist efter ikraftträdandet av denna förordning. Alla lån från den lånefaciliteten bör ersättas av fonden inom en fastställd tidsram. Lånefaciliteten skulle säkerställa att adekvata finansiella resurser omedelbart finns tillgängliga för de syften som avses i denna förordning.

(62)  Om deltagande medlemsstater redan har inrättat nationella finansieringsarrangemang för rekonstruktioner, bör de kunna föreskriva att dessa finansieringsarrangemang använder sina tillgängliga finansiella medel, tidigare insamlade från institut i form av förhandsavgifter, för att kompensera institut för förhandsavgifter som dessa bör betala till fonden. Sådan kompensation bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 94/18/EG(12).

(63)  För att säkerställa en rättvis beräkning av bidragen och stimulera verksamhet enligt en mindre riskfylld modell, bör fondbidragen, som ska fastställas av nämnden i enlighet med direktiv [BRRD] och de delegerade akter som antas enligt detta, efter samråd med den behöriga myndigheten, återspegla kreditinstituts risknivå.

▐

(65)  För att skydda de innestående fondmedlens värde bör medlen investeras i tillräckligt säkra, diversifierade och likvida tillgångar.

(66)  Kommissionen bör ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget för att fastställa typen av fondavgifter och vad de ska avse, hur de ska beräknas och hur de ska betalas. Den bör också fastställa närmare regler för registrering, redovisning och rapportering samt andra bestämmelser för att säkra att avgifterna betalas in i tid och i sin helhet. fastställa bidragssystemet för institut som har getts tillstånd att fortsätta bedriva verksamhet efter det att fonden har nått sin målnivå, Den bör fastställa kriterier för avgifternas tidsfördelning. Den bör också fastställa omständigheterna för förskottsavgifter. Vidare bör den fastställa kriterierna för fastställandet av beloppet för de årliga avgifterna. Slutligen bör den fastställa när och hur ett institut delvis eller helt kan undantas från efterhandsavgifter, och bestämmelser för att fastställa de omständigheter och villkor under vilka ett institut delvis eller helt kan undantas från efterhandsavgifter.

(67)  För att slå vakt om nämndarbetets konfidentialitet, bör dess ledamöter och personal omfattas av kravet på tystnadsplikt, även efter det att deras uppdrag har upphört. Detta bör även gälla den personal som utväxlas med eller utstationeras av de deltagande medlemsstaterna för rekonstruktionsuppgifter. Detta krav bör också gälla andra personer som nämnden auktoriserat eller personer som de nationella rekonstruktionsmyndigheterna i medlemsstaterna auktoriserat eller utsett för att genomföra inspektioner på plats samt de observatörer som inbjudits att närvara vid nämndens plenarmöten och verkställande möten. För utförandet av dess uppgifter bör nämnden på vissa villkor ges rätt att utbyta information med nationella myndigheter och organ eller unionens myndigheter och organ.

(68)  För att se till att nämnden är företrädd i det europeiska systemet för finansiell tillsyn enligt förordning (EU) nr 1093/2010, bör den förordningen ändras så att nämnden ingår i de behöriga myndigheterna enligt den förordningen Ett sådant likställande av nämnden och behöriga myndigheter enligt förordning (EU) nr 1093/2010 är förenligt med EBA:s uppgifter enligt artikel 25 i den förordningen, nämligen att bidra till och aktivt delta i utvecklingen och samordningen av återhämtnings- och rekonstruktionsplaner och att underlätta rekonstruktionen av institut på obestånd och särskilt gränsöverskridande koncerner.

(69)  Tills nämnden är fullt verksam, bör kommissionen ansvara för den inledande verksamheten inklusive insamlingen av avgifter för att täcka administrativa kostnader samt utnämningen av en tillförordnad verkställande direktör för att godkänna nämndens alla nödvändiga betalningar.

(70)  Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till skydd av personuppgifter, näringsfrihet, anställdas rätt till information och samråd inom företaget, rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol, och måste genomföras i enlighet med dessa rättigheter och principer.

(71)  Eftersom förordningens mål, nämligen att inrätta en effektiv gemensam europeisk ram för rekonstruktion av kreditinstitut och säkerställa en konsekvent tillämpning av rekonstruktionsregler, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

DEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för rekonstruktion av de enheter som avses i artikel 2 och som är etablerade i de deltagande medlemsstater som avses i artikel 4.

Dessa enhetliga regler och förfaranden ska tillämpas avnämnden, som inrättats i enlighet med artikel 38, tillsammans med kommissionen och de deltagande medlemsstaternas rekonstruktionsmyndigheter, inom ramen för en gemensam rekonstruktionsmekanism som inrättas genom denna förordning. Den gemensamma rekonstruktionsmekanismen ska stödjas av en gemensam bankrekonstruktionsfond (nedan kallad fonden].

Artikel 2

Tillämpningsområde

Förordningen ska tillämpas på

(a)  kreditinstitut som är etablerade i de deltagande medlemsstaterna,

(b)  moderbolag etablerade i en av de deltagande medlemsstaterna, inbegripet finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingbolag som omfattas av gruppbaserad ECB-tillsyn i enlighet med artikel 4.1 i i förordning (EU) nr 1024/2013,

(c)  värdepappersföretag och finansinstitut som är etablerade i de deltagande medlemsstaterna när de omfattas av ECB:s gruppbaserade tillsyn över moderbolaget i enlighet med artikel 4.1 i i förordning (EU) nr 1024/2013.

Artikel 3

Definitioner

Vid tillämpningen av denna förordning ska definitionerna i artikel 2 i direktiv [BRRD] och artikel 3 i direktiv 2013/36/EU gälla. Därutöver ska följande definitioner gälla:

(1)  nationell behörig myndighet: varje nationell behörig myndighet enligt definitionen i artikel 2.2 i förordning (EU) nr 1024/2013.

(1a)  behörig myndighet: behörig myndighet enligt definitionen i artikel 4.1.40 i förordning (EU) nr 575/2013 och ECB i sin tillsynsfunktion i enlighet med förordning (EU) nr 1024/2013.

(2)  nationell rekonstruktionsmyndighet: den myndighet som en medlemsstat har utsett i enlighet med artikel 3 i direktiv [BRRD].

(3)  rekonstruktionsåtgärd: tillämpningen av ett rekonstruktionsverktyg på ett institut eller en enhet enligt artikel 2, eller utövandet av en eller flera rekonstruktionsbefogenheter i förhållande till dessa.

(3a)  nämnden: den gemensamma rekonstruktionsnämnd som inrättats i enlighet med artikel 38 i denna förordning.

(4)  täckta insättningar: insättningar som garanteras av insättningsgarantisystem enligt nationell lag i enlighet med direktiv 94/19/EG och upp till den täckningsnivå som anges i artikel 7 i det direktivet.

(5)  berättigande insättningar: insättningar enligt artikel 1 i direktiv 94/19/EG som oavsett belopp inte är undantagna från skydd enligt artikel 2 i direktivet.

▐

(11)  institut under rekonstruktion: en enhet enligt artikel 2 som omfattas av en rekonstruktionsåtgärd.

(12)  institut: ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som omfattas av gruppbaserad tillsyn i enlighet med artikel 2 c.

(13)  koncern: ett moderbolag och dess dotterbolag som är enheter i den mening som avses i artikel 2.

▐

(19)  tillgängliga finansiella medel: kontanter, insättningar, tillgångar och indrivningsbara betalningsåtaganden som står till fondens förfogande för ändamål enligt artikel 74.

(20)  målfinansieringsnivå: de tillgängliga finansiella medel som ska uppnås enligt artikel 68.

Artikel 4

Deltagande medlemsstater

Med deltagande medlemsstat ska en medlemsstat avses som har euron som valuta eller en medlemsstat vars valuta inte är euron men som har inlett ett nära samarbete i enlighet med artikel 7 i förordning (EU) nr 1024/2013.

Artikel 5

Förhållande till direktiv [BRRD] och tillämplig nationell lagstiftning

-1. Om inte annat följer av denna förordning, ska kommissionen och nämnden utföra uppgifterna eller utöva befogenheterna enligt denna förordning i enlighet med direktiv [BRRD] och eventuella delegerade akter som har antagits enligt detta.

1.  Om enligt denna förordning kommissionen eller nämnden har uppgifter eller befogenheter som enligt direktiv [BRRD] ska utövas av den nationella rekonstruktionsmyndigheten i en deltagande medlemsstat, ska nämnden vid tillämpningen av denna förordning och av direktiv [BRRD] uppfattas som den relevanta nationella rekonstruktionsmyndigheten eller som relevant rekonstruktionsmyndighet på koncernnivå vid gränsöverskridande rekonstruktion på koncernnivå.

1a.  När nämnden utövar de befogenheter den tilldelas genom denna förordning, ska den iaktta de bindande tekniska standarder för tillsyn och för genomförande som tagits fram av EBA och som antagits av kommissionen i enlighet med artiklarna 10–15 i förordning (EU) nr 1093/2010, alla riktlinjer och rekommendationer som antagits av EBA i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 och alla beslut som fattats av EBA i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010 enligt relevanta bestämmelser i direktiv [BRRD].

2.  I förekommande fall ska kommissionen godkänna att nämnden fungerar som nationell rekonstruktionsmyndighet.

3.  Om inte annat följer av den här förordningen, ska den deltagande medlemsstatens nationella rekonstruktionsmyndigheter verka på grundval av och i enlighet med den nationella lagstiftning som harmoniserats enligt direktiv [BRRD].

Artikel 6

Allmänna principer

1.  Inga åtgärder, förslag eller riktlinjer från nämnden, kommissionen eller en nationell rekonstruktionsmyndighet får på grund av deras nationalitet eller driftsställe diskriminera enheter enligt artikel 2, insättare, investerare eller andra borgenärer som är etablerade i unionen.

1a.  Alla åtgärder, förslag eller riktlinjer från nämnden, kommissionen eller en nationell rekonstruktionsmyndighet inom ramen för den gemensamma rekonstruktionsmekanismen ska syfta till att främja stabiliteten i det finansiella systemet inom unionen och inom varje deltagande medlemsstat, med fullständig hänsyn till och skyldighet att beakta den inre marknadens enhet och integritet.

2.  Kommissionen och nämnden ska vederbörligen beakta samtliga följande faktorer vid beslutsfattande eller vidtagande av åtgärder som kan påverka mer än en ▌medlemsstat, särskilt vid beslutsfattande om koncerner med etablering i två eller flera medlemsstater:

(a)  De intressen som ▌medlemsstater med en ▌ verksam koncern har, särskilt effekterna av beslut eller (brist på) åtgärder på den finansiella stabiliteten, ekonomin, insättningsgarantisystemet eller ersättningssystemet för investerare i någon av dessa medlemsstater.

(b)  Målet att balansera de olika berörda medlemsstaternas intressen och undvika att orättvist inkräkta på eller främja en ▌medlemsstats intressen.

(c)  Behovet av att undvika negativ inverkan på andra delar av en koncern där en enhet enligt artikel 2 är föremål för rekonstruktion.

(ca)  När detta är möjligt, koncernens intresse av att fortsätta sin gränsöverskridande verksamhet.

(d)  Behovet av att undvika en oproportionerlig kostnadsstegring för fordringsägare till enheter enligt artikel 2, i det fall den är större än om de avvecklats genom normala insolvensförfaranden.

(e)  De beslut som fattas enligt artikel 107 i EUF-fördraget och enligt artikel 16.10.

3.  Kommissionen och nämnden ska väga de faktorer som avses i andra stycket mot rekonstruktionsmålen enligt artikel 12, i enlighet med varje enskilt falls natur och omständigheter.

4.   Inga beslut eller åtgärder från nämnden eller kommissionen får ålägga medlemsstaterna att ge extraordinärt offentligt finansiellt stöd eller direkt inverka på medlemsstaternas finanspolitiska ansvar.

4a.  När den fattar beslut eller vidtar åtgärder ska nämnden se till att företrädarna för de anställda i de berörda enheterna informeras och vid behov hörs.

4b.  Åtgärder, förslag och riktlinjer från kommissionen, nämnden och nationella rekonstruktionsmyndigheter enligt denna förordning ska respektera principen om icke-diskriminering av någon medlemsstat eller grupp av medlemsstater.

4c.  När kommissionen utför de uppgifter som den tilldelats genom denna förordning ska den agera oberoende, åtskilt från sina övriga uppgifter och i strikt överensstämmelse med de mål och principer som fastställs i denna förordning och i direktiv [BRRD]. Åtskillnaden mellan uppgifterna ska garanteras genom en lämplig organisationsmässig åtskillnad.

DEL II

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER

AVDELNING I

Den gemensamma rekonstruktionsmekanismens funktioner och förfaranderegler

Kapitel 1

Rekonstruktionsplanering

Artikel 7

Rekonstruktionsplaner

1.  Nämnden ska tillsammans med nationella rekonstruktionsmyndigheter upprätta och godkänna rekonstruktionsplaner för enheter enligt artikel 2 och för koncerner.

2.  Vid tillämpningen av punkt 1 ska de nationella rekonstruktionsmyndigheterna lämna all information till nämnden som krävs för att utforma och genomföra rekonstruktionsplaner och som de ska erhålla i enlighet med artiklarna 10 och 12.1 i direktiv [BRRD], utan påverkan på tillämpningen av kapitel 5 i denna avdelning.

2a.  Rekonstruktionsplanen för varje enhet och rekonstruktionsplaner för koncerner ska utarbetas i enlighet med artiklarna 9–12 i direktiv [BRRD].

▐

7.  Nämnden ska upprätta rekonstruktionsplanerna i samarbete med tillsynsmyndigheten eller den samordnande tillsynsmyndigheten och med de nationella rekonstruktionsmyndigheterna i de deltagande medlemsstater där enheterna är etablerade. Nämnden ska samarbeta med rekonstruktionsmyndigheter i icke-deltagande medlemsstater om det i dessa medlemsstater finns enheter som ingår i den gruppbaserade tillsynen.

8.  Nämnden får ålägga de nationella rekonstruktionsmyndigheterna att utarbeta preliminära rekonstruktionsplaner och rekonstruktionsmyndigheten på koncernnivå att utarbeta en preliminär rekonstruktionsplan för koncernen för översyn och godkännande av nämnden. Nämnden får kräva att de nationella rekonstruktionsmyndigheterna utför andra uppgifter med anknytning till utarbetandet av rekonstruktionsplanerna.

9.  Rekonstruktionsplaner ska ses över, i tillämpliga fall uppdateras, i enlighet med artiklarna 9 och 12 i direktiv [BRRD].

9a.  Beslut som rör upprättande, bedömning och godkännande av rekonstruktionsplaner och tillämpning av lämpliga åtgärder ska fattas av nämnden vid dess verkställande möten.

Artikel 8

Bedömning av rekonstruktionsmöjligheterna

1.  Vid utarbetandet av rekonstruktionsplaner enligt artikel 7 ska nämnden, efter samråd med de behöriga myndigheterna, inbegripet ECB, samt rekonstruktionsmyndigheterna i icke-deltagande medlemsstater där dotterbolag eller betydande filialer är belägna – i den mån det är relevant för den betydande filialen i enlighet med artiklarna 13 och 13a i direktiv [BRRD] – göra en bedömning av om institut och koncerner kan rekonstrueras enligt kraven i artiklarna 13 och 13a i direktiv [BRRD].

2.  ▌En enhet ska anses kunna rekonstrueras i de situationer som fastställs i artikel 13 i direktiv [BRRD].

3.  ▌En koncern ska anses kunna rekonstrueras i de situationer som fastställs i artikel 13a i direktiv [BRRD].

4.  Vid bedömningen ska nämnden åtminstone beakta de frågeställningar som förtecknas i avsnitt C i bilagan till direktiv [BRRD].

5.  Om nämnden efter en bedömning av möjligheterna till rekonstruktion i enlighet med punkt 1 och efter samråd med den behöriga myndigheten, inbegripet ECB, bedömer att det finns potentiella väsentliga hinder för en enhets eller koncerns rekonstruktion, ska nämnden i samråd med de behöriga myndigheterna utarbeta en rapport riktad till institutet eller moderföretaget med en analys av de väsentliga hindren för en effektiv tillämpning av rekonstruktionsverktygen och utövandet av rekonstruktionsbefogenheterna. Rapporten ska även rekommendera eventuella åtgärder som nämnden finner vara nödvändiga eller lämpliga för att avlägsna hindren i enlighet med punkt 8.

6.  Rapporten ska delges den berörda enheten eller moderbolaget, de behöriga myndigheterna och rekonstruktionsmyndigheterna i icke-deltagande medlemsstater där betydande filialer eller dotterbolag finns. Den ska underbyggas med motiven till bedömningen eller avgörandet i fråga och ska ange hur bedömningen eller avgörandet uppfyller kravet på proportionell tillämpning enligt artikel 6.

7.  Inom fyra månader från dagen för rapportmottagandet kan enheten eller moderbolaget inkomma med synpunkter och föreslå nämnden alternativa åtgärder för att åtgärda de hinder som konstaterats i rapporten. Åtgärder som enheten eller moderbolaget föreslår ska nämnden delge de behöriga myndigheterna och rekonstruktionsmyndigheterna i icke-deltagande medlemsstater där betydande filialer eller dotterbolag finns.

8.  Om de åtgärder som enheten eller moderbolaget föreslår inte effektivt avlägsnar rekonstruktionshindren, ska nämnden fatta beslut efter samråd med de behöriga myndigheterna, i förekommande fall även den makroprudentiella myndigheten, och ange att de föreslagna åtgärderna inte effektivt avlägsnar rekonstruktionshindren samt ålägga de nationella rekonstruktionsmyndigheterna att kräva att institutet, moderbolaget eller ett dotterbolag i koncernen vidtar någon av åtgärderna i artikel 14 i direktiv [BRRD], med utgångspunkt från följande kriterier:

(a)  Åtgärdens effektivitet med avseende på att undanröja rekonstruktionshindren.

(b)  Behovet av att undvika negativa effekter på den finansiella stabiliteten i de medlemsstater där koncernen verkar.

(c)  Behovet av att undvika en påverkan på det berörda institutet eller koncernen som skulle gå utöver vad som är nödvändigt för att undanröja rekonstruktionshindren eller skulle vara oproportionerliga.

9.  Vid tillämpningen av punkt 8 ska nämnden ålägga nationella rekonstruktionsmyndigheter att vidta någon av de åtgärder som anges i artikel 14 i direktiv [BRRD].

▐

10.  De nationella rekonstruktionsmyndigheterna ska verkställa nämndens direktiv i enlighet med artikel 26.

Artikel 8a

Rekonstruktionsmöjligheterna för systemviktiga institut

Utan att de påverkar nämndens befogenheter och oberoende, ska den prioritera bedömningen av rekonstruktionsmöjligheterna för institut som medför systemrisker, inbegripet men inte begränsat till institut som definieras som globala systemviktiga institut eller som andra systemviktiga institut i enlighet med artikel 131 i direktiv 2013/36/EU, och i förekommande fall utarbeta en plan för vart och ett av dessa institut för att avlägsna hindren för rekonstruktion i enlighet med artikel 8 i denna förordning och artikel 14 i direktiv [BRRD].

Artikel 9

Förenklade skyldigheter och undantag

1.  Nämnden får på eget initiativ eller på förslag av en nationell rekonstruktionsmyndighet tillämpa förenklade krav på utarbetandet av återhämtnings- och rekonstruktionsplaner i enlighet med artikel 4 i direktiv [BRRD].

2.  Nationella rekonstruktionsmyndigheter får föreslå nämnden att för särskilda institut eller koncerner tillämpa förenklade krav för utarbetandet av rekonstruktionsplaner. Förslaget ska motiveras och styrkas med relevanta handlingar.

3.  Efter att ha mottagit ett förslag enligt punkt 1 eller på eget initiativ, ska nämnden göra en bedömning av de berörda instituten eller den berörda koncernen. Bedömningen ska göras med beaktande av de faktorer som anges i artikel 4 i direktiv [BRRD].

4.  Nämnden ska bedöma den fortsatta tillämpningen av förenklade krav och upphöra med förenklade krav i de situationer som avses i artikel 4 i direktiv [BRRD].

Om i enlighet med punkt 1 förenklade krav ▌har föreslagits av en nationell rekonstruktionsmyndighet och den anser att detta beslut ska återkallas, ska den föreslå nämnden detta. I sådana fall ska nämnden besluta om återkallande och fullt ut beakta den motivering till återkallande som den nationella rekonstruktionsmyndigheten framfört mot bakgrund av faktorerna enligt punkt 3.

▐

7.  Nämnden ska informera EBA om tillämpningen av punkterna 1 och 4 ▌.

Artikel 10

Minimikrav på egna medel och kvalificerande skulder

1.  Nämnden ska efter att ha samrått med behöriga myndigheter, inbegripet ECB, fastställa minimikravet som institut och moderbolag enligt artikel 2 ska vara skyldiga att följa när det gäller egna medel och kvalificerade skulder enligt punkt 2 som omfattas av nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter.

2.  Minimikravet ska beräknas i enlighet med artikel 39 i direktiv [BRRD].

3.  Fastställandet enligt punkt 1 ska baseras på de kriterier som fastställs i artikel 39 i direktiv [BRRD].

▐

Fastställandet ska avse det minimikrav som instituten vart och ett ska uppfylla och som moderbolaget ska krävas uppfylla på konsoliderad basis. Nämnden får besluta att bevilja ▌undantag från minimikraven på koncernnivå eller enskild nivå i de situationer som avses i artikel 39 i direktiv [BRRD] ▌.

4.  I beslutet enligt punkt 1 får det föreskrivas att minimikravet på egna medel och kvalificerade skulder delvis ska uppfyllas på koncernnivå eller enskild nivå genom avtalat skuldnedskrivningsinstrument i enlighet med artikel 39 i direktiv [BRRD].

▐

6.  Nämnden ska fatta beslut enligt punkt 1 vid utarbetande och underhåll av rekonstruktionsplaner enligt artikel 7.

7.  Nämnden ska rikta sitt beslut till de nationella rekonstruktionsmyndigheterna. De nationella rekonstruktionsmyndigheterna ska verkställa nämndens direktiv i enlighet med artikel 26. Nämnden ska kräva att de nationella rekonstruktionsmyndigheterna kontrollerar och säkerställer att institut och moderbolag uppfyller minimikravet enligt punkt 1.

8.  Nämnden ska informera ECB och EBA om det minimikrav som den för varje institut och moderbolag har fastställt enligt punkt 1.

Kapitel 2

Tidigt ingripande

Artikel 11

Tidigt ingripande

1.  ECB ska på eget initiativ eller genom ett meddelande från en behörig nationell myndighet i en deltagande medlemsstat informera nämnden om alla åtgärder som de ålägger ett institut eller en koncern att vidta eller som de själv vidtar i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1024/2013, artiklarna 23.1 eller 24 i direktiv [BRRD] eller artikel 104 i direktiv 2013/36/EU.

Nämnden ska till kommissionen överlämna alla uppgifter som den har mottagit i enlighet med första stycket.

2.  Nämnden kan förbereda en rekonstruktion av institutet eller koncernen i fråga från dagen för mottagandet av uppgifterna enligt punkt 1, utan påverkan på ECB:s och de behöriga myndigheternas befogenheter i enlighet med annan unionslagstiftning.

I samarbete med ECB och relevant behörig myndighet ska nämnden för tillämpningen av första stycket noga övervaka institutets eller moderbolagets omständigheter och om detta vidtagit en interventionsåtgärd som det tidigare ålagts.

3.  Nämnden ska ha befogenhet att

(a)  i enlighet med kapitel 5 i denna avdelning begära in alla uppgifter som krävs för att förbereda en rekonstruktion av institutet eller koncernen,

(b)  göra en värdering av institutets eller koncernens tillgångar och skulder i enlighet med artikel 17.

(c)  kontakta potentiella köpare som förberedelse för en rekonstruktion av institutet eller koncernen, eller föreskriva att institutet, moderbolaget eller den nationella rekonstruktionsmyndigheten gör detta, förutsatt att konfidentialitetskraven enligt denna förordning och artikel 76 i direktiv [] iakttas,

(d)  kräva att den berörda nationella rekonstruktionsmyndigheten utarbetar ett förslag till preliminär rekonstruktionsordning för institutet eller koncernen i fråga.

4.  Om ECB eller de deltagande medlemsstaternas nationella behöriga myndigheter avser att ålägga ett institut eller en koncern ytterligare åtgärder enligt artikel 16 i förordning (EU) nr 1024/2013, artiklarna 23 eller 24 i direktiv [BRRD] eller artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, innan institutet eller koncernen fullt ut har vidtagit den första åtgärd som anmälts till nämnden, ska ECB på eget initiativ eller genom ett meddelande från den behöriga nationella myndigheten informera nämnden innan en sådan ytterligare åtgärd åläggs institutet eller koncernen i fråga.

5.  ECB eller den behöriga myndigheten och nämnden ska se till att den ytterligare åtgärden enligt punkt 4 och varje nämndåtgärd för att förbereda en rekonstruktion enligt punkt 2 är konsekventa.

Kapitel 3

Rekonstruktion

Artikel 12

Rekonstruktionsmål

1.  När de följer rekonstruktionsförfarandet enligt artikel 16, ska kommissionen och nämnden – inom ramen för sina respektive befogenheter – med hänsyn till rekonstruktionsmålen enligt artikel 26 i direktiv [BRRD] välja de verktyg och befogenheter som ur deras synvinkel bäst kan uppfylla de för omständigheterna relevanta målen.

2.  I strävandet efter att uppfylla dessa mål ska kommissionen och nämnden agera i enlighet med artikel 26 i direktiv [BRRD].

▐

Artikel 13

Allmänna rekonstruktionsprinciper

När de följer rekonstruktionsförfarandet enligt artikel 16 ska kommissionen och nämnden vidta alla lämpliga åtgärder för att trygga att rekonstruktionsinsatser följer de principer som fastställs i artikel 29 i direktiv [BRRD].

▐

Artikel 14

Rekonstruktion av finansinstitut och moderbolag

Kommissionen ska vidta rekonstruktionsåtgärder på ▌ finansinstitut och deras moderbolag på grundval av ett förslag till beslut från nämnden, i enlighet med artikel 28 i direktiv[BRRD].

▐

Artikel 15

Prioritetsordning

När den använder skuldnedskrivningsverktyget på ett institut under rekonstruktion – och utan påverkan på från verktyget exkluderade skulder enligt artikel 24.3 – ska kommissionen, på grundval av ett förslag till beslut från nämnden, fatta beslut om, och nämnden och de deltagande medlemsstaternas nationella rekonstruktionsmyndigheter ska utöva nedskrivnings- och konverteringsbefogenheterna på fordringar enligt den ordningsföljd som fastställs i artikel 43 i direktiv [BRRD].

Artikel 16

Rekonstruktionsförfarande

1.  Om ECB på eget initiativ eller genom ett meddelande från en nationell behörig myndigheti en deltagande medlemsstat bedömer att villkoren enligt punkt 2 a och b uppfylls av en enhet enligt artikel 2, ska den omgående underrätta kommissionen och nämnden om denna bedömning.

Den underrättelse som avses i första stycket kan göras till följd av en begäran om bedömning från nämnden eller från en nationell rekonstruktionsmyndighet, om någon av dessa anser att det finns skäl att anse att ett institut har kommit på obestånd eller sannolikt kommer att göra det.

Den underrättelse som avses i det första stycket ska göras efter samråd med nämnden och den nationella rekonstruktionsmyndigheten.

1a.  Nämnden ska utarbeta och fatta alla beslut avseende rekonstruktionsförfarandet vid sina verkställande möten i enlighet med artikel 50.

2.  När den mottar en underrättelse enligt punkt 1 ▌ska nämnden vid sitt verkställande möte göra en bedömning för att kontrollera att följande villkor uppfylls:

(a)  Enheten har hamnat på obestånd eller kommer sannolikt att göra det.

(b)  Om tidpunkten och andra relevanta omständigheter gör att det inte finns några rimliga utsikter att någraalternativa åtgärder inom den privata sektorn, inbegripet åtgärder genom institutionella skyddssystem, eller tillsynsåtgärder gentemot enheten kan förhindra obestånd inom rimlig tid (inbegripet tidigt ingripande, nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument i enlighet med artikel 18).

(c)  En rekonstruktionsåtgärd krävs med hänsyn till det allmänna intresset i enlighet med punkt 4.

3.  Vid tillämpningen av punkt 2 a ska en enhet anses vara eller sannolikt hamna på obestånd, om någon av de omständigheter som anges i artikel 27.2 i direktiv [BRRD] föreligger.

▐

4.  Vid tillämpningen av punkt 2 c ska en rekonstruktionsåtgärd anses vara av allmänt intresse om de omständigheter som anges i artikel 27.3 i direktiv [BRRD] råder.

5.  När den bedömer att samtliga villkor enligt punkt 2 uppfylls, ska nämnden,med beaktande av den underrättelse som avses i punkt 1, överlämna ett förslag till beslut till kommissionen om att enheten ska bli föremål för rekonstruktion. Förslaget till beslut ska åtminstone innehålla följande:

(a)  Rekommendationen att enheten blir föremål för rekonstruktion.

(b)  Ramen för rekonstruktionsverktygen enligt artikel 19.3.

(c)  Ramen för fondens utnyttjande till stöd för rekonstruktionsinsatsen i enlighet med artikel 71.

6.  Efter mottagandet av förslaget till beslut från nämnden, ska kommissionen fatta beslut om huruvida förslaget till beslut ska antas och om ramarna för rekonstruktionsverktygen som ska tillämpas på den berörda enheten samt, i förekommande fall, om utnyttjandet av fonden för att stödja rekonstruktionsinsatsen. ▐

Om kommissionen har för avsikt att inte anta det förslag till beslut som överlämnats av nämnden eller att anta det med ändringar, ska den sända tillbaka förslaget till beslut till nämnden med en förklaring till varför den har för avsikt att inte anta det eller, i förekommande fall, varför den har för avsikt att ändra det, och begära att det ses över. Kommissionen kan fastställa en frist under vilken nämnden får ändra sitt ursprungliga förslag till beslut på grundval av de ändringar som föreslagits av kommissionen och på nytt lägga fram det för kommissionen. Utom i vederbörligen motiverade brådskande fall, ska nämnden ha minst fem arbetsdagar för att se över förslaget till beslut efter en begäran från kommissionen.

Kommissionen ska med alla tillgängliga medel söka följa de riktlinjer och rekommendationer som utfärdats av EBA avseende utövandet av de uppgifter den tilldelats enligt denna punkt, och agera när det gäller bekräftandet av huruvida den följer eller tänker följa riktlinjen eller rekommendationen, i enlighet med artikel 16.3 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7.  Kommissionens beslut ska riktas till nämnden. Den berörda enheten ska avvecklas i enlighet med nationell insolvenslagstiftning, om kommissionen beslutar att enheten inte ska bli föremål för rekonstruktion, eftersom villkoret enligt punkt 2 c inte uppfylls.

8.  Inom kommissionens beslutsramar ska nämnden vid sina verkställande möten besluta om rekonstruktionsordningen enligt artikel 20 och se till att nödvändiga insatser görs för att de nationella rekonstruktionsmyndigheterna ska genomföra den. Nämndens beslut ska riktas till de relevanta nationella rekonstruktionsmyndigheterna och ska ålägga dessa att vidta alla nödvändiga åtgärder för att genomföra nämndens beslut i enlighet med artikel 26, genom att utöva någon av rekonstruktionsbefogenheterna enligt direktiv [], särskilt enligt artiklarna 56–64 i detta. Om statligt stöd har beviljats, får nämnden bara besluta efter kommissionens beslut om detta stöd.

9.  Om nämnden ▌finner att rekonstruktionsåtgärder kan utgöra statligt stöd enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget, ska den anmoda den deltagande medlemsstaten eller berörda medlemsstaterna att omedelbart anmäla de planerade åtgärderna till kommissionen i enlighet med artikel 108.3 i det fördraget.

10.  Om den rekonstruktionsinsats som nämnden föreslagit vid sitt verkställande möte innebär en användning av fonden men inte innebär statligt stöd enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget, ska kommissionen parallellt och analogt tillämpa de kriterier som fastställts för tillämpningen av artikel 107 i det fördraget.

11.  Kommissionen ska ha rätt att från nämnden erhålla alla uppgifter som den finner relevanta för att fullgöra sitt uppdrag enligt denna förordning och, i tillämpliga fall, enligt artikel 107 i EUF-fördraget. I enlighet med kapitel 5 i denna avdelning ska nämnden ha befogenhet att från alla personer erhålla alla uppgifter som krävs för att den ska kunna förbereda och besluta om en rekonstruktionsinsats, inbegripet uppdateringar och kompletteringar av rekonstruktionsplanernas uppgifter.

12.  I samband med att en enhet blir föremål för rekonstruktion ska nämnden ha befogenhet att överlämna förslag till beslut till kommissionen om att ändra ramen för rekonstruktionsverktygen och för användningen av fonden.

12a.  För att garantera lika konkurrensvillkor, ska kommissionen när den utövar sina befogenheter i fråga om statligt stöd och i enlighet med direktiv [BRRD], hantera användningen av fonden i analogi med nationella finansieringsarrangemang.

Artikel 17

Värdering

1.  Innan en rekonstruktionsåtgärd vidtas eller befogenheten att skriva ned eller konvertera kapitalinstrument utövas, ska nämnden se till att en skälig och realistisk värdering av tillgångar och skulder i en enhet enligt artikel 2 görs i enlighet med artikel 30 i direktiv [BRRD].

▐

16.  Efter det att rekonstruktionsåtgärden har verkställts ska nämnden, för bedömningen av huruvida aktieägare och borgenärer skulle ha behandlats bättre om institutet under rekonstruktion hade inlett ett normalt insolvensförfarande, säkerställa att en värdering utförs i enlighet med artikel 66 i direktiv [BRRD]BI, separat från den värdering som utförs enligt punkt 1.

▐

Artikel 18

Nedskrivning och konvertering av kapitalinstrument

1.  ECB ska på eget initiativ eller genom ett meddelande från en nationell behörig myndighet i en deltagande medlemsstat ▌ informera nämnden om den bedömer att ▌villkoren för nedskrivning och konvertering av kapitalinstrument enligt direktiv [BRRD] är uppfyllda med avseende på en enhet som avses i artikel 2 eller en koncern som är etablerad i en deltagande medlemsstat.

▐

1a.  ECB ska lämna den information som avses i punkt 1 till nämnden när en begäran om bedömning har inkommit från nämnden eller från en nationell rekonstruktionsmyndighet, om någon av dessa anser att det finns skäl att anse att villkoren för nedskrivning och konvertering av kapitalinstrument är uppfyllda med avseende på en enhet som avses i artikel 2 eller en koncern som är etablerad i en deltagande medlemsstat.

1b.  Om de villkor som fastställs i 1 uppfylls, ska nämnden, med beaktande av den information som avses i punkt 1, överlämna ett förslag till beslut till kommissionen enligt vilket befogenheterna att skriva ned eller konvertera kapitalinstrument ska utövas och om dessa befogenheter ska utövas ensamt eller, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 16.4–16.7, tillsammans med en rekonstruktionsåtgärd.

▌

5.  Efter mottagandet av förslaget till beslut från nämnden,ska kommissionen besluta huruvida den ska anta förslaget till beslut och huruvida befogenheter att skriva ned eller konvertera kapitalinstrument ska utövas ensamt eller, i enlighet med förfarandet i artikel 16.4–16.7, tillsammans med en rekonstruktionsåtgärd.

6.  Om ▌de villkor som avses i punkt 1 är uppfyllda, men ▌villkoren för rekonstruktion i enlighet med artikel 16.2 inte är uppfyllda, ska nämnden, efter beslut av kommissionen, ge i uppdrag åt de nationella rekonstruktionsmyndigheterna att utöva nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheterna i enlighet med artiklarna 51 och 52 i direktiv [BRRD].

7.  I de fall de villkor för att skriva ned och konvertera kapitalinstrument som avses i punkt 1 är uppfyllda, och de villkor för rekonstruktion som avses i artikel 16.2 även är uppfyllda, ska det förfarande som föreskrivs i artikel16.4–16.7 tillämpas.

8.  Nämnden ska se till att nationella rekonstruktionsmyndigheter utövar nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheterna i enlighet med direktiv [BRRD].

▐

9.  De nationella rekonstruktionsmyndigheterna ska genomföra de uppdrag nämnden ger dem och genomföra nedskrivningen eller konverteringen av kapitalinstrument i enlighet med artikel 26.

Artikel 19

Allmänna principer för rekonstruktionsverktyg

1.  I de fall nämnden beslutar att tillämpa ett rekonstruktionsverktyg på en enhet som avses i artikel 2, och att rekonstruktionsåtgärder kommer att leda till att borgenärer får bära förluster på de fordringar som konverteras, ska nämnden utöva befogenheterna enligt artikel 18 omedelbart före eller tillsammans med tillämpningen av rekonstruktionsverktyget.

2.  De rekonstruktionsverktyg som avses i artikel 16.5 be är följande:

(a)  Verktyget försäljning av affärsverksamhet.

(b)  Broinstitutverktyget.

(c)  Verktyget avskiljande av tillgångar.

(d)  Skuldnedskrivningsverktyget (bail-in).

3.  När nämnden antar det förslag till beslut som avses i artikel 16.5 ska den beakta följande faktorer:

(a)  Tillgångarna och skulderna i institutet under rekonstruktion baserat på värderingen i enlighet med artikel 17.

(b)  Den likvida ställningen i institutet under rekonstruktion.

(c)  Säljbarheten av franchisevärdet i institutet under rekonstruktion mot bakgrund av konkurrensvillkoren och de ekonomiska villkoren på marknaden.

(d)  Den tid som står till förfogande.

4.  ▌Rekonstruktionsverktygen får tillämpas antingen separat eller i förening, med undantag av verktyget avskiljande av tillgångar som endast får tillämpas tillsammans med andra rekonstruktionsverktyg.

4a.  Nämnden ska, för att utföra de uppgifter som den tilldelats enligt denna förordning och med målet att säkerställa lika villkor vid användningen av rekonstruktionsverktygen, tillsammans med kommissionen anta en rekonstruktionshandbok med klara och detaljerade riktlinjer för användningen av rekonstruktionsverktygen.

Den rekonstruktionshandbok som avses i första stycket ska utformas som en delegerad akt som antas av kommissionen i enlighet med artikel 82.

Artikel 20

Rekonstruktionsplan

Den resolutionsplan som nämnden antagit enligt artikel 16.8 ska, i enlighet med kommissionens beslut om rekonstruktionsramen enligt artikel 16.6 och med varje i motsvarande mån tillämpligt beslut om statligt stöd, innehålla detaljerade uppgifter om de rekonstruktionsverktyg som planeras att tillämpas på institutet under rekonstruktion avseende minst de åtgärder som det hänvisas till i artiklarna 21.2, 22.2, 23.2 och 24.1 och ange de specifika belopp och ändamål för vilka fonden ska användas.

I samband med rekonstruktionsförfarandet får nämnden ändra och uppdatera rekonstruktionsplanen på lämpligt sätt i ljuset av omständigheterna i ärendet och inom den rekonstruktionsram som beslutats av kommissionen enligt artikel 16.6.

Artikel 21

Verktyget försäljning av affärsverksamhet

1.  Inom den ram som beslutats av kommissionen ska verktyget försäljning av affärsverksamhet bestå av överföringen till en köpare som inte är ett broinstitut av följande:

(a)  Aktier eller andra äganderättsinstrument i ett institut under rekonstruktion, eller

(b)  alla eller vissa specificerade tillgångar, rättigheter och skulder i ett institut under rekonstruktion.

2.  Beträffande verktyget försäljning av affärsverksamhet ska den rekonstruktionsplan som det hänvisas till i artikel 16.8 särskilt fastställa:

(a)  De instrument, tillgångar, rättigheter och skulder som den nationella rekonstruktionsmyndigheten ska överföra i enlighet med artikel 32.1och artikel 32.7 –32.11 i direktiv [BRRD].

(b)  De affärsmässiga villkor enligt vilka, med beaktande av omständigheterna och de kostnader och utgifter som uppkommit under rekonstruktionsförfarandet, den nationella rekonstruktionsmyndigheten ska verkställa överföringen i enlighet med artikel 32.2-32.4 i direktiv [BRRD].

(c)  Huruvida de nationella rekonstruktionsmyndigheterna får utöva överföringsbefogenheterna mer än en gång i enlighet med artikel 32.5 och 32.6 i direktiv [BRRD].

(d)  Formerna för den nationella rekonstruktionsmyndighetens utbjudande till försäljning av enheten eller instrumenten, tillgångarna, rättigheterna och skulderna i enlighet med artikel 33.1 och 33.2 i direktiv [BRRD].

(e)  Huruvida den nationella rekonstruktionsmyndighetens efterlevnad av saluföringskraven sannolikt undergräver rekonstruktionsmålen i enlighet med punkt 3.

3.  Nämnden ska tillämpa verktyget försäljning av affärsverksamhet utan att iaktta de saluföringskrav som anges i punkt 2 e om den finner att iakttagande av kraven sannolikt skulle undergräva ett eller flera av rekonstruktionsmålen och särskilt om följande villkor är uppfyllda:

(a)  Den anser att det föreligger ett reellt hot mot den finansiella stabiliteten som orsakas eller förvärras av att institutet under rekonstruktion har kommit på obestånd eller förväntas att komma på obestånd, och

(b)  den anser att efterlevnad av de kraven sannolikt skulle undergräva effektiviteten i verktyget försäljning av affärsverksamhet när det gäller att hantera hotet eller uppnå det rekonstruktionsmål som anges i artikel 12.2 b.

Artikel 22

Broinstitutverktyget

1.  Inom den ram som beslutats av kommissionen ska broinstitutverktyget bestå av överföringen till ett broinstitut av något av följande:

(a)  Aktier eller andra äganderättsinstrument som emitterats av ett eller flera institut under rekonstruktion.

(b)  Alla eller vissa tillgångar, rättigheter och skulder i ett eller flera institut under rekonstruktion.

2.  Med beaktande av broinstitutverktyget ska den rekonstruktionsplan som det hänvisas till i artikel 20 ska i synnerhet fastställa följande:

(a)  De instrument, tillgångar, rättigheter och skulder som den nationella rekonstruktionsmyndigheten ska överföra till ett broinstitut i enlighet med artikel 34.1–34.9 i direktiv [BRRD].

(b)  Formerna för den nationella rekonstruktionsmyndighetens inrättande, drift och avveckling av broinstitutet i enlighet med artikel 35.1-35.3 och 35.5-35.8 i direktiv 8 [BRRD].

