Index 
Antagna texter
Torsdagen den 27 februari 2014 - Strasbourg
Solvit
 En europeisk utredningsorder ***I
 Visumkrav för medborgare från tredjeländer ***I
 Det frivilliga partnerskapsavtalet mellan EU och Indonesien om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog samt import av trävaruprodukter till EU ***
 Personkontroller vid de yttre gränserna ***I
 Tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav ***I
 Situationen i Ukraina
 Situationen i Irak
 Användningen av bestyckade drönare
 De grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2012)
 Översyn av den europeiska arresteringsordern
 Frivilligt partnerskapsavtal mellan EU och Indonesien om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog samt import av trävaruprodukter till EU
 Situationen i Venezuela
 Framtiden för EU:s viseringspolitik
 Särskilda åtgärder inom den gemensamma fiskeripolitiken för att utveckla kvinnans roll
 Avgifter för privatkopiering

Solvit
PDF 238kWORD 58k
Europaparlamentets resolution av den 27 februari 2014 om Solvit (2013/2154(INI))
P7_TA(2014)0164A7-0059/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—  med beaktande av kommissionens rekommendation 2013/461/EU av den 17 september 2013 om principerna för Solvit(1),

—  med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 september 2013 Stärka företag och invånare på EU:s inre marknad: En handlingsplan för att förbättra Ditt Europa i samarbete med medlemsstaterna (COM(2013)0636),

—  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 24 februari 2012 Reinforcing effective problem-solving in the Single Market – Unlocking SOLVIT’s full potential at the occasion of its 10th anniversary (SWD(2012)0033),

—  med beaktande av kommissionens första rapport av den 28 november 2012 Den inre marknadens integration 2013 – Bidrag till den årliga tillväxtöversikten 2013 (COM(2012)0752),

—  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 juni 2012 Bättre styrning av den inre marknaden (COM(2012)0259),

—  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 24 februari 2012 Making the Single Market deliver – Annual governance check-up 2011 (SWD(2012)0025),

—  med beaktande av resultattavlan för den inre marknaden på nätet, som offentliggjordes den 4 juli 2013,

—  med beaktande av undersökningen A European Single Point of Contact från juli 2013, som gjordes på uppdrag av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd,

—  med beaktande av sin resolution av den 7 februari 2013 om styrelseformer på den inre marknaden(2),

—  med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2012 om inremarknadsakten – de kommande åtgärderna för att skapa tillväxt(3),

—  med beaktande av sin resolution av den 6 april 2011 om styrelseformer och partnerskap på den inre marknaden(4),

—  med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2010 om Solvit(5),

—  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0059/2014), och av följande skäl:

A.  Allmänheten och företagen måste kunna utöva sina rättigheter på den inre marknaden, och den EU‑lagstiftning som garanterar dessa rättigheter måste verkställas i praktiken, så att allmänheten och företagen kan dra nytta av den inre marknadens potential.

B.  Genom att upplysa medborgarna om deras rättigheter och underlätta deras utövande av dem kan man till bidra till en mer välfungerande inre marknad.

C.  Solvit hanterar för närvarande omkring 1 300 fall per år och hittar i omkring 90 procent av fallen en lösning inom tidsfristen på 70 dagar.

D.  Intresset för och användningen av Ditt Europa växer snabbt, och enligt resultattavlan för den inre marknaden på nätet hade portalen 2012 över 11 000 besökare per dag, vilket kan jämföras med 6 500 året dessförinnan.

E.  Europaparlamentet har upprepade gånger krävt att Solvit-nätverket ska byggas ut ytterligare och ge tillgång till mer och bättre information om rättigheterna i EU.

F.  Solvit spelar en viktig roll som ett centralt verktyg för problemlösning och bidrar därför till en bättre efterlevnad av EU-lagstiftning om den inre marknaden. Trots detta är Solvit fortfarande underutnyttjat och har inte förverkligat sin fulla potential.

G.  Om Solvit-nätverket utnyttjas fullt ut kan det i många fall vara ett användbart verktyg för att begränsa den överdrivna användningen av domstolsförfaranden, som ofta är mycket komplicerade och därmed gör det svårt för allmänheten och företagen att lösa sina problem.

H.  Enligt den undersökning som gjorts på utskottets uppdrag – ”A European Single Point of Contact” – har allmänheten och företagen i EU visserligen tillgång till en stor mängd information, rådgivning och stöd på nätet, men väldigt få känner till att dessa tjänster finns och hela 91,6 procent av de tillfrågade kände inte till någon onlinetjänst som man kan vända sig till med problem som rör den inre marknaden.

I.  Hur effektiv hjälp Solvit kan ge beror i hög grad på hur välutbildad personalen är.

J.  Större ansträngningar bör göras för att på ett bättre sätt integrera Solvit i de stödtjänster och verktyg för verkställighet som finns på nationell nivå och EU-nivå.

K.  För att korrekt identifiera problem när de uppstår och kunna lösa dem måste allmänheten och företagen vara medvetna om sina rättigheter på den inre marknaden, och det finns fortfarande mycket att göra för att öka denna medvetenhet.

Inledning: utnyttjande av rättigheter och möjligheter på den inre marknaden

1.  Europaparlamentet upprepar att den inre marknaden kan förverkliga sin fulla potential bara om allmänheten och företagen är medvetna om sina rättigheter och möjligheter och kan utnyttja dem på ett lämpligt sätt. Parlamentet erinrar om att dessa mål kan uppnås endast om medlemsstaterna ser till att lagstiftningen om den inre marknaden verkligen verkställs och att det finns tillgång till information av hög kvalitet och effektiva problemlösningsmekanismer.

2.  Europaparlamentet betonar att många problem på den inre marknaden är resultatet av nationell överreglering eller försenat eller felaktigt genomförande från en eller flera medlemsstaters sida, eller av nationella regler som går stick i stäv med EU-lagstiftningen. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen i detta sammanhang att sätta press på de medlemsstater som inte följer bestämmelserna om den inre marknaden.

3.  Europaparlamentet påpekar att många problem som rör genomförandet av bestämmelserna om den inre marknaden upptäcks genom Solvit-nätverket, och lovordar detta bidrag till administrativa förändringar och regelförändringar för att komma till rätta med sådana problem. Rådet uppmanas att vidta åtgärder för att förbättra de offentliga förvaltningarnas arbetsuppgifter i syfte att stärka samarbetet mellan nationella myndigheter och kommissionen.

4.  Europaparlamentet betonar att Solvit behöver en effektiv mekanism för att underrätta kommissionen om inrapporterade problem på den inre marknaden vilka orsakats av att EU‑lagstiftningen inte genomförts.

5.  Europaparlamentet understryker att det är av yttersta vikt för europeiska konsumenter och företag, och därmed för ekonomin i stort och för allmänhetens förtroende för den inre marknadens funktion, att lagstiftningen om den inre marknaden genomförs, verkställs och efterlevs på rätt sätt. Parlamentet framhåller även medlemsstaternas rättsliga förpliktelser i detta avseende.

6.  Europaparlamentet efterlyser återigen en vidareutveckling av de tillämpliga överträdelseförfarandena, även genom en striktare tillämpning av dessa förfaranden vid överträdelser av unionsrättsliga bestämmelser om den inre marknaden samt snabbare förfaranden.

7.  Europaparlamentet understryker vidare att allt måste göras för att se till att problem med verkställigheten förebyggs, upptäcks eller undanröjs innan formella överträdelseförfaranden behöver inledas.

8.  Europaparlamentet framhåller nolltolerans mot bristande regelefterlevnad, liksom att medlemsstaterna granskar varandras genomförande och införlivande av tjänstedirektivet, som metoder för att se till att lagstiftningen om den inre marknaden verkligen tillämpas.

Solvit: hjälper privatpersoner och företag att lösa problem

9.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens nya rekommendation om principerna för Solvit, som banar väg för Solvit 2.0.

10.  Europaparlamentet konstaterar att Solvit-nätverket har uppnått konkreta resultat och bevisat sin användbarhet, men konstaterar samtidigt att det finns ett betydande utrymme för förbättringar, särskilt beträffande lösandet av företagsrelaterade tvister och den tid det tar att besvara frågor.

11.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ansträngningar för att fortsätta att förbättra Solvit-nätverkets framgångsrika arbete med informella och snabba lösningar av gränsöverskridande tvister som rör den inre marknaden – ett verktyg för att hantera felaktig tillämpning efter införlivande – med hjälp av förfaranden som är så tillgängliga som möjligt för allmänheten, och föreslår att medlemsstaterna i nära samarbete med kommissionen arbetar för att förbättra Solvit-systemet som en kostnadsfri och användarvänlig tjänst.

12.  Europaparlamentet anser att Solvit-centrumen kontinuerligt bör förbättra sitt arbete, särskilt i ärenden som rör socialförsäkringar, och efterlyser bättre samordning av de nationella socialförsäkringssystemen.

13.  Europaparlamentet efterlyser ett särskilt fokus på alla gränsöverskridande frågor som rör arbetsrätt, sociala rättigheter och likabehandling, med särskild uppmärksamhet åt frågor som rör pensioner, EU-arbetstagare och utstationerade arbetstagare.

14.  Europaparlamentet framhåller i synnerhet Solvits betydelse för mobila arbetstagare när det gäller frågor om likabehandling och lösningar på gränsöverskridande problem.

15.  Europaparlamentet noterar att den stora majoriteten av Solvits klienter är privatpersoner, och betonar att Solvit behöver förverkliga sin stora potential som problemlösningsverktyg för företag. Parlamentet betonar att mer behöver göras för att göra företagen, i synnerhet de små och medelstora, mer medvetna om Solvit, upplysa dem om nätverkets möjligheter och göra det möjligt för dem att använda det på ett bättre sätt. Parlamentet välkomnar den senaste uppdateringen av portalen Ditt Europa för företag som ett steg i rätt riktning.

16.  Europaparlamentet efterlyser en intensifiering av marknadsföringen för Solvit i syfte att öka medvetenheten om nätverket betydligt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, kommissionen och Europaparlamentets ledamöter, i sina valkretsar, att delta i informationskampanjer för att föra ut budskapet om Ditt Europa och Solvit. Parlamentet understryker att medlemsstaterna har möjligheten att främja Solvit ytterligare regionalt, och konstaterar att all ärendehantering måste ske på nationell nivå.

17.  Europaparlamentet påpekar att Solvit fortfarande drar till sig ett stort antal ärenden som inte hör till nätverkets verksamhetsområde och att detta sinkar behandlingen av klagomål till Solvit. Parlamentet betonar därför att Solvits uppdrag måste förklaras bättre för allmänheten och företagen.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att avsätta tillräckliga resurser för att bibehålla Solvit-nätverket, med beaktande av de villkor för Solvit-centrumens organisation som anges i kommissionens rekommendation av den 17 september 2013.

19.  Europaparlamentet betonar vikten av att kvaliteten på Solvits tjänster upprätthålls trots budgetrestriktioner och begränsade personalresurser. Parlamentet betonar vikten av att Solvit-centrumen har tillräckligt många välutbildade anställda, att de har tillräcklig juridisk kompetens och kunskap i relevanta EU-språk och att personalen får genomgå lämplig fortbildning för att kontinuerligt uppdatera sina färdigheter och kunskaper.

20.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att alla Solvit-centrum i de olika medlemsstaterna tillhandahåller tjänster av jämförbar kvalitet, eftersom detta är nyckeln till effektiv problemlösning.

21.  Europaparlamentet betonar vikten av snabba lösningar på problem som inte kräver mer än ett förtydligande av unionslagstiftningen, liksom lämplig kommunikation med sökande i komplicerade fall.

22.  Europaparlamentet efterlyser en bättre anpassning till andra förfaranden för hantering av klagomål, i synnerhet EU Pilot.

23.  Europaparlamentet understryker att Solvit måste inriktas på hantering av mer företagsrelaterade ärenden, och konstaterar att detta förutsätter att Solvit blir mer känt inom näringslivet och samarbetar närmare med europeiska och nationella näringslivsorganisationer, till exempel genom en arbetsgrupp som för samman Solvit‑centrumen och näringslivsorganisationerna, samt att vissa Solvit-centrum blir villiga att ta sig an mer komplicerade ärenden.

24.  Europaparlamentet beklagar att många företagsrelaterade ärenden som skulle kunna hanteras av Solvit avvisas med hänvisning till att de är alltför komplicerade. Om vissa Solvit-centrum anser att sådana företagsrelaterade ärenden är alltför komplicerade för dem att hantera, anser parlamentet att detta är ett problem som måste angripas lokalt vid dessa Solvit-centrum.

25.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av att kommissionen ger informellt bistånd i hanteringen av ärenden, inklusive informell juridisk rådgivning i komplicerade ärenden. Parlamentet uppmanar Solvit-centrumen att dra nytta av detta bistånd.

26.  Europaparlamentet betonar vikten av informationsutbyten mellan olika Solvit-centrum, och rekommenderar att medlemsstaterna satsar på att förbättra samarbetet mellan dem. Parlamentet uppmuntrar Solvit-centrumen i hela unionen att inleda mer ingående och omfattande utbyten av bästa praxis, och betonar vikten av sådana utbyten mellan Solvit‑centrumen för genomförandet och främjandet av de tjänster som tillhandahålls.

27.  Europaparlamentet välkomnar förtydligandet i kommissionens rekommendation 2013/461/EU angående Solvits behörighet i ärenden där nationella regler strider mot EU‑lagstiftningen (även kallade strukturella ärenden). Parlamentet ser positivt på att sådana ärenden tas upp av vissa Solvit-centrum, och uppmanar alla Solvit-centrum att ge lämpligt stöd när sådana strukturella problem uppstår, bland annat att genom att hjälpa till att ringa in möjliga problem i föreslagen nationell lagstiftning.

28.  Europaparlamentet uppmanar Solvit-centrumen att bli djärvare och effektivare när det gäller att besvara klagomål och i synnerhet att handlägga mer komplicerade ärenden.

29.  Europaparlamentet framhåller att det är viktigt att sökanden, de berörda Solvit-centrumen och kommissionen står i kontakt med varandra och har ett nära samarbete under hela förfarandet. Parlamentet noterar att sökanden i många fall inte rådfrågas under förfarandet, utan endast har kontakt med Solvit-centrumet när ärendet anmäls respektive avslutas.

30.  Europaparlamentet anser att det behövs ett närmare samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter på alla nivåer och Solvit.

31.  Europaparlamentet välkomnar i synnerhet det personuppgiftsskydd som Solvit-centrumen upprätthåller, och begär att detta skydd kontrolleras kontinuerligt och vid behov utökas för att tillgodose användarnas krav på uppgiftsskydd.

32.  Europaparlamentet betonar vikten av ökad medvetenhet om och synlighet för Solvit och av att nätverket förs närmare människor som inte känner till det. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att alla, även personer med funktionsnedsättning och äldre, har lika tillgång till Solvit-centrumen och internetportalerna samt att utnyttja alla möjligheter att etablera kontakt mellan användarna och Solvit-centrumen i detta hänseende. Parlamentet noterar kommissionens förslag till direktiv om tillgängligheten till offentliga myndigheters webbplatser (COM(2012)0721).

33.  Europaparlamentet betonar att Solvit-portalerna behöver länkas till och integreras med andra relaterade aktörer och plattformar i syfte att öka tillgängligheten och synligheten för alla användare. Parlamentet föreslår att medlemsstaterna arbetar nära tillsammans med kommissionen för att förbättra Solvit-systemet genom att garantera en konsekvent strategi för hela EU och öka dess synlighet. Parlamentet anser att det bör finnas en länk till webbplatsen Ditt Europa på EU-institutionernas relevanta webbsidor.

34.  Europaparlamentet understryker vikten av att sprida kunskap om Solvits databas över ärenden, och välkomnar kommissionens rekommendation om behovet att tillhandahålla information om alternativa nätverk för problemlösning eller informationskällor, inklusive andra möjligheter till rättelse, både på nationell nivå och på EU-nivå, i ärenden som Solvit inte kan hantera.

35.  Europaparlamentet uppmuntrar Solvit-centrumen att agera proaktivt genom att ta egna initiativ för att etablera kontakt med allmänhet, företag och nationella parlament.

36.  Europaparlamentet välkomnar resultattavlan för den inre marknaden på nätet, som ger uppgifter om medlemsstaternas resultat med avseende på Solvit och Ditt Europa och i fråga om EU-lagstiftning som är relevant för den inre marknadens funktion.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta ytterligare åtgärder för att sprida information om tillgången till dessa verktyg bland allmänhet, företag och entreprenörer med hjälp av alla medier, inklusive internet, så att informationen når ut till så många personer och företag som möjligt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anordna informationskampanjer riktade till specifika målgrupper, bland annat företag, och i synnerhet små och medelstora företag.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för årsrapporten om den inre marknadens integration fortsätta att övervaka hur EU:s problemlösningsmekanismer fungerar, i synnerhet Solvit, som en del av den årliga tillväxtöversikten. Parlamentet upprepar vidare sin uppmaning till kommissionen att stärka styrningen av den inre marknaden genom att inrätta en specifik pelare för den europeiska planeringsterminen med särskilda landsspecifika rekommendationer.

39.  Europaparlamentet kommer även fortsättningsvis att noga följa Solvits framsteg. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa mätbara milstolpar för den önskade utvecklingen av Solvit. Parlamentet uppmuntrar också medlemsstaterna att fastställa egna mätbara mål och tidsfrister för utvecklingen av ärendehanteringen vid de lokala Solvit‑centrumen. Parlamentet anser i detta sammanhang att en uppdelning av ärenden i medborgar- och företagsrelaterade fall i syfte att följa framstegen skulle kunna vara en framkomlig väg. Om dessa mål inte uppnås anser parlamentet att man på nytt bör överväga möjligheten att ersätta det informella förfarandet med en rättsakt, med beaktande av befintliga mekanismer såsom de som anges i direktiv 2013/11/EU om alternativ tvistlösning och förordning (EU) nr 524/2013 om tvistlösning online vid konsumenttvister. Rådet uppmanas kraftfullt att följa parlamentets ambition i detta avseende. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att noga följa de framsteg som görs på vägen mot dessa mål för Solvit på EU-nivå och nationell nivå inom den europeiska planeringsterminen.

Ditt Europa: tillgodoser allmänhetens och företagens behov bättre

40.  Europaparlamentet konstaterar att användningen av portalen Ditt Europa hela tiden ökar.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra tydlig åtskillnad mellan Ditt Europa och Solvit och att samordna sina respektive kampanjer för ökad synlighet.

42.  Europaparlamentet välkomnar målen i handlingsplanen för Ditt Europa, nämligen att komplettera tillhandahållandet av praktisk information av hög kvalitet om EU-rättigheter på den inre marknaden, i syfte att öka medvetenheten om Ditt Europa och etablera ett nära partnerskap mellan kommissionen och medlemsstaterna.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta mer verkningsfulla åtgärder för att marknadsföra Ditt Europa som ett verktyg för företag och att öka dess synlighet, bland annat genom bättre användning av sociala medier. Parlamentet anser att portalen Ditt Europa, genom en utveckling av varumärket och med inkluderande av Solvit, bör bli den gemensamma kontaktpunkten för europeiska konsumenter och företag som ställs inför problem eller söker information. En sådan gemensam kontaktpunkt kan tjäna som referenspunkt för allmänhet och företag och underlätta deras tillgång till olika informationsverktyg och specialiserade mekanismer för problemlösning, inklusive Solvit.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöka räckvidden för Ditt Europa så att den omfattar samtliga rättigheter, skyldigheter och möjligheter på den inre marknaden och att göra den så användarvänlig som möjligt.

45.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att lämna information om nationella regler och förfaranden som rör EU-rättigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att denna information är praktisk, lättbegriplig, lika tillgänglig för alla, aktuell och tillgänglig på alla relevanta språk samt att länka sina nationella portaler (e-förvaltning) till Ditt Europa.

o
o   o

46.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament och regeringar.

(1) EUT L 249, 19.9.2013, s. 10.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0054.
(3) EUT C 332 E, 15.11.2013, .s 72.
(4) EUT C 296 E, 2.10.2012, s. 51.
(5) EUT C 349 E, 22.12.2010, s. 10.


En europeisk utredningsorder ***I
PDF 188kWORD 42k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 februari 2014 om utkastet till Europaparlamentets och rådets direktiv om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området (09288/2010 – C7-0185/2010 – 2010/0817(COD))
P7_TA(2014)0165A7-0477/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av initiativet från en grupp medlemsstater som har lagts fram för Europaparlamentet och rådet (09288/2010),

–  med beaktande av artikel 76 b och artikel 82.1 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka utkastet till akt har lagts fram för parlamentet (C7‑0185/2010),

–  med beaktande av artikel 294.3 och 294.15 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av 5 december 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 44 och 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7‑0477/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 februari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området

P7_TC1-COD(2010)0817


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv 2014/41/EU.)


Visumkrav för medborgare från tredjeländer ***I
PDF 193kWORD 36k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 februari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav (COM(2013)0853 – C7-0430/2013 – 2013/0415(COD))
P7_TA(2014)0166A7-0104/2014

Ordinarie lagstiftningsförfarande: (första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0853),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 77.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0430/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 13 februari 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0104/2014),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid andra behandlingen,

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt,

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 februari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav

P7_TC1-COD(2013)0415


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 259/2014.)


Det frivilliga partnerskapsavtalet mellan EU och Indonesien om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog samt import av trävaruprodukter till EU ***
PDF 188kWORD 33k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 februari 2014 om utkastet till rådets beslut om ingående av det frivilliga partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Indonesien om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog samt import av trävaruprodukter till Europeiska unionen (11767/1/2013 – C7-0344/2013 – 2013/0205(NLE))
P7_TA(2014)0167A7-0043/2014

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (11767/1/2013),

–  med beaktande av utkastet till det frivilliga partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Indonesien om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog samt import av trävaruprodukter till Europeiska unionen (11769/1/2013),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 207.3 första stycket, 207.4 första stycket samt artikel 218.6 andra stycket a led v och 218.6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7‑0344/2013),

–  med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för utveckling (A7‑0043/2014).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Indonesien.


Personkontroller vid de yttre gränserna ***I
PDF 194kWORD 37k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 februari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om en förenklad ordning för personkontroller vid de yttre gränserna på grundval av Kroatiens och Cyperns unilaterala erkännande av vissa handlingar såsom likställda med de egna nationella viseringarna för transitering genom dessa länders territorium eller planerade vistelser på deras territorium som inte överstiger 90 dagar under en 180-dagarsperiod och om upphävande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 895/2006/EG och beslut nr 582/2008/EG (COM(2013)0441 – C7-0186/2013 – 2013/0210(COD))
P7_TA(2014)0168A7-0082/2014

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0441),

–  med beaktande av artikel 294.2 leden a och b och artikel77.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0186/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 5 februari 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0082/2014).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 februari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut nr .../2014/EU om en förenklad ordning för personkontroller vid de yttre gränserna på grundval av Bulgariens, Kroatiens, Cyperns och Rumäniens unilaterala erkännande av vissa handlingar såsom likställda med de egna nationella viseringarna för transitering genom dessa länders territorium eller planerade vistelser på deras territorium som inte överstiger 90 dagar under en 180-dagarsperiod och om upphävande av beslut nr 895/2006/EG och 582/2008/EG

P7_TC1-COD(2013)0210


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut nr 565/2014/EU.)


Tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav ***I
PDF 201kWORD 39k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 februari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (COM(2012)0650 – C7-0371/2012 – 2012/0309(COD))
P7_TA(2014)0169A7-0373/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0650),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 77.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0371/2012),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 5 februari 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt vid andra behandlingen i enlighet med artikel 294.8 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0373/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalanden, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande, som bifogas denna resolution.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 februari 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav

P7_TC1-COD(2012)0309


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 509/2014.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Europaparlamentets, rådets och kommissionens uttalande om en ytterligare bedömning av Colombia och Peru

Europaparlamentet och rådet är medvetna om att det behövs en ytterligare bedömning av Colombias och Perus uppfyllande av de relevanta kriterierna innan kommissionen lämnar rekommendationer till rådet angående beslut att godkänna att förhandlingar om avtal om undantag från viseringskravet inleds med dessa länder.

Kommissionen åtar sig att gå vidare med dessa bedömningar utan dröjsmål och att översända dem till Europaparlamentet och rådet så snart som möjligt efter det att denna förordning trätt i kraft.

Europaparlamentet och rådet noterar detta åtagande av kommissionen.

Kommissionens uttalande om information till Europaparlamentet

Kommissionen välkomnar Europaparlamentets och rådets antagande av förslaget till ändring av förordning (EG) nr 539/2001 i syfte att uppdatera de bilagor som innehåller förteckningarna över tredjeländer vars medborgare omfattas av eller är undantagna från viseringskravet.

I enlighet med ramavtalet av den 20 oktober 2010 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen, särskilt punkt 23, upprepar kommissionen sitt åtagande att regelbundet informera Europaparlamentet om läget i förhandlingarna om avtal om undantag från viseringskravet till följd av att vissa länder överförs till bilaga II till förordning (EG) nr 539/2001. Kommissionen kommer att lägga fram uppdateringar för Europaparlamentets relevanta organ minst två gånger om året.


Situationen i Ukraina
PDF 130kWORD 51k
Europaparlamentets resolution av den 27 februari 2014 om situationen i Ukraina (2014/2595(RSP))
P7_TA(2014)0170RC-B7-0219/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om den europeiska grannskapspolitiken, om det östliga partnerskapet och om Ukraina, särskilt resolutionen av den 6 februari 2014 om situationen i Ukraina(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 december 2013 om resultatet av toppmötet i Vilnius och framtiden för det östliga partnerskapet, särskilt när det gäller Ukraina(2),

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 19–20 december 2013,

–  med beaktande av slutsatserna från rådets (utrikesfrågor) extrainsatta möte om Ukraina den 20 februari 2014,

–  med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Efter beslutet från Ukrainas president och regering att lägga undertecknandet av associeringsavtalet på is drog flera hundra tusen människor över hela landet spontant ut på gatorna för att demonstrera för europeisk integration. I Kiev har demonstranterna fredligt intagit Självständighetstorget (”Majdan”) och krävt omfattande politiska förändringar för att få regeringen att ompröva sitt beslut.

B.  Myndigheterna, under ledning av president Janukovytj, bröt uppenbart mot lagen när de tillät säkerhetsstyrkorna att använda skarp ammunition mot demonstranterna och satte in krypskyttar på taken runt Självständighetstorget, som sedan slutet av november 2013 har varit epicentrum för protester mot regeringen och för Europa. Demonstranter och åskådare avrättades på gatorna i Kiev, vilket har väckt avsky och föranlett fördömanden från hela världen.

C.  Samtidigt har tre utrikesministrar från EU rest till Kiev i ett försök att medla fram en kompromisslösning mellan president Janukovytj och oppositionen. De lyckades få till stånd en överenskommelse om en färdplan för en fredlig och demokratisk väg ut ur krisen. Det särskilda sändebudet från Ryssland har också underlättat överenskommelsen, dock utan att underteckna den.

D.  Som en följd av detta har EU beslutat att införa riktade sanktioner, bland annat frysning av tillgångar och viseringsförbud, mot de ansvariga för människorättskränkningarna, våldsamheterna och övervåldet. EU:s medlemsstater har vidare enats om att dra in exportlicenserna för utrustning som skulle kunna användas för internt förtryck och att ompröva exportlicenserna för utrustning som omfattas av den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp.

E.  Invånarna i Lviv och Donetsk tog ett initiativ att använda ryska respektive ukrainska i den dagliga verksamheten den 26 februari 2014 som en gest av solidaritet och enighet för hela landet.

F.  Den 21 februari 2014 antog det ukrainska parlamentet, Verchovna Rada, en resolution som skarpt kritiserade operationerna ”mot terrorismen” och krävde att säkerhetsstyrkorna skulle dra sig tillbaka från centrala Kiev. I och med detta visade det ukrainska parlamentet sin beslutsamhet att spela en central roll och ta kontroll över situationen i landet. Dagen därpå röstade parlamentet om en avsättning av president Janukovytj, en återgång till 2004 års konstitution, nyval den 25 maj 2014 och ett frigivande av den tidigare premiärministern Julia Tymosjenko.

1.  Europaparlamentet hyllar alla dem som kämpat och offrat sina liv för de europeiska värderingarna, och uttrycker sitt allra djupaste deltagande med offrens anhöriga. Parlamentet fördömer i starka ordalag alla våldshandlingar och uppmanar alla ukrainska medborgare samt de politiska och civila ledarna att agera på ett så ansvarsfullt sätt som möjligt i detta historiska ögonblick för Ukraina.

2.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt det brutala och oproportionerliga agerandet av kravallstyrkor såsom Berkut, krypskyttar och andra, som ledde till en dramatisk upptrappning av våldet. Parlamentet beklagar djupt de döda och sårade på alla sidor och uttrycker sitt uppriktiga deltagande med offrens anhöriga. Parlamentet varnar för att ytterligare upptrappning av våldet skulle få katastrofala följder för den ukrainska nationen och riskerar att undergräva landets enighet och territoriella integritet. Parlamentet betonar att det nu är av allra största vikt att alla parter visar prov på ansvar, återhållsamhet och engagemang för en politisk dialog där alla får komma till tals, och att man förhindrar utomrättsliga vedergällningar. Parlamentet vädjar till alla politiska krafter att samarbeta vid detta kritiska vägskäl för Ukraina och att underlätta kompromisslösningar, ta tydligt avstånd från extremister och undvika provokationer och våldsamheter som kan underblåsa separatism.

3.  Europaparlamentet välkomnar den ansvarsfulla roll som Verchovna Rada spelat genom att ta på sig sin fullständiga författningsenliga funktion och fylla det politiska och institutionella tomrum som uppstod när regeringen avgick och presidenten lämnade sin post, varefter han även avsattes av parlamentet. Parlamentet noterar de åtgärder som det ukrainska parlamentet hittills vidtagit, särskilt i fråga om en återgång till 2004 års författning, beslutet att hålla presidentval den 25 maj 2014, beslutet att dra tillbaka polis- och säkerhetsstyrkorna samt frigivandet av Julia Tymosjenko. Parlamentet betonar hur viktigt det är att det ukrainska parlamentet och dess ledamöter även i fortsättningen iakttar rättsstatliga principer.

4.  Europaparlamentet lovordar det ukrainska folket för det ordnade maktskiftet och dess civila motståndskraft under de senaste månaderna, och understryker att denna medborgerliga och folkliga protest tjänar som föredöme och kommer att bli en vattendelare i Ukrainas historia. Parlamentet betonar att denna demokratiska och medborgerliga seger inte får spolieras av revanschlystnad eller hämndaktioner mot motståndare eller av interna politiska stridigheter. Parlamentet betonar att de som har begått brott mot Ukrainas medborgare och som har missbrukat statens makt bör ställas till svars i oberoende rättegångar. Parlamentet efterlyser en oberoende kommission som, i nära samarbete med Europarådets internationella rådgivningspanel och OSSE, ska utreda de människorättskränkningar som ägt rum sedan demonstrationerna inleddes.

