Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2013/0265(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0167/2014

Ingivna texter :

A7-0167/2014

Debatter :

PV 02/04/2014 - 26
CRE 02/04/2014 - 26

Omröstningar :

PV 03/04/2014 - 7.3
CRE 03/04/2014 - 7.3
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2014)0279

Antagna texter
PDF 419kWORD 184k
Torsdagen den 3 april 2014 - Bryssel
Förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner ***I
P7_TA(2014)0279A7-0167/2014

Europaparlamentets ändringar antagna den 3 april 2014 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner (COM(2013)0550 – C7-0241/2013 – 2013/0265(COD))(1)

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till förordning
Skäl 7
(7)   Flera medlemsstater utarbetar för närvarande lagstiftning21 för att reglera förmedlingsavgifter vilket omfattar ett antal ärenden, däribland tak på förmedlingsavgifter på olika nivåer, handelns avgifter, regler om att alla kort ska godtas eller styråtgärder. I vissa medlemsstater varierar de gällande administrativa besluten avsevärt. Eftersom förmedlingsavgifterna är skadliga för både detaljhandlare och konsumenter emotses ytterligare regleringsåtgärder på nationell nivå som ska åtgärda nivån på eller skillnaderna mellan dessa avgifter. Sådana nationella åtgärder skulle antagligen leda till avsevärda svårigheter att slutföra den inre marknaden på området kort- och internetbetalning samt mobil betalning och skulle utgöra ett hinder för tillhandahållandet av tjänster.
 (7)   Flera medlemsstater utarbetar för närvarande eller har redan utarbetat lagstiftning21 för att reglera förmedlingsavgifter vilket omfattar ett antal ärenden, däribland tak på förmedlingsavgifter på olika nivåer, handelns avgifter, regler om att alla kort ska godtas eller styråtgärder. I vissa medlemsstater varierar de gällande administrativa besluten avsevärt. För att öka samstämmigheten mellan de olika förmedlingsavgifterna emotses ytterligare regleringsåtgärder på nationell nivå som ska åtgärda nivån på eller skillnaderna mellan dessa avgifter. Sådana nationella åtgärder skulle antagligen leda till avsevärda svårigheter att slutföra den inre marknaden på området kort- och internetbetalning samt mobil betalning och skulle utgöra ett hinder för tillhandahållandet av tjänster.
__________________
 __________________
21 Italien, Ungern, Polen och Förenade kungariket.
 21 Italien, Ungern, Polen och Förenade kungariket.
Ändring 2
Förslag till förordning
Skäl 8
(8)   Betalkort är det vanligaste elektroniska betalningsmedlet vid inköp i detaljhandeln. Integrationen av EU:s betalkortsmarknad är dock långt ifrån slutförd eftersom många betalningslösningar inte kan utvecklas utanför de nationella gränserna och nya alleuropeiska leverantörer inte kan etablera sig på marknaden. Avsaknaden av en integrerad marknad leder för närvarande till högre priser och ett mindre urval av betalningstjänster för konsumenter och detaljhandlare samt begränsade möjligheter att utnyttja den inre marknaden. Därför behöver hindren för en effektivt fungerande kortmarknad undanröjas, bland annat mobil betalning och internetbetalningar som baseras på korttransaktioner, som fortfarande hindrar utvecklingen av en fullt integrerad marknad.
 (8)   Betalkort är det vanligaste elektroniska betalningsmedlet vid inköp i detaljhandeln. Integrationen av EU:s betalkortsmarknad är dock långt ifrån slutförd eftersom många betalningslösningar inte kan utvecklas utanför de nationella gränserna och nya alleuropeiska leverantörer inte kan etablera sig på marknaden. För att den inre marknaden ska kunna utnyttjas fullt ut behöver hindren för införandet av nya betallösningar med kort undanröjas, bland annat mobil betalning och internetbetalningar som baseras på korttransaktioner.
Ändring 3
Förslag till förordning
Skäl 9
(9)   För att den inre marknaden ska fungera effektivt bör användningen av elektroniska betalningar främjas och underlättas till förmån för detaljhandlare och konsumenter. Kort och andra elektroniska betalningsmedel kan användas på ett mer flexibelt sätt, bl.a. genom internetbetalningar för att den inre marknaden och e-handeln ska kunna utnyttjas, och elektroniska betalningar också ger detaljhandlare potentiellt säkra betalningar. Kort och kortbaserade betalningar i stället för kontanter kan därför gynna detaljhandlare och konsumenter, under förutsättning att avgifterna för betalningssystemen fastställs till en nivå som är ekonomiskt effektiv och samtidigt bidrar till innovationer och att nya aktörer kan etablera sig på marknaden.
 (9)   För att den inre marknaden ska fungera effektivt bör användningen av elektroniska betalningar främjas och underlättas till förmån för detaljhandlare och konsumenter. Kort och andra elektroniska betalningsmedel kan användas på ett mer flexibelt sätt, bl.a. genom internetbetalningar för att den inre marknaden och e-handeln ska kunna utnyttjas, och elektroniska betalningar också ger detaljhandlare potentiellt säkra betalningar. Kort och kortbaserade betalningar i stället för kontanter kan därför gynna detaljhandlare och konsumenter, under förutsättning att avgifterna för betalningssystemen fastställs till en nivå som är ekonomiskt effektiv och samtidigt bidrar till lojal konkurrens, innovationer och att nya aktörer kan etablera sig på marknaden.
Ändring 4
Förslag till förordning
Skäl 10
(10)   Ett av de huvudsakliga hindren för en fungerande inre marknad för kort och kortbetalningar är de vanligt förekommande förmedlingsavgifterna som i de flesta medlemsstater ännu inte omfattas av lagstiftning. Förmedlingsavgifter är avgifter mellan banker som vanligtvis tillämpas mellan inlösande och utfärdande betaltjänstleverantörer som tillhör ett särskilt kortsystem. Förmedlingsavgifter utgör huvuddelen av de avgifter som återförsäljare betalar till inlösande betaltjänstleverantörer för varje korttransaktion. Återförsäljarna överför i sin tur dessa kortkostnader till priserna på varor och tjänster. Konkurrensen mellan kortsystemen verkar i praktiken vara inriktad på att övertyga så många utfärdande betaltjänstleverantörer (t.ex. banker) som möjligt att utfärda deras kort, vilket vanligen leder till högre snarare än lägre förmedlingsavgifter på marknaden, i motsats till konkurrensens normala verkan på priserna i en marknadsekonomi. En reglering av förmedlingsavgifterna skulle förbättra den inre marknadens funktion.
 (10)   I flertalet medlemsstater omfattas inte förmedlingsavgifterna av någon lagstiftning utan av beslut från nationella konkurrensmyndigheter. Förmedlingsavgifter är avgifter mellan banker som vanligtvis överförs från inlösande till utfärdande betaltjänstleverantörer som tillhör det aktuella kortsystemet. Förmedlingsavgifter utgör huvudkomponenten av de avgifter som återförsäljare betalar till inlösande betaltjänstleverantörer för varje korttransaktion. Återförsäljarna överför i sin tur dessa kortkostnader, liksom samtliga övriga kostnader, till priserna på varor och tjänster. En enhetlig tillämpning av konkurrensbestämmelserna när det gäller förmedlingsavgifterna skulle minska transaktionskostnaderna för konsumenterna och på så sätt förbättra den inre marknadens funktion.
Ändring 5
Förslag till förordning
Skäl 11
(11)   De olika förmedlingsavgifterna och deras nivåer leder till att ”nya” alleuropeiska aktörer vilkas affärsmodeller har lägre förmedlingsavgifter inte får tillträde till marknaden vilket hindrar potentiella stordriftsfördelar och resulterande effektivitetsvinster. Detta påverkar detaljhandlare och konsumenter negativt och hämmar innovationer. Eftersom alleuropeiska aktörer skulle behöva erbjuda utfärdande banker åtminstone den högsta förmedlingsavgiftsnivån på den marknad som de vill tillträda leder detta också till en bestående marknadsfragmentering. Nuvarande nationella system som har låga eller inga förmedlingsavgifter kan också tvingas att lämna marknaden till följd av trycket från bankerna om högre intäkter från förmedlingsavgifter. Detta resulterar i ett begränsat urval för konsumenter och återförsäljare, högre priser och en lägre kvalitet på betaltjänster samt begränsade möjligheter att använda alleuropeiska betalningslösningar. Dessutom kan detaljhandlare inte utnyttja skillnaden i avgifter genom att använda kortbetalningstjänster som tillhandahålls av banker i andra medlemsstater. Betalningssystemen tillämpar särskilda regler som kräver att förmedlingsavgiften för varje betalningstransaktion debiteras av försäljningsstället (detaljhandlarens land). Detta hindrar de inlösande bankerna från att på ett ändamålsenligt sätt tillhandahålla sina tjänster över gränserna. Dessutom kan detaljhandlarna inte minska sina betalningskostnader till gagn för konsumenterna.
 (11)   De olika förmedlingsavgifterna och deras nivåer leder till att ”nya” alleuropeiska aktörer vilkas affärsmodeller har lägre eller inga förmedlingsavgifter inte får tillträde till marknaden vilket hindrar potentiella stordriftsfördelar och resulterande effektivitetsvinster. Detta påverkar detaljhandlare och konsumenter negativt och hämmar innovationer. Eftersom alleuropeiska aktörer skulle behöva erbjuda utfärdande banker åtminstone den högsta förmedlingsavgiftsnivån på den marknad som de vill tillträda leder detta också till en bestående marknadsfragmentering. Nuvarande nationella system som har låga eller inga förmedlingsavgifter kan också tvingas att lämna marknaden till följd av trycket från bankerna om högre intäkter från förmedlingsavgifter. Detta resulterar i ett begränsat urval för konsumenter och återförsäljare, högre priser och en lägre kvalitet på betaltjänster samt begränsade möjligheter att använda alleuropeiska betalningslösningar. Dessutom kan detaljhandlare inte utnyttja skillnaden i avgifter genom att använda kortbetalningstjänster som tillhandahålls av banker i andra medlemsstater. De internationella betalkortssystemen tillämpar, på basis av sina territoriella licensbestämmelser, särskilda regler som kräver att förmedlingsavgiften för varje betalningstransaktion debiteras av försäljningsstället (detaljhandlarens land). Detta hindrar inlösare från att på ett ändamålsenligt sätt tillhandahålla sina tjänster över gränserna. Detta kan dessutom hindra detaljhandlarna från att minska sina betalningskostnader till gagn för konsumenterna.
Ändring 6
Förslag till förordning
Skäl 15
(15)   Denna förordning genomförs stegvis. Först är det nödvändigt att underlätta utfärdande och inlösen av betalkortstransaktioner över gränserna. Att tillåta företagen att välja inlösande bank utanför den egna medlemsstaten (”gränsöverskridande inlösen”) och att fastställa en högsta nivå på förmedlingsavgifter för gränsöverskridande inlösentransaktioner bör ge nödvändig rättslig klarhet. Dessutom bör licenser för utfärdande eller inlösen av betalningsinstrument vara giltiga inom unionen utan geografiska begränsningar. Dessa åtgärder skulle underlätta den inre marknadens funktion vad gäller kort-, internet- och mobilbetalningar och gynna konsumenter och detaljhandlare.
 (15)   För att förbättra den inre marknadens funktion vad gäller kort-, internet- och mobilbetalningar och gynna konsumenter och detaljhandlare tillämpas denna förordning på utfärdande och inlösen av betalkortstransaktioner inom och över de nationella gränserna. Om företagen kan välja inlösande bank utanför den egna medlemsstaten (”gränsöverskridande inlösen”), vilket gynnas av att det fastställs samma högsta nivå på förmedlingsavgifter för både inhemska och gränsöverskridande inlösentransaktioner och förbud mot territoriella licensavtal, bör nödvändig rättslig klarhet kunna tryggas och snedvridning av konkurrensen mellan olika betalkortssystem undvikas.
Ändring 7
Förslag till förordning
Skäl 16
(16)   Till följd av ensidiga initiativ och åtaganden som gjorts i samband med konkurrensförfaranden genomförs redan nu många gränsöverskridande kortbetalningstransaktioner i unionen i enlighet med de maximala förmedlingsavgifter som är tillämpliga under den första fasen av denna förordning. Bestämmelserna om dessa transaktioner bör därför träda i kraft snarast för att göra det möjligt för detaljhandlarna att söka billigare inlösentjänster över gränserna och ge incitament till inhemska banksammanslutningar eller system att sänka inlösenavgifterna.
 (16)   Till följd av ensidiga initiativ och åtaganden som gjorts i samband med konkurrensförfaranden genomförs redan nu många gränsöverskridande kortbetalningstransaktioner i unionen i enlighet med de maximala förmedlingsavgifterna. För att åstadkomma lojal konkurrens på marknaden för inlösentjänster bör bestämmelserna om inhemska och gränsöverskridande kortbaserade transaktioner tillämpas samtidigt och inom en rimlig period efter denna förordnings ikraftträdande, med hänsyn till svårigheterna och komplikationerna i samband med den omställning av betalkortssystem som fastställs i denna förordning.
Ändring 8
Förslag till förordning
Skäl 17
(17)   För inhemska transaktioner är en övergångsperiod nödvändig så att leverantörer av betalningstjänster och system får tid att anpassa sig till de nya kraven. För att slutföra den inre marknaden för kortbetalningar bör taken på förmedlingsavgifter för konsumenters korttransaktioner omfatta alla gränsöverskridande och inhemska betalningar inom två år från den dag då denna förordning träder i kraft.
 (17)   En övergångsperiod är emellertid nödvändig så att leverantörer av betalningstjänster och system får tid att anpassa sig till de nya kraven. För att slutföra den inre marknaden för kortbetalningar bör taken på förmedlingsavgifter för konsumenters korttransaktioner omfatta alla gränsöverskridande och inhemska betalningar inom ett år från den dag då denna förordning träder i kraft.
Ändring 9
Förslag till förordning
Skäl 18
(18)   För att underlätta gränsöverskridande inlösen bör den maximala förmedlingsavgiften för samtliga (gränsöverskridande och inhemska) konsumentbetalkortstransaktioner och kortbaserade betalningstransaktioner vara 0,20 % och den maximala förmedlingsavgiften för alla (gränsöverskridande och inhemska) konsumentkreditkortstransaktioner och kortbaserade betalningstransaktioner som baseras på dem bör vara 0,30 %.
 (18)   Den maximala förmedlingsavgiften för samtliga betalkortstransaktioner och kortbaserade betalningstransaktioner bör vara 0,2 % och den maximala förmedlingsavgiften för alla kreditkortstransaktioner och kortbaserade betalningstransaktioner som baseras på dem bör vara 0,3 %.
Ändring 10
Förslag till förordning
Skäl 18a (nytt)

 (18a)  Av konsekvensbedömningen framgår att ett förbud mot förmedlingsavgifter för betalkortstransaktioner skulle främja kortacceptans, kortanvändning och den inre marknadens utveckling samt medföra fler fördelar för näringsidkare och konsumenter än ett tak som fastställs på en högre nivå. Man skulle dessutom undvika att nationella system med mycket låga eller inga förmedlingsavgifter för betalkortstransaktioner skulle påverkas negativt av ett högre tak på grund av gränsöverskridande expansion eller aktörer som är nya på marknaden och som höjer avgiftsnivåerna till taknivån. Ett förbud mot förmedlingsavgifter för betalkortstransaktioner kan också möta hotet från export av förmedlingsavgiftsmodellen till nya, innovativa betaltjänster såsom mobila system eller onlinesystem.
Ändring 11
Förslag till förordning
Skäl 19a (nytt)

 (19a)  I enlighet med den inre marknadens grundprinciper bör inlösare kunna erbjuda sina tjänster till näringsidkare i hela unionen med tillämpning av de multilaterala förmedlingsavgifter som de tillämpar på den inhemska marknaden. De bör inte tillämpa högre multilaterala förmedlingsavgifter på gränsöverskridande transaktioner än vad de tillämpar på sina inhemska transaktioner.
Ändring 12
Förslag till förordning
Skäl 22
(22)  Betalkortstransaktioner utförs normalt på grundval av två huvudsakliga affärsmodeller, s.k. trepartssystem för betalkort (kortinnehavare ― system för inlösen och utfärdande ― återförsäljare) och fyrpartssystem för betalkort (kortinnehavare ― utfärdande bank ― inlösande bank- återförsäljare). Många fyrpartssystem för betalkort använder en särskild förmedlingsavgift, oftast en multilateral sådan. Förmedlingsavgifter (avgifter som inlösande banker betalar för att ge incitament till utfärdande av kort och kortanvändning) är implicita i trepartssystem för betalkort. För att beakta förekomsten av implicita förmedlingsavgifter och bidra till skapandet av lika villkor bör de trepartssystem för betalkort som använder betaltjänstleverantörer som utfärdare eller inlösare anses vara fyrpartssystem för betalkort och de bör följa samma regler, samtidigt som öppenhet och andra företagsrelaterade regler bör gälla för alla leverantörer.
 (22)  Betalkortstransaktioner utförs normalt på grundval av två huvudsakliga affärsmodeller, s.k. trepartssystem för betalkort (kortinnehavare ― system för inlösen och utfärdande ― återförsäljare) och fyrpartssystem för betalkort (kortinnehavare ― utfärdande bank ― inlösande bank- återförsäljare). Många fyrpartssystem för betalkort använder en särskild förmedlingsavgift, oftast en multilateral sådan. Förmedlingsavgifter (avgifter som inlösande banker betalar för att ge incitament till utfärdande av kort och kortanvändning) är implicita i trepartssystem för betalkort. För att beakta förekomsten av implicita förmedlingsavgifter och bidra till skapandet av lika villkor bör de trepartssystem för betalkort som använder betaltjänstleverantörer som utfärdare eller inlösare anses vara fyrpartssystem för betalkort och de bör följa samma regler, samtidigt som öppenhet och andra företagsrelaterade regler bör gälla för alla leverantörer. Trepartssystem bör tillåta transaktioner som genomförs med användning av deras kort från alla inlösare i enlighet med allmänna kortransaktionsnormer och inlösensregler som är jämförbara med handelns regler för det specifika trepartssystemet och med förmedlingstak i enlighet med denna förordning.
Ändring 13
Förslag till förordning
Skäl 23
(23)   Det är viktigt att se till att bestämmelserna om de förmedlingsavgifter som ska betalas eller mottas av betaltjänstleverantörer inte kringgås genom alternativa avgiftsflöden till utfärdande betaltjänstleverantörer. För att detta ska undvikas bör ”nettokompensationen” för de avgifter som den utfärdande betaltjänstleverantören betalat och mottagit från ett betalkortssystem anses vara en förmedlingsavgift. När man beräknar förmedlingsavgiften för att kontrollera om åtgärderna kringgås bör man beakta det totala beloppet på betalningar eller incitament som en utfärdande betaltjänstleverantör mottagit av ett betalkortssystem för reglerade transaktioner med avdrag för de avgifter som den utfärdande betaltjänstleverantören betalat till systemet. De betalningar, incitament och avgifter som beaktas kan vara direkta (dvs. volymbaserade eller transaktionsspecifika) eller indirekta (bl.a. incitament till marknadsföring, bonusar, rabatter för att nå upp till vissa transaktionsvolymer).
 (23)   Det är viktigt att se till att bestämmelserna om de förmedlingsavgifter som ska betalas eller mottas av betaltjänstleverantörer inte kringgås genom alternativa avgiftsflöden till utfärdande betaltjänstleverantörer. För att detta ska undvikas bör ”nettokompensationen” för de avgifter som den utfärdande betaltjänstleverantören betalat och mottagit från ett betalkortssystem, inklusive eventuella auktorisationsavgifter, anses vara en förmedlingsavgift. När man beräknar förmedlingsavgiften för att kontrollera om åtgärderna kringgås bör man beakta det totala beloppet på betalningar eller incitament som en utfärdande betaltjänstleverantör mottagit av ett betalkortssystem för reglerade transaktioner med avdrag för de avgifter som den utfärdande betaltjänstleverantören betalat till systemet och de monetära incitament eller motsvarande som en kortinnehavare mottagit från ett betalkortssystem. Alla betalningar, incitament och avgifter bör beaktas, oavsett om de är direkta (dvs. volymbaserade eller transaktionsspecifika) eller indirekta (bl.a. incitament till marknadsföring, bonusar, rabatter för att nå upp till vissa transaktionsvolymer). Vid bedömning av huruvida denna förordning, där tak för förmedlingsavgifter fastställs, kringgås, bör särskild hänsyn tas till de vinster som tillfaller utfärdare av betalkort som resultat av särskilda program som utfärdare av betalkort driver gemensamt med betalkortssystem, samt intäkter från behandlingsavgifter, licensavgifter och andra avgifter som genererar intäkter för kortorganisationerna.
Ändring 14
Förslag till förordning
Skäl 30
(30)   För att begränsningarna av regeln om att alla kort måste godtas ska fungera på ett ändamålsenligt sätt är viss information nödvändig. För det första bör betalningsmottagarna ha möjlighet att identifiera de olika kortkategorierna. Därför bör de olika kategorierna kunna identifieras visuellt och elektroniskt på apparaten. För det andra bör också betalaren informeras om att hans eller hennes betalningsinstrument godtas av ett visst försäljningsställe. Det är nödvändigt att betalningsmottagaren meddelar betalaren om eventuella begränsningar i användningen av ett visst kortvarumärke samtidigt och på samma villkor som information ges om godtagande av ett visst varumärke.
 (30)   Betalningsmottagare och betalare bör ha möjlighet att identifiera de olika kortkategorierna. Därför bör de olika kategorierna kunna identifieras elektroniskt och, för nyligen utfärdade kortbaserade betalningsinstrument, även visuellt på apparaten eller betalterminalen. För det andra bör också betalaren informeras om att hans eller hennes betalningsinstrument godtas av ett visst försäljningsställe.
Ändring 15
Förslag till förordning
Skäl 30a (nytt)

 (30a)  En betalning innebär en överenskommelse mellan betalare och mottagare. Om olika märken ska kunna konkurrera på ett ändamålsenligt sätt är det viktigt att valet av betalningsapplikation görs på användarnivå och inte av marknaden i föregående led, oavsett om det gäller betalkortssystem, betaltjänstleverantörer eller betalningshandläggare. Ett sådant arrangemang bör inte hindra betalare och betalningsmottagare från att, när det är tekniskt möjligt, påbörja ett automatiskt val av applikation, förutsatt att detta val kan ändras inför varje transaktion. Om betalningsmottagaren väljer en applikation som båda stöder, bör användaren ändå kunna avvisa den och välja en annan applikation.
Ändring 16
Förslag till förordning
Skäl 31
(31)   För att det ska finnas möjlighet till prövning vid inkorrekt tillämpning av denna förordning eller vid tvist mellan betaltjänstanvändare och betaltjänstleverantörer bör medlemsstaterna införa lämpliga och effektiva förfaranden för klagomål och prövning utanför domstol. Medlemsstaterna bör fastställa bestämmelser om vilka påföljder som ska tillämpas vid överträdelse av denna förordning och se till att dessa påföljder är effektiva, proportionella och avskräckande samt att de tillämpas.
 (31)   För att det ska finnas möjlighet till prövning vid inkorrekt tillämpning av denna förordning eller vid tvist mellan betaltjänstanvändare och betaltjänstleverantörer bör medlemsstaterna införa lämpliga och effektiva förfaranden för klagomål och prövning utanför domstol. Medlemsstaterna bör i enlighet med riktlinjer från den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten, EBA), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/20101a, fastställa bestämmelser om vilka påföljder som ska tillämpas vid överträdelse av denna förordning och se till att dessa påföljder är effektiva, proportionella och avskräckande samt att de tillämpas.

