Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 3.5 i fördraget om Europeiska unionen avseende EU:s förbindelser med resten av världen,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1005/2008 av den 29 september 2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske(1) (IUU-förordningen),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 oktober 2011 En förnyad EU‑strategi 2011–2014 för företagens sociala ansvar (COM(2011)0681),

–  med beaktande av de skriftliga frågorna E-000618/2013 av den 22 januari 2013 Abuses in retail trade supply chains och E-002894/2013 av den 13 mars 2013 Free trade agreement with Thailand and child labour in the canning industry, samt svaren från kommissionen,

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension(2),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandet från utskottet för internationell handel (A7-0130/2014), och av följande skäl:

A.  Den europeiska fiskerisektorn är på väg ut ur en krisperiod som påverkat fångst-, bearbetnings- och vattenbrukssektorn. Situationen innebär en dramatisk försvagning av sektorns konkurrenskraft, framför allt när den globala marknaden liberaliseras samtidigt som vissa utvecklingsländer med stora marina resurser börjar omvandlas till nya fiskemakter.

B.  Den europeiska fiskeri- och bearbetningssektorn är mycket viktig för EU-medborgarnas livsmedelsförsörjning och utgör en grund för utkomsten i kustregionerna som är starkt beroende av denna verksamhet. Sektorns fortlevnad riskeras om EU liberaliserar handeln med fiskeriprodukter med utvecklingsländer som önskar exportera sina produkter till den viktiga unionsmarknaden, särskilt om man tar bort tullavgiften.

C.  EU är världens största importör av fiskeriprodukter. Importberoendet gör unionsmarknaden mycket attraktiv för exportörerna, särskilt med tanke på att efterfrågan på fiskeriprodukter inom EU växer med 1,5 procent per år.

D.  Thailand är det land som producerar mest konserverad tonfisk i världen, med 46 procent av världsproduktionen. Landets export av konserverad tonfisk till EU överstiger 90 000 ton om året och utgör nästan 20 procent av hela unionens import från tredjeländer, där Förenta staterna, EU och Japan är de viktigaste marknaderna för den thailändska exporten av fiskeriprodukter.

E.  Thailand är den främsta importören av färsk, kyld och fryst tonfisk för sin konserveringsindustri.

F.  Tonfisk konsumeras till 80 procent på burk, och enligt de senaste uppgifterna från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations FAO:s fiskdatabas, FishStat, produceras 21 procent av världens samtliga konserverade och bearbetade tonfisk i EU, medan resterande 79 procent tillverkas i tredjeländer, varav majoriteten i utvecklingsländer.

G.  Thailand har en handelsmässig, ekonomisk och strategisk betydelse för EU, och frihandelsavtalet mellan EU och Thailand medför stora fördelar för EU:s ekonomi som helhet.

H.  EU stödjer regional integration bland länderna i Asean (Sydostasiatiska nationers förbund). Frihandelsavtalet med Thailand utgör en mycket viktig hörnsten i den integrationsprocessen, med ett framtida regionbaserat frihandelsavtal som slutgiltigt mål.

I.  För EU har ett frihandelsavtal mellan EU och Asean varit prioriterat sedan 2007 med syfte att inkludera Indonesien, Malaysia, Filippinerna, Singapore, Thailand, Brunei och Vietnam. Avsaknaden av framsteg i förhandlingarna om detta regionala avtal har fått till konsekvens att bilaterala förhandlingar inletts med Aseanländer, bland dem Thailand, med ett politiskt löfte om att genomföra ett frihandelsavtal inom två år.

J.  Om Thailand, Indonesien och Filippinerna inkluderas i den centrala och västra delen av Stilla havet utgör produktionen av konserverad tonfisk i denna region nästan hälften av världsproduktionen.

K.  Produktionen av konserverad tonfisk och tonfiskfiléer har ändrats. Detta hör samman med den globala tendensen att låta bearbeta produkterna i länder med låga produktionskostnader i närheten av råvarorna (till exempel Thailand, Filippinerna, Indonesien, Papua Nya Guinea och Ecuador) och med att antalet länder som är involverade i produktion och export av konserverad tonfisk ökar.

L.  Thailand och Filippinerna är huvudexportörer av bearbetad och konserverad tonfisk till EU. Importen från Thailand har ökat med 20 procent, medan den har minskat med 5 procent från Filippinerna.

M.  En minskning av tullavgiften för konserverad och bearbetad tonfisk kan påverka de förmåner som AVS-länderna (länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet) åtnjuter liksom förmånstagarna inom det allmänna preferenssystemet (GSP +), enligt vilket de förmånstagande tredjeländerna förbinder sig att, i utbyte mot tullpreferenser, uppfylla vissa politiska krav, såsom respekt för de mänskliga rättigheterna, arbetsrätten, miljön och goda styrelseformer.

N.  Den nedsatta tullavgiften skulle även snedvrida den europeiska marknaden, eftersom majoriteten av EU:s industri för konservering av tonfisk finns i regioner som i hög grad är beroende av fisket, såsom Galicien, Bretagne, Azorerna (ett yttersta randområde), Baskien och Sardinien. Dessutom är EU:s tonfiskindustri världens näst största tillverkare av konserverad tonfisk. Den bedriver en väletablerad verksamhet av central betydelse både genom att skapa mervärde och arbetstillfällen inom EU och genom att garantera så höga sociala, miljörelaterade samt hygien- och hälsorelaterade standarder som möjligt.

O.  Reglerna om ursprung som medger förmånsbehandling har som främsta syfte att skapa en tillräcklig ekonomisk koppling mellan de produkter som importeras till EU och de länder som är förmånstagare av de preferenser som EU beviljar, detta för att säkerställa att dessa preferenser inte otillbörligen omdirigeras till förmån för andra länder som de inte var avsedda för.

P.  När vi diskuterar handel med fiskeriprodukter talar vi om handel med naturtillgångar vars hållbarhet påverkas av ett stort antal faktorer, bland annat god förvaltning och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna, kontroll av olagligt fiske, föroreningar, klimatförändringar och efterfrågan på marknaden. Alla dessa externa faktorer påverkar den internationella handeln med fiskeriprodukter och därigenom också fiskeriprodukter som bör betraktas som känsliga produkter och omfattas av särskilt skydd.

Q.  Tillräcklig och konstant tillgång på råmaterial är nödvändigt för att behålla och ekonomiskt utveckla de företag inom EU som bearbetar tonfisk.

R.  Världshandelsorganisationen (WTO) förespråkar frihandel som ett tillväxtinstrument i enlighet med målen för hållbar utveckling ur social, ekonomisk och miljömässig synvinkel.

S.  Handelsnormerna är därför grundläggande för att säkerställa att handeln är förmånlig och även för att uppnå målen om skydd av hälsan och miljön samt för att säkerställa lämplig hantering av naturtillgångarna.

T.  Globaliseringen har i stor utsträckning ökat mängden fisk som saluförs internationellt. Det finns en allmän oro för att många producerande länder saknar tillräckliga resurser för att förvalta och/eller utnyttja fiskbestånden på ett hållbart sätt, säkerställa en lämplig skyddsnivå i fråga om hygien och hälsa, mildra fiskets och vattenbrukets miljöpåverkan och säkerställa respekten för de mänskliga rättigheterna i allmänhet, och främja arbetstagares rättigheter och sociala villkor i synnerhet.

U.  Vissa av EU:s handelspartner uppvisar brister i fråga om en hållbar utveckling av fisket när det gäller de tre delar som ingår i begreppet, dvs. sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter.

V.  Hållbar förvaltning av tonfiskbeståndet garanteras genom fem regionala fiskeriorganisationer för tonfisk. Det internationella samarbetet mellan staterna och de regionala fiskeriorganisationerna är nödvändigt för att säkerställa fortsatt hållbara tonfiskbestånd.

W.  Nyligen har både Internationella arbetsorganisationen (ILO) och olika icke-statliga organisationer visat på allvarliga brister i de sociala och arbetsrättsliga förhållandena och respekten för de mänskliga rättigheterna inom den thailändska fiskeindustrin. Massmedierna har lyft fram och den thailändska regeringen har medgett att en viss sektor av den thailändska fiskeindustrin utnyttjar tvångsarbetande invandrare som utsatts för människohandel och att två multinationella företag som konserverar thailändsk tonfisk använder barnarbete.

X.  Enligt FAO är det vanligt att de thailändska fiskebåtarna beslagtas av närliggande kuststater och att kaptenerna anklagas för olagligt fiske eller olagligt intrång i en exklusiv ekonomisk zon.

Y.  Under 2013 har spanska myndigheter vägrat att tillåta landning och försäljning av tonfisk från tonfiskfartyg med ghanansk flagg. Orsaken är att fartygen varit inblandade i olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-fiske) då de inte lyckats respektera Iccats (Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten) förvaltningsåtgärder. Privata företag i Thailand hade i många av fallen en anknytning till de berörda tonfiskfartygen.

Z.  Under de senaste månaderna har EU vägrat att ta emot flera partier konserverad tonfisk från Thailand på grund av otillräcklig värmebehandling. Sådan behandling är grundläggande för att neutralisera mikroorganismer som annars skulle utgöra en risk för människors hälsa.

1.  Europaparlamentet begär att fiskeriprodukter, såsom tonfiskkonserver från Thailand, som potentiellt kan störa EU:s produktion och marknad för dessa produkter, ska behandlas som känsliga produkter. Parlamentet anser dessutom att beslut om ökat tillträde för tonfiskkonserver och bearbetad tonfisk från Thailand endast bör fattas efter rigorösa konsekvensbedömningar och i nära samråd med branschen, i syfte att analysera och utvärdera vilken effekt det ökade tillträdet kan ha på bearbetningsindustrin och saluföringen av fiskeriprodukter i EU.

2.  Europaparlamentet begär att tillgången till konserverade och bearbetade fisk- och skaldjursprodukter från Thailand på EU:s marknad även i fortsättningen ska omfattas av den nuvarande tullavgiften och därigenom uteslutas från tulliberaliseringen. Parlamentet rekommenderar att långa övergångsperioder eller partiella avregleringsåtaganden, inklusive införandet av kvoter, bör fastställas för konserverade och bearbetade fisk- och skaldjursprodukter om tullarna liberaliseras, i syfte att garantera konkurrenskraften för unionens tonfiskindustri och bevara den viktiga verksamhet och sociala dimension (25 000 direkta och 54 000 indirekta arbetstillfällen) som den skapar inom EU.

3.  Europaparlamentet begär, i förekommande fall, och innan någon typ av tullmedgivanden eller något annat slag av bestämmelser tillämpas, att man genomför omfattande riskbedömningar för att analysera och bedöma den påverkan som dessa medgivanden eller bestämmelser kan få på bearbetning och försäljningen av havsprodukter i EU.

4.  Europaparlamentet uppmanar när det gäller känsliga fiskeriprodukter till ett säkerställande av en fullständig och undantagslös efterlevnad av solida och enhetliga ursprungsregler och till en strikt begränsning av kumulation för dessa produkter, där Thailand huvudsakligen är ett beredningsland snarare än ett fiskeland.

5.  Europaparlamentet begär att import av tonfiskkonserver och andra fiskeriprodukter från Thailand i så stor utsträckning som möjligt ska omfattas av samma konkurrensvillkor som fiskeriprodukter från EU. Detta krav medför framför allt att ett ambitiöst kapitel om handel och hållbar utveckling måste finnas med i frihandelsavtalet, där Thailand åtar sig att respektera, främja och genomföra internationellt erkända arbetsnormer så som de kommer till uttryck i de grundläggande ILO-konventionerna, inklusive dem om tvångsarbete och barnarbete. Parlamentet anser också att man noggrant bör säkerställa respekten för de mänskliga rättigheterna, miljöskyddet, bevarandet och ett hållbart utnyttjande av fiskeriresurserna, kampen mot olagligt, orapporterat och oreglerat fiske samt anpassningen till EU:s sanitära och fytosanitära bestämmelser. Parlamentet anser därför att kommissionen regelbundet bör rapportera till parlamentet om Thailands efterlevnad av ovanstående skyldigheter.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att IUU-förordningen genomförs effektivt och att förhandlingarna om frihandelsavtalet leder till ett uttryckligt omnämnande av förordningen i avtalstexten.

7.  Europaparlamentet anser att det bästa sättet att säkra fullständigt samarbete från Thailands sida i kampen mot IUU-fiske är att infoga en uttrycklig hänvisning till IUU‑förordningen i avtalstexten.

8.  Europaparlamentet önskar att frihandelsavtalet ska innehålla krav på att ILO:s konventioner måste följas samt krav på större öppenhet, kontroll, övervakning och spårbarhet i den thailändska fiskerisektorn, så att det blir möjligt att övervaka fiskeverksamheten.

9.  Europaparlamentet insisterar på att produkternas spårbarhet måste säkerställas, eftersom detta är nödvändigt för att skydda människors hälsa och miljön och dessutom är av grundläggande vikt för kontrollen av det olagliga fisket.

10.  Europaparlamentet begär att frihandelsavtalet ska vara förenligt med unionens övriga politik samt främja företagens strategier för socialt ansvar. Parlamentet begär att skyddsklausuler fastställs.

11.  Europaparlamentet betonar att det i sitt beslut att godkänna frihandelsavtalet kommer att beakta det övergripande resultatet av förhandlingarna, inklusive fiskerisektorn.

12.  Europaparlamentet begär ömsesidig tillgång till marknaderna och att alla typer av diskriminering vad gäller tjänsterna undanröjs.

13.  Europaparlamentet önskar att Thailand, som världens största exportör av konserverad tonfisk, deltar i och samarbetar med de tre regionala fiskeriorganisationerna för tonfisk i området, dvs. den interamerikanska tropiska tonfiskkommissionen, fiskerikommissionen för västra och mellersta Stilla havet och den regionala fiskeriförvaltningsorganisationen i södra Stilla havet, samt den regionala fiskeriorganisationen för tonfisk i Indiska oceanen, som landet är medlem i.

14.  Europaparlamentet försvarar en politik för bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 286, 29.10.2008, s. 1. (2) Antagna texter, P7_TA(2012)0461.