5.  Europaparlamentet stöder EU:s strategi, som kombinerar intensifierade diplomatiska ansträngningar med riktade sanktioner mot dem som bär ansvaret för att ha beordrat människorättsövergrepp som en del av politiskt förtryck. Parlamentet begär att de riktade sanktionerna verkställs, enligt vad rådet (utrikes frågor) enats om, och uppmanar kraftfullt medlemsstaterna att tillämpa sin egen lagstiftning mot penningtvätt för att stoppa utflödet av förskingrade pengar ur Ukraina och se till att stulna tillgångar som deponerats i EU återbördas. Parlamentet anser att en verkligt oberoende utredning av de begångna brotten bör inledas omedelbart och att de riktade sanktionerna bör hävas så snart situationen i Ukraina förbättras och en sådan utredning av de begångna brotten börjar ge resultat. Parlamentet begär att den massiva förskingring av statliga medel och tillgångar som den störtade president Janukovytjs kumpaner och ”familjemedlemmar” gjort sig skyldiga till utreds, att alla deras tillgångar fryses tills det klarlagts hur de förvärvats och, när det kan bevisas att de har stulits, att sådana tillgångar återbördas av medlemsstaternas regeringar.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen, medlemsstaterna och internationella humanitära organisationer att sätta in snabbt, kraftfullt och direkt medicinskt och humanitärt bistånd till alla offer.

7.  Europaparlamentet uppmanar alla parter och tredjeländer att respektera och stödja Ukrainas enighet och territoriella integritet. Parlamentet uppmanar alla politiska krafter i Ukraina och alla berörda internationella aktörer att förbinda sig att arbeta för Ukrainas territoriella integritet och nationella enighet och samtidigt ta hänsyn till landets kulturella och språkliga sammansättning och till dess historia. Parlamentet uppmanar Ukrainas parlament och den tillträdande regeringen att respektera minoriteternas rättigheter i landet och användandet av ryska och andra minoritetsspråk. Parlamentet efterlyser ny lagstiftning som är förenlig med Ukrainas åtaganden enligt den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk.

8.  Europaparlamentet påminner om att Ukrainas nuvarande gränser garanterades av Förenta staterna, Ryska federationen och Förenade kungariket i samförståndsavtalet från Budapest om säkerhetsgarantier när Ukraina avstod från kärnvapen och anslöt sig till fördraget om icke-spridning av kärnvapen. Parlamentet erinrar Ryska federationen om att landet, tillsammans med de två ovannämnda länderna, i samma fördrag förbundit sig att avstå från ekonomiska påtryckningar avsedda att låta de egna intressena styra Ukrainas utövande av de rätter som följer av dess suveränitet, i syfte att uppnå fördelar av något slag.

9.  Europaparlamentet betonar vikten av att man inte tappar fart i arbetet med att angripa grundorsakerna till krisen för att på så sätt vinna människors förtroende för politiken och institutionerna. Parlamentet anser vidare att detta kräver konstitutionella och strukturella reformer som syftar till att inrätta effektiva kontrollsystem, skapa tätare band mellan politik och samhälle, garantera rättsstaten och säkerställa ansvarsskyldighet samt ett verkligt oberoende och opartiskt rättssystem och trovärdiga val.

10.  Europaparlamentet välkomnar slutsatserna från rådets (utrikes frågor) extrainsatta möte den 20 februari 2014, särskilt beslutet att införa riktade sanktioner, däribland frysning av tillgångar och viseringsförbud för de ansvariga för människorättskränkningarna, våldsamheterna och övervåldet, och att dra in exportlicenserna för utrustning som skulle kunna användas för internt förtryck. Parlamentet konstaterar att dessa sanktioner har fått en enorm genomslagskraft hos den allmänna opinionen i Ukraina, och anser att dessa åtgärder hade kunnat vidtas tidigare. Parlamentet anser emellertid att dessa sanktioner bör bibehållas som en del av EU:s politik gentemot Ukraina under denna övergångsperiod.

11.  Europaparlamentet välkomnar frigivandet av den tidigare premiärministern Julia Tymosjenko och hoppas att frigivandet blir en symbol för slutet på den selektiva och politiskt motiverade rättskipningen i Ukraina. Parlamentet begär att alla olagligt frihetsberövade demonstranter och politiska fångar omedelbart och villkorslöst försätts på fri fot, att alla åtal mot dem läggs ner och att de ges politisk upprättelse.

12.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla politiska krafter att vid detta kritiska vägskäl för Ukraina samarbeta för en fredlig politisk övergång, en ambitiös och bred reformagenda och en regering som orienterar sig efter europeiska standarder, att upprätthålla landets enighet och territoriella integritet och att underlätta kompromisslösningar för Ukrainas framtid. Parlamentet uppmanar de interimistiska myndigheterna att garantera demokratiska rättigheter och friheter för alla demokratiska politiska krafter och att förhindra angrepp mot dem.

13.  Europaparlamentet betonar att det är upp till det ukrainska folket att helt självt och utan utländsk inblandning besluta om vilken geopolitisk inriktning landet ska ha och vilka internationella avtal och gemenskaper Ukraina ska ansluta sig till.

14.  Europaparlamentet fördömer attacken mot och förstörelsen av det ukrainska kommunistpartiets och andra partiers högkvarter och försöken att förbjuda Ukrainas kommunistparti.

15.  Europaparlamentet upprepar att associeringsavtalet/det djupgående och omfattande frihandelsavtalet är klart att undertecknas med den nya regeringen så snart som möjligt och så snart den nya regeringen är redo att göra detta.

16.  Europaparlamentet gläds åt att ett av de tre riktmärken som rådet (utrikes frågor) fastställde 2012, nämligen det om att den selektiva rättskipningen (inklusive fängslandet av Julia Tymosjenko) måste upphöra, har uppfyllts medan de två återstående riktmärkena, om rättsväsendet och valsystemet, som var proteströrelsens krav, redan är föremål för djupgående förändringar och reformer som förhoppningsvis inom kort kommer att slutföras av den nya regeringskoalitionen och understödjas av den nya parlamentsmajoriteten.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med de ukrainska myndigheterna för att hitta sätt att motverka effekterna såväl av de vedergällningsåtgärder som Ryssland vidtagit för att stoppa undertecknandet av associeringsavtalet som av eventuellt nya åtgärder. Parlamentet välkomnar tillkännagivandet från kommissionsledamoten med ansvar för ekonomiska och monetära frågor och euron, Olli Rehn, att EU är redo att tillhandahålla ett substantiellt och ambitiöst, både kort- och långfristigt finansiellt stödpaket så snart det finns en politisk lösning baserad på demokratiska principer, reformvilja och utnämning av en legitim regering. Parlamentet uppmanar Ryssland att inta ett konstruktivt förhållningssätt för att skapa sådana förutsättningar att Ukraina kan åtnjuta bilaterala förbindelser med både EU och Ryssland. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att uppträda enat gentemot Ryssland till stöd för de europeiska strävandena hos Ukraina och hos andra östliga partnerskapsländer som av egen fri vilja väljer att fördjupa sina förbindelser med EU.

18.  Europaparlamentet förväntar sig att rådet och kommissionen så snart som möjligt, tillsammans med IMF och Världsbanken, lägger fram kortfristigt finansiellt stöd och en betalningsbalansfacilitet kompletterat med ett långfristigt finansiellt stödpaket, tillsammans med EBRD och EIB, för att hjälpa Ukraina att få bukt med sin allt sämre ekonomiska och sociala situation och ge ekonomiskt stöd så att de nödvändiga djupgående och omfattande reformerna av landets ekonomi kan komma igång. Parlamentet vill att en internationell givarkonferens organiseras utan onödigt dröjsmål. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att på bästa sätt utnyttja de medel som redan finns tillgängliga för Ukraina inom ramen för befintliga finansieringsinstrument och att överväga att ställa ytterligare medel till Ukrainas förfogande så snart som möjligt.

19.  Europaparlamentet inser att den utbredda korruptionen på alla nivåer fortsätter att hämma Ukrainas utvecklingspotential och urholkar medborgarnas förtroende för de egna institutionerna. Parlamentet uppmanar därför med eftertryck den nya regeringen att i sitt program ge högsta prioritet åt kampen mot korruption, och EU uppmanas att stödja detta arbete.

20.  Europaparlamentet framhåller det brådskande behovet av att bygga upp ett verkligt oberoende och opartiskt rättssystem.

21.  Europaparlamentet uppmanar rådet att ge kommissionen tillstånd att påskynda viseringsdialogen med Ukraina. Parlamentet betonar att ett snabbt slutförande av avtalet om viseringslättnader mellan EU och Ukraina – efter förebild från Moldavien – är det bästa sättet att tillgodose det ukrainska civilsamhällets och den ukrainska ungdomens förhoppningar. Parlamentet begär att det under tiden omedelbart ska införas tillfälliga, mycket enkla och billiga viseringsförfaranden på EU- och medlemsstatsnivå tillsammans med förstärkt forskningssamarbete, utökade ungdomsutbyten och förbättrad tillgång till stipendier.

22.  Europaparlamentet anser att bestämmelserna i det djupgående och omfattande frihandelsavtalet inte innebär några handelsrelaterade problem för Ryska federationen och att associeringsavtalet inte utgör något hinder för Ukraina att ha goda förbindelser med sitt östra grannland. Parlamentet understryker att instabilitet i det gemensamma grannskapet varken ligger i EU:s eller Rysslands intresse. Parlamentet poängterar att tillämpning av tvångsåtgärder av politisk, ekonomisk eller annan natur står i strid med slutakten från Helsingfors.

23.  Europaparlamentet noterar beslutet att hålla presidentval den 25 maj 2014 och understryker behovet av att se till att valet blir fritt och rättvist. Parlamentet uppmanar kraftfullt Verchovna Rada att anta den nödvändiga vallagstiftningen i linje med Venedigkommissionens rekommendationer, däribland en förnyad lag om finansiering av politiska partier som tar hänsyn till de problem som pekats ut av Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco) och OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (OSSE/ODIHR). Parlamentet uppmuntrar internationell övervakning av det kommande valet och förklarar sig redo att ställa upp med egna observatörer för detta ändamål genom att skicka ett omfattande valobservatörsuppdrag från Europaparlamentet. Parlamentsval bör hållas strax efter presidentvalet och senast före årets slut. Parlamentet uppmanar kommissionen, Europarådet och OSSE/ODIHR att tillhandahålla förstärkt stöd inför valet och att ha ett omfattande, långsiktigt valövervakningsuppdrag så att det presidentval som har planerats till den 25 maj 2014 kan uppfylla högsta standarder och ge ett resultat som alla kandidater kan acceptera. Personal från Europaparlamentet bör utstationeras till EU:s delegation i Kiev under en övergångsperiod fram till valet.

24.  Europaparlamentet ser positivt på att rådet nyligen bekräftat att associeringsavtalet, som omfattar ett djupgående och omfattande frihandelsavtal, inte utgör slutmålet för samarbetet mellan EU och Ukraina. Parlamentet påpekar att EU står berett att underteckna dessa avtal så snart som den nuvarande politiska krisen är löst och de nya ukrainska myndigheterna är redo för ett allvarligt menat Europaperspektiv. Parlamentet betonar vidare att artikel 49 i EU-fördraget avser samtliga europeiska länder, inklusive Ukraina, som får ansöka om medlemskap i unionen, förutsatt att de ansluter sig till demokratins principer, respekterar de grundläggande friheterna samt de mänskliga rättigheterna och minoriteternas rättigheter och garanterar rättsstaten.

25.  Europaparlamentet betonar vikten av säker och diversifierad energiförsörjning till rimliga kostnader, som en viktig komponent när det gäller ekonomisk, social och politisk förändring och för åstadkomma en konkurrenskraftig och framgångsrik ekonomi för samtliga ukrainare. Parlamentet understryker i detta avseende den strategiska roll som Energigemenskapen har, och för vilken Ukraina har ordförandeskapet under 2014, som det enda fördrag som för närvarande knyter Ukraina och Europeiska unionen samman.

26.  Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för civilsamhällets partioberoende initiativ att upprätta en ”Majdanplattform” som ska utveckla en strategi för att övervinna den ingrodda korruptionen i Ukraina.

27.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, Ukrainas tillförordnade president, regering och parlament, Europarådet samt Ryska federationens president, regering och parlament.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0098.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0595.


Situationen i Irak
PDF 131kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 27 februari 2014 om situationen i Irak (2014/2565(RSP))
P7_TA(2014)0171RC-B7-0188/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Irak, särskilt resolutionen av den 10 oktober 2013 om den senaste tidens våldsvåg i Irak(1),

–  med beaktande av avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Irak, å andra sidan, och av sin resolution av den 17 januari 2013 om partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Irak(2),

–  med beaktande av kommissionens gemensamma EU-strategidokument om Irak (2011–2013),

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om Irak, särskilt av den 10 februari 2014,

–  med beaktande av uttalandena från Catherine Ashton, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om Irak, särskilt uttalandena av den 5 februari 2014, 16 januari 2014, 18 december 2013 och 5 september 2013,

–  med beaktande av uttalandet från talespersonen för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant av den 28 december 2013 om dödandet av invånare i Camp Hurriya,

–  med beaktande av uttalandet från ordföranden för FN:s säkerhetsråd om Irak av den 10 januari 2014,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som Irak är part i,

–  med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Irak brottas fortfarande med allvarliga politiska, säkerhetsrelaterade och socioekonomiska utmaningar. Den politiska situationen i landet är extremt splittrad och präglas av våld och sekteristisk politik, vilket allvarligt skadar det irakiska folkets legitima strävan efter fred, välstånd och en verklig övergång till demokrati. Irak står inför den värsta våldsvågen sedan 2008.

B.  Irak har visserligen kunna återställa sin oljeproduktion till i princip dess fulla kapacitet, men klyftorna i samhället ökar eftersom irakiska staten fortfarande inte kan erbjuda landets befolkning grundläggande tjänster, såsom en regelbunden elförsörjning på sommaren, rent vatten och offentlig hälso- och sjukvård.

C.  Enligt de siffror över döda och skadade som publicerades av FN:s biståndsmission i Irak (Unami) den 1 februari 2014 dödades sammanlagt 733 irakier och ytterligare 1 229 skadades som en följd av terrorism och våldsdåd under januari månad 2014. Eftersom det är svårt att kontrollera och fastställa identiteten på de dödade och sårade inbegriper inte siffrorna för januari 2014 de som fallit offer i de pågående striderna i Anbarprovinsen.

D.  Det pågående inbördeskriget i Syrien har förvärrat situationen i Irak. Kriget sprider sig till Irak när militanta aktivister, framför allt från Islamiska staten i Irak och Levanten (Isil), utökar sin verksamhet till irakiskt territorium.

E.  Den 10 januari 2014 fördömde FN:s säkerhetsråd de attacker som Isil riktar mot Iraks folk i ett försök att destabilisera landet och regionen.

F.  Premiärminister Nuri al-Malikis regering har inte tagit itu med sunniminoritetens problem. Den utrensning av Bathpartiet som sker i enlighet med lagen om rättvisa och ansvarighet har inneburit att framför allt sunnimuslimska tjänstemän har avskedats. Detta har förstärkt intrycket av att regeringens politik är sekteristisk. Det var i synnerhet regeringens rivning av det årslånga sunnimuslimska protestlägret i Ramadi den 30 december 2013 som framkallade de våldsamma sammandrabbningarna i Anbarprovinsen. Resultatet av detta är att det sedan december 2013 i Falluja och andra städer i Anbarprovinsen förekommer strider mellan regeringsstyrkor och militanta Isil-aktivister.

G.  Den 13 februari 2014 var över 63 000 familjer (vilket enligt FN:s beräkningar motsvarade över 370 000 människor) som berörs av striderna i Anbarprovinsen registrerade som internflyktingar. Många har flytt till andra delar av landet, bland annat provinserna Karbala, Bagdad och Erbil, medan andra har sökt skydd i avlägsna orter i Anbarprovinsen eller inte har kunnat fly undan striderna. Situationen är fortfarande osäker med livsmedelslager och dricksvatten som håller på att sina, dåliga sanitära förhållanden och begränsad tillgång till hälso- och sjukvård.

H.  De dödliga bombattackerna runtom i Irak – till exempel attacken den 5 februari 2014 mot det irakiska utrikesministeriet – fortsätter oavbrutet och riktar sig främst mot shiamuslimska bostadsområden, medan ett antal fängelserymningar har ökat antalet stridande inom de militanta extremistgrupperna.

I.  Den 25 december 2013 dödades minst 35 människor och dussintals skadades i bombattentaten mot de kristna delarna av Bagdad. Man uppskattar att minst hälften av Iraks kristna har lämnat landet sedan 2003.

J.  Den 5 februari 2014 attackerades det irakiska utrikesministeriet i Bagdad, och den 10 februari 2014 angreps den konvoj som representanthusets talman, Usama al-Nujaifi, färdades i genom staden Mosul i Ninawa-provinsen.

K.  Iraks federala regering och regionalregeringen i Kurdistan är fortfarande oense om hur Iraks mineralresurser ska utnyttjas, eftersom en ny pipeline förväntas transportera 2 miljoner fat olja varje månad från Kurdistan till Turkiet, och centralregeringen står i begrepp att vidta rättsliga åtgärder mot provinsen.

L.  Allvarliga sociala och ekonomiska problem – utbredd fattigdom, hög arbetslöshet, ekonomisk stagnation, miljöförstörelse och brist på grundläggande samhällstjänster – är fortfarande vardag för en stor del av befolkningen.

M.  Våld och sabotage har hindrat de åtgärder som vidtagits för att få igång en ekonomi som ödelagts av årtionden av konflikter och sanktioner. Irak innehar världens tredje största råoljereserver, men attacker, korruption och smuggling har lamslagit oljeexporten. Landets sociala struktur, i synnerhet den tidigare jämställdhetsnivån för kvinnor, har skadats svårt.

N.  Press- och mediefriheten har upprepade gånger och allt oftare angripits av både regeringen och extremistgrupper. Journalister och nyhetsmedier har angripits eller censurerats, och enligt Reportrar utan gränser råder det nyhetsblockad om situationen i Anbarprovinsen. Irak klassas som ”inte fritt” av Freedom House rapport 2014 Freedom in the World.

O.  Den irakiska konstitutionen garanterar likhet inför lagen för alla medborgare samt administrativa, politiska, kulturella och utbildningsrelaterade rättigheter för samtliga nationaliteter.

P.  I partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Irak, och särskilt i klausulen om mänskliga rättigheter, understryks det att den politiska dialogen mellan EU och Irak bör fokusera på mänskliga rättigheter och på förstärkning av de demokratiska institutionerna.

Q.  I november 2013 ändrades Iraks vallag, vilket banat väg för de allmänna val som ska hållas den 30 april 2014.

R.  EU har återigen bekräftat sitt åtagande att stödja Iraks övergång till demokrati och erinrar om att Iraks enhet och territoriella integritet är grundläggande beståndsdelar för att bygga en säker och välmående stat för alla medborgare och skapa stabilitet i hela regionen.

S.  Samarbetsrådet mellan EU och Irak höll sitt första möte i Bryssel den 20 januari 2014. Samarbetsrådet, som möts inom ramen för partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Irak, bekräftade än en gång båda parters åtagande att fortsätta stärka sina förbindelser. EU kommer att fortsätta utöka samarbetet på alla områden av ömsesidigt intresse, och tillhandahålla riktat stöd när det gäller gemensamt överenskomna frågor.

T.  De irakiska myndigheterna fortsätter att tillämpa dödsstraff. EU:s ambassadörer i Bagdad undertecknade ett gemensamt uttalande på världsdagen mot dödsstraffet i oktober 2013, där man uttryckte djup oro över Iraks tillämpning av dödsstraffet och uppmanade Iraks regering att införa ett moratorium.

U.  Det pågår en massiv upprustning av Irak med bland annat försäljning av militär utrustning i stor skala.

1.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt den senaste tidens terroristhandlingar och upptrappade sekteristiska våld, som innebär en risk för att landet på nytt hemfaller åt sekteristiska stridigheter och skapar farhågor för en mer utbredd sekteristisk konflikt i hela regionen. Parlamentet påpekar att även om våldet har sekteristiska förtecken är orsakerna till det snarare politiska än religiösa, och uttrycker sitt deltagande med de dödade och skadade personernas anhöriga och vänner.

2.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt Isil:s attacker i Anbarprovinsen och stöder FN:s säkerhetsråds uppmaning till Iraks folk, inklusive irakiska klaner, lokala ledare och irakiska säkerhetsstyrkor i Anbarprovinsen, att samarbeta i kampen mot våld och terrorism. Parlamentet betonar att Isil, genom FN:s säkerhetsråds resolutioner 1267 (1999) och 2083 (2012), är föremål för vapenembargo och frysning av tillgångar och understryker betydelsen av ett snabbt och effektivt genomförande av dessa åtgärder.

3.  Europaparlamentet är allvarligt oroat över utvecklingen i Anbarprovinsen och det stora antalet internflyktingar som flyr konfliktområdena och efterlyser tillträde för humanitärt bistånd till Falluja. Parlamentet uppmanar Iraks regering att göra sin plikt och skydda civilbefolkningen i Falluja och på annat håll. Den irakiska regeringen uppmanas fortsätta att arbeta med Unami och med humanitära organ för att garantera leveranser av humanitärt bistånd. Parlamentet välkomnar FN:s insatser för att tillhandahålla stöd till dem som berörs av striderna i Anbarprovinsen, trots de problem som det försämrade säkerhetsläget och de pågående operationerna i provinsen utgör.

4.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten (EEAS) och kommissionen att stödja den irakiska regeringens och Unamis ansträngningar när det gäller skydd för civilbefolkningen i Falluja och på andra håll för att försöka garantera säker passage för civila som sitter fast i konfliktområdena och för att internflyktingarna ska kunna återvända hem i säkerhet när förhållandena tillåter det.

5.  Europaparlamentet uppmanar den irakiska regeringen att försöka lösa ihållande problem som bidrar till landets instabilitet, till exempel den sunnimuslimska minoritetens legitima oro, genom att inleda en nationell dialog, som är öppen för alla och inte innehåller några provokativa sekteristiska uttalanden, om reformen av lagen om rättvisa och ansvarighet, och vidta åtgärder för att försöka åstadkomma nationell försoning. Parlamentet avvisar kraven på en sunnidominerad federal region i Irak som lösning på den rådande konflikten, eftersom det troligen bara kommer att leda till mer sekterism och våld.

6.  Europaparlamentet är oroat över hur våldet i Syrienkonflikten sprider sig. Parlamentet uppmanar den irakiska regeringen att göra en kraftfull insats för att hålla Irak utanför inbördeskriget i Syrien genom att avstå från att stödja någon av parterna i konflikten och genom att hindra stridande, såväl sunniter som shiiter, från att gå över gränsen från och till Syrien.

7.  Europaparlamentet är mycket oroat över de fortsatta våldsdåd som riktas mot civilbefolkningen, utsatta grupper och religiösa samfund, däribland kristna. Parlamentet uppmanar den irakiska regeringen och alla politiska ledare att vidta nödvändiga åtgärder för att ge säkerhet och skydd åt alla människor i Irak, särskilt mer utsatta grupper, såsom kvinnor, journalister, unga, människor som kämpar för grundläggande rättigheter, fackföreningsmedlemmar och religiösa samfund, däribland kristna. Parlamentet uppmanar den irakiska regeringen att se till att säkerhetsstyrkorna följer rättsstatsprincipen och internationella normer.

8.  Europaparlamentet stöder EU:s ansträngningar för att hjälpa Irak att främja demokrati, mänskliga rättigheter, goda styrelseformer och rättsstatsprincipen, bland annat genom att bygga på erfarenheterna och resultaten från EUJUST LEX-Irak, vars mandat tyvärr gick ut den 31 december 2013, och de insatser som Unami och FN:s generalsekreterares särskilda representant gör för att bistå Iraks regering när det gäller att stärka de demokratiska institutionerna och processerna, främja rättsstatsprincipen, underlätta regional dialog, förbättra tillhandahållande av grundläggande tjänster och garantera skydd för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet välkomnar det program för kapacitetsuppbyggnad som påbörjades den 22 januari 2014, och som finansieras av EU och genomförs av FN:s kontor för projekttjänster, för att stödja Iraks höga människorättskommission för mänskliga rättigheter i genomförandet av dess mandat att främja och skydda mänskliga rättigheter i Irak.

9.  Europaparlamentet välkomnar de ändringar av Iraks vallagstiftning som antogs den 4 november 2013, vilket har banat väg för de allmänna val som ska äga rum den 30 april 2014. Parlamentet framhåller hur viktiga valen är för Iraks fortsatta övergång till demokrati och uppmanar samtliga aktörer att se till att valen är inkluderande, insynsvänliga och trovärdiga och hålls på utsatt tid. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att i största möjliga utsträckning bistå den irakiska regeringen med de praktiska förberedelserna inför dessa val.

10.  Europaparlamentet känner djup oro inför det stora antalet avrättningar i Irak. Parlamentet uppmanar irakiska myndigheter att införa ett moratorium om verkställandet av samtliga dödsdomar. Parlamentet anser att en reform av rättssystemet är av yttersta vikt för att de irakiska medborgarna ska återfå en känsla av säkerhet, bl.a. en ändring av den antiterrorlag som ger misstänkta och fängslade betydligt sämre skydd än lagen om rättegång i brottmål, liksom ett stopp för straffriheten, särskilt för de statliga säkerhetsstyrkorna.

11.  Europaparlamentet uppmanar alla statliga och icke-statliga aktörer att respektera press- och mediefriheten och att skydda journalister och nyhetsmedier från våld. Fri press och fria medier är en viktig del i en fungerande demokrati, eftersom de ger tillgång till information och fungerar som en plattform för allmänheten.

12.  Europaparlamentet uppmanar EU att utarbeta en gemensam ståndpunkt som förordar ett förbud av användningen av ammunition med utarmat uran, och att erbjuda sitt stöd till behandlingen av offren liksom till dem som fallit offer för kemiska vapen samt för eventuella saneringsåtgärder i de drabbade områdena.

13.  Europaparlamentet anser att de samtal som nyligen hölls mellan E3+3 och Iran också innebär ett tillfälle för Irak att stabiliseras, förutsatt att samtliga grannländer slutar att lägga sig i Iraks inre angelägenheter.

14.  Europaparlamentet fördömer kraftigt raketattacken mot Camp Hurriya den 26 december 2013, som enligt olika rapporter krävde flera dödsoffer bland lägrets invånare och skadade många. Parlamentet betonar att man måste utreda de omständigheter under vilka denna brutala attack ägde rum. Parlamentet uppmanar irakiska myndigheter att intensifiera säkerhetsåtgärderna runt lägret så att dess invånare skyddas mot ytterligare våldsdåd. Parlamentet uppmanar den irakiska regeringen att hitta förövarna och ställa dem till svars. Parlamentet noterar att EU uppmanar alla parter att underlätta arbetet för FN:s flyktingkommissariat när det gäller att så snart som möjligt flytta invånarna i Camp Hurriya till en permanent och säker plats utanför Irak.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, Iraks regering och representantråd, Kurdistans regionala regering, FN:s generalsekreterare och FN:s råd för mänskliga rättigheter.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0424.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0022.


Användningen av bestyckade drönare
PDF 115kWORD 40k
Europaparlamentets resolution av den 27 februari 2014 om användningen av bestyckade drönare (2014/2567(RSP))
P7_TA(2014)0172RC-B7-0201/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rapporterna om användningen av bestyckade drönare av den 28 maj 2010 och den 13 september 2013 från FN:s särskilde rapportör om utomrättsliga, summariska och godtyckliga avrättningar samt av den 18 september 2013 från FN:s särskilde rapportör för främjande av och skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i kampen mot terrorismen,

–  med beaktande av uttalandet av den 13 augusti 2013 från FN:s generalsekreterare, Ban Ki‑moon, om användningen av bestyckade drönare,

–  med beaktande av den utfrågning om hur användningen av drönare påverkar de mänskliga rättigheterna, som parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter och underutskott för säkerhet och försvar gemensamt organiserade den 25 april 2013,

–  med beaktande av sin studie av den 3 maj 2013 om konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna av användningen av drönare och obemannade robotar i krigföring (The Human Rights Implications of the Usage of Drones and Unmanned Robots in Warfare),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 och 20 december 2013 om förberedelser för ett program för nästa generations europeiska fjärrstyrda luftfartygssystem (RPAS) på medelhög höjd och med lång uthållighet,

–  med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen,

A.  Användningen av fjärrstyrda luftfartygssystem (nedan kallade drönare) i extraterritoriella dödliga operationer har ökat kraftigt under det senaste årtiondet.

B.  Ett okänt antal civila har dödats, allvarligt sårats eller traumatiserats i sina dagliga liv av drönarattacker i områden som inte förklarats vara konfliktzoner.

C.  I händelse av uppgifter om att civila ska ha dödats under drönarattacker är staterna skyldiga att genomföra en snabb, oberoende och opartisk utredning och, om anklagelserna visar sig stämma, gå vidare med att offentligt klarlägga ansvarsfrågan, bestraffa de skyldiga och ge möjlighet till rättslig prövning, inklusive ekonomisk ersättning till de drabbades familjer.

D.  I artikel 51.2 i tilläggsprotokoll I till Genèvekonventionerna fastställs det att ˮvåldshandlingar eller hot om våld vars primära syfte är att sprida terror bland civilbefolkningen är förbjudnaˮ.

E.  En stats drönarattacker – utan krigsförklaring – på en annan stats territorium utan den senares eller FN:s säkerhetsråds samtycke innebär en kränkning av folkrätten och av den drabbade statens territoriella integritet och suveränitet.

F.  Enligt internationell humanitär rätt är godtyckligt dödande förbjudet i alla lägen, och internationell humanitär rätt tillåter inte riktat dödande av personer som befinner sig i icke-krigförande länder.

G.  Utgifter som är kopplade till operationer som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser står utanför EU:s budget (artikel 41.2 i EU-fördraget).

H.  Sju medlemsstater (Frankrike, Grekland, Italien, Nederländerna, Polen, Spanien och Tyskland) har undertecknat en avsiktsförklaring med Europeiska försvarsbyrån och gett denna i uppgift att ta fram en studie om gemensam produktion av MALE-luftfartyg (medelhög höjd, lång uthållighet) som kan användas för att angripa militära mål eller övervaka migrantbåtar i Medelhavet. Detta innebär alltså startpunkten för ett europeiskt fjärrstyrt luftfartygssystem.

I.  Forsknings- och utvecklingsstudier i samband med konstruktionen av drönare, såväl militära som civila, har mottagit stöd i form av EU-medel, och detta stöd väntas fortsätta i framtiden.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över användningen av bestyckade drönare utanför den internationella rättsliga ramen. EU uppmanas eftertryckligen att utarbeta ett lämpligt politiskt svar på såväl europeisk som global nivå som respekterar människorättslagstiftning och internationell humanitär rätt.

2.  Europaparlamentet uppmanar den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik liksom medlemsstaterna och rådet att

   a) motsätta sig och förbjuda utomrättsligt, riktat dödande,
   b) se till att medlemsstaterna, i enlighet med sina rättsliga skyldigheter, inte gör sig skyldiga till olagligt riktat dödande eller underlättar för andra stater att göra sig skyldiga till sådant dödande,
   c) inkludera bestyckade drönare i de relevanta europeiska och internationella systemen för nedrustning och vapenkontroll,
   d) förbjuda utveckling, produktion och användning av helt självstyrande vapen som gör det möjligt att genomföra attacker utan mänsklig medverkan,
   e) åta sig att, när det finns rimliga skäl att tro att en person eller enhet inom deras jurisdiktion kan ha koppling till ett olagligt riktat dödande utomlands, se till att åtgärder vidtas i enlighet med deras nationella och internationella rättsliga skyldigheter,
   f) stödja arbetet med och uppföljningen av rekommendationerna från FN:s särskilde rapportör om utomrättsliga, summariska eller godtyckliga avrättningar och från FN:s särskilde rapportör för främjande av och skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i kampen mot terrorismen.

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet att anta en gemensam ståndpunkt för EU i frågan om användningen av bestyckade drönare.

4.  Europaparlamentet uppmanar EU att arbeta för ökad insyn och ansvarsskyldighet från tredjeländers sida vid användningen av bestyckade drönare med hänsyn till den rättsliga grunden för deras användning och till det operativa ansvaret, att möjliggöra rättsliga prövningar av drönarattacker och se till att offren för de olagliga drönarattackerna får effektiv tillgång till rättsmedel.

5.  Europaparlamentet uppmanar också kommissionen att hålla parlamentet vederbörligen underrättat om användningen av EU-medel vid alla forsknings- och utvecklingsprojekt som rör konstruktion av drönare. Parlamentet vill se konsekvensbedömningar av de mänskliga rättigheterna i samband med framtida utvecklingsprojekt om drönare.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten, medlemsstaternas parlament, FN:s särskilde rapportör om utomrättsliga, summariska och godtyckliga avrättningar, FN:s särskilde rapportör för främjande av och skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i kampen mot terrorismen, samt FN:s generalsekreterare.


De grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2012)
PDF 444kWORD 153k
Europaparlamentets resolution av den 27 februari 2014 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2012) (2013/2078(INI))
P7_TA(2014)0173A7-0051/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—  med beaktande av ingressen till fördraget om Europeiska unionen (nedan kallat EU‑fördraget), särskilt andra strecksatsen och fjärde till sjunde strecksatserna,

—  med beaktande av framför allt artikel 2, artikel 3.3 andra strecksatsen samt artiklarna 6 och 7 i EU-fördraget, samt av de artiklar i såväl EU-fördraget som EUF-fördraget som handlar om att respektera, främja och skydda grundläggande rättigheter i EU,

—  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 7 december 2000 (nedan kallad stadgan), vilken proklamerades den 12 december 2007 i Strasbourg och trädde i kraft genom Lissabonfördraget i december 2009,

—  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europadomstolens rättspraxis och konventionerna, rekommendationerna, resolutionerna och rapporterna från Europarådets parlamentariska församling, ministerkommitté, kommissarie för mänskliga rättigheter och Venedigkommission,

—  med beaktande av den europeiska sociala stadgan, reviderad 1996, och rättspraxis från Europeiska kommittén för sociala rättigheter,

—  med beaktande av FN:s konventioner om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna,

—  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som har undertecknats av EU och nästan alla dess medlemsstater,

—  med beaktande av de riktlinjer om extrem fattigdom och mänskliga rättigheter som antogs den 27 oktober 2012 av FN:s råd för mänskliga rättigheter (A/HRC/21/39),

—  med beaktande av kommissionens meddelanden Artikel 7 i EU-fördraget – Att respektera och främja unionens värden (COM(2003)0606) och Strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna (COM(2010)0573) och av kommissionens arbetsdokument Operational Guidance on taking account of Fundamental Rights in Commission Impact Assessments (SEC(2011)0567),

—  med beaktande av rådets slutsatser om rådets åtgärder och initiativ om tillämpningen av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, vilka antogs den 23 maj 2011, och av rådets riktlinjer om metoder för att kontrollera förenligheten med de grundläggande rättigheterna i rådets förberedande organ(1),

—  med beaktande av kommissionens rapport från 2013 om tillämpningen 2012 av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (COM(2013)0271) och de tillhörande arbetsdokumenten,

—  med beaktande av Rapport om EU-medborgarskapet 2013 – EU-medborgare: dina rättigheter, din framtid (COM(2013)0269),

—  med beaktande av Stockholmsprogrammet – Ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd(2),

—  med beaktande av kommissionens meddelande om en EU-ram för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020 (COM(2011)0173) och Europeiska rådets slutsatser av den 24 juni 2011,

—  med beaktande av kommissionens meddelande Framsteg i genomförandet av nationella strategier för integrering av romer (COM(2013)0454) och förslaget till rådets rekommendation om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna (COM(2013)0460),

—  med beaktande av rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen(3),

—  med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(4), rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling(5) och förslaget till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (COM(2008)0426),

—  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(6),

—  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(7),

—  med beaktande av EU-domstolens beslut och rättspraxis och de nationella författningsdomstolarnas rättspraxis, där det hänvisas till stadgan också vid tolkning av nationell lag,

—  med beaktande av José Manuel Barrosos tal i Europaparlamentet den 11 september 2013 om tillståndet i unionen och Viviane Redings tal om EU och rättsstaten, vilket hölls den 4 september 2013 i Center for European Policy Studies (CEPS) (Bryssel),

—  med beaktande av skrivelsen av den 6 mars 2013 från utrikesministrarna i Tyskland, Danmark, Finland och Nederländerna till kommissionens ordförande Barroso om en mekanism för att främja respekten för unionens grundläggande värden i medlemsstaterna,

—  med beaktande av rådets slutsatser av den 6 och 7 juni 2013 om grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen och om kommissionens rapport från 2012 om tillämpning av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—  med beaktande av slutsatserna från konferensen ”Ett Europa av jämlika medborgare: jämlikhet, grundläggande rättigheter och rättsstatlighet”, vilken anordnades av det irländska ordförandeskapet den 9 och 10 maj 2013,

—  med beaktande av det fjärde årliga symposiet vid Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, vilket hölls den 7 juni 2013 under rubriken ”Att främja rättsstatsprincipen i EU”,

—  med beaktande av rådets slutsatser av den 13 september 2013 om utvärderingen av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter,

—  med beaktande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheters verksamhet, årsrapporter, studier och yttranden, särskilt årsrapporten om situationen för de grundläggande rättigheterna i EU 2012,

—  med beaktande av den gemensamma rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, FN:s utvecklingsprogram, Världsbanken och kommissionen med titeln The situation of Roma in 11 EU Member States – Survey results at a glance, vilken offentliggjordes i maj 2012,

—  med beaktande av rapporten Management of the external borders of the European Union and its impact on the human rights of migrants, som FN:s särskilda rapportör om migranters mänskliga rättigheter offentliggjorde i april 2013,

—  med beaktande av icke-statliga organisationers rapporter och studier om mänskliga rättigheter, samt av relevanta studier som begärts av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, särskilt studien The Triangular Relationship between Fundamental Rights, Democracy and Rule of Law in the EU – Towards an EU Copenhagen Mechanism,

—  med beaktande av sin resolution om av den 15 december 2010 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2009) – institutionella aspekter efter Lissabonfördragets(8) ikraftträdande och sin resolution av den 12 december 2012 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2010–2011)(9),

—  med beaktande av sin resolution av den 22 april 2004 om risken för kränkning av yttrande- och informationsfriheterna (artikel 11.2 i stadgan om de grundläggande rättigheterna) i EU och särskilt i Italien(10),

—  med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2005 om minoritetsskydd och antidiskrimineringspolitik i ett utvidgat EU(11),

—  med beaktande av sin resolution av den 10 juli 2008 om folkräkningen av romerna i Italien på grundval av etniskt ursprung(12),

—  med beaktande av sin resolution av den 17 september 2009 om den litauiska lagen om skydd av minderåriga mot skadlig påverkan från offentlig information(13),

—  med beaktande av sin resolution av den 9 september 2010 om romernas situation och fri rörlighet i Europeiska unionen(14),

—  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2011 om brott mot yttrandefriheten och diskriminering på grund av sexuell läggning i Litauen(15),

—  med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2011 om EU-strategin för integrering av romer(16),

—  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2011 om den ungerska medielagen(17),

—  med beaktande av sin resolution av den 21 maj 2013 om EU-stadgan: standarder för mediefrihet i EU(18),

—  med beaktande av sin resolution av den 24 maj 2012 om kampen mot homofobi i Europa(19),

—  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2013 om en intensifiering av kampen mot rasism, främlingsfientlighet och hatbrott(20),

—  med beaktande av sin resolution av den 15 september 2011 om EU:s insatser för att bekämpa korruption(21),

—  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt: rekommendationer med avseende på de åtgärder och initiativ som ska vidtas (slutbetänkande)(22),

—  med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2013 om situationen vad gäller grundläggande rättigheter: standarder och praxis i Ungern (i enlighet med Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2012)(23),

—  med beaktande av sin resolution av den 11 september 2012 om CIA:s påstådda transport och illegala internering av fångar i europeiska länder: uppföljning av TDIP-utskottets betänkande(24) och sin uppföljande resolution av den 10 oktober 2013(25),

—  med beaktande av sin resolution av den 11 september 2013 om utrotningshotade europeiska språk och den språkliga mångfalden inom EU(26),

—  med beaktande av FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

—  med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020), som antogs av rådet i mars 2011,

—  med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 september 2010 Strategi för jämställdhet 2010–2015 (COM(2010)0491),

—  med beaktande av Europarådets konvention av den 7 april 2011 om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet,

—  med beaktande av sina resolutioner av den 5 april 2011 om prioriteringar och utkast till ett nytt ramverk för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor(27) och av den 6 februari 2013 om 57:e sessionen i FN:s kvinnokommission: Eliminering och förebyggande av alla former av våld mot kvinnor och flickor(28),

—  med beaktande av sin resolution av den 24 maj 2012 med rekommendationer till kommissionen om tillämpning av principen om lika lön för manliga och kvinnliga anställda för samma eller likvärdigt arbete(29),

—  med beaktande av arbetsdokumenten I och II om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2012 (föredragande: Louis Michel),

—  med beaktande av den offentliga utfrågning som anordnades den 5 november 2013 av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om situationen för de grundläggande rättigheterna i EU och hur grundläggande rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen kan stärkas i EU,

—  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0051/2014), och av följande skäl:

A.   Den europeiska integrationen är ett politiskt projekt som föddes ur askan av andra världskriget och den förföljelse och det förtryck som de totalitära regimerna utövade gentemot enskilda individer. Syftet med integrationen har varit att befästa demokrati och rättsstatsprincipen i de europeiska länderna för att respektera och främja mänskliga rättigheter, grundläggande rättigheter, jämlikhet och minoritetsskydd på grundval av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt andra instrument om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, och undvika en återgång till någon som helst form av auktoritär regim.

B.   Det är individen, medborgaren eller invånaren som måste stå i centrum för Europeiska unionen, och de grundläggande rättigheterna skyddar varje individ mot eventuell inblandning samt eventuella övergrepp och våldshandlingar från myndigheternas sida – på samtliga nivåer – med avseende på individens privatliv samt fri- och rättigheter. Det europeiska projektet bör centreras kring respekt och främjande av mänskliga rättigheter, grundläggande friheter, demokrati samt värden och principer som anges i EU:s fördrag och internationella människorättsinstrument (FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter osv.).

C.  Europeiska unionen har tagit fram ett regelverk som syftar till att garantera att de grundläggande rättigheterna respekteras, skyddas och främjas, bland annat genom de s.k. Köpenhamnskriterierna, införlivandet av artiklarna 2, 6 och 7 i EU-fördraget, stadgan om de grundläggande rättigheterna, skyldigheten att tillträda den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt motsvarande bestämmelser i medlemsstaternas nationella lagstiftning.

D.  I och med Lissabonfördragets ikraftträdande har stadgan omvandlat värden och principer till konkreta rättigheter som kan göras gällande inför domstol. Eftersom stadgan har samma rättsliga värde som Lissabonfördraget har den blivit rättsligt bindande för EU:s institutioner, organ och byråer samt för medlemsstaterna i samband med tillämpning av EU-lagstiftningen.

E.  En verklig kultur av grundläggande rättigheter måste utvecklas, främjas och stärkas inom unionens institutioner, men också inom medlemsstaterna, framför allt då de tillämpar och genomför unionslagstiftningen, både internt och i förbindelser med tredjeländer. Vid genomförandet av dessa värden och principer, till exempel utarbetandet av lagstiftningsförslag, bör man även säkerställa en effektiv kontroll av respekten för de grundläggande rättigheter som garanteras i stadgan. Inga andra överväganden får ha företräde framför respekten för dessa grundläggande rättigheter, eftersom det då finns risk för att EU, framför allt i sina förbindelser med tredjeländer, kommer att framstå som mindre trovärdigt i människorättsfrågor.

F.  EU:s verksamhet bygger på att man förutsätter och hyser ömsesidigt förtroende för att EU:s medlemsstater respekterar demokrati, rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter, såsom fastslås i Europakonventionen och i stadgan om de grundläggande rättigheterna, särskilt i samband med utvecklingen av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa och tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande.

G.  Principen om ömsesidigt erkännande leder till en situation där personer kan överföras från en jurisdiktion till en annan utan någon föregående människorättslig granskning av respektive beslut.

H.  Europeiska unionens domstol underströk i de förenade målen C-411/10 och C-493/10 att en sådan presumtion om att en medlemsstat respekterar de grundläggande rättigheterna måste kunna motbevisas och att domare därför måste kontrollera om det finns anledning att hysa allvarliga farhågor för att det föreligger systembrister i de andra medlemsstaternas rättsväsen.

I.  Det är följaktligen nödvändigt att se till att nationella myndigheter har tillgång till tillräckliga bevis för att kunna fatta ett välgrundat beslut om huruvida det föreligger systembrister i andra medlemsstaters rättsväsen eller ej.

J.  Korruption orsakar sociala skadeverkningar och överträdelser av grundläggande rättigheter, eftersom organiserade kriminella grupper utnyttjar korruptionen för att begå andra allvarliga brott, såsom människohandel. Ett effektivt, oberoende och opartiskt rättsväsen är avgörande för rättsstaten och för att säkerställa att EU-medborgares grundläggande rättigheter och medborgerliga friheter skyddas.

K.  Europeiska unionen genomgår en kris som inte bara är ekonomisk och finansiell, utan även demokratisk och konstitutionell, vilket framgår av den senaste händelseutvecklingen i vissa medlemsstater. De spänningar som har uppstått visar att det saknas lämpliga krishanteringsinstrument och en politisk vilja och att det finns svårigheter med att tillämpa de övervaknings-, utvärderings- och sanktionsmekanismer som ingår i de gällande fördragen, särskilt kraven i artiklarna 2 och 7 i EU-fördraget.

L.  Europaparlamentet har flera gånger efterlyst en förstärkning av mekanismerna för att säkerställa att unionens värden – som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget – respekteras, skyddas och främjas och för att hantera krissituationer i unionen och medlemsstaterna. Det pågår nu diskussioner om att inrätta en ”ny mekanism” där kommissionen, rådet och medlemsstaterna sluter upp bakom parlamentet och de icke-statliga organisationerna.

M.  Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter underströk i fokusavsnittet i sin årsrapport 2012, som handlade om EU som en värdegemenskap och behovet av att trygga grundläggande rättigheter i kristider, att en samsyn om värdena i artikel 2 och de rättsliga skyldigheter som uppstår därigenom är ett mål som kräver att en regelbunden dialog upprättas inom EU.

N.  Kommissionen har sagt sig vilja stärka rättsstatsprincipen i EU och har även meddelat att den skulle kunna föreslå användning av formella underrättelser inom ramen för artikel 7.1 i det gällande EU-fördraget. Vidare har kommissionen tagit upp behovet av fördragsändringar och aviserat att den kan komma att lägga fram ändringsförslag före utgången av 2013 eller i början av 2014, för att anordna en debatt vid valet (även om artikel 7) och försöka nå samförstånd kring dessa förslag vars syfte bör vara att garantera att EU:s politik om de mänskliga rättigheterna inom EU baseras på tydliga bestämmelser och mekanismer samt på objektiva indikatorer, uppgifter och bevis som är transparenta, rättvisa och förutsebara och ger ett starkt skydd för individuella rättigheter, demokratin och rättsstaten.

O.  Alla beslut i denna fråga bör göra det möjligt att snarast garantera en korrekt tillämpning av artiklarna 2, 6 och 7 i EU-fördraget och säkerställa att varje beslut fattas på grundval av objektiva kriterier och en objektiv utvärdering, för att på så sätt ta udden av kritiken mot bristande indikatorer och bedömningskriterier och mot särbehandling och politisk partiskhet.

P.  Det sker fortfarande många kränkningar av de grundläggande rättigheterna i EU och i medlemsstaterna, vilket framgår av (årliga och särskilda) rapporter från kommissionen, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, Europarådet (årliga rapporter och avgöranden från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, dokument och rapporter från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, dokument från Europarådets parlamentariska församling), dokument från FN (inklusive dokument och rapporter från FN:s råd för mänskliga rättigheter, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, de särskilda rapportörerna etc.) och dokument från icke-statliga organisationer (bl.a. Human Rights Watch, Amnesty International, Open Society Institute, ILGA-Europe, European Council on Refugees and Exiles (ECRE), Reportrar utan gränser, Freedom House och FIDH) etc. Dessa kränkningar kräver lämpliga reaktioner av kommissionen, rådet och medlemsstaterna, med tanke på att kränkningarna är allvarliga och att de upprepats.

Q.  Dessa organisationer har framfört och uttryckt oro, särskilt när det gäller situationen för romer, migranter, asylsökande, flyktingar, minoriteter, hbt-personer, medier och journalister. Vidare känner de oro när det gäller säkerhetsstyrkornas, polisens och underrättelsetjänsternas agerande, de nödvändiga utredningarna för att straffa människorättsförövare och ställa dem inför rätta, den statliga medverkan till tortyr och misshandel i tredjeländer och användningen av bevis som erhållits på detta sätt, fängelseförhållandena samt misshandeln av interner.

R.  I ingressen till EU-fördraget, artiklarna 8, 9, 10, 19 och 21 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna liksom i Europeiska unionens domstols rättspraxis erkänns vikten av de grundläggande sociala rättigheterna genom att de omvandlas till övergripande principer i gemenskapsrätten. På så sätt betonas att EU måste garantera grundläggande fri- och rättigheter, såsom fackförenings-, strejk-, förenings- och mötesrättigheter osv., som definieras i den europeiska sociala stadgan. Artikel 151 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt innehåller en uttrycklig hänvisning till sådana grundläggande sociala rättigheter som anges i den europeiska sociala stadgan.

S.  I artiklarna 2 och 3 i stadgan om de grundläggande rättigheterna erkänns personers rätt till liv och rätt till integritet.

T.  I EU finns runt 100 miljoner barn och runt 80 miljoner personer med funktionsnedsättning. Personer med funktionsnedsättning, särskilt barn, lider fortfarande av brist på assistans och stöd för sin skolgång och upplever svårigheter att få åtkomst till byggnader eller tjänster och problem att göra sig hörda och delta i beslut som påverkar deras liv. EU har genom sitt undertecknande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning en skyldighet att främja, skydda och respektera dessa personers rättigheter såsom fastställs i konventionen, att anta en strategi för att genomföra konventionen och att se till att politiken och den befintliga och framtida primärrätten och sekundärrätten är förenlig med bestämmelserna i konventionen.

U.  Kvinnor och flickor är de huvudsakliga offren för könsrelaterat våld. Enligt beräkningar i EU har 20−25 procent av alla kvinnor utsatts för fysiskt våld minst en gång i livet. Hundratusentals kvinnor som bor i Europa har utsatts för könsstympning och tusentals flickor löper risk att drabbas av detta.

V.  Kvinnor i EU tjänar ungefär 16 procent mindre per timme än män.

W.  Fattigdom, bristande jämställdhet samt könsstereotyper ökar risken för våld och andra former av utnyttjande, såsom kvinnohandel och prostitution, och hindrar kvinnor från att delta fullt ut i alla områden av livet.

X.  Alla EU-medborgare bör garanteras grundläggande friheter, mänskliga rättigheter och lika möjligheter. Att skydda nationella minoriteter, regionala språk och minoritetsspråk i ett utvidgat EU är emellertid ett stort problem som inte kommer att kunna lösas enbart genom bekämpning av främlingsfientlighet och diskriminering. För detta krävs antagande av särskilda system och behandlingssätt på bland annat de rättsliga, språkliga, kulturella och sociala områdena.

1.  Europaparlamentet betonar att EU är ett politiskt, historiskt och etiskt projekt som går ut på att förena de länder som delar och främjar samma gemensamma europeiska värden, t.ex. de som anges i artikel 2 i EU-fördraget och i stadgan om de grundläggande rättigheterna samt i Europakonventionen, bl.a. respekt för människans värdighet, demokrati, rättsstaten, grundläggande rättigheter, jämlikhet, frihet, icke-diskriminering och minoritetsskydd. Dessa värden är nära sammanbundna med varandra och utgör även ömsesidiga förutsättningar. Parlamentet anser därför att en av hörnstenarna i den europeiska identiteten är och måste vara främjandet i och utanför unionen av mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och demokrati, som är europeiska värden.

2.  Europaparlamentet rekommenderar att parlamentet, kommissionen och rådet erkänner att det finns positiva skyldigheter att skydda och främja de mänskliga rättigheterna. Parlamentet understryker att respekten för de grundläggande fri- och rättigheterna förutsätter åtgärder på ett flertal nivåer. Parlamentet understryker vilken roll regionala och lokala myndigheter, icke-statliga organisationer och det civila samhället kan spela på detta område. Kommissionen och rådet uppmanas att förbättra sitt samarbete med dessa aktörer.

3.  Europaparlamentet påminner EU:s institutioner och medlemsstaterna om behovet att uppfylla sina skyldigheter att respektera de grundläggande fri- och rättigheterna. Deltagande i internationella fördrag om skydd och främjande av de mänskliga rättigheterna kan bara stärka skyddet för de grundläggande rättigheterna inom EU.

4.  Europaparlamentet fördömer de oroväckande tendenserna till kränkningar av de mänskliga rättigheterna inom EU, i synnerhet beträffande invandring och asyl, diskriminering och intolerans, särskilt gentemot vissa befolkningsgrupper (minoriteter och migranter), och beträffande säkerhet och terrorism, pressfrihet, fri rörlighet inom unionen, sociala rättigheter samt fackföreningsrättigheter. Parlamentet konstaterar allt oftare en blockering från medlemsstaternas sida i fråga om respekten för dessa grundläggande fri- och rättigheter, särskilt när det gäller romer, kvinnor, hbt-personer, asylsökande, migranter och andra utsatta befolkningsgrupper.

Institutionella frågor

5.  Europaparlamentet påpekar att det är mycket viktigt att EU, dess institutioner och medlemsstaterna garanterar respekten för de gemensamma europeiska värden som anges i artikel 2 i EU-fördraget och att man snarast måste tillämpa och genomföra alla de instrument som fördragen föreskriver i detta sammanhang. Man måste också snarast förbereda eventuella nödvändiga fördragsändringar. Parlamentet betonar att kravet på att uppfylla Köpenhamnskriterierna inte upphör efter anslutningen utan även fortsättningsvis gäller medlemsstaterna. Grundläggande rättigheter omfattas av unionens primärrätt och måste respekteras när unionslagstiftningen tillämpas av domstolar och myndigheter på EU-nivå eller nationell nivå. I detta sammanhang beklagar parlamentet framför allt de långdragna förhandlingarna om tillträdet till Europakonventionen och att EU:s tillträde till Europakonventionen ännu inte har slutförts.

6.  Europaparlamentet påminner EU-institutionerna och medlemsstaterna om att all politik avseende de grundläggande rättigheterna i första hand måste syfta till att undvika att kränkningar sker, särskilt genom tillgängliga instrument för att vidta förebyggande åtgärder och väcka talan innan ett beslut fattas eller en åtgärd vidtas, för att speciella fall ska kunna utredas och lagföras snarast möjligt och på ett effektivt, rättvist och skäligt sätt samt utan diskriminering.

7.  Europaparlamentet anser att medborgarna fäster allt större vikt vid respekt, skydd och främjande av de grundläggande rättigheterna, vilket framgår av mobiliseringen och den ökade uppmärksamheten kring kränkningar, övergrepp och orättvisor i vardagen samt i symboliska eller välkända fall, även tack vare en bättre informationsspridning genom ny teknik, sociala nätverk och medier. Parlamentet understryker att alla kränkningar, övergrepp eller orättvisor av alla dess slag utgör ett hot mot demokratin och rättsstaten samt mot medborgarnas förtroende för institutionerna och deras företrädare, särskilt politikerna. Parlamentet betonar att institutionerna och politikerna måste bli medvetna om detta och stödja denna demokratiska utveckling, genom att upprätta nya mekanismer för dialog med medborgarna och stärka den medborgerliga, parlamentariska, rättsliga och mediala kontrollen över de statliga myndigheterna, som bör vara mer öppna och transparenta, så att de tjänar medborgarnas intressen på ett bättre sätt.

8.  Europaparlamentet anser att man, för att till fullo utnyttja fördragens potential, måste

   a) slutföra processen med att tillträda den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och omedelbart införa de instrument som krävs för att leva upp till denna fördragsfästa skyldighet, eftersom detta kommer att skapa en ny mekanism för genomförande av medborgarnas mänskliga rättigheter, bland annat för att säkerställa medlemsstaternas tillämpning av Europadomstolens avgöranden, särskilt de ”förberedande domarna”; i överensstämmelse med Europarådets krav tillträda den europeiska sociala stadgan, som undertecknades i Turin den 18 oktober 1961 och reviderades i Strasbourg den 3 maj 1996; uppmana medlemsstaterna att ansluta sig till och ratificera Europarådets konventioner om mänskliga rättigheter, att genomföra de redan befintliga instrumenten inom EU:s regelverk och att ompröva undantagsklausuler som kan medföra risk för att deras medborgares rättigheter påverkas,
   b) se till att lagstiftningsförslagen och lagstiftningsåtgärderna överensstämmer med stadgan och är förenliga med de grundläggande rättigheterna genom att vidta konkreta åtgärder för att säkerställa att de granskas i förhållande till stadgan under alla skeden av lagstiftandet och att inverkan på de grundläggande rättigheterna i EU-lagstiftningen och dess genomförande av medlemsstaterna systematiskt granskas i utvärderingsrapporterna om genomförandet av denna lagstiftning samt i årsrapporterna om kontrollen av tillämpningen av EU-lagstiftningen,
   c) se till att kommissionen – och rådet, när det tar initiativ till lagstiftning – i lämpliga fall utnyttja extern oberoende expertis från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter,
   d) stärka samarbetet mellan kommissionen och medlemsstaterna, samt med Europaparlamentet och de nationella parlamenten, för att EU:s befintliga människorättslagstiftning ska tillämpas bättre,
   e) se till att utarbetandet och införlivandet av den EU-lagstiftning som berör och utvecklar de grundläggande rättigheterna stärks och genomförs på rätt sätt, genom tillämpning av en strikt policy för utvärdering och uppföljning och genom prövning av överträdelser inför Europeiska unionens domstol, särskilt på de områden där EU har behörighet, såsom icke-diskriminering, jämlikhet, jämställdhet mellan könen, funktionshinder, uppgiftsskydd, asylfrågor och invandring,
   f) se till att främja en omfattande rättsstatsstrategi där hänsyn tas till hur de grundläggande rättigheterna skyddas i praktiken,
   g) erkänna att en stark politisk vilja krävs för att ta itu med dessa frågor, särskilt i ekonomiska och finansiella kristider,
   h) stärka och öka insynen i den interinstitutionella dialogen om grundläggande rättigheter eller när EU-medborgarnas intressen står på spel,
   i) se till att kommissionen fullt ut utnyttjar de befintliga mekanismerna och drar igång objektiva utredningar och granskningar och inleder överträdelseförfaranden, om det finns goda grunder för detta och dubbla måttstockar därmed undviks, när en medlemsstat överträder rättigheterna i stadgan vid genomförandet av EU-lagstiftningen,
   j) fastställa ambitiösa, effektiva och långtgående riktlinjer och handlingsprogram för de grundläggande rättigheterna och de gemensamma europeiska värdena, särskilt för att proaktivt och systematiskt tillämpa EU:s skyldigheter när det gäller att bekämpa diskriminering och främja jämlikhet i enlighet med artiklarna 8 och 10 i EUF-fördraget och artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna,
   k) bedriva ett mera systematiskt och samordnat samarbete på alla nivåer, särskilt med Europarådet och andra internationella institutioner, för att undvika dubbelarbete och genom att stödja sig på deras specifika kunskaper,
   l) effektivisera de många mekanismer som redan finns att tillgå för att förhindra överträdelser av grundläggande rättigheter i EU, ta itu med överträdelser av de grundläggande rättigheterna och undvika ”forum shopping” samt stärka den roll som regionala och lokala myndigheter kan spela, tillsammans med människorättsorganisationer,
   m) ta fram jämförande och överskådliga landsvisa tabeller som bör utgöra underlag för kommissionen att utfärda landspecifika rekommendationer om politiken för grundläggande rättigheter, såsom den gör för den ekonomiska politiken inom EU-27, och vilka liksom kommissionens förslag om uppenbara överträdelser av de grundläggande rättigheterna skulle kunna godkännas eller ändras av rådet inför Europeiska rådets nästa toppmöte,
   n) utveckla en mekanism för inbördes granskning där nationella människorättsorgan deltar, liknande OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd, där varje EU-medlemsstat skulle granskas av de andra vart tredje eller vart fjärde år och de huvudsakliga målen skulle vara att hjälpa landet att förstå hur dess strategi och strukturer för grundläggande rättigheter skulle kunna förbättras samt att fastställa och dela god praxis för politik och strategier för mänskliga rättigheter inom EU,
   o) införa en ”ny Köpenhamnsmekanism” som syftar till att säkerställa att unionens grundläggande rättigheter och värden – som avses i artikel 2 i EU-fördraget och i stadgan om de grundläggande rättigheterna – respekteras, skyddas och främjas.

