Index 
Antagna texter
Tisdagen den 25 februari 2014 - Strasbourg
Begäran om upphävande av Tadeusz Cymańskis immunitet
 Medlemsstater som drabbats av eller hotas av allvarliga svårigheter med avseende på deras finansiella stabilitet ***I
 Anpassning av rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll (artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget) ***I
 Anpssning av rättsakter på området rättsliga frågor som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll (artikel 290 i EUF-fördraget) ***I
 Anpassning av rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll (artikel 290 i EUF-fördraget) ***I
 Utnämning av en ledamot av revisionsrätten - Oskar Herics (AT)
 Ändring av artikel 136 i Europaparlamentets arbetsordning om ledamöternas deltagande i sammanträden
 Målet att till 2020 minska koldioxidutsläppen från nya personbilar ***I
 Gemenskapsvarumärke ***I
 Medlemsstaternas varumärkeslagar ***I
 Frysning och förverkande av vinning av brott ***I
 Europeiska unionens organ för samarbete och fortbildning inom brottsbekämpning (Europol) ***I
 Villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, elevutbyte, avlönad och oavlönad yrkesutbildning, volontärarbete och au pairanställning ***I
 En europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd ***I
 Fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt ***I
 Biocidprodukter ***I
 Bekämpning av våld mot kvinnor
 Delegeringen av lagstiftningsbefogenheter samt kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter
 Den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: Årlig tillväxtöversikt 2014
 Den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: Sysselsättning och sociala aspekter
 Styrning av den inre marknaden
 Växtförädling

Begäran om upphävande av Tadeusz Cymańskis immunitet
PDF 203kWORD 41k
Europaparlamentets beslut av den 25 februari 2014 om begäran om upphävande av Tadeusz Cymańskis immunitet (2013/2278(IMM))
P7_TA(2014)0110A7-0099/2014

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den begäran om upphävande av Tadeusz Cymańskis immunitet som översändes den 23 oktober 2013 av Republiken Polens allmänna åklagarmyndighet, och som tillkännagavs i kammaren den 18 november 2013,

–  efter att ha hört Tadeusz Cymański i enlighet med artikel 7.5 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, den 10 juli 1986, den 15 och 21 oktober 2008, den 19 mars 2010 och den 6 september 2011(1),

–  med beaktande av artikel 105 i Republiken Polens konstitution,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A7‑0099/2014), och av följande skäl:

A.  Republiken Polens allmänna åklagarmyndighet har begärt upphävandet av den parlamentariska immuniteten för Tadeusz Cymański i samband med en begäran om tillstånd att inleda ett straffrättsligt förfarande mot en ledamot av Europaparlamentet från huvudinspektoratet för vägtransporter med hänsyn till den förseelse som anges i artikel 96.3 i den polska lagen om förseelser.

B.  Enligt artikel 8 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier får Europaparlamentets ledamöter inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.

C.  Enligt artikel 9 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier ska dess ledamöter åtnjuta, vad avser deras egen stats territorium, den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land.

D.  Artikel 105 i Republiken Polens författning lyder som följer: ”För gärningar som en ledamot utfört inom ramen för sitt ledamotsmandat får ansvar inte utkrävas vare sig under mandatperioden eller efter mandatperiodens utgång. För sådana gärningar får endast sejmen utkräva ansvar av ledamoten. Om ledamoten har kränkt utomstående parts rättigheter får talan väckas mot ledamoten endast med sejmens medgivande.”.

E.  Det är parlamentets ensak att besluta om huruvida immuniteten ska upphävas eller inte i varje enskilt fall. Parlamentet kan rimligen beakta ledamotens ståndpunkt när det beslutar om huruvida ledamotens immunitet ska upphävas eller inte(2).

F.  Det påstådda brottet har inte något direkt eller uppenbart samband med Tadeusz Cymańskis utövande av sitt ämbete som ledamot av Europaparlamentet, och utgör inte heller ett yttrande som gjorts eller en röst som avlagts under utövandet av ämbetet som ledamot av Europaparlamentet enligt vad som avses i artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

G.  Det straffrättsliga förfarande som ska inledas mot Tadeusz Cymański är därför inte på något sätt kopplat till hans ställning som ledamot av Europaparlamentet.

H.  Europaparlamentet har i detta fall inte hittat några bevis för s.k. fumus persecutionis, dvs. en tillräckligt allvarlig och exakt misstanke att detta fall har tagits upp i syfte att orsaka politisk skada för den berörde ledamoten.

I.  Begäran görs till följd av en skriftlig förklaring från Tadeusz Cymański, enligt vilken han vägrade att efterleva skyldigheten att identifiera den person till vilken han hade gett ansvaret för det fordon som anges i rapporten från huvudinspektoratet för vägtransporter och gick med på att betala ett bötesbelopp på 500 PLN för förseelsen enligt artikel 96.3 i den polska lagen om förseelser.

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Tadeusz Cymańskis immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till den behöriga myndigheten i Republiken Polen och till Tadeusz Cymański.

(1) Dom av den 12 maj 1964 i mål 101/63, Wagner mot Fohrmann och Krier, REG 1964, s. 383, svensk specialutgåva, volym 1, s. 203, dom av den 10 juli 1986 i mål 149/85, Wybot mot Faure m.fl., REG 1986, s. 2391, svensk specialutgåva, volym 8, s. 703, dom av den 15 oktober 2008 i mål T-345/85, Mote mot parlamentet, REG 2008, s. II-2849, dom av den 21 oktober 2008 i de förenade målen C-200/07 och C-201/07, Marra mot De Gregorio och Clemente, REG 2008, s. I-7929, dom av den 19 mars 2010 i mål T-42/06, Gollnisch mot parlamentet, REG 2010, s. II-1135, dom av den 6 september 2011 i mål C-163/10, Patriciello, REG 2011, s. I-7565.)
(2) Mål T-345/05, Mote mot parlamentet, citerat ovan, p. 28.


Medlemsstater som drabbats av eller hotas av allvarliga svårigheter med avseende på deras finansiella stabilitet ***I
PDF 193kWORD 30k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 februari 2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1198/2006 vad gäller vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen för vissa medlemsstater som drabbats av eller hotas av allvarliga svårigheter med avseende på deras finansiella stabilitet (COM(2013)0428 – C7-0178/2013 – 2013/0200(COD))
P7_TA(2014)0111A7-0046/2014

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0428),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 43. 2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0178/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 september 2013(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 3 februari 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A7-0046/2014).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 februari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1198/2006 om Europeiska fiskerifonden vad gäller vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen för vissa medlemsstater som drabbats av eller hotas av allvarliga svårigheter med avseende på deras finansiella stabilitet

P7_TC1-COD(2013)0200


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 335/2013.)

(1) EUT C 341, 21.11.2013, s. 75.


Anpassning av rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll (artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget) ***I
PDF 388kWORD 119k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 februari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om anpassning till artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt av ett antal rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll (COM(2013)0751 – C7-0386/2013 – 2013/0365(COD))
P7_TA(2014)0112A7-0011/2014

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0751),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2, 53.1, 62, 100.2, 114, 168.4 a och b, 172, 192.1, 207, 214.3 och 338.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0386/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(1),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 21 januari 2014(2),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av den gemensamma överenskommelsen om delegerade akter, godkänd av talmanskonferensen den 3 mars 2011,

–  med beaktande av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen(3), särskilt punkt 15 och bilaga I,

–  med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om befogenheter för delegering av lagstiftning(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2014 om uppföljning av delegeringen av lagstiftningsbefogenheter samt medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(5),

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för internationell handel, utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för transport och turism (A7-0011/2014), och av följande skäl:

A.  I syfte att utarbeta lämpliga lagstiftningsinitiativ för att slutföra anpassningen till den nya rättsliga ramen åtog sig kommissionen att före utgången av 2012 göra en bedömning av hur många av de lagstiftningsakter som innehåller hänvisningar till det föreskrivande förfarandet med kontroll som fortfarande var i kraft. Kommissionens uttryckliga mål var att alla bestämmelser som hänvisar till det föreskrivande förfarandet med kontroll ska ha avlägsnats från alla lagstiftningsinstrument före utgången av parlamentets sjunde valperiod. Kommission har lagt fram de förslag som innebär att ovannämnda åtagande fullgörs, även om det skett mycket senare än väntat.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 februari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om anpassning till artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt av ett antal rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll

P7_TC1-COD(2013)0365


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 43.2, 53.1, 62, 100.2, 114, 168.4 a, 168.4 b, 172, 192.1, 207, 214.3 och 338.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(6),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(7), och

av följande skäl:

(1)  Genom Lissabonfördraget infördes en tydlig åtskillnad mellan å ena sidan befogenheter som delegeras till kommissionen att anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av en lagstiftningsakt (delegerade akter), å andra sidan befogenheter som tilldelas kommissionen att anta genomförandeakter.

(2)  De åtgärder som kan omfattas av delegering av befogenheter i enlighet med artikel 290.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) motsvarar i princip de som omfattas av det föreskrivande förfarande med kontroll som införs genom artikel 5a i rådets beslut 1999/468/EG(8).

(3)  Ett antal gällande rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll och som uppfyller kriterierna i artikel 290.1 i EUF-fördraget bör anpassas till artikel 290 i EUF-fördraget.

(4)  När kommissionen förbereder delegerade akter på grundval av rättsakter som anpassas genom denna förordning är det av särskild betydelse att den genomför lämpliga samråd, även på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter, bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(5)  Ett antal gällande rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll och som uppfyller kriterierna i artikel 291.2 i EUF-fördraget bör anpassas till artikel 291 i EUF-fördraget.

(6)  När kommissionen ges genomförandebefogenheter bör de befogenheterna utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(9).

(7)  Till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande är det också nödvändigt att ändra ett antal gällande rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll genom att vissa åtgärder som omfattas av det förfarandet stryks.

(8)  Denna förordning bör inte påverka pågående förfaranden där en kommitté redan har yttrat sig i enlighet med artikel 5a i beslut 1999/468/EG före denna förordnings ikraftträdande.

(9)  Eftersom de anpassningar och ändringar som görs genom denna förordning enbart avser förfaranden behöver de, i fråga om direktiv, inte införlivas av medlemsstaterna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.  När de rättsakter som förtecknas i bilaga 1 till denna förordning föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 5a.1–5.5 i beslut 1999/468/EG ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 2 i denna förordning.

2.  När de rättsakter som förtecknas i bilaga I till denna förordning föreskriver tillämpning av det skyndsamma förfarande som avses i artikel 5a.6 i beslut 1999/468/EG ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter genom det skyndsamma förfarande som föreskrivs i artikel 3 i denna förordning.

Artikel 2

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Befogenheten att anta delegerade akter ska ges till kommissionen tills vidare för en period av fem år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 1]

3.  Delegeringen av befogenhet får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.  En antagen delegerad akt ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Genom undantag från första stycket ska perioden för invändningar vara tre månader, och denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ när det gäller delegerade akter som antagits i enlighet med de förordningar som räknas upp i bilaga I avsnitt F punkterna 12(10), 13(11), 14(12), 16(13) och 18(14) och i bilaga I avsnitt G punkt 21(15). [Ändr. 2]

6.  När de rättsakter som förtecknas i bilaga I till denna förordning föreskriver att den tidsfrist som avses i artikel 5a.3 c i beslut 1999/468/EG ska förkortas enligt artikel 5a.5 b i samma beslut, ska perioderna i punkt 5 i den här artikeln fastställas till en månad.

Artikel 3

1.  Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.

2.  Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 2.5. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten utan dröjsmål efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om invändning.

Artikel 4

1.  När de rättsakter som förtecknas i bilaga II föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 5a.1–5 i beslut 1999/468/EG ska kommissionen ha befogenhet att anta genomförandeakter i enlighet med granskningsförfarandet i artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När de bestämmelser som förtecknas i bilaga II föreskriver tillämpning av det skyndsamma förfarande som avses i artikel 5a.6 i beslut 1999/468/EG ska kommissionen ha befogenhet att anta genomförandeakter med omedelbar verkan i enlighet med artikel 8 jämförd med artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011.

Artikel 5

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009, Rådets direktiv 97/70/EG(16), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008, Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG samt [Ändr. 61, 62 och 63] rådets förordning (EG) nr 1257/96(17) ska ändras i enlighet med bilaga III till den här förordningen.

Artikel 6

Denna förordning ska inte påverka pågående förfaranden där en kommitté redan har yttrat sig i enlighet med artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

Artikel 7

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

Bestämmelser i rättsakter som hänvisar till det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 5a i beslut 1999/468/EG och som anpassas till systemet med delegerade akter(18)

A.  Kommunikationsnät, innehåll och teknik

-1. Europaparlamentets och rådets beslut nr 626/2008/EG av den 30 juni 2008 om urval och tillståndsgivning avseende system som tillhandahåller mobila satellittjänster

Artikel 9.3* [Ändr. 4]

1.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 733/2002 av den 22 april 2002 om inrättande av toppdomänen .eu

Artikel 3.1 a**

Artikel 5.1

Artikel 5.2

2.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster)

Artikel 26.7

Artikel 27a.5 [Ändr. 5]

Artikel 35

3.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv)

Artikel 9b.3

Artikel 10.4

Artikel 13a.4

Artikel 15.4

Artikel 17.6a

Artikel 19.4 [Ändr. 6]

B.  Klimatpolitik

4.  Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG av den 23 april 2009 om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020

Artikel 3.2 [Ändr. 7]

Artikel 3.6

Artikel 11.3

5.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG

Artikel 3d.3

Artikel 3f.9

Artikel 10.4

Artikel 10a.1

Artikel 10a.7

Artikel 10a.8

Artikel 10a.13

Artikel 11a.8

Artikel 11a.9

Artikel 11b.7

Artikel 14.1

Artikel 15 femte stycket

Artikel 16.12 [Ändr. 8]

Artikel 19.3

Artikel 22

Artikel 24.1 b

Artikel 24.3

Artikel 24a.1

Artikel 24a.2

Artikel 25.2

Artikel 25a.1

Del A i bilaga IV

C.  Energi

6.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/92/EG av den 22 oktober 2008 om ett gemenskapsförfarande för att främja öppenheten beträffande prissättningen på gas och el levererad till industriella slutanvändare (omarbetning)

Artikel 6

D.  Näringsliv

7.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon

Artikel 5.3

Artikel 8

Artikel 14.2

Artikel 14.3

8.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG av den 17 maj 2006 om maskiner och om ändring av direktiv 95/16/EG (omarbetning)

Artikel 8.1 a

Artikel 8.1 b jämförd med artikel 9.3 [Ändr. 9]

E.  Miljö

9.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010 av den 25 november 2009 om ett EU-miljömärke

Artikel 6.5 andra stycket [Ändr. 10]

Artikel 6.7

Artikel 8.2

Artikel 15

10.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) och om upphävande av förordning (EG) nr 761/2001 och kommissionens beslut 2001/681/EG och 2006/193/EG

Artikel 16.4

Artikel 17.3

Artikel 30.6

Artikel 46.6 [Ändr. 11]

Artikel 48.2

F.  Statistik

11.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 453/2008 av den 23 april 2008 om kvartalsstatistik över lediga platser i gemenskapen

Artikel 2.1

Artikel 3.1

Artikel 5.1 [Ändr. 12]

Artikel 7.1

Artikel 7.3

12.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 177/2008 av den 20 februari 2008 om inrättande av en gemensam ram för företagsregister för statistiska ändamål och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 2186/93**** [Ändr. 13]

Artikel 3.6

Artikel 5.2

Artikel 6.3 vad gäller antagandet av ”åtgärder som avser gemensamma kvalitetsnormer” jämförd med artikel 15.1 c vad gäller antagandet av ”gemensamma kvalitetsnormer”

Artikel 8.3

Artikel 15.1

13.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 716/2007 av den 20 juni 2007 om gemenskapsstatistik över utländska dotterbolags struktur och verksamhet**** [Ändr. 14]

Artikel 5.4

Artikel 6.3 vad gäller antagandet av ”de gemensamma kvalitetsstandarderna” jämförd med artikel 9.2 a

Artikel 9.2 b

Artikel 9.2 c vad gäller fastställande av ”adekvata gemensamma kvalitetsstandarder”

14.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1445/2007 av den 11 december 2007 om fastställande av gemensamma regler för rapporteringen av grunduppgifter om köpkraftspariteter och för beräkningen och spridningen av dessa**** [Ändr. 15]

Artikel 7.4 vad gäller antagandet av ”gemensamma kriterier som kvalitetskontrollen grundar sig på” jämförd med artikel 12.3 c vad gäller fastställande av ”kvalitetskriterier”

Artikel 12.3

15.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1552/2005 av den 7 september 2005 om statistik över yrkesutbildning på företag

Artikel 5.2

Artikel 7.3

Artikel 8.2

Artikel 9.4 vad gäller antagandet av ”kvalitetskraven” och ”alla åtgärder som krävs för att bedöma eller förbättra uppgifternas kvalitet”

Artikel 9.4 vad gäller fastställandet av ”utformningen av kvalitetsrapporterna” [Ändr. 16]

Artikel 10.2

Artikel 13

16.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 184/2005 av den 12 januari 2005 om gemenskapsstatistik över betalningsbalansen, internationell handel med tjänster och utländska direktinvesteringar**** [Ändr. 17]

Artikel 4.3 vad gäller fastställande av ”de gemensamma kvalitetsstandarderna”

Artikel 10

17.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1177/2003 av den 16 juni 2003 om gemenskapsstatistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU–SILC)

Artikel 6.2

Artikel 8.3

Artikel 15.5 jämförd med artikel 15.2 a vad gäller ”definitionen av förteckningen över primära målvariabler som skall ingå i varje område i tvärsnittsdelstudien, samt förteckningen över målvariabler som skall ingå i den longitudinella delstudien, däribland angivelsen av variabelkoder”

Artikel 15.5 jämförd med artikel 15.2 a vad gäller definitionen av ”det tekniska format som skall användas vid överföringen till Eurostat”

Artikel 15.5 jämförd med artikel 15.2 b

Artikel 15.5 jämförd med artikel 15.2 c

Artikel 15.5 jämförd med artikel 15.2 d

Artikel 15.5 jämförd med artikel 15.2 e

Artikel 15.5 jämförd med artikel 15.2 f [Ändr. 18]

18.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2003 av den 27 februari 2003 om arbetskostnadsindex**** [Ändr. 19]

Artikel 2.4

Artikel 3.2

Artikel 4.1

Artikel 4.2

Artikel 8.1

Artikel 11 a

Artikel 11 b

Artikel 11 d

Artikel 11 e

Artikel 11 f vad gäller antagandet av ”separata kvalitetskriterier för aktuella och historiska uppgifter som överförs”

Artikel 11 i

Punkt 3 i bilagan

19.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 437/2003 av den 27 februari 2003 om statistisk rapportering om lufttransport av passagerare, gods och post

Artikel 5

Artikel 7.2

Artikel 10.2

20.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2150/2002 av den 25 november 2002 om avfallsstatistik

Artikel 1.5

Artikel 3.1

Artikel 4.3

Artikel 5.4

Artikel 6.2 a

Artikel 6.2 b

Artikel 6.2 c vad gäller ”fastställande av lämpliga kriterier för kvalitetsbedömning”

Artikel 6.2 c vad gäller ”fastställande av innehållet i kvalitetsrapporterna” [Ändr. 20]

Artikel 6.2 d

Artikel 8.3

Avsnitt 7.1 i bilaga I

Avsnitt 7.1 i bilaga II

G.  inre marknaden och tjänster

21.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG****

Artikel 14.1

Artikel 14.2 [Ändr. 21]

22.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG

Artikel 68.1***

Artikel 69.2***

H.  Transport och rörlighet

23.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg

Artikel 13

Artikel 14.1

Artikel 14.2

24.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/45/EG av den 6 maj 2009 om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg (omarbetning)

Artikel 10.3

25.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 725/2004 av den 31 mars 2004 om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar

Artikel 10.2**

Artikel 10.3** [Ändr. 22]

26.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/59/EG av den 27 november 2000 om mottagningsanordningar i hamn för fartygsgenererat avfall och lastrester

Artikel 15

27.  Rådets direktiv 97/70/EG av den 11 december 1997 om att införa harmoniserade säkerhetsregler för fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver

Artikel 8 a första strecksatsen

Artikel 8 b [Ändr. 23]

I.  Hälso- och konsumentfrågor

28.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter

Artikel 2.3

Artikel 13.8

Artikel 14.2

Artikel 15.1

Artikel 15.2**

Artikel 16.8

Artikel 16.9**

Artikel 18.2 [Ändr. 24]

Artikel 20.2

Artikel 31.1**

Artikel 31.2

Artikel 31.3

29.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG

Artikel 8.4 sista meningen jämförd med artikel 78.1 b

Artikel 17 andra stycket jämförd med artikel 78.1 d

Artikel 25.3 jämförd med artikel 78.1 e

Artikel 26 jämförd med artikel 78.1 f

Artikel 27.2 jämförd med artikel 78.1 h

Artikel 29.4 jämförd med artikel 78.1 g

Artikel 29.6 första stycket andra meningen jämförd med artikel 78.1 c

Artikel 30.3 jämförd med artikel 78.1 i

Artikel 52.4 sista stycket jämförd med artikel 78.1 j

Artikel 54.5 jämförd med artikel 78.1 k

Artikel 58.2 jämförd med artikel 78.1 l

Artikel 65.1 jämförd med artikel 78.1 m

Artikel 68 tredje stycket jämförd med artikel 78.1 n

Artikel 78.1 a

Punkt 3.6.5 i bilaga II [Ändr. 25]

30.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002

Artikel 5.1**

Artikel 5.2*

Artikel 6.1

Artikel 6.2*

Artikel 7.4

Artikel 11.2

Artikel 15.1

Artikel 17.2

Artikel 18.3

Artikel 19.4

Artikel 20.11

Artikel 21.6

Artikel 27

Artikel 31.2

Artikel 32.3

Artikel 40 a

Artikel 40 b

Artikel 40 c

Artikel 40 d

Artikel 40 e

Artikel 40 f

Artikel 41.1

Artikel 41.3

Artikel 42.2 a

Artikel 42.2 b

Artikel 42.2 c

Artikel 42.2 d

Artikel 43.3

Artikel 45.4

Artikel 48.7 a

Artikel 48.7 b

Artikel 48.7 c

Artikel 48.7 d

Artikel 48.8 [Ändr. 26]

31.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2009 av den 13 juli 2009 om utsläppande på marknaden och användning av foder, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 och om upphävande av rådets direktiv 79/373/EEG, kommissionens direktiv 80/511/EEG, rådets direktiv 82/471/EEG, 83/228/EEG, 93/74/EEG, 93/113/EG och 96/25/EG samt kommissionens beslut 2004/217/EG

Artikel 6.2**

Artikel 7.2

Artikel 10.5*

Artikel 17.4

Artikel 20.2

Artikel 26.3 [Ändr. 27]

Artikel 27.1

Artikel 32.4

32.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 470/2009 av den 6 maj 2009 om gemenskapsförfaranden för att fastställa gränsvärden för farmakologiskt verksamma ämnen i animaliska livsmedel samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 2377/90 och ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004

Artikel 13.2

Artikel 18** [Ändr. 28]

Artikel 19.3

Artikel 24.4

33.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1334/2008 av den 16 december 2008 om aromer och vissa livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper för användning i och på livsmedel och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 1601/91, förordningarna (EG) nr 2232/96 och (EG) nr 110/2008 samt direktiv 2000/13/EG

Artikel 8.2**

Artikel 22**

Artikel 25.3

34.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelstillsatser

Artikel 9.2

Artikel 23.4 andra meningen [Ändr. 29]

Artikel 24.3*

Artikel 30.1*

Artikel 30.2*

Artikel 30.3*

Artikel 30.5

Artikel 31*

35.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1332/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelsenzymer och om ändring av rådets direktiv 83/417/EEG, rådets förordning (EG) nr 1493/1999, direktiv 2000/13/EG, rådets direktiv 2001/112/EG samt förordning (EG) nr 258/97

Artikel 17.5

36.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1331/2008 av den 16 december 2008 om fastställande av ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer

Artikel 7.4

Artikel 7.5*

Artikel 7.6**

37.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 av den 20 december 2006 om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel

Artikel 3.3**

Artikel 4 andra stycket

Artikel 5.1

Artikel 6.1

Artikel 6.2 [Ändr. 30]

Artikel 6.6

Artikel 7.1

Artikel 8.2

Artikel 8.5**

38.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel

Artikel 1.2

Artikel 1.4

Artikel 3 d

Artikel 4.1 första stycket

Artikel 4.1 sjätte stycket

Artikel 4.5

Artikel 8.2

Artikel 13.3

Artikel 13.4

Artikel 17.3 första stycket

Artikel 17.3 andra stycket b

Artikel 18.5 första stycket

Artikel 18.5 andra stycket b

Artikel 28.4 b

Artikel 28.6 a ii [Ändr. 31]

39.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG av den 31 mars 2004 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler

Artikel 8.5

Artikel 8.6

Artikel 9.4 [Ändr. 32]

Artikel 28**

40.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder

Artikel 3.2

Artikel 12.4

Artikel 14.1 första strecksatsen

Artikel 14.1 andra strecksatsen

Artikel 14.1 tredje strecksatsen

Artikel 15.2

Artikel 24.4

Artikel 26.1

Artikel 32 sjätte stycket

Artikel 47.3 [Ändr. 33]

41.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/98/EG av den 27 januari 2003 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för insamling, kontroll, framställning, förvaring och distribution av humanblod och blodkomponenter och om ändring av direktiv 2001/83/EG

Artikel 29 första stycket**

Artikel 29 andra stycket a

Artikel 29 andra stycket b**

Artikel 29 andra stycket c**

Artikel 29, andra stycket d**

Artikel 29 andra stycket e**

Artikel 29 andra stycket f**

Artikel 29 andra stycket g**

Artikel 29 andra stycket h

Artikel 29 andra stycket i [Ändr. 34]

42.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG av den 10 juni 2002 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosttillskott

Artikel 4.2

Artikel 4.5**

Artikel 5.4 vad gäller antagandet av ”minimala dagliga intag av vitaminer och mineralämnen”

Artikel 5.4 vad gäller antagandet av ”maximala dagliga intag av vitaminer och mineralämnen”

Artikel 12.3 [Ändr. 35]

43.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/32/EG av den 7 maj 2002 om främmande ämnen och produkter i djurfoder

Artikel 7.2**

Artikel 8.1**

Artikel 8.2 andra strecksatsen

BILAGA II

Bestämmelser i rättsakter som hänvisar till det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 5a i beslut 1999/468/EG och som anpassas till systemet med delegerade akter(19)

A.  Kommunikationsnät, innehåll och teknik

1.  Europaparlamentets och rådets beslut nr 626/2008/EG av den 30 juni 2008 om urval och tillståndsgivning avseende system som tillhandahåller mobila satellittjänster

Artikel 9.3* [Ändr. 36]

2.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster)

Artikel 26.7

Artikel 27a.5 [Ändr. 37]

3.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv)

Artikel 9b.3

Artikel 10.4

Artikel 15.4

Artikel 17.6a

Artikel 19.4 [Ändr. 38]

B.  Klimatpolitik

4.  Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG av den 23 april 2009 om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020

Artikel 3.2 [Ändr. 39]

5.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG

Artikel 11a.8

Artikel 16.12 [Ändr. 40]

C.  Näringsliv

6.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG av den 17 maj 2006 om maskiner och om ändring av direktiv 95/16/EG (omarbetning)

Artikel 8.1 b jämförd med artikel 9.3 [Ändr. 41]

D.  Miljö

7.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) och om upphävande av förordning (EG) nr 761/2001 och kommissionens beslut 2001/681/EG och 2006/193/EG

Artikel 46.6 [Ändr. 42]

E.  Statistik

8.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 453/2008 av den 23 april 2008 om kvartalsstatistik över lediga platser i gemenskapen

Artikel 5.1 [Ändr. 43]

9.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 177/2008 av den 20 februari 2008 om inrättande av en gemensam ram för företagsregister för statistiska ändamål och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 2186/93

Artikel 6.3 vad gäller antagandet av ”kvalitetsrapporternas innehåll och periodicitet” jämförd med artikel 15.1 c vad gäller fastställandet av ”kvalitetsrapporternas innehåll och periodicitet”

10.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 716/2007 av den 20 juni 2007 om gemenskapsstatistik över utländska dotterbolags struktur och verksamhet

Artikel 6.3 vad gäller fastställandet av ”kvalitetsrapporternas innehåll och periodicitet” jämförd med artikel 9.2 c vad gäller fastställandet av ”kvalitetsrapporternas innehåll och periodicitet”

11.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1445/2007 av den 11 december 2007 om fastställande av gemensamma regler för rapporteringen av grunduppgifter om köpkraftspariteter och för beräkningen och spridningen av dessa

Artikel 7.4 vad gäller fastställandet av ”kvalitetsrapporternas struktur” jämförd med artikel 12.3 c vad gäller fastställande av ”kvalitetsrapporternas struktur”

12.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1552/2005 av den 7 september 2005 om statistik över yrkesutbildning på företag

Artikel 9.4 vad gäller fastställandet av ”utformningen av kvalitetsrapporterna” [Ändr. 44]

13.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 184/2005 av den 12 januari 2005 om gemenskapsstatistik över betalningsbalansen, internationell handel med tjänster och utländska direktinvesteringar

Artikel 4.3 vad gäller fastställandet av ”kvalitetsrapporternas innehåll och periodicitet”

14.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1177/2003 av den 16 juni 2003 om gemenskapsstatistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU–SILC)

Artikel 8.3

Artikel 15.5 jämförd med artikel 15.2 a vad gäller definitionen av ”det tekniska format som skall användas vid överföringen till Eurostat”

Artikel 15.5 jämförd med artikel 15.2 b

Artikel 15.5 jämförd med artikel 15.2 d [Ändr. 45]

15.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2003 av den 27 februari 2003 om arbetskostnadsindex

Artikel 8.2 jämförd med artikel 11 f vad gäller definitionen av innehållet i kvalitetsrapporterna

16.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2150/2002 av den 25 november 2002 om avfallsstatistik

Artikel 6.2 c vad gäller fastställandet av innehållet i kvalitetsrapporterna [Ändr. 46]

F.  Inre marknaden och tjänster

17.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG

Artikel 14.2 [Ändr. 47]

G.  transport och rörlighet

18.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 725/2004 av den 31 mars 2004 om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar

Artikel 10.3** [Ändr. 48]

19.  Rådets direktiv 97/70/EG av den 11 december 1997 om att införa harmoniserade säkerhetsregler för fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver

Artikel 8 a första strecksatsen [Ändr. 49]

H.  Hälso- och konsumentfrågor

20.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter

Artikel 18.2 [Ändr. 50]

21.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG

Artikel 17 andra stycket jämförd med artikel 78.1 d

Artikel 29.4 jämförd med artikel 78.1 g [Ändr. 51]

22.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002

Artikel 40 c

Artikel 40 d

Artikel 40 e

Artikel 41.1

Artikel 41.3

Artikel 42.2 d

Artikel 45.4

Artikel 48.7 c [Ändr. 52]

23.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2009 av den 13 juli 2009 om utsläppande på marknaden och användning av foder, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 och om upphävande av rådets direktiv 79/373/EEG, kommissionens direktiv 80/511/EEG, rådets direktiv 82/471/EEG, 83/228/EEG, 93/74/EEG, 93/113/EG och 96/25/EG samt kommissionens beslut 2004/217/EG

Artikel 7.2

Artikel 10.5*

Artikel 26.3 [Ändr. 53]

24.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 470/2009 av den 6 maj 2009 om gemenskapsförfaranden för att fastställa gränsvärden för farmakologiskt verksamma ämnen i animaliska livsmedel samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 2377/90 och ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004

Artikel 18** [Ändr. 54]

25.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 av den 20 december 2006 om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel

Artikel 6.1

Artikel 6.2 [Ändr. 55]

26.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel

Artikel 13.3

Artikel 13.4

Artikel 17.3 första stycket

Artikel 17.3 andra stycket b

Artikel 18.5 första stycket

Artikel 18.5 andra stycket b

Artikel 28.6 a ii [Ändr. 56]

27.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG av den 31 mars 2004 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler

Artikel 8.6

Artikel 9.4 [Ändr. 57]

28.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder

Artikel 3.2

Artikel 14.1 första strecksatsen

Artikel 14.1 andra strecksatsen

Artikel 15.2

Artikel 26.1 [Ändr. 58]

29.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/98/EG av den 27 januari 2003 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för insamling, kontroll, framställning, förvaring och distribution av humanblod och blodkomponenter och om ändring av direktiv 2001/83/EG

Artikel 29 andra stycket led i [Ändr. 59]

30.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG av den 10 juni 2002 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosttillskott

Artikel 5.4 vad gäller antagandet av ”maximala dagliga intag av vitaminer och mineralämnen” [Ändr. 60]

BILAGA III

Ändringar av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009, rådets direktiv 97/70/EG, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008, Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG och rådets förordning (EG) nr 1257/96 [Ändr. 61]

A.  MILJÖ

1)  I artikel 6.5 i förordning (EG) nr 66/2010 ska andra stycket utgå.

2)  Förordning (EG) nr 1221/2009 ska ändras på följande sätt:

a)  Artikel 16.4 ska utgå.

b)  Artikel 30.6 ska utgå. [Ändr. 62]

B.  Rörlighet och transport

3)  I artikel 8 a i direktiv 97/70/EG ska andra strecksatsen utgå.

C.  Hälso- och konsumentfrågor

4)  I artikel 23.4 i förordning (EG) nr 1333/2008 ska andra meningen utgå.

5)  Artikel 12.3 i direktiv 2002/46/EG ska utgå. [Ändr. 63]

D.  Humanitärt bistånd

6)  Artikel 15.1 i förordning (EG) nr 1257/96 ska utgå.

(1) EUT L 55, 28.02.2011, s. 13.
(2) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(3) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47.
(4) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 6.
(5) Antagna texter, P7_TA(2014)0127.
(6)Yttrande av den 21 januari 2014 (ännu inte offentliggjort i EUT).
(7) Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 februari 2014.
(8)Rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, 17.7.1999.s. 23).
(9)Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 177/2008 av den 20 februari 2008 om inrättande av en gemensam ram för företagsregister för statistiska ändamål och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 2186/93 (EUT L 61, 5.3.2008, s. 6).
(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 716/2007 av den 20 juni 2007 om gemenskapsstatistik över utländska dotterbolags struktur och verksamhet (EUT L 171, 29.6.2007, s. 17).
(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1445/2007 av den 11 december 2007 om fastställande av gemensamma regler för rapporteringen av grunduppgifter om köpkraftspariteter och för beräkningen och spridningen av dessa (EUT L 336, 20.12.2007, s. 1).
(13) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 184/2005 av den 12 januari 2005 om gemenskapsstatistik över betalningsbalansen, internationell handel med tjänster och utländska direktinvesteringar (EUT L 35, 8.2.2005, s. 23).
(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2003 av den 27 februari 2003 om arbetskostnadsindex (EUT L 69, 13.3.2003, s. 1).
(15) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG (EUT L 267, 10.10.2009, s. 7).
(16) Rådets direktiv 97/70/EG av den 11 december 1997 om att införa harmoniserade säkerhetsregler för fiskefartyg som har en längd av 24 meter och däröver (EGT L 34, 9.2.1998, s. 1).
(17) Rådets förordning (EG) nr 1257/96 av den 20 juni 1996 om humanitärt bistånd (EGT L 163, 2.7.1996, s. 1).
(18)I denna bilaga anges i informationssyfte * för de bestämmelser som hänvisar till den förkortade tidsfristen enligt artikel 2.6, ** för de bestämmelser som hänvisar till det skyndsamma förfarandet enligt artikel 3 och, *** för de bestämmelser som hänvisar till både den förkortade tidsfristen enligt artikel 2.6 och det skyndsamma förfarandet enligt artikel 3 och **** för de bestämmelser som det hänvisas till i artikel 2.5 andra stycket. [Ändr. 3]
(19)I denna bilaga anges i informationssyfte ** för de bestämmelser som hänvisar till det skyndsamma förfarandet enligt artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011.


Anpssning av rättsakter på området rättsliga frågor som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll (artikel 290 i EUF-fördraget) ***I
PDF 218kWORD 48k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 februari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om anpassning till artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt av ett antal rättsakter på området rättsliga frågor som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll (COM(2013)0452 – C7-0197/2013 – 2013/0220(COD))
P7_TA(2014)0113A7-0480/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0452),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 81.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0197/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 16 oktober 2013(1),

–  med beaktande av skrivelsen från ordföranden för Regionkommittén till parlamentets talman av den 11 oktober 2013,

–  med beaktande av den gemensamma överenskommelsen om delegerade akter, godkänd av talmanskonferensen den 3 mars 2011,

–  med beaktande av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen(2), särskilt punkt 15 och bilaga I,

–  med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om befogenheter för delegering av lagstiftning(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2014 om uppföljning av delegeringen av lagstiftningsbefogenheter samt medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(4),

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A7‑0480/2013), och av följande skäl:

A.  I syfte att utarbeta lämpliga lagstiftningsinitiativ för att slutföra anpassningen till den nya rättsliga ramen åtog sig kommissionen att före utgången av 2012 göra en bedömning av hur många av de lagstiftningsakter som innehåller hänvisningar till det föreskrivande förfarandet med kontroll som fortfarande var i kraft. Kommissionens uttryckliga mål var att alla bestämmelser som hänvisar till det föreskrivande förfarandet med kontroll ska ha avlägsnats från alla lagstiftningsinstrument före utgången av parlamentets sjunde valperiod. Kommission har lagt fram de förslag som innebär att ovannämnda åtagande fullgörs, även om det skett mycket senare än väntat.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 februari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om anpassning till artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt av ett antal rättsakter på området rättsliga frågor som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll

P7_TC1-COD(2013)0220


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 81.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(5),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(6), och

av följande skäl:

(1)  Genom Lissabonfördraget gavs lagstiftaren möjlighet att till kommissionen delegera befogenheten att anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av en lagstiftningsakt.

(2)  De åtgärder som kan omfattas av delegering av befogenheter i enlighet med artikel 290.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) motsvarar i princip de som omfattas av det föreskrivande förfarande med kontroll som införs genom artikel 5a i rådets beslut 1999/468/EG(7).

(3)  Ett antal gällande rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll bör anpassas till artikel 290 i EUF-fördraget.

(4)  Denna förordning bör inte påverka pågående förfaranden där en kommitté redan har yttrat sig i enlighet med artikel 5a i beslut 1999/468/EG före denna förordnings ikraftträdande.

(5)  När kommissionen förbereder delegerade akter på grundval av rättsakter som anpassats genom denna förordning är det särskilt viktigt att den genomför lämpliga samråd, även på expertnivå. Då kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(6)  Förenade kungariket och Irland är bundna av de rättsakter som anges i bilagan och deltar därför i antagandet och tillämpningen av denna förordning.

(7)  I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

När de rättsakter som förtecknas i bilagan till denna förordning föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 5a.1–5a.4 i beslut 1999/468/EG ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 2 i denna förordning.

Artikel 2

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Befogenheten att anta delegerade akter ska ges till kommissionen tills vidare.

3.  Delegeringen av befogenhet får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.  En antagen delegerad akt ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 3

Denna förordning ska inte påverka pågående förfaranden där en kommitté redan har yttrat sig i enlighet med artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

Artikel 4

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

Rättsakter som hänvisar till det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 5a i beslut 1999/468/EG och som anpassas till systemet med delegerade akter

1.  Rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur(8)

2.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar(9)

3.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande(10)

4.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande(11)

5.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 av den 13 november 2007 om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (delgivning av handlingar) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000(12)

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47.
(3) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 6.
(4) Antagna texter, P7_TA(2014)0127.
(5)EUT C 67, 6.3.2014, s. 104.
(6) Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 februari 2014.
(7)Rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, 17.7.1999, s. 23).
(8) EGT L 174, 27.6.2001, s. 1.
(9) EUT L 143, 30.4.2004, s. 15.
(10) EUT L 399, 30.12.2006, s. 1.
(11) EUT L 199, 31.7.2007, s. 1.
(12) EUT L 324, 10.12.2007, s. 79.


Anpassning av rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll (artikel 290 i EUF-fördraget) ***I
PDF 353kWORD 115k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 februari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om anpassning till artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt av ett antal rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll (COM(2013)0451 – C7-0198/2013 – 2013/0218(COD))
P7_TA(2014)0114A7-0010/2014

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0451),

–  med beaktande av artikel 294.2 och artiklarna 33, 43.2, 53.1, 62, 64.2, 91, 100.2, 114, 153.2 b, 168.4 b, 172, 192.1, 207 och 338.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C7‑0198/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 16 oktober 2013(1),

–  med beaktande av skrivelsen från Regionkommitténs ordförande till parlamentets talman av den 11 oktober 2013,

–  med beaktande av den gemensamma överenskommelsen om delegerade akter, godkänd av talmanskonferensen den 3 mars 2011,

–  med beaktande av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen(2), särskilt punkt 15 och bilaga I,

–  med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om befogenheter för delegering av lagstiftning(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2014 om uppföljning av delegeringen av lagstiftningsbefogenheter samt medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(4),

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd samt utskottet för transport och turism (A7‑0010/2014).

A.  Kommissionen har åtagit sig att senast 2012 ha gjort en bedömning av hur många av de lagstiftningsakter som innehåller hänvisningar till det föreskrivande förfarandet med kontroll som fortfarande är i kraft, för att kunna förbereda lämpliga lagstiftningsinitiativ och fullfölja anpassningen till de nya rättsliga ramarna. Det uttalade målet var att alla bestämmelser som hänvisar till det föreskrivande förfarandet med kontroll skulle ha avlägsnats från alla lagstiftningsinstrument före utgången av parlamentets sjunde valperiod. Kommissionen har nu lagt fram de förslag som innebär att åtagandet uppfylls, även om det skett mycket senare än väntat.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 februari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om anpassning till artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt av ett antal rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll

P7_TC1-COD(2013)0218


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 33, 43.2, 53.1, 62, 64.2, 91, 100.2, 114, 153.2 b, 168.4 b, 172, 192.1, 207 och 338.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(5),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(6), och

av följande skäl:

(1)  Genom Lissabonfördraget gavs lagstiftaren möjlighet att till kommissionen delegera befogenheten att anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av en lagstiftningsakt.

(2)  De åtgärder som kan omfattas av delegering av befogenheter i enlighet med artikel 290.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) motsvarar i princip de som omfattas av det föreskrivande förfarande med kontroll som införs genom artikel 5a i rådets beslut 1999/468/EG(7).

(3)  Ett antal gällande rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll bör anpassas till artikel 290 i EUF-fördraget.

(4)  Denna förordning bör inte påverka pågående förfaranden där en kommitté redan har yttrat sig i enlighet med artikel 5a i beslut 1999/468/EG före denna förordnings ikraftträdande.

(5)  Eftersom de anpassningar som görs genom denna förordning enbart avser kommittéförfaranden behöver de, i fråga om direktiv, inte införlivas av medlemsstaterna.

(6)  När kommissionen förbereder delegerade akter på grundval av rättsakter som anpassats genom denna förordning är det särskilt viktigt att den genomför lämpliga samråd, även på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.  När de rättsakter som förtecknas i bilagan till denna förordning föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 5a.1–5a.5 i beslut 1999/468/EG ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 2 i denna förordning.

2.  När de rättsakter som förtecknas i bilagan till denna förordning föreskriver tillämpning av det skyndsamma förfarande som avses i artikel 5a.6 i beslut 1999/468/EG ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter genom det skyndsamma förfarandet i artikel 3 i denna förordning.

Artikel 2

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Befogenheten att anta delegerade akter ska ges till kommissionen tills vidare för en period på fem år efter det att denna förordning har trätt i kraft. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 1]

3.  Delegeringen av befogenhet får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.  En antagen delegerad akt ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Genom undantag från första stycket ska perioden för invändningar vara tre månader, och på initiativ av Europaparlamentet eller rådet ska den kunna förlängas med ytterligare tre månader avseende delegerade akter som antas enligt de förordningar som anges i bilagan i punkterna 81(8), 82(9), 85(10), 86(11) och 90‒93(12) i avsnitt G samt i punkt 95(13) i avsnitt H. [Ändr. 2]

6.  När de rättsakter som förtecknas i bilagan till denna förordning föreskriver att den tidsfrist som avses i artikel 5a.3 c i beslut 1999/468/EG ska förkortas i enlighet med artikel 5a.5 b i samma beslut, ska perioderna i punkt 5 i den här artikeln fastställas till en månad.

Artikel 3

1.  Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.

2.  Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i artikel 2.5. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten utan dröjsmål efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om invändning.

Artikel 4

Denna förordning ska inte påverka pågående förfaranden där en kommitté redan har yttrat sig i enlighet med artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

Artikel 5

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

Rättsakter som hänvisar till det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 5a i beslut 1999/468/EG och som anpassas till systemet med delegerade akter(14)

A.  Kommunikationsnät, innehåll och teknik

1.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktivet om integritet och elektronisk kommunikation)

2.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv).

B.  Sysselsättning, socialpolitik och inkludering

3.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/148/EG av den 30 november 2009 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för asbest i arbetet**

4.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/104/EG av den 16 september 2009 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av arbetsutrustning i arbetet (andra särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

5.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/25/EG av den 5 april 2006 om för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (artificiell optisk strålning) i arbetet (nittonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

6.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/37/EG av den 29 april 2004 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet (sjätte särdirektivet enligt artikel 16.1 i rådets direktiv 89/391/EEG)**

7.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/10/EG av den 6 februari 2003 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (buller) i arbetet (sjuttonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

8.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/44/EG av den 25 juni 2002 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (vibration) i arbetet (sextonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

9.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/54/EG av den 18 september 2000 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för biologiska agens i arbetet (sjunde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

10.  Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/92/EG av den 16 december 1999 om minimikrav för förbättring av säkerhet och hälsa för arbetstagare som kan utsättas för fara orsakad av explosiv atmosfär (femtonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

11.  Rådets direktiv 98/24/EG av den 7 april 1998 om skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet mot risker som har samband med kemiska agenser i arbetet (fjortonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

12.  Rådets direktiv 93/103/EG av den 23 november 1993 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbete ombord på fiskefartyg (trettonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

13.  Rådets direktiv 92/104/EEG av den 3 december 1992 om minimikrav för förbättring av arbetstagarnas säkerhet och hälsa inom utvinningsindustri ovan och under jord (tolfte särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

14.  Rådets direktiv 92/91/EEG av den 3 november 1992 om minimikrav för förbättring av arbetstagarnas säkerhet och hälsa inom den del av utvinningsindustrin som utnyttjar borrning (elfte särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

15.  Rådets direktiv 92/58/EEG av den 24 juni 1992 om minimikrav beträffande varselmärkning och signaler för hälsa och säkerhet i arbetet (nionde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

16.  Rådets direktiv 92/57/EEG av den 24 juni 1992 om minimikrav för säkerhet och hälsa på tillfälliga eller rörliga byggarbetsplatser (åttonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

17.  Rådets direktiv 92/29/EEG av den 31 mars 1992 om minimikrav avseende säkerhet och hälsa för förbättrad medicinsk behandling ombord på fartyg**

18.  Rådets direktiv 90/270/EEG av den 29 maj 1990 om minimikrav för säkerhet och hälsa i arbete vid bildskärm (femte särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

19.  Rådets direktiv 90/269/EEG av den 29 maj 1990 om minimikrav för hälsa och säkerhet vid manuell hantering av laster där det finns risk för att arbetstagare drabbats av skador, särskilt i ryggen (fjärde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

20.  Rådets direktiv 89/656/EEG av den 30 november 1989 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av personlig skyddsutrustning på arbetsplatsen (tredje särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

21.  Rådets direktiv 89/654/EEG av den 30 november 1989 om minimikrav för säkerhet och hälsa på arbetsplatsen (första särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)**

22.  Rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet**

C.  Klimatåtgärder

23.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 av den 16 september 2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet

24.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/31/EG av den 23 april 2009 om geologisk lagring av koldioxid och ändring av rådets direktiv 85/337/EEG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, 2001/80/EG, 2004/35/EG, 2006/12/EG och 2008/1/EG samt förordning (EG) nr 1013/2006

D.  Energi

25.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar

26.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005

27.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003

28.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter

29.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG

30.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG

E.  Näringsliv

31.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009 av den 13 juli 2009 om krav för typgodkännande av allmän säkerhet hos motorfordon och deras släpvagnar samt av de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för dem

32.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 595/2009 av den 18 juni 2009 om typgodkännande av motorfordon och motorer vad gäller utsläpp från tunga fordon (Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon samt om ändring av förordning (EG) nr 715/2007 och direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiven 80/1269/EEG, 2005/55/EG och 2005/78/EG

33.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter

34.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 79/2009 av den 14 januari 2009 om typgodkännande av vätgasdrivna motorfordon och om ändring av direktiv 2007/46/EG

35.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/48/EG av 18 juni 2009 om leksakers säkerhet

36.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG av den 6 maj 2009 om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen

37.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/34/EG av den 23 april 2009 om gemensamma föreskrifter för både mätdon och metrologiska kontrollmetoder (omarbetning)

38.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (ramdirektiv)

39.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG

40.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/10/EG av den 11 februari 2004 om harmonisering av lagar och andra författningar om tillämpningen av principerna för god laboratoriesed och kontrollen av tillämpningen vid prov med kemiska ämnen

41.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/9/EG av den 11 februari 2004 om tillsyn och kontroll avseende god laboratoriesed (GLP)

42.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2003/2003 av den 13 oktober 2003 om gödselmedel

43.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/14/EG av den 8 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om buller i miljön från utrustning som är avsedd att användas utomhus

44.  Europaparlamentets och rådets direktiv 97/68/EG av den 16 december 1997 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från förbränningsmotorer som skall monteras i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg

45.  Rådets direktiv 75/324/EEG av den 20 maj 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar beträffande aerosolbehållare

F.  Miljö

46.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1007/2009 av den 16 september 2009 om handel med sälprodukter

47.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar

48.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/126/EG av den 21 oktober 2009 om återvinning av bensinångor steg II, vid tankning av motorfordon på bensinstationer

49.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006**

50.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (ramdirektivet om avfall)

51.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (ramdirektiv om en marin strategi)

52.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa

53.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EG av den 23 oktober 2007 om bedömning och hantering av översvämningsrisker

54.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire)

55.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall [Ändr. 4]

56.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 166/2006 av den 18 januari 2006 om upprättande av ett europeiskt register över utsläpp och överföringar av föroreningar och om ändring av rådets direktiv 91/689/EEG och 96/61/EG

57.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG av den 12 december 2006 om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring

58.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG av den 15 mars 2006 om hantering av avfall från utvinningsindustrin och om ändring av direktiv 2004/35/EG

59.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/7/EG av 15 februari 2006 om förvaltning av badvattenkvaliteten och om upphävande av direktiv 76/160/EEG

60.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 av den 29 april 2004 om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG

61.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/107/EG av den 15 december 2004 om arsenik, kadmium, kvicksilver, nickel och polycykliska aromatiska kolväten i luften

62.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/42/EG av den 21 april 2004 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa färger och lacker samt produkter för fordonsreparationslackering och om ändring av direktiv 1999/13/EG

63.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/49/EG av den 25 juni 2002 om bedömning och hantering av omgivningsbuller

64.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/81/EG av den 23 oktober 2001 om nationella utsläppstak för vissa luftföroreningar

65.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område

66.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon

67.  Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall

68.  Rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten

69.  Rådets direktiv 96/59/EG av den 16 september 1996 om bortskaffande av polyklorerade bifenyler och polyklorerade terfenyler (PCB/PCT)

70.  Europaparlamentets och rådets direktiv 94/63/EG av den 20 december 1994 om begränsning av utsläpp av flyktiga organiska ämnen (VOC) vid lagring av bensin och vid distribution av bensin från depåer till bensinstationer

71.  Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall

72.  Rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket

73.  Rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse

74.  Rådets direktiv 86/278/EEG av den 12 juni 1986 om skyddet för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket

G.  Statistik

75.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1185/2009 av den 25 november 2009 om statistik om bekämpningsmedel

76.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1338/2008 av den 16 december 2008 om gemenskapsstatistik om folkhälsa och hälsa och säkerhet i arbetet

77.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1166/2008 av den 19 november 2008 om undersökningar om jordbrukets struktur och en undersökning om produktionsmetoder inom jordbruket samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 571/88

78.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1099/2008 av den 22 oktober 2008 om energistatistik

79.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 763/2008 av den 9 juli 2008 om folk- och bostadsräkningar

80.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 452/2008 av den 23 april 2008 om framställning och utveckling av statistik om utbildning och livslångt lärande

81.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 451/2008 av 23 april 2008 om fastställande av en ny statistisk indelning av produkter efter näringsgren (CPA) och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3696/93**** [Ändr. 5]

82.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 295/2008 av den 11 mars 2008 om statistik över företagsstrukturer (omarbetning)**** [Ändr. 6]

83.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007 av den 11 juli 2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 311/76 om utarbetande av statistik beträffande utländska arbetstagare

84.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 458/2007 av den 25 april 2007 om det europeiska systemet för integrerad statistik över socialt skydd (Esspros)

85.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90 och vissa EG-förordningar om särskilda statistikområden**** [Ändr. 7]

86.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1161/2005 av den 6 juli 2005 om sammanställning av kvartalsvisa icke-finansiella räkenskaper efter institutionell sektor**** [Ändr. 8]

87.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 808/2004 av den 21 april 2004 om gemenskapsstatistik om informationssamhället

88.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (NUTS)

89.  Rådets förordning (EG) nr 530/1999 av den 9 mars 1999 om strukturstatistik över löner och arbetskraftskostnader

90.  Rådets förordning (EG) nr 1165/98 av den 19 maj 1998 om konjunkturstatistik**** [Ändr. 9]

91.  Rådets förordning (EG) nr 2494/95 av den 23 oktober 1995 om harmoniserade konsumentprisindex**** [Ändr. 10]

92.  Rådets förordning (EEG) nr 696/93 av den 15 mars 1993 om statistiska enheter för observation och analys av produktionssystemet inom gemenskapen**** [Ändr. 11]

93.  Rådets förordning (EEG) nr 3924/91 av den 19 december 1991 om en statistisk undersökning av industriproduktionen i gemenskapen**** [Ändr. 12]

H.  Inre marknaden och tjänster

94.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden

95.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder**** [Ändr. 13]

96.  Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna

I.  Rörlighet och transport

97.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/2009 av 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för persontransporter med buss och om ändring av förordning (EG) nr 561/2006

98.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG

99.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 392/2009 av den 23 april 2009 om transportörens skadeståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss

100.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg

101.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/33/EG av den 23 april 2009 om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon

102.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/18/EG av den 23 april 2009 om grundläggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om ändring av rådets direktiv 1999/35/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG

103.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/15/EG av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed

104.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 300/2008 av den 11 mars 2008 om gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten och om upphävande av förordning (EG) nr 2320/2002**

105.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/96/EG av den 19 november 2008 om förvaltning av vägars säkerhet

106.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG av den 24 september 2008 om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar*

107.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 av den 23 oktober 2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer

108.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/59/EG av den 23 oktober 2007 om behörighetsprövning av lokförare som framför lok och tåg på järnvägssystemet i gemenskapen**

109.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort (omarbetning)

110.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 336/2006 av den 15 februari 2006 om genomförande av Internationella säkerhetsorganisationskoden i gemenskapen och upphävande av rådets förordning (EG) nr 3051/95

111.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/87/EG av den 12 december 2006 om tekniska föreskrifter för fartyg in inlandssjöfart***

112.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2111/2005 av den 14 december 2005 om upprättande av en gemenskapsförteckning över alla lufttrafikföretag som förbjudits att bedriva verksamhet inom gemenskapen och om information till flygpassagerare om vilket lufttrafikföretag som utför en viss flygning

113.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/65/EG av den 26 oktober 2005 om ökat hamnskydd**

114.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/44/EG av den 7 september 2005 om harmoniserade flodinformationstjänster (RIS) på inre vattenvägar i gemenskapen

115.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 868/2004 av den 21 april 2004 om skydd mot sådana subventioner och sådan illojal prissättning vid tillhandahållandet av lufttrafiktjänster från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen som skadar EG-lufttrafikföretag

116.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 789/2004 av den 21 april 2004 om överföring av lastfartyg och passagerarfartyg mellan register inom gemenskapen och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 613/91

117.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 785/2004 av den 21 april 2004 om försäkringskrav för lufttrafikföretag och luftfartygsoperatörer

118.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/54/EG av den 29 april 2004 om minimikrav för säkerhet i tunnlar som ingår i det transeuropeiska vägnätet

119.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/52/EG av 29 april 2004 om driftskompatibilitet mellan elektroniska vägtullsystem i gemenskapen

120.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 782/2003 av den 14 april 2003 om förbud mot tennorganiska föreningar på fartyg

121.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG av den 15 juli 2003 om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 och rådets direktiv 91/439/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 76/914/EEG

122.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/25/EG av den 14 april 2003 om särskilda stabilitetskrav för ro-ro-passagerarfartyg

123.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 av den 5 november 2002 om inrättande av en kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS) och om ändring av förordningarna om sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg

124.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG

125.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/30/EG av den 26 mars 2002 om regler och förfaranden för att av bullerskäl införa driftsrestriktioner vid flygplatser i gemenskapen

126.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/96/EG av den 4 december 2001 om fastställande av harmoniserade krav och förfaranden för säker lastning och lossning av bulkfartyg

127.  Rådets direktiv 1999/35/EG av den 29 april 1999 om ett system med obligatoriska besiktningar för en säker drift av ro-ro-passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg i reguljär trafik

128.  Rådets direktiv 98/41/EG av den 18 juni 1998 om registrering av personer som färdas ombord på passagerarfartyg som ankommer till eller avgår från hamnar i gemenskapens medlemsstater

129.  Rådets direktiv 96/50/EG av den 23 juli 1996 om harmonisering av villkoren för att erhålla nationella förarbevis för gods- eller personbefordran på gemenskapens inre vattenvägar

130.  Rådets direktiv 95/50/EG av den 6 oktober 1995 om enhetliga förfaranden för kontroller av vägtransporter av farligt gods

131.  Rådets förordning (EEG) nr 3922/91 av den 16 december 1991 om harmonisering av tekniska krav och administrativa förfaranden inom området civil luftfart

132.  Rådets direktiv 91/672/EEG av den 16 december 1991 om det ömsesidiga erkännandet av båtförarcertifikat för transport av gods och passagerare på inre vattenvägar

J.  Hälso- och konsumentfrågor

133.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel

134.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/54/EG av den 18 juni 2009 om utvinning och saluförande av naturliga mineralvatten**

135.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/41/EG av den 6 maj 2009 om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (omarbetning)

136.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/32/EG av den 23 april 2009 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om extraktionsmedel vid framställning av livsmedel och livsmedelsingredienser

137.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG

138.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1394/2007 av den 13 november 2007 om läkemedel för avancerad terapi och om ändring av direktiv 2001/83/EG och förordning (EG) nr 726/2004

139.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1901/2006 av den 12 december 2006 om läkemedel för pediatrisk användning och om ändring av förordning (EEG) nr 1768/92, direktiv 2001/20/EG, direktiv 2001/83/EG och förordning (EG) nr 726/2004

140.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 183/2005 av 12 januari 2005 om fastställande av krav för foderhygien

141.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1935/2004 av den 27 oktober 2004 om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel och om upphävande av direktiven 80/590/EEG och 98/109/EEG***

142.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel

143.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung

144.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien

145.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet

146.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2160/2003 av den 17 november 2003 om bekämpning av salmonella och vissa andra livsmedelsburna zoonotiska smittämnen

147.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2065/2003 av den 10 november 2003 om rökaromer som används eller är avsedda att användas i eller på livsmedel

148.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1831/2003 av den 22 september 2003 om fodertillsatser

149.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 av den 22 september 2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer och om ändring av direktiv 2001/18/EG

150.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/99/EG av den 17 november 2003 om övervakning av zoonoser och zoonotiska smittämnen, om ändring av rådets beslut 90/424/EEG och om upphävande av rådets direktiv 92/117/EEG**

151.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet

152.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati

153.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel

154.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG

155.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 141/2000 av 16 december 1999 om särläkemedel

156.  Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/2/EG av den 22 februari 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om livsmedel och livsmedelsingredienser som behandlats med joniserande strålning***

157.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 av den 27 januari 1997 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser

158.  Rådets förordning (EEG) nr 315/93 av den 8 februari 1993 om fastställande av gemenskapsförfaranden för främmande ämnen i livsmedel**

159.  Rådets direktiv 89/108/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om djupfrysta livsmedel

K.  Skatter och tullar

160.  Europaparlamentets och rådets beslut nr 70/2008/EG av den 15 januari 2008 om en papperslös miljö för tullen och handeln

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47.
(3) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 6.
(4) Antagna texter, P7_TA(2014)0127.
(5)Yttrande av den 16 oktober 2013 (ännu inte offentliggjort i EUT).
(6) Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 februari 2014.
(7)Rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, 17.7.1999, s. 23).
(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 451/2008 av 23 april 2008 om fastställande av en ny statistisk indelning av produkter efter näringsgren (CPA) och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3696/93 (EUT L 145, 4.6.2008, s. 65).
(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 295/2008 av den 11 mars 2008 om statistik över företagsstrukturer (EUT L 97, 9.4.2008, s. 13).
(10) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90 och vissa EG-förordningar om särskilda statistikområden (EUT L 393, 30.12.2006, s. 1).
(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1161/2005 av den 6 juli 2005 om sammanställning av kvartalsvisa icke-finansiella räkenskaper efter institutionell sektor (EUT L 191, 22.7.2005, s. 22).
(12) Rådets förordning (EG) nr 1165/98 av den 19 maj 1998 om konjunkturstatistik (EGT L 162, 5.6.1998, s. 1), rådets förordning (EG) nr 2494/95 av den 23 oktober 1995 om harmoniserade konsumentprisindex (EGT L 257, 27.10.1995, s. 1), rådets förordning (EEG) nr 696/93 av den 15 mars 1993 om statistiska enheter för observation och analys av produktionssystemet inom gemenskapen (EGT L 76, 30.3.1993, s. 1) och rådets förordning (EEG) nr 3924/91 av den 19 december 1991 om en statistisk undersökning av industriproduktionen i gemenskapen (EGT L 374, 31.12.1991, s. 1).
(13) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (EGT L 243, 11.9.2002, s. 1).
(14)I denna bilaga anges i informationssyfte * för de rättsakter som hänvisar till den förkortade tidsfristen enligt artikel 2.6, ** för de rättsakter som hänvisar till det skyndsamma förfarandet enligt artikel 3, *** för de rättsakter som hänvisar till både den förkortade tidsfristen enligt artikel 2.6 och det skyndsamma förfarandet enligt artikel 3 och för rättsakter som det hänvisas till i artikel 2.5 andra stycket anges i denna bilaga med ****. [Ändr. 3]


Utnämning av en ledamot av revisionsrätten - Oskar Herics (AT)
PDF 187kWORD 33k
Europaparlamentets beslut av den 25 februari 2014 om nomineringen av Oskar Herics till ämbetet som ledamot av revisionsrätten (C7-0009/2014 – 2014/0802(NLE))
P7_TA(2014)0115A7-0128/2014

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C7‑0009/2014),

–  med beaktande av artikel 108 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7‑0128/2014) och av följande skäl:

A.  Europaparlamentets budgetkontrollutskott har granskat den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

B.  Budgetkontrollutskottet höll den 17 februari 2014 en utfrågning med den kandidat som rådet föreslagit till ämbetet som ledamot av revisionsrätten.

1.  Europaparlamentet tillstyrker rådets förslag till utnämning av Oskar Herics till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.


Ändring av artikel 136 i Europaparlamentets arbetsordning om ledamöternas deltagande i sammanträden
PDF 261kWORD 39k
Europaparlamentets beslut av den 25 februari 2014 om ändring av artikel 136 i Europaparlamentets arbetsordning om ledamöternas närvaro vid plenarsammanträden (2013/2033(REG))
P7_TA(2014)0116A7-0038/2014

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av förslaget till ändring av arbetsordningen B7‑0051/2013,

–  med beaktande av Europaparlamentets beslut av den 28 september 2005 om antagande av Europaparlamentets ledamotsstadga (2005/684/EG, Euratom)(1),

–  med beaktande av beslutet av Europaparlamentets presidium av den 19 maj och 9 juli 2008 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets ledamotsstadga(2),

–  med beaktande av artiklarna 211 och 212 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0038/2014).

1.  Europaparlamentet beslutar att införa nedanstående ändring i arbetsordningen.

2.  Europaparlamentet påminner om att ändringen ska träda i kraft den första dagen i nästa sammanträdesperiod.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.

Nuvarande lydelse   Ändring
Ändring 1
Europaparlamentets arbetsordning
Artikel 136 – punkt 2
2.  Namnen på de ledamöter som är närvarande enligt närvarolistan ska föras till protokollet från varje sammanträde.
2.  Namnen på de ledamöter som är närvarande enligt närvarolistan ska föras till protokollet från varje sammanträde som ”närvarande”. Namnen på de ledamöter som av talmannen är befriade från skyldigheten att närvara ska föras till protokollet från varje sammanträde som ”befriad från närvaro”.

(1) EUT L 262, 7.10.2005, s. 1.
(2) EUT C 159, 13.7.2009, s. 1.


Målet att till 2020 minska koldioxidutsläppen från nya personbilar ***I
PDF 196kWORD 38k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 februari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 443/2009 för att fastställa tillvägagångssätten för att till 2020 uppnå målet att minska koldioxidutsläppen från nya personbilar (COM(2012)0393 – C7-0184/2012 – 2012/0190(COD))
P7_TA(2014)0117A7-0151/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0393),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0184/2012),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 12 december 2012(1),

–  med beaktande av yttrandet från Regionkommittén,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 29 november 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för transport och turism (A7-0151/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 februari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om ändring av förordning (EG) nr 443/2009 för att fastställa tillvägagångssätten för att till 2020 uppnå målet att minska koldioxidutsläppen från nya personbilar

P7_TC1-COD(2012)0190


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 333/2014.)

(1) EUT C 44, 15.2.2013, s. 109.


Gemenskapsvarumärke ***I
PDF 681kWORD 347k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 februari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken (COM(2013)0161 – C7-0087/2013 – 2013/0088(COD))
P7_TA(2014)0118A7-0031/2014

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0161),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 118.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0087/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet av den 14 oktober 2013 från utskottet för rättsliga frågor över användningen av delegerade akter,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för internationell handel och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0031/2014).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att kodifiera förordningen när lagstiftningsförfarandet har avslutats.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 februari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken

P7_TC1-COD(2013)0088


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 118.1 i detta,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(1), och

av följande skäl:

(1)  Genom rådets förordning (EG) nr 40/94(2), 2009 kodifierad som rådets förordning (EG) nr 207/2009(3), skapades ett system med varumärkesskydd särskilt för Europeiska unionen som gav skydd för varumärken på EU-nivå parallellt med det skydd för varumärken som finns på medlemsstatsnivå enligt de nationella varumärkessystem som harmoniseras genom rådets direktiv 89/104/EEG(4), kodifierat som Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG(5).

(2)  Som en följd av Lissabonfördragets ikraftträdande bör terminologin i förordning (EG) nr 207/2009 aktualiseras. Detta innebär inbegriper att ”gemenskapsvarumärke” bör ersättas med ”europeiskt varumärke EU-varumärke”. I linje med den gemensamma strategin rörande decentralisering av organ som överenskoms i juli 2012 av Europaparlamentet, rådet och kommissionen bör namnet ”Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)” ersättas med ”Europeiska unionens byrå för varumärken, mönster och modeller immateriella rättigheter” (nedan kallad byrån). [Ändr. 1]

(3)  I enlighet med sitt meddelande av den 16 juli 2008 om en europeisk strategi för industriell äganderätt(6) har kommissionen genomfört en grundlig utvärdering av den övergripande funktionen av varumärkessystemet som helhet. Utvärderingen har omfattat såväl EU-nivå och nationell nivå som samverkan mellan de båda nivåerna.

(4)  I sina slutsatser av den 25 maj 2010 om den framtida översynen av varumärkessystemet i EU(7) uppmanar rådet kommissionen att lägga fram förslag för översyn av förordning (EG) nr 207/2009 och direktiv 2008/95/EG.

(5)  Den erfarenhet som vunnits sedan systemet för gemenskapsvarumärken inrättades visar att företag både inom och utanför EU har accepterat systemet, som har blivit ett framgångsrikt och hållbart komplement och alternativ till varumärkesskyddet på medlemsstatsnivå. [Ändr. 2]

(6)  Nationella varumärken behövs dock fortfarande för företag som inte vill skydda sina varumärken på EU-nivå eller som inte kan få ett EU-omspännande skydd samtidigt som det inte finns några hinder för ett nationellt skydd. Det bör överlämnas åt varje person som söker varumärkesskydd att välja om detta ska sökas i form av ett nationellt märke i en eller flera medlemsstater, endast som EU-varumärke eller båda delarna.

(7)  Utvärderingen av gemenskapsvarumärkessystemets övergripande funktion bekräftade att många aspekter av systemet, bland annat dess grundprinciper, fungerar och fortfarande uppfyller företagens behov och förväntningar, men kommissionen drog i sitt meddelande ”En inre marknad för immateriella rättigheter” av den 24 maj 2011(8) slutsatsen att EU:s varumärkessystem behöver moderniseras för att som helhet bli mer effektivt, ändamålsenligt och konsekvent och anpassas till utvecklingen av internet.

(8)  Parallellt med förbättringar och ändringar av gemenskapsvarumärkessystemet bör nationell varumärkeslagstiftning och -praxis harmoniseras ytterligare och anpassas till EU:s varumärkessystem i den grad som behövs för att så långt som möjligt skapa lika villkor för registrering och skydd av varumärken i hela EU.

(9)  För att tillåta större flexibilitet samtidigt som rättssäkerheten ökas när det gäller återgivningen av varumärken bör kravet på att märken ska kunna återges grafiskt utgå från definitionen av ett europeiskt varumärke EU-varumärke. Ett tecken bör få återges i registret över Europeiska unionens varumärken i valfri lämplig form, därmed inte nödvändigtvis i grafisk form, så länge återgivningen är tillräckligt klar och precis tecknet kan återges på ett sätt som är tydligt, precist, självständigt, lättillgängligt, varaktigt och objektivt. Ett tecken bör därför få återges i valfri lämplig form som tar hänsyn till allmänt tillgänglig teknik och gör det möjligt för att behöriga myndigheter och allmänheten ska kunna att klart och precist bedöma vilket skyddsomfång varumärket ger. [Ändr. 3]

(10)  De gällande bestämmelserna i förordning (EG) nr 207/2009 erbjuder inte samma skyddsnivå för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar som andra instrument i unionslagstiftningen. Därför är det nödvändigt att klargöra de absoluta registreringshindren när det gäller ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar och att säkerställa full överensstämmelse med relevant unionslagstiftning gällande skydd av dessa immateriella rättigheter. För överensstämmelse med annan unionslagstiftning bör omfattningen av dessa absoluta registreringshinder utökas till att täcka även skyddade traditionella uttryck för vin och garanterade traditionella specialiteter.

(11)  Varumärken som söks med skrift eller språk som inte är begripliga i unionen bör inte förtjäna skydd om deras registrering skulle ha avslagits på grund av absoluta registreringshinder vid översättning till någon av medlemsstaternas officiella språk.

(12)  Det bör göras svårare att tillägna sig varumärkesskydd på ett ohederligt sätt genom att möjligheterna att invända mot ansökningar om EU-varumärken som inges i ond tro utökas.

(13)  I syfte att bevara ett starkt skydd för rättigheterna i samband med ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar som skyddas på EU-nivå är det nödvändigt att klargöra att dessa rättigheter ger rätt att invända mot registrering av yngre EU-varumärken, oavsett om det dessutom finns registreringshinder som granskaren kan ta hänsyn till på eget initiativ.

(14)  För att säkerställa rättssäkerhet och full överensstämmelse med prioritetsprincipen, enligt vilken ett tidigare registrerat varumärke ges företräde framför senare registrerade varumärken, är det nödvändigt att fastställa att verkställigheten av rättigheter som är knutna till ett EU-varumärke inte bör påverka rättigheter som innehavare förvärvat före ansöknings- eller prioritetsdatum för EU-varumärket. Detta följer artikel 16.1 i avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter av den 15 april 1994(9).

(15)  För att säkerställa rättssäkerhet och klarhet är det nödvändigt att klargöra att inte bara när varumärken liknar varandra utan också när ett identiskt tecken används för identiska varor och tjänster, bör skydd beviljas för ett europeiskt varumärke endast om och i den mån varumärkets huvudfunktion, som är att garantera varornas eller tjänsternas kommersiella ursprung, påverkas negativt. [Ändr. 4]

(16)  Oklarhet om vilken den kommersiella källan är för varor och tjänster kan föreligga om ett företag använder samma eller ett liknande tecken som firmanamn på ett sätt som ger en koppling mellan företaget som bär namnet och de varor eller tjänster som kommer från det företaget. Intrång i ett EU-varumärke bör därför även innefatta användning av tecknet som ett firmanamn eller liknande beteckning så länge användningens syfte är att särskilja varor eller tjänster med avseende på deras kommersiella ursprung.

(17)  För att säkra rättssäkerhet och full överensstämmelse med specifik unionslagstiftning är det lämpligt att föreskriva att innehavaren av ett EU-varumärke bör ha rätt att förbjuda en tredje part att använda ett tecken i jämförande reklam när sådan jämförande reklam strider mot Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG(10).

(18)  För att stärka varumärkesskyddet och bekämpa varumärkesförfalskning mer effektivt, och utan att det påverkar Världshandelsorganisationens (WTO) regler, framför allt Gattavtalets artikel V om fri transitering, bör innehavaren av ett EU-varumärke ha rätt att hindra tredje parter från att till unionens tullområde föra in varor utan att dessa övergått övergår till fri omsättning där, i de fall sådana varor kommer från tredjeländer och utan tillstånd bär ett varumärke som i stort sett är identiskt med det EU-varumärke som registrerats för sådana varor. Detta bör inte påverka den smidiga transiteringen av generiska läkemedel samt bör ske i överensstämmelse med Europeiska unionens internationella skyldigheter, särskilt det som anges i WTO:s ministerförklaring från Doha om Trips-avtalet och folkhälsa, vilken antogs den 14 november 2001. [Ändr. 115]

(18a)  Innehavaren av ett EU-varumärke bör ha rätt att vidta relevanta rättsliga åtgärder, bl.a. genom att utöva rätten att uppmana nationella tullmyndigheter att vidta åtgärder i fråga om varor som påstås överträda innehavarens rättigheter, såsom kvarhållande och förstöring i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013(11). [Ändr. 6]

(18b)  I artikel 28 i förordning (EU) nr 608/2013 föreskrivs det att en rättighetsinnehavare ska vara ansvarsskyldig för skador gentemot varuinnehavaren, bl.a. om det senare konstateras att varorna i fråga inte gör intrång i en immateriell rättighet. [Ändr. 7]

(18c)  Medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa smidig transitering av generiska läkemedel. Innehavaren av ett EU-varumärke bör inte ha rätt att hindra någon tredje part från att i samband med kommersiell verksamhet föra in varor i tullområdet för en medlemsstat på grundval av upplevda eller faktiska likheter mellan det internationella generiska namnet (INN) på den aktiva substansen i läkemedlen och ett registrerat varumärke. [Ändr. 8]

(19)  För att mer effektivt förhindra införsel av intrångsgörande varumärkesförfalskade varor, särskilt när det gäller försäljning via internet av varor som levererats som småförsändelser enligt definitionen i förordning (EU) nr 608/2013, bör innehavaren av ett EU-varumärke som registrerats på ett giltigt sätt ha rätt att förbjuda import av sådana varor till unionen om det endast är avsändaren av de varumärkesförfalskade varorna som verkar för kommersiella ändamål i näringsverksamhet. I fall där sådana åtgärder vidtas bör medlemsstaterna se till att de personer eller enheter som beställt varorna informeras om skälet till åtgärderna och om sina rättigheter gentemot avsändaren. [Ändr. 9]

(20)  För att göra det möjligt för innehavare av EU-varumärken att bekämpa varumärkesförfalskning mer effektivt bör de ha rätt att förbjuda att ett intrångsgörande märke anbringas på varor och på förberedande rättsakter före anbringandet.

(21)  De exklusiva rättigheter ett EU-varumärke ger bör inte ge innehavaren rätt att förbjuda användning av tecken eller upplysningar som används på ett rättvist sätt och i enlighet med hederliga metoder inom industri och handel. För att skapa lika villkor för firmanamn och varumärken vid tvister mot bakgrund av att firmanamn regelbundet beviljas obegränsat skydd mot yngre varumärken bör sådan användning anses innefatta användning endast av ens eget namn. Vidare bör användningen inkludera beskrivande eller icke särskiljande tecken eller upplysningar i allmänhet. Vidare bör innehavaren inte ha rätt att förhindra rättvis och hederlig användning av EU-varumärket för att identifiera eller hänvisa till varor och tjänster som innehavarens.

(22)  För att säkerställa rättssäkerhet och skydda lagligen förvärvade varumärkesrättigheter är det lämpligt och nödvändigt att, utan att det påverkar principen att det yngre varumärket inte kan göras gällande mot det äldre varumärket, fastställa att innehavare av europeiska varumärken EU-varumärken inte bör ha rätt att invända mot användning av ett yngre varumärke när detta förvärvades vid en tidpunkt när det äldre varumärket inte kunde göras gällande mot det yngre varumärket. Vid genomförandet av kontroller bör tullmyndigheterna utnyttja de befogenheter och förfaranden enligt unionslagstiftningen som är relevanta för tillämpningen av bestämmelserna om tullens kontroll av att immateriella rättigheter efterlevs. [Ändr. 10]

(23)  Av rättviseskäl och för rättssäkerhetens skull bör användning av ett EU-varumärke som skiljer sig med avseende på elementen på ett sätt som inte förändrar märkets särskiljande karaktär i den form det är registrerat räcka för att upprätthålla gällande rättigheter, oavsett om varumärket även är registrerat i den form som används eller inte.

(24)  Förordningen (EG) nr 207/2209 ger kommissionen befogenhet att anta bestämmelser för genomförande av den förordningen. Som en följd av Lissabonfördragets ikraftträdande behöver de befogenheter kommissionen ges enligt förordning (EG) nr 207/2009 anpassas till artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(25)  Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(26)  För att säkerställa en effektiv registrering av rättsakter som gäller EU-varumärket som förmögenhetsobjekt och säkerställa öppenhet för registret över EU-varumärken bör befogenheten att anta delegerade rättsakter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att definiera vissa skyldigheter för sökanden avseende specifika varumärken, detaljerna i förfarandena för att överlåta EU-varumärken, att skapa och överföra begränsad sakrätt, exekutiva åtgärder, deltagande i insolvensförfaranden och beviljande eller överföring av en licens i registret samt när det gäller att annullera eller ändra relevanta poster.

(27)  Med tanke på den gradvisa minskningen av och obetydliga antalet ansökningar om gemenskapsvarumärken som inges till medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt (medlemsstaternas varumärkesmyndigheter) bör det endast vara tillåtet att inge ansökningar om EU-varumärken till byrån.

(28)  EU-varumärkesskyddet beviljas i förhållande till specifika varor eller tjänster vars art och antal avgör omfattningen av det skydd varumärkesinnehavaren beviljas. Därför är det nödvändigt att i förordning (EG) nr 207/2209 fastställa bestämmelser för beteckning och klassificering av varor och tjänster och att säkerställa rättssäkerhet och en sund förvaltning genom att kräva att varor och tjänster för vilka skydd söks identifieras tillräckligt klart och precist av sökanden för att behöriga myndigheter och ekonomiska aktörer ska kunna bedöma varumärkets skyddsomfång. Användning av allmänna uttryck bör tolkas som att de innefattar alla varor och tjänster som uppenbart omfattas av uttrycket enligt en strikt bokstavstolkning. Innehavare av EU-varumärken vilka på grund av byråns tidigare praxis registrerats med avseende på hela rubriken för en klass i Niceklassificeringen bör ges möjlighet att anpassa sina beskrivningar av varor och tjänster för att se till att innehållet i registret uppfyller kraven på klarhet och precision enligt EU-domstolens rättspraxis.

(29)  För att skapa ett effektivt och ändamålsenligt system för ingivning av ansökningar om EU-varumärken, inklusive anspråk på prioritet och företräde, bör befogenheten att anta delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa medlen och formaliteterna för att inge en ansökan om EU-varumärke, närmare uppgifter om de formella villkoren för en ansökan om EU-varumärke, ansökans innehåll, typen av ansökningsavgift samt närmare uppgifter om förfarandena för att säkerställa ömsesidighet och för att göra anspråk på prioritet från en tidigare ansökan, utställningsprioritet och företräde för ett nationellt varumärke. [Ändr. 11]

(30)  Det gällande systemet för granskning av EU- och nationella varumärken är varken tillförlitligt eller effektivt. Det bör därför ersättas genom att heltäckande, snabba och kraftfulla sökmaskiner för fri och allmän användning görs tillgängliga inom ramen för samarbetet mellan byrån och medlemsstaternas varumärkesmyndigheter.

(31)  För att säkerställa en effektiv, ändamålsenlig och snabb granskning och registrering av ansökningar om EU-varumärken från byråns sida, med användning av förfaranden som är öppna, rättvisa och jämlika, bör befogenheten att anta delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa närmare uppgifter för förfaranden som gäller kontroll av att kraven är uppfyllda för ansökningsdatum och formella villkor för ansökan, förfaranden för att bekräfta att klassavgifter erlagts och granskning avseende absoluta registreringshinder, närmare uppgifter om offentliggörande av ansökan, förfaranden för att rätta misstag och fel i offentliggjorda ansökningar, närmare uppgifter om förfaranden i samband med anmärkningar från tredje man, detaljer i invändningsförfarandet, detaljer i förfaranden för att inge och granska en invändning och när det gäller att reglera ändring och delning av ansökningar, vilka uppgifter som ska föras in i registret vid registrering av ett EU-varumärke, formaliteter för offentliggörande av registreringar samt innehåll och formaliteter för utfärdande av registreringsbevis.

(32)  För att EU-varumärken ska kunna förnyas på ett effektivt och ändamålsenligt sätt och bestämmelserna för ändring och delning av ett EU-varumärke ska kunna tillämpas på ett säkert sätt i praxis utan att rättssäkerheten äventyras, bör befogenheten att anta delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa formaliteter förfarandet för förnyelse av ett EU-varumärke och förfaranden som ska gälla för ändring och delning av ett EU-varumärke. [Ändr. 12]

(33)  För att göra det lätt för innehavaren av ett EU-varumärke att avstå ett EU-varumärke samtidigt som rättigheterna för tredje parter som finns upptagna i registret för det märket respekteras, för att säkerställa att ett EU-varumärke kan återkallas eller förklaras ogiltigt på ett effektivt och ändamålsenligt sätt med hjälp av genomsynliga, noggranna, rättvisa och jämlika förfaranden och för att ta hänsyn till de principer som fastställs i denna förordning, bör befogenheten att anta delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa det förfarande som ska gälla för att avstå ett EU-varumärke liksom förfarandena för återkallande och ogiltigförklarande.

(34)  För att göra det möjligt för överklagandenämnderna att genomföra en effektiv, ändamålsenligt och fullständig granskning av byråns beslut med användning av ett öppet, grundligt, rättvist och jämlikt förfarande som tar hänsyn till de principer som fastställs i förordning (EG) nr 207/2009, bör befogenheten att anta delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa vilka uppgifter som ska ingå i överklagandet, förfarandet för att inge och granska ett överklagande, innehållet i och formen för överklagandenämndens beslut och återbetalningen av överklagandeavgifterna.

(35)  Som ett komplement till de befintliga bestämmelserna om gemenskapens kollektivmärken och för att åtgärda den rådande obalansen mellan nationella system och EU-varumärkessystemet är det nödvändigt att lägga till en uppsättning specifika bestämmelser för att skydda europeiska kvalitetsmärken som gör det möjligt för en institution eller organisation som kontrollerar kvaliteten att tillåta dem som ansluter sig till kvalitetssystemet att använda märket som ett tecken på att varor eller tjänster följer kvalitetskraven.

(35a)  För att bidra till att förbättra hela registreringssystemets funktion och se till att varumärken inte registreras om det föreligger absoluta registreringshinder, särskilt om varumärket är beskrivande eller icke särskiljande eller av en sådan art att det vilseleder allmänheten, till exempel beträffande varans eller tjänstens natur, kvalitet eller geografiska ursprung, bör tredje parter till medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt kunna ge in skriftliga anmärkningar med förklaringar av vilka av de absoluta registreringshindren som hindrar registrering. [Ändr. 13]

(36)  För att tillåta en effektiv och ändamålsenlig användning av europeiska kollektiv- och kvalitetsmärken bör befogenheten att anta delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa perioderna för inlämning av det formella innehållet i bestämmelser som gäller för användning av dessa märken och innehållet i dessa. [Ändr. 14]

(37)  Erfarenheten från tillämpningen av det gällande systemet med gemenskapsvarumärken har visat potentialen för förbättring av vissa aspekter av förfarandet. Följaktligen bör vissa åtgärder vidtas för att i tillämpliga fall förenkla och snabba på förfaranden samt för att öka rättssäkerheten och förutsägbarheten där det behövs.

(38)  För att säkerställa att EU-varumärkessystemet fungerar smidigt, effektivt och ändamålsenligt bör befogenheten att anta delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa kraven för beslutens format, närmare uppgifter om muntliga förfaranden och formaliteterna för bevisupptagning, formaliteterna för anmälan, förfarandet för att meddela förlust av rättigheter, kommunikationsmetoder och format som ska användas av parterna i förfaranden, bestämmelser som gäller för beräkning och varaktighet av tidsgränser, förfaranden för att återkalla ett beslut eller för att annullera en post i registret och för att rätta uppenbara fel i beslut och fel som kan tillskrivas byrån, formaliteter för att avbryta förfaranden och de förfaranden som gäller för fördelning och fastställande av kostnader, vilka uppgifter som ska föras in i registret, detaljer om inspektion och förvaring av akter, formaliteter för offentliggörande i tidningen om EU-varumärken och i byråns officiella tidning, formaliteter för administrativt samarbete mellan byrån och medlemsstaternas myndigheter samt närmare uppgifter om att företrädas av ombud inför byrån. [Ändr. 15]

(39)  Av rättssäkerhetsskäl och för öppenhetens skull är det lämpligt att klart definiera alla byråns uppgifter, inklusive dem som inte har någon anknytning till förvaltningen av unionens varumärkessystem.

(40)  I syfte att främja konvergens av praxis och utveckling av gemensamma verktyg är det nödvändigt att inrätta en lämplig ram för samarbetet mellan byrån och medlemsstaternas varumärkesmyndigheter som klart definierar samarbetsområdena viktiga samarbetsområden och ger byrån möjlighet att samordna relevanta gemensamma projekt av intresse för unionen samt att upp till ett högsta belopp finansiera dessa gemensamma projekt med hjälp av bidrag. Dessa samarbetsaktiviteter bör gynna företag som använder varumärkessystem i Europa unionen. För användare av det unionssystem som fastställs i denna förordning (EG) nr 207/2009 bör de gemensamma projekten, särskilt databaserna de databaser som används för granskning och samråd, kostnadsfritt tillhandahålla fler heltäckande, och effektiva och kostnadsfria verktyg för att uppfylla de särskilda krav som följer av det europeiska varumärkets EU-varumärkets enhetliga karaktär. Det bör emellertid inte vara obligatoriskt för medlemsstaterna att rätta sig efter resultaten av sådana gemensamma projekt. Även om det är viktigt att alla parter bidrar till att de gemensamma projekten blir lyckade, inte minst genom att utbyta bästa metoder och erfarenheter, skulle ett strikt krav på att medlemsstaterna ska rätta sig efter resultaten av de gemensamma projekten – även när en medlemsstat exempelvis anser att den redan har ett bättre it-verktyg eller liknande att tillgå – vara varken proportionellt eller i användarnas bästa intresse. [Ändr. 16]

(41)  Vissa principer när det gäller byråns ledning bör anpassas till den gemensamma strategi för EU rörande decentraliserade organisationer som antogs av Europaparlamentet, rådet och kommissionen i juli 2012.

(42)  För ökad rättssäkerhet och öppenhet är det nödvändigt att aktualisera vissa bestämmelser som gäller byråns organisation och funktion.

(43)  För att uppnå en sund ekonomisk förvaltning bör ackumulering av betydande budgetöverskott undvikas. Detta bör eftersträvas utan att det påverkar att byrån håller en ekonomisk reserv som täcker ett år av byråns driftskostnader för att säkerställa en kontinuerlig verksamhet och att byrån kan utföra sina uppgifter.

(44)  För att möjliggöra en effektiv och ändamålsenlig omvandling av en ansökan om eller registrering av ett EU-varumärke till en nationell varumärkesansökan samtidigt som en grundlig granskning av relevanta krav säkerställs, bör befogenheten att anta delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa de formella villkor som en begäran om omvandling måste uppfylla och närmare uppgifter om dess granskning och offentliggörande.

(44a)  Avgiftssystemet har föreskrivits i kommissionens förordning (EG) nr 2869/95(12). Avgiftssystemet är emellertid en central del av EU:s varumärkessystems funktion, och har endast reviderats två gånger sedan det inrättades och då först efter en omfattande politisk debatt. Avgiftssystemet bör därför regleras direkt i förordning (EG) nr 207/2009. Förordning (EG) nr 2869/95 bör därför upphävas, och bestämmelserna om avgiftssystemet i kommissionens förordning (EG) nr 2868/95(13) bör utgå. [Ändr. 17]

(45)  För att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig metod för tvistlösning, säkerställa överensstämmelse med det språksystem som fastställs i förordning (EG) nr 207/2009, att beslut fattas snabbt om enkla ärenden och en effektiv och ändamålsenlig organisation av överklagandenämnderna, samt för att garantera en lämplig och realistisk nivå på de avgifter som ska tas ut av byrån, samtidigt som de budgetprinciper följs som fastställs i förordning (EG) nr 207/2009, bör befogenheten att anta delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa närmare uppgifter om de språk som ska användas inför byrån, i vilka ärenden beslut om invändning och annullering bör fattas av en enda ledamot, närmare uppgifter om överklagandenämndernas organisation, beloppet för de avgifter som ska erläggas till byrån och närmare uppgifter om hur betalning av avgifterna ska betalas. [Ändr. 18]

(46)  För att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig registrering av internationella varumärken i full överensstämmelse med bestämmelserna i protokollet gällande Madridöverenskommelsen om den internationella registreringen av varumärken, bör befogenheten att anta delegerade akter enligt artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att fastställa närmare uppgifter om förfaranden som gäller internationell registrering av varumärken.

(46a)  Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001(14) och avgav ett yttrande den 11 juli 2013(15). [Ändr. 19]

(47)  Förordning (EG) nr 207/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 207/2009 ska ändras på följande sätt:

1.  I rubriken ska ”gemenskapsvarumärke” ersättas med ”EU-varumärke”.

2.  I förordningen ska orden ”gemenskapsvarumärke” ersättas med ”europeiskt varumärke EU-varumärke” och eventuella grammatiska ändringar göras. [Ändr. 20 - Denna ändring berör hela texten.]

3.  I förordningen ska orden ”domstol för gemenskapsvarumärken” ersättas med ”domstol för Europeiska varumärken unionens varumärkesdomstol” och eventuella grammatiska ändringar göras. [Ändr. 21 - Denna ändring berör hela texten.]

4.  I förordningen ska orden ”gemenskapens kollektivmärken” ersättas med ”europeiska kollektivmärken EU-kollektivmärken” och eventuella grammatiska ändringar göras. [Ändr. 22 - Denna ändring berör hela texten.]

5.  I förordningen, utom i de fall som avses i punkterna 2, 3 och 4, ska ”gemenskap”, ”Europeiska gemenskapen” och ”Europeiska gemenskaperna” ersättas med ”union” och eventuella grammatiska ändringar göras.

6.  I förordningen ska ordet ”byrå”, i den mån det syftar på Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) som avses i artikel 2 i förordningen, ersättas med ”byrån” och eventuella grammatiska ändringar göras.

7.  I förordningen ska ordet ”direktör” ersättas med ”verkställande direktör” och eventuella grammatiska ändringar göras.

8.  Artikel 2 ska ersättas med följande:"

”Artikel 2

Byrån

1.  En byrå för Europeiska unionens varumärken, mönster och modeller, immateriella rättigheter, nedan kallad ”byrån ”, upprättas härmed. [Ändr. 23 - Denna ändring berör hela texten.]

2.  Alla hänvisningar i unionsrätten till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) ska ses som hänvisningar till byrån.”

"

9.  Artikel 4 ska ersättas med följande:"

”Artikel 4

Tecken som kan utgöra ett europeiskt varumärke EU-varumärke

Ett europeiskt varumärke EU-varumärke kan utgöras av alla tecken, särskilt ord, inbegripet personnamn, figurer, bokstäver, siffror, färger som sådana, formen på en vara eller dess förpackning, eller ljud, under förutsättning att allmänt tillgänglig teknik tillämpas och sådana tecken kan

   a) särskilja ett företags varor eller tjänster från andra företags, och
   b) återges i registret över EU-varumärken på ett sådant sätt att de behöriga myndigheterna och allmänheten kan avgöra det entydiga och exakta ändamålet med det skydd som innehavaren har.” [Ändr. 24]

"

10.  Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska leden j och k ersättas med följande:"

”j) Varumärken som är undantagna från registrering och som inte ska fortsätta att användas i enlighet med unionslagstiftningen eller internationella avtal i vilka unionen är part, som ger skydd för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar.

   k) Varumärken som är undantagna från registrering enligt unionslagstiftningen eller internationella avtal i vilka unionen är part, som ger skydd för spritdrycker, traditionella uttryck för vin och garanterade traditionella specialiteter.
   l) Varumärken som innehåller eller består av en äldre sortbenämning i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2100/94*.[Ändr. 25]

_____________

* Rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt med hänsyn tagen till samma typ av produkt (EGT L 227, 1.9.1994, s. 1).”

"

b)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

”2. Punkt 1 ska tillämpas även om registreringshindren endast finns

   a) i en del av unionen,.
   b) om ett varumärke på ett främmande språk eller skrift har översatts eller transkriberats i någon officiell handling eller språk i en medlemsstat. [Ändr. 26]

"

11.  Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

”3. Efter invändning från varumärkesinnehavaren får ett varumärke inte registreras

   a) när ett ombud eller en företrädare för varumärkesinnehavaren ansöker om registrering av detta i sitt eget namn utan innehavarens tillstånd om ombudet eller företrädaren inte kan visa fog för sitt handlande, eller [Ändr. 27]
   b) om varumärket kan förväxlas med ett äldre varumärke skyddat utanför unionen, under förutsättning att det äldre varumärket på dagen för ansökan fortfarande var i verkligt bruk och sökanden var i ond tro.”

"

b)  I punkt 4 ska inledningsfrasen ersättas med följande:"

”4. Efter invändning från innehavaren av ett icke registrerat varumärke eller av ett annat tecken som används i näringsverksamhet i mer än bara lokal omfattning, får det varumärke som ansökan avser inte registreras om och i den mån det finns unionslagstiftning som skyddar ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar eller tillämplig nationell lagstiftning om detta tecken:”

"

c)  Punkt 5 ska ersättas med följande:"

”5. Efter invändning från innehavaren av ett äldre registrerat varumärke enligt punkt 2, får det varumärke som ansökan avser inte registreras om det är identiskt med eller liknar ett äldre varumärke oavsett om de varor eller tjänster för vilka det tillämpas är identiska med, liknar eller inte liknar dem för vilka det äldre varumärket är registrerat, om det i fråga om ett äldre EU-varumärke är känt i unionen eller, i fråga om ett äldre nationellt varumärke, är känt i medlemsstaten i fråga, och användningen av det varumärke som ansökan avser utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.”

"

12.  Artikel 9 ska ersättas med följande:"

”Artikel 9

Rättigheter som är knutna till ett europeiskt varumärke EU-varumärke

1.  Registreringen av ett europeiskt varumärke EU-varumärke ger innehavaren ensamrätt.

2.  Utan att det påverkar de rättigheter som förvärvats av innehavaren före ansökningsdatum eller prioritetsdatum för det europeiska varumärket EU-varumärket, ska innehavaren av ett europeiskt varumärke EU-varumärke ha rätt att förhindra tredje man som inte har hans eller hennes medgivande att i näringsverksamhet använda några tecken med avseende på varor och tjänster, där

   a) ett tecken som tecknet är identiskt med det europeiska varumärket EU-varumärket och som används med avseende på de varor och tjänster som är identiska med dem för vilka det europeiska varumärket EU-varumärket är registrerat, och där denna användning skadar eller kan komma att skada det europeiska varumärkets funktion för att garantera konsumenterna varornas eller tjänsternas ursprung,
   b) utan att det påverkar tillämpningen av led a, tecknet är identiskt med eller liknar det europeiska varumärket EU-varumärket och används för varor och tjänster som är identiska med eller liknar de varor eller tjänster för vilka det europeiska varumärket EU-varumärket är registrerat, om det föreligger en risk att allmänheten förväxlar dem; risken för förväxling inbegriper risken för association mellan tecknet och varumärket,
   c) tecknet är identiskt med eller liknar det europeiska varumärket EU-varumärket oavsett om det används med avseende på de varor och tjänster som de är identiska med, liknar eller inte liknar dem för vilka det europeiska varumärket EU-varumärket är registrerat, där det senare är känt i unionen och om användningen av tecknet i fråga utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till förfång för varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.

3.  Bland annat kan följande förbjudas enligt punkt 2:

   a) Anbringa tecknet på varor eller deras förpackning.
   b) Utbjuda varor till försäljning, marknadsföra dem eller lagra dem för dessa ändamål eller utbjuda eller tillhandahålla tjänster under tecknet.
   c) Importera eller exportera varor under tecknet.
   d) Använda tecknet som handels- eller företagsnamn eller som en del av ett handels- eller företagsnamn.
   e) Använda kännetecknet på affärshandlingar och i reklam.
   f) Använda tecknet i jämförande reklam på ett sätt som strider mot Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG*.

4.  Innehavaren av ett europeiskt varumärke EU-varumärke ska också ha rätt att hindra import till unionen av de varor som avses i punkt 3 c levereras som småförsändelser enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013**, där endast avsändaren verkar i näringsverksamhet och där dessa varor, inbegripet emballage, utan tillstånd är försedda med ett varumärke som är identiskt med det EU-varumärke som registrerats för sådana varor eller som i väsentliga drag inte kan särskiljas från ett sådant varumärke. I fall där sådana åtgärder vidtas ska medlemsstaterna se till att den person eller enhet som beställt varorna informeras om skälet till åtgärderna och om sina rättigheter gentemot avsändaren. bara handlar i kommersiellt syfte.

5.  Utan att det påverkar WTO:s regler, framför allt Gattavtalets artikel V om fri transitering, ska innehavaren av ett EU-varumärke också ha rätt att hindra alla tredje parter från att i samband med kommersiell verksamhet föra in varor i unionens tullområde utan att övergå dessa övergår till fri omsättning där, om dessa varor, inbegripet emballage, kommer från tredjeland tredjeländer och som utan tillstånd är försedda med ett varumärke som är identiskt med det EU-varumärke som registrerats för sådana varor eller som i väsentliga drag inte kan skiljas från ett sådant varumärke. [Ändr. 28+116]

___________________

* Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam (EUT L 376, 27.12.2006, s. 21).

** Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 (EUT L 181, 28.6.2013, s. 15).”

"

13.  Följande artiklar ska införas :"

”Artikel 9a

Varumärkesintrång av en innehavares rättigheter med hjälp av utstyrsel, förpackning eller på annat sätt

Om det finns risk för att den utstyrsel, förpackning eller andra sätt på vilket märkningen anbringas kommer att användas i unionen för varor eller tjänster och användningen avseende dessa varor och tjänster skulle utgöra ett intrång av innehavarens rättigheter enligt artikel 9.2 och 9.3 ska innehavaren av ett EU-varumärke ha rätt att förbjuda följande:

   a) I näringsverksamhet anbringa ett tecken som är identiskt med eller liknar EU-varumärket vad gäller utstyrsel, förpackning eller annat sätt på vilket varumärket kan anbringas.
   b) Saluföra eller avsätta på marknaden, eller lagra för dessa ändamål, eller att importera eller exportera utstyrsel, förpackning eller annat sätt på vilket märket anbringas.

Artikel 9b

Dag när rättigheterna ska börja gälla i förhållande till tredje man

1.  De rättigheter som är knutna till EU-varumärket ska gälla i förhållande till tredje man från dagen för offentliggörandet av varumärkets registrering.

2.  Skälig ersättning får emellertid krävas beträffande handlingar som företas efter offentliggörandet av en ansökan om registrering av ett EU-varumärke, om handlingarna efter offentliggörandet av registrering av varumärket skulle vara förbjudna på grund av detta offentliggörande.

3.  Den domstol vid vilken talan har anhängiggjorts får inte avgöra målet förrän registreringen har offentliggjorts.”

"

14.  Artikel 12 ska ersättas med följande:"

”Artikel 12

Begränsningar av ett europeiskt varumärkes EU-varumärkes rättsverkan

1.  Ett europeiskt varumärke EU-varumärke ger inte innehavaren rätt att förhindra tredje man att i näringsverksamhet använda

   a) sitt eget namn eller adress,
   b) tecken eller upplysningar som inte är särskiljande eller som avser art, kvalitet, kvantitet, avsedda ändamål, värde, geografiskt ursprung, tidpunkt för produktion av varor eller tjänsteprestationer eller andra egenskaper hos varorna eller tjänsterna,
   c) varumärket i syfte att identifiera eller hänvisa till varor eller tjänster som ägs av innehavaren av varumärket, särskilt om det vid användning av varumärket
   i) är nödvändigt för att ange en varas eller tjänsts avsedda ändamål, särskilt som tillbehör eller reservdelar,
   ii) görs i jämförande reklam på ett sätt som uppfyller alla villkor enligt direktiv 2006/114/EG,
   iii) görs för att uppmärksamma konsumenterna på återförsäljning av äkta varor som ursprungligen sålts av, eller med samtycke från, innehavaren av varumärket,
   iv) görs för att presentera ett lagligt alternativ till varumärkesinnehavarens varor eller tjänster,
   v) görs för att uppnå en parodisk verkan, ett artistiskt uttryck eller ett uttryck för kritik eller för att ge uttryck för en synpunkt.

Första stycket Denna punkt ska bara tillämpas förutsatt att tredje man handlar i enlighet med god affärssed.

2.  Tredje mans användning ska inte anses överensstämma med god affärssed i följande fall:

   a) Om den ger intryck av att det finns ett kommersiellt samband mellan tredje man och innehavaren av varumärket.
   b) Om den drar otillbörlig fördel av eller är till förfång för varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.

2a.  Varumärket ska inte ge innehavaren rätt att förbjuda en tredje part att på skälig grund använda varumärket för icke-kommersiell användning av ett varumärke.

2b.   Varumärket ger inte innehavaren rätt att förbjuda tredje man att i näringsverksamhet använda en äldre rättighet som endast gäller i ett avgränsat geografiskt område om rättigheten erkänns av den ifrågavarande medlemsstatens lagstiftning samt används inom gränserna för det territorium i vilket den är erkänd. [Ändr. 29]

"

15.  I Artikel 13.1 ska orden ”inom gemenskapen” ersättas med ”i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet”. följande:"

”1. Ett EU-varumärke ger inte innehavaren rätt att förbjuda användningen av varumärket för varor som av innehavaren eller med hans eller hennes medgivande har släppts ut på marknaden under varumärket i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.” [Ändr. 30]

"

16.  Följande artikel ska införas :"

”Artikel 13a

Innehavarens yttranderätt avseende ett yngre registrerat varumärke som försvar i mål om varumärkesintrång

1.  I mål om varumärkesintrång ska innehavaren av ett EU-varumärke inte ges rätt att förbjuda användningen av ett yngre registrerat EU-varumärke där det yngre varumärket inte ska förklaras ogiltigt enligt artiklarna 53.3 och 53.4, 54.1 och 54.2 samt 57.2.

2.  I mål om varumärkesintrång ska innehavaren av ett EU-varumärke inte ges rätt att förbjuda användningen av ett yngre registrerat nationellt varumärke där det yngre registrerade nationella varumärket inte ska förklaras ogiltigt enligt artiklarna 8, 9.1 och 9.2 samt 48.3 i direktiv [XXX].

3.  Om innehavaren av ett EU-varumärke inte ges rätt att förbjuda användningen av ett yngre registrerat varumärke enligt punkterna 1 eller 2 ska innehavaren av det yngre registrerade varumärket inte ges rätt att förbjuda användningen av det äldre EU-varumärket i mål om varumärkesintrång.”

"

17.  I artikel 15.1 ska andra stycket ersättas med följande:"

”Med sådant bruk som avses i första stycket likställs

   a) att EU-varumärket brukas i en form som skiljer sig i detaljer vilka inte förändrar märkets särskiljande egenskaper så som det registrerats, oberoende av om varumärket i den form det brukas också är registrerat,
   b) att EU-varumärket i unionen anbringas på varor eller deras emballage endast för exportändamål.”

"

18.  I artikel 16.1 ska inledningsfrasen ersättas med följande:"

”1. Om annat inte följer av artiklarna 17–24 ska ett EU-varumärke som förmögenhetsobjekt i sin helhet och för hela unionsområdet anses som ett nationellt varumärke som registrerats i den medlemsstaten enligt registret över EU-varumärken (nedan kallat registret).”

"

19.  Artikel 17.4 ska utgå.

20.  Artikel 18 ska ersättas med följande:"

”Artikel 18

Överlåtelse av ett varumärke som är registrerat i ett ombuds namn

1.  Om ett EU-varumärke har registrerats för ett ombud eller en företrädare för innehavaren utan dennes tillstånd ska innehavaren ha rätt att begära att registreringen överförs till honom om inte ombudet eller företrädaren visar fog för sitt handlande.

2.  Innehavaren kan ansöka om överlåtelse enligt punkt 1 till följande:

   a) Byrån, i stället för en ansökan om ogiltighetsförklaring på grundval av artikel 53.1 b.
   b) Europeiska unionens varumärkesdomstol som avses i artikel 95, i stället för ett genkäromål om ogiltighetsförklaring på grundval av artikel 100.1.”

"

21.  Artikel 19 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

”2. På begäran av en av parterna ska de rättigheter som avses i punkt 1 eller överföringen av dessa rättigheter bli införda i registret och offentliggöras.”

"

b)  Följande punkt ska läggas till :"

”3. En registrering som gjorts i enlighet med punkt 2 ska tas bort eller ändras på begäran av en av parterna.”

"

22.  I artikel 20 ska följande punkt läggas till:"

”4. En registrering som gjorts i enlighet med punkt 3 ska tas bort eller ändras på begäran av en av parterna.”

"

23.  I artikel 22 ska följande punkt läggas till:"

”6. En registrering som gjorts i enlighet med punkt 5 ska tas bort eller ändras på begäran av en av parterna.”

"

24.  I avdelning II ska följande avsnitt införas:"

”AVSNITT 5

Delegering av befogenheter

Artikel 24a

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163 med angivande av

   a) den sökandes skyldighet att tillhandahålla en översättning eller transkribering enligt artikel 7.2 b av det språk som används i ansökan,
   b) förfarandet för införande av en överlåtelse enligt artikel 17.5 i registret,
   c) förfarande för införande eller överlåtelse av sakrättsligt skydd enligt artikel 19.2 i registret.
   d) förfarande för införande av verkställighet enligt artikel 20.3 i registret.
   e) förfarandet för att inleda ett insolvensförfarande enligt artikel 21.3 i registret,
   f) förfarande för licensgivning eller överlåtelse av en licens enligt artikel 22.5 i registret,
   g) förfarandet för att upphäva eller ändra uppgifterna i registret av ett begränsat sakrättsligt skydd, verkställighet eller en licens enligt artiklarna 19.3, 20.4 och 22.6.”

"

25.  Artikel 25 ska ersättas med följande:"

”Artikel 25

Ingivande av ansökan

En ansökan om ett EU-varumärke ska inges till byrån.”

"

26.  Artikel 26 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska led d ersättas med följande:"

”d) en återgivning av märket som uppfyller kraven i artikel 4 b.”

"

aa)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

”2. För en ansökan om ett EU-varumärke ska betalas ansökningsavgift. Ansökningsavgiften ska vara följande:

   a) Grundavgiften.
   b) Klassavgifterna för klasser utöver en klass som varorna eller tjänsterna tillhör i enlighet med artikel 28.
   c) Om tillämpligt, den granskningsavgift som avses i artikel 38.2.

Sökanden ska lämna betalningsföreläggandet för ansökningsavgiften senast samma dag som han eller hon lämnar sin ansökan.” [Ändr. 31]

"

b)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

”3. Utöver de krav som avses i punkterna 1 och 2 ska en ansökan om ett EU-varumärke följa de formella villkor som har fastställts i enlighet med artikel 35a b. Om det i dessa villkor föreskrivs att varumärket ska återges elektroniskt kan byråns verkställande direktör fastställa denna elektroniska fils format och maximistorlek.”

"

27.  Artikel 27 ska ersättas med följande:"

”Artikel 27

Ansökningsdag

Dagen för inlämnandet av en ansökan om ett europeiskt varumärke EU-varumärke ska vara det datum då dokument som innehåller de uppgifter som anges i artikel 26.1 registreras hos byrån av den sökande, mot lämnande av betalningsföreläggandet för ansökningsavgiften för vilken betalningsföreläggandet ska ha lämnats senast det datumet inom en period av 21 dagar efter ingivandet av ovannämnda dokument.” [Ändr. 32]

"

28.  Artikel 28 ska ersättas med följande:"

”Artikel 28

Beteckning och klassificering av varor och tjänster

1.  De varor och tjänster för vilka det ansöks om registrering ska klassificeras i enlighet med det klassificeringssystem som fastställts genom Niceöverenskommelsen rörande den internationella klassificeringen av varor och tjänster för vilka varumärken gäller av den 15 juni 1957 (nedan kallad Nice-klassificeringen).

2.  Den sökande anger de varor eller tjänster som det ansöks om varumärkesskydd för på ett så klart och precist sätt att de behöriga myndigheterna och de ekonomiska aktörerna redan på grundval härav kan fastställa omfånget av det sökta skyddet. Förteckningen över varor och tjänster ska göra det möjligt att klassificera varje post i en enda klass i Nice-klassificeringen.

3.  För ändamålet med punkt 2 kan de allmänna beteckningar som ingår i klassrubrikerna i Nice-klassificeringen eller andra allmänna termer användas, förutsatt att de följer relevanta standarder för tydlighet och exakthet.

4.  Byrån ska avslå ansökan om den innehåller beteckningar eller begrepp som är oklara eller otydliga, om sökanden inte föreslår en godtagbar formulering inom en tidsperiod som fastställs av byrån.

5.  Användningen av allmänna begrepp, inklusive allmänna beteckningar om klassrubriker i Nice-klassificeringen, ska tolkas som att de innefattar alla varor och tjänster som uttryckligen omfattas av beteckningens eller begreppets bokstavliga betydelse. Användningen av sådana begrepp eller beteckningar ska inte tolkas som ett anspråk på varor och tjänster som inte kan uppfattas på detta sätt.

6.  När sökanden ansöker om registrering för mer än en klass, ska sökanden gruppera varorna och tjänsterna grupperas i enlighet med Nice-klassificeringen, där varje grupp inleds med numret på den klass i den klassifikationen som den gruppen av varor eller tjänster tillhör och presenteras presentera dem enligt den klassificeringsordningen. [Ändr. 33]

7.  Klassificeringen av varor och tjänster används uteslutande för administrativa ändamål. Varor och tjänster ska inte anses vara lika varandra på grund av att de förekommer i samma klass enligt Niceklassificeringen och varor och tjänster ska inte anses skilja sig från varandra på grund av att de klassificeras i olika klasser i Nice-klassificeringen.

8.  Innehavare av EU-varumärken som lämnat in ansökan före den 22 juni 2012 och som bara registreras i fråga om hela rubriken i en Nice-klassificering, kan förklara att deras avsikt den dag då ansökningen gjordes hade varit att söka skydd för varor eller tjänster utöver det som i bokstavlig mening omfattas av klassrubriken, under förutsättning att de varor eller tjänster som avses ingår i den alfabetiska förteckningen för den klass av upplagan av Nice-klassificeringen som gäller den dag då ansökan lämnades in. [Ändr. 34]

Deklarationen ska inges till byrån inom fyra sex månader från det att denna förordning trätt i kraft, och ska på ett klart, tydligt och specifikt sätt ange vilka andra varor och tjänster som omfattas än de som bokstavligen omfattas av beteckningarna i en klassrubrik, vilka ursprungligen omfattades av innehavarens avsikt. Byrån ska vidta lämpliga åtgärder för att ändra registret i enlighet därmed. Denna möjlighet påverkar inte tillämpningen av artiklarna 15, 42.2, 51.1 a och 57.2. [Ändr. 35]

EU-varumärken för vilka ingen deklaration lämnas in inom den tidsperiod som anges i andra stycket ska, räknat från utgången av den perioden, utsträckas till att bara omfatta varor eller tjänster som bokstavligen omfattas av de beteckningar som ingår i den relevanta klassrubriken.

8a.  Om registret ändras får de exklusiva rättigheter ett EU-varumärke ger enligt artikel 9 inte hindra tredje man från att fortsätta använda varumärket i samband med varor och tjänster om och i den mån

   a) användningen av varumärket för dessa varor eller tjänster påbörjades innan registret ändrades, och
   b) användningen av varumärket i samband med dessa varor eller tjänster inte utgjorde ett intrång i innehavarens rättigheter på grundval av den bokstavliga betydelsen av registreringen av varorna och tjänsterna i registret vid den tidpunkten.

Dessutom får ändringen av förteckningen över varor eller tjänster som förts in i registret inte ge innehavaren av EU-varumärket rätt att motsätta sig eller ansöka om att ogiltigförklara ett yngre varumärke om och i den mån

   a) det yngre varumärket antingen användes, eller en ansökan om att registrera varumärket hade gjorts, för varor eller tjänster innan registret ändrades, och
   b) användningen av varumärket i samband med dessa varor eller tjänster inte utgjorde ett intrång i, eller inte skulle ha utgjort ett intrång i, innehavarens rättigheter på grundval av den bokstavliga betydelsen av registreringen av varorna och tjänsterna i registret vid den tidpunkten." [Ändr. 36]

"

29.  I artikel 29.5 ska följande mening läggas till:"

”Vid behov ska byråns verkställande direktör anmoda kommissionen att överväga att undersöka om en stat enligt vad som avses i första meningen godkänner sådan ömsesidig behandling.” [Ändr. 37]

"

30.  Artikel 30 ska ersättas med följande:"

”Artikel 30

Yrkande om prioritet

1.  Yrkande om prioritet ska lämnas tillsammans med ansökan om europeiskt patent EU-varumärke och ska omfatta datum, antal och land i vilket den tidigare ansökan gjordes. Den sökande ska inom tre månader från ansökningsdagen lämna in en kopia av den tidigare ansökan. Om den tidigare ansökan är en ansökan om ett EU-varumärke, ska byrån på eget initiativ foga en kopia av den tidigare ansökan till akten. [Ändr. 38]

2.  Byråns verkställande direktör får bestämma att ytterligare information och dokumentation som ska lämnas av den sökande som stöd för att yttrandet om prioritet kan bestå av mindre än vad som krävs enligt de bestämmelser som antagits i enlighet med artikel 35a d, under förutsättning att byrån kan få den information som behövs från andra källor.”

"

31.  Artikel 33 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska följande mening läggas till:"

”Yttrandet om prioritet ska lämnas in tillsammans med ansökan om europeiskt varumärke.”

"

b)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

”2. En sökande som önskar yrka prioritet i enlighet med punkt 1 ska lämna bevis på att varor eller tjänster förevisats under det varumärke för vilket ansökan gjorts.”

"

32.  I artikel 34 ska punkt 3 ersättas med följande:"

”3. Företräde för ett EU-varumärke kan inte längre åberopas, om det äldre varumärket, som företrädesanspråket hänför sig till, har förklarats vara upphävt eller ogiltigt. Om det äldre varumärket är upphävt ska företrädet upphöra under förutsättning att upphävandet får verkan före EU-varumärkets ansökningsdatum eller prioritetsdatum.”

"

33.  I avdelning III ska följande avsnitt införas:"

”AVSNITT 5

Delegering av befogenheter

Artikel 35a

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163 med angivande av

   a) sätt och villkor för ingivande av en ansökan om ett EU-varumärke till byrån i enlighet med artikel 25,
   b) de uppgifter om det formella innehållet i ansökan om ett europeiskt varumärke EU-varumärke som avses i artikel 26.1, typ av avgifter som ska betalas för den ansökan som avses i artikel 26.2, inklusive antalet klasser av varor och tjänster som omfattas av dessa avgifter och de formella kraven krav för ansökan som avses i artikel 26.3, [Ändr. 39]
   c) förfarandena för att fastställa ömsesidighet i enlighet med artikel 29.5,
   d) förfarandet och reglerna om information och dokumentation för att åberopa prioritet för en tidigare ansökan i enlighet med artikel 30,
   e) förfarandet och reglerna om bevismaterial för att åberopa en utställningsprioritet i enlighet med artikel 33.1,
   f) förfarandet för yrkande om företräde på grund av ett nationellt varumärke i enlighet med artiklarna 34.1 och 35.1.”

"

34.  I artikel 36.1 ska led b ersättas med följande:"

”b) ansökan om ett EU-varumärke uppfyller de krav som fastställs i denna förordning och de formella krav som avses i artikel 26.3.”

"

35.  Artikel 37.2 ska utgå.

36.  I avdelning IV ska avsnitt 2 utgå.

37.  Artikel 39 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. Om en ansökan om ett EU-varumärke uppfyller föreskrivna krav ska ansökan offentliggöras för ändamålet med artikel 42 om den inte har avslagits enligt artikel 37. Offentliggörandet av ansökan ska inte påverka information som redan gjorts tillgänglig för allmänheten på annat sätt i enlighet med denna förordning eller med delegerade akter som antagits i enlighet med denna förordning.”

"

b)  Följande punkt ska läggas till :"

”3. Byrån ska korrigera eventuella fel eller misstag vid offentliggörandet av ansökan.”

"

38.  Artikel 40 ska ersättas med följande:"

”Artikel 40

Anmärkningar från tredje man

1.  Fysiska eller juridiska personer och sammanslutningar som företräder tillverkare, producenter, tjänsteproducenter, näringsidkare och konsumenter kan till byrån ge in skriftliga anmärkningar och i dem ange skälen till att byrån på eget initiativ ska vägra registrering av varumärket, särskilt på grund av bestämmelserna i artiklarna 5 och 7.

De ska inte betraktas som parter i förfarandet vid byrån.

2.  Anmärkningar från tredje man ska lämnas innan invändningsperioden löper ut eller, om en invändning mot varumärket har registrerats, innan ett slutligt beslut om invändningen fattas.

3.  Det inlämnande som avses i punkt 1 ska inte påverka byråns rätt att igen inleda en prövning av de absoluta registreringshindren på eget initiativ innan registrering skett, när så är lämpligt.

4.  Anmärkningarna i punkt 1 ska meddelas sökanden som får yttra sig över dem.”

"

39.  I artikel 41 ska punkt 3 ersättas med följande:"

”3. En invändning ska framställas skriftligen och ska närmare ange vilka grunder som åberopas. Den ska inte anses som vederbörligen framställd förrän invändningsavgiften har betalats.

4.  Den som framställer en invändning får lägga fram fakta, bevisning och argument till stöd för sin talan inom den tid som byrån fastställer.”

"

40.  I Artikel 42.2 ska i första meningen, frasen ”under en tid av fem år före dagen för offentliggörandet” ersättas med ”under en tid av fem år före ansökningsdagen eller prioritetsdagen”. följande:"

”2. På begäran av sökanden ska en innehavare av ett äldre EU-varumärke vilken gjort en invändning, lägga fram bevis för att det äldre EU-varumärket under en tid av fem år före ansökningsdagen eller prioritetsdagen för ansökan om EU-varumärke verkligen har använts inom unionen för de varor eller tjänster för vilka det är registrerat och som läggs till stöd för invändningen, eller för att det finns skälig grund för att det inte använts, förutsatt att det äldre EU-varumärket vid denna tidpunkt har varit registrerat i minst fem år. I avsaknad av sådan bevisning ska invändningen avslås. Om det äldre EU-varumärket endast har använts för en del av de varor eller tjänster för vilka det registrerats, ska det vid prövning av invändningen anses vara registrerat endast för denna del av varorna eller tjänsterna.” [Ändr. 40]

"

41.  Artikel 44 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 2 b ska ersättas med följande:"

”b) Innan dagen för inlämnandet av en ansökan som avses i artikel 27 har godkänts av byrån och under den invändningsperiod som föreskrivs i artikel 41.1.”

"

b)  Punkt 3 ska utgå.

42.  Artikel 45 ska ersättas med följande:"

”Artikel 45

Registrering

1.  Om en ansökan är i överensstämmelse med bestämmelserna i denna förordning och någon invändning inte har framställts inom den tid som anges i artikel 41.1, eller om en invändning har avslagits genom ett slutligt beslut, ska varumärket registreras som ett EU-varumärke. Registreringen ska offentliggöras.

2.  Byrån ska utfärda ett registreringsbevis. Registreringsbeviset kan utfärdas på elektronisk väg.

3.  Innehavaren av ett registrerat EU-varumärke ska ha rätt att i samband med varor och tjänster som omfattas av registreringen använda en symbol alldeles intill varumärket som visar att varumärket är registrerat i unionen endast så länge registreringen är i kraft. Den exakta utformningen av denna symbol ska beslutas av byråns verkställande direktör.

4.  Den registrerade varumärkessymbolen får inte användas av någon annan person än innehavaren av märket eller utan innehavarens medgivande. Varumärkesinnehavaren får inte använda varumärkessymbolen innan märket är registrerat eller efter varumärkets upphävande, ogiltighetsförklaring, utgång eller avstående från varumärket.”

"

43.  I avdelning IV ska följande avsnitt införas:"

”AVSNITT 7

Delegering av befogenheter

Artikel 45a

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163 med angivande av

   a) förfarandet för bedömning av överensstämmelse med kraven för fastställelse av ansökningsdag som avses i artikel 36.1 a och de formella krav som avses i artikel 26.3 och förfarandet för kontroll av betalning av de klassavgifter som avses i artikel 36.1 c,
   b) förfarandet för prövning av de absoluta registreringshinder som avses i artikel 37,
   c) närmare uppgifter som offentliggörandet av ansökan som avses i artikel 39.1 ska innehålla,
   d) förfarandet för att korrigera misstag och fel vid offentliggöranden av EU-varumärkesansökningar som avses i artikel 39.3,
   e) förfarandet för tredje mans ingivande av anmärkningar enligt artikel 40,
   f) närmare uppgifter om förfarandet för ingivande och prövning av en invändning som anges i artiklarna 41 och 42,
   g) förfaranden för ändring av en ansökan i enlighet med artikel 43.2 och delning av ansökan enligt artikel 44,
   h) de uppgifter som ska föras in i registret när ett EU-varumärke registreras och de närmare villkoren för offentliggörande av den registrering som avses i artikel 45.1, innehåll och form för utfärdande av registreringsbevis som avses i artikel 45.2.”

"

43a.  I artikel 47 ska följande punkt införas:"

”1a. Den avgift som ska betalas för förnyelse av ett EU-varumärke ska vara följande:

   a) En grundavgift.
   b) Klassavgifterna för klasser utöver en klass för vilken ansökan om förnyelse gäller.
   c) Om tillämpligt, tilläggsavgiften för försenad betalning av förnyelseavgiften eller försenat inlämnande av ansökan om förnyelse enligt punkt 3.” [Ändr. 41]

"

44.  I artikel 49 ska punkt 3 utgå.

45.  Följande artikel ska införas :"

”Artikel 49a

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163 med angivande av

   a) förfarandena förfarandet för förnyelse av det europeiska varumärket enligt artikel 47, däribland typ av avgifter som ska betalas, [Ändr. 42]
   b) förfarandet i samband med ändring av registreringen av ett EU-varumärke som avses i artikel 48.2,
   c) förfarandet i samband med delning av ett EU-varumärke som avses i artikel 49.”

"

46.  I artikel 50 ska punkterna 2 och 3 ersättas med följande:"

”2. Ett avstående ska skriftligen meddelas byrån av varumärkets innehavare. Det ska inte ha rättsverkan förrän det har införts i registret. Giltigheten för ett avstående av ett europeiskt varumärke EU-varumärke som deklareras till byrån efter inlämning av en ansökan om upphävande eller om ogiltighetsförklaring av detta varumärke enligt artikel 56.1 ska bara gälla efter slutgiltig avvisning eller återkallande av ansökan om upphävande eller om ogiltighetsförklaring. [Ändr. 43]

3.  Ett avstående ska införas i registret endast med samtycke från den vilkens rätt har antecknats i registret. Om en licens har registrerats ska avståendet införas i registret endast om innehavaren av varumärket visar att han eller hon har underrättat licenstagaren om sin avsikt att avstå. Avståendet ska införas efter utgången av den en tidsfrist som anges i enlighet med artikel 57a led a på tre månader räknat från den dag då varumärkesinnehavaren förvissat byrån om att han eller hon har underrättat licenstagaren om sin avsikt att avstå.[Ändr. 44]

"

47.  I artikel 53.1 ska följande stycke läggas till:"

”De krav som avses i punkterna a, b och c i första stycket ska vara uppfyllda på dagen för ansökan eller prioritetsdatum för EU-varumärket.”

"

48.  Punkterna 1 och 2 i artikel 54.1 och 54.2 54 ska orden ”eller” och ”eller motsätta sig användning av det yngre varumärket” utgå. ersättas med följande:"

”1. Om en innehavare av ett EU-varumärke under en sammanhängande femårsperiod förhållit sig passiv till att ett yngre EU-varumärke använts i unionen, och om han eller hon varit medveten om denna användning, ska han eller hon inte längre ha rätt att på grundval av det äldre varumärket ansöka om ogiltighetsförklaring av det yngre varumärket [...] för de varor eller tjänster för vilka det yngre varumärket har använts, om inte ansökan om registrering av det yngre EU-varumärket gjorts i ond tro.

2.  Om en innehavare av ett sådant äldre nationellt varumärke som avses i artikel 8.2 eller av ett sådant äldre tecken som avses i artikel 8.4 under en sammanhängande femårsperiod har förhållit sig passiv till att ett yngre EU-varumärke använts i den medlemsstat där det äldre varumärket eller tecknet åtnjuter skydd, och om han eller hon varit medveten om denna användning, ska han eller hon inte längre ha rätt att på grundval av det äldre varumärket eller tecknet ansöka om ogiltighetsförklaring av det yngre varumärket [...] för de varor eller tjänster för vilka det yngre varumärket har använts, om inte ansökan om registrering av det yngre EU-varumärket gjorts i ond tro.” [Ändr. 45]

"

49.  Artikel 56 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1, led c ska ”den berörda medlemsstatens lagstiftning” ersättas med ”unionens eller den berörda medlemsstatens lagstiftning.”

b)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

”3. En ansökan om upphävande eller om ogiltighetsförklaring ska avvisas om ett mål mellan samma parter om samma sak har prövats av antingen byrån eller av Europeiska unionens varumärkesdomstol som avses i artikel 95 och byråns eller domstolens beslut i målet har vunnit laga kraft.”

"

50.  I artikel 57.2 andra meningen ska ”offentliggörs” ersättas med ”ingavs eller på prioritetsdagen för det europeiska varumärket”. följande:"

”2. På begäran av innehavaren av ett EU-varumärke ska en innehavare av ett äldre EU-varumärke vilken är part i ogiltighetsförfarandet, lägga fram bevis för att det äldre EU-varumärket under en tid av fem år före dagen för ansökan om ogiltighetsförklaring verkligen har använts inom unionen för de varor eller tjänster för vilka det är registrerat och som läggs till stöd för ansökan om ogiltighet, eller för att det finns skälig grund för att det inte använts, förutsatt att det äldre EU-varumärket vid denna tidpunkt har varit registrerat i minst fem år. Om det äldre EU-varumärket den dag ansökan om EU-varumärke ingavs eller på prioritetsdagen har varit registrerat i minst fem år, ska innehavaren av det äldre EU-varumärket dessutom lägga fram bevis för att de förutsättningar som anges i artikel 42.2 var uppfyllda vid denna tidpunkt. I avsaknad av sådan bevisning ska ansökan om ogiltighetsförklaring avslås. Om det äldre EU-varumärket endast har använts för en del av de varor eller tjänster för vilka det är registrerat, ska det vid prövning av ansökan om ogiltighetsförklaring anses vara registrerat endast för denna del av varorna eller tjänsterna.” [Ändr. 46]

"

51.  I avdelning VI ska följande avsnitt införas:"

”AVSNITT 6

Delegering av befogenheter

Artikel 57a

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163 med angivande av

   a) förfarandet i samband med ett avstående av ett EU-varumärke som anges i artikel 50, inklusive den period som avses i punkt 3 i samma artikel, [Ändr. 47]
   b) förfarandena i samband med upphävande och ogiltighetsförklaring av ett EU-varumärke som avses i artiklarna 56 och 57.”

"

52.  Artikel 58.1 ska ersättas med följande:"

”1. Ett beslut får överklagas av byråns beslutsfattande instanser som anges i artikel 130 a–d. Både tidsfristen för överklagan som föreskrivs i artikel 60 och inlämnande av överklagan ska ha suspensiv verkan.”

"

53.  Artikel 62 ska utgå.

54.  Artikel 64.3 ska ersättas med följande:"

”3. Beslut av överklagandenämnden vinner inte laga kraft förrän efter utgången av den tidsfrist som anges i artikel 65.5 eller, om talan har väckts inför tribunalen inom denna tidsfrist, från dagen då sådan talan avvisats eller om eventuella överklaganden inges till domstolen av tribunalens beslut.”

"

55.  Artikel 65 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. Beslut av överklagandenämnden får överklagas till tribunalen.”

"

b)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

”3. Tribunalen ska vara behörig att undanröja eller ändra ett överklagat beslut.”

"

c)  Punkterna 5 och 6 ska ersättas med följande:"

”5. Talan ska väckas hos tribunalen inom två månader från det att överklagandenämnden meddelat beslutet.

6.  Byrån ska vidta de åtgärder som krävs för att följa tribunalens dom eller, vid överklagan av denna dom, domstolen.”

"

56.  Följande artikel ska införas :"

”Artikel 65a

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163 med angivande av

   a) överklagandets formella innehåll som avses i artikel 60 och förfarandet för att lämna in och pröva ett överklagande, [Ändr. 48]
   b) formellt innehåll i och utformning av överklagandenämndens beslut som avses i artikel 64, [Ändr. 49]
   c) återbetalning av de överklagandeavgifter som avses i artikel 60.”

"

57.  Rubriken på avdelning VIII ska ersättas med följande:"

”SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM EUROPEISKA KOLLEKTIVMÄRKEN OCH KVALITETSMÄRKEN”

"

58.  Mellan rubriken för avdelning VIII och artikel 66 ska följande rubrik införas:"

”AVSNITT 1

EU-kollektivmärken”

"

59.  I artikel 66 ska punkt 3 ersättas med följande:"

”3. Avdelningarna I–VII och IX–XIV ska tillämpas på EU-kollektivmärken, om inte annat föreskrivs i detta avsnitt.”

"

60.  I artikel 67.1 ska orden ”inom viss tid” ersättas med ”inom den tidsfrist som fastställts i enlighet med artikel 74a”. följande:"

”1. Den som ansöker om ett EU-kollektivmärke ska inge bestämmelser för varumärkets användning inom en period av två månader efter ansökningsdagen.” [Ändr. 50]

"

61.  Artikel 69 ska ersättas med följande:"

”Artikel 69

Anmärkningar från tredje man

Om skriftliga anmärkningar på ett EU-kollektivmärke lämnas till byrån i enlighet med artikel 40, kan dessa skriftliga anmärkningar också baseras på den särskilda grund enligt vilken ansökan om ett EU-kollektivmärke i enlighet med artikel 68 bör avslås.”

"

61a.  Artikel 71.3 ska ersättas med följande:"

”3. Skriftliga anmärkningar enligt artikel 69 får också ges in med avseende på ändrade bestämmelser för bruk.” [Ändr. 51]

"

62.  Följande artikel ska införas :"

”Artikel 74a

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163 med angivande av den tidsperiod som avses i artikel 67.1 för inlämnande av av det formella innehållet i bestämmelserna för användningen av det europeiska kollektivmärkets användning till byrån och innehållet i dessa förordningar kollektivmärket enligt vad som anges i artikel 67.2.” [Ändr. 52]

"

63.  I bilaga VIII ska följande avsnitt läggas till :"

”AVSNITT 2

Europeiska kvalitetsmärken

Artikel 74b

Europeiska kvalitetsmärken

1.  Med ett europeiskt kvalitetsmärke avses ett EU-varumärke som vid ansökan om registrering av märket betecknas som sådant och som är ägnat att särskilja varor eller tjänster som kvalitetsmärkts av innehavaren av märket vad gäller geografiskt ursprung, material, tillverkningssätt för varor eller utförande av tjänster, kvalitet, tillförlitlighet eller andra egenskaper som rör varor och tjänster som inte är kvalitetsmärkta på detta sätt.

2.  Varje juridisk person, inklusive offentligrättsliga institutioner, myndigheter och organ, kan ansöka om europeiska kvalitetsmärken under förutsättning att

   a) den juridiska personen inte bedriver affärsverksamhet som inbegriper leverans av varor eller tjänster av den typ som kvalitetsmärkts,
   b) den juridiska personen är behörig att kvalitetsmärka de varor eller tjänster för vilka märket ska registreras.

3.  Som ett undantag från artikel 7.1 c får tecken eller uppgifter som kan användas i näringsverksamhet för att beteckna geografiskt ursprung för varor eller tjänster utgöra europeiska kvalitetsmärken enligt punkt 1. Ett kvalitetsmärke ger inte innehavaren rätt att förbjuda tredje man att använda sådana tecken eller uppgifter i näringsverksamhet, förutsatt att de används i enlighet med god affärssed. Ett kvalitetsmärke får inte åberopas mot en tredje man som har rätt att använda ett geografiskt namn.

4.  Avdelningarna I–VII och IX–XIV ska tillämpas på europeiska kvalitetsmärken, om inte annat föreskrivs i detta avsnitt.”

"

Artikel 74c

Bestämmelser för användning av varumärket

1.  Den som ansöker om ett europeiskt kvalitetsmärke ska inge bestämmelser för användningen av kvalitetsmärket inom den tidsfrist som fastställts i enlighet med artikel 74k en period av två månader efter ansökningsdagen. [Ändr. 53]

2.  I bestämmelserna för användningen ska anges vilka personer som har rätt att använda varumärket, de egenskaper som ska kvalitetsmärkas, hur det attesterande organet ska undersöka dessa egenskaper och övervaka användningen av märket samt villkoren för märkets användning, däribland påföljderna.

Artikel 74d

Avslag på ansökan

1.  Förutom de grunder för avslag på ansökan om ett EU-varumärke som anges i artiklarna 36 och 37, ska en ansökan om ett europeiskt kvalitetsmärke avslås om den inte uppfyller villkoren i artiklarna 74b och 74c, eller om bestämmelserna för användningen strider mot allmän ordning eller moral.

2.  Ansökan om ett europeiskt kvalitetsmärke ska också avslås om det kan antas att allmänheten kan vilseledas i fråga om märkets karaktär eller innebörd, särskilt om det kan uppfattas som något annat än ett kvalitetsmärke.

3.  En ansökan ska inte avslås om sökanden genom att ändra bestämmelserna för användningen uppfyller kraven i punkterna 1 och 2.

Artikel 74e

Anmärkningar från tredje man

Om skriftliga anmärkningar om ett europeiskt kollektivmärke lämnas till byrån i enlighet med artikel 40, kan dessa skriftliga anmärkningar också baseras på den särskilda grund enligt vilken ansökan om ett europeiskt kollektivmärke i enlighet med artikel 74d bör avslås.

Artikel 74f

Ändring av bestämmelserna för användning av varumärket

1.  Innehavaren av ett europeiskt kvalitetsmärke ska till byrån överlämna de bestämmelser för bruk som har ändrats.

2.  En ändring ska inte införas i registret om inte de ändrade bestämmelserna för bruk uppfyller villkoren i artikel 74c eller om den innebär att en av grunderna för avslag i artikel 74d är uppfylld.

3.  Skriftliga anmärkningar enligt artikel 74e ska tillämpas får också ges in med avseende på ändringar i bestämmelserna för bruk. [Ändr. 54]

4.  Vid tillämpning av denna förordning ska ändringar i bestämmelserna för bruk gälla först från den dag ändringen införts i registret.

Artikel 74g

Överlåtelse

Genom undantag från artikel 17.1 får ett europeiskt kvalitetsmärke bara överlåtas till en juridisk person som uppfyller kraven i artikel 74b 2.

Artikel 74h

Talan om varumärkesintrång

1.  Bara innehavaren av ett europeiskt kvalitetsmärke eller någon som har bemyndigats av denne ska ha rätt att väcka talan om intrång.

2.  Om någon som har rätt att använda ett europeiskt kvalitetsmärke har lidit skada på grund av olovligt bruk av varumärket, får innehavaren av detta varumärke kräva skadestånd på deras vägnar.

Artikel 74i

Grunder för upphävande

Förutom de grunder för upphävande som anges i artikel 51 ska, efter ansökan till byrån eller på grundval av ett genkäromål i mål om varumärkesintrång, de rättigheter som tillhör en innehavare av ett europeiskt kvalitetsmärke förklaras upphävda om något av följande villkor är uppfyllt:

a)  Innehavaren uppfyller inte längre kraven i artikel 74b 2.

b)  Innehavaren vidtar inte rimliga åtgärder för att förhindra att varumärket används på ett sätt som inte är förenligt med de villkor för bruk som anges i bestämmelserna för bruk och de ändringar som i förekommande fall har införts i registret.

c)  Innehavaren har använt varumärket på ett sådant sätt att allmänheten skulle kunna vilseledas enligt artikel 74d 2.

d)  En ändring i bestämmelserna för bruk har införts i registret i strid med artikel 74f 2 om inte innehavaren av märket genom en ytterligare ändring av bestämmelserna för bruk uppfyller kraven i denna artikel.

Artikel 74j

Ogiltighetsgrunder

Förutom de ogiltighetsgrunder som anges i artiklarna 52 och 53 ska, efter ansökan till byrån eller på grundval av ett genkäromål i mål om varumärkesintrång, ett europeiskt kvalitetsmärke som registrerats i strid med bestämmelserna i artikel 74d förklaras ogiltigt, om inte innehavaren av märket genom en ytterligare ändring av bestämmelserna för bruk uppfyller kraven i artikel 74d.

Artikel 74k

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163 med angivande av den tidsperiod som avses i artikel 74c 1 för inlämnande av det formella innehållet i bestämmelserna för användningen av det europeiska kvalitetsmärkets användning till byrån och innehållet i dessa bestämmelser kvalitetsmärket enligt vad som anges i artikel 74c.2.” [Ändr. 55]

64.  Artikel 75 ska ersättas med följande:"

”Artikel 75

Beslutsformer och meddelanden från byrån

1.  Byråns beslut ska innehålla beslutets grunder. Beslut får endast grunda sig på omständigheter eller bevis som parterna har haft tillfälle att yttra sig över.

2.  Alla beslut, meddelanden eller tillkännagivanden från byrån ska ange byråns enhet eller avdelning, samt namnet eller namnen på den ansvariga tjänstemannen eller de ansvariga tjänstemännen. De ska antingen undertecknas av den ansvariga tjänstemannen eller de ansvariga tjänstemännen eller vara försedda med byråns tryckta eller stämplade sigill. Den verkställande direktören får fastställa att andra metoder för att identifiera byråns enhet eller avdelning och namnet på den ansvariga tjänstemannen eller de ansvariga tjänstemännen eller en annan identifiering än ett sigill används där beslut, meddelanden eller tillkännagivanden från byrån överförs per fax eller annat tekniskt kommunikationsmedel.”

"

65.  I artikel 76.1 ska följande mening läggas till:"

”I ogiltighetsförfaranden enligt artikel 52 ska byrån begränsa sin granskning till de grunder och argument som parterna lämnat.”

"

66.  I artikel 78 ska följande punkt läggas till:"

”5. Byråns verkställande direktör ska bestämma de belopp och förskott som ska betalas enligt bestämmelserna om kostnader för bevisupptagning som antagits enligt artikel 93a b.”

"

67.  Artikel 79 ska ersättas med följande:"

”Artikel 79

Underrättelse

1.  Byrån ska till samtliga berörda på eget initiativ underrätta alla beslut och kallelser och om de förelägganden, från vilka en tidsfrist ska räknas, samt om de underrättelser om vilka de berörda ska underrättas enligt andra bestämmelser i denna förordning eller delegerade akter som antagits till följd av denna förordning, eller enligt beslut av byråns direktör.

2.  Den verkställande direktören ska avgöra vilka andra handlingar än beslut som omfattas av en tidsgräns för överklagande och kallelser som ska delges genom rekommenderat brev med mottagningsbevis.

3.  Delgivning får ske på elektronisk väg på det sätt som den verkställande direktören anger.

4.  Om delgivning ska ske genom kungörelse ska den verkställande direktören bestämma hur offentliggörandet ska ske och bestämma början av den period på en månad efter vilken dokumentet ska anses ha delgivits.”

"

68.  Följande artiklar ska införas:"

”Artikel 79a

Meddelande om förlust av rättigheter

Om byrån anser att denna förordning eller de delegerade akter som antagits i enlighet med denna förordning medför en förlust av eventuella rättigheter, utan att något beslut har fattats, ska den meddela detta till den berörda personen i enlighet med artikel 79. Den senare kan begära att ett beslut fattas i frågan. Byrån ska anta ett sådant beslut när den inte delar sökandens åsikt, i annat fall ska byrån ompröva sitt konstaterande och underrätta sökanden om detta.

Artikel 79b

Meddelanden till byrån

Meddelanden till byrån får göras på elektronisk väg. Verkställande direktören ska fastställa den omfattning och de tekniska villkor på vilka dessa meddelanden kan lämnas in elektroniskt.

Artikel 79c

Tidsfrister

1.  Tidsfrister ska fastställas som hela år, månader, veckor eller dagar. Beräkningen av tidsfrister och tidsfristernas längd ska omfattas av de bestämmelser som antas i enlighet med artikel 93a f. ska börja dagen efter den dag då den relevanta händelsen inträffade. [Ändr. 56]

2.  Byråns verkställande direktör ska före början av varje kalenderår fastställa de dagar då byrån inte är öppet för mottagande av handlingar eller på vilka reguljärpost inte delas ut på den ort där byrån har sitt säte.

3.  Den verkställande direktören ska fastställa avbrottsperiodens varaktighet i fall av ett allmänt avbrott i postgången i den medlemsstat där byrån har sitt säte eller i fråga om ett faktiskt avbrott i byråns anslutning till tillåtna elektroniska kommunikationsmedel.

4.  Om oförutsedda händelser, som en naturkatastrof eller en strejk, avbryter eller stör den normala kommunikationen från parterna till byrån eller tvärtom, får byråns ordförande besluta att, för de parter som är bosatta eller har sina registrerade kontor i den berörda staten eller som har utsett en företrädare med verksamhetsort i den berörda staten, ska alla tidsfrister som annars skulle löpa ut den dag eller efter den dag då en sådan händelse inträffade på hans beslut förlängas till ett datum som fastställs av honom. När detta datum fastställs ska han bedöma att denna oförutsedda händelse upphör att gälla. Om händelsen berör byråns säte ska det av ordförandens beslut framgå att det berör samtliga involverade parter.

Artikel 79d

Korrigering av fel och uppenbara förbiseenden

Byrån ska korrigera språkliga fel, skrivfel och uppenbara brister i byråns beslut eller tekniska fel som kan hänföras till byrån vid registrering av varumärket eller vid offentliggörande av dess registrering. Byrån ska föra protokoll över sådana korrigeringar. [Ändr. 57]

"

69.  Artikel 80 ska ändras på följande sätt:

a)  I Punkt 1 första meningen ska frasen ”beslut som är behäftat med ett uppenbart handläggningsfel” ersättas med ”beslut som är behäftat med ett uppenbart fel”.följande:"

”1. Om byrån har fört in en uppgift i registret eller fattat ett beslut som är behäftat med ett uppenbart fel som byrån har gjort, ska byrån se till att den införda uppgiften tas bort eller att beslutet återkallas. Om det bara finns en part i ärendet och införandet eller beslutet gör intrång i denna parts rätt, ska borttagande eller återkallande ske även om felaktigheten inte var uppenbar för parten.” [Ändr. 58]

"

b)  I Punkt 2 ska den andra meningen ersättas med följande:"

2. Det borttagande eller det återkallande som avses i punkt 1 ska, självmant eller på begäran av en av parterna i ärendet, beslutas av den avdelning som förde in uppgiften eller fattade beslutet. Borttagande av en uppgift i registret eller återkallande av beslutet ska ske inom ett år från den dag då uppgiften infördes i registret eller beslutet fattades, sedan parterna i ärendet och de eventuella innehavare av rätten till det aktuella europeiska varumärket EU-varumärket som är registrerade har hörts. Byrån ska föra protokoll över sådana borttaganden eller återkallanden. [Ändr. 59]

"

c)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

”3. Denna artikel ska inte inverka på parternas möjlighet att överklaga enligt artiklarna 58 och 65 eller möjligheten att rätta till fel och uppenbara förbiseenden enligt artikel 79d. Om ett överklagande har ingivits mot ett av byrån fattat beslut som innehåller ett fel, förlorar överklagandet sitt syfte efter det att byrån upphävt sitt beslut enligt punkt 1 i denna artikel.”

"

70.  Artikel 82 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

”2. Denna artikel ska inte gälla för de tidsfrister som fastställs i artiklarna 29.1, 33.1, 36.2, 41.1 och 41.3, 47.3, 60, 65.5, 81, 112, eller de som föreskrivs i punkt 1 i denna artikel eller den tidsfrist för anspråk på företräde i enlighet med artikel 34 efter det att ansökan har ingetts.”

"

b)  Punkt 4 ska ersättas med följande:"

”4. Om byrån bifaller begäran ska följderna av att tidsfristen inte iakttagits inte anses ha inträffat. Om ett beslut har fattats mellan utgången av den tidsfrist som inte iakttagits och en ansökan om fortsatt behandling, ska den enhet som är behörig att fatta beslut på grund av underlåtenheten se över beslutet och, om slutförandet av själva underlåtenheten är tillräckligt, fatta ett annat beslut. Om det ursprungliga beslutet inte ska ändras, ska det bekräftas skriftligen.”

"

71.  Följande artikel ska införas :"

”Artikel 82a

Avbrott i behandlingen

1.  När behandlingen avbryts eller återupptas ska Förhandlingar vid byrån uppfylla de krav som anges i artikel 93a h.ska avbrytas i följande fall:

   a) I händelse av dödsfall eller förlust av den rättsliga handlingsförmågan för sökanden eller innehavare av ett EU-varumärke eller för den person som bemyndigats enligt nationell lag att agera för dennes räkning. I den utsträckning som ovanstående händelser inte påverkar behörigheten för en sådan företrädare som utsetts enligt artikel 93, ska förhandlingar avbrytas endast på anmodan av en sådan företrädare.
   b) I händelse av att sökanden eller innehavaren av ett EU-varumärke, som ett resultat av någon aktion som vidtagits mot dennes egendom, av juridiska skäl förhindras att fortsätta förhandlingarna inför byrån.
   c) I händelse av dödsfall eller förlust av den rättsliga handlingsförmågan för företrädaren för en sökande eller innehavare av ett EU-varumärke eller om denne av juridiska skäl, som härrör från aktioner som vidtagits mot dennes egendom, förhindras att fortsätta förhandlingarna inför byrån.

2.  Då byrån, i sådana fall som avses i punkt 1 a och 1 b, har informerats om identiteten på den person som bemyndigats att fortsätta förhandlingarna inför byrån, ska byrån meddela denne person och alla berörda tredje parter att förhandlingarna ska återupptas från det datum som fastställs av byrån.

3.  I sådana fall som avses i punkt 1 c ska förhandlingarna återupptas när byrån har informerats om utnämnandet av en ny företrädare för sökanden eller när byrån har delgett de andra parterna meddelandet om utnämnandet av den nya företrädaren för innehavaren av EU-varumärket. Om byrån tre månader efter avbrytandet av förhandlingarna inte har informerats om utnämnandet av en ny företrädare ska byrån meddela sökanden eller innehavaren av EU-varumärket

   a) då artikel 92.2 är tillämplig, att ansökan om EU-varumärke kommer att betraktas som återkallad om informationen inte inlämnas inom två månader efter det att detta meddelande har delgetts, eller  
   b) då artikel 92.2 inte är tillämplig, att förhandlingarna kommer att återupptas med sökanden eller innehavaren av EU-varumärket från och med det datum då detta meddelande har delgetts.

4.  Andra tidsgränser än de tidsfrister för betalning av förnyelseavgifter som gäller för sökanden eller innehavaren av EU-varumärket på dagen för avbrytandet av förhandlingarna ska påbörjas igen från den dag då förhandlingarna återupptas. [Ändr. 60]

"

72.  Artikel 83 ska ersättas med följande:"

”Artikel 83

Tillämpning av allmänna principer

I den mån denna förordning eller delegerade akter inte innehåller förfarandebestämmelser ska byrån beakta de processrättsliga principer som är allmänt erkända i medlemsstaterna.”

"

73.  I artikel 85.1 ska orden ”enligt villkoren i tillämpningsföreskrifterna” ersättas med ”enligt villkoren i artikel 93a i.” följande:"

”1. Den förlorande parten i förfaranden om invändning, upphävande, ogiltighetsförklaring eller överklagande ska bära den andra partens avgifter liksom, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 119.6, sina egna nödvändiga kostnader, däribland resekostnader, uppehälle och ersättning till ombud, rådgivare eller advokat inom ramen för de belopp som är fastställda för varje kostnadskategori [...].” [Ändr. 61]

"

74.  I artikel 86.2 ska andra meningen ersättas med följande:"

”Varje medlemsstat ska utse en myndighet som ansvarar för att kontrollera dokumentets äkthet och lämna kontaktuppgifter till byrån, domstolen och kommissionen. Efter prövning som bara får avse dokumentets äkthet ska verkställighetsbeslutet bifogas till myndighetens beslut.”

"

75.  Artikel 87 ska ersättas med följande:"

”Artikel 87

Register över europeiska varumärken

1.  Byrån ska föra ett register, som ska innehålla alla de uppgifter vilka enligt denna förordning eller en delegerad akt som antagits enligt denna förordning ska antecknas i registret. Byrån ska uppdatera registret över EU-varumärken och hålla det uppdaterat. [Ändr. 62]

2.  Registret ska vara tillgängligt för allmänheten. Det kan förvaras elektroniskt.

3.  Byrån ska upprätthålla en elektronisk databas som innehåller uppgifter om ansökningar om registrering av EU-varumärken och uppgifterna i registret. Innehållet i databasen kan göras tillgängligt för allmänheten. Den verkställande direktören ska bestämma villkoren för tillgång till databasen och hur innehållet i denna databas kan göras tillgängligt i maskinläsbar form, inklusive motsvarande avgifter.”

"

76.  Artikel 88 ska ändras på följande sätt:

a)  Rubriken ”Handlingars offentlighet” ersätts med ”Handlingars offentlighet och arkivering”.

b)  Punkt 4 ska ersättas med följande:"

”4. När handlingar hålls tillgängliga i enlighet med punkt 2 eller 3 kan dock vissa handlingar i ärendet undantas. Den verkställande direktören ska fastställa på vilket sätt kontroll ska utföras.

5.  Byrån ska arkivera handlingar som avser förfaranden relaterade till ett EU-varumärke eller EU-varumärkesregistrering. Den verkställande direktören ska fastställa i vilken form dessa handlingar ska arkiveras. Om handlingarna arkiveras i elektronisk form ska de originaldokument som ligger till grund för sådana elektroniska handlingar förstöras efter en viss tid efter det att de mottagits av byrån, som ska fastställas av den verkställande direktören.”

"

77.  Artikel 89 ska ersättas med följande:"

”Artikel 89

Regelbundet utkommande publikationer

1.  Byrån ska regelbundet utge

   a) en tidning om EU-varumärken, vilken ska innehålla de uppgifter som antecknats i registret och andra uppgifter vars offentliggörande föreskrivs i denna förordning eller delegerade akter som antagits i enlighet med denna förordning, [Ändr. 63]
   b) en officiell tidning som innehåller allmänna upplysningar och meddelanden från byråns verkställande direktör samt andra upplysningar om denna förordning och dess tillämpning.

De publikationer som avses i punkterna a) och b) kan verkställas på elektronisk väg.

2.  Tidningen om EU-varumärken ska offentliggöras på det sätt och med den frekvens som fastställs av den verkställande direktören.

3.  Den verkställande direktören får besluta att vissa poster ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning på unionens alla officiella språk.”

"

78.  Artikel 92 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

”2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 andra meningen, ska en fysisk eller juridisk person som varken har sin hemvist eller säte i unionen eller där bedriver verklig och faktisk industriell eller kommersiell verksamhet, vara företrädd inför byrån, i enlighet med artikel 93.1, vid förfaranden som äger rum enligt denna förordning utom vid ingivande av ansökan om ett EU-varumärke.

Genom undantag från första stycket behöver inte de fysiska eller juridiska personer som avses i det stycket låta sig företrädas inför byrån i de fall som föreskrivs i artikel 93a o. [Ändr. 64]

"

b)  Punkt 4 ska ersättas med följande:"

”4. Om de villkor som har fastställts i enlighet med artikel 93a o är uppfyllda, ska en gemensam representant utnämnas.” [Ändr. 65]

"

79.  Artikel 93 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. En fysisk eller juridisk person får inför byrån endast företrädas av

   (a) en utövande jurist som har rätt att verka i en medlemsstat och som bedriver verksamhet inom unionen, i den mån juristen i den staten är behörig att uppträda som ombud i varumärkesfrågor,
   (b) auktoriserat ombud som är upptaget i byråns förteckning.

En person som är ombud inför byrån ska på begäran av myndigheten inge en skriftlig fullmakt som ska läggas till akten.”

"

b)  Punkt 4 ska ersättas med följande:"

”4. Byråns verkställande direktör kan bevilja undantag från

   a) kraven i punkt 2c andra meningen om sökanden lämnar bevis på att han förvärvat erforderlig kompetens,
   b) kraven i punkt 2a i fall av högt kvalificerade sakkunniga, under förutsättning att kraven i punkterna 2b och 2c är uppfyllda.”

"

c)  Punkt 5 ska ersättas med följande:"

”5. I artikel 93a o ska föreskrivas under vilka förutsättningar någon får avföras från förteckningen över auktoriserade ombud.” [Ändr. 66]

"

80.  I avdelning IX ska följande avsnitt införas:"

”AVSNITT 5

Överföring av befogenheter

Artikel 93a

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163 med angivande av

   a) kraven beträffande formen på de beslut som avses i artikel 75,
   b) villkoren för muntliga förhandlingar och bevisupptagning som avses i artiklarna 77 och 78,
   c) villkoren för den underrättelse som avses i artikel 79,
   d) förfarande för det meddelande om förlust av rättigheter som avses i artikel 79a,
   e) bestämmelser om kommunikationsmedel, inbegripet elektroniska kommunikationsmedel som avses i artikel 79b som kan användas av parter i förfarandet vid byrån samt de formulär som ska tillhandahållas av byrån,
   f) bestämmelser om beräkning och varaktighet för de tidsfrister som avses i artikel 79c 1,
   g) förfarande för att korrigera språkliga fel, skrivfel och uppenbara brister i byråns beslut och tekniska fel som kan hänföras till byrån vid registreringen av varumärket eller vid offentliggörandet av dess registrering enligt artikel 79d,
   h) förfarande för upphävande av ett beslut eller annullering av en post i registret enligt vad som avses i artikel 80.1,
   i) villkor för avbrott och återupptagande av förfaranden inför byrån enligt vad som avses i artikel 82a,
   j) förfaranden för fördelning och fastställande av kostnader enligt vad som avses i artikel 85.1 85, [Ändr. 67]
   k) de uppgifter som ska föras in i registret och som avses i artikel 87.1 87, [Ändr. 68]
   (l) förfarande för granskning av handlingar som föreskrivs i artikel 88, inbegripet de handlingar som är undantagna från granskning, och förfaranden för arkivering av byråns handlingar som anges i artikel 88.5, [Ändr. 69]
   m) formerna för offentliggörande av information och uppgifter som avses i artikel 89.1 a i tidningen om EU-varumärken, däribland typ av information, och det språk på vilket denna information och dessa uppgifter ska offentliggöras,
   n) frekvens, form och språk på vilka byråns officiella tidning ska offentliggöras enligt vad som avses i artikel 89.1 b,
   o) villkoren för utbyte av information och kommunikation mellan byrån och medlemsstaternas myndigheter och granskning av handlingar av eller via domstolar eller myndigheter i medlemsstaterna i enlighet med artikel 90,
   p) Undantag från skyldigheten att låta sig företrädas inför byrån enligt artikel 92.2, de villkor på vilka en gemensam representant ska utses enligt artikel 92.4, de villkor på vilka de arbetstagare som avses i artikel 92.3 och auktoriserade ombud som avses i artikel 93.1 ska inge en skriftlig fullmakt för att kunna genomföra representation, innehållet i fullmakten och under vilka förutsättningar någon får tas bort från förteckningen över auktoriserade ombud enligt vad som avses i artikel 93.5.” [Ändr. 70]

"

81.  I avdelning X ska rubriken på avsnitt 1 ersättas med följande:"

”Tillämpning av unionens bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område”

"

82.  Artikel 94 ska ändras på följande sätt:

a)  Rubriken ska ersättas med följande:"

”Tillämpning av unionens bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område”

"

b)  I Punkt 1 ska ”förordning (EG) nr 44/2001” ersättas med ”unionens bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område”. följande:"

”1. Om inte annat anges i denna förordning ska unionens bestämmelser om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område tillämpas i mål om EU-varumärken och på ansökningar om EU-varumärken samt i mål i samband med litispendens och konnexitet i fråga om EU-varumärken och nationella varumärken.” [Ändr. 71]

"

c)  Följande punkt ska läggas till:"

”3. Hänvisningar i denna förordning till förordning (EG) nr 44/2001 ska när det är lämpligt inkludera avtalet mellan Europeiska gemenskapen och konungariket Danmark om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, som ingicks den 19 oktober 2005.”

"

83.  I artikel 96 c ska ”artikel 9.3 andra meningen” ersättas med ”artikel 9b 2”.

84.  I artikel 99 ska punkt 3 ersättas med följande:"

”3. I de mål som avses i artikel 96 a och c kan en talan om upphävande eller ogiltighet av ett EU-varumärke som inte utgör ett genkäromål, tas upp i den mån svaranden hävdar att rättigheterna för innehavaren av EU-varumärket skulle kunna upphävas på grund av bristande verklig användning vid den tidpunkt när talan om varuintrång väcktes.”

"

85.  Artikel 100 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 4 ska ersättas med följande:"

”4. Europeiska unionens varumärkesdomstol vid vilken ett genkäromål om upphävande eller ogiltighetsförklaring av EU-varumärket har anhängiggjorts ska inte fortsätta prövningen av genkäromålet förrän antingen den berörda parten eller domstolen har underrättat byrån om vilken dag genkäromålet ingivits. Byrån ska införa uppgiften i registret. Om en ansökan om upphävande eller om ogiltighetsförklaring av ett EU-varumärke behandlas av byrån ska det informera domstolen om detta och skjuta upp handläggningen till dess beslutet om ansökan är slutgiltigt eller ansökan dras tillbaka.”

"

b)  Punkt 6 ska ersättas med följande:"

”6. När Europeiska unionens varumärkesdomstol har avgjort ett genkäromål om upphävande eller ogiltighet av ett europeiskt varumärke, ska utan dröjsmål en kopia av avgörandet sändas till byrån, antingen av domstolen eller genom någon av parterna i målet vid den nationella domstolen. Byrån eller någon annan berörd part kan begära upplysningar om detta översändande. Byrån ska införa uppgifterna om beslutet i registret och vidta nödvändiga åtgärder för att rätta sig efter domslutet.”

"

86.  I artikel 102 ska punkt 2 ersättas med följande:"

”2. Europeiska unionens varumärkesdomstol kan också vidta åtgärder eller beslut som är tillgängliga enligt den tillämpliga lagstiftning som den anser lämplig med hänsyn till omständigheterna i ärendet.”

"

87.  Artikel 108 ska utgå.

88.  I artikel 113.3 ska meningen ”liksom de formella villkoren i tillämpningsföreskrifterna” ersättas med ”liksom de formella villkor som anges i artikel 114a”. följande:"

”3. Byrån ska kontrollera om den begärda omvandlingen uppfyller villkoren i denna förordning, särskilt artikel 112.1, 112.2, 112.4, 112.5 och 112.6 samt punkt 1 i den här artikeln, liksom de formella villkor som anges i artikel 114a. Om dessa villkor är uppfyllda ska byrån överlämna begäran om omvandling till myndigheterna för industriell äganderätt i de medlemsstater som anges däri.” [Ändr. 72]

"

89.  I Artikel 114.2 ska orden ”tillämpningsföreskrifterna” ersättas med ”delegerade akter som antagits i enlighet med denna förordning”. följande:"

”2. En ansökan om EU-varumärke eller ett EU-varumärke som överlämnats i enlighet med artikel 113 får inte underkastas sådana formella krav i nationell lagstiftning som avviker från eller går utöver dem som föreskrivs i denna förordning eller i delegerade akter som antagits i enlighet med denna förordning.” [Ändr. 73]

"

90.  Följande artikel ska införas :"

”Artikel 114a

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163 med angivande av de formella villkor som en begäran om omvandling till en EU-varumärkesansökan ska uppfylla, uppgifter om dess undersökning och de som rör dess offentliggörande.”

"

91.  I artikel 116 ska punkt 2 ersättas med följande:"

”2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, får byrån använda sig av avdelade nationella experter eller annan personal som inte är anställd av byrån. Styrelsen ska anta ett beslut om bestämmelser för avdelade nationella experter till byrån.”

"

92.  I Artikel 117 ska orden ”för byrån” ersättas med ”för byrån och dess anställda”. följande:"

”Protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier ska gälla för byrån och dess anställda.” [Ändr. 74]

"

93.  Artikel 119 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 6 andra stycket ska andra meningen ersättas med följande:"

”Översättningen ska ges in inom den tid som anges i artikel 144a b.”

"

b)  Följande punkt ska läggas till :"

”8. Den verkställande direktören ska fastställa det sätt på vilket översättningarnas riktighet ska bestyrkas.”

"

94.  I Artikel 120.1 ska orden ”tillämpningsföreskrifterna” ersättas med ”en delegerad akt som antagits enligt denna förordning.” följande:"

”1. En ansökan om registrering av ett EU-varumärke, som beskrivs i artikel 26.1, och alla övriga uppgifter som ska offentliggöras i enlighet med denna förordning eller en delegerad akt som antagits enligt denna förordning ska offentliggöras på alla Europeiska unionens officiella språk.” [Ändr. 75]

"

95.  Artikel 122 ska utgå.

96.  Artikel 123 ska ersättas med följande:"

”Artikel 123

Insyn

1.  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001* ska tillämpas på de handlingar som finns hos byrån.

2.  Styrelsen ska anta tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1049/2001.

3.  De beslut som fattas av byrån i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 1049/2001 kan ligga till grund för ett klagomål till ombudsmannen eller en talan inför Europeiska unionens domstol enligt artiklarna 228 och 263 i fördraget.

4.  Byrån ska behandla personuppgifter i enlighet med Europaparlamentets och rådets** förordning (EG) nr 45/2001.

_____________________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).

** Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1). ”

"

97.  Följande artikel ska införas :"

”Artikel 123a

Säkerhetsbestämmelser om skydd av sekretessbelagda uppgifter och känsliga uppgifter som inte är sekretessbelagda

Byrån ska tillämpa de säkerhetsprinciper som ingår i kommissionens säkerhetsbestämmelser för skydd av sekretessbelagda EU-uppgifter och känsliga uppgifter som inte är sekretessbelagda som anges i bilagan till kommissionens beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom*. Tillämpningen av säkerhetsbestämmelserna ska bland annat omfatta bestämmelser om utbyte, behandling och lagring av sådana uppgifter.

_____________________

* Kommissionens beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom av den 29 november 2001 om ändring av de interna stadgarna (EUT L 317, 3.12.2001, s. 1)."

"

98.  I avdelning XII ska följande avsnitt införas:"

”AVSNITT 1a

Byråns uppgifter och samarbete för att främja samsynen

Artikel 123b

Byråns uppgifter

1.  Byrån ska ha följande uppgifter:

   a) Administrera och främja det EU-varumärkessystem som inrättas genom denna förordning.
   b) Administrera och främja europeisk formgivning som inrättas genom rådets förordning (EG) nr 6/2002*.
   c) Främja samsyn vad gäller praxis och verktyg på områdena för varumärken och formgivning, i samarbete med medlemsstaternas centrala myndigheter för industriellt rättsskydd, inklusive Benelux byrå för immateriell äganderätt.
   d) De uppgifter som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 386/2012/EU**.
   da) De uppgifter som den har ålagts genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/28/EU***. [Ändr. 76]

2.  Byrån ska samarbeta med institutioner, myndigheter, myndigheter för industriell äganderätt, internationella och icke-statliga organisationer när det gäller de uppgifter som anges i punkt 1.

3.  Byrån får lämna frivilliga förmedlingstjänster och skiljeförfarandetjänster för att hjälpa parterna att nå en uppgörelse i godo. [Ändr. 77]

Artikel 123c

Samarbete för att främja samsyn vad gäller praxis och verktyg

1.  Byrån och medlemsstaternas centrala myndigheter för industriellt rättsskydd och Benelux byrå för immateriell äganderätt ska samarbeta med varandra för att främja samsyn vad gäller praxis och verktyg på området för varumärken och formgivning.

Detta samarbete ska särskilt omfatta bland annat följande områden: [Ändr. 78]

   a) Utveckling av gemensamma standarder för prövning.
   b) Inrättandet av gemensamma eller sammankopplade databaser och portaler för EU-omfattande samråd, sök- och klassificeringssyfte.
   c) Kontinuerligt tillhandahållande och utbyte av data och information, inklusive inmatning av uppgifter i de databaser och portaler som avses i punkt b.
   d) Fastställande av gemensamma standarder och metoder, i syfte att säkerställa samstämmighet mellan förfaranden och system i hela unionen och att göra dem mer konsekventa, effektiva och ändamålsenliga.
   e) Utbyte av information om industriella äganderätter och förfaranden, inklusive ömsesidigt stöd till hjälpcentraler och informationscentrum.
   f) Utbyte av teknisk sakkunskap och tekniskt bistånd med anknytning till de områden som anges i punkterna a–e.

2.  Byrån ska definiera, utarbeta och samordna gemensamma projekt av unionsintresse intresse för unionen och medlemsstaterna med beaktande av de områden som avses i punkt 1. Projektdefinitionen ska beskriva de särskilda skyldigheter och ansvarsområden som gäller för varje medlemsstats deltagande myndigheter för industriell äganderätt och Benelux byrå för industriell äganderätt. Byrån ska under de gemensamma projektens alla faser samråda med företrädare för användarna. [Ändr. 79]

3.  Medlemsstaternas centrala myndigheter för industriellt rättsskydd och Benelux byrå för industriell äganderätt ska effektivt delta i de gemensamma projekt som avses i punkt 2 för att säkra deras utveckling, funktion, samstämmighet och uppdatering.

Om resultatet av dessa projekt däremot leder till att det utvecklas instrument som en medlemsstat, genom ett motiverat beslut, anser är likvärdiga med instrument som redan finns i medlemsstaten i fråga, medför deltagandet i samarbetsprojektet inte någon skyldighet att tillämpa resultatet i den berörda medlemsstaten. [Ändr. 80]

4.  Byrån ska ge ekonomiskt stöd till de gemensamma projekt av unionsintresse intresse för unionen och medlemsstaterna som avses i punkt 2 i den mån det, enligt punkt 3, är nödvändigt för att säkra ett effektivt deltagande i projekten vad gäller medlemsstaternas myndigheter för industriell äganderätt och Benelux byrå för industriell äganderätt. Det ekonomiska stödet kan ges i form av bidrag. Det totala finansieringsbeloppet får inte överskrida 10 % 20 % av byråns årsinkomst och ska täcka minimibeloppet för varje medlemsstat för ändamål som har ett nära samband med deltagandet i de gemensamma projekten. Stödmottagarna ska vara medlemsstaternas centrala myndigheter för industriellt rättsskydd och Benelux byrå för industriell äganderätt. Bidrag kan beviljas utan någon inbjudan att lämna förslag i enlighet med de finansiella bestämmelser som gäller för byrån och enligt de principer för beviljande av bidrag som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget**** och kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget*****. [Ändr. 81]

__________________________

* Rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EUT L 3, 5.1.2002, s. 1).

** Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 386/2012 av den 19 april 2012 om tilldelning till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) av uppgifter i samband med säkerställande av skydd för immateriella rättigheter, inbegripet sammanförande av företrädare för offentlig och privat sektor i ett europeiskt observatorium avseende intrång i immateriella rättigheter (EUT L 129, 16.5.2012, s. 1).

*** Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/28/EU av den 25 oktober 2012 om viss tillåten användning av anonyma verk (EUT L 299, 27.10.2012, s. 5)

**** Europaparlamentets och Rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

***** Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, 31.12.2012, s. 1).”

"

99.  I avdelning XII, ska avsnitten 2 och 3 ersättas med följande:"

”AVSNITT 2

Styrelsen

Artikel 124

Styrelsens uppgifter

1.  Utan att det påverkar de befogenheter som tilldelas budgetkommittén i avsnitt 5, ska styrelsen ha följande uppgifter:

   a) Styrelsen ska anta byråns årliga arbetsprogram för det kommande året på grundval av det förslag som lagts fram av den verkställande direktören i enlighet med artikel 128.4 c och med beaktande av kommissionens yttrande och överlämna det antagna årliga arbetsprogrammet till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.
   b) Efter ett utbyte av synpunkter mellan den verkställande direktören och den berörda kommittén inom Europaparlamentet ska styrelsen anta ett flerårigt strategiskt program för byrån, inklusive byråns strategi för internationellt samarbete på grundval av det förslag som lagts fram av den verkställande direktören i enlighet med artikel 128.4 d och med beaktande av kommissionens yttrande, och vidarebefordra det antagna fleråriga strategiska programmet till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.
   c) Styrelsen ska anta en årsrapport på grundval av det förslag som lagts fram av den verkställande direktören i enlighet med artikel 128.4 f och vidarebefordra den antagna årsrapporten till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten.
   d) Styrelsen ska anta en flerårig plan för personalpolitiken på grundval av det förslag som presenteras av den verkställande direktören i enlighet med artikel 128.4 g.
   e) Styrelsen ska anta bestämmelser om förebyggande och hantering av intressekonflikter inom byrån.
   (f) I enlighet med punkt 2 ska byrån, med avseende på byråns personal, utöva de befogenheter som den tilldelas i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän av tillsättningsmyndigheten och i anställningsvillkoren för övriga anställda som den tilldelas av den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal (tillsättningsmyndighetens befogenheter). [Ändr. 83]
   g) Styrelsen ska anta lämpliga genomförandebestämmelser i enlighet med bestämmelserna i artikel 110 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda.
   h) Styrelsen ska utnämna och kunna avsätta den verkställande direktören och den vice verkställande direktören eller de vice verkställande direktörerna enligt artikel 129, och för utnämningen av ordföranden, ordförandena och ledamöterna i överklagandenämnderna i enlighet med artikel 136.
   i) Styrelsen ska säkerställa en lämplig uppföljning av de resultat och rekommendationer som utgår från de interna eller externa revisionsrapporter och utvärderingar som avses i artikel 165a samt från utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).
   ia) Styrelsen ska fastställa och utarbeta gemensamma projekt av intresse för unionen och medlemsstaterna i enlighet med artikel 123c. [Ändr. 82]
   j) Styrelsen ska höras innan riktlinjer antas för granskning inom byrån samt i de övriga fall som anges i denna förordning.
   k) Styrelsen kan avge yttranden och begära upplysningar från den verkställande direktören och kommissionen när den anser det nödvändigt.

2.  Styrelsen ska, i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna och artikel 142 i anställningsvillkoren för övriga anställda, anta ett beslut grundat på artikel 2.1 i tjänsteföreskrifterna och artikel 6 i anställningsvillkoren för övriga anställda om att till den verkställande direktören delegera relevant behörighet att sluta anställningsavtal och fastställa på vilka villkor denna delegering av befogenheter kan dras in.

Den verkställande direktören ska ha rätt att vidaredelegera dessa befogenheter.

Vid mycket särskilda omständigheter får styrelsen genom beslut tillfälligt dra in den verkställande direktörens behörighet att sluta anställningsavtal och sådan behörighet som denne sedan delegerar vidare, och utöva den själv eller delegera den till en av sina ledamöter eller till någon annan anställd än den verkställande direktören. [Ändr. 84]

Artikel 125

Styrelsens sammansättning

1.  Styrelsen ska bestå av en företrädare för varje medlemsstat och, två företrädare för kommissionen och en företrädare för Europaparlamentet samt deras respektive suppleanter för dessa. [Ändr. 85]

2.  Styrelseledamöterna får enligt bestämmelserna i arbetsordningen låta sig biträdas av rådgivare eller experter.

3.  Mandatperioden ska vara fyra år. Mandatperioden ska kunna förlängas.

Artikel 126

Styrelsens ordförande

1.  Styrelsen ska välja en ordförande och en vice ordförande bland ledamöterna. Vice ordföranden ska ersätta ordföranden om denne har förhinder.

2.  Mandatperioden för ordföranden och vice ordföranden ska vara fyra år. Mandatet ska kunna förnyas en gång. Om emellertid uppdraget som styrelseledamot upphör någon gång under mandatperioden, upphör också mandatperioden automatiskt vid denna tidpunkt.

Artikel 127

Sammanträden

1.  Styrelsens sammanträden ska sammankallas av dess ordförande.

2.  Den verkställande direktören ska delta i överläggningarna, om inte styrelsen beslutar något annat.

3.  Styrelsen ska hålla ordinarie sammanträde en gång två gånger per år. I övrigt ska den sammanträda på initiativ av ordföranden eller på begäran av kommissionen, Europaparlamentet eller en tredjedel av medlemsstaterna. [Ändr. 87]

4.  Styrelsen ska själv anta sin arbetsordning.

5.  Styrelsen ska fatta beslut med absolut majoritet bland sina ledamöter. En majoritet av två tredjedelar av dess ledamöter krävs för beslut som styrelsen har att fatta enligt artikel 124.1 a och b, samt artiklarna 126.1, 129.2 och 129.4 129.3. I båda fallen har varje ledamot en röst. [Ändr. 88]

6.  Styrelsen får bjuda in observatörer att delta i dess sammanträden.

7.  Styrelsens sekretariat ska tillhandahållas av byrån.

”AVSNITT 2a

Verkställande styrelse

Artikel 127a

Inrättande

Styrelsen får inrätta en verkställande styrelse.

Artikel 127b

Funktioner och organisation

1.  Den verkställande styrelsen ska bistå styrelsen.

2.  Den verkställande styrelsen ska ha följande funktioner:

   (a) Att förbereda beslut som ska antas av styrelsen.
   (b) Att, tillsammans med styrelsen, säkerställa lämplig uppföljning av de iakttagelser och rekommendationer som härrör från interna eller externa revisionsrapporter och utvärderingar samt från utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).
   (c) Utan att det påverkar de funktioner som tillfaller den verkställande direktören enligt artikel 128, ge den verkställande direktören stöd och rådgivning vid genomförandet av styrelsens beslut, i syfte att förstärka tillsynen över den administrativa förvaltningen.

3.  Vid behov kan den verkställande styrelsen, i brådskande fall, fatta vissa interimistiska beslut på styrelsens vägnar, särskilt i administrativa frågor, inklusive vid tillfälligt upphävande av tillsättningsmyndighetens delegering av befogenheter.

4.  Den verkställande styrelsen ska bestå av styrelsens ordförande, en företrädare för kommissionen i styrelsen och tre andra ledamöter som utses av styrelsen bland dess ledamöter. Styrelsens ordförande ska också vara ordförande i den verkställande styrelsen. Den verkställande direktören ska delta i den verkställande styrelsens sammanträden, men ska inte ha rätt att rösta.

5.  Mandatperioden för ledamöterna i den verkställande styrelsen ska vara fyra år. Mandatperioden för ledamöterna i den verkställande styrelsen ska löpa ut när uppdraget som styrelseledamot upphör.

6.  Styrelsen ska hålla minst ett ordinarie möte var tredje månad. Dessutom ska den sammanträda på initiativ av ordföranden eller på begäran av dess ledamöter.

7.  Den verkställande styrelsen ska följa de förfaranderegler som fastställts av styrelsen. [Ändr. 86]

AVSNITT 3

Verkställande direktör

Artikel 128

Den verkställande direktörens funktioner

1.  Byrån ska ledas av den verkställande direktören. Den verkställande direktören är ansvarig inför styrelsen.

2.  Utan att det påverkar befogenheterna för kommissionen, styrelsen och budgetutskottet ska den verkställande direktören vara oberoende i tjänsteutövningen och får varken begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ.

3.  Den verkställande direktören ska i rättsligt hänseende vara byråns företrädare.

4.  Den verkställande direktören ska särskilt ha följande funktioner där han ska:

   a) Vidta alla nödvändiga åtgärder för att byråns verksamhet ska kunna bedrivas, däribland att utfärda interna administrativa föreskrifter och att offentliggöra meddelanden.
   b) Genomföra styrelsens beslut.
   c) Utarbeta ett utkast till årligt arbetsprogram med beräknade personal- och budgetresurser för varje verksamhet, och lägga fram det för styrelsen efter samråd med kommissionen.
   d) Utarbeta ett utkast till det fleråriga strategiska programmet, inklusive byråns strategi för internationellt samarbete, och lägga fram det för styrelsen efter samråd med kommissionen och efter att ha utbytt åsikter med den berörda kommittén inom Europaparlamentet.
   e) Genomföra det årliga arbetsprogrammet och det fleråriga strategiska programmet och för styrelsen redovisa hur dessa genomförs.
   f) Utarbeta årsrapporten om byråns verksamhet och lämna den till styrelsen för godkännande.
   g) Utarbeta ett utkast till den fleråriga planen för personalpolitiken och lämna den till styrelsen efter samråd med kommissionen.
   h) Utarbeta en handlingsplan som en uppföljning av slutsatserna om interna eller externa revisionsrapporter och utvärderingar samt från utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), samt rapportera om framstegen två gånger om året till kommissionen och styrelsen.
   i) Skydda unionens finansiella intressen genom att vidta förebyggande åtgärder mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet med hjälp av effektiva kontroller och, om oriktigheter upptäcks, genom att belopp som felaktigt betalats ut återkrävs samt, när så krävs, genom effektiva, proportionerliga och avskräckande åtgärder och ekonomiska påföljder.
   j) Förbereda en bedrägeribekämpningsstrategi för byrån och lägga fram den för budgetkommittén för godkännande.
   k) I syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av förordningen, vända sig till den utvidgade överklagandenämnden i rättsfrågor, särskilt om överklagandenämnderna har utfärdat motstridiga beslut på denna punkt.
   l) Beräkna byråns inkomster och utgifter och genomföra budgeten.
   la) Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 125 och 136, med avseende på byråns personal, utöva de befogenheter som enligt tjänsteföreskrifterna tilldelas tillsättningsmyndigheten och enligt anställningsvillkoren för övriga anställda tilldelas den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal (tillsättningsmyndighetens befogenheter). [Ändr. 91]
   (m) Gentemot de anställda utöva de befogenheter som har anförtrotts honom av styrelsen i enlighet med artikel 124.1 f. [Ändr. 89]
   ma) Ha möjlighet att förelägga kommissionen förslag till ändringar av denna förordning, de delegerade akter som antagits i enlighet med denna förordning och eventuella andra bestämmelser som gäller EU-varumärken efter samråd med styrelsen samt, när det gäller avgifts- och budgetbestämmelserna i denna förordning, budgetkommittén. [Ändr. 90]
   n) Utöva de befogenheter som har anförtrotts honom enligt artiklarna 26.3, 29.5, 30.2, 45.3, 75.2, 78.5, 79, 79b, 79c, 87.3, 88, 89, 93.4, 119.8 och 144 i enlighet med de kriterier som fastställs i denna förordning och i de delegerade akter som antagits enligt denna förordning.
   o) Han får delegera sina funktioner.

5.  Den verkställande direktören ska biträdas av en eller flera vice verkställande direktörer. Om den verkställande direktören är frånvarande eller har förhinder ska vice verkställande direktören eller en av de vice verkställande direktörerna ersätta honom i enlighet med det förfarande som fastställs av styrelsen.

Artikel 129

Utnämning och avsättande av den verkställande direktören samt förlängning av mandatet

1.  Den verkställande direktören ska vara tillfälligt anställd vid byrån i enlighet med artikel 2a i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen.

2.  Den verkställande direktören ska utses av styrelsen från en förteckning över sökanden minst tre sökande som föreslås av styrelsens förberedande urvalskommitté bestående av företrädare för medlemsstaterna, kommissionen och Europaparlamentet på grundval av ett öppet och transparent urvalsförfarande och offentliggörande av en inbjudan att anmäla intresse i Europeiska unionens officiella tidning och på andra platser. Innan direktören utses kan den sökande som styrelsen valt ut bli ombedd att avlägga en försäkran inför behöriga utskott i Europaparlamentet och besvara frågor från utskottsledamöter. I det avtal som sluts med den verkställande direktören ska byrån företrädas av styrelsens ordförande.

Den verkställande direktören kan bara avsättas från sin post endast efter styrelsebeslut på förslag av kommissionen, efter det att en utvärderingsrapport har utarbetats av kommissionen på begäran av styrelsen eller Europaparlamentet.

3.  Den verkställande direktörens mandatperiod ska vara fem år. Vid periodens utgång ska kommissionen styrelsen göra en utvärdering. i utvärderingen vilken den ska kommissionen särskilt bedöma den verkställande direktörens arbetsinsats och byråns framtida uppgifter och utmaningar. Styrelsen får en gång förlänga den verkställande direktörens mandatperiod med högst fem år. Styrelsen ska, när den fattar sina beslut om förlängning av den verkställande direktörens mandatperiod, beakta kommissionens utvärderingsrapport om den verkställande direktörens arbetsinsats och byråns framtida uppgifter och utmaningar.

4.  Styrelsen får på förslag av kommissionen, med beaktande av den utvärderingsrapport som avses i punkt 3, förlänga den verkställande direktörens mandatperiod en gång med högst fem år.

5.  En verkställande direktör vars mandat har förlängts får inte delta i ett annat urvalsförfarande för samma befattning vid slutet på den sammantagna mandatperioden.

6.  Den vice verkställande direktören eller de vice verkställande direktörerna ska utnämnas eller avsättas från byrån enligt punkt 2, efter samråd med den verkställande direktören och, i förekommande fall, den valde verkställande direktören. Den verkställande direktörens mandatperiod ska vara fem år. Den kan förlängas en gång för med högst fem år av styrelsen på förslag från kommissionen enligt punkt 4 3 efter samråd med den verkställande direktören.” [Ändr. 92]

"

100.  Artikel 130 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt c ska ersättas med följande:"

”c) En enhet som är ansvarig för registret.”

"

b)  Följande punkt ska läggas till:"

”f) En annan enhet eller person som utses av den verkställande direktören för detta ändamål.”

"

101.  I artikel 132.2 ska tredje meningen ersättas med följande:"

”I vissa särskilda fall, som anges i artikel 144a c, ska beslutet fattas av en ledamot.”

"

102.  Artikel 133 ska ersättas med följande:"

”Artikel 133

Enhet med ansvar för registret

1.  Den enhet som är ansvarig för registret ska fatta beslut i samband med införandet av uppgifter i registret.

2.  Den ska också ansvara för den förteckning över auktoriserade ombud som avses i artikel 93.2.

3.  Enhetens beslut ska fattas av en ledamot.”

"

103.  Artikel 134 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. En annulleringsenhet ska svara för att fatta beslut om:

   a) En ansökan om upphävande eller ogiltighetsförklaring av ett EU-varumärke.
   b) Begäran om överlåtelse av ett EU-varumärke enligt vad som anges i artikel 18.”

"

b)  I punkt 2 ska tredje meningen ersättas med följande:"

”I vissa särskilda fall, som anges i artikel 144a c, ska beslutet fattas av en ledamot."

"

104.  Följande artikel ska införas :"

”Artikel 134a

Allmän behörighet

Beslut som krävs enligt denna förordning och som inte ligger inom behörigheten för en granskare, invändningsenhet, annulleringsenhet eller enhet som ansvarar för registret, ska fattas av en tjänsteman eller enhet som utses av den verkställande direktören för detta ändamål.”

"

105.  Artikel 135 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:"

”1. Överklagandenämnderna svarar för att besluta om överklaganden av beslut som fattats enligt artiklarna 131–134a.”

"

b)  I punkt 3 ska led a ersättas med följande:"

”a) av myndigheten för överklagandenämnderna som avses i artikel 136.4 a eller”.

"

c)  Punkt 4 ska ersättas med följande:"

”4. Nämnden i utökad sammansättning ska också ansvara för att ge motiverade yttranden om juridiska frågor som hänskjuts till den av den verkställande direktören i enlighet med artikel 128.4 k.”

"

d)  I punkt 5 ska sista meningen utgå.

106.  Artikel 136 ska ersättas med följande:"

”Artikel 136

Ledamöternas oavhängighet i överklagandenämnderna

1.  Direktören för överklagandenämnderna och ordföranden för varje nämnd ska utnämnas för en period på fem år i enlighet med förfarandet i artikel 129 för utnämning av byråns direktör. De ska under den mandattiden inte skiljas från sina uppdrag, om det inte finns tungt vägande skäl för detta och domstolen, på anmodan av den institution som utnämnde dem, har beslutat att så ska ske.

2.  Mandatet för direktören för överklagandenämnderna kan förnyas en gång med ytterligare en femårsperiod, eller fram till dennes pensionering om pensionsåldern uppnås under det nya mandatet, efter en positiv utvärdering av resultatet av styrelsen.

3.  Mandatet för ordföranden för varje nämnd kan förnyas för ytterligare perioder på fem år eller fram till deras pensionering om pensionsåldern uppnås under det nya mandatet, efter en positiv utvärdering av deras resultat av styrelsen, med förbehåll för ett positivt yttrande från direktören för överklagandenämnderna.

4.  Direktören för överklagandenämnderna ska ha följande lednings- och organisatoriska funktioner för att

   a) leda myndigheten för de överklagandenämnder vars uppgift är att fastställa regler och organisera arbetet i nämnderna,
   b) ombesörja verkställandet av myndighetens beslut,
   c) fördela ärendena till nämnderna på grundval av de objektiva kriterier som myndigheten för överklagandenämnderna har fastställt,
   d) för byråns verkställande direktör redovisa nämndernas behov av medel, för att kunna beräkna utgifterna.

Direktören för överklagandenämnderna ska leda nämnden i utökad sammansättning.

5.  Ledamöterna av överklagandenämnderna ska utnämnas av styrelsen för en period av fem år. Deras mandat kan förnyas för ytterligare perioder på fem år eller fram till deras pensionering om pensionsåldern uppnås under det nya mandatet, efter en positiv utvärdering av deras resultat av styrelsen, med förbehåll för ett positivt yttrande från direktören för överklagandenämnderna.

6.  Ledamöterna av överklagandenämnderna får inte skiljas från sina uppdrag om det inte finns tungt vägande skäl för detta och EU-domstolen, i mål som anhängiggjorts av styrelsen på förslag av direktören för överklagandenämnderna, sedan ordföranden för den nämnd som ledamoten tillhör har hörts, har beslutat att så ska ske.

7.  Direktören för överklagandenämnderna samt ordföranden för varje nämnd och ledamöterna i överklagandenämnderna ska vara oavhängiga. Vid beslutsfattandet ska de inte vara bundna av några instruktioner.

8.  Beslut som fattas i utökad sammansättning om överklaganden eller yttranden om juridiska frågor som hänskjuts till den av den verkställande direktören i enlighet med artikel 135 ska vara bindande för byråns beslutsfattande instanser som anges i artikel 130.

9.  Direktören för överklagandenämnderna och ordföranden och ledamöterna i överklagandenämnderna får inte vara granskare eller ledamöter av invändningsenheterna, enheten som ansvarar för registret eller annulleringsenheterna.

Artikel 136a

Centrum för förmedling och skiljeförfaranden

1.  Byrån får inrätta ett centrum för förmedling och skiljeförfaranden som är oberoende av de beslutsorgan som anges i artikel 130. Centrumet ska vara förlagt till byråns lokaler.

2.  Varje fysisk eller juridisk person får utnyttja centrumets tjänster på frivillig bas med målet att i samförstånd lösa tvister som omfattas av denna förordning och av direktiv […]

3.  Byrån får även inleda ett skiljeförfarande på eget initiativ för att ge parterna möjlighet att uppnå en gemensam överenskommelse.

4.  Centrumet ska ledas av en direktör som ansvarar för dess verksamhet.

5.  Direktören ska utses av styrelsen.

6.  Centrumet ska fastställa en ordning för förmedling och skiljeförfaranden och utarbeta regler för centrumets arbete. Ordningen för förmedling och skiljeförfaranden samt reglerna för centrumets arbete ska godkännas av styrelsen.

7.  Centrumet ska upprätta en förteckning över medlare och skiljemän som bistår parterna vid tvistlösning. Dessa ska vara oberoende och ha relevant kompetens och erfarenhet. Förteckningen ska godkännas av styrelsen.

8.  Granskare och medlemmar av institutets avdelning och överklagandenämnden får inte delta i förmedling eller skiljeförfaranden i ett fall där de

   a) tidigare har medverkat i förmedlings- eller skiljeförfarandet,
   b) har ett personligt intresse, eller
   c) tidigare har företrätt någon av parterna.

9.  En person som har kallats för att yttra sig som medlem av en förmedlings- eller skiljepanel får inte vara inbegripen i invändning, annullering eller besvär i det förfarande som gav upphov till förmedlings- eller skiljeförfarandet.” [Ändr. 93]

"

107.  Artikel 138 ska ersättas med följande:"

”Artikel 138

Budgetkommitté

1.  Budgetkommittén ska ha de funktioner som den tilldelas i detta avsnitt.

2.  Artiklarna 125, 126 och 127.1–127.4, 127.6 och 127.7 ska även tillämpas på budgetkommittén.

3.  Budgetkommittén ska fatta beslut med absolut majoritet bland sina ledamöter. En majoritet av två tredjedelar av ledamöterna krävas dock för de beslut som budgetkommittén är bemyndigad att fatta i enlighet med artikel 140.3 och 143. I båda fallen har varje ledamot en röst.”

"

108.  I artikel 139 ska följande punkt läggas till :"

”4. Byrån ska två gånger om året utarbeta en rapport till Europaparlamentet, rådet och kommissionen om dess ekonomiska situation. På grundval av denna rapport den rapporten ska kommissionen se över byråns ekonomiska situation. [Ändr. 94]

4a.  Byrån ska hålla en ekonomisk reserv som täcker ett år av byråns driftskostnader för att säkerställa en kontinuerlig verksamhet. ” [Ändr. 95]

"

109.  Följande artikel ska införas :"

”Artikel 141a

Bedrägeribekämpning

1.  För att underlätta kampen mot bedrägerier, korruption och annan olaglig verksamhet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999* ska byrån ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 om interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och anta lämpliga bestämmelser som gäller för alla anställda vid byrån med hjälp av mallen i bilagan till detta avtal.

2.  Europeiska revisionsrätten ska ha befogenhet att utföra revision, på grundval av handlingar och kontroller på plats, hos alla stödmottagare, uppdragstagare och underleverantörer som erhållit EU-finansiering från byrån.

3.  Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) får göra utredningar, däribland kontroller på platsen och inspektioner, i enlighet med bestämmelserna och förfarandena i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96** i syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen i samband med bidrag eller kontrakt som finansierats av byrån.

4.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1, 2 och 3 ska befogenheten att utföra revision och utredningar uttryckligen tillerkännas revisionsrätten och Olaf enligt deras respektive befogenheter i samarbetsavtal med tredjeland eller internationella organisationer, kontrakt, bidragsavtal och bidragsbeslut som ingås av byrån.

5.  Budgetkommittén ska anta en bedrägeribekämpningsstrategi, som står i proportion till risken för bedrägerier med hänsyn till lönsamheten i de åtgärder som ska vidtas.

_________________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) (EGT L 136, 31.5.1999, s. 1).

** Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).”

"

110.  Artikel 144 ska ersättas med följande:"

”Artikel 144

Avgifter

1.  Förutom de avgifter som anges i artiklarna 26.2, 36.1 c, 41.3, 44.4, 47.1 och 47.3, 49.4, 56.2, 60, 81.3, 82.1, 113.1 och 147.5, ska avgifter tas ut i följande fall:

   a) Utlämnande av kopia av registreringsbevis.
   b) Registrering av en licens eller annan rättighet som är knuten till ett EU-varumärke.
   c) Registrering av en licens eller annan rättighet som är knuten till en ansökan om EU-varumärke.
   d) Avförande av en licens eller annan rättighet från registret.
   e) Ändring av ett registrerat EU-varumärke.
   f) Utlämnande av registerutdrag.
   g) Granskning av handlingar.
   h) Utlämnande av kopior av handlingar.
   i) Utlämnande av en bestyrkt kopia av ansökan.
   j) Lämnande av uppgifter om ett ärende.
   k) Omprövning av återbetalningsbeslut av kostnader i ett förfarande.

2.  Beloppen av de avgifter som avses i punkt 1 ska fastställas på en sådan nivå de nivåer som anges i bilaga -1 så att inkomsterna från dessa i princip är tillräckliga för att balansera byråns budget, samtidigt som man undviker ansamling av stora överskott. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 139.4 ska kommissionen se över avgiftsnivån, om ett betydande överskott blitt återkommande. Om denna översyn inte leder till en minskning eller ändring av avgiftsnivåerna som får till verkan att förhindra ytterligare ansamling av betydande överskott ska det överskott som ansamlats efter översynen överföras till EU-budgeten. [Ändr. 96]

3.  Den verkställande direktören ska fastställa det belopp som ska tas ut för andra tjänster som utförs av byrån andra än de som avses i punkt 1 och för publikationer som byrån utfärdar enligt kriterierna i de delegerade akter som antagits i enlighet med artikel 144a d. Avgiftsbeloppet ska inte överskrida vad som är nödvändigt för att täcka kostnaderna för den särskilda tjänst som utförs av byrån.

4.  Enligt kriterierna i de delegerade akter som antagits i enlighet med artikel 144a d får den verkställande direktören vidta följande åtgärder

   a) fastställa vilka särskilda betalningsmetoder andra än dem som anges i 144a d som får användas, särskilt genom inlåning i löpande konton som innehas av byrån,
   b) fastställa de belopp under vilket ett för stort belopp som betalats ut för att täcka en avgift inte ska återbetalas,
   c) åsidosätta åtgärder för indrivning av en fordran om det belopp som ska indrivas är minimalt eller då sådan indrivning är alltför oviss.

När de betalningsmetoder som anges i punkt a kan användas ska den verkställande direktören fastställa det datum när dessa betalningar ska anses ha gjorts till byrån.”

"

111.  Följande avsnitt ska föras in :"

”AVSNITT 6

Delegering av befogenheter

Artikel 144a

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163 för att fastställa

   a) särskilda kriterier för användning av de språk som avses i artikel 119,
   b) fall där invändningsbeslut och annulleringsbeslut ska fattas av en enskild ledamot enligt artiklarna 132.2 och 134.2,
   (c) uppgifter om organisationen av överklagandenämnderna, inbegripet inrättande av myndigheten för överklagandenämnderna och dess roll enligt vad som avses i artikel 135.3 a, sammansättningen av nämnden i utökad sammansättning och reglerna för att hänskjuta ärenden till den enligt artikel 135.4 och de förutsättningar under vilka beslut ska fattas av en enskild ledamot i enlighet med artiklarna 135.2 och 135.5, [Ändr. 97]
   (d) Systemet för de avgifter som ska betalas till byrån i enlighet med artikel 144, inklusive avgiftsbeloppet, betalningssättet, valutor, förfallodagen för avgifterna, den dag som ska anses vara betalningsdagen och följderna av underlåtenhet att betala eller försenad betalning, samt under- och överutbetalning, de tjänster som kan vara avgiftsfria och de kriterier enligt vilka den verkställande direktören kan utöva de befogenheter som anges i artiklarna 144.3 och 144.4.” [Ändr. 98]

"

112.  I Artikel 145 ska orden ”dess tillämpningsföreskrifter” ersättas med ”de delegerade akter som antagits i enlighet med denna förordning”. följande:"

”Artikel 145

Tillämpning av bestämmelser

Denna förordning och de delegerade akter som antagits i enlighet med denna förordning ska, om inte annat föreskrivs i denna avdelning, tillämpas på ansökningar om internationella registreringar enligt protokollet till Madridöverenskommelsen om den internationella registreringen av varumärken, antaget i Madrid den 27 juni 1989 (nedan kallade internationella ansökningar respektive Madridprotokollet) som grundas på en ansökan om EU-varumärke eller på ett EU-varumärke, och på registreringar av varumärken i det internationella register som förs av den internationella byrån vid Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (nedan kallade internationella registreringar respektive den internationella byrån) vilka designerar Europeiska unionen.” [Ändr. 99]

"

113.  I artikel 147 ska punkterna 4, 5 och 6 ersättas med följande:"

”4. Vid ingivandet av en internationell ansökan ska en avgift betalas till byrån. Om den internationella registreringen ska grundas på ett EU-varumärke när detta har registrerats ska avgiften betalas senast den dag då EU-varumärket registreras. Ansökan ska inte anses som ingiven förrän avgiften har betalats.

5.  Den internationella ansökan ska uppfylla de formella villkor som har fastställts i artikel 161a a.

6.  Byrån ska granska huruvida den internationella ansökan uppfyller de villkor som fastställs i artikel 146 och i punkterna 1, 3 och 5 i denna artikel.

7.  Byrån ska översända den internationella ansökan till den internationella byrån så snart som möjligt.”[Ändr. 100]

"

114.  Följande artikel ska införas :"

”Artikel 148a

Delgivande av den ursprungliga ansökans eller registreringens ogiltighet

Inom Under en period på fem år från dagen för den internationella registreringen ska byrån till den internationella byrån delge de eventuella uppgifter och beslut som påverkar giltigheten av den europeiska varumärkesansökan EU‑varumärkesansökan eller europeiska varumärkesregistrering EU‑varumärkesregistrering på vilket den internationella registreringen grundas.” [Ändr. 101]

"

115.  "

”Begäran ska uppfylla de formella villkor som har fastställts i enlighet med artikel 161a c.” [Ändr. 102]

"

116.  Artikel 154.4 ska utgå.

117.  Följande artikel ska införas :"

”Artikel 154a

Kollektiva märken och kvalitetsmärken

Om en internationell registrering som grundas på en ursprunglig ansökan eller registrering av en kollektivmärkning, kvalitetsmärkning eller garantimärkning ska byrån uppfylla de förfaranden som föreskrivs den internationella registrering som designerar Europeiska unionen behandlas som ett EU-kollektivmärke. Innehavaren av den internationella registreringen ska ge in de bestämmelser för användningen av varumärket som anges i artikel 161a f 67 direkt till byrån inom två månader från den dag då den internationella byrån anmäler den internationella registreringen till byrån.” [Ändr. 103]

"

118.  Artikel 155 ska utgå.

119.  Artikel 156 ska ändras på följande sätt:

a)  I Punkt 2 ska orden ”sex månader” ersättas med ”en månad”. följande:"

”2. En anmälan om invändning ska registreras inom tre månader efter den enmånadsperiod som följer på dagen för offentliggörandet enligt artikel 152.1. Invändningen ska inte anses som vederbörligen framställd förrän invändningsavgiften har betalats.” [Ändr. 104]

"

b)  Punkt 4 ska utgå.

120.  Följande artiklar ska införas:"

”Artikel 158a

Rättsverkan av registrering av överlåtelser

En notering om en förändring i innehavet av den internationella registreringen i det internationella registret ska ha samma verkan som registrering av en överlåtelse i enlighet med artikel 17.

Artikel 158b

Rättsverkan av registrering av licenser och andra rättigheter

En notering om en licens eller en inskränkning i innehavarens förfoganderätt med avseende på den internationella registreringen i det internationella registret ska ha samma verkan som registreringen av en licens, en sakrätt, en exekutiv åtgärd eller insolvensförfaranden i registret enligt artiklarna 19, 20, 21 och 22.

Artikel 158c

Prövning av begäran om registreringar av överlåtelser, licenser eller inskränkningar i innehavarens förfoganderätt

Byrån ska överlämna begäran om registrering av en förändring i innehav, licens eller innehavarens förfoganderätt, en ändring eller ett upphävande av en licens eller återkallelse av inskränkning i innehavarens förfoganderätt som har getts in till den internationella byrån i de fall som anges i artikel 161a h.” [Ändr. 105]

"

121 Artikel 159 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 b ska ersättas med följande:"

”b) till en designering av en medlemsstat som är part i Madridprotokollet, under förutsättning att det på dagen för ansökan om omvandling enligt Madridprotokollet eller Madridöverenskommelsen hade varit möjligt att direkt designera den medlemsstaten. Artiklarna 112, 113 och 114 ska tillämpas.”

"

b)  I punkt 2 ska orden ”eller Madridöverenskommelsen” utgå. ersättas med följande:"

”2. Den ansökan om nationellt varumärke eller den designering av en medlemsstat som är part i Madridprotokollet [...] som följer av omvandlingen av designeringen av Europeiska unionen genom internationell registrering ska i den berörda medlemsstaten ha verkan från dagen för den internationella registreringen enligt artikel 3.4 i Madridprotokollet eller dagen för utsträckning till Europeiska unionen enligt artikel 3ter.2 i Madridprotokollet om denna ägde rum efter den internationella registreringen, eller denna registrerings prioritetsdag och, i förekommande fall, företrädet för ett varumärke i denna stat enligt artikel 153.” [Ändr. 106]

"

122.  I avdelning XIII ska följande avsnitt införas:"

”AVSNITT 4

Överföring av befogenheter

Artikel 161a

Delegering av befogenheter

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 163 för att fastställa

   a) de formella kraven för en internationell ansökan som avses i artikel 147.5, förfarandet för granskning av den internationella ansökan enligt artikel 147.6 och formerna för överlämnandet av den internationella ansökan till den internationella byrån enligt artikel 147.4, [Ändr. 107]
   b) villkoren för den anmälan som föreskrivs i artikel 148a,
   c) de formella kraven för en begäran om territoriell utsträckning som avses i artikel 149.2, förfarandet för undersökning av villkoren och formerna för vidarebefordran av begäran om territoriell utsträckning till den internationella byrån, [Ändr. 108]
   d) förfarandet för att åberopa företräde i enlighet med artikel 153,
   e) förfarandena för prövning av de absoluta registreringshindren som avses i artikel 154 och för inlämning och granskning av en invändning enligt artikel 156, inklusive nödvändiga yttranden eller skrivelser till den internationella byrån,
   f) förfarandena med beaktande av de internationella registreringar som avses i artikel 154a,
   g) fall där byrån ska meddela den internationella byrån om ogiltigförklaring av en internationell registrering enligt artikel 158 och de uppgifter en sådan anmälan ska innehålla,
   h) villkoren för överlämnande av begäran enligt vad som avses i artikel 158c till den internationella byrån,
   i) de villkor som en begäran om omvandling i enlighet med artikel 159.1 ska uppfylla,
   j) de formella kraven för en ansökan om omvandling som avses i artikel 161 och förfarandena för denna omvandling,
   k) villkoren för yttranden eller skrivelser mellan byrån och den internationella byrån, däribland de yttranden eller skrivelser som ska göras enligt artiklarna 147.4, 148a, 153.2 och 158c.” [Ändr. 109]

"

123.  Artikel 162 ska utgå.

124.  Artikel 163 ska utgå.

125.  Följande artikel införs:"

”Artikel 163

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen på de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 24a, 35a, 45a, 49a, 57a, 65a, 74a, 74k, 93a, 114a, 144a och 161a ska ges på obestämd tid.

3.  Den delegering av de befogenheter som avses i punkt 2 kan när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Det får verkan dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid en senare tidpunkt som anges däri. Beslutet påverkar inte sådana delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Så snart som kommissionen har antagit en delegerad akt ska den samtidigt anmäla den till Europaparlamentet och rådet.

5.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 24a, 35a, 45a, 49a, 57a, 65a, 74a, 74k, 93a, 114a, 144a och 161a ska bara träda i kraft om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två fyra månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.” [Ändr. 110]

"

126.  Artikel 164 ska utgå.

127.  Följande artikel ska införas :"

”Artikel 165a

Utvärdering och översyn

1.  Från 2019 och vart femte år därefter ska kommissionen beställa en utvärdering av utvärdera genomförandet av denna förordning. [Ändr. 112]

2.  Vid utvärderingen ska en översyn göras av den rättsliga ramen för samarbetet mellan byrån och medlemsstaternas centrala myndigheter för industriellt rättsskydd och Benelux byrå för immateriell äganderätt, särskilt beträffande finansieringsmekanismen. Vid utvärderingen ska man vidare bedöma byråns inverkan, effektivitet och ändamålsenlighet och dess arbetsmetoder. Vid utvärderingen ska man framför allt granska om det finns ett eventuellt behov av att ändra byråns mandat och de ekonomiska konsekvenserna av en sådan ändring.

3.  Kommissionen ska översända utvärderingsrapporten och sina slutsatser om denna till Europaparlamentet, rådet och styrelsen. Resultaten från utvärderingen ska offentliggöras.

4.  I varannan utvärderingsrapport ska även byråns resultat granskas mot bakgrund av dess syften, mandat och uppgifter. Om kommissionen anser att en fortsättning av byrån inte längre är motiverad med avseende på de mål, uppdrag och uppgifter som den tilldelats, kan kommissionen föreslå att denna förordning upphävs.”

"

127a.  Följande bilaga ska införas:"

”Bilaga -I

Avgiftsbelopp

De avgifter som ska betalas till byrån enligt denna förordning och förordning (EG) nr 2868/95 ska vara följande:

1.  Grundavgift för inlämnande av ansökan om ett enskilt varumärke (artikel 26.2, regel 4 a).

925 EUR

1a.  Granskningsavgift för en ansökan om ett EU-varumärke (artikel 38.2, regel 4 c).

12 EUR multiplicerat med antalet centrala organ för industriell äganderätt som avses i artikel 38.2. Det beloppet och senare ändringar ska offentliggöras av byrån i byråns officiella tidning.

1b.  Grundavgift för elektroniskt inlämnande av ansökan om ett enskilt varumärke (artikel 26.2, regel 4 a).

775 EUR

1c.  Grundavgift för elektroniskt inlämnande av ansökan om ett enskilt varumärke med hjälp av onlinedatabasen för klassificering (artikel 26.2, regel 4 a).

725 EUR

2.  Avgift för en andra klass varor och tjänster för ett enskilt varumärke (artikel 26.2, regel 4 b).

50 EUR

2a.  Avgift för en tredje klass varor och tjänster för ett enskilt varumärke (artikel 26.2, regel 4 b).

75 EUR

2b.  Avgift per klass för varje varu- och tjänsteklass utöver tre klasser för ett enskilt varumärke (artikel 26.2, regel 4 b).

150 EUR

3.  Grundavgift för ansökan om ett kollektivmärke (artiklarna 26.2 och 66.3, reglerna 4 a och 42).

1 000 EUR

3a.  Grundavgift för elektroniskt inlämnande av ansökan om ett kollektivmärke med hjälp av onlinedatabasen för klassificering (artiklarna 26.2 och 66.3, reglerna 4 a och 42).

950 EUR

4.  Avgift för en andra klass varor och tjänster för ett kollektivmärke (artiklarna 26.2 och 66.3, reglerna 4 b och 42).

50 EUR

4a.  Avgift för en tredje klass varor och tjänster för ett kollektivmärke (artiklarna 26.2 och 66.3, reglerna 4 b och 42).

75 EUR

4b.  Avgift per klass för varje varu- och tjänsteklass utöver tre klasser för ett kollektivmärke (artiklarna 26.2 och 66.3, reglerna 4 b och 42).

150 EUR

5.  Invändningsavgift (artikel 41.3 och regel 17.1).

350 EUR

7.  Grundavgift för registrering av ett enskilt varumärke (artikel 45).

0 EUR

8.  Avgift per klass för varje varu- och tjänsteklass utöver tre klasser för ett enskilt varumärke (artikel 45).

0 EUR

9.  Grundavgift för registrering av ett kollektivmärke (artiklarna 45 och 66.3).

0 EUR

10.  Avgift per klass för varje varu- och tjänsteklass utöver tre klasser för ett kollektivmärke (artiklarna 45 och 64.3).

0 EUR

11.  Tilläggsavgift för försenad betalning av registreringsavgift (artikel 162.2 a).

0 EUR

12.  Grundavgift för förnyelse av ett enskilt varumärke (artikel 47.1, regel 30.2 a).

1 150 EUR

12a.  Grundavgift för förnyelse av ett enskilt varumärke genom elektroniskt inlämnande (artikel 47.1, regel 30.2 a).

1 000 EUR

13.  Avgift för förnyelse av en andra klass varor och tjänster för ett enskilt varumärke (artikel 47.1, regel 30.2 b).

100 EUR

13a.  Avgift för förnyelse av en tredje klass varor och tjänster för ett enskilt varumärke (artikel 47.1, regel 30.2 b).

150 EUR

13b.  Avgift per klass för förnyelse av varje varu- och tjänsteklass utöver tre klasser för ett enskilt varumärke (artikel 47.1, regel 30.2 b).

300 EUR

14.  Grundavgift för förnyelse av ett kollektivmärke (artiklarna 47.1 och 66.3, reglerna 30.2 a och 42).

1 275 EUR

15.  Avgift för förnyelse av en andra klass varor och tjänster för ett kollektivmärke (artiklarna 47.1 och 66.3, reglerna 30.2 b och 42).

100 EUR

15a.  Avgift för förnyelse av en tredje klass varor och tjänster för ett kollektivmärke (artiklarna 47.1 och 66.3, reglerna 30.2 b och 42).

150 EUR

15b.  Avgift per klass för förnyelse av varje varu- och tjänsteklass utöver tre klasser för ett kollektivmärke (artiklarna 47.1 och 66.3, reglerna 30.2 b och 42).

300 EUR

16.  Tilläggsavgift för försenad betalning av förnyelseavgift eller försenat inlämnande av ansökan om förnyelse (artikel 47.3, regel 30.2 c).

25 % av den försenade förnyelseavgiften, dock högst totalt 1 150 EUR

17.  Avgift för ansökan om upphävande eller ogiltighetsförklaring (artikel 56.2, regel 39.1).

700 EUR

18.  Avgift för överklagande (artikel 60, regel 49.3).

800 EUR

19.  Avgift för ansökan om återställande av försutten tid (artikel 81.3).

200 EUR

20.  Avgift för ansökan om omvandling av ansökan om EU-varumärke eller av ett EU-varumärke (artikel 113.1, också jämförd med artikel 159.1, regel 45.2, också jämförd med regel 123.2)

200 EUR

a)  till en ansökan om ett nationellt varumärke

b)  till en designering av medlemsstater enligt Madrid-överenskommelsen

21.  Avgift för fortsatt behandling (artikel 82.1).

400 EUR

22.  Avgift för förklaring om delning av ett registrerat EU-varumärke (artikel 49.4) eller en ansökan om ett EU-varumärke (artikel 44.4):

250 EUR

23.  Avgift för ansökan om registrering av en licens eller en annan rättighet knuten till ett registrerat EU-varumärke (artikel 162.2 c, regel 33.2) eller en ansökan om ett EU-varumärke (artikel 157.2 d, regel 33.4):

200 EUR per registrering, dock högst 1 000 EUR då flera registreringar inryms i samma ansökan eller inlämnas på samma gång

a)  beviljande av en licens

b)  överlåtelse av en licens

c)  skapande av en sakrätt

d)  överlåtelse av en sakrätt

e)  avgift för utförande

24.  Avgift för avförande av en licens eller en annan rättighet från registret (artikel 162.2 e, regel 35.3).

200 EUR per avförande, dock högst 1 000 EUR då flera registreringar inryms i samma ansökan eller inlämnas på samma gång

25.  Avgift för ändring av ett registrerat EU-varumärke (artikel 162.2 f, regel 25.2).

200 EUR

26.  Avgift för utfärdande av kopia av ansökan om ett EU-varumärke (artikel 162.2 j, regel 89.5), kopia av registreringsbevis (artikel 162.2 b, regel 24.2) eller registerutdrag (artikel 162.2 g, regel 84.6):

a)  obestyrkt kopia eller utdrag

10 EUR

b)  bestyrkt kopia eller utdrag

30 EUR

27.  Avgift för tillhandahållande av akter (artikel 162.2 h, regel 89.1).

30 EUR

28.  Avgift för utlämnande av kopior av handlingar (artikel 162.2 i, regel 89.5):

a)  obestyrkt kopia

10 EUR

b)  bestyrkt kopia

30 EUR

plus för varje sida över 10

1 EUR

29.  Avgift för lämnande av uppgifter om ett ärende (artikel 162.2 k, regel 90).

10 EUR

30.  Avgift för omprövning av återbetalningsbeslut vad gäller kostnader i ett förfarande (artikel 162.2 l, regel 94.4).

100 EUR

31.  Avgift för ingivande av en internationell ansökan vid byrån (artikel 147.5).

300 EUR

[Ändr. 111]

Artikel 1a

Förordning (EG) nr 2868/95 ska ändras på följande sätt:

   1) Regel 4 ska utgå.
   2) Regel 30.2 ska utgå. [Ändr. 113]

Artikel 1b

Förordning (EG) nr 2869/95 ska upphävas.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska tolkas som hänvisningar till denna förordning och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilagan(16).” [Ändr. 114]

"

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den [ange datum 90 dagar efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning].

Artiklarna 1.9, 10b, 21, 22, 23, 25, 26, 27, 29, 30, 31, 34, 37, 38, 41, 44, 46, 57, 58, 59, 60, 61, 63, 64, 66, 67, 68, 69, 70, 71, 72, 73, 75, 76, 77, 78, 79, 88, 89, 93, 94, 99 ska i den mån de avser artiklarna 128.4 n, 101, 103b, 105d, 112, 113, 114, 115, 117, 120, 123 och 124 tillämpas från den [första dagen i den första månaden efter 18 månader från det datum som anges i det första stycket].

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 februari 2014.
(2)Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 14.1.1994, s. 1).
(3)Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, 24.3.2009, s. 1).
(4)Rådets direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 11.2.1989, s. 1).
(5)Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EUT L 299, 8.11.2008, s. 25).
(6)COM(2008)0465.
(7)EUT C 140, 29.5.2010, s. 22.
(8)COM(2011)0287.
(9)EGT L 336, 23.12.1994, s. 214.
(10)Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam (EUT L 376, 27.12.2006, s. 21).
(11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 (EUT L 181, 29.6.2013, s. 15).
(12) Kommissionens förordning (EG) nr 2869/95 av den 13 december 1995 om de avgifter som skall betalas till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (EGT L 303, 15.12.1995, s. 33).
(13) Kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke (EGT L 303, 15.12.1995, s. 1).
(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).
(15) EUT C 32, 4.2.2014, s. 23.
(16) Jämförelsetabellen kommer att utarbetas när ett interinstitutionellt avtal om denna förordning ingåtts.


Medlemsstaternas varumärkeslagar ***I
PDF 547kWORD 175k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 februari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (omarbetning) (COM(2013)0162 – C7-0088/2013 – 2013/0089(COD))
P7_TA(2014)0119A7-0032/2014

(Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0162),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0088/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 11 juli 2013(1),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(2),

–  med beaktande av artiklarna 87 och 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för internationell handel och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7‑0032/2014), och av följande skäl:

A.  Enligt den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller förslaget inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 februari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (Omarbetning)

P7_TC1-COD(2013)0089


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

Med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114 114.1, [Ändr. 1]

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(4), och

av följande skäl:

(1)  Ett antal ändringar ska göras i rådets och Europaparlamentets direktiv 2008/95/EG(5). För att skapa klarhet, bör det direktivet omarbetas.

(2)  Direktiv 2008/95/EG har harmoniserat centrala bestämmelser i materiell lagstiftning om varumärken som vid tidpunkten för antagandet ansågs mest direkt påverka den inre marknadens funktion genom att hindra den fria rörligheten för varor och det fria utbytet av tjänster i unionen.

(3)  Varumärkesskyddet i medlemsstaterna samexisterar med skydd som finns tillgängligt på unionsnivå genom gemenskapsvarumärken som är immateriella rättigheter av enhetlig karaktär och som gäller i hela unionen i enlighet med rådets förordning (EG) nr 207/2009(6). Samexistensen mellan varumärkessystem på nationell nivå och unionsnivå är i själva verket en hörnsten i unionens förhållningssätt när det gäller skydd av immateriella rättigheter.

(4)  Med anledning av kommissionens meddelande av den 16 juli 2008 om en europeisk strategi för industriell äganderätt(7) har kommissionen genomfört en omfattande utvärdering av hur varumärkessystemet i Europa fungerar som helhet, både på unionsnivå och nationell nivå och med avseende på det inbördes förhållandet mellan dessa.

(5)  I sina slutsatser av den 25 maj 2010 om den framtida översynen av varumärkessystemet i Europeiska unionen(8) uppmanade rådet kommissionen att lägga fram förslag till en ändring av förordning (EG) nr 207/2009 och direktiv 2008/95/EG. Det förslag som gäller det sistnämnda direktivet bör omfatta åtgärder som gör det mer förenligt med förordning (EG) nr 207/2009, för att minska vilket skulle minska skillnaderna inom varumärkessystemet i Europa som helhet, samtidigt som det nationella varumärkesskyddet behålls som ett attraktivt alternativ för sökande. I detta sammanhang bör komplementariteten mellan EU:s varumärkessystem och de nationella varumärkessystemen säkerställas. [Ändr. 2]

(6)  Kommissionen konstaterade i sitt meddelande ”En inre marknad för immateriella rättigheter” av den 24 maj 2011(9) att man för att uppfylla ökade krav från berörda parter på snabbare och effektivare varumärkesregistreringsystem av högre kvalitet som är mer samstämmiga, användarvänliga, allmänt tillgängliga och bygger på den senaste tekniken måste modernisera varumärkessystemet i unionen som helhet och anpassa det till interneteran.

(7)  Det samråd och den utvärdering som föregått översynen av detta direktiv har visat att det europeiska företagsklimatet trots den tidigare partiella harmoniseringen av nationella lagar fortfarande är mycket heterogen, vilket begränsar tillgången till varumärkesskydd generellt och därmed får en negativ inverkan på konkurrenskraft och tillväxt.

(8)  För att uppnå målet att främja och skapa en väl fungerande inre marknad och göra det lättare att förvärva och skydda varumärken i unionen är det därför nödvändigt att gå utöver den begränsade räckvidd för tillnärmning som uppnåddes genom direktiv 2008/95/EG och utvidga tillnärmningen till alla aspekter av den materiella lagstiftning om varumärken som reglerar varumärken som skyddas av registrering som omfattas av förordning (EG) nr 207/2009.

(9)  För att göra varumärkesregistreringar i hela unionen lättare att erhålla och förvalta är det viktigt att tillnärma inte bara bestämmelser i materiell lagstiftning utan också förfaranderegler. Därför bör viktiga förfaranderegler i medlemsstaterna och i EU-varumärkessystemet, inbegripet de regler avseende vilka skillnader orsakar stora problem för den inre marknadens funktion, anpassas till varandra. Vad gäller förfarandena enligt nationell lagstiftning är det tillräckligt att fastställa allmänna principer, medan det står medlemsstaterna fritt att fastställa mer specifika bestämmelser.

(10)  Det är av grundläggande betydelse att säkerställa att registrerade varumärken har samma rättsliga skydd i alla medlemsstater och att varumärkesskyddet på nationell nivå är detsamma som skyddet av europeiska varumärken EU‑varumärken. I linje med det omfattande skydd som beviljas europeiska varumärken EU‑varumärken som är kända i unionen bör ett omfattande skydd även beviljas på nationell nivå för alla registrerade varumärken som är kända i den berörda medlemsstaten. [Ändr. 3 - Denna ändring berör hela texten.]

(11)  Detta direktiv bör inte frånta medlemsstaterna deras rätt att fortsätta skydda sådana varumärken som förvärvats genom användning, utan bör behandla dem endast med avseende på deras förhållande till sådana varumärken som förvärvats genom registrering.

(12)  För att uppnå det mål som tillnärmningen av de rättsliga bestämmelserna syftar till krävs att villkoren för erhållande och vidmakthållande av ett registrerat varumärke i princip är identiska i de olika medlemsstaterna.

(13)  Det är därför nödvändigt att upprätta en lista med exempel på tecken som kan utgöra varumärken, under förutsättning att sådana tecken kan särskilja ett företags varor eller tjänster från ett annat företags. För att uppnå målen för registreringssystemet för varumärken, det vill säga att garantera rättslig säkerhet och god förvaltning, är det också viktigt att kräva att tecknet kan presenteras i registret på ett sätt som gör det möjligt att är tydligt, exakt, fastställa föremålet för skyddet instinktivt, lättillgängligt, hållbart och objektivt. Ett tecken bör därför tillåtas att återges i lämplig form, och således inte nödvändigtvis grafiskt, så länge som återgivandet sker med hjälp av allmänt tillgänglig teknik och ger tillräckliga garantier i detta syfte. [Ändr. 4]

(14)  Dessutom bör grunderna för att vägra registrering eller för ogiltighet avseende själva varumärket, t.ex. frånvaro av särskiljande egenskaper, eller avseende konflikter mellan varumärket och äldre rättigheter anges på ett uttömmande sätt, även om vissa av grunderna är valfria för medlemsstaterna som därför kan bibehålla eller införa dessa grunder i sina lagstiftningar.

(15)  För att säkerställa att skyddsnivån för geografiska beteckningar genom andra instrument i unionsrätten tillämpas på ett enhetligt och uttömmande sätt vid undersökningen av absoluta och relativa registreringshinder i hela unionen, bör detta direktiv omfatta samma bestämmelser om geografiska beteckningar som förordning (EG) nr 207/2009.

(16)  Det skydd som följer av det registrerade varumärket, vars funktion framför allt är att garantera att varumärket anger ursprunget, bör vara absolut när det råder identitet mellan märket och tecknet och varorna eller tjänsterna. Skyddet bör också gälla vid likhet mellan märket och tecknet och varorna eller tjänsterna. Det är nödvändigt att tolka begreppet likhet mot bakgrund av risken för förväxling. Grundförutsättningen för skyddet bör vara att det finns en risk för förväxling och denna måste bedömas mot bakgrund av flera faktorer, särskilt i hur hög grad märket är känt på marknaden, den association som det använda eller registrerade märket framkallar, graden av likhet mellan märket och tecknet samt mellan de ifrågavarande varorna eller tjänsterna. Formerna för fastslående av risk för förväxling och framför allt bevisbördan bör regleras av nationella procedurregler som inte bör beröras av detta direktiv.

(17)  För att säkerställa rättslig säkerhet och full överensstämmelse med prioritetsprincipen, enligt vilket ett äldre registrerat varumärke har företräde framför yngre registrerade varumärken, är det nödvändigt att fastställa att iakttagandet av de rättigheter som är knutna till ett varumärke inte bör påverka ägares rättigheter som förvärvats före ansökningsdagen eller prioritetsdagen för varumärket. Denna åtgärd är förenlig med artikel 16.1 i avtalet om handelsrelaterade aspekter av immateriella rättigheter av den 15 april 1994 (nedan kallat TRIPS-avtalet)(10).

(18)  Det bör föreskrivas att en överträdelse av ett varumärke kan fastställas bara om det har konstaterats att det varumärke eller tecken som är föremål för överträdelsen används i näringsverksamhet för att särskilja varor eller tjänster med avseende på deras kommersiella ursprung. Utnyttjande för andra ändamål bör omfattas av bestämmelser i nationell lagstiftning.

(19)  För att skapa rättslig säkerhet och tydlighet är det nödvändigt att klargöra att inte bara vid likhet utan också i fråga om ett identiskt lika tecken som används för identiskt lika varor eller tjänster bör skydd beviljas ett varumärke endast om och i den utsträckning varumärkets viktigaste funktion, som är att garantera varornas eller tjänsternas kommersiella ursprung, påverkas negativt. [Ändr. 5]

(20)  Intrång i ett varumärke bör också omfatta användningen av tecknet som ett handelsnamn eller liknande beteckning så länge som det används för att särskilja varor eller tjänster med avseende på deras kommersiella ursprung.

(21)  För att säkerställa rättslig säkerhet och full överensstämmelse med specifik unionslagstiftning bör det föreskrivas att innehavaren av ett varumärke bör ha rätt att förbjuda tredjeman att använda ett tecken i en jämförande reklam, om sådan jämförande reklam strider mot Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG(11).

(22)  I syfte att stärka varumärkesskyddet och bekämpa varumärkesförfalskning effektivare, och utan att det påverkar WTO:s bestämmelser, i synnerhet artikel V i det allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) om fri transitering, bör innehavaren av ett registrerat varumärke ha rätt att hindra tredje man från att föra in varor i medlemsstatens tullområde utan att dessa har övergått till fri omsättning, om dessa varor kommer från tredjeland tredjeländer och utan tillstånd har försetts med ett varumärke som är väsentligen identiskt med det varumärke som registrerats för sådana varor. Detta bör inte påverka en smidig transitering av generiska läkemedel i enlighet med unionens internationella förpliktelser, i synnerhet enligt den förklaring om Trips-avtalet och folkhälsa som antogs av WTO:s ministerkonferens i Doha den 14 november 2001. [Ändr. 55]

(22a)  Innehavaren av ett varumärke bör ha rätt att vidta relevanta rättsliga åtgärder, bland annat rätten att begära att de nationella tullmyndigheterna vidtar åtgärder i fråga om varor som påstås överträda innehavarens rättigheter, till exempel kvarhållande och förstöring i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013(12). Tullmyndigheterna bör genomföra de relevanta förfarandena i förordning (EU) nr 608/2013 på begäran av en rättighetshavare och på grundval av kriterier för riskanalys. [Ändr. 7]

(22b)  I artikel 28 förordning (EU) nr 608/2013 föreskrivs att en rättighetshavare är skadeståndsansvarig gentemot innehavaren av varorna bland annat om varorna i fråga senare befinns inte göra intrång i en immateriell rättighet. [Ändr. 8]

(22c)  Medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder i syfte att sörja för en smidig transitering av generiska läkemedel. Därför bör innehavaren av ett varumärke inte ha rätt att hindra någon tredje part från att i samband med kommersiell verksamhet föra in varor på en medlemsstats tullområde på grundval av upplevda eller faktiska likheter mellan det internationella generiska namnet (INN‑namnet) på det verksamma ämnet i ett läkemedel och ett registrerat varumärke. [Ändr. 9]

(23)  För att mer effektivt hindra införsel av varumärkesförfalskade varor som innebär ett intrång, särskilt i samband med försäljning via internet i små försändelser enligt definitionen i förordning (EU) nr 608/2013, bör innehavaren av ett giltigt registrerat varumärke ha rätt att förbjuda import av sådana varor till unionen om det enbart är avsändaren av de varumärkesförfalskade varorna som agerar i kommersiellt syfte enligt handelsbruk. I fall där sådana åtgärder vidtas bör de enskilda personer eller enheter som beställt varorna informeras om orsaken till åtgärderna och om sina lagliga rättigheter gentemot avsändaren. [Ändr. 10]

(24)  För att göra det möjligt för innehavare av registrerade varumärken att bekämpa varumärkesförfalskning effektivare bör de ha rätt att förbjuda anbringande av ett varumärke som utgör ett intrång på varor och på vissa förberedande akter före anbringandet,

(25)  Den ensamrätt som ett varumärke ger berättigar inte innehavaren att förbjuda användningen av tecken eller upplysningar som används korrekt och i enlighet med god affärssed. För att skapa lika villkor för varunamn och varumärken mot bakgrund av att handelsnamn regelbundet ges obegränsat skydd mot yngre varumärken bör sådan användning anses inbegripa användningen av ens eget namn. Det bör också omfatta användningen i allmänhet av tecken eller upplysningar som är beskrivande eller som saknar särskiljningsförmåga. Vidare bör innehavaren inte ha rätt att hindra allmänt rättvis och ärlig användning av varumärket för att identifiera eller hänvisa till varorna och tjänsterna som innehavarens varor och tjänster.

(26)  Det följer av principen om fri rörlighet för varor att innehavaren av ett varumärke inte ska ha rätt att förbjuda att tredjeman använder det med avseende på varor som har satts i omlopp inom unionen med detta varumärke, antingen av innehavaren själv eller med dennes medgivande, om innehavaren inte har väl grundade skäl att motsätta sig fortsatt marknadsföring av varorna.

(27)  Av hänsyn till rättssäkerheten, men utan att i orimlig grad skada de intressen som innehavaren av ett äldre märke har, är det viktigt att säkerställa att denne inte längre får begära ogiltighetsförklaring samt att han inte får motsätta sig användningen av ett varumärke som är yngre än hans eget och som han i vetskap därom har tillåtit användning av under en längre tid, om inte ansökan om registrering av det yngre varumärket gjorts i ond tro.

(28)  För att säkerställa rättslig säkerhet och skydda lagligen förvärvade varumärkesrättigheter är det lämpligt och nödvändigt att fastställa, utan att det påverkar principen att det yngre varumärket inte kan göras gällande gentemot det äldre varumärket, att innehavare av äldre varumärken inte bör ha rätt att få avslag eller ogiltighetsförklaring eller att motsätta sig användningen av ett yngre varumärke när det yngre varumärket förvärvades vid en tidpunkt då det äldre varumärket skulle ha kunnat förklaras ogiltigt eller återkallas, t.ex. därför att de ännu inte hade förvärvat särprägel genom användning, eller om det äldre varumärket inte kunde genomdrivas gentemot det yngre varumärket eftersom de nödvändiga villkoren inte var tillämpliga, till exempel om det äldre varumärket ännu inte blivit känt.

(29)  Varumärken fyller sitt syfte att särskilja varor eller tjänster och ger konsumenterna möjlighet att träffa väl underbyggda val endast om de faktiskt används på marknaden. Ett krav på att ett varumärke faktiskt används är också nödvändigt för att minska det totala antalet registrerade och skyddade varumärken i unionen och därmed antalet tvister dem emellan. Det är därför av vikt att registrerade varumärken faktiskt används i samband med de varor eller tjänster för vilka de är registrerade, eller, om de inte är fallet, måste kunna har använts inom fem år efter tidpunkten för registreringen, att de kan återkallas. [Ändr. 11]

(30)  Följaktligen bör ett registrerat varumärke endast skyddas i den utsträckning som det faktiskt används, och ett tidigare registrerat varumärke bör inte göra det möjligt för sin innehavare att motsätta sig eller ogiltigförklara ett yngre varumärke om den innehavaren inte har använt sitt varumärke i praktiken. Dessutom bör medlemsstaterna föreskriva att ett varumärke inte med framgång kan åberopas i ett mål om intrång om det efter invändning från en part fastställs att varumärket kan återkallas eller, när talan väcks mot en nyare rätt, skulle ha kunnat återkallas vid den tidpunkt då den senare rättigheten förvärvades.

(31)  Det bör föreskrivas att om företräde för ett nationellt varumärke har sökts för ett europeiskt varumärke och det nationella varumärket därefter inte har vidmakthållits eller registreringen inte har förnyats, får detta nationella varumärkes giltighet fortfarande ifrågasättas. Utmaningen bör därför begränsas till situationer där det nationella varumärket skulle ha kunnat förklaras ogiltigt eller återkallats när varumärket ströks från registret.

(32)  För konsekvensens skull och för att underlätta det kommersiella utnyttjandet av varumärken i unionen, ska de regler som är tillämpliga på varumärken som förmögenhetsobjekt anpassas till dem som redan finns när det gäller europeiska EU‑varumärken, och bör omfatta regler om överlåtelse och överföring, licenser, sakrätt, exekutiva åtgärder och insolvensförfaranden.

(33)  Kollektiva varumärken har visat sig vara ett användbart instrument för att främja varor eller tjänster med specifika gemensamma egenskaper. Det är därför lämpligt att nationella kollektiva varumärken omfattas av liknande regler som europeiska kollektivmärken.

(34)  För att förbättra och underlätta tillgången till varumärkesskydd och öka den rättsliga säkerheten och förutsebarheten bör förfarandet för registrering av varumärken i medlemsstaterna vara effektivt och öppet och bör följa liknande regler som de som gäller för europeiska EU‑varumärken. För att ett konsekvent och väl avvägt varumärkessystem ska kunna åstadkommas både på nationell nivå och unionsnivå bör medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt därför begränsa sin obligatoriska granskning av huruvida en varumärkesansökan är registreringsberättigad till avsaknaden av absoluta registreringshinder. Detta bör dock inte påverka rätten för dessa myndigheter att på sökandenas begäran tillhandahålla sökningar efter äldre rättigheter i rent informationssyfte och utan att det påverkar eller har någon bindande effekt på den fortsatta registreringsprocessen, inklusive senare invändningsförfaranden. Det bör stå medlemsstaterna fritt att bestämma om de vill genomföra obligatoriska granskningar av avslag på relativa grunder. [Ändr. 12]

(35)  För att garantera den rättsliga säkerheten när det gäller omfattningen av varumärkesrättigheter och underlätta tillträdet till varumärkesskydd, bör beteckningen och klassificeringen av varor och tjänster som omfattas av en varumärkesansökan följa samma regler i samtliga medlemsstater och anpassas till de bestämmelser som gäller för europeiska EU‑varumärken. Beteckningen av varor och tjänster bör vara tillräckligt klar och precis för att behöriga myndigheter och ekonomiska aktörer ska kunna avgöra hur omfattande varumärkesskydd som sökts enbart på grundval av ansökan. Användningen av allmänna begrepp bör tolkas som att de endast inkluderar varor och tjänster som klart omfattas av termens bokstavliga innebörd.

(36)  I syfte att säkerställa ett effektivt varumärkesskydd bör medlemsstaterna tillhandahålla ett effektivt administrativt invändningsförfarande som ger innehavare av äldre varumärkesrättigheter rätt att invända mot registreringen av en varumärkesansökan. I syfte att erbjuda effektiva sätt att återkalla eller ogiltigförklara varumärken bör medlemsstaterna införa ett administrativt förfarande om upphävande eller ogiltighetsförklaring liknande det som tillämpas på europeiska EU‑varumärken på unionsnivå.

(37)  Medlemsstaternas centrala myndigheter för industriell äganderätt bör samarbeta med varandra och med Europeiska unionens byrå för varumärken, mönster och modeller immateriella rättigheter (nedan kallad byrån) inom alla områden för registrering och förvaltning av varumärken för att främja enhetliga metoder och verktyg, t.ex. genom att skapa och uppdatera gemensamma eller sammankopplade databaser och portaler för samråd och sökändamål. Byrån och medlemsstaternas myndigheter bör vidare samarbeta på övriga områden inom deras verksamhet som är relevanta för skyddet av varumärken i unionen.

(38)  Detta direktiv bör inte utesluta att varumärken underkastas andra rättsliga bestämmelser än de varumärkesrättsliga bestämmelser som finns i medlemsstaterna, t.ex. bestämmelser om illojal konkurrens, skadeståndsansvar eller konsumentskydd.

(39)  Alla medlemsstaterna är bundna av Pariskonventionen för industriellt rättsskydd (Pariskonventionen) och Trips-avtalet. Det är nödvändigt att detta direktivs bestämmelser helt överensstämmer med bestämmelserna i den konventionen och det avtalet. De av medlemsstaternas skyldigheter som är en följd av konventionen och avtalet bör inte beröras av detta direktiv. Där så är lämpligt bör artikel 351 andra stycket i fördraget tillämpas.

(40)  Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till det tidigare direktivet. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av det tidigare direktivet.

(41)  Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller den tidsfrist för införlivande i nationell lagstiftning av direktivet som anges i del B i bilaga I till direktiv 2008/95/EG.

(41a)  Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001(13) och avgav ett yttrande den 11 juli 2013(14). [Ändr. 13]

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel 1

Allmänna bestämmelser 

Artikel 1

Räckvidd

Detta direktiv ska tillämpas för varumärken avseende varor eller tjänster vilka i en medlemsstat är föremål för registrering eller ansökan om registrering som individuellt varumärke, kollektivmärke eller garanti- eller kvalitetsmärke, eller vilka är föremål för registrering eller ansökan om registrering hos Benelux byrå för immateriell äganderätt eller föremål för en internationell registrering med rättsverkan i en medlemsstat.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

a)  myndighet: den centrala myndigheten för industriell äganderätt i en medlemsstat eller Benelux byrå för immateriell äganderätt som anförtrotts ansvaret för registrering av varumärken,

b)  byrå: Europeiska unionens byrå för varumärken, mönster och modeller, som inrättats immateriella rättigheter, inrättad i enlighet med artikel 2 i förordning (EG) nr 207/2009,. [Ändr. 15 - Denna ändring berör hela texten.]

c)  register: det register över varumärken som förs av en myndighet.

ca)  äldre varumärken:

i)  följande kategorier av varumärken för vilka ansökan om registrering gjorts tidigare än ansökan om registrering av varumärket i fråga, med vederbörlig hänsyn till de anspråk på företrädesrätt som kan göras för dessa varumärken:

—  EU-varumärken.

—  Varumärken som har registrerats i medlemsstaten eller, vad avser Belgien, Luxemburg och Nederländerna, hos Beneluxbyrån för immateriella rättigheter.

—  Varumärken som har blivit föremål för en internationell registrering med rättsverkan i medlemsstaten.

ii)  EU-varumärken som i enlighet med förordning (EG) nr 207/2009 gör befogat anspråk på företräde gentemot ett varumärke som avses i andra och tredje strecksatsen i led i), även om det senare varumärket har övergetts eller upphört att gälla.

iii)  Ansökningar om de varumärken som avses i led i) och ii), under förutsättning att de registrerats.

iv)  Varumärken som – vid tidpunkten för ansökan om registrering eller, i förekommande fall, vid tidpunkten för anspråket på företrädesrätt – med avseende på ansökningen om registrering av varumärket är välkända i en medlemsstat i den mening som avses med ”välkänd” i artikel 6a i Pariskonventionen. [Ändr. 16]

cb)  garanti- eller kvalitetsmärke: ett varumärke som betecknas som sådant vid ansökan om registrering av märket och som är ägnat att särskilja varor eller tjänster som certifieras av varumärkesinnehavaren vad gäller geografiskt ursprung, material, det sätt på vilket varor tillverkas eller tjänster utförs, kvalitet, tillförlitlighet eller andra egenskaper från de varor och tjänster som inte är certifierade på detta sätt. [Ändr. 17]

cc)  kollektivmärke: ett varumärke som betecknas som sådant vid ansökan om registrering av varumärket och som är ägnat att särskilja varor eller tjänster som härrör från medlemmarna i den sammanslutning som innehar varumärket från de varor eller tjänster som härrör från andra företag. [Ändr. 18]

Kapitel 2

Bestämmelser om varumärken 

Avsnitt 1

Tecken som kan utgöra ett varumärke 

Artikel 3

Tecken som kan utgöra ett varumärke

Ett varumärke kan utgöras av alla tecken, särskilt ord, inbegripet personnamn, figurer, bokstäver, siffror, färger som sådana, formen på en vara eller dess förpackning, eller ljud, förutsatt att en allmänt tillgänglig teknik används och tecknen i fråga kan:

a)  särskilja ett företags varor eller tjänster från ett annat företags, och

b)  återges i registret på ett sätt som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna och allmänheten att avgöra exakt vilken typ av skydd som ges innehavaren av varumärket. [Ändr. 19]

Avsnitt 2

Registreringshinder eller ogiltighetsgrunder 

Artikel 4

Absoluta registreringshinder eller ogiltighetsgrunder

1.  Följande tecken och varumärken får inte registreras och om registrering har skett ska de kunna ogiltigförklaras:

a)  Tecken som inte kan utgöra ett varumärke.

b)  Varumärken som saknar särskiljningsförmåga.

c)  Varumärken som endast består av tecken eller upplysningar vilka i handeln visar varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung, tiden för deras framställande eller andra egenskaper hos varorna eller tjänsterna.

d)  Varumärken som består av endast tecken eller upplysningar vilka i det dagliga språkbruket eller enligt branschens vedertagna handelsbruk kommit att bli en sedvanlig beteckning för varan eller tjänsten.

e)  Tecken som endast består av

i)  en form som följer av varans art,

ii)  en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat,

iii)  en form som ger varan ett betydande värde.

f)  Varumärken som strider mot allmän ordning eller mot allmän moral.

g)  Varumärken som är ägnade att vilseleda allmänheten t.ex. med avseende på varans eller tjänstens art, kvalitet eller geografiska ursprung.

h)  Varumärken som inte har godkänts av behöriga myndigheter och som ska vägras registrering eller ogiltigförklaras i enlighet med artikel 6b i Pariskonventionen för industriellt rättsskydd, nedan kallad Pariskonventionen.

i)  Varumärken som är undantagna från registrering och inte får fortsätta att användas i enlighet med unionslagstiftning eller internationella överenskommelser som unionen är part till, som ger skydd för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar.

j)  Varumärken som är undantagna från registrering enligt unionslagstiftningen eller internationella överenskommelser som unionen är part till i, som ger skydd för spritdrycker, traditionella benämningar för vin och garanterade traditionella specialiteter. [Ändr. 20]

ja)  Varumärken som innehåller eller består av en äldre sortbenämning i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2100/94(15) med avseende på samma typ av produkt. [Ändr. 21]

2.  Punkt 1 ska tillämpas även om registreringshindren

a)  endast finns i andra medlemsstater än de där ansökan om registrering lämnades in,

b)  endast om ett varumärke på ett främmande språk översätts eller transkriberas till en skrift eller ett officiellt språk som används i medlemsstaterna. [Ändr. 22]

3.  Ett varumärke ska kunna förklaras ogiltigt om den sökande gjorde sin ansökan om registrering av varumärket i ond tro. Varje medlemsstat får också föreskriva att ett sådant varumärke inte ska registreras.

4.  En medlemsstat kan bestämma att ett varumärke inte ska registreras eller, om det redan är registrerat, att det ska kunna förklaras ogiltigt i följande fall:

a)  Om användningen av varumärket kan förbjudas med stöd av andra lagbestämmelser än medlemsstatens eller unionens varumärkeslagstiftning.

b)  Om varumärket omfattar ett tecken av högt symbolvärde, särskilt en religiös symbol.

c)  Om varumärket innehåller andra tecken, emblem eller vapen än de som nämns i artikel 6b i Pariskonventionen, och som är av allmänt intresse, under förutsättning att vederbörande myndigheter inte givit tillstånd till dess registrering i enlighet med medlemsstatens lagstiftning.

5.  Ett varumärke ska inte vägras registrering eller ogiltigförklaras med stöd av punkt 1 b, c eller d, om det före tidpunkten för registreringsansökan eller efter tidpunkten för registreringen och som en följd av det bruk som har gjorts av det har förvärvat särskiljningsförmåga. Ett varumärke ska inte ogiltigförklaras med stöd av punkt 1 b, c eller d, om det före tidpunkten för ansökan om ogiltighet och som en följd av användningen av det har förvärvat särskiljningsförmåga. [Ändr. 23]

6.  En medlemsstat får besluta att punkt 5 ska gälla även då särskiljningsförmågan har förvärvats efter tidpunkten för registreringsansökan och före tidpunkten för registreringen.

Artikel 5

Relativa registreringshinder eller ogiltighetsgrunder

1.  Ett varumärke ska inte registreras eller om det är registrerat ska det kunna ogiltigförklaras

a)  om det är identiskt med ett äldre varumärke och de varor eller tjänster som varumärket har ansökts eller registrerats för är identiska med de varor eller tjänster för vilka det äldre varumärket är skyddat,

b)  om det på grund av sin identitet eller likhet med det äldre varumärket och identiteten eller likheten mellan de varor eller tjänster som täcks av varumärkena föreligger en risk att allmänheten förväxlar dem, inbegripet risken för att varumärket associeras med det äldre varumärket.

2.  Med äldre varumärken i punkt 1 avses

a)  följande kategorier av varumärken för vilka ansökan om registrering gjorts tidigare än ansökan om registrering av varumärket i fråga, med vederbörlig hänsyn tagen till de anspråk som kan göras på företrädesrätt för dessa varumärken, nämligen

i)  europeiska varumärken,

ii)  varumärken som har registrerats i medlemsstat eller, vad avser Belgien, Luxemburg eller Nederländerna, hos Benelux byrå för immateriell äganderätt,

iii)  varumärken som blivit föremål för en internationell registrering med rättsverkan i medlemsstaten i fråga,

b)  Europeiska varumärken som i enlighet med förordning (EG) nr 207/2009, gör befogat anspråk på företräde gentemot ett varumärke i led a ii och iii, även om det senare varumärket inte har vidmakthållits eller innehavaren inte förnyat registreringen,

c)  ansökan om varumärken nämnda i leden a och b under förutsättning av deras registrering,

d)  varumärken som, vid tidpunkten för ansökan om registrering eller, i förekommande fall, vid tidpunkten för begäran om företrädesrätt med avseende på ansökan om registrering av varumärket, är välkända i en medlemsstat, i den betydelse som ges ordet ”välkänt” i artikel 6a i Pariskonventionen. [Ändr. 24]

3.  Ett varumärke ska inte registreras eller ska, om det är registrerat, kunna ogiltigförklaras

a)  om det är identiskt med, eller liknar ett äldre varumärke oavsett om de varor och tjänster för vilka det har sökts eller registrerats är identiska med, liknar eller inte liknar dem för vilka det äldre varumärket är registrerat, om det äldre varumärket är känt i en den medlemsstat vilken ansökan om registrering gäller eller i vilken varumärket är registrerat, eller, om det är fråga om ett europeiskt varumärke, EU-varumärke, är känt i unionen och användningen av det yngre varumärket utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé; [Ändr. 25]

b)  om ett ombud eller en företrädare för innehavaren av varumärket ansöker om registrering av detta i sitt eget namn utan innehavarens tillstånd, om ombudet eller företrädaren inte kan visa fog för sitt handlande,

c)  om varumärket kan förväxlas med ett äldre varumärke som är skyddat utanför unionen, under förutsättning att varumärket fortfarande användes i praktiken vid tidpunkten för ansökan och sökanden handlade i ond tro,

d)  om det utesluts från registrering och inte får fortsätta att användas i enlighet med unionslagstiftning som ger skydd för ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar. [Ändr. 26]

4.  En medlemsstat får besluta att ett varumärke inte ska registreras eller, om det är registrerat, ska kunna ogiltigförklaras i följande fall:

a)  Om rätten till ett oregistrerat varumärke eller till ett annat i förvärvsverksamhet använt tecken har förvärvats före tidpunkten för ansökan om registrering av det yngre märket eller före tidpunkten för den företrädesrätt som åberopats till stöd för ansökan om registrering av det yngre märket och om det oregistrerade varumärket eller tecknet ger innehavaren rätt att förbjuda användningen av det yngre varumärket.

b)  Om användningen av ett varumärke får förbjudas med stöd av en annan äldre rättighet än de rättigheter som avses i punkt 2 och led a i den här punkten och särskilt

i)  rätten till namn,

ii)  rätten till egen bild,

iii)  en upphovsrätt,

iv)  en industriell rättighet.

5.  Medlemsstaterna får ska om det är lämpligt tillåta att varumärket inte ska vägras registrering eller ogiltigförklaras om innehavaren av det äldre varumärket eller den äldre rättigheten ger sitt medgivande till registreringen av det yngre varumärket. [Ändr. 27]

6.  En medlemsstat kan med avvikelse från punkterna 1–5 bestämma att de registreringshinder eller ogiltighetsgrunder som gällde i den staten före ikraftträdandet av de bestämmelser som var nödvändiga för att följa direktiv 89/104/EEG ska gälla för varumärken för vilka ansökan gjorts före den tidpunkten.

Artikel 6

Beslut i efterhand om ogiltighetsförklaring eller upphävande av ett varumärke

Om företräde för ett nationellt varumärke som inte har vidmakthållits eller som inte förnyats åberopas för ett europeiskt varumärke, får det i efterhand beslutas om ogiltighetsförklaring eller upphävande av det nationella varumärket, förutsatt att varumärket också skulle ha kunnat ogiltigförklaras eller upphävas vid den tidpunkt då det inte vidmakthölls eller inte förnyades. I sådana fall ska företrädet upphöra att gälla.

Artikel 7

Registreringshinder eller ogiltighetsförklaring avseende endast en del av varorna eller tjänsterna 

I de fall då registreringshinder eller grunder för ogiltighetsförklaring föreligger endast för en del av de varor eller tjänster för vilka varumärket har ansökts eller registrerats, ska vägran att registrera eller ogiltigförklara varumärket endast avse dessa varor eller tjänster. 

Artikel 8

Ett äldre varumärke har bristande särskiljande egenskaper eller är inte känt, vilket utesluter ogiltighetsförklaring av ett registrerat varumärke

Ett registrerat varumärke får inte ogiltigförklaras på grundval av ett äldre varumärke i något av följande fall:

a)  Om det äldre varumärket, som kan förklaras ogiltigt enligt artikel 4.1 b, c eller d, inte hade förvärvat särskiljande egenskaper i enlighet med artikel 4.5 på ansökningsdagen eller prioritetsdagen för det registrerade varumärket.

b)  Om ansökan om ogiltighetsförklaring baseras på artikel 5.1 b och det äldre varumärket inte hade blivit tillräckligt särskiljande till stöd för ett konstaterande om att risken för förväxling i den mening som avses i artikel 5.1 b på ansökningsdagen eller prioritetsdagen för det registrerade varumärket.

c)  Om ansökan om ogiltighetsförklaring baseras på artikel 5.3 a och det äldre varumärket inte var känt i den mening som avses i artikel 5.3 a på ansökningsdagen eller prioritetsdagen för det registrerade varumärket. [Ändr. 28]

Artikel 9

Ogiltighetsförklaring utesluten till följd av passivitet

1.  Om innehavaren av ett äldre varumärke som avses i artikel 5.2 och 5.3 a har funnit sig i att ett yngre varumärke, som är registrerat i en medlemsstat har använts i medlemsstaten under fem år i följd och han har varit medveten om det, har han inte längre rätt att med åberopande av det äldre varumärket begära att det yngre varumärket ska ogiltigförklaras med avseende på de varor eller tjänster för vilka det har brukats, förutsatt att ansökan om registrering av det yngre varumärket inte har gjorts i ond tro. [Ändr. 29]

2.  En medlemsstat får bestämma att punkt 1 ska tillämpas på innehavaren av en annan äldre rättighet som avses i artikel 5.4 a eller b.

3.  I de fall som nämns i punkterna 1 och 2 har innehavaren av ett yngre registrerat varumärke inte rätt att motsätta sig användningen av den äldre rättigheten, även om den inte längre kan åberopas gentemot det yngre varumärket.

Avsnitt 3

Givna rättigheter samt begränsningar 

Artikel 10

Rättigheter som är knutna till ett varumärke

1.  Registreringen av ett varumärke ger innehavaren en ensamrätt.

2.  Utan att det påverkar innehavares rättigheter som förvärvats före ansökningsdagen eller den dag från vilken prioritet räknas prioritetsdagen för det registrerade varumärket, ska innehavaren av ett registrerat varumärke ha rätt att förhindra hindra alla tredje man, parter som inte har hans tillstånd från att i näringsverksamhet handelsbruk använda ett tecken som avser varor eller tjänster, om

a)  tecknet är identiskt med varumärket och används med avseende på varor och tjänster som är identiska med dem för vilka varumärket är registrerat och om sådan användning påverkar eller kan påverka varumärkets grundläggande funktion, det vill säga att garantera varornas eller tjänsternas ursprung för konsumenterna,

b)  tecknet utan att det påverkar led a är identiskt med eller liknar varumärket och används för varor och tjänster som är identiska med eller liknar de varor eller tjänster för vilka varumärket är registrerat om tecknet kan leda till förväxling hos allmänheten, inbegripet risken för association mellan tecknet och varumärket,

c)  tecknet är identiskt med eller liknar varumärket oavsett om det används med avseende på varor och tjänster som är identiska med eller liknar eller är av annan art än dem för vilka varumärket är registrerat, om detta är känt i den medlemsstaten och om användningen av tecknet utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till förfång för varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.

3.  Om villkoren i punkt 2 är uppfyllda får särskilt följande förbjudas:

a)  Att anbringa tecknet på varor eller deras förpackning.

b)  Att utbjuda varor till försäljning, marknadsföra dem eller lagra dem för dessa ändamål eller utbjuda eller tillhandahålla tjänster under tecknet.

c)  Att importera eller exportera varor under tecknet.

d)  Att använda tecknet som handels- eller företagsnamn eller som en del av ett handels- eller företagsnamn.

e)  Att använda tecknet på affärshandlingar och i reklam.

f)  Att använda tecknet i jämförande reklam på ett sätt som strider mot direktiv 2006/114/EG.

4.  Innehavaren av ett registrerat varumärke ska också ha rätt att hindra import till unionen av varor i enlighet med punkt 3 c om endast små försändelser enligt definitionen i förordning (EU) nr 608/2013 om det enbart är avsändaren av varorna som agerar i kommersiellt syfte enligt handelsbruk och om varorna, inbegripet emballage, utan tillstånd har försetts med ett varumärke som är identiskt med det varumärke som registrerats för sådana varor eller som i sina väsentliga drag inte kan särskiljas från det varumärket. I fall där sådana åtgärder vidtas ska medlemsstaterna se till att den enskilda person eller enhet som beställt varorna informeras om orsaken till åtgärderna och om sina lagliga rättigheter gentemot avsändaren.

5.  Utan att det påverkar WTO:s bestämmelser, i synnerhet artikel V i det allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt) om fri transitering, ska innehavaren av ett registrerat varumärke ska också ha rätt att förhindra hindra alla tredje man parter från att i samband med kommersiell verksamhet föra in varor i tullområdet för den medlemsstat där varumärket är registrerat utan att ha dessa har övergått till fri omsättning, om dessa varor, inbegripet emballage, kommer från tredjeland tredjeländer och utan tillstånd har försetts med ett varumärke som är identiskt med det varumärke som registrerats för sådana varor, eller som i väsentliga drag inte kan särskiljas från det varumärket.[Ändr. 30+56]

6.  Om en medlemsstats bestämmelser inte gjorde det möjligt att förbjuda användningen av ett tecken enligt vad som nämns i punkt 2 b eller c före ikraftträdandet av de bestämmelser som var nödvändiga för att följa rådets första direktiv 89/104/EEG(16), kan den fortsatta användningen av tecknet inte förhindras med stöd av de rättigheter som är knutna till varumärket.

7.  Punkterna 1, 2, 3 och 6 ska inte beröra en medlemsstats bestämmelser om skydd mot användning av ett tecken för annat ändamål än att särskilja varor eller tjänster, om användning av tecknet i fråga utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till förfång för varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.

Artikel 11

Överträdelse av innehavarens rättigheter genom användning av utstyrsel, förpackning eller andra sätt

Om det är troligt att utstyrseln, förpackningen eller andra sätt på vilka varumärket anbringas kommer att användas med avseende på varor eller tjänster och om användningen med avseende på dessa varor och tjänster skulle utgöra en överträdelse av innehavarens rättigheter enligt artikel 10.2 och 10.3, ska innehavaren ha rätt att förbjuda följande:

a)  Anbringande i näringsverksamhet handelsbruk av ett tecken som enligt specifikationen i artikel 5.1 i detta direktiv är identiskt med eller liknar varumärket, vid utstyrsel, förpackning på emballage, etiketter, märken, säkerhetsdetaljer, äkthetsdetaljer eller alla andra sätt på vilka varumärket kan anbringas,. [Ändr. 31]

b)  Att erbjuda eller släppa ut på marknaden, eller lagra för dessa ändamål, eller importera eller exportera utstyrsel, förpackning, emballage, etiketter, märken, säkerhetsdetaljer, äkthetsdetaljer eller alla andra sätt på vilka varumärket kan anbringas. [Ändr. 32]

Artikel 12

Efterbildning av varumärken i lexikon

Om efterbildningen av ett varumärke i ett lexikon, en encyklopedi eller ett liknande uppslagsverk ger intryck av att varumärket utgör en generisk benämning på de varor eller tjänster för vilka varumärket är registrerat, ska utgivaren av verket på begäran av innehavaren av varumärket se till att efterbildningen av varumärket senast i nästa utgåva av verket åtföljs av uppgift om att det är ett registrerat varumärke.

Artikel 13

Förbud att använda ett varumärke som är registrerat i ett ombuds eller en företrädares namn

1.  Om ett varumärke är registrerat i ett ombuds eller en företrädares namn för den som innehar detta varumärke, utan innehavarens tillstånd, ska denne ha rätt till något av följande:

a)  Att invända mot att hans ombud eller företrädare använder hans varumärke.

b)  Att begära av ombudet eller företrädaren att varumärket överlåts till honom.

2.  Punkt 1 ska inte tillämpas om ombudet eller företrädaren kan visa fog för sitt handlande.

Artikel 14

Begränsningar av ett varumärkes rättsverkan

1.  Varumärket ger inte innehavaren rätt att förhindra tredje man att i näringsverksamhet använda

a)  sitt eget namn eller sin egen adress,

b)  tecken eller uppgifter som saknar särskiljningsförmåga eller som avser varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda ändamål, värde, geografiska ursprung, tidpunkten för framställandet eller andra egenskaper,

c)  varumärket för att identifiera eller hänvisa till varor eller tjänster som varumärkesinnehavarens varor eller tjänster, särskilt om användningen av varumärket

i)   är nödvändig för att ange en varas eller tjänsts avsedda ändamål, särskilt som tillbehör eller reservdel,

ii)  sker inom ramen för jämförande reklam som uppfyller alla villkor som fastställs i direktiv 2006/114/EG1,

iii)  sker i syfte att uppmärksamma konsumenterna på återförsäljning av äkta varor som ursprungligen sålts av eller med tillstånd från innehavaren av varumärket,

iv)  sker i syfte att presentera ett legitimt alternativ till varumärkesinnehavarens varor eller tjänster,

v)  sker för parodiering, konstnärligt uttryck, kritik eller synpunkter.

Det första stycket Denna punkt ska tillämpas endast om tredje man handlar i enlighet med god affärssed. [Ändr. 33]

2.  Tredje man ska anses handla i strid med god affärssed vid användningen av varumärket särskilt i följande fall:

a)  Om användningen ger upphov till föreställningen att det föreligger ett ekonomiskt samband mellan tredje man och innehavaren av varumärket.

b)  Användningen utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till förfång för varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé. [Ändr. 34]

2a.  Varumärket ska inte ge innehavaren rätt att förbjuda tredje part att på skälig grund använda varumärket för icke-kommersiell användning. [Ändr. 35]

3.  Varumärket ger inte innehavaren rätt att förbjuda tredje man att i näringsverksamhet handelsbruk använda en äldre rättighet som endast gäller i ett avgränsat geografiskt område om rättigheten erkänns av den ifrågavarande medlemsstatens lagstiftning samt används inom gränserna för det territorium i vilket den är erkänd. [Ändr. 33]

Artikel 15

Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke

1.  Ett varumärke ger inte innehavaren rätt att förbjuda användningen av varumärket för varor som av innehavaren eller med hans samtycke har förts ut på marknaden under varumärket inom unionen.

2.  Punkt 1 ska inte gälla när innehavaren har skälig grund att motsätta sig fortsatt marknadsföring av varorna, särskilt när varornas beskaffenhet har förändrats eller försämrats efter att de har förts ut på marknaden.

Artikel 16

Bruk av varumärken

1.  Om innehavaren av varumärket inom inom fem år efter dagen för registreringen har gjort verkligt bruk av varumärket i medlemsstaten för de varor eller tjänster för vilka det registrerats, eller om sådant bruk inte skett under fem år i följd, ska varumärket bli föremål för de begränsningar och sanktioner som bestäms i artikel 17, 19.1 och 46.1 samt artikel 48.3 och 48.4, under förutsättning att det inte finns giltiga skäl till att varumärket inte använts

2.  Om en medlemsstat tillåter invändningsförfaranden efter registrering, ska de fem år som avses i punkt 1 beräknas från den dag då varumärket inte längre kan bestridas eller, om ett bestridande skett och inte återkallats, från och med den dag då ett beslut om att avsluta invändningsförfarandet har vunnit laga kraft.

3.  När det gäller varumärken som blivit föremål för en internationell registrering med rättsverkan i medlemsstaten i fråga, ska de fem år som avses i punkt 1 beräknas från den dag då varumärket inte längre kan avvisas eller bestridas. Om en invändning har lämnats in och inte återkallats ska perioden beräknas från den dag då ett beslut om att avsluta invändningsförfarandet har vunnit laga kraft.

3a.  Den första dagen i den femårsperiod som avses i punkterna 1, 2 och 3 ska föras in i registret. [Ändr. 36]

4.  Även följande utgör bruk enligt punkt 1:

a)  Användning av varumärket i en form som skiljer sig i detaljer vilka inte förändrar märkets särskiljande egenskaper så som det registrerats, oavsett om varumärket i den form det används också är registrerat i innehavarens namn.

b)  Anbringandet i medlemsstaten i fråga av varumärket på varor eller deras emballage endast för exportändamål.

5.  Varje användning av ett varumärke med tillstånd av innehavaren ska anses utgöra bruk av innehavaren.

Artikel 17

Bristande användning som försvar i mål om intrång

Innehavaren av ett varumärke ska ha rätt att förbjuda användningen av ett tecken endast om hans rättigheter inte kan upphävas i enlighet med artikel 19 när talan om intrång väcks.

Artikel 18

Rätt att ingripa för innehavaren av ett yngre registrerat varumärke som försvar i mål om intrång

1.  I mål om intrång ska innehavaren av ett varumärke inte ha rätt att förbjuda användningen av ett yngre registrerat varumärke, om detta yngre varumärke inte ska förklaras ogiltigt enligt artikel 8, artikel 9.1 och 9.2 och artikel 48.3.

2.  I mål om intrång ska innehavaren av ett varumärke inte ha rätt att förbjuda användningen av ett yngre registrerat EU-varumärke, om detta yngre varumärke inte ska förklaras ogiltigt enligt artikel 53.3 och 53.4, artikel 54.1 och 54.2 eller artikel 57.2 i förordning (EG) nr 207/2009.

3.  Om innehavaren av ett varumärke inte ska ha rätt att förbjuda användningen av ett yngre registrerat varumärke enligt punkterna 1 eller 2, ska innehavaren av detta yngre registrerade varumärke inte ha rätt att förbjuda användningen av det äldre varumärke i överträdelseförfaranden, även om den rättigheten kanske inte längre kan åberopas gentemot det yngre varumärket.

Avsnitt 4

Upphävande av varumärkesrättigheter

Artikel 19

Avsaknad av verkligt bruk som grund för upphävande

1.  Ett varumärke ska kunna upphävas om det inom en sammanhängande femårsperiod utan giltiga skäl inte har tagits i faktiskt bruk i medlemsstaten i fråga för de varor eller tjänster för vilka det registrerats.

2.  Ingen kan kräva att varumärket ska upphävas om varumärket har tagits i verkligt bruk eller dess bruk återupptagits under tiden mellan utgången av femårsperioden och ansökan om upphävande.

3.  Om bruket av varumärket påbörjas eller återupptas inom en tremånadersperiod före ansökan om upphävande, och denna tremånadersperiod inleds tidigast vid utgången av den sammanhängande femårsperiod under vilken märket inte använts, ska emellertid användningen lämnas utan avseende om förberedelserna för att inleda eller återuppta den vidtogs först efter det att innehavaren fick kännedom om att en ansökan om upphävande kunde komma att göras.

Artikel 20

Utvecklingen till en allmän beteckning eller vilseledande beteckning som grunder för upphävande 

Ett varumärke ska kunna bli föremål för upphävande om det, efter den dag då det registrerades,

a)  som ett resultat av innehavarens verksamhet eller passivitet, har blivit en allmän beteckning i handeln för en vara eller tjänst för vilket det är registrerat,

b)  som ett resultat av det bruk innehavaren gjort av varumärket eller den användning till vilken innehavaren gett sitt tillstånd med avseende på varorna eller tjänsterna för vilka det är registrerat, kan komma att vilseleda allmänheten, särskilt vad gäller varornas eller tjänsternas art, kvalitet eller geografiska ursprung.

Artikel 21

Upphävande avseende endast en del av varorna eller tjänsterna

I de fall då grunder för upphävande föreligger endast för en del av de varor eller tjänster för vilka varumärket har registrerats, ska upphävandet av varumärket endast avse dessa varor eller tjänster.

Avsnitt 5

Varumärken som förmögenhetsobjekt

Artikel 22

Överlåtelse av registrerade varumärken

1.  Ett varumärke får, oavsett om företaget överlåts, överlåtas för alla eller en del av de varor eller tjänster för vilka det är registrerat.

2.  En överlåtelse av ett företag i sin helhet ska innefatta överlåtelse av varumärket utom när det föreligger ett avtal om det motsatta eller om detta klart framgår av omständigheterna. Denna bestämmelse ska tillämpas när det föreligger en avtalsenlig förpliktelse att överlåta företaget.

3.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 ska en överlåtelse av varumärket ske skriftligen och undertecknas av de avtalsslutande parterna, förutom när överlåtelsen är en följd av ett beslut av en domstol; i annat fall är överlåtelsen ogiltig. [Ändr. 37]

4.  En överlåtelse ska införas i registret och offentliggöras på begäran av en av parterna, om den begärande parten har lämnat in skriftligt bevis för överlåtelsen till myndigheten. [Ändr. 38]

5.  Innan ansökan om registrering av överlåtelsen har införts i registret mottagits av myndigheten kan förvärvaren inte göra de rättigheter som uppstår genom varumärkets registrering gällande gentemot tredje man. [Ändr. 39]

6.  Om det i förhållande till myndigheten finns frister som ska iakttas kan förvärvaren avge de förklaringar som behövs till denna så snart registreringsansökan om överlåtelsen har ingivits till myndigheten.

Artikel 23

Sakrätt

1.  Ett varumärke kan utan samband med företaget ställas som säkerhet eller bli föremål för en begränsad sakrätt.

2.  På begäran av en av parterna ska de rättigheter som avses i punkt 1 införas i registret och offentliggöras.

Artikel 24

Exekutiva åtgärder

1.  Ett varumärke kan bli föremål för exekutiva åtgärder.

2.  På begäran av en av parterna ska en exekutiv åtgärd införas i registret och offentliggöras.

Artikel 25

Insolvensförfaranden

Om ett varumärke omfattas av ett insolvensförfarande ska, på begäran av den behöriga myndigheten, en notering om detta göras i registret och offentliggöras.

Artikel 26

Licensiering

1.  Licens för ett varumärke får ges för en del eller alla de varor eller tjänster för vilka det är registrerat samt för hela eller en del av den berörda medlemsstatens territorium. En licens kan vara exklusiv eller icke-exklusiv.

2.  Innehavaren av ett varumärke får åberopa de till varumärket knutna rättigheterna gentemot en licenstagare som överträder en bestämmelse i licensavtalet med avseende på

a)  licensens giltighetstid,

b)  den av registreringen skyddade formen under vilket varumärket får användas,

c)  arten av de varor eller tjänster för vilka licensen är utfärdad,

d)  området inom vilket varumärket får användas, eller

e)  kvaliteten på de av licenstagaren tillverkade varorna eller tillhandahållna tjänsterna.

3.  Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i licensavtalet kan licenstagaren väcka talan om intrång i varumärket endast om dess innehavare lämnar sitt medgivande till detta. Innehavaren av en exklusiv licens får dock väcka sådan talan om innehavaren av varumärket inte själv väcker talan om intrång i varumärket inom skälig tid efter underrättelse härom.

4.  En licenstagare ska äga rätt att intervenera i det mål om intrång som innehavaren av varumärket har inlett för att kunna erhålla skadestånd för den skada som han lidit.

5.  På begäran av en av parterna ska uppgift om upplåtelse eller överlåtelse av en licens för ett varumärke införas i registret och offentliggöras.

Artikel 27

Ansökan om gemenskapsvarumärke som förmögenhetsobjekt

Artiklarna 22–26 ska tillämpas på ansökningar om varumärken.

Avsnitt 6

Garantimärken, kvalitetsmärken och kollektivmärken

Artikel 28

Definitioner

Vid tillämpningen av detta avsnitt gäller följande:

1)  garanti- eller kvalitetsmärke: ett varumärke som betecknas som sådant vid ansökan om registrering av märket och som är ägnat att särskilja varor eller tjänster som certifieras av innehavaren av märket vad gäller geografiskt ursprung, material, sättet att tillverka varor eller utföra tjänster, kvalitet, tillförlitlighet eller andra egenskaper från varor och tjänster som inte är certifierade på detta sätt.

2)  kollektivmärke: ett varumärke som betecknas som sådant vid ansökan om registrering av varumärket och som är ägnat att särskilja de varor eller tjänster som härrör från medlemmarna i den sammanslutning som innehar varumärket från de varor eller tjänster som härrör från andra företag. [Ändr. 40]

Artikel 29

Garantimärken och kvalitetsmärken

1.  Medlemsstaterna får föreskriva om registrering av garanti- eller kvalitetsmärken. 

2.  Medlemsstaterna får bestämma att garanti- eller kvalitetsmärken inte ska registreras, eller att de ska upphävas eller ogiltigförklaras, med stöd av andra grunder än de som nämns i artiklarna 3, 19 och 20 i de fall dessa märkens funktion kräver det.

3.  Ett garanti- eller kvalitetsmärke som består av tecken eller upplysningar, som i handeln kan ange varornas eller tjänsternas geografiska ursprung Ska inte ge innehavaren rätt att förbjuda tredje man att i näringsverksamhet använda sådana tecken eller upplysningar, förutsatt att han brukar dem i överensstämmelse med god affärssed. I synnerhet får ett sådant märke inte åberopas gentemot en tredje man som har rätt att använda ett geografiskt namn.

Artikel 30

Kollektivmärken 

1.  Medlemsstaterna ska sörja för registreringen av kollektivmärken.

2.  Sammanslutningar av tillverkare, producenter, tjänsteproducenter eller näringsidkare som enligt den lagstiftning som reglerar dess ställning har rätt att i eget namn inneha rättigheter och skyldigheter av samtliga slag, ingå avtal eller utföra andra rättshandlingar samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter får, liksom offentligrättsliga juridiska personer, ansöka om kollektivmärken.

3.  Med avvikelse från artikel 4.1 c får tecken eller upplysningar, som i handeln kan ange varornas eller tjänsternas geografiska ursprung, utgöra kollektivmärken.

Ett kollektivmärke ger inte innehavaren rätt att förbjuda tredje man att använda sådana tecken eller uppgifter i näringsverksamhet, förutsatt att han använder i enlighet med god affärssed. I synnerhet får ett sådant märke inte åberopas gentemot en tredje man som har rätt att använda ett geografiskt namn. 

Artikel 31

Bestämmelser för användning av kollektivmärket

1.  Den som ansöker om ett kollektivmärke ska överlämna de bestämmelser som reglerar dess användning till myndigheten. [Ändr. 41]

2.  I bestämmelserna om användningen ska anges vilka personer som har rätt att använda kollektivmärket, villkoren för medlemskap i sammanslutningen och villkoren för märkets användning, däribland påföljderna. Bestämmelser om användningen av ett sådant märke som avses i artikel 30.3 ska innefatta rätten för en person, vars varor eller tjänster har sitt ursprung i det berörda geografiska området, att bli medlem i den sammanslutning som innehar kollektivmärket.

Artikel 32

Avslag på ansökan

1.  Förutom de grunder för avslag på ansökan om varumärke som anges i artiklarna 4 och 5, ska en ansökan om ett kollektivmärke avslås om den inte uppfyller villkoren i artiklarna 28.2, 30 eller 31, eller om bestämmelserna om användningen strider mot allmän ordning eller moral.

2.  Ansökan om ett kollektivmärke ska också avslås om det kan antas att allmänheten kan vilseledas i fråga om märkets karaktär eller innebörd, särskilt om det är troligt att det kan uppfattas som någonting annat än ett kollektivmärke.

3.  En ansökan ska inte avslås om sökanden genom att ändra bestämmelserna om användningen uppfyller kraven i punkterna 1 och 2.

Artikel 33

Användning av kollektivmärken

Kraven i artikel 16 ska anses vara uppfyllda när en person som har rätt att använda ett kollektivmärke gör verkligt bruk av det i enlighet med artikel 16.

Artikel 34

Ändring av bestämmelserna om användning av kollektivmärket

1.  Innehavaren av ett kollektivmärke ska till myndigheten överlämna de bestämmelser om användningen som har ändrats.

2.  En ändring ska inte införas i registret om inte de ändrade bestämmelserna om användning uppfyller villkoren i artikel 31 eller om den innebär att en av grunderna för avslag i artikel 32 är uppfylld.

3.  Artikel 42.2 ska tillämpas på ändrade bestämmelser om användning.

4.  Vid tillämpningen av denna förordning ska ändringar av bestämmelserna om användning börja gälla först från och med den dag då ändringen införts i registret.

Artikel 35

Personer som har rätt att väcka talan om intrång

1.  Artikel 26.3 och 26.4 ska tillämpas på alla som har rätt att använda ett kollektivmärke.

2.  Om någon som har rätt att använda ett kollektivmärke har lidit skada på grund av olovligt bruk av varumärket, ska innehavaren av detta varumärke ha rätt att kräva skadestånd på deras vägnar.

Artikel 36

Ytterligare grunder för upphävande

Utöver de grunder för upphävande som anges i artiklarna 19 och 20 ska, efter ansökan till myndigheten eller på grundval av ett genkäromål i mål om intrång, de rättigheter som tillhör en innehavare av ett gemenskapens kollektivmärke förklaras upphävda på följande grunder:

a)  Om innehavaren inte vidtar rimliga åtgärder för att förhindra att märket används på sätt som inte är förenligt med de villkor för användning som anges i bestämmelserna om användning och de ändringar som i förekommande fall har införts i registret.

b)  Om personer som har rätt att använda märket har använt det på ett sådant sätt att allmänheten skulle kunna vilseledas på det sätt som avses i artikel 32.2.

c)  en ändring i bestämmelserna om användning har införts i registret i strid med artikel 34.2, om inte innehavaren av märket genom att ytterligare ändra bestämmelserna om användning uppfyller kraven i den artikeln.

Artikel 37

Ytterligare ogiltighetsgrunder

Utöver de ogiltighetsgrunder som föreskrivs i artiklarna 4 och 5 ska ett kollektivmärke som har registrerats i strid med bestämmelserna i artikel 32 förklaras ogiltigt om inte innehavaren av märket genom att ändra bestämmelserna om användning uppfyller kraven i artikel 32.

Kapitel 3

Förfaranden

Avsnitt 1

Ansökan och registrering

Artikel 38

Krav på ansökan

1.  En ansökan om registrering av ett varumärke ska innehålla åtminstone [Ändr. 42]

a)  en begäran om registrering,

b)  uppgifter som gör det möjligt att fastslå sökandens identitet,

c)  en förteckning över de varor eller tjänster för vilka registrering begärs,

d)  en återgivning av varumärket.

2.  För en ansökan om varumärke ska betalas ansökningsavgift och i förekommande fall en eller flera klassavgifter.

Artikel 39

Ansökningsdag

1.  Dagen för inlämnande av en varumärkesansökan ska vara den dag då de handlingar som innehåller de uppgifter som anges i artikel 38 lämnas in till myndigheten av sökanden.

2.  Medlemsstaterna får dessutom föreskriva att en grundläggande ansöknings- eller registreringsavgift ska betalas för fastställelsen av ansökningsdag.

Artikel 40

Beteckning och klassificering av varor och tjänster

1.  De varor och tjänster för vilka registrering söks ska klassificeras i enlighet med det klassificeringssystem som fastställts i Niceöverenskommelsen av den 15 juni 1957 om internationell klassificering av varor och tjänster vid registrering av varumärken (nedan kallad Niceklassificeringen).

2.  Sökanden ska tillräckligt tydligt och exakt ange de varor och tjänster för vilka skyddet begärs för att behöriga myndigheter och ekonomiska aktörer enbart utifrån den informationen ska kunna avgöra hur omfattande skydd som eftersträvas. Förteckningen över varor och tjänster ska göra det möjligt att hänföra varje post till en enda klass i Niceklassificeringen.

3.  Vid tillämpningen av punkt 2 får de allmänna indikationer som ingår i klassrubrikerna i Niceklassificeringen eller andra allmänna villkor användas, förutsatt att de uppfyller relevanta normer för tydlighet och exakthet.

4.  Myndigheten ska avvisa ansökan med avseende på uttryck som är oklara eller inexakta, om sökanden inte föreslår en godtagbar formulering inom en tidsfrist som myndigheten fastställer. För tydlighetens och den rättsliga säkerhetens skull ska myndigheterna i samarbete med varandra sammanställa en förteckning som återspeglar deras respektive administrativa praxis med avseende på klassificeringen av varor och tjänster.

5.  Användningen av allmänna uttryck, inklusive de allmänna beteckningar som återfinns i klassrubrikerna i Nice-klassificeringen, ska tolkas så att de innefattar alla varor och tjänster som tydligt och klart omfattas av beteckningen eller uttryckets bokstavliga innebörd. Användningen av sådana uttryck eller beteckningar får inte tolkas så att de omfattas av ett krav som gäller varor eller tjänster som inte kan förstås på det sättet.

6.  Om sökanden begär registrering för mer än en klass, ska sökanden gruppera varorna och tjänsterna grupperas enligt klasserna i Niceöverenskommelsen, och; varje grupp ska föregås av numret på den klass till vilken den gruppen av varor eller tjänster hör och följa sökanden ska presentera dem i samma ordning som klasserna. [Ändr. 43]

7.  Klassificeringen av varor och tjänster ska uteslutande användas för administrativa ändamål. Varor och tjänster ska inte anses likna varandra av det skälet att de förekommer i samma klass enligt Nice-klassificeringen, och varor och tjänster ska inte anses skilja sig från varandra av det skälet att de förekommer i olika klasser enligt Niceklassificeringen.

Artikel 41

Obligatorisk granskning

Myndigheterna ska begränsa sin obligatoriska granskning av huruvida en varumärkesansökan är registreringsberättigad till avsaknaden av de absoluta registreringshinder som anges i artikel 4. [Ändr. 44]

Artikel 42

Anmärkningar från tredje man

1.  Innan ett varumärke registreras får fysiska eller juridiska personer och sammanslutningar, som företräder tillverkare, producenter, tjänsteleverantörer, näringsidkare eller konsumenter till myndigheten ge in skriftliga anmärkningar och i dem ange på vilka av de grunder som anges i artikel 4 byrån på eget initiativ ska vägra registrering av varumärket. De ska inte betraktas som parter i förfarandet vid myndigheten.

2.  Utöver de skäl som avses i punkt 1 får varje fysisk eller juridisk person och varje sammanslutning eller organ som företräder tillverkare, producenter, tjänsteleverantörer, näringsidkare eller konsumenter till myndigheten ge in skriftliga anmärkningar med angivande av de särskilda skäl enligt vilken ansökan om ett kollektivmärke bör avslås enligt artikel 32.1 och 32.2.

2a.  Medlemsstater som har inrättat förfaranden för invändning på grundval av absoluta registreringshinder enligt artikel 4 ska inte åläggas att genomföra denna artikel. [Ändr. 45]

Artikel 43

Delning av ansökningar och registreringar

Sökanden eller innehavaren kan dela upp en ansökan eller registrering om ett varumärke i en eller flera separata ansökningar eller registreringar genom att lämna en förklaring till myndigheten.

Artikel 44

Avgifter

För registrering och förnyelse av ett varumärke ska betalas en tilläggsavgift för varje klass av varor och tjänster som går utöver den första klassen.

Avsnitt 2

Förfaranden för invändning, upphävande och ogiltighet

Artikel 45

Invändningsförfarande

1.  Medlemsstaterna ska sörja för ett effektivt och snabbt administrativt förfarande inför sina myndigheter för att invända mot registrering av en varumärkesansökan av de skäl som föreskrivs i artikel 5.

2.  Det administrativa förfarande som avses i punkt 1 ska föreskriva att åtminstone innehavaren av en äldre rättighet som avses i artikel artiklarna 4.1 i, 5.2 och 5.3 a ska kunna inkomma med en invändning. En invändning får lämnas in rörande en eller flera äldre rättigheter, under förutsättning att de alla hör till samma innehavare, och rörande en del av eller alla de varor och tjänster för vilka den äldre rättigheten registrerades eller söktes, och invändningen får riktas mot en del av eller alla de varor och tjänster för vilka det omtvistade varumärket söks. [Ändr. 46]

3.  Parterna ska, om de samfällt begär detta, beviljas en tidsfrist på minst två månader innan under invändningsförfarandet inleds för att förhandla om möjligheten till en uppgörelse i godo mellan sökanden och den invändande parten. [Ändr. 47]

Artikel 46

Bristande användning som försvar i invändningsförfaranden

1.  I administrativa invändningsförfaranden gäller att om den frist på fem år inom vilken det äldre varumärket måste ha tagits i verkligt bruk enligt artikel 16 har löpt ut på ansökningsdagen eller prioritetsdagen för det yngre varumärket, ska innehavaren av det äldre varumärket som har meddelat om invändning på sökandens begäran lägga fram bevis för att det äldre varumärket har tagits i verkligt bruk enligt artikel 16 under den period av fem år som föregår ansökningsdagen eller prioritetsdagen för det yngre varumärket, eller för att det finns vägande skäl till att varumärket inte har använts. I avsaknad av sådan bevisning ska invändningen avslås.

2.  Om det äldre varumärket endast har använts för en del av de varor eller tjänster för vilka det har registrerats, ska det vid prövning av invändningen i enlighet med punkt 1 anses vara registrerat endast för denna del av varorna eller tjänsterna.

3.  Punkterna 1 och 2 ska tillämpas om det äldre varumärket är ett europeiskt varumärke. I ett sådant fall ska det verkliga bruket av europeiska EU‑varumärket fastställas i enlighet med artikel 15 i förordning (EG) nr 207/2009.

Artikel 47

Ansökan om upphävande eller ogiltighetsförklaring

1.  Medlemsstaterna ska sörja för ett effektivt och snabbt administrativt förfarande inför sina myndigheter om upphävande eller ogiltighetsförklaring av ett varumärke. [Ändr. 48]

2.  Det administrativa förfarandet för upphävande ska föreskriva att varumärket ska upphävas av de skäl som föreskrivs i artiklarna 19 och 20.

3.  Det administrativa förfarandet för ogiltighet ska föreskriva att varumärket ska förklaras ogiltigt åtminstone av följande skäl:

a)  Varumärket borde inte ha registrerats eftersom det inte uppfyller de krav som föreskrivs i artikel 4.

b)  Varumärket borde inte ha registrerats eftersom det fanns en äldre rättighet i den mening som avses i artikel 5.2 och 5.3.

4.  Det administrativa förfarandet ska föreskriva att åtminstone följande ska kunna lämna in en ansökan om upphävande eller ogiltighetsförklaring:

a)  Vid tillämpningen av punkt 2 och punkt 3 a, fysiska eller juridiska personer och sammanslutningar som företräder tillverkare, producenter, tjänsteleverantörer, näringsidkare eller konsumenter, vilka sammanslutningar enligt tillämplig lagstiftning har rätt att föra talan inför domstolar och andra myndigheter,

b)  När det gäller punkt 3 b, innehavaren av en äldre rättighet som avses i artikel 5.2 och 5.3.

4a.  En ansökan om upphävande eller ogiltighetsförklaring får riktas mot en del av eller alla de varor och tjänster för vilka det omtvistade varumärket registrerats. [Ändr. 49]

4b.  En ansökan om ogiltighetsförklaring får lämnas in rörande en eller flera äldre rättigheter, under förutsättning att de alla hör till samma innehavare. [Ändr. 50]

Artikel 48

Bristande användning som försvar i förfaranden som avser ansökan om ogiltighetsförklaring

1.  I administrativa förfaranden för ogiltighetsförklaring på grundval av ett registrerat varumärke med en tidigare ansökningsdag eller prioritetsdag gäller att innehavaren av det äldre varumärket, om innehavaren av det yngre varumärket så begär, ska lägga fram bevis för att det äldre varumärket under den period av fem år som föregår dagen för ansökan om ogiltighetsförklaring har tagits i verkligt bruk i enlighet med artikel 16 i samband med de varor eller tjänster för vilka det är registrerat och som han åberopar som motivering för sin ansökan, eller för att det finns fullgoda skäl till att varumärket inte har använts, förutsatt att den period av fem år inom vilken det äldre varumärket måste ha tagits i verkligt bruk har löpt ut den dagen då ansökan om ogiltighetsförklaring lämnas in. [Ändr. 51]

2.  Om den femårsperiod inom vilken det äldre varumärket måste ha tagits i verkligt bruk enligt artikel 16 har löpt ut på ansökningsdagen eller prioritetsdagen för det yngre varumärket, ska innehavaren av det äldre varumärket, utöver de bevis som krävs i punkt 1, lägga fram bevis för att varumärket har tagits i verkligt bruk under den femårsperiod som föregår ansökningsdagen eller prioritetsdagen, eller för att det fanns fullgoda skäl till att varumärket inte använts.

3.  I avsaknad av de bevis som avses i punkterna 1 och 2 ska en ansökan om ogiltighetsförklaring på grundval av ett äldre varumärke avslås.

4.  Om det äldre varumärket i enlighet med artikel 16 endast har använts för en del av de varor eller tjänster för vilka det är registrerat, ska det vid prövning av ansökan om ogiltighetsförklaring anses vara registrerat endast för denna del av varorna eller tjänsterna.

5.  Punkterna 1–4 ska tillämpas om det äldre varumärket är ett europeiskt EU‑varumärke. I ett sådant fall ska verkligt bruk av europeiska EU‑varumärket fastställas i enlighet med artikel 15 i förordning (EG) nr 207/2009.

Artikel 49

Rättsverkningar av upphävande och ogiltighet

1.  I den utsträckning som innehavarens rättigheter helt eller delvis har förklarats upphävda ska ett registrerat varumärke anses ha förlorat de rättsverkningar som anges i detta direktiv från dagen för ansökan om upphävande. På begäran av en av parterna kan det i beslutet fastställas den tidigare tidpunkt vid vilken grunden för upphävande inträffade.

2.  I den utsträckning som varumärket har förklarats ogiltigt ska ett registrerat varumärke från första början anses ha saknat de rättsverkningar som anges i detta direktiv.

Avsnitt 3

Varaktighet och förnyelse av registrering

Artikel 50

Registreringens giltighetstid

1.  Varumärken ska registreras för en tioårsperiod räknat från den dag då ansökan lämnas in.

2.  Registreringen kan förlängas för ytterligare tioårsperioder i enlighet med artikel 51.

Artikel 51

Förnyelse

1.  Registreringen av ett varumärke ska förnyas på begäran av innehavaren av varumärket eller av någon som uttryckligen bemyndigats av denne, under förutsättning att förnyelseavgifterna har betalats.

2.  Myndigheten ska underrätta innehavaren av varumärket och eventuella andra personer som har en registrerad rätt till varumärket om registreringsperiodens upphörande i god tid dessförinnan. Underlåtenhet att lämna sådan information ska inte medföra något ansvar för myndigheten.

3.  Begäran om förnyelse ska lämnas in och förnyelseavgifterna betalas inom en sexmånadersperiod som löper ut den sista dagen i den månad då skyddet upphör. Om så inte skett, kan begäran lämnas in inom en ytterligare sexmånadersperiod räknat från den som nämns i den första meningen. Förnyelseavgifterna och en tilläggsavgift ska betalas inom denna ytterligare period.

4.  Om en begäran har givits in, eller avgifterna betalats, endast för en del av de varor eller tjänster för vilka varumärket har registrerats, ska registreringen förnyas endast för dessa varor eller tjänster.

5.  Förnyelsen ska gälla från och med den dag då den befintliga registreringen löper ut. Förnyelsen ska registreras och offentliggöras.

AVSNITT 3A

KOMMUNIKATION MED MYNDIGHETEN

Artikel 51a

Kommunikation med myndigheten

Parterna i förfarandet eller, i förekommande fall, deras företrädare ska utse en officiell adress i en av medlemsstaterna, vilken ska användas för all officiell kommunikation med myndigheten. [Ändr. 53]

Kapitel 4

Administrativt samarbete

Artikel 52

Samarbete på området registrering och förvaltning av varumärken

Medlemsstaterna ska se till att myndigheterna samarbetar på ett ändamålsenligt sätt med varandra och med byrån för att främja enhetliga metoder och verktyg och i syfte att uppnå mer samstämmiga resultat i samband med granskning och registrering av varumärken. [Ändr. 52]

Artikel 53

Samarbete på andra områden

Medlemsstaterna ska se till att myndigheterna samarbetar på ett ändamålsenligt sätt med byrån på alla verksamhetsområden av betydelse för skyddet av varumärken i unionen, utöver dem som nämns i artikel 52. [Ändr. 54]

Kapitel 5

Slutbestämmelser

Artikel 54

Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 2–6, 8–14, 16, 17, 18, 22–28 och 30–53 inom 24 månader efter detta direktivs ikraftträdande. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till det direktiv som upphävs genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 55

Upphävande

Direktiv 2008/95/EG ska upphöra att gälla med verkan från [dagen efter den dag som anges i artikel 54.1 första stycket i detta direktiv], utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter vad gäller den tidsfrist för införlivande i nationell lagstiftning av direktivet som anges i Part B i bilaga I till direktiv 2008/95/EG.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilagan.

Artikel 56

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artiklarna 1, 7, 15, 19, 20, 21 och 54–57 ska tillämpas från [dagen efter det datum som anges i artikel 54.1 första stycket i detta direktiv].”

Artikel 57

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

Jämförelsetabell

Direktiv 2008/95/EG

Detta direktiv

Artikel 1

Artikel 1

---

Artikel 2

Artikel 2

Artikel 3

Artikel 3.1 a–h

Artikel 4.1 a–h

---

Artikel 4.1 i och j

---

Artikel 4.2 och 4.3 första meningen

Artikel 3.2 a–c

Artikel 4.4 a–c

Artikel 3.2 d

Artikel 3.3 första meningen

Artikel 3.3 andra meningen

Article 4.1 och 4.2

Artikel 4.3 och 4 a

---

Artikel 4.4 g

---

Artikel 4.4 b och c

Artikel 4.4 d–f

Artikel 4.5 och 4.6

---

Artikel 5.1, den första inledande meningen

Artikel 5.1, den andra inledande meningen

Artikel 5.1 a och b

Artikel 5.2

Artikel 5.3 a–c

---

Artikel 5.3 d

---

---

Artikel 5.4 och 5.5

---

---

---

Artikel 6.1 a–c

---

Artikel 6.2

Artikel 7

Artikel 8.1 och 8.2

---

Artikel 9

Artikel 10 första stycket

---

Artikel 10.1 andra stycket

Artikel 10.2

Artikel 10.3

artikel 11.1

Artikel 11.2

Artikel 11.3

Artikel 11.4

---

Artikel 12.1 första stycket

Artikel 12.1 andra stycket

Artikel 12.1 tredje stycket

Artikel 12.2

Artikel 13

Artikel 14

---

---

---

Artikel 15.1

Artikel 15.2

---

Artikel 16

Artikel 17

Artikel 18

Artikel 19

Artikel 4.3 andra meningen

Artikel 4.5

Artikel 4.6

Artikel 5.1 och 5.2

Artikel 5.3 a

Artikel 5.3 b

Artikel 5.3 c

Artikel 5.3 d

Artikel 5.4 a och b

---

Artikel 5.5 och 5.6

Artikel 8

Artikel 10.1

Artikel 10.2, den inledande meningen

Artikel 10.2 a och b

Artikel 10.2

Artikel 10.3 a–c

Artikel 10.3 d

Artikel 10.3 e

Artikel 10.3 f

Artikel 10.4 och 10.5

Artikel 10.6 och 10.7

Artikel 11

Artikel 12

Artikel 13

Artikel 14.1 a–c

Artikel 14.2

Artikel 14.3

Artikel 15

Artikel 26.1 och 26.2

Artikel 26.3–26.5

Artikel 9

Artikel 16.1

Artikel 16.2 och 16.3

Artikel 10.4

Artikel 10.5

---

Artikel 48.1–48.3

Artikel 46.1

Artikel 17

Artiklarna 17, 46.2 och 48.4

Artikel 18

Artikel 19.1

Artikel 19.2

Artikel 19.3

Artikel 20

Artikel 7 och artikel 21

Artikel 6

Artiklarna 22–25

Artikel 27

Artikel 28

Artikel 29.1 och 29.2

Artikel 29.3

Artiklarna 30–54.1

Artikel 54.2

Artikel 55

Artikel 56

Artikel 57

_____________

(1) EUT C 327, 12.11.2013, s. 42.
(2) EGT C 77, 28.3.2002, s. 1.
(3)EUT C 327, 12.11.2013, s. 42.
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 februari 2014.
(5)Europaparlamentets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EUT L 299, 8.11.2008, s. 25).
(6)Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, 24.3.2009, s. 1).
(7)KOM(2008) 465.
(8)EUT C 140, 29.5.2010, s. 22.
(9)COM(2011)0287.
(10)EGT L 336, 23.12.1994, s. 213.
(11)Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam (EUT L 376, 27.12.2006, s. 21).
(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 (EUT L 181, 28.6.2013, s. 15).
(13) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).
(14) EUT C 32, 4.2.2014, s. 23.
(15) Rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt (EGT L 227, 1.9.1994, s. 1).
(16) Rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 11.2.1989, s. 1).


Frysning och förverkande av vinning av brott ***I
PDF 195kWORD 40k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 februari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om frysning och förverkande av vinning av brott i Europeiska unionen (COM(2012)0085 – C7-0075/2012 – 2012/0036(COD))
P7_TA(2014)0120A7-0178/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0085),

–  med beaktande av artikel 294.2 och artiklarna 82.2 och 83.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C7‑0075/2012),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 11 juli 2012(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 10 oktober 2012(2),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter av den 4 december 2012,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 3 december 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7‑0178/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 februari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen

P7_TC1-COD(2012)0036


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv 2014/42/EU.)

(1) EUT C 299, 4.10.2012, s. 128.
(2) EUT C 391, 18.12.2012, s. 134.


Europeiska unionens organ för samarbete och fortbildning inom brottsbekämpning (Europol) ***I
PDF 947kWORD 341k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 februari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska unionens organ för samarbete och fortbildning inom brottsbekämpning (Europol) och om upphävande av beslut 2009/371/RIF och 2005/681/RIF (COM(2013)0173 – C7-0094/2013 – 2013/0091(COD))
P7_TA(2014)0121A7-0096/2014

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0173),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 88 och 87.2 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0094/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av de motiverade yttrandena från den belgiska deputeradekammaren, det tyska förbundsrådet och det spanska parlamentet som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från budgetutskottet, budgetkontrollutskottet och utskottet för konstitutionella frågor (A7-0096/2014).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet betonar att punkt 31 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(1) ska tillämpas vid en förlängning av Europols mandat. Parlamentet betonar att den lagstiftande myndighetens eventuella beslut om en sådan förlängning inte får påverka budgetmyndighetens beslut när det gäller det årliga budgetförfarandet.

3.  Europaparlamentet begär att kommissionen, när Europaparlamentet och rådet har kommit överens om förordningen, ska ta full hänsyn till avtalet för att tillgodose Europols budget- och personalbehov och behoven i samband med Europols nya uppgifter, särskilt Europeiska it-brottscentrumet, i enlighet med punkt 42 i det gemensamma uttalandet från Europaparlamentet, rådet och kommissionen av den 19 juli 2012 om decentraliserade organ.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 Februari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om inrättande av Europeiska unionens organ för samarbete och fortbildning inom brottsbekämpning (Europol) om upphävande av beslut 2009/371/RIF och 2005/681/RIF [Ändr. 1]

P7_TC1-COD(2013)0091


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna artikel 88 och 87.2 b,[Ändr. 2]

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

efter att ha hört Europeiska datatillsynsmannen,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(2), och

av följande skäl:

(1)  Europol inrättades genom beslut 2009/371/RIF(3) som en unionsenhet, finansierad genom Europeiska unionens allmänna budget för att stödja och stärka medlemsstaternas behöriga myndigheters insatser och deras ömsesidiga samarbete vad gäller förebyggandet av och kampen mot organiserad brottslighet, terrorism och andra former av allvarlig brottslighet som berör två eller flera medlemsstater. Beslut 2009/371/RIF ersättas av konventionen grundad på artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) om upprättandet av en europeisk polisbyrå (Europolkonventionen)(4).

(2)  Enligt artikel 88 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska Europol regleras genom förordningar i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Enligt samma artikel krävs även närmare bestämmelser för den demokratiska kontroll av Europols verksamhet som Europaparlamentet utövarunder medverkan av de nationella parlamentenparlamenten i enlighet med artikel 12 c i EU-fördraget och artikel 9 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen för att öka Europols demokratiska legitimitet och ansvarighet inför EU-medborgarna. Därför är det nödvändigt att ersätta beslut 2009/371/RIF med en förordning som innehåller bestämmelser om parlamentarisk kontroll. [Ändr. 3]

(3)  En europeisk polisakademi (nedan kallad Cepol) inrättades genom beslut 2005/681/RIF(5) att underlätta samarbetet mellan nationella polisstyrkor genom att organisera och samordna fortbildning med inriktning på europeiskt polisarbete. [Ändr. 4]

(4)  I Stockholmsprogrammet – ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd(6) uttrycks en önskan att Europol ska utvecklas till ”ett nav för informationsutbyte mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter, en tjänsteleverantör och en plattform för brottsbekämpande myndigheter”. Efter en bedömning av Europols funktionssätt står det klart att myndighetens operativa effektivitet måste förbättras ytterligare för att uppnå detta mål. I Stockholmsprogrammet fastställs också målet att skapa en verklig europeisk brottsbekämpningskultur genom att inrätta europeiska fortbildnings- och utbytesprogram för alla berörda yrkesverksamma inom brottsbekämpning, såväl nationellt som på EU-nivå. [Ändr. 5]

(5)  Storskaliga kriminella nätverk och terrorism utgör betydande hot mot såväl unionens inre säkerhet som medborgarnas säkerhet och försörjning. Tillgängliga hotbildsbedömningar visar att kriminella grupper blir alltmer mångsidiga och gränsöverskridande i sin verksamhet. Nationella brottsbekämpande myndigheter måste därför samarbeta närmare med sina motsvarigheter i andra medlemsstater. I detta sammanhang är det nödvändigt att utrusta Europol så att myndigheten kan erbjuda medlemsstater mer stöd inom brottsförebyggande verksamhet, analyser och utredningar på EU-nivå. Detta bekräftades också i utvärderingarna utvärderingen av besluten beslut 2009/371/RIF och 2005/681/RIF.[Ändr. 6]

(6)  Med hänsyn till sambandet mellan Europols och Cepols arbetsuppgifter skulle en sammanslagning och rationaliseringen av de båda organens funktioner öka effektiviteten i den operativa verksamheten, betydelsen av fortbildning och effektiviteten i unionens polissamarbete. [Ändr. 7]

(7)  Beslut 2009/371/RIF och 2005/681/RIF bör därför upphöra att gälla och ersättas med föreliggande förordning, som bygger på erfarenheter av genomförandet av de båda besluten det beslutet. Byrån Europol, såsom det den inrättas enligt denna förordning, ska ersätta det Europol och Cepol såsom de som inrättades enligt de båda det upphävda besluten beslutet och överta dess deras uppgifter. [Ändr. 8]

(8)  Eftersom brott ofta är gränsöverskridande, bör Europol bör att stödja och stärka medlemsstaternas insatser och deras ömsesidiga samarbete vad gäller förebyggande av och kamp mot allvarlig brottslighet som berör två eller flera medlemsstater. Eftersom terrorism är ett av de största hoten utgör ett hot mot säkerheten i unionen, bör Europol bistå medlemsstaterna med att bemöta gemensamma utmaningar i detta avseende. I egenskap av EU:s brottsbekämpande organ bör Europol också stödja och stärka åtgärder och samarbete för att bekämpa de former av brottslighet som påverkar EU:s intressen. Europol bör också erbjuda stöd för att förebygga och bekämpa sådana brott som begås för att anskaffa medel, för att underlätta, utföra eller undgå lagföring och straff för gärningar som omfattas av Europols behörighet. [Ändr. 9]

(9)  Europol bör säkerställa bättre sammanhängande och konsekvent fortbildning av högre kvalitet för tjänstemän inom brottsbekämpning på alla nivåer genom en tydlig ram i enlighet med konstaterade fortbildningsbehov och praktisk erfarenhet.[Ändr. 10]

(10)  Europol bör kunna anmoda begära att medlemsstaterna att ska inleda, genomföra eller samordna utredningar brottsutredningar i särskilda fall där gränsöverskridande samarbete skulle tillföra ett mervärde. Europol bör informera Eurojust om sådana framställningar. Europol bör motivera sin begäran. [Ändr. 11]

(10a)  Europol bör dokumentera sitt deltagande i den verksamhet som bedrivs av gemensamma utredningsgrupper som utreder brott som omfattas av Europols behörighet. [Ändr. 12]

(10b)  När ett samarbete mellan Europol och medlemsstaterna har upprättats i fråga om en särskild utredning, bör tydliga bestämmelser fastställas mellan Europol och de berörda medlemsstaterna om de specifika uppgifter som ska utföras, graden av deltagande i medlemsstaternas utredningsförfaranden eller rättsliga förfaranden samt ansvarsfördelningen och tillämplig lag för rättslig tillsyn. [Ändr. 13]

(11)  För att öka Europols effektivitet som nav för informationsutbyte inom unionen, bör det fastställas tydliga skyldigheter för medlemsstaterna att förse Europol med de uppgifter som krävs för att myndigheten ska kunna uppfylla sina mål. Samtidigt som sådana skyldigheter uppfylls bör måste medlemsstaterna vara särskilt uppmärksamma på att bara tillhandahålla uppgifter som är relevanta i kampen mot brott som bedöms vara strategiska och operativa prioriteringar inom relevanta politiska instrument inrättade av unionen. Medlemsstaterna bör också förse Europol med en kopia av det bilaterala och multilaterala informationsutbytet med andra medlemsstater om brottslighet som omfattas av Europols mål och därvid också ange från vilka källor informationen har hämtats. Samtidigt bör Europol öka sitt stöd till medlemsstaterna, och därigenom stärka det ömsesidiga samarbetet och informationsutbytet. Europol bör måste överlämna en årlig rapport till samtliga unionsinstitutioner och till de nationella parlamenten om hur mycket information som enskilda medlemsstater förser myndigheten med. [Ändr. 14]

(12)  För att säkerställa ett effektivt samarbete mellan Europol och medlemsstaterna bör en nationell enhet inrättas i varje medlemsstat. Den bör vara den främsta förbindelselänken mellan de nationella brottsbekämpande myndigheterna, fortbildningsinstituten och Europol Den roll som de nationella enheterna har inom Europol bör i denna förordning behållas som garant och försvar för de nationella intressena inom byrån. De nationella enheterna bör även fortsättningsvis vara kontaktpunkt mellan Europol och de behöriga myndigheterna. På så sätt kan man ge dem en central och samordnande roll när det gäller allt samarbete som medlemsstaterna har med och via Europol. Då säkerställer man en enhetlig respons från medlemsstaten när det gäller Europols begäranden. För att säkerställa ett kontinuerligt, effektivt informationsutbyte mellan Europol och de nationella enheterna samt för att underlätta deras samarbete, bör varje nationell enhet utstationera minst en sambandsman vid Europol. [Ändr. 15]

(13)  Med hänsyn till den decentraliserade strukturen i vissa medlemsstater och behovet av att i vissa fall säkerställa ett snabbt utbyte av uppgifter, bör Europol tillåtas att i enskilda utredningar samarbeta direkt med medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter, samtidigt som Europols nationella enheter informeras om detta.

(14)  För att se till att fortbildningen av tjänstemän inom brottsbekämpning på unionsnivå är av hög kvalitet, sammanhängande och konsekvent, bör Europol agera i linje med unionens politik för fortbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning. Fortbildning på unionsnivå bör vara tillgänglig för alla kategorier av tjänstemän inom brottsbekämpning. Europol bör ansvara för att fortbildningen utvärderas och att slutsatserna av bedömningarna av fortbildningsbehovet ingår i planeringen för att minska dubbelarbete. Europol bör främja erkännande i medlemsstaterna av fortbildning som tillhandahålls på unionsnivå. [Ändr. 16]

(15)  Det är också nödvändigt att förbättra Europols styrelseformer genom att eftersträva effektivitetsvinster och förenklade förfaranden.

(16)  Kommissionen och medlemsstaterna bör vara företrädda i Europols styrelse för att effektivt övervaka myndighetens arbete. För att återspegla den nya byråns dubbla uppdrag – operativt stöd och fortbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning – ska de ordinarie Styrelseledamöterna bör utses på grundval av sina kunskaper om samarbete på brottsbekämpnings område, medan suppleanter ska utses på grundval av sina kunskaper om fortbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning. Suppleanterna kommer att fungera som fullvärdiga medlemmar när fortbildning diskuteras eller blir föremål för beslut. Styrelsen kommer att bistås av en vetenskaplig kommitté för frågor som rör teknisk fortbildning brottsbekämpningsområdet. [Ändr. 17]

(17)  Styrelsen bör ges nödvändiga befogenheter, i synnerhet för att fastställa budgeten, kontrollera budgetens genomförande, anta lämpliga finansiella bestämmelser och planeringsdokument, vidta åtgärder för att skydda unionens ekonomiska intressen och bekämpa bedrägerier samt anta regler för att förebygga och hantera intressekonflikter, utarbeta öppna förfaranden för de beslut som ska fattas av den verkställande direktören för Europol, anta den årliga verksamhetsrapporten och utse en verkställande direktör. Styrelsen bör utöva befogenheten som tillsättningsmyndigheten i fråga om Europols personal, också den verkställande direktören. För att rationalisera beslutsprocessen, och att stärka övervakningen av den administrativa och ekonomiska förvaltningen, bör styrelsen dessutom ha rätt att inrätta en direktion. [Ändr. 18]

(18)  För att säkerställa att Europols löpande verksamhet bedrivs på ett effektivt sätt, bör den verkställande direktören vara dess legala företrädare och ledare för verksamheten och utföra sina uppgifter helt oberoende samt se till att Europol fullgör de uppgifter som föreskrivs i denna förordning. Den verkställande direktören bör särskilt ansvara för att förbereda och planera de underlag som läggs fram för beslut i styrelsen, genomföra de årliga och fleråriga arbetsprogrammen för Europol och utarbeta övriga planeringsdokument.

(19)  I syfte att förebygga och bekämpa brottslighet som omfattas av Europols mål är det nödvändigt att myndigheten få så fullständiga och aktuella uppgifter som möjligt. Därför bör Europol ha befogenhet att behandla uppgifterna från medlemsstaterna, tredjeland, internationella organisationer och EU-organ samt från öppna källor, så länge som Europol kan betraktas som en rättmätig mottagare av dessa uppgifter, för att därigenom utveckla en förståelse av kriminella företeelser och trender samt samla uppgifter om kriminella nätverk och för att upptäcka kopplingar mellan olika brott. [Ändr. 19]

(20)  Ny teknik för uppgiftsbehandling bör användas av Europol för att på ett effektivare sätt kunna förse medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter med korrekta brottsanalyser. Europol bör kunna samköra uppgifter för att få en klar överblick över trender och därmed snabbt kunna upptäcka kopplingar mellan utredningar och gemensamma metoder inom olika kriminella grupper, samtidigt som en hög nivå på skyddet av personuppgifter för enskilda personer säkerställs. upprätthålls. Därför bör Europols databaser inte definieras på förhand, vilket skulle göra att Europol kan använda den effektivaste it-strukturen För att säkerställa ett starkt personuppgiftsskydd, bör både syftet med databehandlingen, åtkomsträtten och särskilda ytterligare garantier fastställas. Principen om relevans och proportionalitetsprincipen måste följas vid behandling av personuppgifter.[Ändr. 20]

(21)  För att respektera äganderätten till och skyddet av uppgifter, bör medlemsstater, myndigheter i tredjeland och internationella organisationer kunna besluta både i vilka syften Europol får behandla de uppgifter som de tillhandahåller och begränsa åtkomsträtten till dem. Begränsning av syftet bidrar till öppenhet, rättssäkerhet och förutsägbarhet och är särskilt viktigt på området för polissamarbete, där registrerade ofta är omedvetna om att deras personuppgifter samlas in och behandlas och där användningen av personuppgifter kan få mycket stora konsekvenser för enskildas liv och friheter. [Ändr. 21]

(22)  För att säkerställa att uppgifterna endast utlämnas till dem som behöver dem för att kunna utföra sina uppgifter, bör denna förordning innehålla närmare bestämmelser om olika grader av åtkomsträtt till uppgifter som behandlas av Europol. Dessa regler bör inte påverka begränsningar av åtkomsträtten som införts av den som lämnar ut uppgifterna, eftersom principen om äganderätten till uppgifter bör respekteras. För att öka effektiviteten för att förebygga och bekämpa brottslighet som omfattas av Europols mål, bör Europol underrätta medlemsstaterna om uppgifter som berör dem.

(23)  För att stärka det operativa samarbetet mellan byråerna, och särskilt upprätta kopplingar mellan de uppgifter som de olika organen redan har tillgång till, bör Europol göra det möjligt för Eurojust och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) att få tillgång till och samköra dem med uppgifter i Europols besittning, i enlighet med särskilda skyddsmekanismer. [Ändr. 22]

(24)  Europol bör upprätthålla samarbetsförbindelser med andra unionsorgan, och brottsbekämpande myndigheter och brottsbekämpande fortbildningsinstitut i tredjeland, internationella organisationer och privata aktörer i den omfattning som krävs för att myndigheten ska kunna utföra sina uppgifter. [Ändr. 23]

(25)  För att säkerställa den operativa effektiviteten, bör Europol i den mån arbetsuppgifterna kräver, ha rätt att utväxla uppgifter (med undantag för personuppgifter) med unionens övriga organ, brottsbekämpande myndigheter, brottsbekämpande fortbildningsinstitut i tredjeland och internationella organisationer. Eftersom bolag, företag, branschorganisationer, icke-statliga organisationer och andra privata aktörer besitter sakkunskap och uppgifter med som direkt kan användas För att förebygga och bekämpa allvarlig brottslighet och terrorism, bör Europol också kunna utväxla sådana uppgifter med privata aktörer. För att förebygga och bekämpa it-brottslighet med anknytning till problem med nätverk och it-säkerhet, bör Europol, enligt Europaparlamentets och rådets direktiv om åtgärder för att säkerställa en hög gemensam nivå av nät- och informationssäkerhet i hela unionen(7), samarbeta med de nationella myndigheter som ansvarar för säkerheten inom nätverk och informationssystem och utväxla uppgifter med dessa, med undantag för personuppgifter. [Ändr. 24]

(26)  Europol bör ha rätt att utväxla personuppgifter med unionens övriga organ i den mån myndighetens arbetsuppgifter kräver. Europeiska datatillsynsmannen bör se till att denna utväxling av uppgifter rör enbart personer som har begått eller som man misstänker kan komma att begå brott som omfattas av Europols behörighet. [Ändr. 25]

(27)  Allvarlig brottslighet och terrorism har ofta kopplingar till länder utanför EU:s territorium. I den mån Europols arbetsuppgifter kräver, bör myndigheten därför kunna utväxla personuppgifter med brottsbekämpande myndigheter i tredjeland och sådana internationella organisationer som Interpol. Vid utväxling av personuppgifter med tredjeländer och internationella organisationer måste det finnas en lämplig balans mellan behovet av en effektiv brottsbekämpning och skyddet för personuppgifter. [Ändr. 26]

(28)  Europol bör ha rätt att överföra personuppgifter till en myndighet i ett tredjeland eller en internationell organisation på grundval av ett kommissionsbeslut om att landet eller den internationella organisationen i fråga kan garantera en adekvat skyddsnivå, eller när något sådant beslut inte föreligger, på grundval av ett internationellt avtal som unionen ingått i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget, eller ett samarbetsavtal som ingåtts mellan Europol och detta tredjeland före ikraftträdandet av denna förordning. Mot bakgrund av artikel 9 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser som är fogade till fördraget ska rättsverkan av sådana avtal bestå så länge dessa akter inte upphävs, ogiltigförklaras eller ändras genom tillämpning av fördragen.

(29)  Om en överföring av personuppgifter inte kan grundas på beslut om en adekvat skyddsnivå som fattats av kommissionen, eller i ett internationellt avtal som ingåtts av unionen eller ett gällande samarbetsavtal, bör styrelsen och Europeiska datatillsynsmannen ha möjlighet att tillåta en överföring eller en serie överföringar, förutsatt att tillräckliga garantier säkerställs. Om inget av ovanstående alternativ är tillämpligt, bör den verkställande direktören ha möjlighet att tillåta överföring av uppgifter från fall till fall, om detta är nödvändigt för att skydda en medlemsstats väsentliga säkerhetsintressen så att en överhängande fara för brott eller terrorism förhindras, om överföringen på något annat sätt är nödvändigt eller lagstadgad med hänsyn till viktiga allmänna skäl, om den registrerade har lämnat sitt samtycke, eller om den registrerades grundläggande intressen står på spel.

(30)  Europol bör kunna behandla personuppgifter från privata aktörer och privatpersoner, endast om uppgifterna överförts till Europol av en av Europols nationella enhet i en medlemsstat i enlighet med dess nationella lagstiftning eller genom en kontaktpunkt i ett tredjeland som har ett etablerat samarbete med myndigheten, i form av ett samarbetsavtal som ingåtts i enlighet med artikel 23 i beslut 2009/371/RIF före ikraftträdandet av denna förordning eller en myndighet i ett tredjeland eller en internationell organisation med vilka unionen har ingått ett internationellt avtal i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget.

(31)  Uppgifter som uppenbart har samlats in av tredjeland eller en internationell organisation i strid med de mänskliga rättigheterna ska inte behandlas. [Ändr. 27]

(32)  För att säkerställa en hög skyddsnivå för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter bör bestämmelserna om personuppgiftsskyddet vid Europol skärpas och knytas till andra relevanta instrument för uppgiftsskydd som är tillämpliga vid behandling av personuppgifter på området för polissamarbete inom unionen. Samtidigt som det i rådets beslut 2009/371/RIF föreskrivs att Europol ska ha ett gediget system för uppgiftsskydd, bör detta vidareutvecklas för att anpassa Europol till kraven i Lissabonfördraget, återspegla Europols växande roll, stärka de registrerades rättigheter och ytterligare öka förtroendet mellan medlemsstaterna och Europol, vilket krävs för en lyckad utväxling av uppgifter. För att säkerställa en hög skyddsnivå för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter bör bestämmelserna om personuppgiftsskyddet vid Europol skärpas och bygga på de principer som ligger till grund för förordning (EG) nr 45/2001(8) eller det instrument som ersätter förordning (EG) nr 45/2001 samt på andra principer om uppgiftsskydd, inbegripet ansvarsprincipen, konsekvensbedömning avseende uppgiftsskydd, inbyggt integritetsskydd och integritetsskydd som standard samt meddelanden om kränkningar av bestämmelserna om personuppgifter. Europol bör omfattas av EU-institutionernas och EU-organens nya ram för uppgiftsskydd så snart den har antagits.

I förklaring 21, som är fogad till fördraget, fastställs att särskilda förhållanden gäller för behandling av personuppgifter inom brottsbekämpning, och därför bör Europols regler om personuppgiftsskydd vara fristående och måste det för Europol fastställas särskilda bestämmelser om skydd av personuppgifter och fri rörlighet för sådana uppgifter på grundval av artikel 16 i EUF-fördraget. Bestämmelserna måste vidare vara knutna till andra tillämpliga instrument för skydd av personuppgifter på området för polissamarbete inom EU, i synnerhet konvention nr 108(9) och dess tilläggsprotokoll av den 8 november 2001, Europarådets rekommendation(10) nr R (87) och det starka system för uppgiftsskydd som fastställs i rådets rambeslut 2008/977/RIF(11) [att ersättas av det relevanta direktiv som är i kraft vid tidpunkten för antagandet]. Öppenhet är en mycket viktig del i uppgiftsskyddet eftersom det gör det möjligt att tillämpa andra principer och rättigheter på området för uppgiftsskydd. För att öka öppenheten bör Europol ha en transparent uppgiftsskyddspolicy som man ställer till allmänhetens förfogande på ett lättillgängligt sätt. Europol bör därför i ett tydligt format och på ett tydligt och lättfattligt språk offentliggöra bestämmelserna om behandling av personuppgifter och de medel som finns för utövandet av de registrerades rättigheter samt en förteckning över de internationella avtal och samarbetsavtal som Europol ingått med tredjeland, unionsorgan och internationella organisationer. [Ändr. 28]

(33)  Personuppgifter bör i möjligaste mån delas in efter grad av korrekthet och tillförlitlighet. Sakförhållanden bör måste särskiljas från personbedömningar, för att möjliggöra såväl skydd för enskilda personer som kvaliteten och tillförlitligheten i de uppgifter som behandlas av Europol. [Ändr. 29]

(33a)   Med tanke på byråns särskilda karaktär bör den ha särskilda bestämmelser som garanterar personuppgiftsskyddet. Dessa bör inte i något fall vara mindre strikta än de allmänna bestämmelser som gäller för unionen och dess organ. Reformer av de allmänna bestämmelserna om personuppgiftsskydd bör därför tillämpas på Europol så snart som möjligt, dock senast två år efter det att de nya allmänna bestämmelserna har trätt i kraft. Den lagstiftningsmässiga anpassningen mellan Europols och EU:s specifika uppgiftsskyddssystem bör slutföras innan två år har gått efter antagandet av eventuella likartade bestämmelser. [Ändr. 30]

(34)  Personuppgifter om olika kategorier av registrerade behandlas på området för polissamarbete. Europol bör göra åtskillnaden mellan personuppgifter som rör olika kategorier av registrerade så tydlig som möjligt. Personuppgifter om personer såsom brottsoffer, vittnen, personer som besitter relevanta uppgifter och personuppgifter om minderåriga bör omfattas av ett särskilt skydd. Därför bör Europol inte behandla uppgifterna, om det inte är absolut nödvändigt för att förebygga och bekämpa brottslighet som omfattas av dess målsättningar, och om dessa uppgifter kompletterar andra personuppgifter som redan behandlas av Europol.

(35)  Mot bakgrund av de grundläggande rättigheterna till skydd av personuppgifter bör Europol inte lagra personuppgifter längre än vad som är nödvändigt för att myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter. Senast tre år efter det att uppgifterna har registrerats bör det utredas huruvida det finns ett behov av en fortsatt lagring av uppgifterna. [Ändr. 32]

(36)  För att garantera skyddet av personuppgifter börmåste Europol genomföra lämpliga tekniska och organisatoriskade nödvändiga åtgärderna.[Ändr. 33]

(37)  Alla bör ha rätt att få tillgång till personuppgifter som rör dem, att få felaktiga uppgifter som rör dem korrigerade och att utplåna eller blockera uppgifter som rör den registrerade, om uppgifterna inte längre behövs. Den registrerades rättigheter och utövandet av dessa bör inte påverka Europols skyldigheter och bör omfattas av de begränsningar som fastställs i denna förordning dem. [Ändr. 34]

(38)  Skyddet av de registrerades rättigheter och friheter förutsätter en tydlig ansvarsfördelning inom ramen för denna förordning. Medlemsstaterna bör särskilt ansvara för att de uppgifter som de har överfört till Europol är exakta hålls uppdaterade. De bör också ansvar för att överföringarna är lagenliga. Europol bör måste ansvara för att uppgifterna från andra uppgiftslämnare är exakta och hålls uppdaterade. Europol bör också se till att uppgifterna behandlas på ett korrekt och lagligt sätt, att de samlas in och behandlas för det givna syftet, att de är korrekta, relevanta och inte överdrivet omfattande i förhållande till det syfte för vilket de behandlas samt att de inte lagras längre än syftet kräver. [Ändr. 35]

(39)  Europol bör föra register över insamling, ändring, åtkomst, utlämning, samkörning och utplåning av personuppgifter, så att det är möjligt att kontrollera lagenligheten i behandlingen av uppgifterna, genomföra egenkontroller samt garantera uppgifternas integritet och en säker behandling av dessa. Det bör åligga åligger Europol att samarbeta med Europeiska datatillsynsmannen och att på begäran göra tillgängliggöra diariet eller dokumentationen tillgängliga, så att de kan användas för övervakning av behandlingen. [Ändr. 36]

(40)  Europol bör utnämna en tjänsteman med ansvar för datatillsynen som kan bistå myndigheten i dess övervakning av hur bestämmelserna i denna förordning efterlevs. Tjänstemannen bör kunna utföra sitt uppdrag och uppgifter på ett oberoende och effektivt sätt. Tjänstemannen bör förses med de medel som behövs för att han ska kunna fullgöra sina uppgifter. [Ändr. 37]

(41)  Det behövs en oberoende, transparent, ansvarig och effektiv tillsynsstruktur med tillräckliga befogenheter för att säkerställa enskildas skydd med avseende på behandling av personuppgifter enligt artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 16 i EUF-fördraget. Nationella behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av behandlingen av personuppgifter bör övervaka lagenligheten i medlemsstaternas behandling av personuppgifter. Europeiska datatillsynsmannen bör kunna utöva sina befogenheter att övervaka lagenligheten i Europols databehandling under fullständigt oberoende. [Ändr. 38]

(42)  Europeiska datatillsynsmannen och de nationella tillsynsmyndigheterna bör samarbeta med varandra om specifika frågor som kräver nationellt engagemang och säkerställa en enhetlig tillämpning av denna förordning inom hela EU.

(43)  Eftersom Europol också behandlar personuppgifter som inte används i det operativa arbetet och alltså inte är förknippade med några brottsutredningar, till exempel personuppgifter om Europols personal, tjänsteleverantörer eller besökare, bör behandlingen av sådana uppgifter omfattas av förordning (EG) nr 45/2001. [Ändr. 40]

(44)  Europeiska datatillsynsmannen bör ta sig an och utreda klagomål som lämnas in av registrerade. Utredningen av ett klagomål bör, med förbehåll för eventuell domstolsprövning, ske i den utsträckning som är lämplig i det enskilda fallet krävs för ett fullständigt klarläggande. Tillsynsmyndigheten bör i rimlig tid omgående informera den registrerade om hur arbetet med klagomålet fortskrider och vad resultatet blir. [Ändr. 41]

(45)  Varje enskild person bör ha rätt till rättsmedel mot beslut av Europeiska datatillsynsmannen som rör honom eller henne.

(46)  Europol bör omfattas av allmänna bestämmelser om inom- och utomobligatoriskt ansvar som är tillämpliga på unionens institutioner, byråer och organ, med undantag för skadeståndsansvar för olaga databehandling.

(47)  Det kan framstå som oklart för den berörda personen om skada till följd av olaga databehandling är en konsekvens av åtgärder som vidtagits av Europol eller av en medlemsstat. Europol och den medlemsstat där skadan uppkom bör därför vara solidariskt ansvariga.

(48)  För att respektera parlamentens roll i övervakningen av det europeiska området med frihet, säkerhet och rättvisa och de nationella parlamentens och Europaparlamentets politiska ansvar när det gäller att respektera och utöva sina respektive befogenheter i lagstiftningsförfarandet är det nödvändigt att Europol är ska bli en fullt ansvarig och öppen inre organisation. Därför är det, mot bakgrund av artikel 88 i EUF-fördraget, nödvändigt lämpligt att fastställa bestämmelser om Europaparlamentets och de nationella parlamentens kontroll av Europols verksamhet, i enlighet med bestämmelserna om interparlamentariskt samarbete i avdelning II i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, samtidigt som vederbörlig hänsyn tas till behovet av sekretess för operativa uppgifter. [Ändr. 42]

(49)  Tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper, fastställda i förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68(12) bör gälla för Europols personal. Europol bör ha rätt att anställa sådan personal som hämtats från medlemsstaternas behöriga myndigheter för att bli tillfälligt anställda med begränsad anställningstid i syfte att bibehålla rotationsprincipen, eftersom den därpå följande reintegrationen av personal inom deras behöriga myndigheter underlättar ett nära samarbete mellan Europol och medlemsstaternas behöriga myndigheter. Medlemsstaterna bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att tillfälligt anställd personal vid Europol efter sin tjänstgöring där kan återgå till de nationella offentliga förvaltningar som de tillhör.

(50)  Med tanke på vilken karaktär Europols uppdrag har och den verkställande direktörens roll, kan bör denne uppmanas att göra ett uttalande inför eller besvara frågor från det berörda utskottet i Europaparlamentet den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen innan han utses, liksom inför varje förlängning av förordnandet. Den verkställande direktören bör även lägga fram årsrapporten för den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen Europaparlamentet och rådet. Dessutom bör Europaparlamentet ha möjlighet att uppmana den verkställande direktören att rapportera om hur uppgifterna utförts. [Ändr. 43]

(51)  För att garantera att Europols fullständiga oberoende och självständighet, bör myndigheten ha en egen budget, med inkomster som främst består av ett bidrag från unionens budget. Unionens budgetförfarande bör gälla för unionens bidrag och för alla andra anslag från Europeiska unionens allmänna budget. Revisionen av räkenskaperna bör göras av revisionsrätten.

(52)  Förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (budgetförordningen)(13) bör tillämpas på Europol.

(53)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf)(14) ska tillämpas på Europol.

(54)  Europol behandlar uppgifter som behöver särskilt skydd, eftersom de inbegriper säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter och känsliga icke sekretessbelagda uppgifter. Europol bör därför utarbeta regler om sekretess och hantering av sådana uppgifter med hänsyn till de grundläggande principer och miniminormer som fastställs i beslut 2011/292/EU om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter(15).

(55)  Tillämpningen av denna förordning bör regelbundet utvärderas.

(56)  De nödvändiga bestämmelserna om lokaler för Europol i den medlemsstat där myndigheten har sitt huvudkontor (Nederländerna) och de särskilda regler som gäller hela Europols personal och deras familjemedlemmar bör fastställas i ett särskilt avtal om huvudkontor. Värdmedlemsstaten bör dessutom garantera bästa möjliga verksamhetsvillkor för att säkerställa att Europol fungerar ordentligt, även i fråga om skolgång för barnen och transporter, för att därigenom locka till sig personal av hög kvalitet från största möjliga geografiska område.[Ändr. 44]

(57)  Europol, såsom det inrättas genom denna förordning, ersätter och efterträder Europol, såsom det inrättades genom beslut 2009/371/RIF och Cepol, såsom det inrättades genom beslut 2005/681/RIF. Den nya myndigheten bör därför vara rättslig efterträdare till alla deras avtal, bland annat anställningsavtal, skulder och förvärvad egendom. De internationella avtal som slutits av Europol, såsom det inrättades på grundval av beslut 2009/371/RIF, och Cepol, såsom det inrättades genom beslut 2005/681/RIF, bör fortsätta att gälla, dock med undantag för Cepols avtal om huvudkontor. [Ändr. 45]

(58)  För att Europol på bästa sätt ska kunna fortsätta att utföra de uppgifter som utfördes av Europol, såsom det inrättades fastställts på grundval av beslut 2009/371/RIF, och Cepol, såsom det inrättades genom beslut 2005/681/RIF, bör övergångsåtgärder fastställas, särskilt med avseende på styrelsen och den verkställande direktören, och en del av Europols budget avsättas för utbildning under de tre år som följer på ikraftträdandet av denna förordning. [Ändr. 46]

(59)  Eftersom målet för denna förordning, nämligen att inrätta en enhet med ansvar för brottsbekämpande samarbete och fortbildning på EU-nivå, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på EU-nivå, kan EU vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. [Ändr. 47]

(60)  [I enlighet med artikel 3 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, har Förenade kungariket och Irland meddelat att de önskar delta i antagandet och tillämpningen av detta direktiv] ELLER [Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa deltar dessa länder inte i antagandet av detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämpligt på dem].

(61)  I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark.

(62)  Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som särskilt erkänns bland annat i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i synnerhet rätten till skydd av personuppgifter och rätten till privatliv, som tas upp i artiklarna 8 och 7 i stadgan och i artikel 16 i EUF-fördraget.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel 1

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH MÅL FÖR EUROPOL

Artikel 1

Inrättande av Europeiska unionens byrå för samarbete och fortbildning inom brottsbekämpning [Ändr. 48]

1.  En EU-byrå för samarbete och fortbildning inom brottsbekämpning (Europol) inrättas härmed för att förbättra det ömsesidiga samarbetet mellan de brottsbekämpande myndigheterna inom Europeiska unionen och för att i syfte att stärka och stödja deras insatser samt för att tillhandahålla en sammanhängande europeisk fortbildningspolitik. [Ändr. 49]

2.  Europol, såsom det inrättas genom denna förordning, ska ersätta och efterträda Europol, såsom den inrättades genom beslut 2009/371/RIF, och Cepol, såsom det inrättades genom beslut 2005/681/RIF. [Ändr. 50]

2a.   Europol ska samarbeta med en enda nationell enhet i varje medlemsstat, vilken ska inrättas eller utses i enlighet med artikel 7. [Ändr. 51]

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

a)  medlemsstaternas behöriga myndigheter: samtliga polismyndigheter och andra brottsbekämpande myndigheter offentliga myndigheter i medlemsstaterna som enligt i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning är ansvariga för att förebygga och bekämpa brott med avseende på vilka Europol är behörigt. [Ändr. 52]

b)  analys: insamling, behandling eller användning av uppgifter noggrann granskning av uppgifter för att upptäcka deras specifika innebörd och särskilda drag i syfte att bistå brottsutredningar och utföra andra uppgifter som anges i artikel 4. [Ändr. 53]

c)  unionens institutioner: institutioner, enheter, delegationer, kontor och byråer som inrättats genom eller på grundval av EU-fördraget och EUF-fördraget.

d)  tjänstemän inom brottsbekämpning: tjänstemän från polis, tull och andra relevanta myndigheter, även unionsorgan, med ansvar för förebyggande och bekämpning av allvarlig brottslighet som berör två eller flera medlemsstater, terrorism och sådana former av brottslighet som skadar ett gemensamt intresse som omfattas av unionens politik och för att sköta civil krishantering och internationellt polisarbete i samband med stora evenemang.

e)  tredjeland: länder som inte är medlemsstater i Europeiska unionen.

f)  internationella organisationer: internationella organisationer och deras underställda offentligrättsliga organ eller andra organ som inrättats genom, eller på grundval av, en överenskommelse mellan två eller flera länder.

g)  privata aktörer: enheter och organ som inrättats enligt en medlemsstats eller ett tredjelands lagstiftning, i synnerhet bolag och företag, näringslivsorganisationer, ideella organisationer och andra juridiska personer som inte omfattas av punkt f.

h)  privatpersoner: alla fysiska personer.

i)  personuppgifter: varje upplysning all information som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person (nedan kallad den registrerade). En identifierbar person är en person som kan identifieras, direkt eller indirekt, särskilt framför allt genom hänvisning till ett en identitet som ett namn, ett identifikationsnummer, lokaliseringsuppgift, unik identitetsbeteckning eller till en eller flera faktorer som är specifika för hans eller hennes personens fysiska, fysiologiska, genetiska, psykiska, ekonomiska, kulturella eller sociala identitet eller könsidentitet. [Ändr. 54]

j)  behandling av personuppgifter: varje åtgärd eller serie av åtgärder som automatiskt eller på annat sätt vidtas med personuppgifter, till exempel insamling, registrering, organisering, lagring, bearbetning eller ändring, hämtning, läsning, användning, utlämnande genom överföring, spridning eller annat tillhandahållande av uppgifter, sammanställning eller samkörning, blockering, utplåning eller förstöring.

k)  mottagare: den fysiska eller juridiska person, myndighet, institution eller organisation till vilken uppgifterna lämnas, vare sig det är en tredje part eller ej. Myndigheter som kan komma att motta uppgifter inom ramen för ett särskilt uppdrag ska dock inte betraktas som mottagare, [Ändr. 55]

l)  överföring av personuppgifter: överlämnande av personuppgifter, som aktivt ställs till förfogande mellan ett begränsat antal fastställda parter, med avsändarens vetskap om eller avsikt att ge stödmottagaren tillgång till personuppgifter.

m)  register med personuppgifter (nedan kallat register): varje strukturerad uppsättning personuppgifter som är tillgänglig enligt särskilda kriterier, oavsett om samlingen är centraliserad, decentraliserad eller spridd på grundval av funktionella eller geografiska förhållanden.

n)  den registrerades samtycke: varje slag av frivillig, specifik, uttrycklig och informerad viljeyttring, genom vilken den registrerade klart och entydigt godtar behandling av uppgifter som rör den egna personen. [Ändr. 56]

o)  administrativa personuppgifter: alla personuppgifter som behandlas av Europol, med undantag av dem som inte har bearbetats för att uppfylla de mål som fastställs i artikel 3.1 och 3.2.

Artikel 3

Mål

1.  Europol ska stödja och stärka de nationella behöriga myndigheternas insatser och ömsesidiga samarbete för att förebygga och bekämpa organiserad brottslighet, terrorism och andra former av allvarlig brottslighet, i enlighet med bilaga 1, som påverkar två eller flera medlemsstater, terrorism och sådana former av brottslighet som skadar ett gemensamt intresse som omfattas av Gunionens politik på det sätt som framgår av bilaga 1på ett sådant sätt att det krävs en gemensam åtgärd från medlemsstaternas sida, med tanke på brottens omfattning, betydelse och konsekvenser. [Ändr. 57]

2.  Europol ska också stödja och stärka de nationella behöriga myndigheternas insatser och deras ömsesidiga samarbete för att förebygga och bekämpa brott med koppling till de förseelser som avses i led a. Följande förseelser ska anses vara sådana relaterade brott:

a)  Brott som begås för att anskaffa medel till att utföra gärningar som omfattas av Europols behörighet.

b)  Brott som begås för att underlätta eller utföra gärningar som omfattas av Europols behörighet.

c)  Brott som begås för att undgå lagföring och straff för gärningar som omfattas av Europols behörighet.

3.  Europol ska stödja, utveckla, genomföra och samordna utbildning för tjänstemän inom brottsbekämpning.[Ändr. 58]

Kapitel II

UPPGIFTER MED KOPPLING TILL BROTTSBEKÄMPANDE SAMARBETE

Artikel 4

Uppgifter

1.  Europol är EU:s organ med ansvar för följande uppgifter i enlighet med denna förordning:

a)  Samla in, lagra, behandla, analysera och utbyta information.

b)  Utan dröjsmål meddela medlemsstaterna, via Europols nationella enheter, som avses i artikel 7, om uppgifter som berör dem och om eventuella samband mellan olika brott. [Ändr. 59]

c)  Samordna, organisera och genomföra utredningar och operativa insatser som utförs

i)  tillsammans med medlemsstaternas behöriga myndigheter, antingen i utredningar som redan inletts av medlemsstaterna eller på Europols begäran till en medlemsstat att inleda en brottsutredning, eller [Ändr. 60]

ii)  inom ramen för gemensamma utredningsgrupper, i enlighet med artikel 5, och i förekommande fall i samverkan med Eurojust.

d)  Delta i gemensamma utredningsgrupper samt föreslå att de inrättas i enlighet med artikel 5.

e)  Förse medlemsstaterna med underrättelser och analytiskt stöd i samband med större internationella händelser.

f)  Utarbeta hotbildsbedömningar, strategiska och operativa analyser samt allmänna lägesrapporter.

g)  Utveckla, sprida och främja specialkunskaper om brottsförebyggande metoder, undersökningsförfaranden, tekniska och vetenskapliga metoder samt ge råd till medlemsstaterna.

h)  Förse medlemsstaterna gränsöverskridande verksamhet och utredningar med tekniskt och ekonomiskt stöd, som bl.a. ska få till genom gemensamma utredningsgrupper i enlighet med artikel 5. [Ändr. 61]

(i)  Stödja, utveckla, utforma, samordna och genomföra utbildning för tjänstemän inom brottsbekämpning i samarbete med nätverket för utbildningsinstitut i medlemsstaterna, på det sätt som anges i kapitel III.[Ändr 62]

(j)  Förse de unionsorgan som inrättats i enlighet med avdelning V i fördraget och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) med underrättelser och analytiskt stöd på områden som ingår i deras behörighet.[Ändr. 63]

k)  Förse EU:s krishanteringsstrukturer med information och stöd, vilket också gäller EU:s krishanteringsuppdrag enligt EU-fördraget.

l)  Utveckla unionens center med specialkunskap för att bekämpa vissa typer av brottslighet som omfattas av Europols mål, särskilt det europeiska centrumet mot it-brottslighet.

la)  Underlätta utredningar i medlemsstaterna, särskilt genom att översända all relevant information till de nationella enheterna. [Ändr. 64]

2.  Europol ska tillhandahålla strategiska analyser och hotbedömningar för att bistå rådet och kommissionen i fastställandet av strategiska och operativa prioriteringar för brottsbekämpning. Europol ska också bidra till det operativa genomförandet av dessa prioriteringar.

3.  Europol ska tillhandahålla strategiska underrättelser för att underlätta en effektiv och rationell användning av tillgängliga resurser på nationell nivå och unionsnivå med avseende på operativ verksamhet och stöd till sådan verksamhet.

4.  Europol ska fungera som centralbyrå för bekämpande av förfalskning av euron i enlighet med beslut 2005/511/RIF av den 12 juli 2005 om bekämpande av förfalskning av euron(16). Europol ska också uppmuntra samordningsinsatser från de behöriga nationella myndigheternas sida eller gemensamma utredningsgrupper att bekämpa förfalskning av euron, i tillämpliga fall tillsammans med EU-organ och myndigheter i tredjeland.

4a.  Europol får inte vidta tvångsåtgärder. [Ändr. 65]

Artikel 5

Deltagande i gemensamma utredningsgrupper

1.  Europol får delta i den verksamhet som bedrivs av gemensamma utredningsgrupper som utreder brott som omfattas av Europols mål.

2.  Europol får, inom de gränser som fastställs genom lagstiftningen i de medlemsstater där den gemensamma utredningsgruppen är verksam, delta i all verksamhet och allt utbyte av uppgifter med samtliga medlemmar i den gemensamma utredningsgruppen. Europols tjänstemän får inte delta i tillämpningen av tvångsåtgärder. [Ändr. 66]

3.  När Europol har skäl att tro att inrättandet av en gemensam utredningsgrupp skulle ge en utredning ett visst mervärde, kan byrån föreslå detta för de berörda medlemsstaterna och inleda processen för att inrätta en gemensam utredningsgrupp.

3a.  Europols deltagande i en gemensam utredningsgrupp ska genomföras efter en överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i de medlemsstater som är delaktiga i den berörda gruppen och ska registreras i ett dokument som i förväg undertecknats av Europols direktör och som bifogas avtalet om upprättande av en gemensam utredningsgrupp. [Ändr. 67]

3b.  I bilagan som avses i punkt 3a ska villkoren för Europol-tjänstemännens deltagande i den gemensamma utredningsgruppen fastställas, däribland bestämmelser om tjänstemännens immunitet och privilegier och ansvar till följd av eventuella oegentligheter. [Ändr. 68]

3c.  De av Europols tjänstemän som deltar i en gemensam utredningsgrupp ska, med hänsyn till de överträdelser som de kan bli föremål för eller komma att begå, omfattas av den nationella lagstiftning som gäller i den medlemsstat som den gemensamma utredningsgruppen är verksam i och som ska gälla de deltagare i den gemensamma utredningsgruppen som utför liknande uppgifter i denna medlemsstat. [Ändr. 69]

3d.  De av Europols tjänstemän som ingår i en gemensam utredningsgrupp ska kunna utbyta information från Europols system för uppgiftslagring med deltagarna i utredningsgruppen. Eftersom detta innebär direktkontakter i enlighet med bestämmelserna i artikel 7 ska Europol samtidigt informera Europols nationella enheter i de medlemsstater som ingår i den gemensamma utredningsgruppen och Europols nationella enheter i de medlemsstater som har tillhandahållit informationen. [Ändr. 70]

3e.  De uppgifter som en Europol-tjänsteman erhåller under det att denne ingår i en gemensam utredningsgrupp ska kunna införas i något av Europols system för uppgiftslagring, via Europols nationella enheter, i samförstånd med och på ansvar av den behöriga myndighet som har tillhandahållit dem. [Ändr. 71]

4.  Europol får inte vidta tvångsåtgärder.

Artikel 6

Framställningar från Europol om inledande av brottsutredningar

1.  I särskilda fall, där Europol anser att det bör inledas en utredning av ett brott som omfattas av dess mål, ska Eurojust underrättas om detta.[Ändr. 72]

2.  Samtidigt skafår Europol uppmana de nationella enheter i de berörda medlemsstaterna som inrättats på grundval av artikel 7.2 att inleda, genomföra eller samordna en brottsutredning. [Ändr. 73]

2a.  Vid misstanke om ett fientligt angrepp mot nät- och informationssystemet i två eller fler medlemsstater eller unionsorgan, som utförts av en statlig eller icke-statlig aktör i ett tredjeland, ska Europol inleda en utredning på eget initiativ. [Ändr. 74]

3.  Medlemsstaterna ska noggrant överväga sådana uppmaningar och ska, via de nationella enheterna, ska utan dröjsmål informera Europol om inledandet av undersökningen huruvida en undersökning kommer att inledas. [Ändr. 75]

4.  Om de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna beslutar att inte efterkomma framställningen från Europol, ska de inom en månad efter framställningen av sin begäran för Europol redovisa skälen till sitt beslut. Skälen kan hållas inne om en överföring skulle

a)  innebära att viktiga nationella säkerhetsintressen skadades, eller

b)  att ett framgångsrikt genomförande av pågående utredningar eller enskilda personers säkerhet skulle äventyras.

5.  Europol ska informera Eurojust om varje beslut som en behörig myndighet i en medlemsstat fattat om att inleda eller vägra att inleda en undersökning.

Artikel 7

Medlemsstaternas samarbete med Europol

1.  Medlemsstaterna och Europol ska samarbeta med Europol i myndighetens fullgörande när det gäller fullgörandet av sina Europols uppgifter. [Ändr. 76]

2.  Varje medlemsstat ska inrätta eller utse en nationell enhet som ska utgöra sambandsorgan mellan Europol och de behöriga myndigheterna som i medlemsstaterna har utsett samt med fortbildningsinstitut för tjänstemän inom brottsbekämpning. Varje medlemsstat ska utse en tjänsteman som chef för den nationella enheten. [Ändr. 77]

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella enheterna kan utföra sina uppgifter enligt föreliggande förordning, och i synnerhet att de har tillgång till de nationella straffrättsliga databaserna.

4.  Den nationella enheten ska fungera som det enda sambandsorganet mellan Europol och behöriga myndigheter i medlemsstaterna. Europol får emellertid samarbeta direkt med behöriga myndigheter i medlemsstaterna inom ramen för myndigheternas i enskilda utredningar under förutsättning att denna direktkontakt innebär ett mervärde för utredningens syfte och är i enlighet med nationell lagstiftning. Europol ska på förhand underrätta den nationella enheten om behovet av en sådan kontakt. I detta fall ska Europol ska, så snart som möjligt, utan dröjsmål underrätta den nationella enheten, tillhandahålla kopior av eventuella de uppgifter som utväxlats i genom dessa direktkontakter mellan Europol och de respektive behöriga myndigheterna. [Ändr. 78]

5.  Medlemsstaterna ska via sin nationella enhet eller en behörig myndighet i en medlemsstat särskilt [Ändr. 79]

a)  på eget initiativ förse Europol med de uppgifter och underrättelser som krävs för att byrån ska kunna utföra uppfylla sina uppgifter samt tillhandahålla uppgifter, underrättelser och råd när Europol behöver det. mål. I detta ingår att utan dröjsmål förse Europol med uppgifter om brottslighetsområden som prioriteras av unionen. Det omfattar också att tillhandahålla en kopia av bilaterala eller multilaterala utbyten med en eller flera andra medlemsstater i den mån som utbytet avser brottslighet som omfattas av Europols mål.

Utan att det påverkar medlemsstaternas ansvar för att upprätthålla lag och ordning och skydda den inre säkerheten ska en nationell enhet inte vara skyldig att i ett konkret fall överföra uppgifter eller underrättelser om det skulle medföra att

i)  viktiga nationella säkerhetsintressen skadas,

ii)  ett framgångsrikt genomförande av en pågående utredning eller enskildas säkerhet äventyras, eller

iii)  uppgifter som sätts i samband med organisationer eller särskild underrättelseverksamhet inom området för statens säkerhet lämnas ut. [Ändr. 80]

b)  säkerställa effektiv kommunikation och ett gott samarbete mellan alla relevanta behöriga myndigheter i medlemsstaterna och fortbildningsinstitut för tjänstemän inom brottsbekämpning i medlemsstaterna medoch Europol. [Ändr. 81]

(c)  öka medvetenheten om Europols verksamhet.[Ändr. 82]

ca)  begära sådan relevant information från Europol som kan underlätta de utredningar som de utsedda behöriga myndigheterna utför, [Ändr. 83]

cb)  säkerställa effektiv kommunikation och ett gott samarbete med de behöriga myndigheterna, [Ändr. 84]

cc)  säkerställa att allt utbyte av uppgifter mellan Europol och dem själva sker på ett lagenligt sätt. [Ändr. 85]

6.  Cheferna för de nationella enheterna ska sammanträda regelbundet, inte minst för att diskutera och lösa problem som uppstår inom ramen för deras operativa samarbete med Europol.

7.  Varje medlemsstat ska utforma den nationella enhetens organisation och personalstyrka i enlighet med sin nationella lagstiftning.

8.  Kostnaderna för de nationella enheterna och de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna i förbindelse med Europol ska bäras av medlemsstaterna och, med undantag för anslutningskostnader, inte debiteras Europol.

9.  Medlemsstaterna ska säkerställa en miniminivå för säkerheten högsta möjliga säkerhetsnivå i alla system som används i kontakterna med Europol. [Ändr. 86]

10.  Varje år ska Europol utarbeta en rapport om kvantiteten och kvaliteten på de uppgifter som tillhandahålls av varje medlemsstat varje medlemsstats informationsutbyte enligt punkt 5 a och om den nationella enhetens resultat. Rapporten ska analyseras av styrelsen i syfte att ständigt förbättra det ömsesidiga samarbetet mellan Europol och medlemsstaterna. En sammanfattning av årsrapporten ska skickas till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. [Ändr. 229]

Artikel 8

Sambandsmän

1.  Varje nationell enhet ska utstationera minst en sambandsman till Europol. Om inte annat anges i föreliggande förordning, ska dessa sambandsmän vara underkastade den nationella lagstiftningen i den medlemsstat som de utsetts av.

2.  Sambandsmännen ska utgöra de nationella sambandskontor vid Europol och ska av sina nationella enheter ges uppdrag inom Europol i enlighet med den nationella lagstiftningen i den medlemsstat som de utsetts av och de bestämmelser som gäller för Europols förvaltning.

3.  Sambandsmännen ska delta i utbytet avöverföra information mellan från sina nationella enheter till Europol och deras respektive medlemsstater från Europol till de nationella enheterna. [Ändr. 87]

4.  Sambandsmännen ska delta i utbytet av information mellan deras respektive medlemsstater och sambandsmännen från andra medlemsstater i enlighet med nationell lagstiftning. Europols infrastruktur kan, i enlighet med nationell lagstiftning, utnyttjas till sådana bilaterala utbyten också för att täcka brott som inte omfattas av Europols mål. Styrelsen ska fastställa sambandsmännens rättigheter och skyldigheter gentemot Europol. Allt sådant informationsutbyte ska ske i enlighet med unionens och medlemsstaternas lagstiftning, i synnerhet beslut 2008/977/RIF eller Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG(17), enligt vad som är tillämpligt. Europol ska endast behandla uppgifter som mottagits enligt denna bestämmelse när Europol kan betraktas som en rättmätig mottagare enligt medlemsstaternas eller unionens lagstiftning. [Ändr. 88]

5.  Sambandsmännen ska åtnjuta de privilegier och den immunitet som krävs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter i enlighet med artikel 65.

6.  Europol ska säkerställa att sambandsmännen har fullständig information om och är delaktiga i all Europols verksamhet, i den mån arbetsuppgifterna kräver.

7.  Europol ska täcka kostnaderna för att förse medlemsstater med erforderliga lokaler i Europols byggnad och ge tillräckligt stöd för att sambandsmännen ska kunna fullgöra sina uppgifter. Övriga kostnader som uppstår i samband med utnämningen av sambandsmän ska bäras av den medlemsstat som de utses av, inbegripet kostnaderna för sambandsmännens utrustning, om inte budgetmyndigheten på rekommendation av styrelsen beslutar annorlunda.

Kapitel III

UPPGIFTER RÖRANDE FORTBILDNING AV TJÄNSTEMÄN INOM BROTTSBEKÄMPNING

Artikel 9

Europolakademin

1.  Europolakademin, som genom denna förordning inrättas som en avdelning inom Europol, ska stödja, utveckla, genomföra och samordna utbildning för tjänstemän inom brottsbekämpning främst på områdena bekämpning av allvarlig brottslighet som berör två eller flera medlemsstater och terrorism, hantering av situationer som innebär en hög risk för den allmänna ordningen och idrottsevenemang, strategisk planering och ledning av icke-militära EU-uppdrag, ledarskap inom brottsbekämpning samt språkfärdigheter, i första hand i följande syften:

(a)  Öka medvetenheten och kunskapen om

i)  internationella instrument och EU-instrument med avseende på samarbete inom brottsbekämpning,

ii)  unionens organ, särskilt Europol, Eurojust och Frontex och deras funktion och roller,

iii)  juridiska aspekter av samarbetet mellan rättsvårdande myndigheter och praktiska kunskaper om tillgång till informationskanaler.

(b)

Uppmuntra utvecklingen av regionalt och bilateralt samarbete mellan medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna och tredje länder.

(c)  Hantera särskilda straffrättsliga eller polisiära tematiska områden, där utbildning på unionsnivå kan tillföra ett mervärde.

(d)  Utarbeta särskilda gemensamma kursplaner för tjänstemän inom brottsbekämpning för att utbilda dem inför deltagande i unionens civila uppdrag.

(e)  Bistå medlemsstaterna i bilateral brottsbekämpande kapacitetsuppbyggnad i tredjeland.

(f)  Utbilda fortbildare och bidra till att förbättra och utbyta god inlärningspraxis.

2.  Europolakademin ska utveckla och regelbundet uppdatera pedagogiska verktyg och metoder samt tillämpa dessa med avseende på livslångt lärande att stärka färdigheterna bland tjänstemän inom brottsbekämpning. Europolakademin ska utvärdera resultaten av dessa åtgärder i syfte att förbättra kvaliteten, samstämmigheten och effektivitet i framtida åtgärder.

Artikel 10

Uppgifter för Europolakademin

1.  Europolakademin ska utarbeta analyser av det fleråriga strategiska utbildningsbehovet och av de fleråriga utbildningsprogrammen.

2.  Europolakademin ska utveckla och genomföra utbildning samt utarbeta fortbildningsprodukter, som kan inbegripa

(a)  kurser, seminarier, konferenser, webbaserad inlärning och e-lärande,

(b)  gemensamma kursplaner för att öka medvetenheten, täppa till luckor eller underlätta en gemensam hållning i fråga om gränsöverskridande kriminella företeelser,

(c)  utbildningsmoduler som är anpassade till de successiva faser eller komplexitetsnivåer som respektive målgrupp behöver, och inriktade på antingen ett avgränsat geografiskt område eller vissa brottsliga handlingar som tematiskt område eller bestämda yrkeskvalifikationer,

(d)  utbytes- och stödprogram för tjänstemän inom brottsbekämpning i samband med fortbildning inriktad på operativt arbete.

3.  För att säkerställa en sammanhängande europeisk fortbildningspolitik till stöd för civila uppdrag och kapacitetsuppbyggnad i tredjeland ska Europolakademin

(a)  bedöma effekterna av befintlig unionsrelaterad fortbildning om politiska insatser och initiativ inom brottsbekämpning,

(b)  utveckla och tillhandahålla utbildning för att förbereda medlemsstaternas tjänstemän inom brottsbekämpning inför deltagande i civila uppdrag, bl.a. genom att göra det möjligt för dem att tillägna sig tillräckliga språkkunskaper,

(c)  utforma och genomföra utbildning för tjänstemän inom brottsbekämpning i tredjeland, särskilt från de länder som är kandidater för anslutning till EU,

(d)  förvalta unionens särskilda yttre bistånd för att hjälpa tredjeland att bygga upp sin kapacitet på relevanta politikområden i enlighet med unionens fastställda prioriteringar.

4.  Europolakademin ska främja det ömsesidiga erkännandet av fortbildning inom brottsbekämpning i medlemsstaterna och därmed sammanhängande befintliga europeiska kvalitetsstandarder.

Artikel 11

Forskning som är relevant för fortbildning

1.  Europolakademin ska bidra till utveckling av forskning som är relevant för fortbildningsåtgärder som omfattas av detta kapitel.

2.  Europolakademin ska främja och verka för ett partnerskap med såväl EU-organ som offentliga och privata akademiska institutioner och ska uppmuntra skapandet av starkare partnerskap mellan universitetsvärlden och institut med inriktning på fortbildning inom brottsbekämpning i medlemsstaterna.[Ändr. 89]

Kapitel IV

ORGANISATIONEN AV EUROPOL

Artikel 12

Europols lednings- och förvaltningsstruktur

Europols lednings- och förvaltningsstruktur ska omfatta följande:

a)  en styrelse, som ska fullgöra de uppgifter som anges i artikel 14.

b)  en verkställande direktör med det ansvar som anges i artikel 19.

(c)  en vetenskaplig kommitté för fortbildning i enlighet med artikel 20.[Ändr. 90]

d)  vid behov, andra rådgivande organ som inrättas av styrelsen i enlighet med artikel 14.1 p.

(e)  vid behov, en direktion i enlighet med artiklarna 21 och 22.[Ändr. 91]

AVSNITT 1

STYRELSE

Artikel 13

Styrelsens sammansättning

1.  Styrelsen ska bestå av en företrädare för varje medlemsstat och tvåen företrädare för kommissionen, alla med rösträtt. [Ändr. 92]

1a.  En representant för den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen ska ha möjlighet att delta vid styrelsens sammanträden som observatör. Denna representant ska inte ha rösträtt. [Ändr. 93]

2.  Styrelseledamöterna ska utses på grundval av sin erfarenhet av ledning av offentliga eller privata organisationer och kunskaper om samarbete mellan brottsbekämpande organ.

3.  Varje styrelseledamot får företrädas av en suppleant, som ska utses av den ordinarie ledamoten på grundval av de kriterier som fastställs i artikel 13.2 sin erfarenhet av förvaltning av offentliga och privata organisationer samt kunskaper om nationell politik för fortbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning. Suppleanten ska fungera som ledamot i alla frågor som rör fortbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning. Suppleanten ska företräda ledamoten i vederbörandes frånvaro. Ledamoten ska i suppleantens frånvaro företräda vederbörande i alla frågor som rör fortbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning. [Ändr. 94]

4.  För att skapa kontinuitet i styrelsens arbete ska samtliga Alla parter som är representerade i styrelsen arbeta för att begränsa omsättningen av sina företrädare. Alla parter bör sträva efter att uppnå en jämn könsfördelning i styrelsen. [Ändr. 95]

5.  Ledamöternas och suppleanternas mandatperiod ska vara fyra år. Denna period får förlängas. Vid mandatperiodens utgång, eller om företrädaren avgår, ska ledamöterna sitta kvar tills deras mandat har förnyats eller tills de har ersattsfortgå under den tid som medlemsstaten som har utnämnt dessa personer har fastställt. [Ändr. 96]

5a.  Ordföranden ska biträdas av styrelsens sekretariat. Sekretariatet ska särskilt

a)  aktivt och oavbrutet delta i arbetet med att organisera, samordna och säkerställa enhetlighet i styrelsens arbete. Under ordförandens ansvar och vägledning ska sekretariatet även

b)  tillhandahålla styrelsen det administrativa stöd som är nödvändigt för att den ska kunna genomföra sina uppgifter. [Ändr. 97]

5b.  Varje styrelseledamot ska i början av sin mandatperiod lämna en intresseförklaring. [Ändr. 98]

Artikel 14

Styrelsens uppgifter

1.  Styrelsen ska göra följande:

a)  Årligen anta Europols arbetsprogram för följande år antas med två tredjedels majoritet i styrelsen och i enlighet med artikel 15.

b)  Anta ett flerårigt arbetsprogram med två tredjedels majoritet i styrelsen i enlighet med artikel 15.

c)  Med två tredjedels majoritet i styrelsen anta den årliga budgeten för Europol och fullgöra andra uppgifter med avseende på Europols budget i enlighet med kapitel XI.

d)  Anta en konsoliderad årlig verksamhetsrapport om Europols verksamhet,, skicka den till och presentera den för den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen samt senast den 1 juli följande år översända den till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, revisionsrätten, och de nationella parlamenten och Europeiska datatillsynsmannen. Den konsoliderade årliga verksamhetsrapporten ska offentliggöras. [Ändr. 99]

e)  Anta de finansiella bestämmelser som ska tillämpas på Europol i enlighet med artikel 63.

f)  Senast den 31 januari, efter att ha beaktat kommissionens yttrande, anta den fleråriga personalpolitiska planen.

(g)  Anta en egen strategi för bedrägeribekämpning, som står i proportion till risken för bedrägerier, med hänsyn till kostnaderna och fördelarna för de åtgärder som ska genomföras.[Ändr. 100]

h)  Anta regler för förebyggande och hantering av intressekonflikter med avseende på ledamöterna samt ledamöterna i den vetenskapliga kommittén för fortbildning. [Ändr. 101]

(i)  I enlighet med punkt 2, med avseende på byråns personal utöva de befogenheter som i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän tilldelas tillsättningsmyndigheten och i anställningsvillkoren för övriga anställda tilldelas den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal (nedan kallade tillsättningsbefogenheter).[Ändr. 102]

j)  På direktörens förslag anta lämpliga tillämpningsföreskrifter för att ge verkan åt tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna. [Ändr. 103]

k)  Utse verkställande direktör och vice verkställande direktörer samt vid behov förlänga deras mandatperiod eller avlägsna dem från byrån i enlighet med artiklarna 56 och 57.

l)  Fastställa resultatindikatorer och övervaka den verkställande direktörens arbete, inklusive genomförandet av styrelsens beslut.

m)  Utse en räkenskapsförare som omfattas av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda, som ska vara funktionellt oberoende vid utförandet av sina arbetsuppgifter.

(n)  Utse ledamöterna i den vetenskapliga kommittén för yrkesutbildning.[Ändr. 104]

o)  Säkerställa lämplig uppföljning av resultat och rekommendationer som härrör från de interna eller externa revisionsrapporterna och utvärderingarna, samt från utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Europeiska datatillsynsmannen. [Ändr. 105]

(p)  Fatta alla beslut som avser inrättande av Europols interna strukturer och, om så krävs, ändringar av dessa. [Ändr. 106]

q)  Anta sin egen arbetsordning.

qa)  Utse ett uppgiftsskyddsombud, som i sin ämbetsutövning ska vara oberoende av styrelsen och ansvarig för att upprätta och förvalta system för behandling av uppgifter. [Ändr. 107]

Styrelsen får på rekommendation av Europeiska datatillsynsmannen enligt artikel 46.3 f och med stöd av två tredjedels majoritet av ledamöterna tillfälligt eller slutgiltigt förbjuda behandlingen. [Ändr. 108]

2.  Styrelsen ska, i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna, anta ett beslut grundat på artikel 2.1 i tjänsteföreskrifterna och artikel 6 i anställningsvillkoren för övriga anställda om att till den verkställande direktören delegera relevant behörighet att sluta anställningsavtal och fastställa på vilka villkor denna delegering av befogenheter kan dras in. Den verkställande direktören får vidaredelegera dessa befogenheter.

Om särskilda omständigheter så kräver, får styrelsen genom beslut tillfälligt uppskjuta delegeringen av befogenheten som tillsättningsmyndighet till den verkställande direktören och som vidaredelegerats av den senare och själv utöva dessa befogenheter eller delegera dem till en av sina ledamöter eller en annan anställd än den verkställande direktören. [Ändr. 109]

Artikel 15

Årliga arbetsprogram och fleråriga arbetsprogram

1.  Styrelsen ska, på grundval av ett förslag som läggs fram av den verkställande direktören och presenteras för den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen, anta det årliga arbetsprogrammet senast den 30 november varje år med hänsyn till eventuella synpunkter från kommissionen. Styrelsen ska vidarebefordra den det till Europaparlamentet den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen, rådet, kommissionen, och de nationella parlamenten och Europeiska datatillsynsmannen. [Ändr. 110]

2.  Det årliga arbetsprogrammet ska omfatta såväl detaljerade målsättningar och förväntade resultat som resultatindikatorer. Programmet ska också innehålla en beskrivning av de åtgärder som ska finansieras och en indikation på de ekonomiska och mänskliga resurser som anslagits för varje åtgärd, i enlighet med principerna om verksamhetsbaserad budgetering och förvaltning. Det årliga arbetsprogrammet ska överensstämma med underställas det fleråriga arbetsprogram som avses i punkt 4. Det ska tydligt framgå vilka uppgifter som lagts till, ändrats eller strukits jämfört med föregående budgetår. [Ändr. 111]

3.  Styrelsen ska ändra det antagna årliga arbetsprogrammet om Europol får någon ny uppgift.

Varje betydande ändring Ändringar av det årliga arbetsprogrammet ska antas enligt samma förfarande som det ursprungliga årliga arbetsprogrammet. Styrelsen får till den verkställande direktören delegera befogenheten att göra icke-väsentliga ändringar i det årliga arbetsprogrammet. [Ändr. 112]

4.  Styrelsen ska även anta fleråriga arbetsprogram och, senast den 30 november varje år, uppdatera dem med hänsyn till eventuella synpunkter från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet och de nationella parlamenten samt Europeiska datatillsynsmannen. [Ändr. 114]

Det antagna fleråriga arbetsprogrammet ska överlämnas till och presenteras för den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen och ska överlämnas tillEuropaparlamentet, rådet, kommissionen, och de nationella parlamenten och Europeiska datatillsynsmannen. [Ändr. 113]

Det fleråriga arbetsprogrammet ska fastställa strategiska mål och förväntade resultat, t.ex. resultatindikatorer. Det ska också innehålla uppgifter om vilka belopp och hur mycket personal som avsatts till varje mål i linje med den fleråriga budgetramen och den fleråriga personalpolitiska planen. Arbetsprogrammet ska innefatta den strategi för förbindelserna med tredjeland eller internationella organisationer som avses i artikel 29.

Det fleråriga programmet ska genomföras med hjälp av årliga arbetsprogram, och ska vid behov uppdateras för att följa upp resultaten från såväl interna som externa utvärderingar. Slutsatserna av utvärderingarna ska också, när så är lämpligt, avspeglas i det årliga arbetsprogrammet för följande år.

Artikel 16

Styrelsens ordförande

1.  Styrelsen ska välja en ordförande och en vice ordförande bland sina ledamöter. Ordföranden och vice ordföranden ska väljas med två tredjedelars majoritet i styrelsen.

Vice ordföranden ska ersätta ordföranden om denne har förhinder.

2.  Mandatperioden för ordföranden och vice ordföranden ska vara fyrafem år. Deras mandatperiod får förnyas en gång. Om en ordförande eller vice ordförande lämnar sitt uppdrag som styrelseledamot under mandatperioden, löper också mandatperioden automatiskt ut vid denna tidpunkt. [Ändr. 115]

Artikel 17

Styrelsens sammanträden

1.  Ordföranden ska sammankalla till styrelsens möten.

2.  Kontrollorganets verkställande direktör ska delta i diskussionerna.

3.  Styrelsen ska ha minst två ordinarie möten per år. Dessutom ska styrelsen sammanträda på ordförandens initiativ, på begäran av kommissionen eller på begäran av minst en tredjedel av dess ledamöter.

4.  Styrelsen får bjuda in alla personer, vars åsikter kan vara av betydelse vid diskussionen att delta i mötet, som observatör utan rösträtt.

4a.  En representant för den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen ska ha möjlighet att delta vid styrelsens sammanträden som observatör. [Ändr. 116]

5.  Rådgivare eller experter kan biträda ledamöterna i styrelsen, om inte annat sägs i dess arbetsordning.

6.  Europol ska bistå styrelsen med ett sekretariat.

Artikel 18

Röstregler

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 14.1 stycke 1 leden a, b och c och artikel 14.1 stycke 1a, artikel 16.1 eller artikel 56.8 ska styrelsen fatta majoritetsbeslut. [Ändr. 117]

2.  Varje ledamot ska ha en röst. I en frånvaro av en ledamot med rösträtt ska suppleanten ha rätt att utöva ledamotens rösträtt.

3.  Ordföranden ska delta i omröstningarna.

4.  Den verkställande direktören får inte delta i omröstningarna.

4a.  Företrädaren för den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen ska inte ha någon rösträtt. [Ändr. 118]

5.  Närmare bestämmelser om röstningsförfarandena ska fastställas i styrelsens arbetsordning, och i synnerhet på vilka villkor som en ledamot får agera på en annan ledamots vägnar samt vid behov eventuella krav på beslutförhet.

AVSNITT 2

DEN VERKSTÄLLANDE DIREKTÖREN

Artikel 19

Den verkställande direktörens ansvar

1.  Den verkställande direktören ska förvalta Europol. Han eller hon ska vara ansvarig inför styrelsen.

2.  Utan att det påverkar befogenheterna för kommissionen, styrelsen eller direktionen ska den verkställande direktören vara oavhängig vid fullgörandet av sina uppgifter och får varken begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ.

3.  Den verkställande direktören ska på uppmaning framträda inför och regelbundet rapportera till Europaparlamentet den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen om resultatet av sitt arbete. Rådet får också uppmana den verkställande direktören att rapportera om resultatet av sitt arbete. [Ändr. 119]

4.  Den verkställande direktören ska vara den rättsliga företrädaren för Europol.

5.  Den verkställande direktören ska ansvara för genomförandet av sina uppgifter till Europol av denna förordning. Den verkställande direktören ska särskilt ha ansvaret för följande:

a)  Den dagliga administrationen av Europol.

b)  Verkställa de beslut som antas av styrelsen.

c)  Utarbeta det årliga arbetsprogrammet och det strategiska fleråriga arbetsprogrammet samt översända dem till styrelsen efter att ha rådfrågat med hänsyn till eventuella synpunkter från kommissionen. [Ändr. 120]

d)  Genomföra det årliga arbetsprogrammet och det fleråriga arbetsprogrammet samt rapportera till styrelsen om genomförandet av dem.

e)  Utarbeta den konsoliderade årliga rapporten om Europols verksamhet samt lägga fram den för styrelsen för godkännande.

f)  Utarbeta en åtgärdsplan på grundval av slutsatserna från interna eller externa revisionsrapporter och utvärderingar, liksom undersökande rapporter och rekommendationer från undersökningar utförda av Olaf samt överlämna en lägesrapport till kommissionen två gånger om året och regelbundet till styrelsen.

g)  Skydda unionens ekonomiska intressen genom förebyggande åtgärder mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet, dock utan att detta påverkar Olafs behörighet att inleda undersökningar, genom effektiva kontroller och genom att belopp som felaktigt betalats ut återkrävs, också genom effektiva, proportionerliga och avskräckande åtgärder och ekonomiska påföljder, om oriktigheter upptäcks.

h)  Utarbeta en bedrägeribekämpningsstrategi strategisk analys för bekämpning av bedrägeri och en strategi för att förebygga och hantera intressekonflikter för Europol och lägga fram den för styrelsen för godkännande. [Ändr. 121]

i)  Utarbeta ett utkast till finansiella bestämmelser som ska tillämpas på Europol.

j)  Utarbeta en preliminär beräkning av Europols inkomster och utgifter samt genomföra dess budget.

k)  Förbereda ett utkast till flerårig personalpolitisk plan samt överlämna den till styrelsen efter samråd med hänsyn till eventuella synpunkter från kommissionen. [Ändr. 122]

ka)  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 14.1 j utöva, när det gäller Europols personal, de befogenheter som i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen vid Europeiska unionen tilldelas tillsättningsmyndigheten och i anställningsvillkoren för övriga anställda vid unionen tilldelas den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal (”tillsättningsbefogenheter”). [Ändr. 123]

kb)  Fatta alla beslut som avser inrättande av Europols interna strukturer och, om så krävs, ändringar av dessa. [Ändr. 124]

l)  Bistå styrelsens ordförande vid förberedelserna av styrelsemöten.

m)  Regelbundet underrätta styrelsen om genomförandet av unionens strategiska och operativa prioriteringar i kampen mot brottsligheten.

AVSNITT 3

VETENSKAPLIGA KOMMITTÉN FÖR FORTBILDNING

Artikel 20

Vetenskapliga kommittén för fortbildning

1.  Vetenskapliga kommittén för fortbildning ska vara ett oberoende rådgivande organ som garanterar och ställer upp kvalitetsmålen för Europols fortbildningsarbete. För detta ändamål ska den verkställande direktören inbegripa vetenskapliga kommittén för fortbildning på ett tidigt stadium i förberedelserna av alla dokument som avses i artikel 14 i den mån kontrollerna gäller fortbildning.

2.  Vetenskapliga kommittén för fortbildning ska bestå av 11 personer av högsta akademiska eller professionella rang inom de ämnen som omfattas av kapitel III i föreliggande förordning. Styrelsen ska utse ledamöterna genom en öppen infordran av intresseanmälningar och ett öppet urvalsförfarande som ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. Styrelseledamöter får inte vara ledamöter av den vetenskapliga kommittén för fortbildning. Den vetenskapliga kommitténs ledamöter ska agera oberoende. De får varken be om eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ.

3.  Europol får offentliggöras och uppdatera förteckningen över ledamöterna i den vetenskapliga kommittén för fortbildning på sin webbplats.

4.  Mandatperioden för ledamöterna i den vetenskapliga kommittén för fortbildning ska vara fem år. Den får inte förlängas och ledamöterna kan avsättas om de inte uppfyller kriterierna för oberoende.

5.  Den vetenskapliga kommittén för fortbildning ska välja ordförande och vice ordförande för en femårig mandatperiod. Den ska anta ståndpunkter med enkel majoritet. Den ska sammankallas av ordföranden fyra gånger om året. Vid behov ska ordföranden kalla till extraordinära möten på eget initiativ eller på begäran av minst fyra ledamöter av kommittén.

6.  Den verkställande direktören, biträdande fortbildningsansvariga direktören eller deras respektive företrädare ska inbjudas att delta i sammanträden som en observatör utan rösträtt.

7.  Vetenskapliga kommittén för fortbildning ska biträdas av en sekreterare som ska vara anställd av Europol och utsedd av kommittén och förordnad av den verkställande direktören.

8.  Vetenskapliga kommittén för fortbildning ska särskilt

(a)  bistå den verkställande direktören och den biträdande fortbildningsansvariga direktören i utarbetandet av det årliga arbetsprogrammet och andra strategiska dokument, för att säkerställa deras vetenskapliga kvalitet och samstämmighet med berörda politikområden och prioriteringar,

(b)  avge oberoende yttranden och råd till styrelsen i frågor som rör dess behörighetsområden,

(c)  avge oberoende yttranden och sina råd om kvaliteten i läroplaner, utbildningsmetoder, utbildningsmöjligheter och vetenskapliga utvecklingen,

(d)  fullgöra andra rådgivande uppgifter som rör de vetenskapliga aspekterna av Europols fortbildningsarbete på begäran av styrelsen, den verkställande direktören eller den biträdande fortbildningsansvariga direktören.

9.  Den årliga budgeten för den vetenskapliga kommittén för fortbildning ska hänföras till en egen budgetrubrik i Europols budget. [Ändr. 125]

AVSNITT 4

DIREKTION

Artikel 21

Inrättande

Styrelsen får inrätta en direktion.

Artikel 22

Arbetsuppgifter och organisation

1.  Direktionen ska bistå styrelsen.

2.  Styrelsen ska ha följande arbetsuppgifter:

(a)  Den ska förbereda beslut som ska antas av direktionen.

(b)  Den ska, tillsammans med styrelsen, säkerställa en lämplig uppföljning av resultaten och rekommendationerna i de interna eller externa revisionsrapporterna och utvärderingarna, samt i de utredande rapporterna och rekommendationerna från de utredningar som genomförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).

(c)  Utan att det påverkar tillämpningen av den verkställande direktörens åligganden som fastställs i artikel 19, ska den bistå den verkställande direktören och ge denne råd i genomförandet av styrelsens beslut, och i syfte att bättre övervaka förvaltningen.

3.  I brådskande fall får direktionen vid behov fatta vissa interimistiska beslut på styrelsens vägnar, särskilt i administrativa frågor, inklusive tillfälliga upphävanden av delegeringen av tillsättningsmyndighetens befogenheter.

4.  Det verkställande organet ska bestå av styrelsens ordförande, en företrädare för kommissionen i styrelsen och tre andra ledamöter som styrelsen utser bland sina ledamöter. Styrelsens ordförande ska också vara direktionens ordföranden. Den verkställande direktören ska delta i direktionens möten, men ska inte ha rösträtt.

5.  Direktionens ledamöter ska utses på fyra år. Mandatperioden för direktionens ledamöter ska löpa ut när uppdraget som styrelseledamot upphör.

6.  Direktionen ska hålla minst ett ordinarie möte var tredje månad. Dessutom ska den sammanträda på initiativ av sin ordförande eller på begäran av dess ledamöter.

7.  Direktionen ska följa de förfaranderegler som fastställts av styrelsen. [Ändr. 126]

Kapitel V

BEHANDLING AV UPPGIFTER

Artikel 23

Källor

1.  Europol får endast behandla sådana uppgifter som byrån erhållit från

a)  medlemsstaterna i enlighet med deras nationella lagstiftning,

b)  unionsorgan, tredjeland och internationella organisationer i enlighet med kapitel VI,

c)  privata aktörer i enlighet med artikel 29.2.

2.  Europol får samla in och behandla uppgifter – även personuppgifter – direkt från öppna källor, t.ex. från media, internet och andra öppna källor.

3.  Europol får samla in och behandla uppgifter, även personuppgifter, från nationella, unionsomfattande eller internationella informationssystem, också genom datoriserade direkt åtkomst, i den mån som detta medges av Europeiska unionens rättsliga instrument eller unionsomfattande, internationella eller nationella rättsliga instrumentoch om det kan styrkas att en sådan åtkomst är nödvändig och befogad för utförandet av en uppgift som omfattas av Europols mandat. De tillämpliga bestämmelserna i Europeiska unionens rättsliga instrument eller unionsomfattande, internationella eller nationella rättsliga instrument ska reglera Europols tillgång till och användning av dessa uppgifter i den mån som dessa inbegriper striktare regler om åtkomst och användning än de som finns i föreliggande förordning.

De ska fastställa syftena och kategorierna av personuppgifter samt syftena, medlen och förfarandena i samband med hämtning och behandling av uppgifterna, med hänsyn till tillämpliga lagar och principer för uppgiftsskydd. Tillgången till sådana informationssystem ska endast beviljas vederbörligen bemyndigad personal vid Europol i den mån dessa personers detta är absolut nödvändigt och befogat för utövandet av deras arbetsuppgifter kräver.[Ändr. 127]

Artikel 24

Syftet med behandlingen

1.  I den mån som det är nödvändigt för att uppnå de mål som fastställs i artikel 3.1 och 2 ska 3 får Europol behandla information, även personuppgifter, endast i följande syften:

Personuppgifter får behandlas endast i följande syften:

a)  Samkörning som syftar till att kartlägga kopplingarna eller andra relevanta samband mellan olika uppgifter som enbart rör

i)  personer som misstänks ha begått eller medverkat till brott med avseende på vilka Europol är behörigt, eller som har dömts för sådana brott,

ii)  personer avseende vilka det finns faktiska indikationer på eller rimliga skäl att misstänka att de kommer att begå brott.

b)  Analyser av strategisk eller tematisk karaktär.

c)  Operativa analyser i särskilda fall.

Dessa uppgifter ska genomföras i enlighet med följande kriterier:

–  Samkörningen enligt led a ska genomföras i enlighet med de nödvändiga uppgiftsskyddsgarantierna och ska framför allt innehålla en tillräcklig motivering av begäran om uppgifter och dess syfte. Nödvändiga åtgärder ska också vidtas för att se till att endast de myndigheter som inledningsvis är ansvariga för insamlingen av uppgifterna får ändra dem.

–  Följande särskilda skyddsmekanismer ska gälla för varje fall av operativ analys som avses i led c:

i)  Ett specifikt syfte ska fastställas; personuppgifter får behandlas endast om detta är relevant för det specifika syftet.

ii)  Alla samkörningsuppdrag som Europols personal utför ska motiveras i varje enskilt fall; uppgiftshämtning till följd av ett samråd ska begränsas till det absoluta minimum som krävs och motiveras i varje enskilt fall.

iii)  Endast behörig personal med ansvar för det syfte för vilket uppgifterna inledningsvis hämtats får ändra uppgifterna.

Europol ska dokumentera dessa uppdrag på vederbörligt sätt. Dokumentationen ska på begäran ställas till förfogande för uppgiftsskyddsombudet och Europeiska datatillsynsmannen för att möjliggöra kontroller av behandlingens lagenlighet.

2.  Bilaga 2 innehåller en förteckning över de kategorier av personuppgifter och kategorier av registrerade vars uppgifter får samlas in för varje givet syfte enligt punkt 1.

2a.  I undantagsfall får Europol tillfälligt behandla uppgifter för att fastställa om uppgifterna i fråga är relevanta för dess uppgifter och för vilket av de syften som avses i punkt 1. Styrelsen ska på förslag av direktören och efter att ha hört Europeiska datatillsynsmannen fatta beslut om villkoren för behandling av sådana uppgifter, särskilt när det gäller tillgång till och användning av uppgifterna samt tidsgränser för lagring och utplåning av uppgifterna vilka inte får överskrida sex månader, med vederbörlig hänsyn till de principer som avses i artikel 34.

2b.  Europeiska datatillsynsmannen ska ta fram riktlinjer med angivande av syftena i punkt 1 a–c. [Ändr. 128]

Artikel 25

Fastställande av syftet med behandlingen

1.  En medlemsstat, ett unionsorgan, ett tredjeland eller en internationell organisation som lämnar uppgifter till Europol ska också fastställa i vilketett specifikt och väl avgränsat syfte för vilket uppgifterna får behandlas, enligt artikel 24. Om detta inte skett, ska Europol avgöra vilken relevans uppgifterna har och fastställa i vilket syfte uppgifterna får behandlas. Europol får behandla uppgifter i ett annat syfte än det specifika och uttryckliga syfte för vilket uppgifterna tillhandahållits endast avsett syfte om uppgiftslämnaren lämnat uttryckligt samtycke därtill, i enlighet med tillämplig lagstiftning. [Ändr. 129]

2.  I samband med överföringen av uppgifter kan medlemsstaterna, unionens organ, tredjeland och internationella organisationer ange eventuella allmänna eller specifika begränsningar i fråga om åtkomst och användning, även när det gäller utplåning eller förstöring. I de fall där behovet av sådana begränsningar visar sig efter överföringen, ska Europol underrättas om detta. Europol har att efterleva dessa begränsningar.

3.  Europol får besluta om att medlemsstaterna, unionens organ, tredjeland och internationella organisationer endast ska medges begränsad tillgång till eller användning av uppgifter som erhållits från öppna källor.

Artikel 25a

Konsekvensbedömning avseende uppgiftsskydd

1.  Innan någon behandling av personuppgifter får ske, ska Europol göra en konsekvensbedömning av hur de system och de förfaranden som Europol avser att använda för behandlingen påverkar skyddet av personuppgifter och informera Europeiska datatillsynsmannen om detta.

2.  Bedömningen ska innehålla åtminstone en allmän beskrivning av den planerade behandlingen, en bedömning av riskerna för de registrerades fri- och rättigheter, de åtgärder som planeras för att hantera dessa risker, skyddsåtgärder, säkerhetsåtgärder och rutiner för att garantera skyddet av personuppgifter och för att visa att bestämmelserna i denna förordning efterlevs, med hänsyn till de registrerades och andra berörda personers rättigheter och berättigade intressen. [Ändr. 130]

Artikel 26

Medlemsstaternas och Europols personal tillgång till uppgifter som lagras av Europol

1.  Medlemsstaterna ska, om de kan visa att det är nödvändigt för att de ska kunna utföra sina uppgifter på ett rättmätigt sätt, ha tillgång till och kunna genomföra sökningar bland samtliga uppgifter i det syfte som avses i artikel 24.1 a och b, utan att detta påverkar rätten för medlemsstaterna, unionsorgan och tredjeland och internationella organisationer att ange begränsningar av tillgången till och användningen av sådana uppgifter. Medlemsstaterna ska utse de behöriga myndigheter som har rätt att utföra en sådan sökning.

2.  Medlemsstaterna ska, på grundval av ett system med träff/icke träff, ha indirekt tillgång till uppgifter som lämnats inom ramen för för ett specifikt syfte enligt artikel 24.1 c, utan att detta påverkar de begränsningar som anges av medlemsstaterna, unionsorgan och tredjeland eller internationella organisationer som tillhandahåller uppgifterna i enlighet med artikel 25.2. Om sökningen ger en träff, ska Europol informera den som lämnat uppgifterna och inleda ett förfarande för att avgöra hur de uppgifter som ledde fram till träffen får delas med behöriga organ, i enlighet med det beslut som fattats av den medlemsstat som lämnat uppgifterna till Europol och i den mån det är nödvändigt för att den berörda medlemsstaten ska kunna utföra sina uppgifter på ett korrekt sätt.

3.  Den personal vid Europol som i vederbörlig ordning fått erforderliga befogenheter av den verkställande direktören ska, i den mån arbetsuppgifterna kräver, ha tillgång till de uppgifter som behandlas av Europol.

3a.  Europol ska diarieföra alla träffar och uppgifter som åtkomst har beviljats till i enlighet med artikel 43. [Ändr. 131]

Artikel 27

Eurojusts och Olafs tillgång till Europols uppgifter

1.  Europol ska vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att Eurojust och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) inom sina respektive ramen för sitt uppdrag får tillgång till och har möjlighet att göra sökningar bland samtliga uppgifter som inlämnats i den mening som avses i artikel 24.1 a och b, utan att detta påverkar tillämpningen av rätten för medlemsstaterna, unionsorgan och tredjeland och internationella organisationer att ange begränsningar för tillgången och användningen av sådana uppgifter. Europol ska informeras om en sökning som genomförts av Eurojust eller Olaf visar att det finns en överensstämmelse med uppgifter som behandlats av Europol.

2.  Europol ska vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att Eurojust och Olaf inom sina respektive sitt uppdrag och på grundval av ett system med träff/icke träff, har indirekt tillgång till uppgifter som lämnats inom ramen för ett särskilt syfte enligt artikel 24.1 c, utan att detta påverkar de begränsningar som anges av medlemsstaterna, unionsorgan och tredjeland eller internationella organisationer som tillhandahåller uppgifterna i enlighet med artikel 25.2. Om sökningen ger en träff, ska Europol inleda ett förfarande för att avgöra hur de uppgifter som ledde fram till träffen får delas med behöriga organ, i enlighet med det beslut som fattats av den medlemsstat som lämnat uppgifterna till Europol. Om sökningen ger en träff ska Eurojust ange vilka uppgifter byrån behöver och Europol får förmedla uppgifterna, men endast i den utsträckning som uppgifterna som gav träffen är nödvändiga för att Eurojust ska kunna utföra sina uppgifter på ett korrekt sätt. Europol ska diarieföra vilka uppgifter som åtkomst har beviljats till.

3.  Sökning efter uppgifter i enlighet med punkterna 1 och 2 får endast ske i syfte att fastställa huruvida Eurojusts eller Olafs uppgifter överensstämmer med uppgifter som behandlas vid Europol.

4.  Europol ska tillåta sökningar i enlighet med punkterna 1 och 2 endast om Eurojust lämnat uppgifter om vilka nationella medlemmar, suppleanter, assistenter, personal vid Eurojust och Olaf som betrotts uppgiften att genomföra sådana sökningar.

5.  Om Europols behandling av uppgifter inom ramen för en given utredning leder till att Europol eller en medlemsstat upptäcker ett behov av samordning, samarbete eller stöd i enlighet med Eurojusts eller Olafs uppdrag, ska Europol underrätta dem om detta och inleda förfarandet för att dela uppgifterna, i enlighet med den uppgiftslämnande medlemsstatens beslut. Eurojust eller Olaf ska samråda med Europol i dessa fall.

6.  Eurojust, inklusive kollegiet, de nationella medlemmarna, suppleanterna och assistenterna samt Eurojusts och Olafs personal, ska iaktta de allmänna eller specifika begränsningar i fråga om åtkomst och användning som anges av medlemsstaterna, unionens organ, tredjeland och internationella organisationer i enlighet med artikel 25.2.

6a.  När Europol och Eurojust har utnyttjat varandras uppgifter ska de informera varandra om det finns tecken som tyder på att uppgifterna kan vara felaktiga eller motstridiga. [Ändr. 132]

Artikel 28

Skyldighet att underrätta medlemsstater

1.  Om Europol, i enlighet med sitt uppdrag enligt artikel 4.1 b, måste underrätta en medlemsstat om uppgifter som gäller denna stat och dessa uppgifter omfattas av sådan begränsad åtkomst enligt artikel 25.2 som medför att uppgifterna inte får delas, ska Europol samråda med uppgiftslämnaren om den begränsade åtkomsten och inhämtabe om dennes samtycke till att uppgifterna får lämnas ut till den berörda staten.

Utan sådantuttryckligt samtycke får uppgifterna inte lämnas ut.

Om sådana uppgifter inte omfattas av begränsad åtkomst enligt artikel 25, ska Europol informera den medlemsstat som lämnat uppgifterna om överföringen av dessa. [Ändr. 133]

2.  Oberoende av eventuella åtkomstbegränsningar, ska Europol informera en medlemsstat om uppgifter som rör denna stat om

a)  detta är absolut nödvändigt för att förebygga en överhängande fara för grova brott eller terroristbrott, eller om

b)  detta är avgörande för att avvärja en omedelbar och allvarlig fara för den allmänna säkerheten i den berörda medlemsstaten.

I dessa fall ska Europol utan dröjsmål upplysa uppgiftslämnaren om att uppgifterna delats och motivera sin analys av situationen.

Kapitel VI

FÖRBINDELSER MED PARTNER

AVSNITT 1

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER

Artikel 29

Gemensamma bestämmelser

1.  I den utsträckning uppgifterna kräver får Europol etablera och upprätthålla samarbete med unionens övriga organ i enlighet med dessa organs mål, brottsbekämpande myndigheter i tredjeland och utbildningsinstanser för tjänstemän inom brottsbekämpning i tredjeland, internationella organisationer och privata aktörer.

2.  I den utsträckning uppgifterna kräver och med hänsyn till eventuella inskränkningar enligt artikel 25.2 får Europol direkt utbyta alla uppgifter, förutom personuppgifter, med de enheter som avses i punkt 1.

3.  Europol har rätt att ta emot och behandla personuppgifter från de enheter som avses i punkt 1, utom privata aktörer, i den mån det legitima utförandet av arbetsuppgifterna absolut kräver detta och det är proportionellt i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel.

4.  Utan att det hindrar tillämpningen av artikel 36.4 36.5 ska personuppgifter överlämnas från Europol till unionens övriga organ, tredjeland och internationella organisationer endast om detta krävs för att förhindra eller motverka brottslighet som omfattas av Europols mål uppgifter, i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel och om mottagaren lämnar en uttrycklig försäkran om att uppgifterna enbart ska användas för det syfte för vilket de överlämnades. Om de uppgifter som ska överlämnas har lämnats ut av en medlemsstat ska Europol inhämta den medlemsstatens uttryckliga samtycke i förhand, utom i följande fall:

(a)  Samtycke anses ha lämnats om medlemsstaten inte uttryckligen begränsat rätten till vidareöverföring.

b)  Om medlemsstaten på förhand samtyckt till vidareöverföring, antingen generellt eller förenat med särskilda villkor. Samtycket kan återkallas när som helst.

5.  Medlemsstater, unionens organ, tredjeland och internationella organisationer får inte lämna personuppgifterna vidare utan att först ha erhållit ett uttryckligt samtycke från Europol och mottagaren lämnar en uttrycklig försäkran om att uppgifterna enbart ska användas i det syfte för vilket de lämnades vidare.

5a.  Europol ska se till att diarieföringen av alla överföringar av personuppgifter och orsakerna till dessa registreras i enlighet med denna förordning.

5b.  Inga uppgifter som har erhållits från ett tredjeland, en internationell organisation eller privat aktör i strid mot de grundläggande rättigheter som beskrivs i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna får behandlas. [Ändr. 134]

AVSNITT 2

UTBYTE ELLER ÖVERFÖRING AV PERSONUPPGIFTER

Artikel 30

Överföring av personuppgifter till unionens organ

Med förbehåll för eventuella inskränkningar som fastställs i enlighet med artikel 25.2 eller 25.3 och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 27 i denna förordning får Europol direkt överföra personuppgifter till unionens organ i den mån de egna eller det mottagande organets uppgifter kräver. Europol ska på sin webbplats offentliggöra en förteckning över de EU-institutioner och EU-organ som Europol överför uppgifter till. [Ändr. 135]

Artikel 31

Överföring av personuppgifter till tredjeland och internationella organisationer

1.  Europol får lämna ut personuppgifter till myndigheter i tredjeland eller till internationella organisationer i den utsträckning deras uppgifter kräver, med hänvisning till

a)  Ett kommissionsbeslut som antagits enligt [artiklarna 25 och 31 i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter] om att landet, den internationella organisationen eller den behandlande enheten i landet eller organisationen kan garantera en adekvat skyddsnivå (beslut om adekvat skyddsnivå) eller

b)  en internationell överenskommelse som ingåtts mellan unionen och tredjelandet eller den internationella organisationen i fråga i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget, med hänsyn till lämpliga säkerhetsbestämmelser avseende skyddet av den personliga integriteten och enskildas de grundläggande fri- och rättigheter, eller

c)  ett samarbetsavtal mellan Europol och tredjelandet eller den internationella organisationen i fråga som ingåtts enligt artikel 23 i rådets beslut 2009/371/RIF innan denna förordning började tillämpas.

Dessa samarbetsavtal ska ändras inom fem år efter denna förordnings ikraftträdande och ersättas av en överenskommelse i enlighet med led b. [Ändr. 136]

I dessa fall ska det inte krävas något ytterligare tillstånd. Europeiska datatillsynsmannen ska i god tid höras före och under förhandlingarna om en sådan internationell överenskommelse som avses i led b och framför allt innan förhandlingsmandatet antas samt innan överenskommelsen undertecknas.

Europol ska på sin webbplats offentliggöra en regelbunden, uppdaterad förteckning över de internationella överenskommelser och samarbetsavtal med tredjeländer och internationella organisationer som byrån ingått. [Ändr. 137]

Europol får ingå samarbetsavtal för att genomföra sådana överenskommelser eller beslut om lämplig skyddsnivå.

2.  Utan hinder av punkt 1 får den verkställande direktören, med respekt för diskretion, sekretess och proportionalitet, från fall till fall tillåta överföring av personuppgifter till tredjeland eller internationella organisationer om följande villkor är uppfyllda:

a)  överföringen är absolut nödvändig för att skydda medlemsstatens eller flera medlemsstaters väsentliga intressen som är av grundläggande betydelse för den registrerade eller för en annan person, omfattas av Europols mål.

b)  överföringen är absolut nödvändig för att förhindra en överhängande fara för allvarlig brottslighet eller terrorism.skydda den registrerades berättigade intressen om lagstiftningen i den medlemsstat eller det tredjeland som överför uppgifterna föreskriver detta,

c)  Överföringen är på annat sätt nödvändig eller följer av lag på grund av viktiga allmänna intressen, eller för att kunna fastställa, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk, ellerav uppgifter är avgörande för att avvärja en omedelbar och allvarlig fara för den allmänna säkerheten i en medlemsstat eller ett tredjeland,

d)  Överföringen är nödvändig för att skydda intressen som är av avgörande betydelse för den registrerade eller någon annan person.i enskilda fall för att kunna förebygga, utreda, upptäcka eller lagföra brott eller verkställa brottspåföljder, eller

da)  överföringen är nödvändig i enskilda fall för att fastslå, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk i syfte att förebygga, utreda, upptäcka eller lagföra ett specifikt brott eller verkställa en specifik straffrättslig påföljd.

Direktören ska under alla omständigheter beakta den uppgiftsskyddsnivå som gäller för tredjelandet eller den internationella organisationen i fråga, med beaktande av uppgifternas natur, syftet för vilket uppgifterna är avsedda, varaktigheten för den avsedda uppgiftsbehandlingen, de allmänna eller specifika uppgiftsskyddsbestämmelser som gäller i det aktuella landet och huruvida de särskilda uppgiftsvillkor som angetts av Europol har accepterats.

Undantag får inte gälla systematiska, massiva eller strukturella överföringar.

I samförstånd med Europeiska datatillsynsmannen får dessutom styrelsen tillåta överföring i enlighet med led a-d ovan med beaktande av adekvata vederbörlig hänsyn till skyddsbestämmelser avseende enskildas rätt till privatliv och grundläggande fri- och rättigheter, under en period på högst ett år som får förlängas. [Ändr. 138]

3.  Den verkställande direktören ska utan dröjsmål informera styrelsen och Europeiska datatillsynsmannen om punkt 2 tillämpats.[Ändr. 139]

3a.  Europol ska diarieföra alla överföringar enligt denna artikel. [Ändr. 140]

Artikel 32

Personuppgifter från privata aktörer

1.  I den utsträckning uppgifterna kräver får Europol behandla personuppgifter som lämnats av privata aktörer förutsatt att de inte mottagits direkt från de privata aktörerna utan enbart [Ändr. 141]

a)  från en av medlemsstaternas nationella enheter i enlighet med nationell lag,

b)  från en kontaktpunkt i ett tredjeland, som Europol slutit ett samarbetsavtal med enligt artikel 23 i rådets beslut 2009/371/RIF innan denna förordning började tillämpas, eller

c)  från en myndighet i tredjeland eller en internationell organisation med vilken unionen ingått en internationell överenskommelse i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget.

2.  Om de överförda uppgifterna påverkar en medlemsstats intressen, ska Europol omedelbart informera den berörda medlemsstatens nationella enhet.

3.  Europol ska inte direkt kontakta privata aktörer för att erhålla personuppgifter. [Ändr. 142]

4.  Kommissionen ska utvärdera behovet och konsekvenserna av direkt utbyte av personuppgifter med privata aktörer, inom tre år efter det att denna förordning börjat tillämpas. Utvärderingen ska bland annat beskriva varför Europol behöver utbyta av personuppgifter med privata aktörer.

Artikel 33

Uppgifter från privatpersoner

1.  Uppgifter, däribland personuppgifter, som lämnas av privatpersoner får behandlas av Europol förutsatt att de mottagits via

a)  en av medlemsstaternas nationella enheter i enlighet med nationell lag,

b)  en kontaktpunkt i ett tredjeland, som Europol slutit ett samarbetsavtal med enligt artikel 23 i rådets beslut 2009/371/RIF innan denna förordning började tillämpas, eller

c)  en myndighet i tredjeland eller en internationell organisation med vilken unionen ingått en internationell överenskommelse i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget.

2.  Om Europol fått uppgifter, däribland personuppgifter, från en privatperson som är bosatt i ett tredjeland med vilken ingen internationell överenskommelse ingåtts vare sig enligt artikel 23 i rådets beslut 2009/371/RIF eller enligt artikel 218 i EUF-fördraget får Europol bara lämna ut dessa uppgifter till de medlemsstater eller tredjeland med vilka Europol slutit sådana överenskommelser.

3.  Europol ska inte direkt kontakta enskilda för att erhålla uppgifter. [Ändr. 143]

Kapitel VII

UPPGIFTSSKYDD

Artikel 34

Allmänna principer för uppgiftsskydd

1.  Följande bestämmelser gäller för personuppgifter:

a)  De ska behandlas på ett korrekt och lagligt lagenligt och korrekt sätt som medger insyn och kontroll med avseende på den registrerade.

b)  De ska samlas in för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade syften; senare behandling får inte ske på ett sätt som är oförenligt med detta syfte; Senare behandling av personuppgifter för historiska, statistiska eller vetenskapliga ändamål ska inte anses vara otillåtet, förutsatt att Europol vidtar lämpliga skyddsåtgärder, särskilt för att säkerställa att uppgifterna inte behandlas i andra syften.

c)  De ska vara adekvata, relevanta och inte för omfattande i förhållande till begränsade till ett strikt minimum när det gäller de syften för vilka de behandlas. De får behandlas endast om, och så länge som, syftena inte kan uppnås genom behandling av uppgifter som inte inbegriper personuppgifter.

d)  De ska vara korrekta och om nödvändigt hållas aktuella. Alla rimliga åtgärder måste vidtas för att se till att personuppgifter som inte är korrekta i förhållande till de syften för vilka de behandlas antingen utplånas eller rättas utan dröjsmål.

e)  De ska lagras i en form som förhindrar identifiering av på ett sätt som hindrar att de registrerade under en längre tid än vad som är nödvändigt kan identifieras och får inte lagras längre än vad som krävs för de syften för vilka personuppgifterna behandlades behandlas.

ea)  De ska behandlas på ett sätt som ger de registrerade möjlighet att effektivt utöva sina rättigheter.

eb)  De ska behandlas på ett sätt som skyddar mot obehörig eller otillåten behandling och mot förlust, förstöring eller skada genom olyckshändelse med hjälp av lämpliga tekniska eller organisatoriska åtgärder.

ec)  De får endast behandlas av behöriga anställda som behöver dem för att fullgöra sina uppgifter.

1a.  Europol ska offentliggöra ett dokument som på ett lättförståeligt sätt beskriver bestämmelserna för behandling av personuppgifter och de medel som står till de registrerades förfogande för att de ska kunna utöva sina rättigheter.[Ändr. 144]

Artikel 35

Olika grader av korrekthet och tillförlitlighet hos personuppgifter

1.  Den källa som lämnar uppgifter från en medlemsstat ska i möjligaste mån bedömas av den medlemsstat som tillhandahåller uppgifterna, med användning av följande källutvärderingskoder: [Ändr. 145]

(A): Det råder inget tvivel om källans äkthet, tillförlitlighet och kompetens, eller uppgifterna tillhandahålls av en källa som tidigare alltid har visat sig tillförlitlig.

(B): Den information som har mottagits från en källa har oftast visat sig tillförlitlig.

(C): Den information som har mottagits från en källa har oftast visat sig vara otillförlitlig.

(X): Källans tillförlitlighet kan inte bedömas.

2.  Uppgifter från en medlemsstat ska i möjligaste mån bedömas av den medlemsstat som tillhandahåller uppgifterna på grundval av deras tillförlitlighet med användning av följande uppgiftsutvärderingskoder: [Ändr. 146]

(1): Uppgifter vars korrekthet inte betvivlas.

(2): Uppgifter som källan känner till personligen men som den tjänsteman som vidarebefordrar uppgifterna inte känner till personligen.

(3): Uppgifter som källan inte känner till personligen men som bekräftas av andra redan registrerade uppgifter.

(4): Uppgifter som källan inte känner till personligen och som inte kan bekräftas.

3.  Om Europol, på grundval av tidigare lämnade uppgifter, kommer till slutsatsen att bedömningen behöver korrigeras, ska Europol informera den berörda medlemsstaten och söka nå en överenskommelse om att ändra bedömningen. Europol får inte ändra bedömningen utan en sådan överenskommelse.

4.  Om Europol får uppgifter från en medlemsstat utan någon bedömning, ska Europol i möjligaste mån försöka bedöma källans eller informationernas tillförlitlighet på grundval av tidigare lämnade uppgifter. Bedömningen av särskilda uppgifter och särskild information ska göras genom överenskommelse med den uppgiftslämnande medlemsstaten. En medlemsstat och Europol får också i allmänna termer komma överens om bedömningen av särskilda typer av uppgifter och bestämda källor. Om ingen överenskommelse nås i det särskilda fallet eller det inte finns någon allmän överenskommelse, ska Europol utvärdera informationen eller uppgifterna och ska tilldela sådan information eller sådana uppgifter utvärderingskoderna X och 4 som avses i punkterna 1 och 2. [Ändr. 147]

5.  Om Europol får upplysningar eller uppgifter från tredjeland, en internationell organisation eller ett unionsorgan ska denna artikel gälla på samma sätt.

6.  Uppgifter från öppna källor ska bedömas av Europol med hjälp av de koder som anges i punkt 1 och 2koderna X och 4. [Ändr. 148]

Artikel 36

Behandling av vissa typer av personuppgifter eller olika kategorier av registrerade

1.  Behandling av personuppgifter om brottsoffer, vittnen eller andra personer som kan lämna uppgifter om brott samt personer under 18 år är förbjuden om det inte är absolut nödvändigt och motiverat för att förhindra eller motverka brottslighet som omfattas av Europols mål. [Ändr. 149]

2.  Behandling av personuppgifter som genom automatisk eller manuell bearbetning avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening samt behandling av uppgifter som rör hälsa och sexualliv ska tillåtas endast om det är strikt nödvändigt och motiverat för att förebygga eller motverka brott som omfattas av Europols mål och om dessa uppgifter kompletterar andra personuppgifter som redan behandlats av Europol. [Ändr. 150]

3.  Endast Europol får ha tillgång till de personuppgifter som avses i punkt 1 och 2. Den verkställande direktören ska utse ett begränsat antal tjänstemän som kan beviljas sådan tillgång, i den mån arbetsuppgifterna kräver.

4.  Inga beslut med rättslig verkan för en registrerad person får grundas enbart på automatisk behandling av uppgifter som avses i punkt 2, om inte beslutet uttryckligen är tillåtet enligt nationell lagstiftning eller EU-lagstiftning eller, vid behov, tillåtits av Europeiska datatillsynsmannen. [Ändr. 151]

5.  Överlämning till medlemsstaterna, unionsorgan, tredjeland eller internationella organisationer av de personuppgifter som avses i punkt 1 och 2 ska tillåtas endast om det är strikt nödvändigt och motiverat i enskilda fall som avser brottslighet som omfattas av Europols mål. Sådan överlämning ska ske i enlighet med de bestämmelser som anges i kapitel VI i denna förordning. [Ändr. 152]

6.  Europol ska var sjätte månad till Europeiska datatillsynsmannen överlämna en förteckning över alla sådana personuppgifter som avses i punkt 2 och som behandlas av byrån.

Artikel 37

Tidsgränser för lagring och utplåning av personuppgifter

1.  Eurojust får inte lagra personuppgifter som behandlas längre än vad som krävs för att Europol ska kunna nå sina målär strikt nödvändigt för det syfte för vilket uppgifterna behandlas. [Ändr. 153]

2.  Europol ska se över behovet av att lagra uppgifterna längre senast tre år efter det att personuppgifterna började behandlas. Europol får besluta om fortsatt lagring av personuppgifterna fram till nästa kontroll, som ska ske efter ytterligare tre år om fortsatt lagring är nödvändig för att Europol ska kunna utföra sina arbetsuppgifter. Skälen till fortsatt lagring ska vederbörligen anges och registreras. Fattas inget beslut om fortsatt lagring, ska personuppgifterna automatiskt utplånas efter tre år.

3.  Om personuppgifter som aves i artikel 36.1 och 36.2 lagras i över fem år ska Europeiska datatillsynsmannen informeras om detta.

4.  Om en medlemsstat, ett unionsorgan, tredjeland eller en internationell organisation som i samband med överföringen av personuppgifterna fastställt inskränkningar avseende tidigare utplåning eller förstöring i enlighet med artikel 25.2 ska Europol utlåna personuppgifterna i enlighet med dessa inskränkningar. Om fortsatt lagring anses nödvändig för att Europol ska kunna utföra sina arbetsuppgifter, med utgångspunkt i underrättelser som är mer omfattande än de som uppgiftslämnaren besitter, ska Europol inhämta uppgiftslämnarens samtycke till fortsatt lagring och motivera sin begäran.

5.  Om en medlemsstat, ett unionsorgan, ett tredjeland eller en internationell organisation i sina egna register utplånar uppgifter som överlämnats till Europol, ska de informera Europol om detta. Europol ska utplåna uppgifterna om inte fortsatt lagring av uppgifterna anses nödvändigt för att Europol ska kunna uppnå sina mål, mot bakgrund av upplysningar som är mera omfattande än dem som uppgiftslämnaren har. Europol ska informera uppgiftslämnaren om att uppgifterna kommer att fortsätta lagras och motivera fortsatt lagring.

6.  Personuppgifter ska inte utplånas i följande fall:

a)  Om det skulle skada intressen hos en registrerad som behöver skydd. I sådana fall får uppgifterna endast användas med den registrerades uttryckliga, skriftliga samtycke. [Ändr. 154]

b)  Om den registrerade bestrider uppgifternas korrekthet ska de bevaras under en tid som ger medlemsstaterna eller Europol möjlighet att vid behov kontrollera om de är korrekta.

c)  Om personuppgifterna måste sparas som bevisning eller för att etablera, utöva eller försvara rättsliga anspråk.[Ändr. 155]

d)  Om den registrerade motsätter sig utplåning och istället begär inskränkningar i användningen.

Artikel 38

Säkerhet vid behandling

1.  Den registeransvariga ska vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att förhindra att personuppgifter från oavsiktlig eller otillåten utplåning, oavsiktlig förlust eller otillåtet utlämnande, otillåtna ändringar, otillåten åtkomst och varje annat slag av otillåten behandling.

2.  När det gäller automatisk databehandling ska Europol vidta lämpliga åtgärder för att

a)  vägra varje obehörig person åtkomst till datorutrustning som används för behandling av personuppgifter (åtkomstskydd för utrustning),

b)  förhindra att datamedier läses, kopieras, ändras eller avlägsnas av obehöriga (kontroll av datamedier),

c)  förhindra obehörig registrering av data och obehörig kännedom om, ändring eller utplåning av lagrade personuppgifter,

d)  förhindra att obehöriga personer kan använda datasystem via datakommunikation (användarkontroll),

e)  säkerställa att alla som är behöriga att använda ett system för behandling av uppgifter endast har åtkomst till de uppgifter för vilka de är behöriga (behörighetskontroll),

f)  säkerställa att det är möjligt att kontrollera och konstatera till vilka enheter personuppgifter får överföras via datakommunikation (kommunikationskontroll),

g)  säkerställa att det kan kontrolleras och konstateras vilka personuppgifter som har införts i datasystemen, samt när och av vem uppgifterna infördes (kontroll av indata),

ga)  se till att det är möjligt att kontrollera och fastställa vilken anställd som haft tillgång till vilka uppgifter och vid vilken tidpunkt (utnyttjandelogg), [Ändr. 156]

h)  förhindra obehörig läsning, kopiering, ändring eller utplåning av personuppgifter i samband med överföring av sådana uppgifter eller under transport av databärare (transportkontroll),

i)  säkerställa att de installerade systemen omedelbart kan återställas vid avbrott (återställande),

j)  säkerställa att systemet fungerar felfritt, att uppkomna funktionsfel omedelbart rapporteras (driftsäkerhet) och att de lagrade uppgifterna inte kan förvanskas genom ett funktionsfel i systemet (dataintegritet).

3.  Europol och medlemsstaterna ska fastställa metoder för att se till att säkerhetsbehovet beaktas inom och mellan alla informationssystem.

Artikel 38a

Inbyggt uppgiftsskydd och uppgiftsskydd som standard

1.  Europol ska vidta lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder och förfaranden på ett sådant sätt att behandlingen uppfyller kraven i de bestämmelser som införs enligt denna förordning och garantera att den registrerades rättigheter skyddas.

2.  Europol ska införa rutiner för att se till att, i standardfallet, endast sådana personuppgifter som är nödvändiga för behandlingens syften behandlas.[Ändr. 157]

Artikel 38b

Anmälan till Europeiska datatillsynsmannen om kränkning av bestämmelserna om personuppgifter

1.  Om bestämmelserna om personuppgifter har kränkts ska Europol, utan onödigt dröjsmål och om möjligt inom 24 timmar från det att Europol fått kännedom om det, anmäla kränkningen till Europeiska datatillsynsmannen. Europol ska på begäran lämna en motivering i de fall där anmälan inte görs inom 24 timmar.

2.  Den anmälan som avses i punkt 1 ska åtminstone innehålla

a)  en beskrivning av kränkningens art, inklusive vilka kategorier av och antalet registrerade, samt vilka kategorier av och antalet dataregister som berörs,

b)  en rekommendation om åtgärder för att minska de eventuella negativa effekterna av kränkningen,

c)  en beskrivning av de eventuella konsekvenserna av kränkningen,

d)  en beskrivning av de åtgärder som den registeransvariga föreslagit eller vidtagit för att komma till rätta med kränkningen.

3.  Europol ska dokumentera alla kränkningar av bestämmelserna om personuppgifter, inklusive fakta kring kränkningen, dess effekter och de korrigerande åtgärder som vidtagits, så att Europeiska datatillsynsmannen kan kontrollera efterlevnaden av denna artikel.[Ändr. 158]

Artikel 38c

Information till den registrerade om kränkningen av bestämmelserna om personuppgifter

1.  Om en sådan kränkning av bestämmelserna om personuppgifter som avses i artikel 38b väntas negativt påverka skyddet av personuppgifter eller den registrerades integritet ska Europol utan onödigt dröjsmål informera den registrerade om kränkningen.

2.  Den information till den registrerade som avses i punkt 1 ska innehålla en beskrivning av kränkningens art samt identitet och kontaktuppgifter för det uppgiftsskyddsombud som avses i artikel 44.

3.  Den registrerade behöver inte informeras om kränkningen av bestämmelserna om personuppgifter om Europol på ett för Europeiska datatillsynsmannen tillfredsställande sätt kan visa att man har vidtagit tillräckliga tekniska skyddsåtgärder och att dessa åtgärder tillämpats på de personuppgifter som berörs av kränkningen. Sådana tekniska skyddsåtgärder ska göra uppgifterna oläsbara för alla personer som inte är behöriga att få tillgång till uppgifterna.

4.  Informationen till den registrerade får senareläggas, begränsas eller utelämnas om detta utgör en nödvändig och proportionell åtgärd med hänsyn tagen till den berörda personens legitima intressen,

a)  för att inte hindra officiella eller rättsliga utredningar, förundersökningar eller förfaranden,

b)  för att inte inverka menligt på förebyggande, upptäckt, utredning och lagföring av brott eller verkställighet av straffrättsliga påföljder,

c)  för att skydda allmän och nationell säkerhet,

d)  skydda tredje mans fri- och rättigheter.

Artikel 39

Den registrerades rätt att få tillgång till uppgifter

1.  Var och en som är registrerad ska ha rätt att med rimliga tidsintervall få information om huruvida Europol behandlar personuppgifter som gäller honom eller henne. Om sådana personuppgifter behandlas ska Europol lämna minst följande upplysningar till den registrerade: [Ändr. 160]

a)  Bekräftelse på om uppgifter som rör honom eller henne behandlas eller inte.

b)  Information åtminstone om syftet med behandlingen, de berörda uppgiftskategorierna, under vilken period uppgifterna kommer att lagras, och till vilka mottagare uppgifterna lämnas ut. [Ändr. 161]

c)  Klar information om vilka personuppgifter som behandlas och all tillgänglig information om varifrån dessa uppgifter kommer.

ca)  Uppgift om den rättsliga grunden för behandlingen av personuppgifterna. [Ändr. 162]

cb)  Information om rätten att vända sig till Europol för att begära rättelse, utplåning eller begränsning av behandlingen av personuppgifter om den registrerade. [Ändr. 163]

cc)  En kopia av de uppgifter som behandlas. [Ändr. 164]

2.  Var och en som är registrerad och som vill utöva rätten att få tillgång till sina personuppgifter kan begära detta till rimlig kostnad i valfri medlemsstat, hos den myndighet som denna medlemsstat har utsett för detta ändamål. Den myndigheten ska utan dröjsmål hänskjuta begäran till Europol, och, under alla omständigheter, inom en månad efter mottagandet. Europol ska bekräfta att man mottagit begäran. [Ändr. 165 och 234]

3.  Europol ska utan dröjsmål besvara begäran och under alla omständigheter senast inom tre månader efter mottagandet av den nationella myndighetens begäran. [Ändr. 166]

4.  Europol ska samråda med de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna innan beslut fattas. Ett beslut om tillgång till personuppgifter ska vara avhängigt av om det finns ett nära samarbete mellan Europol och de medlemsstater som direkt berörs av den registrerades tillgång till uppgifterna. Om en medlemsstat motsätter sig Europols förslag till svar ska den meddela Europol grunderna för detta.

5.  TillgångInformation som lämnas till personuppgifter följd av en begäran enligt punkt 1 ska vägras om denna partiella eller fullständiga vägran är nödvändig begränsas om detta är nödvändigt för att [Ändr. 167]

a)  Europol ska kunna utföra sina arbetsuppgifter på ett korrekt sätt,

b)  skydda säkerhet och allmän ordning i medlemsstaterna eller förhindra brott,

c)  se till att inga nationella utredningar äventyras,

d)  skydda tredje mans fri- och rättigheter.

När beslut fattas om att begränsa eller vägra lämna ut den begärda informationen ska hänsyn tas till den registrerades grundläggande rättigheter och intressen.[Ändr. 168]

6.  Europol ska skriftligen informera den registrerade om tillgången vägras eller inskränks, med en motivering av beslutet och med upplysning om rätten att klaga hos Europeiska datatillsynsmannen. Uppgifter om de faktiska och rättsliga skäl som beslutet bygger på får utelämnas om detta skulle göra inskränkningen enligt punkt 5 verkningslös.

Artikel 40

Rätt till rättelse, utplåning eller blockering av uppgifter

1.  Var och en som är registrerad har rätt att begära att Europol ska korrigera de egna personuppgifterna om de är felaktiga, och när detta är möjligt och nödvändigt, att komplettera eller uppdatera dem. [Ändr. 169]

2.  Var och en som är registrerad har rätt att begära att Europol ska utplåna de egna personuppgifterna, om de inte längre fyller det syfte för vilket de lagligen samlats in eller behandlas.

3.  Personuppgifter ska inte utplånas utan blockeras, om det finns skälig grund att anta att utplåning skulle kunna påverka den registrerades legitima intressen. Blockerade uppgifter får endast behandlas i det syfte som hindrade att de utplånades.

4.  Om de personuppgifter som avses i punkterna 1, 2 och 3 i Europols besittning har lämnats ut av tredjeland, internationella organisationer eller kommer från Europols egna analyser ska Europol rätta, utplåna eller blockera uppgifterna och, i förekommande fall, informera uppgifternas upphovsmän.[Ändr. 170]

5.  Om de personuppgifter som avses i punkterna 1 och 2 i Europols besittning har överlämnats direkt till Europol av medlemsstaterna, ska de berörda medlemsstaterna rätta, utplåna eller blockera uppgifterna i samarbete med Europol.

6.  Om felaktiga uppgifter har överförts på något annat tillämpligt sätt, eller om felaktigheterna hos uppgifter som lämnats av medlemsstater beror på att överföringen skett på ett felaktigt sätt eller strider mot bestämmelserna i denna förordning, eller om felaktigheterna beror på registrering, hantering eller lagring av Europol som är felaktig eller strider mot bestämmelserna i denna förordning, ska Europol rätta eller utplåna dem i samarbete med de berörda medlemsstaterna.

7.  I de fall som avses i punkterna 4, 5 och 6 ska alla mottagare av uppgifterna informeras. De som uppgifterna riktar sig till ska då rätta, blockera eller utplåna uppgifterna i sina egna system, i enlighet med de bestämmelser som är tillämpliga på dem.

8.  Europol ska skriftligen utan onödigt dröjsmål informera den registrerade och, under alla omständigheter inom tre månader, att uppgifter som berör honom eller henne har rättats, utplånats eller blockerats.

9.  Europol ska skriftligen informera den registrerade om man vägrar rätta, utplåna eller blockera uppgifterna, med upplysning om rätten att klaga hos Europeiska datatillsynsmannen och möjligheterna att överklaga.

Artikel 41

Ansvar för skyddet av uppgifter

1.  Europol ska lagra personaluppgifter på ett sätt som gör det möjligt att fastställa källan i enlighet med artikel 23.

1a.  Europol ska lagra personuppgifter på ett sådant sätt att de kan korrigeras och utplånas. [Ändr. 171]

2.  Ansvaret för kvaliteten på personuppgifter enligt artikel 34 d vilar hos den medlemsstat som överlämnade personuppgifter till Europol och hos Europol för personuppgifter som överlämnats av ett unionsorgan, tredjeland eller internationella organisationer, liksom för personuppgifter som Europol hämtat ur öppna källor. Unionsorganen ska ansvara för uppgifternas kvalitet till och med överföringstillfället. [Ändr. 172]

3.  Ansvaret för efterlevnaden av de principer som anges i artikel 34 a, b, c och e vilar på Europol.

4.  Ansvaret för att överföringen är laglig de tillämpliga principerna för uppgiftsskydd ska ligga hos [Ändr. 173]

a)  den medlemsstat som lämnat uppgifterna om personuppgifterna lämnats till Europol av en medlemsstat, och

b)  Europol när personuppgifter lämnas ut av Europol till medlemsstater, tredjeland eller internationella organisationer.

5.  Om uppgifter överförs mellan Europol och ett EU-organ ska ansvaret för att överföringen är laglig ligga hos Europol. Utan att det påverkar tillämpningen av föregående mening ska både Europol och mottagaren vara ansvariga för att överföring sker lagenligt, om uppgifterna överförs av Europol på begäran av mottagaren. Europol ska vidare vara ansvarig för all behandling av uppgifter som utförs vid byrån.

Europol ska kontrollera mottagarens behörighet och utvärdera om det är nödvändigt att uppgifterna överförs. Om det är tveksamt om det är nödvändigt att uppgifterna överförs ska Europol begära mer information av mottagaren. Mottagaren ska se till att behovet av överföringen av uppgifterna kan kontrolleras. Mottagaren ska endast behandla personuppgifter för de syften som avsågs vid överföringen. [Ändr. 174]

Artikel 42

Förhandskontroll

1.  Behandlingen av personuppgifter som ska ingå sker i ett nytt arkiveringssystem som håller på att utarbetas sammanhang som har ett eller flera relaterade syften i förhållande till huvudbehandlingen ska kontrolleras i förhand i följande fall: [Ändr. 175]

a)  om särskilda kategorier av uppgifter enligt artikel 36.2 ska behandlas,

b)  behandlingens typ, särskilt användning av ny teknik, rutiner eller förfaranden, i övrigt innebär särskilda risker för de registrerades grundläggande fri- och rättigheter och särskilt skyddet av personuppgifter.

2.  Förhandskontrollerna ska utföras av Europeiska datatillsynsmannen efter meddelande från uppgiftsskyddsombudet, som ska samråda med Europeiska datatillsynsmannen, när behovet av förhandskontroll är tveksamt.

3.  Europeiska datatillsynsmannen ska avge sitt yttrande inom två månader efter det att meddelandet mottagits. Denna tidsfrist kan när som helst tillfälligt upphöra att löpa i avvaktan på att Europeiska datatillsynsmannen erhåller den ytterligare information som han begärt. Om ärendets komplexitet gör det nödvändigt, kan denna tidsfrist även förlängas ytterligare två månader efter beslut av Europeiska datatillsynsmannen. Tidsfristen ska kunna förlängas högst två gånger. Europol ska underrättas om detta beslut innan den första tvåmånadersperioden löper ut. [Ändr. 176]

Om inget yttrande lämnats inom tvåmånadersfristen, som eventuellt förlängts, anses ett positivt yttrande ha lämnats.

Om Europeiska datatillsynsmannen anser att den anmälda behandlingen skulle kunna leda till att någon bestämmelse i denna förordning åsidosätts, ska datatillsynsmannen i förekommande fall lämna förslag till hur detta kan undvikas. Om Europol inte ändrar behandlingen i enlighet med detta, kan Europeiska datatillsynsmannen utöva sina befogenheter enligt artikel 46.3.

4.  Europeiska datatillsynsmannen ska föra ett register över alla behandlingar som anmälts enligt punkt 1. Registret ska integreras med det register som avses i artikel 27.5 i förordning (EG) nr 45/2001.

Artikel 43

Diarieföring och dokumentation

1.  Europol ska diarieföra insamling, ändring, tillgång, hämtning, överföring, sammanställning och utplåning av personuppgifter för att möjliggöra kontroller av behandlingens lagenlighet, egna kontroller, samt sörja för uppgifternas integritet och säkerhet. Diarierna eller liknande handlingar ska utplånas efter tre år, om inte uppgifterna behövs för pågående kontroller. Det får inte vara möjligt att ändra uppgifterna i diariet. [Ändr. 177]

2.  Diarieföring eller liknande handlingar som upprättats enligt punkt 1 ska på begäran överlämnas till Europeiska datatillsynsmannen för kontroll av uppgiftsskyddet. Europeiska datatillsynsmannen får använda dessa uppgifter endast för att kontrollera uppgiftsskyddet, för att se till att behandlingen fungerar tillfredsställande och för att sörja för uppgifternas integritet och säkerhet.

Artikel 44

Uppgiftsskyddsombud

1.  Styrelsen ska utse ett uppgiftsskyddsombud som ska vara anställd vid Europol. Vid fullgörandet av sina arbetsuppgifter ska uppgiftsskyddsombudet agera på ett oberoende sätt.

2.  Uppgiftsskyddsombudet ska utses på grundval av sina personliga och yrkesmässiga kvalifikationer och i synnerhet sina sakkunskaper om uppgiftsskydd.

3.  Valet av uppgiftsskyddsombudet får inte leda till en intressekonflikt mellan personens uppdrag som ombud och andra offentliga uppdrag, särskilt vad avser tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning.

4.  Uppgiftsskyddsombudet ska utses för en period av mellan två och fem år. Ombudet kan återväljas för en period omfattande högst tio år. Uppgiftsskyddsombudet får entledigas från sitt uppdrag av samma institution eller organ som skött utnämningen, men endast med samtycke från Europeiska datatillsynsmannen, om ombudet inte längre uppfyller kraven för utförandet av uppgifterna.

5.  Efter utnämningen ska uppgiftsskyddsombudet registreras hos Europeiska datatillsynsmannen av den institution eller det organ som skött utnämningen.

6.  Vid utförandet av sina uppgifter får uppgiftsskyddsombudet inte ta emot några instruktioner.

7.  Uppgiftsskyddsombudet ska ha följande huvuduppgifter i fråga om personuppgifter, utom avseende personuppgifter som rör Europols anställda samt administrativa personuppgifter:

a)  På ett oberoende sätt kontrollera att bestämmelserna i denna förordning tillämpas internt vid behandlingen av personuppgifter görs lagenligt och enligt denna förordning.[Ändr. 178]

b)   Säkerställa att ett register över överföring och mottagande av personuppgifter förs i enlighet med denna förordning.

c)   Säkerställa att de registrerade på begäran informeras om sina rättigheter enligt denna förordning.

d)  Samarbeta med de tjänstemän vid Europol som ansvarar för förfaranden, utbildning och rådgivning om databehandling.

e)  Samarbeta med Europeiska datatillsynsmannen, särskilt i fråga om den behandling som avses i artikel 42. [Ändr. 179]

f)   Utarbeta en årlig rapport och överlämna den till styrelsen och till Europeiska datatillsynsmannen.

fa)  Fungera som kontaktpunkt för begäranden om tillgång till uppgifter enligt artikel 39. [Ändr. 180]

fb)   Diarieföra all behandling av personuppgifter som utförs av Europol och i diariet, i förekommande fall, ange information om syfte, uppgiftskategorier, mottagare, tidsfrister för blockering och utplåning, överföringar till tredjeländer eller internationella organisationer och säkerhetsåtgärder. [Ändr. 181]

fc)  Diarieföra de incidenter och säkerhetsöverträdelser som påverkar både operativa och administrativa personuppgifter. [Ändr. 182]

8.  Uppgiftsskyddsombudet ska vidare utföra de uppgifter som avses i förordning (EG) nr 45/2001 avseende personuppgifter för Europols anställda samt administrativa personuppgifter. [Ändr. 183]

9.  Uppgiftsskyddsombudet ska för fullgörandet av sina uppgifter ha tillgång till alla uppgifter som behandlas av Europol och tillträde till alla Europols lokaler. Uppgiftsskyddombudet ska ha sådan tillgång när som helst och utan att det krävs någon föregående begäran. [Ändr. 184]

10.  Om uppgiftsskyddsombudet anser att bestämmelserna om behandling av personuppgifter i denna förordning inte har iakttagits, ska denne underrätta den verkställande direktören och begära att åtgärder vidtas för att lösa den bristande överensstämmelsen inom en fastställd tidsfrist. Om den verkställande direktören inte inom den fastställda tidsfristen vidtar åtgärder mot underlåtenheten att följa beslutet när det gäller behandling av personuppgifter, ska uppgiftsskyddsombudet informera styrelsen och tillsammans med styrelsen enas om en fastställd tidsfrist för gensvar. Om styrelsen inte inom den fastställda tidsfristen vidtar åtgärder mot underlåtenheten att följa beslutet när det gäller behandling av personuppgifter, ska uppgiftsskyddsombudet hänskjuta frågan till Europeiska datatillsynsmannen.

11.  Styrelsen ska anta tillämpningsföreskrifter rörande uppgiftsskyddsombudet. Dessa tillämpningsföreskrifter ska särskilt avse urval av uppgiftsskyddsombudet, samt dennes entledigande, arbetsuppgifter, åligganden och befogenheter samt säkerställande av uppgiftsskyddsombudets oberoende. Europol ska förse uppgiftsskyddsombudet med tillräcklig personal och resurser för att ombudet ska kunna fullgöra sina åligganden. Denna personal ska bara få tillgång till de personuppgifter som behandlas av Europol och Europols lokaler i den mån arbetsuppgifterna kräver. Uppgiftsskyddombudet ska ha sådan tillgång när som helst och utan att det krävs någon föregående begäran. [Ändr. 185]

11a.  Uppgiftsskyddsombudet ska förses med de medel som krävs för att denne ska kunna genomföra sina uppgifter. [Ändr. 186]

Artikel 45

Den nationella tillsynsmyndighetens övervakning

1.  Varje medlemsstat ska utse en nationell tillsynsmyndighet som ska ha till uppgift att oberoende och i enlighet med nationell lagstiftning kontrollera att den berörda medlemsstatens registreringar, sökningar och överföringar till Europol av personuppgifter är lagenliga och att försäkra sig om att sådana registreringar, sökningar eller överföringar inte kränker den registrerades rättigheter. Den nationella tillsynsmyndigheten ska i detta syfte hos Europols nationella enhet eller hos sambandsmannen få tillgång till de uppgifter den egna medlemsstaten överlämnat till Europol i enlighet med tillämpliga nationella förfaranden.

2.  För att kunna utöva sin tillsyn ska de nationella tillsynsmyndigheterna ha tillgång till lokaler och akter hos de respektive sambandsmännen vid Europol.

3.  Dessutom ska de nationella tillsynsmyndigheterna i enlighet med tillämpliga nationella förfaranden övervaka de nationella enheternas och sambandsmännens verksamhet i den utsträckning denna verksamhet rör skydd av personuppgifter. De ska också hålla Europeiska datatillsynsmannen informerad om alla åtgärder de vidtar avseende Europol.

4.  Var och en ska ha rätt att begära att den nationella tillsynsmyndigheten ska kontrollera att överföring eller utlämning till Europol, i vilken form detta än sker, av de egna uppgifterna samt medlemsstatens tillgång till uppgifterna är lagenlig. Denna rättighet ska utövas i enlighet med den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där begäran görs.

Artikel 46

Europeiska datatillsynsmannens övervakning

1.  Europeiska datatillsynsmannen ska ha till uppgift att övervaka och garantera tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning om skyddet av fysiska personers grundläggande fri- och rättigheter när Europol behandlar personuppgifter, och för att ge råd till Europol och de registrerade i alla frågor som rör behandling av personuppgifter. För detta ändamål ska Europeiska datatillsynsmannen fullgöra de uppgifter som avses i punkt 2 och utöva sina befogenheter enligt punkt 3.

2.  Europeiska datatillsynsmannen ska enligt denna förordning ha följande uppgifter:

a)  Höra och utreda klagomål och informera berörd person om resultatet inom rimlig tid,

b)  Leda utredningar, antingen på eget initiativ eller på grundval av ett klagomål, och omdelbart informera berörda personer om resultatet inom rimlig tid, [Ändr. 187]

c)   Övervaka och säkerställa att bestämmelserna i denna förordning och unionens övriga akter om skydd av enskilda i samband med behandling av personuppgifter tillämpas på Europol.

d)  Bistå Europol med råd, antingen på eget initiativ eller som svar på en begäran om rådfrågning, i alla frågor som rör behandling av personuppgifter, särskilt innan interna bestämmelser utarbetas om skydd av enskildas grundläggande fri- och rättigheter i samband med behandlingen av personuppgifter.

e)  Avgöra, motivera och offentliggöra undantag, säkerhetsbestämmelser, tillstånd och villkor som avses i artikel 36.4.

f)  Föra register över de behandlingar som anmälts till honom eller henne enligt artikel 42.1 och som registrerats enligt artikel 42.4.

g)  Utföra en förhandskontroll av anmälda behandlingar.

3.  Europeiska datatillsynsmannen ska enligt denna förordning ha rätt att göra följande:

a)  Bistå registrerade med råd när de utövar sina rättigheter.

b)  Till Europol hänskjuta ärenden om påstådda kränkningar av bestämmelserna om behandling av personuppgifter och vid behov lämna förslag om hur kränkningen kan gottgöras och hur skyddet för de registrerade kan förbättras.

c)  Beordra att en begäran om att utöva vissa rättigheter med avseende på personuppgifter ska efterkommas, när detta har vägrats i strid med artiklarna 39 och 40.

d)   Ge Europol en varning eller en tillrättavisning.

e)  Beordra rättelse, blockering, utplåning eller förstöring av alla uppgifter, när de som har behandlats på ett sätt som står i strid med bestämmelserna för behandling av personuppgifter, samt underrättelse om sådana åtgärder till tredje man till vilken uppgifterna har lämnats ut. [Ändr. berör inte alla språk]

f)  Föreslå styrelsen att tillfälligt eller definitivt förbjuda behandling helt eller delvis. [Ändr. 189]

g)  Hänskjuta ärendet till Europol och vid behov till Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

h)  Hänskjuta ärendet till Europeiska unionens domstol på de villkor som anges i fördraget.

i)  Intervenera i ärenden som anhängiggjorts vid Europeiska unionens domstol.

4.  Europeiska datatillsynsmannen ska ha följande befogenheter:

a)   Att från Europol erhålla tillgång till alla personuppgifter och alla upplysningar som den egna utredningen kräver.

b)   Att få tillgång till alla lokaler där Europol bedriver verksamhet, om det finns rimliga skäl att anta att där bedrivs en verksamhet som avses i denna förordning.

5.  Europeiska datatillsynsmannen ska upprätta en årlig rapport om tillsynen över Europol. Rapporten ska ingå i Europeiska datatillsynsmannens årliga rapport enligt artikel 48 i förordning (EG) nr 45/2001.

Denna rapport ska innehålla statistikinformation om klagomål, frågor, undersökningar, behandling av känslig information, överföring av personuppgifter till tredjeländer och internationella organisationer, förhandskontroll och underrättelser och utövandet av de befogenheter som avses i punkt 3.

Denna rapport ska överlämnas och presenteras inför den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen och översändas till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten. På grundval av denna rapport får Europaparlamentet och rådet begära att Europeiska datatillsynsmannen vidtar ytterligare åtgärder för att säkerställa att bestämmelserna i denna förordning tillämpas. [Ändr. 190]

6.  Ledamöter och personal vid Europeiska datatillsynsmannen ska efterleva sekretesskravet i artikel 69.

Artikel 47

Samarbete mellan Europeiska datatillsynsmannen och de nationella tillsynsmyndigheterna

1.  Europeiska dataillsynsmannen ska arbeta nära tillsammans med de nationella tillsynsmyndigheterna i särskilda frågor som ska handläggas nationellt, i synnerhet om Europeiska datatillsynsmannen eller en nationell tillsynsmyndighet upptäcker väsentliga avvikelser mellan praxis i olika medlemsstater eller eventuellt olagliga överföringar i Europols kanaler för informationsutbyte, eller avseende frågor som väcks av en eller flera nationella tillsynsmyndigheter avseende genomförandet eller tolkningen av denna förordning.

2.  I de fall som avses i punkt 1 ska Europeiska datatillsynsmannen ska i relevanta fall använda de nationella dataskyddsmyndigheternas sakkunskaper och erfarenhet för att fullgöra sina åligganden enligt artikel 46.2. När de bedriver verksamhet i samarbete med Europeiska datatillsynsmannen ska ledamöter och personal hos nationella dataskyddsmyndigheter, med vederbörlig hänsyn till subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, ha befogenheter motsvarande dem som anges i artikel 46.4 och ha en skyldighet motsvarande den som anges i artikel 46.6. Europeiska datatillsynsmannen och de nationella tillsynsmyndigheterna ska, var och en inom sitt ansvarområde, utbyta relevant information, bistå varandra i samband med revision och kontroller, utreda problem med tolkningen eller tillämpningen av denna förordning, granska problem med att utöva oberoende tillsyn eller problem med de registrerades möjligheter att hävda sina rättigheter, upprätta harmoniserade förslag för gemensamma lösningar på eventuella problem samt vid behov främja kunskaperna om rätten till uppgiftsskydd. [Ändr. 191]

2a.  Europeiska datatillsynsmannen ska hålla de nationella tillsynsmyndigheterna fullt informerade om alla frågor som är av relevans för dem. [Ändr. 192]

2b.  I fall där det finns särskilda frågor rörande uppgifter från en eller flera medlemsstater ska Europeiska datatillsynsmannen samråda med de berörda och behöriga nationella tillsynsmyndigheterna. Europeiska datatillsynsmannen får inte besluta om ytterligare åtgärder innan de berörda och behöriga nationella tillsynsmyndigheterna har informerat Europeiska datatillsynsmannen om sin ståndpunkt inom en tidsfrist som ska fastställas av Europeiska datatillsynsmannen och som inte får vara kortare än två månader. Europeiska datatillsynsmannen ska ta största möjliga hänsyn till de berörda och behöriga nationella tillsynsmyndigheternas ståndpunkt. Om Europeiska datatillsynsmannen inte avser att följa deras ståndpunkt ska han informera dem om detta och motivera sitt beslut. I fall som Europeiska datatillsynsmannen anser vara extremt brådskande kan han besluta att vidta omedelbara åtgärder. I dessa fall ska Europeiska datatillsynsmannen omedelbart informera de berörda och behöriga nationella tillsynsmyndigheterna och motivera varför läget är akut och varför han agerat som han gjort. [Ändr. 193]

2c.  Europeiska datatillsynsmannen ska samråda med de berörda och behöriga nationella tillsynsmyndigheterna innan han vidtar någon av de åtgärder som fastställs i artikel 46.3 e–h. Europeiska datatillsynsmannen ska ta största möjliga hänsyn till den ståndpunkt från de berörda och behöriga nationella myndigheterna som meddelats honom inom en tidsfrist som han fastställt och som inte får vara kortare än två månader. Om Europeiska datatillsynsmannen inte avser att följa de nationella tillsynsmyndigheternas ståndpunkter ska han informera dem om detta och motivera sitt beslut. I fall som Europeiska datatillsynsmannen anser vara extremt brådskande kan han besluta att vidta omedelbara åtgärder. I dessa fall ska Europeiska datatillsynsmannen omedelbart informera de berörda och behöriga nationella tillsynsmyndigheterna och förklara varför läget är akut och varför han agerat som han gjort. Europeiska datatillsynsmannen ska avstå från att vidta åtgärder om alla nationella tillsynsmyndigheter informerat Europeiska datatillsynsmannen om att de motsätter sig detta. [Ändr. 194]

3.  De nationella tillsynsmyndigheternas chefer och Europeiska datatillsynsmannen ska sammanträda vid behovminst en gång om året för att diskutera strategiska och allmänna politiska frågor eller andra frågor som avses i punkterna 1 och 2. Europeiska datatillsynsmannen ska stå för kostnader och tjänster i samband med dessa möten. En arbetsordning ska antas vid det första mötet. Ytterligare arbetsmetoder ska, efter behov, utvecklas gemensamt. [Ändr. 195]

Artikel 48

Administrativa personuppgifter och anställdas personuppgifter [Ändr. 196]

Förordning (EG) nr 45/2001 ska vara tillämpligtillämpas på alla personuppgifter för Europols anställda samt administrativa personuppgifter som innehas av Europoli Europols besittning. [Ändr. 197]

Kapitel VIII

RÄTT TILL OMPRÖVNING OCH ANSVARSBESTÄMMELSER

Artikel 49

Rätt att klaga hos Europeiska datatillsynsmannen

1.  Var och en som är registrerad ska ha rätt att klaga hos Europeiska datatillsynsmannen om den registrerade anser att de egna personuppgifterna behandlats i strid med bestämmelserna i denna förordning.

2.  När ett klagomål rör ett beslut i enlighet med artiklarna 39 och 40 ska Europeiska datatillsynsmannen samråda med nationella tillsynsmyndigheter eller den behöriga domstolen i den eller de medlemsstater medlemsstat som uppgiften härrör ifrån, eller den eller de direkt berörda medlemsstatenmedlemsstaterna. Europeiska datatillsynsmannens beslut, som kan innebära ett förbud mot överföring av uppgifterna, ska fattas i nära samråd med den nationella tillsynsmyndigheten eller den behöriga domstolen. [Ändr. 198]

3.  När klagomålet rör behandling av uppgifter som en medlemsstat lämnat ut till Europol ska Europeiska datatillsynsmannen i nära samråd med det nationella tillsynsorganet i den medlemsstat som har tillhandahållit uppgifterna försäkra sig om att databehandlingen i den berörda medlemsstaten var laglig och om att nödvändiga kontroller har utförts på ett korrekt sätt i nära samråd med den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat som har tillhandhållit uppgifterna. [Ändr. 199]

4.  När klagomålet rör behandling av uppgifter som Europol erhållit från unionsorgan, tredjeland, eller internationella organisationer ska Europeiska datatillsynsmannen försäkra sig om att Europol har utfört nödvändiga kontroller.

Artikel 50

Rätt att överklaga Europeiska datatillsynsmannens beslut till domstol

Beslut av den europeiska datatillsynsmannen kan överklagas till Europeiska unionens domstol.

Artikel 51

Allmänna bestämmelser om ansvar och rätt till ersättning

1.  Europols inomobligatoriska ansvar ska regleras av den lagstiftning som är tillämplig på avtalet i fråga.

2.  Europeiska unionens domstol ska vara behörig att träffa avgöranden enligt skiljedomsklausul i avtal som Europol ingått.

3.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 52, gäller i fråga om utomobligatoriskt ansvar att Europol ska ersätta skada som den eller dess personal har orsakat vid utövandet av sina åligganden, i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar.

4.  Europeiska unionens domstol ska vara behörig i tvister om ersättning för sådana skador som avses i punkt 3.

5.  De anställdas personliga ansvar gentemot Europol ska regleras av bestämmelserna i de tjänsteföreskrifter eller anställningsvillkor som gäller för dem.

Artikel 52

Ansvar för felaktig behandling av personuppgifter och rätt till ersättning

1.  Var och en som lidit skada på grund av otillåten behandling av personuppgifter har rätt till ersättning för den skada som åsamkats av endera Europol i enlighet med artikel 340 i EUF-fördraget eller av den medlemsstat där skadan uppkom, i enlighet med den statens nationella lagstiftning. Enskilda får väcka talan mot Europol vid Europeiska unionens domstol eller mot medlemsstaterna vid en behörig domstol i den berörda medlemsstaten.

2.  Alla tvister mellan Europol och medlemsstaterna om det slutliga ersättningsansvaret för skadestånd till enskilda som beviljats i enlighet med punkt 1 ska hänskjutas till styrelsen, som ska besluta i frågan med två tredjedelars majoritet av sina ledamöter, utan att detta hindrar möjligheten att begära omprövning av beslutet i enlighet med artikel 263 i EUF-fördraget.

Kapitel IX

PARLAMENTARISK KONTROLL

Artikel 53

Gemensam parlamentarisk kontroll

1.  Mekanismen för den kontroll av Europols verksamhet som åligger Europaparlamentet tillsammans med de nationella parlamenten ska utövas genom en specialiserad gemensam parlamentarisk kontrollgrupp, som ska inrättas inom Europaparlamentets ansvariga utskott och som ska bestå av de ordinarie ledamöterna i Europaparlamentets ansvariga utskott och en representant från det ansvariga utskottet vid det nationella parlamentet i varje medlemsstat samt en suppleant. Medlemsstater med parlamentariska tvåkammarsystem kan i stället företrädas av en representant från varje kammare.

2.  Den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen ska alltid sammankallas i Europaparlamentets lokaler av ordföranden för Europaparlamentets ansvariga utskott. Ordförandeskapet för mötena ska delas av ordföranden i det ansvariga utskottet i Europaparlamentet och representanten från det nationella parlamentet i den medlemsstat som har det roterande ordförandeskapet i rådet.

3.  Den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen ska utöva tillsyn över tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning, särskilt när det gäller deras inverkan på fysiska personers grundläggande fri- och rättigheter.

4.  I detta syfte ska den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen ha följande uppgifter:

1.  a) Styrelsens ordförande, och den verkställande direktören och en företrädare för kommissionen ska framträda inför den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen Europaparlamentet, tillsammans med de nationella parlamenten,derasdess begäran för att diskutera frågor som rör Europol, där så är lämpligt med vederbörlig hänsyn till tystnadsplikt och sekretess. Gruppen kan besluta att till sina möten bjuda in andra relevanta personer om så är lämpligt.

2.  Kontroll av Europols verksamhet ska utövas av Europaparlamentet tillsammans med de nationella parlamenten i enlighet med denna förordning.

b)  Europeiska datatillsynsmannen ska framträda inför den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen på dess begäran och minst en gång om året för att diskutera frågor som rör skyddet av fysiska personers grundläggande fri- och rättigheter, särskilt skyddet av personuppgifter, i samband med Europols verksamhet, där så är lämpligt med vederbörlig hänsyn till tystnadsplikt och sekretess.

Följande dokument ska presenteras och debatteras vid mötena för den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen:

–  De årliga och fleråriga arbetsprogram som avses i artikel 15.

–  Den konsoliderade årliga verksamhetsrapport om Europols verksamhet som avses i artikel 14.

–  Europeiska datatillsynsmannens årliga rapport om tillsynen över Europol, vilken avses i artikel 46.

–  Kommissionens utvärderingsrapport för att granska effekterna, ändamålsenligheten och effektiviteten i Europols arbete, vilken avses i artikel 70.

Följande personer ska framträda inför den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen på dess begäran:

–  De kandidater som utvalts för posten som verkställande direktör enligt artikel 56.2.

–  Den verkställande direktören, vars mandatperiod ska förlängas i enlighet med artikel 56.5.

–  Den verkställande direktören, i syfte att rapportera om fullgörandet av deras uppgifter.

Styrelsens ordförande ska informera den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen innan den verkställande direktören avsätts från sin post samt om skälen till eller grunderna för ett sådant beslut.

3 5. Utöver skyldigheten att informera och höra Europaparlamentet och de nationella parlamenten enligt denna förordning ska Europol ska även tillställa den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen dem följande upplysningar för kännedom, där så är lämpligt med vederbörlig hänsyn till tystnadsplikt och sekretess:

a)   Hotbildsbedömningar, strategiska analyser och allmänna lägesrapporter avseende Europols mål samt resultaten från undersökningar och utvärderingar som beställts av Europol.

b)  De samarbetsavtal som ingåtts i enlighet med artikel 31.1.

6.  Den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen får begära ytterligare relevanta dokument som är nödvändiga för fullgörandet av dess uppgifter, om inte annat följer av förordning (EG) nr 1049/2001(18) samt bestämmelserna för Europaparlamentets hantering av sekretessbelagda uppgifter.

7.  Den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen får utarbeta sammanfattande slutsatser om tillsynen över Europol och översända dessa till Europaparlamentet. [Ändr. 200]

Artikel 54

Europaparlamentets tillgång till sekretessbelagda uppgifter som behandlas av eller via Europol

1.  För att kunna utöva den demokratiska kontroll av Europols verksamhet som avses i artikel 53 får Europaparlamentetska den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen och dess företrädare på begäran beviljas tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter och känsliga icke-sekretessbelagda uppgifter som behandlas av eller via Europol och, då det är relevant, efter uppgiftslämnarens samtycke.

2.  Med tanke på dessa uppgifters känsliga och konfidentiella natur ska tillgången till säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter och känsliga icke-sekretessbelagda uppgifter ska beviljas enligt de grundläggande principer och miniminormer som avses i artikel 69. De de regler som gäller för Europaparlamentets behandling av hemlig information(19). Ytterligare närmare bestämmelserna ska bestämmelser kan anges i ett samarbetsavtal mellan Europol och Europaparlamentet. [Ändr. 201]

Kapitel X

PERSONAL

Artikel 55

Allmänna bestämmelser

1.  Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen, anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen samt de bestämmelser som antagits gemensamt av unionens institutioner för tillämpningen av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren ska gälla för Europols personal, med undantag för personal som när denna förordning börjar tillämpas lyder under avtal som ingåtts med Europol som den inrättats genom Europolkonventionen.

2.  Europols personal ska bestå av tillfälligt anställda och/eller kontraktsanställda. Styrelsen ska besluta om vilka tjänster i tjänsteförteckningen som är avsedda för tillfälligt anställda och som endast får tillsättas med personal rekryterad från medlemsstaternas behöriga myndigheter. Personal som rekryteras till sådana tjänster ska vara tillfälligt anställda och får endast beviljas anställningsavtal för viss tid som får förlängas en gång för viss tid.

2a.  Tillsättningsmyndigheten ska utnyttja alla de möjligheter som ges i tjänsteföreskrifterna och tilldela specialiserade anställda såsom it-experter till en högre tjänstegrupp och befattning i enlighet med deras kvalifikationer att utföra uppgifterna åt organisationen enligt artikel 4 på ett idealiskt sätt. [Ändr. 202]

Artikel 56

Den verkställande direktören

1.  Den verkställande direktören ska vara tillfälligt anställd vid Europol i enlighet med artikel 2a i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen.

2.  Den verkställande direktören ska utses av styrelsen från en förteckning över kandidater som föreslås av kommissionen på grundval av ett öppet och transparent urvalsförfarande., i enlighet med ett samarbetsförfarande enligt följande:

a)  På grundval av en förteckning över minst tre kandidater som föreslagits av en kommitté som består av kommissionens företrädare i styrelsen och två andra styrelseledamöter efter ett öppet och transparent urvalsförfarande. Kandidaterna kommer innan de utnämns att uppmanas att tala inför rådet och den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen och besvara deras frågor.

b)  Den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen och rådet kommer därefter att lämna sina synpunkter och ange sina prioriteringsordningar

c)  Styrelsen kommer att utse den verkställande direktören med hänsyn till dessa synpunkter.

I det avtal som sluts med den verkställande direktören ska Europol företrädas av styrelsens ordförande.

Den kandidat som styrelsen väljer kan före utnämningen ombes att göra ett uttalande inför behörigt utskott i Europaparlamentet och besvara frågor från utskottsledamöterna. [Ändr. 203]

3.  Den verkställande direktörens mandatperiod ska vara fem år. Vid periodens utgång ska kommissionen göra en utvärdering. I utvärderingen ska kommissionen särskilt bedöma den verkställande direktörens arbetsinsats och Europols framtida uppgifter och utmaningar.

4.  Styrelsen får efter att ha begärt ett yttrande av den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen och på förslag av kommissionen, med beaktande av den utvärderingsrapport som avses i punkt 3, förlänga den verkställande direktörens mandatperiod en gång med högst fem år. [Ändr. 204]

5.  Styrelsen ska underrätta Europaparlamentet om sin avsikt att förlänga den verkställande direktörens mandatperiod. Under den månad som föregår förlängningen av mandatperioden kan ska den verkställande direktören ombes att göra ett uttalande inför Europaparlamentets behöriga utskott den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen och besvara frågor från utskottsledamöterna. [Ändr. 205]

6.  En verkställande direktör vars mandatperiod har förlängts får inte delta i ett annat urvalsförfarande för samma befattning vid slutet på den sammantagna mandatperioden.

7.  Den verkställande direktören kan avsättas från sin post endast efter styrelsebeslut på förslag av kommissionensom förklarats för den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen och rådet. [Ändr. 206]

8.  Styrelsen ska fatta beslut om utnämning, förlängning av mandatet och avsättning av den verkställande direktören och/eller de biträdande verkställande direktörerna med två tredjedelars majoritet av sina röstberättigade ledamöter.

Artikel 57

Biträdande verkställande direktörer

1.  FyraTre biträdande verkställande direktörer, varav en utbildningsansvarig direktör, ska bistå den verkställande direktören. Den biträdande utbildningsansvariga direktören ska ha ansvaret för Europolakademin och dess verksamhet. Den verkställande direktören ska fastställa de övrigas uppgifter. [Ändr. 207]

2.  Artikel 56 ska vara tillämplig på de biträdande verkställande direktörerna. Den verkställande direktören ska höras innan dessa utnämns eller avsätts.

Artikel 58

Utstationerade nationella experter och övrig personal

1.  Europol får använda sig av utstationerade nationella experter och övrig personal som inte är anställd av Europol.

2.  Styrelsen ska anta ett beslut om bestämmelser för utstationering av nationella experter till Europol.

Kapitel XI

FINANSIELLA BESTÄMMELSER

Artikel 59

Budgeten

1.  Europols alla inkomster och utgifter ska beräknas för varje budgetår, som ska vara kalenderår, och redovisas i Europols budget.

2.  Budgetens inkomster och utgifter ska balansera varandra.

3.  Utan att det hindrar förekomsten av andra inkomstkällor ska Europols inkomster omfatta ett bidrag från unionen som tas in i Europeiska unionens allmänna budget.

4.  Europol kan få unionsfinansiering via delegeringsavtal eller bidrag som beviljas från fall till fall eller i undantagsfall, i enlighet med gällande bestämmelser för de instrument som inrättats till stöd för unionens politik.

5.  Europols utgifter ska omfatta personalens löner, kostnader för administration och infrastruktur samt driftskostnader.

Artikel 60

Upprättande av budgeten

1.  Varje år ska den verkställande direktören göra en preliminär beräkning av Europols intäkter och utgifter för påföljande räkenskapsår inklusive tjänsteförteckningen och skicka denna till styrelsen.

2.  På grundval av detta utkast ska styrelsen göra en preliminär beräkning av Europols inkomster och utgifter för påföljande budgetår. Den preliminära beräkningen av Europols inkomster och utgifter ska översändas till kommissionen senast den [datum enligt tillämpningsföreskrifterna för unionens budget]. Senast den 31 mars ska styrelsen tillställa den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen, kommissionen, Europaparlamentet och rådet och de nationella parlamenten ett slutligt utkast av beräkningen, som även ska omfatta ett utkast till tjänsteförteckning. [Ändr. 208]

3.  Kommissionen ska skicka beräkningen av inkomster och utgifter till Europaparlamentet och rådet (budgetmyndigheten) tillsammans med utkastet till Europeiska unionens allmänna budget.

4.  På grundval av beräkningen ska kommissionen i utkastet till Europeiska unionens allmänna budget ta upp de medel som den betraktar som nödvändiga med tanke på tjänsteförteckningen och storleken på det anslag som ska belasta den allmänna budgeten, och som den ska förelägga budgetmyndigheten enligt artiklarna 313 och 314 i EUF-fördraget.

5.  Budgetmyndigheten ska bevilja anslagen till Europol.

6.  Budgetmyndigheten ska anta Europols tjänsteförteckning.

7.  Europols budget ska antas av styrelsen. Den blir definitiv när unionens allmänna budget slutligen antas. Vid behov ska den anpassas i enlighet med det slutgiltiga antagandet.

8.  Bestämmelserna i [rambudgetförordningen] ska vara tillämpliga på alla projekt, i synnerhet byggprojekt, som kan komma att påverka budgeten väsentligt.

Artikel 61

Budgetgenomförandet

1.  Den verkställande direktören ska genomföra Europols budget.

2.  Den verkställande direktören ska varje år skicka alla uppgifter som rör resultatet av utvärderingsförfarandena till budgetmyndigheten.

Artikel 62

Redovisning och förfarande för att bevilja ansvarsfrihet

1.  Europols räkenskapsförare ska senast den 1 mars efter utgången av varje budgetår överlämna den preliminära redovisningen till kommissionens räkenskapsförare och revisionsrätten.

2.  Europol ska överlämna rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen till Europaparlamentetden gemensamma parlamentariska kontrollgruppen, rådet och revisionsrätten senast den 31 mars året efter det budgetår som rapporten avser. [Ändr. 209]

3.  Kommissionens räkenskapsförare ska senast den 31 mars efter utgången av varje budgetår överlämna Europols preliminära redovisning konsoliderade med kommissionens redovisning till revisionsrätten.

4.  Efter mottagandet av revisionsrättens synpunkter på Europols preliminära redovisning, enligt artikel 148 i budgetförordningen, ska räkenskapsföraren upprätta Europols slutredovisning. Den verkställande direktören ska överlämna denna till styrelsen för yttrande.

5.  Styrelsen ska avge ett yttrande om Europols slutliga redovisning.

6.  Senast den 1 juli efter utgången av varje budgetår ska den verkställande direktören överlämna de slutliga räkenskaperna tillsammans med styrelsens yttrande till Europaparlamentetden gemensamma parlamentariska kontrollgruppen, rådet, kommissionen, revisionsrätten och de nationella parlamenten. [Ändr. 210]

7.  De slutliga redovisningarna ska offentliggöras.

8.  Senast den [datum enligt rambudgetförordningen] ska den verkställande direktören besvara de iakttagelser som revisionsrätten gjort i sin årsrapport. Han eller hon ska också skicka detta svar till styrelsen.

9.  Den verkställande direktören ska på begäran förelägga Europaparlamentet alla uppgifter som behövs för att förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för det berörda budgetåret ska fungera väl, i enlighet med artikel 165.3 i budgetförordningen.

10.  Europaparlamentet ska före den 15 maj år n + 2 på rekommendation av rådet, som ska fatta beslut med kvalificerad majoritet, bevilja den verkställande direktören ansvarsfrihet för budgetens genomförande år n.

Artikel 63

Finansiella bestämmelser

1.  De finansiella bestämmelser som ska tillämpas på Europol ska antas av styrelsen efter samråd med kommissionen. De får inte avvika från [rambudgetförordningen] med mindre detta är nödvändigt på grund av särdragen i Europols verksamhet och kommissionen har lämnat sitt samtycke i förväg. Europaparlamentet ska underrättas om alla sådana avvikelser. [Ändr. 211]

2.  På grund av den särskilda karaktären på medlemmarna i nätverket för nationella utbildningsinstitut, som är de enda organ av sådan art och med sådan teknisk kompetens att de kan fullgöra utbildningsverksamheten, ska dessa medlemmar beviljas bidrag utan förslagsomgång i enlighet med artikel 190.1 d i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012(20). [Ändr. 212]

Kapitel XII

DIVERSE BESTÄMMELSER

Artikel 64

Rättslig ställning

1.  Europol ska vara ett unionsorgan. Europol ska vara en juridisk person.

2.  Europol ska i varje medlemsstat ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt dessnationella rätt. Europol ska särskilt kunna förvärva och avyttra fast och lös egendom samt föra talan inför domstol.

3.  Europol ska ha sitt säte i Haag i Nederländerna.

Artikel 65

Immunitet och privilegier

1.  Europol och dess personal ska omfattas av protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

2.  Immunitet och privilegier för sambandsmän och deras familjemedlemmar ska utgöra föremål för ett avtal mellan Nederländerna och övriga medlemsstater. Avtalet ska införa sådan immunitet och sådana privilegier som behövs för att sambandsmännen ska kunna utföra sina arbetsuppgifter.

Artikel 66

Språkordning

1.  Bestämmelserna i förordning nr 1(21) ska tillämpas på Europol.

2.  De översättningar som krävs för Europols arbete ska utföras av Översättningscentrum för Europeiska unionens organ.

Artikel 67

Öppenhet

1.  Förordning (EG) nr 1049/2001 ska tillämpas på alla administrativa handlingar i Europols besittning. [Ändr. 213]

2.  På förslag från den verkställande direktören och senast sex månader efter det att denna förordning trätt i kraft, ska styrelsen anta närmare bestämmelser om tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001 på Europols handlingar.

3.  De beslut som fattas av Europol i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 1049/2001 kan ligga till grund för ett klagomål till ombudsmannen eller en talan inför Europeiska unionens domstol enligt artiklarna 228 och 263 i EUF-fördraget.

3a.  Europol bör på sin webbplats offentliggöra en förteckning över sina styrelseledamöter samt externa och interna experter, liksom deras intresseförklaringar och meritförteckningar. Styrelsens sammanträdesprotokoll ska systematiskt offentliggöras. Europol får tillfälligt eller permanent begränsa offentliggörandet av dokument om offentliggörandet riskerar att äventyra utförandet av Europols uppgifter, samtidigt som hänsyn tas till dess skyldigheter avseende tystnadsplikt och sekretess. [Ändr. 214]

Artikel 67a

Förhandsanmälan och alarmmekanism

Kommissionen ska aktivera ett varningssystem om den allvarligt oroar sig för att styrelsen håller på att fatta beslut som inte skulle stämma överens med Europols mandat eller som skulle bryta mot unionsrätten eller stå i strid med unionens politiska mål. I dessa fall ska kommissionen formellt ta upp frågan med styrelsen och begära att den avstår från att fatta beslutet i fråga. Om styrelsen skulle vägra att tillmötesgå begäran ska kommissionen formellt informera Europaparlamentet och rådet om detta i syfte att få ett snabbt svar. Kommissionen får begära att styrelsen avstår från att genomföra det omstridda beslutet så länge företrädarna för institutionerna fortfarande diskuterar frågan. [Ändr. 215]

Artikel 68

Insatser mot bedrägeri

1.  För att underlätta insatser mot bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 ska Europol senast sex månader från det att Europol inleder sin verksamhet ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf)(22) och anta lämpliga bestämmelser som ska gälla Europols samtliga anställda, genom att använda den mall som finns i bilagan till avtalet.

2.  Kommissionen och revisionsrätten ska ha befogenhet att utföra revision, på grundval av handlingar och kontroller på plats, hos alla stödmottagare, uppdragstagare och underleverantörer som erhållit unionsfinansiering från Europol.

3.  I syfte att fastställa om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen i samband med ett bidrag eller avtal som finansierats via Europol får Olaf göra utredningar, däribland kontroller på platsen och inspektioner, i enlighet med förfarandena i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf)och rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter(23).

4.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1, 2 och 3 ska befogenheten att utföra revision och utredningar uttryckligen tillerkännas revisionsrätten och Olaf enligt deras respektive befogenheter i samarbetsavtal med tredjeland eller internationella organisationer, kontrakt, bidragsavtal och bidragsbeslut som ingås av Europol.

Artikel 69

Säkerhetsbestämmelser om skydd av sekretessbelagda uppgifter

Europol ska fastställa egna bestämmelser om tystnadsplikt och sekretess och om skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter och andra känsliga men ej sekretessbelagda uppgifter, med hänsyn till grundläggande principer och normer i rådets beslut 2011/292EU. Det omfattar bland annat bestämmelser om utbyte, behandling och lagring av sekretessbelagda uppgifter.

Artikel 70

Utvärdering och översyn

1.  Senast fem år efter [den dag denna förordning börjar tillämpas] och vart femte år därefter ska kommissionen genomföra en utvärdering, för att i synnerhet granska effekterna, ändamålsenligheten och effektiviteten i Europols arbete samt dess arbetsmetoder såväl som funktionen av mekanismerna för Europaparlamentets och de nationella parlamentens kontroll av Europols verksamhet. Utvärderingen ska särskilt omfatta eventuella behov av att ändra Europols mål samt de finansiella följderna av sådana ändringar. [Ändr. 216]

2.  Kommissionen ska översända utvärderingsrapporten och sina slutsatser om denna, tillsammans med ett förslag om ändring av denna förordning om så är lämpligt, till den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen, Europaparlamentet, rådet, nationella parlament och Europols styrelse. Kommissionen ska dessutom på begäran förse Europaparlamentet, rådet och de nationella parlamenten med all övrig information om utvärderingen. [Ändr. 217]

3.  I varannan utvärderingsrapport ska kommissionen även granska Europols resultat med avseende på dess mål, uppdrag och arbetsuppgifter. Om kommissionen finner att Europols existens inte längre är motiverad med avseende på de angivna målen och uppgifterna, kan kommissionen föreslå att denna förordning ändras eller upphävs i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. [Ändr. 218]

Artikel 71

Administrativ undersökning

Europols verksamhet ska övervakas av Europeiska ombudsmannen i enlighet med artikel 228 i EUF-fördraget.

Artikel 72

Säte

1.  De nödvändiga bestämmelserna om de lokaler och anläggningar som värdmedlemsstaten ska ställa till Europols förfogande samt de särskilda regler i värdmedlemsstaten som ska tillämpas på den verkställande direktören, på styrelseledamöterna, på byråns anställda och på deras familjemedlemmar ska fastställas i en överenskommelse om säte mellan Europol och värdmedlemsstaten som ingås efter att ha godkänts av styrelsen och senast [två år efter det att denna förordning trätt i kraft].

2.  Europols värdmedlemsstat ska garantera bästa möjliga verksamhetsvillkor för Europol, inklusive en flerspråkig skolundervisning med europeisk inriktning samt lämpliga transporter.

Kapitel XIII

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

Artikel 73

Allmänt rättsligt övertagande

1.  Europol, som inrättas genom denna förordning, ska vara allmän rättslig efterträdare vad gäller alla avtal, skulder och egendom som förvärvats av Europol som inrättades genom rådets beslut 2009/371/RIF eller av Cepol som inrättades genom beslut 2005/681/RIF.[Ändr. 219]

2.  Denna förordning påverkar inte den rättsliga verkan av avtal som ingåtts av Europol, som inrättades genom rådets beslut 2009/371/RIF, före den dag då denna förordning träder i kraft.

3.  Denna förordning påverkar inte den rättsliga verkan av avtal som ingåtts av Cepol, som inrättades genom rådets beslut 2005/681/RIF, före den dag då denna förordning träder i kraft.[Ändr. 220]

4.  Trots det som sägs i punkt 3 ska det avtal om säte som ingicks enligt rådets beslut 2005/681/RIF sägas upp med verkan från den dag denna förordning börjar tillämpas.[Ändr. 221]

Artikel 74

Övergångsbestämmelser om styrelsen

1.  Mandatperioden för styrelseledamöter i Cepol som inrättades enligt artikel 10 i rådets beslut 2005/681/RIF ska löpa ut den [dag då förordningen träder i kraft]. [Ändr. 222]

2.  Mandatperioden för styrelseledamöter i Europol som inrättades enligt artikel 37 i rådets beslut 2009/371/RIF ska löpa ut den [dag denna förordning börjar tillämpas].

3.  Den styrelse som inrättades enligt artikel 37 i rådets beslut 2009/371/RIF under perioden från det att denna förordning träder i kraft och till dess att den börjar tillämpas göra följande:

a)  Utföra de styrelseuppgifter som avses i artikel 14 i denna förordning.

b)  Förbereda antagandet av de bestämmelser om tystnadsplikt och sekretess och om skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter som avses i artikel 69 i denna förordning.

c)  Utarbeta övriga bestämmelser som krävs för tillämpningen av denna förordning. Och

d)  Se över icke-lagstiftningsåtgärder som avser tillämpningen av rådets beslut 2009/371/RIF för att ge den styrelse som utsetts enligt artikel 13 i denna förordning möjlighet att fatta det beslut som avses i artikel 78.2.

4.  Efter det att denna förordning trätt i kraft ska kommissionen utan dröjsmål vidta nödvändiga åtgärder för att den styrelse som inrättas i enlighet med artikel 13 ska kunna inleda sitt arbete [den dag denna förordning börjar tillämpas].

5.  Senast inom sex månader från den dag då denna förordning träder i kraft ska medlemsstaterna meddela kommissionen namnen på de personer som de har utsett till ledamot och suppleant i styrelsen i enlighet med artikel 13.

6.  Den styrelse som inrättas i enlighet med artikel 13 i denna förordning ska hålla sitt första sammanträde den [dag denna förordning börjar tillämpas]. Styrelsen ska därvid fatta det beslut som avses i artikel 78.2.

6a.  Styrelsen ska lägga fram detaljerade bestämmelser för det förfarande som föreskrivs i artikel 67a och översända dem till kommissionen för godkännande. [Ändr. 223]

Artikel 75

Övergångsbestämmelser om de verkställande direktörerna och de biträdande direktörerna

1.  Den verkställande direktören, som utsetts på grundval av artikel 38 i rådets beslut 2009/371/RIF, ska för den återstående perioden av sitt uppdrag vara verkställande direktör enligt artikel 19 i den här förordningen. De övriga villkoren i anställningsavtalet förblir oförändrade. Om mandatperioden löper ut efter det att [denna förordning trätt i kraft] men före [den dag denna förordning börjar tillämpas] ska mandatet automatiskt förlängas fram till ett år efter den dag då denna förordning börjar tillämpas.

2.  Om den verkställande direktören inte vill eller kan handla i enlighet med punkt 1, ska kommissionen tillförordna en av sina tjänstemän till att fungera som verkställande direktör och utöva dennes befogenheter för en period på högst 18 månader, i avvaktan på det utnämningsförfarande som föreskrivs i artikel 56.

3.  Första och andra stycket ska tillämpas på de biträdande direktörer som utsetts enligt artikel 38 i rådets beslut 2009/371/RIF.

4.  Den verkställande direktören för Cepol, som utsetts på grundval av artikel 11.1 i rådets beslut 2005/681/RIF ska för den återstående mandatperioden tilldelas de uppgifter som tillkommer Europols biträdande utbildningsansvariga direktör. De övriga villkoren i anställningsavtalet förblir oförändrade. Om mandatperioden löper ut efter det att [denna förordning trätt i kraft] men före [den dag denna förordning börjar tillämpas] ska mandatet automatiskt förlängas fram till ett år efter den dag då denna förordning börjat tillämpas. [Ändr. 224]

Artikel 76

Övergångsbestämmelser för budgeten

1.  För vart och ett av de tre budgetåren efter det att denna förordning trätt i kraft ska minst 8 miljoner euro av Europols operativa utgifter avsättas för utbildning, på det sätt som beskrivs i kapitel III.[Ändr. 225]

2.  Förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för de budgetar som fastställts på grundval av artikel 42 i beslut 2009/371/RIF ska genomföras i enlighet med bestämmelserna i artikel 42 i beslut 2009/371/RIF och Europols finansiella bestämmelser.

Kapitel XIV

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 77

Ersättande

Genom denna förordning upphävs och ersätts beslut 2009/371/RIF och beslut 2005/681/RIF.

Hänvisningar till dedet upphävda beslutenbeslutet ska anses som hänvisningar till den här förordningen. [Ändr. 226]

Artikel 78

Upphävande

1.  Alla rättsliga åtgärder som avser att genomföra beslut 2009/371/RIF och beslut 2005/681/RIF ska upphävas, med verkan från den dag denna förordning börjar tillämpas.

2.  Alla övriga åtgärder som avser att genomföra beslut 2009/371/RIF om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol) och beslut 2005/681/RIF om inrättande av Cepol ska även fortsättningsvis vara i kraft efter den [dag denna förordning börjar tillämpas], om inte Europols styrelse beslutar annorlunda i samband med tillämpningen av denna förordning. [Ändr. 227]

Artikel 79

Ikraftträdande och tillämpning

1.  Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.  Denna förordning ska tillämpas från och med den […].

Artiklarna 73 och 74 och 75 ska dock tillämpas från [den dag då förordningen träder i kraft].

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordföranden Ordföranden

BILAGA 1

Förteckning över de brott för vilka Europol ska stödja och stärka insatser som vidtas av medlemsstaternas behöriga myndigheter och deras ömsesidiga samarbete enligt artikel 3.1 i denna förordning

–  Terrorism.

–  Organiserad brottslighet.

–  Olaglig narkotikahandel.

–  Illegal penningtvätt.

–  Brottslighet som har samband med nukleära och radioaktiva ämnen.

–  Illegal människosmuggling.

–  Människohandel.

–  Handel med stulna fordon.

–  Mord, grov misshandel.

–  Olaglig handel med mänskliga organ och vävnader.

–  Människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan.

–  Rasism och främlingsfientlighet.

–  Rån.

–  Olaglig handel med kulturföremål, inbegripet antikviteter och konstverk.

–  Svindleri och bedrägeri, däribland bedrägeri som påverkar EU:s ekonomiska intressen.

–  Beskyddarverksamhet och utpressning.

–  Förfalskning och piratkopiering.

–  Förfalskning av administrativa dokument och handel med sådana förfalskningar.

–  Penningförfalskning och förfalskning av betalningsmedel.

–  It-brottslighet.

–  Korruption.

–  Olaglig handel med vapen, ammunition och sprängämnen.

–  Olaglig handel med utrotningshotade djurarter.

–  Olaglig handel med utrotningshotade växtarter och växtsorter.

–  Miljöbrott, däribland förorening från fartyg.

–  Olaglig handel med hormonsubstanser och andra tillväxtsubstanser.

–  Sexuella övergrepp och sexuellt utnyttjande av enskilda individer, särskilt kvinnor och barn. [Ändr. 228]

BILAGA 2

Kategorier av personuppgifter för kategorier av registrerade som får samlas in och behandlas för sådan samkörning som avses i artikel 24.1 a

1.  Personuppgifter som samlas in och behandlas för samkörning kontroller får avse följande:

a)  personer som, i enlighet med den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning, misstänks för att ha begått eller varit delaktiga i ett brott som omfattas av Europols behörighet eller som har dömts för ett sådant brott,

b)  personer avseende vilka det i enlighet med den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning finns faktiska indikationer på eller rimliga skäl att anta att de kommer att begå brott som omfattas av Europols behörighet.

2.  Uppgifter om de personer som avses i punkt 1 får endast innehålla följande typer av personuppgifter:

a)  Efternamn, namn som ogift, förnamn och i förekommande fall alias eller antagna namn.

b)  Födelsedatum och födelseort.

c)  Medborgarskap.

d)  Kön.

e)  Den berörda personens hemvist, yrke och vistelseort.

f)  Personnummer, körkort, identitetshandlingar och passuppgifter.

g)  Vid behov, andra kännetecken som möjliggör identifiering, särskilt speciella objektiva och bestående fysiska kännetecken, t.ex. fingeravtrycksuppgifter och DNA-profil (upprättad utifrån den icke-kodande delen av DNA).

3.  Förutom de upplysningar som avses i punkt 2 får följande typer av uppgifter om de personer som avses i punkt 1 samlas in och behandlas:

a)  Brott, påstådda brott och uppgift om när och var och hur de har (påstås ha) begåtts.

b)  De medel som har använts eller kan komma att användas för att begå de brottsliga gärningarna, inbegripet information om juridiska personer.

c)  De avdelningar som handlägger ärendet och deras aktbeteckningar.

d)  Misstanke om tillhörighet till en kriminell organisation.

e)  Fällande domar, om de rör brott som omfattas av Europols behörighet.

f)  Den part som för in uppgifterna.

Dessa uppgifter får lämnas ut till Europol även om de ännu inte hänvisar till personer.

4.  Ytterligare information om de personer som avses i punkt 1 som finns hos Europol eller de nationella enheterna får på begäran överlämnas till varje nationell enhet eller till Europol. De nationella enheterna ska göra detta med iakttagande av sin nationella lagstiftning.

5.  Om ett förfarande som har inletts mot den berörda personen slutgiltigt läggs ned, eller om denne slutgiltigt frikänns, ska de uppgifter som rör det mål där någotdera beslutet har fattats utplånas.

BILAGA 3

Kategorier av personuppgifter för kategorier av registrerade som får samlas in och behandlas för strategisk, allmän eller operativ analys (enligt artikel 24.1 b och c)

1.  Personuppgifter som samlas in och behandlas för strategisk, allmän eller operativ analys får avse följande:

a)  personer som, i enlighet med den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning, misstänks för att ha begått eller varit delaktiga i ett brott som omfattas av Europols behörighet eller som har dömts för ett sådant brott,

b)  personer avseende vilka det i enlighet med den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning finns faktiska indikationer på eller rimliga skäl att anta att de kommer att begå brott som omfattas av Europols behörighet.

c)   Personer som kan kallas att vittna i utredningar om de aktuella brotten eller i efterföljande straffrättsliga förfaranden.

d)  Personer som har varit offer för något av de aktuella brotten eller avseende vilka det finns vissa omständigheter som ger anledning att anta att de skulle kunna bli offer för ett sådant brott.

e)  Kontakter eller medhjälpare

f)   Personer som kan lämna uppgifter om de aktuella brotten.

2.  Följande kategorier av personuppgifter, inklusive därtill hörande administrativa uppgifter, får behandlas för de personkategorier som avses i punkt 1 a och b:

a)  Närmare uppgifter om personen

i)  Nuvarande och tidigare efternamn.

ii)  Nuvarande och tidigare förnamn.

iii)  Namn som ogift.

iv)  Faderns namn (när detta krävs för identifiering).

v)  Moderns namn (när detta krävs för identifiering).

vi)  Kön.

vii)  Födelsedatum.

viii)  Födelseort.

ix)  Medborgarskap.

x)  Civilstånd.

xi)  Alias.

xii)  Tillnamn/öknamn

xiii)  Antaget eller falskt namn.

xiv)  Nuvarande och tidigare vistelse- och/eller bosättningsort.

b)  Fysisk beskrivning.

i)  Fysisk beskrivning.

ii)  Särskilda kännetecken (märken, ärr, tatueringar eller liknande)

c)  Identifieringssätt:

i)  Identitetshandling eller körkort.

ii)  Nationellt identitetskort eller passnummer.

iii)  Nationella identifieringsnummer eller socialförsäkringsnummer i förekommande fall.

iv)  Bilder eller annan information om utseendet.

v)  Kriminaltekniska hjälpmedel för identifiering, såsom fingeravtryck, DNA-profil (upprättad utifrån den icke-kodande delen av DNA), röstprofil, blodgrupp, tandkort.

d)  Sysselsättning och färdigheter:

i)  Nuvarande anställning och sysselsättning.

ii)  Tidigare anställning och sysselsättning.

iii)  Utbildning (skola/universitet/yrkesutbildning).

iv)  Meriter.

v)  Färdigheter och andra kunskapsområden (språk/övrigt).

e)  Ekonomiska och finansiella uppgifter:

i)  Ekonomiska uppgifter (bankkonton och koder, kreditkort etc.).

ii)  Kontanter.

iii)  Aktier/övriga tillgångar.

iv)  Uppgifter om fast egendom.

v)  Anknytning till företag.

vi)  Kontakter med bank- och kreditväsendet.

vii)  Skattesituation.

viii)  Övriga uppgifter som visar en persons finansiella situation.

f)  Uppgifter om beteende:

i)  Livsstil (exempelvis om någon lever över sina tillgångar) och vanor.

ii)  Rörelser.

iii)  Platser där personen ofta vistas.

iv)  Vapen eller andra farliga föremål.

v)  Riskbedömning.

vi)  Särskilda risker såsom flyktbenägenhet, användning av dubbelagenter, förbindelser med brottsbekämpande personal.

vii)  Brottsrelaterade kännetecken och profiler.

viii)  Drogmissbruk.

g)  Kontakter och medhjälpare, inbegripet typ och slag av kontakt eller förbindelser.

h)  Kommunikationsmedel som används, såsom telefon (stationär/mobil), fax, personsökare, e-post, postadress, internetförbindelse(r).

i)  Transportmedel som används, såsom fordon, båtar, luftfarkoster, inbegripet uppgifter som identifierar dessa transportmedel (registreringsnummer).

j)  Information om brottsligt beteende:

i)  Tidigare fällande domar.

ii)  Misstänkt delaktighet i brottslig verksamhet.

iii)  Tillvägagångssätt.

iv)  Hjälpmedel som använts eller kan komma att användas för att förbereda och/eller begå brott.

v)  Medlem i kriminella grupper/organisationer och ställning i gruppen/organisationen.

vi)  Roll i den kriminella organisationen.

vii)  Den brottsliga verksamhetens geografiska räckvidd.

viii)  Material som samlats in under en utredning, såsom videoupptagningar och foton.

k)  Hänvisning till övriga informationssystem där uppgifter om personen finns lagrade:

i)  Europol.

ii)  Polis- och tullmyndigheter.

iii)  Andra brottsbekämpande organ.

iv)  Internationella organisationer.

v)  Offentliga organ.

vi)  Privata organisationer.

l)  Uppgifter om juridiska personer som har samband med de uppgifter som avses under e och j:

i)  Angivande av den juridiska personen.

ii)  Etableringsort.

iii)  Dag för bildande och säte.

iv)  Organisationsnummer.

v)  Associationsform.

vi)  Kapital.

vii)  Verksamhetsområde.

viii)  Nationella och internationella dotterbolag.

ix)  Styrelseledamöter.

x)  Bankförbindelser.

3.  Kontakter och medhjälpare, som avses i artikel 1 e, är personer angående vilka det finns tillräcklig anledning att anta att uppgifter som rör personer som avses i punkt 1 led a och b i den här bilagan och som är av betydelse för analysen kan erhållas genom dem, under förutsättning att de inte ingår i någon av de personkategorier som avses i punkt 1 a, b, c, d eller f. Kontakter är personer som har sporadisk kontakt med personer som avses i punkt 1 a och b. Medhjälpare är personer som har regelbunden kontakt med personer som avses i punkt 1 a och b.

När det gäller kontakter och medhjälpare får uppgifter enligt punkt 2 lagras i den omfattning som är nödvändig om det finns anledning att anta att dessa uppgifter krävs för en analys av dessa personers roll som kontakter eller medhjälpare.

Härvid ska följande iakttas:

a)  Dessa personers förbindelser med personer som avses i punkt 1 a och b ska utredas så snart som möjligt.

b)  Uppgifterna ska utplånas utan dröjsmål om antagandet att det föreligger ett förhållande mellan dessa personer och de personer som avses i punkt 1 a och b visar sig vara ogrundat.

c)  Om dessa personer misstänks ha begått brott som omfattas av Europols behörighet, eller har dömts för sådana brott, eller om det finns faktiska indikationer på eller rimliga skäl enligt den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning att tro att de kommer att begå sådana brott, får alla uppgifter enligt punkt 2 lagras.

d)  Uppgifter om kontakter och kontakters medhjälpare samt uppgifter om kontakter och medhjälpares medhjälpare får inte lagras med undantag för uppgifter som rör typen och arten av deras kontakter eller förbindelser med de personer som avses i punkt 1 a och b.

e)  Om det inte är möjligt att nå ett klargörande när det gäller omständigheterna i de föregående strecksatserna, ska detta beaktas vid beslut om behovet av att lagra uppgifter för vidare analys och i vilken utsträckning.

4.  När det gäller personer som avses i artikel punkt 1 d och som har varit offer för något av de aktuella brotten, eller avseende vilka det finns vissa omständigheter som ger anledning att anta att de skulle kunna bli offer för ett sådant brott, får sådana uppgifter som avses i punkt 2 a led i)–punkt 2 c led iii) i denna bilaga samt följande kategorier av uppgifter lagras:

a)  Uppgifter för identifiering av offret.

b)  Anledningen till att personen i fråga utsatts för brottet.

c)  Skada (fysisk/ekonomisk/psykisk/övrig).

d)  Om anonymitetsskydd ska garanteras.

e)  Om deltagande i domstolsförhandlingar är möjligt.

f)  Brottsrelaterade uppgifter från de personer som avses i punkt 1 d, däribland uppgifter om deras anknytning till andra personer, vid behov för identifiering av de personer som avses I punkt 1 a och b.

Övriga uppgifter enligt punkt 2 får lagras vid behov om det finns anledning att anta att de krävs för analysen av dessa personer i deras egenskap av offer eller möjliga offer.

Uppgifter som inte krävs för vidare analys ska utplånas.

5.  När det gäller personer som avses i punkt 1 c och som kan kallas att vittna vid utredningar om de aktuella brotten eller i efterföljande straffrättsliga förfaranden, får uppgifter som avses i punkt 2 a led i)–2 c led iii) i denna bilaga samt uppgiftskategorier som överensstämmer med följande kriterier lagras:

a)  Brottsrelaterade uppgifter från sådana personer, inbegripet uppgifter om deras anknytning till andra personer som ingår i analysregistret.

b)  Om anonymitetsskydd ska garanteras.

c)  Om beskydd ska garanteras och av vem.

d)  Ny identitet.

e)  Om deltagande i domstolsförhandlingar är möjligt.

Övriga uppgifter enligt punkt 2 får lagras vid behov om det finns anledning att anta att de krävs för analysen av dessa personer i deras egenskap av vittnen.

Uppgifter som inte krävs för vidare analys ska utplånas.

6.  När det gäller de personer som avses i punkt 1 f och som kan lämna upplysningar om de aktuella brotten får de uppgifter som avses i punkt 2 a led i)–2 c led iii) i denna bilaga samt uppgiftskategorier som överensstämmer med följande kriterier lagras:

a)   Kodade personuppgifter.

b)   Typ av uppgifter som lämnats.

c)  Om anonymitetsskydd ska garanteras.

d)   Om beskydd ska garanteras och av vem.

e)  Ny identitet.

f)  Om deltagande i domstolsförhandlingar är möjligt.

g)  Negativa erfarenheter.

h)  Belöningar (ekonomiska/förmåner).

Övriga uppgifter enligt punkt 2 får lagras vid behov om det finns anledning att anta att de krävs för analysen av dessa personer i deras egenskap av informatörer.

Uppgifter som inte krävs för vidare analys ska utplånas.

7.  Om det vid något tillfälle under en pågående analys, på grundval av starka och bekräftande indikationer, visar sig att en person bör hänföras till en annan personkategori, i enlighet med denna bilaga, än den i vilken den personen ursprungligen infördes, får Europol endast behandla sådana uppgifter om den personen som är tillåtna inom den nya kategorin, och alla andra uppgifter ska utplånas.

Om det enligt sådana indikationer visar sig att en person bör inbegripas i två eller flera olika kategorier som anges i denna bilaga, får alla uppgifter som är tillåtna inom dessa kategorier behandlas av Europol.

(1)EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 februari 2014.
(3)Rådets beslut 2009/371/RIF av den 6 april 2009 om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol) (EUT L 121, 15.5.2009, s. 37).
(4)EGT C 316, 27.11.1995, s. 1.
(5)EUT L 256, 1.10.2005, s. 63.
(6) EUT C 115, 4.5.2010, s. 1.
(7)För att införa hänvisning till det antagna direktivet (förslag COM(2013)0048 slutlig).
(8)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).
(9) Europarådets konvention om skydd av individer med avseende på automatisk behandling av personuppgifter, som undertecknades i Strasbourg den 28 januari 1981
(10) Europarådets ministerkommittés rekommendation R(87) 15 av den 17 september 1987 om polisens användning av personuppgifter.
(11) Rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete (EUT L 350, 30.12.2008, s. 60).
(12) Rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper (EGT L 56, 4.3.1968, s. 1).
(13) Europaparlamentets och Rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).
(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) (EGT L 136, 31.5.1999, s. 1).
(15) 2011/292/EU: Rådets beslut av den 31 mars 2011 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 141, 27.5.2011, s. 17).
(16)Rådets beslut 2005/511/RIF av den 12 juli 2005 om skydd av euron mot förfalskning genom att Europol utses till centralbyrå för bekämpande av förfalskning av euron (EUT L 185, 16.7.2005, s. 35).
(17) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EUT L 281, 23.11.1995, s. 31)
(18) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EUT L 145, 31.5.2001, s. 43).
(19) I enlighet med Europaparlamentets presidiums beslut av den 15 april 2013.
(20)EUT L 362, 31.12.2012, s. 1.
(21)Rådets förordning (Euratom) nr 1 om vilka språk som skall användas i Europeiska atomenergigemenskapen (EGT 17, 6.10.1958, s. 385/58).
(22)EGT L 136, 31.5.1999, s. 15.
(23)Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).


Villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, elevutbyte, avlönad och oavlönad yrkesutbildning, volontärarbete och au pairanställning ***I
PDF 514kWORD 240k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 februari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, elevutbyte, avlönad och oavlönad yrkesutbildning, volontärarbete och au pair-arbete (omarbetning) (COM(2013)0151 – C7-0080/2013 – 2013/0081(COD))
P7_TA(2014)0122A7-0377/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0151),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 79.2 a och b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0080/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från det grekiska parlamentet som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 18 september 2013(1)

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 28 november 2013(2),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(3)

–  med beaktande av skrivelsen av den 20 september 2013 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i enlighet med artikel 87.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 87 och 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikesfrågor och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för rättsliga frågor (A7‑0377/2013), och av följande skäl:

A.  Enligt den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller förslaget inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 februari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, elevutbyte, avlönad och oavlönad yrkesutbildning, volontärarbete och au pair-arbete (omarbetning)

P7_TC1-COD(2013)0081


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 79.2 a och b,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

 efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(4),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(5),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(6), och

av följande skäl:

(1)  Ett antal ändringar ska göras av rådets direktiv 2004/114/EG(7) och rådets direktiv 2005/71/EG(8). Av tydlighetsskäl bör dessa direktiv omarbetas.

(2)  Detta direktiv bör tillfredsställa det behov som konstaterats i rapporterna om genomförandet av de två direktiven(9), dvs. att åtgärda de konstaterade bristerna, säkerställa insyn och rättssäkerhet och inrätta en sammanhängande rättslig ram för olika grupper som kommer till Europeiska unionen från tredjeländer. Det bör därför förenkla och effektivisera de befintliga bestämmelserna för de olika grupperna i ett enda instrument. Trots skillnaderna mellan de grupper som omfattas av detta direktiv har de också ett antal gemensamma kännetecken som gör det möjligt att reglera vad som ska gälla för dem genom en gemensam rättslig ram på unionsnivå. [Ändr. 1]

(3)  Detta direktiv bör bidra till Stockholmprogrammets mål att tillnärma den nationella lagstiftningen om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse. Invandring från länder utanför unionen är en källa till högkvalificerad arbetskraft, och särskilt studerande och forskare är allt mer eftersökta. De utgör en viktig del i unionens viktigaste tillgång – humankapitalet – när det gäller att trygga en smart och hållbar tillväxt för alla, och bidrar därför till att uppnå målen i Europa 2020-strategin.

(4)  De brister som konstaterades i rapporterna om genomförandet av de båda direktiven rör främst villkor för inresa och vistelse, rättigheter, rättssäkerhetsgarantier, studerandes tillträde till arbetsmarknaden under studietiden, bestämmelser om rörlighet inom unionen samt bristen på harmonisering, eftersom medlemsstaterna själva kunde bestämma om vissa grupper, t.ex. volontärer, elever och oavlönade praktikanter skulle omfattas av direktivens bestämmelser. Senare mer omfattande samråd har också visat på ett behov av bättre möjligheter för forskare och studerande att söka arbete samt bättre skydd av au pairer och avlönade praktikanter som inte omfattas av de nuvarande instrumenten.

(5)  För att gradvis inrätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa föreskrivs i fördraget att det ska beslutas om åtgärder på områdena för asyl, invandring och skydd för tredjelandsmedborgares rättigheter.

(6)  Detta direktiv bör också syfta till att främja direkta personkontakter och rörlighet, som är viktiga inslag i unionens utrikespolitik, främst när det gäller de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken samt unionens strategiska partner. Det bör möjliggöra ett bättre bidrag till den övergripande strategin för migration och rörlighet och dess partnerskap för rörlighet som utgör en konkret ram för dialog och samarbete mellan medlemsstaterna och tredjeländer, också när det gäller att underlätta och organisera reguljär migration. Denna ändring berör inte alla språk]

(7)  Migration i de syften som anges i detta direktiv bör främja skapandet och förvärvandet av kunskap och färdigheter. Den är ömsesidigt berikande för de berörda migranterna, deras ursprungsland och värdmedlemsstaten och den bidrar till en ökad förståelse mellan olika kulturer stärker de kulturella banden och berikar den kulturella mångfalden. [Ändr. 3]

(8)  Direktivet bör bidra till att unionen får en ställning som en attraktiv plats för forskning och innovation och stärka unionen i den globala konkurrensen om begåvningar. Detta kan leda till en ökning av unionens sammantagna konkurrenskraft och tillväxt samtidigt som man skapar nya arbetstillfällen som i högre grad bidrar till BNP. Att öppna upp unionen för tredjelandsmedborgare som kan få rätt till inresa och vistelse i forskningssyfte är också en del av flaggskeppsinitiativet Innovationsunionen. Det bekräftades också att inrättandet av en öppen arbetsmarknad för unionens forskare och forskare från tredjeländer var ett huvudmål för det europeiska forskningsområdet, som är ett enhetligt område där forskare, vetenskapliga rön och teknik kan röra sig fritt. [Ändr. 4]

(9)  Det är lämpligt att underlätta forskares inresa och vistelse genom ett förfarande för inresa och vistelse som är oberoende av forskarnas rättsförhållande till det mottagande forskningsorganet och genom att inte längre utöver uppehållstillstånd eller visering för längre vistelse kräva arbetstillstånd. Detta förfarande bör bygga på att forskningsorganen samarbetar med medlemsstaternas behöriga myndigheter på invandringsområdet. Forskningsorganen bör ges en central roll i förfarandet för inresa och vistelse i syfte att underlätta och påskynda inresa och vistelse i unionen för forskare från tredjeländer, samtidigt som medlemsstaterna behåller sina befogenheter i frågor som rör invandringspolitik. Forskningsorganen, som förhandsgodkänns av medlemsstaterna, bör kunna ingå ett mottagningsavtal med tredjelandsmedborgare som avser att genomföra forskningsprojekt. Medlemsstaterna bör utfärda ett tillstånd på grundval av mottagningsavtalet, om villkoren för inresa och vistelse är uppfyllda.

(10)  De insatser som måste göras för att uppnå målet att investera 3 % av BNP i forskning gäller till stor del den privata sektorn, som följaktligen måste rekrytera fler forskare under de kommande åren, varför de forskningsorgan som kan godkännas enligt direktivet bör finnas inom antingen den offentliga eller den privata sektorn.

(11)  För att öka unionens attraktionskraft bland forskare som forskare och studerande som är tredjelandsmedborgare bör forskarnas och de studerandes familjemedlemmar, i enlighet med definitionen i rådets direktiv 2003/86/EG(10), beviljas inresa och vistelse tillsammans med dem. De bör omfattas av bestämmelserna om rörlighet inom unionen och bör även ha tillgång till arbetsmarknaden. [Ändr. 5]

(12)  När så är lämpligt bör medlemsstaterna uppmuntras att behandla doktorander som forskare.

(13)  Genomförandet av detta direktiv bör inte stimulera till kunskapsflykt från länder med framväxande ekonomi eller utvecklingsländer. Åtgärder för att främja att forskarna återvänder till sina ursprungsländer bör vidtas i partnerskap med ursprungsländerna i en strävan att skapa en övergripande migrationspolitik.

(14)  För att verka för att Europa som helhet får en ställning som världsledande expertiscentrum för studier och yrkesutbildning bör man förbättra, förenkla och underlätta villkoren för inresa och vistelse för dem som vill komma till unionen för dessa ändamål. Detta ligger i linje med målen för agendan för modernisering av Europas system för högre utbildning(11), särskilt inom ramen för internationaliseringen av den högre utbildningen i Europa. Tillnärmningen av medlemsstaternas berörda nationella lagstiftning i riktning mot gynnsammare regler för tredjelandsmedborgare är en del av denna strävan. [Ändr. 6]

(15)  Den utvidgning och fördjupning av Bolognaprocessen som inleddes genom Bolognaförklaringen(12) har lett till en allt större konvergens mellan systemen för högre utbildning i de deltagande länderna, men även i andra länder. Orsaken är att de nationella myndigheterna har stött de studerandes och den akademiska personalens rörlighet och att läroanstalterna för högre utbildning har integrerat rörligheten i sina kursplaner. Detta måste avspeglas genom förbättrade bestämmelser om studerandes rörlighet inom unionen. Ett av målen med Bolognaförklaringen är att göra den högre utbildningen i Europa mer attraktiv och konkurrenskraftig. Bolognaprocessen har lett till inrättandet av det europeiska området för högre utbildning. Rationaliseringen av sektorn för högre utbildning i Europa har gjort det attraktivare för studerande som är tredjelandsmedborgare att studera i Europa. Deltagandet av många tredjeländer i Bolognaprocessen och unionsprogrammen för studerandes rörlighet kräver harmoniserade och förenklade bestämmelser om rörlighet för medborgare i dessa länder. [Ändr. 7]

(16)  De förberedande kursernas längd och andra villkor för de studerande som omfattas av detta direktiv bör fastställas av medlemsstaterna i enlighet med nationell lagstiftning.

(17)  Beviset på att en studerande har antagits vid en läroanstalt för högre utbildning kan bl.a. innefatta ett brev eller intyg som styrker dennes inskrivning.

(18)  Stipendier bör tas med i beräkningen för att bedöma om den studerande har tillräckliga resurser.

(19)  Medlemsstaterna kunde själva bestämma om de skulle tillämpa direktiv 2004/114/EG på elever, volontärer och oavlönade praktikanter, men dessa grupper bör nu omfattas av det här direktivet för att underlätta deras inresa och vistelse och för att garantera deras rättigheter. Det här direktivet bör också tillämpas på au pairer och avlönade praktikanter, för att garantera deras lagstadgade rättigheter och skydd.

(20)  Avlönade praktikanter som kommer för att arbeta i unionen inom ramen för en företagsintern överföring av personal bör inte omfattas av detta direktiv, eftersom de omfattas av [direktiv 2013/xx/EU om företagsinterna överföringar av personal].

(21)  Det finns för närvarande ingen rättslig ram på unionsnivå som avser au pairer som är tredjelandsmedborgare och som garanterar en rättvis behandling av dessa, och därför bör bestämmelser införas för att tillgodose deras särskilda behov som en särskilt sårbar grupp. I detta direktiv bör de villkor anges som ska uppfyllas av au pairen och värdfamiljen, särskilt vad gäller avtalet mellan dem som bland annat bör inbegripa de fickpengar som au pairen ska motta(13).

(22)  När de allmänna villkoren för inresa och vistelse är uppfyllda ska medlemsstaterna inom angivna tidsfrister utfärda ett tillstånd, dvs. en visering för längre vistelse och/eller ett uppehållstillstånd, som inte bör förhindras eller upphävas genom ytterligare krav. Om en medlemsstat utfärdar uppehållstillstånd endast på sitt territorium och alla villkor i detta direktiv för inresa och vistelse är uppfyllda bör medlemsstaten bevilja den berörda tredjelandsmedborgaren de begärda viseringarna. [Ändr. 8]

(23)  Tillståndet bör innehålla uppgifter om den berörda tredjelandsmedborgarens ställning och de respektive unionsprogrammen med rörlighetsåtgärder. Medlemsstaterna får ange ytterligare uppgifter antingen på papper eller elektroniskt, om detta inte utgör ytterligare villkor.

(24)  De olika giltighetstiderna för tillstånden inom ramen för detta direktiv bör återspegla den särskilda karaktären hos respektive grupps vistelse.

(25)  Medlemsstaterna får ta ut en avgift av sökanden för handläggningen av ansökan om tillstånd. Avgiften bör överväga att avstå från avgifter för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för de syften som anges i detta direktiv. Om medlemsstaterna kräver att tredjelandsmedborgare betalar avgifter bör de vara proportionell proportionella mot vistelsens ändamål och inte utgöra ett hinder för direktivets mål. [Ändr. 9]

(26)  De rättigheter som tredjelandsmedborgare beviljas enligt detta direktiv bör inte bero av huruvida tillståndet har formen av en visering för längre vistelse eller ett uppehållstillstånd.

(27)  Begreppet inresa och vistelse omfattar tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i en medlemsstat för de ändamål som anges i detta direktiv.

(28)  Inresa och vistelse får vägras på vederbörligen motiverade grunder. Framför allt kan inresa och vistelse vägras om en medlemsstat enligt en bedömning som grundar sig på fakta i ett enskilt fall anser den berörda tredjelandsmedborgaren vara ett potentiellt hot mot allmän ordning eller allmän säkerhet eller folkhälsan säkerhet. [Ändr. 10]

(29)  Om medlemsstaterna hyser betänkligheter mot grunderna för ansökan om inresa och vistelse bör de kunna kräva alla de bevis som är nödvändiga för att bedöma dess samstämmighet, framför allt på grundval av sökandens planerade studier eller yrkesutbildning, för att på så sätt bekämpa missbruk och felaktig användning av det förfarande som anges i detta direktiv.

(30)  De nationella myndigheterna bör underrätta tredjelandsmedborgare som ansöker om inresa och vistelse i medlemsstaterna enligt detta direktiv om det beslut som fattas i fråga om ansökan. Detta bör ske skriftligen så snart som möjligt och senast inom 60 dagar, eller så snart som möjligt och senast inom 30 dagar när det gäller forskare och studerande som omfattas av unionsprogram med rörlighetsåtgärder, 30 dagar, räknat från ansökningsdagen Medlemsstaterna bör så snart som möjligt informera sökanden om alla ytterligare uppgifter de behöver för att handlägga ansökan. Om det enligt nationell rätt är möjligt att överklaga ett negativt beslut inför en administrativ myndighet bör de nationella myndigheterna informera sökanden om beslutet inom 30 dagar, räknat från den dag då överklagandet lämnades in. [Ändr. 11]

(31)  Rörligheten inom unionen för tredjelandsmedborgare som bedriver forskning eller studier eller är avlönade praktikanter bör underlättas. När det gäller forskare bör detta direktiv förbättra reglerna för den period under vilken det tillstånd som beviljas av den första medlemsstaten bör omfatta vistelser i en andra medlemsstat utan krav på ett nytt mottagningsavtal. Förbättringar bör göras när det gäller situationen för studerande och den nya gruppen avlönade praktikanter genom att göra det möjligt för dem att vistas i en andra medlemsstat under perioder mellan tre och sex månader, under förutsättning att de uppfyller de allmänna villkoren i detta direktiv. För praktikanter som är tredjelandsmedborgare och som kommer till unionen genom företagsinterna överföringar av personal bör man tillämpa särskilda bestämmelser för rörlighet inom unionen som utformats i enlighet med överföringens karaktär i överensstämmelse med [direktiv 2013/xx/EU om företagsinterna överföringar av personal].

(32)  Unionens invandringsbestämmelser och unionsprogram med rörlighetsåtgärder bör i större utsträckning komplettera varandra. Forskare och, studerande, volontärer och praktikanter som är tredjelandsmedborgare och som omfattas av sådana unionsprogram bör ha rätt att flytta till de avsedda medlemsstaterna olika medlemsstater på grundval av det tillstånd som den första medlemsstaten har beviljat. Ett sådant tillstånd bör göra det möjligt för dem att utnyttja sin rörlighet utan att behöva tillhandahålla ytterligare information eller genomgå något annat ansökningsförfarande. Medlemsstaterna uppmuntras att underlätta rörligheten inom unionen för volontärer som är tredjelandsmedborgare i de fall som volontärprogrammen omfattar mer än en medlemsstat. [Ändr. 12]

(33)  För att tredjelandsmedborgare som studerar bättre ska kunna täcka en del av kostnaderna för sina studier bör de ges ökat fullständigt tillträde till arbetsmarknaden enligt villkoren i detta direktiv, vilket innebär minst 20 timmar per vecka. Principen om att de studerande ska ha tillträde till arbetsmarknaden bör vara tillämpas som en allmän regel. I undantagsfall bör dock medlemsstaten kunna beakta läget på den nationella arbetsmarknaden, även om detta inte får leda till en risk att rätten till arbete helt upphävs. [Ändr. 13]

(34)  Som en del i strävan efter att trygga en högkvalificerad arbetskraft för framtiden bör medlemsstaterna göra det möjligt för och respektera och värdesätta det arbete som utförs av och det allmänna bidraget från studerande som tar sin examen i unionen bör medlemsstaterna tillåta dessa studerande att stanna kvar på deras territorium för att söka efter arbetsmöjligheter eller etablera ett företag under tolv månader efter det att giltighetstiden för det ursprungliga tillståndet har löpt ut. Medlemsstaterna bör också göra det möjligt för forskare att göra på samma sätt när de har slutfört sitt forskningsprojekt i enlighet med mottagningsavtalet. Detta bör inte innebära en automatisk rätt till tillträde till arbetsmarknaden eller till att starta ett företag. De studerande eller forskarna kan ombes att lämna bevisning i enlighet med artikel 24. [Ändr. 14]

(35)  Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas behörighet att reglera antalet tredjelandsmedborgare som beviljas inresa för arbete.

(36)  För att göra unionen mer attraktiv för forskare, studerande, elever, praktikanter, volontärer och au pairer som är tredjelandsmedborgare är det viktigt att se till att de behandlas rättvist i enlighet med artikel 79 i fördraget. Dessa grupper har rätt till samma behandling som värdlandets medborgare enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/98/EU(14). Mer förmånliga rättigheter att behandlas på samma sätt som medborgare i värdmedlemsstaten när det gäller grenar av den sociala tryggheten i enlighet med definitionen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004(15) bör bibehållas för forskare som är tredjelandsmedborgare, utöver rättigheterna enligt direktiv 2011/98/EU. Enligt det sistnämnda direktivet kan nu medlemsstaterna begränsa likabehandlingen när det gäller grenar av den sociala tryggheten, inbegripet familjeförmåner, och denna begränsningsmöjlighet kan påverka forskare. Dessutom bör studerande, elever, volontärer, oavlönade praktikanter och au pairer, oberoende av om unionslagstiftningen eller värdlandets nationella lagstiftning ger dem tillträde till arbetsmarknaden, få samma behandling som värdmedlemsstatens medborgare när det gäller tillgång till varor och tjänster och leveranser av allmänt tillgängliga varor och tjänster. [Ändr. 15]

(37)  Detta direktiv bör under inga omständigheter påverka tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 1030/2002(16).

(38)  Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheter och följer de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i enlighet med artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen.

(39)  Medlemsstaterna bör genomföra bestämmelserna i detta direktiv utan diskriminering på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

(40)  I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. När det gäller detta direktiv anser lagstiftaren det vara motiverat att sådana dokument översänds.

(41)  Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att fastställa villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning, studier, elevutbyte, oavlönad eller avlönad yrkesutbildning, volontärarbete eller au pair-arbete, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av dess omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, får unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(42)  Varje medlemsstat bör se till att i möjligaste mån tillhandahålla allmänheten regelbundet uppdaterad information, särskilt via Internet, om forskningsorganisationer, som godkänts enligt detta direktiv, med vilka forskare skulle kunna ingå mottagningsavtal, och om villkoren och förfarandena för inresa och vistelse på dess territorium i syfte att bedriva forskning, såsom de antagits enligt detta direktiv samt information om de läroanstalter som definieras i detta direktiv, om de studiekurser som tredjelandsmedborgare kan antas till samt om de villkor och förfaranden som gäller för inresa och vistelse i studiesyfte på medlemsstatens territorium.

(42a)  Medlemsstaterna har en skyldighet att informera tredjelandsmedborgare om de regler som gäller i deras fall för att säkra insyn och rättssäkerhet och därmed uppmuntra dem att komma till unionen. All information som är relevant för förfarandet, inklusive allmän dokumentation om studier, utbytes- eller forskningsprogram men även specifik information om sökandes rättigheter och skyldigheter, bör därför lämnas på ett sätt som är lättillgängligt och lättbegripligt för tredjelandsmedborgare. [Ändr. 16]

(43)  [I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa som fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i nämnda protokoll, deltar inte de medlemsstaterna i antagandet av detta direktiv, som därför inte är bindande för eller tillämpligt i Förenade kungariket eller Irland.]

(44)  I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det protokoll om Danmarks ställning som fogas till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt deltar Danmark inte i antagandet av detta direktiv, som därför inte är bindande för eller tillämpligt i Danmark.

(45)  Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till de tidigare direktiven. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av de tidigare direktiven.

(46)  Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och de datum för tillämpningen av direktiven som anges i bilaga I, del B.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs

a)  villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse på medlemsstaternas territorium för en period som överstiger 90 dagar, för forskning, studier, elevutbyte, avlönad och oavlönad yrkesutbildning, volontärarbete eller au pair-arbete,

b)  villkoren för inresa och vistelse för studerande och avlönade praktikanter som är tredjelandsmedborgare under en period på över 90 dagar i andra medlemsstater än den medlemsstat som först beviljar tredjelandsmedborgaren ett tillstånd på grundval av detta direktiv,

c)  villkoren för inresa och vistelse för forskare som är tredjelandsmedborgare i andra medlemsstater än den medlemsstat som först beviljar tredjelandsmedborgaren ett tillstånd på grundval av detta direktiv.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.  Detta direktiv är tillämpligt på tredjelandsmedborgare som ansöker om inresa och vistelse på en medlemsstats territorium för forskning, studier, elevutbyte, avlönad eller oavlönad yrkesutbildning, volontärarbete eller au pair-arbete.

2.  Direktivet är inte tillämpligt på tredjelandsmedborgare

a)  som vistas i en medlemsstat i egenskap av asylsökande eller som omfattas av subsidiära skyddsformer eller ordningar för tillfälligt skydd,

b)  vars avvisning har skjutits upp på saklig eller rättslig grund,

c)  som är familjemedlemmar till unionsmedborgare som har utövat sin rätt till fri rörlighet inom gemenskapen,

d)  som har ställning som varaktigt bosatta i en medlemsstat enligt rådets direktiv 2003/109/EG(17) och som utövar sin rätt att bosätta sig i en annan medlemsstat för studier eller yrkesutbildning,

e)  som enligt den nationella lagstiftningen i den berörda medlemsstaten är godkända som egenföretagare,

f)  som, i likhet med sina familjemedlemmar och oavsett medborgarskap, har rätt till fri rörlighet motsvarande unionsmedborgares rättigheter enligt avtal mellan antingen unionen och medlemsstaterna eller unionen och tredjeländer,

g)  praktikanter som kommer till unionen inom ramen för en företagsintern överföring av personal enligt [direktiv 2013/xx/EU om företagsinterna överföringar av personal].

Artikel 3

Definitioner

I detta direktiv avses med

a)  tredjelandsmedborgare: en person som inte är unionsmedborgare i den mening som avses i artikel 20.1 i fördraget,

b)  forskare: en tredjelandsmedborgare (med lämplig högskoleexamen som ger tillträde till doktorandutbildning) som väljs ut av ett forskningsorgan för att genomföra ett forskningsprojekt där ovannämnda examen normalt krävs,

c)  studerande: en tredjelandsmedborgare som har antagits vid en läroanstalt för högre utbildning och som beviljats inresa och vistelse på en medlemsstats territorium för att som huvudsaklig verksamhet på heltid följa ett studieprogram som leder till en högskoleexamen som erkänns av den medlemsstaten, däribland utbildningsbevis, examensbevis eller doktorsexamen från en läroanstalt för högre utbildning, vilket kan omfatta en förberedande kurs före sådan utbildning enligt nationell lagstiftning,

d)  elev: en tredjelandsmedborgare som har beviljats inresa och vistelse på en medlemsstats territorium för att, inom ramen för ett utbytesprogram som genomförs av en organisation som har erkänts av medlemsstaten för detta ändamål enligt medlemsstatens lagstiftning eller administrativa praxis, följa ett erkänt program inom sekundärutbildningen,

e)  oavlönad praktikant: en tredjelandsmedborgare som har beviljats inresa och vistelse på en medlemsstats territorium för en oavlönad utbildningsperiod i enlighet med den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning,

f)  avlönad praktikant: en tredjelandsmedborgare som har beviljats inresa och vistelse på en medlemsstats territorium för en utbildningsperiod för vilken han eller hon får lön i enlighet med den berörda medlemsstatens lagstiftning,

g)  volontär: en tredjelandsmedborgare som har beviljats inresa och vistelse på en medlemsstats territorium för att delta i ett erkänt volontärprogram,

ga)  tillhandahållare av volontärarbete: en organisation som ansvarar för det volontärprogram som tredjelandsmedborgaren deltar i; sådana organisationer och grupper är oberoende och självstyrande som andra icke vinstdrivande enheter; de verkar i det offentliga livet och deras verksamhet syftar åtminstone delvis till att företräda allmänhetens intresse(18), [Ändr. 17]

h)  volontärprogram: ett program för konkret solidaritetsverksamhet som bygger på ett av medlemsstaten eller unionen erkänt program med allmännyttiga mål för ett ideellt syfte, [Ändr. 18]

i)  au pair: en tredjelandsmedborgare som tillfälligt tas emot av en familj på en medlemsstats territorium i utbyte mot lätt hushållsarbete och barnomsorg där syftet är att personen i fråga ska förbättra sina språkkunskaper och sin kunskap om värdlandet i utbyte mot lätt hushållsarbete och barnomsorg Denna ändring berör inte alla språk],

j)   forskning: skapande arbete som bedrivs systematiskt för att höja den totala kunskapsnivån, bland annat kunskap om människan, kulturen och samhället, samt användning av dessa kunskaper för nya tillämpningar,

k)  forskningsorgan: varje form av offentlig eller privat organisation som bedriver forskning, och som enligt detta direktiv har godkänts av en medlemsstat i enlighet med den medlemsstatens lagstiftning eller administrativa praxis,

l)  läroanstalt: en offentlig eller privat läroanstalt, som på grundval av tydliga kriterier erkänns av värdmedlemsstaten och/eller vars studieprogram erkänns enligt värdmedlemsstatens lagstiftning eller administrativa praxis för de ändamål som fastställs i detta direktiv,

la)  värdenhet: läroanstalt, forskningsorganisation, företag, yrkesutbildningsanstalt, organisation med ansvar för elevutbyten eller organisation med ansvar för det volontärprogram som tredjelandsmedborgaren deltar i, oavsett rättslig form, som har inrättats i enlighet med nationell rätt på en medlemsstats territorium, [Ändr. 20]

lb)  värdfamilj: familj som tillfälligt tar emot au pairen och låter honom eller henne delta i familjens dagliga liv på en medlemsstats territorium på grundval av ett avtal som ingåtts mellan värdfamiljen och au pairen, [Ändr. 21]

m)  lön: betalning, oavsett form, som mottas som vederlag för utförda tjänster och som enligt nationell lagstiftning eller etablerad praxis anses som en grundläggande del av ett anställningsförhållande,

n)  anställning: verksamhet som omfattar alla slag en form av arbete som regleras av nationell lagstiftning, tillämpliga kollektivavtal eller etablerad praxis för och under ledning och kontroll av en arbetsgivare, [Ändr. 22]

na)  arbetsgivare: varje fysisk person eller rättssubjekt, för eller under vars eller vilkas ledning och/eller kontroll anställning sker, [Ändr. 23]

nb)  familjemedlemmar: tredjelandsmedborgare enligt definitionen i artikel 4 i direktiv 2003/86/EG, [Ändr. 24]

o)  första medlemsstat: den medlemsstat som först beviljade tredjelandsmedborgaren i fråga ett tillstånd på grundval av detta direktiv,

p)  andra medlemsstat: varje annan medlemsstat än den första medlemsstaten,

q)  unionsprogram med rörlighetsåtgärder: unionsfinansierade program som främjar tredjelandsmedborgares möjligheter till inresa och vistelse i unionen,

r)  tillstånd: ett uppehållstillstånd som utfärdas av myndigheterna i en medlemsstat och som ger en tredjelandsmedborgare rätt att lagligen vistas på dess territorium i enlighet med artikel 1.2 a i förordning (EG) nr 1030/2002,

s)  visering för längre vistelse: ett tillstånd som utfärdas av en medlemsstat i enlighet med artikel 18 i Schengenkonventionen eller som utfärdas i enlighet med den nationella lagstiftningen i medlemsstater som inte fullt ut genomför Schengenregelverket.

Artikel 4

Förmånligare bestämmelser

1.  Detta direktiv ska inte påverka tillämpningen av förmånligare bestämmelser i

a)  bilaterala eller multilaterala avtal som ingåtts mellan unionen eller unionen och dess medlemsstater och ett eller flera tredjeländer,

b)  bilaterala eller multilaterala avtal som ingåtts mellan en eller flera medlemsstater och ett eller flera tredjeländer.

2.  Detta direktiv ska inte påverka medlemsstaternas rätt att anta eller behålla bestämmelser som är förmånligare för de personer som omfattas av direktivet med avseende på artiklarna 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33 och 34, särskilt i samband med partnerskap för rörlighet. [Ändr. 25]

KAPITEL II

INRESA OCH VISTELSE

Artikel 5

Princip

1.  En tredjelandsmedborgares rätt till inresa och vistelse enligt detta direktiv är avhängig av att det framgår av handlingarna i ärendet att sökanden uppfyller de allmänna villkoren i artikel 6 och de särskilda villkoren, beroende på vilken kategori sökanden tillhör, i artiklarna 7– 14.

2.  När de allmänna villkoren för inresa och vistelse är uppfyllda ska de sökande ha rätt till en visering för längre vistelse och/eller ett uppehållstillstånd. Om en medlemsstat endast utfärdar uppehållstillstånd på sitt territorium och inte på annan plats och alla villkor för inresa och vistelse som anges i detta direktiv är uppfyllda ska den berörda medlemsstaten utfärda den erforderliga viseringen till tredjelandsmedborgaren.

Artikel 6

Allmänna villkor

En tredjelandsmedborgare som ansöker om tillstånd till inresa och vistelse för de ändamål som avses i detta direktiv ska uppfylla följande villkor:

a)  Sökanden ska uppvisa en giltig resehandling så som denna fastställs i nationell lagstiftning. Medlemsstaten får kräva att resehandlingens giltighetstid minst omfattar den planerade vistelsens längd.

b)  Sökanden ska uppvisa ett tillstånd till den planerade vistelsen från föräldrarna eller en likvärdig handling om sökanden är underårig enligt värdmedlemsstatens lagstiftning.

c)  Sökanden ska ha en sjukförsäkring för samtliga risker som den berörda medlemsstatens medborgare normalt har täckning för.

d)  Sökanden får inte betraktas som utgöra ett hot mot allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsa. [Ändr. 26]

e)  Om medlemsstaten så begär, ska sökanden förete bevis för att denne har erlagt de avgifter som enligt artikel 31 i detta direktiv krävs för behandlingen av ansökan.

f)  Sökanden ska förete de bevis som medlemsstaten kräver på att han eller hon under vistelsen kommer att ha tillräckliga tillgångar för att bekosta sitt uppehälle, sin yrkesutbildning och sin återresa, vilket dock inte får påverka medlemsstaternas möjlighet att göra en enskild prövning av varje individuellt fall. Sådana bevis ska inte krävas om den berörda tredjelandsmedborgaren har erhållit ett bidrag eller stipendium, om han eller hon har erhållit löfte om stöd från en värdfamilj eller ett fast erbjudande om arbete eller om en organisation som anordnar elevutbyten eller ett volontärprogram förklarar sig ta ansvar för elevens eller volontärens uppehälle under hela vistelsen i den aktuella medlemsstaten. [Ändr. 27]

Artikel 7

Särskilda villkor för forskare

1.  Utöver de allmänna villkoren i artikel 6 ska en tredjelandsmedborgare som ansöker om inresa och vistelse för forskning

a)  uppvisa ett undertecknat mottagningsavtal med ett forskningsorgan i enlighet med artikel 9.1 och 9.2,

b)  vid behov uppvisa ett kostnadsåtagande som utfärdats av forskningsorganet i enlighet med artikel 9.3.

2.  Medlemsstaterna får kontrollera på vilka villkor mottagningsavtalet har grundats och ingåtts.

3.  När kontrollerna i punkterna 1 och 2 har slutförts med positivt resultat, ska forskaren tillåtas resa in på medlemsstatens territorium för att arbeta i enlighet med mottagningsavtalet.

4.  Ansökningar från tredjelandsmedborgare som önskar bedriva forskning i unionen ska prövas och behandlas när den berörda tredjelandsmedborgaren vistas utanför den medlemsstat där han eller hon vill få rätt till inresa och vistelse.

5.  Medlemsstaterna får ska, i enlighet med sin nationella lagstiftning, godta granska en ansökan som lämnats in när den berörda tredjelandsmedborgaren redan befinner sig på deras territorium. [Ändr. 28]

6.  Medlemsstaterna ska avgöra huruvida ansökningar om tillstånd ska lämnas in av forskaren eller av det berörda forskningsorganet.

Artikel 8

Godkännande av forskningsorgan

1.  Varje forskningsorgan som vill ta emot en forskare inom ramen för det förfarande för inresa och vistelse som fastställs i detta direktiv ska ha förhandsgodkänts för detta ändamål av den berörda medlemsstaten.

2.  Forskningsorganet ska godkännas i enlighet med de förfaranden som anges i medlemsstaternas nationella lagstiftning eller administrativa praxis. Ansökningar om godkännande från både offentliga och privata organ ska utformas i enlighet med dessa förfaranden och grundas på deras uppdrag enligt lag eller i förekommande fall på deras stadgeenliga ändamål tillsammans med uppgifter som styrker att de bedriver forskning.

Forskningsorganet ska godkännas för minst fem år. I undantagsfall får medlemsstaterna ge godkännande för en kortare tid.

3.  Medlemsstaterna får i enlighet med nationell lagstiftning begära ett skriftligt åtagande från forskningsorganet som innebär att om forskaren olagligen stannar kvar på den berörda medlemsstatens territorium ska ovannämnda organ stå för återbetalningen av de kostnader för hans eller hennes vistelse och återresa som betalats av den medlemsstatens offentliga medel. Forskningsorganets ekonomiska ansvar ska upphöra senast sex månader efter det att mottagningsavtalet har löpt ut.

4.  Medlemsstaterna får föreskriva att det godkända organet, inom två månader från den dag då mottagningsavtalet löpte ut, ska bekräfta för de behöriga myndigheter som medlemsstaterna har utsett för ändamålet att arbetet har bedrivits inom vart och ett av de forskningsprojekt för vilka ett mottagningsavtal har undertecknats på grundval av artikel 9.

5.  De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat ska offentliggöra och uppdatera förteckningar över de forskningsorgan som godkänts i enlighet med detta direktiv när dessa förteckningar ändras.

6.  En medlemsstat får bland annat vägra att förlänga eller besluta att återkalla godkännandet av ett forskningsorgan som inte längre uppfyller villkoren i punkterna 2, 3 och 4, eller om godkännandet har erhållits på falska grunder, eller om forskningsorganet har ingått ett mottagningsavtal med en tredjelandsmedborgare på ett bedrägligt eller försumligt sätt. Om den berörda medlemsstaten inte ger eller återkallar sitt godkännande, får det berörda forskningsorganet förbjudas att ansöka om ett nytt godkännande i upp till fem år från det att beslutet om att återkalla eller inte förlänga godkännandet offentliggjordes.

7.  Medlemsstaterna får i sin nationella lagstiftning besluta om följderna av ett återkallande av godkännandet eller en vägran att förlänga godkännandet för befintliga mottagningsavtal som ingåtts i enlighet med artikel 9 och hur detta påverkar de berörda forskarnas uppehållstillstånd.

Artikel 9

Mottagningsavtal

1.  Ett forskningsorgan som vill ta emot en forskare ska ingå ett mottagningsavtal med denne, under förutsättning att villkoren i artiklarna 6 och 7 är uppfyllda.

Mottagningsavtalet ska innehålla åtminstone följande delar:

a)  Forskningsprojektets titel och syfte.

b)  Ett åtagande av forskaren att slutföra forskningsprojektet.

c)  Bekräftelse av organet att det åtar sig att ta emot forskaren så att denne kan slutföra forskningsprojektet.

d)  Forskningsprojektets start- och slutdatum.

e)  Information om rättsförhållandet mellan forskningsorganet och forskaren.

f)  Information om forskarens arbetsförhållanden.

2.  Ett forskningsorgan får ingå mottagningsavtal endast om följande villkor är uppfyllda:

a)  Forskningsprojektet har godtagits av forskningsorganets behöriga myndigheter, efter kontroll av följande:

i)  Syftet med den planerade forskningen, forskningsprojektets längd och tillgång till den finansiering som behövs för att genomföra projektet.

ii)  Forskarens kvalifikationer i förhållande till forskningens syfte; kvalifikationerna ska styrkas med en vidimerad kopia av kvalifikationerna, i enlighet med artikel 2 b.

3.  Efter det att mottagningsavtalet har undertecknats, kan forskningsorganet i enlighet med nationell lagstiftning åläggas att förse forskaren med ett personligt intyg om att organet åtar sig att stå för de kostnader som avses i artikel 8.3.

4.  Mottagningsavtalet ska automatiskt upphöra att gälla om forskaren inte beviljas rätt till inresa och vistelse eller om rättsförhållandet mellan forskaren och forskningsorganet upphör.

5.  Forskningsorganet ska utan dröjsmål underrätta den myndighet som medlemsstaterna har utsett för ändamålet om varje omständighet som kan hindra genomförandet av detta mottagningsavtal.

Artikel 10

Särskilda villkor för studerande

1.  Utöver de allmänna villkoren i artikel 6 ska en tredjelandsmedborgare som ansöker om inresa och vistelse för studier uppfylla följande villkor:

a)  Den studerande ska förete bevis på att han eller hon är antagen vid en läroanstalt för högre utbildning för att följa ett studieprogram.

b)  Om medlemsstaten så begär ska den studerande styrka att han eller hon har erlagt de avgifter som läroanstalten kräver.

c)  Om medlemsstaten så begär ska den studerande förete bevis på tillräckliga kunskaper i undervisningsspråket för det studieprogram som han följer.

2.  Studerande som automatiskt omfattas av en sjukförsäkring mot alla de risker som medborgarna i den berörda medlemsstaten normalt är skyddade för när de är inskrivna vid en läroanstalt, ska anses uppfylla villkoret i artikel 6.1 c.

Artikel 11

Särskilda villkor för elever

1.   En tredjelandsmedborgare som ansöker om inresa och vistelse för att delta i en elevutbytesverksamhet ska utöver de allmänna villkoren i artikel 6 uppfylla följande villkor:

a)  Eleven ska ha minst den minimiålder och högst den maximiålder som den berörda medlemsstaten har fastställt.

b)  Eleven ska förete bevis på att han eller hon har antagits vid en läroanstalt för sekundärutbildning.

c)  Eleven ska förete bevis på att han eller hon deltar i ett erkänt utbytesprogram för elever som genomförs av en organisation som har erkänts av den berörda medlemsstaten för detta ändamål enligt medlemsstatens lagstiftning eller administrativa praxis.

d)  Eleven ska förete bevis på att organisationen för elevutbyte påtar sig det fulla ansvaret för honom eller henne under hela vistelsen på den berörda medlemsstatens territorium, särskilt när det gäller kostnaderna för uppehälle, studier, hälso- och sjukvård och återresa.

e)  Eleven ska under hela sin vistelse bo i en familj som uppfyller de villkor som har fastställts av den berörda medlemsstaten och som har valts ut enligt reglerna i det utbytesprogram som eleven deltar i.

2.  Medlemsstaterna får begränsa inresa och vistelse för elever som deltar i ett utbytesprogram till medborgare i de tredjeländer som erbjuder medlemsstatens medborgare motsvarande möjligheter. [Ändr. 29]

Artikel 12

Särskilda villkor för oavlönade och avlönade praktikanter [Ändr. 30]

1.  En tredjelandsmedborgare som ansöker om inresa och vistelse som oavlönad eller avlönad praktikant ska utöver de allmänna villkoren i artikel 6 uppfylla följande villkor:

a)  Praktikanten ska ha förete bevis på att han eller hon har undertecknat ett utbildningsavtal eller anställningsavtal, som i förekommande fall har godkänts av den berörda medlemsstatens behöriga myndighet enligt medlemsstatens lagstiftning eller administrativa praxis, avseende en praktik vid ett offentligt eller privat företag eller vid en offentlig eller privat läroanstalt för yrkesutbildning, som har erkänts av en medlemsstat enligt dess lagstiftning eller administrativa praxis. [Ändr. 31]

b)  Praktikanten ska, om medlemsstaten så kräver, bevisa att han eller hon har relevant tidigare utbildning eller kvalifikationer eller yrkeserfarenhet så att han eller hon kan dra nytta av yrkespraktiken. [Ändr. 32]

c)  Om medlemsstaten så begär ska praktikanten få grundläggande språkutbildning, så att han förvärvar de språkkunskaper som är nödvändiga för praktiken.

Det avtal som avses i a ska innehålla en beskrivning av programmet för yrkesutbildningen samt uppgifter om dess varaktighet, den vägledning praktikanten kommer att få under utförandet av programmet, hans eller hennes arbetstid, rättsförhållandet med värdenheten och, om praktikanten är avlönad, hans eller hennes lön.

2.  Medlemsstaten får kräva att värdenheten ska förklara att tredjelandsmedborgaren inte innehar ett arbete.

Artikel 13

Särskilda villkor för volontärer

En tredjelandsmedborgare som ansöker om inresa och vistelse för att deltaga i ett volontärprogram ska utöver de allmänna villkoren i artikel 6 uppfylla följande villkor:

a)  Volontären ska uppvisa ett avtal med den organisation i den berörda medlemsstaten som ansvarar för det volontärprogram eller projekt som han eller hon deltar i, med en beskrivning av volontärprojektets namn och syfte, start- och slutdatum för volontärprojektet, arbetsuppgifter, den vägledning volontären kommer att få under utförandet av arbetsuppgifterna, arbetstider, de tillgångar som avsatts för att täcka hans eller hennes resa, kost, logi och fickpengar under hela vistelsen och, i förekommande fall, den utbildning han eller hon kommer att följa för att kunna utföra uppgifterna. [Ändr. 33]

b)  Volontären ska förete bevis på att den organisation som ansvarar för det volontärprogram som han eller hon deltar i har tecknat en ansvarsförsäkring.

c)  Om värdmedlemsstaten uttryckligen så kräver, ska volontären få grundläggande utbildning i den medlemsstatens språk, historia och politiska och sociala struktur.

Artikel 14

Särskilda villkor för au pairer

En tredjelandsmedborgare som ansöker om inresa och vistelse för arbete som au pair ska utöver de allmänna villkoren i artikel 6 uppfylla följande villkor:

a)  Au pairen ska vara minst 17 år men inte över 30 år, men kan vara över 30 år i individuellt motiverade fall.

b)  Au pairen ska förete bevis på att värdfamiljen påtar sig det fulla ansvaret för honom eller henne under hela vistelsen på den berörda medlemsstatens territorium, särskilt när det gäller uppehälle, logi, hälso- och sjukvård, mödraskap och olycksrisker. [Ändr. 34]

c)  Au pairen ska uppvisa ett avtal med värdfamiljen som fastställer hans eller hennes rättigheter och skyldigheter, inbegripet specifikationer om de fickpengar som han eller hon ska motta och lämpliga arrangemang för den tid som ska ägnas åt deltagande i familjens dagliga sysslor. I avtalet ska det högsta antalet timmar per dag för utövandet av sådana sysslor anges, inbegripet minst en hel ledig dag per vecka som gör det möjligt för honom eller henne att följa kurser, samt deltagande i familjens dagliga sysslor. [Ändr. 35]

KAPITEL III

TILLSTÅND OCH VISTELSENS VARAKTIGHET

Artikel 15

Tillstånd

Viseringar för längre vistelser och uppehållstillstånd ska förses med rubriken ”forskare”, ”studerande”, ”volontär”, ”elev”, ”oavlönad praktikant”, ”avlönad praktikant” eller ”au pair”. För forskare och studerande som är tredjelandsmedborgare och som kommer till unionen inom ramen för ett särskilt unionsprogram med rörlighetsåtgärder ska det särskilda programmet anges på tillståndet.

Sedan tillstånd och visering beviljats ska värdenheten registreras i ett ackrediteringssystem för att underlätta framtida ansökningsförfaranden. [Ändr. 36]

Artikel 16

Vistelsens varaktighet

1.  Medlemsstaterna ska utfärda ett tillstånd för forskare för minst ett år och ska förlänga det om villkoren i artiklarna 6, 7 och 9 fortsätter att vara uppfyllda. Om forskningsarbetet planeras pågå under kortare tid än ett år, ska tillståndet utfärdas för en tid som motsvarar forskningsprojektets längd.

2.  Medlemsstaterna ska utfärda ett tillstånd för studerande för en period på minst ett år och ska eller, om studiernas längd är längre än ett år, för studiernas hela längd, och när så är lämpligt förlänga det om villkoren i artiklarna 6 och 10 fortsätter att vara uppfyllda. Om studierna planeras pågå under kortare tid än ett år, ska tillståndet utfärdas för en tid som motsvarar studiernas längd. [Ändr. 37]

3.  För elever och au pairer ska medlemsstaterna utfärda tillstånd som täcker hela elevutbytesprogrammets längd eller hela löptiden för avtalet mellan värdfamiljen och au pairen, med en giltighetstid på högst ett år. [Ändr. 38]

4.  Ett tillstånd för praktikanter ska vara giltigt under hela praktikens varaktighet eller högst ett år. I undantagsfall får det förnyas en gång i form av ett tillstånd, och uteslutande för en period som inte får överstiga den tid som är nödvändig för att förvärva en yrkeskvalifikation som erkänns av en medlemsstat enligt dess lagstiftning eller administrativa praxis, under förutsättning att innehavaren fortfarande uppfyller villkoren i artiklarna 6 och 12.

5.  Ett tillstånd för volontärer ska endast utfärdas för en period på högst ett år. I undantagsfall, om det relevanta programmet pågår längre än ett år, får det erforderliga tillståndets giltighetsperiod motsvara den berörda perioden.

6.  I fall där medlemsstaterna tillåter inresa och vistelse på grundval av en visering för längre vistelse ska ett uppehållstillstånd utfärdas när den ursprungliga vistelsen förlängs första gången. Om viseringen för längre vistelse har en kortare giltighetstid än den tillåtna vistelsetiden ska viseringen för längre vistelse ersättas av ett uppehållstillstånd utan ytterligare formaliteter innan viseringen löper ut.

Artikel 17

Ytterligare uppgifter

Medlemsstaterna får ange ytterligare uppgifter om tredjelandsmedborgarens vistelse, t.ex. den fullständiga förteckningen över medlemsstater dit forskaren eller den studerande har uppgett att han eller hon avser att resa i enlighet med artikel 27.1 a, i pappersformat eller lagra sådana uppgifter på elektronisk väg såsom avses i artikel 4 i förordning (EG) nr 1030/2002 och punkt a 16 i dess bilaga. [Ändr. 39]

KAPITEL IV

Skäl för avslag på ansökan om, återkallelse av eller vägran att förnya tillstånd

Artikel 18

Skäl för avslag på ansökan om tillstånd

1.  Medlemsstaterna ska avslå en ansökan om tillstånd i följande fall:

a)  Om de allmänna villkoren i artikel 6 och eller de relevanta särskilda villkoren i artiklarna 7 och 10–16 inte är uppfyllda.

b)  Om de uppvisade handlingarna har erhållits på falska grunder, förfalskats eller manipulerats.

c)  Om värdenheten eller läroanstalten har inrättats endast i syfte att underlätta inresa.

d)  Om värdenheten har drabbats av påföljder för svart arbete och/eller olaglig anställning i enlighet med nationell lagstiftning eller inte uppfyller de rättsliga förpliktelserna i nationell lagstiftning avseende socialförsäkring och/eller beskattning eller har gjort konkursansökan eller i övrigt är insolvent.

e)  Om värdfamiljen, eller, om tillämpligt, eventuella förmedlande organ som deltar i anställningen av au pairen har drabbats av påföljder i enlighet med nationell lagstiftning för överträdelse av villkoren och/eller målen för au pair-anställningar och/eller för olaglig anställning.

2.  Medlemsstaterna får avslå en ansökan värdenheten förefaller att avsiktligt ha avlägsnat de platser som den försöker fylla genom den nya ansökan inom de tolv månader som omedelbart föregår ansökningsdatumet. om tillstånd i följande fall:

a)  Om värdenheten har ålagts sanktioner för svart arbete och/eller olaglig anställning i enlighet med nationell rätt eller inte uppfyller de rättsliga förpliktelserna i nationell lagstiftning avseende socialförsäkring och/eller beskattning eller har gjort konkursansökan eller i övrigt är insolvent.

b)  Om värdfamiljen, eller, om tillämpligt, eventuella förmedlande organ som deltar i anställningen av au pairen har ålagts sanktioner i enlighet med nationell rätt för överträdelse av villkoren och/eller målen för au pair-anställningar och/eller för olaglig anställning.

c)  Om värdenheten eller läroanstalten har inrättats endast i syfte att underlätta inresa. [Ändr. 40]

Artikel 19

Skäl för återkallelse av eller vägran att förnya ett tillstånd

1.  Medlemsstaterna ska återkalla eller får vägra att förnya ett tillstånd i följande fall:

a)   Om det framgår att innehavaren inte längre uppfyller de allmänna villkoren i artikel 6 eller om de relevanta särskilda villkoren i artiklarna 7, 10–14 eller 16 inte är uppfyllda.

ab)   Om de uppvisade tillstånden och handlingarna har erhållits på falska grunder, förfalskats eller manipulerats.

b)  Om tredjelandsmedborgarens vistelse har andra ändamål än de för vilka tillståndet utfärdades.

c)  Om värdenheten har inrättats endast i syfte att underlätta inresa.

2.  Medlemsstaterna får återkalla eller vägra att förnya ett tillstånd i följande fall:

da)   Om värdenheten inte uppfyller de rättsliga förpliktelserna i nationell rätt avseende socialförsäkring och/eller beskattning eller har gjort konkursansökan eller i övrigt är insolvent. Om detta inträffar under en studieperiod bör den studerande ges skälig tid att hitta en motsvarande kurs så att studierna kan slutföras.

eb)   Om värdfamiljen, eller, om tillämpligt, eventuella förmedlande organ som deltar i anställningen av au pairen värdenheten har drabbats av påföljder ålagts sanktioner i enlighet med nationell lagstiftning rätt för överträdelse av villkoren och/eller målen för au pair-anställningar svart arbete och/eller för olaglig anställning eller inte uppfyller de rättsliga förpliktelserna i nationell lagstiftning avseende socialförsäkring och/eller beskattning eller har gjort konkursansökan eller i övrigt är insolvent.

c)  Om värdenheten har inrättats endast i syfte att underlätta inresa.

d)  Om värdfamiljen, eller, om tillämpligt, eventuella förmedlande organ som deltar i anställningen av au pairen har ålagts sanktioner i enlighet med nationell rätt för överträdelse av villkoren och/eller målen för au pair-anställningar och/eller för olaglig anställning.

e)   Om tredjelandsmedborgarens vistelse har andra ändamål än de för vilka tillståndet utfärdades.

f)  När det gäller studerande, om tidsfristerna enligt artikel 23 för tillträde till ekonomisk verksamhet inte efterlevs eller om den studerande.

g)  När det gäller studerande, om de inte gör godtagbara framsteg inom det berörda studieprogrammet i enlighet med nationell lagstiftning eller administrativ praxis. Den berörda medlemsstaten får återkalla eller vägra att förlänga ett tillstånd på denna basis, men endast genom ett beslut i vilket särskilda skäl anges på grundval av en bedömning som gjorts av läroanstalten, som ska höras om den studerandes framsteg, utom när anstalten inte följer uppmaningen att lämna sin åsikt inom en rimlig tidsperiod.

2.  Medlemsstaterna får återkalla ett tillstånd

h)   Av hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet eller folkhälsa. Skälen rörande allmän ordning och allmän säkerhet ska grundas enbart på den berörda tredjelandsmedborgarens personliga uppträdande. Skälen rörande folkhälsa ska grundas på en objektiv analys av verkliga risker och ska inte tillämpas på ett diskriminerande sätt i förhållande till den berörda medlemsstatens medborgare.

2a.  När en medlemsstat återkallar ett tillstånd på grund av ett av skälen i punkt 2 a, b eller c, ska tredjelandsmedborgaren ha rätt att stanna på medlemsstatens territorium om han eller hon hittar en annan värdenhet eller värdfamilj för att avsluta sina studier eller forskning eller för något annat syfte för vilket tillståndet beviljats. [Ändr. 41]

Artikel 20

Skäl för vägran att förnya ett tillstånd

1.  Medlemsstaterna får vägra att förnya ett tillstånd i följande fall:

a)  Om de uppvisade tillstånden och handlingarna har erhållits på falska grunder, förfalskats eller manipulerats.

b)  Om det framgår att innehavaren inte längre uppfyller de allmänna villkoren för inresa och vistelse i artikel 6 och de relevanta särskilda villkoren i artiklarna 7, 9 och 10.

c)  När det gäller studerande, om tidsfristerna enligt artikel 23 för tillträde till ekonomisk verksamhet inte efterlevs eller om den studerande inte gör godtagbara framsteg inom det berörda studieprogrammet i enlighet med nationell lagstiftning eller administrativ praxis.

2.  Medlemsstaterna får vägra att förnya tillstånd av hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsa. [Ändr. 42]

KAPITEL V

RÄTTIGHETER

Artikel 21

Likabehandling

1.  Med avvikelse från artikel 12.2 a och b i direktiv 2011/98/EU ska forskare och studerande som är tredjelandsmedborgare ha rätt till samma behandling som värdmedlemsstatens medborgare när det gäller utbildning och yrkesutbildning och grenar av den sociala tryggheten, inbegripet familjeförmåner, i enlighet med definitionen i förordning (EG) nr 883/2004. [Ändr. 43]

2.  Studerande, elever, volontärer, oavlönade praktikanter och au pairer ska, oavsett om de har rätt att arbeta enligt unionslagstiftningen eller den nationella lagstiftningen, ha rätt till likabehandling när det gäller tillgång till varor och tjänster och leveranser av allmänt tillgängliga varor och tjänster, med undantag för förfaranden för att erhålla bostad enligt nationell lagstiftning. [Ändr. 44]

2a.  Tredjelandsmedborgare som omfattas av detta direktiv och som har fått tillstånd att resa in och vistas på en viss medlemsstats territorium på grundval av en visering för längre vistelse ska ha rätt till samma behandling som värdmedlemsstatens medborgare när det gäller de rättigheter som avses i punkterna 1 och 2 i denna artikel. [Ändr. 45]

Artikel 22

Undervisning som ges av forskare

Forskare som beviljats inresa och vistelse enligt detta direktiv får undervisa i enlighet med nationell lagstiftning. Medlemsstaterna får fastställa ett högsta antal timmar eller dagar för undervisningen.

Artikel 23

Studerandes ekonomiska verksamhet

1.  Vid sidan av studierna och under förutsättning att de regler och villkor som gäller för den berörda verksamheten i värdmedlemsstaten iakttas, ska de studerande ha rätt att ta anställning och kan få rätt att bedriva verksamhet som egenföretagare. Läget på arbetsmarknaden i värdmedlemsstaten får beaktas men inte på ett systematiskt sätt som skulle kunna leda till att studerande utestängs från arbetsmarknaden. [Ändr. 46]

2.  Vid behov ska medlemsstaterna i förväg bevilja de studerande och/eller arbetsgivarna tillstånd enligt nationell lagstiftning.

3.  Varje medlemsstat ska fastställa det högsta antalet timmar per vecka, eller högsta antalet dagar eller månader per år, som tillåts för sådan verksamhet som inte får omfatta mindre än 20 timmar per vecka eller motsvarande i antal dagar eller månader per år.

4.  Medlemsstaterna får kräva att studerande, eventuellt på förhand, till en myndighet som den berörda medlemsstaten utser, anmäler att de utövar en ekonomisk verksamhet. Skyldighet att anmäla, eventuellt på förhand, får även åläggas deras arbetsgivare.

Artikel 24

Arbetssökande och företagande för forskare och studerande

1.  Efter slutförandet av forskning eller studier i medlemsstaten ska tredjelandsmedborgaren ha rätt att stanna på medlemsstatens territorium i tolv månader 18 månader för att söka arbete eller etablera ett företag, om villkoren i artikel 6 a och 6 c–f fortfarande är uppfyllda. Under en period på mer än sex månader men mindre än nio månader kan tredjelandsmedborgare ombes att förete bevis på att de fortsätter att söka arbete eller håller på att etablera ett företag. Efter en period på sex månader kan tredjelandsmedborgare dessutom ombes att förete bevis på att de har en faktisk möjlighet att få anställning eller etablera ett företag.

2.  Medlemsstaterna ska bevilja tillstånd enligt punkt 1 i denna artikel för den berörda tredjelandsmedborgaren och, i tillämpliga fall, hans/hennes familjemedlemmar i enlighet med nationell rätt, under förutsättning att villkoren i artikel 6 a och c–f är uppfyllda. [Ändr. 47]

Artikel 25

Forskares och studerandes familjemedlemmar

1.  Med avvikelse från artiklarna 3.1 och 8 i direktiv 2003/86/EG ska familjeåterförening inte göras beroende av om innehavaren av tillståndet att vistas i landet i forskningssyfte forsknings- eller studiesyfte har rimliga utsikter att få ett permanent uppehållstillstånd och av om vederbörande har vistats i landet under en viss minimiperiod.

2.  Med avvikelse från artikel 4.1 sista stycket och artikel 7.2 i direktiv 2003/86/EG får de integrationsvillkor och åtgärder som avses i de bestämmelserna tillämpas först efter det att de berörda personerna har beviljats familjeåterförening.

3.  Med avvikelse från artikel 5.4 första stycket i direktiv 2003/86/EG ska, om villkoren för familjeåterförening är uppfyllda, tillstånd för familjemedlemmar beviljas, inom 90 dagar från den dag när ansökan lämnades in och inom 60 dagar från dagen för den ursprungliga ansökan för familjemedlemmar till forskare och studerande som är tredjelandsmedborgare och som omfattas av de relevanta unionsprogrammen med rörlighetsåtgärder.

4.  Med avvikelse från artikel 13.2 och 13.3 i direktiv 2003/86/EG ska familjemedlemmars tillstånd ha samma giltighetstid som det tillstånd som beviljas till forskaren eller den studerande, om det är möjligt med hänsyn till giltighetstiden för deras resehandlingar.

5.  Med avvikelse från artikel 14.2 andra meningen i direktiv 2003/86/EG ska medlemsstaterna inte tillämpa någon tidsfrist med avseende på tillträde till arbetsmarknaden. [Ändr. 48]

KAPITEL VI

RÖRLIGHET MELLAN MEDLEMSSTATER

Artikel 26

Rätt till rörlighet mellan medlemsstaterna för forskare, studerande avlönade volontärer, praktikanter

1.  En tredjelandsmedborgare som i enlighet med detta direktiv har beviljats rätt till inresa och vistelse som forskare får också utföra en del av sin forskning i en annan medlemsstat enligt de villkor som fastställs i denna artikel.

Om forskaren vistas högst sex månader i en annan medlemsstat, får forskningen utföras på grundval av det mottagningsavtal som har ingåtts i den första medlemsstaten, förutsatt att han eller hon har tillräckliga medel i den andra medlemsstaten och att han eller hon inte anses utgöra ett hot mot allmän ordning och säkerhet eller mot folkhälsan i den andra medlemsstaten.

Om forskaren vistas längre än sex månader i en annan medlemsstat får medlemsstaterna begära ett nytt mottagningsavtal för forskning i den medlemsstaten. Om medlemsstaten kräver ett tillstånd för att forskaren ska få utnyttja sin rörlighet ska sådana tillstånd beviljas i enlighet med de förfarandegarantier som anges i artikel 30 artikel 29. Medlemsstaterna får inte kräva att forskare lämnar territoriet för att lämna in ansökningar om tillstånd.

2.  För perioder som överstiger tre månader, men inte sex månader, ska en tredjelandsmedborgare som har beviljats inresa och vistelse som studerande, volontär eller avlöna praktikant enligt detta direktiv ha rätt att genomföra en del av sina studier eller, sin praktik eller sitt volontärarbete i en annan medlemsstat under förutsättning att han eller hon, före sin överföring till den medlemsstaten, har lämnat in följande till den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten:

a)  En giltig resehandling.

b)  Bevis på sjukförsäkring som täcker alla risker som medborgare i den berörda medlemsstaten i normala fall får täckta.

c)  Bevis på att han eller hon är antagen vid en läroanstalt för högre utbildning eller en värdenhet för yrkesutbildning eller volontärarbete.

d)  Bevis på att han eller hon under vistelsen kommer att ha tillräckliga tillgångar för att bekosta sitt uppehälle, sina studier och sin återresa.

3.  När det gäller studerandes, volontärers och praktikanters rörlighet från den första medlemsstaten till en andra medlemsstat ska myndigheterna i den andra medlemsstaten informera myndigheterna i den första medlemsstaten om sitt beslut. Samarbetsförfarandena i artikel 32 ska tillämpas.

4.  För tredjelandsmedborgare som har beviljats inresa och vistelse som studerande får överföringar till en andra medlemsstat som överstiger sex månader beviljas på samma villkor som tillämpas för rörlighet under en period som är längre än tre månader men kortare än sex månader. Om medlemsstaterna kräver en ny ansökan om tillstånd för att utnyttja rörlighet under perioder som överstiger sex månader ska sådana tillstånd beviljas i enlighet med artikel 29.

5.  Medlemsstaterna ska inte kräva att de studerande, volontärerna eller praktikanterna ska lämna territoriet för att få lämna in ansökningar om tillstånd för rörlighet mellan medlemsstaterna. [Ändr. 49]

Artikel 27

Rättigheter för forskare, volontärer, oavlönade och avlönade praktikanter och studerande som omfattas av unionsprogram med rörlighetsåtgärder

1.  Tredjelandsmedborgare, som har beviljats inresa och vistelse som forskare, volontärer, oavlönade eller avlönade praktikanter eller studerande enligt detta direktiv och som omfattas av unionsprogram med rörlighetsåtgärder, ska av medlemsstaterna beviljas tillstånd som omfattar hela vistelsen i de berörda medlemsstaterna om

a)  den fullständiga förteckningen över de medlemsstater som forskaren, volontären, den oavlönade eller avlönade praktikanten eller den studerande har uppgett att han eller hon avser att besöka är känd före inresan i den första medlemsstaten, eller

b)  när det gäller studerande, den sökande kan förete bevis på att han eller hon är antagen vid den berörda läroanstalten för högre utbildning för att följa ett studieprogram.

ba)  när det gäller volontärer, den sökande kan förete bevis på att han eller hon är antagen av den relevanta tillhandahållaren av volontärarbete eller det relevanta volontärprogrammet, såsom Europeiska volontärtjänsten.

bb)  när det gäller praktikanter, den sökande kan förete bevis på att han eller hon är antagen av den berörda värdenheten.

2.  Tillståndet ska beviljas av den första medlemsstat som forskaren, volontären, den oavlönade eller avlönade praktikanten eller den studerande vistas i.

3.  Om den fullständiga förteckningen över medlemsstater inte är känd före inresan i den första medlemsstaten

a)  ska, när det gäller forskare, villkoren i artikel 26 för vistelser i en annan medlemsstat under perioder upp till sex månader tillämpas, eller

b)  ska, när det gäller studerande, oavlönade eller avlönade praktikanter och volontärer, villkoren i artikel 26 för vistelser i en annan medlemsstat under perioder mellan tre och sex månader tillämpas. [Ändr. 50]

Artikel 28

Familjemedlemmars vistelse i en andra medlemsstat

1.  Om en forskare flyttar till en andra medlemsstat i enlighet med artiklarna 26 och 27 och familjen vid den tidpunkten redan var bildad i den första medlemsstaten, ska vederbörandes familjemedlemmar ges tillstånd att följa med eller ansluta till honom eller henne.

2.  Senast en månad efter inresan på den andra medlemsstatens territorium ska de berörda familjemedlemmarna eller forskaren i enlighet med nationell lagstiftning lämna in en ansökan om uppehållstillstånd för familjemedlemmar till den medlemsstatens behöriga myndigheter.

Om ett uppehållstillstånd för familjemedlemmar som utfärdats av den första medlemsstaten löper ut under förfarandet eller inte längre ger innehavaren rätt att lagligen vistas på den andra medlemsstatens territorium ska medlemsstaterna ge personen i fråga tillstånd att vistas på deras territorium, vid behov genom att utfärda nationella tillfälliga uppehållstillstånd eller motsvarande tillstånd, som gör det möjligt för sökanden att fortsätta att lagligen vistas på deras territorium med forskaren till dess att de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten har fattat ett beslut om ansökan.

3.  Den andra medlemsstaten får kräva att de berörda familjemedlemmarna tillsammans med ansökan om uppehållstillstånd lämnar in

a)  sitt uppehållstillstånd i den första medlemsstaten och en giltig resehandling eller bestyrkta kopior av dessa samt vid behov en visering,

b)  bevis som styrker att de i egenskap av familjemedlemmar till forskaren har varit bosatta i den första medlemsstaten,

c)  bevis som styrker att de har en sjukförsäkring som täcker alla risker i den andra medlemsstaten, eller att forskaren har en sådan försäkring som omfattar även dem.

4.  Den andra medlemsstaten får kräva att forskaren ska förete bevis på att innehavaren

a)  har en bostad som anses normal för en jämförbar familj i samma region och som uppfyller allmänna hälso- och säkerhetsnormer i den berörda medlemsstaten,

b)  har stabila och regelbundna medel för sin egen och sina familjemedlemmars försörjning, utan att utnyttja det sociala trygghetssystemet i den berörda medlemsstaten.

Medlemsstaterna ska bedöma dessa försörjningsmedel med hänsyn till vilken typ av medel det rör sig om och inkomsternas regelbundenhet, och får därvid beakta nivån för minimilöner och minimipensioner samt antalet familjemedlemmar.

KAPITEL VII

FÖRFARANDE OCH ÖPPENHET

Artikel 29

Förfarandegarantier och öppenhet

1.  De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska besluta om den fullständiga ansökan om tillstånd och ska delge den sökande skriftligen, i enlighet med delgivningsförfarandena i den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning, så snart som möjligt och senast inom 60 dagar 30 dagar från den dag när ansökan lämnades in, och inom 30 dagar när det gäller forskare och studerande som är tredjelandsmedborgare och som omfattas av unionsprogram som inbegriper rörlighetsåtgärder. Om det enligt nationell rätt är möjligt att överklaga inför en administrativ myndighet ska medlemsstaternas nationella myndigheter fatta beslut om överklagandet inom högst 30 dagar, räknat från den dag då överklagandet lämnades in. [Ändr. 53]

2.  Om de upplysningar som lagts fram till stöd för ansökan är otillräckliga ska de behöriga myndigheterna underrätta sökanden om vilka kompletterande upplysningar som krävs och, när ansökan registreras, ange en rimlig tidsfrist för att komplettera ansökan. Den tidsfrist som anges i punkt 1 ska upphöra att löpa fram till dess att myndigheterna har mottagit de ytterligare uppgifter som krävs. [Ändr. 54]

3.  Alla beslut om avslag på en ansökan om vägran att bevilja tillstånd ska delges den berörda tredjelandsmedborgaren i enlighet med delgivningsförfarandena enligt tillämplig nationell lagstiftning. I delgivningen ska anges vilka eventuella prövningsförfaranden som föreligger, den nationella domstol eller myndighet till vilken den berörda personen får överklaga och tidsfristerna för rättsliga åtgärder samt all relevant praktisk information som underlättar utövandet av tredjelandsmedborgarens rättigheter. [Ändr. 55]

4.  Om en ansökan om tillstånd avslås eller ett tillstånd som har utfärdats enligt detta direktiv återkallas ska den berörda personen ha rätt till rättslig prövning inför den berörda medlemsstatens myndigheter. [Ändr. 56]

Artikel 29a

Påskyndat förfarande för utfärdande av uppehållstillstånd eller viseringar för studerande, elever och forskare

Ett avtal om inrättande av ett påskyndat förfarande, enligt vilket uppehållstillstånd eller viseringar utfärdas i den berörda tredjelandsmedborgarens namn, kan ingås mellan den myndighet i en medlemsstat som är ansvarig för inresa och vistelse för studerande, elever eller forskare som är tredjelandsmedborgare, å ena sidan, och en läroanstalt, en organisation som genomför utbytesprogram för elever och som har erkänts för detta ändamål eller ett forskningsorgan som har godkänts av den berörda medlemsstaten i enlighet med dess lagstiftning eller administrativa praxis, å andra sidan. [Ändr. 57]

Artikel 30

Öppenhet och tillgång till information

Medlemsstaterna ska göra lättåtkomlig och begriplig information tillgänglig om villkoren för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare som omfattas av detta direktiv, inbegripet det minsta månatliga belopp som krävs, rättigheter, all skriftlig bevisning som behövs för en ansökan och tillämpliga avgifter. Medlemsstaterna ska göra information tillgänglig om de forskningsorgan som godkänts enligt artikel 8. [Ändr. 58]

Artikel 31

Avgifter

Medlemsstaterna får kräva att sökandena erlägger betalning av avgifter för behandlingen av ansökningar om uppehållstillstånd enligt detta direktiv. Dessa avgifter får inte vara orimligt stora eller oproportionella på ett sådant sätt att de hindrar att direktivets mål riskerar att inte kunna uppfyllas uppfylls. Om dessa avgifter betalas av en tredjelandsmedborgare ska tredjelandsmedborgaren ha rätt att få tillbaka pengarna från värdenheten respektive värdfamiljen. [Ändr. 59]

KAPITEL VIII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 32

Kontaktpunkter

1.  Medlemsstaterna ska utse kontaktpunkter som ska ansvara för att motta och översända sådan information som behövs för tillämpningen av artiklarna 26 och 27.

2.  Medlemsstaterna ska på lämpligt sätt samarbeta i det informationsutbyte som avses i punkt 1.

2a.  Medlemsstaterna ska underlätta ansökningsförfarandet genom att låta tredjelandsmedborgare ansöka och ha möjlighet att fullgöra förfarandet för samtliga medlemsstater vid den medlemsstats ambassad eller det konsulat som passar sökanden bäst. [Ändr. 60]

Artikel 33

Statistik

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007(19) ska medlemsstaterna varje år, och första gången inte senare än [...], till kommissionen överlämna statistik över antalet tredjelandsmedborgare som har beviljats tillstånd. Dessutom ska så långt det är möjligt statistik överlämnas till kommissionen över antalet tredjelandsmedborgare vars tillstånd har förnyats eller återkallats under det föregående kalenderåret, med uppgifter om deras medborgarskap. På samma sätt ska statistik överlämnas över de familjemedlemmar till forskare som beviljats inresa och vistelse.

Den statistik som avses i punkt 1 ska avse referensperioder på ett kalenderår och ska överlämnas till kommissionen inom sex månader efter referensårets utgång. Det första referensåret ska vara […].

Artikel 34

Rapportering

Kommissionen ska med jämna mellanrum, första gången senast [fem år efter införlivandet av detta direktiv], utvärdera tillämpningen av detta direktiv och rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av direktivet i medlemsstaterna och vid behov föreslå ändringar.

Artikel 35

Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den [två år efter det att direktivet trätt i kraft]. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till de direktiv som upphävs genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 36

Upphävande

Direktiv 2005/71/EG och 2004/114/EG ska upphöra att gälla från och med [dagen efter det datum som anges i artikel 35 första stycket i detta direktiv] utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande av direktiven i nationell lagstiftning som anges i bilaga I del B.

Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som hänvisningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.

Artikel 37

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 38

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdat i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

Del A

Upphävda direktiv och deras ändringar

(hänvisas till i artikel 37)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/114/EG

(EUT L 375, 23.12.2004, s. 12)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/71/EG

(EUT L 289, 3.11.2005, s. 15)

Del B

Tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning [och tillämpning]

(hänvisas till i artikel 36)

Direktiv

Tidsfrist för införlivande

Ansökningsdatum

2004/114/EG (anpassad)

2005/71/EG (anpassad)

12.01.2007

12.10.2007

_____________

BILAGA II

Jämförelsetabell

Direktiv 2004/114/EG

Direktiv 2005/71/EG

Detta direktiv

Artikel 1 a

Artikel 1 a

Artikel 1 b

-

-

Artikel 1 b och c

Artikel 2 inledande lydelse

Artikel 3 inledande lydelse

Artikel 2 a

Artikel 3 a

Artikel 2 b

Artikel 3 c

Artikel 2 c

Artikel 3 d

Artikel 2 d

Artikel 3 e

-

Artikel 3 f och g

Artikel 2 e

Artikel 3 l

Artikel 2 f

Artikel 3 h

Artikel 2 g

-

-

Artikel 3 i

-

Artikel 3 m–s

Artikel 3.1

Artikel 2.1

Artikel 3.2

Artikel 2.2 a–e

-

Artikel 2.2 f och g

Artikel 4

Artikel 4

Artikel 5

Artikel 5.1

-

Artikel 5.2

Artikel 6.1

Artikel 6 a–e

-

Artikel 6 f

Artikel 6.2

-

-

Artikel 7

Artikel 7.1 inledande lydelse

Artikel 10.1 inledande lydelse

Artikel 7.1 a

Artikel 10.1 a

Artikel 7.1 b och c

-

Article 7.1 d

Artikel 10.1 b

Artikel 7.2

Artikel 10.2

-

Artikel 10.3

Artikel 8

-

-

Artikel 11

Artikel 9.1 och 9.2

Artikel 12.1 och 12.2

Artikel 10 inledande lydelse

Artikel 13.1 inledande lydelse

Artikel 10 a

Artikel 13.1 a

Artikel 10 b och c

-

-

Artikel 12.1 b

-

Artikel 12.2

Artikel 11 inledande lydelse

Artikel 14.1 inledande lydelse

Artikel 11 a

-

Artikel 11 b

Artikel 13.1 a

Artikel 11 c

Artikel 13.1 b

Artikel 11 d

Artikel 13.1 c

Artiklarna 12–15

-

-

Artiklarna 14, 15 och 16

Artikel 16.1

Artikel 20.1 inledande lydelse

-

Artikel 20.1 a–c

Artikel 16.2)

Artikel 20.2

-

Artikel 21

Artikel 17.1 första stycket

Artikel 23.1

Artikel 17.1 andra stycket

Artikel 23.2

Artikel 17.2

Artikel 23.3

Artikel 17.3

-

Artikel 17.4

Artikel 23.4

-

Artiklarna 15, 24, 25, 27

-

Artikel 17

Artikel 18.1

-

-

Artikel 29.1

Artikel 18.2, 18.3 och 18.4

Artikel 29.2, 29.3 och 29.4

Artikel 19

-

-

Artikel 30

Artikel 20

Artikel 31

-

Artiklarna 32 och 33

Artikel 21

Artikel 34

Artiklarna 22–25

-

-

Artiklarna 35, 36 och 37

Artikel 26

Artikel 38

-

Bilagorna I och II

Artikel 1

-

Artikel 2 inledande lydelse

-

Artikel 2 a

Artikel 3 a

Artikel 2 b

Artikel 3 i

Artikel 2 c

Artikel 3 k

Artikel 2 d

Artikel 3 b

Artikel 2 e

-

Artiklarna 3 och 4

-

Artikel 5

Artikel 8

Artikel 6.1

Artikel 9.1

-

Artikel 9.1 a–f

Artikel 6.2 a

Artikel 9.2 a

Artikel 6.2 a, b och c

-

Artikel 6.3, 6.4 och 6.5

Artikel 9.3, 9.4 och 9.5

Artikel 7

-

Artikel 8

Artikel 16.1

Artikel 9

-

Artikel 10.1

Artikel 19.2 a

-

Artikel 19.2 b

Artikel 10.2

-

Artikel 11.1 och 11.2

Artikel 22

Artikel 12 inledande lydelse

-

Artikel 12 a

-

Artikel 12 b

-

Artikel 12 c

Artikel 21.1

Artikel 12 d

-

Artikel 12 e

-

-

Artikel 21.2

Artikel 13.1

Artikel 26.1

Artikel 13.2

Artikel 26.1

Artikel 13.3 och 13.5

Artikel 26.1

Artikel 13.4

-

-

Artikel 26.2, 26.3 och 26.4

Artiklarna 14–21

-

(1) EUT C 341, 21.11.2013, s. 50.
(2) EUT C 114, 15.4.2014, s. 42.
(3) EUT C 77, 28.3.2002, s. 1.
(4) EUT C 341, 21.11.2013, s. 50.
(5) EUT C 114, 15.4.2014, s. 42.
(6) Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 februari 2014.
(7)Rådets direktiv 2004/114/EG av den 13 december 2004 om villkoren för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier, elevutbyte, oavlönad yrkesutbildning eller volontärarbete (EUT L 375, 23.12.2004, s. 12).
(8)Rådets direktiv 2005/71/EG av den 12 oktober 2005 om ett särskilt förfarande för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte (EUT L 289, 3.11.2005, s. 15).
(9) COM(2011) 587 slutlig och COM(2011) 901 slutlig.
(10) Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, 3.10.2003, s. 12).
(11)COM(2011) 567 slutlig.
(12)De europeiska utbildningsministrarnas gemensamma förklaring av den 19 juni 1999.
(13)Europarådets europeiska avtal om au pair-anställning, artikel 8.
(14)Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/98/EU av den 13 december 2011 om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat (EUT L 343, 23.12.2011, s. 1).
(15) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 30.4.2004, s. 1).
(16)Rådets förordning (EG) nr 1030/2002 av den 13 juni 2002 om en enhetlig utformning av uppehållstillstånd för medborgare i tredjeland (EGT L 157, 15.6.2002, s. 1).
(17)Rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (EUT L 16, 23.1.2004, s. 44).
(18) Kommissionens meddelande om föreningar och stiftelser i Europa, COM(1997)0241.
(19)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007 av den 11 juli 2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 311/76 om utarbetande av statistik beträffande utländska arbetstagare (EUT L 199, 31.7.2007, s. 23).


En europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd ***I
PDF 190kWORD 62k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 februari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd – EU-frivilliga för humanitärt arbete (COM(2012)0514 – C7-0303/2012 – 2012/0245(COD))
P7_TA(2014)0123A7-0158/2013
RÄTTELSER

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0514),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 214.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7–0303/2012),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 11 december 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0158/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet anser att separat finansiering och separata budgetanslag bör garanteras för detta initiativ samtidigt som det även i fortsättningen ömsesidigt ska komplettera de övriga instrumenten för unionens yttre politik.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 februari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om inrättande av en europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd (initiativet EU-frivilliga för humanitärt arbete)

P7_TC1-COD(2012)0245


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 375/2014.)


Fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt ***I
PDF 198kWORD 55k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 februari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (COM(2012)0617 – C7-0358/2012 – 2012/0295(COD))
P7_TA(2014)0124A7-0183/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0617),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 175.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0358/2012),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av de motiverade yttrandena från Sveriges riksdag, Förenade kungarikets överhus och underhus och den tyska förbundsdagen som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 14 februari 2013(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av stadgan om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 1, 24 och 34,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 11 december 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt vid andra behandlingen i enlighet med artikel 294.8 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från budgetutskottet, budgetkontrollutskottet, utskottet för regional utveckling, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0183/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(2).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 februari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt

P7_TC1-COD(2012)0295


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 223/2014.)

(1) EUT C 133, 9.5.2013, s. 62.
(2) Denna ståndpunkt ersätter ändringsförslagen som antogs den 12 juni 2013 (Antagna texter, P7_TA(2013)0257).


Biocidprodukter ***I
PDF 193kWORD 58k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 25 februari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 528/2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter vad gäller vissa villkor för tillträde till marknaden (COM(2013)0288 – C7-0141/2013 – 2013/0150(COD))
P7_TA(2014)0125A7-0354/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0288),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0141/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 september 2013(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 11 december 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0354/2013),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 25 februari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om ändring av förordning (EU) nr 528/2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter, vad gäller vissa villkor för tillträde till marknaden

P7_TC1-COD(2013)0150


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 334/2014.)

(1) EUT C 341, 21.11.2013, s. 44.


Bekämpning av våld mot kvinnor
PDF 169kWORD 69k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 25 februari 2014 med rekommendationer till kommissionen om bekämpning av våld mot kvinnor (2013/2004(INL))
P7_TA(2014)0126A7-0075/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—  med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget),

—  med beaktande av artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

—  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 23, 24 och 25,

—  med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009 om kampen mot kvinnlig könsstympning inom EU(1) och av sin resolution av den 14 juni 2012 om avskaffande av kvinnlig könsstympning(2),

—  med beaktande av sin förklaring av den 22 april 2009 om kampanjen Säg NEJ till våld mot kvinnor(3),

—  med beaktande av sin resolution av den 26 november 2009 om avskaffande av våld mot kvinnor(4),

—  med beaktande av sin resolution av den 5 april 2011 om prioriteringar och utkast till en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor(5),

—  med beaktande av sin resolution av den 6 februari 2013 om 57:e sessionen i FN:s kvinnokommission (CSW): förebyggande och avskaffande av alla former av våld mot kvinnor och flickor00(6),

—  med beaktande av sin resolution av den 11 oktober 2007 om mord på kvinnor (kvinnomord) i Mexiko och Centralamerika samt Europeiska unionens roll i kampen mot denna företeelse(7),

—  med beaktande av kommissionens strategi för jämställdhet 2010–2015 som presenterades den 21 september 2010,

—  med beaktande av kommissionens handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet (COM(2010)0171),

—  med beaktande av programmet Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap 2014–2020,

—  med beaktande av slutsatserna från rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) av den 8 mars 2010 om att utrota våldet mot kvinnor,

—  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF(8),

—  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 september 2012 om ”att utrota våld mot kvinnor i hemmet”(9),

—  med beaktande av EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och flickor och kampen mot alla former av diskriminering av dem,

—  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

—  med beaktande av artikel 11.1 d i konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, antagen genom FN:s generalförsamlings resolution 34/180 av den 18 december 1979,

—  med beaktande av föreskrifterna i FN:s rättsliga instrument om mänskliga rättigheter, framför allt de som handlar om kvinnors rättigheter, såsom FN-stadgan, den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, de internationella konventionerna om medborgerliga och politiska rättigheter och om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, FN:s konvention om bekämpande och avskaffande av människohandel och utnyttjande av andra vid prostitution, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och dess fakultativa protokoll, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, 1951 års flyktingkonvention, principen om ”non-refoulement” och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

—  med beaktande av andra FN-instrument om våld mot kvinnor, såsom Wiendeklarationen med handlingsprogram av den 25 juni 1993, som antogs vid världskonferensen om de mänskliga rättigheterna (A/CONF. 157/23) och deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor av den 20 december 1993 (A/RES/48/104),

—  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner av den 12 december 1997 om brottsförebyggande och straffrättsliga åtgärder för avskaffande av våld mot kvinnor (A/RES/52/86), av den 18 december 2002 om insatser för att avskaffa sådana brott mot kvinnor som förövas av hedersskäl (A/RES/57/179) och av den 22 december 2003 om avskaffande av våld mot kvinnor i hemmet (A/RES/58/147) samt FN:s generalförsamlings resolution av den 5 mars 2013 om utökning av de globala insatserna för att avskaffa kvinnlig könsstympning (A/RES/67/146),

—  med beaktande av rapporterna från de särskilda rapportörerna om våld mot kvinnor, knutna till FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, samt av den allmänna rekommendation nr 19 som antagits av kommittén för avskaffande av diskriminering mot kvinnor (elfte sessionen, 1992),

—  med beaktande av Pekingdeklarationen och handlingsprogrammet som antogs av fjärde internationella kvinnokonferensen den 15 september 1995 och av parlamentets resolutioner av den 18 maj 2000 om uppföljningen av handlingsprogrammet från Peking(10) samt av den 10 mars 2005 om uppföljningen av handlingsprogrammet från FN:s fjärde kvinnokonferens (Peking + 10)(11) och av den 25 februari 2010 om Peking +15 – FN:s handlingsplan för jämställdhet(12),

—  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 19 december 2006 om ökade insatser för att utrota alla former av våld mot kvinnor (A/RES/61/143) och av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 och 1820 om kvinnor, fred och säkerhet,

—  med beaktande av slutsatserna från 57:e sessionen i FN:s kvinnokommission om avskaffande och förebyggande av alla former av våld mot kvinnor och flickor,

—  med beaktande av den FN-rapport av den 16 maj 2012 som utarbetats av FN:s särskilda rapportör Rashida Manjoo om våldet mot kvinnor, dess orsaker och konsekvenser,

—  med beaktande av artikel 5 i det internationella handlingsprogrammet om åldrandefrågor från Madrid,

—  med beaktande av bedömningen av europeiskt mervärde(13),

—  med beaktande av artiklarna 42 och 48 i arbetsordningen,

—  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0075/2014), och av följande skäl:

A.  I direktiv 2012/29/EU(14) om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem definieras könsrelaterat våld som våld som riktas mot en person på grund av den personens kön, könsidentitet eller könsuttryck eller som i oproportionerlig utsträckning drabbar personer av ett visst kön. Det kan leda till att offret åsamkas fysisk, sexuell, psykisk eller emotionell skada eller ekonomisk förlust och betraktas som en form av diskriminering och en kränkning av offrets grundläggande rättigheter och inbegriper våld i nära relationer, sexuellt våld (inbegripet våldtäkt, sexuellt tvång och sexuellt ofredande), människohandel, slaveri samt olika slags skadliga sedvänjor som tvångsäktenskap, kvinnlig könsstympning och så kallade hedersbrott.

B.  Könsrelaterat våld omfattar offer och förövare i alla åldrar och från alla utbildningsnivåer, inkomstskikt och samhällsklasser och hänger samman med den ojämlika maktfördelningen mellan kvinnor och män och med föreställningar och beteenden som bygger på stereotyper i vårt samhälle och som måste bekämpas på ett så tidigt stadium som möjligt för att få till stånd en attitydförändring.

C.   Det sker en ökning av våld mot kvinnor som utövas av maken, partnern, exmaken eller expartnern. I vissa länder har antalet offer ökat kraftigt och följderna blivit alltmer allvarliga och till och med inbegripit dödsfall. Statistiken visar att antalet dödade kvinnor står för en växande andel av det totala antalet mord.

D.  I vissa länder har statistiken visat att även om det totala antalet mord inte har ökat så växer andelen kvinnor bland det totala antalet mordoffer, vilket bekräftar att våldet mot kvinnor har ökat.

E.  Den extrema fattigdomen ökar risken för våld och andra former av utnyttjande som hindrar kvinnor från att delta fullt ut på alla områden och hindrar uppnåendet av jämställdhet.

F.  Genom att öka kvinnors oberoende och ekonomiska och sociala deltagande är det möjligt att minska deras utsatthet för könsrelaterat våld.

G.  Nya stereotyper och former av diskriminering och våld har nyligen uppstått till följd av den ökade användningen av sociala nätverk på internet, som otillbörlig gromning som framför allt riktar sig mot tonåringar.

H.  I den yngre generationen verkar de sexistiska attityderna om könsroller bita sig fast. Unga kvinnor som utsätts för våld skuldbeläggs och stigmatiseras ofta av andra kvinnor och övriga samhället.

I.  Våld är en traumatisk upplevelse för alla män, kvinnor och barn, men könsrelaterat våld utövas oftare av män mot kvinnor och flickor, vilket både speglar och förstärker ojämlikheten mellan kvinnor och män samt är ett hot mot offrens hälsa, värdighet, säkerhet och oberoende.

J.  Hänsyn måste tas till barn som har bevittnat våld mot en nära släkting och de måste ges vård genom lämpliga psykologiska och sociala åtgärder. Dessutom löper barn som har bevittnat våld stor risk att drabbas av emotionella problem och relationsproblem.

K.  Kvinnor som är offer för könsrelaterat våld, liksom deras barn, behöver ofta särskilt stöd och skydd, eftersom det vid sådant våld föreligger en stor risk för sekundär eller upprepad viktimisering, hot eller vedergällning.

L.  Kvinnor och barn som upplever våld behöver särskilda jourer där de erbjuds lämplig hälso- och sjukvård, juridisk hjälp och psykologisk rådgivning och terapi. Kvinnojourerna behöver få tillräcklig finansiering av medlemsstaterna.

M.  Mäns våld mot kvinnor förändrar kvinnors roll i samhället och deras självbestämmande vad gäller hälsa, tillgång till sysselsättning och utbildning, deltagande i social och kulturell verksamhet, ekonomiskt oberoende och delaktighet i det offentliga såväl som det politiska livet samt i beslutsprocesser och i relationer med män samt när det gäller att vinna självaktning.

N.  Våld mot kvinnor kan ge djupa fysiska och psykiska ärr, skada kvinnors och flickors hälsa i stort, inbegripet deras reproduktiva och sexuella hälsa, och leder i vissa fall till döden, så kallade kvinnomord.

O.  Det finns ett behov av utbildning från låg ålder för att bekämpa våld mot kvinnor och könsrelaterat våld i allmänhet eftersom det utvecklar ungdomars förmåga att behandla sin partner med respekt oavsett kön och att bli medveten om principerna om jämställdhet.

P.  Våld mot kvinnor tar sig alltmer oacceptabla former och omfattar kvinnor i grupper där organiserad kvinnohandel syftar till sexuell exploatering.

Q.  I studier om våld mot kvinnor uppskattas det att mellan en femtedel och en fjärdedel av alla kvinnor i Europa har varit utsatta för fysiska våldshandlingar åtminstone en gång i vuxen ålder, och mer än en tiondel har drabbats av sexuellt våld med inslag av tvång0(15).

R.  Enligt bedömningen av europeiskt mervärde är EU:s årliga kostnad för könsrelaterat våld mot kvinnor uppskattat till 228 miljarder euro 2011 (dvs. 1,8 procent av EU:s BNP), varav 45 miljarder euro per år inom den offentliga sektorn och 24 miljarder euro är förlorad ekonomisk produktion.

S.  Byrån för grundläggande rättigheter offentliggjorde i mars 2013 några preliminära resultat från sin europeiska undersökning om våld mot kvinnor som bland annat visade följande: Fyra av fem kvinnor kontaktade inte någon verksamhet, som hälso- och sjukvård, socialtjänst eller brottsofferjour, när de hade utsatts för riktigt grovt våld av en annan person än sin partner. De kvinnor som sökte hjälp vände sig i första hand till sjukvården, vilket visar att det är viktigt att se till att sjukvårdspersonal kan hantera våldsoffers behov. Två av fem kvinnor kände inte till att det finns lagstiftning eller politiska initiativ för att skydda dem i händelse av våld i hemmet och hälften kände inte till att det finns förebyggande lagstiftning eller initiativ.

T.  Kommissionen underströk i sin strategi för jämställdhet (2010–2015) att könsrelaterat våld är ett av de centrala problem som man måste komma till rätta med för att verklig jämställdhet ska uppnås.

U.  Den rättsliga ram som fastställs i Lissabonfördraget erbjuder nya möjligheter till ett ökat straffrättspolitiskt samarbete på EU-nivå, som gör det möjligt för institutionerna och medlemsstaterna att utifrån en tydlig grund arbeta tillsammans för att skapa en gemensam rättskultur i unionen avseende bekämpning av alla former av våld mot och diskriminering av kvinnor, med respekt för de nationella rättsväsendena och rättstraditionerna och utan att ersätta dem.

V.  Kunskapshöjande och mobiliserande åtgärder, däribland genom medier och sociala medier, är ett viktigt inslag i en effektiv förebyggande strategi.

W.  Det går inte att utrota våldet mot kvinnor med en enda insats, men en kombination av infrastrukturella, rättsliga, verkställande, kulturella, utbildningsrelaterade, sociala och hälsomässiga åtgärder samt andra tjänsterelaterade åtgärder kan avsevärt öka medvetenheten och minska våldet och dess konsekvenser.

X.  De sex oskiljaktiga målen som ligger till grund för alla åtgärder för att bekämpa våld mot kvinnor är politik, förebyggande, skydd, åtal, EU-åtgärder och partnerskap.

Y.  Det är viktigt att intensifiera åtgärderna mot den industri som betraktar unga flickor och kvinnor som sexobjekt.

Z.  Kvinnors skydd mot manligt våld är inte detsamma inom EU på grund av att politiken och lagstiftningen skiljer sig åt mellan de olika medlemsstaterna, bland annat definitionen av könsrelaterade våldsbrott, och de är därför sårbara för sådant våld.

AA.  På grund av faktorer som ras, etnicitet, religion eller tro, hälsa, civilstånd, bostadssituation, migrationsstatus, ålder, funktionsnedsättning, klass, sexuell läggning eller könsidentitet kan kvinnor ha särskilda behov och vara mer sårbara för flerfaldig diskriminering.

AB.  Kvinnor låter ofta bli att anmäla könsrelaterat våld, något som har sin grund i komplexa psykologiska, ekonomiska, sociala och kulturella skäl av olika slag. Ibland saknar de också förtroende för polisens, rättsväsendets, socialtjänstens och sjukvårdens förmåga att verkligen hjälpa dem. I vissa fall betraktar myndigheterna könsrelaterat våld som ett familjeproblem och följaktligen ett problem som kan lösas på den nivån.

AC.  Politik för reproduktiv hälsa bör stå i centrum i denna debatt.

AD.  En insamling av jämförbara, fristående, kvalitativa, kvantitativa uppgifter som omfattar hela problemet är oumbärlig för att förstå den verkliga omfattningen av våld mot kvinnor i EU och följaktligen för att kunna utveckla effektiva åtgärder.

AE.  Europaparlamentet förkastade den 12 december 2012 kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om europeisk statistik om trygghet mot brott(16), vilket innebar att det behövdes ett nytt förslag till EU-lagstiftning som etablerar ett enhetligt system för insamling av statistik om våld mot kvinnor i medlemsstaterna. Rådet efterlyste i sina slutsatser i december 2012 en förbättrad insamling och spridning av jämförbara, tillförlitliga och regelbundet uppdaterade uppgifter som rör alla former av våld mot kvinnor på både nationell nivå och EU-nivå.

AF.  Kvinnlig könsstympning erkänns internationellt som en kränkning av mänskliga rättigheter, en form av tortyr mot flickor och kvinnor och återspeglar en djupt rotad ojämlikhet mellan könen. Kvinnlig könsstympning utgör en extrem form av diskriminering av kvinnor, utförs nästan alltid på minderåriga och är en kränkning av barns rättigheter.

AG.  Prostitution kan betraktas som en form av våld mot kvinnor på grund av de effekter den har på deras fysiska och mentala hälsa, speciellt i situationer av tvångsprostitution och handel med kvinnor för prostitution.

AH.  Inom EU finns det en uppåtgående, farlig tendens vad gäller hedersmord som oftast drabbar unga flickor.

AI.  Övergrepp mot äldre är internationellt erkänt som en kränkning av äldre kvinnors mänskliga rättigheter. Övergrepp mot äldre behöver förebyggas och bekämpas i alla EU‑länder.

AJ.  Antagandet av EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och flickor och kampen mot alla former av diskriminering av dem samt det särskilda kapitlet om kvinnors skydd mot könsrelaterat våld i EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter visar på EU:s tydliga politiska vilja att prioritera frågan om kvinnors rättigheter och att vidta långsiktiga åtgärder på det området. Skillnaden mellan de interna och externa dimensionerna av politiken för mänskliga rättigheter visar ibland på en klyfta mellan retorik och praktisk handling.

AK.  Enligt kommissionen och rapporter från Amnesty International berör kvinnlig könsstympning hundratusentals kvinnor och flickor i Europa och siffran 500 000 offer anges ofta. Skillnaderna mellan medlemsstaternas lagar har gett upphov till en gränsöverskridande ”könsstympningsturism” inom EU.

AL.  EU måste fortsätta att tillsammans med tredjeländer arbeta för att utrota kvinnlig könsstympning, som är en våldshandling. De medlemsstater och tredjeländer som har nationella lagar som förbjuder kvinnlig könsstympning bör se till att lagarna respekteras.

1.  Europaparlamentet begär att kommissionen före utgången av 2014 på grundval av artikel 84 i EUF‑fördraget lägger fram ett förslag till rättsakt som fastställer åtgärder för att främja och stödja medlemsstaternas insatser inom arbetet att förebygga våld mot kvinnor och flickor i enlighet med de detaljerade rekommendationerna i bilagan till detta betänkande.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett reviderat förslag till förordning om europeisk statistik. Detta förslag bör vara inriktat på våldsbrott och bör även omfatta ett konsekvent system för att samla in statistik om könsrelaterat våld i medlemsstaterna.

3.  Europaparlamentet ber rådet att aktivera övergångsklausulen genom att fatta ett enhälligt beslut där våld mot kvinnor och flickor (och andra former av könsrelaterat våld) identifieras som ett av de områden av brottslighet som tas upp i artikel 83.1 i EUF‑fördraget.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja nationella ratifikationer och inleda EU:s anslutning till Istanbulkonventionen om våld mot kvinnor, när det har bedömt konsekvenserna och mervärdet av detta.

5.  Europaparlamentet begär att kommissionen ska lägga fram en EU-omfattande strategi och en handlingsplan för att bekämpa alla former av våld mot kvinnor och flickor, i enlighet med 2010 års handlingsplan för genomförandet av Stockholmsprogrammet i syfte att på ett konkret och effektivt sätt skydda kvinnors integritet, jämställdhet (artikel 2 i EU‑fördraget) och välfärd (artikel 3.1 i EU-fördraget) på ett område av frihet, säkerhet och rättvisa. Särskild tonvikt bör läggas vid att göra kvinnor medvetna om sina rättigheter och öka kunskapen hos män och pojkar (från låg ålder) om nödvändigheten att respektera kvinnors fysiska och psykiska integritet, för att försöka förhindra sådant våld. Parlamentet betonar behovet av att ge polis och rättsväsende lämplig utbildning som beaktar det könsrelaterade våldets särskilda karaktär. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att se till att offren ges stöd så att de kan bygga upp sina liv på nytt och återfå sitt självförtroende, för att inte åter hamna i situationer av utsatthet eller beroende. Strategin bör ta särskild hänsyn till utsatta grupper, exempelvis äldre, personer med funktionsnedsättning, invandrade och hbt-personer (homosexuella, bisexuella och transpersoner) samt innehålla åtgärder för att stödja barn som bevittnat våld och erkänna dem som brottsoffer.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja samarbete mellan medlemsstaterna och ideella och andra organisationer för kvinnor i syfte att utarbeta och genomföra en effektiv strategi för att avskaffa våld mot kvinnor.

7.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att ta de första stegen mot att inrätta ett europeiskt observationsorgan om våld mot kvinnor och flickor på grundval av befintliga institutionella strukturer (Europeiska jämställdhetsinstitutet) och lett av en EU-samordnare för våld mot kvinnor och flickor.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom de närmaste tre åren inrätta ett europeiskt år mot våld mot kvinnor och flickor för att göra allmänheten och alla politiker medvetna om detta omfattande problem som påverkar alla medlemsstater, med målet att lägga fram en tydlig handlingsplan som sätter stopp för våld mot kvinnor.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bekämpa hedersmord genom att tillhandahålla utbildning och kvinnojourer för tänkbara offer samt att få igång informationskampanjer om de extrema kränkningar av mänskliga rättigheter och de många tragiska dödsfall som orsakas av hedersmord.

10.  Europaparlamentet ber medlemsstaterna och berörda parter att, i samarbete med kommissionen, bidra till att sprida information om unionens program och de möjligheter till finansiering som dessa erbjuder inom ramen för kampen mot våld mot kvinnor.

11.  Europaparlamentet konstaterar att rekommendationerna står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna och subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

12.  Europaparlamentet anser att de finansiella konsekvenserna av det begärda förslaget ska täckas av EU:s budget, avdelning III (och säkerställa fullständig komplementaritet med den befintliga budgetposten vad gäller förslagets syfte).

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet samt till medlemsstaternas regeringar och parlament, Europarådet och Europeiska jämställdhetsinstitutet.

BILAGA TILL RESOLUTIONEN:

DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

Rekommendation 1 om målet och tillämpningsområdet för den förordning som ska antas

Målet med förordningen bör vara att införa åtgärder för att främja och stödja medlemsstaternas agerande när det gäller förebyggande av könsrelaterat våld.

Könsrelaterat våld bör (såsom redan angetts i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF) betraktas som våld som riktas mot en person på grund av den personens kön, könsidentitet eller könsuttryck eller som i oproportionerlig utsträckning drabbar personer av ett visst kön. Det kan leda till att offret åsamkas fysisk, sexuell, psykisk eller emotionell skada eller ekonomisk förlust och kan innefatta våld i nära relationer, sexuellt våld (inbegripet våldtäkt, sexuellt tvång och ofredande), människohandel, slaveri samt olika slags skadliga sedvänjor som tvångsäktenskap, kvinnlig könsstympning och så kallade hedersbrott.

Rekommendation 2 om förebyggande åtgärder och bekämpning

Medlemsstaterna bör utveckla ett antal åtgärder för att förebygga och bekämpa könsrelaterat våld mot kvinnor och flickor. De bör närmare bestämt

–  utforma, genomföra och utvärdera årliga övergripande strategier och program, däribland offentliga utbildningsprogram och fortbildning för lärare och yrkesverksamma inom fritidssektorn med inriktning på att undanröja hinder som hindrar kvinnor och flickor från att åtnjuta fullständiga rättigheter och frihet från våld och på att verka för en djupgående förändring av sociala och kulturella beteenden,

–  bedriva relevant forskning om könsrelaterat våld, inklusive om orsakerna och motiven till våld, samt uppgiftsinsamling och analys, samtidigt som de fortsätter arbetet med att enhetliggöra kriterierna för registrering av könsrelaterat våld, så att de insamlade uppgifterna blir jämförbara,

–  organisera utbildning för tjänstemän och yrkesverksamma som kan komma i kontakt med fall av könsrelaterat våld – inklusive de brottsbekämpande organen, socialvården, stödverksamheter för barn (offer för eller vittnen till våld) och personal inom hälso- och akutsjukvården – för att upptäcka, identifiera och korrekt hantera sådana fall, med särskilt fokus på offrens behov och rättigheter,

–  utbyta kunskap, erfarenheter, information och bästa praxis genom det europeiska nätverket för förebyggande av brottslighet (EUCPN),

–  genomföra upplysningskampanjer (inklusive kampanjer som specifikt riktas till män) i samråd och vid behov i samarbete med frivilligorganisationer, medier och andra intressenter,

–  skapa kostnadsfria nationella hjälplinjer med specialiserad personal, om sådana hjälplinjer inte redan finns, och stödja dessa hjälplinjer,

–  säkerställa att specialiserade jourer (som ska fungera både som en första kontakthjälp och som en trygg och stärkande plats för kvinnor) finns tillgängliga och utrusta dem med utrustning och personal med lämplig utbildning, med plats för minst en kvinna per 10 000 invånare,

–  se till att stöd ges till icke-statliga kvinnoorganisationer och aktörer inom civilsamhället som arbetar för att förebygga könsrelaterat våld mot kvinnor och flickor,

Rekommendation 3 om nationella rapportörer eller motsvarande mekanismer

Inom ett år från förordningens ikraftträdande bör medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att inrätta nationella rapportörer eller motsvarande mekanismer. Uppgifterna för sådana mekanismer bör omfatta bedömning av utvecklingen av könsrelaterat våld, mätning av resultaten av åtgärder för att bekämpa det på nationell och lokal nivå, sammanställning av statistik och årlig rapportering till kommissionen och de behöriga utskotten i Europaparlamentet.

Rekommendation 4 om samordning av EU-strategin för bekämpning av våld mot kvinnor

För att bidra till en samordnad och konsoliderad EU-strategi mot könsrelaterat våld bör medlemsstaterna överföra den information som avses i rekommendation 3 till kommissionen.

Rekommendation 5 om rapportering

Kommissionen ska senast den 31 december varje år, från och med året efter denna förordnings ikraftträdande, överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet, där det bedöms i vilken mån medlemsstaterna har vidtagit åtgärder i enlighet med denna förordning.

I rapporten ska de åtgärder som vidtagits räknas upp och god praxis ska uppmärksammas.

Rekommendation 6 om skapandet av ett forum för det civila samhället

Kommissionen ska föra en nära dialog med relevanta organisationer i det civila samhället och relevanta behöriga organ som arbetar med bekämpning av könsrelaterat våld på lokal, regional, nationell, europeisk eller internationell nivå och inrätta ett forum för det civila samhället för detta ändamål.

Forumet ska vara en mekanism för informationsutbyte och sammanställning av kunskap. Det ska säkerställa att det förs en tät dialog mellan EU-institutionerna och relevanta intressenter. 

Forumet ska vara öppet för relevanta intressenter i enlighet med den första punkten och ska sammanträda minst en gång om året.

Rekommendation 7 om ekonomiskt stöd

Förordningen bör fastställa källan till det ekonomiska stödet inom ramen för EU-budgeten (avsnitt III) för de åtgärder som anges i rekommendation 3.

(1)EUT C 117 E, 6.5.2010, s. 52.
(2)EUT C 332 E, 15.11.2013, s. 87.
(3)EUT C 184 E, 8.7.2010, s. 131.
(4)EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 53.
(5)EUT C 296 E, 2.10.2012, s. 26.
(6)Antagna texter, P7_TA(2013)0045.
(7)EUT C 227 E, 4.9.2008, s. 140.
(8)EUT L 335, 17.12.2011, s. 1.
(9) EUT C 351, 15.11.2012, s. 21.
(10) EUT C 59, 23.2.2001, s. 258.
(11) EUT C 320 E, 15.12.2005, s. 247.
(12) EUT C 348 E, 21.12.2010, s. 11.
(13) PE 504.467.
(14)Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF (EUT L 315, 14.11.2012, s. 57).
(15)Europarådets arbetsgrupp för att bekämpa våld mot kvinnor, inklusive våld i hemmet (EG-TFV), ”Final Activity Report”, september 2008.
(16)Antagna texter, P7_TA(2012)0494.


Delegeringen av lagstiftningsbefogenheter samt kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter
PDF 302kWORD 70k
Europaparlamentets resolution av den 25 februari 2014 om uppföljning av delegeringen av lagstiftningsbefogenheter samt medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (2012/2323(INI))
P7_TA(2014)0127A7-0435/2013

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(1),

–  med beaktande av den gemensamma överenskommelsen om delegerade akter, godkänd av talmanskonferensen den 3 mars 2011,

–  med beaktande av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen(2), särskilt punkt 15 och bilaga I,

–  med beaktande av domstolens dom av den 5 september 2012 i mål C-355/10, parlamentet mot rådet (ännu inte refererad i rättsfallssamlingen), och det pågående mål C-427/12, kommissionen mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd,

–  med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om befogenheter för delegering av lagstiftning(3),

–  med beaktande av den informationsrapport som Europeiska ekonomiska och sociala kommittén antog den 19 september 2013: Bättre lagstiftning: genomförandeakter och delegerade akter,

–  med beaktande av skrivelsen av den 26 november 2012 från parlamentets talman till utskottsordförandekonferensens ordförande om de övergripande principerna för användningen av delegerade akter i samband med de lagstiftningsprogram som omfattas av den fleråriga finansplanen, i den form de stadfästs av talmanskonferensen vid dess sammanträde den 15 november 2012,

–  med beaktande av skrivelsen av den 8 februari 2013 från parlamentets talman till rådets och kommissionens ordförande om bristen på framsteg i rådet med avseende på anpassningsförslagen inom områdena jordbruk och fiske,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för transport och turism, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, fiskeriutskottet och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0435/2013), och av följande skäl:

A.  I Lissabonfördraget infördes en möjlighet för parlamentet och rådet (nedan gemensamt kallade ”lagstiftaren”) att till kommissionen delegera en del av sina befogenheter i en lagstiftningsakt (”den grundläggande akten”). Delegering är en grannlaga uppgift varvid kommissionen får i uppdrag att utöva en befogenhet som ingår i lagstiftarens roll. Därför måste det ses till att fördraget tillämpas korrekt, så att också delegerade akter får tillräcklig demokratisk legitimitet. Utgångspunkten när frågan om delegering behandlas måste därför alltid vara att lagstiftaren fritt får välja när det ska bli aktuellt med delegering. Enligt etablerad rättspraxis är rätten att anta bestämmelser om väsentliga delar av det ämne som behandlas förbehållen lagstiftaren, vilket innebär att det inte är möjligt att delegera antagandet av bestämmelser som kräver politiska beslut som omfattas av lagstiftarens ansvar. Delegeringen av befogenheter kan därför handla endast om befogenhet att komplettera eller ändra sådana delar av en lagstiftningsakt som inte är väsentliga. Delegerade akter som antas av kommissionen kommer att bli icke-lagstiftningsakter av allmän räckvidd. Den grundläggande akten måste tydligt avgränsa mål, innehåll, omfattning och varaktighet för delegeringen samt fastställa de villkor som gäller för delegeringen.

B.  För att fastställa de praktiska förfarandena och de överenskomna klarläggningarna och preferenserna som ska tillämpas vid delegering av lagstiftningsbefogenheter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget ingick Europaparlamentet, rådet och kommissionen en gemensam överenskommelse om delegerade akter, vars syfte är delegeringen ska kunna utövas flexibelt och effektivt övervakas av Europaparlamentet och rådet.

C.  I fördragen föreskrivs det att medlemsstaterna ska vidta alla nationella lagstiftningsåtgärder som är nödvändiga för att genomföra unionens rättsligt bindande akter. Om enhetliga villkor för genomförande av unionens rättsligt bindande akter krävs ska dock kommissionen (och, i vissa undantagsfall, rådet), såsom det fastställs i artikel 291 i EUF-fördraget, tilldelas genomförandebefogenheter genom dessa akter. Om den grundläggande akten innehåller krav på att kommissionens antagande av genomförandeakter förutsätter tillsyn från medlemsstaternas sida bör den grundläggande akten ge kommissionen dessa genomförandebefogenheter i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. I ett uttalande bifogat till den förordningen fanns en tungt vägande utfästelse från kommissionens sida, nämligen att det brådskande arbetet med att anpassa unionens regelverk till det nya systemet med delegerade akter och genomförandeakter ska slutföras under innevarande valperiod, också för grundläggande akter där det hänvisas till det föreskrivande förfarandet med kontroll.

D.  Det är lagstiftaren som från fall till fall ska bestämma hur ingående varje lagstiftningsakt ska vara och således också besluta om det ska delegeras någon befogenhet till kommissionen att anta delegerade akter eller inte, liksom också om det behövs befogenheter för att tillförsäkra enhetliga villkor för genomförande av lagstiftningsakten. Någon skyldighet att ge befogenhet att anta delegerade akter eller genomförandeakter föreligger aldrig. Man bör dock överväga en sådan delegering när det behövs flexibilitet och effektivitet och detta inte kan åstadkommas med hjälp av det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Beslutet om att ge delegerad befogenhet eller genomförandebefogenhet måste baseras på objektiva faktorer som möjliggör kontroll av lagenligheten hos den lösning som har valts. Eftersom det saknas rättspraxis om artikel 290 i EUF-fördraget och de kriterier som anges i den bestämmelsen har det blivit svårare för Europaparlamentet och rådet att enas om i vilka fall genomförandeakter respektive delegerade akter ska användas.

E.  Delegeringen av befogenheter till kommissionen är inte enbart av teknisk natur utan kan omfatta frågor som har stor politisk betydelse för EU:s medborgare och konsumenter, företag och hela sektorer på grund av sina potentiella socioekonomiska konsekvenser och miljö- och hälsokonsekvenser.

F.  Vid förhandlingarna om lagstiftning om ett flertal ärenden har det framkommit att institutionerna tolkar vissa frågor på olika sätt. Enligt artikel 37a i Europaparlamentets arbetsordning får parlamentets utskott begära ett uttalande från utskottet för rättsliga frågor när de behandlar ett förslag där det föreskrivs delegerade akter. Den 13 januari 2012 godkände talmanskonferensen en gemensam hållning och den 19 april 2012 godkände den en övergripande strategi som de enskilda utskotten skulle följa för att komma till rätta med meningsskiljaktigheter. Parlamentet måste gå ett steg längre med denna gemensamma hållning genom att fastställa egna kriterier för tillämpningen av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget och eftersträva en överenskommelse om sådana kriterier med kommissionen och rådet.

Kriterier för tillämpningen av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget

1.  Europaparlamentet anser att följande icke-bindande kriterier bör tjäna som rättesnöre för parlamentet vid tillämpningen av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget, (denna förteckning över kriterier bör inte betraktas som uttömmande):

   Frågan om huruvida en åtgärd är bindande eller icke-bindande måste avgöras utgående från åtgärdens art och innehåll. Endast befogenheten att anta rättsligt bindande åtgärder får delegeras i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget.
   Kommissionen får ändra lagstiftningsakter endast med hjälp av delegerade akter. Detta innefattar också ändringar av bilagor, eftersom bilagorna är en integrerad del av lagstiftningsakten. Bilagor får inte läggas till eller tas bort för att man på det sättet ska kunna använda eller inte behöva använda delegerade akter. Om lagstiftaren anser att en text bör vara en integrerad del av den grundläggande akten kan lagstiftaren besluta att ta med den texten i en bilaga. Detta gäller särskilt unionens förteckningar eller register över unionens godkända produkter eller ämnen som av rättssäkerhetsskäl bör kvarstå som en integrerad del av den grundläggande akten – om lämpligt i form av en bilaga. Åtgärder för att ytterligare fastställa vad som exakt ingår i de skyldigheter som föreskrivs i lagstiftningsakten har som syfte att komplettera den grundläggande akten med icke-väsentliga delar.
   Åtgärder som leder till ett val av prioriteringar, mål eller förväntade resultat bör antas med hjälp av delegerade akter, om lagstiftaren beslutar att inte ta med dem i själva rättsakten.
   Åtgärder för att fastställa (ytterligare) villkor, kriterier eller krav som ska uppfyllas, och vilkas uppfyllande åligger medlemsstaterna eller andra personer eller enheter som direkt berörs av lagstiftningen, kommer rent definitionsmässigt att ändra lagstiftningens innehåll och lägga till nya regler med allmän giltighet. Alltså får sådana ytterligare bestämmelser eller kriterier fastställas endast med hjälp av en delegerad akt. Sådana bestämmelser eller kriterier som redan fastställts i den grundläggande akten (eller i en framtida delegerad akt) kan däremot genomföras med hjälp av genomförandeakter, om detta varken påverkar sakinnehållet i de rättigheter eller skyldigheter som följer av dem eller innebär något ytterligare politiskt beslutsfattande.
   Kommissionen får under vissa omständigheter anta ytterligare bindande bestämmelser med allmän räckvidd, som påverkar sakinnehållet i de rättigheter eller skyldigheter som fastställts i den grundläggande akten. Dessa åtgärder kommer rent definitionsmässigt att komplettera de åtgärder som fastställts i den grundläggande akten och ytterligare utforma unionens politik. Detta får ske bara med hjälp av en delegerad akt.
   Beroende på det ifrågavarande finansiella programmets struktur kan icke-väsentliga delar som ändrar eller kompletterar den grundläggande akten, till exempel sådana som berör specifikt tekniska frågor, strategiska intressen, mål, förväntade resultat osv. antas genom delegerade akter, till den del de inte tagits med i den grundläggande akten. Endast när det gäller sådana delar som inte innebär någon ytterligare politisk eller strategisk inriktning får lagstiftaren besluta att tillåta att de antas med hjälp av genomförandeakter.
   En åtgärd som fastställer vad slags information som ska tillhandahållas enligt den grundläggande akten (alltså vad som exakt ska ingå i informationen) innebär vanligen ett komplement till skyldigheten att tillhandahålla information och bör verkställas med hjälp av en delegerad akt.
   En åtgärd som fastställer på vilka sätt information ska tillhandahållas (alltså formatet) innebär vanligen inte ett komplement till skyldigheten att tillhandahålla information. En sådan åtgärd möjliggör i stället ett enhetligt genomförande. Detta bör därför i regel verkställas med hjälp av en genomförandeakt.
   Åtgärder där det fastställs ett förfarande (alltså hur något ska utföras eller få verkan) kan fastställas antingen i en delegerad akt eller i en genomförandeakt (eller rentav utgöra en väsentlig del av den grundläggande akten), beroende på sitt innehåll samt på i vilket sammanhang de ingår och vad slags bestämmelser som fastställs i den grundläggande akten. Åtgärder som fastställer delar av förfaranden som omfattar ytterligare icke-väsentliga val av strategi för att komplettera den lagstiftning som fastställs i den grundläggande akten bör i allmänhet fastställas i delegerade akter. Åtgärder som i detalj fastställer förfaranden för att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av en skyldighet som fastställts i den grundläggande akten bör i allmänhet vara genomförandeåtgärder.
   Liksom fallet är med förfaranden bör en befogenhet att fastställa metoder (alltså sätt att göra något, i synnerhet på ett regelbundet och systematiskt sätt) eller metodik (alltså bestämmelser för att fastställa metoderna) hänföra sig till antingen delegerade akter eller genomförandeakter, beroende på innehållet och sammanhanget.
   Delegerade akter bör i allmänhet användas när den grundläggande akten ger kommissionen en avsevärd ram för bedömning i frågor som berör komplettering av den lagstiftning som fastställts i den grundläggande akten.
   Godkännanden kan vara åtgärder med allmän giltighet. Så är fallet till exempel med beslut om att godkänna eller förbjuda något ämne i livsmedel, kosmetika etc. Dessa beslut är generellt tillämpliga eftersom de berör alla operatörer som vill använda ett sådant ämne. I sådana fall kan kommissionens beslut, om det fullständigt bygger på kriterier som ingår i den grundläggande akten, ta formen av en genomförandeakt. Om kriterierna emellertid fortfarande ger kommissionen möjlighet till ytterligare icke-väsentliga/sekundära val i fråga om politik eller strategi bör godkännandet göras i form av en delegerad akt, eftersom det skulle komplettera den grundläggande akten.
   I en lagstiftningsakt får kommissionen delegeras endast befogenhet att anta icke-lagstiftningsakter med allmän giltighet. Åtgärder som är individuellt tillämpliga får därför inte antas med hjälp av delegerade akter. En akt har allmän giltighet om den är tillämplig på objektivt bestämda situationer och medför rättsverkningar för en allmänt och abstrakt angiven personkrets.
   Genomförandeakter bör inte innebära tillägg av några nya politiska inriktningar och de befogenheter som tilldelas kommissionen bör inte innefatta någon bredare ram för bedömning.

Allmänna synpunkter

2.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och rådet att inleda förhandlingar med parlamentet för att nå fram till en överenskommelse om de ovannämnda kriterierna. Parlamentet anser att detta kan ske inom ramen för en översyn av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, där sådana kriterier skulle kunna ingå.

3.  Europaparlamentet upprepar de beslut som talmanskonferensen fattade vid sammanträdena den 13 januari 2011 och 19 april 2012 i fråga om delegerade akter och genomförandeakter. Parlamentet bör alltid insistera på att delegerade akter ska användas för alla befogenheter som delegeras till kommissionen och som uppfyller kriterierna i artikel 290 i EUF-fördraget samt på att ärenden där parlamentets institutionella rättigheter i fråga om införandet av delegerade akter inte säkrats inte bör föras upp på föredragningslistan för plenarsammanträdena. Parlamentet framhåller att parlamentet redan vid inledningen av förhandlingarna bör ta upp frågan om delegerade akter och genomförandeakter som en viktig institutionell fråga för parlamentet.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i framtiden ge en uttrycklig och hållbar motivering till varför den föreslår en delegerad akt eller genomförandeakt i ett lagförslag och därmed betraktar dess normativa innehåll som icke-väsentligt. Parlamentet erinrar om att det av bestämmelserna i artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget tydligt framgår att delegerade akter och genomförandeakter har olika syften och därför inte kan ersätta varandra.

5.  Europaparlamentet anser att möjligheten enligt artikel 37a i arbetsordningen att begära ett yttrande från utskottet för rättsliga frågor bör tillämpas i större utsträckning, så att föredragandena får en stärkt ställning i lagstiftningsförhandlingarna.

6.  Europaparlamentet är allvarligt bekymrat över att anpassningen av unionens regelverk till Lissabonfördraget endast delvis förverkligats, fyra år efter det att Lissabonfördraget trätt i kraft. Parlamentet välkomnar de aktuella förslagen från kommissionen om anpassning av de återstående lagstiftningsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll. Parlamentet betonar emellertid att man måste inleda förhandlingar om dessa förslag så snart som möjligt så att man kan slutföra denna anpassning före utgången av innevarande valperiod. Parlamentet anser att åtminstone alla de fall som tidigare behandlats enligt det föreskrivande förfarandet med kontroll nu bör anpassas efter artikel 290 i EUF-fördraget, eftersom åtgärder som omfattas av det föreskrivande förfarandet med kontroll också är åtgärder med allmän räckvidd vilka är avsedda att ändra icke-väsentliga delar av en grundläggande akt, inbegripet genom strykning av vissa av dessa delar eller komplettering genom tillägg av nya icke-väsentliga delar. Parlamentet uppmanar samtidigt rådet att komma vidare i samtalen om de specifika förslag till anpassning som fortfarande är blockerade i rådet, bland annat förslagen inom områdena jordbruk och fiske.

7.  Europaparlamentet uttalar betänkligheter när det gäller att systematiskt låta alla strategiskt betingade inslag ingå i den grundläggande akten, även om det i enskilda fall kan vara en bra lösning, eftersom detta på sikt kan leda till att det inte längre går att använda artikel 290 i EUF-fördraget för vad den ursprungligen var tänkt som, nämligen ett värdefullt sätt att rationalisera lagstiftningsförfarandet för att undvika detaljstyrning och ett tungrott och utdraget medbeslutandeförfarande. Parlamentet betonar att detta tillvägagångssätt skulle kunna vara mycket svårt att tillämpa i praktiken i vissa fall, t.ex. i de branscher där tekniken fortfarande är under utveckling.

8.  Europaparlamentet understryker att parlamentets förhandlingsgrupp i de fall där man har beslutat att använda genomförandeakter noga bör bedöma vilket slags kontroll som är nödvändig från medlemsstaternas sida, och om det rådgivande förfarandet eller granskningsförfarandet bör tillämpas. Parlamentet betonar att dess förhandlingsgrupper vid tillämpning av granskningsförfarandet endast i välmotiverade undantagsfall bör godta den så kallade klausulen om ”inget yttrande”, eftersom den hindrar kommissionen från att anta förslaget till genomförandeakt om inget yttrande har avgetts av den kommitté som består av företrädare för medlemsstaterna och leds av kommissionen.

9.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att inte missbruka delegerade akter för att på nytt ta upp diskussioner om politiska överenskommelser som har nåtts vid trepartsmöten. Parlamentet påpekar att befogenheten att anta delegerade akter helst bör ges till kommissionen endast för en begränsad tid.

10.  Europaparlamentet uppmanar sina utskott att noggrant övervaka användningen av delegerade akter och genomförandeakter inom sina respektive ansvarsområden. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att förbättra de administrativa förfarandena för överföring och arkivering av dokument som rör delegerade akter, inbegripet förberedande dokument, för att sörja för åtminstone samma nivå av information och insyn som för det befintliga registret över genomförandeakter, och att säkerställa att Europaparlamentet och rådet, i sin egenskap av lagstiftare, får tillgång till information samtidigt.

11.  Europaparlamentet anser att det börjat gå avsevärt snabbare med översändningen av delegerade akter till de ansvariga utskotten, vilket i sin tur på ett positivt sätt påverkat ledamöternas utövande av sin granskningsrätt.

12.  Europaparlamentet påminner om lagstiftarens politiska ansvar och vikten av att man regelbundet och i tid låter parlamentet medverka vid utarbetandet av delegerade akter. Parlamentet uppmanar kommissionen att hålla parlamentet, inbegripet föredraganden med ansvar för det ärende som behandlas, fullständigt underrättat om den planerade tidtabellen, om expertgruppernas planerade sammanträden samt om innehållet i de delegerade akter som planeras, inklusive genom att ge tillträde till kommissionens relevanta databaser, såsom Circa.

13.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fullt ut respektera punkt 15 i ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen, bland annat genom att förenkla förfarandet för att bjuda in parlamentets experter till möten med nationella experter, om det ansvariga parlamentsutskottet skulle begära det. Parlamentet konstaterar att kommissionen, till följd av att parlamentets experter får närvara vid dessa möten, kan bjudas in till sammanträden inom parlamentet för ytterligare diskussioner om utarbetandet av delegerade akter. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att tillämpa punkt 15 i ramavtalet också för de delar av mötena mellan medlemsstaterna och kommissionen då man diskuterar andra ärenden än genomförandeakter i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

14.  Europaparlamentet anser att det ofta är för knappt om tid från det att slutliga utkast till genomförandeakter översänds till dess att de antas av kommissionen, så att parlamentet inte hinner utöva adekvat tillsyn. Parlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen att fullständigt respektera parlamentets rätt att få en månad på sig för att granska slutliga utkast till genomförandeakter, såsom det föreskrivs i överenskommelsen om kommittéförfaranden mellan parlamentet och kommissionen från 2008.

15.  Europaparlamentet kräver att det avsätts tillräckliga tekniska och mänskliga resurser för delegerade akter och genomförandeakter så att man bland annat kan säkerställa en effektiv intern informationsspridning. Parlamentet anser att det underlättar granskningen av delegerade akter om man skickar dem till ledamöterna med ett nyhetsbrev. Detta ger också ledamöterna möjlighet att i god tid göra eventuella invändningar.

16.  Europaparlamentet rekommenderar att det i varje utskott utses ständiga föredragande för delegerade akter och genomförandeakter, eftersom detta ger garantier för konsekvens, både inom det berörda utskottet och med andra utskott. Parlamentet anser att det måste råda konsekvens vid behandlingen av liknande frågor, varvid dock nödvändig flexibilitet måste finnas kvar.

17.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionens experter är tillgängliga för att delta i informationsmöten med ledamöterna, eftersom det är nyttigt att i god tid innan de delegerade akterna antas hålla sådana möten för att förtydliga centrala aspekter i dessa akter och underlätta parlamentets arbete med att bedöma akterna i fråga.

18.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till framför allt förhandlingsgruppernas medlemmar att särskilt uppmärksamma delegerade akter och genomförandeakter i den rapport som ska lämnas till det ansvariga utskottet efter varje trepartsmöte i enlighet med artikel 70.4 i parlamentets arbetsordning.

Synpunkter på särskilda frågor

Jordbruk och fiske

19.  Europaparlamentet beklagar djupt att anpassningsärendena om viktig jordbruks- och fiskelagstiftning blockerades av rådet efter det att förhandlingarna vid informella trepartsmöten och efter parlamentets första behandling hade brutit samman. Parlamentet understryker att detta ofta beror på att rådet inte vill använda delegerade akter och konstaterar att det endast är inom ramen för de fullständiga lagstiftningsförfarandena i samband med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken som det har varit möjligt att finna en anpassningslösning som var godtagbar för båda sidor. Vissa bestämmelser kunde man dock enas om endast på villkor att de inte skulle utgöra ett prejudikat. Parlamentet uppmanar med kraft rådet att gå vidare med de kvarstående anpassningsärendena, så att förfarandena kan slutföras före slutet av den innevarande valperioden.

Utvecklingssamarbete

20.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet särskilt i fråga om finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete sedan 2006 har utövat en ”demokratisk granskning”, i form av en politisk dialog med kommissionen om förslag till åtgärder. Parlamentet konstaterar dock att man har haft blandade erfarenheter med denna metod, och att parlamentets möjligheter att påverka kommissionens beslut har varit begränsade.

21.  Europaparlamentet påpekar att genomförandeakter på området för utvecklingssamarbete ofta grundas på föregående samråd med tredje parter, vilket gör det svårare att få igenom förändringar i ett sent stadium av det formella kommittéförfarandet. Om information till och dialog med parlamentet kunde tidigareläggas skulle det bidra kraftigt till en mer effektiv användning av parlamentets kontrollbefogenheter.

Ekonomi och valutafrågor

22.  Europaparlamentet påpekar att det på området för finansiella tjänster i förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna har införts tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande, enligt vilka tillsynsmyndigheterna lägger fram förslag till tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande som kommissionen ska anta. Parlamentet anser, med tanke på tillsynsmyndigheternas tekniska expertis och specialistkunskaper, att de delegerade akterna bör få formen av tekniska standarder för tillsyn i stället för sedvanliga delegerade akter när detta är möjligt. Parlamentet anser också att kommissionen alltid bör inhämta tekniska råd från den relevanta tillsynsmyndigheten avseende innehållet i dessa delegerade akter innan kommissionen antar akterna.

23.  Europaparlamentet påpekar att perioden för granskning av tekniska standarder för tillsyn med stöd av vissa rättsakter kan förlängas med ytterligare en månad, eftersom dessa standarder är så pass omfattande och invecklade, och anser att sådan flexibilitet bör bli norm. Parlamentet påpekar dessutom att lagstiftaren har fastställt en granskningsperiod på tre månader, som får förlängas med tre månader, för alla delegerade akter på området för finansiella tjänster, och anser att denna praxis bör utvidgas till att omfatta andra områden av komplicerad natur.

24.  Europaparlamentet understryker att de arrangemang enligt vilka inga delegerade akter får läggas fram under parlamentets uppehållsperioder även bör gälla tekniska standarder för tillsyn.

25.  Europaparlamentet anser att inbjudan till aktörerna att delta i tillsynsmyndigheternas aktörsgrupper bör omfatta en tillräckligt lång period (minst två månader), och att den bör offentliggöras via många olika kanaler samt följa ett tydligt och rationaliserat förfarande för att garantera att ansökningar tas emot från ett brett underlag av kandidater. Parlamentet påminner om att tillsynsmyndigheternas aktörsgrupper bör vara balanserade, i enlighet med bestämmelserna i respektive förordningar.

Sysselsättning och sociala frågor

26.  Europaparlamentet påminner om att det på området sysselsättning och sociala frågor, för att försvara sina befogenheter, låtit domstolen pröva Eures-beslutets giltighet.

Medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt arbetsprogram inbegripa förslag för att ändra samtliga rättsakter inom den tidigare tredje pelaren för att anpassa dem till den nya normhierarkin och att respektera parlamentets befogenheter och behörighet samt rätt till information om delegering av befogenheter till kommissionen enligt Lissabonfördraget. Parlamentet betonar att detta kommer att kräva en enskild bedömning av varje rättsakt för att fastställa de beslut som utgör väsentliga delar och därför måste fattas av lagstiftaren, särskilt beslut som rör de berörda personernas grundläggande rättigheter, samt de beslut som kan anses vara icke-väsentliga delar (se domstolens dom i mål C-355/10).

28.  Europaparlamentet påpekar att rådet – långt efter Lissabonfördragets ikraftträdande – fortsätter att anta rättsakter på grundval av bestämmelser från den tidigare tredje pelaren, vilket har lett till att parlamentet tvingats väcka talan inför domstolen.

o
o   o

29.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.

(1) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
(2) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47.
(3) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 6.


Den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: Årlig tillväxtöversikt 2014
PDF 139kWORD 58k
Europaparlamentets resolution av den 25 februari 2014 om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: Årlig tillväxtöversikt 2014 (2013/2157(INI))
P7_TA(2014)0128A7-0084/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 136 jämförd med artikel 121.2,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1175/2011 av den 16 november 2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1466/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken(1),

–  med beaktande av rådets direktiv 2011/85/EU av den 8 november 2011 om krav på medlemsstaternas budgetramverk(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1174/2011 av den 16 november 2011 om verkställighetsåtgärder för att korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser i euroområdet(3),

–  med beaktande av rådets förordning (EU) nr 1177/2011 av den 8 november 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1467/97 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1173/2011 av den 16 november 2011 om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 februari 2013 om att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering(7),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 december 2012 En handlingsplan för att stärka kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande (COM(2012)0722),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 473/2013 av den 21 maj 2013 om gemensamma bestämmelser för övervakning och bedömning av utkast till budgetplaner och säkerställande av korrigering av alltför stora underskott i medlemsstater i euroområdet(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 472/2013 av den 21 maj 2013 om förstärkning av den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna i medlemsstater i euroområdet som har, eller hotas av, allvarliga problem i fråga om sin finansiella stabilitet(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om den europeiska planeringsterminen för samordningen av den ekonomiska politiken: genomförande av 2013 års prioriteringar(10),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 13 november 2013 Årlig tillväxtöversikt för 2014 (COM(2013)0800),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 maj 2013 om bekämpning av skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteparadis(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 december 2013 om uppmaningen till ett mätbart och bindande åtagande mot skatteundandragande och skatteflykt i EU(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 december 2013 om förberedelse inför Europeiska rådets möte (den 19-20 december 2013)(13),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från budgetutskottet (A7‑0084/2014), och av följande skäl:

A.  Kommissionens prognoser från förra hösten visar att den reala BNP-tillväxten i euroområdet långsamt återhämtar sig och förväntas nå 1,1 procent under 2014, arbetslösheten förväntas minska och inflationen stannar kvar på en nivå under 2 procent.

B.  På tillväxtmarknaderna håller tillväxten på att stagnera, samtidigt som den är stark i Förenta staterna och positiv i Japan.

C.  Den 20–22 januari 2014 höll parlamentet ett högnivåmöte med ledamöter av nationella parlament (i samband med europeiska parlamentsveckan) för att diskutera den årliga tillväxtöversikten för 2014, liksom mål inom den allmänna ekonomiska politiken för tillväxt och sysselsättning, i syfte att ta större hänsyn till effektiviteten hos de politiska åtgärderna och till potentiella spridningseffekter i EU.

D.  Kommissionen medger att de flesta målen inom Europa 2020-strategin inte kommer att uppfyllas ens i det mest optimistiska scenariot.

E.  Europaparlamentet har välkomnat införandet av ett instrument för konvergens och konkurrenskraft, som ett led i förstärkningen av styrningsramen.

1.  Europaparlamentet konstaterar att en ekonomisk återhämtning pågår i EU, men den är fortfarande bräcklig. Parlamentet understryker att en tillväxtvänlig konsolidering av de offentliga finanserna behövs och insatserna måste fortsätta för att säkra efterlevnad av den befintliga ramen för ekonomisk styrning, å ena sidan, och skapa mer hållbar tillväxt och sysselsättning på medellång och lång sikt, å andra sidan.

2.  Europaparlamentet välkomnar erkännandet av behovet av en tillväxtvänlig konsolidering av de offentliga finanserna. Parlamentet uppmanar kommissionen att överföra denna prioritering till konkreta rekommendationer till medlemsstaterna och EU som helhet, inklusive till de medlemsstater som omfattas av ekonomiska anpassningsprogram, så att de inte bara behandlar frågan om en konsolidering av de offentliga finanserna, utan också strukturreformer som leder till en faktisk, hållbar och socialt välbalanserad tillväxt, sysselsättning, ökad konkurrens och stärkt konvergens.

3.  Europaparlamentet noterar att de ökade räntedifferenserna på statspapper har lett till en betydande minskning av manöverutrymmet för finanspolitiken i ett antal medlemsstater. Parlamentet konstaterar att Europeiska centralbankens (ECB) penningpolitiska strategi har bidragit till att minska räntedifferenserna på statspapper. Parlamentet konstaterar att ECB genom framåtriktad vägledning kommer att upprätthålla denna strategi på kort och medellång sikt, och kommer på detta sätt att bidra till en starkare tillväxt.

4.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen övervakar målen i Europa 2020-strategin på nationell och europeisk nivå i de landspecifika rekommendationerna och håller därför ett vaksamt öga på de mål som ställts för sysselsättning, forskning och utveckling, utbildning, fattigdom, förnybar energi och utsläppsminskning.

5.  Europaparlamentet anser att EU-ekonomin som helhet behöver stimulera sin kostnadsrelaterade och icke-kostnadsrelaterade konkurrenskraft i den globala ekonomin, i synnerhet genom att stärka konkurrensen på varu- och tjänstemarknaderna för att främja produktivitet, resurseffektivitet och lägre priser och genom att anpassa arbetskostnaderna till produktiviteten och se till att interna makroekonomiska obalanser minskar.

6.  Europaparlamentet inser att ambitiösa strukturreformer har genomförts av de medlemsstater som upplevt allvarliga svårigheter. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att fortsätta sina insatser i detta hänseende. Parlamentet påpekar att det krävs fortsatta beslutsamma insatser i samband med strukturreformerna, och att dessa behöver övervakas för att reformernas effektivitet ska garanteras och för att man ska kunna bygga vidare på de framsteg som har gjorts. Parlamentet uppmuntrar till att anta och genomföra program för strukturreformer som främjar konvergens och konkurrens på nationell och europeisk nivå och bidrar till ökad hållbar tillväxt och främjar sysselsättning. Parlamentet understryker betydelsen av ett snabbt och effektivt genomförande av program och system för att bekämpa arbetslösheten, i synnerhet bland unga.

7.  Europaparlamentet understryker vikten av att inleda eller fortsätta processen med konsekventa och hållbara strukturreformer för ökad stabilitet på medellång och lång sikt. Parlamentet betonar att EU inte kan konkurrera med endast allmänna kostnader eller arbetskostnader, utan måste investera mer i forskning, innovation och utveckling, utbildning och kompetens samt resurseffektivitet, både på nationell och på europeisk nivå.

8.  Europaparlamentet upprepar sin begäran om en rättsakt om ”konvergensriktlinjer”, som bör antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet och i vilken det för en angiven period bör fastställas ett mycket begränsat antal mål för de mest brådskande reformåtgärderna, samt sin begäran om att medlemsstaterna ska se till att de nationella reformprogrammen upprättas på grundval av ovannämnda konvergensriktlinjer och kontrolleras av kommissionen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att åta sig att genomföra sina nationella reformprogram fullt ut. Parlamentet föreslår att medlemsstaterna på denna grundval skulle kunna ingå ett ”konvergenspartnerskap” med EU:s institutioner, med möjlighet till villkorad finansiering av reformåtgärder. Parlamentet upprepar att ett sådant ökat ekonomiskt samarbete bör gå hand i hand med en incitamentbaserad finansiell mekanism. Parlamentet anser att andra möjliga typer av finansiering eller instrument, t.ex. en solidaritetsmekanism, måste vara en fast beståndsdel av EU:s budget, men ligga utanför den överenskomna fleråriga budgetramen.

9.  Europaparlamentet är oroat över den totala privata och offentliga skuldsättningsgraden bland medlemsstaterna i euroområdet. Parlamentet påpekar att EU måste vidta åtgärder bortom en tillväxtmodell som baseras på en alltför hög skulduppbyggnad och resursförbrukning.

10.  Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att vid utformningen av ekonomisk politik och reformer fästa särskild uppmärksamhet vid vilka följder detta får för de yngre generationerna av européer och framtida generationer, så att inte unga människor redan från början berövas möjligheter. Parlamentet betonar att det krävs ytterligare insatser i kampen mot de långsiktiga följderna av arbetslösheten, och i synnerhet av arbetslösheten bland unga.

11.  Europaparlamentet ger erkännande åt de medlemsstatsmyndigheter som med framgång genomfört makroekonomiska anpassningsp