(c)  Formerna för den nationella rekonstruktionsmyndighetens saluföring av broinstitutet eller dess tillgångar eller skulder i enlighet med artikel 35.4 i direktiv [BRRD].

3.  Nämnden ska säkerställa att det totala värdet av de skulder som den nationella rekonstruktionsmyndigheten överför till broinstitutet inte överstiger det totala värdet av de rättigheter och tillgångar som överförs från institutet under rekonstruktion eller som tillhandahållits från andra källor.

3a.  All ersättning som erhållits i samband med broinstitutet eller vissa av eller alla broinstitutets äganderätter och skulder ska uppfylla relevanta bestämmelser i direktiv [BRRD].

Artikel 23

Verktyget avskiljande av tillgångar

1.  Inom den ram som kommissionen beslutat ska verktyget avskiljande av tillgångar bestå av överföringen av tillgångar, rättigheter och skulder i ett institut under rekonstruktion till en tillgångsförvaltningsstruktur som uppfyller kraven i direktiv [BRRD] för att en juridisk enhet ska vara en tillgångsförvaltningsstruktur.

▐

2.  Beträffande verktyget försäljning av affärsverksamhet ska den rekonstruktionsplan som det hänvisas till i artikel 16.8 särskilt ange följande:

(a)  De instrument, tillgångar, rättigheter och skulder som den nationella rekonstruktionsmyndigheten ska överföra till en tillgångsförvaltningsstruktur i enlighet med artikel 36.1–36.4 och 36.6 –36.10 i direktiv [BRRD].

(b)  Den ersättning mot vilken den nationella rekonstruktionsmyndigheten ska överföra tillgångarna till tillgångsförvaltningsstrukturen, i enlighet med de principer som fastställs i artikel 17. Denna bestämmelse hindrar inte att ersättningen kan vara ett nominellt eller negativt belopp.

2a.  All ersättning som erhållits i samband med tillgångsförvaltningsstrukturen eller vissa av eller alla tillgångsförvaltningsstrukturens äganderätter och skulder ska uppfylla relevanta bestämmelser i direktiv [BRRD].

Artikel 24

Skuldnedskrivningsverktyget

1.  Skuldnedskrivningsverktyget får användas för de ändamål som fastställs i artikel 37 i direktiv [BRRD].

▐

Inom den ram som kommissionen beslutat beträffande skuldnedskrivningsverktyget ska rekonstruktionsplanen särskilt fastställa följande:

(a)  Det totala belopp med vilket kvalificerande skulder måste minskas eller omvandlas, i enlighet med punkt 6.

(b)  De skulder som får uteslutas i enlighet med punkterna 5-13.

(c)  Målen för den omstruktureringsplan för verksamheten som ska lämnas in i enlighet med punkt 16.

2.  ▐

Om det villkor för att skuldnedskrivningsverktyget ska kunna tillämpas för att rekapitalisera en enhet som anges i artikel 37.3 i direktiv [BRRD] inte är uppfyllt, ska något av de rekonstruktionsverktyg som avses i artikel 19.2 a, b och c och det skuldnedskrivningsverktyg som avses i artikel 19.2 d vara tillämpliga, beroende på vad som är lämpligt.

3.  De skulder som anges i artikel 38.2 i direktiv [BRRD] får inte bli föremål för nedskrivning och konvertering.▌

5.  Om synnerliga skäl föreligger får vissa skulder ▌uteslutas ▌från tillämpningen av nedskrivnings- och konverteringsbefogenheterna i enlighet med artikel 38.2a i direktiv [BRRD].

▐

När en kvalificerande skuld eller klass av kvalificerande skulder är undantagen eller delvis undantagen, får nivån på nedskrivning eller konvertering som tillämpas på andra kvalificerande skulder ökas för att ta hänsyn till sådana undantag, förutsatt att den nivå på nedskrivning och konvertering som tillämpas på andra kvalificerande skulder respekterar principen att ingen borgenär ska åsamkas större förluster än om enheten enligt artikel 2 hade avvecklats genom normala insolvensförfaranden.

6.  I de fall en kvalificerande skuld eller klass av kvalificerande skulder undantas eller delvis undantas i enlighet med punkt 5, och de förluster som skulle ha burits av dessa skulder inte har överförts fullt ut till andra fordringsägare, får ett bidrag från fonden ges till institutet under rekonstruktion för de ändamål som anges i och i enlighet med artikel 38 i direktiv [BRRD].

▐

8.  Fondens bidrag får finansieras på följande sätt:

(a)  Genom det belopp som är tillgängligt för fonden har anskaffats genom bidrag från enheter som avses i artikel 2 i enlighet med artikel 66,

(b)  Genom det beloppet som kan anskaffas genom bidrag i efterhand i enlighet med artikel 67 inom en period av tre år.

(c)  I de fall beloppen som avses i led a och b är otillräckliga, genom belopp som anskaffats från alternativa finansieringskällor i enlighet med artikel 69, inbegripet inom ramen för den lånefacilitet som avses i den artikeln.

9.  I de undantagsfall som avses i artikel 38.? i direktiv [BRRD] får ytterligare finansiering anskaffas från alternativa finansieringskällor i enlighet med den artikeln.

▐

10.  Om de villkor för bidrag från fonden som anges i artikel 38 i direktiv [BRRD] har uppfyllts, får, som ett alternativ eller komplement, ett bidrag ges från medel som har anskaffats genom avgifter som betalats in på förhand i enlighet med artikel 66 och som ännu inte har använts.

▐

12.  När beslut att utesluta vissa skulder från tillämpningen av de nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter som avses i punkt 5 fattas ska vederbörlig hänsyn tas till de faktorer som anges i artikel 38 i direktiv [BRRD].▐

13.  När den tillämpar skuldnedskrivningsverktyget ska nämnden göra en bedömning i enlighet med artikel 41 i direktiv[BRRD].

▐

14.  Undantag enligt punkt 5 får tillämpas antingen för att helt undanta en skuld från nedskrivning eller för att begränsa nivån av den nedskrivning som tillämpas på skulden.

15.  Nedskrivnings- och konverteringsbefogenheterna ska respektera de krav på prioritering av fordringar som anges i artikel 15.

16.  Den nationella rekonstruktionsmyndigheten ska omedelbart till nämnden vidarebefordra den omstruktureringsplan för verksamheten som efter användningen av skuldnedskrivningsverktyget erhållits av den förvaltare som utsetts i enlighet med artikel 47.1 i direktiv [BRRD].

Inom två veckor från dagen för översändandet av omstruktureringsplanen för verksamheten ska rekonstruktionsmyndigheten förse nämnden med bedömningen av planen. Inom en månad från dagen för översändandet av omstruktureringsplanen för verksamheten ska nämnden bedöma sannolikheten för att planen, om den genomförs, kommer att återställa långsiktig bärkraft i det institut som avses i artikel 2. Bedömningen ska slutföras i samförstånd med den behöriga myndigheten.

Om nämnden finner att planen skulle uppnå det målet ska den tillåta den nationella rekonstruktionsmyndigheten att godkänna planen i enlighet med artikel 47.5 i direktiv [BRRD]. Om nämnden inte finner att planen skulle uppnå det målet ska den ge den nationella rekonstruktionsmyndigheten i uppdrag att meddela förvaltaren sina betänkligheter och begära att förvaltaren ändrar planen på ett sätt som bemöter betänkligheterna i enlighet med artikel 47.6 i direktiv [BRRD]. Detta ska ske i samförstånd med den behöriga myndigheten.

De nationella rekonstruktionsmyndigheten ska översända den ändrade planen till nämnden. Nämnden ska ge den nationella rekonstruktionsmyndigheten i uppdrag att inom en vecka meddela förvaltaren huruvida den finner att planen, i dess ändrade utformning, bemöter de betänkligheter som meddelats eller om det krävs ytterligare ändringar.

Artikel 25

Nämndens övervakning

1.  Nämnden ska noga övervaka hur de nationella rekonstruktionsmyndigheterna genomför rekonstruktionsplanen. I detta syfte skall de nationella rekonstruktionsmyndigheterna

(a)  samarbeta med och bistå nämnden i utförandet av dess övervakningslikt,

(b)  med regelbundna intervall, som fastställs av nämnden, tillhandahålla rättvisande, tillförlitliga och fullständiga uppgifter om genomförandet av rekonstruktionsplanen, tillämpningen av rekonstruktionsverktygen och utövandet av rekonstruktionsbefogenheterna, som nämnden skulle kunna begära, bland annat om följande:

(i)  Verksamheten och den finansiella ställningen i institutet under rekonstruktion, broinstitutet och tillgångsförvaltningsstrukturen.

(ii)  Hur aktieägare och borgenärer skulle ha behandlats vid en likvidation av institutet enligt normala insolvensförfaranden.

(iii)  Eventuella pågående domstolsförfaranden som avser likvidationen av tillgångarna i institut på obestånd, invändningar mot rekonstruktionsbeslutet och värderingen eller som avser ansökningar om ersättning som lämnas in av aktieägare eller långivare.

(iv)  Tillsättning, avsättning eller ersättning av värderare, förvaltare, revisorer, advokater och andra yrkesspecialister som kan krävas för att bistå den nationella rekonstruktionsmyndigheten, och om hur de har utfört sina arbetsuppgifter.

(v)  Andra frågor som får nämnden kan hänvisa till..

(vi)  I vilken utsträckning och på vilket sätt de befogenheter för de nationella rekonstruktionsmyndigheterna som anges i avdelning IV kapitel V i direktiv [BRRD] utövas av dem.

(vii)  Den ekonomiska bärkraft i, genomförbarhet av, och genomförande av den omstruktureringsplan för verksamheten som föreskrivs i artikel 24.16.

De nationella rekonstruktionsmyndigheterna ska till nämnden överlämna en slutrapport om verkställandet av rekonstruktionsplanen.

2.  På grundval av de uppgifter som lämnats kan nämnden utfärda instruktioner till de nationella rekonstruktionsmyndigheterna rörande alla aspekter av verkställandet av rekonstruktionsplanen, särskilt de delar som avses i artikel 20 samt rörande utövandet av rekonstruktionsbefogenheterna.

3.  Om så är nödvändigt för att uppnå rekonstruktionsmålen, kan kommissionen, på rekommendation av nämnden ▌, ompröva sitt beslut om rekonstruktionsramen och anta lämpliga ändringar.

Artikel 26

Genomförande av rekonstruktionsbeslut

1.  Nationella rekonstruktionsmyndigheter ska vidta nödvändiga åtgärder för att genomföra de rekonstruktionsbeslut som avses i artikel 16.8, särskilt genom att utöva kontroll över de enheter som avses i artikel 2 genom att vidta de åtgärder som krävs i enlighet med artikel 64 i direktiv [BRRD] och genom att se till att de skyddsåtgärder som föreskrivs i det direktiv [BRRD] följs. Nationella rekonstruktionsmyndigheter ska genomföra alla beslut som nämnden riktar till dem.

I dessa syften ska de, enligt denna förordning, använda sig av sina befogenheter enligt nationell lag som genomför direktivet [BRRD] och i enlighet med de villkor som anges i nationell lag. Nationella rekonstruktionsmyndigheter ska fullt ut informera nämnden om utövandet av dessa befogenheter. De åtgärder de vidtar ska följa det beslut som avses i artikel 16.8.

2.  Om en nationell rekonstruktionsmyndighet inte har tillämpat ett beslut som avses i artikel 16, eller har tillämpat det på ett sätt som inte uppnår rekonstruktionsmålen enligt denna förordning ska nämnden ha befogenhet att direkt beordra ett institut under rekonstruktion att göra följande:

(a)  Till en annan juridisk person överföra specifika rättigheter, tillgångar eller skulder i ett institut under rekonstruktion.

(b)  Kräva konvertering av alla skuldinstrument som innehåller en avtalsenlig giltighetstid för konvertering enligt de omständigheter som anges i artikel 18.

Nämnden ska också ha befogenhet att direkt utöva alla andra befogenheter som föreskrivs i direktiv [BRRD].

3.  Institutet under rekonstruktion ska följa varje fattat beslut som avses i punkt 2. De besluten ska ha företräde framför varje tidigare beslut som antagits av de nationella myndigheterna i samma ärende.

4.  När nationella myndigheter vidtar åtgärder avseende frågor som är föremål för ett beslut enligt punkt 2 ska de följa det beslutet.

Kapitel 4

Samarbete

Artikel 27

Skyldighet att samarbeta

1.  Nämnden ska informera kommissionen om alla åtgärder den vidtar för att förbereda för rekonstruktion. Med beaktande av alla uppgifter som erhållits från nämnden ska ledamöterna av kommissionen och kommissionens personal omfattas av de krav på tystnadsplikt som fastställs i artikel 79.

2.  I utövandet av sina respektive åligganden enligt denna förordning, ska nämnden, kommissionen, ECB och de ▌behöriga myndigheterna och rekonstruktionsmyndigheterna nära samarbeta, i synnerhet i rekonstruktionsplaneringen, i fasen tidigt ingripande och i rekonstruktionfaserna i enlighet med artiklarna 7–26. De ska förse varandra med all information de behöver för att kunna utföra sina arbetsuppgifter.

▐

4.  Vid tillämpningen av denna förordning får nämnden, i det fall ECB inbjuder nämndens verkställande direktör att delta som observatör i ECB:s tillsynsnämnd som inrättats i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1024/2013, utse en annan representant att delta.

5.  Vid tillämpningen av denna förordning ska nämnden utse en företrädare som ska delta i Europeiska bankmyndighetens rekonstruktionskommitté, inrättad i enlighet med artikel 113 i direktiv [BRRD].

6.  Nämnden ska ha ett nära samarbete med Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF), Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) och andra liknande framtida europeiska enheter, särskilt i de fall den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, den europeiska stabilitetsmekanismen eller andra liknande framtida europeiska enheter har beviljat eller antas bevilja direkt eller indirekt finansiellt stöd till enheter med säte i en deltagande medlemsstat, särskilt i de extraordinära omständigheter som avses i artikel 24.9.

7.  Nämnden och ECB ska ingå ett samförståndsavtal som beskriver de allmänna villkoren för hur de kommer att samarbeta enligt punkt 2. Samförståndsavtalet ska ses över regelbundet och ska offentliggöras med förbehåll för att konfidentiella uppgifter ska behandlas på lämpligt sätt.

7a.  Nämnden och rekonstruktionsmyndigheterna i icke-deltagande medlemsstater ska ingå ett samförståndsavtal som i allmänna ordalag beskriver hur de kommer att samarbeta med varandra vid utförandet av sina uppgifter enligt direktiv [BRRD].

Nämnden ska, utan att det påverkar tillämpningen av första stycket, ingå ett samförståndsavtal med rekonstruktionsmyndigheten i varje icke deltagande medlemsstat där åtminstone ett globalt systemviktigt institut, enligt definitionen i artikel 131 i direktiv 2013/36/EU, hör hemma.

Varje samförståndsavtal ska ses över regelbundet och offentliggöras med beaktande av en korrekt behandling av konfidentiell information.

Artikel 28

Informationsutbyte inom den gemensamma rekonstruktionsmekanismen (SRM)

1.  Både nämnden och de nationella rekonstruktionsmyndigheterna ska omfattas av en skyldighet att samarbete i god tro och en skyldighet att utbyta information.

2.  Nämnden ska förse kommissionen med all relevant information för att den ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning och, i tillämpliga fall, artikel 107 i EUF-fördraget.

Artikel 29

Samarbete inom den gemensamma rekonstruktionsmekanismen (SRM) och behandling av koncerner

Punkterna 4, 5, 6 och 15 i artiklarna 12 och 80–83 i direktiv [BRRD] ska inte tillämpas på relationer mellan nationella rekonstruktionsmyndigheter i de deltagande medlemsstaterna. De relevanta bestämmelserna i denna förordning ska i stället tillämpas.

Artikel 30

Samarbete med icke-deltagande medlemsstater

Om en koncern inkluderar enheter som är etablerade i deltagande medlemsstater liksom även i icke deltagande medlemsstater ska nämnden, med förbehåll för ▌ denna förordning, företräda de nationella rekonstruktionsmyndigheterna i de deltagande medlemsstaterna, i syfte att uppnå samarbete med icke-deltagande medlemsstater i enlighet med artiklarna 7, 8, 11, 12, 15, 50 och 80–83 i direktiv [BRRD].

Artikel 31

Samarbete med behöriga myndigheter i tredjeland

Kommissionen och nämnden ska inom sina respektive ansvarsområden vara ensamt ansvariga för att, på de deltagande medlemsstaternas nationella rekonstruktionsmyndigheters vägnar, ingå de icke-bindande samarbetsarrangemang som avses i artikel 88.4 i direktiv [BRRD] och ska delge dem i enlighet med punkt 6 i samma artikel.

Kapitel 5

Utredningsbefogenheter

Artikel 32

Begäran om information

1.  För att kunna utföra sina uppgifter enligt denna förordning får nämnden, antingen direkt eller genom de nationella rekonstruktionsmyndigheterna, med fullt utnyttjande av all information som står till förfogande för ECB eller nationella behöriga myndigheter, ålägga följande juridiska eller fysiska personer att lämna all information som krävs för att den ska kunna utföra de uppgifter som den tilldelas enligt denna förordning:

(a)  Alla enheter som det hänvisas till i artikel 2.

(b)  Alla anställda vid de enheter som det hänvisas till i artikel 2.

(c)  Tredje parter till vilka de enheter som avses i artikel 2 har vidarebefordrat funktioner eller verksamheter enligt kontrakt.

2.  De enheter ▌och ▌personer som avses i punkt 1 ▌ska lämna all information som begärs enligt punkt 1. Bestämmelser om tystnadsplikt får inte leda till att dessa enheter och personer undantas från skyldigheten att lämna denna information. Att tillhandahålla den begärda informationen ska inte anses utgöra ett brott mot tystnadsplikten.

3.  Om nämnden får in uppgifter direkt från sådana enheter och personer ska den göra dessa uppgifter tillgängliga för de berörda nationella rekonstruktionsmyndigheterna.

4.  Nämnden ska kunna få sådan kontinuerlig information som är nödvändig för utövandet av dess funktioner enligt denna förordning, i synnerhet om ▌kapital, likviditet, tillgångar och skulder för varje institut som omfattas av dess befogenheter i fråga om rekonstruktion ▌.

5.  Nämnden, de behöriga myndigheterna och de nationella rekonstruktionsmyndigheterna får utarbeta samförståndsavtal med ett förfarande för informationsutbyte. Utbytet av information mellan nämnden, de behöriga myndigheterna och de nationella rekonstruktionsmyndigheterna ska inte betraktas som ett brott mot tystnadsplikten.

6.  Behöriga myndigheter, däribland ECB där så är relevant, och nationella rekonstruktionsmyndigheter ska samarbeta med nämnden för att kontrollera huruvida delar av eller all den information som begärs redan finns tillgänglig. Om sådan information finns tillgänglig ska de behöriga myndigheterna – inklusive ECB i relevanta fall – eller nationella rekonstruktionsmyndigheter lämna denna till nämnden.

Artikel 33

Allmänna utredningar

1.  För att kunna utföra sina uppgifter enligt denna förordning, och med förbehåll för eventuella andra villkor som anges i tillämplig unionslagstiftning, får nämnden göra alla nödvändiga utredningar av personer som avses i artikel 32.1 och som är etablerade eller bosatta i en deltagande medlemsstat.

Nämnden ska för detta syfte ha rätt att

(a)  begära inlämning av dokument,

(b)  granska räkenskaper och andra affärshandlingar för de personer som avses i artikel 32.1 och ta kopior av eller utdrag ur de räkenskaperna och affärshandlingarna,

(c)  kräva in skriftliga eller muntliga förklaringar från de personer som avses i artikel 32.1 eller deras företrädare eller personal,

(d)  höra varje person som går med på att höras i syfte att samla in uppgifter som rör föremålet för en utredning.

2.  Personer som avses i artikel 32.1 ska kunna omfattas av utredningar förutsatt att det finns ett beslut av nämnden.

Om en person hindrar genomförandet av en utredning ska de nationella rekonstruktionsmyndigheterna i den deltagande medlemsstat där de relevanta lokalerna är belägna enligt nationell lagstiftning ge nödvändigt stöd, inbegripet förenklad tillgång för nämnden till de företagslokaler som tillhör de juridiska personer som avses i artikel 32.1, så att ovannämnda rättigheter kan utövas.

Artikel 34

Inspektioner på platsen

1.  I syfte att utföra de uppgifter som avses i denna förordning, och beroende på andra villkor som anges i tillämplig unionslagstiftning kan nämnden, förutsatt att förhandsanmälan görs till de berörda nationella rekonstruktionsmyndigheterna och de berörda behöriga myndigheterna, genomföra alla nödvändiga kontroller på plats i företagslokaler som tillhör de juridiska personer som avses i artikel 32.1. Innan den utövar de befogenheter som avses i artikel 11, ska nämnden dessutom samråda med den behöriga myndigheten. Om ett fullgott genomförande och effektivt resultat av kontrollen kräver det får nämnden genomföra den på plats utan förhandsanmälan till de juridiska personer som är föremål för den.

2.  De tjänstemän och andra personer som nämnden har bemyndigat att genomföra en kontroll på plats ska ha tillträde till alla företagslokaler och mark som tillhör de juridiska personer som är föremål för ett utredningsbeslut som antagits av nämnden enligt artikel 33.2, och de ska ha alla de befogenheter som föreskrivs i artikel 33.1.

3.  De personer som avses i artikel 32.1 ska omfattas av inspektioner på platsen om nämnden beslutar det.

4.  Tjänstemän och andra medföljande personer som har bemyndigats eller utsetts av de nationella rekonstruktionsmyndigheterna i de medlemsstater där inspektionen ska genomföras ska under ledning och samordning av nämnden aktivt bistå de tjänstemän och andra personer som bemyndigats av nämnden. De ska för detta ändamål ha de befogenheter som anges i punkt 2. Tjänstemän vid de nationella rekonstruktionsmyndigheterna i de berörda deltagande medlemsstaterna ska också ha rätt att delta i inspektioner på platsen.

5.  Om tjänstemän eller andra medföljande personer som har bemyndigats eller utsetts av nämnden bedömer att en person motsätter sig en inspektion som har beslutats enligt punkt 1 ska de nationella rekonstruktionsmyndigheterna från de berörda deltagande medlemsstaterna ge dem det bistånd som krävs i enlighet med nationell lagstiftning. Om det är nödvändigt för inspektionens genomförande ska detta bistånd innefatta försegling av samtliga företagslokaler, räkenskaper och affärshandlingar. Om de berörda nationella rekonstruktionsmyndigheterna inte har denna behörighet ska de använda sina befogenheter för att begära nödvändig assistans från andra nationella myndigheter.

Artikel 35

Tillstånd från en rättslig myndighet

1.  Om en inspektion på plats enligt artikel 34.1 eller 34.2 eller det bistånd som avses i artikel 34.5 enligt nationella bestämmelser kräver tillstånd från en rättslig myndighet, ska det ansökas om sådant tillstånd.

2.  Vid ansökan om tillstånd enligt punkt 1 ska den nationella rättsliga myndigheten skyndsamt och utan dröjsmål kontrollera äktheten i nämndens beslut och att de planerade tvångsåtgärderna varken är godtyckliga eller alltför långtgående i förhållande till föremålet för kontrollen. Vid kontrollen av huruvida tvångsåtgärderna är proportionella får den nationella rättsliga myndigheten be nämnden om närmare förklaringar framför allt om de grunder på vilka nämnden misstänker att bestämmelserna i de akter som avses artikel 26 har överträtts samt hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är, och på vilket sätt den person som är föremål för tvångsåtgärderna är inblandad. Den nationella rättsliga myndigheten ska dock inte ompröva behovet av inspektion eller begära att få tillgång till informationen i nämndens handlingar i ärendet. Prövning av lagenligheten av nämndens beslut är förbehållen Europeiska unionens domstol.

Kapitel 6

Påföljder

Artikel 36

Befogenhet att utdöma administrativa påföljder

1.  Om nämnden bedömer att en enhet som avses i artikel 2 uppsåtligen eller av oaktsamhet begått en av de överträdelser som avses i punkt 2 ska den ge den nationella rekonstruktionsmyndigheten i uppgift att ålägga den enhet som avses i artikel 2 administrativa påföljder enligt direktiv [BRRD].

En överträdelse som begåtts av en sådan enhet ska anses ha begåtts uppsåtligt om det finns objektiva omständigheter som visar att enheten eller dess företagsledning har handlat med avsikt att begå överträdelsen.

2.  Nämnden ska döma ut administrativa påföljder till sådana enheter som avses i artikel 2 för följande överträdelser:

(a)  Om de inte lämnar de uppgifter som krävs enligt artikel 32.

(b)  Om de inte samarbetar vid en allmän utredning enligt artikel 33 eller vid en inspektion på platsen enligt artikel 34.

(c)  Om de inte bidrar till fonden enligt artiklarna 66 och 67.

(d)  Om de inte följer ett beslut som nämnden riktat till dem enligt artikel 26.

3.  De nationella rekonstruktionsmyndigheterna ska offentliggöra uppgifter om administrativa påföljder som dömts ut enligt punkt 1. Om ett sådant offentliggörande emellertid skulle orsaka oproportionell skada för de berörda parterna ska nämnden offentliggöra påföljden utan att röja parternas identitet.

4.  Nämnden ska i syfte att skapa en konsekvent, effektiv och verkningsfull praxis för att säkra att bestämmelserna följs och garantera att denna förordning tillämpas på ett gemensamt och enhetligt sätt ge de nationella rekonstruktionsmyndigheterna riktlinjer för hur administrativa påföljder och viten ska tillämpas.

Artikel 37

Viten

1.  Nämnden ska ge de nationella rekonstruktionsmyndigheterna i uppgift att utdöma vite till enheter som avses i artikel 2 ▌i syfte att se till

(a)  en enhet som avses i artikel 2 rättar sig efter ett beslut som fattats enligt artikel 32,

(b)  en person som avses i artikel 32.1 lägger fram de kompletta upplysningar som har krävts genom ett beslut enligt den artikeln,

(c)  en person som avses i artikel 33.1 accepterar att bli föremål för en utredning och särskilt att denne lägger fram kompletta affärshandlingar, fakta, proceduruppgifter och allt annat material som kan krävas, samt kompletterar och i förekommande fall korrigerar andra uppgifter som lagts fram inom ramen för en utredning som inletts genom beslut enligt den artikeln,

(d)  en person som avses i artikel 34.1 accepterar en inspektion på platsen som har beslutats enligt den artikeln.

2.  De viten som döms ut ska vara effektiva och proportionella. Vitena ska tillämpas per dag tills den enhet som avses i artikel 2 eller personen rättar sig efter det beslut som avses i punkt 1 a–d.

3.  Viten får utdömas för högst sex månader.

DEL III

INSTITUTIONELL RAM

AVDELNING I

Nämnden

Artikel 38

Rättslig status

1.  Härmed inrättas en gemensam rekonstruktionsnämnd. Denna nämnd ska tillhöra kategorin Europeiska unionens byråer och ska ha en struktur om är särskilt utformad för de uppgifter den ska utföra. Den ska vara en juridisk person.

2.  Nämnden ska i samtliga medlemsstater ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen. Den får bland annat förvärva och avyttra lös och fast egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter.

3.  Nämnden ska företrädas av sin verkställande direktör.

Artikel 39

Sammansättning

1.  Nämnden ska ha följande sammansättning:

(a)  En verkställande direktör med rösträtt.

(b)  En vice verkställande direktör med rösträtt.

(c)  En ledamot med rösträtt som utses av kommissionen.

(d)  En ledamot med rösträtt som utses av ECB.

(e)  En ledamot med rösträtt i enlighet med artiklarna 48 och 51 som utses av varje deltagande medlemsstat och som företräder de nationella rekonstruktionsmyndigheterna.

(ea)  En ledamot utan rösträtt som utses av EBA och som deltar som observatör.

2.  Mandatperioden för den verkställande direktören, den vice verkställande direktören och ledamöterna i nämnden som utses av kommissionen och av ECB ska vara fem år. Om inte annat följer av artikel 53.6 ska denna period inte kunna förlängas.

3.  Nämndens förvaltnings- och ledningsstruktur ska bestå av

(a)  ett plenarmöte inom nämnden, där man ska sköta de uppgifter som anges i artikel 46,

(b)  ett möte inom själva ledningen, där man ska sköta de uppgifter som anges i artikel 50,

(c)  en verkställande direktör, som ska sköta de uppgifter som anges i artikel 52.

Artikel 40

Överensstämmelse med unionslagstiftningen

Nämnden ska agera i överensstämmelse med unionens lagstiftning, särskilt de kommissionsbeslut som antas i enlighet med denna förordning.

Artikel 41

Ansvarsskyldighet

1.  Nämnden ska vara ansvarig inför Europaparlamentet, rådet och kommissionen vid genomförandet av denna förordning, enligt punkterna 2–8.

2.  Nämnden ska varje år lägga fram en rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och Europeiska revisionsrätten om genomförandet av de uppgifter som den tilldelas genom denna förordning. Med förbehåll för kraven på tystnadsplikt ska denna rapport offentliggöras på nämndens webbplats.

3.  Den verkställande direktören ska lägga fram denna rapport offentligt till Europaparlamentet och till rådet.

4.  På Europaparlamentets begäran ska den verkställande direktören närvara vid en utfrågning om genomförandet av nämndens rekonstruktionsarbete vid parlamentets ansvariga utskott. En utfrågning ska äga rum minst årligen.

4a.  På Europaparlamentets begäran ska den vice verkställande direktören delta vid en utfrågning i Europaparlamentets ansvariga utskott om genomförandet av nämndens rekonstruktionsarbete.

5.  Den verkställande direktören får på rådets begäran höras om genomförandet av nämndens rekonstruktionsarbete av rådet.

6.  Nämnden ska muntligen eller skriftligen besvara frågor som ställs till den av Europaparlamentet eller rådet, enligt nämndens egna procedurregler så snabbt som möjligt och under alla omständigheter inom fem veckor efter översändandet.

7.  På begäran ska den verkställande direktören hålla konfidentiella muntliga diskussioner bakom stängda dörrar med ordföranden och de vice ordförandena för Europaparlamentets ansvariga utskott om sådana diskussioner är nödvändiga för att Europaparlamentet ska kunna utöva sina befogenheter enligt fördraget. Det ska ingås ett avtal mellan Europaparlamentet och nämnden med närmare bestämmelser om hur dessa diskussioner ska genomföras i praktiken, så att fullständig sekretess garanteras enligt de konfidentialitetskrav som gäller enligt denna förordning och artikel 76 i direktiv [BRRD] för nämnden när den fungerar som nationell rekonstruktionsmyndighet enligt artikel 5 i denna förordning.

8.  Vid undersökningar som utförs av parlamentet ska nämnden samarbeta med parlamentet, inom ramen för berörda bestämmelser i EUF-fördraget. Nämnden och Europaparlamentet ska före den 1 mars 2015 ingå överenskommelser om de praktiska villkoren för utövandet av demokratisk ansvarsskyldighet och tillsyn under utövandet av nämndens uppgifter enligt denna förordning. Dessa praktiska villkor ska bland annat omfatta tillgång till information, samarbete vid utredningar och information om förfarandet för att utse den verkställande direktören och den vice verkställande direktören. Dessa praktiska villkor ska ha ett liknande tillämpningsområde som det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet och ECB som ingåtts i enlighet med artikel 20.9 i förordning (EU) nr 1024/2013.

Dessa praktiska villkor ska omfatta en överenskommelse mellan nämnden och Europaparlamentet om principerna och förfarandena för säkerhetsklassificering, översändande till parlamentet och senarelagt offentliggörande av konfidentiell information som inte omfattas av det interinstitutionella avtal som ingåtts i enlighet med artikel 20.9 i förordning (EU) nr 1024/2013.

Artikel 42

Nationella parlament

-1. När nämnden lägger fram den rapport som avses i artikel 41.2 ska rapporten samtidigt sändas direkt till de nationella parlamenten i de deltagande medlemsstaterna.

De nationella parlamenten får vända sig till nämnden med motiverade synpunkter på denna rapport.

1.  Med tanke på nämndens speciella uppgifter får de nationella parlamenten i de deltagande medlemsstaterna enligt sina egna förfaranden begära att nämnden svarar skriftligen på eventuella synpunkter eller frågor som de har lämnat in till nämnden och som gäller den senares uppgifter enligt denna förordning.

2.  Det nationella parlamentet i en deltagande medlemsstat får uppmana den verkställande direktören att delta i en diskussion kopplad till rekonstruktionen av de enheter som avses i artikel 2 i denna medlemsstat tillsammans med en företrädare för den nationella rekonstruktionsmyndigheten.

3.  Denna förordning påverkar inte den ansvarsskyldighet som åligger nationella rekonstruktionsmyndigheter inför de nationella parlamenten enligt nationell lagstiftning när det gäller att utföra uppgifter som inte åligger nämnden eller kommissionen enligt denna förordning.

Artikel 43

Oberoende

1.  När de utför uppgifter som de tilldelas genom denna förordning ska nämnden och de nationella rekonstruktionsmyndigheterna agera med oberoende och i det allmännas intresse.

2.  De ledamöter i nämnden som avses i artikel 39.2 ska handla oberoende och objektivt i hela unionens intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, regeringen i någon medlemsstat eller något annat offentligt eller privat organ.

Artikel 43a

Allmänna principer för nämnden

Nämnden ska underställas följande principer:

(a)  Den ska agera med oberoende, i enlighet med artikel 43.

(b)  Dess ledamöter ska ha nödvändig sakkunskap om bankomstrukturering och bankinsolvens,

(c)  Den ska ha kapacitet att hantera stora bankkoncerner.

(d)  Den ska ha kapacitet att agera snabbt och opartiskt.

(e)  Den ska säkerställa att lämplig hänsyn tas till nationell finansiell stabilitet, finansiell stabilitet i unionen och den inre marknaden.

(f)  Den ska vara ansvarig inför Europaparlamentet och rådet i enlighet med artikel 41.

Artikel 44

Säte

Nämnden ska ha sitt säte i Bryssel, Belgien.

AVDELNING II

Nämndens plenarmöten

Artikel 45

Deltagande i plenarmötena

Vid plenarmötena ska alla nämndens ledamöter delta.

Artikel 46

Arbetsuppgifter

1.  Vid sina plenarmöten ska nämnden

(a)  senast den 30 november varje år anta sitt årliga arbetsprogram för det kommande året ▌på grundval av ett utkast som läggs fram av den verkställande direktören, och överlämna det för kännedom till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och ECB; nämnden ska också övervaka och kontrollera genomförandet av arbetsprogrammet vid sina plenarmöten,

(b)  anta, övervaka och kontrollera sin årliga budget enligt artikel 58.2,

(ba)  utfärda yttranden och rekommendationer om det utkast till rapport från den verkställande direktören som nämns i artikel 52.2 g,

(c)  besluta om frivillig upplåning mellan olika finansieringsarrangemang enligt artikel 68, ömsesidigheten mellan nationella finansieringsarrangemang enligt artikel 72 och utlåningen till insättningsgarantisystem enligt artikel 73.4,

(d)  anta den årliga verksamhetsrapport om nämndens arbete som avses i artikel 41, vilken ska innehålla detaljerade förklaringar om genomförandet av budgeten,

(e)  anta finansiella bestämmelser för nämnden enligt artikel 61,

(f)  anta en strategi för bedrägeribekämpning i proportion till de faktiska riskerna för bedrägerier och med hänsyn tagen till kostnaderna för och fördelarna med de åtgärder som ska genomföras,

(g)  anta regler för förebyggande och hantering av intressekonflikter som rör nämndens ledamöter,

(h)  anta sin arbetsordning,

(i)  i enlighet med punkt 2 – med avseende på nämndens personal – utöva de befogenheter att sluta anställningsavtal som en tillsättningsmyndighet tilldelas enligt tjänsteföreskrifterna för tjänstemän och anställningsvillkoren för övriga anställda (nedan tillsättningsmyndighetens befogenheter),

(j)  anta lämpliga genomförandebestämmelser för att ge verkan åt tjänsteföreskrifterna för tjänstemän och anställningsvillkoren för övriga anställda i enlighet med bestämmelserna i artikel 110 i tjänsteföreskrifterna,

(k)  utse en räkenskapsförare enligt tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda, vilken ska vara funktionellt oberoende vid utförandet av sina arbetsuppgifter,

(l)  se till att det sker en lämplig uppföljning av de iakttagelser och rekommendationer som härrör från interna eller externa revisionsrapporter och utvärderingar eller från utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf),

(m)  fatta alla beslut om nämndens interna uppbyggnad och, om så krävs, ändringar av dessa.

2.  Nämnden ska vid sitt plenarmöte i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna anta ett beslut grundat på artikel 2.1 i tjänsteföreskrifterna och artikel 6 i anställningsvillkoren för övriga anställda om att till den verkställande direktören delegera den behörighet som behövs för att sluta anställningsavtal och fastställa på vilka villkor denna delegerade behörighet kan dras in. Den verkställande direktören ska ha rätt att vidaredelegera dessa befogenheter.

Under mycket särskilda omständigheter får nämnden genom beslut vid sitt plenarmöte tillfälligt dra in den verkställande direktörens behörighet att sluta anställningsavtal och sådan behörighet som denne sedan delegerar vidare, och utöva den själv eller delegera den till en av sina ledamöter eller till någon annan anställd än den verkställande direktören.

Artikel 47

Nämndens plenarmöte

1.  Den verkställande direktören ska sammankalla nämndens plenarmöten.

2.  Nämnden ska hålla minst två ordinarie plenarmöten per år. Dessutom ska den sammanträda på initiativ av den verkställande direktören, på begäran av kommissionen eller på begäran av minst en tredjedel av sina ledamöter.

3.  Nämnden får bjuda in observatörer att delta i dess plenarmöten enligt de särskilda behoven för varje möte. Nämnden får framför allt, på begäran, bjuda in företrädare för ESM att delta som observatörer.

4.  Nämnden ska själv stå för sekretariatet för sina plenarmöten.

Artikel 48

Beslutsprocess

1.  Nämnden ska vid plenarmötet fatta sina beslut med enkel majoritet av sina ledamöter enligt artikel 39.1 a–e. Emellertid ska beslut enligt artikel 46.1 c fattas med en majoritet av två tredjedelar av dessa ledamöter.

2.  Den verkställande direktören ska delta i omröstningen.

3.  Nämnden ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning. I arbetsordningen ska anges närmare regler om röstningsförfarandet, särskilt på vilka villkor en ledamot får agera på en annan ledamots vägnar samt, vid behov, regler om beslutförhet.

AVDELNING III

Nämndens verkställande möten

Artikel 49

Deltagande i de verkställande mötena

1.  ▌De ledamöter i nämnden som avses i artikel 39.1 a–d ska delta i dess möten.

2.  Vid överläggningar om en enhet som avses i artikel 2 eller en grupp av enheter som är etablerad endast i en deltagande medlemsstat ska den ledamot som utses av den medlemsstaten också delta i överläggningarna och i beslutsprocessen enligt artikel 51.1.

3.  Vid överläggningar om gränsöverskridande koncerner ska den ledamot som utses av den medlemsstat där rekonstruktionsmyndigheten på koncernnivå är belägen, samt de ledamöter som utses av de medlemsstater där dotterbolag eller andra enheter som omfattas av koncerntäckande tillsyn är etablerade även delta i överläggningarna och i beslutsprocessen enligt artikel 51.2.

3a.  De nämndledamöter som avses i artikel 39.1 a–d ska se till att de rekonstruktionsåtgärder som nämnden fattar beslut om i de olika konstellationerna av sina verkställande möten, framför allt de som gäller utnyttjandet av fonden, är konsekventa, lämpliga och proportionella.

Artikel 50

Arbetsuppgifter

1.  Nämnden ska vid sina plenarmöten biträdas av en verkställande enhet inom nämnden.

2.  Nämnden ska vid sina verkställande möten

(a)  förbereda alla beslut som ska antas av nämnden vid plenarmötena,

(b)  fatta alla beslut som behövs för att genomföra denna förordning.

2a.  I nämndens uppgifter, vid sina verkställande möten, som avses i punkt 2, ska följande ingå:

(-i)  Att utarbeta, bedöma och godkänna rekonstruktionsplaner i enlighet med artiklarna 7–9.

(-ia)  Att fastställa det minimikrav som institut och moderbolag ska vara skyldiga att följa enligt artikel 10 när det gäller kapitalbas och kvalificerade skulder.

(i)  Att så tidigt som möjligt förse kommissionen med ett utkast till beslut i enlighet med artikel 16, åtföljt av all relevant information som gör det möjligt för den att göra bedömningar och fatta motiverade beslut enligt artikel 16.6.

(ii)  Att besluta om nämndens del II i fondens budget.

3.  Vid behov och i brådskande fall ska nämnden vid sina verkställande möten fatta vissa preliminära beslut på nämndens vägnar i dess plenarsammansättning, särskilt i fråga om administrativa frågor och budgetfrågor.

4.  Nämnden ska vid sina verkställande möten sammanträda på initiativ av den verkställande direktören eller på begäran av någon av nämndens ledamöter.

5.  Nämnden ska vid sitt plenarmöte fastställa nämndens arbetsordning i sin verkställande sammansättning.

Artikel 51

Beslutsprocess

1.  När nämnden förhandlar om en enskild enhet eller en koncern som enbart är etablerad i en deltagande medlemsstat, ska den ▌vid sina verkställande möten sträva efter att uppnå konsensus. I avsaknad av konsensus, ska nämnden fatta sina beslut med enkel majoritet av de ledamöter med rösträtt som avses i artikel 39.1 a–d och de deltagande ledamöter som avses i artikel 49.2. Vid lika röstetal ska den verkställande direktören ha utslagsröst.

2.  När den förhandlar om en gränsöverskridande koncern ska nämnden ▌vid sina verkställande möten sträva efter att uppnå konsensus. I avsaknad av konsensus, ska nämnden fatta sina beslut med enkel majoritet av de ledamöter med rösträtt som avses i artikel 39.1 a–d och de deltagande ledamötersom avses i artikel 49.3. De ledamöter i nämnden som avses i artikel 39.1 a–d och den ledamot som utsetts av den medlemsstat där rekonstruktionsmyndigheten för den berörda koncernen är belägen ska ha en röst var. Den nationellarekonstruktionsmyndigheteni varje deltagande medlemsstat där ett dotterbolag eller en enhet som omfattas av den gruppbaserade tillsynen är etableradska ha en rösträtt som motsvarar en röst dividerad med deras antal. Vid lika röstetal ska den verkställande direktören ha utslagsröst.

▐

3.  Nämnden ska i sin verkställande sammansättning anta och offentliggöra en arbetsordning för sina verkställande möten.

Nämndens möten i dess verkställande sammansättning ska sammankallas av den verkställande direktören på dennes eget initiativ eller på begäran av någon av dess ledamöter, och ska ledas av den verkställande direktören. Nämnden får i sin verkställande sammansättning bjuda in observatörer att delta i dess ▌möten på ad hoc-basis. Nämnden får framför allt, på begäran, bjuda in företrädare för ESM att delta som observatörer.

Avdelning IV

Verkställande direktör och vice verkställande direktör

Artikel 52

Tillsättning av direktörerna och deras uppgifter

1.  Nämnden ska ledas av en heltidsanställd verkställande direktör som inte ska ha något annat ämbete på nationell nivå.

2.  Den verkställande direktören ska ha ansvaret för

(a)  att förbereda nämndens arbete såväl vid plenarmötena som vid de verkställande mötena, samt sammankalla och leda nämndens möten,

(b)  alla personalfrågor,

(c)  löpande administration,

(d)  att genomföra budgeten i enlighet med artikel 58.3,

(e)  sköta förvaltningen av nämndens verksamhet,

(f)  att genomföra nämndens årliga arbetsprogram,

(g)  att varje år ställa samman ett utkast till rapport med ett avsnitt om rekonstruktionsinsatserna och ett avsnitt om finansiella och administrativa frågor.

3.  Den verkställande direktören ska biträdas av en vice verkställande direktör.

Den vice verkställande direktören ska utföra den verkställande direktörens uppgifter i den sistnämndes frånvaro.

4.  Den verkställande direktören och den vice verkställande direktören ska utses på grundval av meriter, kompetens, kunskap om bank- och finansfrågor samt erfarenhet inom finansiell tillsyn och reglering.

Den verkställande direktören och den vice verkställande direktören ska utses på grundval av ett öppet urvalsförfarande, som respekterar principen om könsbalans och som Europaparlamentet och rådet ska informeras om i vederbörlig ordning.

5.   Kommissionen ska förse Europaparlamentets ansvariga utskott med en slutlista över kandidater till tjänsterna som verkställande direktör och vice verkställande direktör.

Kommissionen ska sedan lämna ett förslag om tillsättning av den verkställande direktören och den vice verkställande direktören till Europaparlamentet för godkännande. Sedan förslaget har godkänts ska rådet anta ett genomförandebeslut för att utse den verkställande direktören och den vice verkställande direktören ▌.

6.  Genom undantag från artikel 39 ska mandattiden för den första vice verkställande direktör som utses efter ikraftträdandet av denna förordning vara tre år. Denna mandattid kan förlängas en gång för en period av fem år. Den verkställande direktören och den vice verkställande direktören ska sitta kvar på sina poster till dess att deras efterträdare har utsetts.

7.  En ▌vice verkställande direktör vars mandat har förlängts får inte delta i ett annat urvalsförfarande för samma befattning vid slutet av den sammantagna mandatperioden.

8.  Om en verkställande direktör eller vice verkställande direktör inte längre uppfyller villkoren för att utöva uppdraget eller har gjort sig skyldig till allvarlig försummelse får rådet på kommissionens förslag, som har godkänts av Europaparlamentet, anta ett genomförandebeslut om att entlediga den berörde verkställande direktören eller vice verkställande direktören från sin tjänst.

För detta ändamål får Europaparlamentet eller rådet informera kommissionen om att de anser att villkoren för att entlediga den verkställande direktören eller den vice verkställande direktören från tjänsten är uppfyllda, vilket kommissionen ska besvara.

Artikel 53

Oberoende

1.  Den verkställande direktören och den vice verkställande direktören ska utföra sina arbetsuppgifter i enlighet med kommissionens och nämndens beslut.

När de deltar i överläggningar och beslutsfattande inom nämnden ska den verkställande direktören och den vice verkställande direktören varken begära eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, men föra egen talan och rösta på ett oberoende sätt. I dessa överläggningar och beslutsprocesser ska den vice verkställande direktören inte vara underställd den verkställande direktören.

2.  Varken medlemsstaterna eller offentliga eller privata organ får försöka påverka den verkställande direktören och den vice verkställande direktören när dessa utför sina uppgifter.

3.  I enlighet med de tjänsteföreskrifter som avses i artikel 78.6 ska den verkställande direktören och den vice verkställande direktören även efter att ha lämnat sina tjänster vara skyldiga att uppträda med integritet och gott omdöme när det gäller att acceptera arbetsuppgifter eller ta emot förmåner.

AVDELNING V

FINANSIELLA BESTÄMMELSER

Kapitel 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 54

Resurser

Nämnden ska ansvara för att anslå nödvändiga finansiella och mänskliga resurser för att kunna utföra de uppgifter som den tilldelas genom denna förordning.

Artikel 55

Budget

1.  Alla nämndens inkomster och utgifter ska beräknas för varje budgetår, som ska motsvara kalenderåret, och ska redovisas i dess budget.

2.  Nämndens budget ska vara balanserad vad gäller utgifter och inkomster.

3.  Budgeten ska bestå av följande två delar: del I för nämndens administration och del II för fonden.

Artikel 56

Del I av budgeten – nämndens administration

1.  Inkomsterna i del I i budgeten ska bestå av det årliga bidrag som krävs för att täcka de årliga uppskattade administrativa utgifterna i enlighet med artikel 62.1 a.

2.  Utgifterna i del I i budgeten ska minst omfatta utgifterna för personal, administration, infrastruktur, vidareutbildning och drift.

Artikel 57

Del II i budgeten – fonden

1.  Inkomsterna i del II i budgeten ska särskilt bestå av följande:

(a)  Avgifter som betalas av de institut som är etablerade i de deltagande medlemsstaterna i enlighet med artikel 62, med undantag för det årliga bidrag som avses i artikel 62.1 a.

(b)  Lån från andra finansieringsarrangemang för rekonstruktion i icke deltagande medlemsstater i enlighet med artikel 68.

(c)  Lån från finansinstitut eller andra tredjeparter i enlighet med artikel 69, inbegripet inom ramen för den lånefacilitet som avses i den artikeln.

(d)  Avkastningar av de investeringar som gjorts i fonden enligt artikel 70.

2.  Utgifterna i del II av budgeten ska bestå av följande:

(a)  Kostnader för de ändamål som anges i artikel 71.

(b)  Investeringar enligt artikel 70.

(c)  Räntor på lån från andra finansieringsarrangemang för rekonstruktion i icke deltagande medlemsstater i enlighet med artikel 68.

(d)  Räntor som betalas på lånen från finansiella institutioner eller andra tredjeparter i enlighet med artikel 69, inbegripet inom ramen för den lånefacilitet som avses i den artikeln.

Artikel 58

Fastställande och genomförande av budgeten

1.  Senast den 15 februari varje år ska den verkställande direktören göra en preliminär beräkning av nämndens inkomster och utgifter för följande budgetår och överlämna denna till nämndens plenarmöte för godkännande senast den 31 mars varje år.

2.  Budgeten ska antas av nämnden vid dess plenarmöte på grundval av denna beräkning. Vid behov ska den anpassas av nämnden vis dess plenarmöte mot bakgrund av nämndens övervakning och kontroll.

3.  Den verkställande direktören ska ansvara för att genomföra nämndens budget.

Artikel 59

Revision och kontroll

1.  En intern revisionsfunktion ska inrättas inom nämnden, och denna revisionsfunktions arbete ska bedrivas i linje med internationella normer. Internrevisorn, som ska utses av nämnden, ska kontrollera systemen och förfarandena för att genomföra nämndens budget.

2.  Internrevisorn ska ge råd till nämnden i fråga om riskförebyggande genom att på oberoende basis avge yttranden om förvaltnings- och kontrollsystemens kvalitet och genom att utfärda rekommendationer för att förbättra villkoren för att genomföra transaktioner och för att främja principen om sund ekonomisk förvaltning.

3.  Ansvaret för att inrätta system och förfaranden för interna kontroller som är anpassade till internrevisorns uppgifter ska ligga hos nämnden.

Artikel 60

Redovisning och förfarande för ansvarsfrihet

1.  Den verkställande direktören ska fungera som utanordnare.

2.  Senast den 1 mars påföljande budgetår ska nämndens räkenskapsförare överlämna den preliminära redovisningen till nämnden.

3.  Senast den 31 mars varje år ska nämnden, i sin verkställande sammansättning, förse Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten med nämndens preliminära redovisning för det föregående budgetåret.

4.  Efter att ha tagit del av revisionsrättens synpunkter på nämndens preliminära redovisning ska den verkställande direktören utarbeta dess slutliga redovisning på eget ansvar och överlämna den till nämnden vid dess plenarmöte för godkännande.

5.  Den verkställande direktören ska senast den 1 juli efter utgången av varje budgetår överlämna den slutliga redovisningen till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten.

6.  Den verkställande direktören ska skicka ett svar på revisionsrättens synpunkter senast den 1 juli.

7.  Den slutliga redovisningen ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning senast den 15 november det påföljande året.

8.  Nämnden ska vid sitt plenarmöte bevilja ansvarsfrihet för den verkställande direktören i fråga om genomförandet av budgeten.

9.  Den verkställande direktören ska på Europaparlamentets begäran lämna den information som behövs i fråga om nämndens interna redovisning.

9a.  Efter att ha behandlat den slutliga redovisning som utarbetats av nämnden i enlighet med denna artikel, ska revisionsrätten utarbeta en rapport om sina slutsatser och överlämna rapporten till Europaparlamentet och rådet senast den 1 december efter utgången av varje budgetår.

9b.  Revisionsrätten ska särskilt rapportera om följande:

(a)  I vilken mån medlen (inbegripet medel från fonden) har utnyttjats i enlighet med principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet.

(b)  Eventuella ansvarsförbindelser (antingen för nämnden, kommissionen eller på annat sätt) som uppstår till följd av kommissionens och nämndens utövande av sina uppgifter enligt denna förordning.

Artikel 61

Finansiella bestämmelser

Nämnden ska efter samråd med revisionsrätten och kommissionen anta interna finansiella bestämmelser i vilka särskilt ska anges förfarandet för att fastställa och genomföra byråns budget.

I den utsträckning det är förenligt med särarten hos nämndens verksamhet ska de finansiella bestämmelserna vara baserade på rambudgetförordningen för organ som inrättats enligt EUF-fördraget i enlighet med artikel 208 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012(13).

Artikel 62

Bidrag

1.  Sådana enheter som avses i artikel 2 ska bidra till nämndens budget i enlighet med denna förordning och de delegerade akter om bidrag som antagits i enlighet med punkt 5. Bidragen ska omfatta följande:

(a)  Årliga bidrag som krävs för att täcka de administrativa utgifterna.

(b)  Årliga avgifter som betalas in på förhand för att nå det finansieringsmål för fonden som anges i artikel 65, beräknat enligt artikel 66.

(c)  Extraordinära bidrag som betalas in i efterhand i enlighet med artikel 67.

2.  Bidragsbeloppen ska fastställas till en nivå som säkerställer att inkomsterna från bidragen i princip är tillräckliga för att balansera nämndens budget varje år och täcka alla fondens uppdrag.

3.  Nämnden ska, efter samråd med den behöriga myndigheten, i enlighet med de delegerade akter som avses i punkt 5 fastställa bidragen från var och en av de enheter som avses i artikel 2 enligt ett beslut riktat till den berörda enheten. Nämnden ska tillämpa procedur- och rapporteringsregler och andra bestämmelser som garanterar att avgifterna betalas in i tid och i sin helhet.

4.  De belopp som inkasseras i enlighet med punkterna 1, 2 och 3 ska endast användas för de syften som regleras i denna förordning.

5.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 82 för att

(a)  fastställa vilken typ av avgifter som ska betalas och för vilka ändamål, hur bidragsbeloppen ska beräknas och hur betalningarna ska ske,

(b)  fastställa närmare regler för registrering, redovisning och rapportering samt andra bestämmelser som avses i punkt 3 och som är nödvändiga för att garantera att bidragen betalas in i tid och i sin helhet,

(c)  fastställa bidragssystemet för institut som har getts tillstånd att fortsätta bedriva verksamhet efter det att fonden har nått sin målnivå,

(d)  fastställa de årliga bidragsnivåer som krävs för att täcka nämndens administrativa utgifter fram till dess att den inleder sin verksamhet fullt ut.

Artikel 63

Åtgärder för att förebygga bedrägerier

1.  För att underlätta kampen mot bedrägerier, korruption och annan olaglig verksamhet i enlighet med förordning (EG) nr 1073/1999 ska nämnden inom sex månader räknat från den dag då den inleder sin verksamhet ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 om interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, och anta lämpliga bestämmelser för all nämndens personal på grundval av mallen till det avtalet.

2.  Europeiska revisionsrätten ska ha befogenhet att utföra revision – både på grundval av handlingar och genom kontroller på plats – hos alla stödmottagare, uppdragstagare och underleverantörer som erhållit medel från nämnden.

3.  Olaf får enligt de bestämmelser och förfaranden som fastställs i förordning (EG) nr 1073/1999 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 genomföra utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa huruvida det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen i samband med ett avtal som finansierats av nämnden.

Kapitel 2

En gemensam bankrekonstruktionsfond

Avdelning 1

INRÄTTANDE AV FONDEN

Artikel 64

Allmänna bestämmelser

1.  Härmed inrättas en gemensam bankrekonstruktionsfond.

2.  Nämnden får bara utnyttja fondens medel för att garantera en effektiv tillämpning av rekonstruktionsverktygen och rekonstruktionsbefogenheterna och i enlighet med de rekonstruktionsmålen. Under inga omständigheter får unionens budget eller medlemsstaternas nationella budgetar belastas för fondens kostnader eller förluster eller för nämndens ansvarsförpliktelser.

3.  Nämnden ska vara fondens ägare.

Artikel 65

Målfinansieringsnivå

1.  Inom högst tio år efter det att denna förordning trätt i kraft ska de disponibla finansiella medlen i fonden uppgå till minst denprocentandel av alla insättningar i auktoriserade kreditinstitut i deltagande medlemsstater som garanteras enligt direktiv [DGS] och i enlighet med artikel 93.1 i direktiv [BRRD].

2.  Under den inledande period som avses i punkt 1 ska bidrag till fonden som beräknas i enlighet med artikel 66 och som uppbärs i enlighet med artikel 62 fördelas så jämnt som möjligt över tiden tills målnivån uppnås om de inte kan påskyndas beroende på gynnsamma marknadsvillkor eller finansieringsbehoven.

3.  Nämnden får förlänga denna inledande period med högst fyra år om fonden gör sammanlagda utbetalningar som överstiger den procentandel som avses i artikel 93.2 i direktiv [BRRD] av det totala belopp som avses i punkt 1.

4.  Om de tillgängliga finansiella medlen efter den inledande tidsperiod som avses i punkt 1 inte når upp till den målnivå som fastställs i punkt 1 ska bidrag som inkasserats i enlighet med artikel 66 fortsätta uppbäras till dess att målnivån uppnås. Om de finansiella medlen understiger hälften av målnivån ska de årliga bidragen fastställas i enlighet med artikel 93.3 i direktiv [BRRD].

5.  Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 82 när det gäller följande:

(a)  Kriterier för fördelningen över tiden av de bidrag till fonden som har beräknats enligt punkt 2.

(b)  Under vilka omständigheter betalningen av avgifter kan tidigareläggas enligt punkt 2.

(c)  Kriterier för att fastställa med hur många år den inledande period som avses i punkt 1 kan förlängas enligt punkt 3.

(d)  Kriterier för att fastställa årliga bidrag enligt punkt 4.

Artikel 66

Bidrag som betalas in i förhand

1.  De enskilda bidragen från varje institut ska betalas in minst en gång per år och ska beräknas i proportion till beloppet av samma instituts skulder exklusive eget kapital och garanterade insättningar, som andel av de sammanlagda skulderna exklusive egna medel och garanterade insättningar från alla auktoriserade institut på de deltagande medlemsstaternas territorier.

Bidragen ska justeras i proportion till riskprofilen för varje institution enligt kriterierna i de delegerade akter som avses i artikel 94.7 i direktiv [BRRD].

2.  De tillgängliga finansiella medel som ska tas i beaktande för att uppnå den målnivå som anges i artikel 65 kan omfatta kontanta medel, andra höglikvida medel, tillgångar som är godtagbara som högkvalitativa likvida tillgångar inom ramen för likviditetstäckningsgraden eller betalningsåtaganden, med lämplig säkerhet i form av lågrisktillgångar som inte är belastade av tredje parts inteckningar och som står till fritt förfogande samt är öronmärkta uteslutande för nämndens användning för de ändamål som anges i artikel 71.1. Andelen av sådana icke återkalleliga betalningsåtaganden får inte vara högre än den procentandel som anges i artikel 94.3 i direktiv [BRRD] av de totala bidrag som inkasseras i enlighet med punkt 1.

2a.  De enskilda bidrag från varje institut som avses i punkt 1 är slutliga och kan under inga omständigheter återbetalas retroaktivt.

2b.  Om deltagande medlemsstater redan har inrättat nationella finansieringsarrangemang för rekonstruktioner, kan de föreskriva att dessa finansieringsarrangemang använder sina tillgängliga finansiella medel, tidigare insamlade från institut i form av förhandsavgifter, för att kompensera institut för förhandsavgifter som dessa kan åläggas att betala till fonden. Sådan kompensation ska inte påverka medlemsstaternas skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 94/18/EG.

3.  Med förbehåll för punkt 1 andra stycket, ska kommissionen ▌ha befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 82 när det gäller följande:

(a)  Metoden för att beräkna de enskilda bidrag som avses i punkt 1.

(b)  Kvaliteten på de säkerheter som ställs som stöd för betalningsåtaganden enligt punkt 2.

(c)  Kriterierna för att beräkna andelen betalningsåtaganden enligt punkt 2.

Artikel 67

Extraordinära efterhandsbidrag

1.  Om de disponibla finansiella medlen inte räcker för att täcka de förluster, kostnader eller andra utgifter som uppstår genom att fonden utnyttjas ska nämnden i linje med artikel 62 begära in extraordinära efterhandsbidrag från institut som är auktoriserade i de deltagande medlemsstaternas territorier för att täcka de ytterligare beloppen. Dessa extraordinära bidrag ska fördelas mellan institut enligt de regler som anges i artikel 66 och i enlighet med artikel 95.1 i direktiv [BRRD].

2.  Nämnden får enligt de delegerade akter som avses i punkt 3 helt eller delvis undanta ett institut från skyldigheten att betala bidrag i efterhand enligt punkt 1 om de sammanlagda avgifter som avses i artikel 66 och i punkt 1 i denna artikel skulle äventyra regleringen av andra fordringsägares fordringar på institutet. Sådana undantag får beviljas för högst 6 månader, men kan förlängas på begäran av det berörda institutet.

3.  Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 82 för att fastställa de omständigheter och villkor under vilka en enhet som avses i artikel 2 helt eller delvis kan undantas från skyldigheten att betala efterhandsbidrag enligt punkt 2.

Artikel 68

Frivillig utlåning mellan olika finansieringsarrangemang

1.  Nämnden får begära att ta upp lån till fonden från alla andra finansieringsarrangemang som är avsedda för rekonstruktion i icke-deltagande medlemsstater, om

(a)  de belopp som uppbringas enligt artikel 66 inte räcker till för att täcka förluster, kostnader eller andra utgifter som uppstår genom att fonden utnyttjas,

(b)  sådana extraordinära efterhandsbidrag som regleras i artikel 67 inte är omedelbart tillgängliga.

▐

2.  De ansvariga för finansieringsarrangemangen i fråga ska fatta beslut om varje sådan ansökan om finansiering i enlighet med artikel 97 i direktiv [BRRD]. Villkoren för upplåningen ska vara avhängiga av artikel 97.3 a–c i samma direktiv.

Artikel 69

Alternativ finansiering

1.  Nämnden ska sträva efter att för fondens räkning ta upp lån och andra former av stöd från finansinstitut eller andra tredje parter om de belopp som uppbringats i enlighet med artiklarna 66 och 67 inte är omedelbart tillgängliga eller inte är tillräckliga för att täcka fondens utgifter.

Nämnden ska särskilt sträva efter att för fondens räkning inrätta en lånefacilitet, helst med stöd av ett europeiskt offentligt instrument, för att säkerställa att adekvata finansiella resurser finns omedelbart tillgängliga för användning i enlighet med artikel 71, om de belopp som anskaffats eller som finns tillgängliga i enlighet med artiklarna 66 och 67 inte är tillräckliga. Alla lån från den lånefaciliteten ska ersättas av fonden inom en fastställd tidsram.

2.  Upplåningen eller andra former av stöd som avses i punkt 1 ska återbetalas fullständigt inom löptiden i enlighet med artikel 62.

3.  Alla kostnader som följer av användningen av de lån som avses i punkt 1 måste bäras av nämnden och inte av unionens budget eller av de deltagande medlemsstaterna.

Avdelning 2

Förvaltningen av fonden

Artikel 70

Investeringar

1.  Nämnden ska ansvara för att förvalta fonden och får begära att kommissionen ska utföra vissa uppgifter som är knutna till denna förvaltning.

2.  De belopp som mottagits från ett institut under rekonstruktion eller ett broinstitut ska liksom räntor och annan avkastning enbart komma fonden till del.

3.  Nämnden ska föra en försiktig och säker investeringspolitik, i synnerhet genom att investera fondens tillgångar i ▌tillgångar med hög kreditvärdighet. Investeringarna bör vara tillräckligt diversifierade sektorsvist och geografiskt för att motverka riskkoncentration. Avkastningarna på sådana investeringar ska tillfalla fonden. Nämnden ska offentliggöra en investeringsram, i vilken fondens investeringspolitik specificeras.

4.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter med närmare bestämmelser för förvaltningen av fonden, enligt förfarandet i artikel 82.

Avdelning 3

Utnyttjande av fondens medel

Artikel 71

Fondens uppdrag

1.  Inom den ram som kommissionen beslutat om ska nämnden när den tillämpar rekonstruktionsverktyg på enheter som avses i artikel 2 använda fonden för följande ändamål:

(a)  För att garantera de tillgångar eller skulder institutet under rekonstruktion, dess dotterföretag, ett broinstitut eller en tillgångsförvaltningsenhet har.

(b)  För att ge lån till ett institut under rekonstruktion, dess dotterföretag, ett broinstitut eller en tillgångsförvaltningsenhet.

(c)  För att köpa tillgångar som tillhör det institut som är under rekonstruktion.

(d)  För att bidra med kapital till ett broinstitut eller en tillgångsförvaltningsenhet.

(e)  För att betala ersättning till aktieägare eller långivare om man, efter en värdering enligt artikel 17.5, kommer fram till att de har fått mindre ut av sina fordringar än vad de skulle ha fått enligt en värdering enligt artikel 17.16, vid en avveckling enligt normala insolvensförfaranden.

(f)  För att bidra till institutet under rekonstruktion som en ersättning för det bidrag som i praktiken skulle ha utgjorts av en nedskrivning av vissa borgenärers fordringar, när skuldnedskrivningsverktyget används och när rekonstruktionsmyndigheten beslutar att utesluta vissa borgenärer från skuldnedskrivningen enligt artikel 24.3,

(g)  För att kombinera åtgärder enligt leden a–e.

2.  Fonden får vidare användas för att genomföra sådana åtgärder som avses i a–e även när det gäller köparen i fråga om verktyget försäljning av affärsverksamhet.

3.  Fonden får inte användas direkt för att absorbera förluster inom ett institut eller en enhet som avses i artikel 2 eller för att rekapitalisera ett institut eller ett företag som avses i artikel 2. Om användningen av finansieringsarrangemang för rekonstruktion enligt punkt 1 indirekt medför att delar av de förluster som drabbat ett institut eller en enhet som avses i artikel 2 förs över till fonden ska de principer som styr finansieringsarrangemangen för rekonstruktion enligt artikel 38 i direktiv [BRRD] och artikel 24 tillämpas.

4.  Nämnden får inte disponera över sådant kapital som bidragits med enligt punkt 1 f under längre än fem år.

Artikel 72

Nationella finansieringsarrangemangs ömsesidighet vid en koncernrekonstruktion som omfattar institut som är etablerade i icke deltagande medlemsstater

Vid en koncernrekonstruktion som innefattar institut som är auktoriserade i en eller flera deltagande medlemsstater, å ena sidan, och institut som är auktoriserade i en eller flera icke deltagande medlemsstater å andra sidan, ska fonden bidra till koncernrekonstruktionen enligt bestämmelserna i artikel 98 i direktiv [BRRD].

▐

AVDELNING VI

Övriga bestämmelser

Artikel 74

Privilegier och immunitet

Protokollet (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier som fogats till fördraget om Europeiska unionen och till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska tillämpas på nämnden och dess personal.

Artikel 75

Språk

1.  Rådets förordning nr 1(14)ska gälla för nämnden.

2.  Nämnden ska fatta beslut om sin interna språkordning.

3.  Nämnden får besluta vilka av de officiella språken som ska användas när handlingar skickas till unionens institutioner och organ.

4.  Nämnden får komma överens med varje nationell rekonstruktionsmyndighet om det eller de språk på vilka de handlingar som ska skickas till eller från de nationella rekonstruktionsmyndigheterna ska utarbetas.

5.  De översättningar som krävs för nämndens arbete ska göras av Översättningscentrum för Europeiska unionens organ.

Artikel 76

Nämndens personal

1.  Tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda och de bestämmelser som avtalats mellan unionens institutioner som ger verkan åt tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda, ska gälla för nämndens personal, inbegripet den verkställande direktören och den vice verkställande direktören.

2.  Nämnden ska, i samförstånd med kommissionen, anta lämpliga genomförandebestämmelser för att ge verkan åt tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda i enlighet med bestämmelserna i artikel 110 i tjänsteföreskrifterna.

Artikel 76a

Nämndens personalorganisation

1.  Nämnden kan inrätta interna rekonstruktionsenheter bestående av personal från de deltagande medlemsstaternas nationella rekonstruktionsmyndigheter och av egen personal.

2.  När nämnden inrättar interna rekonstruktionsenheter enligt punkt 1, ska den utse samordnare för dessa enheter från sin egen personal. Samordnarna får i enlighet med artikel 47.3 bjudas in att delta som observatörer i nämndens möten i dess verkställande sammansättning, där de ledamöter som utsetts av de respektive medlemsstaterna deltar i enlighet med artikel 49.2 och 49.3.

3.  Nämnden kan inrätta kommittéer som ska förse den med råd och vägledning avseende utövandet av dess uppgifter enligt denna förordning.

Artikel 77

Personalutbyte

1.  Nämnden får använda sig av utstationerade nationella experter och annan personal som inte är anställd av nämnden.

2.  Nämnden ska i sitt plenarmöte anta ett lämpligt beslut om bestämmelser om utbyte och utstationering av personal såväl mellan de deltagande medlemsstaternas nationella rekonstruktionsmyndigheter som mellan dessa myndigheter och nämnden.

▐

Artikel 78

Nämndens ansvar

1.  Nämndens inomobligatoriska ansvar ska regleras av den lagstiftning som är tillämplig på avtalet i fråga.

2.  Europeiska unionens domstol ska vara behörig att träffa avgöranden enligt eventuella skiljedomsklausuler i avtal som nämnden ingår.

3.  När det gäller utomobligatoriskt ansvar ska nämnden, i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas lagstiftning om ansvaret för medlemsstaternas offentliga myndigheter, ersätta skada som orsakats av denna eller av dess personal vid tjänsteutövning, i synnerhet inom ramen för deras rekonstruktionsuppgifter, vilket inbegriper handlingar och försummelser i samband med stöd till utländska rekonstruktionsförfaranden.

4.  Nämnden ska ersätta nationella rekonstruktionsmyndigheter i en deltagande medlemsstat för skador för vilka de har dömts av nationella domstolar eller för vilka de, i samförstånd med nämnden, har åtagit sig att betala ersättning i enlighet med en uppgörelse i godo, och som är ett resultat av en handling eller en försummelse som begåtts av den berörda nationella rekonstruktionsmyndigheten i samband med en rekonstruktion som omfattas av denna förordning, om inte handlingen eller försummelsen utgjorde en överträdelse av unionslagstiftningen, denna förordning, ett beslut av kommissionen eller ett beslut av nämnden som var avsiktlig eller berodde på en uppenbar och allvarlig missbedömning.

5.  Tvister som rör punkterna 3 och 4 ska avgöras av Europeiska unionens domstol. Talan om ansvar i utomobligatoriska rättsförhållanden ska preskriberas fem år efter den händelse som föranleder ansvarstalan.

6.  De anställdas personliga ansvar gentemot nämnden ska regleras av bestämmelserna i de tjänsteföreskrifter eller anställningsvillkor som gäller för dem.

Artikel 79

Tystnadsplikt och informationsutbyte

1.  Nämndens ledamöter, nämndens personal och personal som utbyts med eller utstationeras av de deltagande medlemsstaterna och som utför rekonstruktionsuppdrag ska, även sedan deras uppdrag har upphört, omfattas av kravet på tystnadsplikt i enlighet med artikel 339 i EUF-fördraget och tillämpliga bestämmelser i unionslagstiftningen, också efter det att deras uppdrag har upphört.

2.  Nämnden ska se till att personer som tillhandahåller tjänster, direkt eller indirekt, permanent eller tillfälligt, i samband med utövandet av sina uppdrag, inbegripet tjänstemän eller andra personer som auktoriserats av nämnden eller utsetts av den nationella rekonstruktionsmyndigheten för att utföra inspektioner på plats, omfattas av motsvarande krav på tystnadsplikt.

2a.  De krav på tystnadsplikt som avses i punkterna 1 och 2 ska även tillämpas på observatörer som deltar i nämndens möten på ad hoc-basis.

2b.  De krav på tystnadsplikt som avses i punkterna 1 och 2 ska tillämpas trots vad som sägs i förordning (EG) nr 1049/2001.

3.  För att utföra de uppgifter som nämnden tilldelas genom denna förordning ska den ha rätt att inom de gränser och på de villkor som anges i tillämplig unionslagstiftning utbyta information med nationella myndigheter eller unionens myndigheter och organ i de fall det enligt tillämplig unionslagstiftning är tillåtet för nationella behöriga myndigheter att lämna ut information till sådana enheter eller medlemsstaterna får föreskriva att information får lämnas ut enligt tillämplig unionslagstiftning.

Artikel 80

Tillgång till information och behandling av personuppgifter

▐

4.  Nämnden ska behandla personuppgifter i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001(15). De nationella rekonstruktionsmyndigheternas behandling av personuppgifter ska omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG(16).

4a.  Personer som är föremål för nämndens beslut ska ha rätt att få tillgång till nämndens handlingar, med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. Rätten att få tillgång till akten ska inte gälla konfidentiell information.

Artikel 81

Säkerhetsbestämmelser om skydd av sekretessbelagda uppgifter och känsliga uppgifter som inte är sekretessbelagda

Nämnden ska tillämpa de säkerhetsprinciper som återfinns i kommissionens säkerhetsbestämmelser för säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter och känsliga icke-sekretessbelagda uppgifter, som anges i bilagan till beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom. Tillämpningen av säkerhetsbestämmelserna ska inbegripa tillämpning av bestämmelser om utbyte, behandling och lagring av sådana uppgifter.

DEL IV

DEL IV GENOMFÖRANDEBEFOGENHETER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 82

Utövande av delegering

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Delegeringen av befogenheter ska ges på obestämd tid från och med den dag som anges i artikel 88.

2a.  Samstämmighet ska garanteras mellan denna förordning och direktiv [BRRD]. Alla delegerade akter som antas enligt denna förordning ska följa direktiv [BRRD] och delegerade akter som antas enligt det direktivet.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 19.4a, artikel 62.5, artikel 65.5, artikel 66.3, artikel 67.3 och artikel 70.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.  En delegerad akt som antas enligt artikel 62.5, artikel 65.5, artikel 66.3, artikel 67.3 och artikel 70.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 83

Översyn

1.  Senast den 31 december 2016 och därefter vart femte år ska kommissionen offentliggöra en rapport om tillämpningen av denna förordning, med särskild tonvikt på övervakning av den potentiella inverkan på den inre marknadens funktion. Rapporten ska utvärdera följande:

(a)  Den gemensamma rekonstruktionsmekanismens funktion samt inverkan av dess rekonstruktionsverksamhet på unionens intressen som helhet och på enhetligheten och integriteten hos den inre marknaden för finansiella tjänster, bland annat dess möjliga inverkan på de nationella banksystemens strukturer inom unionen och på deras konkurrenskraft i jämförelse med andra banksystem utanför den gemensamma rekonstruktionsmekanismen och utanför unionen, och när det gäller ändamålsenligheten hos förfarandena för samarbete och informationsutbyte inom den gemensamma rekonstruktionsmekanismen, mellan den gemensamma rekonstruktionsmekanismen och den gemensamma tillsynsmekanismen, samt mellan den gemensamma rekonstruktionsmekanismen och nationella rekonstruktionsmyndigheter och behöriga nationella myndigheter i icke-deltagande medlemsstater.

I rapporten ska det särskilt bedömas om

(i)  de uppgifter som genom denna förordning tilldelas nämnden och kommissionen ska utföras exklusivt av en oberoende unionsinstitution,

(ii)  samarbetet mellan den gemensamma rekonstruktionsmekanismen, den gemensamma tillsynsmekanismen, ESRB, EBA, Esma och Eiopa, samt övriga myndigheter som deltar i ESFS, är lämpligt,

(iii)  investeringsportföljen i enlighet med artikel 70 i denna förordning består av sunda och diversifierade tillgångar,

(iv)  kopplingen mellan statsskulden och bankrisker har brutits,

(v)  röstningsförfarandena är lämpliga,

(vi)  ett referensvärde avseende de totala skulderna för alla auktoriserade kreditinstitut i deltagande medlemsstater, vilket ska uppnås utöver målet för fondens finansieringsnivå som fastställts som en procentandel av de täckta insättningarna i dessa institut, bör införas,

(vii)  den målnivå för finansiering som fastställts för fonden och nivån på bidragen till fonden är i linje med de målfinansieringsnivåer och bidragsnivåer som införts av icke-deltagande medlemsstater.

Rapporten ska också identifiera alla eventuella fördragsändringar som är nödvändiga för att genomföra den gemensamma rekonstruktionsmekanismen, i synnerhet ett eventuellt inrättande av en oberoende unionsinstitution som ska utöva de befogenheter som genom denna förordning tilldelas nämnden och kommissionen.

(b)  Hur ändamålsenliga förfarandena för oberoende och ansvarsskyldighet är.

(c)  Samverkan mellan nämnden och EBA.

(d)  Samverkan mellan nämnden och de nationella rekonstruktionsmyndigheterna i icke-deltagande medlemsstater och den gemensamma rekonstruktionsmekanismens effekter på dessa medlemsstater, och samverkan mellan nämnden och tredjeländers myndigheter i enlighet med artikel 2.80 i direktiv [BRRD].

2.  Rapporten ska överlämnas till Europaparlamentet och rådet. Kommissionen ska lägga fram eventuella åtföljande förslag.

2a.  Alla översyner av direktiv [BRRD] ska, när detta är lämpligt, åtföljas av en motsvarande översyn av denna förordning.

Artikel 84

Ändring av förordning (EU) nr 1093/2010

Förordning (EU) nr 1093/2010 ska ändras på följande sätt:

1.  I artikel 4 ska led 2 ersättas med följande:"

2.  I artikel 25 ska följande punkt införas:"

“1a. Myndigheten får organisera och genomföra inbördes utvärderingar av utbytet av uppgifter mellan och den gemensamma verksamhet som bedrivs av den gemensamma rekonstruktionsnämnden och de nationella rekonstruktionsmyndigheterna i medlemsstater som inte deltar i den gemensamma rekonstruktionsmekanismen vid rekonstruktion och avveckling av gränsöverskridande företagsgrupper för att åstadkomma mer ändamålsenliga och konsekventa resultat. I detta syfte ska den utarbeta metoder som möjliggör objektiv bedömning och jämförelse.”

3.  I artikel 40.6 ska följande tredje stycke läggas till:"

”Den verkställande direktören för den gemensamma rekonstruktionsnämnden ska när frågor inom tillämpningsområdet för artikel 62.5, artikel 65.5, artikel 66.3, artikel 67.4 och artikel 70.4 behandlas vara observatör i tillsynsstyrelsen.”

Artikel 85

Ersättning av nationella system för rekonstruktionsfinansiering

Från det tillämpningsdatum som anges i artikel 88 andra stycket ska fonden ersätta de deltagande medlemsstaternas finansieringsarrangemang för rekonstruktion enligt avdelning VII i direktiv [BRRD].

Artikel 86

Överenskommelse om säte och operativa betingelser

1.  De nödvändiga bestämmelserna om de lokaler och anläggningar som värdmedlemsstaten ska ställa till nämndens förfogande samt de särskilda regler i värdmedlemsstaten som ska tillämpas på den verkställande direktören, nämndens ledamöter i dess plenarmöte, nämndens personal och deras familjemedlemmar ska fastställas i en överenskommelse om säte mellan nämnden och värdmedlemsstaten som ingås efter att ha godkänts av nämnden i dess plenarmöte och senast två år efter det att denna förordning trätt i kraft.

2.  Nämndens värdmedlemsstat ska skapa bästa möjliga förutsättningar för att nämnden ska kunna fungera väl, vilket inkluderar Europaorienterad skolundervisning på flera språk och lämpliga transportförbindelser.

Artikel 87

Inledning av nämndens verksamhet

1.  Nämnden ska vara fullt operativ senast den 1 januari 2015.

2.  Kommissionen ska ansvara för bildandet av nämnden och dess inledande verksamhet till dess den har operativ förmåga att genomföra sin egen budget. För detta ändamål ska följande gälla:

(a)  Till dess att den verkställande direktören tillträder efter att ha utnämnts av rådet på det sätt som föreskrivs i artikel 53, får kommissionen utse en kommissionstjänsteman som ska utföra verkställande direktörens uppgifter i egenskap av ställföreträdande verkställande direktör.

(b)  Med avvikelse från artikel 46.1 i och till dess att ett beslut enligt artikel 46.2 har antagits ska den ställföreträdande verkställande direktören utöva tillsättningsmyndighetens befogenheter.

(c)  Kommissionen får bistå nämnden, särskilt genom att utstationerade kommissionstjänstemän bedriver nämndens verksamhet under ställföreträdande verkställande direktörens eller den verkställande direktörens ansvar.

(d)  Kommissionen ska samla in de årliga bidrag som avses i artikel 62.5 d på nämndens vägnar.

3.  Den ställföreträdande verkställande direktören får godkänna alla betalningar som omfattas av anslagen i nämndens budget och får ingå avtal, också anställningsavtal.

Artikel 88

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artiklarna 7–23 och 25–37 ska tillämpas från och med den 1 januari 2015.

Artikel 24 skall gälla från och med 1 januari 2016.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ärendet återförvisades till det ansvariga utskottet för ytterligare behandling enligt artikel 57.2 andra stycket i arbetsordningen (A7-0478/2013). (2) * Ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar med symbolen ▌. (3) Yttrande av den 6 november 2013 (ännu ej offentliggjort i EUT). (4) Yttrande av den 17 oktober 2013 (ännu ej offentliggjort i EUT). (5) Europaparlamentets ståndpunkt av den .... (6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om inrättande av en ram för återhämtning och rekonstruktion av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 77/91/EEG och 82/891/EEG och direktiven 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG och 2011/35/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L ...). (7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12). (8) Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 29.10.2013, s. 63). (9) Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar EGT L 135, 31.5.1994, s. 5–14. (10) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1). (11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338). (12) Europaparlamentets och rådets direktiv 94/18/EG av den 30 maj 1994 om ändring av direktiv 80/390/EEG om samordning av kraven på upprättande, granskning och spridning av prospekt som skall offentliggöras vid upptagande av värdepapper till officiell notering vid fondbörs, såvitt gäller skyldigheten att offentliggöra prospekt (EGT L 135, 31.5.1994, s. 1). (13) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1). (14) EGT 17, 6.10.1958, s. 385. (15) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter, EGT L 8, 12.1.2001, s. 1. (16) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

Europaparlamentets resolution av den 6 februari 2014 om kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1337/2013 av den 13 december 2013 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 vad gäller angivande av ursprungsland eller härkomstplats för färskt, kylt eller fryst kött av svin, får, get och fjäderfä (2014/2530(RSP))

P7_TA(2014)0096 B7-0087/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1337/2013 av den 13 december 2013 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 vad gäller angivande av ursprungsland eller härkomstplats för färskt, kylt eller fryst kött av svin, får, get och fjäderfä(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004(2) (nedan kallad förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna), särskilt artiklarna 7.1, 26.2 och 26.8–9 i den,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(3), särskilt artikel 11 i den,

–  med beaktande av artikel 88.2 och 88.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Artikel 26.2 b i förordning (EU) nr 1169/2011 kräver ursprungslandsmärkning för kött med de KN-nummer som förtecknas i bilaga XI till den förordningen (dvs. färskt, kylt eller fryst kött av svin, får, get och fjäderfä).

B.  Tillämpningen av artikel 26.2 omfattas av antagandet av genomförandeakter enligt punkt 8 i samma artikel, därav antagandet av kommissionens genomförandeförordning. I enlighet med skäl 59 i förordning (EU) nr 1169/2011 måste dessa genomförandeakter fastslå sättet att ange ursprungsland eller härkomstplats för kött som avses i artikel 26.2 b.

C.  Artikel 26.9 kräver att kommissionen i sina konsekvensbedömningar och rapporter om tillämpningen av punkt 2 b i den artikeln bland annat beaktar de möjliga sätten att uttrycka livsmedlens ursprungsland eller härkomstplats, särskilt med avseende på var och en av följande avgörande faktorer i djurets liv: födelseort, uppfödningsort och slaktort.

D.  Parlamentet stödde i sin omröstning den 16 juni 2010 om förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna märkning av ursprungsland med avseende på födelseort, uppfödningsort och slaktort för färskt, kylt och fryst kött(4).

E.  Enligt artikel 7.1 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna bör livsmedelsinformation inte vara vilseledande i fråga om livsmedlets särdrag och framför allt dess ursprungsland eller härkomstplats.

F.  Ursprungsmärkning har varit obligatorisk för nötkött och nötköttsprodukter i EU till följd av krisen kring bovin spongiform encefalopati (BSE)(5), och EU-bestämmelser för märkning av nötkött har funnits sedan den 1 januari 2002. Dessa märkningskrav omfattar redan födelseort, uppfödningsort och slaktort.

G.  De ovannämnda kraven på nötkött och nötköttsprodukter har gjort att konsumenterna ställer högre krav på information om ursprunget av andra typer av kött som konsumeras utbrett i unionen.

H.  I skäl 31 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna understryks att köttets ursprung är den viktigaste frågan för konsumenterna, och därför kräver konsumenterna att få ordentlig information om köttets ursprungsland. Detta bekräftas vidare av aktuella studier och konsumentundersökningar(6).

I.  För att konsumenterna ska få korrekt information om köttets ursprung bör födelseort, uppfödningsort och slaktort anges på livsmedlets märkning. Detta skulle också ge konsumenterna en bättre överblick över djurskyddsnormerna och köttproduktens påverkan på miljön.

J.  Den senaste tidens livsmedelsskandaler, däribland bedrägeriet då nötkött ersattes med hästkött, har visat att strängare bestämmelser om spårbarhet och konsumentinformation både behövs och efterfrågas av konsumenterna.

K.  Att tillämpa en ”EU-” eller ”icke-EU-märkning” på malet kött och putsbitar är nästan meningslöst och skulle kunna bli ett oönskat prejudikat, särskilt när det gäller all framtida ursprungslandsmärkning av kött som används som ingrediens. Ursprungsmärkningskravet på nötkött visar att en mer precis angivelse av ursprunget för malet kött och putsbitar är både genomförbart och lämpligt för att konsumentinformationen och spårbarheten ska kunna garanteras.

1.  Europaparlamentet anser att kommissionens genomförandeförordning överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i förordning (EU) nr 1169/2011.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sin genomförandeförordning.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en reviderad version av genomförandeförordningen, vilken bör innefatta krav på obligatorisk märkning med avseende på födelseort, uppfödningsort och slaktort för obearbetat kött från svin, fjäderfä, får och get i enlighet med den befintliga lagstiftningen om ursprungsmärkning av nötkött.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta bort alla undantag i genomförandeförordningen för malet kött och putsbitar.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och

(1) EUT L 335, 14.12.2013, s. 19. (2) EUT L 304, 22.11.2011, s. 18. (3) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13. (4) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 187. (5) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 av den 17 juli 2000 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 820/97 (EGT L 204, 11.8.2000, s. 1). (6) Till exempel: Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om obligatorisk angivelse av ursprungsland eller härkomstplats för kött som används som ingrediens (COM(2013)0755) och kommissionens tillhörande arbetsdokument av den 17 december 2013 om ursprungsmärkning för kött som används som ingrediens: konsumenternas inställning, sannolikhet för möjliga scenarier och konsekvenser (SWD(2013)0437) och den europeiska konsumentorganisationens (BEUC) undersökning av den 24 januari 2013 om ursprungsmärkning (se: http://www.beuc.org/Content/Default.asp?PageID=2139).

Europaparlamentets beslut av den 6 februari 2014 om att inte invända mot utkastet till kommissionens förordning (EU) nr .../... om ändring av förordning (EU) nr 1031/2010 särskilt i syfte att fastställa vilka volymer utsläppsrätter för växthusgas som ska auktioneras ut 2013–2020 (D031326/02 – 2014/2523(RPS))

P7_TA(2014)0097 B7-0090/2014

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av utkastet till kommissionens förordning (EU) nr .../... om ändring av förordning (EU) nr 1031/2010 särskilt i syfte att fastställa vilka volymer utsläppsrätter för växthusgas som ska auktioneras ut 2013–2020,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG(1),

–  med beaktande av yttrandet av den 8 januari 2014 från den kommitté som avses i artikel 23 i ovannämnda direktiv,

–  med beaktande av kommissionens skrivelse av den 7 januari 2014, i vilken parlamentet uppmanas att förklara att det inte avser att invända mot förslaget till förordning,

–  med beaktande av skrivelsen av den 30 januari 2014 från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet till utskottsordförandekonferensens ordförande,

–  med beaktande av rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(2),

–  med beaktande av artiklarna 88.4 d och 87a.6 i arbetsordningen.

1.  Europaparlamentet tillkännager att det inte har några invändningar mot förslaget till kommissionens förordning.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till kommissionen och, för kännedom, till rådet.

(1) EUT L 275, 25.10.2003, s. 32. (2) EUT L 184, 17.7.1999, s. 23.

Europaparlamentets resolution av den 6 februari 2014 om situationen i Ukraina (2014/2547(RSP))

P7_TA(2014)0098 RC-B7-0138/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 12 december 2013 om resultatet av toppmötet i Vilnius och framtiden för det östliga partnerskapet, särskilt när det gäller Ukraina(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om den europeiska grannskapspolitiken: På väg mot en förstärkning av partnerskapet. Europaparlamentets ståndpunkt om 2012 års rapporter(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om Rysslands påtryckningar på länder i det östliga partnerskapet (i samband med det östliga partnerskapets kommande toppmöte i Vilnius)(3),

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från toppmötet i Vilnius om det östliga partnerskapet den 29 november 2013,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 januari 2014 om Ukraina,

–  med beaktande av premiärminister Azarovs och hans regerings avgång den 28 januari 2014,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av Visegradländernas premiärministrar om Ukraina av den 29 januari 2014,

–  med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska unionen och Ukraina som trädde i kraft den 1 mars 1998, och det nya associeringsavtalet som paraferades den 30 mars 2012,

–  med beaktande av toppmötet mellan EU och Ryssland den 28 januari 2014,

–  med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Demonstrationerna som inleddes för mer än två månader sedan till följd av president Janukovytjs beslut att inte underteckna associeringsavtalet med EU har fortsatt i huvudstaden och missnöjet håller på att sprida sig till andra städer, inklusive i de östra delarna av Ukraina. Folkupproret i Ukraina har nått de flesta regionerna i landet, och i dessa regioner har folket tagit kontroll över förvaltningen.

B.  Under de gångna veckorna har situationen förvärrats ytterligare i allt snabbare takt i samband med att folk har dragit ut på gatorna för att försvara demokrati och medborgerliga rättigheter efter att den särskilda kravallpolisen Berkut brutalt slagit ner på demonstranter, människorättsaktivister och journalister.

C.  Trots internationella påtryckningar fortsätter de ukrainska myndigheterna att använda en strategi som går ut på att använda hot, förtryck och tortyr mot demonstranterna, vilket har lett till att fler än 2 000 personer har skadats, till att många har bortförts och till att minst sex personer har dödats.

D.  Den 16 januari 2014 antog majoriteten i regeringen en rad antidemonstrationslagar som allvarligt begränsar yttrande- och mötesfriheten. Lagarna fick det internationella samfundet att reagera med bestörtning och orsakade våldsamma sammandrabbningar i Kiev som ledde till förluster i människoliv.

E.  Varje kraftåtgärd eller förklaring om undantagstillstånd kommer att betraktas som en brottslig handling och som en kränkning av grundläggande rättigheter, med allvarliga internationella konsekvenser.

F.  I samband med besöket i Kiev den 28–30 januari 2014 träffade Europaparlamentets tillfälliga delegation myndigheterna, Euromajdan, den politiska oppositionen och kyrkliga ledare, och lyckades göra en grundlig och djupgående analys av situationen i Ukraina.

1.  Europaparlamentet välkomnar den demokratiska anda och den återhämtningsförmåga som det ukrainska folket visat prov på efter två månader med tappra protester som har mötts av brutala reaktioner från myndigheternas sida, och uttrycker sin absoluta solidaritet med och sitt fulla stöd för folkets ansträngningar för ett fritt, demokratiskt och oberoende Ukraina och för landets europeiska perspektiv.

2.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den allvarliga politiska krisen i Ukraina och de våldsamma sammanstötningarna i Kiev och andra ukrainska städer. Parlamentet kräver en politisk lösning på krisen och en verkligt demokratisk debatt om hur och med vilka medel sammanstötningarna och motsättningarna i landet ska övervinnas.

3.  Europaparlamentet fördömer i starka ordalag det upptrappade våldet mot fredliga medborgare, journalister, studenter, aktivister från det civila samhället, oppositionella politiker och präster, och framför sina uppriktiga kondoleanser till de anhöriga till dem som fallit offer för våldet i Ukraina. Parlamentet uppmanar de ukrainska myndigheterna att till fullo respektera människors medborgerliga rättigheter och grundläggande friheter och att vidta omedelbara åtgärder för att få slut på straffriheten genom att utreda och straffa dem som gripit till våld mot fredliga demonstranter.

4.  Europaparlamentet uppmanar demonstranterna på Majdantorget att inte använda våld och att upprätthålla legitimiteten för sin sak genom att förbli fredliga, och uppmanar samtliga oppositionsledare att fortsätta att avstå från oprovocerat våld och att se till att protesterna är fredliga.

5.  Europaparlamentet är också oroat över säkerhetsstyrkornas och titusjkis överdrivna våldsanvändning och över ultranationalisternas våldsdåd.

6.  Europaparlamentet begär i synnerhet att president Janukovytj sätter stopp för den särskilda kravallpolisen Berkuts och andra säkerhetsstyrkors skamliga deltagande i provokationer, kidnappningar och trakasserier samt användning av tortyr, våld och förnedring mot personer som stöder Euromajdan, liksom för de godtyckliga gripandena och alltför långa häktningstiderna. Parlamentet är särskilt oroat över rapporterna om tortyr och understryker Ukrainas internationella åtaganden i detta avseende. Parlamentet lyfter fram det senaste fallet med Dmytro Bulatov, ledaren för bilprotesten Automajdan, som kidnappades och torterades.

7.  Europaparlamentet uppmanar president Janukovytj att beordra att dessa metoder upphör, och begär att alla olagligt frihetsberövade demonstranter och politiska fångar, inklusive Julia Tymosjenko, omedelbart och villkorslöst ska försättas på fri fot och ges politisk upprättelse. Parlamentet efterlyser att det ska inrättas en oberoende undersökningskommitté under överinseende av ett erkänt internationellt organ, såsom Europarådet, för att utreda alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna som ägt rum sedan demonstrationerna inleddes.

8.  Europaparlamentet påminner om att EU är villigt att ingå ett associeringsavtal/djupgående och omfattande frihandelsavtal med Ukraina så snart den politiska krisen är över och man har uppfyllt de relevanta krav som fastställdes vid rådets (utrikes frågor) möte den 10 december 2012 och som stöddes i parlamentets resolution av den 13 december 2012.

9.  Europaparlamentet välkomnar att det ukrainska parlamentet beslutade att upphäva antidemonstrationslagarna och att president Janukovytj godkände beslutet, och ser detta som ett positivt steg i riktning mot en politisk lösning på krisen. Parlamentet beklagar dock att amnestilagen som gör offer till gisslan antogs den 29 januari 2014 utan oppositionens godkännande. Parlamentet anser att en villkorslös frigivning av demonstranterna i hög grad skulle underlätta förhandlingarna och skapa lugn i samhället.

10.  Europaparlamentet uppmanar presidenten och regeringen att på allvar inleda en inkluderande dialog med oppositionen, civilsamhället och demonstranterna på Majdantorget i syfte att lugna den spända och polariserade situationen och att finna fredliga sätt att bemästra den rådande politiska och samhälleliga krisen i Ukraina.

11.  Europaparlamentet påminner president Janukovytj om sitt ansvar inför det ukrainska folket och det internationella samfundet att avstå från att använda repressiva metoder, att åtgärda den pågående politiska krisen och att respektera rätten till fredliga protester.

12.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta sitt engagemang när det gäller medling och främjande av en utveckling som leder till nedtrappning, till en mer konstruktiv politisk dialog i landet och till en lösning på krisen för att på så sätt överbrygga den totala förtroendebristen. Parlamentet betonar att en sådan dialog bör vara öppen och fullt ut involvera Euromajdan och civilsamhället.

13.  Europaparlamentet anser att en aktiv medverkan av ledamöter av Europaparlamentet i Kiev, något som vanliga ukrainska medborgare, aktivister och politiker vid upprepade tillfällen uttryckt en önskan om, skulle kunna förhindra en vidare upptrappning av krisen, och efterlyser således att Europaparlamentet ska inrätta en ständig representation i Ukraina i syfte att minska spänningarna och underlätta dialogen mellan parterna. Parlamentet uppmanar talmanskonferensen att inrätta denna representation så snart som möjligt.

14.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att vidta omedelbara åtgärder, bl.a. ökade diplomatiska påtryckningar och förberedande av personligt riktade åtgärder (resesanktioner och frysning av tillgångar och egendom) gentemot alla de ukrainska tjänstemän, lagstiftare och deras företagssponsorer (oligarker) som bär ansvaret för tillslagen mot och dödandet av demonstranter samt att öka insatserna för att hindra att ukrainska företag och affärsmän ägnar sig åt penningtvätt och skatteundandragande i europeiska banker.

15.  Europaparlamentet uppmanar EU, USA, IMF, Världsbanken, EBRD och EIB att fortsätta att utarbeta ett långsiktigt finansiellt stödpaket för Ukraina, för att hjälpa landet att komma tillrätta med sin allt sämre finansiella och sociala situation och ge det ekonomiska stöd som behövs för att regeringen ska kunna inleda de nödvändiga djupgående och omfattande reformerna av den ukrainska ekonomin.

16.  Europaparlamentet välkomnar och stöder Europeiska unionens och Förenta staternas pågående arbete med att få till stånd ett genomgripande stödpaket för Ukraina som bör erbjudas en trovärdig interimsregering för att lindra den svåra betalningssituation som för närvarande råder.

17.  Europaparlamentet anser att en av de viktiga åtgärder som måste vidtas för att lösa krisen i Ukraina är en återgång till 2004 års författning, som 2010 olagligen upphävdes av författningsdomstolen utan att det ukrainska parlamentet först fått uttala sig, samt tillsättningen av en interimsregering och hållandet av tidiga val.

18.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstaterna att engagera sig för en bred öppning gentemot det ukrainska samhället, särskilt genom att snabbt nå en överenskommelse om ett system för kostnadsfri visering och i slutändan viseringsfrihet. Parlamentet anser att viseringsavgifterna omedelbart ska sänkas drastiskt för unga ukrainare, en åtgärd som ska gå hand i hand med stärkt forskningssamarbete, utvidgat ungdomsutbyte och utökad tillgång till stipendier.

19.  Europaparlamentet anser att ytterligare insatser behövs för att inkludera Ukraina i EU:s energimarknad via energigemenskapen. Europaparlamentet understryker att det är upp till det ukrainska folket att helt på egen hand och utan utländsk inblandning besluta om vilken geopolitisk inriktning landet ska ha och vilka internationella avtal och gemenskaper Ukraina ska ansluta sig till.

20.  Europaparlamentet uppmanar Ryssland att anta ett konstruktivt förhållningssätt och att upphöra med alla repressalier och otillbörliga påtryckningar vars syfte är att undergräva grannlandets suveräna rätt att fritt avgöra sin framtid. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att uppträda enat mot Ryssland och att stödja de europeiska strävandena hos de länder inom det östliga partnerskapet som av egen fri vilja väljer att fördjupa sina förbindelser med EU. Parlamentet betonar att tillämpningen av tvångsåtgärder av politisk, ekonomisk och annan karaktär strider mot slutakten från Helsingfors och 1994 års samförståndsavtal från Budapest om säkerheten i Ukraina. Parlamentet påpekar att både EU och Ryssland har ett ansvar för att aktivt bidra till fred och välfärd i det gemensamma grannskapet som gynnar såväl EU som Ryssland. Parlamentet upprepar än en gång sin åsikt att samarbete är den enda vägen framåt för att nå detta mål.

21.  Europaparlamentet stöder ökad delaktighet från det civila samhällets sida i de nationella reformprocesserna. Parlamentet uppmuntrar ett utökat interparlamentariskt samarbete med den parlamentariska församlingen Euronest och välkomnar att konferensen för regionala och lokala myndigheter i länderna inom det östliga partnerskapet involveras.

22.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaterna, Ukrainas president, Ukrainas regering, Verchovna Rada, den parlamentariska församlingen Euronest samt Europarådets och OSSE:s parlamentariska församlingar.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0595. (2) Antagna texter, P7_TA(2013)0446. (3) Antagna texter, P7_TA(2013)0383.

Europaparlamentets resolution av den 6 februari 2014 om situationen i Syrien (2014/2531(RSP))

P7_TA(2014)0099 RC-B7-0141/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Syrien,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om Syrien, särskilt av den 20 januari 2014; med beaktande av Europeiska rådets slutsatser om Syrien,

–  med beaktande av uttalandena om Syrien från Catherine Ashton, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, särskilt hennes uttalanden vid Genève II‑konferensen om Syrien den 22 januari 2014, och hennes uttalande rörande beslutet i generalförsamlingen för Syriska koalitionen av revolutions- och motståndsstyrkor om att delta i Genève II-konferensen den 18 januari 2014,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2118 av den 27 september 2013 om förstöring av Syriens kemiska vapen, och med beaktande av slutrapporten från FN:s utredare av det påstådda användandet av kemiska vapen i Arabrepubliken Syrien, som publicerades den 12 december 2013,

–  med beaktande av uttalandena om Syrien från Kristalina Georgieva, kommissionsledamot för internationellt samarbete, humanitärt bistånd och krishantering,

–  med beaktande av FN:s människorättsråds resolution av den 24 september 2013 om de fortsatta och allvarliga försämringarna av situationen för de mänskliga rättigheterna och det humanitära läget i Arabrepubliken Syrien,

–  med beaktande av rapporten av den 11 september 2013 från FN:s oberoende internationella undersökningskommission för Arabrepubliken Syrien,

–  med beaktande av slutkommunikén från aktionsgruppen för Syrien (den så kallade Genèvekommunikén) av den 30 juni 2012; med beaktande av Genève II-mötet som inleddes den 22 januari 2014 och FN:s generalsekreterares inlednings- och avslutningsanföranden,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av Syriens internationella åtaganden, inklusive den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, konventionen om barnets rättigheter och det fakultativa protokollet om barn i väpnade konflikter samt konventionen om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord,

–  med beaktande av 1949 års Genèvekonventioner och deras tilläggsprotokoll,

–  med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Våldet i Syrien fortsätter att trappas upp och dödssiffrorna stiger. Enligt uppgifter från FN har över 130 000 människor, de flesta civila, dödats sedan de våldsamma attackerna mot fredliga demonstranter i Syrien inleddes i mars 2011. Enligt FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha) är uppskattningsvis 9 miljoner människor i behov av humanitär hjälp i Syrien, däribland över 6,5 miljoner internflyktingar, och över 2,3 miljoner syriska flyktingar befinner sig i huvudsakligen Turkiet, Jordanien, Libanon, Egypten och Irak.

B.  Den dramatiska situationen i fråga om mänskliga rättigheter och på det humanitära och säkerhetsmässiga planet fortsätter att förvärras. Assadregimen och regimtrogna grupper som för en hård linje fortsätter att i stor omfattning kränka de mänskliga rättigheterna, bland annat genom massakrer och olagliga avrättningar, godtyckliga gripanden och olagliga frihetsberövanden, gisslantagningar, tvångsförsvinnanden, fångavrättningar, systematisk tortyr och övergrepp, sexuellt våld och kränkningar av barns rättigheter. Den syriska regimen har förstört hela kvarter för att kollektivt straffa civila. Storskalig ödeläggelse av tätortsområden har drivit civilbefolkningen till desperation och omfattande flykt.

C.  Det finns bevis för att summariska utomrättsliga avrättningar och andra former av kränkningar av mänskliga rättigheterna har utförts av styrkor som bekämpar Assadregimen. Upp till 2 000 olika grupper kämpar mot Assadregimen, däribland många grupper av organiserade kriminella. Närvaron och infiltreringen från militära grupper med kopplingar till al-Qaida, såsom ISIS och Jabhat al-Nusra, där även många kombattanter från andra länder eller från EU med en radikal islamistisk dagordning ingår, fortsätter att öka. Radikaliseringen utgör en stor fara i regionen.

D.  Den tilltagande inblandningen från utländska aktörer, deras militära förråd och politiska stöd samt den ihållande splittringen inom det internationella samfundet, inklusive FN:s säkerhetsråd, håller på att omvandla konflikten till ett ”ombudskrig”.

E.  En avhoppad fotograf från den syriska militärpolisen lämnade över 55 000 digitala bilder av cirka 11 000 offer till den syriska nationella rörelsen, vilka visar på att regimen i bred utsträckning och systematiskt har brutit mot internationell humanitär rätt. En grupp med högt uppsatta internationella rättsexperter undersökte bilderna och kom fram till att utifrån det material som har granskats finns det tydliga bevis, som skulle hålla i domstol, för att den syriska regeringen systematiskt har torterat och dödat fångar, och dessa bevis stöder tecknen på brott mot mänskligheten och krigsbrott.

F.  Den våldsamma krisen i Syrien har lett till en humanitär katastrof som saknar motstycke i modern historia och på vilken det inte verkar finnas något slut i sikte. Mer än hälften av de som drabbats är barn som lider av svält, undernäring och sjukdomar. Bristen på mat, vatten, grundläggande sjukvård, hygien, bostäder och utbildning är kritiska inslag i denna humanitära katastrof. Det humanitära biståndet har svårt att nå fram på grund av bristen på säkerhet, förvägrat tillträde från de syriska myndigheterna och infrastrukturella hinder.

G.  Av de konfliktdrabbade befolkningsgrupperna är de 560 000 palestinska flyktingarna i Syrien särskilt sårbara. 250 000 syrier är instängda i belägrade eller svårtillgängliga områden, däribland 18 000 palestinska flyktingar som lever i Yarmuklägret utanför Damaskus under mycket svåra förhållanden och enligt rapporter har 57 människor där dött av svält. Förhandlingarna om flyktinglägret Yarmuk i Damaskus ledde till att visst bistånd nådde fram till dem som bor i flyktinglägret, men ännu mer behövs.

H.  Det fortsatta våldet har haft en dramatisk destabiliseringseffekt på grannländerna, framför allt på grund av den massiva flyktingströmmen. Dessa länder brottas själva med oerhörda inrikespolitiska utmaningar, och Libanon och Jordanien är särskilt sårbara. Om våldet skulle trappas upp i Libanon, skulle detta inte bara kunna leda till en humanitär kris, utan också en risk för regionalt sammanbrott.

I.  FN:s generalsekreterare öppnade Genève II‑konferensen om Syrien den 22 januari 2014. Syftet med konferensen är att hitta en politisk lösning på konflikten genom en övergripande överenskommelse mellan den syriska regeringen och oppositionen för ett fullständigt genomförande av Genèvekommunikén, där man efterlyser inrättandet av en övergångsregering, vilket ska leda till att val kan hållas. För att en varaktig politisk lösning ska kunna nås är det väsentligt att alla relevanta aktörer deltar i fredsprocessen. Den 18 januari 2014 beslutade generalförsamlingen för Syriska koalitionen av revolutions- och motståndsstyrkor att acceptera inbjudan och ansluta sig till processen, men ett flertal rebellgrupper var inte representerade. Iran fick först en inbjudan att delta i konferensen, som hålls i Schweiz, men denna återkallades senare. Förhandlingarna avbröts den 31 januari 2014 och nästa samtalsrunda är planerad till den 10 februari 2014. Striderna pågår under Genève II-samtalen.

J.  Den 15 januari 2014 hölls den andra internationella givarkonferensen för Syrien i Kuwait, där åtaganden om 2,4 miljarder US-dollar i stöd gjordes, men detta belopp är alltjämt otillräckligt med tanke på det enorma humanitära behovet, vilket enligt beräkningar från olika FN-organ kräver 6,5 miljarder US-dollar. EU:s finansiering av det humanitära biståndet till Syrien och dess grannländer uppgår nu till 1,1 miljarder euro.

K.  Ett stort antal fredliga aktivister från det civila samhället, människorättsförsvarare, intellektuella, religiösa ledare – däribland de två kidnappade biskoparna Ioann Ibrahim och Bulos Jazigi –, journalister och sjukvårdspersonal har trakasserats, arresterats, torterats eller förts bort av den syriska regimen och allt oftare också av ett flertal rebellgrupper. Mottagaren av 2011 års Sacharovpris, Razan Zeitouneh, kidnappades tillsammans med sin man och andra människorättsförsvarare i Damaskus i december 2013, och man vet fortfarande inte vad som har hänt dem.

L.  Undersökningen om användning av kemiska vapen i Arabrepubliken Syrien kom den 12 december 2013 fram till att kemiska vapen hade använts mot soldater och/eller civila, även barn, under 2013. Den 27 september 2013 antog FN:s säkerhetsråd enhälligt resolution 2118 (2013), där man bland annat ställde sig bakom kravet på att Syriens program för kemiska vapen ska ha förstörts senast den 30 juni 2014. Endast 5 procent av de totala vapenlagren har förts ut ur landet för att förstöras. Den överväldigande majoriteten av dödsfallen och skadorna har dock orsakats av konventionella vapen. De senaste månaderna har Assadregimen i stor utsträckning använt bombtunnor, vilket har krävt mängder av offer.

M.  Ansökningarna om asyl till EU från syrier har fortsatt att öka under det senaste året och den syriska flyktingkrisen sätter för första gången det nyligen reviderade gemensamma europeiska asylsystemet på prov.

N.  I sin resolution av den 9 oktober 2013 uppmanar Europaparlamentet medlemsstaterna att lösa akuta behov genom att erbjuda säkra inresor i EU i syfte att tillfälligt ta emot syrier och genom vidarebosättning jämte gällande nationella kvoter, och att bevilja inresetillstånd av humanitära skäl.

1.  Europaparlamentet fördömer med kraft de utbredda kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt som begås av Assadregimen, däribland alla fall av våldshandlingar, systematiskt tortyr och fångavrättningar. Parlamentet fördömer alla de människorättsbrott och kränkningar av humanitär rätt som begås av de väpnade grupper som bekämpar regimen. Parlamentet fördömer med kraft alla kränkningar och övergrepp som begås mot barn och kvinnor, särskilt sexuella övergrepp och våld, inklusive det våld som begås i jihads (Jihad al-Nikah) namn. Parlamentet fördömer med kraft det ökande antalet terroristattacker med mängder av offer och stor förstörelse till följd, som utförs av extremistorganisationer och individer med kopplingar till al-Qaida. Parlamentet kräver ett stopp för alla fientligheter i Syrien. Parlamentet betonar att de som bär ansvaret för de utbredda, systematiska och grova människorättskränkningarna i Syrien måste hållas ansvariga och ställas inför rätta. Parlamentet ställer sig bakom EU:s uppmaning till alla utländska kombattanter i Syrien, inbegripet Hizbollah, att omedelbart dra sig tillbaka och upphöra med all extern finansiering och externt stöd.

2.  Europaparlamentet uttrycker sitt deltagande med offrens anhöriga, lovordar det syriska folkets mod och upprepar sin solidaritet med det syriska folkets kamp för frihet, värdighet och demokrati.

3.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att allt fler extrema islamistgrupper och enskilda utländska kombattanter deltar i konflikten i Syrien, över att det religiösa och etniskt motiverade våldet i landet tilltar samt över att oppositionen splittras allt mer och de inre klyftorna ökar. Parlamentet fortsätter att uppmuntra Syriska nationella koalitionen av revolutions- och motståndsstyrkor att skapa en mer enad, inkluderande och organiserad oppositionsfront såväl internt som externt.

4.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att en politisk lösning bör trygga Syriens sammanhållning, territoriella integritet, suveränitet och oberoende.

5.  Europaparlamentet ger sitt fulla stöd till Genève II‑konferensen om Syrien, som bör vara ett första steg i en process som kommer att leda till en politisk och demokratisk lösning av konflikten samt understryker den grundläggande betydelsen av att hålla Genève II-processen igång. Parlamentet gläder sig åt de insatser som FN:s särskilda sändebud, Lakhdar Brahimi, gjort för att möjliggöra denna första, direkta interaktion mellan de stridande parterna. Parlamentet är övertygat om att en varaktig lösning på den rådande krisen i Syrien endast kan uppnås genom en syriskledd, inkluderande politisk process med uppbackning från det internationella samfundet. Parlamentet understryker behovet av en genuin politisk övergång i landet, där hänsyn tas till folkets strävan efter frihet och demokrati. Parlamentet uppmanar på nytt president Assad att avgå.

6.  Europaparlamentet framhåller vikten av förtroendebyggande åtgärder i detta sammanhang. Förhandlingsdelegationerna uppmanas därför att enas om och införa lokala vapenstillestånd, lyfta belägringarna i vissa stadsområden, däribland Homs, frige eller utbyta fångar samt göra det lättare att nå fram med det humanitära stödet till behövande civila som ett steg på vägen mot verkliga förhandlingar på grundval av Genèvekommunikén. Parlamentet konstaterar att man inte har kunnat se något större genombrott och inte heller några större förändringar av parternas positioner under de första samtalen. Parlamentet noterar även betydelsen av att alla viktiga berörda internationella aktörer deltar i Genève II-processen. Parlamentet anser att ett långsiktigt närmade mellan väst och Iran kan bidra till att skapa ett regionalt sammanhang som främjar försoningsprocessen i Syrien.

7.  Europaparlamentet välkomnar framstegen och det internationella samarbetet rörande förstörelsen av Syriens kemiska vapen samt begär att beslutet i Organisationen för förbud mot kemiska vapens verkställande råd av den 27 september 2013 genomförs fullt ut. Parlamentet oroas över rapporter om att i slutet av januari 2014 hade endast 5 procents av Syriens lager av kemiska vapen förts ut ur landet för att förstöras, samt uppmanar med kraft de syriska myndigheterna att följa tidsplanen i FN:s säkerhetsråds resolution 2118 (2013). Parlamentet vill att särskild uppmärksamhet ägnas åt miljösäkerheten i förstörelseprocessen och hanteringen av det kvarvarande avfallet. En överväldigande majoritet av dödsfallen och skadorna i den våldsamma krisen i Syrien har dock orsakats av konventionella vapen.

8.  Europaparlamentet betonar att med tanke på den exempellösa omfattningen av krisen måste EU och det internationella samfundet som helhet ha som mål att minska lidandet för de miljoner syrier som saknar grundläggande varor och tjänster. Parlamentet efterlyser en snabb humanitär resolution från FN:s säkerhetsråd om detta. Parlamentet uppmanar särskilt Ryssland och Kina, i egenskap av ständiga medlemmar i FN:s säkerhetsråd, att ta sitt ansvar och göra det möjligt att anta en humanitär resolution. EU och dess medlemsstater måste leva upp till sitt humanitära ansvar och öka stödet till syriska flyktingar samt på ett effektivare sätt samordna insatserna på detta område. Parlamentet fördömer de ständiga försöken att förhindra humanitära biståndsleveranser och uppmanar alla parter som är inblandade i konflikten, särskilt Assadregimen, att underlätta tillhandahållandet av humanitärt bistånd och stöd genom alla möjliga kanaler, inbegripet över gränser och konfliktlinjer, och att garantera säkerheten för all medicinsk personal och alla biståndsarbetare.

9.  Europaparlamentet påminner om att enligt internationell humanitär rätt måste sårade och sjuka motta, så långt det är praktiskt möjligt och med minsta möjliga dröjsmål, den medicinska vård och omsorg som deras tillstånd kräver. Parlamentet framhåller att avsiktlig utsvältning av civila och attacker mot sjukvårdsinrättningar är förbjudet enligt internationell rätt och kommer att betraktas som krigsbrott.

10.  Europaparlamentet efterlyser på nytt upprättandet av skyddszoner längs den turkisk-syriska gränsen, och eventuellt även inne i Syrien, samt upprättandet av humanitära korridorer från det internationella samfundets sida.

11.  Europaparlamentet kräver att alla politiska fångar, all sjukvårdspersonal och alla humanitära hjälparbetare, journalister, religiösa ledare samt människorättsaktivister, däribland 2011 års Sakharovpristagare Razan Zeitouneh, omedelbart ska friges och efterlyser en samordnad EU‑insats för att säkra hennes frisläppande. Parlamentet uppmanar samtliga parter att sörja för deras säkerhet. Parlamentet uppmanar med kraft den syriska regeringen att omedelbart bevilja internationella dokumenteringsorgan, inklusive FN:s undersökningskommission för Syrien, obehindrat tillträde till alla dess förvarsanläggningar.

12.  Europaparlamentet fördömer trakasserierna och attackerna mot fredliga aktivister och journalister. Parlamentet beklagar censuren av internet och den begränsade åtkomsten till bloggar och sociala nätverk. Parlamentet påminner om att tryggandet av yttrandefriheten, skyddet av journalister och fria och oberoende medier är grundstenar i den demokratiska politiska processen. Parlamentet betonar även betydelsen av att stärka civilsamhällets aktörer i Syrien och av att skapa ett aktivt och betydelsefullt deltagande för kvinnor, unga och civilsamhällets representanter i Genève II-processen och återuppbyggnaden av landet.

13.  Europaparlamentet understryker vikten av att alla aktörer ger skydd åt särskilt utsatta grupper i det syriska samhället, såsom etniska och religiösa minoriteter, inklusive kristna, under den pågående krisen, och av att dessa deltar i Genève II-processen, i syfte att bevara den tradition av interkulturell, multietnisk och multireligiös samlevnad som finns i landet för framtiden i ett nytt Syrien.

14.  Europaparlamentet kräver nolltolerans för mord, bortförande och värvning av framför allt barn, samt kräver att alla parter i konflikten fullt ut ska följa FN:s säkerhetsråds resolution 1612 (2005) av den 26 juli 2005 om barn i väpnade konflikter. Parlamentet understryker även betydelsen av att förhindra sexuellt och könsbaserat våld och av att ge offren ett tillräckligt stöd. I detta sammanhang är programmen för tidiga insatser vid könsbaserat våld mycket viktiga. Parlamentet välkomnar även FN:s och dess humanitära parters initiativ ”No Lost Generation” som syftar till att läka såren hos de syriska barnen och värna om deras framtid, samt uppmanar EU att aktivt stödja detta initiativ.

15.  Europaparlamentet vill se att man särskilt fokuserar på situationen för de palestinska flyktingarna i Syrien, och då i synnerhet den akuta humanitära situationen i flyktinglägret Yarmuk. Parlamentet uppmanar alla parter i konflikten att ge FN:s organ för palestinska flyktingar, UNRWA, och andra internationella hjälporganisationer omedelbart och villkorslöst tillträde till detta flyktingläger i syfte att mildra det extrema lidande som befolkningen utsetts för.

16.  Europaparlamentet fortsätter att ge sitt stöd till den oberoende internationella undersökningskommission om Syrien som upprättades av FN:s råd för mänskliga rättigheter samt upprepar sin begäran att FN:s säkerhetsråd ska hänskjuta situationen i Syrien till Internationella brottsmålsdomstolen för en formell utredning. Parlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att vidta åtgärder i denna riktning.

17.  Europaparlamentet vill hylla mottagarsamhällena och Syriens grannländer, framför allt Jordanien, Libanon, Turkiet, Irak och Egypten för den rådighet de visat med att tillhandahålla bostäder och humanitärt bistånd till de familjer som flyr från den väpnade konflikten i Syrien. Parlamentet upprepar sin djupa oro över de humanitära, sociala, ekonomiska, politiska och säkerhetsmässiga konsekvenserna av krisen i Syrien för regionen som helhet, i synnerhet för Libanon och Jordanien. Parlamentet påminner om att det behövs en samlad insats för att ge stöd till mottagarländerna, inklusive humanitär hjälp, utvecklingsbistånd och makroekonomiskt stöd upprepar sin begäran till EU att sammankalla en humanitär konferens om den syriska flyktingkrisen, och att där prioritera åtgärder till förmån för mottagarländerna i regionen i syfte att stödja dem i deras arbete med att ta emot allt större flyktinggrupper och bibehålla sin generösa flyktingpolitik.

18.  Europaparlamentet betonar att krisen i Syrien kräver ett enhetligt tillvägagångssätt från EU:s och dess medlemsstaters sida när det gäller tillhandahållandet av humanitärt bistånd och den vidare utvecklingen. Parlamentet fortsätter att stödja vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Catherine Ashton och kommissionsledamot Kristalina Georgieva i deras försök att förbättra samordningen på detta område.

19.  Europaparlamentet välkomnar åtagandena om 2,4 miljarder US-dollar i stöd som gjordes i Kuwait och uppmanar bidragsgivarna att infria sina löften och snabbt verkställa sina åtaganden. Parlamentet välkomnar EU:s och medlemsstaternas åtaganden; de är de största bidragsgivarna i fråga om finansiellt bistånd och framtida åtaganden. Parlamentet noterar dock att det krävs betydande ytterligare ansträngningar för att möta de humanitära behoven i Syrien och uppmanar därför de internationella aktörerna att utöka sitt ekonomiska stöd.

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas parlament och regeringar, Förenta nationernas generalsekreterare, FN:s och Arabförbundets gemensamma särskilda sändebud till Syrien, Iraks parlament och regering, Jordaniens parlament och regering, Libanons parlament och regering, Turkiets parlament och regering, Egyptens parlament och regering, Rysslands parlament och regering, Kinas parlament och regering samt alla parter i konflikten i Syrien.

Europaparlamentets resolution av den 6 februari 2014 om situationen i Egypten (2014/2532(RSP))

P7_TA(2014)0100 RC-B7-0145/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Egypten, särskilt resolutionen av den 12 september 2013 om situationen i Egypten(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om stärkande av den europeiska grannskapspolitiken: På väg mot en förstärkning av partnerskapet. Europaparlamentets ståndpunkt om 2012 års rapporter(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2013 om återvinning av tillgångar för övergångsländer som omfattades av den arabiska våren(3),

–  med beaktande av uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, av den 24 januari 2014 om den senaste tidens våldsamheter i Egypten, av den 19 januari 2014 om folkomröstningen i Egypten, av den 11 januari 2014 om situationen inför folkomröstningen om konstitutionen, av den 24 december 2013 om bilbomberna i Mansura och av den 23 december 2013 om domar mot politiska aktivister i Egypten,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser om den arabiska våren av den 8 februari 2013,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om Egypten av den 22 juli och 21 augusti 2013,

–  med beaktande av 2001 års associeringsavtal mellan EU och Egypten, som trädde i kraft 2004 och som förstärktes av handlingsplanen från 2007, samt kommissionens framstegsrapport om dess genomförande av den 20 mars 2013,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som Egypten har anslutit sig till,

–  med beaktande av den konstitutionella förklaring som gjordes i Egypten den 8 juli 2013, med förslag om en färdplan för grundlagsändringar och nyval,

–  med beaktande av egyptiska konstitutionen, som utformades av konstitutionsutskottet och antogs genom folkomröstningen den 14–15 januari 2014,

–  med beaktande den egyptiska interimsregeringens ”program för att gå vidare på vägen mot demokrati”,

–  med beaktande av Egyptens lag 107 av den 24 november 2013 om rätten till offentliga sammankomster, processioner och fredliga demonstrationer,

–  med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 1 december 2013 godkände Egyptens interimspresident Adly Mansour landets nya konstitution, som konstitutionsutskottet enats om. Utskottet var sammansatt av 50 experter, bland dem många olika politiska och religiösa företrädare, men ingen företrädare för Muslimska brödraskapet.

B.  Den 14 och 15 januari 2014 folkomröstades det om konstitutionen. Valdeltagandet uppgick till 38,6 %, av vilka 98,1 % uttalade sitt stöd. Folkomröstningen föregicks av våld och trakasserier och av gripanden av aktivister som bedrev en nej-kampanj. Detta ledde till att den offentliga debatten före omröstningen blev ensidig. Enligt ett uttalande från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, kan EU visserligen inte göra någon mer ingående bedömning av hur det gått till vid folkomröstningen eller bekräfta de påstådda regelstridigheterna, men dessa verkar inte i någon högre grad ha påverkat resultatet.

C.  Egyptens nya konstitution innehåller många positiva inslag när det gäller grundläggande friheter och mänskliga rättigheter, skydd av minoriteter och särskilt kvinnors rättigheter, men innehåller även artiklar som undantar armén från civil kontroll och dess budget från parlamentarisk kontroll och tillåter militärdomstolar att döma civila. En annan artikel begränsar rätten att utöva religiösa ritualer och rätten att uppföra helgedomar för anhängare av de abrahamitiska religionerna.

D.  De politiska spänningarna och den djupa polariseringen av samhället fortsätter att orsaka terrorattacker och våldsamma sammandrabbningar i Egypten. Sedan juli 2013 har över tusen personer dödats och åtskilligt flera skadats i sammandrabbningar mellan demonstranter och säkerhetsstyrkor och mellan anhängare och motståndare till den förre presidenten Mursi. Säkerhetsstyrkorna har rapporterats använda överdrivet våld mot demonstranter och tusentals har gripits och häktats, samtidigt som praxis med straffrihet fortsätter att råda. Den 12 november 2013 upphävdes undantagstillståndet i landet.

E.  I den konstitutionella förklaringen av den 8 juli 2013 fastställdes en politisk färdplan för Egypten. I strid med färdplanen har Egyptens interimspresident Adly Mansour sedan dess yrkat på att presidentvalet ska ske först. I sitt program bekräftar interimsregeringen sitt åtagande att verka för att bygga upp ett demokratiskt system som garanterar rättigheter och friheter för alla egyptier, att slutföra färdplanen under alla politiska aktörers medverkan och att ordna en folkomröstning om den nya konstitutionen. Folkomröstningen ska åtföljas av fria och rättvisa parlaments- och presidentval, som ska hållas vid lämplig tidpunkt i enlighet med alla lagstadgade bestämmelser.

F.  Brott mot grundläggande friheter och mänskliga rättigheter är alltjämt vanligt förekommande i Egypten. Våldet, uppviglingen och trakasserierna mot politiska motståndare, journalister och aktivister inom det civila samhället tilltog ytterligare under tiden före folkomröstningen. Många politiska aktivister och aktivister inom civilsamhället, bland andra Alaa Abdel Fattah och Mohamed Abdel från det egyptiska centrumet för ekonomiska och sociala rättigheter och Ahmed Maher och Ahmed Douma, ledare för 6 april-rörelsen, samt medlemmar av flera politiska partier, har gripits och dömts under de senaste veckorna. Den 12 januari 2014 utfärdade det egyptiska nationella rådet för mänskliga rättigheter, efter att ha besökt dessa ledande aktivister i fängelset i Tora, en rapport med kritik av villkoren för de fängslade och begärde att misshandeln av dem skulle upphöra. Sedan juli 2013 har enligt rapporter från Kommittén för skydd av journalister minst fem journalister dödats och 45 utsatts för övergrepp, elva nyhetsstationer har stormats och minst 44 journalister har häktats utan åtalspunkter under utdragna häktningsförhandlingar. Den 29 januari 2014 åtalades 20 al‑Jazira-journalister, av vilka åtta nu sitter häktade och tre är européer, anklagade för att tillhöra en ”terroristorganisation” eller för ”falsk nyhetsspridning”.

G.  Muslimska brödraskapet har upprepade gånger vägrat att delta i den politiska process som aviserats av interimsregeringen och uppmanat till bojkott av folkomröstningen. Samtidigt har många av dess ledare fortsatt att uppmuntra till våld mot statliga myndigheter och säkerhetsstyrkor. De egyptiska interimsmyndigheterna har bannlyst Muslimska brödraskapet, fängslat dess ledare, beslagtagit dess tillgångar, tystat ner dess medier och kriminaliserat medlemskap i detta brödraskap, samtidigt som rörelsens parti, Frihets- och rättvisepartiet, fortsätter att existera. Den förre presidenten Mursi sitter häktad sedan den 3 juli 2013 åtalad för flera brott.

H.  Grundläggande friheter och mänskliga rättigheter samt social rättvisa och en högre levnadsstandard för medborgarna är centrala inslag i övergången till ett öppet, fritt, demokratiskt och välmående egyptiskt samhälle. Oberoende fackföreningar och civilsamhällesorganisationer har en avgörande roll i denna process, och fria medier är en central samhällsfaktor i alla demokratier. De egyptiska kvinnorna befinner sig i en särskilt utsatt situation under den aktuella politiska och samhälleliga övergångsperioden i landet.

I.  Spänningarna mellan jihadister och koptiska kristna har ökat i Egypten alltsedan president Mursi avsattes förra sommaren och har utmynnat i förstörelse av ett stort antal koptiska kyrkor. De flesta incidenter i världen där kristna var inblandade 2013 inträffade i Egypten: medierna rapporterade om minst 167 fall. Det gjordes nästan 500 försök att stänga eller förstöra kyrkor i landet, och det begicks minst 83 religionsbaserade mord på kristna.

J.  Säkerhetssituationen har ytterligare försämrats och terrordåden och de våldsamma angreppen mot säkerhetsstyrkor har ytterligare intensifierats på Sinaihalvön. Enligt officiella uppgifter har minst 95 personer inom säkerhetstjänsten dödats i våldshandlingar sedan den 30 juni 2013.

K.  Tusentals personer, i första hand flyktingar från Eritrea och Somalia, däribland många kvinnor och barn, mister livet, försvinner eller kidnappas och hålls som gisslan med krav på lösen, torteras, utnyttjas sexuellt eller dödas för att användas inom organhandeln av människohandlare i detta område.

L.  Lag 107 om rätten till offentliga sammankomster, processioner och fredliga demonstrationer av den 24 november 2013 orsakade omfattande och stark kritik inom och utanför Egypten. I sitt uttalande av den 23 december 2013 sade vice ordföranden/den höga representanten, Catherine Ashton, att det allmänt anses att denna lag i alltför hög grad begränsar yttrande- och mötesfriheten. Fredliga protester har skingrats, och många som protesterat har gripits och häktats med stöd av denna lag under de senaste veckorna.

M.  Egyptens ekonomi befinner sig i stora svårigheter. Sedan 2011 har arbetslösheten ökat och fattigdomen blivit värre. Ekonomiskt välstånd i landet kräver politisk stabilitet, sund ekonomisk politik, åtgärder mot korruptionen och internationellt stöd. Den politiska, ekonomiska och sociala utvecklingen i Egypten har betydande konsekvenser för hela regionen och utanför denna.

N.  I överensstämmelse med den reviderade europeiska grannskapspolitiken, och framför allt med principen om ”mer för mer”, är nivån och omfattningen av EU:s engagemang i Egypten incitamentbaserad och därmed beroende av landets framsteg med att fullgöra sina åtaganden, däribland i fråga om demokrati, rättsstatliga principer, mänskliga rättigheter och jämställdhet.

1.  Europaparlamentet uttrycker åter sin starka solidaritet med det egyptiska folket och fortsätter att stödja dess legitima strävan efter demokrati och dess ansträngningar att säkra en fredlig övergång till demokrati i riktning mot politiska, ekonomiska och sociala reformer.

2.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt alla fall av våld, terrorism, uppvigling, trakasserier, hatpropaganda och censur. Parlamentet uppmanar med kraft alla politiska aktörer och säkerhetsstyrkor att visa yttersta återhållsamhet och undvika provokationer, för att i landets intresse och för landets bästa undvika ytterligare våldshandlingar. Parlamentet uttrycker sitt uppriktiga deltagande med offrens anhöriga.

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Egyptens interimsmyndigheter och säkerhetsstyrkor att trygga säkerheten för alla medborgare oavsett deras politiska åskådning, tillhörighet eller bekännelse, att slå vakt om rättsstatsprincipen och respektera de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, att skydda föreningsfriheten, friheten att hålla fredliga sammankomster samt yttrande- och tryckfriheten, att bekänna sig till dialog och icke-våld samt att iaktta och fullgöra landets internationella skyldigheter.

4.  Europaparlamentet noterar att Egypten har en ny konstitution, som antogs genom folkomröstningen den 14 och 15 januari 2014 och som torde vara ett viktigt steg framåt i landets svåra övergång till demokrati. Parlamentet hälsar med tillfredsställelse att Egyptens nya konstitution talar om en civil regering, trosfrihet, alla medborgares jämlikhet – däribland en förbättring av kvinnors rättigheter – föreskrifter om barnens rättigheter, förbud mot tortyr i alla dess former och yttringar, förbud mot och straffbeläggning av alla former av slaveri samt ett åtagande att följa de internationella fördrag om mänskliga rättigheter som undertecknats av Egypten. Parlamentet efterlyser ett komplett och verkligt genomförande av den nya konstitutionens bestämmelser om grundläggande friheter – däribland mötes-, förenings- och yttrandefrihet – och mänskliga rättigheter, och kräver att all befintlig och framtida lagstiftning på dessa områden ska vara förenlig med konstitutionen.

5.  Europaparlamentet uttrycker emellertid oro över vissa av den nya konstitutionens artiklar, särskilt om militärens ställning, t.ex. artikel 202, som innehåller bestämmelser om att försvarsministern, som också är överbefälhavare, ska vara en officer, artikel 203, om militärens budget, artikel 204, som innehåller bestämmelser om att civila kan ställas inför militärdomstol om de anklagas för direkta angrepp på militära anläggningar, militärområden, militär utrustning, militära handlingar och hemligheter, militärens offentliga medel, militära fabriker och militär personal, samt vid fall av brott som rör militärtjänsten, och artikel 234, där det föreskrivs att försvarsministerns utnämning ska godkännas av militärens högsta domstol och gälla i två kompletta presidentperioder, utan att det nämns någonting om hur ministern kan skiljas från sitt ämbete eller vem som kan fatta beslut om det.

6.  Europaparlamentet understryker att folkomröstningen om konstitutionen var en möjlighet att skapa nationellt samförstånd, försoning samt institutionell och politisk stabilitet i landet. Parlamentet noterar att en överväldigande majoritet stöder den nya konstitutionen, att valdeltagandet var relativt låg och att det förekom rapporter om regelstridigheter under omröstningen. Parlamentet beklagar djupt de våldsamma sammandrabbningarna före, under och efter folkomröstningen, som utmynnade i dödsfall och skador.

7.  Europaparlamentet fördömer alla våldshandlingar och hotelser och uppmanar samtliga aktörer och säkerhetsstyrkorna att agera återhållsamt för att förhindra ytterligare dödsfall eller skador, vilket även är i landets intresse. Parlamentet uppmanar med kraft Egyptens interimsregering att se till att alla sådana fall utreds snabbt, oberoende, seriöst och opartiskt och att de ansvariga ställs till svars. Parlamentet påminner interimsregeringen om dess skyldighet att garantera säkerheten för alla egyptiska medborgare, oberoende av deras politiska åsikter eller religiösa tillhörighet, och att på ett opartiskt sätt ställa de ansvariga till svars för deras våldshandlingar, uppmaningar till våld eller brott mot de mänskliga rättigheterna.

8.  Europaparlamentet betonar åter att försoning och en civilt ledd politisk process, där alla demokratiska politiska aktörer deltar, är avgörande faktorer för övergången till demokrati i Egypten. En annan avgörande faktor i processen är att det hålls fria och rättvisa parlaments- och presidentval inom den tidsfrist som fastställs i den nya konstitutionen, som leder till korrekt representation av olika politiska åsiktsinriktningar och av kvinnor och minoritetsgrupper. Parlamentet uppmanar alla politiska och sociala krafter, även den förre presidenten Mursis anhängare, att avhålla sig från tillgripande av våld, uppvigling till våld eller provokationer samt att bidra till försoningsarbetet. Parlamentet kräver ett frigivande av alla politiska fångar som frihetsberövats på grund av att de fredligt utövat sin rätt till mötes-, förenings- och yttrandefrihet. Parlamentet betonar betydelsen av fria och rättvisa rättegångar för alla fängslade och föreslår en reform av lagen om rättsväsendet för att garantera en verklig maktfördelning.

9.  Europaparlamentet kräver ett omedelbart stopp för de statliga myndigheternas, säkerhetsstyrkornas eller andra gruppers våld, trakasserier och hotelser mot politiska meningsmotståndare, fredliga demonstranter, fackföreningsrepresentanter, journalister, kvinnorättsaktivister och andra aktörer i det egyptiska civilsamhället. Parlamentet anser att dessa fall måste bli föremål för grundliga och oberoende utredningar och att de ansvariga måste ställas inför rätta. Parlamentet uppmanar åter interimsregeringen att garantera att inhemska och internationella civilsamhällesorganisationer, oberoende fackföreningar och journalister kan arbeta fritt i landet, utan regeringsinblandning.

10.  Europaparlamentet ser med oro på lag 107 från 2013 om reglering av rätten till offentliga sammankomster, processioner och fredliga protester, och uppmanar med kraft Egyptens interimsmyndigheter att reformera eller upphäva denna lag för att garantera föreningsfriheten och friheten att hålla fredliga sammankomster, i enlighet med den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, och efterlevnaden av internationella normer.

11.  Europaparlamentet fördömer den senaste tidens terrordåd mot de egyptiska säkerhetsstyrkorna. Parlamentet är djupt oroat över att säkerhetsläget på Sinaihalvön försämrats ytterligare och uppmanar den egyptiska interimsregeringen och säkerhetsstyrkorna att öka sina ansträngningar för att återupprätta säkerheten i området, särskilt genom att bekämpa människohandeln. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att artikel 89 i den nya konstitutionen fastslår att alla former av slaveri, förtryck, utnyttjande av människor, sexhandel och andra former av människohandel är förbjudna och straffbelagda enligt lag i Egypten.

12.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt våldet mot den koptiska befolkningen och förstörelsen av ett stort antal kyrkor, samlingsplatser och företag över hela landet. Parlamentet uttrycker oro över att myndigheterna underlåtit att vidta adekvata säkerhetsåtgärder för att skydda kopterna, trots många varningar.

13.  Europaparlamentet uppmanar rådet att föra upp Ansar Bayt al-Maqdis, den grupp som tagit på sig flera attacker och bombangrepp den senaste tiden både på Sinaihalvön, i Kairo och på andra platser, på sin förteckning över terroristorganisationer.

14.  Europaparlamentet uppmanar Egyptens interimsmyndigheter att utarbeta, anta och genomföra lagstiftning mot alla former av könsrelaterat våld, däribland våldtäkt i äktenskapet och sexuellt våld mot kvinnor som deltar i protester och demonstrationer. Parlamentet uppmanar dessutom Egyptens interimsmyndigheter att se till att det finns effektiva och åtkomliga kanaler för anmälan och skyddsåtgärder med lyhördhet inför offrens behov och inför konfidentialiteten. Parlamentet yrkar på att det måste bli slut på straffriheten och på att lämpliga straffrättsliga påföljder måste tillämpas mot förövarna.

15.  Europaparlamentet hälsar med tillfredsställelse att Egyptens interimsregering, efter en rekommendation från Egyptens nationella råd för mänskliga rättigheter, tillkännagett sin vilja att i Kairo öppna ett regionkontor för FN:s kommissarie för mänskliga rättigheter, och uppmanar med kraft Egyptens interimsregering att göra vad som behövs för att påskynda öppnandet av kontoret.

16.  Europaparlamentet välkomnar och stöder de insatser som vice ordföranden/den höga representanten Catherine Ashton och den särskilde representanten Bernardino León gör för att medla mellan parterna och försöka finna en väg ut ur den rådande politiska krisen. Parlamentet uppmanar åter med kraft rådet, vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen att i sina bilaterala förbindelser med Egypten och i sitt ekonomiska stöd till landet beakta såväl villkorsprincipen (”mer för mer”) som de allvarliga ekonomiska utmaningar som Egypten står inför. Parlamentet vill se tydliga och gemensamt överenskomna riktmärken för detta. Parlamentet bekräftar åter sitt åtagande om att bistå det egyptiska folket i processen på väg mot demokratiska och ekonomiska reformer.

17.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten Catherine Ashton att offentliggöra rapporten från EU:s valexpertuppdrag som övervakade folkomröstningen om konstitutionen i Egypten den 14 och 15 januari 2014.

18.  Europaparlamentet uppmanar den egyptiska regeringen att begära utsändande av ett EU‑valobservatörsuppdrag som ska övervaka det kommande presidentvalet.

19.  Europaparlamentet betonar på nytt att åtgärder för att underlätta återförande av tillgångar som stulits av tidigare diktatorer och deras regimer är ett moraliskt krav för EU. På grund av det symboliska värdet är det en politiskt viktig fråga i unionens förbindelser med det södra grannskapet.

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas parlament och regeringar samt Arabrepubliken Egyptens interimsregering.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0379. (2) Antagna texter, P7_TA(2013)0446. (3) Antagna texter, P7_TA(2013)0224.

Europaparlamentets resolution av den 6 februari 2014 om toppmötet mellan EU och Ryssland (2014/2533(RSP))

P7_TA(2014)0101 RC-B7-0150/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ryssland,

–  med beaktande av det befintliga partnerskaps- och samarbetsavtal som upprättar ett partnerskap mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Ryska federationen, å andra sidan, och av de pågående förhandlingarna om ett nytt avtal mellan EU och Ryssland,

–  med beaktande av partnerskapet för modernisering, som inleddes 2010 i Rostov-na-Donu, och av de ryska ledarnas åtagande om att låta rättsstatsprincipen utgöra grunden för moderniseringen av Ryssland,

–  med beaktande av det gemensamma mål som EU och Ryssland angav i ett gemensamt uttalande den 31 maj 2003 efter det elfte toppmötet mellan EU och Ryssland, som hölls i Sankt Petersburg, om att skapa ett gemensamt ekonomiskt område, ett gemensamt område med frihet, säkerhet och rättvisa, ett gemensamt område för samarbete kring yttre säkerhet och ett gemensamt område för forskning och utbildning, vilket även ska inbegripa kulturella aspekter (”de fyra gemensamma områdena”),

–  med beaktande av människorättssamrådet mellan EU och Ryssland den 28 november 2013,

–  med beaktande av toppmötet om det östliga partnerskapet den 28–29 november 2013,

–  med beaktande av toppmötet mellan EU och Ryssland den 28 januari 2014,

–  med beaktande av uttalandet av kommissionens ordförande, José Manuel Durão Barroso, och kommentarerna från Europeiska rådets ordförande, Herman van Rompuy, efter toppmötet mellan EU och Ryssland den 28 januari 2014,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 28 januari 2014 från EU och Ryssland om bekämpande av terrorism,

–  med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU är fortfarande fast beslutet att ytterligare fördjupa och utveckla förbindelserna mellan EU och Ryssland, vilket framgår av unionens vilja att inleda seriösa förhandlingar om ett nytt ramavtal om vidareutveckling av förbindelserna mellan EU och Ryssland. EU och Ryssland har upprättat djupgående och omfattande förbindelser, särskilt på energiområdet, det ekonomiska området och inom näringslivet.

B.  Toppmötet mellan EU och Ryssland den 28 januari 2014 krymptes till ett möte på tre timmar med fokus på ett begränsat antal frågor, vilket avspeglar utmaningarna för förbindelserna mellan EU och Ryssland. Detta berodde huvudsakligen på Rysslands påtryckningar på de östliga partnerländerna.

C.  Ett utökat samarbete och goda grannskapsförbindelser mellan EU och Ryssland är avgörande för stabiliteten, säkerheten och välståndet i Europa och i synnerhet i det gemensamma grannskapet. Ett strategiskt partnerskap mellan EU och Ryssland kan bara utvecklas med gemensamma värderingar som grund. Det är av yttersta vikt att intensifiera samarbetet på internationell nivå mellan de båda partnerna inom alla institutioner, organisationer och forum för att det globala styret ska kunna förbättras och gemensamma utmaningar antas.

D.  Utvecklingen i Ryssland ger fortfarande anledning till oro när det gäller respekten för och skyddet av de mänskliga rättigheterna och respekten för gemensamt överenskomna demokratiska principer och rättsstaten. Ryssland är fullvärdig medlem av Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och har således förbundit sig att följa principerna om demokrati och mänskliga rättigheter.

E.  Vid toppmötet i Vilnius om det östliga partnerskapet bekräftade samtliga deltagare sitt åtagande om folkrättsliga principer och grundläggande värden såsom demokrati, rättsstatsprincipen och respekten för mänskliga rättigheter.

F.  Goda grannskapsförbindelser och fred och stabilitet i de gemensamma grannländerna ligger i både Rysslands och EU:s intresse. Det bör växa fram en öppen, rättfram och resultatinriktad dialog om kriserna i dessa länder, i synnerhet med avseende på de frusna konflikterna, i syfte att stärka säkerheten och stabiliteten och stödja de berörda ländernas territoriella integritet och utveckla gemensamma krishanteringsmekanismer.

G.  Länderna inom det östliga partnerskapet har fullständig suverän rätt och frihet att som likvärdiga parter bygga upp förbindelser med partner de själva väljer, i överensstämmelse med Helsingforsdeklarationen.

H.  Processen för avgränsning runt Abchazien och Tschinvali-regionen/Sydossetien har gått allt snabbare och blivit aggressiv, med stöd av de ryska styrkorna och på bekostnad av georgiskt territorium.

I.  Sedan den 1 december 2013 överförs förhandsinformation om passagerare (Advanced Passenger Information, API) från lufttrafikföretag till de ryska myndigheterna, och från den 1 juli 2014 kommer de ryska myndigheterna att kräva fullständiga uppgifter om passagerare och besättning för överflygningar. De ryska myndigheterna har som mål att inrätta ett fullödigt system för insamling av passageraruppgifter.

1.  Europaparlamentet konstaterar att toppmötet mellan EU och Ryssland den 28 januari 2014 var ett tillfälle att reflektera över utformningen av och inriktningen på EU:s strategiska partnerskap med Ryssland och klargöra oenigheter. Parlamentet konstaterar att det krympta formatet för toppmötet mellan EU och Ryssland återspeglar det aktuella läget i förbindelserna mellan EU och Ryssland och möjliggör ett pragmatiskt utbyte i konkreta frågor, samtidigt som det också symboliserar de utmaningar som samarbetet mellan EU och Ryssland för närvarande står inför. Parlamentet förväntar sig att diskussionerna kommer att leda till ett förbättrat ömsesidigt förtroende och skapa förutsättningar för en förnyad politisk kraft att föra partnerskapet framåt.

2.  Europaparlamentet är fortfarande övertygat om att Ryssland är en av EU:s viktigaste partner för strategiskt samarbete, med vilken unionen delar inte bara ekonomiska och handelsrelaterade intressen utan även en strävan att förverkliga gemensamt överenskomna demokratiska värderingar. Parlamentet betonar att framsteg i bilaterala förbindelser kräver en öppen diskussion för att klargöra frågor som parterna är oeniga om.

3.  Europaparlamentet understryker behovet av en varaktig och konstruktiv dialog för att diskutera utvecklingen i vårt gemensamma grannskap, liksom olika initiativ för regional ekonomisk integration, i synnerhet deras följder för handeln, på grundval av befintliga WTO‑åtaganden. Parlamentet uppmanar EU och Ryssland att hitta sätt att öka förenligheten mellan respektive regionala integrationsprocesser, samtidigt som man fortsätter att arbeta för en vision om en gemensam handelsrelaterad och ekonomisk zon i framtiden.

4.  Europaparlamentet upprepar att dialogen mellan EU och Ryssland i frågor som rör ett gemensamt grannskap måste bygga på den grundläggande principen om suveränitet och grannländers oberoende i fråga om att välja sina politiska och handelsrelaterade allianser. Parlamentet är övertygat om att fortsatta politiska och ekonomiska reformer på grundval av EU:s värden och normer i länderna i det östliga partnerskapet, även Ukraina, i slutänden ligger i Rysslands eget intresse, eftersom det skulle utvidga området med stabilitet, välfärd och samarbete längs landets gränser. Parlamentet påminner om EU:s stående inbjudan till Ryssland att bidra till denna process genom ett konstruktivt samarbete med länderna i det östliga partnerskapet. Parlamentet motsätter sig Rysslands avsikt att fortsätta att betrakta regionen för det östliga partnerskapet som sin egen intressesfär. Parlamentet anser att det endast är ukrainarna själva som har rätt att besluta om sitt lands framtid.

5.  Europaparlamentet beklagar att det ryska ledarskapet betraktar EU:s östliga partnerskap som ett hot mot de egna politiska och ekonomiska intressena. Parlamentet understryker att Ryssland tvärtom kommer att dra nytta av ökad handel och ekonomisk verksamhet och att landets säkerhet kommer att stärkas genom ett stabilt och förutsägbart grannskap. Parlamentet betonar vikten av att utveckla synergier så att länderna i det gemensamma grannskapet kan dra nytta av och få ut så mycket som möjligt av de bilaterala förbindelserna med både EU och Ryssland.

6.  Europaparlamentet upprepar att EU:s djupgående och omfattande frihandelsavtal med länderna i det östliga partnerskapet till skillnad från den tullunion som erbjuds av Ryssland inte förbjuder partnerländernas frihandel med tredjeländer. Efter undertecknandet av ett associeringsavtal som inbegriper ett djupgående och omfattande frihandelsavtal kommer de östliga partnerländerna sålunda fortfarande att kunna bedriva frihandel med Ryssland inom ramen för de frihandelsavtal som för närvarande gäller inom Oberoende staters samvälde (OSS).

7.  Om tillräckliga förberedelser görs förväntar sig Europaparlamentet att förhandlingarna om det nya avtalet inleds vid nästa toppmöte, som ska hållas i juni 2014 i Sotji. Parlamentet beklagar bristen på framsteg i förhandlingarna om ett nytt partnerskaps- och samarbetsavtal som ska ersätta det nuvarande, vilket främst beror på bristande engagemang från Rysslands sida att inleda väsentliga förhandlingar om handelskapitlet. Parlamentet understryker behovet att upprätthålla engagemanget för partnerskapet för modernisering.

8.  Europaparlamentet efterlyser en lämplig samordning av EU:s politiska ansvar gentemot Ryssland under kommissionens nästa mandatperiod, med en tydlig och central roll för vice ordföranden/den höga representanten, och att medlemsstaterna åtar sig att tala med Ryssland med en röst.

9.  Europaparlamentet uppmanar Ryssland att fullgöra alla sina multilaterala skyldigheter till följd av landets anslutning till WTO och att fullt ut genomföra sina åtaganden inom ramen för WTO. Parlamentet uppmanar Ryssland att inte införa godtyckliga förbud mot produkter från EU-medlemsstaterna, eftersom sådana åtgärder skadar de bilaterala förbindelserna mellan enskilda medlemsstater och Ryssland, liksom förbindelserna mellan EU och Ryssland.

10.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt de terrorangrepp som nyligen ägt rum i Volgograd. Parlamentet välkomnar EU:s och Rysslands gemensamma uttalande av den 28 januari 2014 om bekämpande av terrorism, där EU och Ryssland kom överens om att undersöka möjligheterna att ytterligare stärka samarbetet kring brott som begås av terrorister och kring organiserad brottslighet, att utvidga samarbetet för utbyte av bästa praxis för terrorbekämpning och utbildning av experter på terrorbekämpning samt att intensifiera sitt samarbete inom ramen för FN och andra multilaterala forum.

11.  Europaparlamentet noterar lägesrapporterna om de fyra gemensamma områdena för EU och Ryssland, som beskriver framstegen – eller bakslagen – för genomförandet av de fyra gemensamma områdena och av de färdplaner som antogs 2005. Parlamentet stöder särskilt samarbetet på området för forskning och utveckling och betonar att de fyra gemensamma områdena bygger på principen om ömsesidighet.

12.  Europaparlamentet framhåller vikten av energitrygghet och betonar att leveranser av naturtillgångar inte får användas som ett politiskt verktyg. Parlamentet understryker den ömsesidiga betydelsen av samarbete på energiområdet, eftersom detta utgör en möjlighet till utökat handels- och ekonomisamarbete på en öppen och transparent marknad, med full förståelse för EU:s behov av flera olika transportvägar och energileverantörer. Parlamentet betonar att principerna om ömsesidigt beroende och öppenhet bör utgöra grunden för detta samarbete, tillsammans med lika tillträde till marknader, infrastruktur och investeringar. Parlamentet begär att samarbetet mellan EU och Ryssland på energiområdet ska vara fast grundat på den inre marknadens principer, däribland det tredje energipaketet, i synnerhet när det gäller tredjepartstillträde och energistadgefördraget. Parlamentet är övertygat om att ett fullständigt godkännande av principerna i energistadgefördraget från Rysslands sida skulle få gynnsamma effekter för båda parter i de bilaterala energiförbindelserna. Parlamentet efterlyser ett nära samarbete mellan EU och Ryssland i fråga om leverans av råvaror och sällsynta jordartsmetaller, särskilt sådana som anses kritiska, och kräver respekt för internationella bestämmelser, i synnerhet WTO:s regler.

13.  Europaparlamentet uppmanar Ryssland kraftfullt att göra mer för att ta itu med klimatförändringarna. Parlamentet uppmanar i synnerhet Ryssland att åta sig ett mål för en andra åtagandeperiod genom att ratificera Dohaändringen av Kyotoprotokollet till FN:s ramkonvention om klimatförändringar.

14.  Europaparlamentet upprepar sitt engagemang för det långsiktiga målet om visumfritt resande mellan EU och Ryssland, vilket bör åstadkommas gradvis med fokus på sakfrågor och praktiska framsteg. Parlamentet noterar att förhandlingarna om ett uppgraderat avtal om förenklade viseringsförfaranden pågår och att genomförandet av de gemensamma åtgärderna för ett visumfritt resande för korta vistelser är på gång. Parlamentet uttrycker oro över planerna på att inbegripa ett stort antal ryska tjänstemän med så kallade tjänstepass (bekvämlighetspass) i avtalet om förenklade viseringsförfaranden.

15.  Europaparlamentet är bekymrat över utvecklingen i Ryssland när det gäller respekten för och skyddet av de mänskliga rättigheterna och respekten för gemensamt överenskomna demokratiska principer, regler och förfaranden, särskilt med avseende på lagen om utländska agenter, lagar mot hbt-personer, återkriminaliseringen av ärekränkning, lagen om förräderi samt den lagstiftning som reglerar offentliga protester. Parlamentet uppmanar med eftertryck Ryssland att följa sina internationella åtaganden som medlem i Europarådet.

16.  Europaparlamentet välkomnar de fall av amnesti som nyligen beviljats och understryker att en tydlig och tillförlitlig förståelse för grundläggande friheter, mänskliga rättigheter och rättsstatliga principer kommer att bidra till att främja vårt strategiska partnerskap ytterligare. Parlamentet betonar att ett oberoende, opartiskt och effektivt rättsväsen utgör en central del av rättsstaten och i stor omfattning bidrar till framväxten av en affärsmiljö och ett investeringsklimat som är pålitliga och stabila.

17.  Europaparlamentet upprepar sin oro över den allmänna situationen för de mänskliga rättigheterna i Ryssland och över att det inte händer någonting när det gäller formerna för samråden om de mänskliga rättigheterna mellan EU och Ryssland. Parlamentet beklagar i synnerhet att denna dialog blivit en process snarare än ett sätt att åstadkomma mätbara och påtagliga resultat. Parlamentet insisterar återigen på behovet av offentliga framstegsindikatorer i dessa samråd och att formerna för dialogen måste förbättras, till exempel genom att samråden växelvis hålls på olika ställen och genom ett samspel mellan icke-statliga organisationer och myndigheterna i Ryssland som en del av denna process och i frågan om den ryska delegationens sammansättning. Det måste också utfärdas offentliga bedömningar av framstegen vid toppmöten mellan EU och Ryssland och efter möten med rådet för partnerskapet.

18.  Europaparlamentet uppmanar Ryssland att fullständigt upphäva den federala lagen om ”propaganda för icke-traditionella sexuella förbindelser” och liknande regionala lagar mot propaganda vilka kringskär de mänskliga rättigheterna, särskilt yttrande- och mötesfriheten, i förhållande till sexuell läggning och könsidentitet. Parlamentet uttrycker allvarlig oro över de negativa konsekvenserna av dessa lagar för samhället, med ökande diskriminering och våld mot hbti-personer. Parlamentet uppmanar EU:s delegation att öka sitt stöd till försvarare av hbti-personers mänskliga rättigheter, i överensstämmelse med de gällande riktlinjerna.

19.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen, inför den löpande programplaneringen för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR) och finansieringsinstrumentet för det civila samhällets organisationer och lokala myndigheter, att avsevärt stärka sina insatser för att ge stöd till det förtryckta civila samhället genom att fördubbla sina ekonomiska anslag till landet.

20.  Europaparlamentet betonar att regelbundna möten för politisk dialog om ett stort antal utrikespolitiska frågor är ett viktigt inslag i förbindelserna mellan EU och Ryssland. Parlamentet anser att Ryssland, som ständig medlem i FN:s säkerhetsråd, måste ta sitt ansvar vid internationella kriser. Parlamentet uppmanar Ryssland att inta en mycket konstruktiv hållning vid Genève II‑konferensen om Syrien, vars mål är att uppnå en politisk lösning på konflikten. Parlamentet välkomnar Rysslands ansträngningar, tillsammans med USA och det internationella samfundet, för att anta en resolution i FN:s säkerhetsråd om förstöring av Syriens kemiska vapen samt lanseringen av Genève II‑samtalen.

21.  Europaparlamentet understryker vikten av dialog och samarbete med Ryssland om globala frågor för att på ett effektivt sätt ta itu med frågor som exempelvis Afghanistan, Mellanösternkvartettens arbete och sjöröveribekämpning utanför Afrikas horn. Parlamentet vill att detta samarbete fördjupas och stärks med målet att vidta gemensamma åtgärder beträffande Irans kärnteknikprogram.

22.  Europaparlamentet uppmanar Ryssland att dra tillbaka sitt erkännande av de georgiska regionerna Abchaziens och Tschinvali/Sydossetiens utbrytning. Parlamentet fördömer kraftfullt processen för avgränsning runt Abchazien och Tschinvali-regionen/Sydossetien, som har lett till att de ockuperade områdena utvidgats på bekostnad av georgiskt territorium. Parlamentet uppmanar Georgien och Ryssland att inleda direkta, förutsättningslösa samtal om en rad frågor, vid behov med hjälp av medling av en tredje part som båda har godkänt; detta bör komplettera och inte ersätta den pågående Genèveprocessen.

23.  Europaparlamentet uppmanar Ryssland att uppfylla de åtaganden som landet gjorde 1996 i Europarådet och som återspeglas i beslut från OSSE:s toppmöten (Istanbul 1999 och Porto 2002) om tillbakadragande av ryska trupper och vapen från Moldaviens territorium. Parlamentet är oroat över bristen på framsteg i denna fråga, och understryker att alla sidor i 5+2-förhandlingarna har åtagit sig att lösa konflikten på grundval av Republiken Moldaviens territoriella integritet. Parlamentet uppmanar Ryssland att spela en konstruktiv roll i ansträngningarna att lösa den utdragna konflikten i Nagorno-Karabach inom ramen för Minskgruppen.

24.  Europaparlamentet anser att det krävs förnyade ansträngningar för att främja samarbetet och dialogen mellan EU och Ryssland om regionala säkerhetsfrågor, inbegripet en lösning på utdragna konflikter i grannskapet.

25.  Europaparlamentet understryker vikten av att främja en interkulturell dialog mellan EU och Ryssland och kunskapen om varandras historia och kulturarv, liksom att uppmuntra rörlighet och utbyten för studerande, lärare, föreläsare och forskare i syfte att underlätta kontakter mellan människor, vilket skulle ge ett synligt och påtagligt bevis för ett hållbart partnerskap som på lång sikt leder till en värdegemenskap.

26.  Europaparlamentet vädjar till de ryska myndigheterna att samarbeta när det gäller att öppna ryska arkiv, ge forskare tillträde och häva sekretessen för relevanta dokument, bland annat när det gäller Raoul Wallenbergs öde, som för 70 år sedan räddade tusentals ungerska judar från förintelsen.

27.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som den parlamentariska samarbetskommittén EU–Ryssland utför som en plattform för utveckling av samarbetet och för fortsatt dialog mellan de båda parlamentariska institutionerna.

28.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, regeringarna och parlamenten i de länder som ingår i det östliga partnerskapet, Ryska federationens president, regering och parlament, Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.

Europaparlamentets resolution av den 6 februari 2014 om 2013 års framstegsrapport om Bosnien och Hercegovina (2013/2884(RSP))

P7_TA(2014)0102 B7-0074/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Bosnien och Hercegovina, å andra sidan, som undertecknades den 16 juni 2008 och har ratificerats av samtliga EU‑medlemsstater och Bosnien och Hercegovina,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 19 och 20 juni 2003 om västra Balkan och den tillhörande bilagan Thessaloniki-agendan för västra Balkan: i riktning mot en europeisk integration,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 11 december 2012 och 21 oktober 2013 om Bosnien och Hercegovina,

–  med beaktande av kommissionen meddelande av den 16 oktober 2013 Strategi för utvidgningen och huvudfrågor 2013–2014 (COM(2013)0700), åtföljt av kommissionens arbetsdokument av den 16 oktober 2013 om 2013 års framstegsrapport om Bosnien och Hercegovina (SWD(2013)0415),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner, särskilt resolutionen av den 23 maj 2013 om 2012 års framstegsrapport om Bosnien och Hercegovina(1) och resolutionen av den 22 november 2012 om utvidgningspolitik, kriterier och EU:s strategiska intressen(2),

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU är fortsatt mycket angeläget om ett självständigt och enat Bosnien och Hercegovina och att landet ska kunna bli medlem av unionen.

B.  Den invecklade och ineffektiva institutionella strukturen till följd av bilaga 4 till Daytonavtalet och de bosniska politiska ledarnas passivitet och oförmåga att kompromissa har fortfarande en negativ inverkan på landets förmåga att närma sig EU och förbättra medborgarnas liv. Det finns ett akut behov av konstitutionella reformer i riktning mot en fungerande och inkluderande demokratisk stat.

C.  Utsikterna till ett EU-medlemskap har erbjudits staten Bosnien och Hercegovina som helhet.

D.  Det behövs en ny dynamik och respekt gentemot medborgarna och de internationella förpliktelserna för att förhindra ett nytt dödläge inför de allmänna valen i oktober 2014.

E.  Utbredd korruption, mycket hög arbetslöshet och bristande framtidsutsikter för medborgarna i Bosnien och Hercegovina är fortfarande ett allvarligt hinder för den socioekonomiska och politiska utvecklingen i landet.

F.  Samarbete med andra länder i regionen i en anda av god grannsämja är en förutsättning för fredlig samexistens och försoning i Bosnien och Hercegovina och i Sydosteuropa.

Allmänna överväganden

1.  Europaparlamentet är djupt oroat över den fortsatta brist på gemensamma visioner som de politiska ledarna för landets tre etniska grupper uppvisar. Parlamentet uppmanar de politiska grupperna på alla myndighetsnivåer i landet att intensifiera samarbetet och dialogen för att lösa befintliga tvister i syfte att göra framsteg i reformarbetet och förbättra livet för de bosniska medborgarna. Parlamentet anser att det civila samhället bör involveras mer i arbetet med att reformera landet.

2.  Europaparlamentet välkomnar det sexpunktsavtal som ingicks i Bryssel den 1 oktober 2013, men beklagar djupt att centralistiska krafter hindrar genomförandet av detta. Parlamentet betonar vikten av att följa principerna om federalism och legitim representation för att säkra Bosnien och Hercegovinas framtida väg.

3.  Europaparlamentet efterlyser en omsvängning från den nationalistiska och etnocentriska retorik som hörs från ledarna för landets tre konstituerande folkgrupper. Parlamentet fördömer all slags segregation och diskriminering på grund av religion eller etnicitet i ett land.

4.  Europaparlamentet uppmanar de politiska ledarna att inrikta sig på att genomföra färdplanen för dialogen på hög nivå och därmed göra det möjligt att uppfylla de villkor som krävs för att stabiliserings- och associeringsavtalet ska kunna träda i kraft.

5.  Europaparlamentet uppmanar regeringarna och de behöriga myndigheterna att förbättra sina institutioners effektivitet och funktionssätt och att införa en lämplig mekanism för EU‑samordning i syfte att säkerställa ett harmoniserat införlivande och genomförande av unionens regelverk i hela landet, till förmån för medborgarnas allmänna välstånd. I detta sammanhang uppmanar parlamentet dem att se till att de kan tala med en röst på statlig nivå. Parlamentet understryker att det kommer att fortsätta att råda dödläge i anslutningsprocessen till EU utan en sådan mekanism. Samtliga politiska partier uppmanas att arbeta för att stärka den politiska dialogen och främja den politiska kulturen.

6.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att EU-utvidgningen är mer än bara en överföring av EU:s regelverk och måste grunda sig på ett verkligt och omfattande åtagande om europeiska värden. Parlamentet efterlyser ett fortsatt samarbete mellan EU och ledarna i Bosnien och Hercegovina och en omprövning av EU:s synsätt gentemot landet, med tanke på de uteblivna framstegen på vägen mot status som kandidatland till EU jämfört med de framsteg som andra länder i regionen gör. Parlamentet vädjar till det internationella samfundet, Europeiska rådet och i synnerhet medlemsstaterna att öka insatserna för att skapa samförstånd bland landets politiska ledare kring att gå vidare med de konstitutionella reformerna och EU-relaterade reformer. Parlamentet uppmanar nästa vice ordförande/höga representant och nästa kommissionsledamot med ansvar för utvidgning att göra Bosnien och Hercegovina till en central prioritering efter utnämningen av den nya kommissionen 2014. I detta hänseende pekar parlamentet på den viktiga rollen för EU:s delegation och EU:s särskilda representant för Bosnien och Hercegovina samt deras engagemang.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anstränga sig ytterligare för att underlätta ett avtal om genomförande av Sejdić och Finci-domen som garanterar lika rättigheter för alla konstituerande folk och medborgare och att bidra till att genomföra målen för EU-agendan, bland annat ett funktionellt system för god samhällsstyrning, demokratisk utveckling och ekonomiskt välstånd samt respekt för mänskliga rättigheter.

8.  Europaparlamentet uppmanar EU:s stats- och regeringschefer och utrikesministrar att stärka sitt personliga engagemang för landet.

9.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att uppfylla de återstående målen och villkoren för nedläggningen av den höge representantens kansli, i syfte att lämna plats för ökat lokalt egenansvar och större ansvar. Parlamentet understryker att en upplösning av den höge representantens kansli kan bli aktuell först efter det att samtliga villkor har uppfyllts.

10.  Europaparlamentet är djupt oroat över att en fyra år lång oenighet bland de politiska ledarna till en början fick Europarådet att överväga att tillfälligt upphäva landets rätt att vara representerat i organisationen om det inte gjorde några betydande framsteg före valet i fråga om genomförandet av Europadomstolens dom. Parlamentet betonar att legitimiteten för 2014 års val till presidentrådet och folkens församling kommer att ifrågasättas om Europadomstolens dom inte genomförs.

11.  Europaparlamentet upprepar att konstitutionella reformer fortfarande är en nyckelfråga för att Bosnien och Hercegovina ska kunna omvandlas till en verklig och fullt funktionsduglig stat. Parlamentet uppmanar federationen att överväga konkreta förslag i detta avseende, inbegripet en sammanslagning av vissa kantoner och en omfördelning av behörighetsområden, i syfte att förenkla den komplexa institutionella strukturen, säkerställa en mer balanserad representation av samtliga konstituerande folk och medborgare, undanröja etnisk diskriminering samt göra staten mer funktionell, billigare och mer ansvarig inför sina medborgare. Vidare uppmanar parlamentet alla politiska partier att delta i denna process på ett konstruktivt och öppet sätt och att utnyttja de råd och den vägledning som Venedigkommissionen kan ge under processen. Parlamentet välkomnar och stöder de insatser som det civila samhällets organisationer har gjort för att påverka de konstitutionella reformerna.

12.  Europaparlamentet gläder sig över att räkningsfasen i den första folk- och bostadsräkningen sedan 1991 har slutförts utan problem. Parlamentet uppmanar de ansvariga myndigheterna att se till att folkräkningen förblir en statistisk angelägenhet och att den överensstämmer med internationell standard. Parlamentet uppmanar bestämt alla behöriga myndigheter att inte politisera en folkräkning vars syfte är att få fram objektiva socioekonomiska uppgifter.

13.  Europaparlamentet är allvarligt oroat över att tvister om behörighetsfördelningen hindrar EU:s ekonomiska bistånd. Parlamentet beklagar, men stöder till fullo, kommissionens beslut att avbryta projekt inom ramen för instrumentet för stöd inför anslutningen (föranslutningsinstrument I). Parlamentet är oroat över att passiviteten kan få konsekvenser för tilldelningen av miljontals euro i EU-medel till politisk och socioekonomisk utveckling inom ramen för föranslutningsinstrument II.

Politiska kriterier

14.  Europaparlamentet uttrycker oro över att lagstiftandet fortfarande hindras av politisk omedgörlighet. Parlamentet uppmanar de politiska ledarna att uppvisa en större politisk ansvarighet inför befolkningen i Bosnien och Hercegovina.

15.  Europaparlamentet uppmanar alla politiska partier som finns representerade i Bosnien och Hercegovinas parlamentariska församling att omgående anta de ändringar av vallagen som behövs för att de allmänna valen ska kunna hållas i oktober 2014. Parlamentet upprepar att besluten från landets författningsdomstol är slutgiltiga och bindande och därför måste genomföras.

16.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över det ineffektiva rättssystemet och den växande oförmågan att genomföra rättsliga avgöranden. Parlamentet kräver att politiska angrepp på rättsväsendet förhindras och att man tar itu med fragmenteringen av budgetansvaret inom rättsväsendet.

17.  Europaparlamentet uttrycker sin uppskattning över den strukturerade dialogen om rättsliga frågor, som har lett till konkreta resultat med ett antal genomförda rekommendationer. Parlamentet välkomnar de framsteg som gjorts med att minska antalet mål som väntar på avgörande. Parlamentet upprepar, i linje med rekommendationerna från den strukturerade dialogen, sin uppmaning om strukturella och institutionella reformer av rättsväsendet, bland annat genom att man tar upp frågor som rör harmoniseringen av de fyra olika rättssystemen i Bosnien och Hercegovina, inbegripet inrättandet av en högsta domstol på statlig nivå, i enlighet med rekommendationerna i yttrandet från Venedigkommissionen.

18.  Europaparlamentet uttrycker tillfredsställelse över att antalet oavgjorda mål om krigsförbrytelser också har minskat och att lagföringen av krigsförbrytelser som omfattar sexuellt våld har blivit bättre. Parlamentet välkomnar utnämnandet av 13 nya åklagare till den statliga åklagarmyndigheten, vilka främst kommer att ansvara för att lagföra krigsförbrytelser. Parlamentet efterlyser större ansträngningar när det gäller utredning och lagföring av dessa brott, inbegripet ett tillräckligt starkt vittnesskydd, ett statligt program för att förbättra ställningen för de personer som fallit offer för krigsförbrytelser, bland annat i form av sexuellt våld och tortyr, samt åtgärder för att öka de relevanta resurserna på alla nivåer.

19.  Europaparlamentet noterar Europadomstolens dom i målet Maktouf och Damjanović mot Bosnien och Hercegovina samt följderna av denna, nämligen en ändrad rättspraxis för andra överklaganden inför Bosnien och Hercegovinas författningsdomstol, inbegripet åtal om folkmord, med följden att tio personer som tidigare dömts till långa fängelsestraff frisläpptes. Parlamentet betonar att det är mycket viktigt för offren och deras familjer att det skipas rättvisa för krigsförbrytelser och att vederbörlig hänsyn därför bör tas innan sådana frisläppanden sker. Parlamentet betonar vikten av att de nationella myndigheterna vidtar alla nödvändiga åtgärder för att, när så krävs, se till att tidigare dömda personer hålls fängslade i avvaktan på ny prövning, förutsatt att kvarhållandet är förenligt med Europadomstolens domar, eller att de vidtar andra säkerhetsåtgärder.

20.  Europaparlamentet är oroat över den offentliga förvaltningens finansiella hållbarhet, fragmenteringen och politiseringen av den samt bristen på politisk vilja att reformera den. Parlamentet gläder sig över att det gjorts vissa förbättringar av samordningen inom de statliga myndigheterna i fråga om att anpassa lagstiftningen till EU:s normer, men är fortfarande oroat över den eventuella inverkan som den komplexa fördelningen och tilldelningen av behörighetsområden har på tillhandahållandet av allmänna tjänster. Parlamentet är bekymrat över att de fytosanitära analysfaciliteter som krävs för att få exportera jordbruksprodukter till EU inte har utvecklats i tillräcklig utsträckning. Parlamentet uppmanar kraftfullt regeringen att stödja inrättandet av ett statligt jordbruksministerium.

21.  Europaparlamentet gläder sig över att samarbetet med det civila samhället blir allt bättre, men efterlyser institutionella mekanismer för samarbete mellan statliga institutioner och organisationer i det civila samhället som införs på statlig nivå och tas i bruk på entitets- och kantonsnivå så snart som möjligt. Det civila samhällets delaktighet i anslutningsprocessen till EU bör stärkas på ett regelbundet och strukturerat sätt. Parlamentet uppmuntrar till ökat samarbete och större synergieffekter bland icke-statliga organisationer.

22.  Europaparlamentet understryker att Bosnien och Hercegovina har ratificerat ILO:s viktigaste arbetsrättsliga konventioner. Parlamentet beklagar att arbetstagar- och fackföreningsrättigheterna fortfarande är begränsade och uppmanar regeringen att garantera dessa rättigheter.

23.  Europaparlamentet uttrycker oro över den omfattande korruptionen på alla nivåer i samhällslivet och de komplexa kopplingarna mellan de politiska aktörerna, näringslivet och medierna. Parlamentet efterlyser ett snabbare genomförande av strategin för korruptionsbekämpning och åtgärder för att göra utredningar, åtal och fällande domar i korruptionsmål effektivare.

24.  Europaparlamentet välkomnar federationens regerings avsikt att låta ett antal lagar som ska bekämpa korruption och organiserad brottslighet genomgå det parlamentariska förfarandet. Parlamentet betonar vikten av att göra kampen mot korruption till en absolut prioritet, och efterlyser en inkluderande samrådsprocess med alla berörda parter och institutioner i syfte att uppdatera lagstiftningsförslaget, i fullständig överensstämmelse med EU:s regelverk och rekommendationerna från den strukturerade dialogen om rättsliga frågor. Parlamentet välkomnar i detta avseende det tekniska stödet från EU:s delegation i Bosnien och Hercegovina.

25.  Europaparlamentet är oroat över att organiserad brottslighet, penningtvätt och människohandel, narkotikahandel och olaglig varuhandel fortgår i avsaknad av effektiva institutioner. Parlamentet lovordar samarbetet med grannländerna och välkomnar i detta sammanhang avtalet mellan Bosnien och Hercegovina, Montenegro och Serbien om att inrätta en gemensam samordningscentral för att trappa upp kampen mot gränsöverskridande brottslighet. Parlamentet efterlyser strukturella förbättringar i samarbetet mellan gränsbevakningen, polisen och åklagarmyndigheten samt garantier för en mer verkningsfull rättslig uppföljning. Parlamentet anser att de brottsbekämpande myndigheternas systematiska insamling, analys och användning av underrättelseuppgifter bör stärkas. Parlamentet förväntar sig en positiv utveckling till följd av ikraftträdandet av den nyligen antagna lagen om vittnesskyddsprogrammet, vars tekniska harmonisering pågår.

26.  Europaparlamentet är oroat över att Bosnien och Hercegovina fortsätter att vara ett ursprungs‑, transit- och destinationsland för handel med kvinnor. Parlamentet välkomnar antagandet av en ny strategi och handlingsplan avseende människohandel 2013–2015. Parlamentet betonar att en omfattande, tvärdisciplinär och offerinriktad strategi mot människohandel behöver utvecklas och identifieringen av offer förbättras.

27.  Europaparlamentet är oroat över att det endast har gjorts begränsade framsteg i fråga om kvinnors rättigheter och jämlikhet, även om det finns rättsliga bestämmelser på området. Parlamentet efterlyser en fullständig tillämpning av relevant lagstiftning och politik, även med avseende på vallagen före nästa allmänna val 2014, och begär att konkreta åtgärder vidtas för att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och på den politiska arenan.

28.  Europaparlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att aktivt skydda och främja minoriteters och utsatta gruppers rättigheter, att genomföra lagstiftning och politik mot diskriminering samt att ta fram en landsomfattande antidiskrimineringsstrategi. Parlamentet insisterar på att de politiska partierna och det civila samhället måste ta avstånd från diskriminering och arbeta för ett inkluderande och tolerant samhälle. Parlamentet är oroat över hets, hotelser, trakasserier och diskriminering, särskilt mot homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti‑personer). Parlamentet är djupt skakat över det brutala angreppet på deltagare vid filmfestivalen Merlinka i Sarajevo den 1 februari 2014. Myndigheterna uppmanas i detta sammanhang att till fullo utreda angreppet och se till att polisen erbjuder ett ordentligt skydd av liknande evenemang i framtiden. EU:s delegation, myndigheterna i Bosnien och Hercegovina och de politiska partierna uppmanas att öppet stödja offren för detta angrepp och fördöma dessa handlingar.

29.  Europaparlamentet efterlyser insatser för att garantera och främja mediemångfalden. Parlamentet är oroat över de tilltagande politiska och ekonomiska påtryckningarna på medierna och hoten mot journalister. Parlamentet betonar att öppna och fria medier är viktiga för utövandet av yttrandefriheten. Parlamentet efterlyser åtgärder för att journalister ska få en säker arbetsmiljö. Myndigheterna uppmanas kraftfullt att trygga det politiska, institutionella och ekonomiska oberoendet för de offentliga programföretagen i enlighet med relevant lagstiftning och att fullborda övergången till digital teknik. Parlamentet efterlyser ytterligare ansträngningar för att säkerställa att lika mycket information ges på alla officiella språk och garantera lika rättigheter för alla konstituerande folk när det gäller offentliga sändningar.

30.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att anslå tillräckliga resurser för förskoleverksamhet, tillhandahålla tjänster för familjer med barn med funktionsnedsättning och bekämpa våld mot barn.

31.  Europaparlamentet uppmanar kraftfullt myndigheterna på alla nivåer i hela Bosnien och Hercegovina att beslutsamt gå vidare med utbildningsreformer i syfte att förbättra utbildningsstandarden, främja ett inkluderande och icke-diskriminerande utbildningssystem och få bort den etniska segregeringen på utbildningsområdet (två skolor under samma tak). Myndigheterna uppmanas att stödja fortbildning för lärare så att dessa blir bättre rustade att uppmuntra en blandning av elever med olika etnisk bakgrund samt att bistå med långsiktiga program för kapacitetsuppbyggnad. Parlamentet uppmanar medierna i Bosnien och Hercegovina att främja integrerad undervisning. Parlamentet uppmanar kraftfullt utbildningsministerkonferensen att skapa en mer sammanhållen lagstiftningsram på utbildningsområdet i hela Bosnien och Hercegovina, inbegripet en ökad överensstämmelse mellan läroplaner och normer, som ett nödvändigt steg för att föra de etniska grupperna närmare varandra. Parlamentet beklagar djupt att det inte fanns något nationellt organ i Bosnien och Hercegovina som kunde delta i någon del av EU:s program för livslångt lärande. De behöriga myndigheterna uppmanas kraftfullt att inrätta ett sådant organ, vilket skulle göra det möjligt för landet att delta i uppföljningen av programmet Erasmus+.

32.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att säkerställa lika tillgång till utbildning för romska barn, att samarbeta med relevanta icke-statliga organisationer för att uppmuntra romska familjer att stödja sina barns tillgång till utbildning och att främja en verklig integrering av romska barn i utbildningsväsendet, bland annat genom skolmognadsprogram.

33.  Europaparlamentet välkomnar det beslut som fattats av federationens behöriga ministerium om att tillfälligt överta ansvaret för finansiering av kulturinrättningar såsom nationalbiblioteket och det historiska museet. Parlamentet uppmanar de bosniska myndigheterna att se till att insatser görs för en omedelbar lösning som ger de sju nationella kulturinrättningarna – nationalmuseet, konstgalleriet, det historiska museet, litteratur- och teatermuseet, filmarkivet, nationalbiblioteket och biblioteket för synskadade – en korrekt juridisk och finansiell ställning. Parlamentet efterlyser en varaktig lösning i fråga om finansieringen av dessa inrättningar.

34.  Europaparlamentet efterlyser närmare samordning på lokal nivå, ökad dialog mellan givare, berörda parter och lokala myndigheter samt ett fokus på hållbara åtgärder för återvändande personer. Parlamentet efterlyser åtgärder som säkerställer att flyktingar och internt fördrivna personer kan återvända till alla berörda områden. Parlamentet uppmanar landet att ta itu med den olösta humanitära frågan om de 7 886 personer som fortfarande saknas sedan kriget och att förbättra arbetsförhållandena vid institutet för saknade personer.

35.  Europaparlamentet hedrar minnet av de över 430 män, kvinnor och barn som dödades under kriget och vars kvarlevor återfanns i september 2013 i massgraven i Tomašica nära Prijedor i Republika Srpska, och uttrycker sitt deltagande med deras familjer. Parlamentet begär en fullständig och omfattande utredning av dessa illdåd. Parlamentet vädjar till alla som har information om oupptäckta massgravar att underrätta myndigheterna om detta, så som var fallet med massgraven i Tomašica.

Socioekonomiska frågor

36.  Europaparlamentet uppmanar kraftfullt de behöriga myndigheterna att stärka den inhemska samordningen av den ekonomiska politiken så att en ekonomisk tillväxt blir möjlig, inleda ytterligare strukturreformer, upprätthålla budgetdisciplinen och förbättra intäkterna. Vidare uppmanas de att förbättra utgiftsprioriteringarna och kostnadseffektiviteten i de offentliga finanserna och i den stora ineffektiva offentliga sektorn, som har flera överlappande befogenheter, och garantera stabiliteten i den finansiella sektorn genom att stärka lagstiftningen och regelverket. Parlamentet oroas av den svaga verkställigheten för lagstiftning och åtgärder mot korruption, vilket hämmar affärsklimatet, avskräcker utländska investeringar och bidrar till en stor informell sektor. Parlamentet upprepar behovet att upprätta ett enhetligt ekonomiskt område och av en omstart och ett påskyndande av privatiseringsprocessen, som gått i stå, i syfte att förbättra budgetsituationen och stärka konkurrenskraften. Parlamentet uppmanar myndigheterna att stärka miljöskyddet i överensstämmelse med EU:s normer.

37.  Europaparlamentet oroas av att landets socialförsäkringssystem är ineffektivt, trots höga offentliga utgifter. Parlamentet betonar behovet att harmonisera och reformera de fragmenterade socialförsäkringssystemen för att alla medborgare, inbegripet personer med funktionsnedsättning, ska behandlas lika. Parlamentet uppmanar regeringarna att förbättra företagsklimatet och genomföra arbetsmarknadsreformer i syfte att ta itu med den mycket höga arbetslösheten, som undergräver den makroekonomiska stabiliteten, med hjälp av konkreta ekonomiska åtgärder. Parlamentet efterlyser ytterligare åtgärder för att göra det lättare för landets många unga arbetslösa att ta sig in på arbetsmarknaden.

Regionalt samarbete

38.  Europaparlamentet berömmer Bosnien och Hercegovina för dess konstruktiva roll i det regionala samarbetet, och uppmanar landet att arbeta vidare för att lösa återstående gräns- och egendomsrelaterade frågor tillsammans med grannländerna. Parlamentet uppmuntrar en vidareutveckling av förbindelserna med andra länder som ingår i den europeiska integrationsprocessen.

39.  Europaparlamentet gläder sig mycket över att Bosnien och Hercegovina och Serbien har åtagit sig att förbättra de bilaterala förbindelserna, bland annat genom att underteckna utlämnings- och återtagandeavtalen samt ett protokoll om samarbete kring åtal mot personer som begått krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord. Likaså välkomnar parlamentet de bilaterala gränsavtalen med Kroatien. Parlamentet uppmanar Bosnien och Hercegovina att fortsätta samarbeta med kommissionen angående anpassningen av interimsavtalet/stabiliserings- och associeringsavtalet, särskilt i fråga om gränsöverskridande handel, i syfte att säkerställa fortsatta traditionella handelsflöden mellan EU:s medlemsstater och parterna i Centraleuropeiska frihandelsavtalet (Cefta). Parlamentet vädjar till Bosnien och Hercegovina att godta de resehandlingar som utfärdas till kosovanska medborgare så att dessa kan resa in i landet.

40.  Europaparlamentet bekräftar på nytt sitt stöd till viseringsliberalisering för länderna på västra Balkan som en viktig grundbult i den europeiska integrationsprocessen. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att förkorta asylförfarandena för medborgare i länder på västra Balkan som får resa visumfritt inom Schengenområdet, för att på ett effektivt sätt minska antalet ogrundade asylansökningar samtidigt som de sökande fortfarande har rätt att få sin sak prövad i en fullständig intervju. Vidare välkomnar parlamentet den nya tyska koalitionsregeringens avsikt, som uttrycktes i landets koalitionsavtal med avseende på den nationella asyllagstiftningen, att förklara Bosnien och Hercegovina som ett säkert ursprungsland i syfte att möjliggöra snabbare förfaranden vid handläggning av ansökningar av detta slag.

o
o   o

41.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, Bosnien och Hercegovinas presidentråd, Bosnien och Hercegovinas ministerråd, Bosnien och Hercegovinas parlamentariska församling samt regeringarna och parlamenten i Federationen Bosnien och Hercegovina och Republika Srpska.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0225. (2) Antagna texter, P7_TA(2012)0453.

Europaparlamentets resolution av den 6 februari 2014 om 2013 års framstegsrapport för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (2013/2883(RSP))

P7_TA(2014)0103 B7-0073/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europeiska rådets beslut av den 16 december 2005 om att bevilja f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (Fyrom) status som kandidatland för EU-medlemskap och av Europeiska rådets slutsatser av den 13 december 2012, den 27–28 juni 2013 och den 17 december 2013,

–  med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Thessaloniki den 19–20 juni 2003 om utsikterna till EU-medlemskap för länderna på västra Balkan,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 845 (1993) och 817 (1993), FN:s generalförsamlings resolution 47/225 (1993) samt interimsavtalet av den 13 september 1995,

–  med beaktande av Internationella domstolens dom om tillämpningen av interimsavtalet,

–  med beaktande av kommissionens rapport F.d. jugoslaviska republiken Makedonien: Genomförande av reformer inom ramen för högnivådialogen om anslutning och främjande av goda grannförbindelser (COM(2013)0205av den 16 april 2013, kommissionens framstegsrapport för 2013 (SWD(2013)0413) och kommissionens meddelande av den 16 oktober 2013 Strategi för utvidgningen och huvudfrågor 2013‑2014 (COM(2013)0700)

–  med beaktande av avtalet mellan de politiska partierna av den 1 mars 2013, undersökningskommitténs slutrapport av den 26 augusti 2013 och samförståndsavtalet av den 16 september 2013,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om landet, särskilt resolutionen av den 22 november 2012 om utvidgningspolitik, kriterier och EU:s strategiska intressen(1),

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europeiska rådet har beslutat för fjärde året i rad att inte inleda anslutningsförhandlingar med Fyrom, trots kommissionens positiva rekommendation i detta avseende. Denna ytterligare senareläggning ökar den allmänna opinionens växande frustration i landet över dödläget i EU:s integrationsprocess och riskerar att förvärra de inhemska problemen och interna spänningarna. Bilaterala frågor får inte hindra ett officiellt inledande av anslutningsförhandlingar, men bör lösas innan anslutningsförfarandet avslutas.

B.  Rättsstatsprincipen, mediefrihet, regionalt samarbete och goda grannförbindelser är mycket viktiga delar i EU:s utvidgningsprocess.

C.  Bilaterala frågor bör lösas i en konstruktiv anda så tidigt som möjligt med beaktande av FN:s och EU:s principer och värden.

1.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till rådet om att utan ytterligare dröjsmål fastställa ett datum för när anslutningsförhandlingar ska inledas.

2.  Europaparlamentet uppmanar Grekland att använda sitt ordförandeskap till att öka tempot i Fyroms europeiska integrationsprocess och därigenom bekräfta sitt åtagande i Thessalonikiagendan från 2003 och skapa en positiv miljö för att lösa bilaterala meningsskiljaktigheter i överensstämmelse med europeiska värden och principer. Parlamentet uppmanar det grekiska ordförandeskapet att utnyttja den positiva dynamiken i sitt ledarskap för att utveckla nya initiativ för att få slut på det rådande dödläget i förhandlingarna och arbeta för en lösning.

3.  Europaparlamentet uppmanar landet att befästa reformerna och upphöra med politik och praxis som fortfarande utgör ett hinder för dess europeiska framtid och att säkerställa verkliga framsteg inom centrala områden enligt Europeiska rådets slutsatser, och i synnerhet uttalandena om utvidgningen och stabiliserings- och associeringsprocessen. Parlamentet anser att inledandet av förhandlingar med EU kan vara ett positivt steg för att lösa de pågående tvisterna med grannländerna och driva på fortsatta reformer för att förbättra situationen i landet.

4.  Med tanke på kommissionens positiva rekommendation och positiva utvärdering av resultaten från anslutningsdialogen på hög nivå, samtidigt som man varnade för risken för bakslag, beklagar Europaparlamentet att Europeiska rådet valde att upprepa sitt beslut från december 2012, där Europeiska rådet slog fast att det i stort delade kommissionens synsätt, att det eventuellt skulle besluta att inleda anslutningsförhandlingar under nästkommande ordförandeskap och noterade att kommissionen skulle utföra allt det förberedande arbetet för att möjliggöra detta.

5.  Europaparlamentet betonar att om inledandet av anslutningsförhandlingarna fortsätter att fördröjas medför det en ökande och oförutsebar kostnad för landet och för den regionala stabiliteten. Parlamentet uppmanar såväl regeringen som kommissionen att analysera och kvantitativt beräkna de potentiella sociala och ekonomiska kostnader samt de inhemska och regionala konsekvenser och risker som skulle uppkomma om rådet underlåter att fastställa ett datum för start av anslutningsförhandlingar.

6.  Europaparlamentet insisterar på att alla kandidatländer och potentiella kandidatländer bör behandlas efter sina egna meriter.

7.  Europaparlamentet håller med kommissionen om att landet, trots de mycket betydande utmaningar som det står inför, i hög grad är anpassat till EU-regelverket med hänsyn till det skede det befinner sig i anslutningsprocessen och att Köpenhamnskriterierna är tillräckligt väl uppfyllda för att man ska kunna inleda samtal inför en eventuell anslutning. Enligt EU:s förfaranden godkänns nya medlemmar först när alla krav är uppfyllda. Parlamentet delar kommissionens ståndpunkt att framstegen i de frågor som ligger vissa medlemsstater mest varmt om hjärtat kommer att öka om kapitel 23 och kapitel 24 om rättvisa, demokrati och mänskliga rättigheter öppnas.

8.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att godkänna att kontrollprocessen inleds, särskilt för kapitlen 23 och 24. Parlamentet anser att kontrollen kommer att bidra till att stimulera reformer och hjälpa landet att bättre ta itu med frågor som är överhängande för varje kandidatland, exempelvis att ytterligare förbättra rättsstatsprincipens effektivitet, reformera rättsväsendet och offentlig förvaltning samt även stärka sammanhållningen mellan olika etniska grupper.

9.  Europaparlamentet välkomnar fullgörandet av landets åtaganden enligt stabiliserings- och associeringsavtalet samt dess långt framskridna anpassning till EU:s regelverk. Parlamentet uppmanar rådet att följa kommissionens rekommendationer att gå vidare till den andra etappen av stabiliserings- och associeringsavtalet i enlighet med berörda bestämmelser i detta avtal.

10.  Europaparlamentet konstaterar att goda förbindelser med grannländerna är en viktig pelare för landets EU- anslutningsprocess, däribland en förhandlad och ömsesidigt godtagbar lösning på namnfrågan under FN:s överinseende. Hänsyn bör tas till den albanska minoriteten inom landet och även känsliga bilaterala frågor som rör andra grannländer, särskilt Grekland och Bulgarien. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt och delar kommissionens uppfattning i detta avseende att bilaterala frågor bör behandlas på ett konstruktivt sätt och i god grannsämja så tidigt som möjligt i anslutningsprocessen och genom en intensiv och öppen dialog inspirerad av den gemensamma europeiska framtiden, helst innan anslutningsförhandlingarna inleds. Parlamentet påminner om att utspel, kontroversiella åtgärder och uttalanden som kan inverka negativt på goda grannförbindelser bör undvikas. Parlamentet efterlyser mer konkreta samarbetsresultat för att etablera goda grannförbindelser mellan de tre parterna Aten, Sofia och Skopje.

11.  Europaparlamentet stöder kommissionens åsikt att trovärdigheten i EU:s utvidgningsprocess äventyras om Europeiska rådet fortsätter att misslyckas med att göra framsteg när det gäller landets EU-anslutning. Avsaknaden av framsteg hotar även det klimat som behövs för att uppmuntra EU-relaterade reformåtgärder. Parlamentet konstaterar att anslutningsprocessen i sig utgör en stimulans för slutförandet av reformerna.

12.  Europaparlamentet menar att det faktum att parterna under nästan tjugo år ännu inte lyckats hitta en ömsesidigt godtagbar och rättvis lösning på namntvisten gör att ramarna för att finna en lösning kan ifrågasättas, och att det krävs ansträngningar för att nå målet. Trots de bästa insatser från FN:s medlare och de båda parternas uppriktiga politiska vilja har en lösning inte kunnat hittas. Parlamentet upprepar dock sin ståndpunkt att bilaterala frågor inte får utnyttjas för att hindra EU-anslutningsprocessen.

13.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang det förslag om ett sammansatt namn med en geografisk bestämning, som FN:s sändebud Nimetz lagt fram, och anser att detta förslag utgör en bra grund för en kompromiss, under förutsättning att makedonsk nationalitet, identitet, kultur och språk inte ifrågasätts.

14.  Europaparlamentet uppmanar Grekland att använda sitt ordförandeskap för Europeiska unionen, tillsammans med alla intressen i kommissionen, rådet och parlamentet, och i landet självt, till att ingjuta nytt politiskt mod i konkreta och uppriktiga insatser för att utan ytterligare dröjsmål finna en ömsesidigt godtagbar lösning på namnfrågan. Parlamentet noterar Internationella domstolens beslut av den 5 december 2011 om tillämpningen av interimsavtalet av den 13 september 1995. Parlamentet anser i detta sammanhang att landets ledare och EU på ett konsekvent sätt bör förklara för befolkningen vilka fördelar lösningen innebär innan det hålls en folkomröstning om frågan. Parlamentet välkomnar att möten och samtal ägt rum mellan Greklands utrikesminister Evangelos Venizelos och Frankrikes utrikesminister Laurent Fabius om Fyrom och hoppas att detta är ett tecken på en framtida positivare utveckling när det gäller en möjlig lösning på namnfrågan.

15.  Europaparlamentet finner det glädjande att fem möten ägt rum under nio månader, i bra atmosfär och god stämning mellan arbetsgrupper från Fyrom och Bulgarien. Parlamentet anser att den djupt kända historiska gemenskapen och andra gemensamma frågor mellan de båda länderna bäst diskuteras i en dialog i denna anda, inklusive samarbete med medierna och med rättsväsendet och andra myndigheter. Parlamentet menar att betydelsefulla steg framåt måste tas för att i god tid nå ett bilateralt avtal som ett bra ramverk i detta avseende.

16.  Europaparlamentet upprepar sina farhågor om användningen av historiska argument i de pågående diskussionerna med grannar, och upprepar att framsteg bör göras för gemensamt firande av gemensamma historiska händelser och personer tillsammans med grannländer i EU, eftersom detta skulle bidra till en bättre förståelse av historien och till goda grannförbindelser. Parlamentet uppmuntrar försöken att inrätta gemensamma expertkommittéer om historia och utbildning. Dessa kan bidra till en objektiv tolkning av historien, förbättra det akademiska samarbetet och främja en positiv attityd hos de unga generationerna gentemot grannländerna. Parlamentet uppmanar myndigheterna att införa utbildningsmaterial som inte innehåller några ideologiska tolkningar av historien och som syftar till att förbättra den ömsesidiga förståelsen.

17.  Europaparlamentet lovordar att landet behåller sin konstruktiva roll och sina positiva bidrag till regionalt samarbete, och välkomnar att landet aktivt deltar i regionala initiativ som det centraleuropeiska initiativet (CEI) och det regionala initiativet för migrations-, asyl- och flyktingfrågor (MARRI). Parlamentet gratulerar landet till dess framgångsrika genomförande av ordförandeskapet för den sydösteuropeiska samarbetsprocessen (juni 2012–juni 2013) och välkomnar i detta sammanhang främjandet av det allomfattande perspektivet, som är ett värdefullt bidrag för att ytterligare stärka det regionala samarbetet.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inbegripa f.d. jugoslaviska republiken Makedonien i den nya makroregionala strategin för samarbete i Sydosteuropa – det makroregionala och transnationella programmet för Adriatiska havet och Joniska havet.

19.  Europaparlamentet betonar att man så långt möjligt måste genomföra parlamentets undersökningskommittés rekommendationer efter händelserna den 24 december 2012, vilket är lika oundgängligt som att alla parter följer samförståndsavtalet om landet ska kunna återvända till ett perspektiv inriktat på Europa och Nordamerika. Parlamentet är stolt över den roll som spelades av kommissionsledamoten med ansvar för utvidgning och av Europaparlamentet självt för att nå fram till avtalet av den 1 mars 2013, men menar samtidigt att det är de politiska partiernas ansvar att upprätta en konstruktiv ömsesidig dialog och samarbete för att avvärja att bojkotter används som vapen och för att möjliggöra en full och oberoende lagstiftningsmässig granskning av regeringen samt upprätthålla europeiska demokratiska normer. Parlamentet betonar att det är viktigt att både regeringen och de politiska partierna arbetar för förbättrade relationer för att upprätthålla politisk stabilitet.

20.  Europaparlamentet välkomnar de slutsatser som Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) dragit vid sitt valobservatörsuppdrag om att vårens kommunalval administrerades på ett effektivt sätt. Parlamentet delar oron över balansen i mediebevakningen, sammanblandningen av stats- och partiangelägenheter när det gäller användningen av administrativa resurser och/eller rapporterade oegentligheter vid registreringen av väljare från Pustec i Albanien. Parlamentet stöder regeringens åtagande att fullt ut genomföra OSSE/ODIHR:s rekommendationer om valreformer. Parlamentet betonar behovet av ytterligare insatser för att öka de politiska partiernas öppenhet i fråga om finansiering och ansvarstagande. Parlamentet efterlyser åtgärder för att undvika sammanblandning av stats- och partiangelägenheter under valkampanjen och för att säkra en landsomfattande överenskommelse om översyn av röstlängderna.

21.  Europaparlamentet betonar att den offentliga förvaltningens professionalism och oberoende behöver säkerställas genom förbättringar av politiken på alla nivåer. Lagen om statsanställda och lagen om administrativ personal godkändes av parlamentet vid första behandlingen den 8 januari 2014. Det är enligt parlamentets mening viktigt att de grundläggande principerna om öppenhet, meriter och rättvis representation stadfästs i ett nytt regelverk. Parlamentet uppmanar regeringen att fortsätta med de nödvändiga reformerna i detta avseende för att skapa en mer effektiv och öppen offentlig förvaltning, vilket kommer att få positiva effekter på styrningens kvalitet.

22.  Europaparlamentet vill se en förstärkning av demokratin genom ytterligare avgörande steg mot budgetdecentralisering. Parlamentet beklagar dock nedskärningen av budgeten under det senaste året men ser fram emot kartläggningsrapporten om läget för decentraliseringen och välkomnar att en ökande inkomstandel går till kommunernas budget. Parlamentet vill också se ytterligare åtgärder för att stärka respekten för lokalt självstyre, särskilt i fall då den lokala makten innehas av andra partier än dem i centralregeringen.

23.  Europaparlamentet välkomnar framstegen i EU-integrationsprocessen för de andra länderna i regionen men oroas av att en ytterligare fördröjning av inledandet av anslutningssamtal kan ge upphov till orimliga skillnader i regionen, vilket kan innebära ytterligare risker för goda förbindelser mellan olika etniska grupper och leda till att de makedonska medborgarna känner att de har lämnats i sticket. Parlamentet fördömer alla former av ultranationalism i ett land och efterlyser en politik mot diskriminering och för tolerans i samhället oavsett religion, etnisk tillhörighet eller språk.

24.  Europaparlamentet instämmer i kommissionens uppmaning att översynen av Ohrid-ramavtalet bör slutföras och genomförandet av dess rekommendationer inledas.

25.  Europaparlamentet konstaterar att en förstärkt politisk dialog med den albanska befolkningen i landet utgör ett viktigt bidrag till regional stabilitet och samarbete.

26.  Europaparlamentet uppmanar regeringen, medierna, den akademiska världen, civilsamhället och alla berörda intressenter att ge allmänheten tydliga signaler om att diskriminering på grund av nationell identitet inte tolereras i landet, vare sig i rättsväsendet, medierna, arbetslivet eller när det gäller sociala möjligheter. Parlamentet understryker att sådana åtgärder är viktiga såväl för integreringen av de olika etniska grupperna som för landets stabilitet och europeiska integration.

27.  Europaparlamentet beklagar att man ännu inte gjort fler framsteg med avseende på integrerad utbildning och att det inte anslagits några medel för att genomföra strategin om integrerad utbildning. Det är bekymmersamt att allt färre ungdomar behärskar varandras språk. Parlamentet uppmanar till åtgärder på detta område för att undvika uppdelning och potentiella etniskt relaterade konflikter mellan barn i skolåldern. Parlamentet betonar samtidigt vikten av att främja frivillig tvåspråkig utbildning för alla och fortsätter att vara bekymrat över separationen av romska elever i skolorna.

28.  Europaparlamentet tror att man till viss del kan komma förbi hindren för en folkräkning som motsvarar de bästa demokratiska normerna genom att upprätta ett folkbokföringsregister som en tillfällig lösning.

29.  Europaparlamentet beklagar att landets anseende i fråga om mediefrihet har försämrats. Parlamentet delar kommissionens uppfattning att skyddet av yttrandefriheten samt olikartade och pluralistiska medier fortfarande är en avgörande utmaning för landet. Parlamentet framhåller i detta sammanhang att avsaknaden av mediemångfald delvis är en följd av statlig reklam. Oberoendet för public service-radio/tv-bolag och deras bärkraftighet behöver stärkas och parlamentet uppmanar myndigheterna att införa bestämmelser om detta i medielagstiftningen. Det är mycket angeläget att den aktuella medielagstiftningen blir föremål för ytterligare samråd och dialog, så att en så viktig reform inte genomförs utan ett brett stöd från landets journalistkår. Parlamentet framhåller att större insatser krävs för att återställa och återuppbygga förtroendet mellan regeringen och medierna. Parlamentet stöder initiativet från landets medieinstitut om att med EU-stöd offentliggöra en vitbok om att stärka förbindelserna mellan civilsamhället och medierna. Parlamentet betonar behovet av ytterligare insatser att skydda rättigheterna för dem som arbetar i media och deras oberoende. Parlamentet understryker behovet av öppenhet vad gäller vilka som äger medierna.

30.  Europaparlamentet vill lyfta fram de framsteg som tidigare gjorts vid rundabordssamtalen mellan regeringen och journalistförbundet, som dragit nytta av den sakkunskap som tillhandahållits av OSSE:s särskilda företrädare för fria medier, och anser att den främsta mekanismen för att göra nödvändiga framsteg är att på nytt sammankalla till samtal vid runda bordet och fullfölja dess färdplan för yttrandefrihet samt få till stånd en fungerande arbetsmiljö för journalister. Parlamentet är medvetet om att full yttrandefrihet endast kan uppnås i ett samhälle där allmänhetens rätt till information är erkänd och där det finns ett offentligt rum för offentlig debatt.

31.  Europaparlamentet anser dock att det senaste fallet med den fängslade journalisten Tomislav Kezarovski och andra fall – vars utgång endast kan bestämmas av ett oberoende rättsväsende som arbetar inom ramen för den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna – kan väcka farhågor om selektiv rättvisa i landet, vilket alla berörda myndigheter bör vidta effektiva åtgärder mot.

32.  Europaparlamentet noterar den nya lustrationslagen men även att Venedigkommissionen och Helsingforskommittén är oroade över lagens författningsenlighet och risken för att den missbrukas.

33.  Parlamentet förespråkar ett stärkt mandat för kommissionen för uppgiftskontroll genom att alla nödvändiga handlingar från underrättelse- och säkerhetstjänsterna överförs till dess lokaler för permanent förvaring.

34.  Europaparlamentet upprepar rekommendationerna från sin tidigare resolution om att ge civilsamhället möjligheter. Parlamentet uppmanar regeringen att erkänna civilsamhällets viktiga roll och det värde som det tillför i den politiska debatten och att aktivt engagera civilsamhällets organisationer i dialogen om det politiska beslutsfattandet. Parlamentet lyfter fram den viktiga roll som civilsamhällets organisationer kan spela för att göra EU-integrationsprocessen mer öppen, ansvarsfull och inkluderande. Parlamentet föreslår att civilsamhället erbjuds stöd till sina initiativ, och ser positivt på att civilsamhället deltar i den arbetsgrupp om kapitel 23 som justitieministeriet inrättat och uppmanar övriga ministerier att göra likadant. Parlamentet uppmuntrar ett positivt gensvar på förslaget om att civilsamhällets organisationer ska delta i alla arbetsgrupper inom det nationella programmet för EU-regelverket.

35.  Europaparlamentet finner det beklagligt att endast små framsteg har gjorts, och är bekymrat över de stora förseningarna, i genomförandet av den andra strategi- och handlingsplanen för samarbete med civilsamhällets organisationer. Parlamentet är bekymrat över att det inte finns några åtaganden om att genomföra regeringens strategi för samarbete med civilsamhället och den bristande öppenheten om budgetstödet till civilsamhället. Parlamentet anser att det partnerskap för ett öppet styrelsesätt som landet har utlovat kan ge ett lämpligt ramverk för att förbättra situationen. Parlamentet välkomnar och uppmuntrar att indikatorer används för att utvärdera civilsamhällets deltagande, så som beskrivs i kommissionens meddelande av den 12 september 2012 En grund för demokrati och hållbar utveckling (COM(2012)0492).

36.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen och regeringen att gå med på att avsätta en viss del av föranslutningsinstrumentets nästa programperiod för att se till att femton procent utbetalas till icke-statliga aktörer, och att tekniskt stöd till civilsamhällets organisationer får förvaltas av civilsamhället självt. Parlamentet önskar även att instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA II) ska användas för att stödja insatser för att se till att man uppnår ett mål om att nio procent av landets egen budget ska genomföras på decentraliserad regional och lokal förvaltningsnivå.

37.  Europaparlamentet lovordar de reformer som landet tidigare genomfört för att se till att den nationella rättsliga ramen överensstämmer med internationella normer. Parlamentet uppmanar landet att öka insynen i domarrådet för att minimera uppfattningen att det arbetar under påverkan och påtryckningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga och analysera respekten för de domslut som Europadomstolen avkunnat om f.d. jugoslaviska republiken Makedonien i sina framtida framstegsrapporter.

38.  Europaparlamentet välkomnar verksamheter i syfte att förbättra rättsväsendets professionalism, oberoende och effektivitet, bland annat rekryteringen av utexaminerade sökande från akademien för domare och åklagare till domar- och åklagartjänster, upprätthållandet av domstolarnas positiva resultat med lika många avslutade som inkommande ärenden under det första halvåret 2013 samt en fortsatt minskning av antalet eftersläpande ärenden. Rättspraxisen bör göras enhetlig, så att man kan garantera ett förutsägbart rättssystem och allmänhetens förtroende.

39.  Europaparlamentet efterlyser särskilt en förstärkning i form av ökade budget-, material- och personalresurser till den statliga kommissionen för förebyggande av korruption, inrikesministeriets enhet för bekämpning av korruption, åklagarens enhet för bekämpning av organiserad brottslighet och korruption samt revisionsverket. Parlamentet betonar vidare att ärenden som gäller korruption på hög nivå behöver uppmärksammas och att det i ökad utsträckning behövs beslut om beslag och konfiskering av tillgångar. Parlamentet uppmanar till fortsatta insatser för att uppnå ett större antal fällande domar i mål som gäller korruption på hög nivå, och uppmanar oberoende organisationer i det civila samhället och medierna att avslöja korruption och verka för oberoende och opartiska utredningar och rättegångar. Parlamentet välkomnar fortsatta UNDP-stödda insatser från den statliga kommissionen för förebyggande av korruption för att stärka den förebyggande aspekten av bekämpandet av korruption genom att införa heltäckande integritetssystem i nio försökskommuner. Parlamentet stöder de nationella myndigheternas planer att slutföra ändringen av lagen om förebyggande av korruption, utvidga försöket med ett integritetssystem till hela landet och att ge visselblåsare systematiskt och institutionellt skydd.

40.  Europaparlamentet konstaterar att aktiviteterna för att göra den nationella underrättelsedatabasen operativ fortfarande pågår och uppmanar landets myndigheter att påskynda sina insatser i detta avseende och att inrätta den nationella samordningscentralen för bekämpande av organiserad brottslighet så snart som möjligt för att fullt ut stödja kampen mot organiserad brottslighet, korruption, bedrägerier, penningtvätt och andra allvarliga brott, inklusive gränsöverskridande brott.

41.  Europaparlamentet är oroat över den utbredda praxisen med långa väntetider i häkte innan rättegång äger rum och över förhållandena i fängelserna för dem som hålls frihetsberövade. Parlamentet noterar att antalet poliser och deras insatser ibland är oproportionerligt många i samband med demonstrationer. Ansträngningarna för att upprätthålla den allmänna ordningen måste vara proportionerliga, och mötesfriheten måste respekteras.

42.  Europaparlamentet välkomnar den nya lagen om rättvisa för barn och efterlyser tillräcklig finansiering för att genomföra den. Parlamentet beklagar ännu en gång avsaknaden av hälso- och sjukvård och utbildning i ungdomsfängelser.

43.  Europaparlamentet välkomnar att antalet barn i institutionsvård har minskat men anser det oroande att så många barn med funktionsnedsättningar fortfarande finns kvar på institutioner. Parlamentet efterlyser ytterligare reformer av barnskyddssystemen och förstärkt kapacitet för socialtjänsterna för att stödja missgynnade familjer.

44.  Europaparlamentet välkomnar bildandet av det nationella ungdomsrådet och arbetet med att se till att rådet har en bred bas, är politiskt opartiskt och deltar fullt ut som medlem av Europeiska ungdomsforumet. Parlamentet uppmanar landets ungdoms- och idrottsorgan att till fullo stödja och delta i dess aktiviteter.

45.  Europaparlamentet uppmuntrar regeringen att anslå tillräckligt med personella och finansiella resurser till kommissionen för skydd mot diskriminering och antidiskrimineringsenheten inom ministeriet för lika möjligheter. Det behövs förstärkta insatser för att öka kunskapen om jämställdhet och icke-diskriminering.

46.  Europaparlamentet välkomnar att hbti-centret i Skopje har kunnat öppnas på nytt efter att ha attackerats vid fem tillfällen under de senaste tolv månaderna. Det är positivt att landets anti-diskrimineringskommission samlat fakta för att motarbeta homofobi, men dessa fakta bör få vidare spridning i läroböckerna. Parlamentet efterlyser särskilt ett förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning inom arbetslivet. Lagstiftningen mot diskriminering överensstämmer beklagligtvis ännu inte fullt ut med EU:s regelverk, och parlamentet upprepar att denna lagstiftning måste ändras för att överensstämma med EU:s regelverk. Parlamentet fördömer allt våld mot hbti-personer och uppmanar alla ledare i landets politiska skikt och i samhället i övrigt att göra detsamma. De som begår dessa våldsbrott måste ställas inför rätta. Parlamentet påminner regeringen och de politiska partierna om deras ansvar att skapa en kultur som kännetecknas av integration och tolerans.

47.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att systematiskt samla in uppgifter om utestängda och marginaliserade grupper, bland annat gatubarn, romska barn och människor med funktionshinder. Parlamentet beklagar att uppgifter om hatbrott inte samlas in. Parlamentet fortsätter att vara bekymrat över antalet romska barn i särskolor men välkomnar systemet med statliga stipendier för att göra det möjligt för romska barn att slutföra gymnasieutbildning.

48.  Europaparlamentet är bekymrat över den fortsatta diskrimineringen av romer. Parlamentet framhåller i detta sammanhang att romska kvinnor drabbas av dubbel diskriminering på grund av sitt kön och sin etniska tillhörighet, som i regel är förknippad med fattigdom. Parlamentet finner det oroande att denna sedan länge erkända dubbla diskriminering är utbredd, rutinmässig och genomgripande. Parlamentet uppmanar myndigheterna att bryta detta mönster och är mycket angeläget om att strategin för inkludering av romer genomförs aktivt så att romerna får tillgång till hälso- och sjukvård, arbete, bostäder och social trygghet.

49.  Europaparlamentet är mycket angeläget om att regeringen löser problemet med romer som saknar identitetshandlingar.

50.  Europaparlamentet uppmanar regeringen att öka sina insatser för att förbättra situationen för romerna och de ashkaliska flyktingarna från Kosovo.

51.  Europaparlamentet välkomnar att antalet kvinnliga borgmästare ökat från noll till fyra, av totalt 81 i landet, och att antalet kvinnor i parlamentet överensstämmer med könskvoten, men är oroat över att det fortfarande är vanligt att kvinnor frivilligt drar sig tillbaka från politiskt beslutsfattande. Parlamentet välkomnar de ändringar av arbetslagstiftningen som innebär att gravida kvinnor och kvinnor som just fött barn får bättre skydd men är bekymrat över den höga arbetslösheten bland unga kvinnor. Parlamentet välkomnar antagandet av jämställdhetsstrategin, men noterar att de offentliga mekanismerna för jämställdhet fortfarande inte fungerar ordentligt och uppmanar regeringen att se till att de fungerar bättre och att öka deras mänskliga och ekonomiska resurser. Parlamentet uppmanar myndigheterna att se till att jämställdhetsperspektivet integreras inom alla politikområden och att öka stödet och initiativen i syfte att öka medvetenheten om jämställdhet. Parlamentet beklagar dock att viktiga ändringsförslag till abortlagen antogs av parlamentet i ett förkortat förfarande utan en bredare offentlig debatt.

52.  Europaparlamentet berömmer regeringen för att den bevarat den makroekonomiska stabiliteten och välkomnar en återgång till tillväxt, men noterar att konvergensen av inkomster skett långsamt och anser det osäkert att målet att statsbudgetunderskottet ska vara nere på 2,6 % senast 2016 kommer att uppfyllas, och är oroat över hur statsfinanserna ska konsolideras. Parlamentet rekommenderar att kommissionen ger landet status som fungerande marknadsekonomi.

53.  Europaparlamentet välkomnar BNP-tillväxten på 2,9 procent i reala termer under det första kvartalet 2013, jämfört med motsvarande kvartal 2012. Parlamentet noterar tendensen till positiva förändringar på arbetsmarknaden. Under det första kvartalet 2013 ökade antalet sysselsatta med 3,9 procent jämfört med motsvarande kvartal 2012 och antalet arbetslösa minskade med 4,2 procent på årsbasis. Parlamentet välkomnar placeringen bland de tio länder i världen som har gjort de största framstegen när det gäller affärs- och regleringsklimatet enligt Världsbankens rapport ”Doing Business”.

54.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att inleda en särskild dialog om sysselsättning och socialpolitik med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och andra länder i regionen. Genom åtgärderna bör man försöka få till stånd en moderniserad arbetslagstiftning som fullt överensstämmer med ILO:s konventioner. Parlamentet understryker att landet har ratificerat ILO:s åtta konventioner om centrala arbetstagarrättigheter. Parlamentet efterlyser en förstärkning av arbetsmarknadsparternas kapacitet och garantier för arbetstagarnas och fackföreningarnas rättigheter. Parlamentet instämmer i att den höga arbetslösheten, särskilt bland utsatta grupper som ungdomar och kvinnor, fortsätter att vara en av de mest överhängande frågorna för regeringen, och efterlyser ökade insatser för att bekämpa fattigdom, hög ungdomsarbetslöshet och diskriminering.

55.  Europaparlamentet noterar de åtgärder som landet vidtagit i fråga om de senaste fallen med jordbruksprodukter med höga halter av bekämpningsmedel som exporterats till EU-länder. Parlamentet uppmanar särskilt de behöriga myndigheterna att skärpa kontrollerna och att mer effektivt kontrollera att EU:s standarder i fråga om växtskydd genomförs i landet.

56.  Europaparlamentet beklagar att landet ännu inte har en heltäckande klimatpolitik även om landet ansluter sig till EU:s ståndpunkter i internationella sammanhang. Parlamentet förväntar sig att regeringen antar de nödvändiga åtgärderna för att stärka den administrativa kapaciteten för genomförandet av lagstiftningen avseende klimatförändring.

57.  Europaparlamentet påpekar att det krävs avsevärda insatser på miljöområdet, särskilt inom vattenkvalitet, naturskydd och kontroll av industriella föroreningar samt riskhantering. Parlamentet uppmuntrar insatser för att genomföra lagstiftningen på dessa områden. Parlamentet understryker att inga större framsteg kan göras utan att stärka den administrativa kapaciteten tillräckligt, och uppmanar därför regeringen att vidta nödvändiga åtgärder i detta avseende.

58.  Europaparlamentet uppmanar regeringen att fortsätta samarbetet med EU inom energisektorn inom ramen för Energigemenskapen.

59.  Europaparlamentet påpekar att landet på grund av tungrodda administrativa förfaranden och elpriserna inte förverkligat sin potential när det gäller förnybar energi fullt ut. Parlamentet uppmanar myndigheterna att öka insatserna på detta område för att fullgöra sitt åtagande gentemot Energigemenskapen om att ha genomfört direktivet om förnybar energi fullt ut i början av 2014.

60.  Europaparlamentet bekräftar på nytt sitt stöd för viseringsliberalisering för länderna på västra Balkan som en viktig grundbult i den europeiska integrationsprocessen. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att förkorta asylförfarandena för medborgare i länder på västra Balkan som får resa visumfritt inom Schengenområdet, för att på ett effektivt sätt minska antalet ogrundade asylansökningar samtidigt som de sökande fortfarande har rätt att få sin sak prövad i en fullständig intervju.

61.  Europaparlamentet upprepar att det måste finnas en klar skiljelinje mellan legitima åtgärder för att bekämpa olaglig migration, och etnisk karaktärisering eller andra åtgärder som kan vara diskriminerande när det gäller rätten till fri rörlighet. Parlamentet rekommenderar regionalt samarbete om migration och flyktingar. Parlamentet insisterar med kraft på att EU:s nuvarande ordning för viseringsliberalisering för landet ska upprätthållas. F.d. jugoslaviska republiken Makedonien bör förklaras som ett ”säkert ursprungsland” för att möjliggöra snabbare handläggning av asylansökningar. Parlamentet uppmanar regeringen att behålla det befintliga liberala viseringssystemet för grannländerna, och att öka insatserna för att förbättra den sociala och ekonomiska situationen för minoriteter och förhindra diskriminering eller negativa åtgärder så som reserestriktioner för personer som har lämnat in men fått avslag på asylansökningar i EU.

62.  Europaparlamentet noterar regeringens insatser för att förbättra det lokala vägnätet i landet med målsättningen att utveckla möjligheterna till alternativ turism och höja medborgarnas livskvalitet. Parlamentet uppmanar landet att inta ett mer flexibelt förhållningssätt till regionala utvecklingsprojekt inom ramen för instrumentet för stöd inför anslutningen för att öka det gränsöverskridande samarbetet och förbindelserna mellan länderna i regionen och delta i utvecklingen av ett modernt och ekologiskt effektivt järnvägssystem som förbinder Sydosteuropa med resten av kontinenten. Parlamentet efterlyser ytterligare framsteg och anpassning av transportpolitiken till EU-regelverket.

63.  Europaparlamentet noterar mötet mellan landets och Bulgariens transportministrar, som ägde rum den 28 november 2013 i Sofia, och hoppas att åtagandena om att fullborda järnvägsförbindelsen mellan de båda länderna, som bekräftades under mötet, snart kommer att infrias, vilket kommer att öppna nya ekonomiska utsikter för regionen.

64.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till landets regering och parlament.

(1) Antagna texter, P7_TA(2012)0453.

Europaparlamentets resolution av den 6 februari 2014 om 2013 års framstegsrapport om Montenegro (2013/2882(RSP))

P7_TA(2014)0104 B7-0072/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Montenegro, å andra sidan, som undertecknades den 29 mars 2010(1),

–  med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Thessaloniki den 19–20 juni 2003 och bilagan Thessaloniki-agendan för västra Balkan: i riktning mot en europeisk integration,

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet av den 9 november 2010 om kommissionens yttrande om Montenegros ansökan om medlemskap i Europeiska unionen (COM(2010)0670),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 22 maj 2012 till Europaparlamentet och rådet om Montenegros framsteg med genomförandet av reformer (COM(2012)0222) och av rådets slutsatser av den 26 juni 2012, där det beslutades att anslutningsförhandlingar med Montenegro skulle inledas den 29 juni 2012,

–  med beaktande av slutsatserna från rådet (allmänna frågor) om utvidgningen och stabiliserings- och associeringsprocessen av den 11 december 2012,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Strategi för utvidgningen och huvudfrågor 2013–2014 av den 16 oktober 2013 (COM(2013)0700), åtföljt av kommissionens arbetsdokument 2013 års framstegsrapport om Montenegro (SWD (2013)0411),

–  med beaktande av förklaringen och rekommendationerna från det sjätte mötet för den parlamentariska stabiliserings- och associeringskommittén EU–Montenegro, vilket hölls den 29–30 april 2013,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Montenegro och resolutionen av den 22 november 2012 om utvidgningen: politik, kriterier och EU:s strategiska intressen(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 oktober 2013 om budgetförvaltning av EU:s föranslutningsmedel på områdena rättssystem och korruptionsbekämpning i kandidatländer och potentiella kandidatländer(3) samt sina observationer om Montenegro,

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU-anslutning bör fortsätta att vara en viktig drivkraft för fortsatta politiska, sociala och ekonomiska reformer.

B.  EU har satt rättsstatsprincipen i fokus för sin utvidgningsprocess.

C.  Montenegro har gjort framsteg i riktning mot EU-integration, och det finns en entusiasm för det europeiska projektet över hela det politiska spektrumet och i samhället i stort. Landet har lyckats att preliminärt avsluta kapitlen 25 och 26.

D.  Genomförandet av rättsstatsprincipen, framför allt genom en reform av rättsväsendet och genom att bekämpa korruption och organiserad brottslighet, är högsta prioritet. Genomgången av alla kapitel har slutförts. Förhandlingarna om kapitlen 23 och 24 inleddes i januari 2013, i linje med kommissionens ”nya strategi” som innebär att rättsliga reformer och inrikes frågor hanteras på ett tidigt skede i anslutningsprocessen.

E.  De senaste konstitutionella reformerna kommer att stärka domstolsväsendets oberoende och effektivitet när de väl har antagits fullt ut.

F.  Finansiell korruption och organiserad brottslighet, även inom institutioner, liksom otillbörliga valmetoder är fortfarande allvarliga problem. Montenegro behöver åtgärda dem och uppvisa goda resultat när det gäller rättsstatsprincipen.

G.  Civilsamhället har en viktig funktion att fylla i reformprocessen och vad gäller EU‑anslutningen.

H.  Regionalt samarbete är mycket viktigt för den politiska stabiliteten och för säkerheten och den ekonomiska utvecklingen i Montenegro och hela regionen.

Anslutningsförhandlingar

1.  Europaparlamentet välkomnar inledandet av fem nya förhandlingskapitel i december 2013. Parlamentet vill att man snabbt går vidare med anslutningsförhandlingarna, förutsatt att reformarbetet fortsätter och genomförs och att konkreta resultat uppnås.

2.  Europaparlamentet välkomnar regeringens handlingsplaner för kapitel 23 och 24 som upprättar en övergripande reformagenda och utgör ett riktmärke för öppnande av dessa kapitel.

3.  Europaparlamentet välkomnar att man låter företrädare för det civila samhället ingå i förhandlingsstrukturen. Parlamentet noterar dock kravet från det civila samhällets organisationer på regeringen att låta förhandlings- och anslutningsprocessen vara så transparent som möjligt, och att ta med ett bredare urval av organisationer i arbetsgrupperna och hålla utförliga och nationsomfattande samråd.

4.  Europaparlamentet betonar att såväl regeringen som parlamentet bär ansvaret för att förbättra kommunikationen med allmänheten och för att på ett lämpligt och öppet sätt informera samtliga berörda aktörer, organisationer i det civila samhället och den stora allmänheten om utvecklingen i anslutningsförhandlingarna, och för att underlätta ett brett deltagande från deras sida i denna process.

Politiska kriterier

5.  Europaparlamentet uppmanar alla politiska krafter inom både regeringen och oppositionen, liksom viktiga sociala och ekonomiska aktörer, att med hjälp av en bestående dialog och ett konstruktivt samarbete fortsätta vara fokuserade på landets EU‑integrationsagenda.

6.  Europaparlamentet ser positivt på att Montenegros parlaments övervakande roll förstärks, bland annat genom kontroll och samråd. Parlamentet önskar dock att slutsatserna från utfrågningarna ska följas upp bättre, att det ska finnas en bättre överblick av hur antagen lagstiftning genomförs och att parlamentet ska få medverka mer aktivt i förhandlingarna. Parlamentet välkomnar resolutionen om metoden, kvaliteten och dynamiken i Montenegros EU-integrationsprocess, som antogs av Montenegros parlament den 27 december 2013. Parlamentet anser att integrationsprocessen måste involvera parlamentet och det civila samhällets organisationer fullt ut samt få ett bredare demokratiskt stöd.

7.  Europaparlamentet beklagar att den undersökningskommitté som skulle utreda anklagelser om att allmänna medel använts felaktigt för politiska partisyften, efter årets beryktade ”ljudinspelningsaffär”, inte lyckades dra några politiska slutsatser i sin slutrapport, och att den rättsliga uppföljningen av detta inte avslutats. Parlamentet betonar hur viktigt det är med en noggrann utredning och lämpliga åtgärder, om så krävs. Parlamentet uppmanar därför de ansvariga myndigheterna i Montenegro att snabbt, öppet och rättvist avsluta rättsprocessen i samarbete med alla berörda parter, och att hantera alla brott noggrant, objektivt och i full överensstämmelse med lagstiftningen. Parlamentet välkomnar också den nyligen tillkännagivna utredningen av videoinspelningsaffären i Cetinje, där varje person som konstateras ha brutit mot vallagen får lämpliga påföljder enligt gällande förfarande.

8.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att allmänheten får ökat förtroende för valsystemet och de demokratiska strukturerna, och uppmanar parlamentet att påskynda valreformen genom att ändra de bestämmelser som reglerar valen och finansieringen av politiska partier, inklusive lagförslaget om en enda röstlängd och utkastet till ändringar av lagen om personliga id-kort. Parlamentet betonar att den nya lagen om den enda röstlängden måste vara transparent och ansvarsfull. Parlamentet insisterar på att dessa reformer genomförs i enlighet med de rekommendationer som länge framförts av OSSE/ODIHR och med full insyn, tillsammans med det civila samhället. Parlamentet stöder kommissionens krav på en tydlig, allmänt accepterad gräns mellan offentliga och privata intressen. Parlamentet uppmanar regeringen att proaktivt offentliggöra information om statligt stöd till enskilda och företag, om anställning inom public service-sektorn och om andra utgifter som kan påverka hur väljarna röstar. Parlamentet noterar att inställningen till korruption kan vara lika skadlig som korruptionen i sig.

9.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av att den offentliga förvaltningen reformeras för att unionens regelverk ska kunna tillämpas. Parlamentet anser att det är nödvändigt att stärka samordningen och övervakningsmekanismerna för genomförandet av strategin för den offentliga förvaltningen och att vidta ytterligare åtgärder för att skapa en öppen, professionell, effektiv och meritbaserad offentlig förvaltning. Parlamentet uppmanar myndigheterna att se till att de inte ger intryck av att politisera den offentliga förvaltningen ytterligare när offentliga tjänstemän rekryteras och avskedas. Ombudsmannen bör dessutom bli mer oberoende och få ökad kapacitet.

10.  Europaparlamentet välkomnar de konstitutionella ändringsförslag som syftar till att stärka rättsväsendets oberoende genom att minska det politiska inflytandet vid utnämningen av åklagare och tjänstemän inom rättsväsendet på alla nivåer genom mer insynsvänliga och meritbaserade förfaranden, och framför allt genom att riksåklagaren väljs. Parlamentet noterar emellertid ombudsmannens initiativ för att bedöma författningsenligheten i dessa ändringar samt bestämmelserna i lagen om författningsdomstolen beträffande val av författningsdomstolens domare. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att föra ett tydligt register över disciplinära åtgärder och garantera att rättvisa skipas i rimlig tid samtidigt som rättspraxisen görs enhetlig. Parlamentet efterlyser ytterligare rättsliga och andra åtgärder för att minska politiseringen av domarkåren, bland annat genom att objektivt utvärdera vad rättsväsendet har åstadkommit, tydligt visa på rättslig ansvarsskyldighet i linje med Venedigkommissionens rekommendationer och att garantera meritbaserade utnämningar. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa brottmålsdomstolarnas oberoende från den styrande makten.

11.  Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som har vidtagits för att rationalisera domstolsväsendet, främja rättsväsendets effektivitet och ytterligare minska antalet fall som släpar efter. Parlamentet är dock oroat över att rättegångarna drar ut på tiden, att infrastrukturen i många domstolar är bristfällig, att kontrollen av att civila och administrativa beslut efterlevs är bristfällig och att budgeten för rättsväsendet och åklagarmyndigheten är otillräcklig. Kapaciteten vid domarnas och åklagarnas kanslier liksom garantierna för ansvarsskyldighet och integritet inom rättsväsendet måste stärkas. Parlamentet efterlyser dessutom åtgärder som garanterar medborgarnas tillgång till civila rättigheter och ersättning i överensstämmelse med europeisk standard. Parlamentet uppmanar domstolarna att visa prov på ökad insyn och ansvarsskyldighet i kampen mot korruption och organiserad brottslighet.

12.  Europaparlamentet efterlyser en uppföljning av rapporter om krigsbrott som ännu inte granskats för att motverka straffrihet, med en mer strikt, effektiv och öppen utredning och lagföring av krigsbrott. Parlamentet understryker att ytterligare åtgärder behöver vidtas för att bekämpa inte bara straffrihet, utan även tecken på straffrihet. Myndigheterna uppmanas därför att se över riktlinjer för straffsatser samt att undersöka till synes orimligt många frikännanden när det gäller de allvarligaste brotten.

13.  Europaparlamentet anser att regeringen förtjänar beröm för sin strategi för att reformera rättsväsendet 2007–2012, men att det långsamma genomförandet ger anledning till oro. Parlamentet noterar att förberedelsearbetet med 2013–2018 års strategi har kommit långt. Parlamentet uppmanar därför regeringen i Montenegro att ha ett generellt fokus på att genomföra befintliga strategier med omfattande utvärderingar som blir föremål för offentliga diskussioner, i stället för att endast ersätta strategierna utan att göra den bedömning som krävs. Det behövs övervakningsorgan för att strategier och handlingsplaner ska bli standard.

14.  Europaparlamentet framhåller att det behövs ytterligare insatser i kampen mot korruption och kräver att Greco-rekommendationerna följs.

15.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att utbildningsväsendet, hälso- och sjukvården, valprocessen, markförvaltningen, den fysiska planeringen och tillverkningsindustrin samt privatiseringen och den offentliga upphandlingen fortfarande är korruptionsutsatta sektorer. Parlamentet förväntar sig att inledandet av förhandlingarna om kapitel 5 (offentlig upphandling) kommer att påskynda de reformer som krävs på området. Inrättandet av den nya parlamentariska kommittén för korruptionsbekämpning välkomnas. Myndigheterna uppmanas att öka tillsynsorganens kapacitet, förbättra revisionen, öka insynen i partifinansieringen och stärka kapaciteten på alla nivåer för att reducera oegentligheter i samband med tillämpningen av lagen om offentlig upphandling, och övriga ovannämnda områden.

16.  Europaparlamentet uttrycker oro över de ökade begränsningarna av allmänhetens tillgång till information om företag och fastighetsregister. Parlamentet noterar att allmänhetens tillgång till sådan information är av stor betydelse för journalister och det civila samhällets aktörer när det gäller att avslöja fall av korruption samt belysa kopplingar mellan organiserad brottslighet och statliga institutioner. Myndigheterna uppmanas att återställa en hög grad av insyn när det gäller de berörda registren.

17.  Europaparlamentet betonar behovet av reformer i kampen mot korruption och organiserad brottslighet och av goda resultat i fråga om utredningar, åtal och fällande domar på alla nivåer. Parlamentet efterlyser mer samarbete och samordning mellan brottsbekämpande myndigheter och rättsväsendet i kampen mot organiserad brottslighet och korruption på alla nivåer, och en förbättring av rättsväsendets arbete vad gäller fall på hög nivå. Parlamentet är allvarligt oroat över att domar som avkunnats i första instans sedan upphävts i fall som rör organiserad brottslighet. Parlamentet vidhåller att straffrihet för brottslingar som har dömts för korruption eller organiserad brottslighet är oacceptabelt. Parlamentet uppmanar dessa myndigheter att se till att de offentliga myndigheterna och institutionerna vidtar samtliga relevanta åtgärder och att de annars hålls ansvariga.

18.  Europaparlamentet uppmanar Montenegro att fortsätta medverka i det internationella och regionala samarbetet för bekämpning av korruption och organiserad brottslighet. Parlamentet efterlyser flera insatser för att skapa en bättre gränsövervakning och bekämpa organiserad brottslighet och smuggling på den så kallade Balkanrutten. Parlamentet understryker behovet av att öka övervakningen och vidta de åtgärder som krävs för att få bukt med den penningtvätt som lokala och internationella kriminella grupper sysslar med.

19.  Europaparlamentet betonar vikten av att regeringen i Montenegro fortsätter med och stärker samråden samt förbättrar samspelet och dialogen med det civila samhället såväl som med oppositionen för att åstadkomma mer transparens i det politiska och rättsliga beslutsfattandet, särskilt vad gäller tillämpningen av lagar och kampen mot korruption och organiserad brottslighet. Eftersom detta sker förtjänar regeringen beröm för sina insatser för att öka allmänhetens insyn i dess arbete, men mycket återstår att göra. Parlamentet välkomnar det civila samhällets breda deltagande i arbetsgrupperna för EU:s förhandlingskapitel, men noterar att vissa företrädare för det civila samhället har betänkligheter inför deltagandets karaktär och kvalitet. Parlamentet beklagar att relationen mellan vissa delar av regeringen och det civila samhället den senaste tiden har försämrats. Båda sidor har uttryckt farhågor om att den ömsesidiga fientligheten riskerar att överskugga den gemensamma strävan att komma vidare med EU-integrationen. Parlamentet uppmanar därför till en konstruktiv och balanserad dialog mellan samtliga sidor, där regeringen objektivt bistår och underlättar det civila samhällets arbete och fullt ut inkluderar företrädarna i den politiska processen, och det civila samhällets organisationer framför kritik mot politiken och ställer regeringen till svars på ett rättvist och konstruktivt sätt.

20.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att IPA-stödet fungerar bra i Montenegro. Såväl regeringen som kommissionen uppmanas att förenkla det administrativa förfarandet för IPA-finansiering i syfte att göra den mer tillgänglig för mindre och icke-centraliserade civila organisationer, fackföreningar och andra stödmottagare.

21.  Europaparlamentet understryker att Montenegro har ratificerat ILO:s åtta konventioner om grundläggande arbetstagarrättigheter samt den reviderade europeiska sociala stadgan. Även om grundläggande arbetstagar- och fackföreningsrättigheter i allmänhet följs behöver de stärkas ytterligare. Parlamentet understryker att den sociala dialogen har stor betydelse och uppmanar regeringen att stärka det sociala rådet.

22.  Europaparlamentet understryker betydelsen av fria, oberoende och opartiska medier i en fungerande demokrati. Parlamentet är mycket oroat över att journalister trakasseras verbalt och fysiskt i allt större utsträckning, liksom över ökade påtryckningar i form av finansiella nedskärningar och rättsliga åtgärder. Parlamentet är djupt chockerat över att journalister utsatts för minst två bombangrepp och ungefär ett halvt dussin fysiska angrepp sedan augusti 2013. Parlamentet beklagar djupt att Montenegro nu rankas på 113:e plats på Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex. Parlamentet påminner om vikten av att främja ansvarsfulla medier, redaktionellt oberoende och spridning när det gäller ägandet av medier i linje med europeisk standard. Parlamentet understryker att alla som arbetar med politik och medier har ett ansvar för att främja ett klimat där olika åsikter tolereras och anser att man måste skydda journalister och pressfriheten. Parlamentet vill se att hot och attacker mot journalister utreds och lagförs på lämpligt sätt, inklusive tidigare olösta brott. Parlamentet välkomnar beslutet att inrätta ett särskilt organ för att övervaka de officiella ansträngningarna att lösa mord och angrepp på journalister, vilket kan bidra till att skapa ett djupare förtroende mellan stat och medier.

23.  Europaparlamentet understryker att oberoende och varaktiga public service-medier spelar en särskild roll när det gäller att stärka mediefrihet och demokrati. Parlamentet uppmanar därför myndigheterna att fullt ut följa lagen om Montenegros radio- och televisionstjänster (RTCG), inklusive rättsliga skyddsåtgärder som garanterar den ekonomiska långsiktigheten för public service-medier så att de kan fullgöra sitt sociala ansvar.

24.  Europaparlamentet begär att vittnesskyddet förbättras och att det antas en lag om skydd av personer som slår larm om missförhållanden.

25.  Europaparlamentet betonar att alla politiska krafter har ett ansvar att skapa ett klimat av tolerans och delaktighet för samtliga minoriteter. Parlamentet välkomnar regeringens minoritetspolitik, där man framför allt har förordat en djupare integration av landets albanska befolkning. Man måste förbättra situationen för socialt utsatta grupper, inklusive funktionshindrade personers tillgång till utbildning och vård samt fysiska tillträde till offentliga byggnader. Parlamentet välkomnar regeringens senaste handlingsplan för romer, men anser att romernas och andra minoriteters tillgång till utbildning och sysselsättning måste underlättas ytterligare eftersom de fortfarande diskrimineras, särskilt sett till de romska, aschkaliska och egyptiska barnens begränsade tillgång till utbildning.

26.  Europaparlamentet noterar att kvinnor fortfarande är underrepresenterade inom många områden i det montenegrinska samhället, bland annat i parlamentet, på beslutsfattande poster och på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar regeringen att göra mer för att öka jämställdheten och de relevanta ekonomiska och personella resurserna, garantera genomförandet av handlingsplanen för jämställdhet, införa principen om lika lön för kvinnor och män för lika arbete och uppmuntra ett ökat deltagande av kvinnor, särskilt inom politiken.

27.  Europaparlamentet uttrycker oro över den höga graden av intolerans för homosexualitet i Montenegro, och den frekventa förekomsten av våld och hot om våld liksom av hatpropaganda mot aktivister som arbetar för homosexuellas rättigheter. Det är beklagligt att den mest framträdande hbti-aktivisten har sökt asyl utomlands av säkerhetsskäl. Parlamentet välkomnar dock regeringens nya strategi för att öka hbti‑personers livskvalitet, men understryker att man måste betona själva genomförandet. För att bidra till en attitydförändring är det särskilt viktigt att upplysa och informera allmänheten. Parlamentet lovordar i synnerhet regeringen och polisen för att de gav sitt stöd och underlättade årets Pride-parader i Budva och Podgorica, som var de första i sitt slag. Parlamentet understryker att det bör göras en fullständig utredning av våldet mot de homosexuella under dessa parader och att förövarna måste ställas inför rätta. Parlamentet uppmanar myndigheterna att göra mer för att främja tolerans gentemot hbti-personer samt att lagföra brott i tid. Parlamentet betonar behovet av att öka samhällets acceptans och få ett slut på diskrimineringen av homosexuella.

28.  Europaparlamentet uttrycker oro över problemen med våld mot kvinnor och barn, och befarar att många ser det som socialt acceptabelt. Parlamentet beklagar att utvecklingen av familje- och samhällsbaserade tjänster går så långsamt. Parlamentet uppmanar regeringen att öka allmänhetens medvetenhet om familjevåld och våld mot kvinnor och om barnets rätt att skyddas från alla former av övergrepp, vanvård och utnyttjande. Parlamentet välkomnar regeringens nya åtgärder för att motverka våld i hemmet, förbättra barnets rättigheter och ta fram kompetensutveckling, men uppmuntrar till ytterligare åtgärder för att lagen om skydd mot familjevåld genomförs effektivt, särskilt när det gäller skydd, stöd och tillgång till rättskipning för vittnen samt utveckling och samordning av preventionsprogram och starkare ansvarsskyldighet för förövare.

Socioekonomiska frågor

29.  Europaparlamentet uppmanar regeringen att fokusera på att öka den ekonomiska tillväxten för att bekämpa fattigdom och förbättra levnadsstandarden för alla invånare, bland annat genom att undersöka en eventuell välfärdsreform där så är möjligt och minska regionala skillnader. Parlamentet efterlyser flera insatser för att motverka den utbredda informella sektorn, förbättra skyddet av immateriella rättigheter och det allmänna rättssystemet i syfte att systematiskt bekämpa korruption och förbättra företagsklimatet samt genomföra strukturreformer för att locka till sig och behålla utländska direktinvesteringar, vilket är nödvändigt för att diversifiera ekonomin.

30.  Europaparlamentet betonar att för att förbättra företagsklimatet ytterligare är det nödvändigt att kommersiella tvistlösningsförfaranden är öppna, fria från politisk inblandning och baserade på rättsstatsprincipen. Parlamentet uppmanar till en snabb lösning på den konflikt som rör aluminiumanläggningen KAP. Alla privatiseringar bör genomföras rättvist, noggrant, öppet och korrekt. Parlamentet lyfter fram farhågorna kring statligt stöd, och efterlyser transparens och hållbarhet där det tillämpas i enlighet med unionens regelverk och stabiliserings- och associeringsavtalet. Parlamentet välkomnar de insatser som regeringen har gjort för att hantera den växande statsskulden och de stora strukturella budgetunderskotten. Parlamentet efterlyser ytterligare insatser för att IPA-programmet för landsbygdsutveckling ska kunna genomföras i framtiden, och för att lagstiftningen om vattenkvalitet ska kunna utvecklas i överensstämmelse med unionens regelverk.

31.  Europaparlamentet noterar att den nya lagen om offentlig upphandling trädde i kraft i januari 2012, men att den inte tillämpas effektivt i praktiken, framför allt inte inom hälso- och sjukvårdssektorn. De montenegrinska myndigheterna uppmanas att förbättra insynen i alla upphandlingsförfaranden samt att fastställa handlingsplaner med tydliga mål, förfaranden och tidsramar för att se till att den nya lagen om offentlig upphandling genomförs på ett effektivt sätt och att landets lagstiftning om koncessioner, allmännyttiga tjänster och försvarsupphandlingar anpassas till EU:s regelverk.

32.  Europaparlamentet välkomnar genomförandet av lagen för småföretag. Den offentliga sektorns stöd till små och medelstora företag måste öka eftersom de bidrar till den ekonomiska tillväxten. De splittrade strategier som gör företags- och näringslivsrelaterade instrument mindre effektiva bör förenhetligas.

33.  Europaparlamentet uttrycker oro över det oförändrade läget på arbetsmarknaden och efterlyser därför kraftfulla åtgärder för att angripa den höga arbetslösheten, särskilt för förstagångssökande, och för att förbättra bristerna på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar regeringen att se till att arbetsrättslagstiftningen genomförs i linje med ILO:s standarder, vilket även inbegriper förbättrade inspektioner. Parlamentet framhåller behovet av att ta itu med den grå ekonomin. Parlamentet vill se en stärkt social trepartsdialog.

34.  Europaparlamentet uppmanar Montenegro att vidta ytterligare åtgärder för miljön och klimatförändringen genom att stärka den administrativa kapaciteten för att genomföra relevant EU-politik och EU-lagstiftning och se till att den följer unionens regelverk för miljö och klimatförändring.

35.  Europaparlamentet noterar att olagliga byggen är ett stort problem i Montenegro, särskilt i turistområden. De montenegrinska myndigheterna uppmanas att aktivt arbeta för att främja hållbar utveckling i landet. Parlamentet understryker vikten av att turismutvecklingen är i linje med miljöskyddet.

Regionalt samarbete

36.  Europaparlamentet välkomnar Montenegros proaktiva deltagande i initiativ, inklusive regionala försoningsinitiativ och projektet om de sex länderna på västra Balkan, och regeringens vilja att leda regionala samarbetsinitiativ. Parlamentet uppmanar Montenegro att öka regionens kulturella och ekonomiska samarbete med angränsande EU-medlemsstater. Parlamentet lovordar Montenegro för att upprätthålla goda bilaterala förbindelser med alla grannländer, inklusive Kosovo, men betonar betydelsen av att snabbt lösa landets konflikt med Kroatien om land- och sjögränser, särskilt mot bakgrund av den planerade oljeutvinningen till havs. Den slutliga gränsdragningen med Serbien, Bosnien och Hercegovina och Kosovo måste göras för att undanröja potentiella källor till spänningar. Parlamentet välkomnar framstegen i genomförandet av Sarajevoförklaringen, med förverkligande av det regionala bostadsprogrammet. Parlamentet uppmanar till ytterligare samarbete med grannländerna genom att utbyta erfarenheter av anslutningsförhandlingarna.

37.  Europaparlamentet välkomnar de besök som nyligen gjordes av premiärminister Dačić i Podgorica och av premiärminister Đukanović i Belgrad. Detta är de första besöken i sitt slag sedan Montenegro blev självständigt. Parlamentet lovordar dessa tilldragelser eftersom de är tydliga tecken på försoning och ökat engagemang och öppenhet från båda sidor, vilket bådar gott inför den fortsatta regionala och europeiska integrationen.

38.  Europaparlamentet understryker att Montenegros goda grannförbindelser med länderna i regionen är en förutsättning för framgångsrika förhandlingar med EU, och att landet i sig utgör ett exempel på samarbete och engagemang för fred och stabilitet i regionen västra Balkan.

39.  Europaparlamentet ser positivt på regeringens senaste försök att registrera internflyktingar och klargöra deras status, men inser hur svår denna uppgift är, bland annat att undanröja administrativa bördor. Parlamentet uppmanar EU och andra partner på Balkan att hjälpa den montenegrinska regeringen att så snart som möjligt lösa denna fråga och att hjälpa till att avsluta ett smärtsamt kapitel i regionens historia.

40.  Europaparlamentet välkomnar den montenegrinska regeringens åtagande att ansluta sig till Nato, men noterar att det råder stora meningsskiljaktigheter mellan parlamentsledamöter och inom samhället i stort. Parlamentet är övertygat om att Montenegros insatser för att erhålla Natomedlemskap kommer att gynna landets strävan efter EU-medlemskap samt förbättra samarbetet och säkerheten på regional nivå. Montenegro förtjänar framför allt beröm för att landet, trots begränsade försvarsresurser, har bidragit till FN- och GSFP-uppdrag i bland annat Afghanistan, Liberia och Mali. Parlamentet välkomnar denna tydliga signal om att Montenegro vill arbeta tillsammans med internationella partner för att främja global fred och stabilitet.

o
o   o

41.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Montenegros regering och parlament.

(1) EUT L 108, 29.4.2010, s. 3. (2) Antagna texter, P7_TA(2012)0453. (3) Antagna texter, P7_TA(2013)0434.

Europaparlamentets resolution av den 6 februari 2014 om kommissionens meddelande Om utrotande av kvinnlig könsstympning (2014/2511(RSP))

P7_TA(2014)0105 B7-0091/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande Om utrotande av kvinnlig könsstympning (COM(2013)0833),

–  med beaktande av rapporten från Europeiska jämställdhetsinstitutet Female genital mutilation in the European Union and Croatia,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 67/146 om utökning av de globala insatserna för att avskaffa kvinnlig könsstympning,

–  med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2012 om avskaffande av kvinnlig könsstympning(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 april 2011 om prioriteringar och utkast till en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009 om kampen mot kvinnlig könsstympning inom EU(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2008 Mot en EU-strategi för barnets rättigheter(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF(5),

–  med beaktande av kommissionens strategi för jämställdhet mellan kvinnor och män 2010–2015 som presenterades den 21 september 2010,

–  med beaktande av Stockholmsprogrammet – ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd(6),

–  med beaktande av Europarådets konvention av den 12 april 2011 om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

–  med beaktande av artiklarna 6 och 7 i EU-fördraget, om respekten för de mänskliga rättigheterna (allmänna principer), och artiklarna 12 och 13 i EG-fördraget (icke-diskriminering),

–  med beaktande av den allmänna rekommendationen nr 14, antagen 1990, från FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Begreppet ”våld mot kvinnor” definieras i Europaparlamentets resolution av den 5 april 2011 om prioriteringar och utkast till en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor såsom varje könsbetingad våldshandling som resulterar i eller sannolikt kommer att resultera i fysisk, sexuell eller psykisk skada eller sådant lidande för kvinnor innefattande hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande vare sig det sker offentligt eller privat(7).

B.  Kvinnlig könsstympning är en form av våld mot kvinnor och flickor som kränker deras grundläggande rättigheter och är oförenlig med principerna i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, och kampen mot kvinnlig könsstympning måste ovillkorligen ingå i ett allmänt och samstämt angreppssätt mot våld mot kvinnor.

C.  Kvinnlig könsstympning definierades av Världshälsoorganisationen 2008 såsom samtliga ingrepp som innebär partiell eller total bortskärelse av de yttre kvinnliga könsorganen av icke-medicinska skäl, inklusive sunnaomskärelse och klitoridektomi (delar av eller hela klitoris skärs bort tillsammans med förhuden), excision (klitoris och de yttre blygdläpparna skärs bort) och den mest extrema formen av könsstympning, nämligen infibulation (vulvan sys igen så att endast en smal vaginal öppning kvarstår).

D.  Enligt Världshälsoorganisationen tros ungefär 140 miljoner barn, unga flickor och kvinnor utsättas för denna grymma form av könsbaserat våld världen över. Enligt Världshälsoorganisationen har de flesta fall av kvinnlig könsstympning har utförts under barndomen på unga flickor mellan spädbarnsålder och femtonårsåldern. Dessa grymma ingrepp har rapporterats från 28 afrikanska länder, Jemen, norra Irak och Indonesien.

E.  Kvinnlig könsstympning är ett brutal sedvänja som inte bara försiggår i tredjeländer utan även drabbar kvinnor och flickor bosatta i EU, vilka genomgår kvinnlig könsstympning antingen på EU:s territorium eller i sina hemländer innan de flyttar till EU eller under resa utanför EU(8). Enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) söker ungefär 20 000 kvinnor och flickor från länder där kvinnlig könsstympning praktiseras asyl i EU varje år, varav 9 000 redan kan vara stympade(9). Uppskattningar av antalet kvinnor som genomgått kvinnlig könsstympning eller löper risk för att genomgå ingreppet i Europa hamnar på uppåt 500 000(10), samtidigt som åtal av brottet fortfarande är sällsynta.

F.  Kvinnlig könsstympning utförs ofta i hemmet under enkla och ohygieniska förhållanden och inte sällan utan bedövning eller medicinsk kunskap. Ingreppen har många mycket allvarliga och ofta obotliga eller livsfarliga följder för både den fysiska och psykiska hälsan hos kvinnorna och flickorna, samt skadar deras sexuella och reproduktiva hälsa.

G.  Kvinnlig könsstympning strider öppet mot den europeiska grundläggande värderingen om jämställdhet mellan kvinnor och män och vidmakthåller traditionella värderingar enligt vilka kvinnor betraktas som objekt och mäns egendom. Kulturella och traditionella värderingar får under inga omständigheter rättfärdiga kvinnlig könsstympning på barn, unga flickor och kvinnor.

H.  Skyddet av barns rättigheter är djupt rotat i flera medlemsstater och i europeiska och internationella avtal och lagstiftning, och våld mot kvinnor i allmänhet, inbegripet mot unga flickor, kan inte rättfärdigas på grundval av respekt för kulturella traditioner eller olika former av initieringsriter.

I.  Förebyggandet av kvinnlig könsstympning är en internationell människorättsskyldighet för varje medlemsstat enligt den allmänna rekommendationen nr 14 från FN:s kommitté för avskaffande av diskriminering av kvinnor om kvinnlig könsstympning och direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem, som erkänner kvinnlig könsstympning som en form av könsbaserat våld, för vilken skyddsminiminormer bör inrättas.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande Om utrotande av kvinnlig könsstympning där den åtar sig att använda EU-medel för att förebygga kvinnlig könsstympning och förbättra stödet för offren, däribland skyddet för riskutsatta kvinnor i enlighet med EU:s asylregler, samt att tillsammans med europeiska avdelningen för yttre åtgärder stärka den internationella dialogen och uppmuntra till forskning i syfte att klart och tydligt identifiera kvinnor och flickor i riskzonen.

2.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att underlätta utbyte av erfarenheter och god praxis på området kvinnlig könsstympning mellan medlemsstater, icke-statliga organisationer och experter, och understryker behovet av att fortsatt få civilsamhället att medverka, däribland tredjeländer, inte bara i medvetandehöjande kampanjer, utan också i framtagandet av utbildningsmaterial.

3.  Europaparlamentet framhäver att internationella och europeiska institutioner, samt institutioner i medlemsstaterna, spelar en avgörande roll i förebyggandet av kvinnlig könsstympning, i skyddet av kvinnor och flickor och i identifikationen av offer, samt i de åtgärder som vidtas för att förbjuda könsbaserat våld, däribland kvinnlig könsstympning, och välkomnar EU:s åtagande att fortsätta genomföra insatser för att främja utrotandet av kvinnlig könsstympning i länder där den praktiseras.

4.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att utan dröjsmål lägga fram ett förslag till unionslagstiftning om införandet av skyddsåtgärder mot alla former av våld mot kvinnor (inklusive kvinnlig könsstympning) och, som påpekas i Stockholmsprogrammet, en heltäckande EU-strategi i frågan, inbegripet ytterligare strukturerade gemensamma handlingsplaner för att utrota kvinnlig könsstympning i EU.

5.  Europaparlamentet understryker behovet av att kommissionen och utrikestjänsten intar en fast hållning gentemot tredjeländer som inte fördömer kvinnlig könsstympning.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa ett enhetligt tillvägagångssätt för datainsamling om kvinnlig könsstympning, och uppmanar Europeiska jämställdhetsinstitutet att engagera demografer och statistiker i utvecklingen av gemensamma metoder och se till att dessa experter tar fram riktlinjer i enlighet med kommissionens meddelande i syfte att säkerställa att en jämförelse mellan enskilda medlemsstater är görlig.

7.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att utnyttja befintliga mekanismer, särskilt direktiv 2012/29/EU, inklusive utbildning för yrkesverksamma för att de ska kunna skydda kvinnor och flickor, samt att åtala, inleda domstolsförhandlingar mot och rättsligen straffa varje invånare som har begått brottet kvinnlig könsstympning, även om det har begåtts utanför medlemsstatens gränser, och uppmanar därmed till att extraterritorialprincipen ska ingå i samtliga medlemsstaters straffrättsliga bestämmelser så att kvinnlig könsstympning får samma straffsrättsliga tyngd i alla 28 medlemsstater.

8.  Europaparlamentet uppmanar EU och de medlemsstater som ännu inte har ratificerat Europarådets Istanbulkonvention om förebyggande och bekämpande av våld mot kvinnor, samt att göra detta utan dröjsmål så att EU:s åtagande blir förenligt med internationella normer för främjande av en integrerad helhetsstrategi mot våld mot kvinnor och kvinnlig könsstympning.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utse 2016 till europeiskt år för avskaffande av våld mot kvinnor och flickor.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europarådet, FN:s generalsekreterare samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 332 E, 15.11.2013, s. 87. (2) EUT C 296 E, 2.10.2012, s. 26. (3) EUT C 117 E, 6.5.2010, s. 52. (4) EUT C 41 E, 19.2.2009, s. 24. (5) EUT L 315, 14.11.2012, s. 57. (6) EUT C 115, 4.5.2010, s. 1. (7) Artikel 1 i FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor av den 20 december 1993 (A/RES/48/104); Förenta nationerna, 1995, handlingsplattformen från Peking, punkt 113. (8) Europeiska jämställdhetsinstitutet, Female genital mutilation in the European Union and Croatia, 2013. (9) UNHCR's Contribution to the European Commission's Consultation on Female Genital Mutilation in the EU (FN:s flyktingkommissariats bidrag till Europeiska kommissionens samråd om kvinnlig könsstympning i EU), 2013. (10) Waris, D. och Milborn, C., Desert Children, Virago, Storbritannien, 2005.

Europaparlamentets resolution av den 6 februari 2014 om Naiades II – ett handlingsprogram till stöd för transporter på inre vattenvägar (2013/3002(RSP))

P7_TA(2014)0106 B7-0094/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av frågan för muntligt besvarande till kommissionen om Naiades II – ett handlingsprogram till stöd för transporter på inre vattenvägar (O‑000016/2014 – B7‑0104/2014),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2006 om främjande av transport på inre vattenvägar: Naiades – Ett europeiskt åtgärdsprogram för transport på inre vattenvägar(1),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 10 september 2013 Transporter av hög kvalitet på inre vattenvägar – Naiades II (COM(2013)0623),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 december 2011 om färdplanen för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 januari 2006 om främjande av transport på inre vattenvägar ”NAIADES” – Ett integrerat europeiskt åtgärdsprogram för transport på inre vattenvägar (COM(2006)0006),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 10 september 2013 Greening the fleet: reducing pollutant emissions in inland waterway transport (SWD(2013)0324),

–  med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Sektorn för transport på inre vattenvägar bidrar stort till EU:s transportsystem genom transporter av varor mellan EU:s hamnar och inlandet.

B.  Transporter via inlandssjöfart är energieffektiva och bidrar till uppnående av de mål om mindre koldioxidutsläpp som fastställs i vitboken om EU:s transportpolitik.

C.  Om man utnyttjar inlandssjöfartens potential fullt ut kan sektorn bli en avgörande faktor i Europas strävan att lösa problemen med trafikstockningar och miljöföroreningar som orsakas av varuimport via havshamnar.

D.  Flottan för inlandssjöfart behöver moderniseras och anpassas till de tekniska framstegen om fartygens miljöprestanda ska kunna förbättras ytterligare, bland annat genom utveckling av flodanpassade fartyg för en hållbar sjöfart på inre vattenvägar (Rassin), för att på så sätt bibehålla inlandssjöfartens konkurrensfördelar.

E.  Det svaga ekonomiska läget i Europa har också påverkat inlandssjöfarten, och branschen har det svårt ekonomiskt.

F.  Den nuvarande överkapaciteten har förödande konsekvenser för inlandssjöfarten.

G.  Sektorn för transport på inre vattenvägar består till stor del av små och medelstora företag, dvs. personer som själva äger fartygen och driver verksamheten samtidigt som de bor med sina familjer ombord. Dessa små och medelstora företag är särskilt kriskänsliga.

H.  Sociala normer (t.ex. arbetstider) och utbildning har avgörande betydelse för den här sektorn.

I.  De ekonomiska resurser som anslås till inlandssjöfarten är begränsade, och det blir allt svårare att hitta finansieringsmöjligheter.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att uppdatera och förnya Naiades‑programmet till 2020.

2.  Europaparlamentet ger sitt stöd till de specifika åtgärderna i handlingsprogrammet Naiades II 2014–2020.

3.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen i sitt förslag inte har försett Naiades II med tillräcklig finansiering för att specifikt uppnå handlingsprogrammets mål och efterlyser därför en välstrukturerad strategi med mål på kort och medellång sikt och en konkret färdplan som bland annat beskriver genomföranderesurserna.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt se till att konkreta åtgärder kan vidtas, med beaktande av särdragen i den sektor som till stor del består av små och medelstora företag.

5.  Europaparlamentet understryker vikten av att infrastrukturen håller hög kvalitet, vilket är en förutsättning för att kunna utveckla och integrera inlandssjöfarten och inlandshamnarna i det transeuropeiska transportnätet (TEN‑T). Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta med alla allvarliga flaskhalsar i de planer som ska antas för att skapa korridorer. Parlamentet betonar att Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) prioriterar finansiering av utveckling av infrastruktur för miljövänligare transportsätt, t.ex. inlandssjöfart.

6.  Europaparlamentet välkomnar att inlandssjöfarten har tagits med i sex av de nio stomnätskorridorerna i TEN‑T och hoppas att problemen med flaskhalsar och saknade förbindelser kommer att lösas på lämpligt sätt, med tanke på att FSE kommer att ge prioritet åt att undanröja flaskhalsar, komplettera förbindelser som saknas och i synnerhet förbättra de gränsöverskridande sträckorna i stomnätet. Parlamentet påminner om att FSE också kommer att prioritera finansiering av telematiska system som används som flodinformationstjänster (RIS).

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt fritt strömmande floder som är nästan orörda och som därför kan omfattas av särskilda åtgärder. Parlamentet understryker att EU:s miljölagstiftning måste respekteras, i enlighet med artiklarna 16 och 36 i förordning (EU) nr 1315/2013 om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet.

8.  Europaparlamentet betonar – utöver medlemsstaterna skyldigheter att fullborda stomnätet – skyldigheten att tillhandahålla en lämplig och tillförlitlig infrastruktur genom regelbundet underhåll, så att man kan garantera goda sjöfartsförutsättningar och därigenom se till att inlandssjöfarten kan vara ett tillförlitligt och kostnadseffektivt transportsätt.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påskynda integrationen av RIS, observationsuppgifter för marknaden för transporter på inre vattenvägar och verktyg för TEN-T-korridorer för att stödja styrningen av integrerade multimodala transporter. Parlamentet ger sitt stöd till att man bygger ut uppgiftsutbytet inom RIS och integrerar det i informationsflödet för andra transportslag så att det blir lättare att integrera inlandssjöfarten med andra transportslag. Parlamentet uppmanar kommissionen att snabbt ta fram riktlinjer för att denna integration ska kunna ske.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge stöd till spridning av bästa praxis för integrering av inlandssjöfart i multimodala logistikkedjor.

11.  Europaparlamentet betonar vikten av tillräcklig finansiering för ny teknik, innovation och tjänster för hållbara godstransporter genom befintliga EU‑program, t.ex. FSE, Horisont 2020 och Sammanhållningsfonden, för att stimulera spridningen av innovationer och öka miljöprestandan inom inlandssjöfarten. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta konkreta finansieringsprogram för detta mål.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram olika förslag på hur man bäst kan utnyttja reservfonderna genom att använda dem tillsammans med finansieringsinstrument inom befintliga unionsfonder, t.ex. FSE och medel från EIB.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidareutveckla nationella strategier för att främja inlandssjöfarten, med beaktande av EU:s handlingsprogram, och att även uppmuntra regionala och lokala myndigheter samt hamnmyndigheter att göra detsamma.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 313 E, 20.12.2006, s. 443. (2) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 72.

Europaparlamentets resolution av den 6 februari 2014 om situationen i Thailand (2014/2551(RSP))

P7_TA(2014)0107 RC-B7-0122/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Thailand av den 5 februari 2009(1), den 20 maj 2010(2) och den 17 februari 2011(3),

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av den allmänna periodiska översynen av Thailand inför FN:s råd för de mänskliga rättigheterna samt dess rekommendationer av den 5 oktober 2011,

–  med beaktande av uttalandena från talespersonen för unionens höga representant Catherine Ashton av den 26 november 2013 om den politiska situationen i Thailand, av den 13 december 2013 och den 23 januari 2014 om den senaste tidens händelser i Thailand och av den 30 januari 2014 om det förestående valet,

–  med beaktande av uttalandet från Europeiska unionens delegation i överenskommelse med EU:s beskickningschefer i Thailand den 2 december 2013,

–  med beaktande av de presskonferenser som hållits av talespersonen för FN:s kommissarie för de mänskliga rättigheterna den 26 december 2013 och den 14 januari 2014,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av FN:s grundläggande principer från 1990 om användning av våld och vapen av tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter,

–  med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Demonstrationerna började i november 2013 efter det att underhuset i Thailands parlament antagit ett förslag till amnestilag, som framlagts av det ledande partiet Pheu Thai Party (PTP) och gällde olika brott som sedan 2004 begåtts av politiska ledare och statstjänstemän, bland dem premiärminister Yingluck Sinawatras bror, f.d. premiärminister Thaksin Sinawatra. Den f.d. premiärministern har levt i självpåtagen landsflykt sedan 2008 för att undvika ett tvåårigt fängelsestraff efter en fällande dom i ett mål med anknytning till korruption.

B.  Protestdemonstrationer mot förslaget till amnestilag tog sin början i Bangkok den 11 november 2013 och leddes av f.d. vice premiärminister Suthep Thausuban som är ledare för den regeringsfientliga gruppen People’s Democratic Reform Committee (PDRC). Trots att Thailands senat avvisade lagförslaget fortsatte gatuprotesterna.

C.  Den 20 november 2013 avvisade landets författningsdomstol ett förslag till författningsändring där senaten skulle omvandlas till ett fullständigt folkvalt organ och likaså en framställning från oppositionen om att PTP skulle upplösas, något som spädde på protesterna mot regeringen.

D.  Vice premiärminister Suthep Thausuban beskyllde regeringen för att sakna legitimitet och föreslog att parlamentet skulle ersättas av ett ”folkets råd”, som inte skulle tillsättas genom val och ha i uppgift att utföra politiska och institutionella reformer.

E.  Oroligheterna som varat i flera månader har krävt flera människors liv och hundratals personer har skadats, bland dem Kwanchai Praipana, som är med i ledningen för Thailands regeringsvänliga grupp. Han skottskadades den 22 januari 2014 och Suthin Tharatin, som var en ledare för Thailands regeringsfientliga rörelse, blev skjuten den 26 januari 2014.

F.  Den 21 januari 2014 utlyste premiärminister Yingluck Sinawatra sextio dygns undantagstillstånd i huvudstaden Bangkok och omgivande provinser, varvid folksamlingar på flera än fem personer på allmänna platser förbjöds och personer som misstänktes för våldshandlingar fick gripas och hållas frihetsberövade i upp till trettio dygn. Dessutom tilläts censur av nyheter som uppviglade till våldsdåd och statliga ämbetsverk och tjänstemän som medverkat vid genomförandet av dekretet beviljades immunitet mot brottsåtal.

G.  Den 24 januari 2014 fastställdes det i ett utslag från författningsdomstolen att valet fick uppskjutas till följd av oroligheterna, men regeringen beslutade att förhandsröstningen ändå skulle äga rum och den inleddes den 26 januari 2014.

H.  Den 2 februari 2014 hölls det allmänna val i Thailand och röstningen inleddes den 26 januari 2014 trots att valkommissionen till följd av de pågående oroligheterna uppmanat till att den skulle senareläggas.

I.  Det huvudsakliga oppositionspartiet, Democrat Party, tillkännagav att det inte ämnade delta i valet som utlysts till den 2 februari 2014.

J.  Den 26 januari 2014 inställdes röstningen i 83 av de 375 valkretsarna runtom i landet, på grund av att regeringsfientliga protestdeltagare blockerade tillträdet till vallokalerna så att inte valförrättningstjänstemän kunde komma fram och så att inte väljarna kunde utöva sin rösträtt.

K.  Trots det ringa valdeltagandet bekräftade premiärministern, efter ett sammanträffande med valkommissionen den 28 januari 2014, att den 2 februari 2014 skulle kvarstå som valdag.

L.  I nio provinser förrättades ingen röstning och protesterande personer sägs ha stört registreringen inför valet och blockerat röstningen i delar av Bangkok och södra delen av landet, varvid uppskattningsvis 69 av landets 375 distrikt och 8,75 miljoner väljare drabbats av störningarna.

M.  Enligt thailändsk lag kan den lagstiftande församlingen inte återuppta sin verksamhet om inte minst 95 procent (alltså 475) av de 500 mandaten blivit tillsatta och därför kommer man att bli tvungen att förrätta fyllnadsval i de drabbade områdena.

N.  Parlamentet kommer alltså inte att kunna sammankomma och någon ny regering kommer inte att kunna bildas och nu hotar det att uppkomma ett politiskt vakuum så att krisen sannolikt förlängs.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över att de politiska och socioekonomiska skillnaderna urartat till våldsamma sammandrabbningar mellan regeringen och oppositionen och mellan demonstranter och säkerhetsstyrkor i Thailand, och uttrycker sin solidaritet med Thailands folk som lidit av oroligheterna samt med alla familjer vilkas nära och kära dödats eller skadats under de gångna månaderna.

2.  Europaparlamentet uppmanar Thailands myndigheter att fullständigt undersöka de aktuella fallen av våld som lett till att många mist livet och skadats, samt att lagföra dem som bär ansvaret.

3.  Europaparlamentet uppmanar alla berörda parter att respektera rättsstaten och rätta sig efter demokratiska principer. Parlamentet betonar att valet måste vara fritt och rättvist och fördömer de regeringsfientliga demonstranternas destruktiva beteende när de hindrat väljare att rösta den 26 januari och den 2 februari 2014.

4.  Europaparlamentet uppmanar Thailands myndigheter att slå vakt om yttrandefriheten, liksom också friheten att hålla fredliga sammankomster samt föreningsfriheten. Parlamentet vädjar till myndigheterna att omedelbart upphäva undantagstillståndet, eftersom det räcker med de nuvarande lagarna för att man ska kunna komma till rätta med den aktuella situationen.

5.  Europaparlamentet uppmanar både regeringsanhängare och regeringsfientliga demonstranter att avstå från allt politiskt våld och fortsätta verka inom Thailands demokratiska och författningsenliga ramar.

6.  Europaparlamentet uppmanar ledarna för Democrat Party att låta Thailands folkvalda parlament fullgöra sitt uppdrag.

7.  Europaparlamentet understryker det odemokratiska i förslaget från PDRC om att ett ”folkets råd” som tillsatts utan val skulle ersätta regeringen och styra landet i ända upp till två år.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft regeringen, valkommissionen och oppositionen att omedelbart inleda en konstruktiv dialog och ta initiativet till en tidsbestämd process av institutionella och politiska reformer där alla får medverka och som skulle kunna godkännas genom en nationell folkomröstning och följas av trygga, fria och rättvisa val som står öppna för alla politiska krafter.

9.  Europaparlamentet välkomnar att den nationella kommissionen för mänskliga rättigheter kallat till ett samrådsmöte med intellektuella, företrädare för sociala rörelser, religiösa ledare och de fyra f.d. premiärministrarna Anand Panyarachun, Banharn Silapa-acha, Chavalit Yongchaiyudh och Chuan Leekpai, där man ska leta efter och lägga fram förslag till en lösning för att få slut på krisen.

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft militären till fortsatt neutralitet och till att spela en positiv roll för att tillförsäkra en fredlig lösning på den aktuella krisen.

11.  Europaparlamentet är oroat över att offentliga förvaltningsbyggnader och tv-stationer ockuperats samt över att medierna utsatts för skrämseltaktik och att två journalister som är baserade i Phuket står åtalade för förtal.

12.  Europaparlamentet erinrar om att det i FN:s grundläggande principer om brottsbekämpande myndigheters bruk av våld och vapen föreskrivs att myndigheterna så långt som möjligt ska använda icke-våld innan våld och vapen tillgrips och att de måste vara återhållsamma och agera i proportion till brottets allvarlighetsgrad, i de fall där våld och vapen inte kan undvikas.

13.  Europaparlamentet uttalar sitt stöd till demokratin i Thailand och konstaterar samtidigt att förbindelserna mellan EU och Thailand är utmärkta och att Thailand är en källa till välstånd och stabilitet i regionen. Parlamentet understryker att ett partnerskaps- och samarbetsavtal mellan EU och Thailand har ingåtts och att det förpliktar de bägge parterna att på nytt bekräfta den stora vikt som de fäster vid de demokratiska principerna och de mänskliga rättigheterna.

14.  Europaparlamentet uppmanar med kraft det internationella samfundet att göra allt för att få slut på våldet. Parlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att noga följa den politiska händelseutvecklingen och samordna åtgärder med Sydostasiatiska nationers förbund (Asean) och FN för att främja dialogen och stärka demokratin i landet.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Thailands regering och parlament, Aseans generalsekreterare och FN:s generalsekreterare.

(1) EUT C 67 E, 18.3.2010, s. 144. (2) EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 152. (3) EUT C 188 E, 28.6.2012, s. 57.

Europaparlamentets resolution av den 6 februari 2014 om Transnistrien (2014/2552(RSP))

P7_TA(2014)0108 RC-B7-0128/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Moldavien och Europeiska unionen, som trädde i kraft den 1 juli 1998,

–  med beaktande av handlingsplanen för republiken Moldavien, som antogs vid det sjunde mötet i samarbetsrådet för EU och Moldavien den 22 februari 2005,

–  med beaktande av det associeringsavtal som paraferades av EU och Moldavien den 29 november 2013 i samband toppmötet om det östliga partnerskapet i Vilnius,

–  med beaktande av domen från Europadomstolens stora kammare av den 19 oktober 2012 i målet Catan och 27 andra mot Moldavien och Ryssland (nr 43370/04),

–  med beaktande av förklaringarna från OSSE:s (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) toppmöte 1999 i Istanbul och dess ministermöte 2002 i Porto,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i republiken Moldavien, särskilt den av den 15 september 2011 om associeringsavtalet(1), och av sina resolutioner om situationen i regionen Transnistrien,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om Rysslands påtryckningar på länder i det östliga partnerskapet (i samband med det östliga partnerskapets kommande toppmöte i Vilnius)(2) och sin resolution av den 12 december 2013 om resultatet av toppmötet i Vilnius och framtiden för det östliga partnerskapet, särskilt när det gäller Ukraina(3),

–  med beaktande av domen från republiken Moldaviens författningsdomstol av den 5 december 2013 som fastställer att landets officiella språk är rumänska och av det faktum att de självutnämnda myndigheterna i Transnistrien fortsätter att begränsa den rumänskspråkiga undervisningen,

–  med beaktande av rekommendationerna från mötena i den parlamentariska samarbetskommittén EU-Moldavien, särskilt de som rör rätten till utbildning i regionen Transnistrien,

–  med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Transnistrienkriget i republiken Moldavien 1992 ledde till upprättandet av en separatistisk, illegitim och auktoritär regim i regionen. Denna frusna konflikt kvarstår med grova och utbredda kränkningar av de mänskliga rättigheterna, däribland inom utbildnings- och skolförvaltningsområdet.

B.  Politisk inblandning i utbildningssystemet är oacceptabelt. Parterna i konflikten i Transnistrienfrågan bör säkerställa fri, icke-diskriminerande tillgång till utbildning i regionen och se till att utbildningsinstitutioner har möjlighet att bedriva regelbunden verksamhet samt ge frågan om säkerheten för barn och personal högsta prioritet.

C.  De lokala myndigheterna i Gagausien organiserade en regional folkomröstning den 2 februari 2014 rörande vilken riktning landets utrikespolitik skulle ta. Denna folkomröstning förklarades olaglig av centralregeringen och behöriga rättsinstanser.

D.  Förhandlingarna om Transnistrien har pågått sedan 1992, i det så kallade 5+2-formatet, men ingen hållbar lösning som bygger på fullständig respekt för republiken Moldaviens territoriella integritet och suveränitet har nåtts, trots ovannämnda upprepade internationella beslut. Ryska trupper är fortfarande stationerade i regionen.

E.  5+2-förhandlingarna återupptogs 2011 och arbetsgruppen om utbildning har sammanträtt sedan dess.

F.  Spänningarna har växt och förhandlingarna undermineras ständigt av de självutnämnda transnistriska myndigheterna. Den nya omgången av 5+2-förhandlingarna har preliminärt fastställts till den 27–28 februari 2014 och utgör en ny möjlighet att bryta dödläget och nå betydande framsteg.

G.  Enligt en OSSE-rapport från november 2012 finns det åtta skolor som använder det latinska alfabetet som kan fortsätta att bedriva undervisning med stöd från utbildningsministeriet. Av dessa låg sex på Transnistrienkontrollerat territorium och två hade flyttats till närliggande Moldavienkontrollerat territorium på vänster sida om floden, vilket har medfört stora, dagliga transportproblem för eleverna. I rapporten underströks att förhållandena i dessa skolor är fortsatta akuta. Problem finns bland annat med hyreskontrakt och lokalernas skick, rörelsefrihet, varutransporter, hälsa, säkerhet och sanitetsinspektioner, minskande elevantal, påtryckningar eller trakasserier av föräldrar och lärare, juridisk status och de specifika förhållandena för fastigheten i Rîbnița och de skolor som tidigare låg i Grigoriopol och Dubăsari.

H.  I december 2013 återupptog de självutnämnda myndigheterna i Transnistrien en aggressiv kampanj mot de åtta rumänskspråkiga skolorna. Kampanjen omfattade allt från administrativa påtryckningar till förklaringar från de självutnämnda myndigheterna där man meddelade att man kommer att stänga de skolor som vägrar att erkänna separatistregimens auktoritet.

I.  Många lärare från Lucian Blaga-gymnasiet i Tiraspol har utsatts för olagliga förhör av den separatistiska milisen och har fått påtryckningar om att betala skatt till de självutnämnda myndigheterna Transnistrien i stället för till den moldaviska staten. Skolans bankkonton blockerades olagligen under flera veckor i januari 2014 av de självutnämnda myndigheterna. Den 5 februari 2014 frihetsberövades rektorn, räkenskapsföraren och chauffören för Lucian Blaga-gymnasiet när de transporterade lönerna för skolans personal.

J.  Vid mötet i arbetsgruppen om utbildning, som hölls i Chișinău den 27 januari 2014, lyckades man inte lösa de återstående frågorna rörande de rumänskspråkiga skolorna. En preliminär överenskommelse nåddes om att genomföra gemensamma inspektionsbesök i dessa skolor.

K.  OSSE:s uppdrag i Moldavien har övervakat hur de rumänskspråkiga skolorna fungerar sedan krisen 2004 då de självutnämnda myndigheterna i Transnistrien vidtog åtgärder mot åtta skolor i regionen som drivs av moldaviska statliga myndigheter och följer den moldaviska läroplanen. OSSE medlar mellan de centrala och de transnistriska utbildningsmyndigheterna för att finna en lösning på kvarstående frågor och förhindra nya kriser. De självutnämnda myndigheterna i Transnistrien har begränsat OSSE-uppdragets tillträde till regionen och har från den 1 februari 2014 förbjudit uppdragets chef att resa dit.

L.  I Europadomstolens dom i målet Catan med flera mot Moldavien och Ryssland av den 19 oktober 2012 fastställdes att Ryska federationen hade brutit mot artikel 2 i protokoll 1 i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

M.  Republiken Moldavien har gjort mycket för att fördjupa sina förbindelser med EU och associeringsavtalet utgör en möjlighet för hela landet, inbegripet regioner som Transnistrien och Gagausien, att ytterligare fördjupa förbindelserna med EU och anta europeiska värderingar och standarder samtidigt som de ekonomiska utsikterna förbättras.

N.  Utbildning är ett område där det finns stor potential för ytterligare samarbete i framtiden trots de känsliga problem som det omfattar.

1.  Europaparlamentet beklagar djupt bristen på respekt för de mänskliga rättigheterna i regionen Transnistrien, särskilt på utbildningsområdet.

2.  Europaparlamentet fördömer politiseringen av utbildningspolitiken och anser att rätten att fritt välja utbildning är en grundläggande rättighet, och efterlyser full respekt för denna rättighet och att alla former av påtryckningar som är riktade mot rumänskspråkiga utbildningsinstitutioner i regionen Transnistrien ska upphöra.

3.  Europaparlamentet beklagar att de fortsatta problemen på detta område avsevärt har bidragit till ett vikande elevunderlag i de rumänskspråkiga skolorna. Parlamentet är djupt kritiskt mot att dessa skolor tvingas att betala högre avgifter för utnyttjandet av allmännyttiga inrättningar i Transnistrien än andra utbildningsinstitut och mot att den oklara situationen med avseende på lokaler och hyreskontrakt skapar osäkerhet för både skolorna och deras elever.

4.  Europaparlamentet fördömer det ökande administrativa påtryckningarna från de självutnämnda myndigheterna i Transnistrien, särskilt hyreshöjningar, avskaffande av avgiftsfria hyreskontrakt (vilket påverkar gymnasierna i Corjova och Roghi), restriktioner för användningen av bankkonton och trakasserier av lärare (Lucian Blaga-gymnasiet i januari 2014), vilket kulminerade i frihetsberövandet av gymnasiets rektor, räkenskapsförare och chaufför den 5 februari 2014.

5.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck de självutnämnda myndigheterna i Transnistrien att fullt ut respektera den grundläggande rättigheten att få undervisning på sitt modersmål och att ge högsta prioritet åt barnens och personalens säkerhet.

6.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att säkerställa att barnen och deras föräldrar skyddas från de negativa konsekvenserna av dagens politiska situation och att hitta lösningar som gynnar de barn och föräldrar som är direkt berörda.

7.  Europaparlamentet noterar överenskommelsen om att genomföra gemensamma inspektioner i de rumänskspråkiga skolorna under perioden 10–20 mars 2013.

8.  Europaparlamentet fördömer att deltagandet av de självutnämnda myndigheterna i Transnistrien i 5+2-formatsförhandlingarna har varit föga konstruktivt, vilket har medfört att endast mycket få framsteg har gjorts sedan samtalen återupptogs.

9.  Europaparlamentet betonar att EU fullt ut respekterar Moldaviens territoriella integritet, och begär att EU ska engagera sig mer för att få till stånd en lösning på denna konflikt i dess omedelbara grannskap, bl.a. genom att EU uppgraderas till förhandlingspart. Parlamentet uttrycker sitt stöd för dialog som det enda verktyget som kan lösa sådana känsliga och viktiga frågor och säkerställa långsiktiga lösningar.

10.  Europaparlamentet anser att det endast är genom en fredlig lösning på Transnistrienkonflikten som man kan uppnå välstånd och stabilitet i Republiken Moldavien, inom dess internationellt erkända gränser, liksom i hela regionen.

11.  Europaparlamentet uppmanar OSSE att fortsätta sitt arbete med att övervaka och underlätta förhandlingarna samt att försvara rätten till utbildning för elever i rumänskspråkiga skolor i Transnistrien. Parlamentet uppmanar även de självutnämnda myndigheterna i Transnistrien att samarbeta med OSSE:s uppdrag i Moldavien och ge det tillträde till sitt territorium.

12.  Europaparlamentet uppmanar den höga representanten att ta upp frågan om rätten till utbildning vid nästa runda i 5+2-förhandlingarna, som ska hållas i februari 2014, samt att lägga större vikt vid 5+2-förhandlingarna och att på alla nivåer, inklusive vid bilaterala toppmöten, ta upp frågan med alla parter i konflikten för att snabbare nå en heltäckande och fredlig lösning på Transnistrienkonflikten.

13.  Europaparlamentet uppmanar Ryska federationen att fullt ut tillämpa Europadomstolens dom enligt vilken Ryssland bryter mot rätten till utbildning när de gäller de moldaviska skolor som använder rumänska i regionen Transnistrien.

14.  Europaparlamentet konstaterar att de ryska truppernas närvaro leder till en miljö där det finns risk för att respekten för och främjandet av de mänskliga rättigheterna i regionen äventyras. Parlamentet uppmanar Ryska federationen att omedelbart upphöra med sitt stöd till de självutnämnda myndigheterna i Transnistrien och att uppfylla de åtaganden som gjordes i Europarådet 1996 och som återges i OSSE:s beslut (i Istanbul 1999 och Porto 2002) rörande tillbakadragandet av ryska trupper och vapen från Moldaviens territorium. Parlamentet begär dessutom att dessa trupper ska ersättas av en civil fredsbevarande styrka.

15.  Europaparlamentet efterlyser återhållsamhet från de lokala myndigheterna, även i Gagausien, liksom full respekt för Republiken Moldaviens författning, även den del som rör skydd av minoriteter. Parlamentet uppmanar till dialog med den moldaviska centralregeringen för att undvika ensidiga beslut.

16.  Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att snabbt anta ett förfarande som kommer att leda till viseringsliberalisering med Moldavien under sommaren, eftersom detta kommer att ha en positiv effekt på alla medborgare, även inom utbildningsområdet.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påskynda de tekniska förfaranden som ska leda till undertecknande och provisorisk tillämpning av associeringsavtalet, inklusive ett avtal om ett djupgående och omfattande frihandelsområde.

18.  Europaparlamentet anser att sociala framsteg, förbättringar av de mänskliga rättigheterna samt ekonomisk modernisering i Transnistrien också skulle gynnas av att de självutnämnda myndigheterna i Transnistrien genomförde bestämmelserna i associeringsavtalen, inbegripet avtalet om ett djupgående och omfattande frihandelsområde.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att även utnyttja sådana verktyg som det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, för att erbjuda direktstöd till den transnistriska befolkningen, utveckla program för stöd av det civila samhället, tillgång till information, utbildning och fria medier, vilket har nekats av de självutnämnda myndigheterna i Transnistrien.

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/den höga representanten för utrikes frågor och säkerhet, Moldaviens regering och parlament, Rumäniens regering, Ukrainas regering, Ryska federationens regering, USA:s regering, OSSE:s generalsekreterare och Europarådets generalsekreterare.

(1) EUT C 51 E, 22.2.2013, s. 108. (2) Antagna texter, P7_TA(2013)0383. (3) Antagna texter, P7_TA(2013)0595.

Europaparlamentets resolution av den 6 februari 2014 Bahrain, särskilt fallen Nabeel Rajab, Abdulhadi al-Khawaja och Ibrahim Sharif (2014/2553(RSP))

P7_TA(2014)0109 RC-B7-0100/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Bahrain, särskilt resolutionerna av den 17 januari 2013(1) och den 12 september 2013(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2011 om Europeiska unionens förbindelser med Gulfstaternas samarbetsråd(3),

–  med beaktande av de uttalanden som vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik har gjort om Bahrain, särskilt uttalandena av den 7 januari, den 11 februari, den 1 juli och den 25 november 2013 samt den 16 januari 2014,

–  med beaktande av EU:s lokala uttalande av den 19 september 2013 om den senaste utvecklingen i Bahrain,

–  med beaktande av besöket till Bahrain den 19–20 december 2012 av en delegation från Europaparlamentets underutskott om mänskliga rättigheter, och av delegationens pressmeddelande, samt med beaktande av besöket av en delegation från Arabiska halvön den 27–30 april 2013 och dess pressmeddelande,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares uttalanden, särskilt det av den 8 januari 2013, och uttalandet av den 6 augusti 2013 från talespersonen för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av uttalandet av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och det gemensamma uttalandet om kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och situationen för de mänskliga rättigheterna i Bahrain av den 9 september 2013,

–  med beaktande av det gemensamma råds- och ministermötet mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd i Manama, Bahrain, den 30 juni 2013,

–  med beaktande av det beslut som Arabförbundets ministerråd fattade vid sitt möte i Kairo den 1 september 2013 om att inrätta en arabisk människorättsdomstol i Bahrains huvudstad Manama,

–  med beaktande av Bahrains oberoende undersökningskommissions rapport, som offentliggjordes i november 2011, och uppföljningsrapporten av den 21 november 2012,

–  med beaktande av yttrande A/HRC/WGAD/2013/12 av den 25 juli 2013 från FN:s arbetsgrupp för godtyckligt frihetsberövande,

–  med beaktande av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati av den 25 juni 2012,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om en strategi för digital frihet i EU:s utrikespolitik(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2013 om press- och mediefrihet i världen(5),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare från 2004, ändrade 2008,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning samt Arabiska stadgan om mänskliga rättigheter, tre internationella instrument som Bahrain är part i,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av 1949 års Genèvekonvention,

–  med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Brotten mot de mänskliga rättigheterna i Bahrain väcker fortfarande stor oro. Många av de bahrainska myndigheternas tillslag den senaste tiden fortsätter att kränka och begränsa en del av befolkningens rättigheter och friheter, särskilt människors rätt att fredligt demonstrera, yttra sig fritt och åtnjuta frihet på nätet. Människorättsaktivister utpekas, trakasseras och grips systematiskt.

B.  Nabeel Rajab, ordförande för Bahrains människorättscentrum och vice generalsekreterare för Internationella federationen för mänskliga rättigheter, dömdes till tre års fängelse i augusti 2012 för att ha uppmanat till och deltagit i ”olagliga sammankomster” och för att ha ”stört den allmänna ordningen” mellan februari och mars 2011. Domen överklagades och mildrades till två års fängelse. Före denna fängelsedom hade Nabeel Rajab gripits flera gånger för att fredligt ha uttryckt kritik mot regeringen i samband med de prodemokratiska protesterna som bröt ut i Bahrain 2011.

C.  Fredagen den 29 november 2013 hade Nabeel Rajab avtjänat tre fjärdedelar av sitt tvååriga fängelsestraff och han kunde därmed enligt lagen friges. En tredje begäran om förtida frigivning lämnades in till domstolen av Nabeel Rajabs advokater den 21 januari 2014, men den avslogs.

D.  FN:s arbetsgrupp för godtyckligt frihetsberövande har betecknat Nabeel Rajabs frihetsberövande som godtyckligt.

E.  Den danske medborgaren Abdulhadi al-Khawaja är grundare av Bahrains människorättscentrum och regional samordnare för människorättsorganisationen Front Line Defenders. Ibrahim Sharif är generalsekreterare för vänsterpartiet National Democratic Action Society. Dessa två dömdes till livstids fängelse av en särskild militärdomstol den 22 juni 2011. Rättsprocessen avslutades efter tre år med överklaganden, och man kom fram till att domarna var korrekta.

F.  Den 27 januari 2014 dömdes Zainab al-Khawaja, Abdulhadi al-Khawajas dotter, av en lägre brottmålsinstans i Manama till ytterligare fyra månaders fängelse för att ha ”förstört statlig egendom”.

G.  Efter rapporten från Bahrains oberoende undersökningskommission lovade Bahrains myndigheter att genomföra reformer. Regeringen har dock inte fullt ut uppfyllt undersökningskommissionens viktigaste rekommendationer, särskilt frisläppande av protestledare som dömts för att ha utövat sin rätt till yttrandefrihet och rätt att hålla fredliga sammankomster.

H.  Den 2 september 2013 meddelades att högkvarteret för den arabiska människorättsdomstolen skulle ha sitt säte i Bahrain, efter godkännande vid Arabförbundets möte i Kairo.

I.  På uppdrag av Bahrains kung Hamad bin Isa al-Khalifa höll kronprins Salman bin Isa bin Hamad al-Khalifa den 15 januari 2014 omfattande samtal med deltagare i den nationella samförståndsdialogen, särskilt med det politiska partiet al-Wefaqs generalsekreterare Ali Salman för första gången sedan händelserna i februari 2011.

1.  Europaparlamentet fördömer samtliga människorättsbrott i Bahrain och uppmanar med kraft den bahrainska regeringen att genomföra alla rekommendationer i Bahrains oberoende undersökningskommissions rapport och i den allmänna återkommande utvärderingen, att stoppa brotten mot de mänskliga rättigheterna och att respektera mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, inklusive yttrandefrihet, både på nätet och i verkliga livet, och mötesfrihet, i enlighet med Bahrains internationella skyldigheter på människorättsområdet.

2.  Europaparlamentet kräver att alla samvetsfångar, politiska aktivister, journalister, människorättsförsvarare och fredliga demonstranter friges omedelbart och villkorslöst, inklusive Nabeel Rajab, Abdulhadi al-Khawaja, Ibrahim Sharif, Naji Fateel och Zainab al‑Khawaja.

3.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över de bahrainska myndigheternas behandling av Nabeel Rajab och andra människorättsaktivister, liksom över myndigheternas vägran att släppa honom fri i förtid, vilket han har rätt till enligt lagen.

4.  Europaparlamentet kräver en ratificering av den internationella konventionen för skydd av alla personer mot påtvingat försvinnande.

5.  Europaparlamentet understryker skyldigheten att säkerställa att människorättsförsvarare skyddas och tillåts utföra sitt arbete utan hinder, hot eller trakasserier.

6.  Europaparlamentet motsätter sig att specialdomstolar eller militärdomstolar inrättas och används för att döma i brott mot den nationella säkerheten.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de bahrainska myndigheterna att respektera ungas rättigheter i enlighet med barnkonventionen som Bahrain undertecknat.

8.  Europaparlamentet välkomnar prins Salman bin Hamad bin Isa al-Khalifas beslut att den 15 januari 2014 föra samtal med ledarna för de fem viktigaste oppositionsgrupperna för att finna en utväg att lösa de problem som uppstått i den nationella dialogen som regeringen hade lagt på is några dagar tidigare. Parlamentet välkomnar oppositionens positiva gensvar och ser fram emot att den nationella samförståndsdialogen återupptas. Parlamentet konstaterar att det bara är bahrainarna själva som kan finna en lösning grundad på kompromisser och ömsesidigt förtroende. Parlamentet hoppas att detta steg kommer att ge upphov till en seriös och nationell dialog med alla parter och att den kommer att lägga grunden till djupgående och hållbara reformer i riktning mot en nationell förlikning av det bahrainska samhället.

9.  Europaparlamentet gläder sig åt att det inrättats en ombudsmannatjänst inom inrikesministeriet och en särskild utredningsenhet inom det allmänna åklagarämbetet och uppmanar dessa institutioner att arbeta självständigt och effektivt. Parlamentet välkomnar den allt aktivare roll som det nationella institutet för mänskliga rättigheter spelar sedan reformen av det och inrättandet av kommissionen för frihetsberövade och fångar som kommer att granska fängelser för att förhindra tortyr och misshandel. Parlamentet uppmanar de bahrainska myndigheterna att förbättra förhållandena för fångar och behandlingen av dem och att ge behöriga lokala och internationella organisationer tillträde till fängelserna.

10.  Europaparlamentet noterar den bahrainska regeringens pågående insatser för att reformera strafflagsförfarandena och de rättsliga förfarandena och uppmuntrar till en fortsättning av processen. Parlamentet uppmuntrar den bahrainska regeringen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa rättssäkerhet och ett oberoende och opartiskt rättsväsen i Bahrain och att se till att detta handlar i enlighet med internationella människorättsnormer.

11.  Europaparlamentet uppmuntrar FN att se till att de tre särskilda rapportörerna om rätten till frihet att delta i fredliga sammankomster och till föreningsfriheten, om tortyr och om domares och advokaters oberoende så snart som möjligt besöker landet.

12.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och medlemsstaterna att samarbeta för att dra upp en klar strategi för hur EU, både offentligt och inofficiellt, aktivt ska arbeta för frigivande av fängslade aktivister och samvetsfångar. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att samarbeta med medlemsstaterna för att garantera att rådets (utrikes frågor) slutsatser om människorättssituationen i Bahrain antas och att de också innehåller en särskild uppmaning om att fängslade aktivister bör friges omedelbart och villkorslöst.

13.  Europaparlamentet välkomnar Arabförbundets beslut att inrätta en arabisk människorättsdomstol i Manama och uttrycker en önskan om att den kan utgöra en katalysator för människorättsfrågor i hela regionen. Parlamentet uppmanar den bahrainska regeringen och länderna i Arabförbundet att säkerställa domstolens integritet samt att den är opartisk, effektiv och trovärdig.

14.  Europaparlamentet uppmanar rådet att anta lämpliga åtgärder om reformprocessen avbryts eller människorättssituationen förvärras.

15.  Europaparlamentet stöder införandet av ett officiellt moratorium för avrättningar i syfte att avskaffa dödsstraffet.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Konungariket Bahrains regering och parlament.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0032. (2) Antagna texter, P7_TA(2013)0390. (3) EUT C 247 E, 17.8.2012, s. 1. (4) Antagna texter, P7_TA(2012)0470. (5) Antagna texter, P7_TA(2013)0274.