9.  Europaparlamentet betonar att denna ”nya Köpenhamnsmekanism”, som syftar till att övervaka varje medlemsstats efterlevnad av Köpenhamnskriterierna på ett effektivt och bindande sätt, kan aktiveras omedelbart på grundval av ett kommissionsbeslut, med fullt deltagande av parlamentet, och att den bör

   a) fastställa indikatorer som bygger på befintliga eller redan utarbetade och erkända indikatorer för standarder för grundläggande rättigheter som tagits fram av exempelvis FN och Europarådet, varvid hänsyn ska tas till de icke-statliga organisationer som är verksamma inom området för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter (Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och kommissionen),
   b) grundas på objektiva och tillförlitliga uppgifter och information som byggts upp kring sådana indikatorer, som bör utvecklas ytterligare genom en öppen och trovärdig process (Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och kommissionen),
   c) säkerställa övervakning av situationen i både EU och medlemsstaterna genom en regelbunden och objektiv process (Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, kommissionen, rådet, Europaparlamentet och de nationella parlamenten),
   d) genomföra objektiva, jämförbara och regelbundna utvärderingar för var och en av de grundläggande rättigheterna och/eller ämnesområdena och för varje enskild institution och medlemsstat, samtidigt som största möjliga jämförbarhet eftersträvas, också på grundval av de resultat och rekommendationer som utfärdats av befintliga övervakningsmekanismer inom Europarådet, FN och EU:s institutioner och organ, jämte information som inlämnats av det civila samhällets organisationer (rapporter från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, kommissionens årliga rapporter, parlamentets årliga rapporter och rådets årliga rapporter), och på grundval av dessa utvärderingar utfärda rekommendationer,
   e) fastställa en europeisk policycykel beträffande tillämpningen av artikel 2 i EU-fördraget (demokrati, rättsstaten, grundläggande rättigheter, jämlikhet) för att skapa ett årligt och flerårigt system och ett öppet årligt interinstitutionellt forum om dessa europeiska värden, särskilt skyddet av de grundläggande rättigheterna,
   f) sammanföra alla befintliga uppgifter och analyser från nationella, europeiska och internationella organ för att se till att befintlig information med relevans för skyddet av grundläggande rättigheter, rättsstaten, demokrati och jämlikhet är mer lättillgänglig och synlig,
   g) se till att GD Rättsliga frågor och rådets arbetsgrupp för grundläggande rättigheter, medborgerliga rättigheter och fri rörlighet för personer samarbetar med parlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor för att upprätta en regelbunden och strukturerad dialog mellan dessa institutioner och det civila samhällets organisationer om frågor om grundläggande rättigheter inom EU,
   h) utarbeta och anta en rad rekommendationer som åtföljs av effektiva och proportionerliga påföljder som är ett effektivt avskräckningsmedel (till exempel en tillfällig indragning av fondåtaganden, tillämpning av vissa akter etc.) för att hantera kränkningar av artiklarna 2 och 7 i EU-fördraget och säkerställa tillämpningen av rättigheterna i dessa artiklar,
   i) integrera ett system för tidig varning, politisk och teknisk dialog och formella underrättelser samt ett ”frysningsförfarande”, såsom redan begärts av parlamentet, för att se till att medlemsstater på begäran av EU:s institutioner avbryter sitt antagande av lagar som kan innebära ett bortseende från eller en överträdelse av grundläggande rättigheter eller EU:s rättsordning; kommissionen bör hålla möten på teknisk nivå med den berörda medlemsstatens tjänster och inte slutföra förhandlingar inom några andra politikområden än dem som avser artikel 2 i EU-fördraget förrän kraven i denna artikel helt har uppfyllts.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter anta ett beslut om inrättande av en sådan ”ny Köpenhamnsmekanism”, vilket man redan gjort för övervakningen av korruptionen inom EU och i medlemsstaterna, och att se över förordningen om inrättande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, så att byrån får utökade befogenheter.

11.   Europaparlamentet anser att en ”Köpenhamnskommission” ska inrättas, företrädesvis inom ramen för ett interinstitutionellt avtal. Denna kommission ska bestå av oberoende högnivåexperter på grundläggande rättigheter, vilka ska utses av bland annat parlamentet, och dess syfte ska vara att se till att alla medlemsstater respekterar de gemensamma värdena i artikel 2 i EU-fördraget och fortsätter att efterleva ”Köpenhamnskriterierna” samt att ge råd och rapportera i samband med frågor om grundläggande rättigheter, i väntan på att ändringen av förordningen om Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter gör det möjligt för byrån att få starkare och bredare befogenheter, bland annat när det gäller att övervaka enskilda medlemsstater på området för grundläggande rättigheter, såsom upprepade gånger begärts av parlamentet.

12.  Europaparlamentet rekommenderar att det inleds en dialog mellan EU-institutionerna och en medlemsstat om det finns en risk för att medlemsstaten allvarligt åsidosätter EU:s värden samt att EU-institutionerna ges möjlighet att framföra rekommendationer i enlighet med artikel 7.1 i EU-fördraget. Parlamentet ger sitt helhjärtade stöd till kommissionens förslag om användning av formella underrättelser i detta sammanhang.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att tillsammans med parlamentet inrätta en kontaktgrupp för att kontrollera att unionens värden faktiskt har genomförts och att särskilt genomföra gemensamma bedömningar av situationen för grundläggande rättigheter i specifika fall som någon av de tre EU-institutionerna med oro har noterat. Parlamentet uppmanar också dessa institutioner att beakta Europarådets resolutioner och Europadomstolens beslut.

14.  Europaparlamentet välkomnar de uttalanden av kommissionens ordförande och vice ordförande Viviane Reding där hon tillkännagav ett meddelande med eventuella ändringar av fördragen utöver de alternativ som finns enligt de nuvarande fördragen. Parlamentet uppmanar sina ansvariga utskott att noggrant granska följande förslag, som syftar till att stärka skyddet av de grundläggande rättigheterna i EU-fördragen:

   Revidering av artikel 7 i EU-fördraget genom att lägga till en ”genomförandefas med avseende på artikel 2 i EU-fördraget” och skilja mellan ”riskfasen” och ”kränkningsfasen”, med olika tröskelvärden beroende på de fastställda majoriteterna, en förstärkning av den tekniska och objektiva (och inte bara politiska) analysen, en ökad dialog med medlemsstaternas institutioner och ett större urval av detaljerade och förutsägbara påföljder som ska kunna tillämpas under hela förfarandet.
   Utformning av en mekanism för starkare och detaljerad samordning och övervakning av grundläggande rättigheter på grundval av artikel 121 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
   Utvidgning av kommissionens och Europeiska unionens domstols prövningsmöjligheter och befogenheter.
   En hänvisning till Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter i fördragen, inklusive en rättslig grund som gör det möjligt att ändra förordningen om inrättande av byrån, inte genom enhällighet såsom för närvarande är fallet, utan via det ordinarie lagstiftningsförfarandet.
   Strykning av artikel 51 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.
   Möjligheter för parlamentet att inleda förfaranden för överträdelse av artikel 2 i EU‑fördraget på samma villkor som kommissionen och rådet och för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter att bidra till förfarandet med hjälp av sitt specialiserade stöd.
   Översyn av kravet på enhällighet inom områden som rör respekt för samt skydd och främjande av grundläggande rättigheter, såsom jämlikhet och icke-diskriminering (till exempel artikel 19 i EUF-fördraget) och

Europaparlamentet uppmanar sitt ansvariga utskott att klargöra tillämpningen, och i slutänden översynen, av det förfarande som parlamentet kan tillämpa för att aktivera artikel 7 i EU-fördraget.

15.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter att inrätta en allmän webbplats för insamling och sammanställning av information och dokument som rör frågor om grundläggande rättigheter och som utarbetats av FN, Europarådet, OSSE, icke-statliga organisationer, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, Europaparlamentet, domstolar, nationella parlamentsutskott, ombudsmän etc. Sådan information bör vara sökbar efter datum, stat, författare och rättighet för att tillhandahålla källor och information om situationen för grundläggande rättigheter i EU och dess medlemsstater.

Specifika rättigheter som baserar sig på stadgan om de grundläggande rättigheterna

Värdighet

16.  Europaparlamentet är bekymrat över de kränkningar av människans värdighet som fortfarande förekommer i unionen och dess medlemsstater och som bland annat drabbar minoriteter, i synnerhet romer, liksom asylsökande, migranter, terroristmisstänkta och frihetsberövade personer samt utsatta grupper och fattiga. Parlamentet framhåller att myndigheterna måste hålla fast vid det absoluta förbudet mot tortyr och grym, omänsklig eller förnedrande behandling och genomföra grundliga, snabba, effektiva och oberoende utredningar av eventuella kränkningar samt ställa de ansvariga inför rätta.

17.  Europaparlamentet är bekymrat över de många exemplen på våld av polisen och ordningsmakten och är framför allt oroat över fallen med oproportionerligt våld mot fredliga demonstranter och journalister i samband med demonstrationer, överdriven användning av icke-dödliga vapen, t.ex. batonger, gummikulor och så kallade tasers. Medlemsstaterna uppmanas att se till att ordningsmaktens uniformer förses med identifieringsuppgifter och att personalen inom ordningsmakten alltid hålls ansvarig för sitt agerande. Parlamentet uppmanar till ett slut på poliskontroller på grund av etnisk tillhörighet och rasprofilering. Parlamentet uttrycker oro över att det införs alltfler begränsningar av mötesfriheten och rätten att hålla fredliga demonstrationer och påpekar att mötes-, förenings- och yttrandefriheten ligger till grund för demonstrationsfriheten. Medlemsstaterna uppmanas att inte vidta åtgärder som undergräver eller kriminaliserar människans utövande av sina grundläggande fri- och rättigheter. Vidare uppmanas medlemsstaterna eftertryckligen att vidta åtgärder så att våld endast används i undantagsfall, dvs. när så är vederbörligen motiverat på grund av ett verkligt och allmänt hot mot den allmänna ordningen. Parlamentet påminner om att polisen framför allt finns till för att säkerställa säkerhet och skydd för människor.

18.  Europaparlamentet bekräftar sin positiva inställning till ett europeiskt initiativ för att säkerställa att frihetsberövade personer garanteras grundläggande rättigheter och att frihetsberövade personer kan återintegreras i samhället när de friges. Parlamentet oroar sig över den katastrofala situationen med överfyllda fängelser i många medlemsstater, de dåliga förhållandena i fängelserna och behandlingen av de intagna och uppmanar till ett europeiskt initiativ för att säkerställa tillämpning av rekommendationerna från Europeiska kommittén till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och Europadomstolens domar, inbegripet vid poliskontor, invandringscenter och psykiatriska kliniker. Parlamentet efterlyser åtgärder för att minska överbefolkningen i fängelserna och undvika ett överdrivet tillgripande av frihetsberövande före rättegång, inte bara ha fängelsestraff som påföljd, överväga avkriminalisering av vissa gärningar och/eller förkorta de tider som en person kan hållas frihetsberövad utan att åtal väcks.

19.  Europaparlamentet upprepar sina krav på en fullständig genomlysning av de europeiska ländernas samarbete inom Förenta staternas och CIA:s program för ”extraordinära överlämnanden” och av flygningarna och de hemliga fängelserna på unionens territorium, och vidhåller att medlemsstaterna måste genomföra effektiva, opartiska, grundliga, oberoende och transparenta utredningar och inte lämna något utrymme för straffrihet. Medlemsstaterna påminns om att förbudet mot tortyr är absolut och att statssekretess därför inte kan åberopas för att begränsa ländernas skyldighet att utreda allvarliga människorättskränkningar. Parlamentet betonar att medlemsstaternas rykte och förtroendet för deras engagemang för att skydda de grundläggande rättigheterna äventyras om de inte respekterar det som sägs ovan.

20.  Europaparlamentet betonar att det klimat av straffrihet som omgärdar CIA:s program har gjort att kränkningar av de grundläggande rättigheterna har kunnat fortgå som en del av EU:s och Förenta staternas strategier för terrorismbekämpning. Detta framgår av avslöjandena om det masspionage som har pågått via den amerikanska säkerhetsmyndigheten NSA:s övervakningsprogram och via olika medlemsstaters övervakningsorgan. Parlamentet, som nu utreder denna fråga, kräver en översyn av lagstiftningen om säkerhets- och underrättelseorgan i EU och medlemsstaterna, med särskild tonvikt på rättslig förhandskontroll och parlamentarisk kontroll samt rätten till prövning och rättelse av uppgifter som samlas in, bevaras eller behandlas av dessa organ.

21.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte gjort det att till fullo införliva och genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer och att anta lämpliga åtgärder för att se till att offer för människohandel får lämpligt stöd och skydd och att människohandlare åtalas och åläggs verkningsfulla, proportionerliga och avskräckande påföljder samtidigt som förebyggande åtgärder vidtas.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo införliva Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem och att anta lämpliga åtgärder för att sörja för lämpligt stöd till och skydd av brottsoffer.

23.  Europaparlamentet kräver respekt för människors värdighet i slutet av livet, särskilt genom garantier för att önskningar som uttrycks i vårdtestamenten erkänns och respekteras.

24.  Europaparlamentet är medvetet om att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är en central del av människans värdighet som måste hanteras i ett bredare sammanhang med strukturell diskriminering och bristande jämställdhet. Medlemsstaterna uppmanas att skydda den sexuella och reproduktiva hälsan och rättigheterna genom Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och Europeiska jämställdhetsinstitutet, bland annat genom att inrätta program och tjänster för reproduktiv hälsa, inbegripet grundläggande hälso- och sjukvård och läkemedel som är viktiga för frivillig familjeplanering, mödrahälsa och nyfödda barns hälsa och genom att fortsatt vara vaksamma på politiska åtgärder och/eller lagstiftning som kan begränsa sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

Friheter

25.  Europaparlamentet framhåller att demokrati och rättsstatsprincipen bygger på respekt för grundläggande fri- och rättigheter och att åtgärder mot terrorism eller organiserad brottslighet, eller internationellt samarbete med detta syfte, aldrig får bryta mot europeiska normer i fråga om grundläggande rättigheter, utan måste vara strikt förenliga med dessa (särskilt i samband med oskuldspresumtion, rättvis rättegång, rätten till försvar, rätten till privatliv och rätten till skydd av personuppgifter osv.). Parlamentet understryker behovet av en starkare demokratisk kontroll och skyddet av och respekten för grundläggande rättigheter i samband med det gränsöverskridande samarbetet på dessa områden, särskilt med tanke på myndigheternas ständigt ökade insamling och användning av personuppgifter. Parlamentet efterlyser därför åtgärder som garanterar rätten till privatliv och skyddet av personuppgifter på detta område.

26.  Europaparlamentet kritiserar att strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen är inriktad på säkerhet, på bekostnad av medborgerliga och grundläggande rättigheter samt antagande av förebyggande åtgärder. Parlamentet beklagar djupt den ökande klyftan mellan de uttalade målen och det faktiska genomförandet av politiken. Parlamentet bör få spela en avgörande roll i utvärderingen och utformningen av politiken för inre säkerhet, eftersom den har allvarliga konsekvenser för de grundläggande fri- och rättigheterna för alla som bor i EU, i syfte att säkerställa demokratisk övervakning och kontroll av säkerhetspolitiken, inbegripet underrättelseverksamheten, och om nödvändigt granska denna så att den respekterar de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

27.  Europaparlamentet är bekymrat över avslöjandena om de flagranta överträdelser av rätten till ett privatliv och personuppgiftsskyddet som begåtts i hemliga program för massövervakning av unionsmedborgare. Dessa program, som inrättats av europeiska och icke-europeiska stater, har i varje enskilt fall saknat rättsligt tillstånd och har inte heller varit underkastade en lämplig parlamentarisk kontroll. Parlamentet fördömer denna praxis och uppmanar kraftfullt dessa stater att omedelbart upphöra med sådana överträdelser. Parlamentet efterlyser utförliga rapporter om dessa program och om eventuellt utländskt deltagande i dem och kräver att programmen granskas omedelbart. Parlamentet betonar att EU och medlemsstaterna bör vidta kraftfulla åtgärder mot de stater som kränker den grundläggande rätten till privatliv genom att avlyssna unionsmedborgare samt institutionella, politiska och ekonomiska företrädare och aktörer i Europa. Parlamentet är bekymrat över att underrättelsetjänsterna har undsluppit demokratisk parlamentarisk och rättslig kontroll och utan politiskt godkännande har kunnat genomdriva hemliga program och operationer. Parlamentet efterlyser därför en omedelbar översyn av mekanismerna för den rättsliga och parlamentariska tillsynen av säkerhetstjänsterna så att även underrättelsetjänsterna följer bestämmelser om demokrati, rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter enligt kraven i artikel 2 i EU-fördraget. Parlamentet fördömer privata företags hemliga delaktighet i massövervakningen. EU bör reagera mer kraftfullt och begära att åtgärder ska vidtas internationellt för att säkerställa att de europeiska bestämmelserna om privatliv och uppgiftsskydd respekteras. Vidare bör EU främja teknik som garanterar sekretess i europeisk kommunikation.

28.   Europaparlamentet beklagar djupt att diskussionerna om antagandet av ett förslag till förordning och direktiv om skydd för personuppgifter har blockerats i rådet trots att parlamentet uttryckt starkt stöd för striktare regler. Parlamentet beklagar Europeiska rådets beslut den 24−25 oktober 2013 om att fullfölja den digitala inre marknaden först 2015, varigenom antagandet av dataskyddspaketet blir försenat. Rådet uppmanas att gå vidare med förhandlingarna om dataskyddsdirektivet och dataskyddsförordningen så att dataskyddspaketet kan antas innan innevarande valperiod löper ut.

29.   Europaparlamentet anser att EU och medlemsstaterna bör anta ett system för skydd av visselblåsare som avslöjar att allvarliga kränkningar av de grundläggande rättigheterna har begåtts av underrättelsetjänster som kringgått all demokratisk, parlamentarisk och juridisk kontroll.

30.  Europaparlamentet understryker att den digitala världens snabba utveckling (bland annat den ökade användningen av internet, applikationer och sociala nätverk) kräver ökat skydd av personuppgifter och privatliv för att garantera konfidentialiteten.

31.  Europaparlamentet gläder sig över att ett växande antal medlemsstater respekterar rätten att bilda familj inom ett äktenskap, ett registrerat partnerskap eller ett registrerat samboförhållande liksom rätten till adoption utan diskriminering på grund av sexuell läggning och uppmanar övriga medlemsstater att vidta liknande åtgärder. Parlamentet välkomnar Europadomstolens dom i målet Vallianatos m.fl. mot Grekland, i vilken det bekräftas att samkönade par inte kan utestängas från civila vigslar. Kommissionen och alla medlemsstater uppmanas att föreslå och anta lagstiftning och politiska riktlinjer för att bekämpa homofobi, transfobi och hatbrott och välkomnar offentliggörandet av yttrande 2/2013 från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter om rambeslutet om rasism och främlingsfientlighet – med särskild tonvikt på offrens rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och samtliga medlemsstater att säkerställa genomförandet av direktivet om fri rörlighet utan diskriminering på grund av sexuell läggning och parlamentet uppmanar återigen kommissionen att en föreslå ambitiös förordning om ömsesidigt erkännande av civilståndshandlingars rättsverkan.

32.  Europaparlamentet är oerhört bekymrat över antalet självmord bland unga som utsätts för homofobi. Parlamentet påminner om resultatet av den undersökning som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter genomfört bland lesbiska, homosexuella, bisexuella och transpersoner i EU. Den visade att 26 procent av de som svarade hade blivit överfallna eller hotats med våld hemma eller på annan plats. Bland transpersoner var siffran högre, 35 procent. Av de svarande kände sig 19 procent diskriminerade på arbetet eller när de sökte arbete, trots att de har ett lagstadgat skydd i EU-lagstiftningen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att med utgångspunkt i dessa resultat vidta omfattande EU-åtgärder mot problemen för de grundläggande rättigheterna för lesbiska, homosexuella, bisexuella och transpersoner, i form av en EU-färdplan för jämlikhet grundad på sexuell läggning och könsidentitet, såsom parlamentet och icke-statliga organisationer upprepade gånger har krävt.

33.  Europaparlamentet beklagar att de rättsliga förfarandena för erkännande av könstillhörighet för transpersoner fortfarande inbegriper obligatorisk sterilisering i 14 medlemsstater. Medlemsstaterna uppmanas att se över dessa förfaranden så att de till fullo respekterar transpersoners rätt till värdighet och fysisk integritet. Parlamentet gratulerar kommissionen till dess engagemang för arbetet inom Världshälsoorganisationen när det gäller att stryka könsidentitetsstörningar från förteckningen över psykiska och beteendemässiga störningar samt se till att det görs en icke-patologisk omklassificering vid förhandlingarna om den elfte versionen av den internationella sjukdomsklassifikationen (ICD-11).

34.   Europaparlamentet ställer sig bakom tanke-, samvets- och religionsfriheten samt friheten att tro eller inte tro, utöva den religion som man vill och byta religion. Parlamentet fördömer all diskriminering och intolerans samt anser att sekularism definierad som en strikt rågång mellan icke-konfessionella politiska och religiösa myndigheter samt en opartisk stat är det bästa sättet att säkerställa icke-diskriminering och jämlikhet mellan religioner samt mellan troende och icke-troende. Medlemsstaterna uppmanas att skydda religions- eller trosfriheten, inklusive friheten för de religionslösa att inte diskrimineras till följd av att religionerna beviljas överdrivna undantag från lagarna om jämlikhet och icke-diskriminering.

35.  Europaparlamentet påminner om att nationell lagstiftning mot hädelse begränsar yttrandefriheten för religioner och andra övertygelser, att den ofta tillämpas mot personer som tillhör religiösa eller andra minoriteter för att trakassera dem, behandla dem illa eller skrämma dem och att dessa lagar kan ha en allvarligt hämmande effekt på yttrandefriheten och religions- och trosfriheten. Parlamentet rekommenderar medlemsstaterna att avkriminalisera dessa brott.

36.  Europaparlamentet beklagar att unga människor i vissa medlemsstater fortfarande åtalas och döms till fängelsestraff till följd av att rätten till vapenvägran fortfarande inte är erkänd på lämpligt sätt. Medlemsstaterna uppmanas att sätta stopp för trakasserier och diskriminering av vapenvägrare.

37.  Europaparlamentet påminner om att yttrandefrihet, informationsfrihet och mediefrihet är av central betydelse för att säkerställa demokratin och rättsstatsprincipen och uppmanar återigen kommissionen att se över och ändra direktivet om audiovisuella medietjänster enligt de anvisningar som parlamentet gett i sitt betänkande om detta ämne. Parlamentet fördömer kraftfullt våld, påtryckningar eller hot mot journalister och medier, bland annat i samband med avslöjande av deras källor och av information om regeringars och staters överträdelser av de grundläggande rättigheterna. EU:s institutioner och medlemsstater uppmanas att respektera, garantera, skydda och främja den grundläggande rätten till yttrande- och informationsfrihet och att därför avstå från att utöva eller utarbeta mekanismer för att hindra dessa friheter.

38.  Europaparlamentet oroas över hur den ekonomiska krisen i Europa påverkar ägandeförhållandena inom olika mediekanaler och planerna på att privatisera offentligägda medier i vissa medlemsstater. Medlemsstaterna uppmanas att värna om de offentligägda mediernas oberoende och uppfylla sin institutionella plikt att garantera mediemångfald och ge mångfacetterad, korrekt och tillförlitlig information av hög kvalitet. Ägandet och förvaltningen av medierna bör präglas av insyn och bör inte koncentreras. Parlamentet betonar att insynen i ägandeförhållandena inom medierna är avgörande för övervakningen av medieinvesteringar inom EU och icke-europeiska investerare som får allt större inflytande över den information som finns tillgänglig i medlemsstaterna.

39.  Europaparlamentet betonar vikten av att respektera och skydda flyktingars och migranters rättigheter och understryker att invandrarkvinnor och invandrarbarn bör uppmärksammas särskilt. Parlamentet är bekymrat över de många överträdelserna av asylrätten och av skyldigheten att säkerställa skydd i samband med att en migrant avvisas, utvisas eller utlämnas. Parlamentet understryker skyldigheten att följa internationella människorättskonventioner, särskilt FN:s flyktingkonvention och principen om ”non-refoulement”. Vidare framhåller parlamentet skyldigheten att undsätta personer till sjöss som riskerar sina liv för att ta sig till EU samt skyldigheten att säkerställa mottagningsvillkor och förfaranden som respekterar personernas värdighet och grundläggande rättigheter. EU och medlemsstaterna uppmanas att ändra eller se över lagstiftning som kriminaliserar människor som bistår migranter i sjönöd. Kommissionen uppmanas att se över rådets direktiv 2002/90/EG som fastställer påföljder för dem som bidrar till olaglig inresa, transitering och vistelse för att förtydliga att det är välkommet att ge humanitärt bistånd till migranter i sjönöd, och att detta under inga omständigheter får leda till någon form av påföljd.

40.  Europaparlamentet välkomnar fullbordandet av det gemensamma europeiska asylsystemet (Ceas) och uppmanar medlemsstaterna att genomföra nödvändiga lagstiftnings- och förvaltningsreformer för att effektivt genomföra det så att Ceas inrättas fullt ut som planerat och ger dem som söker skydd bättre tillträde till asylförfarandet samt leder till rättvisare och snabbare asylbeslut av högre kvalitet. Systemet bör även sörja för värdiga och skäliga förhållanden för dem som söker asyl och för personer som beviljas internationellt skydd inom EU. Parlamentet beklagar emellertid djupt att barn fortfarande kan frihetsberövas och begär att dessa systematiskt ska undantas från påskyndade förfaranden. Parlamentet uppmanar återigen kommissionen att ta fram strategiska riktlinjer utifrån bästa praxis för att fastställa gemensamma miniminormer för mottagandet och skyddet av ensamkommande barn. Parlamentet understryker att de processuella garantierna måste vara adekvata och lämpliga. Parlamentet efterlyser tillämpning av den senaste domen från EU-domstolen om att hbt-personer som söker asyl kan utgöra en särskild samhällsgrupp som kan trakasseras på grund av sin sexuella läggning och att förekomsten av fängelsestraff i ursprungslandet som påföljd för homosexuella handlingar i sig kan utgöra en förföljelse.

41.  Europaparlamentet fördömer att många migranter som försöker nå EU fortfarande omkommer till havs trots de många och varierande tekniska resurser som medlemsstaterna och EU ställt till förfogande för att övervaka och kontrollera EU:s yttre gränser. EU och medlemsstaterna uppmanas att genomföra rekommendationerna i rapporten ”Vem bär ansvaret för att människoliv går till spillo i Medelhavet?”(30); från Europarådets parlamentariska församling som antogs den 24 april 2012. Parlamentet välkomnar Europeiska unionens domstols beslut om att ogiltigförklara rådets beslut 2010/252/EU.

42.  Europaparlamentet betonar utsattheten för de personer som korsar Europas södra havsgränser och efterlyser en hållbar lösning för hela invandringsfrågan i Medelhavsområdet med fullständig hänsyn till principen om ”non-refoulement” och kräver att medlemsstaterna och EU-institutionerna – som ett absolut minimum – ska beakta Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheters senaste yttranden om hur migranternas grundläggande rättigheter bäst skyddas i samband med marin övervakning.

43.  Europaparlamentet välkomnar den handbok om europeisk lagstiftning om asyl, gränser och invandring som tagits fram av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter tillsammans med Europadomstolen och ser den som ett konkret bidrag som kan hjälpa jurister i Europa att upprätthålla grundläggande och mänskliga rättigheter.

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och rådet att påskynda arbetet inom arbetsgruppen för Medelhavsområdet så att en markant förstärkt räddningskapacitet till havs kan införas, liksom en omfattande plan för migration och asyl, baserad på solidaritet och ansvarsfördelning, med inriktning på alla relevanta aspekter, bland annat en revidering av EU:s och medlemsstaternas lagstiftning som möjliggör att humanitärt stöd till människor i sjönöd kan kriminaliseras, utvecklingen av trygga och lagliga vägar för flyktingar och migranter som vill ta sig till Europa samt utvecklingssamarbete med tredjeländer för att stärka demokratin, de grundläggande rättigheterna och de rättsstatliga principerna så att tragedier som den vid Lampedusa inte behöver inträffa fler gånger.

45.  Europaparlamentet fördömer de allt vanligare brotten mot migranternas grundläggande rättigheter, särskilt mot de migranter som deporteras till tredjeländer. Dessa brott beskrivs i den rapport från FN:s särskilde rapportör om migranters mänskliga rättigheter som offentliggjordes den 24 april 2013(31) och i rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter(32). Parlamentet understryker i detta sammanhang behovet av att verkligen utvärdera återvändandedirektivet, återtagandeavtalen och Frontex verksamhet när det gäller grundläggande rättigheter. Kommissionen uppmanas att konkret följa upp den kritiska rapport om EU:s avtal och återtagandeåtgärder med tredjeländer som offentliggjordes 2011. Parlamentet fördömer medlemsstaternas restriktiva politik när det gäller att bevilja visum till medborgare i vissa tredjeländer.

46.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genom sin politik uppmuntra till laglig migration och att ratificera FN-konventionen för skydd av migrantarbetares och deras familjers rättigheter.

Jämlikhet

47.  Europaparlamentet betonar att principerna om människans värdighet, likhet inför lagen och förbud mot alla typer av diskriminering hör till grundvalarna för ett demokratiskt samhälle. Unionen och medlemsstaterna bör stärka sina åtgärder för att främja jämlikhet, bekämpa diskriminering och skydda kulturell, religiös och språklig mångfald samt sina åtgärder för jämställdhet mellan könen, barnets rättigheter, äldres rättigheter, rättigheter för personer med funktionsnedsättning, hbt-rättigheter och nationella minoriteters rättigheter.

48.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta en nationell lagstiftningsram för att ta itu med alla typer av diskriminering och garantera effektiv tillämpning av EU:s nuvarande regelverk, bland annat genom att inleda överträdelseförfaranden. Parlamentet beklagar djupt dödläget i rådets förhandlingar om förslaget till direktiv om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning och uppmanar återigen rådet att anta förslaget. Parlamentet välkomnar det litauiska rådsordförandeskapets tillstyrkande av förslaget och uppmanar övriga medlemsstater att följa detta exempel. Parlamentet välkomnar yttrande 1/2013 från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter om jämställdhetssituationen i Europeiska unionen tio år efter det att jämställdhetsdirektiven började tillämpas. Parlamentet anser att även diskriminering på grund av språk bör angripas.

49.  Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 25 oktober 2011 om rörlighet och integrering av personer med funktionsnedsättning och EU:s handikappstrategi 2010–2020(33), där full respekt för Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna efterlystes.

50.   Europaparlamentet uttrycker sin oro över att personer med funktionsnedsättning fortfarande diskrimineras och stängs ute, vilket förhindrar deras förmåga att åtnjuta sina grundläggande rättigheter på samma villkor som andra. EU:s institutioner och medlemsstater uppmanas att fortsätta genomföra FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning inom sina respektive behörighetsområden. En vidareutveckling av EU:s lagstiftning och politik när det gäller icke-diskriminering skulle kunna få betydelse för processen med att harmonisera lagstiftningen med konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning inom EU, till exempel när det gäller likhet inför lagen. Medlemsstaterna uppmanas att ta fram politiska åtgärder med tillräckliga resurser för att på ett bättre sätt integrera personer med funktionsnedsättning och underlätta deras tillgång till bostad, utbildning, arbetsmarknaden, offentliga transportsystem och faciliteter samt deltagande i det politiska livet, särskilt genom att avskaffa rättslig och praktisk diskriminering och restriktioner av deras rätt att rösta och ställa upp i val. Parlamentet beklagar djupt att vissa personer med funktionsnedsättning tvingas leva i särskilda inrättningar, beroende på avsaknaden av andra gemenskapsbaserade alternativ, och uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att ge personer med funktionsnedsättning bättre möjligheter att leva ett självständigt liv.

51.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en omfattande översyn av EU:s lagstiftning och politik för att bedöma överensstämmelsen med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. EU:s lagstiftningsförfaranden och beslutsfattande bör anpassas för att säkerställa respekt för och möjliggöra genomförande av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Kommissionen uppmanas att ta fram särskilda riktlinjer för konsekvensbedömningar i det hänseendet och att till parlamentet lägga fram förslaget till EU:s framstegsrapport om genomförandet av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning inom EU. Parlamentet bör hålla regelbundna debatter och ta fram rekommendationer genom en resolution om framstegen när det gäller möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att åtnjuta sina rättigheter enligt konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, bland annat på grundval av kommissionens rapport. Parlamentet stöder de pågående initiativen för att tillsätta en arbetsgrupp i parlamentet med ledamöter från olika utskott för genomförandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, så att parlamentets insatser för att övervaka och stödja genomförandet av konventionen blir allsidiga och konsekventa.

52.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att skydda, främja och genomföra barnets rättigheter inom alla inre och yttre åtgärder och politikområden som påverkar dem. Parlamentet uttrycker sin oro över barn som utsätts för våld och utnyttjas sexuellt och uppmanar medlemsstaterna att fullfölja införlivandet av direktiv 2011/93/EU om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi. Medlemsstaterna, kommissionen och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter uppmanas att fortsätta sina insatser för att bedöma hur barn behandlas under rättsliga förfaranden. I händelse av föräldrarnas separation eller skilsmässa bör man alltid se till barnets bästa och ta hänsyn till att varje barn bör kunna upprätthålla regelbundna relationer och direkta kontakter med båda föräldrarna.

53.  Europaparlamentet är bekymrat över situationen för romerna i EU och över de många fall av trakasserier, våld, stigmatisering, diskriminering, vräkningar, förflyttningar och olagliga tvångsvräkningar, olovlig registrering och etnisk profilering som ordningsmakten gör sig skyldig till och som strider mot de grundläggande rättigheterna och EU-rätten. Parlamentet vidhåller sin ståndpunkt i sin resolution av den 12 december 2013 om framsteg i genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer(34) och efterlyser återigen ett effektivt genomförande av strategier för att främja verklig integration och efterlyser även förstärkta och relevanta åtgärder för att främja integration, särskilt när det gäller grundläggande rättigheter, utbildning, sysselsättning, bostäder och sjukvård och bekämpa våld, uppvigling och diskriminering som drabbar romer. Parlamentet kräver ett stopp för olagliga tvångsvräkningar och begär att bostäder inte ska rivas utan att alternativa bostäder tillhandahålls. Vidare kräver parlamentet ett stopp för segregationen av romska barn i skolorna och den olagliga placeringen av dem i särskolor. Medlemsstaterna uppmanas att i större utsträckning använda de EU-medel som står till deras förfogande för att genomföra integrationsprojekt i samarbete med de lokala myndigheter som dagligen sköter förvaltningen av nyanlända till deras områden.

54.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta en verkningsfull reaktion på utestängningen av romer genom att utveckla en integrerad politik och genomföra de åtgärder som anges i strategierna för anti-diskriminerande åtgärder och åtgärder för att öka deras anställbarhet och tillträde till arbetsmarknaden i samarbete med företrädare för den romska befolkningen. Parlamentet anser att romerna samtidigt ska få vara fullständigt delaktiga i handläggningen, övervakningen och bedömningen av projekt som påverkar deras samhällen. Tillräckliga budgetresurser ska tilldelas för detta och en effektiv utgiftsanvändning ska säkerställas. Dessutom uppmanas kommissionen och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter att lägga fram gemensamma, jämförbara och tillförlitliga indikatorer för övervakningen av framsteg i medlemsstaterna.

55.   Europaparlamentet anser att kommissionen bör vidta skarpa åtgärder vid fall av överträdelser av romernas grundläggande rättigheter i medlemsstaterna, särskilt genom att inleda överträdelseförfaranden om medlemsstaterna misslyckas med att ge romerna tillgång till och möjligheter att utöva ekonomiska och sociala rättigheter, rätten till fri rörlighet och vistelse, rätten till jämlikhet och icke-diskriminering och rätten till skydd av personuppgifter. Kommissionen uppmanas att införa en övervakningsmekanism om hatbrott mot romer och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att åtgärda avsaknaden av folkbokföringsuppgifter om och födelseattester för romer bosatta i EU. Parlamentet upprepar sin uppmaning att särskilt uppmärksamma social integration av romska kvinnor för att undvika flerfaldig diskriminering. Parlamentet begär att EU‑ramen för nationella strategier för integreringen av romer byggs ut till en heltäckande EU-strategi.

56.   Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt att de grundläggande rättigheterna och friheterna för personer som tillhör nationella, etniska, religiösa eller språkliga minoriteter respekteras. Parlamentet är oroat över att de personer som tillhör dessa minoritetsgrupper i sina dagliga liv stöter på hinder inom rättsväsendet, vården, socialtjänsten, utbildningsväsendet och kulturlivet som gör att deras rättigheter och värdighet som människor och unionsmedborgare kränks och leder till situationer där de nationella myndigheterna i deras egna medlemsstater behandlar dem som andra klassens medborgare. Dessa minoritetsgrupper har särskilda behov som skiljer sig från andra minoritetsgruppers behov, och offentliga beslut därför bör vara bättre riktade och EU måste på egen hand tillgodose dessa behov på ett lämpligare sätt.

57.   Europaparlamentet anser att det inte finns någon gemensam lösning för att förbättra situationen för dessa minoriteter som fungerar i alla medlemsstater, men att vissa gemensamma minimimål bör införas för myndigheter i EU, med beaktande av berörda internationella rättsliga normer och befintlig god praxis. Medlemsstaterna uppmanas att se till att deras rättssystem garanterar att det inte sker någon diskriminering av personer som tillhör erkända nationella minoriteter och att vidta lämpliga åtgärder för att främja verklig jämställdhet, på grundval av relevanta internationella normer och bästa praxis, bland annat Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter. Kommissionen uppmanas att utarbeta en strategi för skydd av nationella minoriteter, inklusive ursprungliga och traditionella etniska och språkliga minoriteter, med tanke på att antalet invånare som tillhör dessa grupper utgör över 10 procent av EU:s totala befolkning. Syftet med detta bör vara att undvika dubbla måttstockar som gör åtskillnad mellan kandidatländer och medlemsstater. Parlamentet understryker behovet av ett omfattande system för skydd av traditionella nationella minoriteter, regionala språkgrupper och konstitutionella regioner, som åtföljs av en funktionell övervakningsmekanism, till exempel EU:s ram för nationella strategier för integrering av romer. Medlemsstaterna uppmanas att lämna omfattande uppgifter om kränkningar av minoriteters grundläggande rättigheter, så att Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och EU kan säkerställa insamlingen och rapporteringen av uppgifterna.

58.   Europaparlamentet påpekar att positiva åtgärder som vidtagits för att skydda personer och grupper i minoritet, gynna en lämplig utveckling för dem och se till att de får samma rättigheter och behandling som övrig befolkning i administrativt, politiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt hänseende och i övriga syften, inte bör betraktas som diskriminering.

59.  Europaparlamentet fördömer rasistiskt, antisemitiskt, homofobiskt/transfobiskt och främlingsfientligt våld liksom våld mot migranter, religiösa minoriteter och etniska grupper, vilket har blivit alarmerande vanligt särskilt på internet, eftersom det saknas kraftfulla åtgärder från myndigheternas sida för att bekämpa dessa typer av våld. Medlemsstaterna uppmanas att genomföra rådets rambeslut 2008/913/RIF om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen, att ta itu med diskrimineringen, att se till att hatpropaganda och hatbrott utreds, att anta strafflagstiftning som förbjuder uppvigling till alla former av hatbrott, inklusive på grund av sexuell läggning, och att se till att det finns ett effektivt skydd mot rasism, antisemitism, fientlighet mot romer, främlingsfientlighet och homofobi samt ordentligt stöd till dem som utsätts för detta. Parlamentet uppmanar även kommissionen att inleda överträdelseförfaranden mot de medlemsstater som underlåter att tillämpa rambeslutet på rätt sätt från den 1 december 2014. Parlamentet efterlyser en översyn av rambeslutet för att se till att det även inkluderar hatpropaganda, antisemitiska handlingar, islamofobi, religiös intolerans, antiziganism, homofobi och transfobi samt stärka dess tillämpning. Parlamentet ger sitt fulla stöd till det initiativ för att stärka kampen mot intolerans som sjösattes under det irländska rådsordförandeskapet och uppmanar rådet att fortsätta med detta konstruktiva arbete.

60.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inleda en samordnad och omfattande åtgärd för att systematiskt bekämpa och förebygga hatbrott inom EU och göra hatbrott synliga genom statistik samt se till att denna statistik är jämförbar och därigenom möjliggöra en överblick över situationen inom hela unionen, genom att arbeta tillsammans med Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter för att förbättra insamlingen av statistik om hatbrott och samordningen av denna statistik. Parlamentet fördömer hatpropaganda som stigmatiserar grupper av människor på grund av deras sociala, kulturella, religiösa eller utländska ursprung och sådana uttalanden som uppmanar till hets mot folkgrupp, i synnerhet sådana uttalanden från offentliga personer. Parlamentet uppmärksammar Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheters yttrande 2/2013 om rambeslutet om rasism och främlingsfientlighet och betonar behovet av att garantera brottsoffrens rättigheter, särskilt i samband med hatbrott.

61.  Europaparlamentet konstaterar att utbildning är grundläggande för att bekämpa diskriminering och uppmanar därför medlemsstaterna att se till att deras integrationsstrategier riktas in på reformer av de nationella läroplanerna som gör främlingsfientlighet, rasism och antiziganism till en del av kursplanerna och att i det offentliga samtalet från tidig ålder slå fast att detta utgör olika former av diskriminering.

62.  Europaparlamentet uppmanar enträget EU och medlemsstaterna att

   säkerställa jämställdhet mellan kvinnor och män och förhindra, bekämpa och lagföra alla former av våld mot kvinnor såsom en kränkning av de grundläggande rättigheterna och samtidigt säkerställa stöd och skydd för offren,
   underteckna och ratificera Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen) och upprätta ett system för uppgiftsinsamling, för att stödja konventionens parter genom att tillhandahålla korrekta och jämförbara uppgifter om utbredningen och konsekvenserna av våldet mot kvinnor och om formerna för detta våld,
   öka sina insatser för att nå målen i den europeiska jämställdhetspakten (2011−2020) och att vidta lämpliga åtgärder för att bekämpa alla former av direkt och indirekt diskriminering av kvinnor, särskilt lönegapet mellan könen, yrkesmässig segregering, stereotyper och alla former av våld mot kvinnor, eftersom kvinnor fortfarande utsätts för flerfaldig diskriminering på många områden i vardagen trots att det finns lagstiftning om bekämpning av diskriminering,
   främja utbildning om jämställdhet mellan könen, jämställdhetsintegrering och tillräckliga övervakningsmekanismer för genomförandet av EU:s jämställdhetspolitik,
   utöka kampen mot människohandel för att få stopp på det sexuella utnyttjandet som framför allt drabbar kvinnor och mot tvångsarbete,
   säkerställa ett korrekt genomförande av de nuvarande jämställdhetsdirektiven, bland annat genom att inleda överträdelseförfaranden,
   föreslå en europeisk strategi för att bekämpa våld mot kvinnor som uppföljning av sitt tidigare engagemang på området och som ett svar på parlamentets upprepade uppmaningar; parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens nolltolerans mot våld mot kvinnor; parlamentet efterlyser emellertid kraftfullare åtgärder, inbegripet en EU-omfattande strategi för att få slut på våldet mot kvinnor, vilket angavs i rådets slutsatser från mars 2010, och anser att strategin bör bestå av rättsligt bindande instrument och informationsåtgärder,
   låta frågan om våld mot kvinnor – inklusive våld i nära relationer, sexuellt våld (våldtäkt, sexuella övergrepp och sexuella trakasserier), sexuellt utnyttjande och skadliga traditioner såsom tvångsäktenskap och hedersrelaterade brott – stå kvar högt på dagordningen, eftersom könsrelaterat våld är dels en konsekvens av ojämlikheten mellan kvinnor och män, dels ett hinder för jämställdheten, varför detta våld inte bör tolereras,
   tillämpa nolltolerans mot könsstympning av kvinnor,
   vidta åtgärder och inleda initiativ för en bättre balans mellan yrkes- och familjeliv för kvinnor i alla åldrar; parlamentet välkomnar beslutet att utse 2014 till Europaåret för bättre balans mellan yrkes- och familjeliv.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta hänsyn till kvinnors behov och problem genom att bland annat samarbeta med civilsamhället och icke-statliga kvinnoorganisationer när de utarbetar lagstiftning och analyserar situationen för de grundläggande rättigheterna i EU. Parlamentet betonar vikten av att övervaka genomförandet i medlemsstaterna av EU:s jämställdhetslagstiftning.

64.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera skäliga löner och pensioner, att minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män, att skapa fler högkvalitativa arbetstillfällen för kvinnor, att göra det möjligt för kvinnor att dra nytta av offentliga tjänster av hög kvalitet samt att förbättra välfärden.

65.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att bekämpa de ekonomiska och sociala förhållanden som utgör en grogrund för våld mot kvinnor, till exempel arbetslöshet, låga löner och pensioner, bostadsbrist, fattigdom och avsaknad av eller bristfällig offentlig service, särskilt offentlig hälso- och sjukvård, utbildning och social trygghet.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera sina insatser mot kränkningar av unga flickors grundläggande rättigheter, särskilt mot den industri som betraktar unga flickor som sexobjekt och som bidrar till en ökning av sexhandeln med unga flickor inom EU.

67.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa genomförandet av nationella strategier om respekt för och skydd av kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter. Parlamentet betonar vikten av EU:s roll när det gäller att främja medvetenheten och bästa praxis på detta område, med tanke på att rätten till hälsa är en grundläggande mänsklig rättighet som är nödvändig för att kunna ta del av andra mänskliga rättigheter.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till lagstiftning när det gäller flerfaldig och intersektionell diskriminering.

69.  Europaparlamentet anser att underrepresentationen av kvinnor i beslutsfattandet på politisk nivå och i näringslivet utgör en brist. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att introducera åtgärder för positiv särbehandling såsom lagstiftning för jämställdhetssystem och könskvotering.

70.  Europaparlamentet betonar att processen att minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män går extremt långsamt. Parlamentet påpekar att genomförandet av principen om lika lön för lika arbete och för likvärdigt arbete är avgörande för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män. Kommissionen uppmanas enträget att utan dröjsmål se över direktiv 2006/54/EG och föreslå ändringar av det i enlighet med artikel 32 i det direktivet och på grundval av artikel 157 i EUF-fördraget, i överensstämmelse med de detaljerade rekommendationer som ges i bilagan till parlamentets resolution av den 24 maj 2012.

71.  Europaparlamentet betonar att nedskärningarna i offentliga barnomsorgstjänster direkt påverkar kvinnors ekonomiska oberoende. År 2010 var bristen på omsorgstjänster orsaken till att 28,3 procent av kvinnorna inte arbetade eller hade deltidsarbete, jämfört med 27,9 procent 2009. År 2010 var sysselsättningstalen för kvinnor med småbarn i EU 12,7 procent lägre än för kvinnor utan barn, en ökning från 11,5 procent 2008.

72.  Europaparlamentet beklagar djupt att äldre kvinnors grundläggande rättigheter alltför ofta kränks, bland annat genom många fall av våld, fysiska övergrepp, känslomässiga övergrepp och ekonomiskt utnyttjande i flera medlemsstater. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att vidta ytterligare åtgärder för att skydda äldre kvinnor från alla former av övergrepp, inklusive vanvård på ålderdomshem.

73.  Europaparlamentet anser att kvinnor med funktionsnedsättning lider av dubbel diskriminering på grund av sitt kön och sin funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att garantera och skydda funktionsnedsatta kvinnors grundläggande rättigheter i EU.

74.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att engagera sig mer kraftfullt för att sätta stopp för sexistiska stereotyper i medierna, särskilt i reklam, med tanke på den viktiga roll de kan spela för att förändra den allmänna uppfattningen om könsrollerna.

75.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka allmänhetens medvetenhet och kunskap om sina rättigheter enligt stadgan, och att uppmuntra till en deltagandedemokrati genom att upprätthålla en fortgående dialog med det civila samhället, relevanta icke-statliga organisationer och kvinnoorganisationer. Vidare uppmanar parlamentet kvinnoorganisationerna i synnerhet att dela med sig av sin ovärderliga expertis om seglivade stereotyper och diskriminering eftersom kvinnor alltid har varit de mest utsatta offren.

76.  Europaparlamentet efterlyser ett större engagemang från EU:s institutioner och en förbättrad dialog med flera intressenter om de utmaningar som äldre ställs inför när det gäller den fulla tillämpningen av deras mänskliga rättigheter.

Solidaritet

77.  Europaparlamentet betonar att den finansiella och ekonomiska krisen och de åtgärder som vidtagits för att bekämpa den har slagit särskilt hårt mot de fattigaste och sämst ställda befolkningsskikten och ofta drabbat dem mycket allvarligt, vilket framgår av rapporten från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter ”Safeguarding human rights in times of economic crisis”, i vilken det hänvisas till grupper som riskerar att drabbas av social marginalisering, såsom migranter, asylsökande, romer, kvinnor och barn. År 2012 riskerade en fjärdedel av befolkningen i EU-28 att drabbas av fattigdom eller social utestängning. Parlamentet begär att större uppmärksamhet ska ägnas åt denna fråga och att lämpliga, skarpare och mer ändamålsenliga åtgärder ska vidtas för att komma till rätta med denna situation och bekämpa ojämlikhet och fattigdom. Parlamentet fördömer uttalandena från de politiker som verkar vilja göra dessa befolkningsgrupper till syndabockar. Parlamentet är bekymrat över att ekonomiska och sociala kriser försätter de grundläggande rättigheterna, rättsstaten och de demokratiska värdena i ett utsatt läge, både på nationell och överstatlig nivå.

78.  Europaparlamentet understryker att sociala rättigheter är grundläggande rättigheter som erkänns av internationella fördrag, Europakonventionen, EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och den europeiska sociala stadgan. Parlamentet poängterar att dessa rättigheter måste skyddas i både lagstiftningen och praktiken för att trygga den sociala rättvisan, särskilt i tider av ekonomisk kris och åtstramningsåtgärder. Parlamentet understryker vikten av rätten till värdighet, friheten att välja yrke och rätten att arbeta, rätten till icke-diskriminering, bland annat på grund av nationalitet, skyddet mot uppsägning utan saklig grund, rätten till hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, rätten till social trygghet och socialt stöd, rätten till hälsoskydd, rätten till fri rörlighet och vistelse, rätten till skydd mot fattigdom och social utestängning genom tillhandahållande av verklig tillgång till anställning, fullgoda bostäder, yrkesutbildning, utbildning, kultur, sociala tjänster och sjukvård samt i samband med löner och sociala förmåner för att garantera en dräglig levnadsstandard för arbetstagarna och deras familjemedlemmar liksom andra anställnings- och arbetsvillkor, arbetsmarknadsparternas självständighet och friheten att gå med i nationella och internationella organisationer för skydd av arbetstagarnas ekonomiska och sociala intressen och att ingå kollektivavtal.

79.  Europaparlamentet betonar att arbetslöshet, fattigdom och social utestängning har betydande eller rentav förödande effekter för utövandet av de fri- och rättigheter som ingår i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet påpekar att de fri- och rättigheter som är mest hotade är följande: rätten till människans värdighet (artikel 1), det fria yrkesvalet och rätten att arbeta (artikel 15), rätten till icke-diskriminering (artikel 21), skyddet mot uppsägning utan saklig grund (artikel 30), rätten till social trygghet och socialt stöd (artikel 34), rätten till hälsoskydd (artikel 35) och rörelse- och uppehållsfriheten (artikel 45). Parlamentet påpekar för övrigt att arbetslöshet, fattigdom och social utestängning även medför konsekvenser i fråga om tillgången till grundläggande, sociala och finansiella tjänster osv.

80.  Europaparlamentet betonar att system där social rättvisa erkänns som en viktig princip som genomförs genom en solid lagstiftning utgör det bästa skyddet mot den ekonomiska och finansiella krisens sociala konsekvenser.

81.  Europaparlamentet rekommenderar att alla medlemsstater snarast möjligt drar tillbaka sina kvarvarande reservationer mot den europeiska sociala stadgan. Parlamentet bör främja en ständig dialog om framsteg i detta avseende. Hänvisningen till den europeiska sociala dialogen i artikel 151 i EUF-fördraget bör användas mer effektivt, till exempel genom att inkludera test för sociala rättigheter i kommissionens och Europaparlamentets konsekvensbedömningar.

82.   Europaparlamentet efterlyser kraftfullare åtgärder för att hjälpa hemlösa och ge dem tak över huvudet samt stöd och fördömer ­– särskilt i tider då den utdragna finansiella och ekonomiska krisen tvingar fler och fler människor i sårbara situationer att leva på gatan – lagar och åtgärder på nationell eller lokal nivå som kriminaliserar dessa personer, som är i behov av hjälp, eftersom det innebär en flagrant och inhuman kränkning av de grundläggande rättigheterna.

83.  Europaparlamentet betonar behovet av att se till att de åtgärder som vidtas för att komma till rätta med krisen är förenliga med unionens värden och mål och av att särskilt garantera att unionens åtgärder i de länder inom euroområdet som har påverkats mest av krisen genomförs i enlighet med rättsstatsprincipen.

84.  Europaparlamentet upprepar bestämt sin uppmaning till rådet att inkludera ”effektiv tillgång för de allra fattigaste till samtliga grundläggande rättigheter” bland temaområdena i nästa fleråriga ram för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter.

85.  Europaparlamentet beklagar djupt att det i vissa medlemsstater fortfarande finns övergångsbestämmelser för arbetstagarnas fria rörlighet. Parlamentet betonar att rädslan för att arbetskraftsmigrationen ska leda till negativa effekter är obefogad. Uppskattningar visar att rörligheten efter utvidgningarna (under åren 2004–2009) har lett till att BNP på lång sikt har ökat med nära 1 procent i de länder som ingick i EU‑15(35).

86.  Europaparlamentet konstaterar att den senaste tidens uppfattning att fri rörlighet skulle handla om migration till sociala trygghetssystem inte baseras på fakta(36). Parlamentet understryker att diskriminering är ett stort hinder för att unionsmedborgarna ska kunna ta del av grundläggande rättigheter och framhåller att unionsmedborgare som vistas permanent i en annan medlemsstat har rätt till likabehandling i fråga om social trygghet i enlighet med förordning (EG) nr 883/2004.

87.  Europaparlamentet betonar att kommissionen och medlemsstaterna måste stärka sina insatser för att utveckla och trygga arbetstagarnas rättigheter och grundläggande sociala rättigheter, eftersom detta är avgörande för att säkerställa likabehandling, arbetstillfällen med anständiga villkor och löner som det går att leva på i Europeiska unionen.

88.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erkänna att arbetstagarnas rätt till säkra och hälsosamma arbetsförhållanden i enlighet med artikel 3 i Europeiska sociala stadgan är avgörande för att arbetstagarna ska ha möjlighet att leva ett anständigt liv samt för att säkerställa att deras grundläggande rättigheter respekteras.

89.  Europaparlamentet understryker att arbetsmarknadsparterna spelar en viktig roll i kollektivförhandlingarna om att säkerställa arbetstagarnas grundläggande rättigheter och likabehandling. Detta gäller särskilt ungdomar, kvinnor, personer med funktionsnedsättning och andra socialt missgynnade grupper på arbetsmarknaden.

Medborgarskap

90.  Europaparlamentet betonar att Lissabonfördragets och stadgan om de grundläggande rättigheternas ikraftträdande samt allmänhetens och det civila samhällets allt högre förväntningar – vilka framgår av det havererade Acta-avtalet och övervakningsskandalerna – gör det nödvändigt att stärka och öka den demokratiska och institutionella insynen och öppenheten i EU, särskilt i dess institutioner, organ, avdelningar och byråer och i medlemsstaterna. Insyn och öppenhet är nyckelprinciper som måste stärkas ytterligare och främjas för att säkra en god förvaltning och det civila samhällets fulla deltagande i EU:s beslutsprocess.

91.  Europaparlamentet beklagar djupt den interinstitutionella blockeringen av översynen av förordning (EG) nr 1049/2001 om tillgång till handlingar och information. Rådet och kommissionen uppmanas att återuppta sitt arbete med översynen av denna förordning och att utgå från parlamentets förslag om att garantera ökad insyn i EU:s beslutsprocess och bättre tillgång till handlingar för unionsmedborgarna. Parlamentet uppmanar alla EU:s institutioner, avdelningar, organ och byråer att fullt ut genomföra förordning (EG) nr 1049/2001 i enlighet med Lissabonfördraget och noterar, på grundval av EU‑domstolens rättspraxis och klagomål till ombudsmannen, att de inte har gjort detta. Rådet och kommissionen uppmanas samtidigt att vidta erforderliga åtgärder för att ge allmänheten insyn i hur budgetmedel från EU används i medlemsstaterna.

92.  Europaparlamentet betonar att rätten till god förvaltning också innebär att myndigheterna har en plikt att informera invånarna om deras grundläggande rättigheter och att hjälpa de sämst ställda att förstå sina rättigheter och att stödja dem för att de ska respekteras.

93.  Europaparlamentet påminner om att det i artikel 21 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna fastställs att medborgarskap innebär att var och en har rätt att delta i styret i det land där de är bosatta. Parlamentet påminner om att unionsmedborgarskapet inte är begränsat till rösträtt och valbarhet i kommunalval och val till Europaparlamentet, utan även omfattar rätten att utöva sin grundläggande rättighet till fri rörlighet och vistelse i Europa. Parlamentet betonar därför att unionsmedborgarskapet innebär att alla som är bosatta i EU ska kunna delta aktivt och utan diskriminering i alla former av det demokratiska, politiska, sociala och kulturella livet i den medlemsstat där de är bosatta och utöva alla grundläggande politiska, medborgerliga, ekonomiska, kulturella och sociala rättigheter och friheter som erkänns av EU.

94.  Europaparlamentet uppmärksammar behovet av att anordna upplysnings- och informationskampanjer för att sprida information om EU:s värden och mål till allmänheten och uppmanar särskilt till en så omfattande spridning som möjligt av texterna i de relevanta artiklarna i EU-fördraget och stadgan om de grundläggande rättigheterna.

95.  Europaparlamentet välkomnar beslutet att utse 2013 till Europaåret för medborgarna, men uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna fortsätta informera unionsmedborgarna om deras rättigheter, så att de till fullo kan dra fördel av sitt unionsmedborgarskap.

96.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att lansera informationskampanjer för att informera unionsmedborgarna om deras rätt att rösta och ställa upp i val. Parlamentet kräver att en nödvändig reform av de europeiska valförfarandena ska genomföras i alla medlemsstater för att främja ett aktivt unionsmedborgarskap. Medlemsstaterna uppmanas att främja medborgarnas aktiva deltagande genom medborgarinitiativ, rätten att inge framställningar och rätten att vända sig till den europeiska ombudsmannen med klagomål.

97.  Europaparlamentet påminner om vikten av Europeiska ombudsmannens arbete för individens rättigheter. Parlamentet understryker även vikten av dennes oberoende för att bevara ämbetets trovärdighet och ber därför att ombudsmannens stadga ändras så att en person som har till uppgift att utse, eller som någon gång har haft till uppgift att utse, ombudsmannen inte själv kan väljas till ombudsman.

98.  Europaparlamentet betonar att unionsmedborgarnas och deras familjemedlemmars rätt till fri rörlighet och vistelse och deras frihet att välja yrke och rätt till yrkesutövning, som fastställs i fördragen och garanteras av direktivet om fri rörlighet, är en av unionsmedborgarnas grundläggande rättigheter och medför betydande ekonomiska fördelar för mottagarländerna och bidrar till att överbrygga glappet mellan kompetens och arbetstillfällen samt hjälper till att kompensera EU:s demografiska underskott. Parlamentet framhåller att direktivet redan innehåller undantag och begränsningar i fråga om rätten till fri rörlighet. Parlamentet fördömer alla försök att revidera detta regelverk och begär att alla överträdelser av dessa regler ska leda till överklaganden i domstolen.

Rättsliga frågor

99.  Europaparlamentet betonar att en oberoende, skälig, effektiv, opartisk och rättvis rättskipning inom rimliga tidsramar är av central betydelse för demokratin och rättsstaten och deras trovärdighet. Parlamentet är oroat över att det i detta sammanhang har skett många överträdelser, vilket framgår av de fällande domar som Europadomstolen har avkunnat mot olika stater. Medlemsstaterna uppmanas att fullt ut genomföra domstolens beslut. Att bevilja en person straffrihet på grund av att han eller hon har makt eller inflytande över andra personer eller över domstolar eller politiker kan aldrig accepteras i EU.

100.  Europaparlamentet erkänner betydelsen av icke-rättsliga och domstolsliknande institutioner, vid sidan av domstolar, för tillgången till rättslig prövning, såsom nationella människorättsinstitutioner, jämlikhetsorgan, ombudsmän, dataskyddsmyndigheter och andra liknande institutioner som verkar på människorättsområdet. I detta sammanhang betonar parlamentet att nationella människorättsinstitutioner bör utses eller upprättas i alla medlemsstater i syfte att ge dem full ackreditering enligt de s.k. Parisprinciperna (principer om statusen och rollen för nationella institutioner med uppdrag att främja och skydda de mänskliga rättigheterna, FN:s generalförsamlings resolution 48/134 av den 20 december 1993). Parlamentet betonar att ett krav på fullständigt oberoende även skulle vara positivt för andra institutioner som är verksamma på människorättsområdet.

101.   Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter att tillsammans med FN:s särskilda rapportör på området undersöka de extraordinära lagar och förfaranden som motiveras med kampen mot terrorism och deras förenlighet med de grundläggande rättigheterna. Parlamentet förkastar alla extraordinära förfaranden som på ett uppenbart sätt skapar obalans mellan åklagarsidan och försvaret i rättsprocessen, såsom hemliga förhör eller hemliga domar, eller som ger regeringar särskild makt att censurera medierna eller möjliggör hemlig övervakning av befolkningen. Parlamentet konstaterar och beklagar djupt att åtgärderna inom ramen för kampen mot terrorismen alltmer utvidgas till att omfatta ett växande antal brott och förseelser, vilket bland annat resulterar i ett ökat antal snabbt avklarade rättsprocesser med minimistraff som inte kan kortas och ökad registrering av befolkningen.

102.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sitt arbete på området straffrätt och genomförandet av färdplanen om processuella garantier och uppmanar även medlemsstaterna att vara ambitiösare på området.

103.  Europaparlamentet välkomnar Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheters rapport ”Tillgång till rättslig prövning vid fall av diskriminering i EU” och betonar att det ofta är komplicerat och besvärligt att få tillgång till rättslig prövning. Parlamentet anser att exempelvis förenklade förfaranden och ökat stöd till dem som ansöker om rättslig prövning skulle kunna innebära förbättringar.

104.  Europaparlamentet har tagit del av kommissionens resultattavla på det rättsliga området, vilken dessvärre bara omfattar civilrättsliga, handelsrättsliga och förvaltningsrättsliga ärenden, trots att parlamentet hade bett om att den även skulle omfatta straffrätt, grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen. Parlamentet begär därför att resultattavlan utvecklas så att den även omfattar dessa områden. Parlamentet betonar att resultattavlan bör inlemmas i den nya Köpenhamnsmekanismen och i den europeiska politiska cykeln med tillämpning av artikel 2 i EU-fördraget. Parlamentet betonar också att förbättringarna av rättsväsendenas funktion inte kan ha som enda ambition att öka ett lands dragningskraft på investerare och entreprenörer och i huvudsak syfta till att göra rättsprocesserna mer effektiva, utan de bör även garantera rätten till en rättvis rättegång och respekten för de grundläggande rättigheterna.

105.  Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att undersöka det praktiska genomförandet i EU av rätten till tillgång till rättslig prövning med tanke på att var och en i nuvarande och framtida generationer har rätt att leva i en miljö som är förenlig med hans eller hennes hälsa och välbefinnande.