 _________________

 1a Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).
Ändring 17
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 1
1.   I denna förordning fastställs enhetliga tekniska krav och verksamhetskrav för sådana betalkortstransaktioner inom Europeiska unionen där både betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantör är etablerade i unionen.
 1.   I denna förordning fastställs enhetliga tekniska krav och verksamhetskrav för sådana kortbaserade betalningstransaktioner inom Europeiska unionen där både betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantör är etablerade i unionen.
Ändring 18
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 2
2.   Denna förordning tillämpas inte på betalningsinstrument som endast kan användas inom ett begränsat nätverk som är utformat för att hantera vissa specifika behov med hjälp av betalningsinstrument med ett begränsat användningsområde eftersom en särskild instrumentinnehavare endast kan förvärva varor eller tjänster i lokaler som tillhör utgivaren, inom ett begränsat nätverk av tjänsteleverantörer enligt ett direkt kommersiellt avtal med en professionell utgivare, eller eftersom de endast kan användas för att förvärva ett begränsat utbud av varor eller tjänster.
 2.   Denna förordning tillämpas inte på betalningsinstrument som endast kan användas inom ett begränsat nätverk som är utformat för att hantera vissa specifika behov med hjälp av betalningsinstrument med ett begränsat användningsområde eftersom en särskild instrumentinnehavare endast kan förvärva varor eller tjänster i lokaler som tillhör utgivaren, inom ett begränsat nätverk av tjänsteleverantörer enligt ett direkt kommersiellt avtal med en professionell utgivare, eller eftersom de endast kan användas för att förvärva ett mycket begränsat utbud av varor eller tjänster.
Ändring 19
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 3 – led a
(a)  Transaktioner med företagskort,
 utgår
Ändring 20
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 3 – led b
(b)   kontantuttag från bankautomater, och
 (b)   kontantuttag eller andra transaktioner än försäljning av varor eller tjänster som utförs vid bankautomater och kontanta utbetalningar över disk i betaltjänstleverantörens lokaler, och
Ändring 21
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 3 – led c
(c)   transaktioner med kort som utfärdats av trepartsbetalkortssystem.
 (c)   transaktioner med kort som utfärdats av trepartsbetalkortssystem om deras volym inte överskrider ett tröskelvärde som fastställts av kommissionen,
Ändring 22
Förslag till förordning
Artikel 1 – punkt 4a (ny)

 4a.  Artiklarna 6 och 7 ska inte gälla för inhemska betalkortssystem som fungerar med en genomsnittlig förmedlingsavgift eller nettokompensation som kan påvisas ligga under det tröskelvärde som anges i artiklarna 3 och 4.
Ändring 23
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 4
(4)   Betalkortstransaktion: en kortbetalningstransaktion, bl.a. med förbetalda kort som är knutna till ett girokonto eller ett inlåningskonto som transaktionen debiteras från högst 48 timmar efter det att transaktionen har godkänts eller inletts.
 (4)   Betalningstransaktion med kort: en kortbaserad betalningstransaktion som är knuten till ett girokonto eller ett inlåningskonto som transaktionen debiteras från omedelbart, så snart som den clearats, samt även en transaktion med ett förbetalt kort.
Ändring 24
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 5
(5)   Kreditkortstransaktion: en kortbetalningstransaktion där transaktionen avräknas mer än 48 timmar efter det att transaktionen har godkänts eller inletts.
 (5)   Kredittransaktion med kort: en kortbaserad betalningstransaktion som debiteras minst två arbetsdagar efter det att transaktionen har godkänts eller inletts.
Ändring 25
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 8
(8)   Gränsöverskridande betalningstransaktion: en kortbetalning eller en kortbaserad betalningstransaktion som initierats av en betalare eller en betalningsmottagare där betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantörer är etablerade i olika medlemsstater eller där betalkortet utfärdats av en utfärdande betaltjänstleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat än försäljningsstället.
 (8)   Gränsöverskridande betalningstransaktion: en kortbetalning eller en kortbaserad betalningstransaktion som initierats av en betalare eller en betalningsmottagare där betalarens betaltjänstleverantör är etablerad, eller där betalarens försäljningsställe är etablerat, i en annan medlemsstat än betalningsmottagarens betaltjänstleverantör eller där betalkortet utfärdats av en utfärdande betaltjänstleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat än försäljningsstället, inklusive om en betalningsmottagare utnyttjar tjänster från en inlösare i en annan medlemsstat.
Ändring 26
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 12a (nytt)

 (12a)  Betalkort: ett kort – antingen ett bankkort eller ett kreditkort – som ger kortinnehavaren tillgång till sina likvida medel, eller ger kortinnehavaren möjlighet att göra en betalning via en inlösare, och som är godkänt av en betalningsmottagare för att genomföra en betalningstransaktion.
Ändring 27
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 13
(13)  Betalkortssystem: en uppsättning regler, förfaranden och standarder och/eller genomföranderiktlinjer för att genomföra betalningstransaktioner i hela unionen och inom medlemsstaterna och som är avskilda från den infrastruktur eller det betalningssystem som ligger till grund för dess drift.
 (13)  Betalsystem: en uppsättning regler, förfaranden och standarder och/eller genomföranderiktlinjer för att genomföra betalningstransaktioner i hela unionen och inom medlemsstaterna och som är avskilda från den infrastruktur eller det betalningssystem som ligger till grund för dess drift.
Ändring 28
Förslag till förordning
Artikel 2 – led 15
(15)   Trepartssystem för betalkort: ett betalkortssystem där betalningarna görs från ett betalkonto som innehas av systemet på kortinnehavarens vägnar till ett betalkonto som innehas av systemet på betalningsmottagarens vägnar och kortbaserade transaktioner som grundas på samma struktur. När ett trepartsbetalkortssystem ger andra betaltjänstleverantörer tillstånd att utfärda och/eller förvärva betalkort anses det vara ett fyrpartsbetalkortssystem.
 (15)   Trepartssystem för betalkort: ett betalkortssystem där betalningarna görs från ett betalkonto som innehas av systemet på kortinnehavarens vägnar till ett betalkonto som innehas av systemet på betalningsmottagarens vägnar och kortbaserade transaktioner som grundas på samma struktur. När ett trepartsbetalkortssystem ger andra betaltjänstleverantörer tillstånd att utfärda och/eller förvärva betalkort, eller utfärdar betalkort med partner under samma varumärke eller genom en agent, anses det vara ett fyrpartsbetalkortssystem.
Ändring 29
Förslag till förordning
Artikel 3 – rubriken
Förmedlingsavgifter för konsumenters gränsöverskridande bank- eller kreditkortstransaktioner
 Förmedlingsavgifter för konsumenters gränsöverskridande bank- eller kreditkortsbaserade betalningstransaktioner.
Ändring 30
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 1
1.   Med verkan från och med två månader efter det att denna förordning har trätt i kraft ska leverantörer av betalningstjänster inte erbjuda eller begära en förmedlingsavgift eller någon annan överenskommen ersättning med motsvarande syfte eller effekt som överstiger 0,2 % av transaktionsvärdet av en gränsöverskridande betalkortstransaktion.
 1.   Med verkan från och med den …* ska leverantörer av betalningstjänster inte erbjuda eller begära en förmedlingsavgift eller någon annan överenskommen ersättning med motsvarande syfte eller effekt som överstiger det lägre värdet av 7 cent eller 0,2 procent av transaktionsvärdet av en betalningstransaktion med kort.

 ____________

 * Ett år efter det datum då denna förordning träder i kraft.
Ändring 31
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 2
2.   Med verkan från och med två månader efter det att denna förordning har trätt i kraft ska leverantörer av betalningstjänster inte erbjuda eller begära en förmedlingsavgift eller någon annan överenskommen ersättning med motsvarande syfte eller effekt som överstiger 0,3 % av transaktionsvärdet av en gränsöverskridande kreditkortstransaktion.
 2.   Med verkan från och med den …* ska leverantörer av betalningstjänster inte erbjuda eller begära en förmedlingsavgift eller någon annan överenskommen ersättning med motsvarande syfte eller effekt som överstiger 0,3 % av transaktionsvärdet av en kredittransaktion med kort.

 ____________

 * Ett år efter det datum då denna förordning träder i kraft.
Ändring 32
Förslag till förordning
Artikel 3 – punkt 2a (ny)

 2a.  Medlemsstaterna kan genom nationell lagstiftning behålla eller införa lägre tak eller åtgärder i motsvarande syfte eller med motsvarande verkan.
Ändring 33
Förslag till förordning
Artikel 4
Artikel 4
 utgår
Förmedlingsavgifter för konsumenters samtliga bank- eller kreditkortstransaktioner

1.  Med verkan från och med två år efter det att denna förordning har trätt i kraft ska leverantörer av betalningstjänster inte erbjuda eller begära en förmedlingsavgift per transaktion eller någon annan överenskommen ersättning med motsvarande syfte eller effekt som överstiger 0,2 % av transaktionsvärdet av en betalkortstransaktion.
2.  Med verkan från och med två år efter det att denna förordning har trätt i kraft ska leverantörer av betalningstjänster inte erbjuda eller begära en förmedlingsavgift per transaktion eller någon annan överenskommen ersättning med motsvarande syfte eller effekt som överstiger 0,3 % av transaktionsvärdet av en kreditkortstransaktion.
Ändring 34
Förslag till förordning
Artikel 5
Vid tillämpningen av de tak som avses i artiklarna 3 och 4 ska eventuell nettoersättning som en utfärdande bank mottagit från ett betalkortssystem vid betalningstransaktioner eller relaterad verksamhet behandlas som en del av förmedlingsavgiften.
 Vid tillämpningen av de tak som avses i artikel 3 ska eventuell nettoersättning som en utfärdande betaltjänstleverantör mottagit vid betalningstransaktioner behandlas som en del av förmedlingsavgiften.

 De behöriga myndigheterna ska förhindra alla försök från betaltjänstleverantörer att kringgå denna förordning, inklusive utfärdande av betalkort i tredjeländer.
Ändring 35
Förslag till förordning
Artikel 6 – punkt 4a (ny)

 4a.  Alla begränsningar i reglerna för tillhandahållandet av betalningsrelaterade tjänster i betalkortssystem ska vara förbjudna om de inte är icke-diskriminerande och objektivt sett nödvändiga för att betalningssystemet ska fungera.
Ändring 36
Förslag till förordning
Artikel 6a (ny)

 Artikel 6a

 Gränsöverskridande transaktioner

 För gränsöverskridande transaktioner ska förmedlingsavgiften i inlösarens land vara den som gäller.
Ändring 37
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 2
2.   Betalkortsystemen ska medge att meddelanden om godkännande och clearing av enskilda korttransaktioner kan separeras och bearbetas av olika bearbetningsenheter.
 2.   Betalkortssystemen och utfärdarna ska medge att meddelanden om godkännande och clearing av enskilda korttransaktioner kan separeras och bearbetas av olika bearbetningsenheter. Systemregler och regler i licensavtal eller andra avtal som leder till en begränsning av friheten att välja en betalningsförmedlare ska vara förbjudna.
Ändring 38
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 4
4.   Bearbetningsenheter inom unionen ska se till att deras system är tekniskt driftskompatibla med andra bearbetningsenheters system inom unionen genom att använda standarder som utvecklats av internationella och europeiska standardiseringsorgan. Dessutom ska bearbetningsenheterna inte anta eller tillämpa affärsregler som begränsar driftskompatibiliteten med andra bearbetningsenheter inom unionen.
 4.   Bearbetningsenheter inom unionen ska senast den …* se till att deras system är tekniskt driftskompatibla med andra bearbetningsenheters system inom unionen genom att använda standarder som utvecklats av internationella och europeiska standardiseringsorgan. Dessutom ska bearbetningsenheterna inte anta eller tillämpa affärsregler som begränsar driftskompatibiliteten med andra bearbetningsenheter inom unionen.

 4a.  I syfte att trygga en konsekvent harmonisering av denna artikel, ska EBA, efter samråd med den rådgivande panel som avses i förordning (EU) nr 1093/2010, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som fastställer de krav som betalningssystemen och bearbetningsenheterna ska uppfylla för att säkra en till fullo öppen och konkurrensutsatt marknad för kortförmedling.

EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den ...**.

 Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

 De krav som avses i första stycket ska träde i kraft senast den ...*** och ska regelbundet uppdateras vid behov.

 ________________

 * Ett år efter det att denna förordning trätt i kraft.

 **Datum …

 ***Två år efter det att denna förordning trätt i kraft.
Ändring 39
Förslag till förordning
Artikel 7 – punkt 4b (ny)

 4b.  Medlemsstaterna får med avvikelse från artiklarna 1–4b, och efter att ha hört kommissionen, under en begränsad period undanta nyligen införda kortbaserade betalningssystem från kravet på tillämpning av denna artikel.
Ändring 40
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 1
1.   Systemregler och regler i licensavtal som hindrar en utfärdare från att kombinera två eller flera betalmärken på ett kort eller en apparat för telekommunikation, digital teknik eller informationsteknisk utrustning ska vara förbjudna.
 1.   Systemregler och regler i licensavtal eller åtgärder med motsvarande effekt som hindrar en utfärdare från att kombinera två eller flera betalmärken på ett kort eller en apparat för telekommunikation, digital teknik eller informationsteknisk utrustning ska vara förbjudna.
Ändring 41
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 1a (ny)

 1a.  När konsumenterna tecknar avtal med en betaltjänstleverantör kan de bestämma att de vill ha två eller fler olika betalmärken på ett betalkort, en telekommunikationsapparat eller en digital eller it-baserad anordning. I god tid innan avtalet tecknas ska betaltjänstleverantören ge konsumenten tydlig och objektiv information om tillgängliga kortvarumärken och deras egenskaper, inbegripet deras funktionalitet, kostnad och säkerhet.
Ändring 42
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 2
2.   Skillnader i behandlingen av utfärdare eller förvärvare i systemregler och regler i licensavtal om att kombinera flera betalmärken på ett kort eller en apparat för telekommunikation, digital teknik eller informationsteknisk utrustning ska vara objektivt motiverade och icke-diskriminerande.
 2.   Skillnader i behandlingen av utfärdare eller förvärvare i systemregler och regler i licensavtal om att kombinera flera betalmärken på ett kort eller en apparat för telekommunikation, digital teknik eller informationsteknisk utrustning, eller motsvarande samexistens av varumärken eller tillämpningar, ska vara objektivt motiverade och icke-diskriminerande.
Ändring 43
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 3
3.  Betalkortsystemen får inte införa rapporteringskrav, skyldigheter att erlägga avgifter eller andra skyldigheter med samma syfte eller effekt för kortutfärdande och kortinlösande betaltjänstleverantörer vid transaktioner som genomförs med en apparat där deras varumärke är företrätt i förhållande till transaktioner där deras system inte används.
 3.  Betalkortsystemen får inte införa rapporteringskrav, skyldigheter att erlägga avgifter eller liknande skyldigheter med samma syfte eller effekt för kortutfärdande och kortinlösande betaltjänstleverantörer vid transaktioner som genomförs med en apparat där deras varumärke är företrätt i förhållande till transaktioner där deras system inte används.
Ändring 44
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 4
4.   Förekommande principer för styrning av transaktioner genom en särskild kanal eller process och andra tekniska och säkerhetsmässiga standarder och krav vid hantering av mer än ett betalkortsvarumärke på ett kort eller en apparat för telekommunikation, digital teknik eller informationsteknisk utrustning ska vara icke-diskriminerande och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt.
 4.   Förekommande principer eller motsvarande åtgärder för styrning av transaktioner genom en särskild kanal eller process och andra tekniska och säkerhetsmässiga standarder och krav vid hantering av mer än ett betalkortsvarumärke eller motsvarande på ett kort eller en apparat för telekommunikation, digital teknik eller informationsteknisk utrustning ska vara icke-diskriminerande och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt.
Ändring 45
Förslag till förordning
Artikel 8 – punkt 6
6.   Betalkortssystem, utfärdare, förvärvare och tillhandahållare av infrastruktur för hantering av betalkort ska inte införa automatiska mekanismer, programvara eller anordningar i de betalningsinstrument eller i den utrustning som används på försäljningsstället som begränsar betalarens val av tillämpning när ett betalningsinstrument med flera betalmärken används.
 6.   Betalkortssystem, utfärdare, förvärvare och tillhandahållare av infrastruktur för hantering av betalkort ska inte införa automatiska mekanismer, programvara eller anordningar i de betalningsinstrument eller i den utrustning som används på försäljningsstället som begränsar betalarens och betalningsmottagarens val av tillämpning när ett betalningsinstrument med flera betalmärken används. Betalningsmottagarna ska ha kvar möjligheten att på försäljningsställets befintliga utrustning installera automatiska mekanismer som prioriterar valet av ett visst varumärke eller en viss applikation. Betalningsmottagarna får emellertid inte förhindra att betalaren, för de kategorier av kort eller relaterade betalningsinstrument som godtas av betalningsmottagaren, åsidosätter ett automatiskt prioriterat val som betalningsmottagaren gjort i sin anordning.
Ändring 46
Förslag till förordning
Artikel 9 – punkt 1
1.   Förvärvarna ska erbjuda och ta ut separat specificerade serviceavgifter för olika kategorier och olika märken av betalkort, om inte näringsidkarna skriftligen begär att de inlösande betaltjänstleverantörerna debiterar blandade serviceavgifter.
 1.   Förvärvarna ska erbjuda och ta ut separat specificerade serviceavgifter för olika kategorier och olika märken av betalkort med olika förmedlingsavgiftsnivåer, om inte näringsidkarna skriftligen begär att de inlösande betaltjänstleverantörerna debiterar blandade serviceavgifter.
Ändring 47
Förslag till förordning
Artikel 10 – punkt 1
1.   Betalningssystem och betaltjänstleverantörer ska inte tillämpa någon regel som kan tvinga betalningsmottagare som godtar betalkort och andra betalningsinstrument som utfärdats av en utfärdande betaltjänstleverantör inom ramen för ett system för betalningsinstrument att även godta andra betalningsinstrument av samma varumärke och/eller kategori som utfärdats av andra utfärdande betaltjänstleverantörer inom ramen för samma system, utom när de omfattas av samma reglerade förmedlingsavgift.
 1.   Betalningssystem och betaltjänstleverantörer ska inte tillämpa någon regel som kan tvinga betalningsmottagare som godtar betalkort och andra betalningsinstrument som utfärdats av en utfärdande betaltjänstleverantör inom ramen för ett system för betalningsinstrument att även godta andra betalningsinstrument av samma varumärke och/eller kategori som utfärdats av andra utfärdande betaltjänstleverantörer inom ramen för samma system, utom när de omfattas av samma förmedlingsavgift. Avgiften ska dessutom respektera de tak som fastställs i denna förordning.
Ändring 48
Förslag till förordning
Artikel 10 – punkt 4
4.   Utfärdande betaltjänstleverantörer ska se till att deras betalningsinstrument är visuellt och elektroniskt identifierbara så att betalningsmottagarna otvetydigt kan fastställa vilka märken och kategorier av förbetalda kort, bank-, kredit- eller företagskort eller kortbaserade betalningar baserade på dessa som betalaren har valt.
 4.   Senast den ...* ska utfärdande betaltjänstleverantörer se till att deras betalningsinstrument är elektroniskt och, när det gäller deras nyutfärdade kortbaserade betalningsinstrument, också visuellt identifierbara, så att betalningsmottagarna och betalarna otvetydigt kan fastställa vilka märken och kategorier av förbetalda kort, bank-, kredit- eller företagskort eller kortbaserade betalningar baserade på dessa som betalaren har valt.

 ________________

 * Ett år efter det datum då denna förordning träder i kraft.
Ändring 49
Förslag till förordning
Artikel 11 – punkt 3
3.   Första och andra stycket påverkar inte tillämpningen av de bestämmelser om avgifter, prisavdrag och annan styrning som anges i artikel 55 i förslaget COM (2013) 547 och i artikel 19 i direktiv 2011/83/EU22.
 3.   Punkterna 1 och 2 i denna artikel påverkar inte tillämpningen av de bestämmelser om avgifter, prisavdrag och annan styrning som anges i artikel 55 i direktiv 2014/…/EU [betaltjänstdirektivet] och i artikel 19 i direktiv 2011/83/EU22.
__________________
 __________________
22 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter.
 22 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG.
Ändring 50
Förslag till förordning
Artikel 12 – punkt 2a (ny)

 2a.  När konsumenterna tecknar avtal med en betaltjänstleverantör ska de också regelbundet få tydlig och objektiv information om hur betalningssättet fungerar och vilka avgifter som tillämpas på betalningstransaktionerna.
Ändring 51
Förslag till förordning
Artikel 14 – punkt 1
1.   Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om påföljder för överträdelser av denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att bestämmelserna tillämpas. Dessa påföljder ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
 1.   Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om påföljder för överträdelser av denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att bestämmelserna tillämpas. EBA får utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 i syfte att se till att dessa påföljder är effektiva, proportionella och avskräckande.
Ändring 52
Förslag till förordning
Artikel 15 – punkt 1
1.  Medlemsstaterna ska inrätta lämpliga och effektiva förfaranden för klagomål och prövning utanför domstol för att avgöra tvister mellan betalningsmottagare och deras betaltjänstleverantörer som uppkommit i samband med tillämpningen av denna förordning. För detta ändamål ska medlemsstaterna antingen utse befintliga organ, om så är lämpligt, eller inrätta nya organ.
 1.  Medlemsstaterna ska inrätta oberoende, lämpliga och effektiva förfaranden för klagomål och prövning utanför domstol för att avgöra tvister mellan betalningsmottagare och deras betaltjänstleverantörer som uppkommit i samband med tillämpningen av denna förordning. För detta ändamål ska medlemsstaterna antingen utse befintliga organ, om så är lämpligt, eller inrätta nya organ. Betaltjänstleverantörerna ska ansluta sig till minst en alternativ tvistlösningsinstans.
Ändring 53
Förslag till förordning
Artikel 15 – punkt 2
2.   Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om dessa organ senast två år efter det att denna förordning trätt i kraft. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om eventuella efterföljande ändringar beträffande dessa organ.
 2.   Medlemsstaterna ska senast den …* underrätta kommissionen om dessa organ. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om eventuella efterföljande ändringar beträffande dessa organ.

 * Två månader efter det datum då denna förordning träder i kraft.
Ändring 54
Förslag till förordning
Artikel 15 – punkt 2a (ny)

 2a.  Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörerna deltar i förfaranden för klagomål enligt punkt 1.
Ändring 55
Förslag till förordning
Artikel 16
Fyra år efter det att denna förordning har trätt i kraft ska kommissionen överlämna en rapport om förordningens genomförande till Europaparlamentet och rådet. Kommissionen ska i sin rapport särskilt granska huruvida nivån på förmedlingsavgifterna är lämplig samt styrmekanismerna, som t.ex. avgifter, varvid hänsyn ska tas till användningen av och kostnaderna för olika betalningsmedel och andelen av nya aktörer och ny teknik på marknaden.
 Senast den …* ska kommissionen till Europaparlamentet och till rådet överlämna en rapport om tillämpningen av denna förordning. Kommissionen ska i sin rapport särskilt granska huruvida nivån på förmedlingsavgifterna är lämplig samt styrmekanismerna, som t.ex. avgifter, varvid hänsyn ska tas till användningen av och kostnaderna för olika betalningsmedel och andelen av nya aktörer, ny teknik och nyskapande affärsmodeller på marknaden. Vid granskningen ska särskilt följande beaktas:

 (a)  Utvecklingen när det gäller avgifter för kortinnehavare.

 (b)  Konkurrensnivån bland betalkortsleverantörer och -system.

 (c)  Kostnadseffekterna för betalare och betalningsmottagare.

 (d)  I vilken omfattning näringsidkarna låter sänkningen av förmedlingsnivåerna komma nästa led till godo.

 (e)  De tekniska kraven och konsekvenserna av dessa för alla berörda parter.

 (f)  Effekterna av kombinerandet av flera betalmärken för användarvänligheten, särskilt för äldre och andra utsatta användare.

 Kommissionens rapport ska om så är lämpligt åtföljas av ett lagstiftningsförslag som kan inbegripa en föreslagen ändring av taket för förmedlingsavgifterna.

 _______________

 * Två år efter det datum då denna förordning träder i kraft.

(1) Ärendet återförvisades till det ansvariga utskottet för ytterligare behandling enligt artikel 57.2 andra stycket i arbetsordningen (A7-0167/2014).

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy