Europaparlamentets beslut av den 25 februari 2014 om begäran om upphävande av Tadeusz Cymańskis immunitet (2013/2278(IMM))

P7_TA(2014)0110 A7-0099/2014

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den begäran om upphävande av Tadeusz Cymańskis immunitet som översändes den 23 oktober 2013 av Republiken Polens allmänna åklagarmyndighet, och som tillkännagavs i kammaren den 18 november 2013,

–  efter att ha hört Tadeusz Cymański i enlighet med artikel 7.5 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, den 10 juli 1986, den 15 och 21 oktober 2008, den 19 mars 2010 och den 6 september 2011(1),

–  med beaktande av artikel 105 i Republiken Polens konstitution,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A7‑0099/2014), och av följande skäl:

A.  Republiken Polens allmänna åklagarmyndighet har begärt upphävandet av den parlamentariska immuniteten för Tadeusz Cymański i samband med en begäran om tillstånd att inleda ett straffrättsligt förfarande mot en ledamot av Europaparlamentet från huvudinspektoratet för vägtransporter med hänsyn till den förseelse som anges i artikel 96.3 i den polska lagen om förseelser.

B.  Enligt artikel 8 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier får Europaparlamentets ledamöter inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.

C.  Enligt artikel 9 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier ska dess ledamöter åtnjuta, vad avser deras egen stats territorium, den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land.

D.  Artikel 105 i Republiken Polens författning lyder som följer: ”För gärningar som en ledamot utfört inom ramen för sitt ledamotsmandat får ansvar inte utkrävas vare sig under mandatperioden eller efter mandatperiodens utgång. För sådana gärningar får endast sejmen utkräva ansvar av ledamoten. Om ledamoten har kränkt utomstående parts rättigheter får talan väckas mot ledamoten endast med sejmens medgivande.”.

E.  Det är parlamentets ensak att besluta om huruvida immuniteten ska upphävas eller inte i varje enskilt fall. Parlamentet kan rimligen beakta ledamotens ståndpunkt när det beslutar om huruvida ledamotens immunitet ska upphävas eller inte(2).

F.  Det påstådda brottet har inte något direkt eller uppenbart samband med Tadeusz Cymańskis utövande av sitt ämbete som ledamot av Europaparlamentet, och utgör inte heller ett yttrande som gjorts eller en röst som avlagts under utövandet av ämbetet som ledamot av Europaparlamentet enligt vad som avses i artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

G.  Det straffrättsliga förfarande som ska inledas mot Tadeusz Cymański är därför inte på något sätt kopplat till hans ställning som ledamot av Europaparlamentet.

H.  Europaparlamentet har i detta fall inte hittat några bevis för s.k. fumus persecutionis, dvs. en tillräckligt allvarlig och exakt misstanke att detta fall har tagits upp i syfte att orsaka politisk skada för den berörde ledamoten.

I.  Begäran görs till följd av en skriftlig förklaring från Tadeusz Cymański, enligt vilken han vägrade att efterleva skyldigheten att identifiera den person till vilken han hade gett ansvaret för det fordon som anges i rapporten från huvudinspektoratet för vägtransporter och gick med på att betala ett bötesbelopp på 500 PLN för förseelsen enligt artikel 96.3 i den polska lagen om förseelser.

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Tadeusz Cymańskis immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till den behöriga myndigheten i Republiken Polen och till Tadeusz Cymański.

(1) Dom av den 12 maj 1964 i mål 101/63, Wagner mot Fohrmann och Krier, REG 1964, s. 383, svensk specialutgåva, volym 1, s. 203, dom av den 10 juli 1986 i mål 149/85, Wybot mot Faure m.fl., REG 1986, s. 2391, svensk specialutgåva, volym 8, s. 703, dom av den 15 oktober 2008 i mål T-345/85, Mote mot parlamentet, REG 2008, s. II-2849, dom av den 21 oktober 2008 i de förenade målen C-200/07 och C-201/07, Marra mot De Gregorio och Clemente, REG 2008, s. I-7929, dom av den 19 mars 2010 i mål T-42/06, Gollnisch mot parlamentet, REG 2010, s. II-1135, dom av den 6 september 2011 i mål C-163/10, Patriciello, REG 2011, s. I-7565.) (2) Mål T-345/05, Mote mot parlamentet, citerat ovan, p. 28.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 februari 2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1198/2006 vad gäller vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen för vissa medlemsstater som drabbats av eller hotas av allvarliga svårigheter med avseende på deras finansiella stabilitet (COM(2013)0428 – C7-0178/2013 – 2013/0200(COD))

P7_TA(2014)0111 A7-0046/2014

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0428),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 43. 2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0178/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 september 2013(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 3 februari 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A7-0046/2014).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 februari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1198/2006 om Europeiska fiskerifonden vad gäller vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen för vissa medlemsstater som drabbats av eller hotas av allvarliga svårigheter med avseende på deras finansiella stabilitet

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 335/2013.)

(1) EUT C 341, 21.11.2013, s. 75.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 februari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om anpassning till artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt av ett antal rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll (COM(2013)0751 – C7-0386/2013 – 2013/0365(COD))

P7_TA(2014)0112 A7-0011/2014

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0751),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2, 53.1, 62, 100.2, 114, 168.4 a och b, 172, 192.1, 207, 214.3 och 338.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0386/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(1),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 21 januari 2014(2),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av den gemensamma överenskommelsen om delegerade akter, godkänd av talmanskonferensen den 3 mars 2011,

–  med beaktande av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen(3), särskilt punkt 15 och bilaga I,

–  med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om befogenheter för delegering av lagstiftning(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2014 om uppföljning av delegeringen av lagstiftningsbefogenheter samt medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(5),

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för internationell handel, utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för transport och turism (A7-0011/2014), och av följande skäl:

A.  I syfte att utarbeta lämpliga lagstiftningsinitiativ för att slutföra anpassningen till den nya rättsliga ramen åtog sig kommissionen att före utgången av 2012 göra en bedömning av hur många av de lagstiftningsakter som innehåller hänvisningar till det föreskrivande förfarandet med kontroll som fortfarande var i kraft. Kommissionens uttryckliga mål var att alla bestämmelser som hänvisar till det föreskrivande förfarandet med kontroll ska ha avlägsnats från alla lagstiftningsinstrument före utgången av parlamentets sjunde valperiod. Kommission har lagt fram de förslag som innebär att ovannämnda åtagande fullgörs, även om det skett mycket senare än väntat.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 februari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om anpassning till artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt av ett antal rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 43.2, 53.1, 62, 100.2, 114, 168.4 a, 168.4 b, 172, 192.1, 207, 214.3 och 338.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(6),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(7), och

av följande skäl:

(1)  Genom Lissabonfördraget infördes en tydlig åtskillnad mellan å ena sidan befogenheter som delegeras till kommissionen att anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av en lagstiftningsakt (delegerade akter), å andra sidan befogenheter som tilldelas kommissionen att anta genomförandeakter.

(2)  De åtgärder som kan omfattas av delegering av befogenheter i enlighet med artikel 290.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) motsvarar i princip de som omfattas av det föreskrivande förfarande med kontroll som införs genom artikel 5a i rådets beslut 1999/468/EG(8).

(3)  Ett antal gällande rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll och som uppfyller kriterierna i artikel 290.1 i EUF-fördraget bör anpassas till artikel 290 i EUF-fördraget.

(4)  När kommissionen förbereder delegerade akter på grundval av rättsakter som anpassas genom denna förordning är det av särskild betydelse att den genomför lämpliga samråd, även på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter, bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(5)  Ett antal gällande rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll och som uppfyller kriterierna i artikel 291.2 i EUF-fördraget bör anpassas till artikel 291 i EUF-fördraget.

(6)  När kommissionen ges genomförandebefogenheter bör de befogenheterna utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(9).

(7)  Till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande är det också nödvändigt att ändra ett antal gällande rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll genom att vissa åtgärder som omfattas av det förfarandet stryks.

(8)  Denna förordning bör inte påverka pågående förfaranden där en kommitté redan har yttrat sig i enlighet med artikel 5a i beslut 1999/468/EG före denna förordnings ikraftträdande.

(9)  Eftersom de anpassningar och ändringar som görs genom denna förordning enbart avser förfaranden behöver de, i fråga om direktiv, inte införlivas av medlemsstaterna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.  När de rättsakter som förtecknas i bilaga 1 till denna förordning föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 5a.1–5.5 i beslut 1999/468/EG ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 2 i denna förordning.

2.  När de rättsakter som förtecknas i bilaga I till denna förordning föreskriver tillämpning av det skyndsamma förfarande som avses i artikel 5a.6 i beslut 1999/468/EG ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter genom det skyndsamma förfarande som föreskrivs i artikel 3 i denna förordning.

Artikel 2

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Befogenheten att anta delegerade akter ska ges till kommissionen tills vidare för en period av fem år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 1]

3.  Delegeringen av befogenhet får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.  En antagen delegerad akt ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Genom undantag från första stycket ska perioden för invändningar vara tre månader, och denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ när det gäller delegerade akter som antagits i enlighet med de förordningar som räknas upp i bilaga I avsnitt F punkterna 12(10), 13(11), 14(12), 16(13) och 18(14) och i bilaga I avsnitt G punkt 21(15). [Ändr. 2]

6.  När de rättsakter som förtecknas i bilaga I till denna förordning föreskriver att den tidsfrist som avses i artikel 5a.3 c i beslut 1999/468/EG ska förkortas enligt artikel 5a.5 b i samma beslut, ska perioderna i punkt 5 i den här artikeln fastställas till en månad.

Artikel 3

1.  Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.

2.  Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 2.5. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten utan dröjsmål efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om invändning.

Artikel 4

1.  När de rättsakter som förtecknas i bilaga II föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 5a.1–5 i beslut 1999/468/EG ska kommissionen ha befogenhet att anta genomförandeakter i enlighet med granskningsförfarandet i artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När de bestämmelser som förtecknas i bilaga II föreskriver tillämpning av det skyndsamma förfarande som avses i artikel 5a.6 i beslut 1999/468/EG ska kommissionen ha befogenhet att anta genomförandeakter med omedelbar verkan i enlighet med artikel 8 jämförd med artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011.

Artikel 5

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009, Rådets direktiv 97/70/EG(16), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008, Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG samt [Ändr. 61, 62 och 63] rådets förordning (EG) nr 1257/96(17) ska ändras i enlighet med bilaga III till den här förordningen.

Artikel 6

Denna förordning ska inte påverka pågående förfaranden där en kommitté redan har yttrat sig i enlighet med artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

Artikel 7

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

Bestämmelser i rättsakter som hänvisar till det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 5a i beslut 1999/468/EG och som anpassas till systemet med delegerade akter(18)

A.  Kommunikationsnät, innehåll och teknik

-1. Europaparlamentets och rådets beslut nr 626/2008/EG av den 30 juni 2008 om urval och tillståndsgivning avseende system som tillhandahåller mobila satellittjänster

Artikel 9.3* [Ändr. 4]

1.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 733/2002 av den 22 april 2002 om inrättande av toppdomänen .eu

Artikel 3.1 a**

Artikel 5.1

Artikel 5.2

2.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster)

Artikel 26.7

Artikel 27a.5 [Ändr. 5]

Artikel 35

3.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv)

Artikel 9b.3

Artikel 10.4

Artikel 13a.4

Artikel 15.4

Artikel 17.6a

Artikel 19.4 [Ändr. 6]

B.  Klimatpolitik

4.  Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG av den 23 april 2009 om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020

Artikel 3.2 [Ändr. 7]

Artikel 3.6

Artikel 11.3

5.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG

Artikel 3d.3

Artikel 3f.9

Artikel 10.4

Artikel 10a.1

Artikel 10a.7

Artikel 10a.8

Artikel 10a.13

Artikel 11a.8

Artikel 11a.9

Artikel 11b.7

Artikel 14.1

Artikel 15 femte stycket

Artikel 16.12 [Ändr. 8]

Artikel 19.3

Artikel 22

Artikel 24.1 b

Artikel 24.3

Artikel 24a.1

Artikel 24a.2

Artikel 25.2

Artikel 25a.1

Del A i bilaga IV

C.  Energi

6.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/92/EG av den 22 oktober 2008 om ett gemenskapsförfarande för att främja öppenheten beträffande prissättningen på gas och el levererad till industriella slutanvändare (omarbetning)

Artikel 6

D.  Näringsliv

7.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon

Artikel 5.3

Artikel 8

Artikel 14.2

Artikel 14.3

8.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG av den 17 maj 2006 om maskiner och om ändring av direktiv 95/16/EG (omarbetning)

Artikel 8.1 a

Artikel 8.1 b jämförd med artikel 9.3 [Ändr. 9]

E.  Miljö

9.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010 av den 25 november 2009 om ett EU-miljömärke

Artikel 6.5 andra stycket [Ändr. 10]

Artikel 6.7

Artikel 8.2

Artikel 15

10.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) och om upphävande av förordning (EG) nr 761/2001 och kommissionens beslut 2001/681/EG och 2006/193/EG

Artikel 16.4

Artikel 17.3

Artikel 30.6

Artikel 46.6 [Ändr. 11]

Artikel 48.2

F.  Statistik

11.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 453/2008 av den 23 april 2008 om kvartalsstatistik över lediga platser i gemenskapen

Artikel 2.1

Artikel 3.1

Artikel 5.1 [Ändr. 12]

Artikel 7.1

Artikel 7.3

12.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 177/2008 av den 20 februari 2008 om inrättande av en gemensam ram för företagsregister för statistiska ändamål och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 2186/93**** [Ändr. 13]

Artikel 3.6

Artikel 5.2

Artikel 6.3 vad gäller antagandet av ”åtgärder som avser gemensamma kvalitetsnormer” jämförd med artikel 15.1 c vad gäller antagandet av ”gemensamma kvalitetsnormer”

Artikel 8.3

Artikel 15.1

13.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 716/2007 av den 20 juni 2007 om gemenskapsstatistik över utländska dotterbolags struktur och verksamhet**** [Ändr. 14]

Artikel 5.4

Artikel 6.3 vad gäller antagandet av ”de gemensamma kvalitetsstandarderna” jämförd med artikel 9.2 a

Artikel 9.2 b

Artikel 9.2 c vad gäller fastställande av ”adekvata gemensamma kvalitetsstandarder”

14.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1445/2007 av den 11 december 2007 om fastställande av gemensamma regler för rapporteringen av grunduppgifter om köpkraftspariteter och för beräkningen och spridningen av dessa**** [Ändr. 15]

Artikel 7.4 vad gäller antagandet av ”gemensamma kriterier som kvalitetskontrollen grundar sig på” jämförd med artikel 12.3 c vad gäller fastställande av ”kvalitetskriterier”

Artikel 12.3

15.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1552/2005 av den 7 september 2005 om statistik över yrkesutbildning på företag

Artikel 5.2

Artikel 7.3

Artikel 8.2

Artikel 9.4 vad gäller antagandet av ”kvalitetskraven” och ”alla åtgärder som krävs för att bedöma eller förbättra uppgifternas kvalitet”

Artikel 9.4 vad gäller fastställandet av ”utformningen av kvalitetsrapporterna” [Ändr. 16]

Artikel 10.2

Artikel 13

16.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 184/2005 av den 12 januari 2005 om gemenskapsstatistik över betalningsbalansen, internationell handel med tjänster och utländska direktinvesteringar**** [Ändr. 17]

Artikel 4.3 vad gäller fastställande av ”de gemensamma kvalitetsstandarderna”

Artikel 10

17.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1177/2003 av den 16 juni 2003 om gemenskapsstatistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU–SILC)

Artikel 6.2

Artikel 8.3

Artikel 15.5 jämförd med artikel 15.2 a vad gäller ”definitionen av förteckningen över primära målvariabler som skall ingå i varje område i tvärsnittsdelstudien, samt förteckningen över målvariabler som skall ingå i den longitudinella delstudien, däribland angivelsen av variabelkoder”

Artikel 15.5 jämförd med artikel 15.2 a vad gäller definitionen av ”det tekniska format som skall användas vid överföringen till Eurostat”

Artikel 15.5 jämförd med artikel 15.2 b

Artikel 15.5 jämförd med artikel 15.2 c

Artikel 15.5 jämförd med artikel 15.2 d

Artikel 15.5 jämförd med artikel 15.2 e

Artikel 15.5 jämförd med artikel 15.2 f [Ändr. 18]

18.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2003 av den 27 februari 2003 om arbetskostnadsindex**** [Ändr. 19]

Artikel 2.4

Artikel 3.2

Artikel 4.1

Artikel 4.2

Artikel 8.1

Artikel 11 a

Artikel 11 b

Artikel 11 d

Artikel 11 e

Artikel 11 f vad gäller antagandet av ”separata kvalitetskriterier för aktuella och historiska uppgifter som överförs”

Artikel 11 i

Punkt 3 i bilagan

19.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 437/2003 av den 27 februari 2003 om statistisk rapportering om lufttransport av passagerare, gods och post

Artikel 5

Artikel 7.2

Artikel 10.2

20.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2150/2002 av den 25 november 2002 om avfallsstatistik

Artikel 1.5

Artikel 3.1

Artikel 4.3

Artikel 5.4

Artikel 6.2 a

Artikel 6.2 b

Artikel 6.2 c vad gäller ”fastställande av lämpliga kriterier för kvalitetsbedömning”

Artikel 6.2 c vad gäller ”fastställande av innehållet i kvalitetsrapporterna” [Ändr. 20]

Artikel 6.2 d

Artikel 8.3

Avsnitt 7.1 i bilaga I

Avsnitt 7.1 i bilaga II

G.  inre marknaden och tjänster

21.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG****

Artikel 14.1

Artikel 14.2 [Ändr. 21]

22.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG

Artikel 68.1***

Artikel 69.2***

H.  Transport och rörlighet

23.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg

Artikel 13

Artikel 14.1

Artikel 14.2

24.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/45/EG av den 6 maj 2009 om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg (omarbetning)

Artikel 10.3

25.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 725/2004 av den 31 mars 2004 om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar

Artikel 10.2**

Artikel 10.3** [Ändr. 22]

26.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av den 27 november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester

Artikel 15

27.  Rådets direktiv 97/70/EG av den 11 december 1997 om att införa harmoniserade säkerhetsregler för fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver

Artikel 8 a första strecksatsen

Artikel 8 b [Ändr. 23]

I.  Hälso- och konsumentfrågor

28.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter

Artikel 2.3

Artikel 13.8

Artikel 14.2

Artikel 15.1

Artikel 15.2**

Artikel 16.8

Artikel 16.9**

Artikel 18.2 [Ändr. 24]

Artikel 20.2

Artikel 31.1**

Artikel 31.2

Artikel 31.3

29.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG

Artikel 8.4 sista meningen jämförd med artikel 78.1 b

Artikel 17 andra stycket jämförd med artikel 78.1 d

Artikel 25.3 jämförd med artikel 78.1 e

Artikel 26 jämförd med artikel 78.1 f

Artikel 27.2 jämförd med artikel 78.1 h

Artikel 29.4 jämförd med artikel 78.1 g

Artikel 29.6 första stycket andra meningen jämförd med artikel 78.1 c

Artikel 30.3 jämförd med artikel 78.1 i

Artikel 52.4 sista stycket jämförd med artikel 78.1 j

Artikel 54.5 jämförd med artikel 78.1 k

Artikel 58.2 jämförd med artikel 78.1 l

Artikel 65.1 jämförd med artikel 78.1 m

Artikel 68 tredje stycket jämförd med artikel 78.1 n

Artikel 78.1 a

Punkt 3.6.5 i bilaga II [Ändr. 25]

30.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002

Artikel 5.1**

Artikel 5.2*

Artikel 6.1

Artikel 6.2*

Artikel 7.4

Artikel 11.2

Artikel 15.1

Artikel 17.2

Artikel 18.3

Artikel 19.4

Artikel 20.11

Artikel 21.6

Artikel 27

Artikel 31.2

Artikel 32.3

Artikel 40 a

Artikel 40 b

Artikel 40 c

Artikel 40 d

Artikel 40 e

Artikel 40 f

Artikel 41.1

Artikel 41.3

Artikel 42.2 a

Artikel 42.2 b

Artikel 42.2 c

Artikel 42.2 d

Artikel 43.3

Artikel 45.4

Artikel 48.7 a

Artikel 48.7 b

Artikel 48.7 c

Artikel 48.7 d

Artikel 48.8 [Ändr. 26]

31.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2009 av den 13 juli 2009 om utsläppande på marknaden och användning av foder, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 och om upphävande av rådets direktiv 79/373/EEG, kommissionens direktiv 80/511/EEG, rådets direktiv 82/471/EEG, 83/228/EEG, 93/74/EEG, 93/113/EG och 96/25/EG samt kommissionens beslut 2004/217/EG

Artikel 6.2**

Artikel 7.2

Artikel 10.5*

Artikel 17.4

Artikel 20.2

Artikel 26.3 [Ändr. 27]

Artikel 27.1

Artikel 32.4

32.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 470/2009 av den 6 maj 2009 om gemenskapsförfaranden för att fastställa gränsvärden för farmakologiskt verksamma ämnen i animaliska livsmedel samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 2377/90 och ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004

Artikel 13.2

Artikel 18** [Ändr. 28]

Artikel 19.3

Artikel 24.4

33.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1334/2008 av den 16 december 2008 om aromer och vissa livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper för användning i och på livsmedel och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 1601/91, förordningarna (EG) nr 2232/96 och (EG) nr 110/2008 samt direktiv 2000/13/EG

Artikel 8.2**

Artikel 22**

Artikel 25.3

34.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelstillsatser

Artikel 9.2

Artikel 23.4 andra meningen [Ändr. 29]

Artikel 24.3*

Artikel 30.1*

Artikel 30.2*

Artikel 30.3*

Artikel 30.5

Artikel 31*

35.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1332/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelsenzymer och om ändring av rådets direktiv 83/417/EEG, rådets förordning (EG) nr 1493/1999, direktiv 2000/13/EG, rådets direktiv 2001/112/EG samt förordning (EG) nr 258/97

Artikel 17.5

36.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1331/2008 av den 16 december 2008 om fastställande av ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer

Artikel 7.4

Artikel 7.5*

Artikel 7.6**

37.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 av den 20 december 2006 om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel

Artikel 3.3**

Artikel 4 andra stycket

Artikel 5.1

Artikel 6.1

Artikel 6.2 [Ändr. 30]

Artikel 6.6

Artikel 7.1

Artikel 8.2

Artikel 8.5**

38.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel

Artikel 1.2

Artikel 1.4

Artikel 3 d

Artikel 4.1 första stycket

Artikel 4.1 sjätte stycket

Artikel 4.5

Artikel 8.2

Artikel 13.3

Artikel 13.4

Artikel 17.3 första stycket

Artikel 17.3 andra stycket b

Artikel 18.5 första stycket

Artikel 18.5 andra stycket b

Artikel 28.4 b

Artikel 28.6 a ii [Ändr. 31]

39.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG av den 31 mars 2004 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler

Artikel 8.5

Artikel 8.6

Artikel 9.4 [Ändr. 32]

Artikel 28**

40.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder

Artikel 3.2

Artikel 12.4

Artikel 14.1 första strecksatsen

Artikel 14.1 andra strecksatsen

Artikel 14.1 tredje strecksatsen

Artikel 15.2

Artikel 24.4

Artikel 26.1

Artikel 32 sjätte stycket

Artikel 47.3 [Ändr. 33]

41.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/98/EG av den 27 januari 2003 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för insamling, kontroll, framställning, förvaring och distribution av humanblod och blodkomponenter och om ändring av direktiv 2001/83/EG

Artikel 29 första stycket**

Artikel 29 andra stycket a

Artikel 29 andra stycket b**

Artikel 29 andra stycket c**

Artikel 29, andra stycket d**

Artikel 29 andra stycket e**

Artikel 29 andra stycket f**

Artikel 29 andra stycket g**

Artikel 29 andra stycket h

Artikel 29 andra stycket i [Ändr. 34]

42.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG av den 10 juni 2002 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosttillskott

Artikel 4.2

Artikel 4.5**

Artikel 5.4 vad gäller antagandet av ”minimala dagliga intag av vitaminer och mineralämnen”

Artikel 5.4 vad gäller antagandet av ”maximala dagliga intag av vitaminer och mineralämnen”

Artikel 12.3 [Ändr. 35]

43.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/32/EG av den 7 maj 2002 om främmande ämnen och produkter i djurfoder

Artikel 7.2**

Artikel 8.1**

Artikel 8.2 andra strecksatsen

BILAGA II

Bestämmelser i rättsakter som hänvisar till det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 5a i beslut 1999/468/EG och som anpassas till systemet med delegerade akter(19)

A.  Kommunikationsnät, innehåll och teknik

1.  Europaparlamentets och rådets beslut nr 626/2008/EG av den 30 juni 2008 om urval och tillståndsgivning avseende system som tillhandahåller mobila satellittjänster

Artikel 9.3* [Ändr. 36]

2.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster)

Artikel 26.7

Artikel 27a.5 [Ändr. 37]

3.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv)

Artikel 9b.3

Artikel 10.4

Artikel 15.4

Artikel 17.6a

Artikel 19.4 [Ändr. 38]

B.  Klimatpolitik

4.  Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG av den 23 april 2009 om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020

Artikel 3.2 [Ändr. 39]

5.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG

Artikel 11a.8

Artikel 16.12 [Ändr. 40]

C.  Näringsliv

6.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG av den 17 maj 2006 om maskiner och om ändring av direktiv 95/16/EG (omarbetning)

Artikel 8.1 b jämförd med artikel 9.3 [Ändr. 41]

D.  Miljö

7.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) och om upphävande av förordning (EG) nr 761/2001 och kommissionens beslut 2001/681/EG och 2006/193/EG

Artikel 46.6 [Ändr. 42]

E.  Statistik

8.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 453/2008 av den 23 april 2008 om kvartalsstatistik över lediga platser i gemenskapen

Artikel 5.1 [Ändr. 43]

9.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 177/2008 av den 20 februari 2008 om inrättande av en gemensam ram för företagsregister för statistiska ändamål och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 2186/93

Artikel 6.3 vad gäller antagandet av ”kvalitetsrapporternas innehåll och periodicitet” jämförd med artikel 15.1 c vad gäller fastställandet av ”kvalitetsrapporternas innehåll och periodicitet”

10.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 716/2007 av den 20 juni 2007 om gemenskapsstatistik över utländska dotterbolags struktur och verksamhet

Artikel 6.3 vad gäller fastställandet av ”kvalitetsrapporternas innehåll och periodicitet” jämförd med artikel 9.2 c vad gäller fastställandet av ”kvalitetsrapporternas innehåll och periodicitet”

11.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1445/2007 av den 11 december 2007 om fastställande av gemensamma regler för rapporteringen av grunduppgifter om köpkraftspariteter och för beräkningen och spridningen av dessa

Artikel 7.4 vad gäller fastställandet av ”kvalitetsrapporternas struktur” jämförd med artikel 12.3 c vad gäller fastställande av ”kvalitetsrapporternas struktur”

12.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1552/2005 av den 7 september 2005 om statistik över yrkesutbildning på företag

Artikel 9.4 vad gäller fastställandet av ”utformningen av kvalitetsrapporterna” [Ändr. 44]

13.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 184/2005 av den 12 januari 2005 om gemenskapsstatistik över betalningsbalansen, internationell handel med tjänster och utländska direktinvesteringar

Artikel 4.3 vad gäller fastställandet av ”kvalitetsrapporternas innehåll och periodicitet”

14.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1177/2003 av den 16 juni 2003 om gemenskapsstatistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU–SILC)

Artikel 8.3

Artikel 15.5 jämförd med artikel 15.2 a vad gäller definitionen av ”det tekniska format som skall användas vid överföringen till Eurostat”

Artikel 15.5 jämförd med artikel 15.2 b

Artikel 15.5 jämförd med artikel 15.2 d [Ändr. 45]

15.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2003 av den 27 februari 2003 om arbetskostnadsindex

Artikel 8.2 jämförd med artikel 11 f vad gäller definitionen av innehållet i kvalitetsrapporterna

16.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2150/2002 av den 25 november 2002 om avfallsstatistik

Artikel 6.2 c vad gäller fastställandet av innehållet i kvalitetsrapporterna [Ändr. 46]

F.  Inre marknaden och tjänster

17.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG

Artikel 14.2 [Ändr. 47]

G.  transport och rörlighet

18.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 725/2004 av den 31 mars 2004 om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar

Artikel 10.3** [Ändr. 48]

19.  Rådets direktiv 97/70/EG av den 11 december 1997 om att införa harmoniserade säkerhetsregler för fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver

Artikel 8 a första strecksatsen [Ändr. 49]

H.  Hälso- och konsumentfrågor

20.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter

Artikel 18.2 [Ändr. 50]

21.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG

Artikel 17 andra stycket jämförd med artikel 78.1 d

Artikel 29.4 jämförd med artikel 78.1 g [Ändr. 51]

22.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002

Artikel 40 c

Artikel 40 d

Artikel 40 e

Artikel 41.1

Artikel 41.3

Artikel 42.2 d

Artikel 45.4

Artikel 48.7 c [Ändr. 52]

23.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2009 av den 13 juli 2009 om utsläppande på marknaden och användning av foder, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 och om upphävande av rådets direktiv 79/373/EEG, kommissionens direktiv 80/511/EEG, rådets direktiv 82/471/EEG, 83/228/EEG, 93/74/EEG, 93/113/EG och 96/25/EG samt kommissionens beslut 2004/217/EG

Artikel 7.2

Artikel 10.5*

Artikel 26.3 [Ändr. 53]

24.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 470/2009 av den 6 maj 2009 om gemenskapsförfaranden för att fastställa gränsvärden för farmakologiskt verksamma ämnen i animaliska livsmedel samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 2377/90 och ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004

Artikel 18** [Ändr. 54]

25.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 av den 20 december 2006 om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel

Artikel 6.1

Artikel 6.2 [Ändr. 55]

26.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel

Artikel 13.3

Artikel 13.4

Artikel 17.3 första stycket

Artikel 17.3 andra stycket b

Artikel 18.5 första stycket

Artikel 18.5 andra stycket b

Artikel 28.6 a ii [Ändr. 56]

27.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG av den 31 mars 2004 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler

Artikel 8.6

Artikel 9.4 [Ändr. 57]

28.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder

Artikel 3.2

Artikel 14.1 första strecksatsen

Artikel 14.1 andra strecksatsen

Artikel 15.2

Artikel 26.1 [Ändr. 58]

29.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/98/EG av den 27 januari 2003 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för insamling, kontroll, framställning, förvaring och distribution av humanblod och blodkomponenter och om ändring av direktiv 2001/83/EG

Artikel 29 andra stycket led i [Ändr. 59]

30.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG av den 10 juni 2002 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosttillskott

Artikel 5.4 vad gäller antagandet av ”maximala dagliga intag av vitaminer och mineralämnen” [Ändr. 60]

BILAGA III

Ändringar av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009, rådets direktiv 97/70/EG, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008, Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG och rådets förordning (EG) nr 1257/96 [Ändr. 61]

A.  MILJÖ

1)  I artikel 6.5 i förordning (EG) nr 66/2010 ska andra stycket utgå.

2)  Förordning (EG) nr 1221/2009 ska ändras på följande sätt:

a)  Artikel 16.4 ska utgå.

b)  Artikel 30.6 ska utgå. [Ändr. 62]

B.  Rörlighet och transport

3)  I artikel 8 a i direktiv 97/70/EG ska andra strecksatsen utgå.

C.  Hälso- och konsumentfrågor

4)  I artikel 23.4 i förordning (EG) nr 1333/2008 ska andra meningen utgå.

5)  Artikel 12.3 i direktiv 2002/46/EG ska utgå. [Ändr. 63]

D.  Humanitärt bistånd

6)  Artikel 15.1 i förordning (EG) nr 1257/96 ska utgå.

(1) EUT L 55, 28.02.2011, s. 13. (2) Ännu ej offentliggjort i EUT. (3) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47. (4) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 6. (5) Antagna texter, P7_TA(2014)0127. (6) Yttrande av den 21 januari 2014 (ännu inte offentliggjort i EUT). (7) Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 februari 2014. (8) Rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, 17.7.1999.s. 23). (9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13). (10) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 177/2008 av den 20 februari 2008 om inrättande av en gemensam ram för företagsregister för statistiska ändamål och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 2186/93 (EUT L 61, 5.3.2008, s. 6). (11) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 716/2007 av den 20 juni 2007 om gemenskapsstatistik över utländska dotterbolags struktur och verksamhet (EUT L 171, 29.6.2007, s. 17). (12) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1445/2007 av den 11 december 2007 om fastställande av gemensamma regler för rapporteringen av grunduppgifter om köpkraftspariteter och för beräkningen och spridningen av dessa (EUT L 336, 20.12.2007, s. 1). (13) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 184/2005 av den 12 januari 2005 om gemenskapsstatistik över betalningsbalansen, internationell handel med tjänster och utländska direktinvesteringar (EUT L 35, 8.2.2005, s. 23). (14) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2003 av den 27 februari 2003 om arbetskostnadsindex (EUT L 69, 13.3.2003, s. 1). (15) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG (EUT L 267, 10.10.2009, s. 7). (16) Rådets direktiv 97/70/EG av den 11 december 1997 om att införa harmoniserade säkerhetsregler för fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver (EGT L 34, 9.2.1998, s. 1). (17) Rådets förordning (EG) nr 1257/96 av den 20 juni 1996 om humanitärt bistånd (EGT L 163, 2.7.1996, s. 1). (18) I denna bilaga anges i informationssyfte * för de bestämmelser som hänvisar till den förkortade tidsfristen enligt artikel 2.6, ** för de bestämmelser som hänvisar till det skyndsamma förfarandet enligt artikel 3 och, *** för de bestämmelser som hänvisar till både den förkortade tidsfristen enligt artikel 2.6 och det skyndsamma förfarandet enligt artikel 3 och **** för de bestämmelser som det hänvisas till i artikel 2.5 andra stycket. [Ändr. 3] (19) I denna bilaga anges i informationssyfte ** för de bestämmelser som hänvisar till det skyndsamma förfarandet enligt artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 februari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om anpassning till artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt av ett antal rättsakter på området rättsliga frågor som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll (COM(2013)0452 – C7-0197/2013 – 2013/0220(COD))

P7_TA(2014)0113 A7-0480/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0452),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 81.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0197/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 16 oktober 2013(1),

–  med beaktande av skrivelsen från ordföranden för Regionkommittén till parlamentets talman av den 11 oktober 2013,

–  med beaktande av den gemensamma överenskommelsen om delegerade akter, godkänd av talmanskonferensen den 3 mars 2011,

–  med beaktande av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen(2), särskilt punkt 15 och bilaga I,

–  med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om befogenheter för delegering av lagstiftning(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2014 om uppföljning av delegeringen av lagstiftningsbefogenheter samt medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(4),

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A7‑0480/2013), och av följande skäl:

A.  I syfte att utarbeta lämpliga lagstiftningsinitiativ för att slutföra anpassningen till den nya rättsliga ramen åtog sig kommissionen att före utgången av 2012 göra en bedömning av hur många av de lagstiftningsakter som innehåller hänvisningar till det föreskrivande förfarandet med kontroll som fortfarande var i kraft. Kommissionens uttryckliga mål var att alla bestämmelser som hänvisar till det föreskrivande förfarandet med kontroll ska ha avlägsnats från alla lagstiftningsinstrument före utgången av parlamentets sjunde valperiod. Kommission har lagt fram de förslag som innebär att ovannämnda åtagande fullgörs, även om det skett mycket senare än väntat.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 februari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om anpassning till artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt av ett antal rättsakter på området rättsliga frågor som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 81.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(5),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(6), och

av följande skäl:

(1)  Genom Lissabonfördraget gavs lagstiftaren möjlighet att till kommissionen delegera befogenheten att anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av en lagstiftningsakt.

(2)  De åtgärder som kan omfattas av delegering av befogenheter i enlighet med artikel 290.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) motsvarar i princip de som omfattas av det föreskrivande förfarande med kontroll som införs genom artikel 5a i rådets beslut 1999/468/EG(7).

(3)  Ett antal gällande rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll bör anpassas till artikel 290 i EUF-fördraget.

(4)  Denna förordning bör inte påverka pågående förfaranden där en kommitté redan har yttrat sig i enlighet med artikel 5a i beslut 1999/468/EG före denna förordnings ikraftträdande.

(5)  När kommissionen förbereder delegerade akter på grundval av rättsakter som anpassats genom denna förordning är det särskilt viktigt att den genomför lämpliga samråd, även på expertnivå. Då kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(6)  Förenade kungariket och Irland är bundna av de rättsakter som anges i bilagan och deltar därför i antagandet och tillämpningen av denna förordning.

(7)  I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

När de rättsakter som förtecknas i bilagan till denna förordning föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 5a.1–5a.4 i beslut 1999/468/EG ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 2 i denna förordning.

Artikel 2

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Befogenheten att anta delegerade akter ska ges till kommissionen tills vidare.

3.  Delegeringen av befogenhet får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.  En antagen delegerad akt ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 3

Denna förordning ska inte påverka pågående förfaranden där en kommitté redan har yttrat sig i enlighet med artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

Artikel 4

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

Rättsakter som hänvisar till det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 5a i beslut 1999/468/EG och som anpassas till systemet med delegerade akter

1.  Rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur(8)

2.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar(9)

3.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande(10)

4.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande(11)

5.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (delgivning av handlingar) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000(12)

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT. (2) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47. (3) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 6. (4) Antagna texter, P7_TA(2014)0127. (5) EUT C 67, 6.3.2014, s. 104. (6) Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 februari 2014. (7) Rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, 17.7.1999, s. 23). (8) EGT L 174, 27.6.2001, s. 1. (9) EUT L 143, 30.4.2004, s. 15. (10) EUT L 399, 30.12.2006, s. 1. (11) EUT L 199, 31.7.2007, s. 1. (12) EUT L 324, 10.12.2007, s. 79.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 februari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om anpassning till artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt av ett antal rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll (COM(2013)0451 – C7-0198/2013 – 2013/0218(COD))

P7_TA(2014)0114 A7-0010/2014

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0451),

–  med beaktande av artikel 294.2 och artiklarna 33, 43.2, 53.1, 62, 64.2, 91, 100.2, 114, 153.2 b, 168.4 b, 172, 192.1, 207 och 338.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C7‑0198/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 16 oktober 2013(1),

–  med beaktande av skrivelsen från Regionkommitténs ordförande till parlamentets talman av den 11 oktober 2013,

–  med beaktande av den gemensamma överenskommelsen om delegerade akter, godkänd av talmanskonferensen den 3 mars 2011,

–  med beaktande av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen(2), särskilt punkt 15 och bilaga I,

–  med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om befogenheter för delegering av lagstiftning(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2014 om uppföljning av delegeringen av lagstiftningsbefogenheter samt medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(4),

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd samt utskottet för transport och turism (A7‑0010/2014).

A.  Kommissionen har åtagit sig att senast 2012 ha gjort en bedömning av hur många av de lagstiftningsakter som innehåller hänvisningar till det föreskrivande förfarandet med kontroll som fortfarande är i kraft, för att kunna förbereda lämpliga lagstiftningsinitiativ och fullfölja anpassningen till de nya rättsliga ramarna. Det uttalade målet var att alla bestämmelser som hänvisar till det föreskrivande förfarandet med kontroll skulle ha avlägsnats från alla lagstiftningsinstrument före utgången av parlamentets sjunde valperiod. Kommissionen har nu lagt fram de förslag som innebär att åtagandet uppfylls, även om det skett mycket senare än väntat.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 februari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om anpassning till artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt av ett antal rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 33, 43.2, 53.1, 62, 64.2, 91, 100.2, 114, 153.2 b, 168.4 b, 172, 192.1, 207 och 338.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(5),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(6), och

av följande skäl:

(1)  Genom Lissabonfördraget gavs lagstiftaren möjlighet att till kommissionen delegera befogenheten att anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av en lagstiftningsakt.

(2)  De åtgärder som kan omfattas av delegering av befogenheter i enlighet med artikel 290.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) motsvarar i princip de som omfattas av det föreskrivande förfarande med kontroll som införs genom artikel 5a i rådets beslut 1999/468/EG(7).

(3)  Ett antal gällande rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll bör anpassas till artikel 290 i EUF-fördraget.

(4)  Denna förordning bör inte påverka pågående förfaranden där en kommitté redan har yttrat sig i enlighet med artikel 5a i beslut 1999/468/EG före denna förordnings ikraftträdande.

(5)  Eftersom de anpassningar som görs genom denna förordning enbart avser kommittéförfaranden behöver de, i fråga om direktiv, inte införlivas av medlemsstaterna.

(6)  När kommissionen förbereder delegerade akter på grundval av rättsakter som anpassats genom denna förordning är det särskilt viktigt att den genomför lämpliga samråd, även på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.  När de rättsakter som förtecknas i bilagan till denna förordning föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 5a.1–5a.5 i beslut 1999/468/EG ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 2 i denna förordning.

2.  När de rättsakter som förtecknas i bilagan till denna förordning föreskriver tillämpning av det skyndsamma förfarande som avses i artikel 5a.6 i beslut 1999/468/EG ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter genom det skyndsamma förfarandet i artikel 3 i denna förordning.

Artikel 2

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Befogenheten att anta delegerade akter ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år efter det att denna förordning har trätt i kraft. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 1]

3.  Delegeringen av befogenhet får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.  En antagen delegerad akt ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Genom undantag från första stycket ska perioden för invändningar vara tre månader, och på initiativ av Europaparlamentet eller rådet ska den kunna förlängas med ytterligare tre månader avseende delegerade akter som antas enligt de förordningar som anges i bilagan i punkterna 81(8), 82(9), 85(10), 86(11) och 90‒93(12) i avsnitt G samt i punkt 95(13) i avsnitt H. [Ändr. 2]

6.  När de rättsakter som förtecknas i bilagan till denna förordning föreskriver att den tidsfrist som avses i artikel 5a.3 c i beslut 1999/468/EG ska förkortas i enlighet med artikel 5a.5 b i samma beslut, ska perioderna i punkt 5 i den här artikeln fastställas till en månad.

Artikel 3

1.  Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.

2.  Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 2.5. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten utan dröjsmål efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om invändning.

Artikel 4

Denna förordning ska inte påverka pågående förfaranden där en kommitté redan har yttrat sig i enlighet med artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

Artikel 5

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

Rättsakter som hänvisar till det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 5a i beslut 1999/468/EG och som anpassas till systemet med delegerade akter(14)

A.  Kommunikationsnät, innehåll och teknik

1.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation)

2.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv).

B.  Sysselsättning, socialpolitik och inkludering

3.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/148/EG av den 30 november 2009 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för asbest i arbetet**

4.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/104/EG av den 16 september 2009 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av arbetsutrustning i arbetet (andra särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

5.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/25/EG av den 5 april 2006 om för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (artificiell optisk strålning) i arbetet (nittonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

6.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/37/EG av den 29 april 2004 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet (sjätte särdirektivet enligt artikel 16.1 i rådets direktiv 89/391/EEG)**

7.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/10/EG av den 6 februari 2003 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (buller) i arbetet (sjuttonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

8.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/44/EG av den 25 juni 2002 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (vibration) i arbetet (sextonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

9.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/54/EG av den 18 september 2000 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för biologiska agens i arbetet (sjunde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

10.  Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/92/EG av den 16 december 1999 om minimikrav för förbättring av säkerhet och hälsa för arbetstagare som kan utsättas för fara orsakad av explosiv atmosfär (femtonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

11.  Rådets direktiv 98/24/EG av den 7 april 1998 om skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet mot risker som har samband med kemiska agenser i arbetet (fjortonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

12.  Rådets direktiv 93/103/EG av den 23 november 1993 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbete ombord på fiskefartyg (trettonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

13.  Rådets direktiv 92/104/EEG av den 3 december 1992 om minimikrav för förbättring av arbetstagarnas säkerhet och hälsa inom utvinningsindustri ovan och under jord (tolfte särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

14.  Rådets direktiv 92/91/EEG av den 3 november 1992 om minimikrav för förbättring av arbetstagarnas säkerhet och hälsa inom den del av utvinningsindustrin som utnyttjar borrning (elfte särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

15.  Rådets direktiv 92/58/EEG av den 24 juni 1992 om minimikrav beträffande varselmärkning och signaler för hälsa och säkerhet i arbetet (nionde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

16.  Rådets direktiv 92/57/EEG av den 24 juni 1992 om minimikrav för säkerhet och hälsa på tillfälliga eller rörliga byggarbetsplatser (åttonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

17.  Rådets direktiv 92/29/EEG av den 31 mars 1992 om minimikrav avseende säkerhet och hälsa för förbättrad medicinsk behandling ombord på fartyg**

18.  Rådets direktiv 90/270/EEG av den 29 maj 1990 om minimikrav för säkerhet och hälsa i arbete vid bildskärm (femte särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

19.  Rådets direktiv 90/269/EEG av den 29 maj 1990 om minimikrav för hälsa och säkerhet vid manuell hantering av laster där det finns risk för att arbetstagare drabbats av skador, särskilt i ryggen (fjärde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

20.  Rådets direktiv 89/656/EEG av den 30 november 1989 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av personlig skyddsutrustning på arbetsplatsen (tredje särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

21.  Rådets direktiv 89/654/EEG av den 30 november 1989 om minimikrav för säkerhet och hälsa på arbetsplatsen (första särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

22.  Rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet**

C.  Klimatåtgärder

23.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 av den 16 september 2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet

24.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG av den 23 april 2009 om geologisk lagring av koldioxid och ändring av rådets direktiv 85/337/EEG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, 2001/80/EG, 2004/35/EG, 2006/12/EG och 2008/1/EG samt förordning (EG) nr 1013/2006

D.  Energi

25.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar

26.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005

27.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003

28.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter

29.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG

30.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG

E.  Näringsliv

31.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009 av den 13 juli 2009 om krav för typgodkännande av allmän säkerhet hos motorfordon och deras släpvagnar samt av de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för dem

32.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 595/2009 av den 18 juni 2009 om typgodkännande av motorfordon och motorer vad gäller utsläpp från tunga fordon (Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon samt om ändring av förordning (EG) nr 715/2007 och direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiven 80/1269/EEG, 2005/55/EG och 2005/78/EG

33.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter

34.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 79/2009 av den 14 januari 2009 om typgodkännande av vätgasdrivna motorfordon och om ändring av direktiv 2007/46/EG

35.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/48/EG av 18 juni 2009 om leksakers säkerhet

36.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG av den 6 maj 2009 om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen

37.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/34/EG av den 23 april 2009 om gemensamma föreskrifter för både mätdon och metrologiska kontrollmetoder (omarbetning)

38.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (ramdirektiv)

39.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG

40.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/10/EG av den 11 februari 2004 om harmonisering av lagar och andra författningar om tillämpningen av principerna för god laboratoriesed och kontrollen av tillämpningen vid prov med kemiska ämnen

41.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/9/EG av den 11 februari 2004 om tillsyn och kontroll avseende god laboratoriesed (GLP)

42.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2003/2003 av den 13 oktober 2003 om gödselmedel

43.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/14/EG av den 8 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om buller i miljön från utrustning som är avsedd att användas utomhus

44.  Europaparlamentets och rådets direktiv 97/68/EG av den 16 december 1997 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från förbränningsmotorer som skall monteras i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg

45.  Rådets direktiv 75/324/EEG av den 20 maj 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande aerosolbehållare

F.  Miljö

46.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1007/2009 av den 16 september 2009 om handel med sälprodukter

47.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar

48.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/126/EG av den 21 oktober 2009 om återvinning av bensinångor steg II, vid tankning av motorfordon på bensinstationer

49.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006**

50.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (ramdirektivet om avfall)

51.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (ramdirektiv om en marin strategi)

52.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa

53.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EG av den 23 oktober 2007 om bedömning och hantering av översvämningsrisker

54.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire)

55.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall [Ändr. 4]

56.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 166/2006 av den 18 januari 2006 om upprättande av ett europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar och om ändring av rådets direktiv 91/689/EEG och 96/61/EG

57.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG av den 12 december 2006 om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring

58.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG av den 15 mars 2006 om hantering av avfall från utvinningsindustrin och om ändring av direktiv 2004/35/EG

59.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/7/EG av 15 februari 2006 om förvaltning av badvattenkvaliteten och om upphävande av direktiv 76/160/EEG

60.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 av den 29 april 2004 om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG

61.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/107/EG av den 15 december 2004 om arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten i luften

62.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/42/EG av den 21 april 2004 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa färger och lacker samt produkter för fordonsreparationslackering och om ändring av direktiv 1999/13/EG

63.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG av den 25 juni 2002 om bedömning och hantering av omgivningsbuller

64.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/81/EG av den 23 oktober 2001 om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar

65.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område

66.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon

67.  Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall

68.  Rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten

69.  Rådets direktiv 96/59/EG av den 16 september 1996 om bortskaffande av polyklorerade bifenyler och polyklorerade terfenyler (PCB/PCT)

70.  Europaparlamentets och rådets direktiv 94/63/EG av den 20 december 1994 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska ämnen (VOC) vid lagring av bensin och vid distribution av bensin från depåer till bensinstationer

71.  Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall

72.  Rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket

73.  Rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse

74.  Rådets direktiv 86/278/EEG av den 12 juni 1986 om skyddet för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket

G.  Statistik

75.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1185/2009 av den 25 november 2009 om statistik om bekämpningsmedel

76.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1338/2008 av den 16 december 2008 om gemenskapsstatistik om folkhälsa och hälsa och säkerhet i arbetet

77.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1166/2008 av den 19 november 2008 om undersökningar om jordbrukets struktur och en undersökning om produktionsmetoder inom jordbruket samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 571/88

78.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1099/2008 av den 22 oktober 2008 om energistatistik

79.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 763/2008 av den 9 juli 2008 om folk- och bostadsräkningar

80.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 452/2008 av den 23 april 2008 om framställning och utveckling av statistik om utbildning och livslångt lärande

81.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 451/2008 av 23 april 2008 om fastställande av en ny statistisk indelning av produkter efter näringsgren (CPA) och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3696/93**** [Ändr. 5]

82.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 295/2008 av den 11 mars 2008 om statistik över företagsstrukturer (omarbetning)**** [Ändr. 6]

83.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007 av den 11 juli 2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 311/76 om utarbetande av statistik beträffande utländska arbetstagare

84.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 458/2007 av den 25 april 2007 om det europeiska systemet för integrerad statistik över socialt skydd (Esspros)

85.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90 och vissa EG-förordningar om särskilda statistikområden**** [Ändr. 7]

86.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1161/2005 av den 6 juli 2005 om sammanställning av kvartalsvisa icke-finansiella räkenskaper efter institutionell sektor**** [Ändr. 8]

87.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 808/2004 av den 21 april 2004 om gemenskapsstatistik om informationssamhället

88.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (NUTS)

89.  Rådets förordning (EG) nr 530/1999 av den 9 mars 1999 om strukturstatistik över löner och arbetskraftskostnader

90.  Rådets förordning (EG) nr 1165/98 av den 19 maj 1998 om konjunkturstatistik**** [Ändr. 9]

91.  Rådets förordning (EG) nr 2494/95 av den 23 oktober 1995 om harmoniserade konsumentprisindex**** [Ändr. 10]

92.  Rådets förordning (EEG) nr 696/93 av den 15 mars 1993 om statistiska enheter för observation och analys av produktionssystemet inom gemenskapen**** [Ändr. 11]

93.  Rådets förordning (EEG) nr 3924/91 av den 19 december 1991 om en statistisk undersökning av industriproduktionen i gemenskapen**** [Ändr. 12]

H.  Inre marknaden och tjänster

94.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden

95.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder**** [Ändr. 13]

96.  Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna

I.  Rörlighet och transport

97.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/2009 av 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för persontransporter med buss och om ändring av förordning (EG) nr 561/2006

98.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG

99.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 392/2009 av den 23 april 2009 om transportörens skadeståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss

100.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg

101.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/33/EG av den 23 april 2009 om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon

102.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG av den 23 april 2009 om grundläggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om ändring av rådets direktiv 1999/35/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG

103.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/15/EG av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed

104.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 300/2008 av den 11 mars 2008 om gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten och om upphävande av förordning (EG) nr 2320/2002**

105.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/96/EG av den 19 november 2008 om förvaltning av vägars säkerhet

106.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG av den 24 september 2008 om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar*

107.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 av den 23 oktober 2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer

108.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/59/EG av den 23 oktober 2007 om behörighetsprövning av lokförare som framför lok och tåg på järnvägssystemet i gemenskapen**

109.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort (omarbetning)

110.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 336/2006 av den 15 februari 2006 om genomförande av Internationella säkerhetsorganisationskoden i gemenskapen och upphävande av rådets förordning (EG) nr 3051/95

111.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/87/EG av den 12 december 2006 om tekniska föreskrifter för fartyg in inlandssjöfart***

112.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2111/2005 av den 14 december 2005 om upprättande av en gemenskapsförteckning över alla lufttrafikföretag som förbjudits att bedriva verksamhet inom gemenskapen och om information till flygpassagerare om vilket lufttrafikföretag som utför en viss flygning

113.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/65/EG av den 26 oktober 2005 om ökat hamnskydd**

114.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/44/EG av den 7 september 2005 om harmoniserade flodinformationstjänster (RIS) på inre vattenvägar i gemenskapen

115.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 868/2004 av den 21 april 2004 om skydd mot sådana subventioner och sådan illojal prissättning vid tillhandahållandet av lufttrafiktjänster från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen som skadar EG-lufttrafikföretag

116.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 789/2004 av den 21 april 2004 om överföring av lastfartyg och passagerarfartyg mellan register inom gemenskapen och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 613/91

117.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 785/2004 av den 21 april 2004 om försäkringskrav för lufttrafikföretag och luftfartygsoperatörer

118.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/54/EG av den 29 april 2004 om minimikrav för säkerhet i tunnlar som ingår i det transeuropeiska vägnätet

119.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/52/EG av 29 april 2004 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem i gemenskapen

120.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 782/2003 av den 14 april 2003 om förbud mot tennorganiska föreningar på fartyg

121.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG av den 15 juli 2003 om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 och rådets direktiv 91/439/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 76/914/EEG

122.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/25/EG av den 14 april 2003 om särskilda stabilitetskrav för ro-ro-passagerarfartyg

123.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 av den 5 november 2002 om inrättande av en kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS) och om ändring av förordningarna om sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg

124.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG

125.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/30/EG av den 26 mars 2002 om regler och förfaranden för att av bullerskäl införa driftsrestriktioner vid flygplatser i gemenskapen

126.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/96/EG av den 4 december 2001 om fastställande av harmoniserade krav och förfaranden för säker lastning och lossning av bulkfartyg

127.  Rådets direktiv 1999/35/EG av den 29 april 1999 om ett system med obligatoriska besiktningar för en säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik

128.  Rådets direktiv 98/41/EG av den 18 juni 1998 om registrering av personer som färdas ombord på passagerarfartyg som ankommer till eller avgår från hamnar i gemenskapens medlemsstater

129.  Rådets direktiv 96/50/EG av den 23 juli 1996 om harmonisering av villkoren för att erhålla nationella förarbevis för gods- eller personbefordran på gemenskapens inre vattenvägar

130.  Rådets direktiv 95/50/EG av den 6 oktober 1995 om enhetliga förfaranden för kontroller av vägtransporter av farligt gods

131.  Rådets förordning (EEG) nr 3922/91 av den 16 december 1991 om harmonisering av tekniska krav och administrativa förfaranden inom området civil luftfart

132.  Rådets direktiv 91/672/EEG av den 16 december 1991 om det ömsesidiga erkännandet av båtförarcertifikat för transport av gods och passagerare på inre vattenvägar

J.  Hälso- och konsumentfrågor

133.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel

134.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/54/EG av den 18 juni 2009 om utvinning och saluförande av naturliga mineralvatten**

135.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/41/EG av den 6 maj 2009 om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (omarbetning)

136.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/32/EG av den 23 april 2009 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om extraktionsmedel vid framställning av livsmedel och livsmedelsingredienser

137.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG

138.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1394/2007 av den 13 november 2007 om läkemedel för avancerad terapi och om ändring av direktiv 2001/83/EG och förordning (EG) nr 726/2004

139.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1901/2006 av den 12 december 2006 om läkemedel för pediatrisk användning och om ändring av förordning (EEG) nr 1768/92, direktiv 2001/20/EG, direktiv 2001/83/EG och förordning (EG) nr 726/2004

140.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005 av 12 januari 2005 om fastställande av krav för foderhygien

141.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1935/2004 av den 27 oktober 2004 om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel och om upphävande av direktiven 80/590/EEG och 98/109/EEG***

142.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel

143.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung

144.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien

145.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet

146.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003 av den 17 november 2003 om bekämpning av salmonella och vissa andra livsmedelsburna zoonotiska smittämnen

147.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2065/2003 av den 10 november 2003 om rökaromer som används eller är avsedda att användas i eller på livsmedel

148.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser

149.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 av den 22 september 2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer och om ändring av direktiv 2001/18/EG

150.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/99/EG av den 17 november 2003 om övervakning av zoonoser och zoonotiska smittämnen, om ändring av rådets beslut 90/424/EEG och om upphävande av rådets direktiv 92/117/EEG**

151.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet

152.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati

153.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel

154.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG

155.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 141/2000 av 16 december 1999 om särläkemedel

156.  Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/2/EG av den 22 februari 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om livsmedel och livsmedelsingredienser som behandlats med joniserande strålning***

157.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 av den 27 januari 1997 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser

158.  Rådets förordning (EEG) nr 315/93 av den 8 februari 1993 om fastställande av gemenskapsförfaranden för främmande ämnen i livsmedel**

159.  Rådets direktiv 89/108/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om djupfrysta livsmedel

K.  Skatter och tullar

160.  Europaparlamentets och rådets beslut nr 70/2008/EG av den 15 januari 2008 om en papperslös miljö för tullen och handeln

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT. (2) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47. (3) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 6. (4) Antagna texter, P7_TA(2014)0127. (5) Yttrande av den 16 oktober 2013 (ännu inte offentliggjort i EUT). (6) Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 februari 2014. (7) Rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, 17.7.1999, s. 23). (8) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 451/2008 av 23 april 2008 om fastställande av en ny statistisk indelning av produkter efter näringsgren (CPA) och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3696/93 (EUT L 145, 4.6.2008, s. 65). (9) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 295/2008 av den 11 mars 2008 om statistik över företagsstrukturer (EUT L 97, 9.4.2008, s. 13). (10) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90 och vissa EG-förordningar om särskilda statistikområden (EUT L 393, 30.12.2006, s. 1). (11) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1161/2005 av den 6 juli 2005 om sammanställning av kvartalsvisa icke-finansiella räkenskaper efter institutionell sektor (EUT L 191, 22.7.2005, s. 22). (12) Rådets förordning (EG) nr 1165/98 av den 19 maj 1998 om konjunkturstatistik (EGT L 162, 5.6.1998, s. 1), rådets förordning (EG) nr 2494/95 av den 23 oktober 1995 om harmoniserade konsumentprisindex (EGT L 257, 27.10.1995, s. 1), rådets förordning (EEG) nr 696/93 av den 15 mars 1993 om statistiska enheter för observation och analys av produktionssystemet inom gemenskapen (EGT L 76, 30.3.1993, s. 1) och rådets förordning (EEG) nr 3924/91 av den 19 december 1991 om en statistisk undersökning av industriproduktionen i gemenskapen (EGT L 374, 31.12.1991, s. 1). (13) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (EGT L 243, 11.9.2002, s. 1). (14) I denna bilaga anges i informationssyfte * för de rättsakter som hänvisar till den förkortade tidsfristen enligt artikel 2.6, ** för de rättsakter som hänvisar till det skyndsamma förfarandet enligt artikel 3, *** för de rättsakter som hänvisar till både den förkortade tidsfristen enligt artikel 2.6 och det skyndsamma förfarandet enligt artikel 3 och för rättsakter som det hänvisas till i artikel 2.5 andra stycket anges i denna bilaga med ****. [Ändr. 3]

Europaparlamentets beslut av den 25 februari 2014 om nomineringen av Oskar Herics till ämbetet som ledamot av revisionsrätten (C7-0009/2014 – 2014/0802(NLE))

P7_TA(2014)0115 A7-0128/2014

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C7‑0009/2014),

–  med beaktande av artikel 108 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7‑0128/2014) och av följande skäl:

A.  Europaparlamentets budgetkontrollutskott har granskat den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

B.  Budgetkontrollutskottet höll den 17 februari 2014 en utfrågning med den kandidat som rådet föreslagit till ämbetet som ledamot av revisionsrätten.

1.  Europaparlamentet tillstyrker rådets förslag till utnämning av Oskar Herics till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

Europaparlamentets beslut av den 25 februari 2014 om ändring av artikel 136 i Europaparlamentets arbetsordning om ledamöternas närvaro vid plenarsammanträden (2013/2033(REG))

P7_TA(2014)0116 A7-0038/2014

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av förslaget till ändring av arbetsordningen B7‑0051/2013,

–  med beaktande av Europaparlamentets beslut av den 28 september 2005 om antagande av Europaparlamentets ledamotsstadga (2005/684/EG, Euratom)(1),

–  med beaktande av beslutet av Europaparlamentets presidium av den 19 maj och 9 juli 2008 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets ledamotsstadga(2),

–  med beaktande av artiklarna 211 och 212 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0038/2014).

1.  Europaparlamentet beslutar att införa nedanstående ändring i arbetsordningen.

2.  Europaparlamentet påminner om att ändringen ska träda i kraft den första dagen i nästa sammanträdesperiod.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.

Nuvarande lydelse   Ändring Ändring 1 Europaparlamentets arbetsordning Artikel 136 – punkt 2 2.  Namnen på de ledamöter som är närvarande enligt närvarolistan ska föras till protokollet från varje sammanträde. 2.  Namnen på de ledamöter som är närvarande enligt närvarolistan ska föras till protokollet från varje sammanträde som ”närvarande”. Namnen på de ledamöter som av talmannen är befriade från skyldigheten att närvara ska föras till protokollet från varje sammanträde som ”befriad från närvaro”.

(1) EUT L 262, 7.10.2005, s. 1. (2) EUT C 159, 13.7.2009, s. 1.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 februari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 443/2009 för att fastställa tillvägagångssätten för att till 2020 uppnå målet att minska koldioxidutsläppen från nya personbilar (COM(2012)0393 – C7-0184/2012 – 2012/0190(COD))

P7_TA(2014)0117 A7-0151/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0393),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0184/2012),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 12 december 2012(1),

–  med beaktande av yttrandet från Regionkommittén,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 29 november 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för transport och turism (A7-0151/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 februari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om ändring av förordning (EG) nr 443/2009 för att fastställa tillvägagångssätten för att till 2020 uppnå målet att minska koldioxidutsläppen från nya personbilar

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 333/2014.)

(1) EUT C 44, 15.2.2013, s. 109.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 februari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken (COM(2013)0161 – C7-0087/2013 – 2013/0088(COD))

P7_TA(2014)0118 A7-0031/2014

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0161),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 118.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0087/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet av den 14 oktober 2013 från utskottet för rättsliga frågor över användningen av delegerade akter,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för internationell handel och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0031/2014).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att kodifiera förordningen när lagstiftningsförfarandet har avslutats.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 februari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 118.1 i detta,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(1), och

av följande skäl:

(1)  Genom rådets förordning (EG) nr 40/94(2), 2009 kodifierad som rådets förordning (EG) nr 207/2009(3), skapades ett system med varumärkesskydd särskilt för Europeiska unionen som gav skydd för varumärken på EU-nivå parallellt med det skydd för varumärken som finns på medlemsstatsnivå enligt de nationella varumärkessystem som harmoniseras genom rådets direktiv 89/104/EEG(4), kodifierat som Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG(5).

(2)  Som en följd av Lissabonfördragets ikraftträdande bör terminologin i förordning (EG) nr 207/2009 aktualiseras. Detta innebär inbegriper att ”gemenskapsvarumärke” bör ersättas med ”europeiskt varumärke EU-varumärke”. I linje med den gemensamma strategin rörande decentralisering av organ som överenskoms i juli 2012 av Europaparlamentet, rådet och kommissionen bör namnet ”Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)” ersättas med ”Europeiska unionens byrå för varumärken, mönster och modeller immateriella rättigheter” (nedan kallad byrån). [Ändr. 1]

(3)  I enlighet med sitt meddelande av den 16 juli 2008 om en europeisk strategi för industriell äganderätt(6) har kommissionen genomfört en grundlig utvärdering av den övergripande funktionen av varumärkessystemet som helhet. Utvärderingen har omfattat såväl EU-nivå och nationell nivå som samverkan mellan de båda nivåerna.

(4)  I sina slutsatser av den 25 maj 2010 om den framtida översynen av varumärkessystemet i EU(7) uppmanar rådet kommissionen att lägga fram förslag för översyn av förordning (EG) nr 207/2009 och direktiv 2008/95/EG.

(5)  Den erfarenhet som vunnits sedan systemet för gemenskapsvarumärken inrättades visar att företag både inom och utanför EU har accepterat systemet, som har blivit ett framgångsrikt och hållbart komplement och alternativ till varumärkesskyddet på medlemsstatsnivå. [Ändr. 2]

(6)  Nationella varumärken behövs dock fortfarande för företag som inte vill skydda sina varumärken på EU-nivå eller som inte kan få ett EU-omspännande skydd samtidigt som det inte finns några hinder för ett nationellt skydd. Det bör överlämnas åt varje person som söker varumärkesskydd att välja om detta ska sökas i form av ett nationellt märke i en eller flera medlemsstater, endast som EU-varumärke eller båda delarna.

(7)  Utvärderingen av gemenskapsvarumärkessystemets övergripande funktion bekräftade att många aspekter av systemet, bland annat dess grundprinciper, fungerar och fortfarande uppfyller företagens behov och förväntningar, men kommissionen drog i sitt meddelande ”En inre marknad för immateriella rättigheter” av den 24 maj 2011(8) slutsatsen att EU:s varumärkessystem behöver moderniseras för att som helhet bli mer effektivt, ändamålsenligt och konsekvent och anpassas till utvecklingen av internet.

(8)  Parallellt med förbättringar och ändringar av gemenskapsvarumärkessystemet bör nationell varumärkeslagstiftning och -praxis harmoniseras ytterligare och anpassas till EU:s varumärkessystem i den grad som behövs för att så långt som möjligt skapa lika villkor för registrering och skydd av varumärken i hela EU.

(9)  För att tillåta större flexibilitet samtidigt som rättssäkerheten ökas när det gäller återgivningen av varumärken bör kravet på att märken ska kunna återges grafiskt utgå från definitionen av ett europeiskt varumärke EU-varumärke. Ett tecken bör få återges i registret över Europeiska unionens varumärken i valfri lämplig form, därmed inte nödvändigtvis i grafisk form, så länge återgivningen är tillräckligt klar och precis tecknet kan återges på ett sätt som är tydligt, precist, självständigt, lättillgängligt, varaktigt och objektivt. Ett tecken bör därför få återges i valfri lämplig form som tar hänsyn till allmänt tillgänglig teknik och gör det möjligt för att behöriga myndigheter och allmänheten ska kunna att klart och precist bedöma vilket skyddsomfång varumärket ger. [Ändr. 3]

(10)  De gällande bestämmelserna i förordning (EG) nr 207/2009 erbjuder inte samma skyddsnivå för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar som andra instrument i unionslagstiftningen. Därför är det nödvändigt att klargöra de absoluta registreringshindren när det gäller ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar och att säkerställa full överensstämmelse med relevant unionslagstiftning gällande skydd av dessa immateriella rättigheter. För överensstämmelse med annan unionslagstiftning bör omfattningen av dessa absoluta registreringshinder utökas till att täcka även skyddade traditionella uttryck för vin och garanterade traditionella specialiteter.

(11)  Varumärken som söks med skrift eller språk som inte är begripliga i unionen bör inte förtjäna skydd om deras registrering skulle ha avslagits på grund av absoluta registreringshinder vid översättning till någon av medlemsstaternas officiella språk.

(12)  Det bör göras svårare att tillägna sig varumärkesskydd på ett ohederligt sätt genom att möjligheterna att invända mot ansökningar om EU-varumärken som inges i ond tro utökas.

(13)  I syfte att bevara ett starkt skydd för rättigheterna i samband med ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar som skyddas på EU-nivå är det nödvändigt att klargöra att dessa rättigheter ger rätt att invända mot registrering av yngre EU-varumärken, oavsett om det dessutom finns registreringshinder som granskaren kan ta hänsyn till på eget initiativ.

(14)  För att säkerställa rättssäkerhet och full överensstämmelse med prioritetsprincipen, enligt vilken ett tidigare registrerat varumärke ges företräde framför senare registrerade varumärken, är det nödvändigt att fastställa att verkställigheten av rättigheter som är knutna till ett EU-varumärke inte bör påverka rättigheter som innehavare förvärvat före ansöknings- eller prioritetsdatum för EU-varumärket. Detta följer artikel 16.1 i avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter av den 15 april 1994(9).

(15)  För att säkerställa rättssäkerhet och klarhet är det nödvändigt att klargöra att inte bara när varumärken liknar varandra utan också när ett identiskt tecken används för identiska varor och tjänster, bör skydd beviljas för ett europeiskt varumärke endast om och i den mån varumärkets huvudfunktion, som är att garantera varornas eller tjänsternas kommersiella ursprung, påverkas negativt. [Ändr. 4]

(16)  Oklarhet om vilken den kommersiella källan är för varor och tjänster kan föreligga om ett företag använder samma eller ett liknande tecken som firmanamn på ett sätt som ger en koppling mellan företaget som bär namnet och de varor eller tjänster som kommer från det företaget. Intrång i ett EU-varumärke bör därför även innefatta användning av tecknet som ett firmanamn eller liknande beteckning så länge användningens syfte är att särskilja varor eller tjänster med avseende på deras kommersiella ursprung.

(17)  För att säkra rättssäkerhet och full överensstämmelse med specifik unionslagstiftning är det lämpligt att föreskriva att innehavaren av ett EU-varumärke bör ha rätt att förbjuda en tredje part att använda ett tecken i jämförande reklam när sådan jämförande reklam strider mot Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG(10).

(18)  För att stärka varumärkesskyddet och bekämpa varumärkesförfalskning mer effektivt, och utan att det påverkar Världshandelsorganisationens (WTO) regler, framför allt Gattavtalets artikel V om fri transitering, bör innehavaren av ett EU-varumärke ha rätt att hindra tredje parter från att till unionens tullområde föra in varor utan att dessa övergått övergår till fri omsättning där, i de fall sådana varor kommer från tredjeländer och utan tillstånd bär ett varumärke som i stort sett är identiskt med det EU-varumärke som registrerats för sådana varor. Detta bör inte påverka den smidiga transiteringen av generiska läkemedel samt bör ske i överensstämmelse med Europeiska unionens internationella skyldigheter, särskilt det som anges i WTO:s ministerförklaring från Doha om Trips-avtalet och folkhälsa, vilken antogs den 14 november 2001. [Ändr. 115]

(18a)  Innehavaren av ett EU-varumärke bör ha rätt att vidta relevanta rättsliga åtgärder, bl.a. genom att utöva rätten att uppmana nationella tullmyndigheter att vidta åtgärder i fråga om varor som påstås överträda innehavarens rättigheter, såsom kvarhållande och förstöring i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013(11). [Ändr. 6]

(18b)  I artikel 28 i förordning (EU) nr 608/2013 föreskrivs det att en rättighetsinnehavare ska vara ansvarsskyldig för skador gentemot varuinnehavaren, bl.a. om det senare konstateras att varorna i fråga inte gör intrång i en immateriell rättighet. [Ändr. 7]

(18c)  Medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa smidig transitering av generiska läkemedel. Innehavaren av ett EU-varumärke bör inte ha rätt att hindra någon tredje part från att i samband med kommersiell verksamhet föra in varor i tullområdet för en medlemsstat på grundval av upplevda eller faktiska likheter mellan det internationella generiska namnet (INN) på den aktiva substansen i läkemedlen och ett registrerat varumärke. [Ändr. 8]

(19)  För att mer effektivt förhindra införsel av intrångsgörande varumärkesförfalskade varor, särskilt när det gäller försäljning via internet av varor som levererats som småförsändelser enligt definitionen i förordning (EU) nr 608/2013, bör innehavaren av ett EU-varumärke som registrerats på ett giltigt sätt ha rätt att förbjuda import av sådana varor till unionen om det endast är avsändaren av de varumärkesförfalskade varorna som verkar för kommersiella ändamål i näringsverksamhet. I fall där sådana åtgärder vidtas bör medlemsstaterna se till att de personer eller enheter som beställt varorna informeras om skälet till åtgärderna och om sina rättigheter gentemot avsändaren. [Ändr. 9]

(20)  För att göra det möjligt för innehavare av EU-varumärken att bekämpa varumärkesförfalskning mer effektivt bör de ha rätt att förbjuda att ett intrångsgörande märke anbringas på varor och på förberedande rättsakter före anbringandet.

(21)  De exklusiva rättigheter ett EU-varumärke ger bör inte ge innehavaren rätt att förbjuda användning av tecken eller upplysningar som används på ett rättvist sätt och i enlighet med hederliga metoder inom industri och handel. För att skapa lika villkor för firmanamn och varumärken vid tvister mot bakgrund av att firmanamn regelbundet beviljas obegränsat skydd mot yngre varumärken bör sådan användning anses innefatta användning endast av ens eget namn. Vidare bör användningen inkludera beskrivande eller icke särskiljande tecken eller upplysningar i allmänhet. Vidare bör innehavaren inte ha rätt att förhindra rättvis och hederlig användning av EU-varumärket för att identifiera eller hänvisa till varor och tjänster som innehavarens.

(22)  För att säkerställa rättssäkerhet och skydda lagligen förvärvade varumärkesrättigheter är det lämpligt och nödvändigt att, utan att det påverkar principen att det yngre varumärket inte kan göras gällande mot det äldre varumärket, fastställa att innehavare av europeiska varumärken EU-varumärken inte bör ha rätt att invända mot användning av ett yngre varumärke när detta förvärvades vid en tidpunkt när det äldre varumärket inte kunde göras gällande mot det yngre varumärket. Vid genomförandet av kontroller bör tullmyndigheterna utnyttja de befogenheter och förfaranden enligt unionslagstiftningen som är relevanta för tillämpningen av bestämmelserna om tullens kontroll av att immateriella rättigheter efterlevs. [Ändr. 10]

(23)  Av rättviseskäl och för rättssäkerhetens skull bör användning av ett EU-varumärke som skiljer sig med avseende på elementen på ett sätt som inte förändrar märkets särskiljande karaktär i den form det är registrerat räcka för att upprätthålla gällande rättigheter, oavsett om varumärket även är registrerat i den form som används eller inte.

(24)  Förordningen (EG) nr 207/2209 ger kommissionen befogenhet att anta bestämmelser för genomförande av den förordningen. Som en följd av Lissabonfördragets ikraftträdande behöver de befogenheter kommissionen ges enligt förordning (EG) nr 207/2009 anpassas till artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(25)  Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(26)  För att säkerställa en effektiv registrering av rättsakter som gäller EU-varumärket som förmögenhetsobjekt och säkerställa öppenhet för registret över EU-varumärken bör befogenheten att anta delegerade rättsakter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att definiera vissa skyldigheter för sökanden avseende specifika varumärken, detaljerna i förfarandena för att överlåta EU-varumärken, att skapa och överföra begränsad sakrätt, exekutiva åtgärder, deltagande i insolvensförfaranden och beviljande eller överföring av en licens i registret samt när det gäller att annullera eller ändra relevanta poster.

(27)  Med tanke på den gradvisa minskningen av och obetydliga antalet ansökningar om gemenskapsvarumärken som inges till medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt (medlemsstaternas varumärkesmyndigheter) bör det endast vara tillåtet att inge ansökningar om EU-varumärken till byrån.

(28)  EU-varumärkesskyddet beviljas i förhållande till specifika varor eller tjänster vars art och antal avgör omfattningen av det skydd varumärkesinnehavaren beviljas. Därför är det nödvändigt att i förordning (EG) nr 207/2209 fastställa bestämmelser för beteckning och klassificering av varor och tjänster och att säkerställa rättssäkerhet och en sund förvaltning genom att kräva att varor och tjänster för vilka skydd söks identifieras tillräckligt klart och precist av sökanden för att behöriga myndigheter och ekonomiska aktörer ska kunna bedöma varumärkets skyddsomfång. Användning av allmänna uttryck bör tolkas som att de innefattar alla varor och tjänster som uppenbart omfattas av uttrycket enligt en strikt bokstavstolkning. Innehavare av EU-varumärken vilka på grund av byråns tidigare praxis registrerats med avseende på hela rubriken för en klass i Niceklassificeringen bör ges möjlighet att anpassa sina beskrivningar av varor och tjänster för att se till att innehållet i registret uppfyller kraven på klarhet och precision enligt EU-domstolens rättspraxis.

(29)  För att skapa ett effektivt och ändamålsenligt system för ingivning av ansökningar om EU-varumärken, inklusive anspråk på prioritet och företräde, bör befogenheten att anta delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa medlen och formaliteterna för att inge en ansökan om EU-varumärke, närmare uppgifter om de formella villkoren för en ansökan om EU-varumärke, ansökans innehåll, typen av ansökningsavgift samt närmare uppgifter om förfarandena för att säkerställa ömsesidighet och för att göra anspråk på prioritet från en tidigare ansökan, utställningsprioritet och företräde för ett nationellt varumärke. [Ändr. 11]

(30)  Det gällande systemet för granskning av EU- och nationella varumärken är varken tillförlitligt eller effektivt. Det bör därför ersättas genom att heltäckande, snabba och kraftfulla sökmaskiner för fri och allmän användning görs tillgängliga inom ramen för samarbetet mellan byrån och medlemsstaternas varumärkesmyndigheter.

(31)  För att säkerställa en effektiv, ändamålsenlig och snabb granskning och registrering av ansökningar om EU-varumärken från byråns sida, med användning av förfaranden som är öppna, rättvisa och jämlika, bör befogenheten att anta delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa närmare uppgifter för förfaranden som gäller kontroll av att kraven är uppfyllda för ansökningsdatum och formella villkor för ansökan, förfaranden för att bekräfta att klassavgifter erlagts och granskning avseende absoluta registreringshinder, närmare uppgifter om offentliggörande av ansökan, förfaranden för att rätta misstag och fel i offentliggjorda ansökningar, närmare uppgifter om förfaranden i samband med anmärkningar från tredje man, detaljer i invändningsförfarandet, detaljer i förfaranden för att inge och granska en invändning och när det gäller att reglera ändring och delning av ansökningar, vilka uppgifter som ska föras in i registret vid registrering av ett EU-varumärke, formaliteter för offentliggörande av registreringar samt innehåll och formaliteter för utfärdande av registreringsbevis.

(32)  För att EU-varumärken ska kunna förnyas på ett effektivt och ändamålsenligt sätt och bestämmelserna för ändring och delning av ett EU-varumärke ska kunna tillämpas på ett säkert sätt i praxis utan att rättssäkerheten äventyras, bör befogenheten att anta delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa formaliteter förfarandet för förnyelse av ett EU-varumärke och förfaranden som ska gälla för ändring och delning av ett EU-varumärke. [Ändr. 12]

(33)  För att göra det lätt för innehavaren av ett EU-varumärke att avstå ett EU-varumärke samtidigt som rättigheterna för tredje parter som finns upptagna i registret för det märket respekteras, för att säkerställa att ett EU-varumärke kan återkallas eller förklaras ogiltigt på ett effektivt och ändamålsenligt sätt med hjälp av genomsynliga, noggranna, rättvisa och jämlika förfaranden och för att ta hänsyn till de principer som fastställs i denna förordning, bör befogenheten att anta delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa det förfarande som ska gälla för att avstå ett EU-varumärke liksom förfarandena för återkallande och ogiltigförklarande.

(34)  För att göra det möjligt för överklagandenämnderna att genomföra en effektiv, ändamålsenligt och fullständig granskning av byråns beslut med användning av ett öppet, grundligt, rättvist och jämlikt förfarande som tar hänsyn till de principer som fastställs i förordning (EG) nr 207/2009, bör befogenheten att anta delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa vilka uppgifter som ska ingå i överklagandet, förfarandet för att inge och granska ett överklagande, innehållet i och formen för överklagandenämndens beslut och återbetalningen av överklagandeavgifterna.

(35)  Som ett komplement till de befintliga bestämmelserna om gemenskapens kollektivmärken och för att åtgärda den rådande obalansen mellan nationella system och EU-varumärkessystemet är det nödvändigt att lägga till en uppsättning specifika bestämmelser för att skydda europeiska kvalitetsmärken som gör det möjligt för en institution eller organisation som kontrollerar kvaliteten att tillåta dem som ansluter sig till kvalitetssystemet att använda märket som ett tecken på att varor eller tjänster följer kvalitetskraven.

(35a)  För att bidra till att förbättra hela registreringssystemets funktion och se till att varumärken inte registreras om det föreligger absoluta registreringshinder, särskilt om varumärket är beskrivande eller icke särskiljande eller av en sådan art att det vilseleder allmänheten, till exempel beträffande varans eller tjänstens natur, kvalitet eller geografiska ursprung, bör tredje parter till medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt kunna ge in skriftliga anmärkningar med förklaringar av vilka av de absoluta registreringshindren som hindrar registrering. [Ändr. 13]

(36)  För att tillåta en effektiv och ändamålsenlig användning av europeiska kollektiv- och kvalitetsmärken bör befogenheten att anta delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa perioderna för inlämning av det formella innehållet i bestämmelser som gäller för användning av dessa märken och innehållet i dessa. [Ändr. 14]

(37)  Erfarenheten från tillämpningen av det gällande systemet med gemenskapsvarumärken har visat potentialen för förbättring av vissa aspekter av förfarandet. Följaktligen bör vissa åtgärder vidtas för att i tillämpliga fall förenkla och snabba på förfaranden samt för att öka rättssäkerheten och förutsägbarheten där det behövs.

(38)  För att säkerställa att EU-varumärkessystemet fungerar smidigt, effektivt och ändamålsenligt bör befogenheten att anta delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa kraven för beslutens format, närmare uppgifter om muntliga förfaranden och formaliteterna för bevisupptagning, formaliteterna för anmälan, förfarandet för att meddela förlust av rättigheter, kommunikationsmetoder och format som ska användas av parterna i förfaranden, bestämmelser som gäller för beräkning och varaktighet av tidsgränser, förfaranden för att återkalla ett beslut eller för att annullera en post i registret och för att rätta uppenbara fel i beslut och fel som kan tillskrivas byrån, formaliteter för att avbryta förfaranden och de förfaranden som gäller för fördelning och fastställande av kostnader, vilka uppgifter som ska föras in i registret, detaljer om inspektion och förvaring av akter, formaliteter för offentliggörande i tidningen om EU-varumärken och i byråns officiella tidning, formaliteter för administrativt samarbete mellan byrån och medlemsstaternas myndigheter samt närmare uppgifter om att företrädas av ombud inför byrån. [Ändr. 15]

(39)  Av rättssäkerhetsskäl och för öppenhetens skull är det lämpligt att klart definiera alla byråns uppgifter, inklusive dem som inte har någon anknytning till förvaltningen av unionens varumärkessystem.

(40)  I syfte att främja konvergens av praxis och utveckling av gemensamma verktyg är det nödvändigt att inrätta en lämplig ram för samarbetet mellan byrån och medlemsstaternas varumärkesmyndigheter som klart definierar samarbetsområdena viktiga samarbetsområden och ger byrån möjlighet att samordna relevanta gemensamma projekt av intresse för unionen samt att upp till ett högsta belopp finansiera dessa gemensamma projekt med hjälp av bidrag. Dessa samarbetsaktiviteter bör gynna företag som använder varumärkessystem i Europa unionen. För användare av det unionssystem som fastställs i denna förordning (EG) nr 207/2009 bör de gemensamma projekten, särskilt databaserna de databaser som används för granskning och samråd, kostnadsfritt tillhandahålla fler heltäckande, och effektiva och kostnadsfria verktyg för att uppfylla de särskilda krav som följer av det europeiska varumärkets EU-varumärkets enhetliga karaktär. Det bör emellertid inte vara obligatoriskt för medlemsstaterna att rätta sig efter resultaten av sådana gemensamma projekt. Även om det är viktigt att alla parter bidrar till att de gemensamma projekten blir lyckade, inte minst genom att utbyta bästa metoder och erfarenheter, skulle ett strikt krav på att medlemsstaterna ska rätta sig efter resultaten av de gemensamma projekten – även när en medlemsstat exempelvis anser att den redan har ett bättre it-verktyg eller liknande att tillgå – vara varken proportionellt eller i användarnas bästa intresse. [Ändr. 16]

(41)  Vissa principer när det gäller byråns ledning bör anpassas till den gemensamma strategi för EU rörande decentraliserade organisationer som antogs av Europaparlamentet, rådet och kommissionen i juli 2012.

(42)  För ökad rättssäkerhet och öppenhet är det nödvändigt att aktualisera vissa bestämmelser som gäller byråns organisation och funktion.

(43)  För att uppnå en sund ekonomisk förvaltning bör ackumulering av betydande budgetöverskott undvikas. Detta bör eftersträvas utan att det påverkar att byrån håller en ekonomisk reserv som täcker ett år av byråns driftskostnader för att säkerställa en kontinuerlig verksamhet och att byrån kan utföra sina uppgifter.

(44)  För att möjliggöra en effektiv och ändamålsenlig omvandling av en ansökan om eller registrering av ett EU-varumärke till en nationell varumärkesansökan samtidigt som en grundlig granskning av relevanta krav säkerställs, bör befogenheten att anta delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa de formella villkor som en begäran om omvandling måste uppfylla och närmare uppgifter om dess granskning och offentliggörande.

(44a)  Avgiftssystemet har föreskrivits i kommissionens förordning (EG) nr 2869/95(12). Avgiftssystemet är emellertid en central del av EU:s varumärkessystems funktion, och har endast reviderats två gånger sedan det inrättades och då först efter en omfattande politisk debatt. Avgiftssystemet bör därför regleras direkt i förordning (EG) nr 207/2009. Förordning (EG) nr 2869/95 bör därför upphävas, och bestämmelserna om avgiftssystemet i kommissionens förordning (EG) nr 2868/95(13) bör utgå. [Ändr. 17]

(45)  För att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig metod för tvistlösning, säkerställa överensstämmelse med det språksystem som fastställs i förordning (EG) nr 207/2009, att beslut fattas snabbt om enkla ärenden och en effektiv och ändamålsenlig organisation av överklagandenämnderna, samt för att garantera en lämplig och realistisk nivå på de avgifter som ska tas ut av byrån, samtidigt som de budgetprinciper följs som fastställs i förordning (EG) nr 207/2009, bör befogenheten att anta delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa närmare uppgifter om de språk som ska användas inför byrån, i vilka ärenden beslut om invändning och annullering bör fattas av en enda ledamot, närmare uppgifter om överklagandenämndernas organisation, beloppet för de avgifter som ska erläggas till byrån och närmare uppgifter om hur betalning av avgifterna ska betalas. [Ändr. 18]

(46)  För att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig registrering av internationella varumärken i full överensstämmelse med bestämmelserna i protokollet gällande Madridöverenskommelsen om den internationella registreringen av varumärken, bör befogenheten att anta delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa närmare uppgifter om förfaranden som gäller internationell registrering av varumärken.

(46a)  Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001(14) och avgav ett yttrande den 11 juli 2013(15). [Ändr. 19]

(47)  Förordning (EG) nr 207/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 207/2009 ska ändras på följande sätt:

1.  I rubriken ska ”gemenskapsvarumärke” ersättas med ”EU-varumärke”.

2.  I förordningen ska orden ”gemenskapsvarumärke” ersättas med ”europeiskt varumärke EU-varumärke” och eventuella grammatiska ändringar göras. [Ändr. 20 - Denna ändring berör hela texten.]

3.  I förordningen ska orden ”domstol för gemenskapsvarumärken” ersättas med ”domstol för Europeiska varumärken unionens varumärkesdomstol” och eventuella grammatiska ändringar göras. [Ändr. 21 - Denna ändring berör hela texten.]

4.  I förordningen ska orden ”gemenskapens kollektivmärken” ersättas med ”europeiska kollektivmärken EU-kollektivmärken” och eventuella grammatiska ändringar göras. [Ändr. 22 - Denna ändring berör hela texten.]

5.  I förordningen, utom i de fall som avses i punkterna 2, 3 och 4, ska ”gemenskap”, ”Europeiska gemenskapen” och ”Europeiska gemenskaperna” ersättas med ”union” och eventuella grammatiska ändringar göras.

6.  I förordningen ska ordet ”byrå”, i den mån det syftar på Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) som avses i artikel 2 i förordningen, ersättas med ”byrån” och eventuella grammatiska ändringar göras.

7.  I förordningen ska ordet ”direktör” ersättas med ”verkställande direktör” och eventuella grammatiska ändringar göras.

8.  Artikel 2 ska ersättas med följande:"

”Artikel 2

Byrån

1.  En byrå för Europeiska unionens varumärken, mönster och modeller, immateriella rättigheter, nedan kallad ”byrån ”, upprättas härmed. [Ändr. 23 - Denna ändring berör hela texten.]

2.  Alla hänvisningar i unionsrätten till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) ska ses som hänvisningar till byrån.”

9.  Artikel 4 ska ersättas med följande:"

”Artikel 4

Tecken som kan utgöra ett europeiskt varumärke EU-varumärke

10.  Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska leden j och k ersättas med följande:"

_____________

* Rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt med hänsyn tagen till samma typ av produkt (EGT L 227, 1.9.1994, s. 1).”

b)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

11.  Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

b)  I punkt 4 ska inledningsfrasen ersättas med följande:"

”4. Efter invändning från innehavaren av ett icke registrerat varumärke eller av ett annat tecken som används i näringsverksamhet i mer än bara lokal omfattning, får det varumärke som ansökan avser inte registreras om och i den mån det finns unionslagstiftning som skyddar ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar eller tillämplig nationell lagstiftning om detta tecken:”

c)  Punkt 5 ska ersättas med följande:"

”5. Efter invändning från innehavaren av ett äldre registrerat varumärke enligt punkt 2, får det varumärke som ansökan avser inte registreras om det är identiskt med eller liknar ett äldre varumärke oavsett om de varor eller tjänster för vilka det tillämpas är identiska med, liknar eller inte liknar dem för vilka det äldre varumärket är registrerat, om det i fråga om ett äldre EU-varumärke är känt i unionen eller, i fråga om ett äldre nationellt varumärke, är känt i medlemsstaten i fråga, och användningen av det varumärke som ansökan avser utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.”

12.  Artikel 9 ska ersättas med följande:"

”Artikel 9

Rättigheter som är knutna till ett europeiskt varumärke EU-varumärke

1.  Registreringen av ett europeiskt varumärke EU-varumärke ger innehavaren ensamrätt.

2.  Utan att det påverkar de rättigheter som förvärvats av innehavaren före ansökningsdatum eller prioritetsdatum för det europeiska varumärket EU-varumärket, ska innehavaren av ett europeiskt varumärke EU-varumärke ha rätt att förhindra tredje man som inte har hans eller hennes medgivande att i näringsverksamhet använda några tecken med avseende på varor och tjänster, där

3.  Bland annat kan följande förbjudas enligt punkt 2:

4.  Innehavaren av ett europeiskt varumärke EU-varumärke ska också ha rätt att hindra import till unionen av de varor som avses i punkt 3 c levereras som småförsändelser enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013**, där endast avsändaren verkar i näringsverksamhet och där dessa varor, inbegripet emballage, utan tillstånd är försedda med ett varumärke som är identiskt med det EU-varumärke som registrerats för sådana varor eller som i väsentliga drag inte kan särskiljas från ett sådant varumärke. I fall där sådana åtgärder vidtas ska medlemsstaterna se till att den person eller enhet som beställt varorna informeras om skälet till åtgärderna och om sina rättigheter gentemot avsändaren. bara handlar i kommersiellt syfte.

5.  Utan att det påverkar WTO:s regler, framför allt Gattavtalets artikel V om fri transitering, ska innehavaren av ett EU-varumärke också ha rätt att hindra alla tredje parter från att i samband med kommersiell verksamhet föra in varor i unionens tullområde utan att övergå dessa övergår till fri omsättning där, om dessa varor, inbegripet emballage, kommer från tredjeland tredjeländer och som utan tillstånd är försedda med ett varumärke som är identiskt med det EU-varumärke som registrerats för sådana varor eller som i väsentliga drag inte kan skiljas från ett sådant varumärke. [Ändr. 28+116]

___________________

* Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam (EUT L 376, 27.12.2006, s. 21).

** Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 (EUT L 181, 28.6.2013, s. 15).”

13.  Följande artiklar ska införas :"

”Artikel 9a

Varumärkesintrång av en innehavares rättigheter med hjälp av utstyrsel, förpackning eller på annat sätt

Artikel 9b

Dag när rättigheterna ska börja gälla i förhållande till tredje man

1.  De rättigheter som är knutna till EU-varumärket ska gälla i förhållande till tredje man från dagen för offentliggörandet av varumärkets registrering.

2.  Skälig ersättning får emellertid krävas beträffande handlingar som företas efter offentliggörandet av en ansökan om registrering av ett EU-varumärke, om handlingarna efter offentliggörandet av registrering av varumärket skulle vara förbjudna på grund av detta offentliggörande.

3.  Den domstol vid vilken talan har anhängiggjorts får inte avgöra målet förrän registreringen har offentliggjorts.”

14.  Artikel 12 ska ersättas med följande:"

”Artikel 12

Begränsningar av ett europeiskt varumärkes EU-varumärkes rättsverkan

1.  Ett europeiskt varumärke EU-varumärke ger inte innehavaren rätt att förhindra tredje man att i näringsverksamhet använda

Första stycket Denna punkt ska bara tillämpas förutsatt att tredje man handlar i enlighet med god affärssed.

2.  Tredje mans användning ska inte anses överensstämma med god affärssed i följande fall:

2a.  Varumärket ska inte ge innehavaren rätt att förbjuda en tredje part att på skälig grund använda varumärket för icke-kommersiell användning av ett varumärke.

2b.   Varumärket ger inte innehavaren rätt att förbjuda tredje man att i näringsverksamhet använda en äldre rättighet som endast gäller i ett avgränsat geografiskt område om rättigheten erkänns av den ifrågavarande medlemsstatens lagstiftning samt används inom gränserna för det territorium i vilket den är erkänd.” [Ändr. 29]

15.  I Artikel 13.1 ska orden ”inom gemenskapen” ersättas med ”i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet”. följande:"

”1. Ett EU-varumärke ger inte innehavaren rätt att förbjuda användningen av varumärket för varor som av innehavaren eller med hans eller hennes medgivande har släppts ut på marknaden under varumärket i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.” [Ändr. 30]

16.  Följande artikel ska införas :"

”Artikel 13a

Innehavarens yttranderätt avseende ett yngre registrerat varumärke som försvar i mål om varumärkesintrång

1.  I mål om varumärkesintrång ska innehavaren av ett EU-varumärke inte ges rätt att förbjuda användningen av ett yngre registrerat EU-varumärke där det yngre varumärket inte ska förklaras ogiltigt enligt artiklarna 53.3 och 53.4, 54.1 och 54.2 samt 57.2.

2.  I mål om varumärkesintrång ska innehavaren av ett EU-varumärke inte ges rätt att förbjuda användningen av ett yngre registrerat nationellt varumärke där det yngre registrerade nationella varumärket inte ska förklaras ogiltigt enligt artiklarna 8, 9.1 och 9.2 samt 48.3 i direktiv [XXX].

3.  Om innehavaren av ett EU-varumärke inte ges rätt att förbjuda användningen av ett yngre registrerat varumärke enligt punkterna 1 eller 2 ska innehavaren av det yngre registrerade varumärket inte ges rätt att förbjuda användningen av det äldre EU-varumärket i mål om varumärkesintrång.”

17.  I artikel 15.1 ska andra stycket ersättas med följande:"

18.  I artikel 16.1 ska inledningsfrasen ersättas med följande:"

”1. Om annat inte följer av artiklarna 17–24 ska ett EU-varumärke som förmögenhetsobjekt i sin helhet och för hela unionsområdet anses som ett nationellt varumärke som registrerats i den medlemsstaten enligt registret över EU-varumärken (nedan kallat registret).”

19.  Artikel 17.4 ska utgå.

20.  Artikel 18 ska ersättas med följande:"

”Artikel 18

Överlåtelse av ett varumärke som är registrerat i ett ombuds namn

1.  Om ett EU-varumärke har registrerats för ett ombud eller en företrädare för innehavaren utan dennes tillstånd ska innehavaren ha rätt att begära att registreringen överförs till honom om inte ombudet eller företrädaren visar fog för sitt handlande.

2.  Innehavaren kan ansöka om överlåtelse enligt punkt 1 till följande:

21.  Artikel 19 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

”2. På begäran av en av parterna ska de rättigheter som avses i punkt 1 eller överföringen av dessa rättigheter bli införda i registret och offentliggöras.”

b)  Följande punkt ska läggas till :"

”3. En registrering som gjorts i enlighet med punkt 2 ska tas bort eller ändras på begäran av en av parterna.”

22.  I artikel 20 ska följande punkt läggas till:"

”4. En registrering som gjorts i enlighet med punkt 3 ska tas bort eller ändras på begäran av en av parterna.”

23.  I artikel 22 ska följande punkt läggas till:"

”6. En registrering som gjorts i enlighet med punkt 5 ska tas bort eller ändras på begäran av en av parterna.”

24.  I avdelning II ska följande avsnitt införas:"

”AVSNITT 5

Delegering av befogenheter

Artikel 24a

Delegering av befogenheter

25.  Artikel 25 ska ersättas med följande:"

”Artikel 25

Ingivande av ansökan

En ansökan om ett EU-varumärke ska inges till byrån.”

26.  Artikel 26 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska led d ersättas med följande:"

”d) en återgivning av märket som uppfyller kraven i artikel 4 b.”

aa)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

Sökanden ska lämna betalningsföreläggandet för ansökningsavgiften senast samma dag som han eller hon lämnar sin ansökan.” [Ändr. 31]

b)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

”3. Utöver de krav som avses i punkterna 1 och 2 ska en ansökan om ett EU-varumärke följa de formella villkor som har fastställts i enlighet med artikel 35a b. Om det i dessa villkor föreskrivs att varumärket ska återges elektroniskt kan byråns verkställande direktör fastställa denna elektroniska fils format och maximistorlek.”

27.  Artikel 27 ska ersättas med följande:"

”Artikel 27

Ansökningsdag

Dagen för inlämnandet av en ansökan om ett europeiskt varumärke EU-varumärke ska vara det datum då dokument som innehåller de uppgifter som anges i artikel 26.1 registreras hos byrån av den sökande, mot lämnande av betalningsföreläggandet för ansökningsavgiften för vilken betalningsföreläggandet ska ha lämnats senast det datumet inom en period av 21 dagar efter ingivandet av ovannämnda dokument.” [Ändr. 32]

28.  Artikel 28 ska ersättas med följande:"

”Artikel 28

Beteckning och klassificering av varor och tjänster

1.  De varor och tjänster för vilka det ansöks om registrering ska klassificeras i enlighet med det klassificeringssystem som fastställts genom Niceöverenskommelsen rörande den internationella klassificeringen av varor och tjänster för vilka varumärken gäller av den 15 juni 1957 (nedan kallad Nice-klassificeringen).

2.  Den sökande anger de varor eller tjänster som det ansöks om varumärkesskydd för på ett så klart och precist sätt att de behöriga myndigheterna och de ekonomiska aktörerna redan på grundval härav kan fastställa omfånget av det sökta skyddet. Förteckningen över varor och tjänster ska göra det möjligt att klassificera varje post i en enda klass i Nice-klassificeringen.

3.  För ändamålet med punkt 2 kan de allmänna beteckningar som ingår i klassrubrikerna i Nice-klassificeringen eller andra allmänna termer användas, förutsatt att de följer relevanta standarder för tydlighet och exakthet.

4.  Byrån ska avslå ansökan om den innehåller beteckningar eller begrepp som är oklara eller otydliga, om sökanden inte föreslår en godtagbar formulering inom en tidsperiod som fastställs av byrån.

5.  Användningen av allmänna begrepp, inklusive allmänna beteckningar om klassrubriker i Nice-klassificeringen, ska tolkas som att de innefattar alla varor och tjänster som uttryckligen omfattas av beteckningens eller begreppets bokstavliga betydelse. Användningen av sådana begrepp eller beteckningar ska inte tolkas som ett anspråk på varor och tjänster som inte kan uppfattas på detta sätt.

6.  När sökanden ansöker om registrering för mer än en klass, ska sökanden gruppera varorna och tjänsterna grupperas i enlighet med Nice-klassificeringen, där varje grupp inleds med numret på den klass i den klassifikationen som den gruppen av varor eller tjänster tillhör och presenteras presentera dem enligt den klassificeringsordningen. [Ändr. 33]

7.  Klassificeringen av varor och tjänster används uteslutande för administrativa ändamål. Varor och tjänster ska inte anses vara lika varandra på grund av att de förekommer i samma klass enligt Niceklassificeringen och varor och tjänster ska inte anses skilja sig från varandra på grund av att de klassificeras i olika klasser i Nice-klassificeringen.

8.  Innehavare av EU-varumärken som lämnat in ansökan före den 22 juni 2012 och som bara registreras i fråga om hela rubriken i en Nice-klassificering, kan förklara att deras avsikt den dag då ansökningen gjordes hade varit att söka skydd för varor eller tjänster utöver det som i bokstavlig mening omfattas av klassrubriken, under förutsättning att de varor eller tjänster som avses ingår i den alfabetiska förteckningen för den klass av upplagan av Nice-klassificeringen som gäller den dag då ansökan lämnades in. [Ändr. 34]

Deklarationen ska inges till byrån inom fyra sex månader från det att denna förordning trätt i kraft, och ska på ett klart, tydligt och specifikt sätt ange vilka andra varor och tjänster som omfattas än de som bokstavligen omfattas av beteckningarna i en klassrubrik, vilka ursprungligen omfattades av innehavarens avsikt. Byrån ska vidta lämpliga åtgärder för att ändra registret i enlighet därmed. Denna möjlighet påverkar inte tillämpningen av artiklarna 15, 42.2, 51.1 a och 57.2. [Ändr. 35]

EU-varumärken för vilka ingen deklaration lämnas in inom den tidsperiod som anges i andra stycket ska, räknat från utgången av den perioden, utsträckas till att bara omfatta varor eller tjänster som bokstavligen omfattas av de beteckningar som ingår i den relevanta klassrubriken.

8a.  Om registret ändras får de exklusiva rättigheter ett EU-varumärke ger enligt artikel 9 inte hindra tredje man från att fortsätta använda varumärket i samband med varor och tjänster om och i den mån

29.  I artikel 29.5 ska följande mening läggas till:"

”Vid behov ska byråns verkställande direktör anmoda kommissionen att överväga att undersöka om en stat enligt vad som avses i första meningen godkänner sådan ömsesidig behandling.” [Ändr. 37]

30.  Artikel 30 ska ersättas med följande:"

”Artikel 30

Yrkande om prioritet

1.  Yrkande om prioritet ska lämnas tillsammans med ansökan om europeiskt patent EU-varumärke och ska omfatta datum, antal och land i vilket den tidigare ansökan gjordes. Den sökande ska inom tre månader från ansökningsdagen lämna in en kopia av den tidigare ansökan. Om den tidigare ansökan är en ansökan om ett EU-varumärke, ska byrån på eget initiativ foga en kopia av den tidigare ansökan till akten. [Ändr. 38]

2.  Byråns verkställande direktör får bestämma att ytterligare information och dokumentation som ska lämnas av den sökande som stöd för att yttrandet om prioritet kan bestå av mindre än vad som krävs enligt de bestämmelser som antagits i enlighet med artikel 35a d, under förutsättning att byrån kan få den information som behövs från andra källor.”

31.  Artikel 33 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska följande mening läggas till:"

”Yttrandet om prioritet ska lämnas in tillsammans med ansökan om europeiskt varumärke.”

b)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

”2. En sökande som önskar yrka prioritet i enlighet med punkt 1 ska lämna bevis på att varor eller tjänster förevisats under det varumärke för vilket ansökan gjorts.”

32.  I artikel 34 ska punkt 3 ersättas med följande:"

”3. Företräde för ett EU-varumärke kan inte längre åberopas, om det äldre varumärket, som företrädesanspråket hänför sig till, har förklarats vara upphävt eller ogiltigt. Om det äldre varumärket är upphävt ska företrädet upphöra under förutsättning att upphävandet får verkan före EU-varumärkets ansökningsdatum eller prioritetsdatum.”

33.  I avdelning III ska följande avsnitt införas:"

”AVSNITT 5

Delegering av befogenheter

Artikel 35a

Delegering av befogenheter

34.  I artikel 36.1 ska led b ersättas med följande:"

”b) ansökan om ett EU-varumärke uppfyller de krav som fastställs i denna förordning och de formella krav som avses i artikel 26.3.”

35.  Artikel 37.2 ska utgå.

36.  I avdelning IV ska avsnitt 2 utgå.

37.  Artikel 39 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. Om en ansökan om ett EU-varumärke uppfyller föreskrivna krav ska ansökan offentliggöras för ändamålet med artikel 42 om den inte har avslagits enligt artikel 37. Offentliggörandet av ansökan ska inte påverka information som redan gjorts tillgänglig för allmänheten på annat sätt i enlighet med denna förordning eller med delegerade akter som antagits i enlighet med denna förordning.”

b)  Följande punkt ska läggas till :"

”3. Byrån ska korrigera eventuella fel eller misstag vid offentliggörandet av ansökan.”

38.  Artikel 40 ska ersättas med följande:"

”Artikel 40

Anmärkningar från tredje man

1.  Fysiska eller juridiska personer och sammanslutningar som företräder tillverkare, producenter, tjänsteproducenter, näringsidkare och konsumenter kan till byrån ge in skriftliga anmärkningar och i dem ange skälen till att byrån på eget initiativ ska vägra registrering av varumärket, särskilt på grund av bestämmelserna i artiklarna 5 och 7.

De ska inte betraktas som parter i förfarandet vid byrån.

2.  Anmärkningar från tredje man ska lämnas innan invändningsperioden löper ut eller, om en invändning mot varumärket har registrerats, innan ett slutligt beslut om invändningen fattas.

3.  Det inlämnande som avses i punkt 1 ska inte påverka byråns rätt att igen inleda en prövning av de absoluta registreringshindren på eget initiativ innan registrering skett, när så är lämpligt.

4.  Anmärkningarna i punkt 1 ska meddelas sökanden som får yttra sig över dem.”

39.  I artikel 41 ska punkt 3 ersättas med följande:"

”3. En invändning ska framställas skriftligen och ska närmare ange vilka grunder som åberopas. Den ska inte anses som vederbörligen framställd förrän invändningsavgiften har betalats.

4.  Den som framställer en invändning får lägga fram fakta, bevisning och argument till stöd för sin talan inom den tid som byrån fastställer.”

40.  I Artikel 42.2 ska i första meningen, frasen ”under en tid av fem år före dagen för offentliggörandet” ersättas med ”under en tid av fem år före ansökningsdagen eller prioritetsdagen”. följande:"

”2. På begäran av sökanden ska en innehavare av ett äldre EU-varumärke vilken gjort en invändning, lägga fram bevis för att det äldre EU-varumärket under en tid av fem år före ansökningsdagen eller prioritetsdagen för ansökan om EU-varumärke verkligen har använts inom unionen för de varor eller tjänster för vilka det är registrerat och som läggs till stöd för invändningen, eller för att det finns skälig grund för att det inte använts, förutsatt att det äldre EU-varumärket vid denna tidpunkt har varit registrerat i minst fem år. I avsaknad av sådan bevisning ska invändningen avslås. Om det äldre EU-varumärket endast har använts för en del av de varor eller tjänster för vilka det registrerats, ska det vid prövning av invändningen anses vara registrerat endast för denna del av varorna eller tjänsterna.” [Ändr. 40]

41.  Artikel 44 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 2 b ska ersättas med följande:"

”b) Innan dagen för inlämnandet av en ansökan som avses i artikel 27 har godkänts av byrån och under den invändningsperiod som föreskrivs i artikel 41.1.”

b)  Punkt 3 ska utgå.

42.  Artikel 45 ska ersättas med följande:"

”Artikel 45

Registrering

1.  Om en ansökan är i överensstämmelse med bestämmelserna i denna förordning och någon invändning inte har framställts inom den tid som anges i artikel 41.1, eller om en invändning har avslagits genom ett slutligt beslut, ska varumärket registreras som ett EU-varumärke. Registreringen ska offentliggöras.

2.  Byrån ska utfärda ett registreringsbevis. Registreringsbeviset kan utfärdas på elektronisk väg.

3.  Innehavaren av ett registrerat EU-varumärke ska ha rätt att i samband med varor och tjänster som omfattas av registreringen använda en symbol alldeles intill varumärket som visar att varumärket är registrerat i unionen endast så länge registreringen är i kraft. Den exakta utformningen av denna symbol ska beslutas av byråns verkställande direktör.

4.  Den registrerade varumärkessymbolen får inte användas av någon annan person än innehavaren av märket eller utan innehavarens medgivande. Varumärkesinnehavaren får inte använda varumärkessymbolen innan märket är registrerat eller efter varumärkets upphävande, ogiltighetsförklaring, utgång eller avstående från varumärket.”

43.  I avdelning IV ska följande avsnitt införas:"

”AVSNITT 7

Delegering av befogenheter

Artikel 45a

Delegering av befogenheter

43a.  I artikel 47 ska följande punkt införas:"

44.  I artikel 49 ska punkt 3 utgå.

45.  Följande artikel ska införas :"

”Artikel 49a

Delegering av befogenheter

46.  I artikel 50 ska punkterna 2 och 3 ersättas med följande:"

”2. Ett avstående ska skriftligen meddelas byrån av varumärkets innehavare. Det ska inte ha rättsverkan förrän det har införts i registret. Giltigheten för ett avstående av ett europeiskt varumärke EU-varumärke som deklareras till byrån efter inlämning av en ansökan om upphävande eller om ogiltighetsförklaring av detta varumärke enligt artikel 56.1 ska bara gälla efter slutgiltig avvisning eller återkallande av ansökan om upphävande eller om ogiltighetsförklaring. [Ändr. 43]

3.  Ett avstående ska införas i registret endast med samtycke från den vilkens rätt har antecknats i registret. Om en licens har registrerats ska avståendet införas i registret endast om innehavaren av varumärket visar att han eller hon har underrättat licenstagaren om sin avsikt att avstå. Avståendet ska införas efter utgången av den en tidsfrist som anges i enlighet med artikel 57a led a på tre månader räknat från den dag då varumärkesinnehavaren förvissat byrån om att han eller hon har underrättat licenstagaren om sin avsikt att avstå.” [Ändr. 44]

47.  I artikel 53.1 ska följande stycke läggas till:"

”De krav som avses i punkterna a, b och c i första stycket ska vara uppfyllda på dagen för ansökan eller prioritetsdatum för EU-varumärket.”

48.  Punkterna 1 och 2 i artikel 54.1 och 54.2 54 ska orden ”eller” och ”eller motsätta sig användning av det yngre varumärket” utgå. ersättas med följande:"

”1. Om en innehavare av ett EU-varumärke under en sammanhängande femårsperiod förhållit sig passiv till att ett yngre EU-varumärke använts i unionen, och om han eller hon varit medveten om denna användning, ska han eller hon inte längre ha rätt att på grundval av det äldre varumärket ansöka om ogiltighetsförklaring av det yngre varumärket [...] för de varor eller tjänster för vilka det yngre varumärket har använts, om inte ansökan om registrering av det yngre EU-varumärket gjorts i ond tro.

2.  Om en innehavare av ett sådant äldre nationellt varumärke som avses i artikel 8.2 eller av ett sådant äldre tecken som avses i artikel 8.4 under en sammanhängande femårsperiod har förhållit sig passiv till att ett yngre EU-varumärke använts i den medlemsstat där det äldre varumärket eller tecknet åtnjuter skydd, och om han eller hon varit medveten om denna användning, ska han eller hon inte längre ha rätt att på grundval av det äldre varumärket eller tecknet ansöka om ogiltighetsförklaring av det yngre varumärket [...] för de varor eller tjänster för vilka det yngre varumärket har använts, om inte ansökan om registrering av det yngre EU-varumärket gjorts i ond tro.” [Ändr. 45]

49.  Artikel 56 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1, led c ska ”den berörda medlemsstatens lagstiftning” ersättas med ”unionens eller den berörda medlemsstatens lagstiftning.”

b)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

”3. En ansökan om upphävande eller om ogiltighetsförklaring ska avvisas om ett mål mellan samma parter om samma sak har prövats av antingen byrån eller av Europeiska unionens varumärkesdomstol som avses i artikel 95 och byråns eller domstolens beslut i målet har vunnit laga kraft.”

50.  I artikel 57.2 andra meningen ska ”offentliggörs” ersättas med ”ingavs eller på prioritetsdagen för det europeiska varumärket”. följande:"

”2. På begäran av innehavaren av ett EU-varumärke ska en innehavare av ett äldre EU-varumärke vilken är part i ogiltighetsförfarandet, lägga fram bevis för att det äldre EU-varumärket under en tid av fem år före dagen för ansökan om ogiltighetsförklaring verkligen har använts inom unionen för de varor eller tjänster för vilka det är registrerat och som läggs till stöd för ansökan om ogiltighet, eller för att det finns skälig grund för att det inte använts, förutsatt att det äldre EU-varumärket vid denna tidpunkt har varit registrerat i minst fem år. Om det äldre EU-varumärket den dag ansökan om EU-varumärke ingavs eller på prioritetsdagen har varit registrerat i minst fem år, ska innehavaren av det äldre EU-varumärket dessutom lägga fram bevis för att de förutsättningar som anges i artikel 42.2 var uppfyllda vid denna tidpunkt. I avsaknad av sådan bevisning ska ansökan om ogiltighetsförklaring avslås. Om det äldre EU-varumärket endast har använts för en del av de varor eller tjänster för vilka det är registrerat, ska det vid prövning av ansökan om ogiltighetsförklaring anses vara registrerat endast för denna del av varorna eller tjänsterna.” [Ändr. 46]

51.  I avdelning VI ska följande avsnitt införas:"

”AVSNITT 6

Delegering av befogenheter

Artikel 57a

Delegering av befogenheter

52.  Artikel 58.1 ska ersättas med följande:"

”1. Ett beslut får överklagas av byråns beslutsfattande instanser som anges i artikel 130 a–d. Både tidsfristen för överklagan som föreskrivs i artikel 60 och inlämnande av överklagan ska ha suspensiv verkan.”

53.  Artikel 62 ska utgå.

54.  Artikel 64.3 ska ersättas med följande:"

”3. Beslut av överklagandenämnden vinner inte laga kraft förrän efter utgången av den tidsfrist som anges i artikel 65.5 eller, om talan har väckts inför tribunalen inom denna tidsfrist, från dagen då sådan talan avvisats eller om eventuella överklaganden inges till domstolen av tribunalens beslut.”

55.  Artikel 65 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. Beslut av överklagandenämnden får överklagas till tribunalen.”

b)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

”3. Tribunalen ska vara behörig att undanröja eller ändra ett överklagat beslut.”

c)  Punkterna 5 och 6 ska ersättas med följande:"

”5. Talan ska väckas hos tribunalen inom två månader från det att överklagandenämnden meddelat beslutet.

6.  Byrån ska vidta de åtgärder som krävs för att följa tribunalens dom eller, vid överklagan av denna dom, domstolen.”

56.  Följande artikel ska införas :"

”Artikel 65a

Delegering av befogenheter

57.  Rubriken på avdelning VIII ska ersättas med följande:"

”SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM EUROPEISKA KOLLEKTIVMÄRKEN OCH KVALITETSMÄRKEN”

58.  Mellan rubriken för avdelning VIII och artikel 66 ska följande rubrik införas:"

”AVSNITT 1

EU-kollektivmärken”

59.  I artikel 66 ska punkt 3 ersättas med följande:"

”3. Avdelningarna I–VII och IX–XIV ska tillämpas på EU-kollektivmärken, om inte annat föreskrivs i detta avsnitt.”

60.  I artikel 67.1 ska orden ”inom viss tid” ersättas med ”inom den tidsfrist som fastställts i enlighet med artikel 74a”. följande:"

”1. Den som ansöker om ett EU-kollektivmärke ska inge bestämmelser för varumärkets användning inom en period av två månader efter ansökningsdagen.” [Ändr. 50]

61.  Artikel 69 ska ersättas med följande:"

”Artikel 69

Anmärkningar från tredje man

Om skriftliga anmärkningar på ett EU-kollektivmärke lämnas till byrån i enlighet med artikel 40, kan dessa skriftliga anmärkningar också baseras på den särskilda grund enligt vilken ansökan om ett EU-kollektivmärke i enlighet med artikel 68 bör avslås.”

61a.  Artikel 71.3 ska ersättas med följande:"

”3. Skriftliga anmärkningar enligt artikel 69 får också ges in med avseende på ändrade bestämmelser för bruk.” [Ändr. 51]

62.  Följande artikel ska införas :"

”Artikel 74a

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163 med angivande av den tidsperiod som avses i artikel 67.1 för inlämnande av av det formella innehållet i bestämmelserna för användningen av det europeiska kollektivmärkets användning till byrån och innehållet i dessa förordningar kollektivmärket enligt vad som anges i artikel 67.2.” [Ändr. 52]

63.  I bilaga VIII ska följande avsnitt läggas till :"

”AVSNITT 2

Europeiska kvalitetsmärken

Artikel 74b

Europeiska kvalitetsmärken

1.  Med ett europeiskt kvalitetsmärke avses ett EU-varumärke som vid ansökan om registrering av märket betecknas som sådant och som är ägnat att särskilja varor eller tjänster som kvalitetsmärkts av innehavaren av märket vad gäller geografiskt ursprung, material, tillverkningssätt för varor eller utförande av tjänster, kvalitet, tillförlitlighet eller andra egenskaper som rör varor och tjänster som inte är kvalitetsmärkta på detta sätt.

2.  Varje juridisk person, inklusive offentligrättsliga institutioner, myndigheter och organ, kan ansöka om europeiska kvalitetsmärken under förutsättning att

3.  Som ett undantag från artikel 7.1 c får tecken eller uppgifter som kan användas i näringsverksamhet för att beteckna geografiskt ursprung för varor eller tjänster utgöra europeiska kvalitetsmärken enligt punkt 1. Ett kvalitetsmärke ger inte innehavaren rätt att förbjuda tredje man att använda sådana tecken eller uppgifter i näringsverksamhet, förutsatt att de används i enlighet med god affärssed. Ett kvalitetsmärke får inte åberopas mot en tredje man som har rätt att använda ett geografiskt namn.

4.  Avdelningarna I–VII och IX–XIV ska tillämpas på europeiska kvalitetsmärken, om inte annat föreskrivs i detta avsnitt.”

Artikel 74c

Bestämmelser för användning av varumärket

1.  Den som ansöker om ett europeiskt kvalitetsmärke ska inge bestämmelser för användningen av kvalitetsmärket inom den tidsfrist som fastställts i enlighet med artikel 74k en period av två månader efter ansökningsdagen. [Ändr. 53]

2.  I bestämmelserna för användningen ska anges vilka personer som har rätt att använda varumärket, de egenskaper som ska kvalitetsmärkas, hur det attesterande organet ska undersöka dessa egenskaper och övervaka användningen av märket samt villkoren för märkets användning, däribland påföljderna.

Artikel 74d

Avslag på ansökan

1.  Förutom de grunder för avslag på ansökan om ett EU-varumärke som anges i artiklarna 36 och 37, ska en ansökan om ett europeiskt kvalitetsmärke avslås om den inte uppfyller villkoren i artiklarna 74b och 74c, eller om bestämmelserna för användningen strider mot allmän ordning eller moral.

2.  Ansökan om ett europeiskt kvalitetsmärke ska också avslås om det kan antas att allmänheten kan vilseledas i fråga om märkets karaktär eller innebörd, särskilt om det kan uppfattas som något annat än ett kvalitetsmärke.

3.  En ansökan ska inte avslås om sökanden genom att ändra bestämmelserna för användningen uppfyller kraven i punkterna 1 och 2.

Artikel 74e

Anmärkningar från tredje man

Om skriftliga anmärkningar om ett europeiskt kollektivmärke lämnas till byrån i enlighet med artikel 40, kan dessa skriftliga anmärkningar också baseras på den särskilda grund enligt vilken ansökan om ett europeiskt kollektivmärke i enlighet med artikel 74d bör avslås.

Artikel 74f

Ändring av bestämmelserna för användning av varumärket

1.  Innehavaren av ett europeiskt kvalitetsmärke ska till byrån överlämna de bestämmelser för bruk som har ändrats.

2.  En ändring ska inte införas i registret om inte de ändrade bestämmelserna för bruk uppfyller villkoren i artikel 74c eller om den innebär att en av grunderna för avslag i artikel 74d är uppfylld.

3.  Skriftliga anmärkningar enligt artikel 74e ska tillämpas får också ges in med avseende på ändringar i bestämmelserna för bruk. [Ändr. 54]

4.  Vid tillämpning av denna förordning ska ändringar i bestämmelserna för bruk gälla först från den dag ändringen införts i registret.

Artikel 74g

Överlåtelse

Genom undantag från artikel 17.1 får ett europeiskt kvalitetsmärke bara överlåtas till en juridisk person som uppfyller kraven i artikel 74b 2.

Artikel 74h

Talan om varumärkesintrång

1.  Bara innehavaren av ett europeiskt kvalitetsmärke eller någon som har bemyndigats av denne ska ha rätt att väcka talan om intrång.

2.  Om någon som har rätt att använda ett europeiskt kvalitetsmärke har lidit skada på grund av olovligt bruk av varumärket, får innehavaren av detta varumärke kräva skadestånd på deras vägnar.

Artikel 74i

Grunder för upphävande

Förutom de grunder för upphävande som anges i artikel 51 ska, efter ansökan till byrån eller på grundval av ett genkäromål i mål om varumärkesintrång, de rättigheter som tillhör en innehavare av ett europeiskt kvalitetsmärke förklaras upphävda om något av följande villkor är uppfyllt:

a)  Innehavaren uppfyller inte längre kraven i artikel 74b 2.

b)  Innehavaren vidtar inte rimliga åtgärder för att förhindra att varumärket används på ett sätt som inte är förenligt med de villkor för bruk som anges i bestämmelserna för bruk och de ändringar som i förekommande fall har införts i registret.

c)  Innehavaren har använt varumärket på ett sådant sätt att allmänheten skulle kunna vilseledas enligt artikel 74d 2.

d)  En ändring i bestämmelserna för bruk har införts i registret i strid med artikel 74f 2 om inte innehavaren av märket genom en ytterligare ändring av bestämmelserna för bruk uppfyller kraven i denna artikel.

Artikel 74j

Ogiltighetsgrunder

Förutom de ogiltighetsgrunder som anges i artiklarna 52 och 53 ska, efter ansökan till byrån eller på grundval av ett genkäromål i mål om varumärkesintrång, ett europeiskt kvalitetsmärke som registrerats i strid med bestämmelserna i artikel 74d förklaras ogiltigt, om inte innehavaren av märket genom en ytterligare ändring av bestämmelserna för bruk uppfyller kraven i artikel 74d.

Artikel 74k

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163 med angivande av den tidsperiod som avses i artikel 74c 1 för inlämnande av det formella innehållet i bestämmelserna för användningen av det europeiska kvalitetsmärkets användning till byrån och innehållet i dessa bestämmelser kvalitetsmärket enligt vad som anges i artikel 74c.2.” [Ändr. 55]

64.  Artikel 75 ska ersättas med följande:"

”Artikel 75

Beslutsformer och meddelanden från byrån

1.  Byråns beslut ska innehålla beslutets grunder. Beslut får endast grunda sig på omständigheter eller bevis som parterna har haft tillfälle att yttra sig över.

2.  Alla beslut, meddelanden eller tillkännagivanden från byrån ska ange byråns enhet eller avdelning, samt namnet eller namnen på den ansvariga tjänstemannen eller de ansvariga tjänstemännen. De ska antingen undertecknas av den ansvariga tjänstemannen eller de ansvariga tjänstemännen eller vara försedda med byråns tryckta eller stämplade sigill. Den verkställande direktören får fastställa att andra metoder för att identifiera byråns enhet eller avdelning och namnet på den ansvariga tjänstemannen eller de ansvariga tjänstemännen eller en annan identifiering än ett sigill används där beslut, meddelanden eller tillkännagivanden från byrån överförs per fax eller annat tekniskt kommunikationsmedel.”

65.  I artikel 76.1 ska följande mening läggas till:"

”I ogiltighetsförfaranden enligt artikel 52 ska byrån begränsa sin granskning till de grunder och argument som parterna lämnat.”

66.  I artikel 78 ska följande punkt läggas till:"

”5. Byråns verkställande direktör ska bestämma de belopp och förskott som ska betalas enligt bestämmelserna om kostnader för bevisupptagning som antagits enligt artikel 93a b.”

67.  Artikel 79 ska ersättas med följande:"

”Artikel 79

Underrättelse

1.  Byrån ska till samtliga berörda på eget initiativ underrätta alla beslut och kallelser och om de förelägganden, från vilka en tidsfrist ska räknas, samt om de underrättelser om vilka de berörda ska underrättas enligt andra bestämmelser i denna förordning eller delegerade akter som antagits till följd av denna förordning, eller enligt beslut av byråns direktör.

2.  Den verkställande direktören ska avgöra vilka andra handlingar än beslut som omfattas av en tidsgräns för överklagande och kallelser som ska delges genom rekommenderat brev med mottagningsbevis.

3.  Delgivning får ske på elektronisk väg på det sätt som den verkställande direktören anger.

4.  Om delgivning ska ske genom kungörelse ska den verkställande direktören bestämma hur offentliggörandet ska ske och bestämma början av den period på en månad efter vilken dokumentet ska anses ha delgivits.”

68.  Följande artiklar ska införas:"

”Artikel 79a

Meddelande om förlust av rättigheter

Om byrån anser att denna förordning eller de delegerade akter som antagits i enlighet med denna förordning medför en förlust av eventuella rättigheter, utan att något beslut har fattats, ska den meddela detta till den berörda personen i enlighet med artikel 79. Den senare kan begära att ett beslut fattas i frågan. Byrån ska anta ett sådant beslut när den inte delar sökandens åsikt, i annat fall ska byrån ompröva sitt konstaterande och underrätta sökanden om detta.

Artikel 79b

Meddelanden till byrån

Meddelanden till byrån får göras på elektronisk väg. Verkställande direktören ska fastställa den omfattning och de tekniska villkor på vilka dessa meddelanden kan lämnas in elektroniskt.

Artikel 79c

Tidsfrister

1.  Tidsfrister ska fastställas som hela år, månader, veckor eller dagar. Beräkningen av tidsfrister och tidsfristernas längd ska omfattas av de bestämmelser som antas i enlighet med artikel 93a f. ska börja dagen efter den dag då den relevanta händelsen inträffade. [Ändr. 56]

2.  Byråns verkställande direktör ska före början av varje kalenderår fastställa de dagar då byrån inte är öppet för mottagande av handlingar eller på vilka reguljärpost inte delas ut på den ort där byrån har sitt säte.

3.  Den verkställande direktören ska fastställa avbrottsperiodens varaktighet i fall av ett allmänt avbrott i postgången i den medlemsstat där byrån har sitt säte eller i fråga om ett faktiskt avbrott i byråns anslutning till tillåtna elektroniska kommunikationsmedel.

4.  Om oförutsedda händelser, som en naturkatastrof eller en strejk, avbryter eller stör den normala kommunikationen från parterna till byrån eller tvärtom, får byråns ordförande besluta att, för de parter som är bosatta eller har sina registrerade kontor i den berörda staten eller som har utsett en företrädare med verksamhetsort i den berörda staten, ska alla tidsfrister som annars skulle löpa ut den dag eller efter den dag då en sådan händelse inträffade på hans beslut förlängas till ett datum som fastställs av honom. När detta datum fastställs ska han bedöma att denna oförutsedda händelse upphör att gälla. Om händelsen berör byråns säte ska det av ordförandens beslut framgå att det berör samtliga involverade parter.

Artikel 79d

Korrigering av fel och uppenbara förbiseenden

Byrån ska korrigera språkliga fel, skrivfel och uppenbara brister i byråns beslut eller tekniska fel som kan hänföras till byrån vid registrering av varumärket eller vid offentliggörande av dess registrering. Byrån ska föra protokoll över sådana korrigeringar.” [Ändr. 57]

69.  Artikel 80 ska ändras på följande sätt:

a)  I Punkt 1 första meningen ska frasen ”beslut som är behäftat med ett uppenbart handläggningsfel” ersättas med ”beslut som är behäftat med ett uppenbart fel”.följande:"

”1. Om byrån har fört in en uppgift i registret eller fattat ett beslut som är behäftat med ett uppenbart fel som byrån har gjort, ska byrån se till att den införda uppgiften tas bort eller att beslutet återkallas. Om det bara finns en part i ärendet och införandet eller beslutet gör intrång i denna parts rätt, ska borttagande eller återkallande ske även om felaktigheten inte var uppenbar för parten.” [Ändr. 58]

b)  I Punkt 2 ska den andra meningen ersättas med följande:"

”2. Det borttagande eller det återkallande som avses i punkt 1 ska, självmant eller på begäran av en av parterna i ärendet, beslutas av den avdelning som förde in uppgiften eller fattade beslutet. Borttagande av en uppgift i registret eller återkallande av beslutet ska ske inom ett år från den dag då uppgiften infördes i registret eller beslutet fattades, sedan parterna i ärendet och de eventuella innehavare av rätten till det aktuella europeiska varumärket EU-varumärket som är registrerade har hörts. Byrån ska föra protokoll över sådana borttaganden eller återkallanden.” [Ändr. 59]

c)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

”3. Denna artikel ska inte inverka på parternas möjlighet att överklaga enligt artiklarna 58 och 65 eller möjligheten att rätta till fel och uppenbara förbiseenden enligt artikel 79d. Om ett överklagande har ingivits mot ett av byrån fattat beslut som innehåller ett fel, förlorar överklagandet sitt syfte efter det att byrån upphävt sitt beslut enligt punkt 1 i denna artikel.”

70.  Artikel 82 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

”2. Denna artikel ska inte gälla för de tidsfrister som fastställs i artiklarna 29.1, 33.1, 36.2, 41.1 och 41.3, 47.3, 60, 65.5, 81, 112, eller de som föreskrivs i punkt 1 i denna artikel eller den tidsfrist för anspråk på företräde i enlighet med artikel 34 efter det att ansökan har ingetts.”

b)  Punkt 4 ska ersättas med följande:"

”4. Om byrån bifaller begäran ska följderna av att tidsfristen inte iakttagits inte anses ha inträffat. Om ett beslut har fattats mellan utgången av den tidsfrist som inte iakttagits och en ansökan om fortsatt behandling, ska den enhet som är behörig att fatta beslut på grund av underlåtenheten se över beslutet och, om slutförandet av själva underlåtenheten är tillräckligt, fatta ett annat beslut. Om det ursprungliga beslutet inte ska ändras, ska det bekräftas skriftligen.”

71.  Följande artikel ska införas :"

”Artikel 82a

Avbrott i behandlingen

1.  När behandlingen avbryts eller återupptas ska Förhandlingar vid byrån uppfylla de krav som anges i artikel 93a h.ska avbrytas i följande fall:

2.  Då byrån, i sådana fall som avses i punkt 1 a och 1 b, har informerats om identiteten på den person som bemyndigats att fortsätta förhandlingarna inför byrån, ska byrån meddela denne person och alla berörda tredje parter att förhandlingarna ska återupptas från det datum som fastställs av byrån.

3.  I sådana fall som avses i punkt 1 c ska förhandlingarna återupptas när byrån har informerats om utnämnandet av en ny företrädare för sökanden eller när byrån har delgett de andra parterna meddelandet om utnämnandet av den nya företrädaren för innehavaren av EU-varumärket. Om byrån tre månader efter avbrytandet av förhandlingarna inte har informerats om utnämnandet av en ny företrädare ska byrån meddela sökanden eller innehavaren av EU-varumärket

4.  Andra tidsgränser än de tidsfrister för betalning av förnyelseavgifter som gäller för sökanden eller innehavaren av EU-varumärket på dagen för avbrytandet av förhandlingarna ska påbörjas igen från den dag då förhandlingarna återupptas.” [Ändr. 60]

72.  Artikel 83 ska ersättas med följande:"

”Artikel 83

Tillämpning av allmänna principer

I den mån denna förordning eller delegerade akter inte innehåller förfarandebestämmelser ska byrån beakta de processrättsliga principer som är allmänt erkända i medlemsstaterna.”

73.  I artikel 85.1 ska orden ”enligt villkoren i tillämpningsföreskrifterna” ersättas med ”enligt villkoren i artikel 93a i.” följande:"

”1. Den förlorande parten i förfaranden om invändning, upphävande, ogiltighetsförklaring eller överklagande ska bära den andra partens avgifter liksom, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 119.6, sina egna nödvändiga kostnader, däribland resekostnader, uppehälle och ersättning till ombud, rådgivare eller advokat inom ramen för de belopp som är fastställda för varje kostnadskategori [...].” [Ändr. 61]

74.  I artikel 86.2 ska andra meningen ersättas med följande:"

”Varje medlemsstat ska utse en myndighet som ansvarar för att kontrollera dokumentets äkthet och lämna kontaktuppgifter till byrån, domstolen och kommissionen. Efter prövning som bara får avse dokumentets äkthet ska verkställighetsbeslutet bifogas till myndighetens beslut.”

75.  Artikel 87 ska ersättas med följande:"

”Artikel 87

Register över europeiska varumärken

1.  Byrån ska föra ett register, som ska innehålla alla de uppgifter vilka enligt denna förordning eller en delegerad akt som antagits enligt denna förordning ska antecknas i registret. Byrån ska uppdatera registret över EU-varumärken och hålla det uppdaterat. [Ändr. 62]

2.  Registret ska vara tillgängligt för allmänheten. Det kan förvaras elektroniskt.

3.  Byrån ska upprätthålla en elektronisk databas som innehåller uppgifter om ansökningar om registrering av EU-varumärken och uppgifterna i registret. Innehållet i databasen kan göras tillgängligt för allmänheten. Den verkställande direktören ska bestämma villkoren för tillgång till databasen och hur innehållet i denna databas kan göras tillgängligt i maskinläsbar form, inklusive motsvarande avgifter.”

76.  Artikel 88 ska ändras på följande sätt:

a)  Rubriken ”Handlingars offentlighet” ersätts med ”Handlingars offentlighet och arkivering”.

b)  Punkt 4 ska ersättas med följande:"

”4. När handlingar hålls tillgängliga i enlighet med punkt 2 eller 3 kan dock vissa handlingar i ärendet undantas. Den verkställande direktören ska fastställa på vilket sätt kontroll ska utföras.

5.  Byrån ska arkivera handlingar som avser förfaranden relaterade till ett EU-varumärke eller EU-varumärkesregistrering. Den verkställande direktören ska fastställa i vilken form dessa handlingar ska arkiveras. Om handlingarna arkiveras i elektronisk form ska de originaldokument som ligger till grund för sådana elektroniska handlingar förstöras efter en viss tid efter det att de mottagits av byrån, som ska fastställas av den verkställande direktören.”

77.  Artikel 89 ska ersättas med följande:"

”Artikel 89

Regelbundet utkommande publikationer

1.  Byrån ska regelbundet utge

De publikationer som avses i punkterna a) och b) kan verkställas på elektronisk väg.

2.  Tidningen om EU-varumärken ska offentliggöras på det sätt och med den frekvens som fastställs av den verkställande direktören.

3.  Den verkställande direktören får besluta att vissa poster ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning på unionens alla officiella språk.”

78.  Artikel 92 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

”2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 andra meningen, ska en fysisk eller juridisk person som varken har sin hemvist eller säte i unionen eller där bedriver verklig och faktisk industriell eller kommersiell verksamhet, vara företrädd inför byrån, i enlighet med artikel 93.1, vid förfaranden som äger rum enligt denna förordning utom vid ingivande av ansökan om ett EU-varumärke.

Genom undantag från första stycket behöver inte de fysiska eller juridiska personer som avses i det stycket låta sig företrädas inför byrån i de fall som föreskrivs i artikel 93a o.” [Ändr. 64]

b)  Punkt 4 ska ersättas med följande:"

”4. Om de villkor som har fastställts i enlighet med artikel 93a o är uppfyllda, ska en gemensam representant utnämnas.” [Ändr. 65]

79.  Artikel 93 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

En person som är ombud inför byrån ska på begäran av myndigheten inge en skriftlig fullmakt som ska läggas till akten.”

b)  Punkt 4 ska ersättas med följande:"

c)  Punkt 5 ska ersättas med följande:"

”5. I artikel 93a o ska föreskrivas under vilka förutsättningar någon får avföras från förteckningen över auktoriserade ombud.” [Ändr. 66]

80.  I avdelning IX ska följande avsnitt införas:"

”AVSNITT 5

Överföring av befogenheter

Artikel 93a

Delegering av befogenheter

81.  I avdelning X ska rubriken på avsnitt 1 ersättas med följande:"

”Tillämpning av unionens bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område”

82.  Artikel 94 ska ändras på följande sätt:

a)  Rubriken ska ersättas med följande:"

”Tillämpning av unionens bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område”

b)  I Punkt 1 ska ”förordning (EG) nr 44/2001” ersättas med ”unionens bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område”. följande:"

”1. Om inte annat anges i denna förordning ska unionens bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område tillämpas i mål om EU-varumärken och på ansökningar om EU-varumärken samt i mål i samband med litispendens och konnexitet i fråga om EU-varumärken och nationella varumärken.” [Ändr. 71]

c)  Följande punkt ska läggas till:"

”3. Hänvisningar i denna förordning till förordning (EG) nr 44/2001 ska när det är lämpligt inkludera avtalet mellan Europeiska gemenskapen och konungariket Danmark om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, som ingicks den 19 oktober 2005.”

83.  I artikel 96 c ska ”artikel 9.3 andra meningen” ersättas med ”artikel 9b 2”.

84.  I artikel 99 ska punkt 3 ersättas med följande:"

”3. I de mål som avses i artikel 96 a och c kan en talan om upphävande eller ogiltighet av ett EU-varumärke som inte utgör ett genkäromål, tas upp i den mån svaranden hävdar att rättigheterna för innehavaren av EU-varumärket skulle kunna upphävas på grund av bristande verklig användning vid den tidpunkt när talan om varuintrång väcktes.”

85.  Artikel 100 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 4 ska ersättas med följande:"

”4. Europeiska unionens varumärkesdomstol vid vilken ett genkäromål om upphävande eller ogiltighetsförklaring av EU-varumärket har anhängiggjorts ska inte fortsätta prövningen av genkäromålet förrän antingen den berörda parten eller domstolen har underrättat byrån om vilken dag genkäromålet ingivits. Byrån ska införa uppgiften i registret. Om en ansökan om upphävande eller om ogiltighetsförklaring av ett EU-varumärke behandlas av byrån ska det informera domstolen om detta och skjuta upp handläggningen till dess beslutet om ansökan är slutgiltigt eller ansökan dras tillbaka.”

b)  Punkt 6 ska ersättas med följande:"

”6. När Europeiska unionens varumärkesdomstol har avgjort ett genkäromål om upphävande eller ogiltighet av ett europeiskt varumärke, ska utan dröjsmål en kopia av avgörandet sändas till byrån, antingen av domstolen eller genom någon av parterna i målet vid den nationella domstolen. Byrån eller någon annan berörd part kan begära upplysningar om detta översändande. Byrån ska införa uppgifterna om beslutet i registret och vidta nödvändiga åtgärder för att rätta sig efter domslutet.”

86.  I artikel 102 ska punkt 2 ersättas med följande:"

”2. Europeiska unionens varumärkesdomstol kan också vidta åtgärder eller beslut som är tillgängliga enligt den tillämpliga lagstiftning som den anser lämplig med hänsyn till omständigheterna i ärendet.”

87.  Artikel 108 ska utgå.

88.  I artikel 113.3 ska meningen ”liksom de formella villkoren i tillämpningsföreskrifterna” ersättas med ”liksom de formella villkor som anges i artikel 114a”. följande:"

”3. Byrån ska kontrollera om den begärda omvandlingen uppfyller villkoren i denna förordning, särskilt artikel 112.1, 112.2, 112.4, 112.5 och 112.6 samt punkt 1 i den här artikeln, liksom de formella villkor som anges i artikel 114a. Om dessa villkor är uppfyllda ska byrån överlämna begäran om omvandling till myndigheterna för industriell äganderätt i de medlemsstater som anges däri.” [Ändr. 72]

89.  I Artikel 114.2 ska orden ”tillämpningsföreskrifterna” ersättas med ”delegerade akter som antagits i enlighet med denna förordning”. följande:"

”2. En ansökan om EU-varumärke eller ett EU-varumärke som överlämnats i enlighet med artikel 113 får inte underkastas sådana formella krav i nationell lagstiftning som avviker från eller går utöver dem som föreskrivs i denna förordning eller i delegerade akter som antagits i enlighet med denna förordning.” [Ändr. 73]

90.  Följande artikel ska införas :"

”Artikel 114a

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163 med angivande av de formella villkor som en begäran om omvandling till en EU-varumärkesansökan ska uppfylla, uppgifter om dess undersökning och de som rör dess offentliggörande.”

91.  I artikel 116 ska punkt 2 ersättas med följande:"

”2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, får byrån använda sig av avdelade nationella experter eller annan personal som inte är anställd av byrån. Styrelsen ska anta ett beslut om bestämmelser för avdelade nationella experter till byrån.”

92.  I Artikel 117 ska orden ”för byrån” ersättas med ”för byrån och dess anställda”. följande:"

”Protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier ska gälla för byrån och dess anställda.” [Ändr. 74]

93.  Artikel 119 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 6 andra stycket ska andra meningen ersättas med följande:"

”Översättningen ska ges in inom den tid som anges i artikel 144a b.”

b)  Följande punkt ska läggas till :"

”8. Den verkställande direktören ska fastställa det sätt på vilket översättningarnas riktighet ska bestyrkas.”

94.  I Artikel 120.1 ska orden ”tillämpningsföreskrifterna” ersättas med ”en delegerad akt som antagits enligt denna förordning.” följande:"

”1. En ansökan om registrering av ett EU-varumärke, som beskrivs i artikel 26.1, och alla övriga uppgifter som ska offentliggöras i enlighet med denna förordning eller en delegerad akt som antagits enligt denna förordning ska offentliggöras på alla Europeiska unionens officiella språk.” [Ändr. 75]

95.  Artikel 122 ska utgå.

96.  Artikel 123 ska ersättas med följande:"

”Artikel 123

Insyn

1.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001* ska tillämpas på de handlingar som finns hos byrån.

2.  Styrelsen ska anta tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1049/2001.

3.  De beslut som fattas av byrån i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 1049/2001 kan ligga till grund för ett klagomål till ombudsmannen eller en talan inför Europeiska unionens domstol enligt artiklarna 228 och 263 i fördraget.

4.  Byrån ska behandla personuppgifter i enlighet med Europaparlamentets och rådets** förordning (EG) nr 45/2001.

_____________________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).

** Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1). ”

97.  Följande artikel ska införas :"

”Artikel 123a

Säkerhetsbestämmelser om skydd av sekretessbelagda uppgifter och känsliga uppgifter som inte är sekretessbelagda

Byrån ska tillämpa de säkerhetsprinciper som ingår i kommissionens säkerhetsbestämmelser för skydd av sekretessbelagda EU-uppgifter och känsliga uppgifter som inte är sekretessbelagda som anges i bilagan till kommissionens beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom*. Tillämpningen av säkerhetsbestämmelserna ska bland annat omfatta bestämmelser om utbyte, behandling och lagring av sådana uppgifter.

_____________________

* Kommissionens beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom av den 29 november 2001 om ändring av de interna stadgarna (EUT L 317, 3.12.2001, s. 1)."

98.  I avdelning XII ska följande avsnitt införas:"

”AVSNITT 1a

Byråns uppgifter och samarbete för att främja samsynen

Artikel 123b

Byråns uppgifter

1.  Byrån ska ha följande uppgifter:

2.  Byrån ska samarbeta med institutioner, myndigheter, myndigheter för industriell äganderätt, internationella och icke-statliga organisationer när det gäller de uppgifter som anges i punkt 1.

3.  Byrån får lämna frivilliga förmedlingstjänster och skiljeförfarandetjänster för att hjälpa parterna att nå en uppgörelse i godo. [Ändr. 77]

Artikel 123c

Samarbete för att främja samsyn vad gäller praxis och verktyg

1.  Byrån och medlemsstaternas centrala myndigheter för industriellt rättsskydd och Benelux byrå för immateriell äganderätt ska samarbeta med varandra för att främja samsyn vad gäller praxis och verktyg på området för varumärken och formgivning.

2.  Byrån ska definiera, utarbeta och samordna gemensamma projekt av unionsintresse intresse för unionen och medlemsstaterna med beaktande av de områden som avses i punkt 1. Projektdefinitionen ska beskriva de särskilda skyldigheter och ansvarsområden som gäller för varje medlemsstats deltagande myndigheter för industriell äganderätt och Benelux byrå för industriell äganderätt. Byrån ska under de gemensamma projektens alla faser samråda med företrädare för användarna. [Ändr. 79]

3.  Medlemsstaternas centrala myndigheter för industriellt rättsskydd och Benelux byrå för industriell äganderätt ska effektivt delta i de gemensamma projekt som avses i punkt 2 för att säkra deras utveckling, funktion, samstämmighet och uppdatering.

Om resultatet av dessa projekt däremot leder till att det utvecklas instrument som en medlemsstat, genom ett motiverat beslut, anser är likvärdiga med instrument som redan finns i medlemsstaten i fråga, medför deltagandet i samarbetsprojektet inte någon skyldighet att tillämpa resultatet i den berörda medlemsstaten. [Ändr. 80]

4.  Byrån ska ge ekonomiskt stöd till de gemensamma projekt av unionsintresse intresse för unionen och medlemsstaterna som avses i punkt 2 i den mån det, enligt punkt 3, är nödvändigt för att säkra ett effektivt deltagande i projekten vad gäller medlemsstaternas myndigheter för industriell äganderätt och Benelux byrå för industriell äganderätt. Det ekonomiska stödet kan ges i form av bidrag. Det totala finansieringsbeloppet får inte överskrida 10 % 20 % av byråns årsinkomst och ska täcka minimibeloppet för varje medlemsstat för ändamål som har ett nära samband med deltagandet i de gemensamma projekten. Stödmottagarna ska vara medlemsstaternas centrala myndigheter för industriellt rättsskydd och Benelux byrå för industriell äganderätt. Bidrag kan beviljas utan någon inbjudan att lämna förslag i enlighet med de finansiella bestämmelser som gäller för byrån och enligt de principer för beviljande av bidrag som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget**** och kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget*****. [Ändr. 81]

__________________________

* Rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EUT L 3, 5.1.2002, s. 1).

** Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 386/2012 av den 19 april 2012 om tilldelning till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) av uppgifter i samband med säkerställande av skydd för immateriella rättigheter, inbegripet sammanförande av företrädare för offentlig och privat sektor i ett europeiskt observatorium avseende intrång i immateriella rättigheter (EUT L 129, 16.5.2012, s. 1).

*** Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/28/EU av den 25 oktober 2012 om viss tillåten användning av anonyma verk (EUT L 299, 27.10.2012, s. 5)

**** Europaparlamentets och Rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

***** Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, 31.12.2012, s. 1).”

99.  I avdelning XII, ska avsnitten 2 och 3 ersättas med följande:"

”AVSNITT 2

Styrelsen

Artikel 124

Styrelsens uppgifter

1.  Utan att det påverkar de befogenheter som tilldelas budgetkommittén i avsnitt 5, ska styrelsen ha följande uppgifter:

2.  Styrelsen ska, i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna och artikel 142 i anställningsvillkoren för övriga anställda, anta ett beslut grundat på artikel 2.1 i tjänsteföreskrifterna och artikel 6 i anställningsvillkoren för övriga anställda om att till den verkställande direktören delegera relevant behörighet att sluta anställningsavtal och fastställa på vilka villkor denna delegering av befogenheter kan dras in.

Den verkställande direktören ska ha rätt att vidaredelegera dessa befogenheter.

Vid mycket särskilda omständigheter får styrelsen genom beslut tillfälligt dra in den verkställande direktörens behörighet att sluta anställningsavtal och sådan behörighet som denne sedan delegerar vidare, och utöva den själv eller delegera den till en av sina ledamöter eller till någon annan anställd än den verkställande direktören. [Ändr. 84]

Artikel 125

Styrelsens sammansättning

1.  Styrelsen ska bestå av en företrädare för varje medlemsstat och, två företrädare för kommissionen och en företrädare för Europaparlamentet samt deras respektive suppleanter för dessa. [Ändr. 85]

2.  Styrelseledamöterna får enligt bestämmelserna i arbetsordningen låta sig biträdas av rådgivare eller experter.

3.  Mandatperioden ska vara fyra år. Mandatperioden ska kunna förlängas.

Artikel 126

Styrelsens ordförande

1.  Styrelsen ska välja en ordförande och en vice ordförande bland ledamöterna. Vice ordföranden ska ersätta ordföranden om denne har förhinder.

2.  Mandatperioden för ordföranden och vice ordföranden ska vara fyra år. Mandatet ska kunna förnyas en gång. Om emellertid uppdraget som styrelseledamot upphör någon gång under mandatperioden, upphör också mandatperioden automatiskt vid denna tidpunkt.

Artikel 127

Sammanträden

1.  Styrelsens sammanträden ska sammankallas av dess ordförande.

2.  Den verkställande direktören ska delta i överläggningarna, om inte styrelsen beslutar något annat.

3.  Styrelsen ska hålla ordinarie sammanträde en gång två gånger per år. I övrigt ska den sammanträda på initiativ av ordföranden eller på begäran av kommissionen, Europaparlamentet eller en tredjedel av medlemsstaterna. [Ändr. 87]

4.  Styrelsen ska själv anta sin arbetsordning.

5.  Styrelsen ska fatta beslut med absolut majoritet bland sina ledamöter. En majoritet av två tredjedelar av dess ledamöter krävs för beslut som styrelsen har att fatta enligt artikel 124.1 a och b, samt artiklarna 126.1, 129.2 och 129.4 129.3. I båda fallen har varje ledamot en röst. [Ändr. 88]

6.  Styrelsen får bjuda in observatörer att delta i dess sammanträden.

7.  Styrelsens sekretariat ska tillhandahållas av byrån.

”AVSNITT 2a

Verkställande styrelse

Artikel 127a

Inrättande

Styrelsen får inrätta en verkställande styrelse.

Artikel 127b

Funktioner och organisation

1.  Den verkställande styrelsen ska bistå styrelsen.

2.  Den verkställande styrelsen ska ha följande funktioner:

3.  Vid behov kan den verkställande styrelsen, i brådskande fall, fatta vissa interimistiska beslut på styrelsens vägnar, särskilt i administrativa frågor, inklusive vid tillfälligt upphävande av tillsättningsmyndighetens delegering av befogenheter.

4.  Den verkställande styrelsen ska bestå av styrelsens ordförande, en företrädare för kommissionen i styrelsen och tre andra ledamöter som utses av styrelsen bland dess ledamöter. Styrelsens ordförande ska också vara ordförande i den verkställande styrelsen. Den verkställande direktören ska delta i den verkställande styrelsens sammanträden, men ska inte ha rätt att rösta.

5.  Mandatperioden för ledamöterna i den verkställande styrelsen ska vara fyra år. Mandatperioden för ledamöterna i den verkställande styrelsen ska löpa ut när uppdraget som styrelseledamot upphör.

6.  Styrelsen ska hålla minst ett ordinarie möte var tredje månad. Dessutom ska den sammanträda på initiativ av ordföranden eller på begäran av dess ledamöter.

7.  Den verkställande styrelsen ska följa de förfaranderegler som fastställts av styrelsen. [Ändr. 86]

AVSNITT 3

Verkställande direktör

Artikel 128

Den verkställande direktörens funktioner

1.  Byrån ska ledas av den verkställande direktören. Den verkställande direktören är ansvarig inför styrelsen.

2.  Utan att det påverkar befogenheterna för kommissionen, styrelsen och budgetutskottet ska den verkställande direktören vara oberoende i tjänsteutövningen och får varken begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ.

3.  Den verkställande direktören ska i rättsligt hänseende vara byråns företrädare.

4.  Den verkställande direktören ska särskilt ha följande funktioner där han ska:

5.  Den verkställande direktören ska biträdas av en eller flera vice verkställande direktörer. Om den verkställande direktören är frånvarande eller har förhinder ska vice verkställande direktören eller en av de vice verkställande direktörerna ersätta honom i enlighet med det förfarande som fastställs av styrelsen.

Artikel 129

Utnämning och avsättande av den verkställande direktören samt förlängning av mandatet

1.  Den verkställande direktören ska vara tillfälligt anställd vid byrån i enlighet med artikel 2a i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen.

2.  Den verkställande direktören ska utses av styrelsen från en förteckning över sökanden minst tre sökande som föreslås av styrelsens förberedande urvalskommitté bestående av företrädare för medlemsstaterna, kommissionen och Europaparlamentet på grundval av ett öppet och transparent urvalsförfarande och offentliggörande av en inbjudan att anmäla intresse i Europeiska unionens officiella tidning och på andra platser. Innan direktören utses kan den sökande som styrelsen valt ut bli ombedd att avlägga en försäkran inför behöriga utskott i Europaparlamentet och besvara frågor från utskottsledamöter. I det avtal som sluts med den verkställande direktören ska byrån företrädas av styrelsens ordförande.

Den verkställande direktören kan bara avsättas från sin post endast efter styrelsebeslut på förslag av kommissionen, efter det att en utvärderingsrapport har utarbetats av kommissionen på begäran av styrelsen eller Europaparlamentet.

3.  Den verkställande direktörens mandatperiod ska vara fem år. Vid periodens utgång ska kommissionen styrelsen göra en utvärdering. i utvärderingen vilken den ska kommissionen särskilt bedöma den verkställande direktörens arbetsinsats och byråns framtida uppgifter och utmaningar. Styrelsen får en gång förlänga den verkställande direktörens mandatperiod med högst fem år. Styrelsen ska, när den fattar sina beslut om förlängning av den verkställande direktörens mandatperiod, beakta kommissionens utvärderingsrapport om den verkställande direktörens arbetsinsats och byråns framtida uppgifter och utmaningar.

4.  Styrelsen får på förslag av kommissionen, med beaktande av den utvärderingsrapport som avses i punkt 3, förlänga den verkställande direktörens mandatperiod en gång med högst fem år.

5.  En verkställande direktör vars mandat har förlängts får inte delta i ett annat urvalsförfarande för samma befattning vid slutet på den sammantagna mandatperioden.

6.  Den vice verkställande direktören eller de vice verkställande direktörerna ska utnämnas eller avsättas från byrån enligt punkt 2, efter samråd med den verkställande direktören och, i förekommande fall, den valde verkställande direktören. Den verkställande direktörens mandatperiod ska vara fem år. Den kan förlängas en gång för med högst fem år av styrelsen på förslag från kommissionen enligt punkt 4 3 efter samråd med den verkställande direktören.” [Ändr. 92]

100.  Artikel 130 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt c ska ersättas med följande:"

”c) En enhet som är ansvarig för registret.”

b)  Följande punkt ska läggas till:"

”f) En annan enhet eller person som utses av den verkställande direktören för detta ändamål.”

101.  I artikel 132.2 ska tredje meningen ersättas med följande:"

”I vissa särskilda fall, som anges i artikel 144a c, ska beslutet fattas av en ledamot.”

102.  Artikel 133 ska ersättas med följande:"

”Artikel 133

Enhet med ansvar för registret

1.  Den enhet som är ansvarig för registret ska fatta beslut i samband med införandet av uppgifter i registret.

2.  Den ska också ansvara för den förteckning över auktoriserade ombud som avses i artikel 93.2.

3.  Enhetens beslut ska fattas av en ledamot.”

103.  Artikel 134 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

b)  I punkt 2 ska tredje meningen ersättas med följande:"

”I vissa särskilda fall, som anges i artikel 144a c, ska beslutet fattas av en ledamot."

104.  Följande artikel ska införas :"

”Artikel 134a

Allmän behörighet

Beslut som krävs enligt denna förordning och som inte ligger inom behörigheten för en granskare, invändningsenhet, annulleringsenhet eller enhet som ansvarar för registret, ska fattas av en tjänsteman eller enhet som utses av den verkställande direktören för detta ändamål.”

105.  Artikel 135 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. Överklagandenämnderna svarar för att besluta om överklaganden av beslut som fattats enligt artiklarna 131–134a.”

b)  I punkt 3 ska led a ersättas med följande:"

”a) av myndigheten för överklagandenämnderna som avses i artikel 136.4 a eller”.

c)  Punkt 4 ska ersättas med följande:"

”4. Nämnden i utökad sammansättning ska också ansvara för att ge motiverade yttranden om juridiska frågor som hänskjuts till den av den verkställande direktören i enlighet med artikel 128.4 k.”

d)  I punkt 5 ska sista meningen utgå.

106.  Artikel 136 ska ersättas med följande:"

”Artikel 136

Ledamöternas oavhängighet i överklagandenämnderna

1.  Direktören för överklagandenämnderna och ordföranden för varje nämnd ska utnämnas för en period på fem år i enlighet med förfarandet i artikel 129 för utnämning av byråns direktör. De ska under den mandattiden inte skiljas från sina uppdrag, om det inte finns tungt vägande skäl för detta och domstolen, på anmodan av den institution som utnämnde dem, har beslutat att så ska ske.

2.  Mandatet för direktören för överklagandenämnderna kan förnyas en gång med ytterligare en femårsperiod, eller fram till dennes pensionering om pensionsåldern uppnås under det nya mandatet, efter en positiv utvärdering av resultatet av styrelsen.

3.  Mandatet för ordföranden för varje nämnd kan förnyas för ytterligare perioder på fem år eller fram till deras pensionering om pensionsåldern uppnås under det nya mandatet, efter en positiv utvärdering av deras resultat av styrelsen, med förbehåll för ett positivt yttrande från direktören för överklagandenämnderna.

4.  Direktören för överklagandenämnderna ska ha följande lednings- och organisatoriska funktioner för att

Direktören för överklagandenämnderna ska leda nämnden i utökad sammansättning.

5.  Ledamöterna av överklagandenämnderna ska utnämnas av styrelsen för en period av fem år. Deras mandat kan förnyas för ytterligare perioder på fem år eller fram till deras pensionering om pensionsåldern uppnås under det nya mandatet, efter en positiv utvärdering av deras resultat av styrelsen, med förbehåll för ett positivt yttrande från direktören för överklagandenämnderna.

6.  Ledamöterna av överklagandenämnderna får inte skiljas från sina uppdrag om det inte finns tungt vägande skäl för detta och EU-domstolen, i mål som anhängiggjorts av styrelsen på förslag av direktören för överklagandenämnderna, sedan ordföranden för den nämnd som ledamoten tillhör har hörts, har beslutat att så ska ske.

7.  Direktören för överklagandenämnderna samt ordföranden för varje nämnd och ledamöterna i överklagandenämnderna ska vara oavhängiga. Vid beslutsfattandet ska de inte vara bundna av några instruktioner.

8.  Beslut som fattas i utökad sammansättning om överklaganden eller yttranden om juridiska frågor som hänskjuts till den av den verkställande direktören i enlighet med artikel 135 ska vara bindande för byråns beslutsfattande instanser som anges i artikel 130.

9.  Direktören för överklagandenämnderna och ordföranden och ledamöterna i överklagandenämnderna får inte vara granskare eller ledamöter av invändningsenheterna, enheten som ansvarar för registret eller annulleringsenheterna.

Artikel 136a

Centrum för förmedling och skiljeförfaranden

1.  Byrån får inrätta ett centrum för förmedling och skiljeförfaranden som är oberoende av de beslutsorgan som anges i artikel 130. Centrumet ska vara förlagt till byråns lokaler.

2.  Varje fysisk eller juridisk person får utnyttja centrumets tjänster på frivillig bas med målet att i samförstånd lösa tvister som omfattas av denna förordning och av direktiv […]

3.  Byrån får även inleda ett skiljeförfarande på eget initiativ för att ge parterna möjlighet att uppnå en gemensam överenskommelse.

4.  Centrumet ska ledas av en direktör som ansvarar för dess verksamhet.

5.  Direktören ska utses av styrelsen.

6.  Centrumet ska fastställa en ordning för förmedling och skiljeförfaranden och utarbeta regler för centrumets arbete. Ordningen för förmedling och skiljeförfaranden samt reglerna för centrumets arbete ska godkännas av styrelsen.

7.  Centrumet ska upprätta en förteckning över medlare och skiljemän som bistår parterna vid tvistlösning. Dessa ska vara oberoende och ha relevant kompetens och erfarenhet. Förteckningen ska godkännas av styrelsen.

8.  Granskare och medlemmar av institutets avdelning och överklagandenämnden får inte delta i förmedling eller skiljeförfaranden i ett fall där de

9.  En person som har kallats för att yttra sig som medlem av en förmedlings- eller skiljepanel får inte vara inbegripen i invändning, annullering eller besvär i det förfarande som gav upphov till förmedlings- eller skiljeförfarandet.” [Ändr. 93]

107.  Artikel 138 ska ersättas med följande:"

”Artikel 138

Budgetkommitté

1.  Budgetkommittén ska ha de funktioner som den tilldelas i detta avsnitt.

2.  Artiklarna 125, 126 och 127.1–127.4, 127.6 och 127.7 ska även tillämpas på budgetkommittén.

3.  Budgetkommittén ska fatta beslut med absolut majoritet bland sina ledamöter. En majoritet av två tredjedelar av ledamöterna krävas dock för de beslut som budgetkommittén är bemyndigad att fatta i enlighet med artikel 140.3 och 143. I båda fallen har varje ledamot en röst.”

108.  I artikel 139 ska följande punkt läggas till :"

”4. Byrån ska två gånger om året utarbeta en rapport till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om dess ekonomiska situation. På grundval av denna rapport den rapporten ska kommissionen se över byråns ekonomiska situation. [Ändr. 94]

4a.  Byrån ska hålla en ekonomisk reserv som täcker ett år av byråns driftskostnader för att säkerställa en kontinuerlig verksamhet. ” [Ändr. 95]

109.  Följande artikel ska införas :"

”Artikel 141a

Bedrägeribekämpning

1.  För att underlätta kampen mot bedrägerier, korruption och annan olaglig verksamhet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999* ska byrån ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 om interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och anta lämpliga bestämmelser som gäller för alla anställda vid byrån med hjälp av mallen i bilagan till detta avtal.

2.  Europeiska revisionsrätten ska ha befogenhet att utföra revision, på grundval av handlingar och kontroller på plats, hos alla stödmottagare, uppdragstagare och underleverantörer som erhållit EU-finansiering från byrån.

3.  Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) får göra utredningar, däribland kontroller på platsen och inspektioner, i enlighet med bestämmelserna och förfarandena i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96** i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen i samband med bidrag eller kontrakt som finansierats av byrån.

4.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1, 2 och 3 ska befogenheten att utföra revision och utredningar uttryckligen tillerkännas revisionsrätten och Olaf enligt deras respektive befogenheter i samarbetsavtal med tredjeland eller internationella organisationer, kontrakt, bidragsavtal och bidragsbeslut som ingås av byrån.

5.  Budgetkommittén ska anta en bedrägeribekämpningsstrategi, som står i proportion till risken för bedrägerier med hänsyn till lönsamheten i de åtgärder som ska vidtas.

_________________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) (EGT L 136, 31.5.1999, s. 1).

** Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).”

110.  Artikel 144 ska ersättas med följande:"

”Artikel 144

Avgifter

1.  Förutom de avgifter som anges i artiklarna 26.2, 36.1 c, 41.3, 44.4, 47.1 och 47.3, 49.4, 56.2, 60, 81.3, 82.1, 113.1 och 147.5, ska avgifter tas ut i följande fall:

2.  Beloppen av de avgifter som avses i punkt 1 ska fastställas på en sådan nivå de nivåer som anges i bilaga -1 så att inkomsterna från dessa i princip är tillräckliga för att balansera byråns budget, samtidigt som man undviker ansamling av stora överskott. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 139.4 ska kommissionen se över avgiftsnivån, om ett betydande överskott blitt återkommande. Om denna översyn inte leder till en minskning eller ändring av avgiftsnivåerna som får till verkan att förhindra ytterligare ansamling av betydande överskott ska det överskott som ansamlats efter översynen överföras till EU-budgeten. [Ändr. 96]

3.  Den verkställande direktören ska fastställa det belopp som ska tas ut för andra tjänster som utförs av byrån andra än de som avses i punkt 1 och för publikationer som byrån utfärdar enligt kriterierna i de delegerade akter som antagits i enlighet med artikel 144a d. Avgiftsbeloppet ska inte överskrida vad som är nödvändigt för att täcka kostnaderna för den särskilda tjänst som utförs av byrån.

4.  Enligt kriterierna i de delegerade akter som antagits i enlighet med artikel 144a d får den verkställande direktören vidta följande åtgärder

När de betalningsmetoder som anges i punkt a kan användas ska den verkställande direktören fastställa det datum när dessa betalningar ska anses ha gjorts till byrån.”

111.  Följande avsnitt ska föras in :"

”AVSNITT 6

Delegering av befogenheter

Artikel 144a

Delegering av befogenheter

112.  I Artikel 145 ska orden ”dess tillämpningsföreskrifter” ersättas med ”de delegerade akter som antagits i enlighet med denna förordning”. följande:"

”Artikel 145

Tillämpning av bestämmelser

Denna förordning och de delegerade akter som antagits i enlighet med denna förordning ska, om inte annat föreskrivs i denna avdelning, tillämpas på ansökningar om internationella registreringar enligt protokollet till Madridöverenskommelsen om den internationella registreringen av varumärken, antaget i Madrid den 27 juni 1989 (nedan kallade internationella ansökningar respektive Madridprotokollet) som grundas på en ansökan om EU-varumärke eller på ett EU-varumärke, och på registreringar av varumärken i det internationella register som förs av den internationella byrån vid Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (nedan kallade internationella registreringar respektive den internationella byrån) vilka designerar Europeiska unionen.” [Ändr. 99]

113.  I artikel 147 ska punkterna 4, 5 och 6 ersättas med följande:"

”4. Vid ingivandet av en internationell ansökan ska en avgift betalas till byrån. Om den internationella registreringen ska grundas på ett EU-varumärke när detta har registrerats ska avgiften betalas senast den dag då EU-varumärket registreras. Ansökan ska inte anses som ingiven förrän avgiften har betalats.

5.  Den internationella ansökan ska uppfylla de formella villkor som har fastställts i artikel 161a a.

6.  Byrån ska granska huruvida den internationella ansökan uppfyller de villkor som fastställs i artikel 146 och i punkterna 1, 3 och 5 i denna artikel.

7.  Byrån ska översända den internationella ansökan till den internationella byrån så snart som möjligt.”[Ändr. 100]

114.  Följande artikel ska införas :"

”Artikel 148a

Delgivande av den ursprungliga ansökans eller registreringens ogiltighet

Inom Under en period på fem år från dagen för den internationella registreringen ska byrån till den internationella byrån delge de eventuella uppgifter och beslut som påverkar giltigheten av den europeiska varumärkesansökan EU‑varumärkesansökan eller europeiska varumärkesregistrering EU‑varumärkesregistrering på vilket den internationella registreringen grundas.” [Ändr. 101]

115.  "

”Begäran ska uppfylla de formella villkor som har fastställts i enlighet med artikel 161a c.” [Ändr. 102]

116.  Artikel 154.4 ska utgå.

117.  Följande artikel ska införas :"

”Artikel 154a

Kollektiva märken och kvalitetsmärken

Om en internationell registrering som grundas på en ursprunglig ansökan eller registrering av en kollektivmärkning, kvalitetsmärkning eller garantimärkning ska byrån uppfylla de förfaranden som föreskrivs den internationella registrering som designerar Europeiska unionen behandlas som ett EU-kollektivmärke. Innehavaren av den internationella registreringen ska ge in de bestämmelser för användningen av varumärket som anges i artikel 161a f 67 direkt till byrån inom två månader från den dag då den internationella byrån anmäler den internationella registreringen till byrån.” [Ändr. 103]

118.  Artikel 155 ska utgå.

119.  Artikel 156 ska ändras på följande sätt:

a)  I Punkt 2 ska orden ”sex månader” ersättas med ”en månad”. följande:"

”2. En anmälan om invändning ska registreras inom tre månader efter den enmånadsperiod som följer på dagen för offentliggörandet enligt artikel 152.1. Invändningen ska inte anses som vederbörligen framställd förrän invändningsavgiften har betalats.” [Ändr. 104]

b)  Punkt 4 ska utgå.

120.  Följande artiklar ska införas:"

”Artikel 158a

Rättsverkan av registrering av överlåtelser

En notering om en förändring i innehavet av den internationella registreringen i det internationella registret ska ha samma verkan som registrering av en överlåtelse i enlighet med artikel 17.

Artikel 158b

Rättsverkan av registrering av licenser och andra rättigheter

En notering om en licens eller en inskränkning i innehavarens förfoganderätt med avseende på den internationella registreringen i det internationella registret ska ha samma verkan som registreringen av en licens, en sakrätt, en exekutiv åtgärd eller insolvensförfaranden i registret enligt artiklarna 19, 20, 21 och 22.

Artikel 158c

Prövning av begäran om registreringar av överlåtelser, licenser eller inskränkningar i innehavarens förfoganderätt

Byrån ska överlämna begäran om registrering av en förändring i innehav, licens eller innehavarens förfoganderätt, en ändring eller ett upphävande av en licens eller återkallelse av inskränkning i innehavarens förfoganderätt som har getts in till den internationella byrån i de fall som anges i artikel 161a h.” [Ändr. 105]

121 Artikel 159 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 b ska ersättas med följande:"

”b) till en designering av en medlemsstat som är part i Madridprotokollet, under förutsättning att det på dagen för ansökan om omvandling enligt Madridprotokollet eller Madridöverenskommelsen hade varit möjligt att direkt designera den medlemsstaten. Artiklarna 112, 113 och 114 ska tillämpas.”

b)  I punkt 2 ska orden ”eller Madridöverenskommelsen” utgå. ersättas med följande:"

”2. Den ansökan om nationellt varumärke eller den designering av en medlemsstat som är part i Madridprotokollet [...] som följer av omvandlingen av designeringen av Europeiska unionen genom internationell registrering ska i den berörda medlemsstaten ha verkan från dagen för den internationella registreringen enligt artikel 3.4 i Madridprotokollet eller dagen för utsträckning till Europeiska unionen enligt artikel 3ter.2 i Madridprotokollet om denna ägde rum efter den internationella registreringen, eller denna registrerings prioritetsdag och, i förekommande fall, företrädet för ett varumärke i denna stat enligt artikel 153.” [Ändr. 106]

122.  I avdelning XIII ska följande avsnitt införas:"

”AVSNITT 4

Överföring av befogenheter

Artikel 161a

Delegering av befogenheter

123.  Artikel 162 ska utgå.

124.  Artikel 163 ska utgå.

125.  Följande artikel införs:"

”Artikel 163

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen på de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 24a, 35a, 45a, 49a, 57a, 65a, 74a, 74k, 93a, 114a, 144a och 161a ska ges på obestämd tid.

3.  Den delegering av de befogenheter som avses i punkt 2 kan när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Det får verkan dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid en senare tidpunkt som anges däri. Beslutet påverkar inte sådana delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Så snart som kommissionen har antagit en delegerad akt ska den samtidigt anmäla den till Europaparlamentet och rådet.

5.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 24a, 35a, 45a, 49a, 57a, 65a, 74a, 74k, 93a, 114a, 144a och 161a ska bara träda i kraft om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två fyra månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.” [Ändr. 110]

126.  Artikel 164 ska utgå.

127.  Följande artikel ska införas :"

”Artikel 165a

Utvärdering och översyn

1.  Från 2019 och vart femte år därefter ska kommissionen beställa en utvärdering av utvärdera genomförandet av denna förordning. [Ändr. 112]

2.  Vid utvärderingen ska en översyn göras av den rättsliga ramen för samarbetet mellan byrån och medlemsstaternas centrala myndigheter för industriellt rättsskydd och Benelux byrå för immateriell äganderätt, särskilt beträffande finansieringsmekanismen. Vid utvärderingen ska man vidare bedöma byråns inverkan, effektivitet och ändamålsenlighet och dess arbetsmetoder. Vid utvärderingen ska man framför allt granska om det finns ett eventuellt behov av att ändra byråns mandat och de ekonomiska konsekvenserna av en sådan ändring.

3.  Kommissionen ska översända utvärderingsrapporten och sina slutsatser om denna till Europaparlamentet, rådet och styrelsen. Resultaten från utvärderingen ska offentliggöras.

4.  I varannan utvärderingsrapport ska även byråns resultat granskas mot bakgrund av dess syften, mandat och uppgifter. Om kommissionen anser att en fortsättning av byrån inte längre är motiverad med avseende på de mål, uppdrag och uppgifter som den tilldelats, kan kommissionen föreslå att denna förordning upphävs.”

127a.  Följande bilaga ska införas:"

”Bilaga -I

Avgiftsbelopp

De avgifter som ska betalas till byrån enligt denna förordning och förordning (EG) nr 2868/95 ska vara följande:

[Ändr. 111]

Artikel 1a

Artikel 1b

Förordning (EG) nr 2869/95 ska upphävas.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska tolkas som hänvisningar till denna förordning och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilagan(16).” [Ändr. 114]

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den [ange datum 90 dagar efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning].

Artiklarna 1.9, 10b, 21, 22, 23, 25, 26, 27, 29, 30, 31, 34, 37, 38, 41, 44, 46, 57, 58, 59, 60, 61, 63, 64, 66, 67, 68, 69, 70, 71, 72, 73, 75, 76, 77, 78, 79, 88, 89, 93, 94, 99 ska i den mån de avser artiklarna 128.4 n, 101, 103b, 105d, 112, 113, 114, 115, 117, 120, 123 och 124 tillämpas från den [första dagen i den första månaden efter 18 månader från det datum som anges i det första stycket].

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 februari 2014. (2) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 14.1.1994, s. 1). (3) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, 24.3.2009, s. 1). (4) Rådets direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 11.2.1989, s. 1). (5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EUT L 299, 8.11.2008, s. 25). (6) COM(2008)0465. (7) EUT C 140, 29.5.2010, s. 22. (8) COM(2011)0287. (9) EGT L 336, 23.12.1994, s. 214. (10) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam (EUT L 376, 27.12.2006, s. 21). (11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 (EUT L 181, 29.6.2013, s. 15). (12) Kommissionens förordning (EG) nr 2869/95 av den 13 december 1995 om de avgifter som skall betalas till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (EGT L 303, 15.12.1995, s. 33). (13) Kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke (EGT L 303, 15.12.1995, s. 1). (14) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1). (15) EUT C 32, 4.2.2014, s. 23. (16) Jämförelsetabellen kommer att utarbetas när ett interinstitutionellt avtal om denna förordning ingåtts.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 februari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (omarbetning) (COM(2013)0162 – C7-0088/2013 – 2013/0089(COD))

P7_TA(2014)0119 A7-0032/2014

(Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0162),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0088/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 11 juli 2013(1),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(2),

–  med beaktande av artiklarna 87 och 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för internationell handel och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7‑0032/2014), och av följande skäl:

A.  Enligt den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller förslaget inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 februari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (Omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

Med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114 114.1, [Ändr. 1]

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(4), och

av följande skäl:

(1)  Ett antal ändringar ska göras i rådets och Europaparlamentets direktiv 2008/95/EG(5). För att skapa klarhet, bör det direktivet omarbetas.

(2)  Direktiv 2008/95/EG har harmoniserat centrala bestämmelser i materiell lagstiftning om varumärken som vid tidpunkten för antagandet ansågs mest direkt påverka den inre marknadens funktion genom att hindra den fria rörligheten för varor och det fria utbytet av tjänster i unionen.

(3)  Varumärkesskyddet i medlemsstaterna samexisterar med skydd som finns tillgängligt på unionsnivå genom gemenskapsvarumärken som är immateriella rättigheter av enhetlig karaktär och som gäller i hela unionen i enlighet med rådets förordning (EG) nr 207/2009(6). Samexistensen mellan varumärkessystem på nationell nivå och unionsnivå är i själva verket en hörnsten i unionens förhållningssätt när det gäller skydd av immateriella rättigheter.

(4)  Med anledning av kommissionens meddelande av den 16 juli 2008 om en europeisk strategi för industriell äganderätt(7) har kommissionen genomfört en omfattande utvärdering av hur varumärkessystemet i Europa fungerar som helhet, både på unionsnivå och nationell nivå och med avseende på det inbördes förhållandet mellan dessa.

(5)  I sina slutsatser av den 25 maj 2010 om den framtida översynen av varumärkessystemet i Europeiska unionen(8) uppmanade rådet kommissionen att lägga fram förslag till en ändring av förordning (EG) nr 207/2009 och direktiv 2008/95/EG. Det förslag som gäller det sistnämnda direktivet bör omfatta åtgärder som gör det mer förenligt med förordning (EG) nr 207/2009, för att minska vilket skulle minska skillnaderna inom varumärkessystemet i Europa som helhet, samtidigt som det nationella varumärkesskyddet behålls som ett attraktivt alternativ för sökande. I detta sammanhang bör komplementariteten mellan EU:s varumärkessystem och de nationella varumärkessystemen säkerställas. [Ändr. 2]

(6)  Kommissionen konstaterade i sitt meddelande ”En inre marknad för immateriella rättigheter” av den 24 maj 2011(9) att man för att uppfylla ökade krav från berörda parter på snabbare och effektivare varumärkesregistreringsystem av högre kvalitet som är mer samstämmiga, användarvänliga, allmänt tillgängliga och bygger på den senaste tekniken måste modernisera varumärkessystemet i unionen som helhet och anpassa det till interneteran.

(7)  Det samråd och den utvärdering som föregått översynen av detta direktiv har visat att det europeiska företagsklimatet trots den tidigare partiella harmoniseringen av nationella lagar fortfarande är mycket heterogen, vilket begränsar tillgången till varumärkesskydd generellt och därmed får en negativ inverkan på konkurrenskraft och tillväxt.

(8)  För att uppnå målet att främja och skapa en väl fungerande inre marknad och göra det lättare att förvärva och skydda varumärken i unionen är det därför nödvändigt att gå utöver den begränsade räckvidd för tillnärmning som uppnåddes genom direktiv 2008/95/EG och utvidga tillnärmningen till alla aspekter av den materiella lagstiftning om varumärken som reglerar varumärken som skyddas av registrering som omfattas av förordning (EG) nr 207/2009.

(9)  För att göra varumärkesregistreringar i hela unionen lättare att erhålla och förvalta är det viktigt att tillnärma inte bara bestämmelser i materiell lagstiftning utan också förfaranderegler. Därför bör viktiga förfaranderegler i medlemsstaterna och i EU-varumärkessystemet, inbegripet de regler avseende vilka skillnader orsakar stora problem för den inre marknadens funktion, anpassas till varandra. Vad gäller förfarandena enligt nationell lagstiftning är det tillräckligt att fastställa allmänna principer, medan det står medlemsstaterna fritt att fastställa mer specifika bestämmelser.

(10)  Det är av grundläggande betydelse att säkerställa att registrerade varumärken har samma rättsliga skydd i alla medlemsstater och att varumärkesskyddet på nationell nivå är detsamma som skyddet av europeiska varumärken EU‑varumärken. I linje med det omfattande skydd som beviljas europeiska varumärken EU‑varumärken som är kända i unionen bör ett omfattande skydd även beviljas på nationell nivå för alla registrerade varumärken som är kända i den berörda medlemsstaten. [Ändr. 3 - Denna ändring berör hela texten.]

(11)  Detta direktiv bör inte frånta medlemsstaterna deras rätt att fortsätta skydda sådana varumärken som förvärvats genom användning, utan bör behandla dem endast med avseende på deras förhållande till sådana varumärken som förvärvats genom registrering.

(12)  För att uppnå det mål som tillnärmningen av de rättsliga bestämmelserna syftar till krävs att villkoren för erhållande och vidmakthållande av ett registrerat varumärke i princip är identiska i de olika medlemsstaterna.

(13)  Det är därför nödvändigt att upprätta en lista med exempel på tecken som kan utgöra varumärken, under förutsättning att sådana tecken kan särskilja ett företags varor eller tjänster från ett annat företags. För att uppnå målen för registreringssystemet för varumärken, det vill säga att garantera rättslig säkerhet och god förvaltning, är det också viktigt att kräva att tecknet kan presenteras i registret på ett sätt som gör det möjligt att är tydligt, exakt, fastställa föremålet för skyddet instinktivt, lättillgängligt, hållbart och objektivt. Ett tecken bör därför tillåtas att återges i lämplig form, och således inte nödvändigtvis grafiskt, så länge som återgivandet sker med hjälp av allmänt tillgänglig teknik och ger tillräckliga garantier i detta syfte. [Ändr. 4]

(14)  Dessutom bör grunderna för att vägra registrering eller för ogiltighet avseende själva varumärket, t.ex. frånvaro av särskiljande egenskaper, eller avseende konflikter mellan varumärket och äldre rättigheter anges på ett uttömmande sätt, även om vissa av grunderna är valfria för medlemsstaterna som därför kan bibehålla eller införa dessa grunder i sina lagstiftningar.

(15)  För att säkerställa att skyddsnivån för geografiska beteckningar genom andra instrument i unionsrätten tillämpas på ett enhetligt och uttömmande sätt vid undersökningen av absoluta och relativa registreringshinder i hela unionen, bör detta direktiv omfatta samma bestämmelser om geografiska beteckningar som förordning (EG) nr 207/2009.

(16)  Det skydd som följer av det registrerade varumärket, vars funktion framför allt är att garantera att varumärket anger ursprunget, bör vara absolut när det råder identitet mellan märket och tecknet och varorna eller tjänsterna. Skyddet bör också gälla vid likhet mellan märket och tecknet och varorna eller tjänsterna. Det är nödvändigt att tolka begreppet likhet mot bakgrund av risken för förväxling. Grundförutsättningen för skyddet bör vara att det finns en risk för förväxling och denna måste bedömas mot bakgrund av flera faktorer, särskilt i hur hög grad märket är känt på marknaden, den association som det använda eller registrerade märket framkallar, graden av likhet mellan märket och tecknet samt mellan de ifrågavarande varorna eller tjänsterna. Formerna för fastslående av risk för förväxling och framför allt bevisbördan bör regleras av nationella procedurregler som inte bör beröras av detta direktiv.

(17)  För att säkerställa rättslig säkerhet och full överensstämmelse med prioritetsprincipen, enligt vilket ett äldre registrerat varumärke har företräde framför yngre registrerade varumärken, är det nödvändigt att fastställa att iakttagandet av de rättigheter som är knutna till ett varumärke inte bör påverka ägares rättigheter som förvärvats före ansökningsdagen eller prioritetsdagen för varumärket. Denna åtgärd är förenlig med artikel 16.1 i avtalet om handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter av den 15 april 1994 (nedan kallat TRIPS-avtalet)(10).

(18)  Det bör föreskrivas att en överträdelse av ett varumärke kan fastställas bara om det har konstaterats att det varumärke eller tecken som är föremål för överträdelsen används i näringsverksamhet för att särskilja varor eller tjänster med avseende på deras kommersiella ursprung. Utnyttjande för andra ändamål bör omfattas av bestämmelser i nationell lagstiftning.

(19)  För att skapa rättslig säkerhet och tydlighet är det nödvändigt att klargöra att inte bara vid likhet utan också i fråga om ett identiskt lika tecken som används för identiskt lika varor eller tjänster bör skydd beviljas ett varumärke endast om och i den utsträckning varumärkets viktigaste funktion, som är att garantera varornas eller tjänsternas kommersiella ursprung, påverkas negativt. [Ändr. 5]

(20)  Intrång i ett varumärke bör också omfatta användningen av tecknet som ett handelsnamn eller liknande beteckning så länge som det används för att särskilja varor eller tjänster med avseende på deras kommersiella ursprung.

(21)  För att säkerställa rättslig säkerhet och full överensstämmelse med specifik unionslagstiftning bör det föreskrivas att innehavaren av ett varumärke bör ha rätt att förbjuda tredjeman att använda ett tecken i en jämförande reklam, om sådan jämförande reklam strider mot Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG(11).

(22)  I syfte att stärka varumärkesskyddet och bekämpa varumärkesförfalskning effektivare, och utan att det påverkar WTO:s bestämmelser, i synnerhet artikel V i det allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) om fri transitering, bör innehavaren av ett registrerat varumärke ha rätt att hindra tredje man från att föra in varor i medlemsstatens tullområde utan att dessa har övergått till fri omsättning, om dessa varor kommer från tredjeland tredjeländer och utan tillstånd har försetts med ett varumärke som är väsentligen identiskt med det varumärke som registrerats för sådana varor. Detta bör inte påverka en smidig transitering av generiska läkemedel i enlighet med unionens internationella förpliktelser, i synnerhet enligt den förklaring om Trips-avtalet och folkhälsa som antogs av WTO:s ministerkonferens i Doha den 14 november 2001. [Ändr. 55]

(22a)  Innehavaren av ett varumärke bör ha rätt att vidta relevanta rättsliga åtgärder, bland annat rätten att begära att de nationella tullmyndigheterna vidtar åtgärder i fråga om varor som påstås överträda innehavarens rättigheter, till exempel kvarhållande och förstöring i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013(12). Tullmyndigheterna bör genomföra de relevanta förfarandena i förordning (EU) nr 608/2013 på begäran av en rättighetshavare och på grundval av kriterier för riskanalys. [Ändr. 7]

(22b)  I artikel 28 förordning (EU) nr 608/2013 föreskrivs att en rättighetshavare är skadeståndsansvarig gentemot innehavaren av varorna bland annat om varorna i fråga senare befinns inte göra intrång i en immateriell rättighet. [Ändr. 8]

(22c)  Medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder i syfte att sörja för en smidig transitering av generiska läkemedel. Därför bör innehavaren av ett varumärke inte ha rätt att hindra någon tredje part från att i samband med kommersiell verksamhet föra in varor på en medlemsstats tullområde på grundval av upplevda eller faktiska likheter mellan det internationella generiska namnet (INN‑namnet) på det verksamma ämnet i ett läkemedel och ett registrerat varumärke. [Ändr. 9]

(23)  För att mer effektivt hindra införsel av varumärkesförfalskade varor som innebär ett intrång, särskilt i samband med försäljning via internet i små försändelser enligt definitionen i förordning (EU) nr 608/2013, bör innehavaren av ett giltigt registrerat varumärke ha rätt att förbjuda import av sådana varor till unionen om det enbart är avsändaren av de varumärkesförfalskade varorna som agerar i kommersiellt syfte enligt handelsbruk. I fall där sådana åtgärder vidtas bör de enskilda personer eller enheter som beställt varorna informeras om orsaken till åtgärderna och om sina lagliga rättigheter gentemot avsändaren. [Ändr. 10]

(24)  För att göra det möjligt för innehavare av registrerade varumärken att bekämpa varumärkesförfalskning effektivare bör de ha rätt att förbjuda anbringande av ett varumärke som utgör ett intrång på varor och på vissa förberedande akter före anbringandet,

(25)  Den ensamrätt som ett varumärke ger berättigar inte innehavaren att förbjuda användningen av tecken eller upplysningar som används korrekt och i enlighet med god affärssed. För att skapa lika villkor för varunamn och varumärken mot bakgrund av att handelsnamn regelbundet ges obegränsat skydd mot yngre varumärken bör sådan användning anses inbegripa användningen av ens eget namn. Det bör också omfatta användningen i allmänhet av tecken eller upplysningar som är beskrivande eller som saknar särskiljningsförmåga. Vidare bör innehavaren inte ha rätt att hindra allmänt rättvis och ärlig användning av varumärket för att identifiera eller hänvisa till varorna och tjänsterna som innehavarens varor och tjänster.

(26)  Det följer av principen om fri rörlighet för varor att innehavaren av ett varumärke inte ska ha rätt att förbjuda att tredjeman använder det med avseende på varor som har satts i omlopp inom unionen med detta varumärke, antingen av innehavaren själv eller med dennes medgivande, om innehavaren inte har väl grundade skäl att motsätta sig fortsatt marknadsföring av varorna.

(27)  Av hänsyn till rättssäkerheten, men utan att i orimlig grad skada de intressen som innehavaren av ett äldre märke har, är det viktigt att säkerställa att denne inte längre får begära ogiltighetsförklaring samt att han inte får motsätta sig användningen av ett varumärke som är yngre än hans eget och som han i vetskap därom har tillåtit användning av under en längre tid, om inte ansökan om registrering av det yngre varumärket gjorts i ond tro.

(28)  För att säkerställa rättslig säkerhet och skydda lagligen förvärvade varumärkesrättigheter är det lämpligt och nödvändigt att fastställa, utan att det påverkar principen att det yngre varumärket inte kan göras gällande gentemot det äldre varumärket, att innehavare av äldre varumärken inte bör ha rätt att få avslag eller ogiltighetsförklaring eller att motsätta sig användningen av ett yngre varumärke när det yngre varumärket förvärvades vid en tidpunkt då det äldre varumärket skulle ha kunnat förklaras ogiltigt eller återkallas, t.ex. därför att de ännu inte hade förvärvat särprägel genom användning, eller om det äldre varumärket inte kunde genomdrivas gentemot det yngre varumärket eftersom de nödvändiga villkoren inte var tillämpliga, till exempel om det äldre varumärket ännu inte blivit känt.

(29)  Varumärken fyller sitt syfte att särskilja varor eller tjänster och ger konsumenterna möjlighet att träffa väl underbyggda val endast om de faktiskt används på marknaden. Ett krav på att ett varumärke faktiskt används är också nödvändigt för att minska det totala antalet registrerade och skyddade varumärken i unionen och därmed antalet tvister dem emellan. Det är därför av vikt att registrerade varumärken faktiskt används i samband med de varor eller tjänster för vilka de är registrerade, eller, om så de inte är fallet, måste kunna har använts inom fem år efter tidpunkten för registreringen, att de kan återkallas. [Ändr. 11]

(30)  Följaktligen bör ett registrerat varumärke endast skyddas i den utsträckning som det faktiskt används, och ett tidigare registrerat varumärke bör inte göra det möjligt för sin innehavare att motsätta sig eller ogiltigförklara ett yngre varumärke om den innehavaren inte har använt sitt varumärke i praktiken. Dessutom bör medlemsstaterna föreskriva att ett varumärke inte med framgång kan åberopas i ett mål om intrång om det efter invändning från en part fastställs att varumärket kan återkallas eller, när talan väcks mot en nyare rätt, skulle ha kunnat återkallas vid den tidpunkt då den senare rättigheten förvärvades.

(31)  Det bör föreskrivas att om företräde för ett nationellt varumärke har sökts för ett europeiskt varumärke och det nationella varumärket därefter inte har vidmakthållits eller registreringen inte har förnyats, får detta nationella varumärkes giltighet fortfarande ifrågasättas. Utmaningen bör därför begränsas till situationer där det nationella varumärket skulle ha kunnat förklaras ogiltigt eller återkallats när varumärket ströks från registret.

(32)  För konsekvensens skull och för att underlätta det kommersiella utnyttjandet av varumärken i unionen, ska de regler som är tillämpliga på varumärken som förmögenhetsobjekt anpassas till dem som redan finns när det gäller europeiska EU‑varumärken, och bör omfatta regler om överlåtelse och överföring, licenser, sakrätt, exekutiva åtgärder och insolvensförfaranden.

(33)  Kollektiva varumärken har visat sig vara ett användbart instrument för att främja varor eller tjänster med specifika gemensamma egenskaper. Det är därför lämpligt att nationella kollektiva varumärken omfattas av liknande regler som europeiska kollektivmärken.

(34)  För att förbättra och underlätta tillgången till varumärkesskydd och öka den rättsliga säkerheten och förutsebarheten bör förfarandet för registrering av varumärken i medlemsstaterna vara effektivt och öppet och bör följa liknande regler som de som gäller för europeiska EU‑varumärken. För att ett konsekvent och väl avvägt varumärkessystem ska kunna åstadkommas både på nationell nivå och unionsnivå bör medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt därför begränsa sin obligatoriska granskning av huruvida en varumärkesansökan är registreringsberättigad till avsaknaden av absoluta registreringshinder. Detta bör dock inte påverka rätten för dessa myndigheter att på sökandenas begäran tillhandahålla sökningar efter äldre rättigheter i rent informationssyfte och utan att det påverkar eller har någon bindande effekt på den fortsatta registreringsprocessen, inklusive senare invändningsförfaranden. Det bör stå medlemsstaterna fritt att bestämma om de vill genomföra obligatoriska granskningar av avslag på relativa grunder. [Ändr. 12]

(35)  För att garantera den rättsliga säkerheten när det gäller omfattningen av varumärkesrättigheter och underlätta tillträdet till varumärkesskydd, bör beteckningen och klassificeringen av varor och tjänster som omfattas av en varumärkesansökan följa samma regler i samtliga medlemsstater och anpassas till de bestämmelser som gäller för europeiska EU‑varumärken. Beteckningen av varor och tjänster bör vara tillräckligt klar och precis för att behöriga myndigheter och ekonomiska aktörer ska kunna avgöra hur omfattande varumärkesskydd som sökts enbart på grundval av ansökan. Användningen av allmänna begrepp bör tolkas som att de endast inkluderar varor och tjänster som klart omfattas av termens bokstavliga innebörd.

(36)  I syfte att säkerställa ett effektivt varumärkesskydd bör medlemsstaterna tillhandahålla ett effektivt administrativt invändningsförfarande som ger innehavare av äldre varumärkesrättigheter rätt att invända mot registreringen av en varumärkesansökan. I syfte att erbjuda effektiva sätt att återkalla eller ogiltigförklara varumärken bör medlemsstaterna införa ett administrativt förfarande om upphävande eller ogiltighetsförklaring liknande det som tillämpas på europeiska EU‑varumärken på unionsnivå.

(37)  Medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt bör samarbeta med varandra och med Europeiska unionens byrå för varumärken, mönster och modeller immateriella rättigheter (nedan kallad byrån) inom alla områden för registrering och förvaltning av varumärken för att främja enhetliga metoder och verktyg, t.ex. genom att skapa och uppdatera gemensamma eller sammankopplade databaser och portaler för samråd och sökändamål. Byrån och medlemsstaternas myndigheter bör vidare samarbeta på övriga områden inom deras verksamhet som är relevanta för skyddet av varumärken i unionen.

(38)  Detta direktiv bör inte utesluta att varumärken underkastas andra rättsliga bestämmelser än de varumärkesrättsliga bestämmelser som finns i medlemsstaterna, t.ex. bestämmelser om illojal konkurrens, skadeståndsansvar eller konsumentskydd.

(39)  Alla medlemsstaterna är bundna av Pariskonventionen för industriellt rättsskydd (Pariskonventionen) och Trips-avtalet. Det är nödvändigt att detta direktivs bestämmelser helt överensstämmer med bestämmelserna i den konventionen och det avtalet. De av medlemsstaternas skyldigheter som är en följd av konventionen och avtalet bör inte beröras av detta direktiv. Där så är lämpligt bör artikel 351 andra stycket i fördraget tillämpas.

(40)  Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till det tidigare direktivet. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av det tidigare direktivet.

(41)  Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller den tidsfrist för införlivande i nationell lagstiftning av direktivet som anges i del B i bilaga I till direktiv 2008/95/EG.

(41a)  Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001(13) och avgav ett yttrande den 11 juli 2013(14). [Ändr. 13]

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel 1

Allmänna bestämmelser 

Artikel 1

Räckvidd

Detta direktiv ska tillämpas för varumärken avseende varor eller tjänster vilka i en medlemsstat är föremål för registrering eller ansökan om registrering som individuellt varumärke, kollektivmärke eller garanti- eller kvalitetsmärke, eller vilka är föremål för registrering eller ansökan om registrering hos Benelux byrå för immateriell äganderätt eller föremål för en internationell registrering med rättsverkan i en medlemsstat.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

a)  myndighet: den centrala myndigheten för industriell äganderätt i en medlemsstat eller Benelux byrå för immateriell äganderätt som anförtrotts ansvaret för registrering av varumärken,

b)  byrå: Europeiska unionens byrå för varumärken, mönster och modeller, som inrättats immateriella rättigheter, inrättad i enlighet med artikel 2 i förordning (EG) nr 207/2009,. [Ändr. 15 - Denna ändring berör hela texten.]

c)  register: det register över varumärken som förs av en myndighet.

ca)  äldre varumärken:

i)  följande kategorier av varumärken för vilka ansökan om registrering gjorts tidigare än ansökan om registrering av varumärket i fråga, med vederbörlig hänsyn till de anspråk på företrädesrätt som kan göras för dessa varumärken:

—  EU-varumärken.

—  Varumärken som har registrerats i medlemsstaten eller, vad avser Belgien, Luxemburg och Nederländerna, hos Beneluxbyrån för immateriella rättigheter.

—  Varumärken som har blivit föremål för en internationell registrering med rättsverkan i medlemsstaten.

ii)  EU-varumärken som i enlighet med förordning (EG) nr 207/2009 gör befogat anspråk på företräde gentemot ett varumärke som avses i andra och tredje strecksatsen i led i), även om det senare varumärket har övergetts eller upphört att gälla.

iii)  Ansökningar om de varumärken som avses i led i) och ii), under förutsättning att de registrerats.

iv)  Varumärken som – vid tidpunkten för ansökan om registrering eller, i förekommande fall, vid tidpunkten för anspråket på företrädesrätt – med avseende på ansökningen om registrering av varumärket är välkända i en medlemsstat i den mening som avses med ”välkänd” i artikel 6a i Pariskonventionen. [Ändr. 16]

cb)  garanti- eller kvalitetsmärke: ett varumärke som betecknas som sådant vid ansökan om registrering av märket och som är ägnat att särskilja varor eller tjänster som certifieras av varumärkesinnehavaren vad gäller geografiskt ursprung, material, det sätt på vilket varor tillverkas eller tjänster utförs, kvalitet, tillförlitlighet eller andra egenskaper från de varor och tjänster som inte är certifierade på detta sätt. [Ändr. 17]

cc)  kollektivmärke: ett varumärke som betecknas som sådant vid ansökan om registrering av varumärket och som är ägnat att särskilja varor eller tjänster som härrör från medlemmarna i den sammanslutning som innehar varumärket från de varor eller tjänster som härrör från andra företag. [Ändr. 18]

Kapitel 2

Bestämmelser om varumärken 

Avsnitt 1

Tecken som kan utgöra ett varumärke 

Artikel 3

Tecken som kan utgöra ett varumärke

Ett varumärke kan utgöras av alla tecken, särskilt ord, inbegripet personnamn, figurer, bokstäver, siffror, färger som sådana, formen på en vara eller dess förpackning, eller ljud, förutsatt att en allmänt tillgänglig teknik används och tecknen i fråga kan:

a)  särskilja ett företags varor eller tjänster från ett annat företags, och

b)  återges i registret på ett sätt som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna och allmänheten att avgöra exakt vilken typ av skydd som ges innehavaren av varumärket. [Ändr. 19]

Avsnitt 2

Registreringshinder eller ogiltighetsgrunder 

Artikel 4

Absoluta registreringshinder eller ogiltighetsgrunder

1.  Följande tecken och varumärken får inte registreras och om registrering har skett ska de kunna ogiltigförklaras:

a)  Tecken som inte kan utgöra ett varumärke.

b)  Varumärken som saknar särskiljningsförmåga.

c)  Varumärken som endast består av tecken eller upplysningar vilka i handeln visar varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung, tiden för deras framställande eller andra egenskaper hos varorna eller tjänsterna.

d)  Varumärken som består av endast tecken eller upplysningar vilka i det dagliga språkbruket eller enligt branschens vedertagna handelsbruk kommit att bli en sedvanlig beteckning för varan eller tjänsten.

e)  Tecken som endast består av

i)  en form som följer av varans art,

ii)  en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat,

iii)  en form som ger varan ett betydande värde.

f)  Varumärken som strider mot allmän ordning eller mot allmän moral.

g)  Varumärken som är ägnade att vilseleda allmänheten t.ex. med avseende på varans eller tjänstens art, kvalitet eller geografiska ursprung.

h)  Varumärken som inte har godkänts av behöriga myndigheter och som ska vägras registrering eller ogiltigförklaras i enlighet med artikel 6b i Pariskonventionen för industriellt rättsskydd, nedan kallad Pariskonventionen.

i)  Varumärken som är undantagna från registrering och inte får fortsätta att användas i enlighet med unionslagstiftning eller internationella överenskommelser som unionen är part till, som ger skydd för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar.

j)  Varumärken som är undantagna från registrering enligt unionslagstiftningen eller internationella överenskommelser som unionen är part till i, som ger skydd för spritdrycker, traditionella benämningar för vin och garanterade traditionella specialiteter. [Ändr. 20]

ja)  Varumärken som innehåller eller består av en äldre sortbenämning i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2100/94(15) med avseende på samma typ av produkt. [Ändr. 21]

2.  Punkt 1 ska tillämpas även om registreringshindren

a)  endast finns i andra medlemsstater än de där ansökan om registrering lämnades in,

b)  endast om ett varumärke på ett främmande språk översätts eller transkriberas till en skrift eller ett officiellt språk som används i medlemsstaterna. [Ändr. 22]

3.  Ett varumärke ska kunna förklaras ogiltigt om den sökande gjorde sin ansökan om registrering av varumärket i ond tro. Varje medlemsstat får också föreskriva att ett sådant varumärke inte ska registreras.

4.  En medlemsstat kan bestämma att ett varumärke inte ska registreras eller, om det redan är registrerat, att det ska kunna förklaras ogiltigt i följande fall:

a)  Om användningen av varumärket kan förbjudas med stöd av andra lagbestämmelser än medlemsstatens eller unionens varumärkeslagstiftning.

b)  Om varumärket omfattar ett tecken av högt symbolvärde, särskilt en religiös symbol.

c)  Om varumärket innehåller andra tecken, emblem eller vapen än de som nämns i artikel 6b i Pariskonventionen, och som är av allmänt intresse, under förutsättning att vederbörande myndigheter inte givit tillstånd till dess registrering i enlighet med medlemsstatens lagstiftning.

5.  Ett varumärke ska inte vägras registrering eller ogiltigförklaras med stöd av punkt 1 b, c eller d, om det före tidpunkten för registreringsansökan eller efter tidpunkten för registreringen och som en följd av det bruk som har gjorts av det har förvärvat särskiljningsförmåga. Ett varumärke ska inte ogiltigförklaras med stöd av punkt 1 b, c eller d, om det före tidpunkten för ansökan om ogiltighet och som en följd av användningen av det har förvärvat särskiljningsförmåga. [Ändr. 23]

6.  En medlemsstat får besluta att punkt 5 ska gälla även då särskiljningsförmågan har förvärvats efter tidpunkten för registreringsansökan och före tidpunkten för registreringen.

Artikel 5

Relativa registreringshinder eller ogiltighetsgrunder

1.  Ett varumärke ska inte registreras eller om det är registrerat ska det kunna ogiltigförklaras

a)  om det är identiskt med ett äldre varumärke och de varor eller tjänster som varumärket har ansökts eller registrerats för är identiska med de varor eller tjänster för vilka det äldre varumärket är skyddat,

b)  om det på grund av sin identitet eller likhet med det äldre varumärket och identiteten eller likheten mellan de varor eller tjänster som täcks av varumärkena föreligger en risk att allmänheten förväxlar dem, inbegripet risken för att varumärket associeras med det äldre varumärket.

2.  Med äldre varumärken i punkt 1 avses

a)  följande kategorier av varumärken för vilka ansökan om registrering gjorts tidigare än ansökan om registrering av varumärket i fråga, med vederbörlig hänsyn tagen till de anspråk som kan göras på företrädesrätt för dessa varumärken, nämligen

i)  europeiska varumärken,

ii)  varumärken som har registrerats i medlemsstat eller, vad avser Belgien, Luxemburg eller Nederländerna, hos Benelux byrå för immateriell äganderätt,

iii)  varumärken som blivit föremål för en internationell registrering med rättsverkan i medlemsstaten i fråga,

b)  Europeiska varumärken som i enlighet med förordning (EG) nr 207/2009, gör befogat anspråk på företräde gentemot ett varumärke i led a ii och iii, även om det senare varumärket inte har vidmakthållits eller innehavaren inte förnyat registreringen,

c)  ansökan om varumärken nämnda i leden a och b under förutsättning av deras registrering,

d)  varumärken som, vid tidpunkten för ansökan om registrering eller, i förekommande fall, vid tidpunkten för begäran om företrädesrätt med avseende på ansökan om registrering av varumärket, är välkända i en medlemsstat, i den betydelse som ges ordet ”välkänt” i artikel 6a i Pariskonventionen. [Ändr. 24]

3.  Ett varumärke ska inte registreras eller ska, om det är registrerat, kunna ogiltigförklaras

a)  om det är identiskt med, eller liknar ett äldre varumärke oavsett om de varor och tjänster för vilka det har sökts eller registrerats är identiska med, liknar eller inte liknar dem för vilka det äldre varumärket är registrerat, om det äldre varumärket är känt i en den medlemsstat vilken ansökan om registrering gäller eller i vilken varumärket är registrerat, eller, om det är fråga om ett europeiskt varumärke, EU-varumärke, är känt i unionen och användningen av det yngre varumärket utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé; [Ändr. 25]

b)  om ett ombud eller en företrädare för innehavaren av varumärket ansöker om registrering av detta i sitt eget namn utan innehavarens tillstånd, om ombudet eller företrädaren inte kan visa fog för sitt handlande,

c)  om varumärket kan förväxlas med ett äldre varumärke som är skyddat utanför unionen, under förutsättning att varumärket fortfarande användes i praktiken vid tidpunkten för ansökan och sökanden handlade i ond tro,

d)  om det utesluts från registrering och inte får fortsätta att användas i enlighet med unionslagstiftning som ger skydd för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar. [Ändr. 26]

4.  En medlemsstat får besluta att ett varumärke inte ska registreras eller, om det är registrerat, ska kunna ogiltigförklaras i följande fall:

a)  Om rätten till ett oregistrerat varumärke eller till ett annat i förvärvsverksamhet använt tecken har förvärvats före tidpunkten för ansökan om registrering av det yngre märket eller före tidpunkten för den företrädesrätt som åberopats till stöd för ansökan om registrering av det yngre märket och om det oregistrerade varumärket eller tecknet ger innehavaren rätt att förbjuda användningen av det yngre varumärket.

b)  Om användningen av ett varumärke får förbjudas med stöd av en annan äldre rättighet än de rättigheter som avses i punkt 2 och led a i den här punkten och särskilt

i)  rätten till namn,

ii)  rätten till egen bild,

iii)  en upphovsrätt,

iv)  en industriell rättighet.

5.  Medlemsstaterna får ska om det är lämpligt tillåta att varumärket inte ska vägras registrering eller ogiltigförklaras om innehavaren av det äldre varumärket eller den äldre rättigheten ger sitt medgivande till registreringen av det yngre varumärket. [Ändr. 27]

6.  En medlemsstat kan med avvikelse från punkterna 1–5 bestämma att de registreringshinder eller ogiltighetsgrunder som gällde i den staten före ikraftträdandet av de bestämmelser som var nödvändiga för att följa direktiv 89/104/EEG ska gälla för varumärken för vilka ansökan gjorts före den tidpunkten.

Artikel 6

Beslut i efterhand om ogiltighetsförklaring eller upphävande av ett varumärke

Om företräde för ett nationellt varumärke som inte har vidmakthållits eller som inte förnyats åberopas för ett europeiskt varumärke, får det i efterhand beslutas om ogiltighetsförklaring eller upphävande av det nationella varumärket, förutsatt att varumärket också skulle ha kunnat ogiltigförklaras eller upphävas vid den tidpunkt då det inte vidmakthölls eller inte förnyades. I sådana fall ska företrädet upphöra att gälla.

Artikel 7

Registreringshinder eller ogiltighetsförklaring avseende endast en del av varorna eller tjänsterna 

I de fall då registreringshinder eller grunder för ogiltighetsförklaring föreligger endast för en del av de varor eller tjänster för vilka varumärket har ansökts eller registrerats, ska vägran att registrera eller ogiltigförklara varumärket endast avse dessa varor eller tjänster. 

Artikel 8

Ett äldre varumärke har bristande särskiljande egenskaper eller är inte känt, vilket utesluter ogiltighetsförklaring av ett registrerat varumärke

Ett registrerat varumärke får inte ogiltigförklaras på grundval av ett äldre varumärke i något av följande fall:

a)  Om det äldre varumärket, som kan förklaras ogiltigt enligt artikel 4.1 b, c eller d, inte hade förvärvat särskiljande egenskaper i enlighet med artikel 4.5 på ansökningsdagen eller prioritetsdagen för det registrerade varumärket.

b)  Om ansökan om ogiltighetsförklaring baseras på artikel 5.1 b och det äldre varumärket inte hade blivit tillräckligt särskiljande till stöd för ett konstaterande om att risken för förväxling i den mening som avses i artikel 5.1 b på ansökningsdagen eller prioritetsdagen för det registrerade varumärket.

c)  Om ansökan om ogiltighetsförklaring baseras på artikel 5.3 a och det äldre varumärket inte var känt i den mening som avses i artikel 5.3 a på ansökningsdagen eller prioritetsdagen för det registrerade varumärket. [Ändr. 28]

Artikel 9

Ogiltighetsförklaring utesluten till följd av passivitet

1.  Om innehavaren av ett äldre varumärke som avses i artikel 5.2 och 5.3 a har funnit sig i att ett yngre varumärke, som är registrerat i en medlemsstat har använts i medlemsstaten under fem år i följd och han har varit medveten om det, har han inte längre rätt att med åberopande av det äldre varumärket begära att det yngre varumärket ska ogiltigförklaras med avseende på de varor eller tjänster för vilka det har brukats, förutsatt att ansökan om registrering av det yngre varumärket inte har gjorts i ond tro. [Ändr. 29]

2.  En medlemsstat får bestämma att punkt 1 ska tillämpas på innehavaren av en annan äldre rättighet som avses i artikel 5.4 a eller b.

3.  I de fall som nämns i punkterna 1 och 2 har innehavaren av ett yngre registrerat varumärke inte rätt att motsätta sig användningen av den äldre rättigheten, även om den inte längre kan åberopas gentemot det yngre varumärket.

Avsnitt 3

Givna rättigheter samt begränsningar 

Artikel 10

Rättigheter som är knutna till ett varumärke

1.  Registreringen av ett varumärke ger innehavaren en ensamrätt.

2.  Utan att det påverkar innehavares rättigheter som förvärvats före ansökningsdagen eller den dag från vilken prioritet räknas prioritetsdagen för det registrerade varumärket, ska innehavaren av ett registrerat varumärke ha rätt att förhindra hindra alla tredje man, parter som inte har hans tillstånd från att i näringsverksamhet handelsbruk använda ett tecken som avser varor eller tjänster, om

a)  tecknet är identiskt med varumärket och används med avseende på varor och tjänster som är identiska med dem för vilka varumärket är registrerat och om sådan användning påverkar eller kan påverka varumärkets grundläggande funktion, det vill säga att garantera varornas eller tjänsternas ursprung för konsumenterna,

b)  tecknet utan att det påverkar led a är identiskt med eller liknar varumärket och används för varor och tjänster som är identiska med eller liknar de varor eller tjänster för vilka varumärket är registrerat om tecknet kan leda till förväxling hos allmänheten, inbegripet risken för association mellan tecknet och varumärket,

c)  tecknet är identiskt med eller liknar varumärket oavsett om det används med avseende på varor och tjänster som är identiska med eller liknar eller är av annan art än dem för vilka varumärket är registrerat, om detta är känt i den medlemsstaten och om användningen av tecknet utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till förfång för varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.

3.  Om villkoren i punkt 2 är uppfyllda får särskilt följande förbjudas:

a)  Att anbringa tecknet på varor eller deras förpackning.

b)  Att utbjuda varor till försäljning, marknadsföra dem eller lagra dem för dessa ändamål eller utbjuda eller tillhandahålla tjänster under tecknet.

c)  Att importera eller exportera varor under tecknet.

d)  Att använda tecknet som handels- eller företagsnamn eller som en del av ett handels- eller företagsnamn.

e)  Att använda tecknet på affärshandlingar och i reklam.

f)  Att använda tecknet i jämförande reklam på ett sätt som strider mot direktiv 2006/114/EG.

4.  Innehavaren av ett registrerat varumärke ska också ha rätt att hindra import till unionen av varor i enlighet med punkt 3 c om endast små försändelser enligt definitionen i förordning (EU) nr 608/2013 om det enbart är avsändaren av varorna som agerar i kommersiellt syfte enligt handelsbruk och om varorna, inbegripet emballage, utan tillstånd har försetts med ett varumärke som är identiskt med det varumärke som registrerats för sådana varor eller som i sina väsentliga drag inte kan särskiljas från det varumärket. I fall där sådana åtgärder vidtas ska medlemsstaterna se till att den enskilda person eller enhet som beställt varorna informeras om orsaken till åtgärderna och om sina lagliga rättigheter gentemot avsändaren.

5.  Utan att det påverkar WTO:s bestämmelser, i synnerhet artikel V i det allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) om fri transitering, ska innehavaren av ett registrerat varumärke ska också ha rätt att förhindra hindra alla tredje man parter från att i samband med kommersiell verksamhet föra in varor i tullområdet för den medlemsstat där varumärket är registrerat utan att ha dessa har övergått till fri omsättning, om dessa varor, inbegripet emballage, kommer från tredjeland tredjeländer och utan tillstånd har försetts med ett varumärke som är identiskt med det varumärke som registrerats för sådana varor, eller som i väsentliga drag inte kan särskiljas från det varumärket.[Ändr. 30+56]

6.  Om en medlemsstats bestämmelser inte gjorde det möjligt att förbjuda användningen av ett tecken enligt vad som nämns i punkt 2 b eller c före ikraftträdandet av de bestämmelser som var nödvändiga för att följa rådets första direktiv 89/104/EEG(16), kan den fortsatta användningen av tecknet inte förhindras med stöd av de rättigheter som är knutna till varumärket.

7.  Punkterna 1, 2, 3 och 6 ska inte beröra en medlemsstats bestämmelser om skydd mot användning av ett tecken för annat ändamål än att särskilja varor eller tjänster, om användning av tecknet i fråga utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till förfång för varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.

Artikel 11

Överträdelse av innehavarens rättigheter genom användning av utstyrsel, förpackning eller andra sätt

Om det är troligt att utstyrseln, förpackningen eller andra sätt på vilka varumärket anbringas kommer att användas med avseende på varor eller tjänster och om användningen med avseende på dessa varor och tjänster skulle utgöra en överträdelse av innehavarens rättigheter enligt artikel 10.2 och 10.3, ska innehavaren ha rätt att förbjuda följande:

a)  Anbringande i näringsverksamhet handelsbruk av ett tecken som enligt specifikationen i artikel 5.1 i detta direktiv är identiskt med eller liknar varumärket, vid utstyrsel, förpackning på emballage, etiketter, märken, säkerhetsdetaljer, äkthetsdetaljer eller alla andra sätt på vilka varumärket kan anbringas,. [Ändr. 31]

b)  Att erbjuda eller släppa ut på marknaden, eller lagra för dessa ändamål, eller importera eller exportera utstyrsel, förpackning, emballage, etiketter, märken, säkerhetsdetaljer, äkthetsdetaljer eller alla andra sätt på vilka varumärket kan anbringas. [Ändr. 32]

Artikel 12

Efterbildning av varumärken i lexikon

Om efterbildningen av ett varumärke i ett lexikon, en encyklopedi eller ett liknande uppslagsverk ger intryck av att varumärket utgör en generisk benämning på de varor eller tjänster för vilka varumärket är registrerat, ska utgivaren av verket på begäran av innehavaren av varumärket se till att efterbildningen av varumärket senast i nästa utgåva av verket åtföljs av uppgift om att det är ett registrerat varumärke.

Artikel 13

Förbud att använda ett varumärke som är registrerat i ett ombuds eller en företrädares namn

1.  Om ett varumärke är registrerat i ett ombuds eller en företrädares namn för den som innehar detta varumärke, utan innehavarens tillstånd, ska denne ha rätt till något av följande:

a)  Att invända mot att hans ombud eller företrädare använder hans varumärke.

b)  Att begära av ombudet eller företrädaren att varumärket överlåts till honom.

2.  Punkt 1 ska inte tillämpas om ombudet eller företrädaren kan visa fog för sitt handlande.

Artikel 14

Begränsningar av ett varumärkes rättsverkan

1.  Varumärket ger inte innehavaren rätt att förhindra tredje man att i näringsverksamhet använda

a)  sitt eget namn eller sin egen adress,

b)  tecken eller uppgifter som saknar särskiljningsförmåga eller som avser varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda ändamål, värde, geografiska ursprung, tidpunkten för framställandet eller andra egenskaper,

c)  varumärket för att identifiera eller hänvisa till varor eller tjänster som varumärkesinnehavarens varor eller tjänster, särskilt om användningen av varumärket

i)   är nödvändig för att ange en varas eller tjänsts avsedda ändamål, särskilt som tillbehör eller reservdel,

ii)  sker inom ramen för jämförande reklam som uppfyller alla villkor som fastställs i direktiv 2006/114/EG1,

iii)  sker i syfte att uppmärksamma konsumenterna på återförsäljning av äkta varor som ursprungligen sålts av eller med tillstånd från innehavaren av varumärket,

iv)  sker i syfte att presentera ett legitimt alternativ till varumärkesinnehavarens varor eller tjänster,

v)  sker för parodiering, konstnärligt uttryck, kritik eller synpunkter.

Det första stycket Denna punkt ska tillämpas endast om tredje man handlar i enlighet med god affärssed. [Ändr. 33]

2.  Tredje man ska anses handla i strid med god affärssed vid användningen av varumärket särskilt i följande fall:

a)  Om användningen ger upphov till föreställningen att det föreligger ett ekonomiskt samband mellan tredje man och innehavaren av varumärket.

b)  Användningen utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till förfång för varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé. [Ändr. 34]

2a.  Varumärket ska inte ge innehavaren rätt att förbjuda tredje part att på skälig grund använda varumärket för icke-kommersiell användning. [Ändr. 35]

3.  Varumärket ger inte innehavaren rätt att förbjuda tredje man att i näringsverksamhet handelsbruk använda en äldre rättighet som endast gäller i ett avgränsat geografiskt område om rättigheten erkänns av den ifrågavarande medlemsstatens lagstiftning samt används inom gränserna för det territorium i vilket den är erkänd. [Ändr. 33]

Artikel 15

Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke

1.  Ett varumärke ger inte innehavaren rätt att förbjuda användningen av varumärket för varor som av innehavaren eller med hans samtycke har förts ut på marknaden under varumärket inom unionen.

2.  Punkt 1 ska inte gälla när innehavaren har skälig grund att motsätta sig fortsatt marknadsföring av varorna, särskilt när varornas beskaffenhet har förändrats eller försämrats efter att de har förts ut på marknaden.

Artikel 16

Bruk av varumärken

1.  Om innehavaren av varumärket inom inom fem år efter dagen för registreringen har gjort verkligt bruk av varumärket i medlemsstaten för de varor eller tjänster för vilka det registrerats, eller om sådant bruk inte skett under fem år i följd, ska varumärket bli föremål för de begränsningar och sanktioner som bestäms i artikel 17, 19.1 och 46.1 samt artikel 48.3 och 48.4, under förutsättning att det inte finns giltiga skäl till att varumärket inte använts

2.  Om en medlemsstat tillåter invändningsförfaranden efter registrering, ska de fem år som avses i punkt 1 beräknas från den dag då varumärket inte längre kan bestridas eller, om ett bestridande skett och inte återkallats, från och med den dag då ett beslut om att avsluta invändningsförfarandet har vunnit laga kraft.

3.  När det gäller varumärken som blivit föremål för en internationell registrering med rättsverkan i medlemsstaten i fråga, ska de fem år som avses i punkt 1 beräknas från den dag då varumärket inte längre kan avvisas eller bestridas. Om en invändning har lämnats in och inte återkallats ska perioden beräknas från den dag då ett beslut om att avsluta invändningsförfarandet har vunnit laga kraft.

3a.  Den första dagen i den femårsperiod som avses i punkterna 1, 2 och 3 ska föras in i registret. [Ändr. 36]

4.  Även följande utgör bruk enligt punkt 1:

a)  Användning av varumärket i en form som skiljer sig i detaljer vilka inte förändrar märkets särskiljande egenskaper så som det registrerats, oavsett om varumärket i den form det används också är registrerat i innehavarens namn.

b)  Anbringandet i medlemsstaten i fråga av varumärket på varor eller deras emballage endast för exportändamål.

5.  Varje användning av ett varumärke med tillstånd av innehavaren ska anses utgöra bruk av innehavaren.

Artikel 17

Bristande användning som försvar i mål om intrång

Innehavaren av ett varumärke ska ha rätt att förbjuda användningen av ett tecken endast om hans rättigheter inte kan upphävas i enlighet med artikel 19 när talan om intrång väcks.

Artikel 18

Rätt att ingripa för innehavaren av ett yngre registrerat varumärke som försvar i mål om intrång

1.  I mål om intrång ska innehavaren av ett varumärke inte ha rätt att förbjuda användningen av ett yngre registrerat varumärke, om detta yngre varumärke inte ska förklaras ogiltigt enligt artikel 8, artikel 9.1 och 9.2 och artikel 48.3.

2.  I mål om intrång ska innehavaren av ett varumärke inte ha rätt att förbjuda användningen av ett yngre registrerat EU-varumärke, om detta yngre varumärke inte ska förklaras ogiltigt enligt artikel 53.3 och 53.4, artikel 54.1 och 54.2 eller artikel 57.2 i förordning (EG) nr 207/2009.

3.  Om innehavaren av ett varumärke inte ska ha rätt att förbjuda användningen av ett yngre registrerat varumärke enligt punkterna 1 eller 2, ska innehavaren av detta yngre registrerade varumärke inte ha rätt att förbjuda användningen av det äldre varumärke i överträdelseförfaranden, även om den rättigheten kanske inte längre kan åberopas gentemot det yngre varumärket.

Avsnitt 4

Upphävande av varumärkesrättigheter

Artikel 19

Avsaknad av verkligt bruk som grund för upphävande

1.  Ett varumärke ska kunna upphävas om det inom en sammanhängande femårsperiod utan giltiga skäl inte har tagits i faktiskt bruk i medlemsstaten i fråga för de varor eller tjänster för vilka det registrerats.

2.  Ingen kan kräva att varumärket ska upphävas om varumärket har tagits i verkligt bruk eller dess bruk återupptagits under tiden mellan utgången av femårsperioden och ansökan om upphävande.

3.  Om bruket av varumärket påbörjas eller återupptas inom en tremånadersperiod före ansökan om upphävande, och denna tremånadersperiod inleds tidigast vid utgången av den sammanhängande femårsperiod under vilken märket inte använts, ska emellertid användningen lämnas utan avseende om förberedelserna för att inleda eller återuppta den vidtogs först efter det att innehavaren fick kännedom om att en ansökan om upphävande kunde komma att göras.

Artikel 20

Utvecklingen till en allmän beteckning eller vilseledande beteckning som grunder för upphävande 

Ett varumärke ska kunna bli föremål för upphävande om det, efter den dag då det registrerades,

a)  som ett resultat av innehavarens verksamhet eller passivitet, har blivit en allmän beteckning i handeln för en vara eller tjänst för vilket det är registrerat,

b)  som ett resultat av det bruk innehavaren gjort av varumärket eller den användning till vilken innehavaren gett sitt tillstånd med avseende på varorna eller tjänsterna för vilka det är registrerat, kan komma att vilseleda allmänheten, särskilt vad gäller varornas eller tjänsternas art, kvalitet eller geografiska ursprung.

Artikel 21

Upphävande avseende endast en del av varorna eller tjänsterna

I de fall då grunder för upphävande föreligger endast för en del av de varor eller tjänster för vilka varumärket har registrerats, ska upphävandet av varumärket endast avse dessa varor eller tjänster.

Avsnitt 5

Varumärken som förmögenhetsobjekt

Artikel 22

Överlåtelse av registrerade varumärken

1.  Ett varumärke får, oavsett om företaget överlåts, överlåtas för alla eller en del av de varor eller tjänster för vilka det är registrerat.

2.  En överlåtelse av ett företag i sin helhet ska innefatta överlåtelse av varumärket utom när det föreligger ett avtal om det motsatta eller om detta klart framgår av omständigheterna. Denna bestämmelse ska tillämpas när det föreligger en avtalsenlig förpliktelse att överlåta företaget.

3.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska en överlåtelse av varumärket ske skriftligen och undertecknas av de avtalsslutande parterna, förutom när överlåtelsen är en följd av ett beslut av en domstol; i annat fall är överlåtelsen ogiltig. [Ändr. 37]

4.  En överlåtelse ska införas i registret och offentliggöras på begäran av en av parterna, om den begärande parten har lämnat in skriftligt bevis för överlåtelsen till myndigheten. [Ändr. 38]

5.  Innan ansökan om registrering av överlåtelsen har införts i registret mottagits av myndigheten kan förvärvaren inte göra de rättigheter som uppstår genom varumärkets registrering gällande gentemot tredje man. [Ändr. 39]

6.  Om det i förhållande till myndigheten finns frister som ska iakttas kan förvärvaren avge de förklaringar som behövs till denna så snart registreringsansökan om överlåtelsen har ingivits till myndigheten.

Artikel 23

Sakrätt

1.  Ett varumärke kan utan samband med företaget ställas som säkerhet eller bli föremål för en begränsad sakrätt.

2.  På begäran av en av parterna ska de rättigheter som avses i punkt 1 införas i registret och offentliggöras.

Artikel 24

Exekutiva åtgärder

1.  Ett varumärke kan bli föremål för exekutiva åtgärder.

2.  På begäran av en av parterna ska en exekutiv åtgärd införas i registret och offentliggöras.

Artikel 25

Insolvensförfaranden

Om ett varumärke omfattas av ett insolvensförfarande ska, på begäran av den behöriga myndigheten, en notering om detta göras i registret och offentliggöras.

Artikel 26

Licensiering

1.  Licens för ett varumärke får ges för en del eller alla de varor eller tjänster för vilka det är registrerat samt för hela eller en del av den berörda medlemsstatens territorium. En licens kan vara exklusiv eller icke-exklusiv.

2.  Innehavaren av ett varumärke får åberopa de till varumärket knutna rättigheterna gentemot en licenstagare som överträder en bestämmelse i licensavtalet med avseende på

a)  licensens giltighetstid,

b)  den av registreringen skyddade formen under vilket varumärket får användas,

c)  arten av de varor eller tjänster för vilka licensen är utfärdad,

d)  området inom vilket varumärket får användas, eller

e)  kvaliteten på de av licenstagaren tillverkade varorna eller tillhandahållna tjänsterna.

3.  Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i licensavtalet kan licenstagaren väcka talan om intrång i varumärket endast om dess innehavare lämnar sitt medgivande till detta. Innehavaren av en exklusiv licens får dock väcka sådan talan om innehavaren av varumärket inte själv väcker talan om intrång i varumärket inom skälig tid efter underrättelse härom.

4.  En licenstagare ska äga rätt att intervenera i det mål om intrång som innehavaren av varumärket har inlett för att kunna erhålla skadestånd för den skada som han lidit.

5.  På begäran av en av parterna ska uppgift om upplåtelse eller överlåtelse av en licens för ett varumärke införas i registret och offentliggöras.

Artikel 27

Ansökan om gemenskapsvarumärke som förmögenhetsobjekt

Artiklarna 22–26 ska tillämpas på ansökningar om varumärken.

Avsnitt 6

Garantimärken, kvalitetsmärken och kollektivmärken

Artikel 28

Definitioner

Vid tillämpningen av detta avsnitt gäller följande:

1)  garanti- eller kvalitetsmärke: ett varumärke som betecknas som sådant vid ansökan om registrering av märket och som är ägnat att särskilja varor eller tjänster som certifieras av innehavaren av märket vad gäller geografiskt ursprung, material, sättet att tillverka varor eller utföra tjänster, kvalitet, tillförlitlighet eller andra egenskaper från varor och tjänster som inte är certifierade på detta sätt.

2)  kollektivmärke: ett varumärke som betecknas som sådant vid ansökan om registrering av varumärket och som är ägnat att särskilja de varor eller tjänster som härrör från medlemmarna i den sammanslutning som innehar varumärket från de varor eller tjänster som härrör från andra företag. [Ändr. 40]

Artikel 29

Garantimärken och kvalitetsmärken

1.  Medlemsstaterna får föreskriva om registrering av garanti- eller kvalitetsmärken. 

2.  Medlemsstaterna får bestämma att garanti- eller kvalitetsmärken inte ska registreras, eller att de ska upphävas eller ogiltigförklaras, med stöd av andra grunder än de som nämns i artiklarna 3, 19 och 20 i de fall dessa märkens funktion kräver det.

3.  Ett garanti- eller kvalitetsmärke som består av tecken eller upplysningar, som i handeln kan ange varornas eller tjänsternas geografiska ursprung Ska inte ge innehavaren rätt att förbjuda tredje man att i näringsverksamhet använda sådana tecken eller upplysningar, förutsatt att han brukar dem i överensstämmelse med god affärssed. I synnerhet får ett sådant märke inte åberopas gentemot en tredje man som har rätt att använda ett geografiskt namn.

Artikel 30

Kollektivmärken 

1.  Medlemsstaterna ska sörja för registreringen av kollektivmärken.

2.  Sammanslutningar av tillverkare, producenter, tjänsteproducenter eller näringsidkare som enligt den lagstiftning som reglerar dess ställning har rätt att i eget namn inneha rättigheter och skyldigheter av samtliga slag, ingå avtal eller utföra andra rättshandlingar samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter får, liksom offentligrättsliga juridiska personer, ansöka om kollektivmärken.

3.  Med avvikelse från artikel 4.1 c får tecken eller upplysningar, som i handeln kan ange varornas eller tjänsternas geografiska ursprung, utgöra kollektivmärken.

Ett kollektivmärke ger inte innehavaren rätt att förbjuda tredje man att använda sådana tecken eller uppgifter i näringsverksamhet, förutsatt att han använder i enlighet med god affärssed. I synnerhet får ett sådant märke inte åberopas gentemot en tredje man som har rätt att använda ett geografiskt namn. 

Artikel 31

Bestämmelser för användning av kollektivmärket

1.  Den som ansöker om ett kollektivmärke ska överlämna de bestämmelser som reglerar dess användning till myndigheten. [Ändr. 41]

2.  I bestämmelserna om användningen ska anges vilka personer som har rätt att använda kollektivmärket, villkoren för medlemskap i sammanslutningen och villkoren för märkets användning, däribland påföljderna. Bestämmelser om användningen av ett sådant märke som avses i artikel 30.3 ska innefatta rätten för en person, vars varor eller tjänster har sitt ursprung i det berörda geografiska området, att bli medlem i den sammanslutning som innehar kollektivmärket.

Artikel 32

Avslag på ansökan

1.  Förutom de grunder för avslag på ansökan om varumärke som anges i artiklarna 4 och 5, ska en ansökan om ett kollektivmärke avslås om den inte uppfyller villkoren i artiklarna 28.2, 30 eller 31, eller om bestämmelserna om användningen strider mot allmän ordning eller moral.

2.  Ansökan om ett kollektivmärke ska också avslås om det kan antas att allmänheten kan vilseledas i fråga om märkets karaktär eller innebörd, särskilt om det är troligt att det kan uppfattas som någonting annat än ett kollektivmärke.

3.  En ansökan ska inte avslås om sökanden genom att ändra bestämmelserna om användningen uppfyller kraven i punkterna 1 och 2.

Artikel 33

Användning av kollektivmärken

Kraven i artikel 16 ska anses vara uppfyllda när en person som har rätt att använda ett kollektivmärke gör verkligt bruk av det i enlighet med artikel 16.

Artikel 34

Ändring av bestämmelserna om användning av kollektivmärket

1.  Innehavaren av ett kollektivmärke ska till myndigheten överlämna de bestämmelser om användningen som har ändrats.

2.  En ändring ska inte införas i registret om inte de ändrade bestämmelserna om användning uppfyller villkoren i artikel 31 eller om den innebär att en av grunderna för avslag i artikel 32 är uppfylld.

3.  Artikel 42.2 ska tillämpas på ändrade bestämmelser om användning.

4.  Vid tillämpningen av denna förordning ska ändringar av bestämmelserna om användning börja gälla först från och med den dag då ändringen införts i registret.

Artikel 35

Personer som har rätt att väcka talan om intrång

1.  Artikel 26.3 och 26.4 ska tillämpas på alla som har rätt att använda ett kollektivmärke.

2.  Om någon som har rätt att använda ett kollektivmärke har lidit skada på grund av olovligt bruk av varumärket, ska innehavaren av detta varumärke ha rätt att kräva skadestånd på deras vägnar.

Artikel 36

Ytterligare grunder för upphävande

Utöver de grunder för upphävande som anges i artiklarna 19 och 20 ska, efter ansökan till myndigheten eller på grundval av ett genkäromål i mål om intrång, de rättigheter som tillhör en innehavare av ett gemenskapens kollektivmärke förklaras upphävda på följande grunder:

a)  Om innehavaren inte vidtar rimliga åtgärder för att förhindra att märket används på sätt som inte är förenligt med de villkor för användning som anges i bestämmelserna om användning och de ändringar som i förekommande fall har införts i registret.

b)  Om personer som har rätt att använda märket har använt det på ett sådant sätt att allmänheten skulle kunna vilseledas på det sätt som avses i artikel 32.2.

c)  en ändring i bestämmelserna om användning har införts i registret i strid med artikel 34.2, om inte innehavaren av märket genom att ytterligare ändra bestämmelserna om användning uppfyller kraven i den artikeln.

Artikel 37

Ytterligare ogiltighetsgrunder

Utöver de ogiltighetsgrunder som föreskrivs i artiklarna 4 och 5 ska ett kollektivmärke som har registrerats i strid med bestämmelserna i artikel 32 förklaras ogiltigt om inte innehavaren av märket genom att ändra bestämmelserna om användning uppfyller kraven i artikel 32.

Kapitel 3

Förfaranden

Avsnitt 1

Ansökan och registrering

Artikel 38

Krav på ansökan

1.  En ansökan om registrering av ett varumärke ska innehålla åtminstone [Ändr. 42]

a)  en begäran om registrering,

b)  uppgifter som gör det möjligt att fastslå sökandens identitet,

c)  en förteckning över de varor eller tjänster för vilka registrering begärs,

d)  en återgivning av varumärket.

2.  För en ansökan om varumärke ska betalas ansökningsavgift och i förekommande fall en eller flera klassavgifter.

Artikel 39

Ansökningsdag

1.  Dagen för inlämnande av en varumärkesansökan ska vara den dag då de handlingar som innehåller de uppgifter som anges i artikel 38 lämnas in till myndigheten av sökanden.

2.  Medlemsstaterna får dessutom föreskriva att en grundläggande ansöknings- eller registreringsavgift ska betalas för fastställelsen av ansökningsdag.

Artikel 40

Beteckning och klassificering av varor och tjänster

1.  De varor och tjänster för vilka registrering söks ska klassificeras i enlighet med det klassificeringssystem som fastställts i Niceöverenskommelsen av den 15 juni 1957 om internationell klassificering av varor och tjänster vid registrering av varumärken (nedan kallad Niceklassificeringen).

2.  Sökanden ska tillräckligt tydligt och exakt ange de varor och tjänster för vilka skyddet begärs för att behöriga myndigheter och ekonomiska aktörer enbart utifrån den informationen ska kunna avgöra hur omfattande skydd som eftersträvas. Förteckningen över varor och tjänster ska göra det möjligt att hänföra varje post till en enda klass i Niceklassificeringen.

3.  Vid tillämpningen av punkt 2 får de allmänna indikationer som ingår i klassrubrikerna i Niceklassificeringen eller andra allmänna villkor användas, förutsatt att de uppfyller relevanta normer för tydlighet och exakthet.

4.  Myndigheten ska avvisa ansökan med avseende på uttryck som är oklara eller inexakta, om sökanden inte föreslår en godtagbar formulering inom en tidsfrist som myndigheten fastställer. För tydlighetens och den rättsliga säkerhetens skull ska myndigheterna i samarbete med varandra sammanställa en förteckning som återspeglar deras respektive administrativa praxis med avseende på klassificeringen av varor och tjänster.

5.  Användningen av allmänna uttryck, inklusive de allmänna beteckningar som återfinns i klassrubrikerna i Nice-klassificeringen, ska tolkas så att de innefattar alla varor och tjänster som tydligt och klart omfattas av beteckningen eller uttryckets bokstavliga innebörd. Användningen av sådana uttryck eller beteckningar får inte tolkas så att de omfattas av ett krav som gäller varor eller tjänster som inte kan förstås på det sättet.

6.  Om sökanden begär registrering för mer än en klass, ska sökanden gruppera varorna och tjänsterna grupperas enligt klasserna i Niceöverenskommelsen, och; varje grupp ska föregås av numret på den klass till vilken den gruppen av varor eller tjänster hör och följa sökanden ska presentera dem i samma ordning som klasserna. [Ändr. 43]

7.  Klassificeringen av varor och tjänster ska uteslutande användas för administrativa ändamål. Varor och tjänster ska inte anses likna varandra av det skälet att de förekommer i samma klass enligt Nice-klassificeringen, och varor och tjänster ska inte anses skilja sig från varandra av det skälet att de förekommer i olika klasser enligt Niceklassificeringen.

Artikel 41

Obligatorisk granskning

Myndigheterna ska begränsa sin obligatoriska granskning av huruvida en varumärkesansökan är registreringsberättigad till avsaknaden av de absoluta registreringshinder som anges i artikel 4. [Ändr. 44]

Artikel 42

Anmärkningar från tredje man

1.  Innan ett varumärke registreras får fysiska eller juridiska personer och sammanslutningar, som företräder tillverkare, producenter, tjänsteleverantörer, näringsidkare eller konsumenter till myndigheten ge in skriftliga anmärkningar och i dem ange på vilka av de grunder som anges i artikel 4 byrån på eget initiativ ska vägra registrering av varumärket. De ska inte betraktas som parter i förfarandet vid myndigheten.

2.  Utöver de skäl som avses i punkt 1 får varje fysisk eller juridisk person och varje sammanslutning eller organ som företräder tillverkare, producenter, tjänsteleverantörer, näringsidkare eller konsumenter till myndigheten ge in skriftliga anmärkningar med angivande av de särskilda skäl enligt vilken ansökan om ett kollektivmärke bör avslås enligt artikel 32.1 och 32.2.

2a.  Medlemsstater som har inrättat förfaranden för invändning på grundval av absoluta registreringshinder enligt artikel 4 ska inte åläggas att genomföra denna artikel. [Ändr. 45]

Artikel 43

Delning av ansökningar och registreringar

Sökanden eller innehavaren kan dela upp en ansökan eller registrering om ett varumärke i en eller flera separata ansökningar eller registreringar genom att lämna en förklaring till myndigheten.

Artikel 44

Avgifter

För registrering och förnyelse av ett varumärke ska betalas en tilläggsavgift för varje klass av varor och tjänster som går utöver den första klassen.

Avsnitt 2

Förfaranden för invändning, upphävande och ogiltighet

Artikel 45

Invändningsförfarande

1.  Medlemsstaterna ska sörja för ett effektivt och snabbt administrativt förfarande inför sina myndigheter för att invända mot registrering av en varumärkesansökan av de skäl som föreskrivs i artikel 5.

2.  Det administrativa förfarande som avses i punkt 1 ska föreskriva att åtminstone innehavaren av en äldre rättighet som avses i artikel artiklarna 4.1 i, 5.2 och 5.3 a ska kunna inkomma med en invändning. En invändning får lämnas in rörande en eller flera äldre rättigheter, under förutsättning att de alla hör till samma innehavare, och rörande en del av eller alla de varor och tjänster för vilka den äldre rättigheten registrerades eller söktes, och invändningen får riktas mot en del av eller alla de varor och tjänster för vilka det omtvistade varumärket söks. [Ändr. 46]

3.  Parterna ska, om de samfällt begär detta, beviljas en tidsfrist på minst två månader innan under invändningsförfarandet inleds för att förhandla om möjligheten till en uppgörelse i godo mellan sökanden och den invändande parten. [Ändr. 47]

Artikel 46

Bristande användning som försvar i invändningsförfaranden

1.  I administrativa invändningsförfaranden gäller att om den frist på fem år inom vilken det äldre varumärket måste ha tagits i verkligt bruk enligt artikel 16 har löpt ut på ansökningsdagen eller prioritetsdagen för det yngre varumärket, ska innehavaren av det äldre varumärket som har meddelat om invändning på sökandens begäran lägga fram bevis för att det äldre varumärket har tagits i verkligt bruk enligt artikel 16 under den period av fem år som föregår ansökningsdagen eller prioritetsdagen för det yngre varumärket, eller för att det finns vägande skäl till att varumärket inte har använts. I avsaknad av sådan bevisning ska invändningen avslås.

2.  Om det äldre varumärket endast har använts för en del av de varor eller tjänster för vilka det har registrerats, ska det vid prövning av invändningen i enlighet med punkt 1 anses vara registrerat endast för denna del av varorna eller tjänsterna.

3.  Punkterna 1 och 2 ska tillämpas om det äldre varumärket är ett europeiskt varumärke. I ett sådant fall ska det verkliga bruket av europeiska EU‑varumärket fastställas i enlighet med artikel 15 i förordning (EG) nr 207/2009.

Artikel 47

Ansökan om upphävande eller ogiltighetsförklaring

1.  Medlemsstaterna ska sörja för ett effektivt och snabbt administrativt förfarande inför sina myndigheter om upphävande eller ogiltighetsförklaring av ett varumärke. [Ändr. 48]

2.  Det administrativa förfarandet för upphävande ska föreskriva att varumärket ska upphävas av de skäl som föreskrivs i artiklarna 19 och 20.

3.  Det administrativa förfarandet för ogiltighet ska föreskriva att varumärket ska förklaras ogiltigt åtminstone av följande skäl:

a)  Varumärket borde inte ha registrerats eftersom det inte uppfyller de krav som föreskrivs i artikel 4.

b)  Varumärket borde inte ha registrerats eftersom det fanns en äldre rättighet i den mening som avses i artikel 5.2 och 5.3.

4.  Det administrativa förfarandet ska föreskriva att åtminstone följande ska kunna lämna in en ansökan om upphävande eller ogiltighetsförklaring:

a)  Vid tillämpningen av punkt 2 och punkt 3 a, fysiska eller juridiska personer och sammanslutningar som företräder tillverkare, producenter, tjänsteleverantörer, näringsidkare eller konsumenter, vilka sammanslutningar enligt tillämplig lagstiftning har rätt att föra talan inför domstolar och andra myndigheter,

b)  När det gäller punkt 3 b, innehavaren av en äldre rättighet som avses i artikel 5.2 och 5.3.

4a.  En ansökan om upphävande eller ogiltighetsförklaring får riktas mot en del av eller alla de varor och tjänster för vilka det omtvistade varumärket registrerats. [Ändr. 49]

4b.  En ansökan om ogiltighetsförklaring får lämnas in rörande en eller flera äldre rättigheter, under förutsättning att de alla hör till samma innehavare. [Ändr. 50]

Artikel 48

Bristande användning som försvar i förfaranden som avser ansökan om ogiltighetsförklaring

1.  I administrativa förfaranden för ogiltighetsförklaring på grundval av ett registrerat varumärke med en tidigare ansökningsdag eller prioritetsdag gäller att innehavaren av det äldre varumärket, om innehavaren av det yngre varumärket så begär, ska lägga fram bevis för att det äldre varumärket under den period av fem år som föregår dagen för ansökan om ogiltighetsförklaring har tagits i verkligt bruk i enlighet med artikel 16 i samband med de varor eller tjänster för vilka det är registrerat och som han åberopar som motivering för sin ansökan, eller för att det finns fullgoda skäl till att varumärket inte har använts, förutsatt att den period av fem år inom vilken det äldre varumärket måste ha tagits i verkligt bruk har löpt ut den dagen då ansökan om ogiltighetsförklaring lämnas in. [Ändr. 51]

2.  Om den femårsperiod inom vilken det äldre varumärket måste ha tagits i verkligt bruk enligt artikel 16 har löpt ut på ansökningsdagen eller prioritetsdagen för det yngre varumärket, ska innehavaren av det äldre varumärket, utöver de bevis som krävs i punkt 1, lägga fram bevis för att varumärket har tagits i verkligt bruk under den femårsperiod som föregår ansökningsdagen eller prioritetsdagen, eller för att det fanns fullgoda skäl till att varumärket inte använts.

3.  I avsaknad av de bevis som avses i punkterna 1 och 2 ska en ansökan om ogiltighetsförklaring på grundval av ett äldre varumärke avslås.

4.  Om det äldre varumärket i enlighet med artikel 16 endast har använts för en del av de varor eller tjänster för vilka det är registrerat, ska det vid prövning av ansökan om ogiltighetsförklaring anses vara registrerat endast för denna del av varorna eller tjänsterna.

5.  Punkterna 1–4 ska tillämpas om det äldre varumärket är ett europeiskt EU‑varumärke. I ett sådant fall ska verkligt bruk av europeiska EU‑varumärket fastställas i enlighet med artikel 15 i förordning (EG) nr 207/2009.

Artikel 49

Rättsverkningar av upphävande och ogiltighet

1.  I den utsträckning som innehavarens rättigheter helt eller delvis har förklarats upphävda ska ett registrerat varumärke anses ha förlorat de rättsverkningar som anges i detta direktiv från dagen för ansökan om upphävande. På begäran av en av parterna kan det i beslutet fastställas den tidigare tidpunkt vid vilken grunden för upphävande inträffade.

2.  I den utsträckning som varumärket har förklarats ogiltigt ska ett registrerat varumärke från första början anses ha saknat de rättsverkningar som anges i detta direktiv.

Avsnitt 3

Varaktighet och förnyelse av registrering

Artikel 50

Registreringens giltighetstid

1.  Varumärken ska registreras för en tioårsperiod räknat från den dag då ansökan lämnas in.

2.  Registreringen kan förlängas för ytterligare tioårsperioder i enlighet med artikel 51.

Artikel 51

Förnyelse

1.  Registreringen av ett varumärke ska förnyas på begäran av innehavaren av varumärket eller av någon som uttryckligen bemyndigats av denne, under förutsättning att förnyelseavgifterna har betalats.

2.  Myndigheten ska underrätta innehavaren av varumärket och eventuella andra personer som har en registrerad rätt till varumärket om registreringsperiodens upphörande i god tid dessförinnan. Underlåtenhet att lämna sådan information ska inte medföra något ansvar för myndigheten.

3.  Begäran om förnyelse ska lämnas in och förnyelseavgifterna betalas inom en sexmånadersperiod som löper ut den sista dagen i den månad då skyddet upphör. Om så inte skett, kan begäran lämnas in inom en ytterligare sexmånadersperiod räknat från den som nämns i den första meningen. Förnyelseavgifterna och en tilläggsavgift ska betalas inom denna ytterligare period.

4.  Om en begäran har givits in, eller avgifterna betalats, endast för en del av de varor eller tjänster för vilka varumärket har registrerats, ska registreringen förnyas endast för dessa varor eller tjänster.

5.  Förnyelsen ska gälla från och med den dag då den befintliga registreringen löper ut. Förnyelsen ska registreras och offentliggöras.

AVSNITT 3A

KOMMUNIKATION MED MYNDIGHETEN

Artikel 51a

Kommunikation med myndigheten

Parterna i förfarandet eller, i förekommande fall, deras företrädare ska utse en officiell adress i en av medlemsstaterna, vilken ska användas för all officiell kommunikation med myndigheten. [Ändr. 53]

Kapitel 4

Administrativt samarbete

Artikel 52

Samarbete på området registrering och förvaltning av varumärken

Medlemsstaterna ska se till att myndigheterna samarbetar på ett ändamålsenligt sätt med varandra och med byrån för att främja enhetliga metoder och verktyg och i syfte att uppnå mer samstämmiga resultat i samband med granskning och registrering av varumärken. [Ändr. 52]

Artikel 53

Samarbete på andra områden

Medlemsstaterna ska se till att myndigheterna samarbetar på ett ändamålsenligt sätt med byrån på alla verksamhetsområden av betydelse för skyddet av varumärken i unionen, utöver dem som nämns i artikel 52. [Ändr. 54]

Kapitel 5

Slutbestämmelser

Artikel 54

Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 2–6, 8–14, 16, 17, 18, 22–28 och 30–53 inom 24 månader efter detta direktivs ikraftträdande. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till det direktiv som upphävs genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 55

Upphävande

Direktiv 2008/95/EG ska upphöra att gälla med verkan från [dagen efter den dag som anges i artikel 54.1 första stycket i detta direktiv], utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter vad gäller den tidsfrist för införlivande i nationell lagstiftning av direktivet som anges i Part B i bilaga I till direktiv 2008/95/EG.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilagan.

Artikel 56

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artiklarna 1, 7, 15, 19, 20, 21 och 54–57 ska tillämpas från [dagen efter det datum som anges i artikel 54.1 första stycket i detta direktiv].”

Artikel 57

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

Jämförelsetabell

_____________

(1) EUT C 327, 12.11.2013, s. 42. (2) EGT C 77, 28.3.2002, s. 1. (3) EUT C 327, 12.11.2013, s. 42. (4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 februari 2014. (5) Europaparlamentets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EUT L 299, 8.11.2008, s. 25). (6) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, 24.3.2009, s. 1). (7) KOM(2008) 465. (8) EUT C 140, 29.5.2010, s. 22. (9) COM(2011)0287. (10) EGT L 336, 23.12.1994, s. 213. (11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam (EUT L 376, 27.12.2006, s. 21). (12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 (EUT L 181, 28.6.2013, s. 15). (13) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1). (14) EUT C 32, 4.2.2014, s. 23. (15) Rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt (EGT L 227, 1.9.1994, s. 1). (16) Rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 11.2.1989, s. 1).

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 februari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om frysning och förverkande av vinning av brott i Europeiska unionen (COM(2012)0085 – C7-0075/2012 – 2012/0036(COD))

P7_TA(2014)0120 A7-0178/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0085),

–  med beaktande av artikel 294.2 och artiklarna 82.2 och 83.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C7‑0075/2012),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 11 juli 2012(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 10 oktober 2012(2),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter av den 4 december 2012,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 3 december 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7‑0178/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 februari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv 2014/42/EU.)

(1) EUT C 299, 4.10.2012, s. 128. (2) EUT C 391, 18.12.2012, s. 134.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 februari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska unionens organ för samarbete och fortbildning inom brottsbekämpning (Europol) och om upphävande av beslut 2009/371/RIF och 2005/681/RIF (COM(2013)0173 – C7-0094/2013 – 2013/0091(COD))

P7_TA(2014)0121 A7-0096/2014

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0173),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 88 och 87.2 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0094/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av de motiverade yttrandena från den belgiska deputeradekammaren, det tyska förbundsrådet och det spanska parlamentet som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från budgetutskottet, budgetkontrollutskottet och utskottet för konstitutionella frågor (A7-0096/2014).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet betonar att punkt 31 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(1) ska tillämpas vid en förlängning av Europols mandat. Parlamentet betonar att den lagstiftande myndighetens eventuella beslut om en sådan förlängning inte får påverka budgetmyndighetens beslut när det gäller det årliga budgetförfarandet.

3.  Europaparlamentet begär att kommissionen, när Europaparlamentet och rådet har kommit överens om förordningen, ska ta full hänsyn till avtalet för att tillgodose Europols budget- och personalbehov och behoven i samband med Europols nya uppgifter, särskilt Europeiska it-brottscentrumet, i enlighet med punkt 42 i det gemensamma uttalandet från Europaparlamentet, rådet och kommissionen av den 19 juli 2012 om decentraliserade organ.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 Februari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om inrättande av Europeiska unionens organ för samarbete och fortbildning inom brottsbekämpning (Europol) om upphävande av beslut 2009/371/RIF och 2005/681/RIF [Ändr. 1]

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna artikel 88 och 87.2 b,[Ändr. 2]

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

efter att ha hört Europeiska datatillsynsmannen,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(2), och

av följande skäl:

(1)  Europol inrättades genom beslut 2009/371/RIF(3) som en unionsenhet, finansierad genom Europeiska unionens allmänna budget för att stödja och stärka medlemsstaternas behöriga myndigheters insatser och deras ömsesidiga samarbete vad gäller förebyggandet av och kampen mot organiserad brottslighet, terrorism och andra former av allvarlig brottslighet som berör två eller flera medlemsstater. Beslut 2009/371/RIF ersättas av konventionen grundad på artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen)(4).

(2)  Enligt artikel 88 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska Europol regleras genom förordningar i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Enligt samma artikel krävs även närmare bestämmelser för den demokratiska kontroll av Europols verksamhet som Europaparlamentet utövarunder medverkan av de nationella parlamentenparlamenten i enlighet med artikel 12 c i EU-fördraget och artikel 9 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen för att öka Europols demokratiska legitimitet och ansvarighet inför EU-medborgarna. Därför är det nödvändigt att ersätta beslut 2009/371/RIF med en förordning som innehåller bestämmelser om parlamentarisk kontroll. [Ändr. 3]

(3)  En europeisk polisakademi (nedan kallad Cepol) inrättades genom beslut 2005/681/RIF(5) att underlätta samarbetet mellan nationella polisstyrkor genom att organisera och samordna fortbildning med inriktning på europeiskt polisarbete. [Ändr. 4]

(4)  I Stockholmsprogrammet – ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd(6) uttrycks en önskan att Europol ska utvecklas till ”ett nav för informationsutbyte mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter, en tjänsteleverantör och en plattform för brottsbekämpande myndigheter”. Efter en bedömning av Europols funktionssätt står det klart att myndighetens operativa effektivitet måste förbättras ytterligare för att uppnå detta mål. I Stockholmsprogrammet fastställs också målet att skapa en verklig europeisk brottsbekämpningskultur genom att inrätta europeiska fortbildnings- och utbytesprogram för alla berörda yrkesverksamma inom brottsbekämpning, såväl nationellt som på EU-nivå. [Ändr. 5]

(5)  Storskaliga kriminella nätverk och terrorism utgör betydande hot mot såväl unionens inre säkerhet som medborgarnas säkerhet och försörjning. Tillgängliga hotbildsbedömningar visar att kriminella grupper blir alltmer mångsidiga och gränsöverskridande i sin verksamhet. Nationella brottsbekämpande myndigheter måste därför samarbeta närmare med sina motsvarigheter i andra medlemsstater. I detta sammanhang är det nödvändigt att utrusta Europol så att myndigheten kan erbjuda medlemsstater mer stöd inom brottsförebyggande verksamhet, analyser och utredningar på EU-nivå. Detta bekräftades också i utvärderingarna utvärderingen av besluten beslut 2009/371/RIF och 2005/681/RIF.[Ändr. 6]

(6)  Med hänsyn till sambandet mellan Europols och Cepols arbetsuppgifter skulle en sammanslagning och rationaliseringen av de båda organens funktioner öka effektiviteten i den operativa verksamheten, betydelsen av fortbildning och effektiviteten i unionens polissamarbete. [Ändr. 7]

(7)  Beslut 2009/371/RIF och 2005/681/RIF bör därför upphöra att gälla och ersättas med föreliggande förordning, som bygger på erfarenheter av genomförandet av de båda besluten det beslutet. Byrån Europol, såsom det den inrättas enligt denna förordning, ska ersätta det Europol och Cepol såsom de som inrättades enligt de båda det upphävda besluten beslutet och överta dess deras uppgifter. [Ändr. 8]

(8)  Eftersom brott ofta är gränsöverskridande, bör Europol bör att stödja och stärka medlemsstaternas insatser och deras ömsesidiga samarbete vad gäller förebyggande av och kamp mot allvarlig brottslighet som berör två eller flera medlemsstater. Eftersom terrorism är ett av de största hoten utgör ett hot mot säkerheten i unionen, bör Europol bistå medlemsstaterna med att bemöta gemensamma utmaningar i detta avseende. I egenskap av EU:s brottsbekämpande organ bör Europol också stödja och stärka åtgärder och samarbete för att bekämpa de former av brottslighet som påverkar EU:s intressen. Europol bör också erbjuda stöd för att förebygga och bekämpa sådana brott som begås för att anskaffa medel, för att underlätta, utföra eller undgå lagföring och straff för gärningar som omfattas av Europols behörighet. [Ändr. 9]

(9)  Europol bör säkerställa bättre sammanhängande och konsekvent fortbildning av högre kvalitet för tjänstemän inom brottsbekämpning på alla nivåer genom en tydlig ram i enlighet med konstaterade fortbildningsbehov och praktisk erfarenhet.[Ändr. 10]

(10)  Europol bör kunna anmoda begära att medlemsstaterna att ska inleda, genomföra eller samordna utredningar brottsutredningar i särskilda fall där gränsöverskridande samarbete skulle tillföra ett mervärde. Europol bör informera Eurojust om sådana framställningar. Europol bör motivera sin begäran. [Ändr. 11]

(10a)  Europol bör dokumentera sitt deltagande i den verksamhet som bedrivs av gemensamma utredningsgrupper som utreder brott som omfattas av Europols behörighet. [Ändr. 12]

(10b)  När ett samarbete mellan Europol och medlemsstaterna har upprättats i fråga om en särskild utredning, bör tydliga bestämmelser fastställas mellan Europol och de berörda medlemsstaterna om de specifika uppgifter som ska utföras, graden av deltagande i medlemsstaternas utredningsförfaranden eller rättsliga förfaranden samt ansvarsfördelningen och tillämplig lag för rättslig tillsyn. [Ändr. 13]

(11)  För att öka Europols effektivitet som nav för informationsutbyte inom unionen, bör det fastställas tydliga skyldigheter för medlemsstaterna att förse Europol med de uppgifter som krävs för att myndigheten ska kunna uppfylla sina mål. Samtidigt som sådana skyldigheter uppfylls bör måste medlemsstaterna vara särskilt uppmärksamma på att bara tillhandahålla uppgifter som är relevanta i kampen mot brott som bedöms vara strategiska och operativa prioriteringar inom relevanta politiska instrument inrättade av unionen. Medlemsstaterna bör också förse Europol med en kopia av det bilaterala och multilaterala informationsutbytet med andra medlemsstater om brottslighet som omfattas av Europols mål och därvid också ange från vilka källor informationen har hämtats. Samtidigt bör Europol öka sitt stöd till medlemsstaterna, och därigenom stärka det ömsesidiga samarbetet och informationsutbytet. Europol bör måste överlämna en årlig rapport till samtliga unionsinstitutioner och till de nationella parlamenten om hur mycket information som enskilda medlemsstater förser myndigheten med. [Ändr. 14]

(12)  För att säkerställa ett effektivt samarbete mellan Europol och medlemsstaterna bör en nationell enhet inrättas i varje medlemsstat. Den bör vara den främsta förbindelselänken mellan de nationella brottsbekämpande myndigheterna, fortbildningsinstituten och Europol Den roll som de nationella enheterna har inom Europol bör i denna förordning behållas som garant och försvar för de nationella intressena inom byrån. De nationella enheterna bör även fortsättningsvis vara kontaktpunkt mellan Europol och de behöriga myndigheterna. På så sätt kan man ge dem en central och samordnande roll när det gäller allt samarbete som medlemsstaterna har med och via Europol. Då säkerställer man en enhetlig respons från medlemsstaten när det gäller Europols begäranden. För att säkerställa ett kontinuerligt, effektivt informationsutbyte mellan Europol och de nationella enheterna samt för att underlätta deras samarbete, bör varje nationell enhet utstationera minst en sambandsman vid Europol. [Ändr. 15]

(13)  Med hänsyn till den decentraliserade strukturen i vissa medlemsstater och behovet av att i vissa fall säkerställa ett snabbt utbyte av uppgifter, bör Europol tillåtas att i enskilda utredningar samarbeta direkt med medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter, samtidigt som Europols nationella enheter informeras om detta.

(14)  För att se till att fortbildningen av tjänstemän inom brottsbekämpning på unionsnivå är av hög kvalitet, sammanhängande och konsekvent, bör Europol agera i linje med unionens politik för fortbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning. Fortbildning på unionsnivå bör vara tillgänglig för alla kategorier av tjänstemän inom brottsbekämpning. Europol bör ansvara för att fortbildningen utvärderas och att slutsatserna av bedömningarna av fortbildningsbehovet ingår i planeringen för att minska dubbelarbete. Europol bör främja erkännande i medlemsstaterna av fortbildning som tillhandahålls på unionsnivå. [Ändr. 16]

(15)  Det är också nödvändigt att förbättra Europols styrelseformer genom att eftersträva effektivitetsvinster och förenklade förfaranden.

(16)  Kommissionen och medlemsstaterna bör vara företrädda i Europols styrelse för att effektivt övervaka myndighetens arbete. För att återspegla den nya byråns dubbla uppdrag – operativt stöd och fortbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning – ska de ordinarie Styrelseledamöterna bör utses på grundval av sina kunskaper om samarbete på brottsbekämpnings område, medan suppleanter ska utses på grundval av sina kunskaper om fortbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning. Suppleanterna kommer att fungera som fullvärdiga medlemmar när fortbildning diskuteras eller blir föremål för beslut. Styrelsen kommer att bistås av en vetenskaplig kommitté för frågor som rör teknisk fortbildning brottsbekämpningsområdet. [Ändr. 17]

(17)  Styrelsen bör ges nödvändiga befogenheter, i synnerhet för att fastställa budgeten, kontrollera budgetens genomförande, anta lämpliga finansiella bestämmelser och planeringsdokument, vidta åtgärder för att skydda unionens ekonomiska intressen och bekämpa bedrägerier samt anta regler för att förebygga och hantera intressekonflikter, utarbeta öppna förfaranden för de beslut som ska fattas av den verkställande direktören för Europol, anta den årliga verksamhetsrapporten och utse en verkställande direktör. Styrelsen bör utöva befogenheten som tillsättningsmyndigheten i fråga om Europols personal, också den verkställande direktören. För att rationalisera beslutsprocessen, och att stärka övervakningen av den administrativa och ekonomiska förvaltningen, bör styrelsen dessutom ha rätt att inrätta en direktion. [Ändr. 18]

(18)  För att säkerställa att Europols löpande verksamhet bedrivs på ett effektivt sätt, bör den verkställande direktören vara dess legala företrädare och ledare för verksamheten och utföra sina uppgifter helt oberoende samt se till att Europol fullgör de uppgifter som föreskrivs i denna förordning. Den verkställande direktören bör särskilt ansvara för att förbereda och planera de underlag som läggs fram för beslut i styrelsen, genomföra de årliga och fleråriga arbetsprogrammen för Europol och utarbeta övriga planeringsdokument.

(19)  I syfte att förebygga och bekämpa brottslighet som omfattas av Europols mål är det nödvändigt att myndigheten få så fullständiga och aktuella uppgifter som möjligt. Därför bör Europol ha befogenhet att behandla uppgifterna från medlemsstaterna, tredjeland, internationella organisationer och EU-organ samt från öppna källor, så länge som Europol kan betraktas som en rättmätig mottagare av dessa uppgifter, för att därigenom utveckla en förståelse av kriminella företeelser och trender samt samla uppgifter om kriminella nätverk och för att upptäcka kopplingar mellan olika brott. [Ändr. 19]

(20)  Ny teknik för uppgiftsbehandling bör användas av Europol för att på ett effektivare sätt kunna förse medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter med korrekta brottsanalyser. Europol bör kunna samköra uppgifter för att få en klar överblick över trender och därmed snabbt kunna upptäcka kopplingar mellan utredningar och gemensamma metoder inom olika kriminella grupper, samtidigt som en hög nivå på skyddet av personuppgifter för enskilda personer säkerställs. upprätthålls. Därför bör Europols databaser inte definieras på förhand, vilket skulle göra att Europol kan använda den effektivaste it-strukturen För att säkerställa ett starkt personuppgiftsskydd, bör både syftet med databehandlingen, åtkomsträtten och särskilda ytterligare garantier fastställas. Principen om relevans och proportionalitetsprincipen måste följas vid behandling av personuppgifter.[Ändr. 20]

(21)  För att respektera äganderätten till och skyddet av uppgifter, bör medlemsstater, myndigheter i tredjeland och internationella organisationer kunna besluta både i vilka syften Europol får behandla de uppgifter som de tillhandahåller och begränsa åtkomsträtten till dem. Begränsning av syftet bidrar till öppenhet, rättssäkerhet och förutsägbarhet och är särskilt viktigt på området för polissamarbete, där registrerade ofta är omedvetna om att deras personuppgifter samlas in och behandlas och där användningen av personuppgifter kan få mycket stora konsekvenser för enskildas liv och friheter. [Ändr. 21]

(22)  För att säkerställa att uppgifterna endast utlämnas till dem som behöver dem för att kunna utföra sina uppgifter, bör denna förordning innehålla närmare bestämmelser om olika grader av åtkomsträtt till uppgifter som behandlas av Europol. Dessa regler bör inte påverka begränsningar av åtkomsträtten som införts av den som lämnar ut uppgifterna, eftersom principen om äganderätten till uppgifter bör respekteras. För att öka effektiviteten för att förebygga och bekämpa brottslighet som omfattas av Europols mål, bör Europol underrätta medlemsstaterna om uppgifter som berör dem.

(23)  För att stärka det operativa samarbetet mellan byråerna, och särskilt upprätta kopplingar mellan de uppgifter som de olika organen redan har tillgång till, bör Europol göra det möjligt för Eurojust och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) att få tillgång till och samköra dem med uppgifter i Europols besittning, i enlighet med särskilda skyddsmekanismer. [Ändr. 22]

(24)  Europol bör upprätthålla samarbetsförbindelser med andra unionsorgan, och brottsbekämpande myndigheter och brottsbekämpande fortbildningsinstitut i tredjeland, internationella organisationer och privata aktörer i den omfattning som krävs för att myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter. [Ändr. 23]

(25)  För att säkerställa den operativa effektiviteten, bör Europol i den mån arbetsuppgifterna kräver, ha rätt att utväxla uppgifter (med undantag för personuppgifter) med unionens övriga organ, brottsbekämpande myndigheter, brottsbekämpande fortbildningsinstitut i tredjeland och internationella organisationer. Eftersom bolag, företag, branschorganisationer, icke-statliga organisationer och andra privata aktörer besitter sakkunskap och uppgifter med som direkt kan användas För att förebygga och bekämpa allvarlig brottslighet och terrorism, bör Europol också kunna utväxla sådana uppgifter med privata aktörer. För att förebygga och bekämpa it-brottslighet med anknytning till problem med nätverk och it-säkerhet, bör Europol, enligt Europaparlamentets och rådets direktiv om åtgärder för att säkerställa en hög gemensam nivå av nät- och informationssäkerhet i hela unionen(7), samarbeta med de nationella myndigheter som ansvarar för säkerheten inom nätverk och informationssystem och utväxla uppgifter med dessa, med undantag för personuppgifter. [Ändr. 24]

(26)  Europol bör ha rätt att utväxla personuppgifter med unionens övriga organ i den mån myndighetens arbetsuppgifter kräver. Europeiska datatillsynsmannen bör se till att denna utväxling av uppgifter rör enbart personer som har begått eller som man misstänker kan komma att begå brott som omfattas av Europols behörighet. [Ändr. 25]

(27)  Allvarlig brottslighet och terrorism har ofta kopplingar till länder utanför EU:s territorium. I den mån Europols arbetsuppgifter kräver, bör myndigheten därför kunna utväxla personuppgifter med brottsbekämpande myndigheter i tredjeland och sådana internationella organisationer som Interpol. Vid utväxling av personuppgifter med tredjeländer och internationella organisationer måste det finnas en lämplig balans mellan behovet av en effektiv brottsbekämpning och skyddet för personuppgifter. [Ändr. 26]

(28)  Europol bör ha rätt att överföra personuppgifter till en myndighet i ett tredjeland eller en internationell organisation på grundval av ett kommissionsbeslut om att landet eller den internationella organisationen i fråga kan garantera en adekvat skyddsnivå, eller när något sådant beslut inte föreligger, på grundval av ett internationellt avtal som unionen ingått i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget, eller ett samarbetsavtal som ingåtts mellan Europol och detta tredjeland före ikraftträdandet av denna förordning. Mot bakgrund av artikel 9 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser som är fogade till fördraget ska rättsverkan av sådana avtal bestå så länge dessa akter inte upphävs, ogiltigförklaras eller ändras genom tillämpning av fördragen.

(29)  Om en överföring av personuppgifter inte kan grundas på beslut om en adekvat skyddsnivå som fattats av kommissionen, eller i ett internationellt avtal som ingåtts av unionen eller ett gällande samarbetsavtal, bör styrelsen och Europeiska datatillsynsmannen ha möjlighet att tillåta en överföring eller en serie överföringar, förutsatt att tillräckliga garantier säkerställs. Om inget av ovanstående alternativ är tillämpligt, bör den verkställande direktören ha möjlighet att tillåta överföring av uppgifter från fall till fall, om detta är nödvändigt för att skydda en medlemsstats väsentliga säkerhetsintressen så att en överhängande fara för brott eller terrorism förhindras, om överföringen på något annat sätt är nödvändigt eller lagstadgad med hänsyn till viktiga allmänna skäl, om den registrerade har lämnat sitt samtycke, eller om den registrerades grundläggande intressen står på spel.

(30)  Europol bör kunna behandla personuppgifter från privata aktörer och privatpersoner, endast om uppgifterna överförts till Europol av en av Europols nationella enhet i en medlemsstat i enlighet med dess nationella lagstiftning eller genom en kontaktpunkt i ett tredjeland som har ett etablerat samarbete med myndigheten, i form av ett samarbetsavtal som ingåtts i enlighet med artikel 23 i beslut 2009/371/RIF före ikraftträdandet av denna förordning eller en myndighet i ett tredjeland eller en internationell organisation med vilka unionen har ingått ett internationellt avtal i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget.

(31)  Uppgifter som uppenbart har samlats in av tredjeland eller en internationell organisation i strid med de mänskliga rättigheterna ska inte behandlas. [Ändr. 27]

(32)  För att säkerställa en hög skyddsnivå för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter bör bestämmelserna om personuppgiftsskyddet vid Europol skärpas och knytas till andra relevanta instrument för uppgiftsskydd som är tillämpliga vid behandling av personuppgifter på området för polissamarbete inom unionen. Samtidigt som det i rådets beslut 2009/371/RIF föreskrivs att Europol ska ha ett gediget system för uppgiftsskydd, bör detta vidareutvecklas för att anpassa Europol till kraven i Lissabonfördraget, återspegla Europols växande roll, stärka de registrerades rättigheter och ytterligare öka förtroendet mellan medlemsstaterna och Europol, vilket krävs för en lyckad utväxling av uppgifter. För att säkerställa en hög skyddsnivå för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter bör bestämmelserna om personuppgiftsskyddet vid Europol skärpas och bygga på de principer som ligger till grund för förordning (EG) nr 45/2001(8) eller det instrument som ersätter förordning (EG) nr 45/2001 samt på andra principer om uppgiftsskydd, inbegripet ansvarsprincipen, konsekvensbedömning avseende uppgiftsskydd, inbyggt integritetsskydd och integritetsskydd som standard samt meddelanden om kränkningar av bestämmelserna om personuppgifter. Europol bör omfattas av EU-institutionernas och EU-organens nya ram för uppgiftsskydd så snart den har antagits.

I förklaring 21, som är fogad till fördraget, fastställs att särskilda förhållanden gäller för behandling av personuppgifter inom brottsbekämpning, och därför bör Europols regler om personuppgiftsskydd vara fristående och måste det för Europol fastställas särskilda bestämmelser om skydd av personuppgifter och fri rörlighet för sådana uppgifter på grundval av artikel 16 i EUF-fördraget. Bestämmelserna måste vidare vara knutna till andra tillämpliga instrument för skydd av personuppgifter på området för polissamarbete inom EU, i synnerhet konvention nr 108(9) och dess tilläggsprotokoll av den 8 november 2001, Europarådets rekommendation(10) nr R (87) och det starka system för uppgiftsskydd som fastställs i rådets rambeslut 2008/977/RIF(11) [att ersättas av det relevanta direktiv som är i kraft vid tidpunkten för antagandet]. Öppenhet är en mycket viktig del i uppgiftsskyddet eftersom det gör det möjligt att tillämpa andra principer och rättigheter på området för uppgiftsskydd. För att öka öppenheten bör Europol ha en transparent uppgiftsskyddspolicy som man ställer till allmänhetens förfogande på ett lättillgängligt sätt. Europol bör därför i ett tydligt format och på ett tydligt och lättfattligt språk offentliggöra bestämmelserna om behandling av personuppgifter och de medel som finns för utövandet av de registrerades rättigheter samt en förteckning över de internationella avtal och samarbetsavtal som Europol ingått med tredjeland, unionsorgan och internationella organisationer. [Ändr. 28]

(33)  Personuppgifter bör i möjligaste mån delas in efter grad av korrekthet och tillförlitlighet. Sakförhållanden bör måste särskiljas från personbedömningar, för att möjliggöra såväl skydd för enskilda personer som kvaliteten och tillförlitligheten i de uppgifter som behandlas av Europol. [Ändr. 29]

(33a)   Med tanke på byråns särskilda karaktär bör den ha särskilda bestämmelser som garanterar personuppgiftsskyddet. Dessa bör inte i något fall vara mindre strikta än de allmänna bestämmelser som gäller för unionen och dess organ. Reformer av de allmänna bestämmelserna om personuppgiftsskydd bör därför tillämpas på Europol så snart som möjligt, dock senast två år efter det att de nya allmänna bestämmelserna har trätt i kraft. Den lagstiftningsmässiga anpassningen mellan Europols och EU:s specifika uppgiftsskyddssystem bör slutföras innan två år har gått efter antagandet av eventuella likartade bestämmelser. [Ändr. 30]

(34)  Personuppgifter om olika kategorier av registrerade behandlas på området för polissamarbete. Europol bör göra åtskillnaden mellan personuppgifter som rör olika kategorier av registrerade så tydlig som möjligt. Personuppgifter om personer såsom brottsoffer, vittnen, personer som besitter relevanta uppgifter och personuppgifter om minderåriga bör omfattas av ett särskilt skydd. Därför bör Europol inte behandla uppgifterna, om det inte är absolut nödvändigt för att förebygga och bekämpa brottslighet som omfattas av dess målsättningar, och om dessa uppgifter kompletterar andra personuppgifter som redan behandlas av Europol.

(35)  Mot bakgrund av de grundläggande rättigheterna till skydd av personuppgifter bör Europol inte lagra personuppgifter längre än vad som är nödvändigt för att myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter. Senast tre år efter det att uppgifterna har registrerats bör det utredas huruvida det finns ett behov av en fortsatt lagring av uppgifterna. [Ändr. 32]

(36)  För att garantera skyddet av personuppgifter börmåste Europol genomföra lämpliga tekniska och organisatoriskade nödvändiga åtgärderna.[Ändr. 33]

(37)  Alla bör ha rätt att få tillgång till personuppgifter som rör dem, att få felaktiga uppgifter som rör dem korrigerade och att utplåna eller blockera uppgifter som rör den registrerade, om uppgifterna inte längre behövs. Den registrerades rättigheter och utövandet av dessa bör inte påverka Europols skyldigheter och bör omfattas av de begränsningar som fastställs i denna förordning dem. [Ändr. 34]

(38)  Skyddet av de registrerades rättigheter och friheter förutsätter en tydlig ansvarsfördelning inom ramen för denna förordning. Medlemsstaterna bör särskilt ansvara för att de uppgifter som de har överfört till Europol är exakta hålls uppdaterade. De bör också ansvar för att överföringarna är lagenliga. Europol bör måste ansvara för att uppgifterna från andra uppgiftslämnare är exakta och hålls uppdaterade. Europol bör också se till att uppgifterna behandlas på ett korrekt och lagligt sätt, att de samlas in och behandlas för det givna syftet, att de är korrekta, relevanta och inte överdrivet omfattande i förhållande till det syfte för vilket de behandlas samt att de inte lagras längre än syftet kräver. [Ändr. 35]

(39)  Europol bör föra register över insamling, ändring, åtkomst, utlämning, samkörning och utplåning av personuppgifter, så att det är möjligt att kontrollera lagenligheten i behandlingen av uppgifterna, genomföra egenkontroller samt garantera uppgifternas integritet och en säker behandling av dessa. Det bör åligga åligger Europol att samarbeta med Europeiska datatillsynsmannen och att på begäran göra tillgängliggöra diariet eller dokumentationen tillgängliga, så att de kan användas för övervakning av behandlingen. [Ändr. 36]

(40)  Europol bör utnämna en tjänsteman med ansvar för datatillsynen som kan bistå myndigheten i dess övervakning av hur bestämmelserna i denna förordning efterlevs. Tjänstemannen bör kunna utföra sitt uppdrag och uppgifter på ett oberoende och effektivt sätt. Tjänstemannen bör förses med de medel som behövs för att han ska kunna fullgöra sina uppgifter. [Ändr. 37]

(41)  Det behövs en oberoende, transparent, ansvarig och effektiv tillsynsstruktur med tillräckliga befogenheter för att säkerställa enskildas skydd med avseende på behandling av personuppgifter enligt artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 16 i EUF-fördraget. Nationella behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av behandlingen av personuppgifter bör övervaka lagenligheten i medlemsstaternas behandling av personuppgifter. Europeiska datatillsynsmannen bör kunna utöva sina befogenheter att övervaka lagenligheten i Europols databehandling under fullständigt oberoende. [Ändr. 38]

(42)  Europeiska datatillsynsmannen och de nationella tillsynsmyndigheterna bör samarbeta med varandra om specifika frågor som kräver nationellt engagemang och säkerställa en enhetlig tillämpning av denna förordning inom hela EU.

(43)  Eftersom Europol också behandlar personuppgifter som inte används i det operativa arbetet och alltså inte är förknippade med några brottsutredningar, till exempel personuppgifter om Europols personal, tjänsteleverantörer eller besökare, bör behandlingen av sådana uppgifter omfattas av förordning (EG) nr 45/2001. [Ändr. 40]

(44)  Europeiska datatillsynsmannen bör ta sig an och utreda klagomål som lämnas in av registrerade. Utredningen av ett klagomål bör, med förbehåll för eventuell domstolsprövning, ske i den utsträckning som är lämplig i det enskilda fallet krävs för ett fullständigt klarläggande. Tillsynsmyndigheten bör i rimlig tid omgående informera den registrerade om hur arbetet med klagomålet fortskrider och vad resultatet blir. [Ändr. 41]

(45)  Varje enskild person bör ha rätt till rättsmedel mot beslut av Europeiska datatillsynsmannen som rör honom eller henne.

(46)  Europol bör omfattas av allmänna bestämmelser om inom- och utomobligatoriskt ansvar som är tillämpliga på unionens institutioner, byråer och organ, med undantag för skadeståndsansvar för olaga databehandling.

(47)  Det kan framstå som oklart för den berörda personen om skada till följd av olaga databehandling är en konsekvens av åtgärder som vidtagits av Europol eller av en medlemsstat. Europol och den medlemsstat där skadan uppkom bör därför vara solidariskt ansvariga.

(48)  För att respektera parlamentens roll i övervakningen av det europeiska området med frihet, säkerhet och rättvisa och de nationella parlamentens och Europaparlamentets politiska ansvar när det gäller att respektera och utöva sina respektive befogenheter i lagstiftningsförfarandet är det nödvändigt att Europol är ska bli en fullt ansvarig och öppen inre organisation. Därför är det, mot bakgrund av artikel 88 i EUF-fördraget, nödvändigt lämpligt att fastställa bestämmelser om Europaparlamentets och de nationella parlamentens kontroll av Europols verksamhet, i enlighet med bestämmelserna om interparlamentariskt samarbete i avdelning II i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, samtidigt som vederbörlig hänsyn tas till behovet av sekretess för operativa uppgifter. [Ändr. 42]

(49)  Tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper, fastställda i förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68(12) bör gälla för Europols personal. Europol bör ha rätt att anställa sådan personal som hämtats från medlemsstaternas behöriga myndigheter för att bli tillfälligt anställda med begränsad anställningstid i syfte att bibehålla rotationsprincipen, eftersom den därpå följande reintegrationen av personal inom deras behöriga myndigheter underlättar ett nära samarbete mellan Europol och medlemsstaternas behöriga myndigheter. Medlemsstaterna bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att tillfälligt anställd personal vid Europol efter sin tjänstgöring där kan återgå till de nationella offentliga förvaltningar som de tillhör.

(50)  Med tanke på vilken karaktär Europols uppdrag har och den verkställande direktörens roll, kan bör denne uppmanas att göra ett uttalande inför eller besvara frågor från det berörda utskottet i Europaparlamentet den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen innan han utses, liksom inför varje förlängning av förordnandet. Den verkställande direktören bör även lägga fram årsrapporten för den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen Europaparlamentet och rådet. Dessutom bör Europaparlamentet ha möjlighet att uppmana den verkställande direktören att rapportera om hur uppgifterna utförts. [Ändr. 43]

(51)  För att garantera att Europols fullständiga oberoende och självständighet, bör myndigheten ha en egen budget, med inkomster som främst består av ett bidrag från unionens budget. Unionens budgetförfarande bör gälla för unionens bidrag och för alla andra anslag från Europeiska unionens allmänna budget. Revisionen av räkenskaperna bör göras av revisionsrätten.

(52)  Förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (budgetförordningen)(13) bör tillämpas på Europol.

(53)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf)(14) ska tillämpas på Europol.

(54)  Europol behandlar uppgifter som behöver särskilt skydd, eftersom de inbegriper säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter och känsliga icke sekretessbelagda uppgifter. Europol bör därför utarbeta regler om sekretess och hantering av sådana uppgifter med hänsyn till de grundläggande principer och miniminormer som fastställs i beslut 2011/292/EU om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter(15).