106.  Europaparlamentet är oroat över politiseringen av författningsdomstolarna i vissa medlemsstater och påminner om att det är av yttersta vikt att rättsväsendet är oberoende.

o
o   o

107.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.

(1) Rådets dokument 10140/11 av den 18 maj 2011.
(2) EUT C 115, 4.5.2010, s. 1.
(3) EUT L 328, 6.12.2008, s. 55.
(4) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.
(5) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.
(6) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.
(7) EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.
(8) EUT C 169 E, 15.6.2012, s. 49.
(9) Antagna texter, P7_TA(2012)0500.
(10) EUT C 104 E, 30.4.2004, s. 1026.
(11) EUT C 124 E, 25.5.2006, s. 405.
(12) EUT C 294 E, 3.12.2009, s. 54.
(13) EUT C 224 E, 19.8.2010, s. 18.
(14) EUT C 308 E, 20.10.2011, s. 73.
(15) EUT C 136 E, 11.5.2012, s. 50.
(16) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 112.
(17) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 154.
(18) Antagna texter, P7_TA(2013)0203.
(19) EUT C 264 E, 13.9.2013, s. 54.
(20) Antagna texter, P7_TA(2013)0090.
(21) EUT C 51 E, 22.2.2013, s. 121.
(22) Antagna texter, P7_TA(2013)0444.
(23) Antagna texter, P7_TA(2013)0315.
(24) EUT C 353 E, 3.12.2013, s. 1.
(25) Antagna texter, P7_TA(2013)0418.
(26) Antagna texter, P7_TA(2013)0350.
(27) EUT C 296 E, 2.10.2012, s. 26.
(28) Antagna texter, P7_TA(2013)0045.
(29) EUT C 264 E, 13.9.2013, s. 75.
(30) Resolution nr 1872(2012) från Europarådets parlamentariska församling, antagen den 24 april 2012.
(31)Regional studie av den 24 april 2013 från François Crépeau, FN:s särskilde rapportör för migranters mänskliga rättigheter, om förvaltningen av EU:s yttre gränser och dess inverkan på migranters mänskliga rättigheter, A/HRC/23/46
(32)Rapport från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter om grundläggande rättigheter vid EU:s södra sjögränser, mars 2013.
(33) EUT C 131 E, 8.5.2013, s. 9.
(34) Antagna texter, P7_TA(2013)0594.
(35) Employment and social developments in Europe 2011, kapitel 6: Intra-EU labour mobility and the impact of enlargement, s. 274.
(36) Se A fact finding analysis on the impact on the Member States’ social security systems of the entitlements of non-active intra-EU migrants to special non-contributory cash benefits and healthcare granted on the basis of residence, GD Sysselsättning, slutrapport från ICF GHK i samarbete med Milieu Ltd., 14 oktober 2013.


Översyn av den europeiska arresteringsordern
PDF 384kWORD 62k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 27 februari 2014 med rekommendationer till kommissionen om översynen av den europeiska arresteringsordern (2013/2109(INL))
P7_TA(2014)0174A7-0039/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—  med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—  med beaktande av artiklarna 2, 3, 6 och 7 i fördraget om Europeiska unionen och av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—  med beaktande av artikel 5 i beslut 2005/684/EG, Euratom av den 28 september 2005 om antagande av Europaparlamentets ledamotsstadga(1),

—  med beaktande av rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna(2),

—  med beaktande av kommissionens rapporter om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (COM(2005)0063 och SEC(2005)0267, COM(2006)0008 och SEC(2006)0079, COM(2007)0407 och SEC(2007)0979 samt COM(2011)0175 och SEC(2011)0430),

—  med beaktande av rådets slutrapport av den 28 maj 2009 om den fjärde omgången av ömsesidiga utvärderingar – den praktiska tillämpningen av den europeiska arresteringsordern och motsvarande förfaranden för överlämnande mellan medlemsstater (8302/4/2009 – CRIMORG 55),

—  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt: rekommendationer med avseende på de åtgärder och initiativ som ska vidtas (slutbetänkande)(3),

—  med beaktande av den reviderade versionen av Europeiska unionens handbok om utfärdande av en europeisk arresteringsorder (17195/1/10 REV 1),

—  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1382/2013 av den 17 december 2013 om inrättande av ett program Rättsliga frågor för perioden 2014–2020(4),

—  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 september 2011 Skapa förtroende för en EU-övergripande rättvisa – en ny dimension för den europeiska rättsliga utbildningen COM(2011)0551,

—  med beaktande av sin resolution av den 15 december 2011 om villkoren för frihetsberövanden i EU(5),

—  med beaktande av sin rekommendation av den 9 mars 2004 till rådet om internerade personers rättigheter i Europeiska unionen(6),

—  med beaktande av bedömningen av det europeiska mervärdet av EU-åtgärder avseende den europeiska arresteringsordern som utförts av Europaparlamentets enhet för europeiskt mervärde,

—  med beaktande av ramavtalet av den 20 oktober 2010 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen(7),

—  med beaktande av artiklarna 42 och 48 i arbetsordningen,

—  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0039/2014), och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen har fastställt som sitt mål att ge sina medborgare ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Enligt artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) ska EU respektera de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Detta medför positiva skyldigheter som EU måste uppfylla för att fullgöra det åtagandet. För att bli effektiv måste principen om ömsesidigt erkännande baseras på ömsesidigt förtroende, och detta kan bara åstadkommas om respekten för misstänkta och tilltalade personers grundläggande rättigheter och processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden garanteras överallt i hela unionen. Det ömsesidiga förtroendet förbättras genom utbildning, samarbete och dialog mellan rättsliga myndigheter och advokater och jurister, så att en genuin europeisk rättskultur skapas.

B.  Rambeslut 2002/584/RIF har till största delen bidragit till att man kunnat nå målet att påskynda överlämnandeförfarandena i hela unionen jämfört med de traditionella utlämningsförfarandena medlemsstaterna emellan. Rambeslutet utgör också hörnstenen för det ömsesidiga erkännandet av rättsliga beslut i brottmål, vilket nu stadgas i artikel 82 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

C.  Operativa problem har emellertid gjort sig gällande – vissa har direkt koppling till rambeslut 2002/584/RIF och beror på luckor i rambeslutet, exempelvis genom att det inte uttryckligen fastställer några garantier till skydd av grundläggande rättigheter eller någon proportionalitetskontroll, eller beror på en ofullständig och inkonsekvent tillämpning av det. Andra problem hänger samman med uppsättningen instrument för ömsesidigt erkännande på grund av den ofullständiga och obalanserade utvecklingen av unionens straffrättsliga område.

D.  Tydligt definierade och välfungerande rättsliga instrument för ömsesidigt godkännande är väsentligt för de nationella åklagarmyndigheternas utredningsarbete i samband med bekämpning av grov gränsöverskridande brottslighet och kommer att vara lika viktiga för den blivande europeiska åklagarmyndighetens utredningsarbete.

E.  Det särskilda utskottet för organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt (CRIM) underströk i sitt slutbetänkande behovet av att säkerställa ett snabbt och ömsesidigt erkännande, med full respekt för proportionalitetsprincipen i alla rättsliga åtgärder, i synnerhet domar i brottmål, order om förverkande och europeiska arresteringsorder.

F.  De problem som finns är bland annat följande:

   i) Det faktum att rambeslut 2002/584/RIF och andra instrument för ömsesidigt erkännande saknar en uttrycklig vägransgrund där det finns tungt vägande skäl att anta att verkställandet av åtgärden skulle vara oförenligt med den verkställande medlemsstatens skyldigheter enligt artikel 6 i EU-fördraget och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan).
   ii) Det faktum att både rambeslut 2002/584/RIF och andra instrument för ömsesidigt erkännande saknar bestämmelser om rätten till ett effektivt rättsmedel i enlighet med artikel 47 i stadgan innebär att denna rätt regleras av nationell lagstiftning, vilket resulterar i osäkerhet och inkonsekvenser i medlemsstaters rutiner.
   iii) Det saknas såväl en regelbunden översyn av Schengens informationssystem (SIS II) och Interpolregistreringar som en automatisk koppling mellan återkallandet av en europeisk arresteringsorder och borttagandet av sådana registreringar. Det råder även osäkerhet kring följderna av en vägran att verkställa en europeisk arresteringsorder och den fortsatta giltigheten för en europeisk arresteringsorder och för de sammanhängande registreringarna, med resultatet att personer som berörs av europeiska arresteringsorder inte kan röra sig fritt inom området för frihet, säkerhet och rättvisa utan risk för att senare gripas och överlämnas.
   iv) Bristen på precision i förteckningen över definitioner av allvarliga brott i samband med europeiska arresteringsorder, men också med andra EU-instrument som ständigt hänvisar till denna förteckning, och införandet av brott vars allvarlighetsgrad inte erkänns i alla medlemsstaters straffrättslagstiftning och eventuellt inte klarar proportionalitetstestet.
   v) Den europeiska arresteringsordern används inte proportionerligt när det gäller ringa förseelser eller i fall där mindre inkräktande alternativ skulle kunna tas till, vilket medför obefogade gripanden, omotiverade och alltför långvariga frihetsberövanden före rättegång och därmed oproportionerliga kränkningar av misstänktas och tilltalades grundläggande rättigheter samt resursbelastning i medlemsstaterna.
   vi) Frånvaron av en definition av termen ”rättslig myndighet” i rambeslut 2002/584/RIF och andra instrument för ömsesidigt erkännande har gjort att praxis varierar i medlemsstaterna med osäkerhet, skadat ömsesidigt förtroende och rättsprocesser som resultat.
   vii) Det saknas miniminormer som säkerställer en effektiv rättslig kontroll av åtgärder för ömsesidigt erkännande. Detta har lett till en varierande praxis i medlemsstaterna vad gäller rättsliga garantier och skydd mot kränkningar av grundläggande rättigheter, exempelvis vad gäller ersättning vid justitiemord, t.ex. vid förväxlade identiteter, tvärtemot normerna i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och EU-domstolens väletablerade rättspraxis.
   viii) Frihetsberövanden före rättegång kan vara nödvändiga under vissa förutsättningar, men avsaknaden av miniminormer för sådana frihetsberövanden, bland annat att åtgärden måste ses över regelbundet, att den endast ska användas som en sista utväg och att alternativa åtgärder måste övervägas, tillsammans med avsaknaden av ordentliga utvärderingar av huruvida ärenden är redo att tas upp i rättegång, kan leda till att misstänkta och tilltalade sitter frihetsberövade onödigt länge före rättegång.
   ix) I många häkteslokaler runtom i unionen är förhållandena oacceptabla och det får följder för de berörda personernas grundläggande rättigheter, särskilt rätten till skydd mot omänsklig eller kränkande behandling eller straff som stadgas i artikel 3 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, samt för hur effektiva EU-instrumenten för ömsesidigt erkännande är och hur dessa fungerar.
   x) Ofta tillsätts inte juridiska ombud för personer som eftersöks med hjälp av en europeisk arresteringsorder i vare sig den utfärdande eller den verkställande medlemsstaten.
   xi) I rambeslut 2002/584/RIF saknas tidsfrister för översändande av översatta europeiska arresteringsorder, vilket leder till varierande rättspraxis och osäkerhet.
   xii) Det saknas en korrekt definition av brott för vilka testet för dubbel brottslighet inte längre är tillämpligt.
   xiii) Andra befintliga verktyg för rättsligt samarbete och ömsesidigt erkännande i EU används inte.

1.  Europaparlamentet är medvetet om den nya rättsliga ram som gäller från 2014 enligt Lissabonfördraget. Parlamentet anser att denna resolution inte ska avhandla problem som uteslutande har att göra med den felaktiga tillämpningen av rambeslut 2002/584/RIF eftersom sådana problem kan och bör undanröjas genom en korrekt tillämpning av medlemsstaterna och verkställas genom kommissionens förfaranden.

2.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i god tid och effektivt genomföra allt som ingår i EU:s straffrättsliga åtgärder eftersom de, bland annat den europeiska utredningsordern, den europeiska övervakningsordern och åtgärder avseende processuella rättigheter, kompletterar varandra. Därvidlag bör medlemsstaterna göra det möjligt för rättsliga myndigheter att ta till alternativa och mindre inkräktande instrument för ömsesidigt erkännande och samtidigt trygga respekten för misstänktas och tilltalades rättigheter i samband med straffrättsliga förfaranden. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka att de genomförs korrekt och vilka följder de får för den europeiska arresteringsorderns funktion och unionens straffrättsliga område.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och deras rättsliga myndigheter att undersöka alla de möjligheter som rambeslut 2002/584/RIF (exempelvis skäl 12) föreskriver för att garantera de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, att utnyttja alla alternativa mekanismer som står till buds innan de utfärdar en europeisk arresteringsorder och att, när en europeisk arresteringsorder väl har resulterat i ett gripande, behandla ärendet utan onödigt dröjsmål, så att frihetsberövandet före rättegång blir så kortvarigt som möjligt.

4.  Europaparlamentet påpekar att ett fullt erkännande och en snabb verkställighet av rättsliga åtgärder utgör ett steg framåt i riktning mot unionens straffrättsliga område. Parlamentet understryker att den europeiska arresteringsordern bör vara ett instrument för en effektiv bekämpning av grov gränsöverskridande brottslighet.

5.  Europaparlamentet anser att, eftersom problemen i skäl F följer såväl av innehållet i rambeslut 2002/584/RIF som av det faktum att unionens straffrätt är ofullständig och obalanserad, behöver de rättsliga lösningarna på båda problemen ta fasta på ett fortsatt arbete för att fastställa miniminormer för bland annat misstänkta och tilltalade personers processuella rättigheter och en övergripande åtgärd som fastställer de principer som ska gälla för alla instrument för ömsesidigt erkännande eller, om en sådan övergripande åtgärd inte är möjlig, ändringar av rambeslutet 2002/584/RIF.

6.  Europaparlamentet anser att de beskrivna problemen inte bara undergräver det ömsesidiga förtroendet utan de är också kostsamma i sociala och ekonomiska termer för de berörda personerna, deras anhöriga och samhället i stort.

7.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att, inom ett år efter det att detta betänkande har antagits, på grundval av artikel 82 i EUF-fördraget lägga fram lagstiftningsförslag i enlighet med de detaljerade rekommendationerna i bilagan och föreskriver

   a) ett förfarande genom vilket en åtgärd för ömsesidigt erkännande, om så är nödvändigt, kan prövas i den utfärdande medlemsstaten av en domare, domstol, utredningsdomare eller allmän åklagare för att undgå den varierande tolkningen av termen ”rättslig myndighet”,
   b) en proportionalitetskontroll i samband med utfärdandet av beslut om ömsesidigt erkännande, som ska grunda sig på samtliga relevanta faktorer och omständigheter såsom gärningens allvarlighetsgrad, huruvida ärendet är redo att tas upp i rättegång, följderna för den efterspanade personens rättigheter – bland annat vad gäller skyddet för personens privat- och familjeliv –, kostnaderna och möjligheten att använda en alternativ och mindre inkräktande åtgärd,
   c) ett standardiserat samrådsförfarande genom vilket de behöriga myndigheterna i den utfärdande och den verkställande medlemsstaten kan utbyta information om verkställighet av rättsliga avgöranden, t.ex. i frågan om proportionalitet och specifikt när det gäller den europeiska arresteringsordern, för att bedöma mognaden för rättslig prövning,
   d) en tvingande vägransgrund där det finns tungt vägande skäl att anta att verkställandet av en åtgärd skulle vara oförenlig med den verkställande medlemsstatens skyldighet enligt artikel 6 i EU-fördraget och stadgan, särskilt artikel 52.1 i fråga om proportionalitetsprincipen,
   e) rätt till effektiva rättsmedel i enlighet med artikel 47.1 i stadgan och artikel 13 i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, inbegripet rätt att i den verkställande medlemsstaten överklaga en begärd verkställighet av ett instrument för ömsesidigt erkännande och rätten för den efterspanade personen att inför domstol påtala om den utfärdande medlemsstaten inte har agerat i enlighet med de försäkringar som getts till den verkställande medlemsstaten,
   f) en bättre definition av de brott där den europeiska arresteringsordern ska tillämpas, för att underlätta proportionalitetstestet.

8.  Europaparlamentet efterlyser en tydlig och konsekvent tillämpning från alla medlemsstaters sida av unionslagstiftning om processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden i samband med användning av europeiska arresteringsorder, inbegripet rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden, rätt till juridiskt biträde vid straffrättsliga förfaranden och rätt att kommunicera efter gripandet samt rätt till information i straffrättsliga förfaranden.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att begära in omfattande uppgifter från medlemsstaterna om hur mekanismen för den europeiska arresteringsordern fungerar och att ta med dessa uppgifter i sin nästa genomföranderapport med syfte att föreslå lämpliga åtgärder vid eventuella problem.

10.  Europaparlamentet efterlyser en regelbunden översyn av icke-verkställda europeiska arresteringsorder, och begär att man överväger ifall dessa och tillhörande SIS II- och Interpolregistreringar bör återkallas. Parlamentet efterlyser även ett återkallande av europeiska arresteringsorder och tillhörande SIS II- och Interpolregistreringar i fall där en europeisk arresteringsorder har vägrats av tvingande skäl, exempelvis med åberopande av ne bis in idem-principen eller av bristfälligt fullgörande av skyldigheter vad gäller mänskliga rättigheter. Parlamentet efterlyser en bestämmelse om att SIS II- och Interpolregistreringar måste uppdateras med information om skälen för en vägran att verkställa den europeiska arresteringsorder som sammanhänger med registreringen, och efterlyser även vederbörlig uppdatering av Europols register.

11.  Europaparlamentet betonar den primära vikten av korrekta förfaranden, inbegripet rätten att överklaga, men uppmanar samtidigt medlemsstaterna att i egenskap av antingen utfärdande eller verkställande medlemsstat föreskriva rättsliga mekanismer för att ersätta skador som uppstått på grund av justitiemord i samband med att instrument för ömsesidigt erkännande har använts i enlighet med normerna i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och EU-domstolens väletablerade rättspraxis.

12.   Europaparlamentet uppmanar rådet att i den reviderade versionen av Europeiska handboken om utfärdande av en europeisk arresteringsorder (17195/1/10 REV 1) införa en tidsfrist på sex dagar för översändande av översatta europeiska arresteringsorder för att skapa ökad klarhet och säkerhet.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att samarbeta för att stärka kontaktnätverk mellan domare, åklagare och försvarare i brottmål för att underlätta effektiva och informationsstödda förfaranden beträffande europeiska arresteringsorder och erbjuda relevant utbildning på nationell nivå och EU-nivå för rättstillämpare, bland annat i språk, i hur den europeiska arresteringsordern bör användas samt i hur de olika instrumenten för ömsesidigt erkännande kan kombineras. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en praktisk EU-handbok som är avsedd för försvarare som deltar i förhandlingar om den europeiska arresteringsordern och som ska vara lätt tillgänglig i hela unionen, med hänsyn tagen till det arbete som European Criminal Bar Association har utfört inom detta område, samt komplettera den med nationella handböcker.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta inrättandet av ett specifikt nätverk för den europeiska arresteringsordern och ett nätverk av försvarare i mål som rör straffrätt och utlämningsärenden i EU och att anslå tillräckliga medel till dem och till det europeiska nätverket för rättslig utbildning. Parlamentet anser att kommissionen kan garantera en lämplig finansiering via de befintliga programmen inom unionens straffrättsliga område.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta och tillgängliggöra en EU-databas med alla prejudicerande nationella fall i samband med den europeiska arresteringsordern och andra förfaranden för ömsesidigt erkännande, för att underlätta juristernas arbete och för att övervaka och bedöma genomförandet och eventuella uppkomna problem.

16.  Europaparlamentet betonar sambandet mellan förhållandena vid frihetsberövande och åtgärderna i samband med den europeiska arresteringsordern, och erinrar medlemsstaterna om att artikel 3 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och de prejudicerande fallen inför Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna inte enbart medför negativa skyldigheter för dem genom förbudet mot att utsätta fångar för inhuman och kränkande behandling, utan också positiva skyldigheter genom att kräva att de garanterar att förhållandena i fängelserna är förenliga med mänsklig värdighet och att noggranna och effektiva utredningar genomförs om dessa rättigheter kränks. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta särskild hänsyn till utsatta personers rättigheter och att allmänt sett noga överväga alternativ till frihetsberövande.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, för att garantera ett effektivt ramverk för ömsesidigt erkännande, undersöka de rättsliga och ekonomiska medel som står till buds på EU-nivå för att förbättra normerna för frihetsberövanden, inbegripet lagstiftningsförslag om förhållandena vid frihetsberövande före rättegång.

18.  Europaparlamentet bekräftar att rekommendationerna står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna, subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen.

19.  Europaparlamentet anser att eventuella ekonomiska konsekvenser av de begärda EU-budgetförslagen bör kunna täckas av nuvarande budgetanslag. Parlamentet betonar att antagandet och genomförandet av dessa förslag skulle ge avsevärda kostnads- och tidsbesparingar för både medlemsstaterna och medborgarna, och att de följaktligen skulle vara fördelaktiga ur både ekonomisk och social synvinkel, vilket också tydligt påpekas i bedömningen av det europeiska mervärdet av unionsåtgärder i samband med översynen av den europeiska arresteringsordern.

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet.

BILAGA TILL RESOLUTIONEN:

REKOMMENDATIONER GÄLLANDE VISSA PLANERADE LAGSTIFTNINGSFÖRSLAG

Förfarande för giltighetsprövning av EU:s rättsliga instrument för ömsesidigt erkännande:

–  ”Utfärdande myndighet” i EU:s straffrätt ska definieras enligt följande:

i)  en domare, domstol, undersökningsdomare eller allmän åklagare som är behörig i det berörda fallet, eller

ii)  någon annan behörig myndighet som den utfärdande medlemsstaten fastställt, förutsatt att den akt som ska verkställas prövas – efter att man kontrollerat att den uppfyller kraven för utfärdandet av instrumentet – av en domare, domstol, utredningsdomare eller allmän åklagare i den utfärdande medlemsstaten.

Proportionalitetskontroll för utfärdandet av EU:s rättsliga instrument för ömsesidigt erkännande:

–  När den behöriga myndigheten utfärdar ett beslut som ska verkställas i en annan medlemsstat ska den noga pröva behovet av den begärda åtgärden utifrån samtliga relevanta faktorer och omständigheter, med beaktande av den misstänkta eller tilltalade personens rättigheter och möjligheten att använda en alternativ och mindre inkräktande åtgärd. Om den verkställande myndigheten har skäl att tro att åtgärden är oproportionerlig kan den verkställande myndigheten samråda med den utfärdande myndigheten i fråga om vikten av att beslutet om ömsesidigt erkännande verkställs. Efter ett sådant samråd får den utfärdande myndigheten besluta att dra tillbaka beslutet om ömsesidigt erkännande.

Användning av ett samrådsförfarande mellan de behöriga myndigheterna i den utfärdande och den verkställande medlemsstaten för EU:s rättsliga instrument för ömsesidigt erkännande:

–  Utan att det hindrar den behöriga verkställande myndighetens möjlighet att utnyttja skälet för vägran, bör det finnas ett standardiserat förfarande genom vilket de behöriga myndigheterna i den utfärdande och den verkställande medlemsstaten kan utbyta information och samråda med varandra för att underlätta en smidig och effektiv tillämpning av de relevanta instrumenten för ömsesidigt erkännande eller i förekommande fall skyddet för den berörda personens grundläggande rättigheter, t.ex. när det gäller proportionalitetskontrollen, även i fråga om den europeiska arresteringsordern för att bedöma om ärendet är redo för rättslig prövning.

Tillämpning av de grundläggande rättigheterna som vägransgrund på EU:s instrument för ömsesidigt erkännande:

–  Det finns tungt vägande skäl att tro att åtgärdens verkställighet är oförenlig med den verkställande medlemsstatens skyldigheter enligt artikel 6 i EU-fördraget och stadgan.

Bestämmelse om effektiva rättsmedel tillämpliga på EU-instrument för ömsesidigt erkännande:

–  Medlemsstaterna ska i enlighet med stadgan samt domstolens och Europadomstolens etablerade rättspraxis, se till att alla vars rättigheter och friheter kränks genom ett beslut, handling eller underlåtenhet att tillämpa ett instrument för ömsesidigt erkännande i brottmål har rätt till ett verkningsfullt rättsmedel inför en domstol. Om ett sådant rättsmedel tillgrips i den verkställande medlemsstaten och har suspensiv verkan ska det slutliga beslutet om ett sådant rättsmedel fattas inom de tidsfrister som anges i det tillämpliga instrumentet för ömsesidigt erkännande eller, ifall uttryckliga tidsfrister saknas, tillräckligt skyndsamt för att se till att syftet med förfarandet med det ömsesidiga erkännandet inte äventyras.

(1) EUT L 262, 7.10.2005, s. 1.
(2) EGT L 190, 18.7.2002, s. 1.
(3) P7_TA(2013)0444.
(4) EUT L 354, 28.12.2013, s. 73.
(5) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 82.
(6) EUT C 102 E, 28.4.2004, s. 154.
(7) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47


Frivilligt partnerskapsavtal mellan EU och Indonesien om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog samt import av trävaruprodukter till EU
PDF 218kWORD 56k
Europaparlamentets resolution av den 27 februari 2014 om ingående av det frivilliga partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Indonesien om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog samt import av trävaruprodukter till Europeiska unionen (2013/2990(RSP))
P7_TA(2014)0175B7-0187/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut om ingående av det frivilliga partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Indonesien om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog samt import av trävaruprodukter till Europeiska unionen(1),

–  med beaktande av det frivilliga partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Indonesien om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog samt import av trävaruprodukter till Europeiska unionen(2),

–  med beaktande av rådets begäran om parlamentets godkännande i enlighet med artikel 207.3 första stycket, artikel 207.4 första stycket, artikel 218.6 andra stycket led a led v och artikel 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7‑0344/2013),

–  med beaktande av FN:s deklaration om ursprungsbefolkningars rättigheter (antagen genom generalförsamlingens resolution 61/295 av den 13 september 2007)(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 995/2010 av den 20 oktober 2010 om fastställande av skyldigheter för verksamhetsutövare som släpper ut timmer och trävaror på marknaden(4),

–  med beaktande av Världsbankens rapport av den 14 mars 2012 Justice for forests: Improving criminal justice efforts to combat illegal logging(5),

–  med beaktande av rapporten från Human Rights Watch av den 16 juli 2013 The dark side of green growth: Human rights impacts of weak governance in Indonesia’s forestry sector(6),

–  med beaktande av ramavtalet av den 9 november 2009 om ett vittomspännande partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Indonesien, å andra sidan,

–  med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 30 september 2013 undertecknade Indonesien och EU ett frivilligt partnerskapsavtal om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog samt import av trävaruprodukter till EU (Flegt), som bekräftade de båda parternas ömsesidiga åtagande att se till att timmer som förs in i EU har framställts, avverkats och transporterats på laglig väg.

B.  De frivilliga partnerskapsavtalens utformning syftar till att bekämpa olaglig avverkning, förbättra skogsförvaltningen och i slutändan leda till en hållbar skogsförvaltning samt till att stödja internationella ansträngningar för att stoppa avskogning och skogsförstörelse.

C.  De frivilliga partnerskapsavtalen ska främja systemförändringar i skogsnäringen, genom att belöna de ansträngningar som görs av ansvarskännande aktörer som köper timmer från lagliga och tillförlitliga källor och skydda dem från illojal konkurrens.

D.  I Indonesien finns världens tredje största regnskogsområde efter Amazonas och området kring Kongofloden, men Indonesien är också ett land som släpper ut betydande mängder växthusgaser, huvudsakligen till följd av den storskaliga omvandlingen av landets regnskogar och kolrika torvmarker för annan markanvändning, såsom produktion av palmolja och papper.

E.  Mellan 2009 och 2011 förlorade Indonesien minst 1 240 000 hektar skog.

F.  Endast tio procent – räknat i exportvärde – av indonesiskt timmer och indonesiska trävaruprodukter är för närvarande avsedda för EU, medan större delen exporteras till asiatiska länder. Därmed fastställer det frivilliga partnerskapsavtalet viktiga normer för hela den indonesiska timmerindustrin.

G.  Enligt Interpol och en studie som genomfördes av Världsbanken 2012 är risken för penningtvätt och skatteflykt stor inom den indonesiska skogsindustrin.

H.  Enligt Human Rights Watch har korruption, skatteflykt och penningtvätt i skogsindustrin kostat landet så mycket som 7 miljarder US-dollar mellan 2007 och 2011. Vice ordföranden för Indonesiens kommission för utrotning av korruption (KPK) har beskrivit skogsindustrin som en källa till ohejdad korruption(7). Indonesien har under de senaste åren emellertid gjort stora framsteg i fråga om lagföring av ekonomiska brott, vilket bevisades när landets högsta domstol i december 2012 fällde palmoljeproducenten Asian Agri Group för skatteflykt.

I.  De båda parterna måste komma överens om det indonesiska laglighetsförsäkringssystemet för timmer (TLAS)/Sistem Verifikasi Legalitas Kayu (SVLK) så att indonesiskt timmer och indonesiska trävaruprodukter som omfattas av det frivilliga partnerskapsavtalet kan importeras till EU:s marknad som Flegtlicensierat timmer som automatiskt betraktas som lagligt i enlighet med villkoren i EU‑förordningen om timmer(8).

J.  Det indonesiska TLAS-systemet är för närvarande under omarbetning för att bringa det i överensstämmelse med bestämmelserna i det frivilliga partnerskapsavtalet.

K.  Enligt rådets förordning (EG) nr 2173/2005 om upprättande av ett system med Flegtlicenser för import av timmer till Europeiska gemenskapen(9) har kommissionen befogenhet att anta detaljerade krav för beviljande av Flegtlicenser och göra ändringar i förteckningen över partnerländer och deras utsedda licensmyndigheter i bilaga I till den förordningen.

L.  Den 6 maj 2013 slog Indonesiens författningsdomstol fast att ursprungsbefolkningarnas hävdvunna skogar inte ska klassas som en del av de statligt ägda skogsområdena, vilket därmed banar väg för ett bredare erkännande av ursprungsbefolkningarnas rättigheter i öriket.

1.  Europaparlamentet lovordar de enorma ansträngningar som Indonesien frivilligt gjort för att lösa problemet med otyglad olaglig avverkning och därtill kopplad handel genom att utveckla landets TLAS-system genom ett flerpartsförfarande, och framför allt de betydande framsteg som gjorts under de senaste månaderna. Parlamentet är dock fortfarande bekymrat över vissa problem. Parlamentet påminner om att det för att formellt utfärda Flegtlicenser är nödvändigt att TLAS-systemet är i drift, i syfte att uppnå målen för det frivilliga partnerskapsavtalet.

2.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse resultatet av förhandlingarna om det frivilliga partnerskapsavtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Indonesien om skogslagstiftningens efterlevnad, förvaltning av och handel med skog samt import av trävaruprodukter till Europeiska unionen. Parlamentet bekräftar sitt stöd för avtalets ingående och upprepar att det är berett att stödja ett framgångsrikt genomförande av det.

3.  Europaparlamentet konstaterar att de flesta av de berörda timmerkällorna i landet ännu inte har certifierats genom TLAS-systemet och att stora mängder okontrollerat timmer som avverkats för att bereda plats för olika verksamheter flyter in i distributionskedjan.

4.  Europaparlamentet understryker vikten av att utvidga TLAS-systemet, inbegripet granskning, till att omfatta alla områden för timmerproduktion och alla steg i distributionskedjan, och att se till att kontrollerat lagligt timmer avskiljs från okontrollerat timmer så att det senare inte integreras i TLAS-distributionskedjan.

5.  Europaparlamentet ser frågan om skogsomvandling som ett fortlöpande problem för Indonesiens markförvaltningssystem. Det är beklagligt att TLAS-systemet för närvarande inte granskar tilldelningen av skogsomvandlingskoncessioner till företag, särskilt hur företagen utför miljökonsekvensbedömningar och huruvida de respekterar de restriktioner som gäller för att erhålla tillstånd för skogsomvandling.

6.  Europaparlamentet noterar att det nuvarande TLAS-systemet medför att timmerverksamhet certifieras som laglig även då tvister avseende markanvändningsrättigheter som åberopas av ursprungsbefolkningar och lokala grupper inte har avgjorts och/eller skäliga ersättningar inte har betalats ut. Parlamentet uppmanar kommissionen att pressa den indonesiska regeringen att se till att traditionella gruppers rätt till skogen, ursprungsbefolkningars och lokala gruppers rätt att av fri vilja på förhand ge sitt väl underbyggda medgivande samt ersättningen för förlorat tillträde till skogsmark, i förekommande fall, vederbörligen beaktas i samband med laglighetskontrollen, och att kontrollorganen ges befogenhet att bedöma huruvida företagen har respekterat lokala markanvändningsrättigheter och huruvida mark har kungjorts på laglig väg.

7.  Europaparlamentet uppmuntrar Indonesiens regering att se till att certifieringsförfarandet inte diskriminerar små och medelstora företag.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att försöka förmå Indonesiens regering att lämna en försäkran om att

   alla timmerkällor och alla delar av deras hanteringskedjor granskas, inklusive kontroll av att timmerföretag överhuvudtaget har rätt att avverka skog,
   certifierat och ocertifierat timmer och certifierade och ocertifierade trävaruprodukter hålls åtskilda,
   omvandlingen av naturskogar minimeras och att det lagliga ursprunget av timmer från omvandlingsområden kontrolleras, liksom att det gjorts en miljökonsekvensbedömning och/eller att efterlevnad sker av dess villkor för användning av mark för vilken koncession erhållits.

9.  Europaparlamentet uppmanar Indonesiens regering, i syfte att stärka landets trovärdighet vad gäller utfärdande av Flegtlicenser, att komplettera laglighetskontrollen enligt TLAS-systemet med kraftfulla åtgärder för att bekämpa ekonomisk brottslighet med koppling till skogsindustrin, såsom penningtvätt och skattebedrägeri.

10.  Europaparlamentet uppmanar den indonesiska regeringen att följa upp sitt senaste beslut om att stärka skattelagarna och kräva handlingar som intygar att företag som exporterar timmer till fullo följer Indonesiens skattebestämmelser och bestämmelserna om penningtvätt från 2010.

11.  Europaparlamentet välkomnar den indonesiska regeringens ”one map”-initiativ för att öka den offentliga tillgången till aktuella och insynsvänliga uppgifter och kartor, utan vilka god skogsförvaltning i Indonesien skulle förhindras genom olika och inkonsekventa tolkningar av lagar, och konflikter med lokal- och ursprungsbefolkningar. Parlamentet understryker att de oberoende skogsövervakarna måste ha tillgång till sådan grundläggande information för att kunna utöva sitt arbete på ett trovärdigt sätt, och anser att koncessionskartor, avverkningskartor och information om tillstånd bör registreras i ett offentligt register. Parlamentet uppmanar den indonesiska regeringen att påskynda arbetet med ”one map”-initiativet och att offentliggöra en första version av det, inklusive relevant information om skogslicenser och markanvändningsanspråk.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genom sitt deltagande i den gemensamma genomförandekommittén se till att man i grunden tar itu med risken för bedrägeri och korruption, bland annat genom utarbetandet av en riskbaserad bedrägerikontrollplan.

13.  Europaparlamentet konstaterar att laglighetskontroll av timmer nästan uteslutande grundar sig på det arbete som görs av granskare och på oberoende övervakning. Parlamentet lovordar TLAS-systemet för dess officiella roll beträffande det civila samhällets oberoende övervakning. Parlamentet konstaterar emellertid att nätverken för oberoende övervakning fortfarande har mycket begränsade personalresurser och ekonomiska resurser.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att försöka förmå Indonesiens regering att se till att granskarna och kontrollorganen, tillsammans med de oberoende skogsövervakarna, får tillräckliga medel och lämplig utbildning så att de kan genomföra kontinuerlig fältövervakning, stickprovskontroller och granskningar.

15.  Europaparlamentet välkomnar de insatser som gjorts av Indonesiens regering för att stärka den utsedda skogsvårdspolisen. Parlamentet noterar dock att Indonesiens skogsministerium ytterligare bör förbättra sin politik för övervakning, registrering och uppföljning av olaglig avverkning. Parlamentet betonar hur viktigt det är anmäla företag som befinns ägna sig åt olaglig verksamhet till de brottsbekämpande myndigheterna.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att försöka förmå den indonesiska regeringen att säkerställa att de oberoende övervakarnas rapporter följs upp på lämpligt sätt när dessa signalerar överträdelser av den relevanta lagstiftningen, och att effektiva och avskräckande tvångsåtgärder vidtas av de relevanta myndigheterna när överträdelser av den berörda lagstiftningen upptäcks.

17.  Europaparlamentet understryker att den oberoende övervakningen och respekten för ursprungsbefolkningarnas och lokala gruppers rättigheter är avgörande för TLAS‑systemets trovärdighet. Därför är det viktigt att detta åtagande fortgår, att öppenheten visavi andra berörda parter i det civila samhället stärks och att det civila samhällets oberoende övervakning kan äga rum utan våld, hot och övergrepp av något slag, samt att den eventuella förekomsten av våld, hot och övergrepp beivras med kraftfulla medel.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att försöka förmå Indonesiens regering att lämna en försäkran om att

   berörda parters involvering i genomförandet och idrifttagandet av TLAS-systemet fortsätter och stärks,
   det civila samhällets oberoende övervakning äger rum utan våld, hot och övergrepp av något slag, samt att den eventuella förekomsten av våld, hot och övergrepp beivras med kraftfulla medel,
   ursprungsbefolkningar och lokala grupper alltid har möjlighet att av fri vilja på förhand ge sitt väl underbyggda medgivande och, i förekommande fall, att rättvis ersättning utgår för förlorat tillträde till skogsmark som är viktig för deras uppehälle, och att detta görs till ett icke-förhandlingsbart villkor för alla Flegtlicenser,
   TLAS-granskningens krav inte är statiska utan regelbundet ses över av indonesiska aktörer i syfte att kontinuerligt förbättra dem.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att resultaten av den indonesiska författningsdomstolens beslut av den 6 maj 2013 vederbörligen beaktas i översynen av TLAS-systemet.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta de insatser som krävs av Indonesiens regering och att se till att det råder rättvisa villkor på regional nivå genom att respektera den indonesiska regeringens krav att Sarawakregionen ska inkluderas i förhandlingarna om ett frivilligt partnerskapsavtal mellan EU och Malaysia.

21.  Europaparlamentet är medvetet om att vissa krav i denna resolution går utöver de kriterier som anges i bilaga 8 till det frivilliga partnerskapsavtalet med avseende på godkännandet av licenssystemet. Parlamentet uppmanar kommissionen att garantera att framsteg görs när det gäller att tillmötesgå dessa tilläggskrav, något som parlamentet anser vara viktigt, och att rapportera till parlamentet om dessa framsteg innan licenssystemet godkänns.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera till parlamentet om de framsteg som gjorts i genomförandet av det frivilliga partnerskapsavtalet och i synnerhet om hur man har tacklat och kommer att tackla de ovannämnda frågorna.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till Indonesiens regering och parlament.

(1) Rådets dokument 11767/1/2013.
(2) Rådets dokument 11769/1/2013.
(3) http://www.un.org/esa/socdev/unpfii/documents/DRIPS_en.pdf
(4) EUT L 295, 12.11.2010, s. 23.
(5) Världsbanken, Justice for forests: Improving criminal justice efforts to combat illegal logging, 2012, s. 5–10, http://siteresources.worldbank.org/EXTFINANCIALSECTOR/Resources/Illegal_Logging.pdf
(6) Human Rights Watch, The dark side of green growth: Human rights impacts of weak governance in Indonesia’s forestry sector, 2013, http://www.hrw.org/sites/default/files/reports/indonesia0713webwcover_1.pdf
(7) Reuters Online News, "Graft could jeopardise Indonesia's climate deals", 17 septembre 2010, http://www.reuters.com/article/2010/09/17/indonesia-corruption-idUSSGE68G03P20100917
(8) Förordning (EU) nr 995/2010.
(9) EUT L 347, 30.12.2005, s. 1.


Situationen i Venezuela
PDF 116kWORD 41k
Europaparlamentets resolution av den 27 februari 2014 om situationen i Venezuela (2014/2600(RSP))
P7_TA(2014)0176RC-B7-0207/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Venezuela, nämligen resolutionen av den 24 maj 2007 om fallet med TV-kanalen ”Radio Caracas Televisión” i Venezuela(1), av den 23 oktober 2008 om den politiska brännmärkningen i Venezuela(2), av den 7 maj 2009 om fallet med Manuel Rosales i Venezuela(3), av den 11 februari 2010 om Venezuela(4), av den 8 juli 2010 om Venezuela, särskilt fallet Maria Lourdes Afiuni(5) och av den 24 maj 2012 om Venezuelas eventuella utträde ur den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna(6),

–  med beaktande av uttalandet av den 14 februari 2014 från talespersonen för Catherine Ashton, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik,

–  med beaktande av uttalandet av den 21 februari 2014 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, om oron i Venezuela,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Venezuela har anslutit sig till,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den aktuella situationen i Venezuela är allvarlig. Sedan den 12 februari 2014 har fredliga studentdemonstrationer anordnats i hela Venezuela och resulterat i dödligt våld med minst 13 döda, mer än 70 sårade och hundratals fängslade. Studenternas krav gällde president Maduros regerings misslyckande med att lösa problemen med den höga inflationen, brottsligheten, bristen på vissa basvaror samt den ökade korruptionen och trakasserierna av medierna och den demokratiska oppositionen. Regeringen har lagt skulden för bristerna på ”sabotörer” och ”profithungriga korrupta affärsmän”. Venezuela är det land som har de största energitillgångarna i Latinamerika.

B.  De senaste dagarna har antalet demonstrationer inte minskat utan tvärtom bara ökat. Likaså har antalet dödade, skadade och arresterade ökat, såsom en följd av det förtryck som utövas av de styrande myndigheterna och av illegala väpnade grupper.

C.  I Venezuela ökar den politiska spänningen och polariseringen. I stället för att bidra till att upprätthålla freden och lugnet har de venezuelanska myndigheterna reagerat genom att hota med att genomföra en ”väpnad revolution”.

D.  Repressiva åtgärder har särskilt riktats mot studerande, journalister och oppositionsledare samt mot fredliga aktivister från det civila samhället. Dessa har förföljts och deras frihet har begränsats.

E.  Våldsamma, okontrollerade och väpnade regeringsvänliga grupper åtnjuter sedan en tid tillbaka straffrihet i Venezuela och dessa grupper anklagas av oppositionen för att ha uppviglat till våld under fredliga demonstrationer, vilket lett till att människor dödats och skadats. Venezuelas regering har ännu inte utrett händelserna.

F.  Medierna censureras och hotas, ett flertal journalister har misshandlats, gripits eller fått sitt arbetsmaterial förstört.

G.  Yttrandefriheten och friheten att delta i fredliga demonstrationer är demokratins hörnstenar. Jämlikhet och rättvisa för alla är omöjliga att uppnå utan grundläggande friheter och respekt för alla medborgares rättigheter. I Venezuelas konstitution garanteras mötesfriheten och föreningsfriheten och rätten till fredliga demonstrationer. Myndigheterna ska skydda sina medborgares grundläggande rättigheter och garantera dem liv och säkerhet, utan att begränsa dessa rättigheter.

H.  Endast respekten för de grundläggande rättigheterna och friheterna, en konstruktiv och respektfull dialog samt tolerans kan hjälpa landet ur denna allvarliga kris och därmed göra det möjligt att övervinna framtida svårigheter.

1.  Europaparlamentet fördömer allt våld och den tragiska förlusten av människoliv under de fredliga demonstrationerna den 12 februari 2014 och de påföljande dagarna, och uttrycker sitt djupa deltagande med offrens familjer.

2.  Europaparlamentet uttrycker sin starka solidaritet med Venezuelas folk och är oroat över att nya protester kan komma att leda till fler våldshandlingar som endast skulle öka klyftan mellan regeringen och oppositionen och leda till en ännu större polarisering av den känsliga politiska utveckling som pågår i Venezuela. Företrädarna för samtliga partier och delar av det venezuelanska samhället uppmanas att vara återhållsamma i både ord och handling.

3.  Europaparlamentet påminner Venezuelas regering om att yttrandefriheten och rätten att delta i fredliga demonstrationer är grundläggande mänskliga rättigheter i alla demokratier i enlighet med vad som fastställs i Venezuelas konstitution, och uppmanar president Maduro att följa de internationella avtal som Venezuela undertecknat, i synnerhet den interamerikanska demokratistadgan.

4.  Europaparlamentet påminner Venezuelas regering om dess skyldighet att garantera säkerheten för landets alla medborgare oavsett deras politiska åsikter och politiska tillhörighet. Parlamentet uttrycker djup oro över gripandena av studenter och oppositionsledare, och kräver att de omedelbart friges.

5.  Europaparlamentet påminner om att respekten för maktfördelningsläran är grundläggande i en demokrati och att myndigheterna inte får använda rättssystemet som ett redskap för politisk förföljelse och förtryck av demokratiska motståndare. Parlamentet uppmanar de venezuelanska myndigheterna att ta tillbaka ogrundade anklagelser och arresteringsorder mot oppositionsledare.

6.  Europaparlamentet uppmanar de venezuelanska myndigheterna att omgående avväpna och upplösa de okontrollerade och väpnade regeringsvänliga grupperna och sätta stopp för deras straffrihet. Parlamentet efterlyser klargöranden av dödsfallen så att förövarna kan ställas till svars för sina handlingar.

7.  Europaparlamentet uppmanar samtliga parter, särskilt de venezuelanska myndigheterna, att föra en fredlig dialog som når ut till alla segment i det venezuelanska samhället för att identifiera frågor av gemensamt intresse och tillåta politiska aktörer att diskutera de ytterst allvarliga problem som hotar landet.

8.  Europaparlamentet betonar att respekten för press-, informations- och åsiktsfrihet och respekten för politisk pluralism utgör hörnstenarna för demokrati. Parlamentet beklagar att medierna och internet censureras och att tillträdet till vissa bloggar och sociala nätverk är begränsad. Parlamentet fördömer de trakasserier som riktats mot ett flertal tidningar och andra audiovisuella medier såsom kanalen NTN24 och CNN på spanska och anser att sådant strider både mot Venezuelas konstitution och mot de åtaganden som Bolivarianska republiken Venezuela ingått.

9.  Europaparlamentet begär parlamentet med det snaraste ska få sända ut en ad hoc‑delegation som kan utvärdera situationen i landet.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Bolivarianska republiken Venezuelas regering och nationalförsamling, den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika och Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekreterare.

(1) EUT C 102 E, 24.4.2008, s. 484.
(2) EUT C 15 E, 21.1.2010, s. 85.
(3) EUT C 212 E, 5.8.2010, s. 113.
(4) EUT C 341 E, 16.12.2010, s. 69.
(5) EUT C 351 E, 2.12.2011, s. 130.
(6) EUT C 264 E, 13.9.2013, s. 88.


Framtiden för EU:s viseringspolitik
PDF 121kWORD 43k
Europaparlamentets resolution av den 27 februari 2014 om framtiden för EU:s viseringspolitik (2014/2586(RSP))
P7_TA(2014)0177B7-0194/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artikel 77,

–  med beaktande av kommissionens meddelande om tillämpning och utveckling av den gemensamma viseringspolitiken för att främja tillväxt i EU (COM(2012)0649),

–  med beaktande av kommissionens rapport om hur det lokala Schengensamarbetet fungerade under de två första åren av tillämpningen av viseringskodexen (COM(2012)0648),

–  med beaktande av kommissionens sjunde rapport om vissa tredjeländers upprätthållande av viseringskrav i strid med ömsesidighetsprincipen (COM(2012)0681),

–  med beaktande av de senaste ändringarna i rådets förordning (EG) nr 539/2001(1) av den 15 mars 2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav(2),

–  med beaktande av de avtal om förenklade viseringsförfaranden som nyligen har ingåtts med Georgien(3), Ukraina(4), Moldavien(5), Kap Verde(6), Armenien(7) och Azerbajdzjan(8),

–  med beaktande av frågan till kommissionen om framtiden för EU:s viseringspolitik (O–000028/2014 – B7–0108/2014),

–  med beaktande av artikel 115.5 och artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den gemensamma viseringspolitiken är en naturlig följd av avskaffandet av gränskontrollerna inom Schengenområdet.

B.  De viktigaste punkterna i den gemensamma viseringspolitiken är de gemensamma förteckningarna över länder vars medborgare omfattas av viseringsplikten samt över de länder vars medborgare är undantagna från den, i enlighet med bilagan till förordning (EG) nr 539/2001, de gemensamma bestämmelserna rörande utfärdande av viseringar i enlighet med viseringskodexen samt den enhetliga utformningen av visering, informationsutbytet genom informationssystemet för viseringar och ett antal internationella avtal med tredjeländer om viseringsundantag och viseringslättnader.

C.  Enligt Lissabonfördraget ska det ordinarie lagstiftningsförfarandet användas för alla aspekter av den gemensamma viseringspolitiken och parlamentet ska godkänna alla internationella avtal på området.

D.  Det är viktigt att reflektera över och föra en interinstitutionell diskussion om EU:s gemensamma viseringspolitik i framtiden, i synnerhet när det gäller ytterligare harmonisering av viseringsförfaranden och gemensamma regler om utfärdande av viseringar.

Allmän viseringspolitik och översyn av viseringskodexen

1.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som har gjorts när det gäller viseringslagstiftningen men uppmanar samtidigt kommissionen och medlemsstaterna att förbättra genomförandet av den befintliga viseringslagstiftningen. Parlamentet efterlyser särskilt ett utökat lokalt Schengensamarbete för att förbättra genomförandet av viseringskodexen på kort sikt.

2.  Europaparlamentet anser att man i framtiden bör arbeta för att harmonisera viseringsförfarandena ytterligare, bland annat genom att ha verkligt gemensamma bestämmelser om utfärdandet av viseringar.

3.  Europaparlamentet anser att i många tredjeländer är den nuvarande konsulära närvaron helt klart otillräcklig.

4.  Europaparlamentet anser att gemensamma platser för viseringsansökningar har visat sig vara användbara och skulle kunna bli standard i framtiden.

5.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte har följt uppmaningen i Stockholmsprogrammet och har lagt fram en studie över möjligheten att inrätta ”en gemensam europeisk mekanism för utfärdande av viseringar för kortare vistelser”; i studien skulle man också undersöka ”i hur hög grad bedömningen av risken i det enskilda fallet kunde komplettera den riskpresumtion som är kopplad till sökandens nationalitet” (punkt 5.2).

6.  Europaparlamentet anser att resor i ärligt uppsåt och regelbundet resande bör underlättas ytterligare, i synnerhet genom att man oftare utfärdar viseringar för flera inresor med längre giltighetstid.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda de befintliga bestämmelserna i viseringskodexen och kodexen om Schengengränserna för att bevilja viseringar av humanitära skäl och erbjuda tillfälligt skydd för människorättsförsvarare som hotas i tredjeländer.

8.  Europaparlamentet ser fram emot förslaget om ändring av viseringskodexen men beklagar djupt att kommissionen har skjutit upp det vid ett flertal tillfällen.

9.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen fortfarande inte har lagt fram sin övergripande utvärdering av viseringskodexen och anser det djupt beklagligt att kommissionen planerar att lägga fram denna utvärdering tillsammans med förslaget till översyn av kodexen. Parlamentet anser att det hade varit bättre om kommissionen hade lagt fram utvärderingsrapporten först och därmed gjort det möjligt för institutionerna att föra en diskussion utifrån denna.

Förenklade viseringsförfaranden

10.  Europaparlamentet efterlyser ytterligare avtal om förenklade viseringsförfaranden i tillämpliga fall, samt vill se att befintliga avtal ses över och förbättras.

11.  Europaparlamentet efterlyser en systematisk utvärdering av befintliga avtal om förenklade viseringsförfaranden för att bedöma om de får avsedd effekt.

Förordning (EG) nr 539/2001

12.  Europaparlamentet välkomnar den senaste tidens uppdateringar av förteckningarna över medborgare i tredjeländer som omfattas respektive inte omfattas av viseringsplikten, såsom den anges i förordning (EG) nr 539/2001, i synnerhet de extra undantagen från viseringskravet. Parlamentet påminner om betydelsen av viseringsfria resor för tredjeländer och i synnerhet för civilsamhället i dessa, men även för EU:s egna intressen.

13.  Europaparlamentet anser i detta sammanhang att ett avtal om viseringsfria resor mellan EU och Ukraina skulle utgöra ett svar till det ukrainska civilsamhället och de studenter som har demonstrerat under de senaste dagarna. Parlamentet påpekar att ett sådant avtal skulle leda till ökat utbyte och personliga kontakter mellan civilsamhällena och därmed öka den ömsesidiga förståelsen och gynna det ekonomiska utbytet. Kommissionen uppmanas att lägga fram ett förslag om att föra upp Ukraina på förteckningen över tredjeländer vars medborgare inte omfattas av viseringsplikten. Dessutom uppmanas medlemsstaterna att fullt ut genomföra det befintliga avtalet om viseringslättnader för att göra det lättare att resa in i EU för i synnerhet studenter och forskare.

14.  Europaparlamentet välkomnar att kriterierna för undantag från viseringsplikten uppdateras för att inkludera grundläggande rättigheter och ekonomiska fördelar, i synnerhet för turism och utrikeshandel, samt välkomnar att dessa inkluderas i en artikel i förordningen.

15.  Europaparlamentet understryker att ytterligare viseringslättnader kräver större kunskap om tillämpningen av de befintliga undantagen, däribland genom EU:s elektroniska system för resetillstånd (Esta). Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att parlamentet ges mer heltäckande information om de tredjeländer som diskuteras, för att på så sätt säkra en verklig demokratisk kontroll.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda hur framtida ändringar av bilagorna till förordningen och bilaterala avtal om viseringslättnader, när sådana anses nödvändiga, kan ske parallellt för att säkerställa att ändringar av bilagorna omedelbart följs av det nödvändiga avtalet om viseringslättnader.

17.  Europaparlamentet noterar överenskommelsen om upphävandemekanismen. Parlamentet förväntar sig att medlemsstaterna använder denna mekanism i ärligt uppsåt och endast som en sista utväg i nödsituationer när det krävs snabba åtgärder för att lösa de svårigheter som unionen som helhet ställs inför samt när tillämpliga kriterier har uppfyllts.

18.  Europaparlamentet anser att full ömsesidighet i fråga om viseringar är ett mål som unionen bör eftersträva på ett proaktivt sätt i sina förbindelser med tredjeländer. På så sätt bidrar man till att göra unionens utrikespolitik mer trovärdig och samstämd på internationell nivå.

19.  Europaparlamentet efterlyser en debatt om kopplingen mellan ytterligare viseringslättnader och de krav vissa medlemsstater framför om ökade säkerhetsåtgärder och strängare gränskontroller för resenärer som undantas från viseringsplikten.

Informationssystemet för viseringar (VIS)

20.  Europaparlamentet uppmanar eu-LISA att så snart som möjligt lägga fram den förväntade utvärderingsrapporten om informationssystemet för viseringar.

Europaparlamentets deltagande

21.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att förbättra informationsflödet till parlamentet rörande förhandlingarna om internationella avtal på viseringsområdet, i enlighet med artikel 218(10) i EUF-fördraget och ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen.

22.  Europaparlamentet har för avsikt att tillsätta en kontaktgrupp om viseringspolitik inom utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. Parlamentet inbjuder rådets ordförandeskap och medlemsstaterna att tillsammans med kommissionen delta i kontaktgruppens möten.

o
o   o

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Förordning (EU) nr 1091/2010, EUT L 329, 14.12.2010, s. 1; förordning (EU) nr 1211/2010, EUT L 339, 22.12.2010, s. 6; förordning (EU) nr 1289/2013, EUT L 347, 20.12.2013, s. 74; COM(2012)0650; COM(2013)0853.
(2) EUT L 81, 21.3.2001, s. 1.
(3) Rådets beslut 2011/117/EU, EUT L 52, 25.2.2011, s. 33.
(4) Rådets beslut 2013/297/EU, EUT L 168, 20.6.2013, s. 10.
(5) Rådets beslut 2013/296/EU, EUT L 168, 20.6.2013, s. 1.
(6) Rådets beslut 2013/521/EU, EUT L 282, 24.10.2013, s. 1.
(7) Rådets beslut 2013/628/EU, EUT L 289, 31.10.2013, s. 1.
(8) COM(2013)0742.


Särskilda åtgärder inom den gemensamma fiskeripolitiken för att utveckla kvinnans roll
PDF 303kWORD 59k
Europaparlamentets resolution av den 27 februari 2014 om särskilda åtgärder inom den gemensamma fiskeripolitiken för att utveckla kvinnans roll (2013/2150(INI))
P7_TA(2014)0178A7-0070/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—  med beaktande av den lagstiftning som gäller för Europeiska fiskerifonden, särskilt rådets förordningar (EG) nr 2328/2003, (EG) nr 861/2006, (EG) nr 1198/2006 och (EG) nr 791/2007, i vilka bestämmelser och överenskommelser om gemenskapens strukturstöd inom fiskerisektorn fastställs,

—  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/41/EU av den 7 juli 2010 om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och om upphävande av rådets direktiv 86/613/EEG(1),

—  med beaktande av sin ståndpunkt av den 6 februari 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om den gemensamma fiskeripolitiken(2),

—  med beaktande av sin ståndpunkt av den 12 september 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om den gemensamma marknadsordningen för fiskeri- och vattenbruksprodukter(3),

—  med beaktande av kommissionens förslag och Europaparlamentets och rådets ståndpunkter avseende Europeiska havs- och fiskerifonden (COM(2011)0804),

—  med beaktande av kommissionens förslag och Europaparlamentet och rådets ståndpunkter avseende förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om reglerna för deltagande och spridning i ”Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020)” (COM(2011)0810),

—  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Strategi för jämställdhet 2010–2015 (COM(2010)0491),

—  med beaktande av sin resolution av den 15 december 2005 om kvinnliga nätverk: fiskeri, jordbruk och diversifiering(4),

—  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om småskaligt och icke-industriellt fiske samt reformen av den gemensamma fiskeripolitiken(5),

—  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension(6),

—  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2012 om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken – övergripande meddelande(7),

—  med beaktande av den utfrågning om kvinnor och hållbar utveckling i fiskeområden som anordnades av fiskeriutskottet den 1 december 2010,

—  med beaktande av den utfrågning om utveckling av kvinnans roll i europeiskt fiskeri och vattenbruk som anordnades i Europaparlamentet av fiskeriutskottet och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män den 14 oktober 2013,

—  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i fiskeriutskottet och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, i enlighet med artikel 51 i arbetsordningen,

—  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7‑0070/2014), och av följande skäl:

A.  Det arbete som utförs av kvinnor inom fiskeri och vattenbruk är inte erkänt och är i allmänhet osynligt, trots att det utgör ett betydande ekonomiskt mervärde och bidrar till social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet i flera samhällen och regioner i Europa, särskilt i de områden som är beroende av fiske.

B.  Mer än 100 000 kvinnor arbetar i fiskerisektorn i medlemsstaterna, varav 4 procent inom fångstsektorn och med arbetsuppgifter relaterade till fiskefartygens verksamhet, såsom att tillverka nät, arbeta i hamn eller packa varor, 30 procent inom vattenbruket, framför allt inom skaldjursfiske för hand, och runt 60 procent inom bearbetningsindustrin.

C.  Kvinnors traditionella arbeten i fiskeri- och vattenbrukssektorn sker under svåra förhållanden, till exempel vid skaldjursfiske för hand och traditionell fiskhandel, oavsett om den är ambulerande eller sker på försäljningsställen som är avsedda för detta, eller vid tillverkning och lagning av fiskenät (nätbindare), lossning och sortering av fisk och packning av varor under särskilt besvärliga klimatförhållanden.

D.  Kvinnors arbete i vissa av dessa sektorer är grovt underskattat i statistiken, och den allmänna ekonomiska krisen och den höga arbetslösheten i vissa medlemsstater har medfört än högre siffror och en ytterligare ökning av antalet kvinnor som arbetar inom fiskerisektorn, särskilt inom skaldjursfiske för hand, som ett sätt att komplettera eller till och med trygga familjeförsörjningen.

E.  Kvinnornas bidrag inom verksamhet med anknytning till fiskeri och vattenbruk, särskilt när det gäller tillverkning och lagning av fiskeredskap, lossning och sortering av fisk, ansvar för produktleveranser till fartyget, förädling, bearbetning, paketering och saluföring av fisk, eller förvaltningen av fiskeföretag bör erkännas.

F.  I punkt 30 i resolutionen av den 22 november 2012 om småskaligt och icke-industriellt fiske samt reformen av den gemensamma fiskeripolitiken uppmanade parlamentet medlemsstaterna att ta hänsyn till vikten av kvinnors ekonomiska, sociala och kulturella funktion inom fiskerinäringen så att de kan få tillgång till sociala förmåner, och påpekade att kvinnors aktiva deltagande i olika verksamheter med anknytning till fiske bidrar dels till att fiskerisektorn bevaras och överlever, dels till att traditioner och specifik praxis bevaras, liksom till att den kulturella mångfalden i olika regioner skyddas.

G.  I sin ståndpunkt av den 12 september 2012 efterlyste parlamentet åtgärder för att främja kvinnors deltagande i producentorganisationer i fiskeri- och vattenbrukssektorn.

H.  I punkt 31 i sin resolution av den 22 november 2012 om småskaligt och icke-industriellt fiske samt reformen av den gemensamma fiskeripolitiken efterlyste parlamentet finansiering från Europeiska havs- och fiskerifonden för att främja kvinnors deltagande i fiskerisektorn, för stöd till kvinnoorganisationer, yrkesutbildning för kvinnor och för att stärka kvinnors roll inom fisket, genom stöd till både verksamhet på land och verksamhet med anknytning till fisket, inom såväl produktion som bearbetning och saluföring.

I.  I punkt 39 i sin resolution av den 22 november 2012 om småskaligt och icke-industriellt fiske samt reformen av den gemensamma fiskeripolitiken uppmanade parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att garantera kvinnor lika lön för lika arbete och andra arbetsrättsliga, sociala och ekonomiska rättigheter, inbegripet en försäkring som täcker risker och åtgärder för att tillämpa reduktionskoefficienter som leder till förtidspension på grund av de hårda villkor (nattarbete, arbetsmiljörisker, arbetstider som följer produktionens eller fiskemöjligheternas rytm) som kvinnorna utsätts för genom sitt arbete inom fiskerisektorn samt erkännande av deras särskilda sjukdomstillstånd som yrkessjukdomar.

J.  Statistiska uppgifter om arbetskraften, särskilt i fråga om könsfördelningen i vissa verksamheter, liksom i fråga om småskaligt och icke-industriellt fiske, extensivt vattenbruk och relaterad verksamhet, hamnar i skymundan för de uppgifter som handlar om fångst, landning, tonnage osv.

K.  De statistiska uppgifterna för EU och medlemsstaterna avseende arbetskraften inom fiskeri- och vattenbrukssektorn samt relaterade sektorer är inte fullständiga, harmoniserade eller uppdelade i indikatorer som skulle kunna göra det möjligt att beräkna kvinnornas insatser inom dessa sektorer.

L.  Trots kvinnors arbete i fiskeri- och vattenbrukssektorn och detta arbetes viktiga ekonomiska bidrag, har kvinnorna varken något adekvat socialt och arbetsrättsligt skydd eller någon lämplig yrkesstatus.

M.  Kvinnor utsätts för ekonomisk diskriminering i fiskerisektorn och får lägre lön än män för samma arbete.

N.  Kvinnors arbete i fiskerisektorn erkänns ofta inte i lagstiftningen, och de saknar tillgång till socialt skydd som omfattar de specifika risker och sjukdomar som är kopplade till dessa verksamheter.

O.  I punkt 42 i sin resolution av den 22 november 2012 om småskaligt och icke-industriellt fiske samt reformen av den gemensamma fiskeripolitiken uppmanade parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att ge större rättsligt och socialt erkännande till kvinnors arbete inom fiskerisektorn, och för att se till att kvinnor som arbetar hel- eller deltid för familjeföretag eller som hjälper sin make och på det sättet bidrar till sitt eget och familjens ekonomiska uppehälle får rättsligt erkännande eller samma sociala förmåner som egenföretagare, särskilt genom tillämpning av direktiv 2010/41/EU, samt för att garantera kvinnorna sociala och ekonomiska rättigheter inklusive lika lön för lika arbete, arbetslöshetsersättning i händelse av att arbetet upphör (tillfälligt eller för gott), rätt till pension och till att kunna förena yrkesliv och familjeliv, tillgång till föräldraledighet, tillgång till social trygghet och gratis hälso- och sjukvård samt till skydd av hälsa och säkerhet i arbetet och till försäkring som täcker risker till havs.

P.  I sin resolution av den 12 september 2012 framhöll parlamentet att kvinnornas roll i fiskerisektorn bör få bättre rättsligt och socialt erkännande samt ersättning och samma rättigheter som män, och att makar och livspartner till fiskare, som stöder familjeföretaget, bör få rättslig status och samma sociala förmåner som egenföretagare.

1.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att främja ett särskilt statistiskt program för regioner som är beroende av fiske, med särskild hänsyn till småskaligt kustfiske, traditionella fiskemetoder och särskilda handelskanaler, och till arbetet och de sociala och arbetsrättsliga villkoren för kvinnor som arbetar med skaldjursfiske, nätbindare och kvinnor som arbetar inom småskaligt fiske och relaterad verksamhet, i syfte att bedöma de särskilda behoven inom detta verksamhetsområde för kvinnor och förbättra det sociala erkännandet av dessa yrken där arbetet är hårt och sker under så svåra förhållanden.

2.  Europaparlamentet anser att man måste förbättra insamlingen och analysen av statistiska uppgifter om arbetet inom fiskerisektorn samt dela upp dem efter kön, typ av verksamhet och typ av kontrakt (egenföretagare, anställd, deltidsarbetare, heltidsarbetare, tillfälligt anställd) så att det blir möjligt att beräkna kvinnornas bidrag inom fiskeri- och vattenbrukssektorn.

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att insamlingen av uppgifter uppdelade efter kön även omfattar fångstsektorn och att införa nya indikatorer såsom ålder, utbildningsnivå och makas eller livspartners verksamhet.

4.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att fastställa tydliga definitioner för de statistiska indikatorer som används för insamlingen av uppgifter om sysselsättningen inom fiskeri- och vattenbrukssektorn och relaterade verksamheter. Parlamentet anser också att det finns ett behov av att utarbeta ett antal harmoniserade statistiska indikatorer på EU-nivå, och uppmanar medlemsstaterna att i god tid tillhandahålla fullständiga uppgifter i enlighet med dessa indikatorer.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och rådet att rättsligt och socialt erkänna kvinnors roll i fiskeri- och vattenbrukssektorn och i den hållbara utvecklingen av områden som är beroende av fiske för att undanröja alla ekonomiska, administrativa och sociala hinder som försvårar deras deltagande på lika villkor.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och rådet att driva på medlemsstaterna för att reglera och erkänna led- eller ryggradsskador eller reumatiska sjukdomar som yrkessjukdomar orsakade av de svåra väderförhållanden under vilka kvinnor måste arbeta när de är sysselsatta med skaldjursfiske, tillverkar nät, arbetar i hamn eller packar varor samt för kvinnor som arbetar inom förädlingsföretag, med bearbetning, fiske och försäljning, och även erkänna skador som uppkommer till följd av tunga lyft.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att erkänna att kvinnors arbete bidrar till att förbättra spårbarheten för fiskeprodukter, vilket ökar konsumenternas kunskaper och säkrar bättre kvalitet och säkerhet avseende fiskeri- och vattenbruksprodukter samt ökar fiskeområdenas möjligheter i fråga om ekonomi, gastronomi och turism.

8.  Europaparlamentet anser att det bör inrättas särskilda stödmekanismer (inom ramen för Europeiska havs- och fiskerifonden och/eller andra instrument) som kan aktiveras i nödsituationer (naturkatastrofer) samt mekanismer för ekonomisk ersättning till manliga och kvinnliga fiskare och deras familjer under de perioder då det råder temporärt fiskeförbud, särskilt i de områden där fisket är den enda inkomstkällan.

9.  Europaparlamentet anser att man måste främja och ge finansiellt stöd till kvinnors föreningsliv genom kvinnliga nätverk på nationell nivå och EU-nivå, i syfte att bättre synliggöra kvinnornas roll i fiskerisektorn, medvetandegöra allmänheten om kvinnors betydelse för denna verksamhet, underlätta utbyte av erfarenhet och förmedla kvinnors behov och krav ända från den lokala förvaltningsnivån upp till EU-organen.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta tillgången till finansiering för kvinnoorganisationer inom fiskeri- och vattenbrukssektorn och relaterade verksamheter, så att de kan genomföra sina initiativ, konsolidera sina organisationer och komma i kontakt med andra kvinnoorganisationer för att utbyta erfarenheter och bästa praxis.

11.  Europaparlamentet anser att kvinnornas verkliga deltagande i rådgivande organ och nämnder, beslutsorgan, representativa organ, regionala organ och yrkesföreningar måste främjas och stärkas, och deras medverkan i beslutsfattandet i den offentliga och privata sektorn måste garanteras på samma villkor som männens.

Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) 2013–2020

12.  Europaparlamentet noterar att endast en av medlemsstaterna har utnyttjat de möjligheter som erbjuds genom område 4 i Europeiska havs- och fiskerifonden för att finansiera projekt som har kvinnor som mottagare, och uppmanar medlemsstaterna att utnyttja havs- och fiskerifondens möjligheter för att

   tillämpa principen om lika möjligheter, såväl i utarbetande som i utveckling eller genomförande av de operativa programmen,
   främja kvinnors deltagande i fiskerisektorn genom att omstrukturera sektorn och tillhandahålla adekvata installationer (såsom omklädningsrum på fartyg och i hamnar),
   support associations of women and their organisation in networks (e.g. net-makers, port workers, packers);
   support projects to mitigate the problems arising from the working conditions of women harvesting shellfish on foot, including measures to balance work and family life;
   stödja projekt för att främja, diversifiera och uppvärdera kvinnornas roll i fiskeri- och vattenbrukssektorn,
   underlätta tillgången för kvinnor och ungdomar till utbildning genom att finansiera särskilda utbildningsprogram och yrkesutbildning och yrkeserkännande av deras verksamhet; i detta syfte bör medlemsstaterna inleda processer för att ta fram officiellt erkända yrkescertifikat och inrätta utbildningscenter för den yrkesverksamhet som vanligtvis utförs av kvinnor i de olika samhällena,
   erbjuda flickor bättre anställningsmöjligheter och underlätta generationsskifte, särskilt genom att utveckla verksamhet som är hållbar för den marina miljön,
   stimulera yrkesutbildning, särskilt för kvinnor som arbetar i fiskeri- och vattenbrukssektorn, för att öka deras möjligheter att få tillträde till ledande befattningar och kvalificerade tekniska och administrativa tjänster med anknytning till fiske, med samma lönevillkor som män,
   förbättra kvinnors roll i fisket, särskilt genom att stödja verksamhet på land och verksamhet med anknytning till fisket, såväl inom produktion som bearbetning, saluföring och försäljning,
   främja kvinnors företagsinitiativ, inbegripet, i förekommande fall, ekonomisk diversifiering av vissa verksamheter med anknytning till fiskerisektorn, såsom museiverksamhet, kulturtradition, hantverk, matlagningskonst och restaurangverksamhet,
   främja företagsinitiativ inom verksamheter utanför fiskeriet i kustområden som har förlorat arbetstillfällen på grund av genomförandet av fiskerireformen.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att underlätta vägar till mjuka lån som gör det möjligt att undvika de särskilda svårigheter som kvinnor ställs inför när det gäller att finansiera projekt som är berättigade att ingå i de nationella programmen inom ramen för Europeiska havs- och fiskerifonden.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja kvinnors företagsinitiativ genom att underlätta ett system som främjar mikrokrediter och tillhandahålla lämplig information om finansieringsmöjligheter.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att utveckla och modernisera lokal infrastruktur, diversifiera näringslivet och förbättra livskvaliteten i de områden där fisket är en näringsgren, särskilt i områden som är helt beroende av fisket, för att trygga en hållbar utveckling i dessa områden samtidigt som man bekämpar fattigdom i allmänhet, särskilt där den drabbar kvinnor och barn, och försöker förebygga våld mot kvinnor och våld i hemmet.

16.  Europaparlamentet upprepar de ståndpunkter som antagits inom förfarandet för Horisont 2020, ramprogrammet för forskning och innovation 2014–2020, för att främja kvinnors deltagande i all forskning och alla projekt och vetenskapliga områden, särskilt med avseende på de kvinnor som ägnar sin yrkesverksamhet åt forskning om den marina miljön.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att

   ge rättsligt erkännande till det arbete som utförs av kvinnor som bidrar ekonomiskt till hushållet eller som bidrar genom sitt arbete när om det är oavlönat,
   säkerställa stöd till kvinnor, och ge dem arbetslöshetsersättning om de tvingas sluta arbeta (tillfälligt eller för gott), rätt till pension och till att kunna förena yrkes- och familjeliv, tillgång till föräldraledighet (oavsett om de är gifta med sin partner eller har annat civilstånd), tillgång till socialförsäkring och gratis hälso- och sjukvård samt skydd mot risker som de utsätts för genom sitt arbete inom sjöfarts- och fiskerisektorn.

18.  Europaparlamentet noterar att det i punkt 28 i sin resolution av den 22 november 2012 om den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension ansåg att EU måste arbeta genom WTO för att bestraffa länder som diskriminerar kvinnor, och i punkt 45 uppmanades kommissionen att under förhandlingarna om fiskeriavtal se till att kuststaten avsätter en betydande del av det sektorsstöd som anslås för utveckling till att erkänna, främja och diversifiera kvinnors roll i fiskerisektorn, och att tillämpningen av principen om likabehandling och lika möjligheter för kvinnor och män garanteras, i synnerhet rörande utbildning och tillgång till finansiering och lån.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den europeiska jämställdhetsdimensionen inbegrips och garanteras i ekonomiska partnerskapsavtal som rör fiskerisektorn.

Grundförordningen om den gemensamma fiskeripolitiken

20.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att se till att den nya gemensamma fiskeripolitikens mål om tillgång till fiskeresurserna uppfylls, med utgångspunkt i insynsvänliga miljörelaterade, sociala och ekonomiska kriterier som införlivar principerna om lika behandling och lika möjligheter för kvinnor och män.

21.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att erkänna kvinnornas yrkesstatus i de fall då sysselsättningen tillfälligt upphör, även i samband med biologiska återhämtningsperioder.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att direktiv 2010/41/EU efterlevs, så att kvinnor inom fiskerisektorn som arbetar hel- eller deltid i familjeföretag eller som stöder sin make eller livspartner, och därigenom bidrar till sitt eget och familjens ekonomiska uppehälle, liksom kvinnor som har fiskerelaterat arbete som sitt levebröd utan att vara en del av något familjeföretag, får rättsligt erkännande och samma sociala förmåner som egenföretagare.

o
o   o

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT L 180, 15.7.2010, s. 1.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0040.
(3) EUT C 353 E, 3.12.2013, s. 212.
(4) EUT C 286 E, 23.11.2006, s. 519.
(5) Antagna texter, P7_TA(2012)0460.
(6) Antagna texter, P7_TA(2012)0461.
(7) EUT C 353 E, 3.12.2013, s. 104.


Avgifter för privatkopiering
PDF 213kWORD 52k
Europaparlamentets resolution av den 27 februari 2014 om avgifter för privatkopiering (2013/2114(INI))
P7_TA(2014)0179A7-0114/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället(1),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter samt gränsöverskridande licensiering av rättigheter till musikaliska verk för användning på nätet på den inre marknaden (COM(2012)0372) och den tillhörande konsekvensbedömningen,

–  med beaktande av artiklarna 4, 6, 114 och 118 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av domarna av Europeiska unionens domstol, särskilt av den 21 oktober 2010 i mål C‑467/08, Padawan mot SGAE, REU 2010 s. I-10055, av den 16 juni 2011 i mål C-462/09, Stichting de Thuiskopie mot Opus Supplies Deutschland GmbH m.fl., REU 2011 s. I-05331, av den 9 februari 2010 i mål C-277/10, Martin Luksan mot Petrus van der Let (ännu inte offentliggjord), av den 27 juni 2013 i de förenade målen C-457/11 till C‑460/11, VG Wort mot Kyocera Mita m.fl. (ännu inte offentliggjord) och av den 11 juli 2013 i mål C-521/11, Austro Mechana mot Amazon (ännu inte offentliggjord),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 maj 2011 En inre marknad för immateriella rättigheter – Att genom att främja kreativitet och innovation skapa ekonomisk tillväxt, högkvalitativa arbetstillfällen och förstklassiga produkter och tjänster i Europa, COM(2011)0287,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 december 2012 om innehåll i den digitala inre marknaden (COM(2012)0789),

–  med beaktande av António Vitorinos rekommendationer av den 31 januari 2013 efter medlingen om avgifter för privatkopiering och reprografi,

–  med beaktande av arbetsdokumentet från utskottet för rättsliga frågor, Copyright in the music and audiovisual sectors, som godkändes den 29 juni 2011,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0114/2014), och av följande skäl:

A.  Kultur och kreativitet har varit och är grunden för den europeiska identiteten, och kommer även i framtiden att ha en central roll i EU:s ekonomiska och sociala utveckling.

B.  Kultur och kreativitet är en väsentlig del av den digitala ekonomin, och olika uttryck för såväl exklusivt som mer vardagligt kulturellt innehåll är beroende av att alla har samma tillträde till EU:s digitala tillväxt. Olika samråd har visat att EU:s digitala marknad fortfarande inte har uppfyllt de löften som har avgetts om effektiv distribution, rimlig kompensation till upphovsmännen samt rimlig och effektiv inkomstfördelning inom kultursektorn i allmänhet, och att insatser på EU-nivå krävs för att hitta lösningar på dessa problem.

C.  Den digitala övergången har en enorm inverkan på såväl uttrycken för som spridningen och utvecklingen av kulturella identiteter. De sänkta hindren för deltagande och uppkomsten av nya distributionskanaler underlättar tillgången till verk och kultur och förbättrar spridning, upptäckt och återupptäckt av kultur och kreativitet i hela världen samt ger kulturskapare och konstnärer nya möjligheter, vilket gör att affärsmöjligheterna för nya tjänster och företag ökar dramatiskt.

D.  Även i den digitala tidsåldern måste upphovsmännen kunna göra anspråk på skydd för sitt kreativa arbete och sin rätt till en skälig ersättning för detta arbete.

E.  Det digitala privata mångfaldigandet har till följd av tekniska framsteg och övergången till internet och molntjänster fått stor ekonomisk betydelse, och det nuvarande systemet för avgifter för privatkopiering har inte i tillräckligt hög grad anpassats till utvecklingen i den digitala tidsåldern. För närvarande existerar på detta område ingen alternativ modell som garanterar en skälig kompensation för rättighetshavarna och samtidigt möjliggör privatkopiering. Det behövs dock en diskussion för att uppdatera systemet för privatkopiering genom att effektivisera det och i större utsträckning ta hänsyn till de tekniska framstegen.

F.  Europaparlamentets och rådets direktiv om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter samt gränsöverskridande licensiering av rättigheter till musikaliska verk för användning på nätet på den inre marknaden, vilket antogs av parlamentet och rådet den 4 februari 2014, stöder det faktum att upphovsrättsförvaltningen förutsätter en särskild inriktning på öppenhet för de ersättningar som upphovsrättsorganisationerna inkasserar, fördelar och betalar ut till rättighetshavarna, bland annat för privatkopiering.

G.  Direktiv 2001/29/EG ger medlemsstaterna möjlighet att besluta om undantag från eller inskränkningar av mångfaldiganderätten för vissa former av mångfaldigande av ljudmaterial, bildmaterial och audiovisuellt material för privat bruk, förutsatt att rimlig kompensation säkerställs. Konsumenterna ges dessutom möjlighet, i de länder som har infört en sådan inskränkning, att fritt kopiera sina musiksamlingar och audiovisuella samlingar mellan olika multimedieanordningar eller olika slags multimedieutrustning utan att begära tillstånd av rättighetshavarna, förutsatt att det är fråga om användning för privat bruk. Avgifterna bör beräknas på grundval av den skada som rättighetshavarna eventuellt kan åsamkas på grund av den berörda privatkopieringen.

H.  De privatkopieringsavgifter som inkasseras i 23 av de 28 medlemsstaterna har mer än tredubblats sedan ikraftträdandet av direktiv 2001/29/EG och uppgår idag till sammanlagt mer än 600 miljoner euro enligt kommissionens beräkningar. Detta är en betydande siffra för konstnärerna.

I.  Dessa avgifter utgör bara en ytterst liten del av omsättningen – som uppskattats till sammanlagt mer än 1 000 miljarder euro – för tillverkarna och importörerna av anordningar och utrustning för traditionell och digital upptagning.

J.  Det finns många slag av ändutrustning som teoretiskt kan utnyttjas för mångfaldigande för privat bruk, men som ändå inte används i detta syfte. Därför krävs det att man på lång sikt för diskussioner för att hitta en effektivare och mer tidsenlig modell, som kanske inte baseras på en schablonmässig avgift på utrustningen.

K.  En jämförelse mellan priserna på material som säljs mellan ett land som tillämpar avgifterna och ett land som inte tillämpar dem visar att privatkopieringsavgifterna inte har någon signifikativ inverkan på produktpriserna.

L.  Sedan direktiv 2001/29/EG trädde i kraft har det på både nationell och europeisk nivå drivits många rättsprocesser av tillverkare och importörer av anordningar och utrustning för traditionell och digital upptagning.

M.  Direktiv 2001/29/EG och Europeiska unionens domstols rättspraxis ålägger inte medlemsstaterna att garantera rättighetshavarna direktutbetalning av hela privatkopieringsavgiften. Medlemsstaterna har stora möjligheter att själva besluta att en del av denna kompensation ska ges indirekt.

N.  Avgifterna för privatkopiering betalas av konsumenterna i samband med köpet av utrustning eller tjänster för upptagning och lagring. Konsumenterna har därför rätt att få vetskap om avgifterna och deras storlek. Storleken på privatkopieringsavgiften bör återspegla den faktiska användningen av denna utrustning och dessa tjänster för privat kopiering av ljudmaterial, bildmaterial och audiovisuellt material.

O.  Priserna på anordningar och utrustning varierar inte beroende på de olika avgifter för privatkopiering som tillämpas i unionen. Till exempel har Spaniens beslut 2012 att slopa privatkopieringsavgifterna inte fått någon som helst inverkan på priserna på anordningar och utrustning.

P.  Det finns skillnader mellan de olika modellerna och de olika satser som ska tillämpas vid inkassering av avgifterna för privatkopiering, bland annat när det gäller deras påverkan på konsumenterna och den inre marknaden. Det bör skapas en europeisk ram för att skapa en hög grad av öppenhet och insyn för rättighetshavarna, tillverkarna och importörerna av utrustning och konsumenterna samt för tjänsteleverantörerna i hela unionen. För att balanserna i systemet och hos den inre marknaden ska bestå i den digitala eran bör de avgiftsmekanismer som finns i många medlemsstater moderniseras och en europeisk ram skapas som garanterar likvärdiga villkor för rättighetshavarna och konsumenterna och för tillverkarna och importörerna av utrustning samt för tjänsteleverantörerna i hela unionen.

Q.  Medlemsstaternas mekanismer för undantag och återbetalning för yrkesmässigt bruk måste vara effektiva. I några medlemsstater är dessa mekanismer nödvändiga, och i vissa medlemsstater tillämpas inte alltid de rättsliga besluten.

R.  När det gäller tillgång till och försäljning av olika verk på nätet bör licensieringsförfaranden vara ett komplement till systemet med avgifter för privatkopiering.

S.  Det klassiska sättet att kopiera ersätts i synnerhet på det digitala området med så kallade streamingsystem, varvid ingen kopia av de upphovsrättsligt skyddade verken sparas på användarens ändutrustning. Därför bör licensieringsmodeller föredras i dessa fall.

Ett välfungerande system som bör moderniseras och harmoniseras

1.  Europaparlamentet påminner om att kultursektorn omfattar fem miljoner arbetstillfällen och 2,6 procent av unionens BNP och är en av de främsta drivkrafterna bakom den europeiska tillväxten liksom en källa till nya arbetstillfällen som inte går att utlokalisera. Vidare påpekar parlamentet att kultursektorn främjar innovation och är ett effektivt medel för att bekämpa den nuvarande recessionen.

2.  Europaparlamentet noterar att upphovsrättslagstiftningen bör väga bland annat upphovsmäns och konsumenters intressen mot varandra. Parlamentet anser i detta sammanhang att alla konsumenter i EU bör ha rätt att göra privata kopior av lagligt införskaffat material.

3.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram ett lagförslag om översyn av direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätten och närstående rättigheter i informationssamhället, inklusive en bestämmelse om att helt harmonisera undantag från eller inskränkningar av, bland annat, rätten till privatkopiering.

4.  Europaparlamentet betonar att det befintliga upphovsrättssystemet måste förbättras för att underlätta tillgång till och öka (global) spridning av kulturellt och kreativt material. Detta måste göras så att konstnärer, kulturskapare, konsumenter, företag och publik kan dra nytta av den digitala utvecklingen, nya distributionskanaler, nya affärsmodeller och andra möjligheter detta medför, i synnerhet så här i budgetåtstramningstider.

5.  Europaparlamentet konstaterar att avgifterna för privatkopiering i dagsläget är en inkomstkälla som är av varierande betydelse för olika sorters rättighetshavare. Avgifternas betydelse varierar också väsentligt mellan medlemsstaterna.

6.  Europaparlamentet anser att systemet med privatkopiering bör bevaras, eftersom det fungerar väl och medför en balans mellan å ena sidan undantaget från kopiering för privat bruk och å andra sidan rätten till skälig kompensation till rättighetshavarna, i synnerhet när rättighetshavarna inte har någon möjlighet att själva bevilja mångfaldiganderätt för flera enheter. Det finns på kort sikt inte något alternativ till detta balanserade system. Parlamentet betonar dock att det på längre sikt måste hållas diskussioner för att ständigt bedöma privatkopieringssystemet i ljuset av den digitala utvecklingen, marknadsutvecklingen och konsumentbeteendet och, om möjligt, för att undersöka tänkbara alternativ som skulle uppfylla målet med att hitta en balans mellan undantaget för konsumentkopiering och ersättningen till upphovsmännen.

7.  Europaparlamentet framhåller att de betydande skillnaderna mellan de nationella systemen för inkassering av avgifter, särskilt när det gäller vilka produkttyper som är avgiftsbelagda och nivån på dessa avgifter, kan medföra konkurrenssnedvridningar samt risker för ”forum shopping” på den inre marknaden.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att genomföra en studie av privatkopieringens viktigaste element, särskilt en gemensam definition av begreppet ”skälig kompensation”, som för närvarande inte är uttryckligen reglerat i direktiv 2001/29/EG, och av den ”skada” som upphovsmannen lider genom att rättighetshavarens verk kopieras för privat bruk utan hans eller hennes tillstånd. Kommissionen uppmanas att försöka nå samförstånd kring de produkter som bör vara avgiftsbelagda och fastställa gemensamma kriterier för förhandlingarna om tarifferna för privatkopiering, i syfte att genomföra ett system som är transparent, skäligt och enhetligt för konsumenter och upphovsmän.

Förslag om en engångsavgift, ökad konsumentinformation och en effektivare kompensation

9.   Europaparlamentet anser att avgifterna för privatkopiering bör tillämpas på alla apparater och anordningar som används för att uppta och lagra verk för privat bruk i de fall då privatkopiering kan vålla upphovsmännen skada.

10.  Europaparlamentet framhåller att privata kopior bör ha tydliga angivelser med avseende på all utrustning, samt att användare måste garanteras tillgång till upphovsrättsskyddat innehåll på alla sina anordningar mot en engångsavgift. Parlamentet uppmanar dessutom till att de system som redan gäller i medlemsstaterna – såsom undantag, eller befrielser, från avgifter – respekteras, samt att de bereds möjlighet att fungera parallellt på marknaden.

11.  Europaparlamentet anser att det är tillverkarna eller importörerna som måste inkassera avgifterna för privatkopiering. Om inkasseringen av dessa avgifter överförs till detaljhandeln skulle de små och medelstora distributionsföretagen och upphovsrättsorganisationerna åläggas en alltför betungande administrativ uppgift.

12.  Vid gränsöverskridande transaktioner rekommenderar Europaparlamentet att avgifterna för privatkopiering ska inkasseras i den medlemsstat där den slutanvändare som köpt varan är bosatt, i överensstämmelse med domen i mål C-462/09 (Opus) som nämns ovan.

13.  För att utesluta dubbel betalning vid gränsöverskridande transaktioner anser Europaparlamentet därför att avgifter för privatkopiering för en och samma produkt bör kunna inkasseras endast en gång av en upphovsrättsorganisation i en medlemsstat, och att avgifter som otillbörligt erlagts i en annan medlemsstat än slutanvändarens bör återbetalas.

14.  Europaparlamentet anser att de medlemsstater i vilka avgifterna för närvarande tas ut eller inkasseras, bör förenkla och harmonisera avgiftstaxorna.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samråd med alla berörda parter förenkla förfarandena för fastställande av avgifterna på ett sådant sätt att skälighet och objektivitet säkerställs.

16.  Europaparlamentet vidhåller att det är viktigt att i större utsträckning göra konsumenterna medvetna om den roll som privatkopieringssystemet har för konstnärernas ersättning och den kulturella spridningen. Medlemsstaterna och rättighetshavarna uppmanas eftertryckligen att genomföra ”positiva” kampanjer om fördelarna med avgifterna för privatkopiering.

17.  Europaparlamentet anser att konsumenterna måste informeras om hur stora avgifter de ska betala och varför. Konsumenterna bör också få veta hur avgifterna används. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför enträget att inleda ett samråd med tillverkare, importörer, återförsäljare och konsumentorganisationer för att se till att dessa uppgifter är lättillgängliga för konsumenterna.

18.  Europaparlamentet uppmanar kraftfullt medlemsstaterna att anta tydligare undantagsregler för yrkesmässigt bruk för att säkerställa att de även i praktiken är undantagna från privatkopieringsavgifter i enlighet med rättspraxis från Europeiska unionens domstol.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att avgifterna för privatkopiering inte behöver betalas när anordningarna används yrkesmässigt. Olika mekanismer för ersättning av de avgifter som har betalats för användning i tjänsten ska ersättas av system som säkerställer att inga avgifter behöver betalas för sådan användning.

Insyn i fördelningen

20.  Europaparlamentet gläder sig över direktivet om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter, vilket nyligen antogs av parlamentet och rådet. Detta direktiv syftar till större insyn i de ersättningar som upphovsrättsorganisationerna inkasserar, fördelar och betalar ut till rättighetshavarna, bl.a. via det årliga offentliggörandet av en rapport om öppenhet och insyn, vilken innefattar ett särskilt avsnitt om användning av de inkasserade beloppen för sociala och kulturella ändamål.

21.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att säkerställa större öppenhet och insyn när det gäller de belopp som anslagits från avgifterna för privatkopiering.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att föreskriva att minst 25 procent av de belopp som kommer från ersättningen för privatkopiering ska användas för att bidra till den kreativa sektorn och scenkonsten samt dessas produktioner.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att offentliggöra rapporter som beskriver dessa anslag i ett öppet format och med uppgifter som går att tolka.

24.  Europaparlamentet uppmanar enträget dem som anordnar kulturevenemang och scenkonstframträdanden och som mottar medel från privatkopieringsavgifter att i större utsträckning uppmärksamma sin målgrupp på detta.

Tekniska skyddsåtgärder

25.  Europaparlamentet påminner om att undantaget för privatkopiering ger medborgarna rätt att fritt kopiera sina musiksamlingar och audiovisuella samlingar mellan olika multimedieanordningar eller olika slags multimedieutrustning utan att begära tillstånd av rättighetshavarna, förutsatt att det är fråga om privat bruk.

26.  Europaparlamentet framhåller att det särskilt i den digitala tidsåldern måste vara tillåtet att använda tekniska skyddsåtgärder för att återställa balansen mellan kopieringsfriheten för privat bruk och ensamrätten till mångfaldigande.

27.  Europaparlamentet understryker att de tekniska skyddsåtgärderna inte får hindra konsumenternas kopiering eller en skälig kompensation till rättighetshavarna för privatkopieringen.

Licenser

28.  Europaparlamentet påpekar att verk fortfarande laddas ner, sparas och privatkopieras trots att de i vissa fall kan göras tillgängliga via streaming. Parlamentet anser att systemet för avgifter för privatkopiering därför fortfarande är relevant i online-miljön. Parlamentet framhåller dock att man alltid bör ge företräde åt licensieringsmodeller som gynnar alla rättighetshavare om inga kopior av det upphovsrättsligt skyddade verket tillåts på anordningar och apparater.

29.  Europaparlamentet framhåller att undantaget för privatkopiering bör gälla för vissa online-baserade tjänster, däribland vissa molnbaserade it-tjänster.

Nya affärsmodeller i den digitala miljön

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur de molnbaserade it-tjänsterna, som möjliggör mångfaldigande och lagring för privat bruk, påverkar systemet för privatkopiering, så att man i förekommande fall kan slå fast om dessa privata kopior av skyddade verk bör beaktas inom mekanismerna för kompensation och i så fall hur.

o
o   o

31.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 167, 22.6.2001, s. 10.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy