Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1365/2006 om statistik över godstransporter på inre vattenvägar vad gäller tilldelningen av delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter till kommissionen för antagande av vissa åtgärder (COM(2013)0484 – C7-0205/2013 – 2013/0226(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0484),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 338.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0205/2013),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A7-0003/2014),
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 mars 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2014 om ändring av förordning (EG) nr 1365/2006 om statistik över godstransporter på inre vattenvägar vad gäller tilldelningen av delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter till kommissionen för antagande av vissa åtgärder
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 338.1,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(1), och
av följande skäl:
(1) Till följd av att fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat fördraget) har trätt i kraft måste kommissionens befogenheter anpassas till artiklarna 290 och 291 i fördraget.
(2) I samband med antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(2) åtog sig kommissionen(3) att, i ljuset av kriterierna i fördraget, se över lagstiftningsakter som inte hade anpassats till det föreskrivande förfarandet med kontroll innan Lissabonfördraget trädde i kraft.
(3) Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1365/2006(4) ges kommissionen befogenhet att genomföra vissa bestämmelser i den förordningen.
(4) Mot bakgrund av anpassningen av förordning (EG) nr 1365/2006 till de nya bestämmelserna i EUF-fördraget bör de genomförandebefogenheter som kommissionen nu har ges genom befogenheter att anta delegerade akter och genomförandeakter.
(5) Vad gäller förordning (EG) nr 1365/2006 bör, för att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen, befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen rörande anpassningen av gränsen för vilka transporter på inre vattenvägar som ska omfattas av statistiken, anpassningen av definitionerna och antagandet av ytterligare definitioner samt anpassningen av bilagornas innehåll. Dessutom bör kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter för att kunna anpassa uppgiftsinsamlingens räckvidd och bilagornas innehåll. [Ändr. 1]
(6) Kommissionen bör se till att de delegerade akterna inte medför någon betydande ytterligare administrativ börda för medlemsstaterna eller uppgiftslämnarnade svarande. [Ändr. 2]
(7) Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, när den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.
(8) För att garantera enhetliga villkor för tillämpningen av förordning (EG) nr 1365/2006 bör kommissionen ges genomförandebefogenheter så att den kan anta metoder för överföring av uppgifter, även när det gäller standarder för utbyte av uppgifter, rutiner för kommissionens (Eurostat) spridning av resultaten, samt utforma och offentliggöra metodkrav och kriterier för att säkra uppgifternas kvalitet. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. Granskningsförfarandet bör användas vid antagandet av dessa akter eftersom de har en allmän karaktär. [Ändr. 3]
(9) För att uppnå det grundläggande målet att anpassa kommissionens befogenheter till artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är det i överensstämmelse med proportionalitetsprincipen, såsom den fastställs i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen, nödvändigt och lämpligt att fastställa bestämmelser för en sådan anpassning inom transportstatistiken. Denna förordning går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det målet, i enlighet med artikel 5.4 i fördraget om Europeiska unionen. [Ändr. 4]
(10) För att det ska skapas ett klart rättsläge får denna förordning inte påverka de förfaranden för antagande av åtgärder som inletts men inte avslutats innan den träder i kraft.
(11) Förordning (EG) nr 1365/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Förordning (EG) nr 1365/2006 ska ändras på följande sätt:
-1a. Artikel 2.4 b ska utgå. [Ändr. 5]
-1b. Artikel 2.4 c ska utgå. [Ändr. 6]
1. I artikel 2 ska följande punkt läggas till som punkt 5:"
”5. Kommissionen ska ges befogenhet att, vid behov och för att ta hänsyn till den ekonomiska och tekniska utvecklingen, anta delegerade akter enligt artikel 9 med avseende på anpassning av gränsen för vilka transporter på inre vattenvägar som ska omfattas av statistiken.” [Ändr. 7]
"
2. I artikel 3 ska följande stycke läggas till:"
”Kommissionen ska ges befogenhet att, vid behov och för att ta hänsyn till den ekonomiska och tekniska utvecklingen, anta delegerade akter enligt artikel 9 med avseende på anpassning av definitionerna samt antagande av ytterligare definitioner.” [Ändr. 8]
"
3. I artikel 4 ska följande punkt läggas till som punkt 4:"
”4. Kommissionen ska ges befogenhet att, vid behov och för att ta hänsyn till den ekonomiska och tekniska utvecklingen, anta delegerade akter enligt artikel 9 med avseende på anpassning av uppgiftsinsamlingens räckvidd och bilagornas innehåll.” [Ändr. 9]
"
4. I artikel 5 ska punkt 2 ersättas med följande:"
”2. Kommissionen ska anta metoder för överföring av uppgifter till kommissionen (Eurostat), även när det gäller standarder för utbyte av uppgifter, i enlighet med granskningsförfarandet i artikel 10.2.”
"
5. I artikel 6 ska följande stycke läggas till:"
”Kommissionen ska anta rutiner för spridning av resultat i enlighet med granskningsförfarandet i artikel 10.2.”
"
6. I artikel 7 ska punkt 1 ersättas med följande:"
”1. Kommissionen ska anta metodkrav och kriterier för att säkra uppgifternas kvalitet i enlighet med granskningsförfarandet i artikel 10.2.”
"
6a. I artikel 7 ska följande stycken läggas till:"
”3a. Vid tillämpningen av denna förordning ska de kvalitetskriterier som avses i artikel 12.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009* gälla för de uppgifter som överförs.
3b. Kommissionen ska i genomförandeakter fastställa element i kvalitetsrapporterna som rör formkrav, struktur, tidsintervall och jämförbarhet. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 10.2.
________________
*Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1101/2008 om utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska gemenskapernas statistikkontor, rådets förordning (EG) nr 322/97 om gemenskapsstatistik och rådets beslut 89/382/EEG, Euratom om inrättande av en kommitté för Europeiska gemenskapernas statistiska program (EUT L 87, 31.3.2009, s. 164).” [Ändr. 10]
"
6b. I artikel 8 ska inledningen i punkt 1 ersättas med följande:"
”Senast …(5) och därefter vart tredje år, ska kommissionen, efter att ha hört kommittén för det statistiska programmet, lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning. Denna rapport skall särskilt innehålla” [Ändr. 11]
"
7. Artikel 9 ska ersättas med följande:"
”Artikel 9
Delegeringens Utövande av delegeringen [Ändr. 12]
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. När kommissionen utövar de delegerade befogenheterna enligt artiklarna 2.5, 3 och 4.4 ska den se till att de delegerade akterna inte innebär någon betydande extra administrativ börda för medlemsstaterna eller uppgiftslämnarna.
3. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 2.5, 3 och 4.4 ska ges till kommissionen tills vidareför en period av fem år från och med den …(6)[Publications office: please insert the exact date of the entry into force of the amending Regulation]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 14]
4. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 2.5, 3 och 4.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.
Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Det får verkan dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid en senare tidpunkt som anges däri. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
6. En delegerad akt som antas enligt artikel 2.5, 3 eller artikel 4.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”
"
8. Artikel 10 ska ersättas med följande:"
”Artikel 10
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av kommittén för det europeiska statistiksystemet, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik(*). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(**).
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
2a. Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt, och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas. [Ändr. 15]
______________
(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1101/2008 om utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska gemenskapernas statistikkontor, rådets förordning (EG) nr 322/97 om gemenskapsstatistik och rådets beslut 89/382/EEG, Euratom om inrättande av en kommitté för Europeiska gemenskapernas statistiska program (EUT L 87, 31.3.2009, s. 164).
(**) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).”
"
(8a) I bilaga B ska tabell B1 ersättas med följande:"
”Tabell B1. Passagerar- och godstransport fördelat på fartygets nationalitet och fartygstyp (årsdata)
Faktorer
Kod
Nomenklatur
Enhet
Tabell
alfa 2
"B1"
Uppgiftslämnande land
2 bokstäver
ISO:s landsbeteckning
År
fyrsiffrig
”åååå”
Land/region för lastning
alfa 4
NUTS 2 (*)
Land/region för lossning
alfa 4
NUTS 2 (*)
Typ av transport
ensiffrig
1 = Nationell
2 = Internationell (ej transit)
3 = Transit
Fartygstyp
ensiffrig
1 = Pråm med egen framdrivning
2 = Pråm utan egen framdrivning
3 = Tankpråm med egen framdrivning
4 = Tankpråm utan egen framdrivning
5 = Annat lastfartyg
6 = sjögående fartyg
7 = kryssningsfartyg med mer än 100 passagerare
8 = passagerarfärjor på över 300 meter
Fartygets nationalitet
2 bokstäver
ISO:s landsbeteckning (**)
Transporterade ton
Ton
Tonkilometer
Tonkilometer
Transporterade passagerare
tolvsiffrig
Passagerare
Passagerarkilometer
tolvsiffrig
Passagerare
Tillgängliga passagerarsäten
tolvsiffrig
Passagerarsäten
(*) Om det inte finns någon regionkod eller om den är okänd ska följande koder användas:
– ”NUTS0 + ZZ” om det finns en NUTS-kod för det land som är handelspartner.
– ”ISO:s landsbeteckning + ZZ” om det inte finns en NUTS-kod för det land som är handelspartner.
– ”ZZZZ” om det land som är handelspartner är okänt.
(**)Om det inte finns någon NUTS-kod för det land där fartyget är registrerat ska ISO:s landsbeteckning användas. Om fartygets nationalitet är okänd ska koden “ZZ” användas.”
"
[Ändr. 16]
(9) Bilaga G ska utgå.
Artikel 2
Denna förordning ska inte påverka de förfaranden för antagande av åtgärder i enlighet med förordning (EG) nr 1365/2006 som har inletts men inte avslutats innan den här förordningen träder i kraft.
Artikel 3
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1365/2006 av den 6 september 2006 om statistik över godstransporter på inre vattenvägar och om upphävande av rådets direktiv 80/1119/EEG (EUT L 264, 25.9.2006, s. 1).
Statistik för förfarandet vid makroekonomiska obalanser ***I
331k
160k
Europaparlamentets ändringar antagna den 11 mars 2014 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillhandahållandet av och kvaliteten på statistik för förfarandet vid makroekonomiska obalanser (COM(2013)0342 – C7-0162/2013 – 2013/0181(COD))(1)
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Kommissionens förslag
Ändring
Ändring 1 Förslag till förordning Skäl 1
(1) I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser1 inrättas en förvarningsmekanism för att underlätta tidig upptäckt och övervakning av obalanser. Enligt denna mekanism ska kommissionen utarbeta en årlig rapport om förvarningsmekanismen, med en kvalitativ ekonomisk och finansiell bedömning, och identifiera de medlemsstater som kommissionen anser kan ha drabbats av eller kan riskera att drabbas av obalanser.
(1) I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 (MIP)1 inrättas en förvarningsmekanism för att underlätta tidig upptäckt och övervakning av obalanser. Enligt denna mekanism ska kommissionen utarbeta en årlig rapport om förvarningsmekanismen, med en kvalitativ ekonomisk och finansiell bedömning, och identifiera de medlemsstater som kommissionen anser kan ha drabbats av eller kan riskera att drabbas av obalanser.
__________________
__________________
1 EUT L 306, 23.11.11, s. 25.
1Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser(EUT L 306, 23.11.2011, s. 25).
Ändring 2 Förslag till förordning Skäl 3
(3) Tillförlitliga statistiska uppgifter är grunden för en effektiv övervakning av makroekonomiska obalanser. För att garantera fullgod och oberoende statistik bör medlemsstaterna garantera de nationella statistikmyndigheternas yrkesmässiga oberoende, i överensstämmelse med den uppförandekod avseende europeisk statistik som fastställts i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik3.
(3) Tillförlitliga, precisa och användbara statistiska uppgifter är nödvändiga för en effektiv övervakning av makroekonomiska obalanser. För att garantera fullgod och oberoende statistik bör Eurostats oberoende stärkas i enlighet med Europaparlamentets förslag inför översynen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009a och medlemsstaterna bör garantera de nationella statistikmyndigheternas yrkesmässiga oberoende, i överensstämmelse med den uppförandekod avseende europeisk statistik som fastställts i den förordningen.
__________________
3 EUT L 87, 31.3.2009, s. 164.
1a Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1101/2008 om utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska gemenskapernas statistikkontor, rådets förordning (EG) nr 322/97 om gemenskapsstatistik och rådets beslut 89/382/EEG, Euratom om inrättande av en kommitté för Europeiska gemenskapernas statistiska program (EUT L 87, 31.3.2009, s. 164).
Ändring 3 Förslag till förordning Skäl 3a (nytt)
(3a) Det är nödvändigt att kommissionen fortsätter att hantera behovet av tillförlitlig statistisk information som gör det möjligt för EU:s politik att bättre reagera på den ekonomiska, sociala och territoriella verkligheten på regional nivå.
Ändring 4 Förslag till förordning Skäl 4
(4) Den årliga rapporten om förvarningsmekanismen, som bygger på en resultattavla med ett antal indikatorer vars värden jämförs med deras indikativa tröskelvärden, fungerar som en inledande undersökning varigenom kommissionen identifierar de medlemsstater där den anser att utvecklingen kräver en fördjupad granskning för att avgöra om obalanser föreligger eller riskerar att uppstå. Den årliga rapporten om förvarningsmekanismen bör innehålla uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Det är dock i de efterföljande fördjupade granskningarna som drivkrafterna bakom den konstaterade utvecklingen analyseras närmare, för att utröna obalansernas karaktär. Resultattavlan och tröskelvärdena tolkas inte mekaniskt, utan det sker en ekonomisk avläsning av dem. När kommissionen gör en fördjupad granskning går den igenom ett brett urval av ekonomiska variabler och ytterligare information, med vederbörlig hänsyn till ländernas specifika förhållanden. Av dessa skäl är det inte möjligt att i förväg på ett uttömmande sätt ange alla de uppgifter som kan användas för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, utan de bör bestämmas utifrån de förfaranden som föreskrivs i förordning (EU) nr 1176/2011 för att upptäcka makroekonomiska obalanser samt kunna bidra till att förebygga och korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser inom unionen. Vid genomförandet av förfarandet vid makroekonomiska obalanser ska rådet och kommissionen ge företräde åt statistik som medlemsstaterna sammanställer och rapporterar in till kommissionen (Eurostat). Annan statistik, som inte sammanställs och rapporteras in på detta sätt, bör endast användas när den förstnämnda statistiken inte innehåller den information som krävs, och med vederbörlig hänsyn till kvaliteten på denna andra statistik.
(4) Den årliga rapporten om förvarningsmekanismen, som bygger på en resultattavla med ett antal indikatorer vars värden jämförs med deras indikativa tröskelvärden, fungerar som en inledande undersökning varigenom kommissionen identifierar de medlemsstater där den anser att utvecklingen kräver en fördjupad granskning för att avgöra om obalanser föreligger eller riskerar att uppstå. Den årliga rapporten om förvarningsmekanismen bör innehålla uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Det är dock i de efterföljande fördjupade granskningarna som drivkrafterna bakom den konstaterade utvecklingen analyseras närmare, för att utröna obalansernas karaktär. Resultattavlan och tröskelvärdena bör inte tolkas mekaniskt, utan bör avläsas ekonomiskt. När kommissionen gör en fördjupad granskning går den igenom ett brett urval av ekonomiska variabler och ytterligare information, med vederbörlig hänsyn till ländernas specifika förhållanden. Av dessa skäl är det inte möjligt att i förväg på ett uttömmande sätt ange alla de uppgifter som kan användas för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, utan de bör bestämmas utifrån de förfaranden som föreskrivs i förordning (EU) nr 1176/2011 för att upptäcka makroekonomiska obalanser samt kunna bidra till att förebygga och korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser inom unionen. Vid genomförandet, övervakningen och bedömningen av förfarandet vid makroekonomiska obalanser ska Europaparlamentet, rådet och kommissionen ge företräde åt statistik som medlemsstaterna sammanställer och rapporterar in till kommissionen (Eurostat). Annan statistik, som inte sammanställs och rapporteras in på detta sätt, bör endast användas när den förstnämnda statistiken inte innehåller den information som krävs, och med vederbörlig hänsyn till kvaliteten på denna andra statistik.
Ändring 5 Förslag till förordning Skäl 5
(5) Det bör utarbetas ett tillförlitligt förfarande för sammanställning, övervakning och publicering av uppgifter av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser och det bör ske en ständig förbättring av underliggande statistik i linje med kommissionens kvalitetsstyrningsramar för europeisk statistik4. Direktörsgruppen för den makroekonomiska statistiken (DMES), som inrättats av kommissionen, är en lämplig expertgrupp som kan ge kommissionen (Eurostat) det stöd som krävs för att genomföra ett solitt kvalitetsövervakningsförfarande för uppgifter av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.
(5) Det bör utarbetas ett tillförlitligt förfarande för insamling, sammanställning, övervakning och publicering av uppgifter av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser och det bör ske en ständig förbättring av underliggande statistik i linje med kommissionens kvalitetsstyrningsramar för europeisk statistik4. Direktörsgruppen för den makroekonomiska statistiken (DMES), som inrättats av kommissionen, som även består av experter från kommittén för det europeiska statistiksystemet och det europeiska centralbanksystemet, är en lämplig expertgrupp som kan ge kommissionen (Eurostat) det stöd som krävs för att genomföra ett solitt kvalitetsövervakningsförfarande för uppgifter av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.
(6) Det är väsentligt att framställningen av den statistik som är nödvändig för unionens verksamhet grundas enbart på tillförlitliga uppgifter. Vid framställningen av uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, vilka är avgörande för att kunna upptäcka makroekonomiska obalanser samt för att förebygga och korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser inom unionen, kan otillförlitliga uppgifter ha stort inflytande på unionens intressen. För att förfarandet vid makroekonomiska obalanser ska fungera väl är det nödvändigt att vidta ytterligare åtgärder för att effektivisera verkställigheten av framställningen, tillhandahållandet och kvalitetsövervakningen av uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Dessa åtgärder bör göra de underliggande statistiska uppgifterna mer trovärdiga, liksom tillhandahållandet och kvalitetsövervakningen av uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. För att förhindra att det lämnas felaktiga uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, oavsett om det sker avsiktligt eller av grov försumlighet, bör en mekanism med ekonomiska påföljder inrättas, som också kommer att kunna garantera att framställningen av uppgifter av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser sker med vederbörlig omsorg.
(6) Det är väsentligt att framställningen av den statistik som är nödvändig för unionens verksamhet grundas på tillförlitliga uppgifter. De förfaranden som fastställs i förordningarna (EU) nr 1176/2011 och (EU) nr 1174/2011 bör kompletteras med en motsvarande formell ram för sammanställningen, kvalitetsövervakningen och publiceringen av uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, i enhetlighet med de gemensamma kvalitetskriterier som fastställs i förordning (EG) nr 223/2009. För att förfarandet vid makroekonomiska obalanser ska fungera väl bör ytterligare åtgärder för att effektivisera verkställigheten av framställningen, tillhandahållandet och kvalitetsövervakningen av uppgifter vidtas och dessa åtgärder är nödvändiga för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Dessa åtgärder bör göra de underliggande statistiska uppgifterna mer trovärdiga, liksom tillhandahållandet och kvalitetsövervakningen av uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.
Ändring 7 Förslag till förordning Skäl 6a (nytt)
(6a) För att inte uppmuntra lämnandet av felaktiga uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, oavsett om det sker avsiktligt eller av grov försumlighet, bör en korrigeringsmekanism inrättas, som också kommer att kunna garantera att framställningen av uppgifter av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser sker med vederbörlig omsorg.
Ändring 8 Förslag till förordning Skäl 7
(7) I syfte att komplettera reglerna om beräkning av böter för manipulation av statistik och reglerna om det förfarande som kommissionen ska följa för att utreda sådant handlande, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på de närmare kriterierna för att fastställa bötesbeloppen och för genomförandet av kommissionens utredningar. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.
(7) I syfte att komplettera reglerna om beräkning av räntebärande inlåning för manipulation av statistik och reglerna om det förfarande som kommissionen ska följa för att utreda manipulation av statistik, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på de närmare kriterierna för att fastställa bötesbeloppen och för genomförandet av kommissionens utredningar. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.
Ändring 9 Förslag till förordning Skäl 8
(8) Kommissionen och medlemsstaternas statistikmyndigheter bör ha ett nära samarbete och föra en fortlöpande dialog för att garantera kvaliteten på de uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser som medlemsstaterna rapporterar in och de underliggande statistiska uppgifterna.
(8) De pågående insatserna för samordning och samarbete mellan kommissionen (Eurostat) och medlemsstaternas statistikmyndigheter är en viktig del av en effektiv samordning av den statistiska verksamheten inom det europeiska statistiksystemet. Det samarbetet bör stärkas för att garantera kvaliteten på de uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser som medlemsstaterna rapporterar in och de underliggande statistiska uppgifterna. Den institutionella avgränsningen av det europeiska centralbankssystemet (ECBS) och centralbankernas oberoende bör respekteras vid utveckling, framställning och spridning av uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser inom ramen för ESS och ECBS respektive förvaltningsstruktur och statistiska arbetsprogram.
Ändring 10 Förslag till förordning Skäl 9
(9) Det europeiska statistiksystemet och det europeiska centralbankssystemet bör ha ett nära samarbete avseende uppgifter av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 223/2009, i syfte att minska uppgiftslämnarbördan i möjligaste mån, garantera samstämmigheten, förbättra den underliggande statistiken och garantera jämförbarheten.
(9) Eftersom ESS har ansvaret för framställningen av viss statistik som ligger till grund för uppgifter av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, och ECBS har ansvaret för framställningen av annan statistik som ligger till grund för uppgifter av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, bör ett nära samarbete säkerställas mellan de två systemen, i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 223/2009, i syfte att minska uppgiftslämnarbördan i möjligaste mån, garantera samstämmigheten, förbättra den underliggande statistiken och garantera jämförbarheten. De praktiska operativa arrangemangen för samarbetet mellan ESS och ECBS när det gäller kvalitetssäkring av uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser skulle kunna fastställas i ett samförståndsavtal. Med hänsyn till dess långa erfarenhet på området för statistik som innehåller uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, skulle kommittén för valuta-, finans- och betalningsbalansstatistik, som inrättades genom rådets beslut 2006/856/EG1a, kunna ge råd om de praktiska operativa samarbetsarrangemang som skulle kunna ingå i ett detta samförståndsavtal.
_____________
1a. EUT L 332, 30.11.2006, s. 21.
Ändring 11 Förslag till förordning Skäl 9a (nytt)
(9a) De bestämmelser som fastställs genom denna förordning bör betraktas inom ramen för en stärkning av den europeiska ekonomiska styrningen, vilket kräver ökad demokratisk ansvarsskyldighet på både nationell nivå och unionsnivå. Det förbättrade systemet för statistisk övervakning av uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, bör innebära att Europaparlamentet och de nationella parlamenten involveras i högre grad och i ett tidigare skede. Motparterna till Europaparlamentet inom ramen för denna dialog är visserligen de berörda unionsinstitutionerna och deras representanter, men Europaparlamentets ansvariga utskott får också erbjuda företrädare för de nationella statistikbyråerna att frivilligt delta i utfrågningarna.
Ändring 12 Förslag till förordning Skäl 9b (nytt)
(9b) En förstärkning av den ekonomiska styrningen genom bättre statistiska övervakningssystem för uppgifter med betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser bör även omfatta en närmare och tidigare delaktighet från de nationella parlamenten och Europaparlamentet.
Ändring 13 Förslag till förordning Skäl 12a (nytt)
(12a) Den inställning av medlen som sätts i verket genom förfarandet vid makroekonomiska obalanser bör dock utgöra en sista utväg och förutsätta att en djupgående analys av indikatorer beträffande arbetslöshet, fattigdom och minskad BNP har beaktats.
Ändring 14 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 2a (ny)
2a. De kvalitetssäkringsförfaranden som fastställs genom denna förordning ska beakta och bygga på bästa praxis i befintliga kvalitetssäkringsförfaranden. De ska inte leda till dubblerade kvalitetssäkringsinsatser eller parallella dataserier.
Ändring 15 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 2
2. Tidsfristerna för inrapportering av uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser ska vara de som fastställs i de relevanta grundläggande akterna eller ska meddelas av kommissionen i särskilda tidsplaner, med hänsyn tagen till unionens behov.
2. Tidsfristerna för inrapportering av uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser ska vara de som fastställs i de relevanta grundläggande akterna eller ska meddelas av kommissionen i särskilda tidsplaner, med hänsyn tagen till den europeiska planeringsterminen och unionens behov.
Ändring 16 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 3
3. Kommissionen ska varje år meddela medlemsstaterna tidsplanen för den årliga rapporten om förvarningsmekanismen som upprättas enligt artikel 3 i förordning (EU) nr 1176/2011. På grundval av denna tidsplan och de tidsfrister och tidsplaner som avses i punkt 2 ska kommissionen även besluta om och meddela medlemsstaterna ett slutdatum för deras inrapportering av samtliga de mest aktuella uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.
3. Kommissionen ska varje år meddela medlemsstaterna tidsplanen för den årliga rapporten om förvarningsmekanismen som upprättas enligt artikel 3 i förordning (EU) nr 1176/2011. På grundval av denna tidsplan och de tidsfrister och tidsplaner som avses i punkt 2 ska kommissionen även besluta om och meddela medlemsstaterna ett slutdatum för kommissionens (Eurostat) framtagande av de uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser i syfte att för varje medlemsstat sammanställa indikatorerna för resultattavlan avseende förfarandet vid makroekonomiska obalanser och upprätta en referensdatabas för uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.
Ändring 17 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 3a (ny)
3a. Kommissionen (Eurostat) ska ge varje medlemsstat tillgång till referensdatabasen med de uppgifter av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser som sammanställts senast fem arbetsdagar efter slutdatumet för kontroll. Medlemsstaterna ska kontrollera och bekräfta uppgifterna, eller lägga fram Ändring till dem, inom de sju arbetsdagar som följer denna femdagarsperiod.
Ändring 18 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 1
1. När medlemsstaterna rapporterar in uppgifter av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser som avses i artikel 1 ska de till kommissionen (Eurostat) sända information som visar hur dessa uppgifter beräknas, inbegripet eventuella förändringar i källor och metoder, i form av en kvalitetsrapport.
1. När medlemsstaterna rapporterar in uppgifter av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser som avses i artikel 1 ska de tillhandahålla kommissionen (Eurostat) information som visar hur dessa uppgifter beräknas, inbegripet eventuella förändringar i källor och metoder, i form av en kvalitetsrapport.
Ändring 19 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 2a (ny)
2a. Medlemsstaterna ska översända kvalitetsrapporten inom sju dagar i enlighet med artikel 2.3a.
Ändring 20 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 3
3. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att ange formerna för kvalitetsrapporterna och deras struktur och frekvens. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 14.2.
3. Kommissionen ska anta delegerade akter för att ange formerna för kvalitetsrapporterna och deras struktur och frekvens enligt punkt 1. Dessa delegerade akter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 12.
Ändring 21 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 2
2. Medlemsstaterna ska upprätta förteckningarna och sända dem till kommissionen (Eurostat) senast den [...][nine months after the adoption of this Regulation– exact date to be inserted by OP upon publication]. Kommissionen ska anta genomförandeakter i syfte att ange strukturen och formerna för aktualisering av dessa förteckningar senast den [...][within six months after the adoption of this Regulation]. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 14.2.
2. Medlemsstaterna ska upprätta förteckningarna och sända dem till kommissionen (Eurostat) senast den [...][nio månader efter denna förordnings ikraftträdande]. Kommissionen ska anta delegerade akter i syfte att ange strukturen och formerna för aktualisering av dessa förteckningar senast den [...][inom sex månader efter denna förordnings ikraftträdande. Dessa delegerade akter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 12.
Ändring 22 Förslag till förordning Kapitel VI – rubriken
KONTROLLBESÖK I MEDLEMSSTATERNA
DIALOGBESÖK I MEDLEMSSTATERNA
Ändring 23 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 1
1. Om kommissionen (Eurostat) identifierar problem, särskilt i samband med kvalitetsbedömningen enligt artikel 5, får den besluta att göra kontrollbesök i den berörda medlemsstaten.
1. Om kommissionen (Eurostat) identifierar ett behov av att fördjupa bedömningen av kvaliteten på statistiken, särskilt i samband med kvalitetsbedömningen enligt artikel 5, får den besluta att göra dialogbesök i den berörda medlemsstaten.
Ändring 24 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 2
2. Syftet med sådana kontrollbesök ska vara att göra en fördjupad utredning av kvaliteten på uppgifter av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Kontrollbesöken ska inriktas på metodfrågor, källor och metoder som beskrivs i förteckningarna, uppgifterna och statistiska stödprocesser, i syfte att bedöma om de överensstämmer med de relevanta reglerna för redovisning och statistik.
2. Syftet med de dialogbesök som avses i punkt 1 ska vara att göra en fördjupad utredning av kvaliteten på uppgifter av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Dialogbesöken ska inriktas på metodfrågor, källor och metoder som beskrivs i förteckningarna, uppgifterna och statistiska stödprocesser, i syfte att bedöma om de överensstämmer med de relevanta reglerna för redovisning och statistik.
Ändring 25 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 2a (ny)
2a. När kommissionen (Eurostat) organiserar dialogbesök, ska den översända sina preliminära resultat till den berörda medlemsstaten för synpunkter.
Ändring 26 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 3
3. Kommissionen (Eurostat) ska rapportera resultaten av dessa kontrollbesök till kommittén för ekonomisk politik, som inrättats genom rådets beslut 74/122/EEG7 , inbegripet den berörda medlemsstatens eventuella kommentarer till dessa resultat. Efter att rapporterna, jämte eventuella kommentarer från den berörda medlemsstaten, har inrapporterats till kommittén för ekonomisk politik, ska de offentliggöras, utan att detta påverkar tillämpningen av bestämmelserna om konfidentiell behandling av statistik i förordning (EG) nr 223/2009.
3. Kommissionen (Eurostat) ska rapportera resultaten av dessa dialogbesök till Europaparlamentet och kommittén för ekonomisk politik, som inrättats genom rådets beslut 74/122/EEG7, inbegripet den berörda medlemsstatens eventuella kommentarer till dessa resultat. Efter att rapporterna, jämte eventuella kommentarer från den berörda medlemsstaten, har inrapporterats till Europaparlamentet och kommittén för ekonomisk politik, ska de offentliggöras, utan att detta påverkar tillämpningen av bestämmelserna om konfidentiell behandling av statistik i förordning (EG) nr 223/2009.
____________
____________
7. EGT L 63, 5.3.1974, s. 21
7. EGT L 63, 5.3.1974, s. 21.
Ändring 27 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 4
4. Medlemsstaterna ska, på begäran av kommissionen (Eurostat), ge stöd av experter på statistiska frågor som rör förfarandet vid makroekonomiska obalanser, inbegripet vid förberedelse och genomförande av kontrollbesöken. När dessa experter fullgör sina uppgifter ska de erbjuda oberoende sakkunskap. En förteckning över dessa experter ska upprättas den (date to be fixed) på grundval av förslag som inlämnats till kommissionen (Eurostat) av de nationella myndigheter som ansvarar för uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.
4. Medlemsstaterna ska, på begäran av kommissionen (Eurostat), ge stöd av experter på statistiska frågor som rör förfarandet vid makroekonomiska obalanser, inbegripet vid förberedelse och genomförande av dialogbesöken. När dessa experter fullgör sina uppgifter ska de erbjuda oberoende sakkunskap. En förteckning över dessa experter ska upprättas den (sex månader efter ikraftträdandet av denna förordning) på grundval av förslag som inlämnats till kommissionen (Eurostat) av de nationella myndigheter som ansvarar för uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.
Ändring 28 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 5
5. Kommissionen (Eurostat) ska fastställa de regler och förfaranden som rör valet av experter, med beaktande av en lämplig fördelning av experter från de olika medlemsstaterna och en lämplig rotation av experter mellan medlemsstaterna, villkoren för deras arbete och de finansiella aspekterna. Kommissionen (Eurostat) och medlemsstaterna ska dela på medlemsstaternas totala kostnad för deras nationella experthjälp.
5. Kommissionen (Eurostat) ska fastställa de regler och förfaranden som rör valet av experter, med beaktande av en lämplig fördelning av experter från de olika medlemsstaterna och en lämplig rotation vid lägliga tidpunkter av experter mellan medlemsstaterna, villkoren för deras arbete och de finansiella aspekterna. Kommissionen (Eurostat) och medlemsstaterna ska dela på medlemsstaternas totala kostnad för deras nationella experthjälp.
Ändring 29 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 6a (ny)
6a. Denna artikel ska inte tillämpas i de fall sektorslagstiftning redan föreskriver att kommissionen ska besöka medlemsstaterna.
Ändring 30 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 1
1. Kommissionen (Eurostat) ska tillhandahålla de uppgifter som används vid förfarandet vid makroekonomiska obalanser, bland annat genom pressmeddelanden och/eller andra kanaler som den anser vara lämpliga.
1. Kommissionen (Eurostat) ska offentliggöra de uppgifter som används vid förfarandet vid makroekonomiska obalanser, bland annat genom pressmeddelanden och/eller andra kanaler som den anser vara lämpliga.
Ändring 31 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 2
2. Kommissionen (Eurostat) får inte fördröja tillhandahållandet av medlemsstaternas uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser om en medlemsstat inte har inrapporterat sina uppgifter.
2. Kommissionen (Eurostat) ska fastställa datum för offentliggörandet av pressmeddelandet och meddela medlemsstaterna detta inom tio arbetsdagar efter det slutdatum som avses i artikel 2. Den får inte fördröja tillhandahållandet av medlemsstaternas uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser om en medlemsstat inte har inrapporterat sina uppgifter.
Ändring 32 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 3
3. Kommissionen (Eurostat) får reservera sig mot kvaliteten på en medlemsstats uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Senast tre arbetsdagar före det planerade offentliggörandet ska kommissionen (Eurostat) underrätta den berörda medlemsstaten och ordföranden för kommittén för ekonomisk politik om att den har för avsikt att offentliggöra en reservation mot uppgifterna. Om frågan löses efter det att uppgifterna och reservationen har offentliggjorts, ska det omedelbart därefter offentliggöras att reservationen har dragits tillbaka.
3. Kommissionen (Eurostat) får reservera sig mot kvaliteten på en medlemsstats uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Den berörda medlemsstaten ska ges möjlighet att försvara sin ståndpunkt. Senast tio arbetsdagar före det planerade offentliggörandet ska kommissionen (Eurostat) underrätta den berörda medlemsstaten och ordföranden för kommittén för ekonomisk politik om att den har för avsikt att offentliggöra en reservation mot uppgifterna. Om frågan löses efter det att uppgifterna och reservationen har offentliggjorts, ska det omedelbart därefter offentliggöras att reservationen har dragits tillbaka.
Ändring 33 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 4
4. Kommissionen (Eurostat) får ändra uppgifter som medlemsstaterna rapporterar in och lägga fram de ändrade uppgifterna och en motivering till ändringen, om det är uppenbart att de faktiska uppgifter som medlemsstaterna rapporterat inte uppfyller kraven i artikel 3.2. Senast tre arbetsdagar före det planerade offentliggörandet ska kommissionen (Eurostat) underrätta den berörda medlemsstaten och ordföranden för kommittén för ekonomisk politik om att uppgifterna ändrats och om motiveringen till detta.
4. Kommissionen (Eurostat) får ändra uppgifter som medlemsstaterna rapporterar in och offentliggöra de ändrade uppgifterna och en motivering till ändringen, om det är uppenbart att de faktiska uppgifter som medlemsstaterna rapporterat inte uppfyller kraven i artikel 3.2 och tillämpliga metodstandarder, samt kraven på att de ska vara fullständiga, tillförlitliga, aktuella och konsekventa. Senast tre arbetsdagar före det planerade offentliggörandet ska kommissionen (Eurostat) underrätta den berörda medlemsstaten och ordföranden för kommittén för ekonomisk politik om att uppgifterna ändrats och om motiveringen till detta.
Ändring 34 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 1
1. Rådet får, på förslag av kommissionen, besluta att ålägga en medlemsstat böter om den uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar felaktiga uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser.
1. Rådet får, på rekommendation av kommissionen, i ett tvåstegsförfarande besluta att ålägga en medlemsstat att göra en räntebärande inlåning, och sedan, om kommissionen bedömer att medlemsstaten inte har följt de korrigeringsåtgärder som avses i punkt 1a, och såsom en sista utväg, ålägga en medlemsstat böter som uppsåtligen lämnat felaktiga uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser eller uppvisat grov oaktsamhet som leder till felaktiga uppgifter med betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, vilket påverkar kommissionens förmåga att göra en sanningsenlig och rättvis bedömning.
Ändring 35 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 1a (ny)
1a. Medlemsstaten ska rapportera till kommissionen inom en fastställd tidsfrist om vilka korrigeringsåtgärder som krävs för att ta itu med och rätta till de felaktiga uppgifterna eller den grova försumligheten som avses i punkt 1 samt att förhindra att liknande omständigheter uppstår i framtiden. Rapporten ska offentliggöras.
Ändring 36 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 2
2. De böter som avses i punkt 1 ska vara effektiva och avskräckande samt stå i förhållande till den karaktär, det allvar och den varaktighet som lämnandet av felaktiga uppgifter har. Bötesbeloppet får inte överstiga 0,05 % av den berörda medlemsstatens BNP.
2. Den räntebärande inlåning som avses i punkt 1 ska vara effektiva och avskräckande samt stå i förhållande till den karaktär, det allvar och den varaktighet som lämnandet av felaktiga uppgifter har. Beloppet för den räntebärande inlåningen får inte överstiga 0,05 % av den berörda medlemsstatens BNP under föregående år.
Ändring 37 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 3 – stycke 1
3. Kommissionen får genomföra de utredningar som är nödvändiga för att fastställa att sådant lämnande av felaktiga uppgifter som avses i punkt 1 föreligger. Den får besluta att inleda en utredning när den anser att det finns allvarliga indikationer på att omständigheter föreligger som skulle kunna utgöra ett sådant lämnande av felaktiga uppgifter. Kommissionen ska, när den utreder det påstådda lämnandet av felaktiga uppgifter, beakta den berörda medlemsstatens eventuella kommentarer. För att fullgöra sina uppgifter får kommissionen begära att medlemsstaten lämnar information, och får utföra undersökningar på plats och ta fram de underliggande statistiska uppgifter och handlingar som rör uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Om det enligt den berörda medlemsstatens rätt krävs ett rättsligt förhandstillstånd för undersökningar på plats, ska kommissionen göra de ansökningar som krävs.
3. Kommissionen får, i enlighet med fördragen och specifik sektorslagstiftning, inleda och genomföra de utredningar som är nödvändiga för att fastställa att sådant lämnande av felaktiga uppgifter som avses i punkt 1 föreligger. Den får besluta att inleda en utredning när den anser att det finns allvarliga indikationer på att omständigheter föreligger som skulle kunna utgöra ett sådant lämnande av felaktiga uppgifter. Kommissionen ska, när den utreder det påstådda lämnandet av felaktiga uppgifter, beakta den berörda medlemsstatens eventuella kommentarer. För att fullgöra sina uppgifter får kommissionen begära att den medlemsstat som är föremål för utredningen lämnar information, och får utföra undersökningar på plats och ta fram de underliggande statistiska uppgifter och handlingar som rör uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Om lagen i den medlemsstat som är föremål för undersökningen så kräver ska ett godkännande från en rättslig instans föregå varje inspektion på plats.
Ändring 38 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 3 – stycke 2
Efter att ha slutfört utredningen, och innan ett förslag lämnas till rådet, ska kommissionen ge den berörda medlemsstaten möjlighet att yttra sig om de frågor som är föremål för utredning. Kommissionen ska grunda eventuella förslag till rådet uteslutande på de uppgifter som den berörda medlemsstaten har haft möjlighet att kommentera.
Efter att ha slutfört utredningen, och innan en rekommendation lämnas till rådet, ska kommissionen ge den medlemsstat som är föremål för utredningen möjlighet att yttra sig om de frågor som utreds. Kommissionen ska grunda eventuella rekommendationer till rådet uteslutande på de uppgifter som den berörda medlemsstaten har haft möjlighet att kommentera.
Ändring 39 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 3 – stycke 2a (nytt)
Kommissionen ska informera ansvarigt utskott i Europaparlamentet om varje utredning och rekommendation som gjorts enligt denna punkt. Ansvarigt utskott vid Europaparlamentet kan ge en medlemsstat som omfattas av kommissionens rekommendation möjlighet att delta i en diskussion.
Ändring 40 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 4a (ny)
4a. Kommissionen får efter motiverad begäran från berörd medlemsstat, som skickas till kommissionen, rekommendera rådet att sänka eller upphäva beloppet för den räntebärande inlåningen.
För den räntebärande depositionen ska en ränta löpa som återspeglar kommissionens kreditrisk och den relevanta investeringsperioden.
Ändring 41 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 5
5. Europeiska unionens domstol ska ha obegränsad behörighet att pröva rådsbeslut om åläggande av böter enligt punkt 1. Den får upphäva, sätta ner eller höja på så sätt ålagda böter.
5. Europeiska unionens domstol ska ha obegränsad behörighet att pröva rådsbeslut om åläggande av räntebärande inlåning enligt punkt 1. Den får upphäva, sätta ner eller höja på så sätt ålagda räntebärande inlåning.
Ändring 42 Förslag till förordning Kapitel IX – rubriken
PÅFÖLJDERNAS ART OCH BUDGETFÖRDELNING
BÖTERNAS ART OCH BUDGETTILLDELNING
Ändring 43 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 2
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 9.4 ska ges till kommissionen för en period av tre år som inleds en månad efter antagandet av denna förordning. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av tre år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.3, 6.2 och 9.4 ska ges till kommissionen för en period av två år som inleds en månad efter antagandet av denna förordning. Kommissionen ska efter samråd med relevanta aktörer, inklusive ECB i enlighet med artikel 127 i FEUF, utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av tre år Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.
Ändring 44 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 3
3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 9.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
3. Den delegering av befogenheter som avses i artiklarna 3.3, 6.2 och 9.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
Ändring 45 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 5
5. En delegerad akt som antas enligt artikel 9.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.3, 6.2 och 9.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
Ändring 46 Förslag till förordning Artikel 13
När det gäller de åtgärder som avses i artikel 9, ska rådet agera utan att beakta den berörda medlemsstatens röst i rådet.
När det gäller de åtgärder som avses i artikel 9, ska rådet agera utan att beakta den berörda medlemsstatens röst i rådet. Det beslut som avses i artikel 9.1 ska anses ha antagits av rådet såvida inte rådet med kvalificerad majoritet beslutar att avslå rekommendationen inom tio dagar från det att den antogs av kommissionen.
Den kvalificerade majoritet av rådets medlemmar som avses i artikel 9.1 ska definieras i enlighet med artikel 238.3 FEUF.
Ändring 48 Förslag till förordning Artikel 15
I enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 223/2009 ska medlemsstaternas nationella statistikbyråer ansvara för den samordning som krävs på nationell nivå av uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Alla andra nationella myndigheter ska rapportera till de nationella statistikbyråerna för detta ändamål. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som behövs för att se till att denna bestämmelse tillämpas.
I enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 223/2009 ska medlemsstaternas nationella statistikbyråer ansvara för den samordning som krävs på nationell nivå av uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. De nationella centralbankerna, i egenskap av medlemmar av ECBS som framställer uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, och, i förekommande fall, andra relevanta nationella myndigheter, ska samarbeta med de nationella statistikbyråerna för detta ändamål. De nationella myndigheter som tar fram uppgifterna ska ansvara för dessa uppgifter. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som behövs för att se till att denna bestämmelse tillämpas.
Ändring 49 Förslag till förordning Artikel 17
Kommissionen (Eurostat) ska regelbundet rapportera till Europaparlamentet och rådet om den verksamhet som bedrivs av kommissionen (Eurostat) för att genomföra denna förordning.
Kommissionen (Eurostat) ska minst en gång per år, rapportera till Europaparlamentet och rådet om den verksamhet som bedrivs av kommissionen (Eurostat) för att genomföra denna förordning mot bakgrund av den europeiska planeringstermin som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1175/20111a.
________________
1a Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1175/2011 av den 16 november 2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1466/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (EUT L 306, 23.11.2011, s. 12).
Ändring 50 Förslag till förordning Artikel 18 – punkt 1
1. Kommissionen ska senast den 14 december 2014 och därefter vart femte år se över tillämpningen av den här förordningen och rapportera resultaten till Europaparlamentet och rådet.
1. Kommissionen ska senast den 14 december 2014 och därefter vart femte år se över och till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om tillämpningen av denna förordning. Den rapporten ska vid behov åtföljas av lagstiftningsförslag.
Ändring 51 Förslag till förordning Artikel 18 – punkt 2 – stycke 1 – led b
b) Hur effektiv denna förordning och det tillämpade övervakningsförfarandet är.
b) Hur effektiv och proportionerlig denna förordning och det tillämpade övervakningsförfarandet är.
Ärendet återförvisades till det ansvariga utskottet för ytterligare behandling enligt artikel 57.2 andra stycket i arbetsordningen (A7-0143/2014).
Förlängning av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Förenta staterna ***
188k
34k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om utkastet till rådets beslut om förlängning av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Amerikas förenta staters regering (15854/2013 – C7-0462/2013 – 2013/0351(NLE))
– med beaktande av utkastet till rådets beslut (15854/2013),
– med beaktande rådets beslut 98/591/EG av den 13 oktober 1998 om att ingå ett avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Amerikas förenta staters regering,
– med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 186 och artikel 218.6 andra stycket led a led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0462/2013),
– med beaktande av artiklarna 81.1 första och tredje stycket, 81.2, 90.7 och 46.1 i arbetsordningen,
– med beaktande av rekommendationen från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7-0126/2014),
1. Europaparlamentet godkänner att avtalet förlängs.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Amerikas förenta stater.
Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser ***
190k
33k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av Nagoyaprotokollet om tillträde till och rättvis fördelning av vinster från nyttjande av genetiska resurser till konventionen om biologisk mångfald (06852/2013 – C7-0005/2014 – 2012/0279(NLE))
– med beaktande av utkastet till rådets beslut (06852/2013),
– med beaktande av Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning, vilket är fogat till konventionen om biologisk mångfald och som också finns som bilaga till ovannämnda utkast till rådets beslut,
– med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 192.1 samt artikel 218.6 andra stycket a, i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7‑0005/2014),
– med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,
– med beaktande av rekommendationen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för utveckling samt utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7-0061/2014).
1. Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna.
Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter – ansökan EGF/2013/008 ES/Comunidad Valenciana – textilier
Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 13 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (Spaniens ansökan EGF/2013/008 ES/Comunidad Valenciana − textilier) (COM(2014)0045 – C7-0019/2014 – 2014/2013(BUD))
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2014)0045 – C7-0019/2014),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 av den 20 december 2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter(1),
– med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(2), särskilt artikel 12,
– med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(3) (interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013), särskilt punkt 13,
– med beaktande av det trepartsförfarande som föreskrivs i punkt 13 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013,
– med beaktande av skrivelsen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor,
– med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0158/2014), och av följande skäl:
A. Europeiska unionen har inrättat lagstiftnings- och budgetinstrument för att ge kompletterande stöd till arbetstagare som drabbats av effekterna av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.
B. Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda bör vara dynamiskt och ges så snabbt och effektivt som möjligt enligt Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som antogs vid förlikningsmötet den 17 juli 2008, och med vederbörlig hänsyn till det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 när det gäller antagandet av beslut om utnyttjande av fonden.
C. Spanien har lämnat ansökan EGF/2013/008 ES/Comunidad Valenciana − textilier om ekonomiskt stöd från fonden med anledning av att 560 personer blivit uppsagda vid 198 företag som är verksamma i Nace rev. 2 huvudgrupp 13 (Tillverkning av textil)(4) i Nuts II-regionen Comunidad Valenciana (ES52), varav 300 arbetstagare omfattas av åtgärder finansierade av fonden under referensperioden 1 november 2012–1 augusti 2013.
D. Ansökan uppfyller kriterierna för stöd enligt förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.
1. Europaparlamentet delar kommissionens åsikt om att villkoren för ekonomiskt stöd enligt artikel 2 b i förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är uppfyllda och att Spanien därför är berättigat till ekonomiskt stöd enligt denna förordning.
2. Europaparlamentet noterar att de spanska myndigheterna lämnade in sin ansökan om ekonomiskt stöd från fonden den 8 oktober 2013 och att kommissionen gjorde bedömningen av denna ansökan tillgänglig den 28 januari 2014. Parlamentet uppskattar den snabba bedömningsperioden på fyra månader.
3. Europaparlamentet anser att uppsägningarna inom textilföretagen i Comunidad Valenciana är kopplade till strukturförändringar i världshandeln till följd av globaliseringen, och hänvisar till Världshandelsorganisationens (WTO) övergångsavtal om textil och konfektion som löpte ut i slutet av 2004 och den ökade exponeringen för internationell konkurrens, särskilt från Kina och andra sydostasiatiska länder, vilket har medfört en kraftigt ökad textilimport till unionen och att unionen har förlorat marknadsandelar på de internationella textilmarknaderna.
4. Europaparlamentet noterar att Comunidad Valenciana har drabbats allvarligt av globaliseringen och att arbetslösheten första kvartalet 2013 uppgick till 29,19 procent. Parlamentet välkomnar att regionen på nytt utnyttjar stöd ur fonden för att minska den höga arbetslösheten genom att för andra gången ta itu med uppsägningar i textilbranschen.
5. Europaparlamentet gläder sig över att Comunidad Valenciana faktiskt ansöker om stöd och utnyttjar fonden för att hantera problem på sin arbetsmarknad som kännetecknas av en hög andel små och medelstora företag. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att regionen redan har ansökt om stöd från fonden för textil-, keramik-, naturstens- respektive byggsektorn.
6. Europaparlamentet understryker fondens kapacitet att bidra till att hantera bräckliga sysselsättningssituationer i de regioner som är beroende av traditionella branscher såsom textil- eller byggindustrin. Parlamentet betonar att denna kapacitet är beroende av de nationella och lokala myndigheternas beredvillighet och effektivitet att ansöka om stöd från fonden.
7. Europaparlamentet noterar att det hittills har kommit in elva ansökningar(5) om stöd från fonden från textiltillverkare, och att samtliga hänvisar till den globaliserade handeln, och att regionen Comunidad Valenciana redan har lämnat in sex ansökningar till fonden: i september 2009(6) (keramik), mars 2010(7) (natursten), mars 2010(8) (textil), juli(9) och december 2011(10) (byggbranschen respektive skor) och 2013(11) (byggnadsmaterial).
8. Europaparlamentet ser positivt på att de spanska myndigheterna, i syfte att snabbt ge arbetstagarna stöd, den 1 januari 2014 beslutade att inleda de individanpassade åtgärderna långt innan det slutliga beslutet fattades att bevilja stöd från fonden för det föreslagna samordnade paketet.
9. Europaparlamentet noterar att det samordnade paketet med individanpassade tjänster som ska finansieras innehåller åtgärder för återinträde på arbetsmarknaden för 300 uppsagda arbetstagare, exempelvis kartläggning, yrkesvägledning, rådgivning, utbildning (utbildning i övergripande färdigheter, yrkesutbildning, utbildning på arbetsplatsen, företagarutbildning), stöd till företagande, stöd till intensivt jobbsökande, incitament (jobbsökarbidrag, stöd för att starta företag, incitament att söka jobb, resebidrag och bidrag till personer med omsorgsansvar).
10. Europaparlamentet välkomnar att arbetsmarknadens parter, däribland fackföreningar (UGT-PV, CCOO-PV), hördes när ansökan till fonden utarbetades och enades om att bidra med 10 procent av den nationella medfinansieringen av de totala kostnaderna för åtgärderna, och att en politik för jämställdhet och icke-diskriminering kommer att tillämpas under de olika etapperna av genomförandet av fonden och de åtgärder som finansieras.
11. Europaparlamentet påminner om vikten av att förbättra de uppsagda arbetstagarnas anställbarhet med hjälp av anpassad yrkesutbildning och att erkänna den kompetens som förvärvats under hela yrkeslivet. Parlamentet förväntar sig att den utbildning som erbjuds i det samordnade paketet ska anpassas inte bara till de uppsagda arbetstagarnas utan också till det befintliga näringslivets behov.
12. Europaparlamentet välkomnar att det samordnade paketet inbegriper yrkesutbildning, inriktad på sektorer där det finns eller förväntas finnas sysselsättningsmöjligheter, samt arbetsplatsbaserad utbildning utformad för de framtida behoven hos de lokala företagen.
13. Europaparlamentet beklagar att kommissionens förslag inte innehåller någon beskrivning av de uppsagda arbetstagarnas utbildningsstruktur.
14. Europaparlamentet noterar att det samordnade paketet omfattar ekonomiska incitament för arbetssökande (schablonbelopp på 300 EUR), resebidrag, stöd till annan sysselsättning (upp till 350 EUR) och bidrag för omsorgsansvar. Parlamentet välkomnar att det totala beloppet för ekonomiska incitament är relativt begränsat och gör det möjligt att avsätta största delen av bidraget för utbildning, rådgivning, stöd till arbetssökande och stöd till företagande.
15. Europaparlamentet noterar att det aktuella ärendet på ett typiskt sätt återspeglar det sociala och ekonomiska landskapet i en region vars lokala ekonomi kännetecknas av en stor andel små och medelstora företag.
16. Europaparlamentet noterar att den information som presenterats om det samordnade paketet med individanpassade tjänster som ska finansieras via fonden innehåller uppgifter om hur dessa tjänster kompletterar de åtgärder som finansieras genom strukturfonderna. Parlamentet betonar att de spanska myndigheterna bekräftar att de åtgärder som avses inte får stöd från något annat av unionens finansieringsinstrument. Parlamentet upprepar sin begäran till kommissionen om att presentera en jämförande analys av dessa uppgifter i sina årsrapporter för att säkerställa fullständig respekt för det befintliga regelverket och förhindra all överlappning mellan EU-finansierade tjänster.
17. Europaparlamentet uppmanar de berörda institutionerna att vidta de åtgärder som krävs för att förbättra förfarandena så att fonden snabbare ska kunna tas i anspråk. Parlamentet uppskattar det förbättrade förfarande som infördes av kommissionen efter parlamentets begäran om att man ska påskynda frigörandet av bidrag, så att kommissionens bedömning av ansökningar om medel kan läggas fram för budgetmyndigheten tillsammans med förslaget om utnyttjande av fonden. Parlamentet betonar att ytterligare förbättringar i förfarandet har införts i den nya förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2014–2020)(12) och att fondens effektivitet, transparens och synlighet kommer att förbättras.
18. Europaparlamentet betonar att det i enlighet med artikel 6 i fondens förordning ska säkerställas att fonden stöder enskilda arbetstagare som blivit uppsagda, så att de kan återgå till stabila anställningar. Parlamentet betonar vidare att fonden endast får medfinansiera aktiva arbetsmarknadsåtgärder som leder till hållbar, långsiktig sysselsättning. Parlamentet påminner om att stödet från fonden varken får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell lagstiftning eller kollektivavtal eller åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer.
19. Europaparlamentet välkomnar överenskommelsen mellan Europaparlamentet och rådet om den nya förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för perioden 2014–2020, om att återinföra kriteriet om krismobilisering, öka EU:s ekonomiska bidrag till 60 procent av den totala uppskattade kostnaden för de föreslagna åtgärderna, effektivisera handläggningen av ansökningar till fonden inom kommissionen och av Europaparlamentet och rådet genom att förkorta tiden för bedömning och godkännande, öka antalet åtgärder och förmånstagare genom att även egenföretagare och ungdomar innefattas samt finansiera incitament att starta företag.
20. Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.
21. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
22. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.
BILAGA
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT
om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 13 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (Spaniens ansökan EGF/2013/008 ES/Comunidad Valenciana − textilier)
(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut 2014/167/EU.)
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90 och vissa EG-förordningar om särskilda statistikområden (EUT L 393, 30.12.2006, s. 1).
EGF/2007/005 IT Sardegna, COM(2008)0609; EGF/2007/006 IT Piemonte, COM(2008)0609; EGF/2007/007 IT Lombardia, COM(2008)0609; EGF/2008/001 IT Toscana, COM(2008)0609; EGF/2008/003 LT Alytaus Textile, COM(2008)0547; EGF/2008/005 ES Cataluña, COM(2009)0371; EGF/2009/001 PT Norte-Centro, COM(2009)0371; EGF/2009/004 BE Oost en West Vlaanderen Textiel, COM(2009)0515; EGF/2009/005 BE Limburg Textiel, COM(2009)0515, EGF/2010/009 ES Comunidad Valenciana, COM(2010)0613 och EGF/2013/008 Comunidad Valenciana (det aktuella ärendet).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2014–2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1927/2006 (EGT L 347, 20.12.2013, s. 855).
Produktion och tillhandahållande på marknaden av växtförökningsmaterial (lagstiftning om växtförökningsmaterial) ***I
189k
34k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om produktion och tillhandahållande på marknaden av växtförökningsmaterial (lagstiftning om växtförökningsmaterial) (COM(2013)0262 – C7-0121/2013 – 2013/0137(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0262),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0121/2013),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av de motiverande yttranden från det österrikiska förbundsrådet och den nederländska andra kammaren som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0112/2014).
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om anpassning med verkan från och med den 1 juli 2011 av lönerna och pensionerna för tjänstemän och övriga anställda i Europeiska unionen och av de på dessa löner och pensioner tillämpliga korrigeringskoefficienterna (COM(2013)0895) – C7-0459/2013 – 2013/0438(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0895)),
– med beaktande av artikel 294.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen, särskilt artikel 10 i bilaga XI, och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7–0459/2013),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av domstolens yttrande av den 4 mars 2014(1),
– med beaktande av revisionsrättens yttrande av den 3 mars 2014(2),
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 7 mars 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0165/2014).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 mars 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om anpassning med verkan från och med den 1 juli 2011 av lönerna och pensionerna för tjänstemän och övriga anställda i Europeiska unionen och av de på dessa löner och pensioner tillämpliga korrigeringskoefficienterna
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 422/2014.)
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om anpassning med verkan från och med den 1 juli 2012 av lönerna och pensionerna för tjänstemän och övriga anställda i Europeiska unionen och av de på dessa löner och pensioner tillämpliga korrigeringskoefficienterna (COM(2013)0896 – C7-0460/2013 – 2013/0439(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0896),
– med beaktande av artikel 294.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen, särskilt artikel 10 i bilaga XI, och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7–0460/2013),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av domstolens yttrande av den 4 mars 2014(1),
– med beaktande av revisionsrättens yttrande av den 3 mars 2014(2),
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 7 mars 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0164/2014).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 mars 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets (EU) nr .../2014 om anpassning med verkan från och med den 1 juli 2012 av lönerna och pensionerna för tjänstemän och övriga anställda i Europeiska unionen och av de på dessa löner och pensioner tillämpliga korrigeringskoefficienterna
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 423/2014.)
Stabiliserings- och associeringsavtalet EG/Serbien ***II
191k
34k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om vissa förfaranden för tillämpning av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Serbien, å andra sidan (17930/1/2013 – C7-0028/2014 – 2011/0465(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (17930/1/2013 – C7‑0028/2014),
– med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(1), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0938),
– med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 72 i arbetsordningen,
– med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för internationell handel (A7-0116/2014).
1. Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med rådets ståndpunkt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna akten i enlighet med artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
4. Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att, när det har kontrollerats att alla förfaranden vederbörligen avslutats, underteckna akten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
5. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/71/EG och 2009/138/EG med avseende på befogenheterna för Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (KOM(2011)0008 – C7-0027/2011 – 2011/0006(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2011)0008),
– med beaktande av artikel 294.2 och artiklarna 50, 53, 62 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0027/2011),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av yttrandet från Europeiska centralbanken av den 4 maj 2011(1),
– med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 5 maj 2011(2),
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 27 november 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0077/2012).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 mars 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om ändring av direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 med avseende på befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten)
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel (COM(2013)0044 – C7-0034/2013 – 2013/0024(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0044),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0034/2013),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 17 maj 2013(1),
– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av 11 november 2013(2),
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, i enlighet med artikel 51 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för rättsliga frågor (A7‑0140/2014),
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen;
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt;
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 mars 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING,
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter det att utkastet till lagstiftningsakt översänts till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande(3),
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(4),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5), och
av följande skäl:
(1) De Flöden av svarta pengar från olaglig verksamhet skadarsom skapas genom överföring av medel kan skada den finansiella sektorns struktur, stabilitet och anseende och utgörutgöra ett hot mot den inre marknaden och den internationella utvecklingen, och urholkar direkt eller indirekt medborgarnas förtroende för rättsstaten. Finansiering av terrorism och organiserad brottslighet är fortfarande ett omfattande problem som bör angripas på unionsnivå. Terrorism och organiserad brottslighet skadar de demokratiska institutionerna och Terrorismen skakar själva grundvalarna föri vårt samhälle. Den sundhet, integritet och stabilitet som präglar systemet för överföring av medel och tilltron till det finansiella systemet i dess helhet skullesätts allvarligt kunna sättas på spel genom brottslingars och deras medhjälpares ansträngningar att antingen dölja ursprunget till vinningar från brott eller överföra medel för brottslig verksamhet eller terroriständamål. [Ändr. 1]
(2) För att underlätta sin brottsliga verksamhet utnyttjarskulle personer som tvättar pengar och som finansierar terrorism kunna försöka utnyttja de fria kapitalrörelser som det integrerade finansiella området medger, om inte vissa samordnade åtgärder antas på unionsnivå och på internationell nivå. Internationellt samarbete inom ramen för arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) och en global tillämpning av dess rekommendationer syftar till att förhindra regelarbitrage och snedvridning av konkurrensen. Genom sin räckvidd bör unionens åtgärder säkerställa att rekommendation nr 16 om elektroniska överföringar som arbetsgruppen för finansiella åtgärder (nedan kalladFATF) antog i februari 2012 införlivas på ett enhetligt sätt i hela unionen. I synnerhet bör de förhindra diskriminering eller diskrepans mellan betalningar i medlemsstaterna och vid gränsöverskridande betalningar mellan medlemsstaterna. Enskilda medlemsstaters icke samordnade åtgärder skulle på området gränsöverskridande överföringar väsentligt kunna inverka på betalningssystemens funktion på unionsnivå och därigenom skada den inre marknaden på området finansiella tjänster. [Ändr. 2]
(2a) Genomförandet och verkställigheten av denna förordning, inklusive FATF:s rekommendation nr 16, bör inte få leda till omotiverade eller oproportionerliga kostnader för betaltjänstleverantörer eller vanliga medborgare som använder deras tjänster. Den fria rörligheten för lagligt kapital bör också garanteras fullt ut i hela unionen. [Ändr. 3]
(3) Det har påpekats i EU:s ändrade strategi om finansiering av terrorism av den 17 juli 2008 att insatserna måste fortsätta att förebygga finansiering av terrorism och misstänkta terroristers utnyttjande av sina finansiella resurser. Det kan fastslås att FATF oavbrutet arbetar för att förbättra sina rekommendationer och för en gemensam förståelse av hur dessa ska genomföras. Det noteras i unionens ändrade strategi att det regelbundet bedöms hur dessa rekommendationer genomförs av arbetsgruppens alla medlemmar och medlemmar i regionala organ av motsvarande karaktär. Det noteras också att det ur denna synvinkel är viktigt med en gemensam genomförandestrategi i medlemsstaterna.
(4) För att förebygga finansiering av terrorism har åtgärder vidtagits för att frysa vissa personers, gruppers och enheters medel och ekonomiska resurser, däribland förordning (EG) nr 2580/2001(6), och rådets förordning (EG) nr 881/2002(7). Av samma skäl har åtgärder vidtagits för att skydda det finansiella systemet mot att medel och ekonomiska resurser överförs för terroriständamål. Ett antal sådana åtgärder ingår i Europaparlamentets och rådets direktiv .../.../EU(8)(9). Dessa åtgärder kan dock inte helt hindra terrorister och andra brottslingar från att få tillgång till betalningssystem för att föra över sina medel.
(5) Ett enhetligt internationellt tillvägagångssätt bör främjas och bekämpningennär det gäller bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism bör effektiviseras, varför man vid unionens insatser bör ta hänsyn till utvecklingen på denna nivå, nämligen de internationella standarder för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och spridning som FATF antog 2012. Särskilt gäller detta rekommendation nr 16 och det ändrade tolkningsmeddelandet för dess genomförande. [Ändr. 4]
(5a) Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt unionens skyldigheter enligt artikel 208 i EUF-fördraget i syfte att hejda trenden att penningtvätt i allt större utsträckning flyttar från utvecklade länder med stränga regler mot penningtvätt till utvecklingsländer där reglerna kan vara mindre stränga. [Ändr. 5]
(6) Att fullständigt kunna spåra överföringar av medel kan vara ett särskilt viktigt och värdefullt verktyg när det gäller att förebygga, utreda och upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. För att säkerställa att uppgifterna vidarebefordras genom hela betalningskedjan är det därför lämpligt att införa en skyldighet för betaltjänstleverantörerna betalningsleverantörerna att se till att överföringarna av medel åtföljs av korrekta och aktuella uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren. I det avseendet är det av avgörande betydelse att finansinstituten rapporterar in adekvata, korrekta och aktuella uppgifter om överföringar av medel för sina kunders räkning, så att de behöriga myndigheterna får möjlighet att agera mot penningtvätt och finansiering av terrorism på ett bättre sätt. [Ändr. 6]
(7) Bestämmelserna i denna förordning ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av den nationella lagstiftning som införlivar Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(10). Exempelvis får inte personuppgifter som insamlas för de ändamål som avses i denna förordning behandlas på ett sätt som är oförenligt med direktiv 95/46/EG. Särskilt bör vidarebehandling för kommersiella ändamål vara strängt förbjuden. Bekämpningen av penningtvätt och finansiering av terrorism erkänns vara viktig för allmänintresset i samtliga medlemsstater. Vid tillämpningen av denna förordning bör därför överföring av personuppgifter till ett tredjeland tillåtas i enlighet med artikel 26 d i direktiv 95/46/EG, om landet inte säkerställer en adekvat skyddsnivå i den mening som avses i artikel 25 i direktivet. Det är viktigt att betaltjänstleverantörer som är verksamma i flera jurisdiktioner med filialer eller dotterföretag utanför unionen inte på ett orimligt sätt förhindras att utbyta information om misstänkta transaktioner inom samma organisation. Detta bör inte påverka internationella avtal mellan unionen och tredjeländer som syftar till att bekämpa penningtvätt, inbegripet lämpliga skyddsåtgärder för medborgarna som säkrar en motsvarande eller adekvat skyddsnivå. [Ändr. 7]
(8) Personer som endast omvandlar pappersdokument till elektroniska uppgifter på grundval av ett kontrakt med en betalningsleverantör omfattas inte av denna förordnings tillämpningsområde. Detta gäller även fysiska eller juridiska personer som enbart tillhandahåller betalningsleverantörer meddelanden om överföring av tillgångar eller andra former av stödsystem för överföring eller clearing- och avvecklingssystem.
(9) Överföringar av medel där risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism är liten bör lämpligen inte omfattas av denna förordning. Dessa undantag bör inkludera kredit- och betalkort, mobiltelefoner eller annan digital eller informationsteknisk utrustning, uttag från uttagsautomater, betalning av skatter, böter eller andra avgifter och överföringar av medel där både betalaren och betalningsmottagaren är betalningsleverantörer betaltjänstleverantörer som agerar för egen räkning. För att beakta de nationella betalningssystemens särskilda egenskaper får medlemsstaterna undanta elektroniska girobetalningar, på villkor att det alltid är möjligt att spåra överföringen av medel tillbaka till betalaren, liksom överföringar av medel som görs genom checkavbildningar eller växlar. Inga undantag medges dock när ett betal- eller kreditkort, en mobiltelefon eller annan digital eller förutbetald eller efterhandsbetald informationsteknisk utrustning används för att verkställa en överföring från person till person. Mot bakgrund av de snabba tekniska framstegen bör man överväga att utvidga förordningens tillämpningsområde så att det också omfattar e‑pengar och andra nya betalningssätt. [Ändr. 8]
(10) Betaltjänstleverantörerna bör se till att uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren inte saknas eller är ofullständiga. För att inte inverka på betalningssystemens effektivitet bör man göra åtskillnad mellan kontrollkraven på överföringar av medel från ett konto och överföringar av medel som inte görs från ett konto. Det bör skapas en rimlig avvägning mellan risken för att transaktioner kommer att ske utanför det officiella systemet om man tillämpar alltför strikta identifieringskrav och det potentiella terroristhot som små överföringar av medel innebär. I fall där överföringarna inte görs från ett konto, bör därför skyldigheten att kontrollera att uppgifterna om betalaren är riktiga begränsas till betalarens namn förbara tillämpas på enskilda överföringar som överstigerpå högst 1 000 EUR. När det gäller överföringar av medel från ett konto ska inte betaltjänstleverantörenbetalningsleverantören behöva kontrollera uppgifter om betalaren som åtföljer varje överföring av medel, om skyldigheterna i direktiv .../.../EU(11)är uppfyllda. [Ändr. 9]
(11) Det är tillräckligt att föreskriva att förenklade uppgifter om betalaren ska åtfölja överföringar av medel inom EU, mot bakgrund av unionens betalningslagstiftning, dvs. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009(12), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012(13) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG(14).
(12) Myndigheter som ansvarar för bekämpning av penningtvätt eller finansiering av terrorism i tredjeländer ska kunna spåra källan till de medel som används för sådana ändamål, varför överföringar av medel från unionen till tredjeländer bör åtföljas av fullständiga uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren. Dessa myndigheter bör bara ges tillgång till fullständiga uppgifter om betalaren för att förebygga, utreda och upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism.
(12a) De myndigheter som ansvarar för att bekämpa penningtvätt och terrorismfinansiering och de relevanta rättsliga och brottsbekämpande organen i medlemsstaterna bör intensifiera samarbetet sinsemellan och med berörda myndigheter i tredjeländer, inklusive utvecklingsländer, i syfte att ytterligare stärka insynen, utbytet av information och bästa praxis. Unionen bör ge stöd till kapacitetsuppbyggande program i utvecklingsländer för att underlätta detta samarbete. Man bör förbättra systemen för att samla in bevismaterial och göra uppgifter och information som är relevanta för brottsutredningar tillgängliga, utan att på något sätt inkräkta på subsidiaritets- eller proportionalitetsprinciperna eller de grundläggande rättigheterna i unionen. [Ändr. 10]
(12b) Betalarens, betalningsmottagarens och den förmedlande betaltjänstleverantörens betaltjänstleverantörer bör förfoga över lämpliga tekniska och organisatoriska medel för att skydda personuppgifter mot oavsiktlig förlust, ändring och obehörigt röjande eller obehörig åtkomst. [Ändr. 11]
(13) Om en enstaka betalares medel överförs till flera betalningsmottagare på ett billigt sätt med batchfiler, som innehåller enskilda överföringar från unionen till tredjeländer, bör det föreskrivas att sådana enskilda överföringar bara ska innehålla betalarens kontonummer eller en unik transaktionsidentifierare, under förutsättning att batchfilen innehåller fullständiga uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren.
(14) För att kunna kontrollera om erforderliga uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren åtföljer överföringarna av medel, och för att upptäcka misstänkta transaktioner, ska betalningsmottagarens betaltjänstleverantörbetalningsleverantör och den förmedlande betaltjänstleverantörenbetalningsleverantören införa effektiva metoder för att upptäcka om uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren saknas eller är ofullständiga, i synnerhet om flera betaltjänstleverantörer är involverade, för att förbättra möjligheten att spåra överföringar av medel. Lämpliga kontroller av att uppgifterna är tillgängliga och fullständiga, i synnerhet om flera betaltjänstleverantörer är involverade, kan bidra till att göra utredningsförfarandena mindre tidskrävande och mer effektiva, vilket i sin tur förbättrar möjligheten att spåra överföringar av medel. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna bör således säkerställa att betaltjänstleverantörerna inbegriper den nödvändiga transaktionsinformationen i den elektroniska överföringen eller i ett tillhörande meddelande i hela betalningskedjan. [Ändr. 12]
(15) Då anonyma överföringar innebär en potentiell risk för finansiering av terrorism, bör det krävas att betaltjänstleverantörerbetalningsleverantörer begär uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren. I enlighet med den riskbaserade metod som FATF utvecklat bör områden med större och lägre risk fastställas för att bättre hantera riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism. Därför bör betalningsmottagarens betaltjänstleverantörbetalningsleverantör och den förmedlande betaltjänstleverantörenbetalningsleverantören inrätta effektiva riskbaserade förfaranden och bedöma och väga risker, så att resurserna direkt kan riktas in mot högriskområdenför penningtvätt. Dessa effektiva riskbaserade förfaranden för de fall, där en överföring av medel saknar de nödvändiga uppgifterna om betalaren och betalningsmottagaren, i syftekommer att hjälpa betaltjänstleverantörerna att bättre avgöra om de ska verkställa, avvisa eller avbryta överföringen och vilka lämpliga uppföljningsåtgärder som ska vidtas. Om betalarens betaltjänstleverantörbetalningsleverantör är etablerad utanför unionens territorium, bör skärpta krav på kundkännedom tillämpas i enlighet med direktiv .../.../EU(15)när det gäller gränsöverskridande korrespondentbankförbindelser med den betaltjänstleverantörenbetalningsleverantören. [Ändr. 13]
(16) Betalningsmottagarens betalningsleverantör och den förmedlande betalningsleverantören bör vara särskilt vaksamma och bedöma riskerna, när dessa blir varse att uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren saknas eller är ofullständiga och ska rapportera misstänkta transaktioner till de behöriga myndigheterna i enlighet med de rapporteringsskyldigheterna enligt direktiv .../.../EU(16) och nationella införlivandeåtgärder.
(17) I de fall uppgifter om betalaren eller betalningsmottagaren saknas eller är ofullständiga, ska bestämmelserna om överföringar av medel gälla, utan att påverka betaltjänstleverantörernas betalningsleverantörernas och förmedlande betaltjänstleverantörers betalningsleverantörers skyldigheter att avbryta eller avvisa överföringar av medel som bryter mot civilrättsliga, administrativa eller straffrättsliga bestämmelser. Identitetsuppgifter om betalaren eller betalningsmottagaren när det gäller enskilda individer, juridiska personer, förvaltningsbolag, stiftelser, ömsesidiga bolag, holdingbolag och liknande befintliga eller framtida juridiska konstruktioner är av avgörande betydelse för att man ska kunna spåra brottslingar som annars kan dölja sin identitet bakom olika bolagsstrukturer. [Ändr. 14]
(18) Till dess att man avlägsnat sådana tekniska begränsningar som kan hindra förmedlande betaltjänstleverantörerbetalningsleverantörer från att uppfylla sin skyldighet att vidarebefordra alla uppgifter som de får om betalaren, bör dessa förmedlande betaltjänstleverantörerbetalningsleverantörer spara de aktuella uppgifterna. Dessa tekniska begränsningar bör undanröjas avlägsnas så snart som betalningssystemen uppgtas bort uppgraderats. För komma till rätta med de tekniska begränsningarna skulle man kunna uppmuntra användning av Sepa‑gireringssystemet vid överföringar inom banker mellan medlemsstater och tredjeländer. [Ändr. 15]
(19) I brottsutredningar är det kanske inte möjligt att klargöra vilka uppgifter som krävs eller vilka individer som är inblandade förrän efter flera månader eller år efter den ursprungliga överföringen av medel. Av detta skäl och för att få tillgång till viktig bevisning i utredningarna är det lämpligt att kräva att betaltjänstleverantörernabetalningsleverantörerna sparar uppgifterna om betalaren och betalningsmottagaren för att förebygga, utreda och upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. Denna period bör vara begränsad till fem år, varefter alla personuppgifter bör raderas, såvida inte annat föreskrivs i nationell lagstiftning. Ytterligare lagring av uppgifter bör tillåtas endast om den är nödvändig för förebyggande, upptäckt eller utredning av penningtvätt och finansiering av terrorism och bör inte överstiga tio år. Betaltjänstleverantörerna bör se till att uppgifter som lagras enligt denna förordning endast används för de ändamål som beskrivs i förordningen. [Ändr. 16]
(20) För att åtgärder för bekämpning av terrorism snabbt ska kunna vidtas bör betalningsleverantörerna skyndsamt besvara en begäran om uppgifter om betalaren som kommer från myndigheter med ansvar för bekämpning av penningtvätt eller finansiering av terrorism i den medlemsstat där de är etablerade.
(21) Antalet arbetsdagar i den medlemsstat där betalarens betalningsleverantör finns avgör tidsfristen för att besvara en begäran om uppgifter om betalaren.
(22) För att förbättra efterlevnaden av kraven i denna förordning och i enlighet med kommissionens meddelande av den 9 december 2010 ”om att förstärka sanktionssystemen i den finansiella tjänstesektorn”, bör de behöriga myndigheterna få förstärkta befogenheter att vidta tillsynsåtgärder och fastställa påföljder. Administrativa påföljder bör föreskrivas och, mot bakgrund av hur viktig bekämpningen av penningtvätt och finansiering av terrorism är, bör medlemsstaterna fastställa påföljder som är effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna bör meddela detta till kommissionen och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten, nedan kallad EBA), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010(17), till Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) ("Eiopa"), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010(18), respektive till Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, nedan kallad Esma), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010(19).
(23) För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av kapitel V artiklarna XXX i denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(20). [Ändr. 17]
(24) Ett antal länder och territorier utanför unionens territorium har en monetär union med en medlemsstat eller tillhör en medlemsstats valutaområde. Andra har undertecknat ett monetärt avtal med Europeiska unionen företrädd av en medlemsstat, och har betalningsleverantörer som direkt eller indirekt deltar i den medlemsstatens betalnings- och avvecklingssystem. För att vid överföringar mellan berörda medlemsstater och dessa länder eller territorier undvika att denna förordnings tillämpning medför betydande negativa effekter på ekonomierna i dessa länder eller territorier, bör sådana överföringar kunna behandlas som överföringar av medel inom de berörda medlemsstaterna.
(25) Mot bakgrund av de ändringar som måste göras av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 av den 15 november 2006 om information om betalaren som skall åtfölja överföringar av medel(21), bör denna förordning för tydlighetens skull upphöra att gälla.
(26) Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, och de därför på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.
(27) Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till skydd för privat- och familjeliv (artikel 7), rätten till skydd av personuppgifter (artikel 8) och rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol (artikel 47) samt ne bis in idem-principen.
(28) För att säkerställa ett smidigt införande av den nya ramen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, bör datumet för tillämpningen av denna förordning sammanfalla med tidsfristen för införlivandet av direktiv .../.../EU(22).
(28a) Europeiska datatillsynsmannen avgav ett yttrande 4 juli 2013(23).
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
SYFTE, DEFINITIONER OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE
Artikel 1
Syfte
För att förebygga, upptäcka och utreda penningtvätt och finansiering av terrorism i samband med överföringar av medel fastställs i denna förordning bestämmelser om de uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren som ska åtfölja sådana överföringar.
Artikel 2
Definitioner
I denna förordning gäller följande definitioner:
(1) finansiering av terrorism: finansiering av terrorism i enlighet med definitionen i artikel 1.4 i direktiv .../.../EU(24).
(2) penningtvätt: penningtvätt i enlighet med artikel 1.2 eller 1.3 i direktiv .../.../EU*;
(3) betalare: en betalare enligt definitionen i artikel 4.7 i direktiv 2007/64/EG fysisk eller juridisk person som endera genomför en överföring av medel från sitt eget konto eller som begär en överföring av medel. [Ändr. 18]
(4) betalningsmottagare: en fysisk eller juridisk person som är den avsedda mottagaren av överförda medel. betalningsmottagare enligt definitionen i artikel 4.8 i direktiv 2007/64/EG. [Ändr. 19]
(5) betalningsleverantör: en fysisk eller juridisk person som i sin yrkesverksamhet levererar tjänster avseende överföringar av medel.
(5) betaltjänstleverantör: en betaltjänstleverantör enligt definitionen i artikel 4.9 i direktiv 2007/64/EG. [Ändr. 20]
(6) förmedlande betalningsleverantör: en betalningsleverantör som varken är betalarens eller betalningsmottagarens betalningsleverantör och som tar emot och verkställer en överföring på uppdrag av betalarens eller betalningsmottagarens betalningsleverantör eller en annan förmedlande betalningsleverantör.
(7) överföring av medel: alla transaktioner som för en betalares räkning utförs på elektronisk väg genom en betaltjänstleverantörbetalningsleverantör för att göra tillgångar tillgängliga för en betalningsmottagare genom en betaltjänstleverantör, särskilt penningöverföring och autogiro i den mening som avses i direktiv 2007/64/EG,betalningsleverantör, oavsett om betalaren och betalningsmottagaren är en och samma person eller inte. [Ändr. 21]
(8) batchöverföring: ett paket av flera enskilda överföringar av medel som sammanförts för vidarebefordran.
(9) unik transaktionsidentifierare: en kombination av bokstäver eller symboler som betalningsleverantören fastställt i enlighet med protokollen för det betalnings- och avvecklingssystem eller meddelandesystem som används för överföringen av medel och som gör det möjligt att spåra transaktionen tillbaka till betalaren och betalningsmottagaren.
(10) överföring av medel från person till person: en transaktion mellan två fysiska personer som agerar i egenskap av konsumenter för andra ändamål än sin handelsverksamhet, affärsverksamhet eller sitt yrke. [Ändr. 22]
Artikel 3
Tillämpningsområde
1. Denna förordning ska tillämpas på överföringar av medel, i alla valutor, som sänds eller tas emot av en betalningsleverantör som är etablerad inom unionen.
2. Denna förordning får ska inte tillämpas på överföringar av medel som utförs med hjälp av kredit- eller betalkort, förbetalda kort eller kuponger, mobiltelefoner, e‑pengar eller annan digital eller informationsteknisk utrustning enligt definitionen i direktiv 2014/.../EU [betaltjänstdirektivet], om följande villkor är uppfyllda: [Ändr. 23]
a) Kortet eller utrustningen används för att betala varor och tjänster som tillhandahålls ett företag inom ramen för näringsverksamhet. [Ändr. 24]
b) Korts eller utrustnings nummer åtföljer alla överföringar i samband med transaktionen.
Denna förordning ska dock gälla om kredit- eller betalkort, förbetalda kort eller kuponger,mobiltelefoner, e-pengarmobiltelefon eller annan digital eller informationsteknisk utrustning används för att verkställa en överföring av medel från person till person. [Ändr. 25]
3. Denna förordning ska inte tillämpas på fysiska eller juridiska personer som enbart omvandlar pappersdokument till elektroniska uppgifter på grundval av ett avtal med en betaltjänstleverantör eller på fysiska eller juridiska personer som enbart tillhandahåller betaltjänstleverantörer meddelandetjänster om överföring av medel eller andra stödsystem för detta ändamål eller system för clearing och avveckling. [Ändr. 26]
Denna förordning får inte gälla för överföringar av medel
a) om överföringen av medel innebär att betalaren tar ut pengar från sitt eget konto,
b) om medel överförs till offentliga myndigheter som betalning av skatter, böter eller andra avgifter inom en medlemsstat,
c) om både betalaren och betalningsmottagaren är betalningsleverantörer som agerar för egen räkning.
KAPITEL II
SKYLDIGHETER FÖR BETALNINGSLEVERANTÖRER
Avsnitt 1
Skyldigheter för betalarens betalningsleverantör
Artikel 4
Uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel
1. Betalarens betalningsleverantör ska se till att överföringar av medel åtföljs av följande uppgifter om betalaren:
a) Betalarens namn.
b) Betalarens kontonummer, om ett sådant konto används för att genomföra överföringen av medel, eller en unik transaktionsidentifierare om inget sådant konto används för detta ändamål.
c) Betalarens adress, nationella identitetsnummer,eller kundnummer eller födelsedatum och födelseort. [Ändr. 27]
2. Betalarens betalningsleverantör ska se till att överföringar av medel åtföljs av följande uppgifter om betalaren:
a) Betalningsmottagarens namn, och
b) betalningsmottagarens kontonummer, om ett konto används för att genomföra en transaktion, eller en unik transaktionsidentifierare om inget sådant konto används för detta ändamål.
3. Innan betalarens betaltjänstleverantörbetalningsleverantör överför medlen, ska denne genomföra kundkontroller i enlighet med direktiv …/…/EU(25) och kontrollera riktigheten i och fullständigheten för de uppgifter som avses i punkt 1punkt 1 på grundval av handlingar, uppgifter eller upplysningar som införskaffats från en tillförlitlig och oberoende källa. [Ändr. 28]
4. Vidöverföringar av medel från betalarens konto, ska den kontroll som avses i punkt 3 anses ha ägt rum om
a) betalarens identitet har kontrollerats i samband med att kontot öppnades i enlighet med artikel 11 i direktiv …/…/EU(26) och uppgifterna från den kontrollen har sparats i enlighet med artikel 39 i det direktivet;
eller
b) betalaren omfattas av artikel 12.5 i direktiv …/…/EU*.
5. Vid överföringar av medel som inte görs från ett konto, ska ska betalarens betalningsleverantör betaltjänstleverantör genom undantag från punkt 3 inte åtminstonde kontrollera uppgifterna enligt punkt 1 om beloppet äråtminstone namnet på betalaren vid överföringar av medel på högst 1 000 EUR, och alla uppgifter om den betalare och den betalningsmottagare som avses i punkt 1 om transaktionen genomförs i flera omgångar sominte förefaller vara kopplad till andra överföringar av medel som tillsammans med nämnda överföringvara kopplade till varandra eller överstiger 1 000 EUR. [Ändr. 29]
Artikel 5
Överföringar av medel inom unionen
1. Om både betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantör betalningsleverantör(er) är etablerad(e) inom unionen, ska vid tidpunkten för överföringar av medel, genom undantag från artikel 4.1 och 4.2, bara betalarens och betalningsmottagarens fullständiga namn och kontonummer eller dennes den unika transaktionsidentifierare transaktionsidentifieraren uppges, utan att det påverkar de krav på uppgifter som anges i artikel 5.2 b och 5.3 b i förordning (EU) nr 260/2012. [Ändr. 30]
2. Utan hinder av punkt 1 ska betalarens betaltjänstleverantör, i fall av en sådan konstaterad högre risk som avses i artikel 16.2 eller 16.3 eller i bilaga III till direktiv …/…/EU(27) , kräva fullständiga uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren eller,betalningsleverantör på begäran av betalningsmottagarens betaltjänstleverantörbetalningsleverantör eller den förmedlande betaltjänstleverantören,betalningsleverantören inom tre arbetsdagar efter mottagandet av begäran lämna de uppgifter om betalaren eller betalningsmottagaren som avses i artikel 4. [Ändr. 31]
Artikel 6
Överföringar av medel från unionen till tredjeländer
1. När det gäller batchöverföringar från en enstaka betalare där betalningsmottagarens betalningsleverantör är etablerad utanför unionen, ska inte artikel 4.1 och 4.2 tillämpas på enskilda överföringar som sammanförts i en batchöverföring, under förutsättning att batchfilen innehåller de uppgifter som avses i den artikeln och att de enskilda överföringarna åtföljs av betalarens kontonummer eller dennes unika transaktionsidentifierare.
2. Om betalningsmottagarens betaltjänstleverantörbetalningsleverantör är etablerad utanför unionen ska överföringar av medel på högst 1 000 euro, genom undantag från artikel 4.1 och 4.2, bara åtföljas av [Ändr. 32]
a) betalarens namn,
b) betalningsmottagarens namn,
c) kontonumret för både betalaren och betalningsmottagaren eller den unika transaktionsidentifieraren.
Dessa uppgifters riktighet behöver inte kontrolleras, om det inte finns misstankar om penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Avsnitt 2
Skyldigheter för betalningsmottagarens betalningsleverantör
Artikel 7
Upptäckt av saknade uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren
1. Betalningsmottagarens betaltjänstleverantörbetalningsleverantör ska försäkra sig om att fälten för uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren har fyllts i, med hjälp av de vedertagna tecken eller indata som gäller i det meddelandesystem eller betalnings- och avvecklingssystem som används för att verkställa överföringen av medel har fyllts i med hjälp av de vedertagna tecken eller indata som gäller i de interna riskbaserade förfaranden som inrättats för att motverka missbruk inom ramen för det meddelandesystemet eller betalnings- och avvecklingssystemet. [Ändr. 33]
2. Betalningsmottagarens betalningsleverantör ska införa effektiva metoder för att kunna upptäcka om följande uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren saknas:
a) Vid överföringar av medel där betalarens betalningsleverantör är etablerad inom unionen: de uppgifter som anges i artikel 5.
b) Vid överföringar av medel där betalarens betalningsleverantör är etablerad utanför unionen: de uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren som avses i artikel 4.1 och 4.2, i tillämpliga fall även de uppgifter som anges i artikel 14.
c) När det gäller batchöverföringar där betalarens betalningsleverantör är etablerad utanför unionen: de uppgifter som avses i artikel 4.1 och 4.2 med avseende på batchöverföringen.
3. Vid överföringar av medel som överstiger 1 000 EUR och där betalarens betalningsleverantör är etablerad utanför unionen, ska betalningsmottagarens betalningsleverantör kontrollera betalningsmottagarens identitet om hans eller hennes identitet inte redan har kontrollerats.
4. Vid överföringar av medel som högst uppgår till 1 000 EUR och där betalarens betaltjänstleverantörbetalningsleverantör är etablerad utanför unionen, är inte betalningsmottagarens betaltjänstleverantörbetalningsleverantör skyldig att kontrollera uppgifterna om betalningsmottagaren, såvida det inte föreligger misstankar om penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Medlemsstaterna får sänka eller ta bort detta tak om den nationella riskbedömningen visar att kontrollerna av de överföringar av medel som inte görs från ett konto bör stärkas. Medlemsstater som gör ett sådant undantag ska meddela kommissionen om detta.
4a. Om betalarens betaltjänstleverantör är etablerad i ett tredjeland med en förhöjd risknivå ska skärpta krav på kundkontroll tillämpas i enlighet med direktiv …/…/EU(28) i fråga om gränsöverskridande korrespondentbanksrelationer med den aktuella betaltjänstleverantören. [Ändr. 35]
Artikel 8
Överföringar av medel där uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren saknas eller är ofullständiga
1. Betalningsmottagarens betaltjänstleverantörbetalningsleverantör ska införa effektiva riskbaserade förfaranden, på grundval av de konstaterade risker som avses i artikel 16.2 i och bilaga III till direktiv …/…/EU(29), för att avgöra när en överföring av medel som saknar de fullständiga erforderliga uppgifter uppgifterna om betalaren och betalningsmottagaren ska verkställas, avvisas eller avbrytas och lämpliga uppföljningsåtgärder. [Ändr. 36]
Betalarens betaltjänstleverantör och betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ska under alla omständigheter iaktta alla tillämpliga lagar eller administrativa bestämmelser om penningtvätt och finansiering av terrorism, särskilt förordning (EG) nr 2580/2001, förordning (EG) nr 881/2002 och direktiv …/…/EU*. [Ändr. 37]
Om betaltjänstleverantörenbetalningsmottagarens betalningsleverantör vid mottagandet av överföringen av medel får kännedom om att de uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren som krävs enligt artiklarna 4.1, 4.2, 5.1 och 6 saknas eller är ofullständiga, eller om de inte har fyllts i med hjälp av de vedertagna tecken eller indata som gäller inom systemet för meddelanden eller betalnings- och avvecklingssystemet, ska denne antingen avvisa eller avbryta överföringen ocheller begära kompletterande uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren innan betalningstransaktionen genomförs. [Ändr. 38]
2. Om en betalningsleverantör betaltjänstleverantör regelbundet underlåter att lämna erforderliga fullständiga uppgifter om en betalare, ska betalningsmottagarens betalningsleverantör betaltjänstleverantör vidta åtgärder som inledningsvis kan bestå i att utfärda varningar och fastställa tidsfrister, innan denne antingen avvisar alla framtida överföringar från denna betalningsleverantör betaltjänstleverantör eller fattar beslut om att begränsa eller avsluta affärsrelationen med den betalningsleverantörenbetaltjänstleverantören. [Ändr. 39]
Betalningsmottagarens betalningsleverantör ska meddela detta till de myndigheter som ansvarar för bekämpning av penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Artikel 9
Bedömning och rapportering
Betalningsmottagarens betaltjänstleverantörbetalningsleverantör ska i enlighet med sina riskbaserade förfaranden betrakta saknade eller ofullständiga uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren som en faktor vid sin bedömning av om överföringen eller anknutna transaktioner är misstänkta och om åsidosättandet ska rapporteras till finansunderrättelseenheten. Betaltjänstleverantören ska i sina effektiva riskbaserade förfaranden även fokusera på, och vidta lämpliga åtgärder avseende, andra riskfaktorer som anges i artikel 16.3 i och bilaga III till direktiv …/…/EU(30). [Ändr. 40]
Avsnitt 3
Skyldigheter för förmedlande betalningsleverantörer
Artikel 10
Uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren som åtföljer överföringen
Förmedlande betalningsleverantörer ska se till att alla mottagna uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren som åtföljer en överföring av medel följer med den.
Artikel 11
Upptäckt av saknade uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren
1. Den förmedlande betalningsleverantören ska försäkra sig om att fälten för uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren har fyllts i med hjälp av de vedertagna tecken eller indata som gäller i det meddelandesystem eller betalnings- och avvecklingssystem som används för att verkställa överföringen av medel.
2. Den förmedlande betaltjänstleverantörenbetalningsleverantören ska införa effektiva metoder för att kunna upptäcka om följande uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren saknas eller är ofullständiga: [Ändr. 41]
a) Vid överföringar av medel där betalarens betalningsleverantör är etablerad inom unionen: de uppgifter som anges i artikel 5.
b) Vid överföringar av medel där betalarens betalningsleverantör är etablerad utanför unionen: de uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren som avses i artikel 4.1 och 4.2, i tillämpliga fall även de uppgifter som anges i artikel 14.
c) Vid batchöverföringar där betalarens betalningsleverantör är etablerad utanför unionen: de uppgifter som avses i artikel 4.1 och 4.2 med avseende på batchöverföringen.
Artikel 12
Överföringar av medel där uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren saknas eller är ofullständiga
1. Den förmedlande betaltjänstleverantörenbetalningsleverantören ska inrätta effektiva riskbaserade förfaranden för att avgöra om de mottagna uppgifternaen överföring av medel som saknar erforderliga uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren saknas eller är ofullständiga ochvidtaska verkställas, avvisas eller avbrytas och lämpliga uppföljningsåtgärder. [Ändr. 42]
Om den förmedlande betaltjänstleverantörenbetalningsleverantören vid mottagandet av överföringen av medel får kännedom om att de uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren saknas eller är ofullständiga som krävs enligt artiklarna 4.1, 4.2, 5.1 och 6 saknas eller är ofullständiga, eller om de inte har fyllts i med hjälp av de vedertagna tecken eller indata som gäller inom systemet för meddelanden eller betalnings- och avvecklingssystemet, ska denne antingen avvisa eller avbryta överföringen och eller begära kompletterande uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren innan betalningstransaktionen genomförs. [Ändr. 43]
2. Om en betalningsleverantör regelbundet underlåter att lämna erforderliga uppgifter om betalaren, ska den förmedlande betalningsleverantören vidta åtgärder som inledningsvis kan bestå i att utfärda varningar och fastställa tidsfrister, innan denne antingen avvisar alla framtida överföringar från denna betalningsleverantör eller fattar beslut om att begränsa eller avsluta affärsrelationen med den betalningsleverantören.
Den förmedlande betalningsleverantören ska meddela detta till de myndigheter som ansvarar för bekämpning av penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Artikel 13
Bedömning och rapportering
Den förmedlande betalningsleverantören ska betrakta saknade eller ofullständiga uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren som en faktor vid sin bedömning av om överföringen eller anknutna transaktioner är misstänkta och om åsidosättandet ska rapporteras till finansunderrättelseenheten.
Artikel 14
Tekniska begränsningar
1. Denna artikel ska tillämpas när betalarens betalningsleverantör är etablerad utanför unionen och den förmedlande betalningsleverantören är etablerad inom unionen.
2. Förutom i de fall där den förmedlande betalningsleverantören vid mottagandet av en överföring av medel upptäcker att de uppgifter om betalaren saknas eller är ofullständiga som krävs enligt denna förordning, kan denne, för överföringarna till betalningsmottagarens betalningsleverantör använda ett betalningssystem med tekniska begränsningar som hindrar att uppgifterna om betalaren åtföljer överföringen.
3. Om den förmedlande betalningsleverantören vid mottagandet av överföringen av medel upptäcker att de uppgifter om betalaren som krävs enligt denna förordning saknas eller är ofullständiga, ska denne använda ett betalningssystem med tekniska begränsningar endast om denne kan informera betalningsmottagarens betalningsleverantör om detta, antingen genom ett meddelande- eller betalningssystem som gör det möjligt att meddela det eller genom något annat förfarande, under förutsättning att båda betalningsleverantörerna accepterar eller kommer överens om kommunikationssättet.
4. Om den förmedlande betalningsleverantören använder ett betalningssystem med tekniska begränsningar ska denne, på begäran av betalningsmottagarens betalningsleverantör, inom tre arbetsdagar från det att begäran erhållits, förse betalningsleverantören med alla de uppgifter om betalaren som den har erhållit, oavsett om uppgifterna är fullständiga eller ej.
KAPITEL III
SAMARBETE OCH REGISTERHÅLLNING
Artikel 15
Samarbetsskyldigheter och likvärdighet [Ändr. 44]
1. I enlighet med de formella kraven i den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där de är etablerade ska betaltjänstleverantörerna och de förmedlande betaltjänstleverantörernabetalningsleverantörerna till fullo och utan dröjsmål besvara de förfrågningar om i denna förordning föreskrivna upplysningar som kommer uteslutande från myndigheter som ansvarar för bekämpning av penningtvätt eller finansiering av terrorism i den medlemsstaten. Särskilda skyddsåtgärder ska införas för att säkerställa att kraven på uppgiftsskydd iakttas vid sådana utbyten av upplysningar. Inga andra utomstående myndigheter eller parter ska ha tillgång till uppgifter som lagras av betaltjänstleverantörerna. [Ändr. 45]
1a. Eftersom en stor andel av de olagliga penningflödena går till skatteparadis bör unionen öka sina påtryckningar på dessa länder att samarbeta för att bekämpa sådana olagliga penningflöden och förbättra insynen. [Ändr. 46]
1b. Betaltjänstleverantörer som är etablerade i unionen ska tillämpa denna förordning på dotterbolag och filialer som är verksamma i tredjeländer som inte betraktas som likvärdiga.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 22a i syfte att få regelverk och tillsynsramar i jurisdiktioner utanför unionen förklarade som likvärdiga med kraven i denna förordning. [Ändr. 47]
Artikel 15a
Uppgiftsskydd
1. När det gäller behandling av personuppgifter inom ramen för denna förordning ska betaltjänstleverantörerna utföra sina uppgifter enligt denna förordning i enlighet med nationell lagstiftning som införlivar direktiv 95/46/EG.
2. Betaltjänstleverantörerna ska se till att uppgifter som lagras i enlighet med denna förordning används endast för de ändamål som beskrivs i förordningen och att de under inga omständigheter används för kommersiella ändamål.
3. De myndigheter som ansvarar för uppgiftsskyddet ska ha befogenhet, inbegripet befogenhet för indirekt åtkomst, att utreda, antingen på eget initiativ eller på grundval av klagomål, alla påståenden om problem i samband med behandlingen av personuppgifter. Detta bör särskilt inbegripa åtkomst till betaltjänstleverantörens och behöriga nationella myndigheters dataregister. [Ändr. 48]
Artikel 15b
Överföring av personuppgifter till tredjeländer eller internationella organisationer
Överföring av personuppgifter till ett tredjeland eller en internationell organisation som inte kan garantera en adekvat skyddsnivå i den mening som avses i artikel 25 i direktiv 95/46/EG får äga rum endast om
a) lämpliga uppgiftsskyddsåtgärder har vidtagits, och
b) tillsynsmyndigheten efter en bedömning av dessa skyddsåtgärder ger förhandstillstånd till överföringen. [Ändr. 49]
Artikel 16
Registerhållning av uppgifter
Uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren ska inte sparas längre än vad som är absolut nödvändigt. Betalarens betaltjänstleverantör och betalningsmottagarens betalningsleverantör betaltjänstleverantör ska i högst fem år spara de uppgifter som avses i artiklarna 4 artiklarna 4, 5, 6 och 7. I de fall som avses i artikel 14.2 och 14.3, ska den förmedlande betaltjänstleverantören betalningsleverantören i fem år spara alla de uppgifter som tagits emot. Vid utgången av den perioden ska personuppgifter tas bort, om annat inte föreskrivs i nationell lagstiftning, som ska avgöra under vilka omständigheter betalningsleverantörer får eller ska fortsätta att spara uppgifterna. Medlemsstaterna får tillåta eller kräva att fortsatt lagring under en längre period endast under exceptionella omständigheter, när det är berättigat och skäl har angivits, och bara om det är nödvändigt för att förebygga, upptäcka eller utreda penningtvätt och finansiering av terrorism. Efter överföringen av medel får uppgifter inte sparas längre än tio år, och lagringen av personuppgifter ska ske i enlighet med nationell lagstiftning som införlivar direktiv 95/46/EG. [Ändr. 50]
Betalarens, betalningsmottagarens och den förmedlande betaltjänstleverantörens betaltjänstleverantörer ska förfoga över lämpliga tekniska och organisatoriska medel för att skydda personuppgifter mot oavsiktlig eller olaglig förstöring eller oavsiktlig förlust, ändring och obehörigt röjande eller obehörig åtkomst. [Ändr. 51]
Den information som samlats in om betalaren eller betalningsmottagaren av betalarens, betalningsmottagarens och den förmedlande betaltjänstleverantörens betaltjänstleverantörer ska raderas efter utgången av den period under vilken uppgifter får sparas. [Ändr. 52]
Artikel 16a
Tillgång till information och konfidentialitet
1. Betaltjänstleverantörerna ska se till att de uppgifter som samlas in i enlighet med denna förordning är tillgängliga endast för utsedda personer eller begränsas till de personer som är absolut nödvändiga för att fullgöra den åtagna uppgiften.
2. Betaltjänstleverantörerna ska säkerställa konfidentialiteten för de uppgifter som behandlas.
3. Personer som har tillgång till och som hanterar betalarens eller betalningsmottagarens personuppgifter ska respektera konfidentialiteten för behandlingen av uppgifterna och kraven på uppgiftsskydd.
4. De behöriga myndigheterna ska se till att personer som regelbundet samlar in eller behandlar personuppgifter får särskild utbildning om uppgiftsskydd. [Ändr. 53]
KAPITEL IV
PÅFÖLJDER OCH ÖVERVAKNING
Artikel 17
Påföljder
1. Medlemsstaterna ska föreskriva om administrativa åtgärder och påföljder vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de tillämpas. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
2. Medlemsstaterna ska vid brott mot betalningsleverantörers skyldigheter se till att påföljder kan tillämpas på enskilda i deras ledning och alla andra personer som enligt nationell lag bär ansvar för överträdelsen.
3. Senast …(31) ska medlemsstaterna anmäla de bestämmelser som avses i punkt 1 till kommissionen och till den gemensamma kommittén för EBA, Eiopa och Esma. De ska utan dröjsmål anmäla eventuella ändringar av dem till kommissionen och den gemensamma kommittén för EBA, Eiopa och Esma.
4. De berörda myndigheterna ska ges alla de undersökningsbefogenheter som de behöver för att utföra sina uppgifter. När de behöriga myndigheterna utövar sina befogenheter att fastställa påföljder, ska de i nära samarbete se till att påföljderna eller åtgärderna får önskad effekt och samordna sina åtgärder när de behandlar gränsöverskridande fall.
Artikel 18
Särskilda bestämmelser
1. Denna artikel ska tillämpas på följande överträdelser:
a) Upprepat utelämnande från en betaltjänstleverantörs sida av nödvändiga uppgifter om betalare och betalningsmottagare, i strid mot artiklarna 4, 5 och 6. [Ändr. 54]
b) Allvarligt åsidosättande från betalningsleverantörernas sida vad gäller sparande av uppgifter enligt artikel 16.
c) Underlåtelse från betalningsleverantören att inrätta de effektiva riskbaserade strategier och förfaranden som krävs enligt artiklarna 8 och 12.
ca) Allvarligt åsidosättande av artiklarna 11 och 12 från förmedlande betaltjänstleverantörers sida. [Ändr. 55]
2. I de fall som avses i punkt 1, ska de administrativa åtgärder och påföljder som kan tillämpas minst omfatta följande:
a) Ett offentligt uttalande med uppgifter om fysisk eller juridisk person och överträdelsens karaktär.
b) Ett åläggande om att den fysiska eller juridiska personen ska upphöra med sitt handlande och inte upprepa det.
c) Återkallande av betalningsleverantörens auktorisation.
d) Tillfälligt förbud mot att en enskild i betalningsleverantörens ledning eller annan ansvarig fysisk person har funktioner hos betalningsleverantören.
e) I fråga om en juridisk person: administrativa böter på upp till 10 % av den juridiska personens totala årsomsättning under det föregående räkenskapsåret. Om den juridiska personen är ett dotterbolag till ett moderföretag, ska den relevanta totala årsomsättningen vara den totala årsomsättning som följer av de konsoliderade räkenskaperna för det sista moderföretaget under det föregående räkenskapsåret.
f) I fråga om en fysisk person: administrativa böter på upp till 5 000 000 EUR eller, i medlemsstater som inte har euron som valuta, motsvarande värde i nationell valuta …(32).
g) Administrativa böter på upp till två gånger den vinst som har erhållits eller de förluster som har undvikits genom överträdelsen, om dessa kan beräknas.
Artikel 19
Offentliggörande av påföljder
De behöriga myndigheterna ska offentliggöra administrativa påföljder och åtgärder som vidtagits i de fall som avses i artiklarna 17 och 18.1 ska offentliggöras utan dröjsmål, inklusive uppgifter om överträdelsens art och slag samt identiteten på de personer som är ansvariga för överträdelsen, om inte ett sådant offentliggörande allvarligt skulle äventyra finansmarknadernas stabilitet. i den mån det anses vara nödvändigt och proportionerligt efter en bedömning i det enskilda fallet. [Ändr. 56]
Om offentliggörandet skulle förorsaka de berörda parterna oproportionerligt stor skada, ska de behöriga myndigheterna offentliggöra påföljderna utan namns nämnande.
Om en medlemsstats behöriga myndighet vidtar eller tillämpar en administrativ påföljd eller åtgärd i enlighet med artiklarna 17 och 18 ska den underrätta EBA om denna påföljd eller åtgärd och om de omständigheter under vilka den vidtogs eller tillämpades. EBA ska införa dessa underrättelser i den centrala databas över administrativa påföljder som upprättats i enlighet med artikel 69 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/E(33)a och tillämpa samma förfaranden som för alla andra offentliggjorda påföljder. [Ändr. 57]
Artikel 20
De behöriga myndigheternas tillämpning av påföljderna
När de behöriga myndigheterna ska fastställa vilken typ av administrativa påföljder eller åtgärder som ska tillämpas, och storleken på de administrativa böterna, ska de beakta alla relevanta omständigheter, inklusive följande:
a) Överträdelsens allvar och varaktighet.
b) Den ansvariga fysiska eller juridiska personens grad av ansvar.
c) Den ansvariga fysiska eller juridiska personens ekonomiska kapacitet i form av den juridiska personens totala omsättning eller den fysiska personens årsinkomst.
d) Omfattningen av erhållna vinster eller undvikande av förluster för den ansvariga fysiska eller juridiska personen, om dessa kan beräknas.
e) Förluster för tredjeparter till följd av överträdelsen, om de kan beräknas.
f) Den ansvariga fysiska eller juridiska personens vilja att samarbeta med den behöriga myndigheten.
g) Den ansvariga fysiska eller juridiska personen tidigare överträdelser.
Artikel 21
Rapportering av överträdelser
1. Medlemsstaterna ska införa effektiva mekanismer som uppmuntrar att överträdelser av denna förordning rapporteras till de behöriga myndigheterna. Lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder ska vidtas för att skydda uppgifter mot oavsiktlig eller olaglig förstöring, oavsiktlig förlust, ändring eller obehörigt röjande. [Ändr. 58]
2. I mekanismerna enligt punkt 1 ska minst följande ingå:
a) Särskilda förfaranden för att ta emot rapporter om överträdelser och uppföljningen av dem.
b) Lämpligt skydd för uppgiftslämnare och för personer som rapporterar om potentiella eller faktiska överträdelser. [Ändr. 59]
c) Skydd av personuppgifter för både den person som rapporterar om en överträdelse och den fysiska person som antas bära ansvaret för en överträdelse, i enlighet med de principer som fastställs i direktiv 95/46/EG.
3. BetaltjänstleverantörernaBetalningsleverantörerna ska i samarbete med de behöriga myndigheterna fastställa interna lämpliga rutiner för att deras anställda internt ska kunna rapportera om överträdelser genom en säker, oberoende och anonymsärskild kanal. [Ändr. 60]
Artikel 22
Övervakning
1. Medlemsstaterna ska kräva att de behöriga myndigheterna effektivt övervakar och vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa att kraven i denna förordning uppfylls. EBA kan utarbeta riktlinjer, i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010, för de processer som behövs för att genomföra denna förordning, med hänsyn till bästa praxis i medlemsstaterna. [Ändr. 61]
1a. Kommissionen ska samordna och noggrant övervaka tillämpningen av denna förordning i fråga om betaltjänstleverantörer utanför unionen och ska vid behov stärka samarbetet med myndigheter i tredjeländer som är ansvariga för utredning och bestraffning av överträdelser enligt artikel 18. [Ändr. 62]
1b. Kommissionen ska senast den 1 januari 2017 lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av kapitel IV med särskild tanke på gränsöverskridande fall, betaltjänstleverantörer från tredjeländer samt deras nationella behöriga myndigheters verkställande av undersöknings- och sanktionsbefogenheter. Om det skulle finnas en risk för en överträdelse som rör lagring av uppgifter ska kommissionen vidta lämpliga och effektiva åtgärder, vilka även inbegriper ett förslag om ändring av denna förordning. [Ändr. 63]
Artikel 22a
Utövande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 15.1a ska ges till kommissionen tills vidare från …(34).
3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 15.1a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenheten som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare datum som anges i beslutet. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Så snart kommissionen har antagit en delegerad akt ska den underrätta Europaparlamentet och rådet om detta samtidigt.
5. En delegerad akt som antas enligt artikel 15.1a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 64]
KAPITEL V
GENOMFÖRANDEBEFOGENHETER
Artikel 23
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av kommittén för förebyggande av penningtvätt och finansiering av terrorism (nedan kallad kommittén). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2. När det hänvisas till denna punkt, ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas, under förutsättning att genomförandebestämmelser som antas enligt det förfarande som fastställs i den förordningen inte påverkar de grundläggande bestämmelserna i den här förordningen. [Ändr. 65]
KAPITEL VI
UNDANTAG
Artikel 24
Överenskommelser med territorier eller länder som inte nämns i artikel 355 i fördraget [Ändr. 66]
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 15.1a kan kommissionen, i fall där likvärdighet har styrkts,kan bemyndiga en medlemsstat att ingå överenskommelser med ett land eller territorium utanför gemenskapens territorium som avses i artikel 355 i fördraget, som innehåller undantag från denna förordning och som medför att överföringar av medel mellan detta land eller territorium och den berörda medlemsstaten behandlas som överföringar av medel inom denna medlemsstat. [Ändr. 67]
Dessa överenskommelser får bara tillåtas om samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Det berörda landet eller territoriet ingår i en monetär union med den berörda medlemsstaten eller utgör en del av den medlemsstatens valutaområde eller har undertecknat ett monetärt avtal med unionen företrädd av en medlemsstat.
b) Betalningsleverantörer i det berörda landet eller territoriet deltar direkt eller indirekt i den medlemsstatens betalnings- och avvecklingssystem.
c) Det berörda landet eller territoriet kräver att betalningsleverantörer som verkar inom dess jurisdiktion ska tillämpa samma bestämmelser som de som fastställs i denna förordning.
2. En medlemsstat som önskar ingå en sådan överenskommelse som avses i punkt 1 ska lämna in en ansökan till kommissionen och förse den med alla erforderliga uppgifter.
När kommissionen tagit emot en ansökan från en medlemsstat ska överföringar av medel mellan denna medlemsstat och det berörda landet eller territoriet provisoriskt behandlas som överföringar av medel inom den medlemsstaten fram till dess att ett beslut har fattats i enlighet med förfarandet i denna artikel.
Om kommissionen anser att den inte har alla erforderliga uppgifter ska den kontakta den berörda medlemsstaten inom två månader efter mottagandet av ansökan och specificera de ytterligare uppgifter som behövs.
När kommissionen väl har alla uppgifter som den anser krävs för att bedöma ansökan, ska den inom en månad underrätta den ansökande medlemsstaten om detta och vidarebefordra ansökan till övriga medlemsstater.
3. Inom tre månader efter underrättelsen enligt punkt 2 fjärde stycket ska kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 23.2, besluta om den ska bemyndiga den berörda medlemsstaten att ingå den typ av överenskommelse som anges i punkt 1 i denna artikel.
Beslut enligt första stycket ska alltid fattas senast 18 månader efter det att kommissionen tagit emot ansökan.
3a. För bemyndigade beslut avseende beroende eller associerade territorier som redan fattats ska oavbruten fortsättning garanteras, det vill säga kommissionens genomförandebeslut 2012/43/EU(35)a, kommissionens beslut 2010/259/EU(36) och kommissionens beslut 2008/982/EG(37). [Ändr. 68]
KAPITEL VII
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 25
Upphävande
Förordning (EG) nr 1781/2006 ska upphöra att gälla.
Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till denna förordning och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilagan.
Artikel 26
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Rådets förordning (EG) nr 2580/2001 av den 27 december 2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism (EUT L 344, 28.12.2001, s. 70).
Rådets förordning (EG) nr 881/2002 av den 27 maj 2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter och om upphävande av förordning (EG) nr 467/2001 om förbud mot export av vissa varor och tjänster till Afghanistan, skärpning av flygförbudet och förlängning av spärrandet av tillgångar och andra finansiella medel beträffande talibanerna i Afghanistan (EGT L 139, 29.5.2002, s. 9).
Europaparlamentets och rådets direktiv .../.../EU om förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L, , s).
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009 av den 16 september 2009 om gränsöverskridande betalningar i gemenskapen och om upphävande av förordning (EG) nr 2560/2001 (EUT L 266, 9.10.2009, s. 11).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 (EUT L 94, 30.3.2012, s. 22).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG (EUT L 319, 5.12.2007, s. 1).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).
Kommissionens genomförandebeslut 2012/43/EU av den 25 januari 2012 om bemyndigande för Konungariket Danmark att sluta avtal med Grönland och Färöarna om att överföringar av medel mellan Danmark och dessa båda territorier ska behandlas som överföringar inom Danmark i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 (EUT L 24, 27.1.2012, s. 12).
Kommissionens beslut 2010/259/EU av den 4 maj 2010 om bemyndigande för Republiken Frankrike att ingå överenskommelse med Furstendömet Monaco om att överföringar av medel mellan Republiken Frankrike och Furstendömet Monaco ska behandlas som överföringar inom Republiken Frankrike, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 (EUT L 112, 5.5.2010, s. 23).
Kommissionens beslut 2008/982/EG av den 8 december 2008 om bemyndigande för Förenade kungariket att ingå en överenskommelse med förvaltningsområdena Bailiwick of Jersey, Bailiwick of Guernsey och Isle of Man om att överföringar av medel mellan Förenade kungariket och vart och ett av dessa områden ska behandlas som överföringar inom Förenade kungariket i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 (EUT L 352, 31.12.2008, s. 34).
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (COM(2013)0045 – C7-0032/2013 – 2013/0025(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0045),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0032/2013),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av yttrandet från Europeiska centralbanken av den 17 maj 2013(1),
– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 23 maj 2013(2),
– med beaktande av de åtaganden som gjordes vid G8-toppmötet i Nordirland i juni 2013,
– med beaktande av kommissionens rekommendationer av den 6 december 2012 om aggressiv skatteplanering,
– med beaktande av OECD:s generalsekreterares lägesrapport till G20-länderna av den 5 september 2013,
– med beaktande av yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 9 december 2013 om förslaget till direktiv om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG om redovisning av stora företags och koncerners icke-finansiella information och mångfaldspolitik,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, i enlighet med artikel 51 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för rättsliga frågor (A7‑0150/2014).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentet ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 mars 2014 inför antagnadet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande(3),
med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén(4),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5), och
av följande skäl:
(1) Stora flöden av svartaolagliga pengar kan äventyra den finansiella sektorns stabilitet och anseende och hota den inre marknaden,medanoch den internationella utvecklingen. Terrorismen skakar vårt samhälle i dess grundvalar. Viktiga faktorer för flöden av olagliga pengar är hemliga bolagsstrukturer som verkar i och via jurisdiktioner med banksekretess, vilka ofta även kallas för skatteparadis. Som ett komplement till att ytterligare utveckla straffrättsliga lösningar kanpå EU-nivå är förebyggande insatser via det finansiella systemet vara verkningsfullaoumbärliga och kan ge kompletterande resultat. Den förebyggande strategin bör emellertid vara målinriktad och proportionell och bör inte leda till att det inrättas ett övergripande system för kontroll av hela befolkningen. [Ändr. 1]
(2) Kredit- och finansinstituts sundhet, integritet och stabilitet samt tilltron till hela det finansiella systemet kan allvarligt äventyras av att brottslingar och deras medhjälpare antingen försöker dölja ursprunget till vinning av brott eller finansierar terrorism med lagliga eller olagliga medel. Om inte vissa samordningsåtgärder antas på unionsnivå, skulle Personer som tvättar pengar eller finansierar terrorism skulle, för att främja sin brottsliga verksamhet, kunna utnyttjautnytta friheten för kapitalrörelser och friheten att tillhandahålla finansiella tjänster som hör till det integrerade finansiella området. Därför är vissa samordningsåtgärder på unionsnivå nödvändiga.Samtidigt bör målsättningarna att skydda samhället från brottslingar och att skydda det europeiska finansiella systemets stabilitet och integritet vägas mot behovet av att skapa ett regelverk som låter företag utöka sin affärsverksamhet utan att ådra sig oproportionella kostnader för efterlevnad. Alla krav som ställs på ansvariga enheter att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism bör därför vara motiverade och proportionella. [Ändr. 2]
(3) Det här förslaget är det fjärde direktivet om att hantera riskerna för penningtvätt. I rådets direktiv 91/308/EEG(6) definierades penningtvätt när det gäller narkotikabrott och infördes skyldigheter endast för den finansiella sektorn. Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/97/EG(7) utvidgades tillämpningsområdet både i fråga om berörda brott och yrken och verksamheter. Financial Action Task Force (arbetsgruppen för finansiella åtgärder, nedan kallad FATF) ändrade i juni 2003 sina rekommendationer för att täcka finansiering av terrorism. De innehöll också mer detaljerade krav på identifiering och kontroll av kunder, situationer där ökade risker för penningtvätt kan motivera skärpta åtgärder respektive situationer där lägre risker kan motivera mildare kontroller.
Dessa ändringar återspeglades i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG(8) samt kommissionens direktiv 2006/70/EG(9). När FATF-rekommendationerna genomförs bör man från unionens sida fullt ut respektera sin egen lagstiftning om uppgiftsskydd, såväl som bestämmelserna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. [Ändr. 3]
(4) Penningtvätt och finansiering av terrorism är ofta internationell. Åtgärder enbart på nationell nivå eller unionsnivå skulle få mycket begränsad verkan, om hänsyn inte togs till internationell samordning och samverkan. Unionens åtgärder på området bör därför stå i samklangvara förenliga med och minst lika stränga som andra åtgärder som andra internationella forum vidtar. Undvikande av beskattning och mekanismer för sekretess och undanhållande kan användas som metoder inom penningtvätt och finansiering av terrorism för att undgå upptäckt. Unionens insatser bör även i fortsättningen särskilt beakta rekommendationerna från FATF som är det främstaoch rekommendationer från andra internationella organet organ som är verksamma i kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism. För att effektivisera kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism bör direktiven 2005/60/EG och 2006/70/EG där så är lämpligt anpassas till de nya FATF-rekommendationer som antogs och utvidgades i februari 2012. En sådan anpassning till de icke-bindande FATF-rekommendationerna måste emellertid göras med fullt iakttagande av unionsrätten, särskilt när det gäller unionens uppgiftsskyddslagstiftning och skyddet av de grundläggande rättigheterna i enlighet med stadgan. [Ändr. 4]
(4a) Särskild hänsyn måste tas till fullgörandet av skyldigheterna enligt artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), enligt vilken det krävs konsekvens i politiken för utvecklingssamarbete om man ska kunna hejda utvecklingen att penningtvätt i allt större utsträckning flyttar från utvecklade länder till utvecklingsländer med mindre sträng lagstiftning mot penningtvätt. [Ändr. 5]
(4b) Eftersom olagliga finansiella flöden, särskilt penningtvätt, utgör mellan 6 och 8,7 % av utvecklingsländernas BNP(10), ett belopp som är tio gånger större än unionens och dess medlemsstaters stöd till utvecklingsländerna, måste de åtgärder som vidtas för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism samordnas och ta hänsyn till unionens och medlemsstaternas utvecklingsstrategi och politik som syftar till att bekämpa kapitalflykt. [Ändr. 6]
(5) Vidare innebär missbruk av det finansiella systemet för att slussa vinning av brott eller ”vita pengar” till terrorism en uppenbar risk för det finansiella systemets integritet, funktion, anseende och stabilitet. De förebyggande åtgärderna i detta direktiv bör därför inte bara täcka manipulering av pengar från vinning av allvarliga brott, utan ävenoch insamling av pengar eller andra tillgångar för terroriständamål. [Ändr. 7]
(5a) Oavsett vilka sanktioner som föreskrivs i medlemsstaterna bör det främsta målet för alla åtgärder som vidtas enligt detta direktiv vara att bekämpa all verksamhet som gör det möjligt att generera betydande olagliga vinster. Detta bör ske genom att alla åtgärder som står till buds vidtas för att förhindra att det finansiella systemet används för att tvätta sådana vinster. [Ändr. 8]
(6) Större kontantbetalningar kan lätt användas för penningtvätt och finansiering av terrorism. För att öka vaksamheten och minska riskerna med kontantbetalningar, bör fysiska eller juridiska varuhandlande personer omfattas av detta direktiv, om de effektuerar eller mottar kontantbetalningar på minst 7 500 euro. Medlemsstaterna får besluta att anta strängare bestämmelser, inklusive en lägre tröskel. [Ändr. 9]
(6a) Instrument för elektroniska pengar används i allt större utsträckning i stället för bankkonton. Emittenterna av sådana produkter måste vara skyldiga att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism. Det bör emellertid vara möjligt att undanta instrument för elektroniska pengar från kundkontroll om vissa kumulativa villkor är uppfyllda. Användningen av elektroniska pengar som emitteras utan att någon kundkontroll utförs bör endast tillåtas för köp av varor och tjänster från handlare eller leverantörer som identifieras och vars identitet styrks av emittenten av de elektroniska pengarna. För transaktioner från person till person bör det inte vara tillåtet att använda elektroniska pengar utan att kundkontroll utförs. Det belopp som lagras elektroniskt bör vara tillräckligt litet för att undvika kryphål och för att säkerställa att en person inte kan skaffa sig ett obegränsat antal anonyma instrument för elektroniska pengar. [Ändr. 10]
(6b) Fastighetsmäklare är verksamma på många olika sätt i samband med fastighetsaffärer i medlemsstaterna. För att minska risken för penningtvätt inom fastighetssektorn bör fastighetsmäklare omfattas av direktivets tillämpningsområde, när de inom ramen för sin yrkesverksamhet är inblandade i finansiella transaktioner som gäller fastigheter. [Ändr. 11]
(7) Jurister enligt medlemsstaternas definitioner bör omfattas av detta direktiv, om de deltar i finansiella transaktioner eller företagstransaktioner, inbegripet skatterådgivning, där risken är som störst att dessa juristers tjänster missbrukas till att tvätta pengar som utgör vinning av brott eller till att finansiera terrorism. Emellertid bör undantag göras från kravet på att rapportera information som erhållits antingen före, under eller efter rättsliga förfaranden, eller under utredningen av en klients rättsliga ställning. Juridisk rådgivning bör fortfarande omfattas av kravet på tystnadsplikt, såvida inte den juridiske rådgivaren medverkar till penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller den juridiska rådgivningen ges eller klienten begär att den ges för att tvätta pengar eller finansiera terrorism.
(8) Direkt jämförbara tjänster bör behandlas på samma sätt, om de tillhandahålls av någon av de yrkeskategorier som direktivet omfattar. I vissa medlemsstater får revisorer och skatterådgivare försvara eller företräda en klient i ett rättsligt förfarande eller utreda en klients rättsliga situation. För att trygga att rättigheterna i stadgan iakttas, bör den information som dessa mottar vid utförandet av sådana uppgifter inte omfattas av rapporteringsskyldigheten enligt detta direktiv.
(9) I enlighet med de ändrade FATF-rekommendationerna bör det uttryckligen framhållas att ”skattebrott” gällande direkta och indirekta skatter ingår i direktivets breda definition av ”brottsliga handlingar”. Europeiska rådet pekade den 23 maj 2013 på behovet av att på ett heltäckande sätt ta itu med skatteundandragande och bedrägerier samt bekämpa penningtvätt, både på den inre marknaden och gentemot icke samarbetsvilliga tredjeländer och jurisdiktioner. Att komma överens om en definition av skattebrott är ett viktigt steg för att upptäcka sådana brott, och ett annat viktigt steg är att storföretag som är verksamma i unionen på landsspecifik basis offentliggör viss finansiell information. Det är också viktigt att se till att ansvariga enheter och jurister, så som dessa definieras av medlemsstaterna, inte försöker motverka syftet med detta direktiv eller underlätta eller ägna sig åt aggressiv skatteplanering. [Ändr. 12]
(9a) Medlemsstaterna bör införa allmänna regler för att motverka skatteflykt i syfte att hindra aggressiv skatteplanering och skatteundandragande i enlighet med kommissionens rekommendationer om aggressiv skatteplanering av den 12 december 2012 och OECD:s lägesrapport till G20-länderna av den 5 september 2013. [Ändr. 13]
(9b) När de genomför eller underlättar handelstransaktioner eller privata transaktioner bör enheter som har en särskild roll i det finansiella systemet, exempelvis Europeiska investeringsbanken (EIB), Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD), medlemsstaternas centralbanker och centrala avvecklingssystem, i största möjliga utsträckning iaktta de bestämmelser som gäller för andra ansvariga enheter och som antagits i enlighet med detta direktiv. [Ändr. 14]
(10) De fysiska personer bör kunna identifieras som äger eller kontrollerar en juridisk person. Även om en specifik aktieägarandel bör beaktas som belägg men leder inte automatiskt leder till den faktiska ägaren, utgör detta en av flera faktorer som kan vara till hjälp när det gäller att identifieradenne. Fastställande och kontroll av faktiska ägare bör, där så är relevant, utvidgas till juridiska enheter som äger andra juridiska enheter och följa ägandekedjan till den fysiska person som faktiskt äger eller kontrollerar den juridiska person som är kund. [Ändr. 15]
(11) Det är viktigt att säkerställa och förbättra möjligheten att spåra betalningar. Korrekta och aktuella uppgifter om faktiskt ägande av alla juridiska enheter, såsom juridiska personer, truster, stiftelser, holdingbolag och alla övriga liknande existerande eller framtida juridiska arrangemang är centralt vid spårandet av brottslingar som annars kan dölja sin identitet med en företagsstruktur. Medlemsstater bör därför se till att företag har uppgifter om sitt faktiska ägande och tillhandahåller sådanadekvat, korrekt och aktuell information till behöriga myndigheter och ansvariga enhetergenom offentliga centrala register som ska vara tillgängliga online via ett öppet och säkert dataformat, i enlighet med unionens uppgiftsskyddsbestämmelser och rätten till integritet som är inskriven i stadgan. Åtkomst till sådana register bör beviljas för behöriga myndigheter, särskilt finansunderrättelseenheter och ansvariga enheter, samt för allmänheten, förutsatt att personen som önskar få ta del av uppgifterna först identifierar sig och eventuellt mot erläggande av en avgift. Dessutom bör förvaltare uppge sin status för ansvariga enheter. [Ändr. 16]
(11a) Medlemsstaternas upprättande av register över faktiskt ägande skulle på ett betydande sätt främja kampen mot penningtvätt, finansiering av terrorism, korruption, skattebrott, bedrägeri och annan ekonomisk brottslighet. Detta kan åstadkommas genom att man förbättrar hanteringen av medlemsstaternas befintliga företagsregister. Det är viktigt att registren är sammankopplade om man ska kunna dra verklig nytta av informationen i dem, med tanke på affärstransaktionernas gränsöverskridande natur. Sammankopplingen av företagsregister i hela unionen föreskrivs redan i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/17/EU(11), vilket bör utvecklas ytterligare. [Ändr. 17]
(11b) Den tekniska utvecklingen har gett verktyg som kan användas av ansvariga enheter för att verifiera kundernas identitet vid vissa transaktioner. Sådana tekniska förbättringar erbjuder företag och kunder tids- och kostnadseffektiva lösningar och bör därför tas med i beräkningen när risker bedöms. Medlemsstaternas behöriga myndigheter och ansvariga enheter bör vara proaktiva i kampen mot nya och innovativa sätt att tvätta pengar, samtidigt som de respekterar grundläggande rättigheter, inbegripet rätten till skydd av privatlivet och personuppgifter. [Ändr. 18]
(12) Direktivet bör även tillämpas på Internetverksamhet som bedrivs av ansvariga enheter som direktivet omfattar.
(12a) Unionens företrädare i ledningsorganen för EBRD bör uppmuntra banken att tillämpa bestämmelserna i detta direktiv och att på sin webbplats offentliggöra en politik för bekämpning av penningtvätt som innehåller detaljerade förfaranden som skulle ge verkan åt detta direktiv. [Ändr. 19]
(13) Det är oroande att spelsektorn används till att tvätta vinning av brott. För att minska riskerna för sektorn och åstadkomma lika villkor för tillhandahållare av speltjänster, bör samtliga tillhandahållare av speltjänster åläggas att utföra kundkontroll av enskilda transaktioner på minst 2 000 EUR. När de utför sådan kundkontroll ska de tillämpa en riskbaserad metod som speglar de olika typerna av risker för olika typer av speltjänster och huruvida de utgör en stor eller liten risk för penningtvätt. Hänsyn bör också tas till olika speltypers särskilda egenskaper, genom att man t.ex. skiljer mellan kasinon, onlinespel eller andra tillhandahållare av speltjänster. Medlemsstaterna bör överväga att tillämpa detta tröskelvärde på såväl uttag av vinster som insatser. Tillhandahållare av speltjänster med fysiska lokaler (exempelvis kasinon och spelhallar) bör säkerställa att kundkontroll vid inträdet i lokalerna kan kopplas till kundens transaktioner på dessa anläggningar. [Ändr. 20]
(13a) Penningtvätt blir alltmer sofistikerad och inbegriper också olaglig, och ibland även laglig, vadhållning, i synnerhet i samband med idrottsevenemang. Nya former av lukrativ organiserad brottslighet såsom uppgjorda matcher har uppstått och har utvecklats till en lönsam typ av brottslig verksamhet knuten till penningtvätt. [Ändr. 21]
(14) Riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism är olika från fall till fall. Följaktligen bör en holistisk riskbaserad metod som baseras på minimistandarder användas. För medlemsstater och ansvariga enheter är den riskbaserade metoden inte ett alltför tolerant alternativ. Det ingår nämligen faktabaserat beslutsfattande för att bättre hantera riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism för unionen och dess aktörer. [Ändr. 22]
(15) Som grund för den riskbaserade metoden behöver medlemsstaterna och unionen kartlägga, förstå och minska sina risker för penningtvätt och finansiering av terrorism. Vikten av en övernationell metod har erkänts på internationell nivå och följande europeiska tillsynsmyndigheter bör åläggas att yttra sig om riskerna för den finansiella sektorn: Europeiska bankmyndigheten (EBA), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010(12); Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Eiopa) inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010(13); Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010(14). Dessa tillsynsmyndigheter bör även åläggas att i samarbete med medlemsstaterna utarbeta minimistandarder för riskbedömningar som utförs av behöriga nationella myndigheter. Denna process bör i största möjliga mån involvera relevanta aktörer genom offentliga samråd. [Ändr. 23]
(16) Resultaten av medlemsstaternas riskbedömningarriskbedömningarna bör vid behov göras tillgängliga för ansvariga enheter vid lämplig tidpunkt, så de kan kartlägga, inseförstå och minska sina egna risker. [Ändr. 24]
(17) För att skapa en bättre förståförståelse för och minska riskerna på unionsnivå bör en överstatlig riskanalys genomföras för att på ett effektivt sätt identifiera de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som den inre marknaden är utsatt för. Kommissionen bör ålägga medlemsstaterna att på ett effektivt sätt behandla de scenarier som anses utgöra stora risker. Vidarebör medlemsstaterna när så är lämpligt dela resultaten av sina riskbedömningar med varandra, kommissionen, EBA, Eiopa,och Esma (nedan tillsammans kallade "de europeiska tillsynsmyndigheterna") och Europol. [Ändr. 25]
(18) När bestämmelserna i detta direktiv tillämpas, bör man beakta särdragen och behoven hos små ansvariga enheter som omfattas av dess tillämpningsområde och se till att de behandlas på ett sätt som motsvarar små ansvariga enheters särskilda behov och verksamhetens natur.
(19) Risker är i sig varierande och variabler kan själva eller i förening öka eller minska de potentiella riskerna, vilket påverkar den lämpliga nivån på förebyggande åtgärder, exempelvis kundkontroll. Under vissa omständigheter bör därför skärpt kundkontroll gälla, medan det i andra fall kan vara lämpligt med lägre krav på kundkännedom.
(20) Det bör fastslås att vissa situationer innebär en större risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Även om alla kunders identitet och affärsprofil bör fastställas, finns det fall där det krävs särskilt noggranna identifierings- och kontrollförfaranden.
(21) Detta gäller särskilt vid affärsförbindelser med enskilda som innehar, eller har innehaft, en viktig offentlig ställning, särskilt personer från länder med utbredd korruption inom unionen och internationellt. Sådana affärsförbindelser kan göra att den finansiella sektorn särskilt riskerar sitt anseende och utsätts för rättsliga risker. De internationella insatserna mot korruption motiverar också att sådana fall uppmärksammas särskilt och att skärpt kundkontroll tillämpas på personer med viktiga funktioner nationellt eller utomlands och på ledande personer i internationella organisationer. [Ändr. 26]
(21a) Behovet av utökad kundkontroll med avseende på personer som innehar eller har innehaft viktiga uppdrag inom landet eller utomlands och ledande personer i internationella organisationer bör dock inte leda till att det för kommersiella syften idkas handel med listor som innehåller information om sådana personer. Medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder för att förbjuda sådan verksamhet. [Ändr. 27]
(22) Att ledningens godkännande inhämtas innan affärsförbindelser ingås behöver inte alltid innebära ett styrelsegodkännande. Detta bör kunna godkännas av någon med tillräckliga kunskaper om institutets riskexponering mot penningtvätt och finansiering av terrorism och med tillräckligt ledande ställning för att fatta beslut som påverkar dess riskexponering,
(22a) Det är viktigt att unionen utvecklar en gemensam metod och en gemensam politik för att hantera icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner som uppvisar brister när det gäller att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. I detta syfte bör medlemsstaterna rätta sig efter alla landsförteckningar som offentliggörs av FATF och direkt tillämpa dem inom sina egna system för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Medlemsstaterna och kommissionen bör också identifiera andra icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner på grundval av alla tillgängliga upplysningar. Kommissionen bör utarbeta ett gemensamt tillvägagångssätt för de åtgärder som ska användas för att skydda den inre marknaden mot dessa icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner. [Ändr. 28]
(23) För att undvika att upprepad kundidentifiering drabbar affärsverksamheten i form av förseningar och ineffektivitet, bör det med lämpliga förbehåll vara tillåtet att ansvariga enheter introduceras för kunder som redan har identifierats på annat håll. När en ansvarig enhet förlitar sig på tredje man, ligger det slutgiltiga ansvaret för kundkontrollen på den ansvariga enhet som introducerat kunden. Den tredje man eller person som introducerat kunden bör också ha ett fortsatt eget ansvar för att följa direktivet, inbegripet kravet att inrapportera misstänkta transaktioner och spara uppgifter, om personen har en förbindelse med kunden som omfattas av detta direktiv.
(24) När det gäller agenturförhållanden eller utkontraktering genom avtal mellan ansvariga enheter och externa fysiska eller juridiska personer som inte omfattas av detta direktiv, kan skyldigheter att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism bara utgå från avtalet och inte från direktivet, när det gäller dessa agenter eller tjänsteleverantörer som del av de ansvariga enheterna. Skyldigheten att efterleva direktivet bör primärt fortfarande åligga den ansvariga enhet som omfattas av detenheten. Medlemsstaterna bör dessutom se till att alla sådana tredje parter kan hållas ansvariga för brott mot nationella bestämmelser som antagits i enlighet med detta direktiv. [Ändr. 29]
(25) För att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism har alla medlemsstater inrättat eller bör inrätta operativt oberoende och självstyrande finansunderrättelseenheter (nedan kallade FIU) för att samla in och analysera mottagen information, för beläggande av samband mellan misstänkta transaktioner och bakomliggande brottslighet. Misstänkta transaktioner bör rapporteras till FIU som bör fungera som nationellt centrum för att motta, analysera och till behöriga myndigheter sprida rapporter om misstänkta transaktioner och annan information om möjlig penningtvätt och finansiering av terrorism. Detta bör inte tvinga medlemsstaterna att ändra sitt nuvarande rapporteringssystem, om det är offentliga åklagare eller andra brottsbekämpande organ som rapporterar och informationen snabbt och utan ändringar tillställs FIU så de kan utföra sina uppgifter på ett korrekt sätt, inbegripet internationellt samarbete med andra finansunderrättelseenheter. Det är viktigt att medlemsstaterna ger FIU de resurser som krävs för att enheternas fulla verksamhetspotential ska kunna utnyttjas till att hantera de rådande utmaningar som penningtvätt och finansiering av terrorism innebär, samtidigt som grundläggande rättigheter respekteras, inbegripet rätten till skydd av privatlivet och av personuppgifter. [Ändr. 30]
(26) Genom undantag från det allmänna förbudet mot att utföra misstänkta transaktioner, får ansvariga enheter utföra sådana innan de underrättar de behöriga myndigheterna. Villkoret är att verkställandet av transaktionen inte går att undvika eller sannolikt motverkar försök att efterforska dem som gynnas av misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism. Detta bör dock inte påverka tillämpningen av de internationella skyldigheter som medlemsstaterna godkänt i enlighet med relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd, om att utan dröjsmål frysa penningmedel och andra tillgångar tillhörande terrorister, terroristorganisationer eller andra personer som finansierar terrorism.
(26a) Eftersom en mycket stor del av de olagliga penningflödena hamnar i skatteparadis bör unionen öka sina påtryckningar på dessa länder att samarbeta i kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism. [Ändr. 31]
(27) Medlemsstaterna bör ha möjlighet att utse ett lämpligt självreglerande organ för de yrken som anges i artikel 2.1.3 a, b och d till det organ som i första hand ska informeras före FIU. Enligt rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna är ett system med primär rapportering till ett självreglerande organ ett viktigt skydd av de grundläggande rättigheterna när det gäller rapporteringskrav på advokater.
(28) Om en medlemsstat beslutar att använda undantagen i artikel 33.2, får den tillåta eller begära att det självreglerande organ som företräder nämnda personer inte tillställer FIU några uppgifter som dessa lämnat under de omständigheter som anges i artikeln.
(29) Det finns en rad fall där enskilda personer, inbegripet anställda och företrädare som rapporterat sina misstankar om penningtvätt har utsatts för hot eller fientliga åtgärder. Även om detta direktiv inte påverkar medlemsstaternas rättskipning, är denna fråga av största vikt för ett effektivt system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Medlemsstaterna bör vara medvetna om problemet och göra vad de kan för att skydda enskilda personer, inbegripet anställda och företrädare, från sådana hot eller fientliga åtgärder samt från andra former av ogynnsam behandling eller ogynnsamma följder så att det blir lättare för enskilda personer att anmäla misstankar, vilket därmed skulle stärka arbetet med att bekämpa penningtvätt. [Ändr. 32]
(30) Tillämpligt på behandlingen av personuppgifter enligt detta direktiv är Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG(15), införlivat i nationell lagstiftning.
(30a) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001(16) bör tillämpas när unionens institutioner och organ behandlar personuppgifter enligt detta direktiv.
(31) Vissa aspekter av direktivets genomförande inbegriper insamling, analys, lagring och spridning av uppgifter. Behandling av personuppgifter bör tillåtas för iakttagandet av detta direktiv, inklusive utförande av kundkontroll, fortlöpande övervakning, undersökning och rapportering av ovanliga och misstänkta transaktioner, fastställande av den faktiska ägaren av en juridisk person eller konstruktion, identifiering av en politiskt exponerad person, informationsutbyte mellan behöriga myndigheter och mellan finansinstitut och ansvariga enheter. De personuppgifter som samlas in bör begränsas till vad som är absolut nödvändigt för iakttagandet av detta direktiv och får inte bearbetas ytterligare på ett sätt som strider mot direktiv 95/46/EG. I synnerhet bör ytterligare behandling av personuppgifter för kommersiella ändamål vara strängt förbjuden. [Ändr. 34]
(32) Samtliga medlemsstater betraktar kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism som en viktig offentlig angelägenhet. Det krävs bestämd politisk vilja och samarbete på alla nivåer för att utrota dessa företeelser. [Ändr. 35]
(32a) Det är av största vikt att investeringar som samfinansieras från unionsbudgeten uppfyller högsta standarder, i syfte att förhindra ekonomisk brottslighet, inklusive korruption och skatteundandragande. EIB antog därför 2008 interna riktlinjer med titeln ”Policy on preventing and deterring prohibited conduct in European Investment Bank activities” vars rättsliga grund utgörs av artikel 325 i EUF-fördraget, artikel 18 i EIB:s stadga och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(17). Efter antagandet av denna policy ska EIB anmäla misstankar om eller påstådda fall av penningtvätt som påverkar EIB-stödda projekt, verksamheter och transaktioner till FIU i Luxemburg. [Ändr. 36]
(33) Detta direktiv påverkar inte skyddet av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete, inklusive bestämmelserna i rambeslut 2008/977/RIF.[Ändr. 37]
(34) Den registrerade har rätt att få tillgång till personuppgifter som behandlas inom ramen för detta direktiv. Emellertid skulle effektiv bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism allvarligt undergrävas, om den registrerade fick tillgång till uppgifter i en rapport om en misstänkt transaktion. Det kan därför vara motiverat att begränsa denna rätt i enlighet med artikel 13 i direktiv 95/46/EG. Sådana begränsningar måste emellertid vägas upp av beviljandet av effektiva befogenheter för dataskyddsmyndigheterna, inbegripet indirekta åtkomsträttigheter, i enlighet med direktiv 95/46/EG, så att de, antingen på tjänstens vägnar eller på grundval av ett klagomål, kan undersöka problem som uppstått i samband med behandlingen av personuppgifter. Detta bör särskilt inbegripa tillgång till den ansvariga enhetens dataregister. [Ändr. 38]
(35) Detta direktiv omfattar inte personer som endast omvandlar pappersdokument till elektronisk form på grundval av ett kontrakt med ett kredit- eller finansinstitut. Detta gäller även fysiska eller juridiska personer som enbart tillhandahåller kredit- eller finansinstitut meddelanden om överföring av tillgångar eller andra former av stödsystem för detta ändamål eller clearing- och avvecklingssystem.
(36) Penningtvätt och finansiering av terrorism är internationella problem och kampen mot dem bör vara global. Om kredit- och finansinstitut har filialer eller dotterbolag i tredjeländer där lagstiftningen på området är bristfällig, bör dessa tillämpa unionens normer eller, om detta visar sig omöjligt, underrätta de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat. Syftet är att undvika att mycket olika normer tillämpas på institutet eller institutets koncern.
(37) Om När så är möjligt bör återföring till ansvariga enheter ske om hur de rapporter om misstänkta transaktioner som dessa lagt fram har använts och följts upp. För att detta ska kunna ske och för att kunna utvärdera effektiviteten hos de nationella systemen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, bör medlemsstaterna föra statistik på området och söka förbättra denna. För högre kvalitet och ökad konsekvens när det gäller på unionsnivå insamlade statistiska uppgifter bör kommissionen fortlöpande följa kampen i unionen mot penningtvätt och finansiering av terrorism och offentliggöra regelbundna översikter, inklusive en utvärdering av de nationella riskbedömningarna. Kommissionen bör genomföra den första bedömningen av detta slag inom ett år efter det att detta direktiv har trätt i kraft. [Ändr. 39]
(37a) Medlemsstaterna bör inte bara se till att de ansvariga enheterna följer de relevanta bestämmelserna och riktlinjerna, utan bör också ha system som faktiskt minimerar risken för penningtvätt inom dessa enheter. [Ändr. 40]
(37b) För att kunna utvärdera effektiviteten hos de nationella systemen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism bör medlemsstaterna föra och förbättra statistiken på detta område. För att höja kvaliteten på och öka konsekvensen i de statistiska uppgifter som samlas in på unionsnivå bör kommissionen fortlöpande följa kampen i unionen mot penningtvätt och finansiering av terrorism och offentliggöra regelbundna översikter. [Ändr. 41]
(38) När det gäller valutaväxlingskontor, leverantörer av tjänster till stiftelser eller bolag eller tillhandahållare av speltjänster, bör behöriga myndigheter se till att de personer som faktiskt leder sådana enheters verksamhet samt de faktiska ägarna är lämpade. Kriterierna för att avgöra om en person är lämplig bör åtminstone avspegla behovet av att skydda dessa enheter från att missbrukas av sina förvaltare eller verkliga huvudmän i kriminella syften.
(39) Samordning och samarbete mellan medlemsstaternas finansunderrättelseenheter är av största vikt, eftersom penningtvätt och finansiering av terrorism är gränsöverskridande. Sådant samarbete har hittills bara tagits upp i rådets beslut 2000/642/RIF(18). För att säkerställa bättre samordning och samarbete mellan finansunderrättelseenheter, och särskilt se till att rapporter om misstänkta transaktioner tillställs FIU i den medlemsstat där de kan vara till störst nytta, bör detta direktiv kompletteras med mer detaljerade och uppdaterade bestämmelser.
(40) För att hantera att penningtvätt och finansiering av terrorism är gränsöverskridande, är det särskilt viktigt att förbättra informationsutbytet mellan finansunderrättelseenheter i EU. Medlemsstaterna bör uppmuntra användning av säkertsäkra resurser för informationsutbyte, särskilt det decentraliserade datornätverket FIU.net och den teknik dettasådana resurser erbjuder. [Ändr. 42]
(41) Bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism är så viktig att medlemsstaterna måste i sin lagstiftning fastställa effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder mot bristande uppfyllelse av de nationella bestämmelser som antas enligt detta direktiv. Medlemsstater har för närvarande en rad olika administrativa åtgärder och påföljder mot överträdelser av de viktigaste förebyggande åtgärderna. Denna mångfald kan vara till förfång för kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism och unionens motåtgärder riskerar att fragmenteras. Detta direktiv bör därför innehålla en rad administrativa åtgärder och påföljder som medlemsstaterna kan tillämpa vid systematiska överträdelser av kraven på kundkontroll, registerhållning, rapportering av misstänkta transaktioner och interna kontroller av ansvariga enheter. Spännvidden bör vara så stor att medlemsstaterna och behöriga myndigheter kan beakta skillnaderna mellan ansvariga enheter, när det gäller storlek, egenskaper, risknivå och verksamhetsområden, särskilt skillnaderna mellan finansinstitut och andra ansvariga enheter. Vid tillämpningen av detta direktiv bör medlemsstaterna se till att införandet av administrativa åtgärder och påföljder i enlighet med direktivet och av straffrättsliga påföljder i enlighet med nationell lagstiftning inte strider mot ne bis in idem-principen (icke två gånger för samma sak). [Ändr. 43]
(42) Tekniska standarder för finansiella tjänster bör trygga en konsekvent harmonisering och ett adekvat skydd för insättare, investerare och konsumenter i hela unionen. Det skulle vara ändamålsenligt och lämpligt att de europeiska tillsynsmyndigheterna med sin mycket specialiserade sakkunskap åläggs att för kommissionen utarbeta utkast till tekniska standarder för tillsyn och genomförande som inte inbegriper politiska val.
(42a) För att de behöriga myndigheterna och ansvariga enheterna ska kunna göra bättre utvärderingar av de risker som vissa transaktioner för med sig bör kommissionen utarbeta en förteckning över de jurisdiktioner utanför unionen som har infört liknande regler och bestämmelser som de som fastställs i detta direktiv. [Ändr. 44]
(43) De förslag om tekniska standarder som de europeiska tillsynsmyndigheterna utarbetar i enlighet med artikel 42 i detta direktiv bör kommissionen anta genom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010.
(44) De mycket omfattande ändringar som krävs av direktiven 2005/60/EG och 2006/70/EG gör att dessa bör slås samman och ersättas för klarhetens och enhetlighetens skull.
(45) Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skydda det finansiella systemet genom att förebygga, utreda och uppdaga penningtvätt och finansiering av terrorism, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, eftersom enskilda åtgärder som vidtas av medlemsstaterna för att skydda sina finansiella system är oförenliga med den inre marknadens funktion och med föreskrifterna i rättsstatsprincipen och EU:s offentliga politik och på grund av åtgärdernas omfattning och verkningar därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen enligt artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
(46) I detta direktiv respekteras de grundläggande rättigheter och iakttas de principer som erkänns i stadgan, framför allt respekten för privat- och familjeliv, presumtionen för oskuld, rätten till skydd av personuppgifter, näringsfriheten, förbudet mot diskriminering och rätten till ett effektivt rättsmedel och till försvar. [Ändr. 45]
(47) I linje med artikel 21 i stadgan som förbjuder all diskriminering, måste medlemsstaterna säkerställa att detta direktiv utan diskriminering genomförs vid riskbedömningar inom ramen för kundkontroll.
(48) I enlighet med medlemsstaternas och kommissionens gemensamma politiska förklaring av den 28 september 2011 om förklarande dokument, har medlemsstaterna åtagit sig att i motiverade fall låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av en eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan ett direktivs olika delar och motsvarande delar i nationella införlivandeinstrument. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att det är berättigat att översända sådana dokument.
(48a) Vid tillämpningen av detta direktiv eller nationell lagstiftning som införlivar direktivet omfattas medlemsstaterna och de ansvariga enheterna av direktiv 2000/43/EG(19). [Ändr. 46]
(48b) Europeiska datatillsynsmannens avgav ett yttrande den 4 juli 2013(20),
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Avsnitt 1
Syfte, tillämpningsområde och definitioner
Artikel 1
1. Medlemsstaterna ska förbjuda penningtvätt och finansiering av terrorism.
2. I detta direktiv avses följande med uppsåtlig penningtvätt:
(a) Omvandling eller överföring av egendom, i vetskap om att den härrör från brott eller från medverkan till brott, i syfte att dölja eller skyla egendomens olagliga ursprung eller att undgå frysning eller förverkandebeslut eller att bistå personer som är inblandade i sådan verksamhet att undandra sig de rättsliga påföljderna. [Ändr. 47]
(b) Hemlighållande eller döljande av en viss egendoms rätta beskaffenhet eller ursprung, av dess belägenhet, av förfogandet över den, av dess förflyttning, av de rättigheter som är knutna till den, eller av äganderätten till den, i vetskap om att egendomen härrör från brott eller från medverkan till brott.
(c) Förvärv, innehav eller nyttjande av egendom, i vetskap om att den vid tiden för mottagandet härrörde från brott eller från medverkan till brott.
(d) Medverkan till, överenskommelse om att utföra, försök och medhjälp till, främjande och underlättande av någon av de gärningar som avses i leden a, b och c samt rådgivning för utförandet av dem.
3. Som penningtvätt ska även sådana fall betraktas där gärningarna som frambragt den egendom som ska tvättas begåtts i en annan medlemsstat eller i tredjeland.
4. I detta direktiv avses följande med finansiering av terrorism: allt direkt eller indirekt tillhandahållande av eller all direkt eller indirekt insamling av tillgångar i syfte att de ska användas eller med vetskap om att de är avsedda att användas för att begå de brott som avses i artiklarna 1–4 i rådets rambeslut 2002/475/RIF(21), ändrat genom rådets rambeslut 2008/919/RIF(22).
5. Vetskap, uppsåt eller ändamål som utgör rekvisit för de handlingar som avses i punkterna 2 och 4 får härledas ur objektiva, faktiska omständigheter.
Artikel 2
1. Detta direktiv ska omfatta följande ansvariga enheter:
(1) Kreditinstitut.
(2) Finansinstitut.
(3) Följande juridiska eller fysiska personer vid bedrivandet av deras yrkesmässiga verksamhet:
(a) Revisorer, externa revisorer och skatterådgivare.
(b) Notarier och andra oberoende jurister, när de på en klients vägnar och för dennes räkning deltar i finansiella transaktioner eller fastighetstransaktioner eller bistår vid planering eller utförande av transaktioner för dennes räkning i samband med
i) köp och försäljning av fastigheter eller företag,
ii) förvaltning av en klients pengar, värdepapper eller andra tillgångar,
iii) öppnande eller förvaltning av bank-, spar- eller värdepapperskonton,
iv) säkerställande av kapital för att bilda, driva eller leda företag,
v) bildande, drift eller ledning av truster, stiftelser, ömsesidigabolag, bolag eller liknande strukturer. [Ändr. 48]
(c) Tillhandahållare av tjänster till andra stiftelser eller bolag än i punkt a eller b.
(d) Fastighetsmäklare, inbegripet hyresförmedlare, såvida de medverkar i finansiella transaktioner. [Ändr. 49]
(e) Andra fysiska eller juridiska personer som handlar med varor eller tjänster, om betalt eller mottaget belopp är minst 7 500 EUR i kontanter, oavsett om transaktionen utförs vid ett tillfälle eller flera tillfällen som förefaller ha samband. [Ändr. 50]
(f) Tillhandahållare av speltjänster.
Med undantag av kasinon får medlemsstaterna besluta att helt eller delvis undanta vissa speltjänster, som avses i led 3 f i första stycket, från nationella bestämmelser som införlivar detta direktiv på grund av den låga risk som sådana speltjänster innebär, på grundval av riskbedömningar. Innan något sådant undantag görs ska medlemsstaten i fråga inhämta kommissionens godkännande. [Ändr. 153]
2. Medlemsstaterna får besluta att fysiska och juridiska personer som endast tillfälligt eller i mycket begränsad omfattning bedriver finansiell verksamhet, där det föreligger liten risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism, inte ska omfattas av detta direktiv, om den juridiska eller fysiska personen uppfyller samtliga följande kriterier:
(a) Den finansiella verksamheten är begränsad i absoluta termer.
(b) Den finansiella verksamheten är begränsad när det gäller transaktioner.
(c) Den finansiella verksamheten är inte huvudverksamheten.
(d) Den finansiella verksamheten är en biverksamhet och direkt knuten till huvudverksamheten.
(e) Huvudverksamheten är inte en verksamhet som avses i punkt 1, med undantag av den verksamhet som avses i punkt 1.3 e.
(f) Den finansiella verksamheten avser endast huvudverksamhetens kunder och är inte allmänt tillgänglig för allmänheten.
Det första stycket ska inte tillämpas på juridiska eller fysiska personer som bedriver penningöverföring i den mening som avses i artikel 4.13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG(23).
3. Vid tillämpningen av punkt 2 a ska medlemsstaterna kräva att den finansiella verksamhetens totala omsättning inte får överstiga ett tillräckligt lågt tröskelvärde. Detta tröskelvärde ska fastställas på nationell nivå och bero av typen av finansiell verksamhet.
4. Vid tillämpningen av punkt 2 b ska medlemsstaterna tillämpa ett högsta tröskelvärde per kund och transaktion, oavsett om transaktionen genomförs vid ett tillfälle eller flera tillfällen som förefaller ha samband. Detta tröskelvärde ska fastställas på nationell nivå och bero av typen av finansiell verksamhet. Det ska vara tillräckligt lågt för att säkerställa att den berörda transaktionstypen är en opraktisk och ineffektiv metod för penningtvätt eller finansiering av terrorism och det får inte överstiga 1 000 EUR.
5. Vid tillämpningen av punkt 2 c ska medlemsstaterna kräva att den finansiella verksamhetens omsättning inte överstiger 5 % av den berörda juridiska eller fysiska personens totala omsättning.
6. När man vid tillämpningen av denna artikel bedömer risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska medlemsstaterna särskilt beakta finansiell verksamhet vars natur gör att den med särskilt stor sannolikhet torde användas eller missbrukas för penningtvätt eller för finansiering av terrorism.
7. Vid varje beslut som fattas vid tillämpningen av denna artikel ska motiven till det anges. Medlemsstaterna ska föreskriva möjligheten att återkalla beslutet, om omständigheterna skulle förändras.
8. Medlemsstaterna ska upprätta ett riskbaserat övervakningssystem eller vidta andra lämpliga åtgärder, för att se till att undantag som beviljas genom beslut enligt denna artikel inte missbrukas.
Artikel 3
I detta direktiv gäller följande definitioner:
1) "kreditinstitut": kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013(24), inbegripet filialer enligt artikel 4.1.17 i den förordningen till kreditinstitut inom unionen, oavsett om huvudkontoret är beläget inom unionen eller i ett tredjeland.
2) "finansinstitut":
a) Företag som inte är kreditinstitut och vars huvudsakliga verksamhet består i att bedriva en eller flera av de verksamheter som är upptagna i punkterna 2–12 och 14–15 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU(25), inbegripet valutaväxlingskontor (”bureaux de change”).
b) Försäkringsföretag som är vederbörligen auktoriserade i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EU(26), om företaget bedriver verksamhet som omfattas av det direktivet.
c) Värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU(27).
d) Företag för kollektiva investeringar som saluför sina andelar eller aktier.
e) Försäkringsförmedlare enligt definitionen i artikel 2.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG(28), med undantag för förmedlare enligt artikel 2.7 i det direktivet när de förmedlar livförsäkringar eller andra investeringsrelaterade tjänster.
f) Filialer till finansiella institut som avses i leden a–e som är belägna i unionen, oavsett om derashuvudkontor är beläget inom unionen eller i ett tredjeland.
3) "egendom": alla slags tillgångar, fysiska eller icke fysiska, fasta eller lösa, materiella eller immateriella, samt juridiska dokument eller instrument, även i elektronisk eller digital form, som styrker äganderätten till eller rättigheter knutna till sådana tillgångar.
4) "brottsliga handlingar": alla former av kriminell inblandning i följande grova brott:
a) Handlingar enligt definitionerna i artiklarna 1–4 i rambeslut 2002/475/RIF, ändrat genom rambeslut 2008/919/RIF.
b) Samtliga brott som avses i artikel 3.1 a i 1988 års FN-konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen.
c) Handlingar som utförs av kriminella organisationer enligt definitionen i artikel 1 i rådets gemensamma åtgärd 98/733/RIF(29).
d) Bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, åtminstone allvarliga fall, enligt definitionen i artiklarna 1.1 och 2 i konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen(30).
e) Korruption.
f) Alla överträdelserbrott, inbegripet skattebrott gällande direkta och indirekta skatter som är belagda med frihetsstraff eller annan frihetsberövande åtgärd med en lägsta straffsats på mer än ett år, eller i de medlemsstater som har en minimitröskel för brott i sitt rättssystem, alla brott som är belagda med frihetsstraff eller frihetsberövande åtgärd med en lägsta straffsats på mer än sex månader. [Ändr. 52]
4a) "självreglerande organ": ett organ som har befogenhet, erkänd i nationell rätt, att fastställa skyldigheter och bestämmelser för en viss yrkeskår eller en särskild ekonomisk verksamhet, som fysiska eller juridiska personer inom denna kår eller verksamhet måste följa. [Ändr. 53]
5) "faktisk ägare": alla fysiska personer som ytterst äger eller kontrollerar kunden och/eller den fysiska person för vars räkning en transaktion eller en aktivitet utförs. Den faktiska ägaren ska åtminstone avse följande:
a) När det gäller juridiska personer:
i) Fysiska personer som ytterst äger eller kontrollerar en juridisk enhet genom direkt eller indirekt ägande eller kontroll över en tillräcklig andel av aktierna eller rösträtter i denna, bland annat genom innehav av innehavaraktier, dock ej bolag noterade på en reglerad marknad som omfattas av informationsskyldighet enligt unionsrätten eller enligt motsvarande internationella normer.
En andelfysisk personsaktieinnehav på 25 % + 1 aktie ska utgörautgör under alla omständigheter ett bevis på ägande eller kontroll genom aktieinnehav när det gäller allt direkt och indirekt ägande. Ett aktieinnehav på 25 % + 1 aktie i kunden som innehas av en juridisk person, som står under en eller flera fysiska personers kontroll, eller av flera juridiska personer, som står under samma fysiska persons kontroll, ska utgöra en indikation på indirekt ägande. Begreppet kontroll ska bl.a. fastställas i enlighet med kriterierna i artikel 22.1–22.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU(31). Detta ska dock inte påverka medlemsstaternas rätt att besluta att en lägre andel kan vara ett bevis på ägande eller kontroll.
ii) Vid tvivel på att de personer som avses i punktled i är verkliga ägare, eller om ingen person som avses i led i kan identifieras efter det att alla nödvändiga åtgärder har vidtagits, de fysiska personer som på annat sätt utövar kontroll över en juridisk enhets ledning, vilket kan inbegripa personer i företagsledningen.
iia) Om ingen fysisk person identifieras enligt led i eller ii, den eller de fysiska personer som innehar en ledande tjänstemannabefattning, varvid de ansvariga enheterna ska dokumentera de åtgärder som vidtas för att identifiera det verkliga ägandet enligt led i och ii, i syfte att bevisa att det är omöjligt att identifiera sådana personer.
b) När det gäller juridiska enheter, exempelvis stiftelser, och juridiska konstruktioner, exempelvis stiftelsertruster eller ömsesidiga bolag, som förvaltar och fördelar medel:
i) De fysiska personer som utövar kontroll över minst 25 % av tillgångarna i en juridisk konstruktion eller enhet, och
ii) om de framtida förmånstagarna redan har fastställts, de fysiska personer som är förmånstagare med avseende på minst 25 % av tillgångarna i en juridisk konstruktion eller juridisk enhet, eller
iii) om de enskilda personer ännu inte har fastställts som är förmånstagare med avseende på den juridiska konstruktionen eller enheten, de personer för vilka den juridiska konstruktionen eller enheten främst har inrättats eller verkar; för stiftelserstrusters förmånstagare som särskiljs genom egenskaper eller klass ska ansvariga enheter inhämta nöjaktig information om förmånstagarna så att de kan fastställa dessas identitet när utbetalning ska ske eller när förmånstagarna avser att hävda förvärvade rättigheter.
iiia) när det gäller truster, stiftarens, förvaltarens och beskyddarens (”protector”) (om tillämpligt) identitet, förmånstagarnas eller förmånstagarkategoriernas identitet, och identiteten för alla andra fysiska personer som ytterst utövar faktisk kontroll över trusten (inklusive genom en kontroll- eller ägandekedja). [Ändr. 54]
6) "tjänsteleverantörer till stiftelser eller bolag": alla fysiska eller juridiska personer som affärsmässigt tillhandahåller någon av följande tjänster till tredje part:
a) Bildande av företag eller andra typer av juridiska personer.
b) Arbete som styrelseledamot eller sekreterare på ett företag, partner i ett handelsbolag eller liknande ställning i andra juridiska personer, eller åtgärder för att någon annan ska kunna utöva en sådan funktion.
c) Tillhandahållande av säte, kontorsadress, postadress eller administrativ adress och andra anknutna tjänster till aktiebolag, handelsbolag eller annan form av juridisk person eller konstruktion.
d) Förvaltning av en klassisk stiftelse eller liknande juridisk konstruktion, eller åtgärder för att någon annan ska kunna utöva en sådan funktion.
e) Funktion som nominell aktieägare för en annan person, som inte är ett företag noterat på en reglerad marknad som omfattas av informationsskyldighet enligt unionslagstiftningen eller enligt motsvarande internationella normer, eller åtgärder för att någon annan ska kunna utöva en sådan funktion.
7) a) "utländska personer i politiskt utsatt ställning": fysiska personer som har harhaft viktiga offentliga funktioner i tredjeland.
b) "inhemska personer i politiskt utsatt ställning": fysiska personer som har eller har haft viktiga offentliga funktioner i en medlemsstatmedlemsstaten. [Ändr. 55]
c) "personer som har eller har haft viktiga funktioner i en internationell organisation": direktörer, biträdande direktörer och styrelsemedlemmar eller motsvarande funktioner i en internationell organisation.
d) "Fysiska personer som har eller har haft viktiga offentliga funktioner" ska omfatta följande:
i) Stats- eller regeringschefer, ministrar samt vice och biträdande ministrar.
ii) Parlamentsledamötereller ledamöter av liknande lagstiftande organ. [Ändr. 56]
iii) Domare i högsta domstolen, författningsdomstolar eller andra rättsliga organ på hög nivå vars beslut inte kan överklagas, utom under exceptionella omständigheter.
iv) Tjänstemän vid revisionsmyndigheter eller styrelseledamöter i centralbanker.
v) Ambassadörer, chargés d'affaires samt höga officerare inom försvarsmakten.
vi) Ledamöter i ledande ställning i statsägda företags förvaltnings-, lednings- och tillsynsorgan. [Ändr. 57]
Ingen av kategorierna i punkterna i–vi får omfatta tjänstemän på mellannivå eller lägre tjänstemän.
e) ”familjemedlemmar ” ska omfatta följande:
i) Make/maka.
ii) Partner som likställs med make/maka.
iii) Barn och deras makar eller partner. [Ändr. 58]
iv) Föräldrar. [Ändr. 59]
f) "kända medarbetare": ska omfatta
i) alla fysiska personer som veterligen är faktiska ägare av juridiska enheter eller konstruktioner, eller som har annan nära affärsförbindelse med en person som avses i punkterna 7 a–d ovan,
ii) alla fysiska personer som är enda faktiska ägare av juridiska enheter eller konstruktioner som veterligen i praktiken har inrättats till förmån för den person som avses i punkterna 7 a–d ovan. [Ändr. 60]
8) "företagsledning": en tjänsteman eller anställd som har tillräckliga kunskaper om institutets riskexponering mot penningtvätt och finansiering av terrorism och som har tillräckliga befogenheter för beslut som påverkar dess riskexponering, men som inte måste vara styrelseledamot.
9) "affärsförbindelse": en affärsmässig, yrkesmässig eller handelsmässig förbindelse, som är förbunden med de ansvariga enheternas yrkesmässiga verksamhet och som när förbindelsen etableras förväntas ha en viss varaktighet.
10) "speltjänster": alla tjänster som innebär att penningvärden satsas på hasardspel, inbegripet spel med inslag av skicklighet exempelvis lotterier, kasinospel, pokerspel och vadhållning som tillhandahålls på en fysisk plats eller annars på distans, på elektronisk eller annan teknisk väg för att underlätta kommunikation, och på enskild begäran av en tjänstemottagare.
10a) "vadhållningstransaktion": en transaktion som innefattar samtliga stadier i den kommersiella förbindelsen mellan å ena sidan speltjänsteleverantören och å andra sidan kunden och den person som är registrerad som vadhållare och mottagare av eventuell vinst. [Ändr. 61]
11) "grupp (koncern)": enligt betydelsen i artikel 2.12 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG(32).
11a) "indirekta affärsförbindelser eller transaktioner": ingående av ett kontrakt eller genomförande av en transaktion, utan samtidig fysisk närvaro av leverantören eller förmedlaren och kunden, genom användning enkom av internet, telefonförsäljning eller andra elektroniska kommunikationsmedel, eller en kombination av dessa, fram till och med den tidpunkt då kontraktet ingås eller transaktionen genomförs. [Ändr. 62]
Artikel 4
1. Medlemsstaterna ska, i enlighet med den riskbaserade metoden, se till att bestämmelserna i detta direktiv helt eller delvis utvidgas till att omfatta andra yrken och företagskategorier än ansvariga enheter enligt artikel 2.1 och som bedriver verksamhet som med särskilt stor sannolikhet används för penningtvätt eller för finansiering av terrorism. [Ändr. 63]
2. Om en medlemsstat beslutar att utvidga direktivets bestämmelser till att omfatta andra yrken och företagskategorier än de som avses i artikel 2.1, ska den meddela kommissionen detta.
Artikel 5
För förebyggande av penningtvätt och finansiering av terrorism får medlemsstaterna införa eller behålla strängare regler på det område som omfattas av detta direktiv, under förutsättning att dessa regler till fullo överensstämmer med unionsrätten, särskilt när det gäller unionens uppgiftsskyddslagstiftning och skyddet av de grundläggande rättigheterna i enlighet med stadgan. Sådana regler ska inte i onödan förhindra konsumenter från att få tillgång till finansiella tjänster och ska inte utgöra ett hinder för den inre marknaden. [Ändr. 64]
Avsnitt 2
Riskbedömning
Artikel 6
1. Kommissionen ska genomföra en bedömning av riskerna för att penningtvätt och finansiering av terrorism påverkar den inre marknaden, med särskild inriktning på gränsöverskridande verksamhet. För att kunna göra en sådan bedömning ska kommissionen samråda med medlemsstaterna,de europeiska tillsynsmyndigheterna ska lämna ett gemensamt yttrande om riskerna för att penningtvätt och finansiering av terrorism påverkar den inre marknaden), Europeiska datatillsynsmannen, artikel 29-gruppen, Europol och vid behov andra berörda myndigheter.
Den riskbedömning som avses i punkt 1 ska omfatta åtminstone följande:
a) Penningtvättens totala utbredning och de delar av den inre marknaden som är utsatta för större risk.
b) De risker som är förknippade med varje relevant sektor, särskilt de icke-finansiella sektorerna och spelsektorn.
c) De metoder som brottslingar oftast använder för att tvätta vinster från olaglig verksamhet.
d) Rekommendationerna till de behöriga myndigheterna om det effektivaste sättet att utnyttja resurserna.
e) Den roll eurosedlarna spelar för brottslig verksamhet och penningtvätt.
Riskbedömningen ska även innehålla förslag till minimistandarder för de riskbedömningar som ska genomföras av de nationella behöriga myndigheterna. Dessa minimistandarder ska utvecklas i samarbete med medlemsstaterna och involvera branschen och andra relevanta aktörer genom offentliga samråd och möten med intressenterna, beroende på vad som är lämpligast.
Kommissionen ska utfärda Yttrandetriskbedömningen senast den ...(33)och ska uppdatera den vartannat år eller oftare om så är lämpligt.
2. Kommissionen ska göra yttrandet tillgängligt riskbedömningen tillgänglig för att hjälpa medlemsstater och ansvariga enheter med att kartlägga, hantera och minska riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism och så att andra aktörer, inklusive nationella lagstiftare, Europaparlamentet, de europeiska tillsynsmyndigheterna, Europol och kommittén för medlemsstaternas finansunderrättelseenheter, bättre kan förstå riskerna. En sammanfattning av bedömningen ska vara offentligt tillgänglig. Denna sammanfattning ska inte innehålla sekretessbelagda uppgifter.
2a. Kommissionen ska lämna en årlig rapport till Europaparlamentet och rådet om resultaten av de regelbundna riskbedömningarna och om de åtgärder som vidtagits på grundval av dessa resultat. [Ändr. 65]
Artikel 6a
1. Utan att det påverkar de överträdelseförfaranden som fastställs i EUF-fördraget, ska kommissionen se till att den nationella lagstiftning som medlemsstaterna på grundval av detta direktiv antar för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism genomförs på ett effektivt sätt och i överensstämmelse med den europeiska ramen.
2. Vid tillämpningen av punkt 1 ska kommissionen i lämpliga fall biträdas av de europeiska tillsynsmyndigheterna, Europol, kommittén för medlemsstaternas finansunderrättelseenheter och varje annan behörig europeisk myndighet.
3. De utvärderingar av nationell rätt som antagits för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism som föreskrivs i punkt 1 ska inte påverka de utvärderingar som genomförs av arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) eller Moneyval. [Ändr. 66]
Artikel 7
1. Alla medlemsstater ska vidta lämpliga åtgärder för att kartlägga, bedöma, förstå och minska riskerna för att de berörs av penningtvätt och finansiering av terrorism, liksom farhågor kopplade till skyddet av personuppgifter, samt uppdatera denna bedömning.
2. Alla medlemsstater ska utse en myndighet som samordnar de nationella åtgärderna mot de risker som avses i punkt 1. MyndighetenMyndighetens namn ska meddelas kommissionen, de europeiska tillsynsmyndigheterna, Europol och övriga medlemsstater.
3. Vid sin bedömning enligt punkt 1 får medlemsstaterska medlemsstaterna använda yttrandet enligtden riskbedömning som avses i artikel 6.1.
4. Alla medlemsstater ska göra den bedömning som avses i punkt 1 och
a) använda bedömningen till att förbättra sina åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, särskilt genom att fastställa områden där ansvariga företagenheter ska tillämpa skärpta regler, i tillämpliga fall med angivande av vilka åtgärder som ska vidtas,
aa) där så är lämpligt identifiera sektorer eller områden med försumbar, mindre eller större risk för penningtvätt och finansiering av terrorism,
b) använda bedömningen vid fördelning och prioritering av resurser för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism,
ba) använda bedömningen eller bedömningarna för att se till att lämpliga regler utarbetas för varje sektor eller område, i enlighet med risken för penningtvätt,
c) tillhandahålla lämplig information vid lämplig tidpunkt till ansvariga enheter för derasatt de ska kunna genomföra egna riskbedömningar av penningtvätt och finansiering av terrorism.
5. Medlemsstaterna ska på begäran tillhandahålla resultaten av sina riskbedömningar till övriga medlemsstater, kommissionen och de europeiska tillsynsmyndigheterna. En sammanfattning av bedömningen ska offentliggöras. Denna sammanfattning får inte innehålla säkerhetsklassade uppgifter. [Ändr. 67]
Artikel 8
1. Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter vidtar lämpliga åtgärder för att kartlägga och bedöma sina risker när det gäller penningtvätt och finansiering av terrorism, med beaktande av riskfaktorer, inbegripet kunder, länder eller geografiska områden, produkter, tjänster, transaktioner eller distributionskanaler. Dessa åtgärder ska stå i proportion till de ansvariga enheternas typ och storlek.
2. Bedömningarna enligt punkt 1 ska dokumenteras, uppdateras och på begäran tillhandahållas till behöriga myndigheter och självreglerande organ. [Ändr. 68]
3. Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter har politik, kontroller och förfaranden för att minska och effektivt hantera de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som belagts på unionsnivå, på medlemsstatsnivå och påinom ansvariga enheter. Politik, kontroller och förfaranden bör stå i proportion till de ansvariga enheternas typ och storlekoch till risken för penningtvätt och finansiering av terrorism,och bör iaktta uppgiftsskyddsbestämmelserna. [Ändr. 69]
4. Politik och förfaranden enligt punkt 3 ska omfatta åtminstone följande:
a) Utveckling av intern politik, förfaranden och kontroller, inbegripet rutinerför modellriskhantering, kundkontroll, rapportering, registrering, internkontroll, efterlevnadskontroll (inbegripet utnämning av en efterlevnadsansvarig på ledningsnivå om det motiveras av verksamhetens storlek och natur) samt undersökning av personal. De ansvariga enheterna får inte med stöd av dessa åtgärder begära att kunderna tillhandahåller fler personuppgifter än nödvändigt. [Ändr. 70]
b) En oberoende granskningsfunktion för att granska den interna politiken, förfarandena och kontrollerna enligt led a, om detta är lämpligt med hänsyn till företagets storlek och verksamhet.
5. Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter inhämtar sin lednings godkännande av den politik och de förfaranden som de inför, och ska i förekommande fall övervaka och skärpa vidtagna åtgärder.
Artikel 8a
1. För att kunna utarbeta en gemensam strategi och en gemensam politik mot icke samarbetsvilliga jurisdiktioner med brister i arbetet med att bekämpa penningtvätt ska medlemsstaterna periodvis godkänna och anta den förteckning över länder som ges ut av FATF.
2. Kommissionen ska samordna det förberedande arbetet på unionsnivå med identifiering av tredjeländer med allvarliga strategiska brister i sina system mot penningtvätt som utgör betydande risker för unionens finansiella system, med beaktande av de kriterier som avses i punkt 3 i bilaga III.
3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter för att utarbeta en förteckning över länder enligt definitionen i punkt 2.
4. Kommissionen ska regelbundet övervaka utvecklingen av förhållandena i de länder som avses i punkt 2 i denna artikel på grundval av de kriterier som fastställs punkt 3 i bilaga III och ska, där så är lämpligt, granska den förteckning som avses i punkt 3 i den här artikeln. [Ändr. 71]
KAPITEL II
KUNDKÄNNEDOM
Avsnitt 1
Allmänna bestämmelser
Artikel 9
Medlemsstaterna ska förbjuda sina kreditinstitut och finansinstitut att föra anonyma konton eller utfärda och anonyma motböcker eller att utfärda anonyma betalkort som inte uppfyller villkoren i artikel 10a. Medlemsstaterna ska alltid kräva att ägarna och förmånstagarna till befintliga anonyma konton,eller anonyma motböcker eller anonyma betalkort kundkontrolleras snarast och under alla förhållanden innan kontona eller motböckerna nyttjas. [Ändr. 72]
Artikel 10
Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter tillämpar kravet på kundkännedom i följande fall:
a) När en affärsförbindelse ingås.
b) Vid enstaka transaktioner om minst 15 000 EUR, oavsett om transaktionen utförs vid ett tillfälle eller flera tillfällen som förefaller ha samband.
c) För fysiska eller juridiska personer som handlar med varor: vid enstaka transaktioner om minst 7 500 EUR i kontanter, oavsett om transaktionen genomförs vid ett tillfälle eller flera tillfällen som förefaller ha samband.
d) För tillhandahållare av speltjänsterkasinon: vid enstaka transaktioner om minst 2 000 EUR i kontanter, oavsett om transaktionen genomförs vid ett tillfälle eller flera tillfällen som förefaller ha samband.
da) För onlinespeltjänster: vid ingåendet av affärsförbindelsen.
db) För övriga tillhandahållare av speltjänster: vid utbetalning av en vinst på minst 2 000 EUR. [Ändr. 73]
e) Om det finns misstankar om penningtvätt eller finansiering av terrorism, oavsett eventuella undantag, befrielser eller tröskelbelopp.
f) Om det råder osäkerhet om hur tillförlitliga eller tillräckliga tidigare erhållna kundidentifieringsuppgifter är.
fa) När ett bolag bildas. [Ändr. 74]
Artikel 10a
1. Medlemsstaterna får, på grund av en bevisat låg risk, tillåta undantag från kundkontroll för ansvariga enheter med avseende på elektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG(34), om följande villkor är uppfyllda:
a) Betalningsinstrumentet kan inte återuppladdas.
b) Det högsta belopp som lagras elektroniskt överstiger inte 250 EUR. Medlemsstaterna får höja denna gräns till 500 EUR för betalningsinstrument som endast kan användas i den berörda medlemsstaten.
c) Betalningsinstrumentet används uteslutande för inköp av varor eller tjänster.
d) Betalningsinstrumentet kan inte finansieras med elektroniska pengar.
e) Kontantinlösen och kontantuttag är förbjudna om inte innehavaren identifieras och dennes identitet styrks, och tillräckliga och lämpliga principer och förfaranden rörande kontantinlösen och kontantuttag samt registerhållningskrav tillämpas.
2. Medlemsstaterna ska se till att kraven på kundkontroll alltid tillämpas före inlösen av elektroniska pengar till ett penningvärde som överstiger 250 EUR.
3. Denna artikel ska inte hindra medlemsstaterna från att tillåta ansvariga enheter att tillämpa åtgärder för förenklad kundkontroll i fråga om elektroniska pengar i enlighet med artikel 13 i detta direktiv om villkoren i denna artikel inte är uppfyllda. [Ändr. 75]
Artikel 11
1. Kundkontroll ska innebära följande:
a) Identifiering av kunden och styrkande av dennes identitet utifrån handlingar, uppgifter eller information som erhållits från en tillförlitlig och oberoende källa.
b) Utöver identifiering av den faktiska ägaren ochenligt uppgifterna i det register som avses i artikel 29,vidtagande av rimliga åtgärder för styrkande av dennes identitet, så att det institut eller den person som omfattas av detta direktiv har tillfredsställande vetskap om vem den faktiska ägaren är, inbegripet rimligavidtagande av alla nödvändiga åtgärder för att förstå kundens ägar- och kontrollstruktur i fallet juridiska personer, truster, stiftelser, ömsesidiga bolag, holdingbolag och alla övriga liknande existerande eller framtida juridiska konstruktioner, genom bedömning och i förekommande fall inhämtande av information om affärsförbindelsens syfte och avsedda form.
c) Bedömning och i förekommande fall inhämtande av information om affärsförbindelsens syfte och avsedda form.
d) Fortlöpande övervakning av affärsförbindelsen, inbegripet granskning av transaktioner under förbindelsens hela existens för att säkerställa att de transaktioner som utförs motsvarar institutets eller personens kundkännedom, affärs- och riskprofilen, vid behov även medlens ursprung och säkerställande av att handlingarna, uppgifterna eller informationen uppdateras. [Ändr. 76]
1a. När de utför åtgärderna i punkt 1 a och b ska de ansvariga enheterna också vara skyldiga att bekräfta att en person som påstår sig handla å kundens vägnar verkligen är bemyndigad att göra detta och de ska vara skyldiga att identifiera denna person och styrka dennes identitet. [Ändr. 77]
2. Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter uppfyller alla kraven på kundkännedom enligt punkt 1, men de får själva reglera sådana åtgärders omfattning utifrån en risk- och känslighetsanalys.
3. Vid bedömningen av riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism ska medlemsstaterna kräva att ansvariga enheter åtminstone beaktar de variabler som anges i bilaga I.
4. Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter för de behöriga myndigheterna eller självreglerande organen kan visa att åtgärderna är lämpliga med hänsyn till de konstaterade riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism.
5. För livförsäkringsverksamhet eller annan investeringsrelaterad försäkringsverksamhet ska medlemsstaterna se till att finansinstitut, utöver den föreskrivna kundkontrollen av kunden och den faktiska ägaren, ska vidta följande kundkontroll av livförsäkringars och andra investeringsrelaterade försäkringars förmånstagare så snart som dessa har identifierats eller särskiljts:
a) För förmånstagare som identifieras som specifika och namngivna fysiska eller juridiska personer eller konstruktioner: fastställande av personens namn.
b) För förmånstagare som särskiljs genom egenskaper eller klass eller på annat sätt: inhämtande av tillräcklig information om dessa förmånstagare, så att finansinstitutet kan avgöra förmånstagarens identitet vid utbetalningstillfället.
I bägge fallen enligt led a och b i första stycket ska kontrollen av förmånstagarnas identitet ske vid utbetalningstillfället. Vid hel eller delvis överlåtelse av livförsäkring eller annan investeringsrelaterad försäkring till tredje part, ska finansinstitut med kunskap om överlåtelsen fastställa den faktiska ägarens identitet, när försäkringens värde övergår till den fysiska eller juridiska personen eller konstruktionen.
Artikel 12
1. Medlemsstaterna ska kräva att styrkandet av kundens och den faktiska ägarens identitet sker innan en affärsförbindelse ingås eller en transaktion utförs.
2. Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna tillåta att styrkandet av kundens och den faktiska ägarens identitet slutförs när affärsförbindelsen ingås eller när transaktionen genomförs för enheter som omfattas av skyldigheterna enligt artikel 2.1 och, i alla händelser, innan eventuella vinster betalas ut, om detta är nödvändigt för att inte störa den normala affärsverksamheten och om risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism är liten. I sådana situationer ska dessa förfaranden slutföras snarast möjligt efter den inledande kontakten. [Ändr. 78]
3. Genom avvikelse från punkterna 1 och 2 får medlemsstaterna tillåta att ett bankkonto öppnas, om det finns tillräckliga garantier för att transaktioner inte kan utföras av kunden eller för kundens räkning innan kraven i punkterna 1 och 2 helt har uppfyllts.
4. Om institutet eller den berörda personen inte kan uppfylla kraven i artikel 11.1 a, b och c, ska medlemsstaterna kräva att vederbörande inte får utföra en transaktion via bankkonto, ingå en affärsförbindelse eller utföra transaktionen, och ska överväga att avbryta affärsförbindelsen och om denna kund rapportera en misstänkt transaktion till FIU i enlighet med artikel 32.
Medlemsstaterna ska undantagsvis inte tillämpa det föregående stycket på notarier, andra oberoende jurister, revisorer och skatterådgivare när dessa utreder sin kunds rättsliga ställning, försvarar eller företräder denne i eller rörande rättsliga förfaranden, inbegripet rådgivning om att inleda eller undvika förfaranden.
5. Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter inte bara tillämpar kravet på kundkännedom på alla nya kunder utan även på befintliga kunder, om det efter en risk- och känslighetsanalys anses lämpligt, bland annat när en kunds relevanta omständigheter förändras.
Avsnitt 2
Förenklad kundkontroll
Artikel 13
1. Om en medlemsstat eller en ansvarig enhet konstaterar att riskerna är lägre på vissa områden, får medlemsstaten tillåta att ansvariga organ tillämpar förenklad kundkontroll.
2. Innan de tillämpar förenklad kundkontroll, ska ansvariga enheter förvissa sig om att kundrelationen eller transaktionen har lägre risk.
3. Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter övervakar transaktionentransaktionerna eller affärsförbindelsenaffärsförbindelserna så noga att de upptäcker ovanliga eller misstänkta transaktioner. [Ändr. 79]
Artikel 14
Vid bedömningen av riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism för olika typer av kunder, länder eller geografiska områden och särskilda produkter, tjänster, transaktioner eller distributionskanaler, ska medlemsstater och ansvariga enheter åtminstone beakta de faktorer i förbindelse med kund och produkt, tjänst, transaktion eller distributionskanal som utgör potentiella lågriskfaktorer enligt bilaga II. [Ändr. 80]
Artikel 15
För behöriga myndigheter och ansvariga enheter som avses i artikel 2.1.1 och 2.1.2 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna senast den …(35) utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010 om de riskfaktorer som ska beaktas och/eller åtgärder som ska vidtas i situationer där förenklad kundkontroll är lämplig. Särskild hänsyn bör tas till företagets storlek och verksamhet, och där så är lämpligt och rimligt bör särskilda åtgärder fastställas. [Ändr. 81]
Avsnitt 3
Skärpt kundkontroll
Artikel 16
1. I de fall som anges i artiklarna 17–23 i direktivet och i andra fall av större risker som medlemsstaterna eller ansvariga enheter konstaterat, ska medlemsstaterna kräva att de ansvariga organen tillämpar skärpt kundkontroll för att hantera och minska sådana risker på lämpligt sätt.
2. Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter i möjligaste mån granskar bakgrunden till och syftet med alla komplexa, ovanligt stora transaktioner, och alla ovanliga transaktionsmönster som inte förefaller ha något ekonomiskt eller lagligt syfte, eller som utgör skattebrott i den mening som avses i artikel 3.4 f. De ska särskilt skärpa övervakningen av affärsförbindelsen för att avgöra om dessa transaktioner eller aktiviteter framstår som ovanliga eller misstänkta. Om en ansvarig enhet fastställer förekomsten av en sådan ovanlig eller misstänkt transaktion eller verksamhet ska den utan dröjsmål informera finansunderrättelseenheterna i samtliga medlemsstater som kan vara berörda. [Ändr. 82]
3. Vid bedömningen av riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism ska medlemsstater och ansvariga enheter åtminstone beakta de faktorer i förbindelse med kund och produkt, tjänst, transaktion eller distributionskanal som utgör potentiellt riskfyllda situationer enligt bilaga III. [Ändr. 83]
4. För behöriga myndigheter och ansvariga enheter som avses i artikel 2.1.1 och 2.1.2 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna senast den …(36) utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010 om de riskfaktorer som ska beaktas och/eller åtgärder som ska vidtas i situationer där skärpt kundkontroll måste tillämpas. [Ändr. 84]
Artikel 17
När det gäller gränsöverskridande korrespondentbankförbindelser med motpartsinstitut i tredjeland ska medlemsstater, utöver kundkontrollen enligt artikel 11, kräva att deras kreditinstitut
a) samlar in så mycket information om ett motpartsinstitut att de har full insikt i dettas affärsverksamhet och utifrån offentligt tillgänglig information kan bedöma dess anseende och övervakningens kvalitet,
b) gör en bedömning av institutets kontroller för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism,
c) inhämtar godkännande från sin ledning, innan de ingår nya korrespondentbankförbindelser,
d) dokumenterar varje instituts respektive ansvar,
e) för ”payable-through”-konton försäkrar sig om att motpartsinstitutet har kontrollerat kundidentiteten och löpande kontrollerar de kunder som har direkt tillgång till korrespondentens räkenskaper och att det på begäran kan tillhandahålla relevanta kundkontrolluppgifter till korrespondentinstitutet.
Artikel 18
När det gäller transaktioner eller affärsförbindelser med utländska personer i politiskt utsatt ställning, ska medlemsstaterna utöver kundkontrollåtgärderna enligt artikel 11 kräva att ansvariga enheter
a) har de riskbaserade förfaranden som krävs för att kunna avgöra om kunden eller kundens verklige förmånstagare är denna person,
b) inhämtar sin lednings godkännande av att affärsförbindelser med sådana kunder ingås eller fortlöper,
c) vidtar lämpliga åtgärder för att fastställa varifrån förmögenheten och medlen härstammar som förknippas med affärsförbindelsen eller transaktionen,
d) bedriver löpande skärpt övervakning av affärsförbindelsen.
Artikel 19
När det gäller transaktioner eller affärsförbindelser med inhemska personer i politiskt utsatt ställning eller personer som har eller har haft en framträdande funktion i en internationell organisation, ska medlemsstaterna utöver kundkontrollåtgärderna enligt artikel 11 kräva att ansvariga enheter
a) har riskbaserade förfaranden som krävs för att kunna avgöra om kunden eller kundens verklige förmånstagare är denna person,
b) vid affärsförbindelser med sådana personer tillämpar de åtgärder som avses i artikel 18 b, c och d, om högre risk föreligger.
Artikel 19a
Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna och internationella organisationer utarbeta en förteckning över inhemska personer i politiskt utsatt ställning och personer, bosatta i en medlemsstat, som har eller har haft en ledande roll i en internationell organisation. Behöriga myndigheter och ansvariga enheter ska ha tillgång till förteckningen.
Kommissionen ska underrätta de berörda personerna om att de har tagits upp på eller strukits från förteckningen.
Kraven i denna artikel ska inte undanta ansvariga enheter från deras skyldighet att genomföra kundkontroll, och ansvariga enheter ska inte uteslutande förlita sig på denna information i tron att den är tillräcklig för att uppfylla dessa skyldigheter.
Medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att förhindra handel med uppgifter kommersiella ändamål beträffande utländska personer i politiskt utsatt ställning, inhemska personer i politiskt utsatt ställning eller personer som har eller har haft en ledande roll i en internationell organisation. [Ändr. 85]
Artikel 20
Ansvariga enheter ska vidta rimliga åtgärder i enlighet med den riskbaserade metoden för att avgöra om livförsäkringars eller andra investeringsrelaterade försäkringars förmånstagare och/eller vid behov förmånstagarens verklige huvudman är personer i politiskt utsatt ställning. Sådana åtgärder ska vidtas senast då försäkringen helt eller delvis utbetalas eller överlåts. Om högre risker konstaterats, ska medlemsstaterna utöver normala kundkontrollåtgärder kräva att ansvariga enheter [Ändr. 86]
a) informerar sin ledning, innan försäkringsbeloppet utbetalas,
b) skärper kontrollen av hela affärsförbindelsen med försäkringstagaren.
Artikel 21
Åtgärderna enligt artiklarna 18, 19 och 20, men inte de åtgärder som avses i artikel 19a, ska också tillämpas på familjemedlemmar och kändapersoner som, enligt framlagd bevisning, är medarbetare till sådana utländska eller inhemska personer i politiskt utsatt ställning. [Ändr. 87]
Artikel 22
Om en person som avses i artiklarna 18, 19, och 20 inte längre är en utländsk person i politiskt utsatt ställning, en inhemsk person i politiskt utsatt ställning eller en ledande roll i en internationell organisation, ska ansvariga enheter göra en bedömning av om personen fortfarande utgör en risk och tillämpa motsvarande lämpliga riskkänslighetsåtgärder, tills personen inte längre anses utgöra någon risk. Denna period får inte understiga 1812 månader. [Ändr. 88]
Artikel 23
1. Medlemsstaterna ska förbjuda kreditinstitut att ingå eller upprätthålla korrespondentbankförbindelser med brevlådebanker och ska kräva att kreditinstituten vidtar lämpliga åtgärder för att se till att de inte ingår eller fortsätter att upprätthålla korrespondentbankförbindelser med banker som veterligen tillåter att dess konton används av brevlådebanker.
2. Vid tillämpningen av punkt 1 ska med ”brevlådebank” menas ett kreditinstitut, eller ett institut med liknande verksamhet, som är registrerat i en jurisdiktion där det saknar en meningsfull fysisk närvaro och ledning och inte är anknutet till en reglerad finansgrupp (koncern).
Avsnitt 4
Utförande genom tredje part
Artikel 24
Medlemsstaterna får tillåta ansvariga enheter att anlita tredje part för att uppfylla de krav som föreskrivs i artikel 11.1 a, b och c. Det slutliga ansvaret för att uppfylla dessa krav ska dock ligga hos den ansvariga enhet som anlitar denna tredje part.Dessutom ska medlemsstaterna se till att alla sådana tredje parter också hålls ansvariga för överträdelser av de nationella bestämmelser som antas enligt detta direktiv. [Ändr. 89]
Artikel 25
1. Vid tillämpningen av detta avsnitt ska ”tredje part” avse
a) ansvariga enheter som är förtecknade i artikel 2 eller
b) andra institut och personer i medlemsstaterna eller tredjeland som tillämpar kundkännedomskrav och registerhållningskrav som är likvärdiga med kraven i detta direktiv, och vars iakttagande av direktivet övervakas i enlighet med kapitel VI avsnitt 2.
2. MedlemsstaternaKommissionen ska beakta tillgänglig information om geografisk risknivå, när deden avgör om ett tredjeland uppfyller villkoren enligt punkt 1 och ska underrätta varandra och även kommissionenmedlemsstaterna, de ansvariga enheterna, de europeiska tillsynsmyndigheterna i den mån det är relevant för tillämpningen av detta direktiv och i enlighet med förordning (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010, om deden finner att ett tredjeland uppfyller dessa villkor.
2a. Kommissionen ska tillhandahålla en förteckning över jurisdiktioner i vilka det vidtas åtgärder för bekämpning av penningtvätt som är likvärdiga med bestämmelserna i detta direktiv och med andra unionsregler och -förordningar på området.
2b. Den förteckning som avses i punkt 2a ska regelbundet utvärderas och uppdateras i enlighet med den information som erhålls från medlemsstaterna i enlighet med punkt 2. [Ändr. 90]
Artikel 26
1. Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter från anlitad tredje part erhåller nödvändiga uppgifter om kraven enligt artikel 11.1 a, b och c.
2. Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter som kunden hänvisas till vidtar lämpliga åtgärder för att se till att relevanta kopior av identitets- och kontrolluppgifter och andra relevanta handlingar om kundens eller den faktiska ägarens identitet på begäran omedelbart överlämnas av tredje part.
Artikel 27
1. Medlemsstaterna ska se till att hemmedlemsstatens behöriga myndighet (för koncernpolitik och koncernkontroller) samt värdmedlemsstatens behöriga myndighet (för filialer och dotterbolag) kan finna att en ansvarig enhet tillämpar åtgärderna enligt artiklarna 25.1 och 26 genom sitt koncernprogram, om följande villkor är uppfyllda:
a) En ansvarig enhet förlitar sig på de uppgifter som lämnats av en tredje part som ingår i samma koncern.
b) Koncernen tillämpar kraven på kundkännedom, registerhållning och program mot penningtvätt och finansiering av terrorism i enlighet med direktivet eller likvärdiga bestämmelser.
c) Det effektiva genomförandet av kraven enligt led b övervakas på koncernnivå av en behörig myndighet i hemmedlemsstaten i samarbete med de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaterna. [Ändr. 91]
1a. De europeiska tillsynsmyndigheterna ska senast den …(37) utfärda riktlinjer för införandet av det tillsynssystem som de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna ska tillämpa för koncerner, så att en konsekvent och effektiv koncerntillsyn kan garanteras. [Ändr. 92]
Artikel 28
Detta avsnitt ska inte tillämpas på utkontraktering eller agenturförhållanden, där den utkontrakterande tjänsteleverantören eller agenten enligt avtalet ska anses ingå i den ansvariga enheten.
KAPITEL III
UPPGIFTER OM FAKTISKT ÄGANDE
Artikel 29
1. Medlemsstaterna ska se till att de bolag ellerföretagoch andra juridiska enheter, inklusive truster eller enheter vars struktur eller funktion liknar den som gäller för truster, stiftelser, holdingbolag och alla andra befintliga eller framtida juridiska konstruktioner med liknande struktur eller funktion, som är etablerade eller registrerade på deras territorium eller som förvaltas enligt deras lagstiftning får,och har och till ett offentligt centralt register, handelsregister eller företagsregister på deras territorium översänder adekvata, korrekta,och aktuella och uppdaterade uppgifter om sig och om sina faktiska ägandeförhållanden vid etableringstillfället samt eventuella ändringar av ägarförhållandena.
1a. Registret ska innehålla åtminstone den information som är nödvändig för att klart och tydligt identifiera företaget och dess faktiska ägare, nämligen enhetens namn, registreringsnummer, juridiska form och status, registreringsbevis, adressen för företagets säte (och adressen för företagets huvudkontor om det inte ligger på samma plats som företagets säte), grundläggande bestämmelser för verksamheten (t.ex. stiftelseurkund och bolagsordning), en förteckning över direktörerna (inklusive deras nationalitet och födelsedatum) samt information om aktieägare/faktisk ägare, såsom namn, födelsedatum, nationalitet eller registreringsland, kontaktuppgifter, antal aktier, typ av aktier (inklusive vilka rösträtter som är förbundna med dessa) liksom andel av aktieinnehavet eller hur stor andel av rösterna de kontrollerar, om detta är tillämpligt.
Kraven i denna artikel ska inte undanta ansvariga enheter från deras skyldighet att genomföra kundkontroll, och ansvariga enheter ska inte uteslutande förlita sig på denna information i tron att den är tillräcklig för att uppfylla dessa skyldigheter.
1b. När det gäller truster eller andra typer av befintliga eller framtida juridiska enheter och konstruktioner med liknande struktur och funktion ska informationen innehålla uppgifter om trustens stiftares, förvaltares och beskyddares (”protector”) (om tillämpligt) identitet, förmånstagarnas eller förmånstagarkategoriernas identitet, och identiteten för alla andra fysiska personer som utövar faktisk kontroll över trusten. Medlemsstaterna ska se till att förvaltare lämnar uppgift om sin status till ansvariga enheter, om de som förvaltare har en affärsförbindelse eller utför tillfälliga transaktioner som överstiger den tröskel som fastställs i artikel 10 b, c och d. Den information som innehas bör omfatta födelsedatum och nationalitet för samtliga personer. Medlemsstaterna ska följa den riskbaserade metoden när de offentliggör stiftelseurkunden och stiftelseförordnandet och där så är tillämpligt ska de med iakttagande av skyddet av personuppgifter säkerställa att informationen lämnas till behöriga myndigheter, särskilt FIU, och ansvariga enheter.
2. Medlemsstaterna ska se till attDe uppgifter som avses i punkterna 1, 1a och 1b ska i god tid vara tillgängliga för behöriga myndigheter, särskilt FIU, och ansvariga enheter i alla medlemsstateri tid kan få tillgång till uppgifterna enligt punkt 1. Medlemsstaterna ska göra de register som avses i punkt 1 tillgängliga för allmänheten efter att först ha identifierat den person som önskar få ta del av uppgifterna via registrering online. Uppgifterna ska vara tillgängliga online för alla personer via ett öppet och säkert dataformat, i överensstämmelse med uppgiftsskyddsbestämmelserna, särskilt i fråga om effektivt skydd av den registrerades rätt att få ta del av personuppgifter och möjligheten att korrigera eller stryka felaktiga uppgifter. De avgifter som tas ut för att lämna ut uppgifterna får inte överstiga de administrativa kostnaderna för utlämnandet. Varje ändring av de redovisade uppgifterna ska anges tydligt i registret utan dröjsmål och under alla omständigheter senast inom 30 dagar.
De företagsregister som avses i punkt 1 i denna artikel ska vara sammankopplade via den europeiska plattformen, portalen och de valfria ingångar som inrättats av medlemsstaterna i enlighet med direktiv 2012/17/EU. Medlemsstaterna ska med stöd av kommissionen ansvara för att deras register är driftskompatibla inom systemet för sammankoppling av register via den europeiska plattformen.
2a. Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna snabbt och på ett konstruktivt och effektivt sätt eftersträva samarbete med tredjeländer för att uppmuntra att likvärdiga centrala register med information om faktiskt ägande inrättas och att information av den typ som avses i punkterna 1 och 1a i denna artikel offentliggörs i deras länder.
Prioritet ska ges till tredjeländer som hyser ett betydande antal bolag eller juridiska enheter, inklusive truster, stiftelser, holdingbolag och alla andra organ som har en liknande struktur eller funktion och som har andelar som utgör en indikation på direkt ägande i enlighet med artikel 3.5 i bolag eller juridiska enheter som är etablerade i unionen.
2b. Medlemsstaterna ska fastställa regler för effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för fysiska och juridiska personer som ska tillämpas på överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med denna artikel, och ska vidta alla åtgärder som behövs för att säkerställa att sanktionerna i fråga tillämpas. Vid tillämpningen av denna artikel ska medlemsstaterna inrätta effektiva åtgärder mot missbruk i syfte att förebygga missbruk baserat på innehavaraktier och teckningsoptioner för innehavaraktier.
2c. Kommissionen ska senast den …(38) överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet och tillämpningen av kraven enligt denna artikel, vid behov tillsammans med ett lagstiftningsförslag. [Ändr. 93]
Artikel 30
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att förvaltare av klassiska stiftelser som regleras av deras lagstiftning ska få och ha adekvata, korrekta och aktuella uppgifter om stiftelsens faktiska ägandeförhållanden. I dessa uppgifter ska ingå stiftelsens stiftares, förvaltares och beskyddares (”protector”) identitet (om tillämpligt), förmånstagarnas eller förmånstagarkategoriernas identitet, och identiteten för alla andra fysiska personer som utövar faktisk kontroll över stiftelsen.
2. Medlemsstaterna ska se till att förvaltare lämnar uppgift om sin status i förhållande till ansvariga enheter, om de som förvaltare har en affärsförbindelse eller utför tillfälliga transaktioner som överstiger tröskeln enligt artikel 10 b, c och d.
3. Medlemsstaterna ska se till att behöriga myndigheter och ansvariga enheter i tid kan få tillgång till uppgifterna enligt punkt 1.
4. Medlemsstaterna ska se till att åtgärder motsvarande punkterna 1, 2 och 3 tillämpas på andra typer av juridiska konstruktioner med stiftelseliknande struktur och funktion.[Ändr. 94]
KAPITEL IV
RAPPORTERINGSKRAV
Avsnitt 1
Allmänna bestämmelser
Artikel 31
1. Alla medlemsstater ska inrätta en finansunderrättelseenhet (nedan kallad FIU) för att förebygga, avslöja och utreda penningtvätt och finansiering av terrorism
1a. De personer som avses i artikel 2.1.3 a, b och d ska informera FIU och/eller det lämpliga självreglerande organet för branschen i fråga, i enlighet med artikel 33.1, om de misstänker eller har välgrundad anledning att misstänka att deras tjänster missbrukas för brottsliga syften. [Ändr. 95]
2. Medlemsstaterna ska skriftligen underrätta kommissionen om namn på och adress till de myndigheter som utsetts till FIU.
3. FIU ska inrättas som en operativt oberoende och självständig central nationell enhet. Den ska ansvara för att ta emot (och i tillåten utsträckning begära),och analysera och till behöriga myndigheter sprida uppgifter om möjlig penningtvätt eller analysera misstänkta transaktioner som rapporterats och annan information som är relevant för eventuell penningtvätt, associerade förbrott samteller möjlig finansiering av terrorism. FIU ska ansvara för att till alla behöriga myndigheter sprida resultaten av sina analyser, när dessa utgör skäl för att misstänka penningtvätt, associerade förbrott, eller om så krävs enligt nationell lagstiftningfinansiering av terrorism. Den ska kunna erhålla relevant ytterligare information från ansvariga enheter för dessa syften. FIU ska ges tillräckliga finansiella, tekniska och personella resurser för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Medlemsstaterna ska se till att FIU är fri från otillbörlig påverkan. [Ändr. 96]
4. Medlemsstaterna ska se till att FIU i tid har direkt eller indirekt tillgång till de finansiella och administrativa uppgifter samt brottsbekämpningsuppgifter som den behöver för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Om brottsbekämpande myndigheter i medlemsstaten begär uppgifter, ska FIU dessutom lämna svar, om det inte finns sakliga skäl att anta att utlämnande av sådan information skulle inverka negativt på pågående undersökningar eller analyser, eller om uppgiftslämnandet i undantagsfall skulle vara klart oproportionerligt mot en fysisk eller juridisk persons legitima intressen eller också irrelevant för det ändamål för vilket det har begärts. Om FIU mottar en sådan begäran bör beslutet att göra en analys och/eller lämna ut information till den begärande brottsbekämpande myndigheten fattas inom FIU. Medlemsstaterna ska kräva att brottsbekämpande myndigheter lämnar återkoppling till FIU om användningen av de uppgifter som lämnats. [Ändr. 97]
5. Medlemsstaterna ska se till att FIU har befogenheter att direkt eller indirekt vidta brådskande åtgärder, om man misstänker att en transaktion är kopplad till penningtvätt eller finansiering av terrorism, och uppskjuta eller vägra samtycka till att en transaktion börjar utföras för att kunna analysera den och styrka misstankar.
6. FIU:s analys ska bestå av en operativ analys som är inriktad på enskilda fall och särskilda mål respektive en strategisk analys av trender och mönster i penningtvätt och finansiering av terrorism.
Artikel 32
1. Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter, i tillämpliga fall dessas styrelseledamöter och anställda, samarbetar fullt ut på följande sätt:
a) Genom att utan dröjsmål självmant underrätta FIU, i de fall institutet eller personen som direktivet omfattar misstänker eller har rimliga skäl att misstänka att medel utgör vinning av brott eller har koppling till terrorism, och genom att skyndsamt besvara FIU:s begäran om ytterligare uppgifter i sådana fall.
b) Genom att på FIU:s begäran ge den all nödvändig information enligt de förfaranden som inrättats genom tillämplig lagstiftning.
2. Informationen enligt punkt 1 ska lämnas vidare till FIU i den medlemsstat där det uppgiftslämnande institutet eller den uppgiftslämnande personen finns och till FIU i den medlemsstat där den ansvariga enheten är etablerad. Den eller de personer som utsetts enligt artikel 8.4 ska vidarebefordra informationen. [Ändr. 98]
Artikel 33
1. När det gäller de personer som avses i artikel 2.1.3 a, b och, d och e, och de yrken och företagskategorier som avses i artikel 4, får medlemsstaterna genom undantag från artikel 32.1 utse ett lämpligt självreglerande branschorgan till den myndighet som ska ta emot informationen enligt artikel 32.1.
Under alla omständigheter ska medlemsstaterna tillhandahålla medel för att se till att tystnadsplikten, konfidentialitet och den personliga integriteten skyddas. [Ändr. 99]
Utan påverkan på tillämpningen av punkt 2 ska det utsedda självreglerande organet enligt punkt 1 skyndsamt och i obearbetat skick överlämna uppgifterna till FIU.
2. Medlemsstaterna ska undantagsvis inte tillämpa kraven i artikel 32.1 på notarier, andra oberoende jurister, revisorer och skatterådgivare, när det gäller information som dessa får eller erhåller från en kund i samband med att de utreder dennes rättsliga ställning, försvarar eller företräder denne i eller rörande rättsliga förfaranden, inbegripet rådgivning om att inleda eller undvika förfaranden, om sådana uppgifter fås eller erhålls före, under eller efter sådana förfaranden.
Artikel 34
1. Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter avstår från att utföra sådana transaktioner som de vet (eller misstänker) har samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism, tills de har avslutat de nödvändiga åtgärderna enligt artikel 32.1 a.
I enlighet med nationell rätt får instruktioner ges om att transaktionen inte ska utföras.
2. Om en sådan transaktion misstänks bidra till penningtvätt eller finansiering av terrorism och ett sådant stoppande av transaktionen är omöjligt eller sannolikt motverkar försök att efterforska dem som gynnas av misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska de ansvariga berörda enheterna omedelbart därefter informera FIU.
Artikel 35
1. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna enligt artikel 45 omedelbart informerar FIU, om de vid sina inspektioner av de ansvariga enheterna eller på annat sätt upptäcker omständigheter som kan ha samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism.
2. Medlemsstaterna ska se till att tillsynsorgan som enligt bestämmelse i lag eller annan författning ska övervaka aktiehandeln, valutahandeln och den finansiella derivatmarknaden underrättar FIU, om de upptäcker omständigheter som kan ha samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism.
Artikel 36
Om en ansvarig enhet, eller en anställd eller direktör på denna, i god tro lämnar ut informationen enligt artiklarna 32 och 33, ska detta inte innebära en överträdelse av någon regel om tystnadsplikt som följer av avtal, lag eller annan författning, och får inte medföra ansvar för den ansvariga enheten, dess ledning eller anställda.
Artikel 37
Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att från hot eller fientliga åtgärder skydda sådanase till att enskilda personer, inbegripet anställda på den ansvariga enheten och företrädare för denna, som rapporterar misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism antingen internt eller till FIU i vederbörlig ordning skyddas från hot eller fientliga åtgärder, ogynnsam behandling eller ogynnsamma följder och i synnerhet ogynnsamma eller diskriminerande anställningsåtgärder. Medlemsstaterna ska garantera kostnadsfri rättshjälp till sådana personer och ska tillhandahålla säkra kommunikationskanaler genom vilka personerna kan rapportera misstankar om penningtvätt eller finansiering av terrorism. Dessa kanaler ska säkerställa att de uppgiftslämnande personernas identitet är känd endast för de europeiska tillsynsmyndigheterna eller FIU. Medlemsstaterna ska se till att det finns lämpliga vittnesskyddsprogram. [Ändr. 100]
Avsnitt 2
Meddelandeförbud
Artikel 38
1. Ansvariga enheter samt deras ledning och anställda får inte för berörd kund eller annan tredje person röja att uppgifter har lämnats i enlighet med artiklarna 32 och 33, eller att en undersökning om penningtvätt eller finansiering av terrorism pågår eller kan komma att göras.
2. Förbudet enligt punkt 1 får inte omfatta uppgiftslämning till medlemsstaternas behöriga myndigheter, inbegripet de självreglerande organen, dataskyddsmyndigheter eller uppgiftslämning i brottsbekämpande syfte. [Ändr. 101]
3. Förbudet enligt punkt 1 får inte hindra att uppgifter lämnas mellan institut inom samma koncern, inom medlemsstaterna eller i tredje länder som tillämpar krav som är likvärdiga med dem som föreskrivs i detta direktiv.
4. Förbudet enligt punkt 1 får inte hindra att uppgifter lämnas mellan personer som avses i artikel 2.1.3 a och b, i medlemsstater eller i tredje länder som tillämpar krav som är likvärdiga med dem som fastställs i detta direktiv, och som bedriver sin yrkesverksamhet som anställda eller annat inom samma juridiska person eller ett nätverk.
Vid tillämpningen av första stycket ska med ”nätverk” menas den större struktur som personen tillhör och som har gemensamt ägande, gemensam ledning, gemensamma standarder och metoder eller gemensam efterlevnadskontroll. [Ändr. 102]
5. För enheter eller personer som avses i artikel 2.1.1, 2.1.2 och 2.1.3 a och b i fall som avser samma kund och transaktion som omfattar två eller fler institut eller personer, får förbudet enligt punkt 1 inte hindra att uppgifter lämnas mellan berörda institut och personer, förutsatt att de återfinns i en medlemsstat eller i ett tredje land som tillämpar krav som är likvärdiga med dem som fastställs i detta direktiv, tillhör samma yrkeskategori och omfattas av krav på tystnadsplikt och skydd av personuppgifter.
5a. Vid tillämpningen av denna artikel ska uppgiftsskyddsbestämmelser ingå i de krav som tredjeländer tillämpar som är likvärdiga med kraven i detta direktiv. [Ändr. 103]
6. Om de personer som avses i artikel 2.1.3 a och b försöker avråda en kund från att begå olagligheter, får detta inte betraktas som röjande av uppgifter i den mening som avses i punkt 1.
KAPITEL V
UPPGIFTSSKYDD, REGISTERHÅLLNING OCH STATISTIK [Ändr. 104]
Artikel 39
1. Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter sparar följande handlingar och uppgifter i enlighet med nationell lagstiftning för att FIU eller andra behöriga myndigheter ska kunna förebygga, avslöja och utreda möjlig penningtvätt eller finansiering av terrorism:
a) När det gäller kundkännedom: en kopia eller hänvisningar till erfordrade styrkande handlingar som ska sparas i fem år antingen efter det att affärsförbindelsen med kunden har upphört eller från den dag då den enstaka transaktionen genomfördes. Efter denna period ska personuppgifter förstöras, såvida inte annat föreskrivs i nationell lagstiftning som ska avgöra under vilka omständigheter ansvariga enheter därefter får eller ska spara uppgifter. Endast för att förebygga, avslöja eller utreda penningtvätt eller finansiering av terrorism och om förlängningen av den period uppgifter sparas motiveras för varje fall får medlemsstaterna tillåta eller kräva att utgifter sparas längre. Den period som uppgifter får inte sparas längre än tiofår förlängas med högst fem år efter det att affärsförbindelsen har upphört.
b) När det gäller affärsförbindelser och transaktioner: styrkande handlingar och uppgifter i form av originalhandlingar eller i rättsliga förfaranden godkända kopior enligt nationell rätt i fem år efter att affärsförbindelsen har upphört eller transaktionerna har utförts, varvid den kortaste tidsperioden ska gälla. Efter denna period ska personuppgifter förstöras, såvida inte annat föreskrivs i nationell lagstiftning som ska avgöra under vilka omständigheter ansvariga enheter därefter får eller ska spara uppgifter. Endast för att förebygga, avslöja eller utreda penningtvätt eller finansiering av terrorism och om förlängningen av den period uppgifter sparas motiveras för varje fall får medlemsstaterna tillåta eller kräva att utgifter sparas längre. Den period som uppgifter sparas får inte sparas längre än tio år efter att affärsförbindelsen har upphört eller transaktionerna har utförts, varvid den kortaste tidsperioden ska gällaförlängas med högst fem år.
2. Personuppgifter som sparas får inte användas för andra syften än det syfte som de sparats för, och under inga omständigheter får de användas för kommersiella ändamål. [Ändr. 105]
Artikel 39a
1. När det gäller behandling av personuppgifter som utförs av medlemsstater inom ramen för detta direktiv ska bestämmelserna i direktiv 95/46/EG gälla. När det gäller behandling av personuppgifter som utförs av de europeiska tillsynsmyndigheterna ska bestämmelserna i förordning (EG) nr 45/2001 gälla. Insamling, behandling och överföring av uppgifter i syfte att bekämpa penningtvätt ska betraktas som en offentlig angelägenhet enligt dessa rättsakter.
2. Personuppgifter ska behandlas i enlighet med detta direktiv för det enda syftet att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism. Ansvariga enheter ska innan de ingår en affärsförbindelse informera nya kunder om att personuppgifter eventuellt kommer att utnyttjas i syfte att förebygga penningtvätt. Känsliga kategorier av uppgifter ska behandlas i enlighet med direktiv 95/46/EG.
3. Det ska vara förbjudet att i kommersiella syften behandla uppgifter som samlats in i enlighet med detta direktiv.
4. Den berörda person som av en ansvarig enhet eller en behörig myndighet nekats att få ta del av information om behandlingen av hans eller hennes uppgifter ska ha rätt att genom sin dataskyddsmyndighet begära kontroller av, tillgång till eller rättelser eller radering av personuppgifterna samt rätt till rättslig prövning.
5. Den berörda personens tillgång till uppgifter i en rapport om en misstänkt transaktion ska vara förbjuden. Det förbud som fastställs i denna punkt ska inte gälla uppgiftslämning till dataskyddsmyndigheterna.
6. Medlemsstaterna ska kräva att de ansvariga enheterna och de behöriga myndigheterna erkänner och följer dataskyddsmyndigheternas faktiska befogenheter i enlighet med direktiv 95/46/EG när det gäller säkerheten vid databehandlingen och personuppgifternas korrekthet, antingen ex officio eller på grundval av ett klagomål från den berörda personen. [Ändr. 106]
Artikel 40
-1. Medlemsstaterna ska förfoga över nationella och centraliserade mekanismer som möjliggör för dem att i god tid fastställa om fysiska eller juridiska personer innehar eller kontrollerar bankkonton som tillhandahålls av finansinstitut på deras territorium.
-1a. Medlemsstaterna ska också förfoga över mekanismer som möjliggör för de behöriga myndigheterna att identifiera egendom utan att först underrätta innehavaren.
1. Medlemsstaterna ska kräva att deras ansvariga enheter inför system för att snabbt och uttömmande kunna besvara förfrågningar från FIU eller andra myndigheter, i enlighet med sin nationella lagstiftning, om huruvida de under de senaste fem åren har eller har haft en affärsförbindelse med specifika fysiska eller juridiska personer och om omfattningen av denna förbindelse, genom säkra kanaler och på ett sätt som säkerställer att förfrågningarna behandlas konfidentiellt. [Ändr. 107]
Artikel 40a
Insamling, behandling och överföring av uppgifter i syfte att bekämpa penningtvätt ska betraktas som en offentlig angelägenhet enligt direktiv 95/46/EG. [Ändr. 108]
Artikel 41
1. Medlemsstaterna ska för utarbetandet av nationella riskbedömningar enligt artikel 7 se till att de kan se över effektiviteten hos sina system för bekämpning av penningtvätt eller finansiering av terrorism, genom att föra omfattande statistik över frågor av betydelse för dessa systems effektivitet.
2. Statistiken enligt punkt 1 ska omfatta följande:
a) Uppgifter om storlek och vikt när det gäller de olika sektorer som omfattas av detta direktiv, inklusive antalet enheter och personer samt varje sektors ekonomiska vikt.
b) Uppgifter om rapportering, utredningar och rättsfall i det nationella systemet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, inklusive antalet misstänkta transaktioner som rapporterats till FIU, uppföljningen av sådana rapporter och på årsbasis antalet fall som utretts, antalet personer som åtalats, antalet personer som dömts för penningtvätt eller finansiering av terrorism samt värdet i euro på egendom som har frysts, beslagtagits eller förverkats.
ba) Uppgifter om antalet och procentandelen rapporter som leder till vidare utredning, inklusive en årsrapport till ansvariga enheter om hur deras rapporter har använts och följts upp. [Ändr. 109]
bb) Uppgifter om antalet gränsöverskridande begäranden om uppgifter som har gjorts, tagits emot, avslagits eller helt eller delvis besvarats av FIU. [Ändr. 110]
3. Medlemsstaterna ska se till att en konsoliderad översyn av dessa statistiska rapporter offentliggörs och ska lämna statistiken enligt punkt 2 till kommissionen.
KAPITEL VI
POLITIK, FÖRFARANDEN OCH TILLSYN
Avsnitt 1
Interna förfaranden, utbildning och återkoppling
Artikel 42
1. Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter inom en koncern genomför koncernens politik och rutiner, inbegripet dataskyddspolitik, informationspolitik och informationsförfaranden inom koncernen för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Dessa riktlinjer och förfaranden ska genomföras effektivt på filialnivå och på majoritetsägda dotterbolag i medlemsstater och tredjeländer.
2. Om ansvariga enheter har filialer och majoritetsägda dotterbolag i tredjeländer där minimikraven på bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism är mindre stränga än i medlemsstaten, ska medlemsstaten se till att dessa enheters filialer och majoritetsägda dotterbolag i tredjeländer uppfyller medlemsstatens krav, inbegripet uppgiftsskydd, om tredjelandets lagar och andra författningar så tillåter.
3. Medlemsstaterna och de europeiska tillsynsmyndigheterna ska underrätta varandra om fall där tredjelandets rätt inte tillåter att åtgärderna enligt punkt 1 tillämpas, och där samordnade åtgärder kan vidtas för att finna en lösning.
4. Om tredjelandets rätt inte tillåter tillämpning av åtgärderna enligt punkt 1 första stycket, ska medlemsstaterna kräva att ansvariga enheter vidtar ytterligare åtgärder för att effektivt hantera risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och att de informerar hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter. Om de kompletterande åtgärderna inte är tillräckliga, ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter överväga ytterligare tillsynsinsatser, bland annat att vid behov begära att finanskoncernen avvecklar sin verksamhet i värdlandet.
5. De europeiska tillsynsmyndigheterna ska utarbeta förslag om tekniska tillsynsstandarder och ange typen av ytterligare åtgärder enligt punkt 4 och de minimiåtgärder som ska vidtas av ansvariga enheter enligt artikel 2.1.1 och 2.1.2, om ett tredjelands rätt inte tillåter tillämpning av de åtgärder som krävs enligt punkterna 1 och 2 i den här artikeln.
De europeiska tillsynsmyndigheterna ska till kommissionen lämna dessa förslag om tekniska tillsynsstandarder senast ... (39). [Ändr. 111]
6. Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska tillsynsstandarderna enligt punkt 5 i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010.
7. Medlemsstaterna ska se till att informationsutbyte inom koncernen tillåts om det inte påverkar undersökning eller utredning av möjlig penningtvätt eller finansiering av terrorism som görs av FIU eller andra behöriga myndigheter i enlighet med nationell lagstiftning.
8. Medlemsstaterna får kräva att en central kontaktpunkt utses på deras territorium för att övervaka att reglerna om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism efterlevs, och utses av utgivare av elektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.3 i direktiv 2009/110/EG och betaltjänstleverantörer enligt definitionen i artikel 4.9 i direktiv 2007/64/EG som är etablerade på deras territorier och vars huvudkontor ligger i en annan medlemsstat eller utanför unionen.
9. De europeiska tillsynsmyndigheterna ska utarbeta förslag om tekniska tillsynsstandarder om kriterier för att avgöra när en central kontaktpunkt enligt punkt 8 bör inrättas och om vilka funktioner denna bör ha.
De europeiska tillsynsmyndigheterna ska till kommissionen lämna dessa förslag om tekniska tillsynsstandarder senast ...(40).
10. Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska tillsynsstandarderna enligt punkt 9 i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010.
Artikel 43
1. Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter vidtar åtgärder som är proportionerliga mot deras risker, storlek och verksamhet, så berörda anställda är medvetna om gällande bestämmelser som antagits i enlighet med detta direktiv, inbegripet relevanta krav på skydd av personuppgifter.
Åtgärderna ska inbegripa att berörda anställda deltar i särskilda fortlöpande utbildningsprogram för att hjälpa dem att för upptäcka transaktioner som kan avse penningtvätt eller finansiering av terrorism samt ge dem vägledning om hur de då ska agera.
Om en fysisk person tillhör någon av kategorierna enligt artikel 2.1.3 och utövar sitt yrke som anställd hos en juridisk person, ska skyldigheterna enligt det här avsnittet gälla den juridiska och inte den fysiska personen.
2. Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter har tillgång till aktuell information om praxis vid penningtvätt och finansiering av terrorism samt om indikationer på misstänkta transaktioner.
3. Medlemsstaterna ska se till att i möjligaste mån lämplig återkoppling sker i god tid till de ansvariga enheterna om ändamålsenligheten med och uppföljningen av rapporter om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism. [Ändr. 112]
3a. Medlemsstaterna ska kräva att de ansvariga enheterna utser den eller de styrelseledamöter som ska ansvara för det genomförande av lagar och andra författningar som krävs för att följa detta direktiv. [Ändr. 113]
Avsnitt 2
Tillsyn
Artikel 44
1. Medlemsstaterna ska se till att valutaväxlingskontor och tjänsteleverantörer till stiftelser eller bolag har tillstånd eller är registrerade och att tillhandahållare av speltjänster är auktoriserade.
2. Medlemsstaterna ska kräva att de behöriga myndigheterna ser till att de personer är lämpade som faktiskt leder eller kommer att leda affärsverksamheten på sådana enheter som avses i punkt 1 eller som är deras faktiska ägare.
3. När det gäller ansvariga enheter enligt artikel 2.1.3 a, b, d och e och g, ska medlemsstaterna se till att de behöriga myndigheterna och självreglerande organen vidtar nödvändiga åtgärder för att hindra dömda brottslingar på de ovannämnda områdena och deras medhjälpare från att inneha eller faktiskt äga en betydande eller kontrollerande andel, eller ha en ledande befattning i dessa ansvariga enheter. [Ändr. 114]
Artikel 45
1. Medlemsstaterna ska kräva att de behöriga myndigheterna övervakar effektivt och vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa att kraven i detta direktiv efterlevs.
2. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna har tillräckliga befogenheter, exempelvis kräva att uppgifter lämnas som är relevanta för övervakning av efterlevnaden och för utförande av kontroller, samt har tillräckliga ekonomiska, personella och tekniska resurser för att fullgöra sitt uppdrag. Medlemsstaterna ska se till att myndighetspersonalen har hög kompetens, bland annat när det gäller konfidentialitet och uppgiftsskydd, samt har stor integritet och rätt kompetens.
3. För kreditinstitut, finansinstitut och tillhandahållare av speltjänster ska de behöriga myndigheterna ha förstärkta tillsynsbefogenheter, särskilt att kunna göra inspektioner på plats. Behöriga myndigheter som ansvarar för tillsyn av kredit- och finansinstitut ska övervaka hur adekvat den juridiska rådgivningen till dessa institut är, med syftet att minska det rättsliga arbitraget och regleringsarbitraget när det gäller aggressiv skatteplanering och skatteflykt. [Ändr. 115]
4. Medlemsstaterna ska se tillkräva att ansvariga enheter som har filialer eller dotterbolag i andra medlemsstater iakttar dessa medlemsstaters bestämmelser med avseende på detta direktiv. [Ändr. 116]
5. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där filialen eller dotterbolaget är etablerade samarbetar med de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där den ansvariga personen har sitt säte, för att säkerställa effektiv övervakning av kraven i detta direktiv.
6. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheter sommyndigheterna, närde tillämpar en risk- och känslighetsanalys avriskbaserad metod för tillsynen [Ändr. 117]
a) har en klar uppfattning om riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism i landet,
b) har intern och extern tillgång till all relevant information om de specifika nationella och internationella riskerna med de ansvariga enheternas kunder, produkter och tjänster,
c) baserar den interna och externa tillsynens frekvens och intensitet på den ansvariga enhetens riskprofil och på landets risker för penningtvätt och finansiering av terrorism.
7. Bedömningen av de ansvariga enheternas riskprofil för penningtvätt och finansiering av terrorism, inklusive riskerna för bristande efterlevnad, ska ses över regelbundet och vid viktiga händelser eller förändringar när det gäller den ansvariga enhetens ledning och verksamhet.
8. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna beaktar den ansvariga enhetens manöverutrymme och adekvat granskar de underliggande riskbedömningarna, samt dess politiks, interna kontrollers och förfarandens lämplighet och genomförande.
9. För de ansvariga enheter som avses i artikel 2.1.3 a, b och d får medlemsstaterna tillåta att uppgifterna i punkt 1 utförs av självreglerande organ, under förutsättning att dessa uppfyller bestämmelserna i punkt 2.
10. När det gäller vilka faktorer som ska ingå vid tillsyn baserad på risk- och känslighetsanalys, ska de europeiska tillsynsmyndigheterna senast den …(41) utfärda riktlinjer för de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010. Särskild hänsyn bör tas till företagets storlek och verksamhet, och där så är lämpligt och rimligt bör särskilda åtgärder fastställas.
Avsnitt 3
Samarbete
Underavsnitt I
Nationellt samarbete
Artikel 46
Medlemsstaterna ska se till att beslutsfattare, FIU, brottsbekämpande myndigheter, tillsynsmyndigheter, dataskyddsmyndigheter och andra behöriga myndigheter som arbetar med bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism har effektiva samarbets- och samordningsmekanismer för att utveckla och genomföra politik och åtgärder för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. [Ändr. 118]
Underavsnitt II
Samarbete med de europeiska tillsynsmyndigheterna
Artikel 47
Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna om uppgiftsskydd ska de behöriga myndigheterna ska förse de europeiska tillsynsmyndigheterna med alla relevanta uppgifter de behöver för att utföra sina uppgifter enligt detta direktiv. [Ändr. 119]
Underavsnitt III
Samarbete mellan kommissionen och FIU
Artikel 48
Kommissionen kanska lämna den hjälp som behövs för att underlätta samordningen, bland annat informationsutbytet mellan medlemsstaternas finansunderrättelseenheter i unionen. Den fårska regelbundet sammankalla möten medinom EU:s FIU-plattform bestående av företrädare för medlemsstaternas finansunderrättelseenheter för att underlätta samarbete och åsiktsutbyte om samarbetsrelaterade frågoroch vid behov möten mellan EU:s FIU-plattform och EBA, Eiopa eller Esma. EU:s FIU-plattform har inrättats för att utarbeta riktlinjer om genomförandefrågor som är relevanta för FIU och rapporterande enheter, underlätta FIU:s verksamhet, särskilt i fråga om internationellt samarbete och gemensamma analyser, utbyta information om trender och riskfaktorer på den inre marknaden och säkerställa FIU:s deltagande i förvaltningen av systemet FIU.net. [Ändr. 120]
Artikel 49
Medlemsstaterna ska se till att deras finansunderrättelseenheter i största möjliga utsträckning samarbetar med varandra och med finansunderrättelseenheter i tredjeland, oavsett om de är administrativa, brottsbekämpande eller rättsliga myndigheter eller myndighetsliknande organ, utan att detta påverkar unionens uppgiftsskyddsbestämmelser. [Ändr. 121]
Artikel 50
1. Medlemsstaterna ska se till att finansunderrättelseenheterna spontantautomatiskt eller på begäran utbyter alla upplysningar med finansunderrättelseenheter i både medlemsstater och tredjeländer som kan vara relevanta för dessas bearbetning eller analys av information eller utredning av finansiella transaktioner kopplade till penningtvätt eller finansiering av terrorism och av berörda fysiska eller juridiska personer. En begäran om upplysningar ska innehålla relevanta fakta, bakgrundsinformation, motiven till begäran och hur de begärda uppgifterna ska användas. [Ändr. 122]
2. Medlemsstaterna ska se till att den FIU som begäran ställs till använder alla sina inhemska befogenheter för inhämtande och analys av information, när den besvarar en begäran om upplysningar enligt punkt 1 från en annan FIU i unionen. Den FIU som begäran ställs till ska svara i tid och både frågande och tillfrågad FIU ska i möjligaste mån använda säkra digitala verktyg för informationsutbyte. [Ändr. 123]
När en medlemsstats FIU önskar få ytterligare information från en ansvarig enhet från en annan medlemsstat som verkar på dess territorium, ska förfrågan riktas till FIU i den medlemsstat på vars territorium den ansvariga enheten är belägen. Denna FIU ska skyndsamt och utan filtrering förmedla förfrågningar och svar. [Ändr. 124]
3. En FIU får vägra att lämna ut information som kan försvåra en pågående brottsutredning i den anmodade medlemsstaten, eller om lämnandet av information i undantagsfall klart skulle strida mot den fysiska eller juridiska personens eller medlemsstatens legitima intressen eller vara irrelevant för de avsedda syftena. En sådan vägran ska tillräckligt motiveras för den FIU som begär upplysningarna.
Artikel 51
Upplysningar och handlingar som mottas i enlighet med artiklarna 49 och 50 ska användas till att utföra finansunderrättelseenheternas uppgifter enligt detta direktiv. Vid överföringen av upplysningar och handlingar enligt artiklarna 49 och 50 får sändande FIU uppställa restriktioner och villkor för användningen. Mottagande FIU ska iaktta dessa begränsningar och villkor. Detta får inte påverka brottsutredningar och åtal kopplade till finansunderrättelseenheternas uppgift att förebygga, avslöja och utreda penningtvätt och finansiering av terrorism.
Artikel 52
Medlemsstaterna ska se till att finansunderrättelseenheterna vidtar alla nödvändiga åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, för att säkerställa att de upplysningar som lämnas enligt artiklarna 49 och 50 inte är tillgängliga för någon annan myndighet, annat organ eller annan avdelning, om det inte godkänts på förhand av den FIU som lämnar upplysningarna.
Artikel 53
1. Medlemsstaterna ska uppmuntra sinakräva att deras finansunderrättelseenheter att användaanvänder skyddade kommunikationskanaler mellan finansunderrättelseenheterna och att använda det decentraliserade datanätverket FIU.netsinsemellan. [Ändr. 125]
2. Medlemsstaterna ska se till att deras enheter samarbetar om avancerad teknik sinsemellan och, inom dess mandat, i samverkan med Europol för att utföra uppgifterna enligt detta direktiv. Denna teknik ska ge finansunderrättelseenheterna möjlighet att anonymt jämföra sina uppgifter med andra finansunderrättelseenheters vid fullgott skydd av personuppgifter, för att spåra föremål för deras intresse i andra medlemsstater och fastställa föremålens inkomster och tillgångar. [Ändr. 126]
Artikel 54
Medlemsstaterna ska se till att derasuppmuntra sina finansunderrättelseenheter attsamarbetarsamarbeta med Europol vid analyser av pågående fall med en gränsöverskridande analyser dimension som berör minst två medlemsstater. [Ändr. 127]
Artikel 54a
Kommissionen bör öka sina påtryckningar på skatteparadis att förbättra sitt samarbete och informationsutbyte för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. [Ändr. 128]
Avsnitt 4
Sanktioner
Artikel 55
1. Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter kan hållas ansvariga för överträdelser av de nationella bestämmelser som antas enligt detta direktiv. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. [Ändr. 129]
2. Utan att det påverkar medlemsstaternas rätt att tillämpa straffrättsliga påföljder, ska medlemsstaterna se till att behöriga myndigheter kan vidta lämpliga administrativa åtgärder och utfärda sanktioner, om ansvariga enheter bryter mot de nationella bestämmelser som antagits vid genomförandet av detta direktiv, och ska se till att dessa tillämpas. Dessa åtgärder och sanktioner ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
3. Om skyldigheter gäller juridiska personer, ska medlemsstaterna se till att sanktioner tillämpas på ledningen och alla andra individer som enligt nationell lag bär ansvar för överträdelsen.
4. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna har alla de undersökningsbefogenheter som de behöver för att kunna fullgöra sitt uppdrag. När de behöriga myndigheterna utövar sina sanktionsbefogenheter, ska de i nära samarbete se till att administrativa åtgärder eller sanktioner ger önskat resultat, och de ska samordna sina åtgärder när de hanterar gränsöverskridande fall.
Artikel 56
1. Denna artikel ska åtminstone tillämpa på situationer, där ansvariga enheter uppvisar systematiska brister när det gäller kraven i följande artiklar:
a) Artiklarna 9–23 (krav på kundkännedom).
b) Artiklarna 32, 33 och 34 (rapportering av misstänkta transaktioner).
c) Artikel 39 (registerhållning).
d) Artiklarna 42 och 43 (interna kontroller).
2. I de fall som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna se till att de administrativa påföljder och åtgärder som kan tillämpas åtminstone inbegriper följande:
a) Ett offentligt meddelande med uppgift om den fysiska eller juridiska personen och överträdelsens karaktär, om detta anses nödvändigt och proportionellt efter en bedömning från fall till fall. [Ändr. 130]
b) En anmodan om att den fysiska eller juridiska personen ska upphöra med sitt agerande och inte upprepa detta.
c) Återkallande av auktorisering, om ansvariga enheter måste vara auktoriserade.
d) Tillfälligt förbud för skyldiga personer i den ansvariga enhetens ledning att utöva uppdrag på institut.
e) För juridiska personer administrativa böter på maximalt 10 % av den juridiska personens totala årsomsättning under föregående räkenskapsår.
f) För fysiska personer administrativa böter på maximalt 5 000 000 EUR eller, i medlemsstater där den officiella valutan inte är euro, motsvarande värde i nationell valuta den ...(42).
g) Administrativa böter på högst två gånger den vinst som har erhållits eller de förluster som har undvikits genom överträdelsen, om detta kan beräknas.
När den juridiska personen är ett dotterbolag till ett moderbolag, ska vid tillämpningen av punkt e i första stycket den relevanta totala årsomsättningen motsvara den totala årsomsättningen i det övergripande moderbolagets konsolideradedotterbolagets redovisning under föregående räkenskapsår. [Ändr. 131]
Artikel 57
1. Medlemsstaterna ska, om det anses nödvändigt och proportionellt efter en bedömning från fall till fall, se till att de behöriga myndigheterna utan dröjsmål offentliggör alla sanktioner eller åtgärder som utdömts för brott mot nationella bestämmelser som antagits vid genomförandet av detta direktiv, inklusive information om vilken typ av och vilken slags överträdelse det gäller och de ansvariga personernas identitet, såvida inte ett sådant offentliggörande allvarligt skulle äventyra finansmarknadernas stabilitet. Om offentliggörandet skulle vålla de berörda parterna orimlig skada, får ska de behöriga myndigheterna offentliggöra sanktionerna utan namns nämnande. [Ändr. 132]
2. När de behöriga myndigheterna fastställer typen av administrativ sanktion eller åtgärd och de administrativa böternas nivå, ska medlemsstaterna se till att de beaktar alla relevanta omständigheter, däribland följande:
a) Överträdelsens allvarlighetsgrad och varaktighet.
b) Den ansvariga fysiska eller juridiska personens respektive ansvar.
c) Den ansvariga fysiska eller juridiska personens finansiella ställning, med dennes totala omsättning eller årsinkomst som indikation.
d) Omfattningen av den ansvariga fysiska eller juridiska personens vinster som erhållits eller förluster som undvikits, om dessa kan beräknas.
e) Förluster för tredje parter som överträdelsen vållat, om detta kan beräknas.
f) Den fysiska eller juridiska personens vilja att samarbeta med den behöriga myndigheten.
g) Den ansvariga fysiska eller juridiska personens tidigare överträdelser.
3. I enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna senast den …(43) utfärda riktlinjer för de behöriga myndigheterna om typerna av administrativa åtgärder och påföljder och den administrativa bötesnivån, tillämpliga på ansvariga enheter enligt artikel 2.1.1 och 2.1.2 för att säkerställa deras enhetliga tillämpning och avskräckande effekt i hela unionen. [Ändr. 133]
4. Medlemsstaterna ska se till att juridiska personer kan ställas till svars för överträdelser enligt artikel 56.1 som begås till deras förmån av någon som agerar antingen enskilt eller som en del av den juridiska personens organisation och har en ledande ställning i denna, grundad på
a) befogenhet att företräda den juridiska personen,
b) befogenhet att besluta för den juridiska personens räkning, eller
c) kontrollbefogenheter inom den juridiska personen.
5. Utöver fall enligt punkt 4 i den här artikeln ska medlemsstaterna se till att juridiska personer kan ställas till ansvar, om brister i tillsyn eller kontroll som ska utföras av en person enligt punkt 4 har gjort det möjligt för en underställd person att begå överträdelser enligt artikel 56.1 till förmån för en juridisk person.
Artikel 58
1. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna etablerar effektiva mekanismer för att uppmuntra rapportering till de behöriga myndigheterna om överträdelser av de nationella bestämmelserna för genomförandet av detta direktiv.
2. Mekanismerna enligt punkt 1 ska åtminstone omfatta följande:
a) Särskilda förfaranden för mottagande av rapporter om överträdelser och uppföljning av dem.
b) Tillbörligt skydd av anställda på institut som anmäler överträdelser på institutet.
ba) Lämpligt skydd för den anklagade personen. [Ändr. 134]
c) Skydd av personuppgifter om både den person som rapporterar en överträdelse och den fysiska person som påstås bära ansvaret för den, i enlighet med principerna i direktiv 95/46/EG.
3. Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter inrättar lämpliga rutiner, så deras anställda kan anmäla överträdelser internt genom en särskild, självständig och anonym kanal.
KAPITEL VII
SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 59
Senast den ... (44) ska kommissionen ta fram en rapport om direktivets tillämpning och lämna den till Europaparlamentet och rådet.
Kommissionen ska senast den …(45)* överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om bestämmelserna om allvarliga skattebrott och straff i medlemsstaterna, skattebrottens gränsöverskridande betydelse och det eventuella behovet av ett samordnat tillvägagångssätt i unionen, vid behov tillsammans med ett lagstiftningsförslag. [Ändr. 135]
Artikel 60
Direktiven 2005/60/EG och 2006/70/EG ska upphöra att gälla från och med den …(46).
Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga IV.
Artikel 61
1. Medlemsstaterna ska senast den …* sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser, ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 62
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 63
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i
På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar
Ordförande Ordförande
BILAGA I
Följande är en icke uttömmande lista över riskvariabler som ansvariga enheter ska beakta, när de fastställer omfattningen av kundkontroll enligt artikel 11.3:
i) Syftet med ett konto eller en förbindelse.
ii) Hur stora tillgångar som en kund deponerar eller transaktionernas storlek.
iii) Affärsrelationens regelbundenhet eller varaktighet.
BILAGA II
Följande är en icke uttömmande lista över faktorer och typer av indikatorer på potentiellt lägre risk enligt artikel 14:
(1) Kundriskfaktorer:
(a) Offentliga företag noterade på en fondbörs och med krav på uppgiftslämning (enligt fondbörsbestämmelser, lagstiftning eller annat tvingande sätt), som innebär krav på adekvat öppen redovisning av faktiskt ägande.
(b) Offentliga förvaltningar eller företag.
(c) Kunder etablerade i geografiska områden med lägre risk som anges i punkt 3.
(ca) Faktiska ägare till gemensamma konton som förvaltas av notarier och andra oberoende jurister i medlemsstaterna, eller i tredjeländer, förutsatt att de omfattas av krav på att bekämpa penningtvätt eller finansiering av terrorism som är förenliga med internationella normer och att deras efterlevnad av dessa krav är föremål för tillsyn, och förutsatt att uppgifter om den faktiska ägarens identitet finns tillgängliga på begäran för de institut som fungerar som förvaringsinstitut för de gemensamma kontona. [Ändr. 136]
(cb) Ansvariga enheter som omfattas av krav på att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism enligt detta direktiv och som effektivt har genomfört dessa krav. [Ändr. 137]
(2) Riskfaktorer för produkter, tjänster, transaktioner eller distributionskanaler:
(a) Livförsäkringar med låg premie.
(b) Pensionsförsäkringar, om förtida återköp inte är möjligt och försäkringen inte får användas som säkerhet.
(c) Pensionsordningar, pensionskassor eller liknande system som innebär pensionsförmåner för anställda, där inbetalning sker i form av löneavdrag och systemet inte tillåter överlåtelse av rättigheter.
(d) Finansiella produkter eller tjänster som innebär väl definierade och begränsade tjänster för vissa typer av kunder, för förbättrad ekonomisk integration.
(e) Produkter där riskerna för penningtvätt eller finansiering av terrorism styrs av andra faktorer, som ekonomiska begränsningar eller insyn i ägandet (exempelvis vissa typer av elektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.2 i direktiv 2009/110/EG).
(ea) Långsiktiga och målorienterade avtal om sparande, som till exempel utgör en säkerhet för pension eller för förvärv av fastighet för eget bruk och där de inkommande betalningarna kommer från ett betalningskonto som identifierats i enlighet med artiklarna 11 och 12 i detta direktiv. [Ändr. 138]
(eb) Finansiella produkter till lågt värde där återbetalning sker genom ett bankkonto i kundens namn. [Ändr. 139]
(ec) Finansiella produkter som är förknippade med finansiella fysiska tillgångar i form av leasingavtal eller konsumentkrediter till låga belopp, förutsatt att transaktionerna genomförs genom bankkonton. [Ändr. 140]
(ed) Indirekta affärsförbindelser eller transaktioner där identiteten kan kontrolleras elektroniskt. [Ändr. 141]
(ee) Sådana produkter, tjänster och transaktioner som konstateras ha låg risk av de behöriga myndigheterna i de ansvariga enheternas hemmedlemsstat. [Ändr. 142]
(3) Geografiska riskfaktorer:
(a) Andra Medlemsstater. [Ändr. 143]
(b) Länder Tredjeländer med effektiva kravsystem för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism enligt trovärdiga källor, exempelvis offentliga FATF-uttalanden, ömsesidiga utvärderingar, detaljerade bedömningsrapporter eller offentliggjorda uppföljningsrapporter. [Ändr. 144]
(c) Tredjeländer som enligt trovärdiga källor har låg korruption eller annan brottslig verksamhet.
(d) Tredjeländer som omfattas av krav på bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism i överensstämmelse med rekommendationerna från FATF (arbetsgruppen för finansiella åtgärder), och som effektivt har genomfört dessa krav och är föremål för ändamålsenlig tillsyn eller övervakas i enlighet med rekommendationerna om att säkerställa att de uppfyller dessa krav.
(da) Jurisdiktioner som kommissionen har konstaterat har åtgärder mot penningtvätt som motsvarar de åtgärder som fastställts i detta direktiv och andra därtill knutna lagar och författningar på unionsnivå. [Ändr. 145]
BILAGA III
Följande är en icke uttömmande lista över faktorer och typer av indikatorer på potentiellt högre risk enligt artikel 16.3:
(1) Kundriskfaktorer:
(a) Affärsförbindelsen försiggår under ovanliga omständigheter.
(b) Kunder etablerade i länder som anges i punkt 3.
(c) Juridiska personer eller konstruktioner som är personliga lösningar på tillgångsförvaltning.
(d) Företag som har nominella aktieägare eller andelar utställda på innehavaren.
(e) Kontantintensiva företag.
(f) Företagets ägarstruktur framstår som ovanlig eller alltför komplicerad för dess verksamhet.
(2) Riskfaktorer för produkter, tjänster, transaktioner eller distributionskanaler:
(a) Bankverksamhet inriktad på privatpersoner.
(b) Produkter eller transaktioner som kan möjliggöra eller gynna anonymitet. [Ändr. 146]
(c) Indirekta affärsförbindelser eller transaktionerutan vissa säkerhetsåtgärder, t.ex. elektroniska underskrifter. [Ändr. 147]
(d) Betalningar från okända eller oberoende tredje parter.
(e) Nya produkter och nya affärsmetoder, inklusive nya leveranssystem och användning av ny teknik eller teknik under utveckling för både nya och befintliga produkter. [Ändr. 148]
(3) Geografiska riskfaktorer:
(a) Länder utan effektiva system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism enligt trovärdiga källor, exempelvis offentliga FATF-uttalanden, ömsesidiga utvärderingar, detaljerade bedömningsrapporter eller offentliggjorda uppföljningsrapporter.
(b) Tredjeländer som enligt trovärdiga källor har betydande korruption eller annan brottslig verksamhet.
(c) Länder som är föremål för sanktioner, vapenembargon eller liknande åtgärder från exempelvis unionenseller Förenta nationernas sida. [Ändr. 149]
(d) Länder som finansierar eller stödjer terroristverksamhet eller med uttalade terroristorganisationer verksamma i landet.
Bilaga IIIa
Nedan följer exempel på typer av skärpta åtgärder för kundkontroll som medlemsstaterna som ett minimum bör genomföra för tillämpningen av artikel 16:
– Se till att få ytterligare information om kunden (t.ex. sysselsättning, tillgångarnas omfattning, information tillgänglig via offentliga databaser, internet, etc.) och mer regelbundet uppdatera uppgifterna för identifiering av kunder och faktiska ägare.
– Se till att få ytterligare information om affärsförbindelsens avsedda form.
– Se till att få information om varifrån kundens pengar eller förmögenhet kommer.
– Se till att få information om skälen till planerade eller genomförda transaktioner.
– Inhämta godkännande från den högsta ledningen att inleda eller fortsätta en affärsförbindelse.
– Genomföra förstärkt övervakning av affärsförbindelsen genom att öka antalet kontroller och förbättra tidpunkten för deras genomförande samt välja ut de transaktionsmönster som bör analyseras ytterligare.
– Kräva att den första betalningen genomförs genom ett konto som öppnats i kundens namn hos en bank som är underställd liknande kundkontrollkrav. [Ändr. 150]
Rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar (EGT L 166, 28.6.1991, s. 77).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/97/EG av den 4 december 2001 om ändring av rådets direktiv 91/308/EEG om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar (EGT L 344, 28.12.2001, s. 76).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 25.11.2005, s. 15).
Kommissionens direktiv 2006/70/EG av den 1 augusti 2006 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG med avseende på definitionen av person i politiskt utsatt ställning, samt tekniska kriterier för att kunna tillämpa lägre krav på kundkontroll och göra undantag på grund av finansiell verksamhet som drivs tillfälligt eller i mycket begränsad omfattning (EUT L 214, 4.8.2006, s. 29).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/17/EU av den 13 juni 2012 om ändring av rådets direktiv 89/666/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG och 2009/101/EG vad avser sammankoppling av centrala register, handelsregister och företagsregister (EUT L 156, 16.6.2012, s. 1).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).
Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, 16.9.2002, s. 1).
Rådets beslut 2000/642/RIF av den 17 oktober 2000 om en samarbetsordning för medlemsstaternas finansunderrättelseenheter avseende utbyte av information (EGT L 271, 24.10.2000, s. 4).
Rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, 19.7.2000, s. 22).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG (EUT L 319, 5.12.2007, s. 1).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EGT L 335, 17.12.2009, s. 1).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).
rådets gemensamma åtgärd 98/733/RIF av den 21 december 1998 om att göra deltagande i en kriminell organisation i Europeiska unionens medlemsstater till ett brott (EGT L 351, 29.12.1998, s. 1).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG (EUT L 35, 11.2.2003, s. 1).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG (EUT L 267, 10.10.2009, s. 7).
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om beviljande av en EU-garanti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån och lånegarantier till projekt utanför EU (COM(2013)0293 – C7-0145/2013 – 2013/0152(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0293),
– med beaktande av artiklarna 294.2, 209 och 212 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0145/2013),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 december 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, samt det därmed sammanhörande uttalande som fogats till protokollet från Coreper, vilket delgavs parlamentet genom skrivelse av samma datum,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling, utskottet för internationell handel och utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0392/2013).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 mars 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut nr .../2014/EU om beviljande av en EU-garanti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån och lånegarantier till projekt utanför EU
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut nr 466/2014/EU.)
Tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning i unionen ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning i unionen (COM(2012)0576 – C7-0322/2012 – 2012/0278(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0576),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0322/2012),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av de motiverade yttranden från den franska senaten, den italienska senaten och Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,
– med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 20 mars 2013(1),
– efter att ha hört Regionkommittén,
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 11 december 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och fiskeriutskottet (A7‑0263/2013).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(2).
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 mars 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om åtgärder för användarnas efterlevnad i Nagoyaprotokollet om tillträde till och rimlig och rättvis fördelning av vinster från utnyttjande av genetiska resurser i unionen
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 511/2014.)
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om periodisk provning av motorfordons och tillhörande släpvagnars trafiksäkerhet och om upphävande av direktiv 2009/40/EG (COM(2012)0380 – C7-0186/2012 – 2012/0184(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0380),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 91 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0186/2012),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av de motiverande yttranden från den franska senaten, det cypriotiska parlamentet, den nederländska första kammaren, den nederländska andra kammaren och Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,
– med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 12 december 2012(1),
– efter att ha hört Regionkommittén,
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 19 december 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt vid andra behandlingen i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för internationell handel (A7-0210/2013).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(2).
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 mars 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om periodisk provning av motorfordons och tillhörande släpvagnars trafiksäkerhet och om upphävande av direktiv 2009/40/EG
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 1999/37/EG om registreringsbevis för fordon (COM(2012)0381 – C7-0187/2012 – 2012/0185(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0381),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 91 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0187/2012),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av de motiverande yttrandena från Cyperns parlament och den nederländska första kammaren och andra kammaren som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,
– med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 12 december 2012(1),
– efter att ha hört Regionkommittén,
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 19 december 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A7-0199/2013).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(2).
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 mars 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om ändring av rådets direktiv 1999/37/EG om registreringsbevis för fordon
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om vägkontroller av trafiksäkerheten hos nyttofordon i trafik i unionen och om upphävande av direktiv 2000/30/EG (COM(2012)0382 – C7-0188/2012 – 2012/0186(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0382),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 91 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0188/2012),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av de motiverade yttranden från det cypriotiska parlamentet och den nederländska första kammaren och den nederländska andra kammaren som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,
– med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 12 december 2012(1),
– efter att ha hört Regionkommittén,
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 19 december 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7-0207/2013).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(2).
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 mars 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om tekniska vägkontroller av trafiksäkerheten hos nyttofordon i trafik i unionen och om upphävande av direktiv 2000/30/EG
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 91/2003 om järnvägstransportstatistik vad gäller insamling av uppgifter om gods, passagerare och olyckor (COM(2013)0611 – C7-0249/2013 – 2013/0297(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0611),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 338.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0249/2013),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A7-0002/2014),
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 mars 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om ändring av förordning (EG) nr 91/2003 om järnvägstransportstatistik vad gäller insamling av uppgifter om gods, passagerare och olyckor
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 338.1,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(1), och
av följande skäl:
(1) I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 91/2003(2) fastställs en gemensam ram för produktion, överföring, kontroll och spridning av jämförbar järnvägstransportstatistik i unionen.
(2) Statistik om transporter av gods och passagerare på järnväg behövs för att kommissionen ska kunna övervaka och utveckla både den gemensamma transportpolitiken och de transportpolitiska inslagen i regionalpolitiken och politiken för transeuropeiska nät.
(3) Statistik om järnvägssäkerhet behövs också för att kommissionen ska kunna utarbeta och övervaka unionsinsatser på transportsäkerhetens område. Europeiska järnvägsbyrån samlar in uppgifter om olyckor enligt statistikbilagan till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG(3) vad gäller gemensamma säkerhetsindikatorer och gemensamma metoder för beräkning av olyckornas kostnader.
(3a) Eurostat bör ha ett nära samarbete med Europeiska järnvägsbyrån vid insamlandet av statistik över järnvägsolyckor, så att den erhållna statistiken blir entydig och fullt jämförbar. Europeiska järnvägsbyråns roll inom järnvägssäkerhetsområdet bör stadigt ökas. [Ändr. 1]
(4) De flesta medlemsstater som lämnar passageraruppgifter till kommissionen (Eurostat) enligt förordning (EG) nr 91/2003 har regelbundet lämnat samma uppgifter i både de preliminära och slutliga omgångarna.
(5) När europeisk statistik produceras bör det göras en avvägning mellan användarnas behov och belastningen på uppgiftslämnarna.
(6) Eurostat har utfört en teknisk analys av befintliga uppgifter om järnvägar som samlas in enligt unionslagstiftningen och av spridningspolicyn inom sina arbetsgrupper för järnvägstransportstatistik, i syfte att i möjligaste mån förenkla de arbetsmoment som krävs för produktion av statistiken och samtidigt se till att slutprodukten överensstämmer med användarnas behov nu och i framtiden.
(7) Kommissionen nämner i sin rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av förordning (EG) nr 91/2003 att den långsiktiga utvecklingen antagligen kommer att medföra att de uppgifter som i dag samlas in enligt förordningen utgår eller förenklas, och att avsikten är att förkorta tiden för överföring av årsuppgifter om järnvägspassagerare. Kommissionen bör fortsätta att regelbundet tillhandahålla rapporter över hur denna förordning genomförs. [Ändr. 2]
(8) Genom förordning (EG) nr 91/2003 ges kommissionen befogenheter att genomföra några av förordningens bestämmelser. I och med att fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat fördraget) antagits behöver de befogenheter som kommissionen tilldelats enligt förordningen anpassas till artiklarna 290 och 291 i fördraget.
(9) I syfte att ta hänsyn till utvecklingen i medlemsstaterna och samtidigt bibehålla insamlingen av harmoniserade uppgifter om järnvägar i hela unionen och bevara den höga kvaliteten på medlemsstaternas uppgifter, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på anpassning av definitioner, trösklar för rapportering, bilagornas innehåll och specifikationer för de uppgifter som ska lämnas.
(10) Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, samt beaktar järnvägssektorns ställning. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. [Ändr. 3]
(11) Kommissionen bör se till att de delegerade akterna inte medför någon betydande ytterligare administrativ börda för medlemsstaterna eller uppgiftslämnarna.
(12) För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 91/2003 bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter vad gäller angivelse av de uppgifter som ska lämnas för rapporterna om kvalitet och resultatens jämförbarhet och om upplägget för spridning av resultaten från kommissionen (Eurostat). Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(4). Eftersom dessa akter är av allmän karaktär bör granskningsförfarandet användas vid antagandet av dem. [Ändr. 4]
(13) Kommittén för det europeiska statistiksystemet har rådfrågats.
(14) Förordning (EG) nr 91/2003 bör därför ändras i enlighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Förordning (EG) nr 91/2003 ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 3 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1 ska leden 24–30 utgå. [Ändr. 5]
b) Punkt 2 ska ersättas med följande:"
”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 10 för att anpassa definitionerna i punkt 1 och införa kompletterande definitioner när så krävs för att ta hänsyn till utveckling som föranleder att en viss teknisk detaljgrad definieras för att garantera harmoniserad statistik.”
"
2. Artikel 4 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1 ska leden b, d och hoch d utgå. [Ändr. 6]
(aa) I punkt 1 ska följande led införas:"
'(ga) Statistik över järnvägsinfrastruktur (bilaga Ga).” [Ändr. 7]
"
(ab) Följande punkt ska införas:"
”1a. Eurostat ska ha ett nära samarbete med Europeiska järnvägsbyrån vid insamlandet av statistik över järnvägsolyckor, inklusive statistikkvalificering, för att se till att den statistik om järnvägsolyckor som samlas in av Europeiska järnvägsbyrån i enlighet med bilagan till kommissionens direktiv 2009/149/EG* om järnvägssäkerhet är fullt jämförbar med den olycksstatistik som Eurostat samlar in för andra transportslag.
____________
* Kommissionens direktiv 2009/149/EG av den 27 november 2009 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG när det gäller gemensamma säkerhetsindikatorer och gemensamma metoder för beräkning av kostnaderna för olyckor (EUT L 313, 28.11.2009, s. 65).” [Ändr. 8]
"
b) Punkt 2 ska ersättas med följande:"
”2. Medlemsstaterna ska enligt bilagorna A och C rapportera uppgifter för företag
a) vars totala godstransportvolym är minst 200 miljoner tonkilometer eller minst 500 000 ton,
b) vars totala persontransportvolym är minst 100 miljoner passagerarkilometer,
c) rapportering enligt bilaga A och bilaga C är valfri under dessa trösklar.”
"
c) Punkt 3 ska ersättas med följande:"
”3. I bilaga L ska medlemsstaterna tillhandahålla totala uppgifter för företag under den tröskel som avses i punkt 2, om dessa uppgifter inte rapporteras enligt bilagorna A och C, i enlighet med bilaga L.”
"
d) Punkt 5 ska ersättas med följande:"
”5. Kommissionen ska ges befogenhet att vid behov anta delegerade akter enligt artikel 10 för att anpassa innehållet i bilagorna och trösklarna för rapportering enligt punkterna 1 och 3, för att ta hänsyn till den ekonomiska och tekniska utvecklingen.” [Ändr. 9]
"
e) Följande punkt ska läggas till:"
”6. När kommissionen utövar sina befogenheter enligt detta stycke ska den se till att de delegerade akterna inte medför någon betydande ytterligare administrativ börda på medlemsstaterna eller uppgiftslämnarna.”
"
3. Artikel 5.2 b ska ersättas med följande:"
”b) Administrativa uppgifter, inklusive uppgifter som insamlats av tillsynsmyndigheter, särskilt uppgifter från järnvägsfraktsedeln om sådan finns.”
"
4. Artikel 7 ska ersättas med följande:"
”Artikel 7
Spridning
Statistik som grundar sig på de uppgifter som anges i bilagorna A, C, E, F, G, GA, H och L ska spridas av kommissionen (Eurostat) senast 12 månader efter slutet av den period som resultaten avser.
Kommissionen ska anta rutiner för spridning av resultat i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.2." [Ändr. 10]
"
4a. I artikel 8 ska följande punkt införas:"
"1a. Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa kvaliteten på de uppgifter som överförs.” [Ändr. 11]
"
5. I artikel 8 ska följande punkter läggas till:"
”3 Vid tillämpningen av den här förordningen är de kvalitetskriterier som ska tillämpas på uppgifter som ska överlämnas de som avses i artikel 12.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009.
4. Kommission ska i genomförandeakter fastställa element i de standardiserade kvalitetsrapporterna som rör formkrav, struktur, tidsintervall och jämförbarhet. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.
__________________
* Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1101/2008 om utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska gemenskapernas statistikkontor, rådets förordning (EG) nr 322/97 om gemenskapsstatistik och rådets beslut 89/382/EEG, Euratom om inrättande av en kommitté för Europeiska gemenskapernas statistiska program (EUT L 87, 31.3.2009, s. 164).”
"
6. Artikel 9 ska utgåersättas med följande."
”Artikel 9
Rapport
Senast den…(5) och därefter vart tredje år, samt efter att ha hört kommittén för det statistiska programmet, ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna förordning. Rapporten ska särskilt innehålla
a) en bedömning av den nytta i förhållande till kostnaderna som unionen, medlemsstaterna samt leverantörer och användare av statistisk information har av den framtagna statistiken,
b) en utvärdering av kvaliteten på den framtagna statistiken, i synnerhet när det gäller dataförluster på grund av att den förenklade rapporteringen har tagits bort,
c) en kartläggning av områden som kan förbättras och ändringar som anses nödvändiga med hänsyn till de resultat som erhållits.” [Ändr. 12]
"
7. Artikel 10 ska ersättas med följande:"
”Artikel 10
Delegeringens utövande
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.2 och 4.5 ska ges till kommissionen tills vidareför en period av fem år från och med den …(6). Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 13]
3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3.2 och 4.5 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.2 och 4.5 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”
"
8. Artikel 11 ska ersättas med följande:"
”Artikel 11
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av kommittén för det europeiska statistiksystemet, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011*.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
_________
* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).”
"
9. Artikel 12 ska utgå.
10. Bilagorna B, D, H och I ska utgå. [Ändr. 15]
11. Bilaga C ska ersättas enligt bilagan till den här förordningen.
11a. Bilaga F ska ändras på följande sätt:
a) I kolumn 2, rad 1, stycke 1 ska följande strecksats läggas till:"
”– tonkilometer”
"
(b) I kolumn 2, rad 1, stycke 2 ska följande strecksats läggas till:"
”– personkilometer” [Ändr. 16]
"
(c) I kolumn 2, rad 1 ska följande stycke läggas till:"
”– avståndsbaserad andel av godstransporterna som sker på järnväg, i tonkilometer och uppdelat på följande avståndsintervall:
– d ≤ 50 km
– 50 km < d ≤ 150 km
– 150 km < d ≤ 300 km
– 300 km < d ≤ 500 km
– 500 km < d ≤ 750 km
– 750 km < d ≤ 1000 km
– d > 1000 km;" [Ändr. 17]
"
(d) Kolumn 2, rad 3 ska ersättas med följande:"
"– För ”ton” och ”tonkilometer”: varje år
– För ”antal passagerare” och ”passagerarkilometer”: vart femte år." [Ändr. 18]
"
11b. Följande bilaga ska införas:"
”Bilaga Ga
Statistik över järnvägsinfrastruktur
1. Antal kilometer järnvägsinfrastruktur som är utrustad med ERTMS.
2. Längd i kilometer på det järnvägsnät som kontinuerligt är utrustat med ERTMS (i medlemsstaterna).
3. Antal gränsövergångar för järnvägar som trafikeras av passagerartåg oftare än en gång i timmen, oftare än en gång varannan timme respektive mer sällan än varannan timme.
4. Antal gränsövergångar vid järnvägar som inte längre används för passagerar- eller godstransporter, eller borttagen järnvägsinfrastruktur.
5. Antal stationer som ger obehindrad tillgänglighet för personer med nedsatt rörlighet eller funktionshinder.” [Ändr. 23]
"
11c. Bilaga H ska ändras på följande sätt:
(a) I kolumn 2, rad 1 ska följande strecksats läggas till:"
”– Antal tillbud (tabell H2)”
"
(b) Kolumn 2, rad 4, stycke 2 ska ersättas med följande:"
”Tabell H2: antal olyckor och tillbud i samband med transport av farligt gods”
"
(c) I kolumn 2, rad 7, stycke 1 ska tredje strecksatsen ersättas med följande:"
”– plankorsningsolyckor och olyckor som inte orsakats av tåg”
"
(d) I kolumn 2, rad 7, stycke 2 ska första strecksatsen ersättas med följande:"
”– totalt antal olyckor och tillbud där minst en järnvägsvagn som transporterar farligt gods är inblandad, vilket specificeras i listan över gods i bilaga K”
"
(e) I kolumn 2, rad 7, stycke 2 ska andra strecksatsen ersättas med följande:"
”– antal sådana olyckor och tillbud där utsläpp av farligt gods sker” [Ändr. 19]
"
12. Bilaga L ska läggas till enligt bilagan till den här förordningen.
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Den ska konsolideras med förordning (EG) nr 91/2003 inom tre månader från dess offentliggörande. [Ändr. 21]
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i
På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar
Ordförande Ordförande
BILAGA
”Bilaga C
ÅRSSTATISTIK ÖVER PERSONTRANSPORTER – DETALJERAD RAPPORTERING
Lista över variabler och måttenheter
Transporterade passagerare i:
— antal passagerare,
— passagerarkilometer
Persontågstrafik i:
— tågkilometer
Lok som är utrustade med ERTMS i:
— antal [Ändr. 22]
Referensperiod
År
Frekvens
Varje år
Lista över tabeller med indelning för varje tabell
Tabell C3: transporterade passagerare, efter transporttyp
Tabell C4: transporterade internationella passagerare, efter land för påstigning och land för avstigning
Tabell C5: persontågstrafik
Sista datum för överföring av uppgifter
Åtta månader efter det att referensperioden gått ut.
Första referensperiod
2012
Kommentarer
1. Transporttyp indelas enligt följande:
— nationell
— internationell
2. När det gäller tabellerna C3 och C4 ska medlemsstaterna lämna in slutliga konsoliderade uppgifter som inkluderar uppgifter över biljettförsäljning utanför det uppgiftslämnande landet. Denna information får inhämtas antingen direkt från de nationella myndigheterna i andra länder eller genom internationella ersättningsarrangemang för biljetter.”
”Bilaga L
Tabell L.1
JÄRNVÄGSVERKSAMHET I FRÅGA OM GODSTRANSPORT
Lista över variabler och måttenheter
Transporterat gods i:
- antal ton
- antal tonkilometer
Godstågstrafik i:
- antal tågkilometer
Referensperiod
Ett år
Frekvens
Varje år
Sista datum för överföring av uppgifter
Fem månader efter det att referensperioden gått ut
Första referensperiod
201X
Kommentarer
Endast för företag med en total volym av godstransport på mindre än 200 miljoner tonkilometer och mindre än 500 000 ton som inte rapporterar enligt bilaga A (detaljerad rapportering).
Tabell L.2
JÄRNVÄGSVERKSAMHET I FRÅGA OM PERSONTRANSPORT
Lista över variabler och måttenheter
Transporterade passagerare i:
- antal passagerare
- antal passagerarkilometer
Persontågstrafik i:
- antal tågkilometer
Referensperiod
Ett år
Frekvens
Varje år
Sista datum för överföring av uppgifter
Åtta månader efter det att referensperioden gått ut.
Första referensperiod
201X
Kommentarer
Endast för företag med en total volym av persontransport på mindre än 100 miljoner passagerarkilometer som inte rapporterar enligt bilaga C (detaljerad rapportering).”
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om säkerhet på gemenskapens järnvägar och om ändring av rådets direktiv 95/18/EG om tillstånd för järnvägsföretag och direktiv 2001/14/EG om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg (järnvägssäkerhetsdirektivet) (EUT L 164, 30.4.2004, s. 44).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om elektronisk fakturering vid offentlig upphandling (COM(2013)0449 – C7-0208/2013 – 2013/0213(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0449),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0208/2013),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 16 oktober 2013(1),
– med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 28 november 2013(2),
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 24 januari 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0004/2014).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 mars 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om elektronisk fakturering vid offentlig upphandling
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1166/2008 om undersökningar om jordbrukets struktur och en undersökning om produktionsmetoder inom jordbruket, vad gäller finansieringsramen för perioden 2014–2018 (COM(2013)0757 – C7-0390/2013 – 2013/0367(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0757),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 338.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0390/2013),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7‑0111/2014).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 mars 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om ändring av förordning (EG) nr 1166/2008 vad gäller finansieringsramen för perioden 2014–2018.
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 378/2014.)
Varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om systemet för handeln med vissa varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter (COM(2013)0106 – C7-0048/2013 – 2013/0063(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0106),
– med beaktande av artiklarna 294.2, 43.2 och 207.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0048/2013),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 10 juli 2013(1),
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 4 december 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från utskottet för internationell handel (A7-0260/2013).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 mars 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om systemet för handeln med vissa varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 1216/2009 och (EG) nr 614/2009
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 510/2014.)
Bilaga til lagstiftningsresolutionen
Uttalande från kommissionens om delegerade akter
När det gäller denna förordning erinrar kommissionen om att den i punkt 15 i ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen har förbundit sig att ge Europaparlamentet fullständig information och dokumentation om sina möten med nationella experter inom ramen för arbetet med att förbereda delegerade akter.
– med beaktande av Europeiska investeringsbankens (EIB) årsrapport för 2012,
– med beaktande av artiklarna 15, 126, 175, 208, 209, 271, 308 och 309 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och protokoll nr 5 om EIB:s stadga,
– med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2012 om innovativa finansiella instrument inom ramen för nästa fleråriga budgetram(1),
– med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling om riskdelningsinstrument för medlemsstater som drabbats eller hotas av stora svårigheter med avseende på deras finansiella stabilitet, sin ståndpunkt om detta av den 19 april 2012(2) och i synnerhet yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor,
– med beaktande av sin resolution av den 7 februari 2013 om Europeiska investeringsbankens årsrapport för 2011(3),
– med beaktande av rapporten från Europeiska rådets ordförande av den 26 juni 2012, Mot en verklig ekonomisk och monetär union,
– med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 28 och 29 juni 2012, som särskilt förutser en ökning av EIB:s kapital med 10 miljarder euro,
– med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 27 och 28 juni 2013, där rådet efterlyser en ny investeringsplan för att stödja små och medelstora företag och stimulera finansieringen av ekonomin,
– med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 22 maj 2013, där det sattes som mål att mobilisera alla EU:s politiska åtgärder för att stödja konkurrenskraft, sysselsättning och tillväxt,
– med beaktande av kommissionens meddelanden om innovativa finansiella instrument, En ram för nästa generations innovativa finansiella instrument – EU:s plattformar för eget kapital och lån (COM(2011)0662) och En pilotfas för Europa 2020-initiativet om projektobligationer (COM(2011)0660),
– med beaktande av kapitalökningen för Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD), särskilt med avseende på frågan om förhållandet mellan EIB och EBRD,
– med beaktande av beslutet att utvidga räckvidden för EBRD till att omfatta Medelhavsområdet,
– med beaktande av det nya samförståndsavtalet mellan EIB och EBRD, som undertecknades den 29 november 2012,
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1080/2011/EU(4) om EIB:s externa mandat 2007–2013,
– med beaktande av artiklarna 48 och 119.2 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0137/2014), och av följande skäl:
A. EIB inrättades genom Romfördraget och fick enligt artikel 309 i EUF-fördraget till uppgift att med utnyttjande av kapitalmarknaderna och egna resurser bidra till en balanserad och friktionsfri utveckling av den inre marknaden med syftet att bidra till att förverkliga unionens prioriteringar genom att välja ut ekonomiskt bärkraftiga projekt för EU-investeringar.
B. I nuläget råder särskilt svåra sociala och ekonomiska omständigheter, som präglas av begränsningar av de offentliga budgetarna. Mot denna bakgrund behöver alla EU:s resurser stödja den ekonomiska återhämtningen och hitta nya källor till tillväxt.
C. EIB fungerar även som finansieringsgren för och komplement till andra investeringskällor genom att täppa till eller åtgärda luckor på marknaden.
D. EIB hjälper EU att bibehålla och stärka sin konkurrensfördel på global nivå.
E. EIB kommer att fortsätta att vara en hörnsten i och en katalysator för utvecklingen av EU:s politik genom att möjliggöra den offentliga sektorns fortsatta närvaro och erbjuda investeringskapacitet, samtidigt som bästa möjliga integrering och genomförande av flaggskeppsinitiativen i Europa 2020-strategin säkras.
F. EIB kommer som centralt stabilitetsinstrument att inrikta sig på att spela en konjunkturdämpande roll genom att fungera som en tillförlitlig partner för sunda projekt i och utanför EU.
G. EIB stöder de huvudsakliga drivkrafterna bakom tillväxt- och sysselsättningsmålen i Europa 2020-strategin, såsom tillväxtfrämjande infrastruktur, spetsinnovation och konkurrenskraft.
H. Det är mycket viktigt att se till att EIB behåller sitt AAA-kreditbetyg för att bevara dess tillträde till internationella kapitalmarknader enligt bästa finansieringsvillkor, vilket får positiva effekter på projektets livslängd och för intressenterna.
I. I juni 2012 lanserade Europeiska rådet en tillväxt- och sysselsättningspakt som omfattade en uppsättning politiska åtgärder i syfte att stimulera smart, hållbar, resurseffektiv och sysselsättningsskapande tillväxt för alla.
J. Användning av innovativa finansiella instrument ses som ett sätt att utöka räckvidden för befintliga verktyg, såsom bidrag, och förbättra den allmänna effektiviteten i EU:s budget.
K. Det är mycket viktigt att återställa normal långivning till ekonomin och att underlätta finansiering av investeringar.
L. Internationella finansiella instrument ger nytt utrymme för samarbetsmöjligheter mellan samtliga institutionella aktörer och medför verkliga stordriftsfördelar.
M. EIB:s verksamhet utanför EU bedrivs till stöd för unionens politik för yttre åtgärder och bör ligga i linje med och främja EU:s mål enligt artiklarna 208 och 209 i EUF-fördraget.
N. EIB:s verksamhet kompletteras med specifika instrument från Europeiska investeringsfonden (EIF) som inriktas på att tillhandahålla både riskfinansiering, till förmån för små och medelstora företag och nystartade företag, och mikrofinansiering.
O. Kapitalökningen har stärkt EIB:s balansräkning och möjliggör ambitiösa operativa utlåningsmål.
P. Särskilda ansträngningar har gjorts för att genomföra fler gemensamma insatser (där EIF-garantier kombineras med EIB-lån för små och medelstora företag).
Politisk ram och vägledande principer för EIB-insatser
1. Europaparlamentet välkomnar EIB:s årsrapport för 2012 och fullgörandet av den överenskomna verksamhetsplanen att finansiera ungefär 400 projekt i över 60 länder till ett belopp på 52 miljarder euro.
2. Europaparlamentet välkomnar EIB-rådets godkännande av en kapitalökning på 10 miljarder euro, vilket ger ytterligare 60 miljarder euro (vilket motsvarar en ökning med 49 procent av utlåningsmålen) för långsiktiga lån till projekt i EU under perioden 2013−2015.
3. Europaparlamentet uppmanar EIB att behålla de planerade målen för sin ytterligare verksamhet och att frigöra 180 miljarder euro i extra investeringar i hela EU för den ovannämnda tidsperioden.
4. Europaparlamentet påminner när det gäller projekt i EU om att utsikterna är särskilt intressanta för ett antal prioriterade temaområden inom Europa 2020-strategin: ”paket” för innovation och kompetens, däribland koldioxidsnål infrastruktur, investeringar i små och medelstora företag, sammanhållning, resurs- och energieffektivitet (inklusive övergång till en koldioxidsnål ekonomi). Parlamentet konstaterar att dessa fokusområden har identifierats i EIB-gruppens verksamhetsplan för 2013–2015 och välkomnar att ytterligare 60 miljarder euro har anslagits i utlåningskapacitet för att finansiera genomförandet av dem.
5. Europaparlamentet är emellertid övertygat om att större tonvikt bör läggas vid investeringar i långsiktig tillväxt och långsiktigt skapande av arbetstillfällen och vid åstadkommandet av en varaktig och märkbar inverkan på realekonomin, inom ramen för dessa allmänna prioriteringar. Parlamentet efterlyser därför en omfattande utvärdering som ger användbara sifferuppgifter om skapad långsiktig sysselsättning och inverkan på ekonomin till följd av EIB-lån på alla områden efter den finansiella krisen.
6. Europaparlamentet välkomnar införandet av en facilitet för tillväxt och sysselsättning, som kommer att göra det möjligt för EIB att närmare övervaka hur de projekt som banken finansierar påverkar sysselsättning och tillväxt.
7. Europaparlamentet uppmanar EIB att fortsätta att stödja EU:s långsiktiga prioriteringar för ekonomisk och social sammanhållning, tillväxt och sysselsättning, miljömässig hållbarhet, klimatåtgärder och resurseffektivitet genom ytterligare utveckling av nya finansiella och icke-finansiella instrument som utformas för att åtgärda såväl kortsiktig ineffektivitet på marknaden som de mer långsiktiga strukturella bristerna i EU:s ekonomi.
8. Europaparlamentet uppmanar EIB att förhandla om och ingå samförståndsavtal med regionala utvecklingsbanker som är aktiva i de regioner där banken bedriver verksamhet för att främjar synergier, dela risker och kostnader och sörja för en effektiv utlåning till realekonomin.
9. Europaparlamentet ser tillväxt- och sysselsättningspakten som ett viktigt men otillräckligt svar på de utmaningar som EU står inför. Parlamentet noterar att EIB:s kapitalökning och en förbättrad tillämpning av kommissionens och EIB:s gemensamma riskdelningsinstrument, i förening med synergieffekter mellan EIB:s och EIF:s specialiserade verksamheter, är viktiga förutsättningar för att pakten ska bli framgångsrik.
10. Europaparlamentet uppmanar EIB att prioritera sin finansiering av projekt som starkt bidrar till ekonomisk tillväxt.
11. Europaparlamentet erinrar om att kommissionen tillsammans med EIB lagt fram en rapport om de möjligheter och målinriktade prioriteringar som skulle identifieras inom ramen för genomförandet av tillväxt- och sysselsättningspakten, i synnerhet beträffande infrastruktur, energieffektivitet och effektivt resursutnyttjande, den digitala marknaden, forskning och innovation samt små och medelstora företag. Parlamentet begär en politisk debatt i parlamentet på grundval av denna rapport med deltagande av ordförandena för Europeiska rådet, kommissionen och Europeiska investeringsbanken.
12. Europaparlamentet är särskilt bekymrat över att finansieringen i programländer (Grekland, Irland, Portugal och Cypern) förblev låg under 2012 och utgjorde ungefär 5 procent av EIB:s sammanlagda investeringar. Parlamentet konstaterar att EIB:s mål för investeringar i programländer för 2013 uppgår till upp till 5 miljarder euro av ett övergripande EU-mål på 62 miljarder euro.
13. Europaparlamentet oroas av att EIB har behållit en viss motvilja mot risker i sin utlåningsstrategi och därmed begränsar antalet tänkbara låntagare som kan uppfylla EIB:s utlåningskrav, vilket följaktligen hämmar lånens mervärde.
14. Europaparlamentet kräver att EIB ökar sin interna kapacitet för risktagande genom att se till att dess riskhanteringssystem är anpassade till den aktuella miljön.
15. Europaparlamentet är medvetet om att det är avgörande för EIB att behålla sitt kreditbetyg AAA för att bevara sin finansiella styrka och förmåga att tillföra pengar till realekonomin. Parlamentet uppmanar emellertid EIB att tillsammans med EIF överväga att öka sin satsning på mer riskrelaterad verksamhet för att säkerställa ett rimligt kostnads–nyttoperspektiv.
16. Europaparlamentet noterar ökningen av EIB:s mål för mer riskfylld särskild verksamhet till 6 miljarder euro 2013, ökningen av finansieringen för riskdelnings- och kreditförstärkningsinitiativ till 2,3 miljarder euro, och EIB:s Growth Financing Initiative (GFI) som nyligen lanserades för att underlätta tillgången till finansiering för innovativa medelstora marknadsnoterade företag.
17. Europaparlamentet uppmanar EIB att öka sin verksamhet inom ramen för riskkapitalmandatet och mandatet för överbryggningsfinansiering för tillväxt (Mezzanine for Growth), som EIB gett EIF.
18. Europaparlamentet välkomnar EIF:s ökning av sitt EIB-finansierade riskkapitalmedelsmandat med 1 miljard euro, med särskild inriktning på mer riskfylld överbryggningsfinansiering som en del av EIB:s och EIF:s gemensamma åtgärder för att ta itu med finansieringsbegränsningar för europeiska medelstora företags nya innovations- och tillväxtplaner.
19. Europaparlamentet uppmanar EIB att mer aktivt dela med sig av sin tekniska expertis på alla viktiga områden med stor tillväxtpotential i samtliga medlemsstater. Parlamentet påminner om att teknisk och finansiell rådgivning är ett effektivt sätt att bidra till projektgenomförande och påskynda utbetalningar och reella investeringar. Parlamentet anser därför att EIB:s expertis bör stärkas och göras tillgänglig på ett tidigt stadium i projekt som samfinansieras av EU och EIB och vid förhandsutvärdering av storskaliga projekt, även genom instrumentet för gemensamt stöd till projekt i de europeiska regionerna (Jaspers).
20. Mot bakgrund av kritiskt låga siffror för utnyttjandegraden i många medlemsstater uppmanar Europaparlamentet med eftertryck EIB att göra ytterligare ansträngningar för att stödja medlemsstaternas utnyttjandekapacitet när det gäller EU-medel, även från strukturfonderna, genom att fortsätta att utveckla ytterligare gemensamma riskdelningsinstrument och anpassa de befintliga instrumenten som redan finansieras genom EU-budgeten.
21. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att där det är lämpligt samarbeta med kommissionen genom att använda en del av sina anslag från strukturfonderna till att dela EIB:s kreditrisk och erbjuda lånegarantier på områdena kunskap och färdigheter, resurs- och energieffektivitet, strategisk infrastruktur och tillgång till finansiering för små och medelstora företag.
22. Europaparlamentet uppskattar att outnyttjade strukturmedel nu kan användas som en särskild garantifond för EIB-utlåning, särskilt i Grekland.
23. Europaparlamentet noterar att banken under 2012 beviljade lån inom ramen för strukturprogrammen till ett värde av 2,2 miljarder euro, vilket gjorde det möjligt för ett flertal små och medelstora projekt inom olika sektorer att få stöd i enlighet med sammanhållningspolitikens prioriteringar.
24. Med tanke på de olika ekonomiska och finansiella villkoren i olika delar av EU, uppmanar Europaparlamentet EIB att i nära samarbete med medlemsstaterna utarbeta resultatdrivna investeringsstrategier som är anpassade till nationella, regionala och lokala tillväxtprioriteringar, med vederbörlig hänsyn till de övergripande prioriteringarna i kommissionens årliga tillväxtöversikt och den europeiska planeringsterminen för ekonomisk styrning.
25. Europaparlamentet uppmanar banken att undersöka möjligheterna att öka sin medverkan genom aktivt deltagande i partnerskapsavtal mellan kommissionen och medlemsstaterna.
26. Europaparlamentet konstaterar att antalet offentlig-privata partnerskap har minskat under och efter krisen och påminner samtidigt om att dessa spelar en särskilt viktig roll för investeringar, i synnerhet i transportnät och forskning och innovation. Parlamentet noterar även att EU:s marknad för offentlig-privata partnerskap har ökat i värde, men att betydligt färre transaktioner har genomförts.
27. Europaparlamentet anser att statliga garantier är värdefulla instrument för att åtgärda brister på marknaden som kan försena genomförandet av program och projekt inom ramen för offentlig-privata partnerskap. Med tanke på EIB:s expertis på detta område uppmanar parlamentet banken att ta en större del i de lånegarantier som erbjuds offentlig-privata partnerskap genom statliga garantier.
28. Europaparlamentet anser även att EIB:s rådgivande roll, som baseras på det expertkunnande som samlats hos det europeiska centrumet för specialistkunskap på området för offentlig-privata partnerskap (Epec), skulle kunna utnyttjas för att tillhandahålla riktat tekniskt och specialiserat stöd på regeringsnivå och vid behov även på regional nivå, för att underlätta en riktig utvärdering av fördelarna med att använda statliga garantier för offentlig-privata partnerskap.
29. Europaparlamentet påminner om att EIB och kommissionen, med stöd av medlemsstaterna, 2012 inledde pilotfasen av projektobligationsinitiativet, vars syfte är att öka finansieringen för viktiga infrastrukturprojekt genom att locka till sig institutionella investerare.
30. Europaparlamentet välkomnar den första sexmånadersrapporten över pilotfasen av projektobligationsinitiativet, som visar att nio projekt i sex länder har godkänts. Parlamentet efterlyser en fortsatt och ökad användning av sådana obligationer och en regelbunden översyn av hur effektiva de är i syfte att främja bärkraftiga investeringar i skuldinstrument som kanaliserar privatkapital i de transport-, energi- och IKT-infrastrukturprojekt som är nödvändiga, i synnerhet projekt med en gränsöverskridande dimension. Parlamentet anser dock att EIB bättre bör bedöma de projekt som den avser att investera i, inbegripet bedömningar av projektens säkerhets- och riskprofil. Parlamentet påminner om att 230 miljoner euro från EU:s budget går till att stödja EIB:s kreditförstärkningar av infrastrukturinvesteringar inom transport-, energi- och kommunikationssektorerna.
31. Europaparlamentet ber om att bli underrättat om de utvalda projekten på lämpligt sätt och i god tid.
32. Europaparlamentet noterar med oro att det fortfarande kvarstår stora utmaningar (t.ex. att omvandla intresse till åtaganden, upphandlande myndigheters begränsade erfarenhet av obligationer, institutionella investerares ovillighet att engagera sig, sponsorers oro över kostnader osv.). Parlamentet uppmanar banken att göra en utförlig bedömning av möjligheten till saminvesteringar i obligationsaffärer på ett tidigt stadium, i avsikt att öka investerares och sponsorers förtroende. Parlamentet uppmanar EIB att säkerställa att projektobligationsinitiativet är förenligt med EU:s långsiktiga klimatmål, dvs. att det inriktas på koldioxidsnål infrastruktur.
33. Europaparlamentet är oroat över Castor-projektets undermåliga resultat. Parlamentet kräver att banken lämnar information om företagsbesiktningens kvalitet och om huruvida de geologiska studier som genomförts visar på seismiska risker eller inte, vilken procentsats man kommit fram till och vilka åtgärder som vidtagits.
34. Europaparlamentet ser fram emot den slutgiltiga utvärderingsrapporten om pilotfasen av projektobligationsinitiativet, som väntas bli färdig under 2015.
35. Europaparlamentet välkomnar EIB:s nya energipolitik, som innebär att det införs nya utlåningskriterier för energilån som återspeglar EU:s energi- och klimatpolitik och de nuvarande investeringstrenderna. Parlamentet begär att EIB:s energiinvesteringar offentliggörs och analyseras årligen så att det framgår vilka energikällor som EIB stöder. Parlamentet önskar emellertid understryka att EIB:s investeringspolitik bör fokuseras ytterligare på hållbara projekt. Parlamentet påminner dock om behovet av att lägga fram en omfattande utfasningsplan för lån som beviljas för icke-förnybar energi.
36. Europaparlamentet välkomnar den nya utsläppsnormen som fastställts av EIB och ska tillämpas på alla projekt för fossila bränslen i avsikt att gallra ut investeringar med förväntade koldioxidutsläpp över en viss nivå. Parlamentet uppmanar EIB:s styrelse att fortgående se över utsläppsnormen och överväga större restriktioner i framtiden.
37. Europaparlamentet uppmanar med eftertryck banken att mot bakgrund av 2030 års klimatpaket, däribland bankens prioriteringar att minska koldioxidutsläppen, att öka sina satsningar på koldioxidfattiga investeringar och att arbeta för en politik som leder till mer ambitiösa klimatmål. Parlamentet begär att EIB gör en klimatmässig bedömning och översyn av all sin verksamhet under 2014 som ska leda till en ny klimatskyddspolitik, till exempel genom projektbedömningar och ett integrerat synsätt på smarta kombinationer av sektorsspecifik politik inom viktiga sektorer. Parlamentet uppmanar EIB att bifoga denna översyn till sin nästa årsrapport.
38. Europaparlamentet påminner om EIB:s viktiga roll för att finansiera den offentliga och privata sektorns investeringar i energiinfrastruktur och för att stödja projekt som bidrar till att nå målen för EU:s klimat- och energipolitik. Parlamentet påminner om sin resolution från 2007 med uppmaningen att avbryta offentlig finansiering av fossilbränsleprojekt och att övergå till energieffektivitet och förnybara energislag. Parlamentet anser att EIB, i samarbete med kommissionen, före slutet av 2015 bör uppdatera sin klimatförändringsstrategi när det gäller EIB:s finansieringsverksamhet i linje med EU:s och det internationella samfundets klimatförändringsmål och bästa internationella normer.
39. Europaparlamentet efterlyser en ökning av EIB:s resurser och expertis till förmån för anpassningen till klimatförändringarna.
40. Europaparlamentet begär att EIB genomdriver de bästa internationella normerna för vattenkraft, bland annat riktlinjerna från Världskommissionen om dammar och hållbarhetsbedömningsprotokollet för vattenkraft (Hydropower Sustainability Assessment Protocol, HSAP), vilket innebär att banken enbart ska investera i projekt där länderna har infört ett rättsligt ramverk som föreskriver energiplaneringsmekanismer (inbegripet fredade områden), att ogynnsamma konsekvenser för ekosystem och lokalsamhällen bedöms, undviks, lindras och övervakas korrekt, och att projekten inte får förläggas i eller nära skyddade områden eller vid flodsträckor med god ekologisk status.
41. Europaparlamentet uppmanar EIB att omsorgsfullt arbeta in visionen och målen hos strategin för biologisk mångfald i EU fram till 2020 – ”Vår livförsäkring, vårt naturkapital” – i sina projekt.
Mer stöd till små och medelstora företag samt medelstora marknadsnoterade företag
42. Europaparlamentet påminner om att små och medelstora företag anses vara grundstommen i EU:s ekonomi och den huvudsakliga drivkraften för tillväxt och sysselsättning inom unionen, och att de står för över 80 procent av arbetstillfällena inom den privata sektorn.
43. Europaparlamentet välkomnar (i samband med insatserna för att öka låneaktiviteten inom EU) den särskilda tonvikt som lagts vid att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering och välkomnar även EIB-gruppens mål för 2013 att låna ut mer än 19 miljarder euro till unionens små och medelstora företag.
44. Europaparlamentet uppmanar rådet att också i detta sammanhang skyndsamt godkänna de gemensamma initiativen mellan kommissionen och EIB och att samla de resurser som är avsedda för små och medelstora företag liksom att vidta mer handfasta åtgärder i genomförandesamarbetet med ECB för att minska finansieringsbegränsningarna för små och medelstora företag. Parlamentet påminner om att det största problemet i många medlemsstater är att fragmenteringen av finansmarknaderna leder till en brist på finansiering och ökade finansieringskostnader, särskilt för små och medelstora företag. Parlamentet begär att EIB:s insatser omorienteras till förmån för en defragmentering för att främja finansiering av små och medelstora företag, företagande, export och innovation, vilka är avgörande faktorer för den ekonomiska återhämtningen.
45. Europaparlamentet välkomnar bankernas ökade utlåning till små och medelstora företag tack vare den revitalisering av marknaden för värdepapper för små och medelstora företag som åstadkommits genom EIB-gruppens nya initiativ för värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet. Parlamentet uppmanar EIB att genomföra en marknadsanalys i syfte att bättre anpassa EIB:s erbjudande till intressenternas behov. Parlamentet välkomnar att EIF:s kreditkapacitet förbättras genom kapitalökning och mandat och uppmanar EIB och kommissionen att slutföra processen till i början av nästa år.
46. Europaparlamentet stöder EIB-gruppens initiativ för innovativ finansiering för små och medelstora företag samt medelstora marknadsnoterade företag genom skapandet av finansieringsinstrumenten Horisont 2020 och Cosme och riskdelningsinstrumenten för att uppmuntra bankerna att tillhandahålla finansiering genom lån och garantier och säkra tillgången till långfristigt riskkapital.
47. Europaparlamentet stöder kommissionens och EIB:s gemensamma initiativ till förmån för små och medelstora företag som ingår i den nya fleråriga budgetramen och som kombinerar de befintliga EU-medlen från programmen Cosme och Horisont 2020 och innebär att EU:s struktur- och investeringsfonder tilldelas upp till 8,5 miljarder euro för att uppmuntra till ytterligare utlåning till små och medelstora företag.
48. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppvisa ett aktivt engagemang genom att använda en del av det stöd de tilldelats genom struktur- och investeringsfonderna till att bidra till de gemensamma instrumenten, i avsikt att uppmuntra till ökad utlåning till små och medelstora företag på deras territorium och på så sätt öka den allmänna hävstångseffekten.
49. Europaparlamentet uppmanar EIB att utvidga handelsfinansieringsinitiativet. Parlamentet anser att denna mekanism för garantier till små och medelstora företag är av yttersta vikt och bör utvidgas till de platser inom EU där den behövs mest. Parlamentet uppmanar EIB att utveckla ett eget program för underlättande av handel. Parlamentet uppmanar EIB att som en första åtgärd införa åtgärder avsedda att ge de garantier som behövs för att företagen ska kunna utnyttja alla sina exportmöjligheter.
50. Europaparlamentet stöder EIB:s fokus på den regionala och lokala dimensionen och uppmanar medlemsstaterna att till fullo utnyttja finansiella instrument för teknik och företagsledning såsom Jeremie-programmet och regionala fond till fond-program som tillhandahåller finansiering i form av eget kapital och lån till lokala små och medelstora företag.
51. Europaparlamentet välkomnar efterhandsutvärderingen av EIB:s utlåning via mellanhänder till små och medelstora företag inom EU under perioden 2005–2011. Parlamentet konstaterar att EIB beviljade 64 miljarder euro i lån till omkring 370 finansinstitut inom EU-27 på detta område under 2005–2012. Parlamentet noterar också att 53 miljarder av dessa pengar vid slutet av 2012 hade utbetalats till finansinstituten, som i sin tur lånat ut närmare 48 miljarder euro till små och medelstora företag genom omkring 300 000 fall av vidareutlåning.
52. Europaparlamentet noterar att utvärderingen visar att EIB:s utlåning via mellanhänder till små och medelstora företag (genom produkten L4SME) uppfyller EU:s mål. Trots detta efterlyser parlamentet en bättre utvärdering av hur EIB:s produkt och den nationella politikens olika mål kompletterar varandra, i avsikt att göra utlåningen än mer relevant. Parlamentet uppmanar EIB att lägga fram förslag för att förstärka L4SME-produktens effektivitet, så att den kan användas för att råda bot på speciella brister, i stället för att användas för finansiering av ett brett spektrum av små och medelstora företag, och därigenom optimera EIB:s bidrag till tillväxten och sysselsättningen.
53. Europaparlamentet konstaterar med oro att EIB:s lån under den utvärderade perioden sades ha haft viss inverkan på tillväxt och sysselsättning, men med stora variationer mellan länderna (bara en tredjedel av de små och medelstora företagen uppgav att deras ökade omsättning kunde tillskrivas finansiering från EIB). Parlamentet ser med oro på att det endast föreligger begränsade belägg för att EIB:s lån bidrog till att bevara sysselsättningen. Parlamentet konstaterar att den relativa inverkan på tillväxt och sysselsättning befanns vara högre i de nya medlemsstaterna. Parlamentet inser dock att den period som utvärderingen avser innefattar den finansiella och ekonomiska krisen och att det relativt blygsamma antalet nya arbetstillfällen uppnåddes mot en bakgrund av vikande sysselsättning.
54. Europaparlamentet är oroat över att EIB-finansieringen i många fall förefaller ha använts för att stödja redan framgångsrika små och medelstora företag i stället för att läggas på områden som saknar tillgång till finansiering. Parlamentet noterar dock att 80 procent av de små och medelstora företag som kontaktades hade färre än 50 anställda, vilket visar att EIB når ut till det mindre segmentet av detta företagsspektrum.
55. Europaparlamentet kräver att EIB till fullo tillämpar urvalskriterierna för att mer effektivt styra valet av finansieringsmottagare.
56. Europaparlamentet uppmanar EIB att identifiera och välja ut projekt med större mervärde och högre risk, genom att välja ut nystartade företag, mikroföretag, företagskluster, små och medelstora företag och medelstora marknadsnoterade företag som driver forsknings-, utvecklings- och innovationsprojekt inom prioriterade teknikområden.
57. Europaparlamentet betonar behovet av att öka medvetenheten och förståelsen bland potentiella investerare och finansieringsmottagare om förekomsten av innovativa finansieringsverktyg. Parlamentet efterlyser en ny kommunikationspolitik, som sprider information om EU:s olika åtgärder genom de nya finansieringsinstrumenten som hanteras av EIB. Parlamentet betonar dessutom att man bör trygga en omfattande och systematisk tillgång till projektinformation och ökad involvering av stödmottagarna och det lokala civila samhälle, vilket skulle kunna förbättras genom EIB-finansierade investeringar.
58. Europaparlamentet uppmanar EIB att lägga fram en åtgärdsplan för att göra det enklare för små och medelstora företag att få tillgång till information och finansiering, med avseende särskilt på de byråkratiska turerna i samband med tillgången till finansiering.
59. Europaparlamentet påminner om att utlåningen via mellanhänder står för över 20 procent av EIB:s totala årliga utlåning.
60. Europaparlamentet upprepar sin oro över att ett betydande antal problem återstår att lösa på detta område, särskilt avsaknaden av transparens (i synnerhet rörande information om finansieringsmottagarna), svårigheten att uppskatta lånens ekonomiska och sociala effekter (vilket resulterar i svårigheter att rikta in insatserna på rätt områden) och beroendet av finansiella mellanhänder som genom utkontraktering får i uppdrag att genomföra företagsbesiktningar. Parlamentet uppmanar med eftertryck banken att lämna information om vad den gör för att snabba på åtgärder för att komma till rätta med dessa problem och begär att en förteckning över strikta kriterier för val av dessa finansiella mellanhänder upprättas av EIB tillsammans med kommissionen och görs allmänt tillgänglig.
61. Europaparlamentet uppmanar EIB att göra en uppdaterad och omfattande utvärdering av hur finanskrisen har påverkat slutmottagarna av EIB-finansieringen och att göra en grundlig utvärdering av finanskrisens effekter och inverkan på bankens finansiella mellanhänder, både inom och utanför EU.
62. Europaparlamentet kräver att EIB ser till att dess mål att skapa sysselsättning för omkring en halv miljon människor, genom lån till projekt avseende infrastruktur, resurseffektivitet och kunskapsekonomi under 2013, uppnås.
63. Europaparlamentet konstaterar att företagens och den offentliga sektorns begränsade tillgång till finansiering, på grund av det svåra ekonomiska klimatet och de pressade kreditmarknaderna, fortsatt gör det svårt för ungdomar att hitta arbete och minskar möjligheterna att förbättra yrkesutbildningen.
64. Europaparlamentet anser att EIB:s program för ungdomssysselsättning (som tillhandahåller lån till ett värde av 6 miljarder euro), som omfattar sysselsättning för ungdomar och investeringar i färdigheter, är mycket viktigt för att komma till rätta med dessa problem. Parlamentet välkomnar interimsrapporten om verksamhetens genomförande som visar att viktiga framsteg gjorts på området, t.ex. att 4,9 miljarder euro tillhandahållits i form av lån inom programdelen för investeringar i färdigheter och att lån på sammanlagt 2,7 miljarder euro har beviljats inom programdelen för sysselsättning för ungdomar. Parlamentet noterar att målen har uppnåtts tidigt.
65. Europaparlamentet stöder bankens mål att ytterligare maximera sin riktade utlåning till små och medelstora företag, i avsikt att upprätta ett tydligt samband mellan EIB-lån och nya arbetstillfällen för ungdomar.
66. Europaparlamentet uppmanar banken att vidga sitt verksamhetsområde och använda ytterligare instrument för att hitta produktiva sätt att skapa sysselsättning för ungdomar, framför allt i medlemsstater med särskilt hög ungdomsarbetslöshet.
EIB:s bidrag till EU:s utrikespolitik
67. Europaparlamentet uppmanar EIB att, i enlighet med översynen av EIB:s mandat för verksamhet utanför EU, stödja EU:s utrikespolitiska mål som dessa utformas av kommissionen och Europeiska utrikestjänsten.
68. Europaparlamentet välkomnar EU:s garanti för extern utlåning, som tillhandahålls EIB genom EU-budgeten med en storlek som liknar den nuvarande, och som har ett fastställt tak på 30 miljarder euro (uppdelat på ett generellt mandat med 27 miljarder euro och eventuellt ytterligare 3 miljarder euro som är underkastade halvtidsöversyn) för nästa finansieringsperiod, genom användning av återflöden från outnyttjade FEMIP-insatser (lånefaciliteten för investeringar och partnerskap mellan Europa och Medelhavsområdet) från tiden före 2007.
69. Europaparlamentet uppmanar Europeiska revisionsrätten att sammanställa en särskild rapport om EIB:s utlåning utanför EU och om hur den överensstämmer med EU:s politik före halvtidsutvärderingen av EIB:s externa mandat, samt att jämföra mervärdet med de egna resurser som EIB utnyttjar. Parlamentet uppmanar vidare revisionsrätten att i sin analys skilja mellan de garantier som beviljas genom EU-budgeten, den investeringsmöjlighet som tillhandahålls genom EUF, de olika blandningsformer som används i EU-Africa infrastructural trust fund, den karibiska investeringsfonden och investeringsmöjligheterna för Stillahavsområdet samt utnyttjandet av återflöden för dessa investeringar.
70. Europaparlamentet välkomnar den ökade möjligheten till flexibilitet inom EIB:s nya externa utlåningsmandat. Parlamentet uppmanar EIB att maximera sitt stöd för EU:s politik och mål.
71. Europaparlamentet uppmanar EIB att använda garantifonden på ett mer flexibelt sätt och att i högre grad lägga tonvikten vid utlåning på bankens egen risk, genom att utöka sin räckvidd när det gäller vilka projekt som beviljas lån. Parlamentet yrkar på att EIB ska se till att det finansiella EU-stöd som den tillhandahåller har en hög synlighet för slutmottagarna inom projekten.
72. Europaparlamentet konstaterar att föranslutningsländerna och länderna i det östra och södra grannskapet är de som prioriteras högst av EIB. Parlamentet betonar i synnerhet behovet av fortsatt stöd för demokratiska och ekonomiska övergångar i den arabiska vårens kölvatten, med särskilt fokus på stöd till det civila samhället, sysselsättning och ekonomisk återhämtning i länderna i söder och i de östra partnerländerna. Parlamentet välkomnar att tonvikten har lagts vid små och medelstora företag och tillgång till finansiering.
73. När det gäller EU:s utrikespolitik stöder Europaparlamentet en gradvis utveckling av nya finansiella produkter tillsammans med kommissionen och medlemsstaterna, såsom produkter som består av en kombination av EU-stöd, lån och riskdelningsinstrument i syfte att nå nya företagskategorier. Parlamentet yrkar på att bästa praxis och väl definierade urvalskriterier utarbetas för användning av dessa instrument, tillsammans med strukturerade villkor i fråga om rapportering, tillsyn och kontroll. Parlamentet föreslår att tilldelningspolitiken fastställs.
74. Europaparlamentet förväntar sig därför att förvaltningsrapporten om genomförandet av plattformen för samarbete med internationella finansiella kombinationsinstrument omfattar detaljerad och konsekvent information om detta, och säkerställer en tillräcklig roll för EIB. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en heltäckande rapport om inverkan och resultat av genomförandet av finansieringsinstrument inom ramen för plattformen för kombinerade mekanismer vid samarbete.
75. Europaparlamentet välkomnar EIB:s stöd för projekt för tillväxt och sysselsättning inom flera olika energisektorer. Parlamentet påminner om behovet av att hålla jämna steg med utvecklingen av EU:s energi- och klimatpolitik. Parlamentet uppmanar EIB att inom ramen för sin förnyade energipolitik fortsatt stödja projekt både inom och utanför EU som avser energieffektivitet och hållbar och förnybar energi, och därigenom bereda vägen för en ekonomi med låga koldioxidutsläpp.
EIB:s samarbete med andra internationella finansinstitut
76. Europaparlamentet påminner om att strukturerat samarbete mellan EU-organ som kommissionen och EIB och andra finansinstitut är det enda effektiva sättet att förebygga överlappningar i verksamheten.
77. Europaparlamentet välkomnar det uppdaterade samförståndsavtalet mellan EIB och EBRD, som återspeglar EU:s vilja att fördjupa samordningen och samarbetet mellan dessa två stora internationella finansinstitut. Parlamentet uppmanar EIB att också förhandla om och ingå samförståndsavtal med regionala utvecklingsbanker som är aktiva i de regioner där banken bedriver verksamhet för att främjar synergier, dela risker och kostnader och sörja för en effektiv utlåning till realekonomin.
78. Europaparlamentet uppmanar båda instituten att verka för bästa möjliga samordning av verksamheten när det gäller komplementaritet och arbetsfördelning, i avsikt att systematiskt fastställa de bästa möjligheterna och synergierna och finna optimala hävstänger för stödet och genomförandet av EU:s politiska mål, samtidigt som deras respektive komparativa fördelar och särdrag respekteras.
79. Europaparlamentet uppmanar EIB och EBRD att på tidigaste möjliga stadium (under förhandsutvärderingen eller fastställandet av åtgärder) stärka sin expertis, sin strategi och sin programplanering inom de olika åtgärdsområdena och i synnerhet att stärka sitt samarbete rörande riskhanteringsinstrument (finansiella, operativa eller landsspecifika risker) i avsikt att förbättra kontrollen av befintliga risker.
80. Europaparlamentet välkomnar den nya gemensamma handlingsplan som EIB, EBRD och Världsbanksgruppen enades om i november 2012, som syftar till att stödja den ekonomiska återhämtningen och tillväxten i Syd- och Sydösteuropa, och konstaterar att handlingsplanen omfattar gemensamma åtaganden till ett värde av mer än 30 miljarder euro för perioden 2013–2014. Parlamentet uppmanar EIB att förbinda sig att bidra med åtminstone 20 miljarder euro, i enlighet med överenskommelsen.
81. Europaparlamentet upprepar sitt förslag att EU ska bli medlem av EIB.
EIB:s ram för förvaltning, efterlevnad och kontroll
82. Europaparlamentet uppmanar EIB och andra berörda partner och intressenter att ytterligare förbättra sina förvaltningsmekanismer genom att bl.a. utveckla grundliga och sunda system för tillsyn, rapportering och kontroll.
83. Europaparlamentet välkomnar EIB:s förstärkta åtagande om öppenhet genom dess beslut att gå med i det internationella initiativet för öppenhet inom bistånd (International Aid Transparency Initiative, IATI).
84. Europaparlamentet uppmanar banken att se till att dess mekanism för klagomål är helt oberoende och funktionell.
85. Europaparlamentet begär att EIB uppfyller bestämmelserna i Århuskonventionen genom att upprätta ett offentligt dokumentregister, med syfte att garantera den rätt till tillgång till handlingar som är inskriven i EU-fördragen. Parlamentet uppmanar banken att uppfylla detta åtagande och att göra registret offentligt senast under 2014.
86. Europaparlamentet kräver att nästa årsrapport kompletteras med ett antal övergripande resultatindikatorer för finansieringsverksamhetens effektivitet inom EIB:s huvudsakliga verksamhetsområden, den förväntade multiplikatoreffekten, i tillämpliga fall, och överföringen av finansiella fördelar inom de program som finansierats.
87. Europaparlamentet upprepar och betonar att banken har ett ansvar för att öka öppenheten när det gäller valet av finansiella mellanhänder och partner för samfinansierade projekt och även när det gäller slutmottagarna.
88. Europaparlamentet understryker att EIB bör minska byråkratin i syfte att tilldela finansiering på ett snabbare och mer effektivt sätt.
89. Europaparlamentet uppmanar EIB att ytterligare stärka transparensen i sin utlåning genom finansiella mellanhänder, genom att årligen rapportera om sin utlåning till små och medelstora företag och tillhandahålla aggregerade uppgifter om nivån på utbetalningarna till små och medelstora företag, antal berörda små och medelstora företag, genomsnittlig lånevolym och sektorer som får stöd, inbegripet en bedömning av lånens tillgänglighet för små och medelstora företag och lånens effektivitet.
90. Europaparlamentet uppmanar EIB att inte samarbeta med finansiella mellanhänder som uppvisar ett negativt mönster när det gäller transparens, bedrägeri, korruption, miljöpåverkan och sociala effekter. Parlamentet uppmuntrar EIB att ingå partnerskap med transparenta och ansvarsfulla finansiella mellanhänder som har etablerade förbindelser i den lokala ekonomin i varje verksamhetsland. EIB uppmanas i detta sammanhang att säkerställa större transparens, särskilt i låneverksamheten med mellanhänder, och att i ännu högre grad göra de vederbörliga kontrollerna för att undvika skatteparadis, transferprissättning, skattebedrägerier, skatteundandragande och aggressiv skatteflykt eller skatteplanering. Parlamentet anser att man bör upprätta en allmänt tillgänglig förteckning med strikta kriterier för val av finansiella mellanhänder. Parlamentet uppmanar EIB att öka sitt samarbete med de nationella offentliga kreditinstituten i syfte att maximera de positiva effekterna av sina finansieringsprogram för små och medelstora företag.
91. Europaparlamentet uppmanar EIB att omedelbart inleda en omfattande revidering av sin policy beträffande icke samarbetsvilliga länder och territorier, med vederbörlig hänsyn till den senaste utvecklingen inom detta område på EU-nivå och på internationell nivå. Parlamentet uppmanar därför EIB att säkerställa att alla företag och finansinstitut som deltar i bankens projekt offentliggör de faktiska betalningsmottagarna i rättsliga strukturer med direkt eller indirekt koppling till företaget, bland annat fonder, stiftelser och bankkonton.
92. Europaparlamentet begär vidare att EIB tillsammans med kommissionen upprättar en offentlig förteckning över uteslutna finansiella mellanhänder, baserad på deras tidigare aktiviteter när det gäller transparens, bedrägerier, kopplingar till offshore-jurisdiktioner och samhälls- och miljöpåverkan.
93. Europaparlamentet anser att det är grundläggande att EIB behåller sitt AAA-kreditbetyg eftersom detta gjorde det möjligt för banken att låna 71 miljarder euro på de internationella kapitalmarknaderna under 2012 till rimlig ränta. Parlamentet uppmanar emellertid EIB att även stärka sin förmåga att prioritera projekt med större mervärde och högre risk.
94. Europaparlamentet påminner om och betonar att det precis som tidigare år är nödvändigt att utöva banktillsyn över EIB:s verksamhet och begär att en juridisk studie görs för att finna en möjlig lösning i denna fråga.
95. Europaparlamentet föreslår att denna kontroll av regleringen ska
i)
utövas av ECB med stöd av artikel 127.6 i EU-fördraget, eller
ii)
utövas inom ramen för den framtida bankunion som föreslås i kommissionens meddelande av den 12 september 2012,
iii)
att den om detta inte är möjligt, och med stöd av en frivillig framställning från EIB, utövas av Europeiska bankmyndigheten med eller utan deltagande av en eller flera nationella tillsynsmän, eller av en oberoende revisor.
Parlamentet beklagar att kommissionen inte har lagt fram något förslag i denna riktning trots parlamentets uppmaningar, varav den första är daterad 2007.
96. Europaparlamentet välkomnar de interna förändringarna inom EIB när det gäller den övergripande tillämpningen av bästa praxis för bankverksamhet. Parlamentet begär i samband med EIB:s verksamhet både inom och utanför EU att EIB:s bankpartner också följer bästa bankpraxis, som är förenlig med unionsregelverket om finansiella tjänster och med finansmarknadsstabiliteten. Parlamentet uppmanar vidare EIB att i sin årliga verksamhetsplan inkludera en översyn av ett verksamhetsområde, i avsikt att visa att bästa praxis för bankverksamhet ingår i bankens interna skriftliga förfaranden.
97. Europaparlamentet uppmanar EIB att ytterligare öka transparensen och tillgängligheten i sin verksamhet och sina utvärderingar och resultat genom bättre tillgång till information, både internt till EIB:s personal, genom att möjliggöra deltagande på relevanta interna EIB-möten, och externt, till exempel genom webbplatsen.
98. Europaparlamentet välkomnar EIB:s åtgärder för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism och de förstärkta resurserna för att garantera efterlevnaden av bestämmelserna genom utnämningen av en ny chef med ansvar för regelefterlevnad för EIB-gruppen. Parlamentet ber om att regelbundet underrättas om de resultat som redovisas i den nya chefens rapport.
99. Europaparlamentet uppmanar EIB att följa land för land-rapporteringen för att bekämpa finansiering av illegal verksamhet. Parlamentet anser att för att komma i fråga för EIB-finansiering måste alla mottagare som är registrerade inom olika jurisdiktioner, oavsett om de är bolag eller finansiella mellanhänder, i sina reviderade årsredovisningar lämna ut information på landsnivå om försäljning, tillgångar, anställda, vinst och skattebetalningar i varje land där de bedriver verksamhet. Parlamentet anser också att mottagarna måste offentliggöra sina avtal med värdstaterna och framför allt lämna ut uppgifter om skattesystemet i varje land där de bedriver verksamhet.
100. Europaparlamentet begär att kontrollförfarandet anpassas för att hantera en framtida ökning av mängden finansieringsansökningar till följd av EIB:s kapitalökning och inom ramen för andra finansiella partnerskap, särskilt för riskhantering.
EIB:s uppföljning av parlamentets resolutioner
101. Europaparlamentet begär att EIB rapporterar om de framsteg som gjorts när det gäller parlamentets tidigare rekommendationer, i synnerhet när det gäller hur EIB:s låneverksamhet i de olika regioner där verksamhet bedrivs påverkar sysselsättningen och skapandet av arbetstillfällen i de berörda regionerna och inom EU, samt när det gäller ekonomisk integration mellan EU och kandidat- och grannländerna.
o o o
102. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska investeringsbanken och till medlemsstaternas regeringar och parlament.
Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2014 med rekommendationer till kommissionen om översynen av det europeiska systemet för finansiell tillsyn (2013/2166(INL))
– med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd(1),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten)(2),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten)(3),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten)(4),
– med beaktande av rådets förordning (EU) nr 1096/2010 av den 17 november 2010 om tilldelning till Europeiska centralbanken av särskilda uppgifter angående Europeiska systemrisknämndens verksamhet(5),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiven 98/26/EG, 2002/87/EG, 2003/6/EG, 2003/41/EG, 2003/71/EG, 2004/39/EG, 2004/109/EG, 2005/60/EG, 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2009/65/EG, vad gäller befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten)(6),
– med beaktande av sin ståndpunkt av den 12 september 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), när det gäller dess samspel med rådets förordning (EU) nr …/… om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut(7),
– med beaktande av sin ståndpunkt av den 12 september 2013 för antagande av förordning (EU) nr …/2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut(8),
– med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 3 juni 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en europeisk bankmyndighet(9) och dess ståndpunkt av den 22 september 2010 om detta förslag(10),
– med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 3 juni 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en europeisk försäkrings- och tjänstepensionsmyndighet(11) och dess ståndpunkt av den 22 september 2010 om detta förslag(12),
– med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 3 juni 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en europeisk värdepappers- och marknadsmyndighet(13) och dess ståndpunkt av den 22 september 2010 om detta förslag(14),
– med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 18 maj 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiven 98/26/EG, 2002/87/EG, 2003/6/EG, 2003/41/EG, 2003/71/EG, 2004/39/EG, 2004/109/EG, 2005/60/EG, 2006/48/EG, 2006/49/EG och 2009/65/EG vad gäller befogenheterna för Europeiska bankmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska tillsynsmyndigheten(15), och av dess ståndpunkt av den 22 september 2010 om detta förslag(16),
– med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 25 maj 2010 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd(17) samt sin ståndpunkt av den 22 september 2010 om detta förslag(18),
– med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 25 maj 2010 om förslaget till rådets förordning om tilldelning till Europeiska centralbanken av särskilda uppgifter angående Europeiska systemrisknämndens verksamhet(19) samt sin ståndpunkt av den 22 september 2010 om detta förslag(20),
– med beaktande av yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 1 mars 2013 över ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska bankmyndigheten för budgetåret 2011,
– med beaktande av yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 1 mars 2013 över ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten för budgetåret 2011,
– med beaktande av yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 1 mars 2013 över ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för budgetåret 2011,
– med beaktande av yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 5 september 2013 över Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2014 – alla avsnitt,
– med beaktande av huvudprinciperna för effektiv banktillsyn (Core Principles for Effective Banking Supervision) som Baselkommittén för banktillsyn godkände den 13–14 september 2012(21),
– med beaktande av rapporten från FSB (Financial Stability Board) om viktiga attribut för effektiva rekonstruktionssystem för finansinstitut som offentliggjordes i oktober 2011,
– med beaktande av principerna för god praxis för tillsynskollegier (Good practice principles on supervisory colleges) som Baselkommittén för banktillsyn publicerade i oktober 2010(22),
– med beaktande av Europeiska unionens domstols dom av den 22 januari 2014 i mål C‑270/12 Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland mot Europeiska unionens råd och Europaparlamentet,
– med beaktande av artiklarna 42 och 48 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7‑0133/2014), och av följande skäl:
A. Finanskrisen har visat att en otillräcklig riskhantering och en ineffektiv, varierande och fragmenterad tillsyn över finansmarknaderna har bidragit till den finansiella instabiliteten och det bristande konsumentskyddet för finansiella tjänster.
B. Europaparlamentet var en stark förespråkare av inrättandet av de europeiska tillsynsmyndigheterna (ESA-myndigheterna), har verkat för mer samordningsbefogenheter och direkt tillsyn för ESA-myndigheterna och anser att de är centrala aktörer för skapandet av stabilare och säkrare finansmarknader och att unionen behöver en starkare och bättre samordnad övervakning på unionsnivå.
C. Inrättandet av det europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS) har höjt kvaliteten på och samstämdheten i den finansiella tillsynen på den inre marknaden. Detta är en utvecklingsprocess där medlemmar av tillsynsstyrelsen bör fokusera på unionens värderingar och intressen.
D. Sedan ESFS inrättades har mikrotillsynen i unionen utvecklats i en snabbare takt än makrotillsynen.
E. Europeiska centralbanken (ECB) får allt större befogenheter för mikro- och makroekonomisk tillsyn och måste vidta lämpliga åtgärder för att undvika intressekonflikter på grund av ECB:s penningpolitiska uppgifter.
F. ESA-myndigheterna bör förebygga att de finansiella marknaderna i unionen fragmenteras.
G. ESA-myndigheterna har bland annat i uppgift att verka för konvergens och att bidra till att öka kvaliteten i den löpande tillsynen. Det finns därför ett behov av att utveckla prestationsindikatorer som fokuserar på vilka resultat regleringen ger i den löpande tillsynen.
H. ESA-myndigheterna har i huvudsak uppfyllt sitt mandat att bidra till lagstiftningsförfarandena och föreslå tekniska standarder.
I. Även om förordningarna om inrättande av ESA-myndigheterna är nästan identiska, har de mycket olika tillämpningsområden.
J. I fråga om tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande har kommissionen ansvaret för att, med eller utan ändringar, anta en ESA-myndighets förslag och bör ange utförliga skäl om avvikelser görs från dessa.
K. Den direkta tillsyn som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) utövar över kreditvärderingsinstitut kan förbättra tillsynskvaliteten på detta område.
L. De tekniska standarderna för tillsyn antas som delegerade akter och garanterar att ESA‑myndigheterna involveras på områden där de har större teknisk expertis för att utarbeta lagstiftning på lägre nivå.
M. Enligt punkt 2 i den gemensamma överenskommelsen mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om delegerade akter ska de tre institutionerna samarbeta under hela förfarandet, så att den delegerade befogenheten kan utövas korrekt och kontrolleras effektivt av parlamentet och rådet.
N. Inrättandet av den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) var ett viktigt nästa steg mot en enhetlig tillsyn över banker i euroområdet och i de andra deltagande medlemsstaterna.
O. Inrättandet av SSM har mycket stor betydelse för det institutionella införandet av mikro‑ och makrotillsyn i unionen med tanke på de tillsynsbefogenheter som ECB fått på dessa områden.
P. Europeiska systemrisknämnden (ESRB) har lämnat värdefulla makroekonomiska rekommendationer för lagstiftningsprocessen, vilka dock endast delvis beaktades av kommissionen och medlagstiftarna inom området för penningmarknadsfonder, kapitalkrav, direktivet om bostadslåneavtal eller symmetriska långsiktiga garantiåtgärder i Solvens II(23).
Q. ESRB har inga tvingande lagstiftningsmässiga uppgifter, inte ens i makroekonomiska frågor.
R. Den rådgivande vetenskapliga kommittén har spelat en viktig och konstruktiv roll i genomförandet av ESRB:s dagordning, särskilt eftersom den har uppmuntrat ESRB att fokusera på kontroversiella och grundläggande frågor.
S. Vissa av ESRB:s förslag kunde ha beaktats av medlagstiftarna eller kommissionen, om de hade lagts fram tidigare i lagstiftningsprocessen.
T. ESRB inrättades under finanskrisen för att förhindra ytterligare kriser och bevara den finansiella stabiliteten.
U. Den systemrisk som mycket låga räntor under en alltför lång tid innebär har aldrig nämnts i något uttalande från ESRB.
V. Penningpolitiken kan avsevärt påverka kredit- och tillgångsprisbubblor, och därmed kan det uppstå en intressekonflikt mellan ECB:s penningpolitik och ESRB:s verksamhet.
W. Enligt kommissionens första förslag skulle ESRB ha mer än dubbelt så många anställda än vad den faktiskt har, och omsättningen av behörig personal är förödande för dess arbete.
X. ESRB:s uttalanden om förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer (EMIR) har inte beaktats av Esma.
Y. Med ESRB inrättat utanför ECB skulle det på grund av artikel 130 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) inte vara tillåtet för ESRB att rikta yttranden, rekommendationer eller varningar till ECB.
Z. ESRB:s struktur och storleken på dess beslutsfattande organ hindrar en snabb beslutsprocess.
AA. Enligt ESRB:s rekommendation 2011/3 bör centralbankerna ha en ledande roll i fråga om makrotillsyn, och följaktligen måste centralbankernas företrädare ingå i ESRB:s beslutsfattande organ.
AB. Deltagandet i ESRB grundas på centralbankerna som har en viktig roll men som också har liknande perspektiv.
AC. Stora delar av den sektorslagstiftning där särskilda befogenheter överförs till ESA‑myndigheterna har ännu inte trätt i kraft, vilket gör det omöjligt för dessa att genomföra sina uppgifter i lika stor utsträckning.
AD. Lagstiftningen avseende finansiella marknader, finansiella tjänster och finansiella produkter är mycket fragmenterad och de många olika lagtexterna skapar kryphål, dubbla rapporteringsskyldigheter, institutionell divergens, regleringsöverlappning och kan få oavsiktliga konsekvenser och negativa effekter för realekonomin.
AE. Förenta staterna har inrättat en federal konsumentskyddsbyrå för finansiella varor och tjänster (Consumer Financial Protection Bureau), som har ett starkt mandat.
AF. Transparens och oberoende är en viktig faktor för god styrning och det är viktigt att öka transparensen i ESA-myndigheternas arbete och deras oberoende.
AG. Även om ESA-myndigheterna generellt sett bedriver ett transparent arbete genom att ge information på sina webbplatser finns det ett behov av ökad transparens i deras arbete och framsteg i fråga om de råd och förslag som ges samt mer information om frågor såsom expertgrupper och arbetsgrupper.
AH. Kommissionen deltar såväl formellt som informellt i ESA-myndigheternas verksamhet, men deltagandet är ännu inte transparent och kommissionen bör få samma roll som parlamentet och rådet, så att ESA-myndigheternas oberoende inte äventyras.
AI. Intressentgruppernas bidrag till ESA-myndigheternas arbete förefaller har varit begränsat.
AJ. Ökad transparens är ytterst viktigt för intressentgrupperna för att skapa genomtänkta och genomförbara regler för finansmarknaderna, och samarbetet med marknadsaktörer skulle fungera mycket bättre om grupperna var mer transparenta i fråga om sammansättning och särskilda uppgifter.
AK. ESA-myndigheterna bör stödja kommissionen genom att ge tillgång till sin sakkunskap i fråga om finansiella tjänster på ett transparent sätt.
AL. ESA-myndigheterna bör bistå kommissionen och medlagstiftarna genom att bedöma i vilken utsträckning lagstiftningen uppfyller regleringsmålen och av transparensskäl offentliggöra denna bedömning. ESA-myndigheterna bör avge formella yttranden över den unionslagstiftning som föreslås och bedöma styrkan hos beläggen och analysen i de konsekvensbedömningar som görs av lagstiftningsförslaget.
AM. I mål C-270/12 pekade avgörandet från Europeiska unionens domstol på möjligheten av ett utvidgat verksamhetsområde för det europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS) enligt artikel 114 i EUF-fördraget jämfört med den rådande tolkningen av domen i mål C-9/56 Meroni(24) vid tidpunkten då ESFS inrättades, och kommissionen bör därför bedöma de möjliga följderna av detta i samband med den kommande översynen av ESFS.
AN. Tillsyn från ECB av finansiella konglomerat som bedriver bank- och försäkringsverksamhet begränsas av den rättsliga grunden för SSM.
AO. Inrättandet av SSM ändrar på det underliggande tillsynssystemet för ESFS och skapar ett visst mått av asymmetri mellan de olika myndigheterna och deras tillsynsområden.
AP. Efter SSM:s ikraftträdande är det särskilt viktigt att undvika tillsynsarbitrage, garantera lika spelregler och säkerställa att den inre marknaden fungerar väl, förebygga snedvridningar och bevara de grundläggande friheterna.
AQ. ECB och ESA-myndigheterna har olika rapporteringsstandarder och redovisningsintervaller och inrättandet av SSM kan innebära en allvarlig risk för att rapporteringskraven dubbleras om nationella myndigheter inte samarbetar tillräckligt med SSM och ESA-myndigheterna.
AR. Rätten att undersöka möjliga överträdelser av unionslagen och möjligheten till bindande medling har sällan utnyttjats, och ESA-myndigheterna har endast mycket begränsade möjligheter att initiera undersökningar av påstådda lagöverträdelser från nationella behöriga myndigheters sida.
AS. När det gäller möjliga överträdelser av unionslagen tas de beslut som berör nationella tillsynsmyndigheter av de nationella tillsynsmyndigheterna inom ESA-myndigheternas tillsynsstyrelser.
AT. Tack vare ESA-myndigheternas bindande medlingsbefogenheter har många nyttiga lösningar kunnat finnas mellan de nationella tillsynsmyndigheterna.
AU. Det har visat sig vara svårt för nationella företrädare att skilja mellan rollen som chef för en nationell behörig myndighet och rollen som europeisk beslutsfattare, vilket har satt deras förmåga att verkligen respektera kravet att handla oberoende och objektivt uteslutande i hela unionens intresse i enlighet med artikel 42 i ESA-förordningarna på prov.
AV. Inbördes påverkan har inte fungerat som planerades då ESA-myndigheterna först utformades, och det är nödvändigt att göra det möjligt för ESA-myndigheterna att stimulera utvecklingen av denna.
AW. Vissa ESA-myndigheter har fortfarande svårt att inhämta den information i erforderligt format som de behöver för sitt arbete. EBA har varit tvungen att utföra stresstester, men har i vissa fall varken haft de nödvändiga rättsliga befogenheterna för att inhämta de erforderliga uppgifterna för testerna eller de rättsliga befogenheterna att granska de uppgifter som förefaller vara inkorrekta.
AX. ESA-myndigheterna kan avstå från att begära viss nödvändig information då man förväntar sig att detta skulle avslås av deras tillsynsstyrelser.
AY. Man har nyligen enats om lagstiftning där ESA-myndigheterna får stärkta befogenheter att utreda påstådda överträdelser eller utebliven tillämpning av unionsrätten, enligt vilken behöriga myndigheter ska förse relevant ESA-myndighet med all information som anses nödvändig, och undersöka om lagstiftningen tillämpas i enlighet med unionsrätten.
AZ. I samband med inrättandet av SSM gjordes vissa framsteg när det gäller att ge EBA de nödvändiga befogenheterna att direkt begära in information, men denna kompetens behöver även ges till de andra ESA-myndigheterna.
BA. Riktlinjer har visat sig vara ett värdefullt och nödvändigt verktyg för att fylla de regleringsluckor där ESA-myndigheterna inte fått några befogenheter i sektorslagstiftningen.
BB. ESA-myndigheterna har faktiskt befogenheter att övervaka genomförandet av unionsrätten i medlemsstaterna, men saknar resurser för att bedöma den faktiska efterlevnaden av denna.
BC. Det första direktivet om marknader för finansiella instrument (MiFID I-direktivet)(25) har genomförts i samtliga medlemsstater, men vissa medlemsstater underlåter att tillämpa och genomföra konsumentskyddsbestämmelserna i praktiken.
BD. ESA-företrädares deltagande i tillsynskollegier har förbättrat kollegiernas funktion, men det har endast gjorts begränsade framsteg när det gäller att förbättra den tillsynsmässiga konvergensen.
BE. Rösträtterna i ESA-myndigheternas tillsynsstyrelser är inte proportionella mot de berörda medlemsstaternas storlek, vilket för närvarande också är fallet inom ECB och andra EU-byråer.
BF. De förändringar av EBA:s ursprungliga röstsystem som säkerställde en rättvis behandling av medlemsstaterna och smidiga arbetsvillkor för ESA-myndigheterna var en eftergift till vissa medlemsstater och gjorde beslutsfattandet i tillsynsstyrelsen mer betungande och svårhanterligt.
BG. Det får inte ske någon diskriminering på grund av ålder eller kön när ESA‑myndigheternas ordförande utses, och denna post bör utlysas på ett omfattande sätt i hela unionen.
BH. Ordföranden, den verkställande direktören och ledamöterna i tillsynsstyrelsen och förvaltningsstyrelserna bör kunna handla oberoende och uteslutande i unionens intresse.
BI. Vissa nationella tillsynsmyndigheter från medlemsstaterna har haft svårigheter att lämna sitt obligatoriska bidrag till ESA-myndigheternas budgetar.
BJ. Obligatoriska bidrag från medlemsstaterna står i strid med ESA-myndigheternas oberoende.
BK. ESA-myndigheterna har uppgett att de har haft svårigheter att anställda personer på en viss nivå och att resursbrist begränsar deras möjligheter att uppfylla sina uppgifter då personstyrkan och de tillgängliga resurserna inte står i proportion till de uppgifter som ska utföras.
BL. ESA-myndigheternas nuvarande finansieringssystem, som är ett system med blandad finansiering, är oflexibelt, skapar administrativa bördor och utgör ett hot mot myndigheternas oberoende.
BM. Regleringsmandatet att utveckla genomförandeakter och delegerade akter har varit en prioritet för ESA-myndigheterna i inrättningsfasen och har fått en oproportionerlig vikt i deras arbetsbörda jämfört med andra ansvarsområden.
BN. ESA-myndigheterna har inte kunnat avsätta tillräckliga resurser för sin huvudsakliga uppgift, nämligen att göra ekonomiska analyser av finansmarknaderna (enligt artikel 8.1 g i förordningarna (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010), vilket är en nödvändig grund för att utarbeta regler av kvalitet.
BO. Den gemensamma uppgiften att lägga fram en konsumenttrendrapport innebär att alla medlemsstater måste inhämta uppgifter om sådana trender.
BP. EBA saknar fortfarande rättslig grund i betaltjänstdirektivet, konsumentkreditdirektivet(26) och andra direktiv.
BQ. Vissa krav som ESA-myndigheter utarbetat för alla marknadsaktörer ansågs av vissa vara kostsamma, olämpliga och oproportionerliga mot aktörernas storlek och affärsmodeller, och sektorslagstiftningen gav inte alltid tillräcklig flexibilitet för tillämpningen av unionslagstiftningen.
BR. ECB har rätt att delta i rådets arbetsgrupper medan ESA-myndigheterna i stort sett är uteslutna från den formella beslutsprocessen.
BS. När det gäller konsumentskydd varierade ESA-myndigheternas insatser, resursåtgång och resultat och de var särskilt svaga hos EBA.
BT. Svag bolagsstyrning och bristfälliga system för offentliggörande var starkt bidragande faktorer till den nuvarande krisen.
BU. De nya tillsynsprinciperna från Baselkommittén inbegriper två nya principer om bolagsstyrning samt transparens och offentliggörande.
BV. Vilseledande försäljning, illojal konkurrens och profiterande på andras bekostnad (”rent seeking”) kan skada konsumenterna.
BW. Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och EBA tillhandhöll inga egentliga konsumenttrendrapporter.
BX. Man väntar fortfarande på att ESRB ska offentliggöra sin rapport om finansiell stabilitet, vilket ECB-chefen Mario Draghi har utlovat.
BY. Behovet av att fatta beslut i konsumentskyddsfrågor kräver en motsvarande sakkunskapsnivå bland ESA-myndigheternas medlemmar även om vissa av dem inte har sådana uppdrag i sina hemmedlemsstater.
BZ. Klausulerna om skyddsåtgärder i artikel 38.1 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010 begränsar möjligheterna till medling enligt artiklarna 18 och 19, och därför, särskilt i fall av gränsöverskridande koncernrekonstruktion enligt direktivet om återhämtning och rekonstruktion av banker, ligger befogenheterna för det slutliga beslutsfattandet hos den medlemsstat som har budgetansvar för det berörda institutet.
1. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att före den 1 juli 2014 lägga fram lagstiftningsförslag om översyn av förordningarna (EU) nr 1092/2010, (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010, (EU) nr 1095/2010 och (EU) nr 1096/2010 till parlamentet, i enlighet med de detaljerade rekommendationer som återfinns i bilagan och som grundar sig på den erfarenhet som gjorts sedan ESA-myndigheterna inrättades och på en djupanalys av den rättsliga grunden och de alternativ som står till buds enligt artikel 114 i EUF-fördraget, inbegripet den senare tidens rättspraxis.
2. Europaparlamentet konstaterar att rekommendationerna står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna och subsidiaritetsprincipen.
3. Europaparlamentet anser att de begärda förslagens finansiella konsekvenser bör täckas av lämpliga budgetanslag från unionens budget, med hänsyn tagen till ESA‑myndigheternas möjlighet att dra av avgifter från enheter som står under deras tillsyn.
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet.
BILAGA
DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET
Europaparlamentet anser att den eller de rättsakter som ska antas bör innehålla följande:
Det europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS) bör anpassas ytterligare till den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) enligt följande:
– Förstärka mandatet för alla ESA-myndigheter när det gäller bindande och icke-bindande medling, särskilt vad avser ECB.
– Klarlägga ESA-myndigheternas mandat att utföra bindande medling på områden där det är fråga om tillsynsbedömningar.
– Ge ESA-myndigheterna möjligheten att inleda bindande och icke-bindande medling på förvaltningsstyrelsens eget initiativ där detta föreskrivs i sektorslagstiftningen.
– Förstärka alla ESA-myndigheternas befogenheter att utföra stresstester så att deras möjligheter åtminstone motsvarar dem som EBA fick i samband med inrättandet av SSM.
– Säkerställa att ESA-myndigheterna, ESRB, de nationella tillsynsmyndigheterna och ECB för de medlemsstater som deltar i SSM har tillgång till samma tillsynsinformation som i möjlig utsträckning ska tillhandahållas med samma intervall och i ett gemensamt elektroniskt format som ska fastställas av ESA-myndigheterna. Det enhetliga formatet innebär dock inget krav på att rapportera uppgifter enligt IFRS, och dessutom ges det tillräckliga övergångsperioder för det obligatoriska införandet av det enhetliga formatet.
– Se till att ESRB kan fortsätta utvecklas som ett starkt nätverk genom att garantera ständig övervakning och analys av systemrisker bland beslutsfattare och utveckla en kultur som präglas av dialog mellan mikro- och makrotillsynen.
– Inrätta mekanismer som stärker ESRB:s oberoende, samtidigt som samverkan med ECB säkerställs.
– Se till att nödvändiga förändringar görs i ESRB:s verksamhet till följd av inrättandet av SSM, även när det gäller ESRB:s möjlighet att rikta varningar och rekommendationer till ECB och SSM.
– Utveckla en gemensam punkt för uppgiftsinhämtning som ska ansvara för urval, validering och överföring av tillsynsuppgifter och statistiska data.
– Utvidga rollen för ESRB:s vetenskapliga kommitté.
– Utse en verkställande ordförande för ESRB.
– Bedöma och klarlägga ESRB:s mandat och uppgifter för att undvika möjliga intressekonflikter mellan mikrotillsyn och tillsynsverktyg och makroekonomisk tillsyn.
– Stärka den samordnade roll som innehas av ESRB:s styrkommitté och ändra dess sammansättning.
– Utöka förteckningen över vilka de varningar och rekommendationer som ESRB utfärdar kan riktas till så att den omfattar ECB (i de roller som anges i SSM) och nationella makrotillsynsorgan.
– Inkludera ESRB:s rekommendationer i den europeiska planeringterminen genom landspecifika rekommendationer och rekommendationer till unionen som helhet.
Där erfarenheterna visat på behovet av en översyn ska de nya rättsakterna förbättra ESFS funktionssätt genom följande:
Ordförande
– Förstärka befogenheterna för de tre ESA-myndigheternas ordförande att fatta tekniska och operativa beslut eller att begära information från andra tillsynsmyndigheter i enlighet med mandatet för respektive ESA-myndighet och underlätta delegering av ytterligare uppgifter från tillsynsstyrelsen till ordföranden.
– Bemyndiga ordföranden att genomföra inbördes utvärderingar i enlighet med artikel 30 i ESA-förordningarna.
– Ge ordförandena och de verkställande direktörerna rösträtt i tillsynsstyrelsen.
– Se till att ESA-myndigheternas ordförande får befogenhet att utse ordförandena i internationella kommittéer och arbetsgrupper i enlighet med artikel 41 i ESA‑förordningarna.
– Säkerställa att ESA-myndigheternas och ESRB:s ordförande formellt bjuds in till Ekofins möten minst två gånger per år för att rapportera om sin verksamhet och sitt arbetsprogram.
– Säkerställa att en könsbalans aktivt eftersträvas vid urvalsförfaranden av ordförande och deras ställföreträdare, att förfarandet är transparent och planeras på ett sätt så att parlamentet kan utöva sin roll i dessa förfaranden,
– Säkerställa, utan att respekten för principen i föregående stycke åsidosätts, att ESA‑myndigheternas ordförande väljs endast utifrån meriter, färdigheter, kunskap om finansinstitut och finansiella marknader samt relevant erfarenhet för finansiell tillsyn och reglering.
Styrning: organisation, beslutsfattande, oberoende och transparens
– Ändra artikel 45 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010 och omvandla de tre ESA-myndigheternas förvaltningsstyrelser till oberoende organ som bemannas med tre yrkeskunniga personer med ett europeiskt mandat som utses av Europaparlamentet, ESA-myndigheternas ordförande och de verkställande direktörerna och som beviljar ledamöterna av förvaltningsstyrelsen rätten att rösta i tillsynsstyrelsen för att säkerställa ett större oberoende i förhållande till nationella intressen. Förvaltningsstyrelsens ordförande ska vara densamma som tillsynsstyrelsens ordförande och ha utslagsröst i såväl förvaltningsstyrelsen som tillsynsstyrelsen.
– Ändra artikel 40 i förordning (EU) nr 1093/2010, i förordning (EU) nr 1094/2010 och i förordning (EU) nr 1095/2010 och ändra tillsynsstyrelsens sammansättning så att den inbegriper cheferna för nationella behöriga myndigheter plus sex ledamöter av förvaltningsstyrelsen.
– Omfördela uppgifterna mellan förvaltningsstyrelsen och tillsynsstyrelsen på ett sådant sätt att tillsynsstyrelsen främst ger strategisk vägledning i fråga om ESA‑myndigheternas arbete, antar tekniska standarder, allmänna riktlinjer och rekommendationer samt beslut om tillfälliga ingripanden och att andra beslut fattas av förvaltningsstyrelsen där tillsynsstyrelsen i vissa fall har rätt att invända mot förvaltningsstyrelsens förslag.
– Ge ESA-myndigheterna en oberoende budgetpost, såsom i fallet med Europeiska datatillsynsmannen, som finansieras genom bidrag från marknadsaktörerna och unionsbudgeten.
– Förstärka ESA-myndigheternas oberoende från kommissionen, särskilt i den dagliga verksamheten.
– Införa effektiviserade beslutsprocesser inom tillsynsstyrelserna för alla de tre ESA‑myndigheterna.
– Förenkla röstningsmekanismerna och återinföra samma röstningsbestämmelser för alla de tre ESA-myndigheterna, utifrån det nuvarande röstningssystemet inom Esma och Eiopa.
– Förstärka och garantera ESA-myndigheternas oberoende från kommissionen genom att inrätta formella förfaranden och krav på offentliggörande av meddelanden, rättsliga yttranden och formella och informella råd som kommissionen ger muntligen.
– Se till att ledamöter av tillsynsstyrelsen som inte har ett mandat för konsumentskydd i sin medlemsstat i frågor om konsumentskydd åtföljs av en representant från den ansvariga nationella myndigheten under berörda styrelsemöten.
– Utveckla snabba och effektiva förfaranden för beslutsfattande i den gemensamma kommittén för att möjliggöra snabbare beslut och minska riskerna för invändningar.
– Öka ESA-myndigheternas flexibilitet att anställa specialiserad personal för specifika uppgifter, även för begränsade perioder.
– Öka transparensen i intressenters medverkan och i potentiella intressekonflikter och utveckla ett striktare regelverk för karensperioder, i synnerhet genom att i högre grad vända sig till konsumentgrupper, hålla effektiva samråd och tillämpa mer transparenta förfaranden.
– Se över systemet för intressentgrupper, inbegripet deras struktur, sammansättning och resurser och balansera intressentgruppernas sammansättning för att säkerställa att bidrag från konsumenter och intressenter från andra branscher beaktas.
– Inrätta en enhet för ekonomisk analys som ska göra en väl underbyggd kostnadsnyttoanalys av föreslagna tekniska standarder för genomförande, tekniska standarder för tillsyn och riktlinjer samt för att bidra till yttrandena till kommissionen, parlamentet och rådet vid utarbetandet av ny lagstiftning samt vid översyn av befintlig lagstiftning.
Den gemensamma regelboken och den inre marknaden
– Se över tillämpningsområdet och förbättra förteckningen över sektorslagstiftning i artikel 1.1 i ESA-förordningarna.
– Ålägga kommissionen och, i förekommande fall, ESA-myndigheterna, att svara i tid på kommentarer från Europaparlamentets ledamöter om tekniska standarder för tillsyn, särskilt när ledamöternas synpunkter inte återspeglas i de tekniska standarder för tillsyn som antagits av kommissionen.
– Kräva att kommissionen, när den inte stöder förslagen till tekniska standarder för tillsyn eller tekniska standarder för genomförande, offentliggör sina skäl och en fullständigt underbyggd kostnadsnyttoanalys för att motivera beslutet.
– Inrätta en formell metod för att kommunicera med kommissionens generaldirektorat för konkurrens för att se till att lagstiftningen om finansiella tjänster stöder en lojal och hållbar konkurrens på den inre marknaden och undviker konkurrensstridiga obalanser som uppstår till följd av lagstiftning, både när det gäller konsumenternas tillgång till tjänster för slutkunder och hur dessa skiljer sig åt runtom i unionen och när det gäller professionella motparter och grossistmarknader.
– Ge ESA-myndigheterna mandat att rapportera till kommissionen i de fall nationell lagstiftning eller skillnader mellan nationella lagstiftningar hindrar den inre marknadens funktion.
– Ge ESA-myndigheterna mandat och befogenhet att identifiera prisskillnader mellan medlemsstaterna och analysera specifika marknader där beteenden som tyder på ”rent seeking” kan vara uppenbara.
– Utöka ESA-myndigheternas mandat när det gäller att bidra till spridningen av finansiella uppgifter och marknadsdisciplin, genom att kräva att de på sina webbplatser offentliggör den information om enskilda finansinstitut som de anser vara nödvändig för att garantera transparens på finansmarknaderna.
– Klarlägga att riktlinjerna för att förbättra de gemensamma standarderna för den hela inre marknaden i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010 kan utfärdas endast på grundval av stöd i sektorslagstiftning och genom att förtydliga relevanta skäl, vilket är det som kan säkerställa demokratisk legitimitet.
– Förtydliga att sådana riktlinjer som avses i artikel 9.1 i ESA-förordningarna är identiska med de riktlinjer som avses i artikel 16 i dessa förordningar.
– Säkerställa lika spelregler för alla finansinstitut inom unionen och ålägga ESA‑myndigheterna att respektera proportionalitetsprincipen, särskilt när det gäller små och mellanstora marknadsaktörer när de utför sina uppgifter och utvecklar sina metoder, sin praxis och sina handböcker för tillsynen.
– Kräva att ESA-myndigheterna genomför utvärderingar av föreslagna åtgärders inverkan på små företag och hinder för tillträde till finanssektorn.
– Stärka ESA-myndigheternas undersökningsbefogenheter när det gäller möjliga överträdelser av unionslagen och de tekniska standarder för tillsyn som de har utarbetat.
– Ge ESA-myndigheterna ett tydligt mandat inom bolagsstyrning, transparens och utlämnande av uppgifter för att förbättra informationens jämförbarhet inom unionen och öka marknadsdisciplinen, ge alla intressenter chans att förstå och jämföra riskprofiler och förfaranden samt öka allmänhetens förtroende.
– Se till att Europaparlamentet får minst 3 månader på sig att överväga invändningar mot delegerade akter eller genomförandeakter.
– Föreskriva att ESA-myndigheterna och ESRB obligatoriskt ska delta i ett tidigt skede i det förberedande arbetet för de lagstiftningsprocesser som rör deras sakområde.
– Säkerställa att parlamentet har möjlighet att utnyttja ESA-myndigheternas och ESRB:s sakkunskap, bland annat när det gäller utformning och tidsaspekter för föreslagna tekniska standarder, och kunna ställa frågor.
Tillsynssamarbete och konvergens
– Förbättra balansen när det gäller tillsynen av de tre sektorerna genom att främja Esmas och Eiopas roll inom ESFS för att undvika att bankinriktad lagstiftning antas och tillämpas på andra sektorer på olämpligt sätt, samtidigt som lika spelregler upprätthålls.
– Se över ESA-myndigheternas modell för inbördes utvärderingar och utveckla en mer oberoende bedömningsmodell, t.ex. en sådan som används inom Internationella valutafonden (IMF) (handlingsplanen för finansiella tjänster).
– Upprätta en lämplig mekanism för att i nödvändiga fall utvärdera medlemsstaternas tillsynsarbete i dialog med de behöriga myndigheterna genom besök på plats och, där så är lämpligt, efterföljande rekommendationer för förbättringar.
– Stärka EBA:s ansvar att utarbeta och uppdatera handboken om tillsyn av finansinstitut och ge Esma och Eiopa liknande ansvar för att skapa en konsekventare tillsyn och en gemensam tillsynskultur i Europa.
– Se till att ESA-myndigheternas arbete på konsumentskyddsområdet inte hindras av skillnader mellan ESA-myndigheternas rättsliga grunder, i respektive inrättandeförordning eller i de mandat som de tilldelats i sektorslagstiftningen.
– Förtydliga att ESA-myndigheternas befogenhet att lösa tvister skiljer sig från befogenheten utreda eventuella överträdelser av unionsrätten och att den kan utnyttjas för att främja samordningen av tillsynsmässig konsekvens och konvergens av tillsynsmetoder utan ytterligare stöd av sektorslagstiftning.
– Utöka tillsynskollegiernas tillsynsmandat och förbättra ESA-myndigheternas roll som ledande tillsynsorgan inom kollegierna.
– Säkerställa, i de fall där SSM har blivit utsedd för att samordna ytterligare tillsyn av finansiella konglomerat, att tillsynen av försäkringsföretaget eller koncernen som är en del av konglomeratet innebär ett minst lika stort deltagande från tillsynsmyndigheterna för försäkringsföretaget eller koncernen.
– Kräva att ESA-myndigheterna identifierar överlappningar av sina mandat och utfärdar rekommendationer om att flera rättsakter bör ses över samtidigt, i syfte att möjliggöra större konsekvens och en rationaliserad ansats för att åstadkomma samstämdhet mellan sektorer och olika lagstiftningar, särskilt när det gäller konsumentskyddsregler, så att den gemensamma regelboken blir mer konsekvent.
– Stärka ESA-myndigheternas och ESRB:s roll som företrädare för EU inom internationella organisationer och ge dem samma medlemskapsställning som nationella tillsynsmyndigheter.
– Säkerställa att ESA-myndigheterna tillsammans, inom den gemensamma kommittén, utarbetar en strukturerad politik och strategi där de fastställer sina prioriteringar och respektive roller och hur dessa ska vara utformade inom de nationella tillsynsmyndigheterna samt att de utfärdar en gemensam, övergripande rapport om konsumentskydd varje år.
Förstärkta befogenheter
– Förstärka ESA-myndigheternas undersökningsbefogenheter och öka deras resurser så att de direkt kan övervaka att bestämmelser med grund i rättsakterna tillämpas korrekt och att de är förenliga med andra beslut som antagits enligt unionens regelverk.
– Införa direkt tillsyn, inbegripet stresstester, utförd av ESA-myndigheterna över i hög grad integrerade paneuropeiska enheter eller verksamheter, med befogenheter, mandat och resurser till Esma och Eiopa att utföra denna verksamhet och att övervaka konsekvensen i planeringen för återhämtning och rekonstruktion.
– Ge EBA befogenhet, mandat och resurser att utforma åtgärder för att identifiera nya risker för konsumenterna inom banksektorn.
– Stärka den rättsliga grunden för ESA-myndigheternas arbete på konsumentskyddsområdet genom att inkludera lagstiftning som innehåller bestämmelser om konsumentskydd i deras handlingsområde. Utöka definitionen av finansinstitut för att säkerställa att samma verksamhet omfattas av samma regler och uppdatera hänvisningarna till behöriga myndigheter i ESA-förordningarna.
– Ge ESA-myndigheterna mandat och befogenhet att fastställa standarder för nationell klagomålshantering och insamling av klagomålsuppgifter.
ESRB
– Se till att ESRB finns representerad vid mötena inom ekonomiska och finansiella kommittén.
– Möjliggöra för ESRB att utfärda EU-omfattande riktlinjer för medlemsstaterna om makrotillsynsinstrument såsom skuldsättningsgrad (leverage ratio), belåningsgrad (loan‑to-value ratio) och skuld i förhållande till inkomst (debt-to-income ratio).
– Ge ESRB befogenhet att rikta varningar och rekommendationer till ECB både om dess roll inom penningpolitiken och om dess funktion som gemensamt tillsynsorgan (SSM).
– Se över och förenkla artikel 15 i ESRB-förordningen för att underlätta ESRB:s datainsamling, göra det snabbare och enklare för ESRB att fatta beslut om databegäran och se till att ESRB får tillgång till data i realtid.
– Se över ESRB:s struktur för att möjliggöra snabbare beslutsfattande och större ansvarsskyldighet.
– Stärka ESRB:s bidrag till internationella forum för makroreglering.
– Ge ESRB:s sekretariat tillgång till utökade analytiska resurser och ge ESRB:s rådgivande vetenskapliga kommitté mer resurser.
– Se till att ESRB rådfrågas när system för stresstester utvecklas av behöriga myndigheter, inbegripet ECB och ESA-myndigheterna.
– Se till att representanter från ESRB bjuds in som observatörer till relevanta möten och diskussioner inom ECB, inbegripet mötena i kommittén för finansiell stabilitet.
– Se över artikel 18 i ESRB-förordningen om offentliggörande av varningar och rekommendationer i syfte att höja ESRB:s offentliga profil och förbättra uppföljningen av dess varningar och rekommendationer.
Innan rättsakterna antas ska följande frågor behandlas ingående, mot bakgrund av att medlemsstaterna inte ens under den värsta finanskrisen var beredda att ge ESA‑myndigheterna några egentliga tillsynsbefogenheter:
– Huruvida den nuvarande modellen med tre separata tillsynsmyndigheter är den bästa lösningen för konsekvent tillsyn.
– Huruvida kommissionen har överskridit sin befogenhet i rollen som observatör i ESA‑myndigheternas tillsynsstyrelse.
– Huruvida ESA-myndigheternas stora beroende av kommissionen hindrar deras utveckling, med tanke på deras oberoende, och huruvida transparensen i detta förhållande bör ökas.
– Vilka konsekvenser inrättandet av SSM kan få för den finansiella tillsynen inom unionen som helhet.
– Huruvida inrättandet av SSM, när det gäller banktillsyn, kräver att ESA:s uppgifter och mandat behöver ses över i grunden,
– Huruvida de många olika unionslagarna om finansreglering som delvis överlappar varandra skapar kryphål och isärgående definitioner och huruvida detta skulle kunna åtgärdas med en heltäckande europeisk finanslag.
– Hur rapportering till ESA-myndigheterna och nationella tillsynsmyndigheter skulle kunna standardiseras, optimeras och förenklas för marknadsaktörerna.
– Hur ESA-myndigheternas befogenheter i krissituationer bör behållas.
– Huruvida ESA-myndigheternas möjlighet att tillfälligt upphäva tillämpningen av en särskild bestämmelse skulle kunna vara behjälplig för att undvika oavsedda konsekvenser på grund av extraordinär marknadsutveckling.
– Huruvida en sammanslagning av ESA-myndigheternas ansvarsområden, till exempel inom konsumentskyddet, i ständiga kommittéer som den gemensamma kommittén ansvarar för, skulle kunna öka effektiviteten och minska dubbleringen av arbetsuppgifter.
– Huruvida det behövs en försäkringsunion, utformad med bankunionen som förebild, och vilka roller ESFS skulle kunna ta på sig i en sådan union.
– Huruvida EBA och Eiopa bör få ytterligare resurser för att övervaka och främja tillsynskonvergens i interna kapitalkravsmodeller.
– Huruvida byrån för finansiellt konsumentskydd som nyligen upprättats i Förenta staterna skulle kunna tjäna som en modell för ESFS i fråga om mandat, befogenheter och resurser.
– Huruvida ytterligare avgifter som läggs på finansbranschen skulle kunna användas som en extra inkomstkälla för ESA-myndigheterna, till exempel vid mottagande av avgifter från centrala motparter i tredjeländer.
– Huruvida ESA-myndigheterna skulle kunna bidra mer effektivt till att främja finansiell kunskap genom en europeisk finansiell Pisa-utvärdering, i analogi med OECD:s Pisa‑utvärdering av skolan.
– Huruvida de tre ESA-myndigheterna och ESRB bör ge ut ett gemensamt nyhetsbrev.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 22.5.2008, s. 66).
Allmänhetens tillgång till handlingar 2011–2013
244k
67k
Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2014 om allmänhetens tillgång till handlingar (artikel 104.7 i arbetsordningen) åren 2011–2013 (2013/2155(INI))
– med beaktande av artiklarna 1, 10 och 16 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) samt artiklarna 15 och 298 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),
– med beaktande av artikel 11 i EU-fördraget och institutionernas skyldighet att föra en öppen, tydlig och regelbunden dialog med de representativa sammanslutningarna och det civila samhället,
– med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 41 (rätt till god förvaltning) och 42 (rätt till tillgång till handlingar),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(1),
– med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1700/2003 av den 22 september 2003 om ändring av förordning (EEG, Euratom) nr 354/83 om öppnandet för allmänheten av Europeiska ekonomiska gemenskapens och Europeiska atomenergigemenskapens historiska arkiv(2),
– med beaktande av sin resolution av den 14 september 2011 om allmänhetens tillgång till handlingar åren 2009–2010(3),
– med beaktande av rättspraxis från Europeiska unionens domstol och tribunalen om tillgång till handlingar, i synnerhet domstolens domar i målen Access Info Europe (mål C-280/11 P), Donau Chemie (C-536/11), IFAW mot kommissionen (C-135/11)(4), My Travel (C-506/08 P), Turco (förenade målen C-39/05 P och C-52/05 P), och tribunalens domar i målen In ‘t Veld mot rådet (T-529/09), Tyskland mot kommissionen (T-59/09), EnBW mot kommissionen (T-344/08), Sviluppo Globale (T-6/10), Internationaler Hilfsfonds (T-300/10), European Dynamics (T-167/10), Jordana (T-161/04) och CDC (T-437/08),
– med beaktande av kommissionens förslag av den 30 april 2008 till Europaparlamentets och rådets förordning om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (COM(2008)0229),
– med beaktande av kommissionens förslag av den 20 mars 2011 till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (COM(2011)0137),
– med beaktande av 2008 års konvention från Europarådet om tillgång till officiella handlingar,
– med beaktande av årsrapporterna för 2011 och 2012 från rådet, kommissionen och Europaparlamentet om tillgång till handlingar som lämnas in enligt artikel 17 i förordning (EG) nr 1049/2001,
– med beaktande av 2010 års ramavtal om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen,
– med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 20 november 2002 mellan Europaparlamentet och rådet om Europaparlamentets tillgång till känslig information i rådet om säkerhets- och försvarspolitiken,
– med beaktande av sina resolutioner av den 12 september 2013 om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2012(5), och av den 17 december 2009 om de förbättringar som behövs av den rättsliga ramen för tillgång till handlingar sedan Lissabonfördraget trätt i kraft (förordning (EG) nr 1049/2001)(6),
– med beaktande av Europeiska ombudsmannens årsrapport för 2012,
– med beaktande av artiklarna 48 och 104.7 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0148/2014), och av följande skäl:
A. Lissabonfördraget har varit i kraft i fyra år. Artikel 15 i EUF-fördraget upprättar en konstitutionell ram för EU:s institutionella öppenhet och fastställer den grundläggande rätten för EU-medborgarna samt alla fysiska och juridiska personer att få tillgång till handlingar från EU:s institutioner, organ och byråer. Denna rättighet bör utövas i enlighet med de allmänna principer och begränsningar som fastställts i de förordningar som antagits av parlamentet och rådet.
B. I artikel 298 i EUF-fördraget föreskrivs att EU-förvaltningen ska vara öppen, effektiv och oberoende.
C. Det är en allmän regel att det bör ges fullständig tillgång till lagstiftningshandlingar, medan undantagen rörande andra dokument än lagstiftningshandlingar bör begränsas.
D. Öppenhet är en förutsättning för en demokratisk europeisk union av medborgare som kan delta fullt ut i den demokratiska processen och utöva offentlig kontroll. En öppen förvaltning främjar medborgarnas intressen, kampen mot korruption samt legitimiteten i unionens politiska system och lagstiftning.
E. Att allmänheten i stor utsträckning har tillgång till handlingar är en viktig del av en levande demokrati.
F. I en fungerande demokrati bör det inte vara nödvändigt för medborgarna att behöva lita till visselblåsare för att garantera öppenhet rörande deras regeringars behörighet och verksamhet.
G. Medborgarna har rätt att få veta hur beslutsprocessen fungerar och hur deras företrädare agerar samt att ställa dessa till svars och få reda på hur de offentliga medlen fördelas och används.
H. EU:s lagstiftning om tillgång till handlingar tillämpas fortfarande inte korrekt av unionens förvaltning. Undantagen i förordning (EG) nr 1049/2001 tillämpas rutinmässigt snarare än i undantagsfall av förvaltningen.
I. I enlighet med rättspraxis måste en institution som beslutar att neka tillgång till en handling som den har ombetts lämna ut i princip förklara hur utlämnandet av denna handling konkret och faktiskt kan undergräva det intresse som skyddas av ett av de undantag som fastställs i artikel 4 i förordning (EG) nr 1049/2001 (se In ‘t Veld mot rådet(7)).
J. Man får inte fastställa att det föreligger ett särskilt angivet och förutsebart hot mot intresset i fråga enbart av fruktan för att avslöja för EU-medborgarna att det förekommer meningsskiljaktigheter mellan institutionerna rörande den rättsliga grunden för EU:s internationella verksamhet och för att därmed skapa tvivel om denna verksamhets lagenlighet (se In ‘t Veld mot rådet(8)).
K. Sex av tio av Europeiska ombudsmannens utredningar av ärenden som ska fungera som vägledning för institutionerna (s.k. star cases) under 2012 rörde öppenhet.
L. Statistiken för tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001 visar att antalet ursprungliga ansökningar har minskat i alla tre institutionerna.
M. Antalet angivna handlingar som begärs utlämnade har minskat i parlamentet (från 1 666 år 2011 till 777 år 2012). Andelen icke-angivna handlingar som begärs utlämnade, t.ex. ”alla dokument som berör...” har ökat i parlamentet (från 35,5 procent år 2011 till 53,5 procent år 2012). Antalet angivna handlingar från rådet som begärs utlämnade har minskat (från 9 641 år 2011 till 6 166 år 2012)(9).
N. De kvantitativa uppgifter som presenterats i årsrapporten för 2012 visar att både kommissionen (från 12 procent år 2011 till 17 procent år 2012) och rådet (från 12 procent år 2011 till 21 procent år 2012) allt oftare helt har nekat tillgång till en handling, medan parlamentet uppvisar stabila siffror för att helt neka tillgång till en handling (5 procent både år 2011 och 2012).
O. Kommissionen uppvisar en betydande ökning av bekräftande ansökningar (från 165 år 2011 till 229 år 2012), vilket får som resultat en liten ökning av helt ändrade beslut, en minskning av delvis ändrade beslut och en ökning av bekräftade beslut, medan både rådet och parlamentet uppvisar relativt stabila siffror för bekräftande ansökningar (rådet: från 27 år 2011 till 23 år 2012; parlamentet: från 4 år 2011 till 6 år 2012).
P. Ett antal ansökningar har lett till att klagomål inlämnats till Europeiska ombudsmannen (kommissionen: från 10 år 2011 till 20 år 2012; rådet: från 2 år 2011 till 4 år 2012; parlamentet: 1 både år 2011 och 2012).
Q. Europeiska ombudsmannen avslutade ett antal ärenden år 2011 och 2012 med kritiska anmärkningar eller förslag på ytterligare åtgärder (kommissionen: från 10 av 18 år 2011 till 8 av 10 år 2012; rådet: inga uppgifter; parlamentet: från 0 av 0 år 2011 till 1 av 1 år 2012).
R. Ett antal ansökningar om tillgång till handlingar har lett till att ärenden inletts i tribunalen eller har överklagats till domstolen (kommissionen: från 15 ärenden och 3 överklaganden år 2011 till 14 ärenden och 1 överklagande år 2012; rådet: från 1 ärende och 2 överklaganden år 2011 till 1 överklagande år 2012(10); parlamentet: inga varken år 2011 eller 2012).
S. Tribunalen har huvudsakligen fällt avgöranden till förmån för större öppenhet, eller har fastställt förtydliganden av förordning (EG) nr 1049/2001 i ett antal mål (kommissionen: 5 av 6(11) år 2011 och 5 av 5 år 2012(12); rådet: 1 av 1 år 2011 (Access Info Europe, T-233/09) och 1 av 4 år 2012 (In ‘t Veld, T-529/09); parlamentet: 1 av 2 år 2011(13) (Toland, T-471/08) och 1 av 1 år 2012 (Kathleen Egan och Margaret Hackett, T-190/10)).
T. Domstolen har huvudsakligen fällt avgöranden till förmån för större öppenhet i följande mål – kommissionen: 1 av 1 år 2011 (My Travel, C-506/08) och 1 av 3 år 2012 (IFAW, C-135/11 P)(14); rådet och parlamentet: inga avgöranden varken år 2011 eller 2012).
U. Varken kommissionens, rådets eller parlamentets årsrapporter innehåller jämförbara statistiska uppgifter. De tre institutionerna följer inte samma standard när det gäller statistikrapporteringens fullständighet.
V. Det skäl som det oftast hänvisas till när det gäller undantag är skydd av beslutsprocessen, vilket används av kommissionen och rådet vid behandling av ursprungliga ansökningar (kommissionen: 17 procent år 2011 och 20 procent år 2012; rådet: 41 procent både år 2011 och 2012). Skydd av internationella förbindelser var det näst vanligaste skälet som åberopades av rådet. När det gäller parlamentet var skydd av privatlivet och den enskildes integritet det vanligaste undantaget.
W. Institutionerna har underlåtit att tillämpa artikel 15.2 och 15.3 femte stycket i EUF-fördraget rörande Europaparlamentets och rådets skyldighet att hålla offentliga möten när de överlägger om ett utkast till en lagstiftningsakt, och att offentliggöra handlingar som rör lagstiftningsförfarandena enligt bestämmelserna som fastställs i de förordningar som avses i artikel 15.3 andra stycket.
X. Enligt artikel 4.3 i förordning (EG) nr 1049/2001 ska undantag till öppenhet göras ”om utlämnande av handlingen allvarligt skulle undergräva institutionens beslutsförfarande, om det inte föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnandet”. Denna bestämmelse trädde i kraft före Lissabonfördraget och måste bringas i överensstämmelse med artikel 15 i EUF-fördraget.
Y. Domstolens avgörande i målet rörande Access Info Europe(15) slår fast att offentliggörandet av namnen på medlemsstaterna och deras förslag inte skadar beslutsprocessen. Tribunalen hade i sitt tidigare avgörande i detta mål fastställt att ”medborgarnas utövande av sina demokratiska rättigheter förutsätter att de har möjlighet att i detalj följa beslutsförfarandet”.
Z. Internationella avtal har en bindande inverkan på EU:s lagstiftning. Handlingar med anknytning till dem bör i princip vara offentliga, utan att detta är till förfång för legitima undantag. Tillämpningen av undantaget för skydd av internationella förbindelser gäller i enlighet med punkt 19 i In ‘t Veld mot rådet (T-529/09).
AA. Trepartsmöten mellan kommissionen, parlamentet och rådet är utmärkande för utarbetandet av EU:s lagstiftning. Trepartsmötena är inte offentliga, och handlingar rörande informella trepartsmöten, inklusive dagordningar och sammanfattande rapporter, görs inte automatiskt tillgängliga för vare sig allmänheten eller parlamentet, vilket strider mot artikel 15 i EUF-fördraget.
AB. Handlingar som utarbetas eller innehas av ordförandelandet i rådet i förbindelse med dess arbete i denna roll bör vara tillgängliga i enlighet med EU:s regler om öppenhet.
AC. Förhandlingarna om översynen av förordning (EG) nr 1049/2001 har befunnit sig i ett dödläge. Den nya rättsakten måste föreskriva en betydligt större öppenhet än vad som för närvarande är fallet.
AD. En begäran om sammanträden inom stängda dörrar i parlamentet bör i princip behandlas i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001. Sådana begäranden bör bedömas av parlamentet i varje enskilt fall och bör inte beviljas per automatik.
AE. Klassificeringen av handlingar som tillhörande olika sekretessnivåer i enlighet med 2010 års ramavtal om förhållandet mellan parlamentet och kommissionen, eller som ”känsliga handlingar” enligt artikel 9 i förordning (EG) nr 1049/2001 bör göras på grundval av grundliga och noggranna och överväganden. Överklassificering leder till en onödig och oproportionerlig sekretess rörande handlingar och till att sammanträden hålls inom stängda dörrar utan lämplig motivering.
AF. Öppenhet är och förblir normen, även när det gäller program för samarbete rörande karteller (s.k. cartel leniency programmes). Ett automatiskt förbud mot utlämnande av handlingar utgör en överträdelse av den öppenhetsregel som föreskrivs i fördragen. Sekretess utgör undantaget och måste motiveras från fall till fall av nationella domare med avseende på skadeståndstalan.
AG. Det förordas att EU-riktlinjer utarbetas som ett användbart verktyg för domare. I dessa riktlinjer måste man skilja mellan ett företags handlingar och kartellhandlingar som innehas av kommissionen.
Rätt till tillgång till handlingar
1. Europaparlamentet påminner om att öppenhet är normen och att Lissabonfördraget fastställer den grundläggande rätten till tillgång till handlingar.
2. Europaparlamentet påminner om att bredast möjliga tillgång till handlingar för allmänheten behövs för att på ett effektivt sätt göra det möjligt för medborgarna och det civila samhället att ha synpunkter på alla aspekter av EU:s verksamhet.
3. Europaparlamentet påminner om att öppenhet stärker allmänhetens förtroende för EU-institutionerna genom att göra det möjlig för medborgarna att få information och delta i unionens beslutsprocess och på så sätt bidra till att göra EU mer demokratiskt.
4. Europaparlamentet påminner om att alla beslut som nekar tillgång till handlingar måste bygga på tydligt och noggrant fastställda rättsliga undantag, och åtföljas av motiverade och särskilda skäl som gör det möjligt för medborgarna att förstå nekandet av tillgång till handlingen och att på ett effektivt sätt använda sig av de rättsmedel som finns att tillgå.
5. Europaparlamentet påminner om behovet att upprätta en lämplig balans mellan öppenhet och dataskydd, så som framgår av rättspraxisen i samband med målet Bavarian Lager, och betonar att dataskyddet inte får ”missbrukas”, i synnerhet inte för att dölja intressekonflikter och otillbörlig påverkan inom EU:s förvaltning och beslutsfattande. Parlamentet påpekar att Europeiska unionens domstols dom i målet Bavarian Lager grundas på den nuvarande formuleringen av förordning (EG) nr 1049/2001 och inte förhindrar att man ändrar formuleringen, vilket är nödvändigt och angeläget, inte minst sedan rätten till tillgång till handlingar tydligt fastställts i fördragen och i stadgan om de grundläggande rättigheterna.
6. Europaparlamentet uppmanar institutionerna, organen och byråerna att strängt tillämpa förordning (EG) nr 1049/2001, och att då ta fullständig hänsyn till all rättspraxis som står i samband med denna förordning, samt att anpassa sina befintliga interna bestämmelser till ordalydelsen och andan i förordningen, särskilt när det gäller tidsfristerna för att besvara begäranden om tillgång till handlingar, på ett sådant sätt att detta inte resulterar i längre tidsfrister. Parlamentet uppmanar rådet att offentliggöra protokollen från rådets arbetsgrupper, inklusive – i ljuset av målet Access Info Europe – vilka medlemsstater det rör sig om och deras förslag.
7. Europaparlamentet uppmanar institutionerna, organen och byråerna att noggrant bedöma möjligheterna för begränsad tillgång till en handling, en tabell, ett diagram, ett stycke eller en fras när de tillämpar förordning (EG) nr 1049/2001.
8. Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner, organ och byråer att vidareutveckla en mer proaktiv strategi för öppenhet genom att på sina webbplatser offentliggöra så många kategorier av handlingar som möjligt, även interna administrativa handlingar, och genom att inkludera dessa i sina offentliga register. Parlamentet anser att denna strategi bidrar till att säkerställa verklig öppenhet och förhindra onödiga rättstvister som kan medföra onödiga kostnader och bördor för både institutionerna och medborgarna.
9. Europaparlamentet uppmanar institutionerna, organen och byråerna att fullt ut genomföra artikel 11 i förordning (EG) nr 1049/2001 och att upprätta offentliga register över handlingar med tydliga och tillgängliga strukturer, ändamålsenliga sökfunktioner, regelbundet uppdaterad information om nya handlingar som upprättats och registrerats, hänvisningar till handlingar som inte är offentliga samt, för att bistå offentliga användare, instruktioner om vilka typer av handlingar som ingår i ett visst register.
10. Europaparlamentet uppmanar institutionerna, organen och byråerna att systematiskt och utan dröjsmål i sina register över handlingar offentliggöra alla handlingar som tidigare inte varit offentligt tillgängliga och som lämnats ut till följd av begäranden från allmänheten om tillgång till handlingar.
11. Europaparlamentet uppmanar förvaltningarna att tillhandahålla ett fullständigt tillkännagivande av alla de handlingar som faller inom ramen för en begäran om tillgång till handlingar i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001, efter det att den ursprungliga ansökan inkommit.
12. Europaparlamentet betonar att användning av Europeiska ombudsmannen är en värdefull valmöjlighet om beslutet att neka tillgång till en handling har bekräftats av den berörda förvaltningen. Parlamentet påminner dock om att det inte finns någon möjlighet att driva igenom ombudsmannens beslut.
13. Europaparlamentet betonar att rättstvister medför mycket långa behandlingstider, en risk för höga och till och med oöverkomliga kostnader och en osäker utgång, vilket lägger en orimlig börda på medborgare som vill bestrida ett beslut att (delvis) neka tillgång till en handling. Parlamentet betonar att detta i praktiken betyder att det inte finns något effektivt rättsmedel att tillgripa mot ett avslag på en begäran om att få tillgång till handlingar.
14. Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner, organ och byråer att utan dröjsmål anta snabbare, mindre krångliga och mer tillgängliga förfaranden för att behandla klagomål rörande avslag på begäranden om tillgång till handlingar, så att behovet av rättstvister minskas och en kultur som bygger på verklig öppenhet skapas.
15. Europaparlamentet betonar att det i årsrapporterna från de tre institutionerna och från organen och byråerna bör presenteras siffror i jämförbara format, som till exempel bör inbegripa antal handlingar som har begärts utlämnade, antalet ansökningar, antalet dokument till vilka (begränsad) tillgång har beviljats, antalet ansökningar som beviljades före och efter en bekräftande ansökan, antalet fall i vilka tillgång har beviljats av domstolen, antalet fall i vilka begränsad tillgång har beviljats av domstolen och antalet fall i vilka tillgång har nekats.
16. Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att avhålla sig från att kräva att motparten ska stå för kostnaderna för domstolsförhandlingar, och att försäkra sig om att medborgarna inte hindras från att invända mot beslut på grund av brist på ekonomiska resurser.
17. Europaparlamentet noterar att medlemsstaterna måste anpassa sig till den nya ram rörande öppenhet som fastställdes i Lissabonfördraget, något som belystes genom målet Tyskland mot kommissionen (T-59/09), i vilket Tyskland motsatte sig utlämnandet av handlingar rörande ett formellt tillkännagivande riktat till Tyskland, och då åberopade skyddet av det allmänna samhällsintresset i samband med internationella förbindelser. Tribunalen fastställde dock att ”internationella förbindelser” ska anses vara ett EU-rättsligt begrepp som därmed inte kan tillämpas på kommunikationen mellan kommissionen och en medlemsstat.
18. Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att förbättra svarstiden på en begäran om tillgång till handlingar och en bekräftande ansökan.
19. Europaparlamentet är fast beslutet att undersöka hur öppenheten i överläggningarna i dess presidium och dess talmanskonferens kan stärkas, t.ex. genom att föra detaljerade protokoll och offentliggöra dessa.
Översyn av förordning (EG) nr 1049/2001
20. Europaparlamentet ger uttryck för sin besvikelse över att det sedan parlamentet i december 2011 antog sin ståndpunkt vid första behandlingen avseende översynen av förordning (EG) nr 1049/2001 inte gjorts några framsteg, eftersom rådet och kommissionen inte tyckts ha varit redo att inleda förhandlingar om sakfrågor. Parlamentet uppmanar därför rådet att äntligen påbörja översynen av förordning (EG) nr 1049/2001. Rådet och parlamentet uppmanas att komma överens om en ny rättsakt som föreskriver betydligt större öppenhet, däribland en faktisk tillämpning av artikel 15 i EUF-fördraget.
21. Europaparlamentet uppmanar alla EU:s institutioner, organ och byråer att tillämpa förordning (EG) nr 1049/2001 på ett sätt som överensstämmer med bestämmelserna i Århuskonventionen. Parlamentet stöder fullt ut Europeiska läkemedelsmyndighetens policy att på begäran offentliggöra rapporter från kliniska prövningar av läkemedel på unionsmarknaden när beslutsprocessen för läkemedlet i fråga slutförts. Parlamentet betonar att man vid en översyn av förordning (EG) nr 1049/2001 till fullo bör respektera Århuskonventionen och definiera eventuella undantag i överensstämmelse med den konventionen.
22. Europaparlamentet rekommenderar att alla EU-institutioner eller organ utifrån sina egna ledningsstrukturer utser en insynsansvarig som ska vara ansvarig för att reglerna följs och praxis förbättras.
23. Europaparlamentet uppmanar alla institutioner att utvärdera och, där så är nödvändigt, se över sina interna strukturer för rapportering av förseelser, och pekar på behovet av skydd för visselblåsare. Parlamentet uppmanar i synnerhet kommissionen att rapportera till parlamentet om sina erfarenheter både av de nya visselblåsarbestämmelser för EU-anställda som antogs 2012 och av genomförandeåtgärderna för dessa bestämmelser. Kommissionen uppmanas att lägga fram ett förslag om att skydda visselblåsare inte bara moraliskt utan även ekonomiskt för att i vederbörlig ordning skydda och stödja visselblåsare som en del av det demokratiska systemet.
Rapportering
24. Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner, organ och byråer att se till att det finns en överensstämmelse mellan årsrapporterna när det gäller tillgång till handlingar, och att presentera liknande statistik i en förenlig form och i den mest fullständiga och omfattande utsträckning som är möjligt (t.ex. i tabeller i bilagan som möjliggör en direkt jämförelse).
25. Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner, organ och byråer att använda sig av de rekommendationer som parlamentet lade fram i sin förra resolution om allmänhetens tillgång till handlingar.
26. Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att lämna ett svar på parlamentets rekommendationer i sina årliga rapporter om öppenhet och insyn.
Lagstiftningshandlingar
27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka insynen i expertgrupper och grupper inom kommittésystemet genom att öppna deras sammanträden för allmänheten och offentliggöra rekryteringsförfarandet för deras medlemmar, såväl som information om medlemskap, förfaranden, handlingar som tas under övervägande, röster, beslut och mötesprotokoll, vilka alla bör offentliggöras på nätet i ett standardiserat format. Medlemmar i expertgrupper och i grupper inom kommittésystemet måste i förväg uppge om de har personliga intressen i de ärenden som diskuteras. Kommissionen uppmanas att förbättra och fullt ut genomföra interna riktlinjer för alla generaldirektorat om rekryteringsförfaranden (bl.a. med avseende på en välavvägd sammansättning, policy om intressekonflikter och offentliga upphandlingar) och bestämmelserna om ersättning, och att rapportera om detta inte bara i årsrapporten om tillgång till handlingar, utan även i generaldirektoratens årliga verksamhetsrapporter. Kommissionen uppmanas att i synnerhet rapportera om den rådgivande gruppen för berörda parter i samband med det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar.
28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och parlamentet att säkra större insyn i de informella trepartsmötena genom att hålla dessa möten offentligt och genom att offentliggöra dokumentation – däribland kalendrar, dagordningar, mötesprotokoll, granskade dokument, ändringsförslag, fattade beslut, information om delegationer från medlemsstaterna samt deras ståndpunkter och protokoll – i ett standardiserat och lättillgängligt format på nätet, automatiskt och utan att det påverkar undantagen i artikel 4.1 i förordning (EG) nr 1049/2001.
29. Europaparlamentet påminner om att artikel 9 i förordning (EG) nr 1049/2001 om känsliga handlingar är en kompromiss som inte längre speglar de nya konstitutionella och rättsliga förpliktelser som införts sedan Lissabonfördragets ikraftträdande.
30. Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner, organ och byråer att offentliggöra uppdaterade uppgifter om antalet sekretessbelagda handlingar som de innehar enligt sitt klassificeringssystem.
Klassificering av handlingar
31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en förordning som fastställer tydliga regler och kriterier för klassificering av handlingar av EU:s institutioner, organ och byråer.
32. Europaparlamentet uppmanar institutionerna att bedöma och motivera begäranden om sammanträden inom stängda dörrar i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001.
33. Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att inrätta en oberoende tillsynsmyndighet på EU-nivå för klassificering av handlingar och granskning av varje begäran om att hålla sammanträden inom stängda dörrar.
Finansiella uppgifter
34. Europaparlamentet uppmanar institutionerna att för medborgarna offentliggöra och tillgängliggöra handlingar som rör Europeiska unionens budget, dess genomförande samt mottagare av medel och bidrag från unionen. Dessa handlingar ska även finnas tillgängliga via en särskild webbplats och databas samt i en databas om finansiell transparens i unionen.
Internationella förhandlingar
35. Europaparlamentet uttrycker sin oro över det rutinmässiga bruket av undantaget för skydd av internationella förbindelser som en motivering för klassificering av handlingar.
36. Europaparlamentet påminner om att när en institution beslutar att neka tillgång till en handling som man har fått en begäran om att lämna ut måste denna institution i princip förklara hur ett utlämnande av denna handling uttryckligen och rent faktiskt skulle undergräva det allmänna samhällsintresset när det gäller internationella förbindelser.
37. Europaparlamentet betonar att ett sådant förfarande, dessa principer till trots, fortfarande inte tillämpas i praktiken, vilket framgår av tribunalens avgörande i mål T-529/09 (In ‘t Veld mot rådet) rörande rådets vägran att tillåta tillgång till ett yttrande från dess juridiska avdelning om avtalet mellan EU och Förenta staterna om programmet för att spåra finansiering av terrorism.
Yttranden från de juridiska avdelningarna
38. Europaparlamentet understryker att yttrandena från institutionernas juridiska avdelningar i princip måste lämnas ut, vilket understryktes av domstolens avgörande i målet Turco, där det fastställs att ”i enlighet med vad som anges i skäl 4 i förordning (EG) nr 1049/2001 är syftet med förordningen att ge allmänheten så stor tillgång som möjligt till institutionernas handlingar”(16).
39. Europaparlamentet påminner om att den berörda institutionen, innan den bedömer huruvida undantaget i artikel 4.2 andra strecksatsen om skydd för juridisk rådgivning är tillämpligt, måste förvissa sig om att den handling som institutionen ombeds att lämna ut verkligen rör juridisk rådgivning och, om så är fallet, besluta vilka delar av handlingen som faktiskt berörs av detta och som därför kan omfattas as undantaget (Turco, punkt 38).
40. Europaparlamentet uppmanar institutionerna att foga sig efter domen i målet rörande Turco om yttranden från juridiska avdelningar som utarbetas inom ramen för lagstiftningsförfarandet, där det fastställdes att det är ”öppenhet i just detta hänseende [som] gör det möjligt att öppet diskutera skillnaderna mellan olika ståndpunkter [och som] bidrar till att öka institutionernas legitimitet i de europeiska medborgarnas ögon och till att öka deras förtroende” och att det ”snarare [är] avsaknaden av information och debatt som kan ge upphov till tvivel hos medborgarna inte endast om lagenligheten av en viss rättsakt, utan även om legitimiteten hos beslutsprocessen i dess helhet”(17).
41. Europaparlamentet understryker att man, som det fastställdes i målet In ‘t Veld mot rådet (T-529/09)(18), inte får fastställa att det föreligger ett särskilt angivet och förutsebart hot mot intresset i fråga enbart av fruktan för att avslöja för EU-medborgarna att det förekommer meningsskiljaktigheter mellan institutionerna rörande den rättsliga grunden för EU:s internationella verksamhet och för att därmed skapa tvivel om denna verksamhets laglighet.
Förmånlig behandling i samband med karteller
42. Europaparlamentet betonar att domstolen i mål C-536/11 (punkt 43) har fastställt att ”varje begäran om tillgång till [kartellhandlingarna] ska föregås av en intresseavvägning i varje enskilt fall [från de nationella domstolarnas sida], varvid samtliga relevanta omständigheter i målet ska beaktas”.
o o o
43. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament, Europeiska ombudsmannen, Europeiska datatillsynsmannen och Europarådet.
Se IFAW mot kommissionen (C-135/11P), i vars punkt 75 det konstateras att tribunalen ”inte kunde bedöma huruvida tillgång till handlingen med rätta kunde vägras med hänvisning till undantagen” eftersom tribunalen inte hade tagit del av den efterfrågade handlingen.
Kommissionen lämnar inte några detaljerade uppgifter om antalet dokument som begärts utlämnade. Antalet ursprungliga ansökningar för kommissionsdokument var 6 447 år 2011 och 6 014 år 2012.
Målen Batchelor (T-362/08), IFAW II (T-250/08), Navigazione Libera del Golfo (T-109/05 och T-444/05), Jordana (T-161/04), CDC (T-437/08) och LPN (T-29/08).
Tyskland mot kommissionen (T-59/09), EnBW mot kommissionen (T-344/08), Sviluppo Globale (T-6/10), Internationaler Hilfsfonds (T-300/10), European Dynamics (T-167/10).
Se IFAW-målet rörande handlingar som har sitt ursprung i en medlemsstat och tribunalens skyldighet att göra en bedömning av handlingarna i fråga, och två andra mål rörande kontroll av företagskoncentrationer, Agrofert (C-477/10 P) och Éditions Odile Jacob (C-404/10 P). Dessa tre avgöranden beskrivs inte i kommissionens årsrapport.
– med beaktande av den viktiga rätten att göra framställningar och vikten av att parlamentariska organ omedelbart får veta vad EU:s medborgare och invånare anser vara särskilt angeläget och vad de tycker, på det sätt som föreskrivs i artiklarna 24 och 227 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av bestämmelserna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 44 om rätten att göra framställningar till Europaparlamentet,
– med beaktande av bestämmelserna i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om överträdelseförfarandet, särskilt artiklarna 258 och 260,
– med beaktande av artiklarna 48 och 202.8 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A7‑0131/2014), och av följande skäl,
A. Under 2013, som var Europaåret för medborgarna, mottogs 2 885 framställningar, vilket var en ökning med nästan 45 procent jämfört med 2012, och under innevarande valperiod har nästan 10 000 framställningar registrerats hittills.
B. Trots att denna siffra fortfarande är låg i förhållande till Europeiska unionens folkmängd visar den ändå på en markant ökning av medvetenheten om rätten att göra framställningar och de berättigade förväntningarna när det gäller framställningsprocessens användbarhet som ett sätt att göra EU-institutionerna och medlemsstaterna uppmärksamma på frågor som är angelägna för enskilda medborgare, lokala samhällsgrupper, icke-statliga organisationer, frivilligorganisationer och privata företag.
C. Unionsmedborgarna företräds direkt av den enda folkvalda EU-institutionen: Europaparlamentet. Rätten att göra framställningar ger dem en chans att direkt vända sig till sina företrädare.
D. Rätten att göra framställningar ökar Europaparlamentets lyhördhet för unionens medborgare och invånare och kan samtidigt ge människor en öppen, demokratisk och transparent mekanism för att, när det är rimligt och befogat, få gottgörelse utanför domstol för klagomål, i synnerhet om de handlar om problem med genomförandet av EU:s lagstiftning. Framställningarna ger värdefull återkoppling till lagstiftarna och de verkställande organen på både EU-nivå och nationell nivå.
E. Det är viktigt att förhindra fler oåterkalleliga förluster av den biologiska mångfalden, särskilt inom Natura 2000-områden, och medlemsstaterna har åtagit sig att säkra skyddet av särskilda bevarandeområden enligt habitatdirektivet (92/43/EEG) och fågeldirektivet (79/409/EEG). Kommissionen kan utöva en fullständig kontroll av hur EU-lagstiftningen följs först efter det att de nationella myndigheterna har fattat slutliga beslut, men det är ändå viktigt – särskilt i miljöfrågor – att på ett tidigt stadium kontrollera att lokala, regionala och nationella myndigheter korrekt tillämpar alla de krav på lämpliga förfaranden som framgår av EU-lagstiftningen, inbegripet försiktighetsprincipen.
F. Det är nödvändigt att öka medborgarnas deltagande i EU:s beslutsprocess för att förstärka legitimiteten och möjligheten till ansvarsutkrävande i denna. Framställningsförfarandet gör det även möjligt att få en uppfattning om de spänningar som finns i de europeiska samhällena, inte minst i tider som präglas av ekonomisk kris och sociala brytningar, på grund av den inverkan som kollapsande finansmarknader och banksystem runt om i världen har haft på Europas befolkning. Utskottet för framställningar anordnade en offentlig utfrågning för framställare om denna fråga i september 2013. Utskottet har uppmärksammat ett flertal framställningar om finansiella oegentligheter och kränkningar av konsumenters rättigheter inom banksektorn, framför allt gällande de dramatiska konsekvenserna av avhysningar av hela familjer till följd av oegentliga inteckningsklausuler.
G. Framställningar om detta som har riktats till utskottet för framställningar har ofta gett information som varit användbar för andra utskott inom Europaparlamentet som ansvarar för att utarbeta lagstiftning som ska lägga grunden till en socioekonomiskt och miljömässigt säkrare, stabilare, rättvisare och gynnsammare framtid för alla EU:s medborgare och invånare.
H. Varje framställning bedöms och behandlas efter sakliga hänsyn, även om den har ingetts av bara en EU-medborgare eller invånare, och varje framställare har rätt att få svar på sitt eget språk.
I. Den tid det tar att handlägga och besvara en framställning beror på vilken fråga den gäller och hur komplicerad den är, men allt ska göras för att korrekt och på lämpligt sätt besvara framställarna inom en rimlig tidsfrist, inte enbart med avseende på förfarandet utan även på innehållet.
J. Framställare vars framställningar senare diskuteras under framställningsutskottets ordinarie sammanträden kan delta fullt ut, har rätt att presentera sin framställning och mer detaljerad information och därmed aktivt bidra till utskottets arbete genom att ge ytterligare förstahandsinformation till utskottets ledamöter och till kommissionen, samt till eventuella företrädare för medlemsstaterna som är närvarande. Under 2013 närvarade 185 framställare vid utskottets diskussioner och tog en aktiv del i dessa.
K. Framställningsutskottets verksamhet bygger helt på framställarnas information och bidrag, förutom på resultaten av utskottets egna utredningar om det enskilda ärendet, vilka om nödvändigt kompletteras med ytterligare sakkunskap från kommissionen, medlemsstaterna och andra organ. Utskottets föredragningslistor prioriteras och organiseras enligt beslut som fattas demokratiskt av dess ledamöter.
L. Enligt de kriterier som i enlighet med villkoren i fördraget och parlamentets arbetsordning har fastställts för framställningars tillåtlighet måste en framställning handla om en fråga som ligger inom unionens verksamhetsområde och som påverkar framställaren direkt. En del av framställningarna förklaras därför vara otillåtliga eftersom de inte uppfyller dessa kriterier.
M. Rätten att göra framställningar är av central betydelse för medborgarnas delaktighet och demokratiska kontroll, varför ett korrekt genomförande måste säkerställas från början till slut i förfarandet. Denna rätt bör alltid garanteras fullt ut, oberoende av de enskilda staternas intressen. Detta är en princip som måste följas föredömligt på EU-nivå genom behandling av framställningar inom parlamentet och av kommissionen.
N. Ovannämnda kriterier har prövats inför domstol, och Europeiska unionens tribunal har i sina domar, bl.a. i mål T-308/07, slagit fast att kriterierna för rätten att göra framställningar är giltiga och att beslut om att framställningar är otillåtliga måste vara välgrundade och motiveras av utskottet i efterföljande korrespondens med framställaren. Framställningar kan även bedömas vara alltför vaga vad gäller innehållet, vilket Europeiska unionens tribunal slog fast i sina domar i t.ex. målen T-280/09 och T-160/10.
O. Förutom framställningar som har handlat om krisens inverkan på EU:s medborgare och invånare har andra frågor som varit angelägna för framställarna handlat om miljölagstiftningen (särskilt frågor om avfalls- och vattenhantering), grundläggande rättigheter (särskilt barnets rättigheter, rättigheter för personer med funktionsnedsättning och hälsorelaterade frågor), rätten till personlig och fast egendom, frågor om personers fria rörlighet, olika former av diskriminering (särskilt på etniska, kulturella eller språkliga grunder), viseringar, invandring och sysselsättning, och framställningar om rättstillämpning, påstådd korruption, utdragna rättsprocesser och många andra verksamhetsområden.
P. Eftersom många framställare, särskilt de yngre, i stor utsträckning använder sociala medier som en kommunikationskanal har utskottet för framställningar utvecklat ett eget nätverk under ledning av Europaparlamentet som regelbundet följs av allt fler människor på breda sociala medier som är särskilt aktiva och användbara i anslutning till utskottets sammanträden. Utskottets nyhetsbrev, PETI Journal, har också ett betydande antal regelbundna prenumeranter (för närvarande 1 500).
Q. Utskottet för framställningar har i detta sammanhang arbetat tillsammans med relevanta tjänsteavdelningar inom parlamentet för att ta fram en ny flerspråkig webbportal som kan ersätta det gamla, mer begränsade, elektroniska systemet för att inge framställningar på webbplatsen Europarl. Den nya portalen är utformad för att öka den administrativa effektiviteten och samtidigt öka insynen och interaktiviteten i framställningsförfarandet för framställare, Europaparlamentets ledamöter och allmänheten.
R. Utskottet påminner i detta sammanhang om sitt beslut på grundval av årsrapporten för 2012 att göra framställningsförfarandet mer effektivt, öppet och opartiskt, men samtidigt behålla rätten att delta för utskottets ledamöter, så att handläggningen av framställningar även skulle klara en rättslig prövning.
S. Utskottet för framställningar fortsätter att aktivt intressera sig för hur förordningen om det europeiska medborgarinitiativet tillämpas och är medvetet om att det nuvarande regelverket har många brister och är ganska tungrott, och att det trots det som utskottet för konstitutionella frågor och utskottet för framställningar gjorde i samband med utformningen av förordningen inte helt genomför fördragsbestämmelsen i praktiken. Enligt bestämmelsen om översyn ska parlamentet inleda en diskussion om en översyn av förordningen när denna har varit i kraft i tre år.
T. Bestämmelserna i förordningen om det europeiska medborgarinitiativet om att offentliga utfrågningar ska hållas i parlamentet för godkända initiativ bör snart genomföras, varvid det utskott som har rättslig behörighet för den fråga som initiativet gäller bör ha huvudansvaret vid sidan om utskottet för framställningar i enlighet med parlamentets arbetsordning och de genomförandebestämmelser som antagits av presidiet.
U. Undersökningsresor beträffande framställningar som är under handläggning, som utskottet regelbundet organiserar avseende frågor som fått särskild prioritet, spelar en viktig roll, och det är viktigt att rapporter om sådana resor har högsta kvalitet och trovärdighet samt att de utarbetas i troget samarbete så att önskvärt samförstånd uppnås bland deltagarna. Under 2013 gjordes sådana resor till Spanien (två gånger), Polen, Danmark och Grekland. Större flexibilitet i de praktiska arrangemangen gällande dessa resor, särskilt vad gäller möjliga veckor för besökens genomförande, skulle göra resorna ännu mer lyckade, i synnerhet när det gäller ledamöternas tillgänglighet och den minskade risken för inställda resor.
V. Utskottet har skyldigheter gentemot Europeiska ombudsmannens kansli, som ansvarar för att undersöka klagomål från unionsmedborgare om eventuella administrativa missförhållanden inom EU:s institutioner och organ, och sammanställer även en årlig rapport om detta som utgår från Europeiska ombudsmannens egen årsrapport. Under 2013 deltog utskottet aktivt i valet av en ny europeisk ombudsman sedan den dåvarande ombudsmannen, Nikiforos Diamandouros, gått i pension.
W. Trots att Europaparlamentets ledamöter valde en ny europeisk ombudsman, Emily O’Reilly, för tillträde den 1 oktober 2013, måste ett nytt val hållas i början av nästa valperiod enligt artikel 204 i arbetsordningen. Det vore klokt att se till att tydliga och transparenta regler för denna process offentliggörs i god tid och ytterligare klargör framställningsutskottets ansvar i denna process, samt garanterar tillräcklig tydlighet när det gäller valet, i synnerhet genom ett bättre webbaserat system.
X. Utskottet för framställningar är medlem i det europeiska ombudsmannanätverket, som består av vissa framställningsutskott från nationella parlament som har sådana. Det förefaller viktigt att samarbetet mellan framställningsutskotten får ökad uppmärksamhet och, om det är praktiskt möjligt, utökas, samt att Europaparlamentet spelar en central roll i denna för EU-medborgarna positiva utveckling.
Y. Utskottet för framställningar avser att bli ett användbart och tydligt verktyg för EU:s medborgare och invånare, som utövar demokratisk kontroll över och granskar många delar av EU:s verksamhet, i synnerhet nationella myndigheters genomförande av EU-lagstiftningen. Genom de framställningar som mottas kan utskottet bidra ytterligare, dels till en mer sammanhängande och samordnad tillämpning av EU-lagstiftningen, dels till att förbättra framtida EU-lagstiftning genom att uppmärksamma lärdomar som kan dras av innehållet i de framställningar som görs.
Z. Detta betänkande är framställningsutskottets sista årliga betänkande under Europaparlamentets sjunde valperiod och därför beskrivs här utskottets verksamhet under 2013, samtidigt som det ges en översyn över hela valperioden och en utvärdering av i vilken grad utskottets arbete uppfyllde allmänhetens förväntningar efter Lissabonfördragets ikraftträdande.
1. Europaparlamentet erkänner den betydande och grundläggande roll som utskottet för framställningar har när det gäller att hävda och stödja rättigheterna för EU:s medborgare och invånare och genom att öka lyhördheten för frågor som är angelägna för framställarna via framställningsförfarandet och se till att deras berättigade klagomål om möjligt får en lösning inom en rimlig tidsperiod.
2. Europaparlamentet är fast beslutet att utforma framställningsförfarandet så att det blir effektivare och öppnare och mer opartiskt samt tar hänsyn till PETI-ledamöternas rätt att medverka, så att behandlingen av framställningar tål rättslig prövning även på förfarandenivå.
3. Europaparlamentet betonar att utskottet för framställningar – tillsammans med andra institutioner och organ, såsom undersökningskommittéerna och Europeiska ombudsmannen – fyller en oberoende och tydligt definierad funktion som kontaktpunkt för varje enskild medborgare. Vid sidan av det europeiska medborgarinitiativet är dessa organ grundläggande för en demokratisk europeisk union och en europeisk väljarkår. Deras tillgänglighet och tillförlitliga funktion måste därför garanteras.
4. Europaparlamentet betonar att utskottet för framställningar under hela den innevarande valperioden har arbetat för att uppfylla allmänhetens förväntningar. Parlamentet understryker vikten av allmänhetens direkta deltagande i parlamentets verksamhet och av att deras problem, förslag och klagomål behandlas av utskottets ledamöter. Parlamentet vill uppmärksamma det omfattande arbete som har gjorts för att utreda möjliga överträdelser av allmänhetens rättigheter genom samarbete med nationella, regionala och lokala myndigheter i frågor som rör tillämpningen av EU-lagstiftningen. Utskottet innehar även en viktig funktion när det gäller att ge unionsmedborgarna återkoppling och stärka den demokratiska legitimiteten och ansvarigheten i EU:s beslutsprocess.
5. Europaparlamentet påminner om kommissionens viktiga roll när det gäller att bistå vid behandlingen av de fall som tas upp av framställarna. Kommissionens undersökning av framställningarna bör vara mer djupgående och titta närmare på sakfrågorna i samband med EU-lagstiftningen. Parlamentet betonar vikten av insyn i dessa förfaranden och en regelrätt offentlig tillgång till relevanta handlingar och uppgifter i ärendet.
6. Europaparlamentet betonar hur viktigt det är med proaktiv övervakning och att kommissionen vidtar förebyggande åtgärder i tid i sådana fall där det finns välgrundade bevis för att vissa planerade och offentliggjorda projekt kan strida mot EU-lagstiftningen.
7. Europaparlamentet betonar mångfalden i de ämnesområden som allmänhetens framställningar främst gäller, såsom grundläggande rättigheter, den inre marknaden, miljörätt, folkhälsa, barns välfärd, transport och byggnadsverksamhet, Spaniens kustlagstiftning, en ny förordning om god förvaltning, personer med funktionsnedsättning, åldersdiskriminering, allmänhetens tillgång till handlingar, Europaskolorna, den finanspolitiska unionen, stålindustrin, djurens rättigheter m.m.
8. Europaparlamentet anser att framställningar på ovanstående områden bevisar att det fortfarande är vanligt förekommande att EU-lagstiftningen införlivas bristfälligt eller tillämpas felaktigt.
9. Europaparlamentet anser att det är viktigt att förbättra samarbetet, grundat på ömsesidighet, med medlemsstaternas parlament och regeringar och att vid behov uppmana medlemsstaternas myndigheter att med fullständig insyn införliva och tillämpa EU‑lagstiftningen. Parlamentet betonar vikten av att kommissionen samarbetar med medlemsstaterna, och beklagar djupt vissa medlemsstaters försumlighet när det gäller deras fullständiga införlivande och efterlevnad av EU:s lagstiftning, särskilt dess miljölagstiftning.
10. Europaparlamentet påminner om att utskottet för framställningar anser att tillåtliga framställningar som har anknytning till principerna och innehållet i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna är en viktig del av dess verksamhet och att enskilda ärenden bedöms med tanke på de sakliga hänsynen i varje fall. Parlamentet påminner även om att kommissionen på grund av artikel 51 i stadgan ofta har känt sig oförmögen att agera när utskottet har uppmanat den att göra detta. Parlamentet betonar att allmänhetens förväntningar är betydligt högre än vad som berättigas av de strikt rättsliga bestämmelserna i stadgan.
11. Europaparlamentet tackar utskottet för dess arbete när det gäller framställningar som rör frågor om funktionsnedsättningar. Dessa framställningar ökade betydligt 2013. Parlamentet noterar det som har gjorts för att framgångsrikt lansera EU-ramen enligt artikel 33 i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, varvid utskottet för framställningar hade kontakter med kommissionen, EU:s byrå för grundläggande rättigheter och Europeiska handikappforumet, samt noterar att utskottet är villigt att fortsätta stödja denna verksamhet. Parlamentet beklagar att utskottets arbete med ramen enligt FN-konventionen sedermera har avslutats, och att det har ersatts av lagstiftande utskott som också har befogenheter på detta område, samt anser att detta beslut är grundat på en feltolkning av fördelningen av befogenheter enligt ramen.
12. Europaparlamentet noterar den stora uppmärksamhet som ägnades vissa omfattande framställningar som gällde det planerade byggandet av en ny flygplats vid Notre-Dame-des-Landes nära Nantes. Parlamentet konstaterar att betydelsefulla synpunkter inkom från framställare som protesterade mot bygget av miljöskäl och att en omfattande framställning även mottogs från dem som var positiva till projektet, vilket ledde till en intensiv debatt i utskottet med företrädare för de franska myndigheterna, kommissionens generaldirektör för miljöfrågor och de huvudsakliga framställarna. Parlamentet anser att sådana seriösa diskussioner inte bara ökar allmänhetens medvetenhet och gör det möjligt för medborgare att bli aktivt och legitimt delaktiga, utan även innebär att kontroversiella frågor som rör ett projekt som påstås strida mot EU-rätten kan klargöras och lösningar upptäckas i enlighet med EU:s lagstiftning såsom den ska tillämpas i sådana situationer.
13. Europaparlamentet konstaterar att många framställare under 2013 uttryckte oro över vad som ses som orättvisor i Danmark i samband med administrativa och rättsliga förfaranden som rör föräldrar som separerar eller skiljer sig och vårdnaden om små barn. Parlamentet noterar att det i ärenden som rör makar av olika nationaliteter finns en tydlig tendens till diskriminering som innebär att man gynnar den make/maka som är från den medlemsstat där förfarandet äger rum och missgynnar den make/maka som inte är från denna stat, och att detta får allvarliga och ofta mycket negativa och dramatiska återverkningar på barnets rättigheter. Parlamentet noterar i detta sammanhang allvarliga kränkningar av både framställarens och barnets grundläggande rättigheter. Parlamentet noterar även att utskottet för framställningar gjorde en undersökningsresa till Danmark, där situationen förefaller vara särskilt allvarlig, för att undersöka sådana påståenden på plats. Somliga ärenden förekom även i andra länder, särskilt Tyskland (framför allt ärenden som rörde verksamheten hos de sociala myndigheterna med ansvar för barn- och ungdomsfrågor), Frankrike och Storbritannien.
14. Europaparlamentet erinrar om de undersökningar som gjorts med anledning av framställningar rörande följderna av underlåtenhet att genomföra ramdirektivet om avfall under valperioden och det betänkande som antogs om detta. Parlamentet påminner om rekommendationerna om bristen på lämpligt beslutsfattande om avfallsdeponier och hur detta påverkar lokalbefolkningen. Man befinner sig långt ifrån en lösning på situationen i båda regionerna. På sistone har man nämligen behandlat framställningar som framför allt handlar om att det fortfarande förekommer giftiga bränder som orsakas av kraftigt förorenat industriavfall i vissa områden i Kampanien, och att det i Lazio har rått bristande insyn i planeringen och i myndigheternas hantering av ärendet de senaste månaderna efter den planmässiga nedläggningen av avfallsdeponin i Malagrotta, som för närvarande är föremål för rättsliga utredningar på hög nivå. Parlamentet påminner vidare om det intensiva undersökningsbesök i Grekland som gjordes hösten 2013 om samma fråga, vilket avslöjade brister i tillämpningen av relevanta avfallsdirektiv, otillräckliga framsteg i avfallshanteringen beträffande planer och system högt upp i avfallshierarkin och följder för invånarnas hälsa i vissa delar av Grekland. Flera andra framställningar om bristande avfallshantering har under den senaste tiden gjorts rörande andra medlemsstater, framför allt regionen Valencia i Spanien och i Storbritannien.
15. Europaparlamentet noterar betänkandet om undersökningsresan till Polen, vilken rörde ett planerat dagbrott i Nedre Schlesien. Parlamentet välkomnar även de intensiva diskussioner som fördes med framställare och nationella myndigheter i samband med besöket om en eventuell utforskning och utvinning av skiffergasreserver, om vilka utskottet redan hållit ett seminarium 2012.
16. Europaparlamentet betonar det mycket konstruktiva arbete som hela utskottet har utfört när det gäller framställningar om den spanska lagen om kustförvaltning (Ley de Costas), både vad gäller resultat och slutsatser av undersökningsresan och när det gäller samarbetet med både framställare och ansvariga nationella myndigheter. Parlamentet påpekar att en särskild arbetsgrupp inrättades av utskottet för att titta närmare på denna komplicerade fråga och sköta kontakterna med det mycket stora antalet framställare. Parlamentet konstaterar att framställarnas krav i vissa avseenden tillmötesgicks i den nya lagstiftning som antogs av det spanska parlamentet. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsatt hålla denna fråga under aktiv uppsikt.
17. Europaparlamentet välkomnar att omfattande diskussioner kunde hållas med framställare och regionala myndigheter i samband med undersökningsbesöket i Galicien i februari 2013 beträffande bristen på lämpliga vattenreningsverk i regionen. Parlamentet bekräftar slutsatserna och rekommendationerna i den rapport från undersökningsbesöket som utskottet för framställningar antog den 17 december 2013, beträffande behovet att fortsätta arbetet med att slutföra rengöringen och saneringen av de besökta riorna.
18. Europaparlamentet betonar vikten av utskottets rapporteringsplikt. Parlamentet påpekar att ett flertal resolutioner antogs 2013 i form av betänkanden, såsom den särskilda rapporten från Europeiska ombudsmannen om kommissionens hantering av brister i miljökonsekvensbedömningen i samband med utbyggnaden av Wiens flygplats, och årsrapporten om Europeiska ombudsmannens fullständiga verksamhet. Parlamentet betonar att utskottet har kunnat ge ett värdefullt bidrag tack vare den expertkunskap som det förvärvat genom att hantera många konkreta fall under årens lopp, i form av yttranden till ansvariga utskott och i synnerhet när det gäller översynen av EIA-direktivet och yttrandet om lokaliseringen av säten för Europeiska unionens institutioner. Parlamentet anser att utskottet för framställningar med hjälp av sådana dokument kan få till stånd en diskussion om frågor som är viktiga för unionsmedborgarna under plenarsammanträdena.
19. Europaparlamentet påminner om att framställningsutskottet enligt artikel 202.2 i arbetsordningen har rätt att inte bara lägga fram icke-lagstiftande initiativbetänkanden för behandling i kammaren om frågor som tagits upp i ett flertal framställningar, utan att även lägga fram kortfattade resolutionsförslag för omröstning i kammaren om brådskande frågor.
20. Europaparlamentet anser att anordnandet av offentliga utfrågningar är ett mycket viktigt verktyg vid undersökningen av problem som lyfts fram av framställare. Parlamentet vill särskilt uppmärksamma den offentliga utfrågningen om krisens påverkan på unionsmedborgarna och en starkare demokratisk dimension i EU:s styrning, och den offentliga utfrågningen om hur man ska göra det mesta av EU-medborgarskapet, där problem som tagits upp av unionsmedborgare i framställningar analyserades. Parlamentet anser att den information som ingår i framställningarna visar att sparåtgärderna har haft inverkan på framställarnas rättigheter samt visar på det civila samhällets viktigare roll och ökade engagemang. Parlamentet konstaterar att unionen för att kunna bemöta morgondagens finansiella utmaningar måste ha en trovärdig, synlig och ansvarsfull ekonomiska förvaltning. Parlamentet betonar vidare att det är viktigt att avlägsna de hinder som kvarstår för att unionsmedborgarna ska kunna åtnjuta sina rättigheter enligt EU:s lagstiftning och att främja unionsmedborgarnas politiska deltagande på EU-nivå.
21. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att i sitt arbete på vissa områden använda andra sorters verksamhet såsom muntliga frågor från parlamentsledamöter under plenarsammanträden. Parlamentet påpekar att dessa är en direkt form av parlamentets granskning av EU:s övriga institutioner och organ. Parlamentet påpekar även att det har använt sin rätt att ställa frågor nio gånger under 2013, bl.a. på områdena funktionsnedsättning, djurskydd, avfallshantering och det europeiska medborgarinitiativet. Parlamentet beklagar djupt att några av de initiativ som utskottet har föreslagit utarbetas i flera månader innan de debatteras i kammaren. På så sätt hindras unionsmedborgarna att uttrycka sina återkommande farhågor. Dessutom är det då inte möjligt att få ett direkt svar från kommissionen.
22. Europaparlamentet konstaterar att allmänheten ständigt tar kontakt med parlamentet för att be om rättslig prövning i frågor som inte tillhör EU:s verksamhetsområde enligt artikel 227 i fördraget och artikel 51 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet efterlyser en bättre lösning för hantering av dessa förfrågningar från allmänheten, som tar hänsyn till parlamentets plikt i samband med sina kontakter med allmänheten. Parlamentet beklagar i detta avseende att parlamentets berörda enheter inte lyckas tillämpa rekommendationerna om sådana framställningar från allmänheten som faller utanför EU:s ansvarsområde. Dessa rekommendationer lades fram i parlamentets resolution av den 21 november 2012 om verksamheten i utskottet för framställningar 2011.
23. Europaparlamentet konstaterar att miljöfrågor fortfarande är ett prioriterat område för framställarna, vilket visar att medlemsstaterna fortfarande inte gör tillräckligt på detta område. Parlamentet påpekar att många av framställningarna handlar om folkhälsa, t.ex. avfallshantering, vattensäkerhet, kärnsäkerhet och skyddade djur. Många framställningar handlar också om nyligen inledda och framtida projekt som ökar risken för att ovanstående områden ska påverkas. Trots att medlemsstaterna strävar efter att lösa dessa problem är det tydligt att det fortfarande är svårt att finna hållbara lösningar. Parlamentet påpekar att läget vid Ilvas stålanläggning i Taranto är mycket oroväckande på grund av de allvarligt försämrade miljöförhållandena och hälsotillståndet för lokalbefolkningen. Kommissionen uppmanas enträget att använda de mekanismer som den förfogar över för att i möjligaste mån se till att de italienska myndigheterna omedelbart tillämpar EU:s miljölagstiftning.
24. Europaparlamentet uppmanar utskottet för framställningar att fortsätta undersöka inverkan av rättspraxis i samband med det grekiska tv- och radioföretaget (Ellinikí Radiofonía Tileórasi ERT) på tolkningen av artikel 51 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt dess följder för framställningar, och att undersöka vilka faktiska hinder som ligger i vägen för EU-medborgare som begär ett förhandsavgörande från Europeiska unionens domstol i avsikt att erhålla tillförlitliga tolkningar enligt EU:s lagstiftning av centrala frågor i mål inför nationella domstolar.
25. Europaparlamentet välkomnar införandet av det europeiska medborgarinitiativet den 1 april 2012 och registreringen av det första medborgarinitiativet, som rör åtgärder för EU:s unga (Fraternité 2020) och det nyligen godkända medborgarinitiativet om rätten till vatten. Parlamentet anser att medborgarinitiativet är det första instrumentet för en gränsöverskridande deltagandedemokrati, och kommer att ge medborgarna möjlighet att engagera sig direkt i utformningen av EU:s politik och lagstiftning. Parlamentet upprepar sitt åtagande att delta i anordnandet av offentliga utfrågningar gällande godkända medborgarinitiativ med aktivt deltagande av samtliga berörda utskott inom parlamentet. Parlamentet betonar behovet av regelbunden översyn av läget när det gäller det europeiska medborgarinitiativet, i syfte att förbättra förfarandet och minska byråkratin och andra hinder. Parlamentet är medvetet om att resultaten från de första parlamentsutfrågningarna för de första framgångsrika medborgarinitiativen under 2014 är viktiga för att fastställa en hög standard på förfarandet och leva upp till allmänhetens förväntningar på utövandet av denna rättighet i framtiden. Parlamentet förbinder sig att ge institutionell prioritet åt ett effektivt deltagande i processen.
26. Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att göra 2013 till Europeiska året för medborgarskap, vilket gett unionsmedborgarna värdefull information och kunskap om sina rättigheter och om de demokratiska verktyg som de har tillgång till för att hävda dessa rättigheter. Parlamentet anser att Europaåret för medborgarna bör användas för att sprida information på bred front om det nya europeiska medborgarinitiativet och ge tydliga och förståeliga riktlinjer för att minska andelen initiativ som förklaras otillåtliga, som är hög jämfört med andelen otillåtliga framställningar. Parlamentet är övertygat om att webbportalen är ett konkret och värdefullt bidrag från parlamentets sida till unionsmedborgarskapet.
27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i egenskap av fördragets väktare se till att åtgärda det för närvarande bristfälliga genomförandet av EU-rätten, vilket påvisats av det stora antal framställningar som ingetts till parlamentet, så att EU-medborgarna kan utnyttja sina rättigheter fullt ut.
28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå lagstiftning för att lösa problemen med ömsesidigt erkännande i medlemsstaterna av handlingar gällande civilstånd, samtidigt som man respekterar medlemsstaternas behörighet.
29. Europaparlamentet beklagar djupt att det fortfarande är vanligt att unionsmedborgarna upplever problem med de offentliga myndigheternas felaktiga tillämpning av lagstiftningen om den inre marknaden då de utövar sin rätt till fri rörlighet.
30. Europaparlamentet beklagar djupt att rapporter om undersökningsuppdrag och andra handlingar den senaste tiden inte har översatts till EU:s officiella språk, särskilt inte till framställarnas nationella språk.
31. Europaparlamentet betonar att Solvit-nätverket har en viktig roll och att detta regelbundet avslöjar och löser problem i samband med genomförandet av lagstiftningen om den inre marknaden. Parlamentet uppmanar med kraft till en förstärkning av detta verktyg och efterlyser ett aktivare samarbete mellan utskottet för framställningar och Solvit‑nätverket. Parlamentet påpekar att 2013 var Europaåret för medborgarna och tackar de institutioner och organ på EU-nivå och i medlemsstaterna som extra intensivt informerade EU-medborgarna och invånarna om sina tjänster under året, i enlighet med principerna i fördragen och de upplysningar som framkommer i detta betänkande.
Nya utmaningar och förbindelserna med andra institutioner
32. Europaparlamentet påpekar vikten av att göra utskottets arbete i parlamentet mer effektivt genom att höja dess profil som ett granskande utskott. Parlamentet uppmanar det nyvalda utskottet för framställningar att utse interna föredragande varje år för att hantera de huvudsakliga politikområdena av intresse för framställarna inom EU och att stärka samarbetet med andra parlamentsutskott genom att systematiskt bjuda in deras ledamöter till de debatter i utskottet för framställningar som rör deras respektive befogenhetsområden. Parlamentet uppmanar parlamentets övriga utskott att i högre grad anlita utskottet för framställningar för att göra utlåtanden om genomföranderapporter och andra instrument för att övervaka ett korrekt införlivande och genomförande eller en slutlig granskning av EU-lagstiftningen i medlemsstaterna. Parlamentet betonar också, med tanke på det ständigt växande antalet framställningar som inges och de åtaganden som görs rörande dessa, vikten av att utskottet ges en mindre neutral status bland parlamentets utskott. Parlamentet anser att mer tid bör läggas på framställningsutskottets arbete under plenarsammanträdena.
33. Europaparlamentet betonar behovet av att stärka framställningsutskottets samarbete med EU:s övriga institutioner och organ samt med de nationella myndigheterna i medlemsstaterna. Parlamentet anser att det är viktigt att främja en strukturerad dialog och ett systematiskt samarbete med medlemsstaterna, särskilt med de nationella parlamentens utskott för framställningar, till exempel genom att regelbundet sammanträda med ordförandena för alla nationella framställningsutskott. Ett sådant partnerskap kommer att möjliggöra ett utbyte av erfarenhet och arbetssätt liksom en mer systematisk och effektiv användning av framställningarnas hänskjutande till behörig nivå och behörigt organ, och det kommer även att föra Europaparlamentet närmare unionsmedborgarna och deras problem. Parlamentet välkomnar inrättandet i Irland av Oireachtas gemensamma utskott för undersökningar, övervakning och framställningar, och de användbara kopplingar som utskottet har etablerat med Europaparlamentet under detta år för att skapa en ännu bättre service för medborgarna. Parlamentet noterar att parlament i andra medlemsstater för närvarande överväger att inrätta framställningsutskott eller liknande organ och att några av dem har andra förfaranden för hantering av framställningar.
34. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på lämpligt sätt erkänna den roll som framställningarna spelar för en effektiv tillämpning av EU-rätten, eftersom framställningarna ofta utgör de första tecknen på att medlemsstaterna har halkat efter när det gäller tillämpningen av de rättsliga medlen. Parlamentet uppmanas att i sitt interinstitutionella avtal med kommissionen minska den tid det tar att svara på utskottets förfrågningar och att se till att framställningsutskottet hålls underrättat om utvecklingen i överträdelseförfaranden som är direkt relaterade till framställningar. För att motverka den växande känslan av demokratiskt underskott bör EU-institutionerna rent allmänt tillhandahålla mer information och vara öppnare mot EU-medborgarna.
35. Europaparlamentet betonar att ett nära samarbete med medlemsstaterna är väsentligt för framställningsutskottets arbete. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt medverka när det gäller framställningar som avser tillämpning och uppfyllande av EU-lagstiftningen, och fäster mycket stor vikt vid att företrädare för medlemsstaterna är närvarande vid sammanträdena i utskottet för framställningar och aktivt deltar i dem. Parlamentet är fast beslutet att fortsätta verka för ett nära samarbete och god kommunikation mellan EU:s institutioner och allmänheten.
36. Europaparlamentet betonar vikten av att stärka samarbetet med Europeiska ombudsmannen genom att upprätta ett nytt interinstitutionellt avtal. Parlamentet understryker vikten av att parlamentet deltar i nätverket av nationella ombudsmän. Parlamentet gläds även åt de utmärkta förbindelserna mellan ombudsmannen och framställningsutskottet inom ramen för det interinstitutionella samarbetet. Parlamentet uppskattar särskilt de regelbundna bidrag som ombudsmannen gjort till framställningsutskottets arbete under hela valperioden. Parlamentet erinrar emellertid om att det fortfarande finns unionsmedborgare som inte har tillgång till en nationell ombudsman, vilket innebär att inte alla unionsmedborgare har samma tillgång till rättslig prövning. Parlamentet anser att ett inrättande av en nationell ombudsman i varje medlemsstat, som skulle delta i det europeiska ombudsmannanätverket, skulle vara av stor betydelse som ett stöd för Europeiska ombudsmannen.
Arbetsmetoder
37. Europaparlamentet uppmanar parlamentsledamöterna i utskottet för framställningar att anta slutliga interna bestämmelser för att säkerställa maximal effektivitet och öppenhet i utskottets arbete, och att lägga fram förslag om en översyn i enlighet med dessa av parlamentets arbetsordning för att befästa sina upprepade försök under hela den sjunde valperioden att förbättra arbetsmetoderna. Parlamentet uppmanar utskottet för framställningar att anta tydliga tidsfrister för framställningsförfarandet för att göra framställningarnas behandlingstid i parlamentet kortare och göra hela förfarandet ännu öppnare och mer demokratiskt. Parlamentet betonar att detta skulle kunna åstadkomma en klart definierad livscykel för framställningar, från registreringen till behandlingens avslutning i parlamentet, i likhet med de befintliga tidsfristerna för arbete som berör lagstiftande och icke-lagstiftande handlingar. Parlamentet anser att dessa tidsfrister bör åtföljas av en förvarningsmekanism som automatiskt uppmärksammar ledamöterna på framställningar som under betydande tid inte har varit föremål för vare sig åtgärder eller korrespondens, för att undvika att gamla framställningar ligger öppna i åratal utan tungt vägande skäl. Parlamentet påpekar att undersökningsresor är ett av framställningsutskottets huvudsakliga undersökningsinstrument och därför behövs en omgående översyn av de relevanta bestämmelserna, i syfte att göra det möjligt för de nyvalda ledamöterna att genomföra effektiva besök och snabbt rapportera tillbaka till framställarna och utskottet om resultatet av sin undersökning och sina rekommendationer.
38. Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas offentliga myndigheters och andra berörda aktörers deltagande under framställningsutskottets sammanträden. Parlamentet understryker att utskottet för framställningar är det enda utskott som systematiskt tillhandahåller en plattform för medborgarna där de direkt till Europaparlamentets ledamöter kan ge uttryck för sina frågor, och som dessutom möjliggör en flerpartsdialog mellan EU-institutionerna, de nationella myndigheterna och framställarna. Parlamentet föreslår att framställningsutskottet och parlamentets administration, i syfte att underlätta anordningen av sammanträden och minska resekostnaderna i framtiden, undersöker möjligheten för framställarna eller de offentliga myndigheterna att delta genom en videokonferens eller liknande.
39. Europaparlamentet konstaterar att antalet ingivna framställningar har ökat under valperioden och är fortsatt mycket oroat över att dröjsmålen och svarstiderna fortfarande är för långa under förfarandets registrerings- och tillåtlighetsfaser. Parlamentet anser att ytterligare en handläggare med juridisk bakgrund, som kan utfärda rekommendationer om huruvida framställningen faller under EU:s verksamhetsområde, bör anställas vid enheten för mottagande och hänvisning av officiella handlingar respektive vid framställningsutskottets sekretariat. Parlamentet anser att dessa rekommendationer och sammanfattningar av framställningar bara behöver ges till ledamöterna på engelska och att de kan översättas till samtliga officiella språk först vid offentliggörandet, för att ytterligare påskynda de första besluten om tillåtlighet. Parlamentet förväntar sig att lanseringen av en ny webbportal för framställningar kommer att leda till en minskning av antalet tveksamma framställningar som ibland registreras som framställningar.
o o o
40. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och betänkandet från utskottet för framställningar till rådet, kommissionen, Europeiska ombudsmannen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till dessa parlaments utskott för framställningar och deras ombudsmän eller liknande behöriga organ.
Trädgårdsnäringen
321k
64k
Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2014 om framtiden för trädgårdsnäringen i Europa – tillväxtstrategier (2013/2100(INI))
– med beaktande av tredje delen, avdelning III och VII i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden,
– med beaktande av direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel,
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter(1),
– med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1182/2007 av den 26 september 2007 om särskilda bestämmelser för sektorn för frukt och grönsaker(2) och kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 av den 7 juni 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller sektorn för frukt och grönsaker och sektorn för bearbetad frukt och bearbetade grönsaker(3),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna(4),
– med beaktande av rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter(5),
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön(6),
– med beaktande av sin resolution av den 21 juni 1996 om ett gemenskapsinitiativ för prydnadsväxtodling(7),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 december 2008 Livsmedelspriser i Europa (COM(2008)0821),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 juli 2008 om handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik (COM(2008)0397),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 oktober 2009 En bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa (COM(2009)0591),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 maj 2009 om en kvalitetspolitik för jordbruksprodukter (COM(2009)0234),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 maj 2011, Vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020 (COM(2011)0244),
– med beaktande av kommissionens beslut 2008/359/EG av den 28 april 2008 om inrättande av en högnivågrupp för livsmedelsindustrins konkurrenskraft och högnivågruppens rapport av den 17 mars 2009 om den europeiska livsmedelsindustrins konkurrenskraft, tillsammans med gruppens rekommendationer och en färdplan med nyckelinitiativ(8),
– med beaktande av studien Support for Farmers’ Cooperatives från november 2012 som redogör för resultatet av det projekt rörande stöd till jordbrukskooperativ som kommissionen inlett(9),
– med beaktande av studien 2013 från kommissionens gemensamma forskningscentrum – institutet för tekniska framtidsstudier Short Food Supply Chains and Local Food Systems in the EU – A State of Play of their Socio-Economic Characteristics(10),
– med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7-0048/2014), och av följande skäl:
A. Frukt- och grönsakssektorn mottar omkring 3 procent av stödet från den gemensamma jordbrukspolitiken trots att den står för 18 procent av jordbruksproduktionens totala värde i EU, täcker 3 procent av den utnyttjade jordbruksarealen i EU och är värd mer än 50 miljarder euro.
B. Trädgårdsnäringen omfattar frukt, grönsaker, potatis, sallader, kryddor och prydnadsväxter. Den innefattar trädplantskolor, plantskolor för perenner, trädgårdstjänster i allmänhet, trädgårdstjänster specifikt för kyrkogårdar, detaljhandel för trädgårdsprodukter, trädgårdscentrum, blomsterarrangemang och trädgårds- och landskapsanläggning.
C. Omsättningen inom frukt- och grönsakssektorns leveranskedja uppskattas uppgå till mer än 120 miljarder euro, och 550 000 människor uppskattas vara sysselsatta inom branschen. Sektorn är av stor vikt för ekonomin i de områden inom EU där arbetslösheten brukar vara stor.
D. EU är den näst största producenten av frukt och grönsaker i världen och också den näst största importören. Efterfrågan på frukt och grönsaker ökar och överstiger för närvarande utbudet. Handeln med frukt och grönsaker steg från över 90 miljarder USD 2000 till närmare 218 miljarder USD 2010 och svarar för nästan 21 procent av den globala handeln med livsmedel och djur. EU har öppnat sina marknader på vid gavel för import från tredjeländer med vilka bilaterala och multilaterala avtal ingåtts.
E. Trädgårdsnäringen – primärproduktionen och förädlingsindustrin – spelar en mångfaldig roll i EU:s ekonomi genom att generera efterfrågan och stimulera skapandet av mervärden i andra branscher såsom handels-, bygg- och finanssektorn.
F. Den ekologiska frukt- och grönsakssektorn är den snabbast växande ekologiska sektorn på vilken som helst EU-marknad. Den var värd 19,7 miljarder euro 2011 och växte med 9 procent mellan 2010 och 2011 i en tioårig trend med en årlig tillväxt på mellan 5 och 10 procent. I fråga om planterad areal ökade den ekologiska frukten med 18,2 procent och ekologiska grönsaker med 3,5 procent mellan 2010 och 2011.
G. Konsumtionen av frukt och grönsaker 2011 i de 27 EU-länderna minskade med 3 procent jämfört med genomsnittskonsumtionen under de tidigare fem åren trots de positiva effekterna på hälsan av denna konsumtion.
H. EU är världens största producent av blommor, lökar och krukväxter (44 procent av den globala produktionen), med den högsta tätheten per hektar. Sektorn för prydnadsväxter har en beräknad omsättning på 20 miljarder euro i produktionsledet, 28 miljarder euro i grossistledet och 38 miljarder euro i detaljistledet samt uppskattningsvis 650 000 anställda.
I. Stödordningen för frukt och grönsaker ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och har bland annat som mål att återställa jämvikten i livsmedelsförsörjningskedjan, utveckla produktionen, öka konkurrenskraften och stödja innovation. Antalet medlemmar i producentorganisationer bör öka, inbegripet i de områden där det under många år inte funnits möjlighet att använda driftsfonderna och/eller där produktionsmetoderna är föråldrade, genom att göra systemet mer attraktivt, då mer än hälften av alla EU-odlare inte hör till någon producentorganisation trots att kommissionen fastställt som mål att i medeltal 60 procent av odlarna ska vara anslutna före 2013. Den låga anslutningen beror delvis på att producentorganisationer upphört med sin verksamhet i vissa medlemsstater, något som skapar osäkerhet bland producenterna. Med tanke på den nyckelroll producentorganisationerna spelar för att förbättra förhandlingspositionen i frukt- och grönsaksorganisationerna är det nödvändigt att förtydliga EU-lagstiftningen när det gäller producentorganisationernas ställning för att undvika osäkerhet hos producenterna.
J. De totala insatskostnaderna för EU:s jordbrukare ökade enligt Eurostat i snitt med nästan 40 procent mellan 2000 och 2010, medan producentpriserna i snitt steg med mindre än 25 procent. Ökningen av insatskostnader var nästan 80 procent för syntetiska gödselmedel och markförbättringsmedel, nästan 30 procent för frön och planteringsmaterial och nästan 13 procent för växtskyddsprodukter.
K. Markens försämrade bördighet på grund av erosion och minskad tillförsel av organiska ämnen som ger en ogynnsam klumpstruktur och låga humusnivåer, minskad närings- och vattenbehållning och reducerade ekologiska processer medför en betydande kostnad för såväl jordbrukarna som den offentliga budgeten.
L. ”Kunskapskedjan” för att omvandla forskning till praktik inom trädgårdsnäringen är mycket spänd. Den privata sektorn satsar överlag mycket litet på forskning. Forskning och utveckling (FoU) stod för endast 0,24 procent av livsmedelsindustrins totala utgifter i de 15 EU-länderna 2004, vilket är den senaste period för vilken siffror finns tillgängliga.
M. Ett stort antal trädgårdsväxter riskerar att försvinna på grund av sin begränsade lönsamhet. De odlare som fortsätter att odla dessa växtsorter utövar en ekologiskt, socialt och kulturellt betydelsefull funktion som skyddar viktiga delar av det europeiska jordbruket.
N. De ökade svårigheterna med att förebygga, kontrollera och utrota skadliga organismer och den begränsade tillgången på växtskyddsmedel för att skydda odlingar av trädgårdsväxter riskerar att äventyra det europeiska jordbrukets mångfald och trädgårdsnäringens kvalitet i Europa.
O. Företagen inom trädgårdssektorn är ofta samtidigt verksamma inom produktion, handel och på tjänsteområdet.
P. Cisgenesis kan definieras som en genetisk ingenjörsteknik för att införa en gen i en viss växt från dess släktingar inom samma kön eller art.
1. Europaparlamentet understryker att det är viktigt att främja EU:s trädgårdsnäring och att göra det möjligt för den att bättre ta upp konkurrensen på världsmarknaden, genom innovation, forskning och utveckling, anpassning till och lindrande av klimatförändringarna och åtgärder för att förbättra marknadsföringen, samt att fortsätta arbeta för att undanröja den bristande jämvikten mellan operatörer och leverantörer.
2. Europaparlamentet betonar att det är viktigt att göra det lättare för producenter att få tillträde till tredjeländers marknader. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka sina insatser för att hjälpa exportörer av frukt, grönsaker, blommor och prydnadsväxter att möta det ökande antalet icke-tariffära hinder, såsom de växtskyddsregler som gäller i vissa tredjeländer och som försvårar, för att inte säga omöjliggör, export från EU.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa samma tillträdeskrav för alla marknadsaktörer inom EU med avseende på normer för marknadsföring, ursprungsbeteckningar etc. och garantera dessa genom motsvarande kontroller, så att man undviker snedvridning av konkurrensen.
4. Europaparlamentet stöder åtgärder för att öka konsumtionen av frukt och grönsaker i medlemsstaterna genom utbildningsverksamhet i likhet med EU-programmet för frukt i skolan eller exempelvis nationella program såsom sektorns kampanjer Grow Your Own Potato (odla din egen potatis) och Cook Your Own Potato (koka din egen potatis) i Förenade kungariket.
5. Europaparlamentet noterar att det ofta råder brist på lokalt producerade grönsaker på de lokala och regionala marknaderna. Jordbruksverksamheten i dessa regioner bör därför främjas, och särskilt bör det unga företagandet stimuleras. Detta ger sysselsättningsmöjligheter inom jordbrukssektorn och är en garanti för att få fram färska närproducerade produkter.
6. Europaparlamentet framhåller fördelarna för människors hälsa och välbefinnande med att odla prydnadsväxter eftersom det förbättrar grönområdena och förbättrar stadsmiljöerna vad gäller klimatförändringarna och stärker landsbygdens ekonomi. Parlamentet understryker behovet av ett aktivare stöd för denna sektor i form av stöd för investeringar och karriärutveckling.
7. Europaparlamentet välkomnar åtgärderna inom EU:s frukt- och grönsaksordning som syftar till att öka marknadsinriktningen bland EU:s odlare, främja innovation och produktutveckling, öka odlarnas konkurrenskraft och förbättra saluföringen, produktionens kvalitets- och miljöaspekter, genom stöd till producentorganisationer eller sammanslutningar av producentorganisationer och genom erkännande av branschorganisationer samt även genom främjande av aggregationscentrum för att generera nya inkomstflöden som sedan kan bli till nya investeringar. Det bör samtidigt observeras att diskriminering inte får ske mot aktörer som säljer produkter genom direktförsäljning eller i egen regi utan att de i stället ska ges möjlighet att genomföra innovativa projekt och förbättra sin konkurrenskraft.
8. Europaparlamentet påpekar att lokal och regional produktion och försäljning bidrar till att skapa förädlingsvärde och arbetstillfällen på landsbygden och att upprätthålla dessa.
9. Europaparlamentet hänvisar till att korta värdekedjor bidrar till att minska klimatskadliga utsläpp.
10. Europaparlamentet påpekar att så kallat stadsjordbruk erbjuder nya möjligheter för trädgårdsnäringen.
11. Europaparlamentet stöder kommissionens rapport från den offentliga rådfrågningen A Review of the EU Regime for the Fruit and Vegetables Sector, särskilt avsnitt 3.8, där man konstaterar att de nuvarande bestämmelserna för producentorganisationer måste förenklas. Parlamentet stöder det förslag som innebär att man stärker producentorganisationerna och konstaterar att i majoriteten av de mottagna svaren förordas ett bibehållande av det nuvarande stödsystemets grundfilosofi.
12. Europaparlamentet betonar att minskad byråkrati måste prioriteras, särskilt för små och medelstora företag, men utan att äventyra den nödvändiga rättssäkerheten.
13. Europaparlamentet välkomnar att man vid reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken enades om att behålla EU:s stödsystem för frukt och grönsaker baserat på producentorganisationerna. Parlamentet är medvetet om att de befintliga instrumenten inte alltid varit effektiva, vilket kommissionen erkände i sitt dokument för offentligt samråd om översynen av EU:s frukt- och grönsaksordning (A Review of the EU Regime for the Fruit and Vegetables Sector). Parlamentet stöder därför Newcastlegruppens arbete att förbättra EU:s frukt- och grönsaksordning, och gruppen bör beakta hur det juridiska systemet för kooperativ är utformat i de olika medlemsstaterna så att den inte förhindrar att nya producentorganisationer uppstår och respektera det faktum att odlarna har rätt att välja att inte ansluta sig till en producentorganisation. Europaparlamentet konstaterar att ett unionsinstrument för hantering av svåra kriser införs när dessa inverkar på flera medlemsstater, och understryker att det borde vara tillgängligt för alla producenter, oavsett om de är medlemmar i producentorganisationer eller inte.
14. För att öka producentorganisationernas nytta för producenterna uppmanar Europaparlamentet kommissionen att i sin översyn av EU:s frukt- och grönsaksordning lägga fram klara och praktiska bestämmelser om hur producentorganisationerna ska organiseras och fungera och även anpassa ordningen till marknadsstrukturerna i medlemsstaterna, så att producentorganisationerna kan spela den roll som det är avsett att de ska spela och så att det blir attraktivt för odlare att ansluta sig till producentorganisationerna, förutsatt att detta inte äventyrar uppnåendet av ordningens grundläggande mål och förutsatt att odlarna är fria att fatta sina egna beslut i dessa frågor.
15. Europaparlamentet noterar med oro att producentorganisationernas systemregler kan tolkas på vitt skilda sätt av kommissionens revisorer, vilket skapar stor osäkerhet och kan utsätta medlemsstaterna för risken att få sina utgifter uteslutna och bli föremål för kontroll av lagenligheten. Parlamentet understryker också att revisionsförfaranden och finansiella korrigeringar måste utföras snabbare och inom en överenskommen revisionsperiod.
16. Europaparlamentet noterar att det fortfarande förekommer illojala handelsmetoder i EU som underminerar trädgårdsnäringen och dess producentorganisationer och minskar odlarnas vilja att investera i framtiden. Parlamentet anser att uppförandekoder som godkänts av alla aktörer i leveranskedjan och som får stöd i en rättslig ram och kontrolleras av en nationell rättsinstans i varje medlemsstat avsedd att övervaka handelsrutiner kommer att förbättra livsmedelskedjans och den inre marknadens funktion på ett avgörande sätt
17. Europaparlamentet anser att de olika privata normer för rester av växtskyddsmedel som införts av flera distributionskedjor i praktiken utgör konkurrenshämmande åtgärder som drabbar producenterna inom frukt- och grönsakssektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen att ingripa för att avlägsna sådana privata normer eftersom de rester av växtskyddsmedel som tillåts enligt unionsrätten skyddar konsumenternas och operatörernas hälsa.
18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja integrerad bekämpning, att stödja innovation och nyföretagande genom ökad forskning och utveckling kring icke-kemiska alternativ såsom rovinsekter och parasiter som attackerar olika skadegörare och att utnyttja ramprogrammet för forskning och innovation i Horisont 2020 för att finansiera tillämpad forskning som stöder utvecklingen av integrerade strategier för bekämpning av skadedjur, sjukdomar och ogräs samt förse producenterna med nödvändiga verktyg och information för att klara kraven i direktiv 2009/128/EG, där det sägs i artikel 14 att medlemsstaterna ska ”vidta alla nödvändiga åtgärder för att främja ett växtskydd med låg insats av bekämpningsmedel och så långt möjligt ge företräde till icke kemiska metoder” och ”skapa eller främja skapandet av nödvändiga förutsättningar för genomförandet av integrerat växtskydd”.
19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja och lägga tonvikten vid en förstärkning av ekologiska processer som säkrar långsiktig markhälsa, bördighet och yrkesutbildning förutom att hantera och reglera antalet skadegörare. Parlamentet anser att detta kan leda till långsiktiga produktivitetsvinster för jordbrukarna och lägre kostnader för de offentliga budgetarna.
20. Europaparlamentet understryker att trädgårdsnäringen är beroende av ett flertal växtskyddsmedel och uppmanar kommissionen att tillämpa ett riskbaserat synsätt på bestämmelserna om dessa produkter som grundar sig på oberoende vetenskapliga rön som granskats av likar. Parlamentet understryker att grödor som odlas i mindre omfattning är särskilt sårbara eftersom tillgängliga verksamma ämnen saknas. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka en samordning av medlemsstaternas datainsamling, framför allt uppgifter om rester av bekämpningsmedel som är ett avgörande krav för att godkänna ätliga specialgrödor. Parlamentet uppmanar kommissionens generaldirektorat för jordbruk och landsbygdsutveckling, hälso- och konsumentfrågor, miljö och konkurrens att bedriva ett strategiskt samarbete för att ur olika synvinklar ta hänsyn till följderna av en förändring av bestämmelserna om växtskyddsmedel.
21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera funktionen för ömsesidigt erkännande av godkännanden av växtskyddsprodukter mellan unionens medlemsstater enligt artikel 40 i förordning (EG) nr 1107/2009, för att underlätta dess tillämpning och avlägsna eventuella byråkratiska och administrativa hinder och att beakta det långsiktiga målet global harmonisering av reglerna för växtskyddsmedel och lägre icke-tariffära handelshinder för exporthandeln.
22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan ytterligare fördröjning och i enlighet med de skyldigheter som anges i artikel 51.9 i förordning (EG) nr 1107/2009 lägga fram ett betänkande i Europaparlamentet och rådet om inrättandet av en europeisk fond för specialodlingar och mindre vanligt förekommande användning. Parlamentet framhåller särskilt att en sådan fond bör kunna finansiera ett permanent europeiskt arbetsprogram för samordning av och samarbete mellan olika operatörer inom livsmedelskedjan, behöriga myndigheter och berörda parter, inklusive forskningsinstitut för att bedriva och vid behov finansiera forsknings- och innovationsverksamhet för skydd av specialodlingar och grödor som odlas i mindre omfattning.
23. Europaparlamentet framhåller bristen på ömsesidighet när det gäller de fytosanitära krav som åläggs importen och de som den europeiska produktionen måste uppfylla. Parlamentet understryker att denna fortgående obalans inte bara undergräver konkurrenskraften för våra producenter utan även är till nackdel för de europeiska konsumenterna.
24. Europaparlamentet påminner om att både växtskyddsmedelsförordningen (förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009(11) och den nya förordningen om biocidprodukter (förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012(12)) kräver att kommissionen fastställer särskilda vetenskapliga kriterier för fastställande av hormonstörande egenskaper senast i december 2013. Parlamentet betonar vikten av ett öppet förfarande, så att beslut är begripliga för de berörda marknadsaktörerna utifrån den vetenskapliga grunden och att de känner till de aktörer som är delaktiga i utveckling av nya kriterier. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant se över följderna av olika tillvägagångssätt då den lägger fram förslag om hormonstörande ämnen.
25. Europaparlamentet understryker att trädgårdsnäringen är starkt beroende av användningen av väl specificerade gödselmedel av god kvalitet. Parlamentet välkomnar den pågående översynen av EU:s gödselförordning men noterar med oro kommissionens syfte att inkludera markförbättringsmedel som innehåller tidigare icke föreskrivna material. Parlamentet understryker att sådana material inte kräver precision vid tillverkning och användning och uppmanar kommissionen att inte inkludera dem i gödselförordningen.
26. Europaparlamentet lyfter fram att trädgårdsnäringen är ledande inom utveckling och införande av innovativa system för precisionsjordbruk och anser att sådana system kommer att minska användningen av bekämpningsmedel och gödselmedel, öka den säljbara avkastningen, minska slöseriet och förbättra leveranskontinuiteten och de ekonomiska resultaten. Parlamentet understryker att växtodlingsåtgärder såsom växtföljder eller fånggrödor, samt forskning och utveckling inriktas på att minimera miljöbelastningen.
27. Europaparlamentet noterar kommissionens förslag till förordning om växtförädlingsmaterial (COM(2013)0262), och är oroat över att förslaget kommer att ha en alltför stor inverkan på trädgårdsnäringen, framför allt på prydnadsväxter och frukt. Parlamentet understryker att all lagstiftning bör vara proportionerlig och erkänna subsidiaritetsprincipen. Parlamentet understryker också att äldre sorter och traditionella jordbruksgrödor inte får hotas genom ändrad lagstiftning och att de bör bidra till den genetiska mångfalden mellan och inom olika populationer av grödor för att ge långsiktig livsmedelstrygghet och robusta livsmedelssystem.
28. Europaparlamentet noterar effekterna av främmande invasiva arter av trädgårdsväxter på miljön i stort, men rekommenderar att en regional eller landsbaserad strategi tillämpas i kommissionens förslag till förordning om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter (COM(2013)0620), i vilket kommissionen tillstår att vissa områden i Europa är sårbarare än andra och att olika områden i Europa har olika klimat som stöder olika uppsättningar växter.
29. Europaparlamentet uppmanar kraftfullt kommissionen att som allmän princip skydda växtodlarnas frihet att använda befintliga växtmaterial för att utveckla och sälja nya typer av växter, oavsett eventuella patentkrav som även omfattar växtmaterial.
30. Europaparlamentet rekommenderar kommissionen och medlemsstaterna att stödja utvecklingen av lokala frukt- och grönsaksmarknader och kortare livsmedelsförsörjningskedjor för att säkerställa tillgången på färskvaror.
31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skilja mellan cisgena växter (växter med en transgen från samma art) och transgena växter och att införa olika godkännandeförfaranden för cisgena växter. Parlamentet avvaktar Efsas yttrande om resultaten från arbetsgruppen för nya biotekniska förädlingsmetoder som begärts av generaldirektoratet för hälso- och konsumentfrågor.
32. Europaparlamentet lyfter fram det stora behov av arbetskraft som finns inom trädgårdsnäringen, särskilt behovet av säsongsarbetare, och uppmanar medlemsstaterna att se till att effektiva metoder införs för att garantera att trädgårdsodlarna har tillgång till den arbetskraft de behöver under årets viktiga perioder, samtidigt som kraven i direktivet om säsongsarbetare respekteras fullt ut, inklusive principen om skäliga löner.
33. Europaparlamentet ställer sig positivt till att man på nytt betonar praktik vid utbildning av arbetskraften men konstaterar med oro att antalet personer som avslutar sin praktik inom trädgårdsnäringen fortfarande är lågt i vissa medlemsstater vilket medför minskade möjligheter för de ungdomar som intresserar sig för sektorn. Parlamentet konstaterar att alla unga inte lämpar sig för den praktik de utför. Parlamentet understryker att insatserna för att uppmuntra unga att överväga ett yrke inom trädgårdsnäringen och att ge dem utbildning bör stödjas genom medvetandegörande- och informationskampanjer som förbättrar allmänheten bild av sektorn.
34. Europaparlamentet uppmanar livsmedelssektorn och forskarsamfundet att samarbeta på ett systematiskt sätt för att locka till sig och utbilda nästa generations forskare och vidareutbilda de nuvarande arbetstagarna.
35. Europaparlamentet understryker fördelarna med att utöka och bredda partnerskap mellan regeringar, näringslivet och forskningsorganisationer och behovet av att se till att systemen för att stödja sådana partnerskap struktureras på ett sätt som maximerar effekterna av investeringarna och deras samstämmighet.
36. Europaparlamentet betonar den avgörande betydelsen av att effektivt utnyttja den kvalificerade vetenskapliga potentialen i syfte att snabbare kunna tillämpa resultaten av forskning och innovation genom att överföra innovativ teknik till jordbruksproduktionen inom trädgårdsnäringen och att integrera forskning och innovation, utbildning och utvidgning inom jordbruksområdet med en ekonomisk politik som tillgodoser trädgårdsnäringens utvecklingsbehov och ökar dess effektivitet.
37. Europaparlamentet anser att trädgårdsnäringen och sektorn för prydnadsväxter måste få möjlighet att bättre utnyttja unionens program för forskning, teknisk utveckling och innovation och uppmanar kommissionen att inkludera ”skyddad odling” i Horisont 2020-upphandlingarna för att stimulera innovation till exempel i samband med hållbart växtskydd, hållbart utnyttjande av vatten och gödselmedel, energieffektivitet, avancerade odlings- och produktionssystem och hållbara transporter.
38. Eftersom budgeten för jordbruks- och trädgårdsforskning är mycket stram i medlemsstaterna anser Europaparlamentet att finansiering av tredje part, bland annat återförsäljare, bör uppmuntras och bör ligga i linje med sektorns övergripande forskningsintresse.
39. Europaparlamentet rekommenderar kommissionen och medlemsstaterna att göra det lättare att få långfristig finansiering av modern produktionsteknik i trädgårdsnäringen i syfte att öka konkurrenskraften för varor och tjänster inom denna sektor.
40. Europaparlamentet understryker att det är mycket viktigt med en bra affärsplan för att få finansiering. Parlamentet rekommenderar att odlarna allt mer använder sig av företagarstöd och rådgivningstjänster och uppmanar kommissionen att bedriva ett närmare samarbete med sektorn för att garantera att dessa tjänster är lättillgängliga för odlarna.
41. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera punkterna i kapitel 6 ”levande träd och andra växter, lökar, rötter o.d., snittblommor, och snittgrönt i den kombinerade nomenklaturen (CN2012) genom en öppen process med deltagande från sektorn.
42. Europaparlamentet oroas av möjligheten att trädgårdsodlingsproduktion flyttas utanför EU.
43. Europaparlamentet är mycket oroat över att mellan en tredjedel och hälften av de ätbara produkterna går förlorade på grund av sitt utseende, och uppmanar kommissionen att omedelbart skapa möjligheter att särskilt på lokala och regionala marknader införa en bredare kvalitetsmärkning på produkterna och samtidigt garantera insyn och en funktionsduglig marknad. Parlamentet hänvisar till initiativ i Österrike och Schweiz, där frukt och grönsaker med skönhetsfel i testsyfte säljs inom livsmedelshandeln. Parlamentet uppmanar stormarknaderna att beakta den forskning som visar att många konsumenter inte nödvändigtvis oroas över det kosmetiska utseendet på frukt och grönsaker och gärna köper sekunda produkter, framför allt om de är billigare.
44. Europaparlamentet konstaterar med oro den allmänna förlusten av och slöseriet med frukt och grönsaker som är avsedda för primärmarknaden och de betydande ekonomiska förlusterna för företagen. Parlamentet inser att det krävs en minskning av det systemiska livsmedelsslöseriet för att kunna öka livsmedelstryggheten för världens växande befolkning. Parlamentet välkomnar dock de insatser som görs av aktörerna i livsmedelskedjan för att leda dessa produkter vidare till en sekundärmarknad snarare än att kassera dem.
45. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skapa en miljö präglad av lagar och politiska program som i så hög grad som möjligt stöder utnyttjandet av avfall från trädgårdsnäringen. Parlamentet påpekar att det finns olika typer av material, till exempel förbrukad svampkompost, som skulle kunna användas för att producera växtmedier av stort värde om de inte klassades som ”avfall”.
46. Europaparlamentet påpekar att akvaponiksystem har potential att lokalt producera livsmedel på hållbart sätt och, genom kombinerad odling av sötvattensfisk och grönsaker i ett slutet system, bidra till minskad resursförbrukning i jämförelse med vanliga system.
47. Europaparlamentet understryker att det är viktigt att förbättra priskontrollen och övervakningen av de mängder som produceras och genomförs samt behovet av att ta fram statistik över trädgårdsnäringen i hela EU för att hjälpa producenterna att bättre förstå marknadstrender, förutsäga priser och förbereda kommande skördar. Parlamentet uppmanar kommissionen att låta prognosinformationen omfatta även prydnadsväxter.
48. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s övriga konventioner om och instrument för mänskliga rättigheter,
– med beaktande av FN:s förklaring om skydd för alla människor mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, antagen av FN:s generalförsamling den 9 december 1975(1),
– med beaktande av FN-konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning samt dess fakultativa protokoll,
– med beaktande av FN:s enhetliga minimiregler för behandling av fångar och andra relevanta internationella FN-standarder,
– med beaktande av rapporterna från FN:s särskilda rapportör om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning(2),
– med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner om tortyr,
– med beaktande av uttalandet av den 22 november 2001 från FN:s kommitté mot tortyr med anledning av händelserna den 11 september 2001, i vilken kommittén påpekade att förbudet mot tortyr är en absolut och ofrånkomlig plikt enligt internationell lagstiftning och uttryckte sin tillit till att alla åtgärder mot internationell terrorism som genomfördes av stater som skrivit under konventionen skulle vara förenliga med de åtaganden som de förbundit sig till genom ratificeringen av konventionen mot tortyr,
– med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 20 december 2012 om ett moratorium för tillämpningen av dödsstraff(3),
– med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner om barnets rättigheter, senast resolutionen av den 20 december 2012(4),
– med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, särskilt artikel 3 enligt vilken ”ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning”,
– med beaktande av den europeiska konventionen för förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,
– med beaktande av konventionen om flyktingars rättsliga ställning, antagen av FN den 28 juli 1951(5),
– med beaktande av den 23:e allmänna rapporten från Europarådets europeiska kommitté till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, offentliggjord den 6 november 2013(6),
– med beaktande av konventionen om barnets rättigheter och de två fakultativa protokollen till konventionen, om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi(7) respektive om barns inblandning i väpnad konflikt(8),
– med beaktande av Genèvekonventionerna från 1949 och tilläggsprotokollen till dem(9),
– med beaktande av den interamerikanska konventionen om förebyggande och bestraffning av tortyr, som trädde i kraft 1997(10),
– med beaktande av stadgan för Internationella brottmålsdomstolen,
– med beaktande av principerna för effektiv utredning och dokumentation av tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (Istanbulprotokollet)(11),
– med beaktande av artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),
– med beaktande av EU:s strategiska ram och EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati(12), som antogs av rådet (utrikes frågor) den 25 juni 2012,
– med beaktande av de uppdaterade riktlinjerna från 2012 för EU:s politik gentemot tredjeländer i fråga om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning(13),
– med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraff av den 16 juni 2008(14),
– med beaktande av EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt(15),
– med beaktande av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2012, som antogs av rådet den 6 juni 2013(16),
– med beaktande av sin resolution av den 13 december 2012 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2011 och Europeiska unionens politik på området(17),
– med beaktande av sin resolution av den 13 december 2012 om översynen av EU:s strategi för mänskliga rättigheter(18),
– med beaktande av sin resolution av den 10 oktober 2013 om CIA:s påstådda transport och illegala internering av fångar i europeiska länder(19),
– med beaktande av sin studie från mars 2007 om tillämpningen av EU:s riktlinjer rörande tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning(20),
– med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1236/2005 av den 27 juni 2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning(21),
– med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om tillämpning av rådets förordning (EG) nr 1236/2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning(22),
– med beaktande av sin rekommendation av den 13 juni 2013 till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet och kommissionen om översynen 2013 av Europeiska utrikestjänstens organisation och funktionssätt(23),
– med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0100/2014), och av följande skäl:
A. Det absoluta förbudet mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning är en viktig internationell norm, i enlighet med såväl FN:s som regionala människorättskonventioner. Trots detta fortsätter tortyr att förekomma världen över.
B. Begreppet tortyr bör i denna resolution tolkas i enlighet med FN:s definition och även omfatta grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
C. Konventionen mot tortyr och dess fakultativa protokoll har gett upphov till en internationell ram med verklig potential att utrota tortyr, särskilt genom upprättandet av oberoende och effektiva nationella förebyggande mekanismer.
D. EU har inom sin strategiska ram för mänskliga rättigheter förstärkt sitt åtagande att fortsätta att ihärdigt bekämpa tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling.
E. Utrotande av tortyr, övergrepp och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning är en grundläggande del av EU:s politik i fråga om mänskliga rättigheter, som hänger nära samman med andra politikområden och åtgärder på EU-nivå.
F. EU:s riktlinjer om tortyr uppdaterades 2012, medan den senaste omfattande och allmänna utvärderingen och översynen av genomförandeåtgärderna ägde rum 2008.
G. Enligt de uppdaterade riktlinjerna är medlemsstaterna i sin kamp mot terrorism fast beslutna att fullt ut fullgöra de internationella åtagandena om förbud mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
H. Tortyr kan vara både fysisk och psykisk. I ett växande antal fall har psykiska medel använts som ett verktyg för att betvinga människorättsförsvarare och oliktänkande, vilka placeras på psykiatriska institutioner i syfte att förhindras att verka inom politiken och i samhället.
I. Medlemsstaternas rättsväsenden bör förfoga över verktyg för att åtala de torterare som aldrig har dömts, och man bör särskilt uppmärksamma fall där tortyr utövats under Europas diktatoriska regimer eftersom dessa brott i många fall inte har bestraffats.
J. Urholkandet av det absoluta förbudet mot tortyr är en ständig utmaning med tanke på många länders terrorismbekämpningsåtgärder.
K. Det finns stora politiska utmaningar för att ta itu med det särskilda skyddsbehovet hos sårbara grupper, särskilt barn.
L. I vissa länder tillgriper ordningsmakten tortyr som föredragen förhörsmetod. Tortyr kan inte anses utgöra ett godtagbart sätt att lösa brott.
1. Europaparlamentet betonar att förbudet mot tortyr är absolut enligt internationell och humanitär lag och enligt konventionen mot tortyr. Parlamentet betonar att tortyr utgör en av de yttersta kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, har en fruktansvärd inverkan på miljontals människor och deras familjer och inte kan rättfärdigas under några som helst omständigheter.
2. Europaparlamentet ser positivt på att tre åtgärder avseende utrotningen av tortyr införts i EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati (nedan kallad handlingsplanen), men betonar behovet av konkreta och mätbara riktmärken för att bedöma hur de genomförs när det gäller tidsaspekten, i partnerskap med det civila samhället.
3. Europaparlamentet hyllar alla de organisationer från det civila samhället, nationella institutioner för mänskliga rättigheter, nationella förebyggande mekanismer och individer som arbetar för att ge offer rättslig prövning och ersättning, mot straffrihet och för ett aktivt förebyggande av det gissel som tortyr och övergrepp innebär över hela världen.
4. Europaparlamentet konstaterar att enligt konventionen mot tortyr betyder tortyr ”varje handling genom vilken allvarlig smärta eller svårt lidande, fysiskt eller psykiskt, medvetet tillfogas någon … av eller på anstiftan eller med samtycke eller medgivande av en offentlig tjänsteman eller någon annan person som handlar som företrädare för det allmänna”. Man måste emellertid också ta itu med situationer där tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning förekommer och där andra personer än statliga eller offentliga tjänstemän är inblandade, genom politiska åtgärder för förebyggande, ansvarighet och rehabilitering.
5. Europaparlamentet kritiserar starkt den fortsatta förekomsten av tortyr och andra former av övergrepp runtom i världen och upprepar sitt absoluta fördömande av sådana handlingar, som är och måste förbli förbjudna vid alla tidpunkter och på alla platser och därmed aldrig kan rättfärdigas. Parlamentet konstaterar att genomförandet av EU:s riktlinjer rörande tortyr fortfarande är otillräckligt och oförenligt med EU:s uttalanden och åtaganden när det gäller att behandla tortyr som en prioriterad fråga. Parlamentet uppmuntrar Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att ge ny stimulans åt genomförandet av riktlinjerna genom att identifiera prioriteter, bästa praxis och möjligheter till offentlig diplomati, genomföra samråd med berörda aktörer och det civila samhällets organisationer samt utvärdera genomförandet av tortyrrelaterade frågor i handlingsplanen. I detta sammanhang efterfrågar parlamentet ett fullständigt och skyndsamt genomförande av de tre åtgärder i EU:s handlingsplan som avser utrotande av tortyr.
6. Europaparlamentet rekommenderar att man i en kommande översyn av handlingsplanen bör definiera mer ambitiösa och specifika åtgärder för utrotande av tortyr, till exempel effektivare informationsutbyte och bördefördelning, utbildning och gemensamma initiativ med FN:s lokalkontor, FN:s särskilda rapportörer på relevanta områden och andra internationella aktörer, såsom Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Europarådet, samt för stöd till upprättande och förstärkning av regionala mekanismer för förebyggande av tortyr.
7. Europaparlamentet ser positivt på 2012 års uppdatering av EU:s riktlinjer om tortyr och understryker hur viktigt det är att riktlinjerna genomförs på ett effektivt och resultatinriktat sätt i samverkan med andra riktlinjer och politiska initiativ.
8. Europaparlamentet ser positivt på att riktlinjerna återspeglar en politisk helhetssyn, som omfattar främjandet av lämpliga rättsliga bestämmelser och rättspraxis för ett effektivt förebyggande av och förbud mot tortyr och övervakning av interneringsplatser, genom vilken man tar itu med straffrihet och ser till att tortyroffer verkligen rehabiliteras fullt ut, och som stöds av trovärdiga, konsekventa och sammanhängande åtgärder.
9. Europaparlamentet uppmanar rådet, Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att vidta effektivare åtgärder för att se till att parlamentet och det civila samhället involveras, åtminstone i arbetet med att utvärdera EU:s riktlinjer om tortyr.
10. Europaparlamentet betonar den stora betydelsen av rehabiliteringscentrum för tortyroffer inom och utanför EU:s gränser när det gäller att ta itu med både de fysiska och de långvariga psykiska problem som tortyroffer upplever. Parlamentet välkomnar EU:s ekonomiska bistånd till rehabiliteringscentrum för tortyroffer i hela världen och föreslår att dessa centrum ska tillämpa en tvärvetenskaplig metod som samtidigt omfattar psykologisk uppföljning, tillgång till medicinsk behandling samt socialt och juridiskt stöd. Parlamentet är övertygat om att de bidrag till sådana centrum i tredjeländer som fördelas genom det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR) inte bör skäras ner, inte ens med tanke på den finansiella och ekonomiska krisen, eftersom de nationella hälso- och sjukvårdssystemen i dessa länder ofta inte har möjlighet att erbjuda tillräcklig hjälp med tortyroffrens särskilda problem.
11. Europaparlamentet beklagar att det inte har gjorts någon omfattande och offentlig översikt av genomförandet av riktlinjerna sedan 2008 och betonar behovet av en regelbunden och omfattande utvärdering av deras genomförande.
12. Europaparlamentet rekommenderar att riktlinjerna åtföljs av detaljerade genomförandeåtgärder som ska förmedlas till EU:s uppdragschefer och medlemsstaternas representationer i tredjeländer. Parlamentet uppmanar uppdragscheferna att ta med enskilda fall av tortyr och övergrepp i sina genomförande- och uppföljningsrapporter.
13. Europaparlamentet betonar att EU:s politik bör bygga på effektiv samordning av initiativ och åtgärder på EU- och medlemsstatsnivå för att man ska kunna utnyttja den fulla potentialen inom tillgängliga politiska instrument och deras samverkan med EU-finansierade projekt.
14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att göra återkommande utvärderingar av genomförandet av rådets förordning (EG) nr 1236/2005 i vilken handel med varor som kan användas till tortyr och dödsstraff förbjuds, och att lyfta fram denna förordning runt om i världen som en genomförbar modell för att verkställa ett effektivt förbud mot tortyrredskap.
15. Europaparlamentet uppmärksammar kommissionens nyligen framlagda förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1236/2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (COM(2014)0001). Det är viktigt att man tar itu med förmedlingsverksamhet, tekniskt stöd och transitering av denna typ av varor. Parlamentet upprepar sitt tidigare krav på ett införande i förordningen av en generalklausul om stopp för tortyr, vilket på grundval av tidigare upplysningar skulle ge medlemsstaterna möjlighet att utfärda tillstånd för eller neka export av föremål för vilka det finns en överhängande risk att de används till tortyr, övergrepp eller dödsstraff.
16. Europaparlamentet anser att dödsstraffet, som är en kränkning av rätten till personlig integritet och mänsklig värdighet, är oförenligt med den internationella rättens förbud mot grym, omänsklig eller förnedrande bestraffning, och uppmanar Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att formellt erkänna denna oförenlighet och anpassa EU:s politik i fråga om dödsstraff efter detta faktum. Parlamentet understryker behovet av att tolka EU:s riktlinjer om dödsstraff respektive tortyr på ett tvärgående sätt. Parlamentet finner det beklagligt att fångar utsätts för fysisk och psykisk isolering samt påtryckningar i väntan på avrättning. Parlamentet betonar att det behövs en omfattande rättslig studie och diskussioner på FN-nivå om sambandet mellan tillämpningen av dödsstraff, inbegripet det allvarliga psykiska trauma och fysiska förfall som personer som inväntar verkställandet av ett dödsstraff genomlider, och förbudet mot tortyr och grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
17. Europaparlamentet stöder ett omedelbart förbud mot stening och framhåller att detta är en brutal avrättningsform.
18. Europaparlamentet uppmuntrar återupptagandet av rådets arbetsgrupp mot tortyr, som bör ge ny stimulans åt genomförandet av EU-riktlinjerna genom att identifiera prioriteter, bästa praxis och möjligheter till offentlig diplomati, genomföra samråd med berörda aktörer och det civila samhällets organisationer samt bidra till en regelbunden utvärdering av genomförandet av de tortyrrelaterade frågor som nämns i handlingsplanen.
19. Europaparlamentet är särskilt oroat över tortyr av människorättsförsvarare i fängelser, inbegripet samhällsaktivister, journalister, människorättsadvokater och bloggare. Parlamentet konstaterar att det ofta är de personer som är mest engagerade i kampen för mänskliga rättigheter och demokrati som utsätts mest för olaga frihetsberövande, hotelser, tortyr och fara för sina familjer. Parlamentet understryker att både EU:s uppdrag på plats och EU:s höga tjänstemän systematiskt och konsekvent bör ta upp denna fråga under möten med sina motsvarigheter i tredjeländer, och även nämna specifika namn på fängslade människorättsförsvarare.
20. Europaparlamentet ser med djup oro på förekomsten av hemliga fångläger och fängslanden utan möjlighet till kontakt med yttervärlden samt långvarig isolering i flera länder, som är några av de mest oroväckande exemplen på tortyr och övergrepp. Dessa fall bör systematiskt tas upp i uttalanden och démarcher och ingå i förteckningen över enskilda fall som diskuteras vid dialoger och samråd om mänskliga rättigheter mellan EU och tredjeländer.
21. Europaparlamentet uttrycker återigen sin oro över de utbredda och systematiska människorättskränkningarna i Nordkorea, särskilt förekomsten av tortyr och arbetsläger som straff för politiska fångar och tillbakaskickade nordkoreanska medborgare. Parlamentet uppmanar Nordkoreas myndigheter att som ett första steg tillåta oberoende internationella experter att inspektera alla sorters interneringsfaciliteter.
22. Europaparlamentet betonar att inga undantag från det absoluta förbudet mot tortyr och metoder som inbegriper grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning kan motiveras och att stater har en plikt att inrätta skyddsåtgärder för att förebygga tortyr och övergrepp och att alltid säkra ansvarighet och tillgång till effektiv rättsprövning och ersättning, både när det gäller nationella säkerhetsskäl och inom ramen för terrorismbekämpningsåtgärder. Parlamentet oroas av att vissa stater låter paramilitära grupper fungera som hemlig polis för att försöka kringgå sina internationella skyldigheter. Parlamentet understryker att förbudet även gäller överföring och användning av upplysningar som erhålls genom eller troligen kommer att leda till tortyr. Parlamentet påminner om att förbudet mot tortyr är en bindande norm enligt internationell människorättslagstiftning och internationell humanitär rätt, vilket innebär att det gäller under både freds- och krigstid.
23. Europaparlamentet oroar sig över polisvåldet i vissa stater och anser att denna fråga är av central betydelse i kampen mot tortyr och förnedrande behandling, särskilt i samband med ingripanden mot fredliga demonstrationer, eftersom detta våld, enligt internationella definitioner, minst utgör övergrepp och rentav kan utgöra tortyr.
24. Europaparlamentet välkomnar det gemensamma projekt som genomförs av Europarådet och Föreningen för förebyggande av tortyr om utarbetande av en praktisk handbok för parlamentsledamöter om att besöka interneringsplatser för immigranter.
25. Europaparlamentet uppmanar till ett antagande av en praktisk handbok för parlamentsledamöter som besöker interneringsplatser inom ramen för Europaparlamentets ordinarie delegationsbesök till tredjeländer. Parlamentet anser att handboken bör innehålla specifika råd om besök på interneringsplatser och andra platser där barn och kvinnor hålls internerade och bör se till att principen om att inte göra någon skada tillämpas, i enlighet med FN:s utbildningshandbok om övervakning av mänskliga rättigheter, särskilt i syfte att undvika att de frihetsberövade personerna och deras familjer utsätts för repressalier efter sådana besök. Parlamentet begär att sådana besök genomförs i samråd med EU:s delegation i det berörda landet, liksom med icke-statliga organisationer och andra organisationer som är aktiva på fängelser.
26. Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten, arbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna och andra berörda parter att tillsammans granska EU:s stöd för inrättande av välfungerande nationella förebyggande mekanismer och att identifiera bästa praxis i enlighet med handlingsplanen.
27. Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten, medlemsstaterna och kommissionen att underlätta inrättandet av välfungerande, oberoende och effektiva nationella förebyggande mekanismer och särskilt utbildningen av deras personal.
28. Europaparlamentet uppmanar arbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna, arbetsgruppen mot tortyr och kommissionens generaldirektorat för inrikes frågor att utarbeta åtgärder som integrerar förebyggande av tortyr i alla aktiviteter på områdena frihet, säkerhet och rättvisa.
Att ta itu med luckor i skyddet, särskilt i fråga om tortyr av barn
29. Europaparlamentet är särskilt oroat över tortyr och övergrepp mot personer i sårbara grupper, särskilt barn. EU uppmanas att vidta politiska, diplomatiska och finansiella åtgärder för att förhindra tortyr av barn.
30. Europaparlamentet uppmanar EU att ta itu med olika former av människorättskränkningar som drabbar barn, särskilt sådana med anknytning till barnhandel, barnpornografi, barnsoldater, barn i militärt förvar, barnarbete, barn som anklagas för trolldom samt mobbning på internet i de fall då dessa företeelser inbegriper tortyr, bland annat på barnhem, i fångläger och flyktingläger, och att vidta verkningsfulla åtgärder för att skydda barn närhelst myndigheter på något sätt är inblandade i tortyr som drabbar barn.
31. Europaparlamentet påminner om att underåriga invandrare utan medföljande vuxen aldrig bör skickas tillbaka till ett land där de riskerar att bli offer för tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling.
32. Europaparlamentet konstaterar att missbruk av frihetsberövande av barn, särskilt i samband med förebyggande frihetsberövande och frihetsberövande av barn som är migranter har lett till överbefolkade fångläger och ökad användning av tortyr och övergrepp mot barn. Parlamentet uppmanar staterna att se till att frihetsberövande av barn, i enlighet med internationella människorättsstandarder, verkligen endast används som en sista utväg, under kortast möjliga tid och alltid med hänsyn till barnets intresse.
33. Europaparlamentet uppmanar stater att utveckla ett mer barnvänligt rättsväsende, som omfattar kostnadsfria och konfidentiella, barnvänliga rapporteringsmekanismer, inbegripet i fångläger, som underlättar för barnen att inte bara hävda sina rättigheter utan även rapportera kränkningar.
34. Europaparlamentet betonar att EU måste ta itu med vuxnas och barns användning av internet för psykisk tortyr av barn och trakasserier genom sociala medier. Parlamentet konstaterar att EU:s insatser mot mobbning på internet har varit otillräckliga, trots programmet för ett säkrare internet. Parlamentet påminner om den senaste tidens många händelser där barn tagit sitt liv till följd av mobbning på internet och om att webbplatser som direkt eller indirekt varit inblandade i dessa händelser fortfarande drivs genom servrar i medlemsstater. Med tanke på detta betonar parlamentet att det är nödvändigt att EU vidtar tydliga och stränga åtgärder mot mobbning och trakasserier på internet och de webbplatser som underlättar detta.
35. Europaparlamentet rekommenderar att EU:s politiska satsningar fokuseras på centrum för rehabilitering av och psykologiskt stöd till barn som är offer för tortyr, med ett barnvänligt tillvägagångssätt och hänsyn till kulturella värderingar.
36. Europaparlamentet rekommenderar att frågan om tortyr av barn införs i den planerade riktade kampanjen om barnets rättigheter, i enlighet med handlingsplanen.
37. Europarlamentet rekommenderar att Europeiska utrikestjänsten och kommissionen ägnar särskilt uppmärksamhet åt tortyr och grym, omänsklig eller förnedrande behandling mot konstnärer, journalister, människorättsförsvarare, studentledare, hälso- och sjukvårdspersonal och personer som tillhör andra utsatta grupper såsom etniska, språkliga och religiösa grupper samt andra minoriteter, särskilt när de hålls internerade i eller fängslade.
38. Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och cheferna för EU:s delegationer att i sina dialoger med myndigheter i tredjeländer ta upp könsbaserade former av tortyr som gör flickor till en särskilt utsatt grupp, särskilt kvinnlig könsstympning och tidiga och påtvingade äktenskap, i enlighet med vad som fastställs i den strategiska ramen och i handlingsplanen.
39. Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och arbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna att särskilt ta upp tortyr riktad mot barn i den kommande uppdateringen av EU:s riktlinjer om tortyr och av handlingsplanen.
40. Europaparlamentet oroas av att kvinnor särskilt ofta faller offer för specifika former av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling (våldtäkt, könsstympning, sterilisering, abort, tvång till födelsekontroll, överlagd befruktning), särskilt i samband med väpnade konflikter där dessa handlingar används som krigsmetoder, även mot barn.
41. Europaparlamentet fördömer på samma sätt tortyr- och våldshandlingar och övergrepp mot personer på grund av deras sexuella läggning eller könsidentitet.
42. Europaparlamentet påpekar att det är nödvändigt att stödja arbetet i icke-statliga organisationer som medverkar i kampen för att förebygga våld vid konflikter, och därmed tortyr och övergrepp mot civilbefolkningen i dessa sammanhang, genom att upplysa väpnade rörelser om att de måste respektera internationella humanitära normer, särskilt när det gäller könsbaserat våld.
Kampen mot tortyr i EU:s förbindelser med tredjeländer
43. Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter och arbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna att se till att landstrategierna för mänskliga rättigheter innehåller landsspecifika mål och riktmärken med anknytning till kampen mot tortyr, däribland identifiering av grupper som behöver särskilt skydd, såsom barn, kvinnor, fördrivna personer, flyktingar och migranter, och personer som utsätts för diskriminering på grund av etnisk tillhörighet, kast eller kulturell tillhörighet, religiös eller annan övertygelse, sexuell läggning eller könsidentitet.
44. Europaparlamentet uppmanar EU och hela det internationella samfundet att respektera principen om ”non-refoulement” av asylsökande till ett land där de riskerar tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling enligt definitionen i konventionen av den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning.
45. Europaparlamentet betonar att landstrategierna för mänskliga rättigheter bör identifiera luckor i skyddet, lämpliga samtalspartner, liksom ingångspunkter såsom FN-ramen och reform av säkerhetssektorn eller rättsväsendet, för att ta itu med tortyrrelaterade frågor i varje land.
46. Europaparlamentet rekommenderar att landstrategierna för mänskliga rättigheter behandlar de underliggande orsakerna till våld och övergrepp som begås av regeringsorgan och i den privata sektorn, och att de definierar stödbehov så att EU kan erbjuda tekniskt stöd för kapacitetsuppbyggnad, rättslig reform och utbildning och hjälpa tredjeländer att fullgöra internationella åtaganden och uppfylla normer, särskilt i samband med undertecknandet och ratificeringen av konventionen mot tortyr och det fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr och efterlevandet av deras bestämmelser om förebyggande (särskilt upprättandet av nationella förebyggande mekanismer), bekämpande av straffrihet och rehabilitering för offer.
47. Europaparlamentet rekommenderar också att landstrategierna för mänskliga rättigheter omfattar åtgärder för att uppmuntra till upprättande och drift av nationella institutioner – eller i tillämpliga fall förstärkning av nationella institutioner – som på ett effektivt sätt kan arbeta för förebyggande av tortyr och övergrepp, vilket vid behov bör omfatta möjligheter till ekonomiskt och tekniskt stöd.
48. Europaparlamentet understryker att Europeiska utrikestjänsten och EU:s delegationer måste tillhandahålla specifika upplysningar om det stöd och de möjliga rättsliga åtgärder som i tredjeländer är tillgängliga för offer för tortyr och övergrepp.
49. Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och EU:s delegationer att på ett noggrant riktat och landsspecifikt sätt fullt ut utnyttja de politiska instrument som står till deras förfogande enligt EU:s riktlinjer om tortyr, bland annat offentliga uttalanden, lokala démarcher samt dialoger och samråd om mänskliga rättigheter, för att ta upp enskilda fall, de rättsliga bestämmelserna om förebyggande av tortyr samt ratificering och genomförande av relevanta internationella konventioner. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att återigen börja genomföra riktade internationella kampanjer med olika tortyrrelaterade teman.
50. Europaparlamentet uppmanar EU:s delegationer och medlemsstaternas ambassader på plats att genomföra bestämmelserna i EU:s riktlinjer om tortyr, och uppmanar Europeiska utrikestjänsten och arbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna att regelbundet övervaka genomförandet.
51. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s delegationer och medlemsstaternas ambassader i hela världen att uppmärksamma Internationella solidaritetsdagen för tortyroffer den 26 juni varje år genom att anordna seminarier, utställningar och andra evenemang.
52. Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och EU:s särskilda representant att systematiskt ta upp frågan om tortyr och övergrepp i EU:s dialoger och samråd om mänskliga rättigheter med tredjeländer.
53. Europaparlamentet förespråkar en inriktning på tortyrrelaterade frågor i forum och vid seminarier som anordnas av det civila samhället på lokal och regional nivå, med möjlighet till uppföljning inom ramen för de reguljära samråden och dialogerna om mänskliga rättigheter.
54. Europaparlamentet uppmanar EU att inom ramen för sina människorättsdialoger främja genomförandet av FN:s enhetliga minimiregler för behandling av fångar, för att säkra respekten för fångarnas värdighet och grundläggande rättigheter, se till att garantierna fullgörs samt se till att tillämpningen utökas till alla platser där frihetsberövande åtgärder vidtas, däribland mentalsjukhus och polisstationer.
55. Europaparlamentet uppmanar EU:s och parlamentets delegationer att besöka fängelser och andra interneringsplatser, inbegripet fångläger för minderåriga och platser där barn kan hållas fångna, bevaka rättegångar där det finns anledning att tro att de åtalade kan ha utsatts för tortyr eller övergrepp samt begära information om och en oberoende utredning av enskilda fall.
56. Europaparlamentet uppmanar EU:s delegationer att ge stöd till det civila samhällets aktörer som förhindras att besöka fängelser och bevaka rättegångar.
57. Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten, kommissionen och medlemsstaterna att uppfylla sina åtaganden enligt handlingsplanen när det gäller att underlätta inrättandet av välfungerande, oberoende och effektiva nationella förebyggande mekanismer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över och genomföra en grundlig och öppen analys av de befintliga nationella förebyggande mekanismerna och de nationella människorättsinstitutionerna i och utanför EU och att identifiera bästa praxis bland dem, samtidigt som man säkerställer att dessa tar hänsyn till barns rättigheter, i syfte att stärka befintliga mekanismer, förbättra dessa och lyfta fram dessa som goda exempel för partnerländerna.
58. Europaparlamentet uppmanar EU:s delegationer att kräva att frihetsberövande ska användas som en sista utväg, och att eftersträva alternativ, särskilt för personer i utsatta situationer, såsom kvinnor, barn, asylsökande och migranter.
59. Europaparlamentet ser med stor oro på den senaste tidens rapporter om att EU-baserade företag tillhandahåller kemikalier som används i droger för dödliga injektioner i Förenta staterna. I detta sammanhang välkomnar parlamentet det system med kontrakt rörande export och kontroller som tillämpas av vissa europeiska läkemedelsföretag, i syfte att se till att produkten Propofol inte används för dödliga injektioner i länder som fortfarande tillämpar dödsstraff, bland annat Förenta staterna.
EU-åtgärder i multilaterala forum och internationella organisationer
60. Europaparlamentet ser positivt på EU:s ihärdiga insatser när det gäller att ta initiativ till och stödja det regelbundna antagandet av resolutioner i FN:s generalförsamling och i FN:s råd för de mänskliga rättigheterna och att behandla frågan som en prioritering inom FN-ramen. Parlamentet föreslår att vice ordföranden/den höga representanten och EU:s särskilda representant håller regelbunden kontakt med FN:s särskilda rapportör om tortyr för att utbyta information som är relevant för EU:s utrikespolitiska förbindelser med tredjeländer. Parlamentet föreslår också att utskottet för utrikesfrågor och underutskottet för mänskliga rättigheter regelbundet bjuder in FN:s särskilda rapportör om tortyr för att hålla parlamentet underrättat om tortyrrelaterade frågor i vissa länder.
61. Parlamentet påminner om att enligt artiklarna 7 och 8 i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen kan tortyr som begåtts systematiskt eller storskaligt utgöra en krigsförbrytelse eller ett brott mot mänskligheten. Parlamentet betonar att skyldigheten att skydda innebär att det internationella samfundet är skyldigt att skydda befolkningar som faller offer för sådana brott, och uppmanar i detta avseende det internationella samfundet att se över säkerhetsrådets beslutsprocess för att undvika alla blockeringar i frågor som gäller skyldigheten att skydda.
62. Europaparlamentet uppmanar tredjeländerna att fullt ut samarbeta med FN:s särskilda rapportör, kommittén mot tortyr och regionala tortyrbekämpande organ såsom kommittén för förhindrande av tortyr i Afrika, Europeiska kommittén för förhindrande av tortyr och Amerikanska samarbetsorganisationens rapportör om rättigheterna för frihetsberövade personer. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och Europeiska utrikestjänsten att systematiskt ta hänsyn till den särskilda rapportörens och andra organs rekommendationer för uppföljning i kontakterna med tredjeländer, däribland i processen med den allmänna återkommande utvärderingen.
63. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Europeiska utrikestjänsten, EU:s särskilda representant och medlemsstaterna att som en prioritet aktivt främja ratificeringen och genomförandet av konventionen mot tortyr och dess fakultativa protokoll och att öka sina insatser för att underlätta inrättandet av välfungerande, effektiva och oberoende nationella förebyggande mekanismer i tredjeländer.
64. Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten, kommissionen och medlemsstaterna att stödja inrättandet av välfungerande, regionala mekanismer för förebyggande av tortyr, inbegripet kommittén för förhindrande av tortyr i Afrika och Amerikanska samarbetsorganisationens rapportör om rättigheterna för frihetsberövade personer.
65. Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten, EU:s särskilda representant och kommissionen att öka sitt stöd till tredjeländer och hjälpa dem att effektivt genomföra rekommendationerna från relevanta FN-fördragsorgan, däribland kommittén mot tortyr och underkommittén för förebyggande av tortyr, kommittén för barnets rättigheter och kommittén för avskaffande av diskriminering av kvinnor.
66. Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att inom ramen för sin behörighet ge tekniskt stöd till rehabilitering av tortyroffer och deras familjer, för att ge dem kraft att återuppbygga sitt liv.
67. Europaparlamentet betonar vikten av medlemsstaternas aktiva deltagande i genomförandet av bestämmelserna i handlingsplanen och av att Europeiska utrikestjänsten regelbundet får uppdateringar om de åtgärder som medlemsstaterna vidtagit på detta område.
68. Europaparlamentet uppmanar EU att föra ett effektivare samarbete med Europeiska kommittén för förhindrande av tortyr och Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter.
Det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR)
69. Europaparlamentet välkomnar de befintliga initiativen och projekten inom ramen för EIDMR, där 7 procent av resurserna har gått till tortyrrelaterade projekt, och betonar behovet av att fortsatt öronmärka särskilda medel för kampen mot tortyr och grym eller förnedrande behandling eller bestraffning, med särskild inriktning på kunskapssökande aktiviteter, förebyggande, kampen mot straffrihet samt social och psykisk rehabilitering för tortyroffer, särskilt projekt med en helhetssyn.
70. Europaparlamentet betonar att bidrag till projekt inom ramen för den kommande programperioden bör ta hänsyn till EU:s prioriteringar såsom de fastställs i handlingsplanen.
71. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge en översikt av bilaterala stödprogram på området tortyrförebyggande och rehabilitering, i syfte att utbyta bästa praxis, uppnå en effektiv bördefördelning och skapa synergier och komplementaritet med EIDMR-projekt.
Trovärdighet, samstämdhet och konsekvens i EU:s politik
72. Europaparlamentet påminner om att det är nödvändigt för EU och dess medlemsstater att föregå med gott exempel för att säkerställa sin trovärdighet. Parlamentet uppmanar därför Belgien, Finland, Grekland, Irland, Lettland och Slovakien att omgående ratificera det fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr och att inrätta oberoende, resursstarka och effektiva nationella förebyggande mekanismer. Parlamentet konstaterar vikten av individuell kommunikation som ett verktyg för att förebygga tortyr och övergrepp, och uppmanar medlemsstaterna att erkänna individuell behörighet i enlighet med artikel 21 i konventionen mot tortyr. Parlamentet uppmanar dem som undertecknat FN:s barnkonvention att underteckna och ratificera barnkonventionens tredje protokoll, och uppmanar också de 21 medlemsstater som ännu inte har ratificerat den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden att snarast göra detta.
73. Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som inte har erkänt behörigheten för kommittén mot tortyr enligt artikel 22 att omgående göra detta.
74. Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som har nationella förebyggande mekanismer att inleda en konstruktiv dialog för genomförande av rekommendationerna från de nationella förebyggande mekanismerna, liksom rekommendationerna från kommittén för förhindrande av tortyr, FN:s kommitté mot tortyr och dess underkommitté för förebyggande av tortyr, på ett samordnat och kompletterande sätt.
75. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU att stärka sitt engagemang för de grundläggande människorättsliga värderingarna och uppmanar i detta avseende EU att använda grannskapspolitiken och principen ”mer ger mer” för att uppmuntra sina grannländer att genomföra reformer och på så sätt stärka kampen mot tortyr.
76. Europaparlamentet beklagar det mycket begränsade stödet från medlemsstaterna till FN:s frivilliga fond för tortyroffer och den särskilda fonden inom ramen för det fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stödja arbetet i dessa fonder genom betydande och regelbundna frivilliga bidrag, i enlighet med deras åtaganden inom ramen för handlingsplanen.
77. Europaparlamentet anser att EU bör inta en mer beslutsam ståndpunkt, och uppmanar institutionerna och medlemsstaterna att stärka sitt åtagande och sin politiska vilja för att uppnå ett moratorium för dödsstraffet i hela världen.
78. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en handlingsplan för skapandet av en mekanism för förteckning och genomförande av riktade sanktioner (reseförbud, frysning av tillgångar) mot tredjeländers tjänstemän (inbegripet poliser, åklagare och domare) som är inblandade i grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna, såsom tortyr och grym, omänsklig eller förnedrande behandling. Parlamentet betonar att kriterierna för att föra upp någon på förteckningen bör bygga på väldokumenterade, enstämmiga och oberoende källor och övertygande bevisning, med möjlighet för de utpekade att överklaga.
79. Europaparlamentet påminner om att alla stater, bland annat EU:s medlemsstater, är strängt förbundna att efterleva principen om ”non-refoulement”, som innebär att stater inte får återsända eller utlämna människor till en jurisdiktion där de löper risk att förföljas. Parlamentet anser att vanan att efterfråga diplomatiska försäkringar från den mottagande staten inte befriar den sändande staten från sina skyldigheter, och fördömer sådant agerande som strävar efter att kringgå det absoluta förbudet mot tortyr och avvisning.
80. Europaparlamentet uppmärksammar att EU har en avgörande ställning i världen i fråga om tortyrbekämpning, i nära samarbete med FN. Parlamentet framhåller att stärkandet av principen om nolltolerans vad gäller tortyr fortfarande står i centrum för EU:s politik och strategier när det gäller främjandet av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, såväl inom som utanför EU. Parlamentet beklagar att inte alla medlemsstater följer rådets förordning (EG) nr 1236/2005 till fullo och att vissa företag baserade i industriländer olagligen kan ha sålt övervaknings- och säkerhetsutrustning som kan användas för tortyr till tredjeländer.
81. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att slutföra den pågående översynen av rådets förordning (EG) nr 1236/2005 och dess bilagor, för att få till stånd ett effektivare genomförande i linje med de rekommendationer som parlamentet utfärdade i sin resolution av den 17 juni 2010 om genomförandet av rådets förordning (EG) nr 1236/2005. Medlemsstaterna uppmanas att fullt ut följa bestämmelserna i förordningen, särskilt om samtliga medlemsstaters åtagande enligt artikel 13 att sammanställa årliga verksamhetsrapporter i god tid och offentliggöra dem och att utbyta information med kommissionen om beslut om tillstånd.
Utvecklingspolitik och kampen mot tortyr
82. Europaparlamentet påminner om behovet av att upprätta en integrerad och mångsidig strategi för att bekämpa tortyr genom att ta itu med dess grundläggande orsaker. Detta bör inbegripa allmän institutionell insyn och en starkare politisk vilja på nationell nivå för att bekämpa övergrepp. Parlamentet betonar det omedelbara behovet av att motverka fattigdom, orättvisa, diskriminering och våld genom nationella förebyggande mekanismer och genom att stärka lokala myndigheter och icke-statliga organisationer. Parlamentet betonar behovet av att ytterligare stärka EU:s utvecklingssamarbete och mekanismer för genomförandet av mänskliga rättigheter för att hantera de bakomliggande orsakerna till våld.
83. Europaparlamentet betonar att tillgång till rättslig prövning, bekämpning av straffrihet, opartiska utredningar, det civila samhällets inflytande samt främjande av en kultur mot övergrepp är av avgörande betydelse för att bekämpa tortyr.
84. Europaparlamentet betonar att användning av termen ”tortyr”, och därmed det absoluta förbudet mot utövandet av tortyr och åtal och påföljder för det, inte bör uteslutas när sådana handlingar begås av irreguljära väpnade styrkor, grupper från vissa stammar, religiösa grupper eller rebellgrupper.
85. Europaparlamentet påminner om vikten av och den särskilda karaktären hos människorättsdialogen som en del av den politiska dialogen enligt artikel 8 i Cotonouavtalet. Parlamentet påminner också om att varje människorättsdialog med tredjeländer bör ha ett starkt inslag av tortyrbekämpning.
86. Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet och kommissionen att uppmuntra sina partnerländer att införa ett synsätt inriktat på offren i kampen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling, genom att i politiken för utvecklingssamarbete särskilt uppmärksamma offrens behov. Parlamentet betonar att införandet av villkor för stöd är ett effektivt sätt att hantera problemet men att bättre resultat kan nås genom dialog och förhandling på hög nivå, ett delaktigt civilsamhälle, stärkta nationella resurser och fokus på incitament.
Kvinnors rättigheter och kampen mot tortyr
87. Europaparlamentet uppmanar EU att, genom att ställa krav i samband med bistånd, se till att tredjeländer skyddar alla människor – särskilt kvinnor och flickor – mot tortyr. Kommissionen uppmanas att se över sin biståndspolitik gentemot länder som tillämpar tortyr och se till att biståndet kommer offren till del.
88. Europaparlamentet välkomnar åtgärderna i kommissionens meddelande om utrotande av kvinnlig könsstympning (COM(2013)0833) och påminner om vikten av att det förs en konsekvent linje i EU:s inre och yttre politik beträffande detta problem. Parlamentet upprepar också att EU måste fortsätta att tillsammans med tredjeländer arbeta för att utrota utövandet av kvinnlig könsstympning, och uppmuntrar de medlemsstater som ännu inte har förbjudit kvinnlig könsstympning i sin nationella lagstiftning att göra detta och se till att lagstiftningen i fråga efterlevs.
89. Europaparlamentet uttrycker sin oro över avrättningarna av kvinnor med psykiska besvär eller inlärningssvårigheter.
90. Europaparlamentet fördömer alla former av våld mot kvinnor, särskilt hedersmord, våld som bottnar i kulturella eller religiösa övertygelser, tvångsäktenskap, barnäktenskap, könsbaserat dödande och hemgiftsmord, och bekräftar att EU måste behandla alla dessa företeelser som former av tortyr. Parlamentet uppmanar alla aktörer att aktivt arbeta för att förhindra tortyrliknande metoder genom utbildning och medvetandehöjande åtgärder.
91. Europaparlamentet fördömer alla former av tortyr av kvinnor som utövas i olika länder runtom i världen på grund av anklagelser om trolldom eller häxkraft.
92. Europaparlamentet välkomnar den progressiva och innovativa synen i Romstadgan i det att sexuellt och könsbaserat våld, inklusive våldtäkt, sexuellt slaveri, tvångsprostitution, tvångsgraviditet, tvångssterilisering och andra former av sexuellt våld av liknande allvarlighetsgrad, erkänns som former av tortyr och därmed som krigsbrott och brott mot mänskligheten. Parlamentet välkomnar även genomförandet, med hjälp av stöd till offren från Internationella brottmålsdomstolen, av program för rehabilitering av kvinnor som utsatts för tortyr, särskilt i tider efter konflikter.
93. Europaparlamentet uppmanar EU att uppmuntra de länder som ännu inte har ratificerat och genomfört FN:s konvention mot tortyr liksom Romstadgan att göra detta och att införliva relevanta bestämmelser om könsbaserat våld i den nationella lagstiftningen.
94. Europaparlamentet uppmanar staterna att med kraft fördöma tortyr och våld gentemot kvinnor och flickor som utövas under väpnade konflikter och i tider efter konflikter. Parlamentet uppmärksammar att sexuellt och könsbaserat våld drabbar offer och överlevare samt släktingar, befolkningsgrupper och samhällen, och efterlyser effektiva åtgärder för att utkräva ansvar och upprättelse samt effektiva motåtgärder.
95. Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att nationella åklagare och domare har den kapacitet och kunskap som krävs för att väcka åtal mot och döma personer för könsrelaterade brott.
96. Europaparlamentet menar att det är grymt, omänskligt, förnedrande och oacceptabelt att inte hålla kvinnliga transpersoner separerade från manliga fångar i fängelserna.
97. Europaparlamentet uppmanar EU att inom ramen för sin människorättsdialog främja genomförandet av FN:s regler för behandlingen av kvinnliga fångar och ickefrihetsberövande åtgärder för kvinnliga förbrytare (Bangkokreglerna) för att stärka de internationella bestämmelserna om behandling av kvinnliga fångar, vilka bland annat avser deras hälsa, könsaspekten och omvårdnad av barn.
o o o
98. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och FN:s särskilda rapportör om tortyr.
Publicerade av kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Genève, internet: http://www.ohchr.org/Documents/Publications/training8Rev1en.pdf.
Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2014 om Saudiarabien, dess förbindelser med EU och dess roll i Mellanöstern och Nordafrika (2013/2147(INI))
– med beaktande av samarbetsavtalet av den 25 februari 1989 mellan Europeiska unionen och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC),
– med beaktande av sin resolution av den 13 juli 1990 om betydelsen av det frihandelsavtal som ska ingås mellan EEG och Gulfstaternas samarbetsråd(1),
– med beaktande av sin resolution av 18 januari 1996 om Saudiarabien(2),
– med beaktande av det ekonomiska avtalet mellan medlemsstaterna i Gulfstaternas samarbetsråd, som antogs den 31 december 2001 i Muskat (Oman), och av Gulfstaternas samarbetsråds Doha-deklaration av den 21 december 2002 om en tullunion för Gulfstaternas samarbetsråd,
– med beaktande av Saudiarabiens ratificering i oktober 2004 av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, särskilt artikel 7 om det politiska och offentliga livet,
– med beaktande av sin resolution av 10 mars 2005 om Saudiarabien(3),
– med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2006 om yttrandefrihet på Internet(4),
– med beaktande av sin resolution av den 10 maj 2007 Reformer i arabvärlden: vilken strategi bör EU följa?(5),
– med beaktande av sin resolution av den 13 december 2007 om kvinnors rättigheter i Saudiarabien(6),
– med beaktande av rapporten om genomförandet av EU:s säkerhetsstrategi att skapa säkerhet i en värld i förändring, som antogs av rådet i december 2008,
– med beaktande av det gemensamma uttalandet från det nittonde gemensamma råds- och ministermötet mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd den 29 april 2009 i Muskat,
– med beaktande av det gemensamma handlingsprogrammet (2010–2013) för genomförandet av avtalet om samarbete mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd från 1989,
– med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2010 om en union för Medelhavet(7),
– med beaktande av det gemensamma uttalandet från det tjugonde gemensamma råds- och ministermötet mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd den 14 juni 2010 i Luxemburg,
– med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2011 om Europeiska unionens förbindelser med Gulfstaternas samarbetsråd(8),
– med beaktande av sin resolution av den 7 april 2011 om situationen i Syrien, Bahrain och Jemen(9),
– med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2011 om situationen i Syrien, Jemen och Bahrain mot bakgrund av situationen i arabvärlden och Nordafrika(10),
– med beaktande av sin resolution av den 15 september 2011 om situationen i Syrien(11),
– med beaktande av sin resolution av den 27 oktober 2011 om Bahrain(12),
– med beaktande av sina resolutioner om de årliga sammanträdena i FN:s kommission för mänskliga rättigheter i Genève (2000–2012),
– med beaktande av besöket av ordföranden för Europaparlamentets underutskott för mänskliga rättigheter på talman Martin Schulz vägnar i Saudiarabien den 24–25 november 2013,
– med beaktande av sina årliga rapporter om de mänskliga rättigheterna,
– med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor samt yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7‑0125/2014), och av följande skäl:
A. Konungariket Saudiarabien är en inflytelserik politisk, ekonomisk och religiös aktör i Mellanöstern och den islamiska världen, världens ledande oljeproducent samt en av grundarna till och en tongivande medlem i Gulfstaternas samarbetsråd och G20. Saudiarabien är en viktig partner för EU.
B. EU är Saudiarabiens största handelspartner, med 15 procent av den totala handeln, och Saudiarabien är EU:s elfte största handelspartner. Ett stort antal EU-företag investerar i den saudiska ekonomin, särskilt i landets oljeindustri, och Saudiarabien är en viktig marknad för exporten av industrivaror från EU inom områden som försvar, transport, fordon, läkemedel och kemi.
C. Importen av varor från Saudiarabien till EU och exporten av varor från EU till Saudiarabien har ökat avsevärt mellan 2010 och 2012.
D. Förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd, som inleddes för 20 år sedan, har fortfarande inte slutförts.
E. EU och Saudiarabien står inför gemensamma utmaningar som är globala till sitt ursprung och sin inverkan, såsom en ekonomi i snabb förändring, migration, energitrygghet, internationell terrorism, spridningen av massförstörelsevapen och miljöförstöring.
F. Det förändrade politiska och strategiska sammanhanget i Mellanöstern och Nordafrika innebär att det är nödvändigt att se över förbindelserna mellan EU och Saudiarabien.
G. Saudiarabien är en absolut monarki med ärftlig tronföljd och utan folkvalt parlament. Tronföljden är en utmaning för landet. Saudiarabien har en folkmängd på 28 miljoner människor, varav 9 miljoner är utlänningar och 10 miljoner barn under 18 år. Sedan 2001 har blygsamma och gradvisa reformer genomförts i Saudiarabien, men de har inte institutionaliserats och kan därmed lätt återkallas. Landets resultat på området för mänskliga rättigheter är dystra, med väsentliga skillnader mellan landets internationella skyldigheter och hur de genomförs i praktiken.
H. Saudiarabiens allra första kommunalval 2005 utgjorde det första valförfarandet i landets historia. Endast hälften av ledamöterna i kommunalfullmäktige kommer att väljas in 2015, medan den andra hälften fortfarande kommer att utses av kungen.
I. Inte förrän i år utsågs 30 kvinnor för första gången till det rådgivande shurarådet, och inte förrän 2015 kommer kvinnor att tillåtas rösta i kommunalval.
J. I Världsbankens rapport Women, Business and the Law 2014: Removing Restrictions to Enhance Gender Equality(13) hamnar Saudiarabien på första plats bland de länder vars lagstiftning begränsar kvinnors ekonomiska möjligheter.
K. Saudiarabien är det enda land i världen där kvinnor inte tillåts köra bil. Även om det inte existerar någon officiell lag som förbjuder kvinnor att köra bil formaliserades ett befintligt hävdvunnet förbud genom ett ministerdekret från 1990, och kvinnor som trotsar förbudet riskerar att anhållas.
L. I FN:s utvecklingsprograms index för bristande jämställdhet (GII) rankas Saudiarabien på 145:e plats av 148 länder, vilket gör landet till ett av världens mest ojämställda länder. I Global Gender Gap Report från 2012 (Världsekonomiskt forum) rankas Saudiarabien som ett av de sämsta länderna i världen (på 133:e plats av 135) när det gäller kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.
M. Dödsstraff verkställs i Saudiarabien för ett stort antal brott, och minst 24 personer avrättades under 2013. Minst 80 personer avrättades under 2011 och ett liknande antal under 2012 – mer än tre gånger så många som de 27 som avrättades under 2010 – inklusive minderåriga och utländska medborgare. Saudiarabien är ett av de få länder i världen som fortfarande genomför offentliga avrättningar. Det har rapporterats om att kvinnor har avrättats genom stening i Saudiarabien, vilket står i strid med de normer som fastställts av FN:s kvinnokommission, som har fördömt detta som en barbarisk form av tortyr.
N. Saudiarabien har handlat kraftfullt och beslutsamt och vidtagit stränga åtgärder för att bekämpa terrorism och finansiell verksamhet med koppling till terrorism. Saudiarabien spelar samtidigt en ledande roll i att sprida och främja en särskilt sträng salafistisk/wahhabitisk tolkning av islam världen över. De mest extrema yttringarna av salafism/wahhabism har inspirerat terroristorganisationer såsom al-Qaida och utgör ett världsomspännande säkerhetshot, även för Saudiarabien självt. Saudiarabien har utarbetat ett system för kontroll av ekonomiska transaktioner i syfte att säkerställa att inga medel går till terroristorganisationer. Detta system måste stärkas ytterligare.
O. FN:s människorättsexperter har under många år uttryckt sin oro över alltför omfattande åtgärder mot terrorism, inklusive hemliga interneringar, som har inneburit att även fredliga oliktänkande har utsatts för internering och fängelsestraff efter terrorismanklagelser. Internationella människorättsorganisationer har vädjat till kung Abdullah att förkasta den lag mot terrorism som antogs av ministerrådet den 16 december 2013, på grund av dess alltför breda definition av terrorism, som medför orättfärdiga begränsningar av yttrandefriheten genom att lagen potentiellt kriminaliserar alla yttranden som är kritiska mot den saudiska regeringen eller det saudiska samhället.
P. Yttrandefrihet och press- och mediefrihet, både på och utanför nätet, är avgörande förutsättningar och katalysatorer för demokratisering och reformer och fungerar som en nödvändig kontroll av makten.
Q. Saudiarabien har en aktiv grupp online-aktivister och det högsta antalet twitteranvändare i Mellanöstern.
R. Människorättsorganisationers arbete i Saudiarabien begränsas starkt, vilket framgår av myndigheternas vägran att registrera människorättsorganisationerna Adala Centre for Human Rights och Union for Human Rights. Välgörenhetsorganisationer är fortfarande den enda form av civilsamhällesorganisationer som är tillåtna i landet.
S. Saudiarabien måste säkerställa verklig religionsfrihet, särskilt med avseende på offentligt utövande och religiösa minoriteter, i linje med den viktiga roll som Saudiarabien har som väktare av islams två heliga moskéer i Mecka och Medina.
T. Saudiarabien fortsätter att begå omfattande brott mot grundläggande mänskliga rättigheter trots att landet har förklarat att det godtar många rekommendationer i den allmänna återkommande utvärderingen från 2009 inför FN:s råd för mänskliga rättigheter. Dessa rekommendationer omfattar reformer av landets straffrättsliga system, som står i strid med de mest grundläggande internationella normerna och innebär att häktade personer rutinmässigt utsätts för systematiska brott mot ett korrekt rättsförfarande, eftersom det inte finns någon skriven strafflag med tydliga definitioner av vad som utgör ett brott och eftersom domarna har frihet att döma i enlighet med sin egen tolkning av islamisk lag och profetisk tradition. Den nuvarande justitieministern har betonat sin avsikt att kodifiera sharialagarna och att utfärda riktlinjer för att utdöma straff.
U. Ett antal successiva rättsliga reformer inleddes 2007 av kung Abdullah när han godkände planen för ett nytt rättssystem, inklusive inrättandet av en högsta domstol och särskilda handels-, arbets- och förvaltningsdomstolar.
V. Över en miljon medborgare från Etiopien, Bangladesh, Indien, Filippinerna, Pakistan och Jemen har skickats hem de senaste månaderna efter det att en reform av arbetsrätten genomförts för att minska det höga antalet migrerande arbetare i syfte att bekämpa arbetslösheten bland saudiska medborgare. Det ökade inflödet av ett stort antal hemvändande personer utsatte de i många fall fattiga och sårbara ursprungsländerna för stora påfrestningar.
W. Den 12 november 2013 valde FN:s generalförsamling in Saudiarabien som medlem av FN:s råd för mänskliga rättigheter för en treårsperiod som inleds den 1 januari 2014.
X. Att inleda en dialog mellan Saudiarabien och EU om mänskliga rättigheter kan bli mycket värdefullt för att öka den ömsesidiga förståelsen och främja ytterligare reformer i landet.
1. Europaparlamentet är medvetet om att EU och Saudiarabien är beroende av varandra i frågor om regional stabilitet, förbindelser med den islamiska världen, resultatet av övergångarna i de länder som omfattades av den arabiska våren, fredsprocessen för Israel och Palestina, kriget i Syrien, förbättringen av förhållandet till Iran, terrorismbekämpning, stabiliteten på de globala olje- och finansmarknaderna samt handel, investeringar och global styrning, särskilt inom ramen för Världsbanken, Internationella valutafonden och G20. Parlamentet understryker att Saudiarabiens geopolitiska miljö gör landet och de andra medlemsstaterna i Gulfstaternas samarbetsråd till en brännpunkt för säkerhetsutmaningar med regionala och globala följder.
2. Europaparlamentet delar oron för en del av de problem som bekymrar Saudiarabien, men uppmanar regeringen att på ett aktivt och konstruktivt sätt samarbeta med det internationella samfundet. I detta sammanhang välkomnar parlamentet avtalet mellan USA och Ryssland om att göra Syrien fritt från kemiska vapen, samtidigt som man undviker en militär konfrontation.
3. Europaparlamentet vädjar likaså till Saudiarabien att stödja det nyligen ingångna avtalet mellan E3+3-länderna och Iran och att bidra till att trygga en diplomatisk lösning av de nukleära problem som kvarstår i ett mer omfattande avtal inom de kommande sex månaderna till förmån för fred och säkerhet i hela regionen.
4. Europaparlamentet understryker att en fredlig och välordnad utveckling och politisk reformprocess i Saudiarabien ligger i Europas intresse, eftersom detta är en viktig faktor för långsiktig fred, stabilitet och utveckling i regionen.
5. Europaparlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att inleda en dialog om mänskliga rättigheter med EU för att möjliggöra bättre förståelse och fastställande av vilka förändringar som behövs.
6. Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Saudiarabien att tillåta människorättsorganisationers arbete genom att underlätta tillståndsregistreringen. Parlamentet beklagar trakasserierna mot människorättsaktivister och att de frihetsberövas utan att åtal väcks.
7. Europaparlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna låta landets nationella människorättsorganisation självständigt utöva sin verksamhet och att leva upp till FN:s normer om nationella människorättsorgan (Parisprinciperna).
8. Europaparlamentet påminner om att Saudiarabiens resultat på området för mänskliga rättigheter bedömdes i den allmänna återkommande utvärderingen i FN:s råd för mänskliga rättigheter i februari 2009 och att de saudiska myndigheterna formellt godtog ett avsevärt antal av de rekommendationer som framfördes av EU:s medlemsstater under utvärderingen, däribland kraven på avskaffande av manligt förmyndarskap och begränsning av tillämpningen av dödsstraff och kroppsstraff. Parlamentet emotser mer väsentliga framsteg med genomförandet av dessa rekommendationer, och uppmanar Saudiarabien att agera konstruktivt enligt de rekommendationer som framförts i samband med den pågående allmänna återkommande utvärderingen 2013.
9. Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över att brott mot de mänskliga rättigheterna, såsom godtyckligt gripande och kvarhållande i häkte, tortyr, reseförbud, rättsliga trakasserier och orättvisa rättegångar, fortsätter att vara utbredda. Parlamentet är särskilt oroat över att förment terroristbekämpande åtgärder allt oftare används som ett verktyg för att gripa människorättsförsvarare och att straffriheten för brott mot de mänskliga rättigheterna enligt uppgift ökar. Parlamentet uppmanar den saudiska regeringen att skyndsamt följa rekommendationerna i 2009 års allmänna återkommande utvärdering, bland annat genom att fortsätta och intensifiera reformerna av rättssystemet.
10. Europaparlamentet välkomnar Saudiarabiens deltagande i FN:s människorättssystem via människorättsrådet och de universella människorättskonventioner som landet hittills har ratificerat. Parlamentet uppmanar dock Saudiarabien att underteckna och ratificera de andra centrala FN‑fördragen om mänskliga rättigheter, såsom den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt den internationella konventionen om skydd av alla migrerande arbetstagares och deras familjemedlemmars rättigheter.
11. Europaparlamentet anser att ett medlemskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter höjer världens förväntningar om att Saudiarabien ska visa särskild respekt för mänskliga rättigheter och demokrati, och vädjar till Saudiarabien att intensifiera sina reformansträngningar. Parlamentet förväntar sig att medlemmarna i människorättsrådet samarbetar fullt ut med dess särskilda förfaranden och tillåter obehindrade besök från alla FN:s särskilda rapportörer, framför allt FN:s särskilde rapportör om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
12. Europaparlamentet noterar att Saudiarabien enligt uppgift har den högsta andelen twitteranvändare i världen, vilket är ett tecken på den viktiga roll som internetbaserade sociala nätverk spelar i landet och den ökande användningen av internet och sociala nätverk bland kvinnor. Parlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att tillåta en oberoende press och oberoende medier och att garantera yttrandefrihet, föreningsfrihet och rätten att delta i fredliga sammankomster för alla invånare i Saudiarabien. Parlamentet beklagar förtrycket av fredliga aktivister och demonstranter, och betonar att fredligt förespråkande av grundläggande juridiska rättigheter och kritiska anmärkningar som framförs genom sociala medier utgör uttryck för en oundgänglig rättighet, så som parlamentet har betonat i sitt betänkande om digital frihet. Parlamentet betonar att press- och mediefrihet både på och utanför nätet är av avgörande betydelse i ett fritt samhälle och utgör en nödvändig kontroll av makthavarna.
13. Europaparlamentet uppmanar Saudiarabiens regering att leva upp till sina åtaganden för flera människorättsinstrument, inklusive den arabiska människorättsstadgan, konventionen om barnets rättigheter, konventionen mot tortyr samt konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.
14. Europaparlamentet uppmanar Saudiarabien att underteckna och ratificera Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen.
15. Europaparlamentet uppmanar Saudiarabien att förbättra sitt shariabaserade straffrättsliga system för att uppfylla internationella normer om förfaranden för gripande, kvarhållande i häkte och rättegångar, liksom fångars rättigheter.
16. Europaparlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att släppa samvetsfångar, att upphöra med trakasserierna i och utanför domstolarna mot människorättsförsvarare och att påskynda genomförandet av den nya lagstiftningen om icke-statliga organisationer och därmed se till att dessa organisationer kan registrera sig och fritt och lagligen utöva sin verksamhet.
17. Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att aktivt stödja grupper i det civila samhället som arbetar för att stärka de mänskliga rättigheterna och demokratin i Saudiarabien. Parlamentet uppmanar EU:s delegation i Riyadh att aktivt fokusera på mänskliga rättigheter genom att följa rättegångar som observatör och besöka fängelser.
18. Europaparlamentet upprepar sitt krav på ett allmänt avskaffande av tortyr, kroppsstraff och dödsstraff, och efterlyser ett omedelbart moratorium för verkställandet av dödsdomar i Saudiarabien. Parlamentet beklagar att Saudiarabien fortsätter att tillämpa dödsstraff för ett stort antal olika brott. Parlamentet uppmanar likaså de saudiska myndigheterna att reformera rättssystemet för att avskaffa alla former av kroppsstraff, och gläds i detta sammanhang åt att Saudiarabien nyligen antog lagstiftning som gör misshandel i hemmet till ett brott.
19. Europaparlamentet beklagar djupt att en hushållsarbetare från Sri Lanka, Rizana Nafeek, halshöggs i januari i fjol för ett brott som hon enligt anklagelserna begick när hon fortfarande var ett barn – ett klart brott mot konventionen om barnets rättigheter, som särskilt förbjuder dödsstraff för personer som var under 18 år vid den tidpunkt då brottet begicks.
20. Europaparlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att se till att alla påståenden om tortyr och annan misshandel grundligt och opartiskt utreds, att alla påstådda gärningsmän åtalas samt att inga uttalanden som framtvingats under tortyr används som bevis i straffrättsliga förfaranden.
21. Europaparlamentet beklagar djupt att det, trots ratificeringen av den internationella konventionen mot tortyr, är vanligt med bekännelser som framtvingats under tvång eller tortyr. Parlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att se till att tortyr avskaffas helt i det saudiska rätts- och fängelsesystemet.
22. Europaparlamentet uttrycker sin stora bestörtning över att Saudiarabien är ett av de länder i världen som fortfarande genomför offentliga avrättningar, amputeringar och prygel. Parlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att anta lagstiftning som förbjuder dessa företeelser, vilka utgör ett grovt brott mot ett antal internationella människorättsinstrument som Saudiarabien är part i.
23. Europaparlamentet beklagar att de saudiska myndigheterna inte har bjudit in FN:s särskilde rapportör om tortyr och FN:s särskilde rapportör om människorättsförsvarare, trots att kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har rekommenderat alla stater att officiellt bjuda in FN:s särskilda rapportörer.
24. Europaparlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att respektera offentligt utövande av alla religioner. Parlamentet välkomnar inrättandet av kung Abdullah ibn Abd al‑Aziz internationella centrum för dialog mellan religioner och kulturer (KAICIID) i Wien, som ska uppmuntra till dialog mellan anhängare av olika religioner och kulturer över hela världen. Parlamentet uppmanar myndigheterna att främja måttfullhet och tolerans för religiös mångfald på alla nivåer inom utbildningssystemet, även inom religiösa inrättningar, liksom i offentliga uttalanden från tjänstemän.
25. Europaparlamentet betonar behovet att respektera alla religiösa minoriteters grundläggande rättigheter. Parlamentet uppmanar myndigheterna att göra större ansträngningar för att säkerställa tolerans och samexistens mellan alla religiösa grupper. Parlamentet uppmanar myndigheterna att fortsätta att se över utbildningssystemet i syfte att avlägsna befintliga diskriminerande formuleringar om personer som tillhör andra religioner eller trosinriktningar.
26. Europaparlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att fastställa en lägsta ålder för äktenskap och att vidta åtgärder för att förbjuda barnäktenskap i linje med konventionen om barnets rättigheter och konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, som båda har ratificerats av Saudiarabien.
27. Europaparlamentet noterar att kungen 2013 utnämnde de första kvinnliga ledamöterna av Saudiarabiens rådgivande församling (shurarådet), där kvinnor nu innehar 30 av de 150 platserna, och ser fram emot att ytterligare utveckla kontakterna och de institutionella banden mellan Europaparlamentet och shurarådet. Parlamentet förväntar sig ett genomförande av kungens förklaring om att kvinnor ska få rösta och kandidera i nästa kommunalval, som ska hållas 2015, och att de därefter ska få rösta och kandidera i alla övriga val.
28. Europaparlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att avskaffa systemet med manligt förmyndarskap, och varnar för att genomförandet av lagen om skydd av kvinnor mot våld i hemmet, som antogs den 26 augusti 2013, inte kommer att få någon verkan så länge systemet med manligt förmyndarskap finns kvar, eftersom det hindrar kvinnor från att anmäla fall av våld i hemmet eller sexuellt våld. Parlamentet uppmanar också myndigheterna att undanröja alla begränsningar av kvinnors mänskliga rättigheter, såsom deras rätt att röra sig fritt, rätt till hälsa, utbildning, äktenskap, sysselsättning, status som juridisk person och rätt till biträde i rättsprocesser samt all slags diskriminering mot kvinnor på det familjerättsliga området och i det privata och offentliga livet, i syfte att främja deras deltagande i den ekonomiska, sociala, kulturella, medborgerliga och politiska sfären. Parlamentet välkomnar den globala kampanjen för att slopa förbudet för kvinnor att köra bil. Parlamentet uppmanar myndigheterna att upphöra med att utöva påtryckningar på dem som deltar i kampanjer för kvinnors rätt att köra bil. Parlamentet påminner vidare den saudiska regeringen om dess åtaganden enligt konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och konventionen om barnets rättigheter samt dess skyldigheter enligt FN:s generalförsamlings resolution 53/144, som antar deklarationen om människorättsförsvarare. Parlamentet uppmärksammar behovet av informationskampanjer och att även rikta dessa mot männen, så att också de blir medvetna om kvinnors rättigheter och de allmänna konsekvenserna för samhället om dessa rättigheter inte respekteras. Parlamentet betonar att informationen bör nå ut till hela landet, även landsbygden och isolerade områden.
29. Europaparlamentet ser positivt på den nya lagstiftning som tillåter saudiska flickor på privatskolor att utöva idrott, men beklagar att flickorna i de offentliga skolorna inte får samma möjlighet. Parlamentet välkomnar också det stora antalet kvinnor med akademisk examen som nu för tiden är fler än antalet utexaminerade män, och uppmuntrar regeringen att intensifiera sitt arbete för att främja kvinnors utbildning. Trots att de saudiska kvinnorna utgör 57 procent av de utexaminerade i landet är det dock endast 18 procent av de saudiska kvinnorna över 15 år som har anställning – bland de lägsta siffrorna i världen. Därför uppmanar parlamentet den saudiska regeringen att se över och reformera kvinnors utbildning i syfte att öka deras deltagande i ekonomin, sätta större fokus på främjande av företagarkompetens och ta itu med könsspecifika utmaningar i lagstiftningen för att förbättra kvinnors tillgång till statliga tjänster för verksamhetstillstånd. Parlamentet välkomnar det utbildningsprogram som har upprättats i samarbete med den nationella organisationen för gemensam utbildning i syfte att förbereda flickor för inträde på arbetsmarknaden, och framhåller de saudiska myndigheternas ansträngningar för att förbättra flickors ställning på utbildningsområdet och utöka deras möjligheter inom nya, ofta manliga, sektorer.
30. Europaparlamentet uppmuntrar ansträngningar i Saudiarabien för att främja högre utbildning för kvinnor, något som leder till nya utbildningstrender i landet. Parlamentet noterar att antalet kvinnor som studerade vid institutioner för högre utbildning 2011 uppgick till 473 725 (mot 429 842 män), medan endast 4 kvinnor studerade 1961, och att antalet kvinnor som tog examen från dessa institutioner uppgick till 59 948 (mot 55 842 män). Andelen kvinnliga studerande på alla utbildningsnivåer ökade från 33 procent 1974–1975 till 81 procent 2013. Parlamentet välkomnar det internationella stipendieprogrammet, som gjorde det möjligt för 24 581 kvinnliga stipendiater att studera utomlands.
31. Europaparlamentet välkomnar utfärdandet av de första licenserna till kvinnliga advokater, men beklagar djupt att rättsväsendet kontrolleras av manliga domare med religiös bakgrund. Parlamentet noterar att sharialagarna gradvis håller på att kodifieras och kräver att denna process påskyndas, eftersom den bristande kodifieringen och traditionen med rättsliga prejudikat ofta leder till avsevärd osäkerhet kring lagarnas tillämpningsområde och innehåll och till felaktiga domslut. Parlamentet framhåller att det är oerhört viktigt att säkerställa rättsväsendets oberoende och tillräcklig juridisk utbildning för domare.
32. Europaparlamentet ser positivt på att Saudiarabien har ratificerat fyra av FN:s människorättsfördrag, nämligen konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (ratificerad 2000), konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (1997), konventionen om barnets rättigheter (1996) och den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (1997).
33. Europaparlamentet betonar vikten av den påbörjade debatten bland islamiska kvinnliga akademiker om tolkningar av religiösa texter ur ett kvinno- och jämställdhetsperspektiv.
34. Europaparlamentet understryker att alla förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan EU och Saudiarabien först måste leda fram till hårda krav på skydd av kvinnor och flickor.
35. Europaparlamentet välkomnar sysselsättningsministeriets nya beslut att påskynda rekryteringen av kvinnor till flera områden i den privata sektorn, vilket har lett till en ökning av antalet saudiska kvinnor i den privata sektorn från 55 600 år 2010 till runt 100 000 år 2011 och 215 840 i slutet av 2012. Parlamentet välkomnar även sysselsättningsministeriets beslut att i samarbete med fonden för utveckling av mänskliga resurser införa program för att främja kvinnors sysselsättning.
36. Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att förbättra arbetsvillkoren för och behandlingen av gästarbetare och att ägna särskild uppmärksamhet åt situationen för hushållsarbetande kvinnor, som löper särskild risk att utsättas för sexuellt våld och som ofta arbetar under slaveriliknande förhållanden. Parlamentet uppmanar den saudiska regeringen att fortsätta med reformerna av arbetslagstiftningen och i synnerhet att helt avskaffa systemet med sponsring (”kafala”), och stöder den vädjan som den nationella föreningen för mänskliga rättigheter nyligen framförde till regeringen om att i stället rekrytera de utländska arbetstagarna via en av sysselsättningsministeriets enheter. Parlamentet välkomnar de senaste insatserna för att införa nationell arbetsrätt i syfte att säkerställa normer om skydd för hushållsarbetare och se till att arbetsgivare som begått sexuella och fysiska övergrepp och överträdelser av arbetstagares rättigheter åtalas.
37. Europaparlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att upphöra med de våldsamma angrepp som nyligen drabbat gästarbetare och att frisläppa de tusentals som gripits och som kvarhålls i provisoriska anläggningar där de ofta inte får lämpligt skydd eller läkarvård, enligt vad som rapporteras. Parlamentet vädjar till gästarbetarnas hemländer att samarbeta med de saudiska myndigheterna för att organisera återsändandet av dessa arbetare på ett så humant sätt som möjligt. Parlamentet beklagar djupt att genomförandet av arbetsrätten ofta inte utförs i överensstämmelse med internationella normer och att omotiverat våld används mot irreguljära migranter, såsom tillslaget i november 2013, som slutade med att tre etiopiska medborgare dödades, 33 000 personer fängslades och runt 200 000 irreguljära migranter deporterades.
38. Europaparlamentet välkomnar Saudiarabiens ratificering av några av de viktigaste ILO‑konventionerna, såsom konvention nr 182 om avskaffande av de värsta formerna av barnarbete. Parlamentet berömmer landets anslutning till tilläggsprotokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn (Palermoprotokollet). Parlamentet förväntar sig att rättsliga och politiska reformer genomförs så att alla dessa internationella fördrag kan träda i kraft.
39. Europaparlamentet noterar att Saudiarabien nyligen avböjde en icke-permanent plats i FN:s säkerhetsråd.
40. Europaparlamentet anser lösningen på regionens växande säkerhetsproblem är att upprätta en gemensam säkerhetsram som inget land utesluts från och där hänsyn tas till samtliga länders berättigade säkerhetsintressen.
41. Europaparlamentet understryker den avgörande betydelse som samarbetet mellan EU och Saudiarabien har för att motverka terrorism och våldsam extremism, och betonar att samarbetet måste respektera grundläggande mänskliga och medborgerliga rättigheter för att kunna nå framgång. Parlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att förbättra kontrollen över saudiska medborgares och välgörenhetsorganisationers finansiering av radikala militanta grupper utomlands. Parlamentet välkomnar bidragsavtalet för att sjösätta FN:s centrum mot terrorism, som undertecknades av FN och Saudiarabien den 19 september 2011, och Saudiarabiens beslut att finansiera centrumet i tre år.
42. Europaparlamentet befarar att det ekonomiska och politiska stöd som vissa av Saudiarabiens medborgare och organisationer ger till vissa religiösa och politiska grupper i framför allt Nordafrika, Mellanöstern, Asien, i synnerhet Sydasien (Pakistan och Afghanistan), Tjetjenien och Dagestan kan leda till ett stärkande av fundamentalistiska och upplysningsfientliga krafter som undergräver ansträngningarna för att stödja demokratisk samhällsstyrning och motsätter sig kvinnors deltagande i det offentliga livet.
43. Europaparlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att samarbeta med EU och att arbeta internationellt för att hindra salafistiska rörelser från att stödja de militanta rebellerna i Mali, som orsakar en destabilisering av hela regionen.
44. Europaparlamentet understryker att Saudiarabien är en nyckelmedlem i gruppen ”Syriens vänner”, och uppmanar Saudiarabien att utan förhandsvillkor bidra till en fredlig och inkluderande lösning av konflikten i Syrien, bland annat genom stöd till Genève II-samtalen. Parlamentet efterlyser också mer aktivt stöd och största möjliga humanitära bistånd till de syrier som påverkas av inbördeskriget i landet. Parlamentet uppmanar Saudiarabien att upphöra med sitt ekonomiska, militära och politiska stöd till extremistgrupper och att uppmuntra andra länder att göra detsamma.
45. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till Saudiarabien att bidra konstruktivt till och medla till förmån för fredliga reformer och nationell dialog i Bahrain.
46. Europaparlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att inleda en fredlig dialog med Iran om bilaterala förbindelser och regionens framtid. Parlamentet välkomnar dessutom den saudiska regeringens uttalande av den 24 november 2013 om resultatet av Genèveavtalet med Iran.
47. Europaparlamentet uppmanar EU och Saudiarabien att samarbeta på lämpligt sätt i syfte att åstadkomma ett rättvist och hållbart resultat för att få ett slut på konflikten mellan Israel och Palestina.
48. Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att öka sin närvaro i regionen och att stärka arbetsrelationerna med Saudiarabien genom att öka resurserna till delegationen i Riyadh och genom att planlägga regelbundna besök i landet av den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik.
49. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten, FN:s generalsekreterare, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, kung Abdullah ibn Abd al-Aziz, Konungariket Saudiarabiens regering samt generalsekreteraren för den nationella dialogen i Saudiarabien.