Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1365/2006 om statistik över godstransporter på inre vattenvägar vad gäller tilldelningen av delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter till kommissionen för antagande av vissa åtgärder (COM(2013)0484 – C7-0205/2013 – 2013/0226(COD))

P7_TA(2014)0180 A7-0003/2014

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0484),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 338.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0205/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A7-0003/2014),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 mars 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr …/2014 om ändring av förordning (EG) nr 1365/2006 om statistik över godstransporter på inre vattenvägar vad gäller tilldelningen av delegerade befogenheter och genomförandebefogenheter till kommissionen för antagande av vissa åtgärder

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 338.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(1), och

av följande skäl:

(1)  Till följd av att fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat fördraget) har trätt i kraft måste kommissionens befogenheter anpassas till artiklarna 290 och 291 i fördraget.

(2)  I samband med antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(2) åtog sig kommissionen(3) att, i ljuset av kriterierna i fördraget, se över lagstiftningsakter som inte hade anpassats till det föreskrivande förfarandet med kontroll innan Lissabonfördraget trädde i kraft.

(3)  Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1365/2006(4) ges kommissionen befogenhet att genomföra vissa bestämmelser i den förordningen.

(4)  Mot bakgrund av anpassningen av förordning (EG) nr 1365/2006 till de nya bestämmelserna i EUF-fördraget bör de genomförandebefogenheter som kommissionen nu har ges genom befogenheter att anta delegerade akter och genomförandeakter.

(5)  Vad gäller förordning (EG) nr 1365/2006 bör, för att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen, befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen rörande anpassningen av gränsen för vilka transporter på inre vattenvägar som ska omfattas av statistiken, anpassningen av definitionerna och antagandet av ytterligare definitioner samt anpassningen av bilagornas innehåll. Dessutom bör kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter för att kunna anpassa uppgiftsinsamlingens räckvidd och bilagornas innehåll. [Ändr. 1]

(6)  Kommissionen bör se till att de delegerade akterna inte medför någon betydande ytterligare administrativ börda för medlemsstaterna eller uppgiftslämnarna de svarande. [Ändr. 2]

(7)  Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, när den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(8)  För att garantera enhetliga villkor för tillämpningen av förordning (EG) nr 1365/2006 bör kommissionen ges genomförandebefogenheter så att den kan anta metoder för överföring av uppgifter, även när det gäller standarder för utbyte av uppgifter, rutiner för kommissionens (Eurostat) spridning av resultaten, samt utforma och offentliggöra metodkrav och kriterier för att säkra uppgifternas kvalitet. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. Granskningsförfarandet bör användas vid antagandet av dessa akter eftersom de har en allmän karaktär. [Ändr. 3]

(9)  För att uppnå det grundläggande målet att anpassa kommissionens befogenheter till artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är det i överensstämmelse med proportionalitetsprincipen, såsom den fastställs i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen, nödvändigt och lämpligt att fastställa bestämmelser för en sådan anpassning inom transportstatistiken. Denna förordning går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det målet, i enlighet med artikel 5.4 i fördraget om Europeiska unionen. [Ändr. 4]

(10)  För att det ska skapas ett klart rättsläge får denna förordning inte påverka de förfaranden för antagande av åtgärder som inletts men inte avslutats innan den träder i kraft.

(11)  Förordning (EG) nr 1365/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 1365/2006 ska ändras på följande sätt:

-1a. Artikel 2.4 b ska utgå. [Ändr. 5]

-1b. Artikel 2.4 c ska utgå. [Ändr. 6]

1.  I artikel 2 ska följande punkt läggas till som punkt 5:"

”5. Kommissionen ska ges befogenhet att, vid behov och för att ta hänsyn till den ekonomiska och tekniska utvecklingen, anta delegerade akter enligt artikel 9 med avseende på anpassning av gränsen för vilka transporter på inre vattenvägar som ska omfattas av statistiken.” [Ändr. 7]

2.  I artikel 3 ska följande stycke läggas till:"

”Kommissionen ska ges befogenhet att, vid behov och för att ta hänsyn till den ekonomiska och tekniska utvecklingen, anta delegerade akter enligt artikel 9 med avseende på anpassning av definitionerna samt antagande av ytterligare definitioner.” [Ändr. 8]

3.  I artikel 4 ska följande punkt läggas till som punkt 4:"

”4. Kommissionen ska ges befogenhet att, vid behov och för att ta hänsyn till den ekonomiska och tekniska utvecklingen, anta delegerade akter enligt artikel 9 med avseende på anpassning av uppgiftsinsamlingens räckvidd och bilagornas innehåll.” [Ändr. 9]

4.  I artikel 5 ska punkt 2 ersättas med följande:"

”2. Kommissionen ska anta metoder för överföring av uppgifter till kommissionen (Eurostat), även när det gäller standarder för utbyte av uppgifter, i enlighet med granskningsförfarandet i artikel 10.2.”

5.  I artikel 6 ska följande stycke läggas till:"

”Kommissionen ska anta rutiner för spridning av resultat i enlighet med granskningsförfarandet i artikel 10.2.”

6.  I artikel 7 ska punkt 1 ersättas med följande:"

”1. Kommissionen ska anta metodkrav och kriterier för att säkra uppgifternas kvalitet i enlighet med granskningsförfarandet i artikel 10.2.”

6a.  I artikel 7 ska följande stycken läggas till:"

”3a. Vid tillämpningen av denna förordning ska de kvalitetskriterier som avses i artikel 12.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009* gälla för de uppgifter som överförs.

3b.  Kommissionen ska i genomförandeakter fastställa element i kvalitetsrapporterna som rör formkrav, struktur, tidsintervall och jämförbarhet. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 10.2.

________________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1101/2008 om utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska gemenskapernas statistikkontor, rådets förordning (EG) nr 322/97 om gemenskapsstatistik och rådets beslut 89/382/EEG, Euratom om inrättande av en kommitté för Europeiska gemenskapernas statistiska program (EUT L 87, 31.3.2009, s. 164).” [Ändr. 10]

6b.  I artikel 8 ska inledningen i punkt 1 ersättas med följande:"

”Senast …(5) och därefter vart tredje år, ska kommissionen, efter att ha hört kommittén för det statistiska programmet, lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning. Denna rapport skall särskilt innehålla” [Ändr. 11]

7.  Artikel 9 ska ersättas med följande:"

”Artikel 9

Delegeringens Utövande av delegeringen [Ändr. 12]

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  När kommissionen utövar de delegerade befogenheterna enligt artiklarna 2.5, 3 och 4.4 ska den se till att de delegerade akterna inte innebär någon betydande extra administrativ börda för medlemsstaterna eller uppgiftslämnarna.

3.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 2.5, 3 och 4.4 ska ges till kommissionen tills vidare för en period av fem år från och med den …(6)[Publications office: please insert the exact date of the entry into force of the amending Regulation]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 14]

4.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 2.5, 3 och 4.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet.

Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Det får verkan dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid en senare tidpunkt som anges däri. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

5.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.  En delegerad akt som antas enligt artikel 2.5, 3 eller artikel 4.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”

8.  Artikel 10 ska ersättas med följande:"

”Artikel 10

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av kommittén för det europeiska statistiksystemet, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik(*). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(**).

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

2a.  Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt, och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas. [Ändr. 15]

______________

(*) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1101/2008 om utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska gemenskapernas statistikkontor, rådets förordning (EG) nr 322/97 om gemenskapsstatistik och rådets beslut 89/382/EEG, Euratom om inrättande av en kommitté för Europeiska gemenskapernas statistiska program (EUT L 87, 31.3.2009, s. 164).

(**) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).”

(8a)   I bilaga B ska tabell B1 ersättas med följande:"

[Ändr. 16]

(9)  Bilaga G ska utgå.

Artikel 2

Denna förordning ska inte påverka de förfaranden för antagande av åtgärder i enlighet med förordning (EG) nr 1365/2006 som har inletts men inte avslutats innan den här förordningen träder i kraft.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 mars 2014. (2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13). (3) EUT L 55, 28.2.2011, s. 19. (4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1365/2006 av den 6 september 2006 om statistik över godstransporter på inre vattenvägar och om upphävande av rådets direktiv 80/1119/EEG (EUT L 264, 25.9.2006, s. 1). (5) Datum då denna ändringsförordning träder i kraft. (6) Datum när denna ändringsförordning träder ikraft.

Europaparlamentets ändringar antagna den 11 mars 2014 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillhandahållandet av och kvaliteten på statistik för förfarandet vid makroekonomiska obalanser (COM(2013)0342 – C7-0162/2013 – 2013/0181(COD))(1)

P7_TA(2014)0181 A7-0143/2014

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till förordning Skäl 1 (1)  I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser1 inrättas en förvarningsmekanism för att underlätta tidig upptäckt och övervakning av obalanser. Enligt denna mekanism ska kommissionen utarbeta en årlig rapport om förvarningsmekanismen, med en kvalitativ ekonomisk och finansiell bedömning, och identifiera de medlemsstater som kommissionen anser kan ha drabbats av eller kan riskera att drabbas av obalanser. (1)  I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 (MIP)1 inrättas en förvarningsmekanism för att underlätta tidig upptäckt och övervakning av obalanser. Enligt denna mekanism ska kommissionen utarbeta en årlig rapport om förvarningsmekanismen, med en kvalitativ ekonomisk och finansiell bedömning, och identifiera de medlemsstater som kommissionen anser kan ha drabbats av eller kan riskera att drabbas av obalanser. __________________ __________________ 1 EUT L 306, 23.11.11, s. 25. 1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser (EUT L 306, 23.11.2011, s. 25). Ändring 2 Förslag till förordning Skäl 3 (3)   Tillförlitliga statistiska uppgifter är grunden för en effektiv övervakning av makroekonomiska obalanser. För att garantera fullgod och oberoende statistik bör medlemsstaterna garantera de nationella statistikmyndigheternas yrkesmässiga oberoende, i överensstämmelse med den uppförandekod avseende europeisk statistik som fastställts i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik3. (3)   Tillförlitliga, precisa och användbara statistiska uppgifter är nödvändiga för en effektiv övervakning av makroekonomiska obalanser. För att garantera fullgod och oberoende statistik bör Eurostats oberoende stärkas i enlighet med Europaparlamentets förslag inför översynen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009a och medlemsstaterna bör garantera de nationella statistikmyndigheternas yrkesmässiga oberoende, i överensstämmelse med den uppförandekod avseende europeisk statistik som fastställts i den förordningen. __________________ 3 EUT L 87, 31.3.2009, s. 164. 1a Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1101/2008 om utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska gemenskapernas statistikkontor, rådets förordning (EG) nr 322/97 om gemenskapsstatistik och rådets beslut 89/382/EEG, Euratom om inrättande av en kommitté för Europeiska gemenskapernas statistiska program (EUT L 87, 31.3.2009, s. 164). Ändring 3 Förslag till förordning Skäl 3a (nytt) (3a)  Det är nödvändigt att kommissionen fortsätter att hantera behovet av tillförlitlig statistisk information som gör det möjligt för EU:s politik att bättre reagera på den ekonomiska, sociala och territoriella verkligheten på regional nivå. Ändring 4 Förslag till förordning Skäl 4 (4)   Den årliga rapporten om förvarningsmekanismen, som bygger på en resultattavla med ett antal indikatorer vars värden jämförs med deras indikativa tröskelvärden, fungerar som en inledande undersökning varigenom kommissionen identifierar de medlemsstater där den anser att utvecklingen kräver en fördjupad granskning för att avgöra om obalanser föreligger eller riskerar att uppstå. Den årliga rapporten om förvarningsmekanismen bör innehålla uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Det är dock i de efterföljande fördjupade granskningarna som drivkrafterna bakom den konstaterade utvecklingen analyseras närmare, för att utröna obalansernas karaktär. Resultattavlan och tröskelvärdena tolkas inte mekaniskt, utan det sker en ekonomisk avläsning av dem. När kommissionen gör en fördjupad granskning går den igenom ett brett urval av ekonomiska variabler och ytterligare information, med vederbörlig hänsyn till ländernas specifika förhållanden. Av dessa skäl är det inte möjligt att i förväg på ett uttömmande sätt ange alla de uppgifter som kan användas för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, utan de bör bestämmas utifrån de förfaranden som föreskrivs i förordning (EU) nr 1176/2011 för att upptäcka makroekonomiska obalanser samt kunna bidra till att förebygga och korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser inom unionen. Vid genomförandet av förfarandet vid makroekonomiska obalanser ska rådet och kommissionen ge företräde åt statistik som medlemsstaterna sammanställer och rapporterar in till kommissionen (Eurostat). Annan statistik, som inte sammanställs och rapporteras in på detta sätt, bör endast användas när den förstnämnda statistiken inte innehåller den information som krävs, och med vederbörlig hänsyn till kvaliteten på denna andra statistik. (4)   Den årliga rapporten om förvarningsmekanismen, som bygger på en resultattavla med ett antal indikatorer vars värden jämförs med deras indikativa tröskelvärden, fungerar som en inledande undersökning varigenom kommissionen identifierar de medlemsstater där den anser att utvecklingen kräver en fördjupad granskning för att avgöra om obalanser föreligger eller riskerar att uppstå. Den årliga rapporten om förvarningsmekanismen bör innehålla uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Det är dock i de efterföljande fördjupade granskningarna som drivkrafterna bakom den konstaterade utvecklingen analyseras närmare, för att utröna obalansernas karaktär. Resultattavlan och tröskelvärdena bör inte tolkas mekaniskt, utan bör avläsas ekonomiskt. När kommissionen gör en fördjupad granskning går den igenom ett brett urval av ekonomiska variabler och ytterligare information, med vederbörlig hänsyn till ländernas specifika förhållanden. Av dessa skäl är det inte möjligt att i förväg på ett uttömmande sätt ange alla de uppgifter som kan användas för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, utan de bör bestämmas utifrån de förfaranden som föreskrivs i förordning (EU) nr 1176/2011 för att upptäcka makroekonomiska obalanser samt kunna bidra till att förebygga och korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser inom unionen. Vid genomförandet, övervakningen och bedömningen av förfarandet vid makroekonomiska obalanser ska Europaparlamentet, rådet och kommissionen ge företräde åt statistik som medlemsstaterna sammanställer och rapporterar in till kommissionen (Eurostat). Annan statistik, som inte sammanställs och rapporteras in på detta sätt, bör endast användas när den förstnämnda statistiken inte innehåller den information som krävs, och med vederbörlig hänsyn till kvaliteten på denna andra statistik. Ändring 5 Förslag till förordning Skäl 5 (5)   Det bör utarbetas ett tillförlitligt förfarande för sammanställning, övervakning och publicering av uppgifter av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser och det bör ske en ständig förbättring av underliggande statistik i linje med kommissionens kvalitetsstyrningsramar för europeisk statistik4. Direktörsgruppen för den makroekonomiska statistiken (DMES), som inrättats av kommissionen, är en lämplig expertgrupp som kan ge kommissionen (Eurostat) det stöd som krävs för att genomföra ett solitt kvalitetsövervakningsförfarande för uppgifter av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. (5)   Det bör utarbetas ett tillförlitligt förfarande för insamling, sammanställning, övervakning och publicering av uppgifter av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser och det bör ske en ständig förbättring av underliggande statistik i linje med kommissionens kvalitetsstyrningsramar för europeisk statistik4. Direktörsgruppen för den makroekonomiska statistiken (DMES), som inrättats av kommissionen, som även består av experter från kommittén för det europeiska statistiksystemet och det europeiska centralbanksystemet, är en lämplig expertgrupp som kan ge kommissionen (Eurostat) det stöd som krävs för att genomföra ett solitt kvalitetsövervakningsförfarande för uppgifter av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. __________________ __________________ 4 COM(2005) 217 slutlig och COM(2011) 211 slutlig. 4 COM(2005) 217 slutlig och COM(2011) 211 slutlig. Ändring 6 Förslag till förordning Skäl 6 (6)   Det är väsentligt att framställningen av den statistik som är nödvändig för unionens verksamhet grundas enbart på tillförlitliga uppgifter. Vid framställningen av uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, vilka är avgörande för att kunna upptäcka makroekonomiska obalanser samt för att förebygga och korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser inom unionen, kan otillförlitliga uppgifter ha stort inflytande på unionens intressen. För att förfarandet vid makroekonomiska obalanser ska fungera väl är det nödvändigt att vidta ytterligare åtgärder för att effektivisera verkställigheten av framställningen, tillhandahållandet och kvalitetsövervakningen av uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Dessa åtgärder bör göra de underliggande statistiska uppgifterna mer trovärdiga, liksom tillhandahållandet och kvalitetsövervakningen av uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. För att förhindra att det lämnas felaktiga uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, oavsett om det sker avsiktligt eller av grov försumlighet, bör en mekanism med ekonomiska påföljder inrättas, som också kommer att kunna garantera att framställningen av uppgifter av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser sker med vederbörlig omsorg. (6)   Det är väsentligt att framställningen av den statistik som är nödvändig för unionens verksamhet grundas på tillförlitliga uppgifter. De förfaranden som fastställs i förordningarna (EU) nr 1176/2011 och (EU) nr 1174/2011 bör kompletteras med en motsvarande formell ram för sammanställningen, kvalitetsövervakningen och publiceringen av uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, i enhetlighet med de gemensamma kvalitetskriterier som fastställs i förordning (EG) nr 223/2009. För att förfarandet vid makroekonomiska obalanser ska fungera väl bör ytterligare åtgärder för att effektivisera verkställigheten av framställningen, tillhandahållandet och kvalitetsövervakningen av uppgifter vidtas och dessa åtgärder är nödvändiga för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Dessa åtgärder bör göra de underliggande statistiska uppgifterna mer trovärdiga, liksom tillhandahållandet och kvalitetsövervakningen av uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Ändring 7 Förslag till förordning Skäl 6a (nytt) (6a)  För att inte uppmuntra lämnandet av felaktiga uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, oavsett om det sker avsiktligt eller av grov försumlighet, bör en korrigeringsmekanism inrättas, som också kommer att kunna garantera att framställningen av uppgifter av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser sker med vederbörlig omsorg. Ändring 8 Förslag till förordning Skäl 7 (7)   I syfte att komplettera reglerna om beräkning av böter för manipulation av statistik och reglerna om det förfarande som kommissionen ska följa för att utreda sådant handlande, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på de närmare kriterierna för att fastställa bötesbeloppen och för genomförandet av kommissionens utredningar. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. (7)   I syfte att komplettera reglerna om beräkning av räntebärande inlåning för manipulation av statistik och reglerna om det förfarande som kommissionen ska följa för att utreda manipulation av statistik, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på de närmare kriterierna för att fastställa bötesbeloppen och för genomförandet av kommissionens utredningar. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. Ändring 9 Förslag till förordning Skäl 8 (8)   Kommissionen och medlemsstaternas statistikmyndigheter bör ha ett nära samarbete och föra en fortlöpande dialog för att garantera kvaliteten på de uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser som medlemsstaterna rapporterar in och de underliggande statistiska uppgifterna. (8)   De pågående insatserna för samordning och samarbete mellan kommissionen (Eurostat) och medlemsstaternas statistikmyndigheter är en viktig del av en effektiv samordning av den statistiska verksamheten inom det europeiska statistiksystemet. Det samarbetet bör stärkas för att garantera kvaliteten på de uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser som medlemsstaterna rapporterar in och de underliggande statistiska uppgifterna. Den institutionella avgränsningen av det europeiska centralbankssystemet (ECBS) och centralbankernas oberoende bör respekteras vid utveckling, framställning och spridning av uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser inom ramen för ESS och ECBS respektive förvaltningsstruktur och statistiska arbetsprogram. Ändring 10 Förslag till förordning Skäl 9 (9)   Det europeiska statistiksystemet och det europeiska centralbankssystemet bör ha ett nära samarbete avseende uppgifter av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 223/2009, i syfte att minska uppgiftslämnarbördan i möjligaste mån, garantera samstämmigheten, förbättra den underliggande statistiken och garantera jämförbarheten. (9)   Eftersom ESS har ansvaret för framställningen av viss statistik som ligger till grund för uppgifter av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, och ECBS har ansvaret för framställningen av annan statistik som ligger till grund för uppgifter av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, bör ett nära samarbete säkerställas mellan de två systemen, i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 223/2009, i syfte att minska uppgiftslämnarbördan i möjligaste mån, garantera samstämmigheten, förbättra den underliggande statistiken och garantera jämförbarheten. De praktiska operativa arrangemangen för samarbetet mellan ESS och ECBS när det gäller kvalitetssäkring av uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser skulle kunna fastställas i ett samförståndsavtal. Med hänsyn till dess långa erfarenhet på området för statistik som innehåller uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, skulle kommittén för valuta-, finans- och betalningsbalansstatistik, som inrättades genom rådets beslut 2006/856/EG1a, kunna ge råd om de praktiska operativa samarbetsarrangemang som skulle kunna ingå i ett detta samförståndsavtal. _____________ 1a.  EUT L 332, 30.11.2006, s. 21. Ändring 11 Förslag till förordning Skäl 9a (nytt) (9a)  De bestämmelser som fastställs genom denna förordning bör betraktas inom ramen för en stärkning av den europeiska ekonomiska styrningen, vilket kräver ökad demokratisk ansvarsskyldighet på både nationell nivå och unionsnivå. Det förbättrade systemet för statistisk övervakning av uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, bör innebära att Europaparlamentet och de nationella parlamenten involveras i högre grad och i ett tidigare skede. Motparterna till Europaparlamentet inom ramen för denna dialog är visserligen de berörda unionsinstitutionerna och deras representanter, men Europaparlamentets ansvariga utskott får också erbjuda företrädare för de nationella statistikbyråerna att frivilligt delta i utfrågningarna. Ändring 12 Förslag till förordning Skäl 9b (nytt) (9b)  En förstärkning av den ekonomiska styrningen genom bättre statistiska övervakningssystem för uppgifter med betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser bör även omfatta en närmare och tidigare delaktighet från de nationella parlamenten och Europaparlamentet. Ändring 13 Förslag till förordning Skäl 12a (nytt) (12a)  Den inställning av medlen som sätts i verket genom förfarandet vid makroekonomiska obalanser bör dock utgöra en sista utväg och förutsätta att en djupgående analys av indikatorer beträffande arbetslöshet, fattigdom och minskad BNP har beaktats. Ändring 14 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 2a (ny) 2a.  De kvalitetssäkringsförfaranden som fastställs genom denna förordning ska beakta och bygga på bästa praxis i befintliga kvalitetssäkringsförfaranden. De ska inte leda till dubblerade kvalitetssäkringsinsatser eller parallella dataserier. Ändring 15 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 2 2.   Tidsfristerna för inrapportering av uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser ska vara de som fastställs i de relevanta grundläggande akterna eller ska meddelas av kommissionen i särskilda tidsplaner, med hänsyn tagen till unionens behov. 2.   Tidsfristerna för inrapportering av uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser ska vara de som fastställs i de relevanta grundläggande akterna eller ska meddelas av kommissionen i särskilda tidsplaner, med hänsyn tagen till den europeiska planeringsterminen och unionens behov. Ändring 16 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 3 3.   Kommissionen ska varje år meddela medlemsstaterna tidsplanen för den årliga rapporten om förvarningsmekanismen som upprättas enligt artikel 3 i förordning (EU) nr 1176/2011. På grundval av denna tidsplan och de tidsfrister och tidsplaner som avses i punkt 2 ska kommissionen även besluta om och meddela medlemsstaterna ett slutdatum för deras inrapportering av samtliga de mest aktuella uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. 3.   Kommissionen ska varje år meddela medlemsstaterna tidsplanen för den årliga rapporten om förvarningsmekanismen som upprättas enligt artikel 3 i förordning (EU) nr 1176/2011. På grundval av denna tidsplan och de tidsfrister och tidsplaner som avses i punkt 2 ska kommissionen även besluta om och meddela medlemsstaterna ett slutdatum för kommissionens (Eurostat) framtagande av de uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser i syfte att för varje medlemsstat sammanställa indikatorerna för resultattavlan avseende förfarandet vid makroekonomiska obalanser och upprätta en referensdatabas för uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Ändring 17 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 3a (ny) 3a.  Kommissionen (Eurostat) ska ge varje medlemsstat tillgång till referensdatabasen med de uppgifter av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser som sammanställts senast fem arbetsdagar efter slutdatumet för kontroll. Medlemsstaterna ska kontrollera och bekräfta uppgifterna, eller lägga fram Ändring till dem, inom de sju arbetsdagar som följer denna femdagarsperiod. Ändring 18 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 1 1.   När medlemsstaterna rapporterar in uppgifter av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser som avses i artikel 1 ska de till kommissionen (Eurostat) sända information som visar hur dessa uppgifter beräknas, inbegripet eventuella förändringar i källor och metoder, i form av en kvalitetsrapport. 1.   När medlemsstaterna rapporterar in uppgifter av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser som avses i artikel 1 ska de tillhandahålla kommissionen (Eurostat) information som visar hur dessa uppgifter beräknas, inbegripet eventuella förändringar i källor och metoder, i form av en kvalitetsrapport. Ändring 19 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 2a (ny) 2a.  Medlemsstaterna ska översända kvalitetsrapporten inom sju dagar i enlighet med artikel 2.3a. Ändring 20 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 3 3.  Kommissionen ska anta genomförandeakter för att ange formerna för kvalitetsrapporterna och deras struktur och frekvens. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 14.2. 3.  Kommissionen ska anta delegerade akter för att ange formerna för kvalitetsrapporterna och deras struktur och frekvens enligt punkt 1. Dessa delegerade akter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 12. Ändring 21 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 2 2.  Medlemsstaterna ska upprätta förteckningarna och sända dem till kommissionen (Eurostat) senast den [...][nine months after the adoption of this Regulation– exact date to be inserted by OP upon publication]. Kommissionen ska anta genomförandeakter i syfte att ange strukturen och formerna för aktualisering av dessa förteckningar senast den [...][within six months after the adoption of this Regulation]. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 14.2. 2.  Medlemsstaterna ska upprätta förteckningarna och sända dem till kommissionen (Eurostat) senast den [...][nio månader efter denna förordnings ikraftträdande]. Kommissionen ska anta delegerade akter i syfte att ange strukturen och formerna för aktualisering av dessa förteckningar senast den [...][inom sex månader efter denna förordnings ikraftträdande. Dessa delegerade akter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 12. Ändring 22 Förslag till förordning Kapitel VI – rubriken KONTROLLBESÖK I MEDLEMSSTATERNA DIALOGBESÖK I MEDLEMSSTATERNA Ändring 23 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 1 1.   Om kommissionen (Eurostat) identifierar problem, särskilt i samband med kvalitetsbedömningen enligt artikel 5, får den besluta att göra kontrollbesök i den berörda medlemsstaten. 1.   Om kommissionen (Eurostat) identifierar ett behov av att fördjupa bedömningen av kvaliteten på statistiken, särskilt i samband med kvalitetsbedömningen enligt artikel 5, får den besluta att göra dialogbesök i den berörda medlemsstaten. Ändring 24 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 2 2.   Syftet med sådana kontrollbesök ska vara att göra en fördjupad utredning av kvaliteten på uppgifter av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Kontrollbesöken ska inriktas på metodfrågor, källor och metoder som beskrivs i förteckningarna, uppgifterna och statistiska stödprocesser, i syfte att bedöma om de överensstämmer med de relevanta reglerna för redovisning och statistik. 2.   Syftet med de dialogbesök som avses i punkt 1 ska vara att göra en fördjupad utredning av kvaliteten på uppgifter av betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Dialogbesöken ska inriktas på metodfrågor, källor och metoder som beskrivs i förteckningarna, uppgifterna och statistiska stödprocesser, i syfte att bedöma om de överensstämmer med de relevanta reglerna för redovisning och statistik. Ändring 25 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 2a (ny) 2a.  När kommissionen (Eurostat) organiserar dialogbesök, ska den översända sina preliminära resultat till den berörda medlemsstaten för synpunkter. Ändring 26 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 3 3.   Kommissionen (Eurostat) ska rapportera resultaten av dessa kontrollbesök till kommittén för ekonomisk politik, som inrättats genom rådets beslut 74/122/EEG7 , inbegripet den berörda medlemsstatens eventuella kommentarer till dessa resultat. Efter att rapporterna, jämte eventuella kommentarer från den berörda medlemsstaten, har inrapporterats till kommittén för ekonomisk politik, ska de offentliggöras, utan att detta påverkar tillämpningen av bestämmelserna om konfidentiell behandling av statistik i förordning (EG) nr 223/2009. 3.   Kommissionen (Eurostat) ska rapportera resultaten av dessa dialogbesök till Europaparlamentet och kommittén för ekonomisk politik, som inrättats genom rådets beslut 74/122/EEG7, inbegripet den berörda medlemsstatens eventuella kommentarer till dessa resultat. Efter att rapporterna, jämte eventuella kommentarer från den berörda medlemsstaten, har inrapporterats till Europaparlamentet och kommittén för ekonomisk politik, ska de offentliggöras, utan att detta påverkar tillämpningen av bestämmelserna om konfidentiell behandling av statistik i förordning (EG) nr 223/2009. ____________ ____________ 7.   EGT L 63, 5.3.1974, s. 21 7.   EGT L 63, 5.3.1974, s. 21. Ändring 27 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 4 4.   Medlemsstaterna ska, på begäran av kommissionen (Eurostat), ge stöd av experter på statistiska frågor som rör förfarandet vid makroekonomiska obalanser, inbegripet vid förberedelse och genomförande av kontrollbesöken. När dessa experter fullgör sina uppgifter ska de erbjuda oberoende sakkunskap. En förteckning över dessa experter ska upprättas den (date to be fixed) på grundval av förslag som inlämnats till kommissionen (Eurostat) av de nationella myndigheter som ansvarar för uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. 4.   Medlemsstaterna ska, på begäran av kommissionen (Eurostat), ge stöd av experter på statistiska frågor som rör förfarandet vid makroekonomiska obalanser, inbegripet vid förberedelse och genomförande av dialogbesöken. När dessa experter fullgör sina uppgifter ska de erbjuda oberoende sakkunskap. En förteckning över dessa experter ska upprättas den (sex månader efter ikraftträdandet av denna förordning) på grundval av förslag som inlämnats till kommissionen (Eurostat) av de nationella myndigheter som ansvarar för uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Ändring 28 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 5 5.   Kommissionen (Eurostat) ska fastställa de regler och förfaranden som rör valet av experter, med beaktande av en lämplig fördelning av experter från de olika medlemsstaterna och en lämplig rotation av experter mellan medlemsstaterna, villkoren för deras arbete och de finansiella aspekterna. Kommissionen (Eurostat) och medlemsstaterna ska dela på medlemsstaternas totala kostnad för deras nationella experthjälp. 5.   Kommissionen (Eurostat) ska fastställa de regler och förfaranden som rör valet av experter, med beaktande av en lämplig fördelning av experter från de olika medlemsstaterna och en lämplig rotation vid lägliga tidpunkter av experter mellan medlemsstaterna, villkoren för deras arbete och de finansiella aspekterna. Kommissionen (Eurostat) och medlemsstaterna ska dela på medlemsstaternas totala kostnad för deras nationella experthjälp. Ändring 29 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 6a (ny) 6a.  Denna artikel ska inte tillämpas i de fall sektorslagstiftning redan föreskriver att kommissionen ska besöka medlemsstaterna. Ändring 30 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 1 1.   Kommissionen (Eurostat) ska tillhandahålla de uppgifter som används vid förfarandet vid makroekonomiska obalanser, bland annat genom pressmeddelanden och/eller andra kanaler som den anser vara lämpliga. 1.   Kommissionen (Eurostat) ska offentliggöra de uppgifter som används vid förfarandet vid makroekonomiska obalanser, bland annat genom pressmeddelanden och/eller andra kanaler som den anser vara lämpliga. Ändring 31 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 2 2.   Kommissionen (Eurostat) får inte fördröja tillhandahållandet av medlemsstaternas uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser om en medlemsstat inte har inrapporterat sina uppgifter. 2.   Kommissionen (Eurostat) ska fastställa datum för offentliggörandet av pressmeddelandet och meddela medlemsstaterna detta inom tio arbetsdagar efter det slutdatum som avses i artikel 2. Den får inte fördröja tillhandahållandet av medlemsstaternas uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser om en medlemsstat inte har inrapporterat sina uppgifter. Ändring 32 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 3 3.   Kommissionen (Eurostat) får reservera sig mot kvaliteten på en medlemsstats uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Senast tre arbetsdagar före det planerade offentliggörandet ska kommissionen (Eurostat) underrätta den berörda medlemsstaten och ordföranden för kommittén för ekonomisk politik om att den har för avsikt att offentliggöra en reservation mot uppgifterna. Om frågan löses efter det att uppgifterna och reservationen har offentliggjorts, ska det omedelbart därefter offentliggöras att reservationen har dragits tillbaka. 3.   Kommissionen (Eurostat) får reservera sig mot kvaliteten på en medlemsstats uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Den berörda medlemsstaten ska ges möjlighet att försvara sin ståndpunkt. Senast tio arbetsdagar före det planerade offentliggörandet ska kommissionen (Eurostat) underrätta den berörda medlemsstaten och ordföranden för kommittén för ekonomisk politik om att den har för avsikt att offentliggöra en reservation mot uppgifterna. Om frågan löses efter det att uppgifterna och reservationen har offentliggjorts, ska det omedelbart därefter offentliggöras att reservationen har dragits tillbaka. Ändring 33 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 4 4.   Kommissionen (Eurostat) får ändra uppgifter som medlemsstaterna rapporterar in och lägga fram de ändrade uppgifterna och en motivering till ändringen, om det är uppenbart att de faktiska uppgifter som medlemsstaterna rapporterat inte uppfyller kraven i artikel 3.2. Senast tre arbetsdagar före det planerade offentliggörandet ska kommissionen (Eurostat) underrätta den berörda medlemsstaten och ordföranden för kommittén för ekonomisk politik om att uppgifterna ändrats och om motiveringen till detta. 4.   Kommissionen (Eurostat) får ändra uppgifter som medlemsstaterna rapporterar in och offentliggöra de ändrade uppgifterna och en motivering till ändringen, om det är uppenbart att de faktiska uppgifter som medlemsstaterna rapporterat inte uppfyller kraven i artikel 3.2 och tillämpliga metodstandarder, samt kraven på att de ska vara fullständiga, tillförlitliga, aktuella och konsekventa. Senast tre arbetsdagar före det planerade offentliggörandet ska kommissionen (Eurostat) underrätta den berörda medlemsstaten och ordföranden för kommittén för ekonomisk politik om att uppgifterna ändrats och om motiveringen till detta. Ändring 34 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 1 1.   Rådet får, på förslag av kommissionen, besluta att ålägga en medlemsstat böter om den uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar felaktiga uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. 1.   Rådet får, på rekommendation av kommissionen, i ett tvåstegsförfarande besluta att ålägga en medlemsstat att göra en räntebärande inlåning, och sedan, om kommissionen bedömer att medlemsstaten inte har följt de korrigeringsåtgärder som avses i punkt 1a, och såsom en sista utväg, ålägga en medlemsstat böter som uppsåtligen lämnat felaktiga uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser eller uppvisat grov oaktsamhet som leder till felaktiga uppgifter med betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, vilket påverkar kommissionens förmåga att göra en sanningsenlig och rättvis bedömning. Ändring 35 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 1a (ny) 1a.  Medlemsstaten ska rapportera till kommissionen inom en fastställd tidsfrist om vilka korrigeringsåtgärder som krävs för att ta itu med och rätta till de felaktiga uppgifterna eller den grova försumligheten som avses i punkt 1 samt att förhindra att liknande omständigheter uppstår i framtiden. Rapporten ska offentliggöras. Ändring 36 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 2 2.   De böter som avses i punkt 1 ska vara effektiva och avskräckande samt stå i förhållande till den karaktär, det allvar och den varaktighet som lämnandet av felaktiga uppgifter har. Bötesbeloppet får inte överstiga 0,05 % av den berörda medlemsstatens BNP. 2.   Den räntebärande inlåning som avses i punkt 1 ska vara effektiva och avskräckande samt stå i förhållande till den karaktär, det allvar och den varaktighet som lämnandet av felaktiga uppgifter har. Beloppet för den räntebärande inlåningen får inte överstiga 0,05 % av den berörda medlemsstatens BNP under föregående år. Ändring 37 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 3 – stycke 1 3.   Kommissionen får genomföra de utredningar som är nödvändiga för att fastställa att sådant lämnande av felaktiga uppgifter som avses i punkt 1 föreligger. Den får besluta att inleda en utredning när den anser att det finns allvarliga indikationer på att omständigheter föreligger som skulle kunna utgöra ett sådant lämnande av felaktiga uppgifter. Kommissionen ska, när den utreder det påstådda lämnandet av felaktiga uppgifter, beakta den berörda medlemsstatens eventuella kommentarer. För att fullgöra sina uppgifter får kommissionen begära att medlemsstaten lämnar information, och får utföra undersökningar på plats och ta fram de underliggande statistiska uppgifter och handlingar som rör uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Om det enligt den berörda medlemsstatens rätt krävs ett rättsligt förhandstillstånd för undersökningar på plats, ska kommissionen göra de ansökningar som krävs. 3.   Kommissionen får, i enlighet med fördragen och specifik sektorslagstiftning, inleda och genomföra de utredningar som är nödvändiga för att fastställa att sådant lämnande av felaktiga uppgifter som avses i punkt 1 föreligger. Den får besluta att inleda en utredning när den anser att det finns allvarliga indikationer på att omständigheter föreligger som skulle kunna utgöra ett sådant lämnande av felaktiga uppgifter. Kommissionen ska, när den utreder det påstådda lämnandet av felaktiga uppgifter, beakta den berörda medlemsstatens eventuella kommentarer. För att fullgöra sina uppgifter får kommissionen begära att den medlemsstat som är föremål för utredningen lämnar information, och får utföra undersökningar på plats och ta fram de underliggande statistiska uppgifter och handlingar som rör uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Om lagen i den medlemsstat som är föremål för undersökningen så kräver ska ett godkännande från en rättslig instans föregå varje inspektion på plats. Ändring 38 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 3 – stycke 2 Efter att ha slutfört utredningen, och innan ett förslag lämnas till rådet, ska kommissionen ge den berörda medlemsstaten möjlighet att yttra sig om de frågor som är föremål för utredning. Kommissionen ska grunda eventuella förslag till rådet uteslutande på de uppgifter som den berörda medlemsstaten har haft möjlighet att kommentera. Efter att ha slutfört utredningen, och innan en rekommendation lämnas till rådet, ska kommissionen ge den medlemsstat som är föremål för utredningen möjlighet att yttra sig om de frågor som utreds. Kommissionen ska grunda eventuella rekommendationer till rådet uteslutande på de uppgifter som den berörda medlemsstaten har haft möjlighet att kommentera. Ändring 39 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 3 – stycke 2a (nytt) Kommissionen ska informera ansvarigt utskott i Europaparlamentet om varje utredning och rekommendation som gjorts enligt denna punkt. Ansvarigt utskott vid Europaparlamentet kan ge en medlemsstat som omfattas av kommissionens rekommendation möjlighet att delta i en diskussion. Ändring 40 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 4a (ny) 4a.  Kommissionen får efter motiverad begäran från berörd medlemsstat, som skickas till kommissionen, rekommendera rådet att sänka eller upphäva beloppet för den räntebärande inlåningen. För den räntebärande depositionen ska en ränta löpa som återspeglar kommissionens kreditrisk och den relevanta investeringsperioden. Ändring 41 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 5 5.   Europeiska unionens domstol ska ha obegränsad behörighet att pröva rådsbeslut om åläggande av böter enligt punkt 1. Den får upphäva, sätta ner eller höja på så sätt ålagda böter. 5.   Europeiska unionens domstol ska ha obegränsad behörighet att pröva rådsbeslut om åläggande av räntebärande inlåning enligt punkt 1. Den får upphäva, sätta ner eller höja på så sätt ålagda räntebärande inlåning. Ändring 42 Förslag till förordning Kapitel IX – rubriken PÅFÖLJDERNAS ART OCH BUDGETFÖRDELNING BÖTERNAS ART OCH BUDGETTILLDELNING Ändring 43 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 2 2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 9.4 ska ges till kommissionen för en period av tre år som inleds en månad efter antagandet av denna förordning. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av tre år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. 2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.3, 6.2 och 9.4 ska ges till kommissionen för en period av två år som inleds en månad efter antagandet av denna förordning. Kommissionen ska efter samråd med relevanta aktörer, inklusive ECB i enlighet med artikel 127 i FEUF, utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av tre år Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. Ändring 44 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 3 3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 9.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. 3.   Den delegering av befogenheter som avses i artiklarna 3.3, 6.2 och 9.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. Ändring 45 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 5 5.   En delegerad akt som antas enligt artikel 9.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. 5.   En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.3, 6.2 och 9.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. Ändring 46 Förslag till förordning Artikel 13 När det gäller de åtgärder som avses i artikel 9, ska rådet agera utan att beakta den berörda medlemsstatens röst i rådet. När det gäller de åtgärder som avses i artikel 9, ska rådet agera utan att beakta den berörda medlemsstatens röst i rådet. Det beslut som avses i artikel 9.1 ska anses ha antagits av rådet såvida inte rådet med kvalificerad majoritet beslutar att avslå rekommendationen inom tio dagar från det att den antogs av kommissionen. Ändring 47 Förslag till förordning Artikel 13 – stycke 1a (nytt) Den kvalificerade majoritet av rådets medlemmar som avses i artikel 9.1 ska definieras i enlighet med artikel 238.3 FEUF. Ändring 48 Förslag till förordning Artikel 15 I enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 223/2009 ska medlemsstaternas nationella statistikbyråer ansvara för den samordning som krävs på nationell nivå av uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Alla andra nationella myndigheter ska rapportera till de nationella statistikbyråerna för detta ändamål. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som behövs för att se till att denna bestämmelse tillämpas. I enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 223/2009 ska medlemsstaternas nationella statistikbyråer ansvara för den samordning som krävs på nationell nivå av uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. De nationella centralbankerna, i egenskap av medlemmar av ECBS som framställer uppgifter som har betydelse för förfarandet vid makroekonomiska obalanser, och, i förekommande fall, andra relevanta nationella myndigheter, ska samarbeta med de nationella statistikbyråerna för detta ändamål. De nationella myndigheter som tar fram uppgifterna ska ansvara för dessa uppgifter. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som behövs för att se till att denna bestämmelse tillämpas. Ändring 49 Förslag till förordning Artikel 17 Kommissionen (Eurostat) ska regelbundet rapportera till Europaparlamentet och rådet om den verksamhet som bedrivs av kommissionen (Eurostat) för att genomföra denna förordning. Kommissionen (Eurostat) ska minst en gång per år, rapportera till Europaparlamentet och rådet om den verksamhet som bedrivs av kommissionen (Eurostat) för att genomföra denna förordning mot bakgrund av den europeiska planeringstermin som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1175/20111a. ________________ 1a Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1175/2011 av den 16 november 2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1466/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (EUT L 306, 23.11.2011, s. 12). Ändring 50 Förslag till förordning Artikel 18 – punkt 1 1.   Kommissionen ska senast den 14 december 2014 och därefter vart femte år se över tillämpningen av den här förordningen och rapportera resultaten till Europaparlamentet och rådet. 1.   Kommissionen ska senast den 14 december 2014 och därefter vart femte år se över och till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om tillämpningen av denna förordning. Den rapporten ska vid behov åtföljas av lagstiftningsförslag. Ändring 51 Förslag till förordning Artikel 18 – punkt 2 – stycke 1 – led b b)   Hur effektiv denna förordning och det tillämpade övervakningsförfarandet är. b)   Hur effektiv och proportionerlig denna förordning och det tillämpade övervakningsförfarandet är.

(1) Ärendet återförvisades till det ansvariga utskottet för ytterligare behandling enligt artikel 57.2 andra stycket i arbetsordningen (A7-0143/2014).

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om utkastet till rådets beslut om förlängning av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Amerikas förenta staters regering (15854/2013 – C7-0462/2013 – 2013/0351(NLE))

P7_TA(2014)0182 A7-0126/2014

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (15854/2013),

–  med beaktande rådets beslut 98/591/EG av den 13 oktober 1998 om att ingå ett avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Amerikas förenta staters regering,

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 186 och artikel 218.6 andra stycket led a led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0462/2013),

–  med beaktande av artiklarna 81.1 första och tredje stycket, 81.2, 90.7 och 46.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7-0126/2014),

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet förlängs.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Amerikas förenta stater.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av Nagoyaprotokollet om tillträde till och rättvis fördelning av vinster från nyttjande av genetiska resurser till konventionen om biologisk mångfald (06852/2013 – C7-0005/2014 – 2012/0279(NLE))

P7_TA(2014)0183 A7-0061/2014

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (06852/2013),

–  med beaktande av Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning, vilket är fogat till konventionen om biologisk mångfald och som också finns som bilaga till ovannämnda utkast till rådets beslut,

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 192.1 samt artikel 218.6 andra stycket a, i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7‑0005/2014),

–  med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för utveckling samt utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7-0061/2014).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna.

Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 13 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (Spaniens ansökan EGF/2013/008 ES/Comunidad Valenciana − textilier) (COM(2014)0045 – C7-0019/2014 – 2014/2013(BUD))

P7_TA(2014)0184 A7-0158/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2014)0045 – C7-0019/2014),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 av den 20 december 2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter(1),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(2), särskilt artikel 12,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(3) (interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013), särskilt punkt 13,

–  med beaktande av det trepartsförfarande som föreskrivs i punkt 13 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0158/2014), och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen har inrättat lagstiftnings- och budgetinstrument för att ge kompletterande stöd till arbetstagare som drabbats av effekterna av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

B.  Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda bör vara dynamiskt och ges så snabbt och effektivt som möjligt enligt Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som antogs vid förlikningsmötet den 17 juli 2008, och med vederbörlig hänsyn till det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 när det gäller antagandet av beslut om utnyttjande av fonden.

C.  Spanien har lämnat ansökan EGF/2013/008 ES/Comunidad Valenciana − textilier om ekonomiskt stöd från fonden med anledning av att 560 personer blivit uppsagda vid 198 företag som är verksamma i Nace rev. 2 huvudgrupp 13 (Tillverkning av textil)(4) i Nuts II-regionen Comunidad Valenciana (ES52), varav 300 arbetstagare omfattas av åtgärder finansierade av fonden under referensperioden 1 november 2012–1 augusti 2013.

D.  Ansökan uppfyller kriterierna för stöd enligt förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

1.  Europaparlamentet delar kommissionens åsikt om att villkoren för ekonomiskt stöd enligt artikel 2 b i förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är uppfyllda och att Spanien därför är berättigat till ekonomiskt stöd enligt denna förordning.

2.  Europaparlamentet noterar att de spanska myndigheterna lämnade in sin ansökan om ekonomiskt stöd från fonden den 8 oktober 2013 och att kommissionen gjorde bedömningen av denna ansökan tillgänglig den 28 januari 2014. Parlamentet uppskattar den snabba bedömningsperioden på fyra månader.

3.  Europaparlamentet anser att uppsägningarna inom textilföretagen i Comunidad Valenciana är kopplade till strukturförändringar i världshandeln till följd av globaliseringen, och hänvisar till Världshandelsorganisationens (WTO) övergångsavtal om textil och konfektion som löpte ut i slutet av 2004 och den ökade exponeringen för internationell konkurrens, särskilt från Kina och andra sydostasiatiska länder, vilket har medfört en kraftigt ökad textilimport till unionen och att unionen har förlorat marknadsandelar på de internationella textilmarknaderna.

4.  Europaparlamentet noterar att Comunidad Valenciana har drabbats allvarligt av globaliseringen och att arbetslösheten första kvartalet 2013 uppgick till 29,19 procent. Parlamentet välkomnar att regionen på nytt utnyttjar stöd ur fonden för att minska den höga arbetslösheten genom att för andra gången ta itu med uppsägningar i textilbranschen.

5.  Europaparlamentet gläder sig över att Comunidad Valenciana faktiskt ansöker om stöd och utnyttjar fonden för att hantera problem på sin arbetsmarknad som kännetecknas av en hög andel små och medelstora företag. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att regionen redan har ansökt om stöd från fonden för textil-, keramik-, naturstens- respektive byggsektorn.

6.  Europaparlamentet understryker fondens kapacitet att bidra till att hantera bräckliga sysselsättningssituationer i de regioner som är beroende av traditionella branscher såsom textil- eller byggindustrin. Parlamentet betonar att denna kapacitet är beroende av de nationella och lokala myndigheternas beredvillighet och effektivitet att ansöka om stöd från fonden.

7.  Europaparlamentet noterar att det hittills har kommit in elva ansökningar(5) om stöd från fonden från textiltillverkare, och att samtliga hänvisar till den globaliserade handeln, och att regionen Comunidad Valenciana redan har lämnat in sex ansökningar till fonden: i september 2009(6) (keramik), mars 2010(7) (natursten), mars 2010(8) (textil), juli(9) och december 2011(10) (byggbranschen respektive skor) och 2013(11) (byggnadsmaterial).

8.  Europaparlamentet ser positivt på att de spanska myndigheterna, i syfte att snabbt ge arbetstagarna stöd, den 1 januari 2014 beslutade att inleda de individanpassade åtgärderna långt innan det slutliga beslutet fattades att bevilja stöd från fonden för det föreslagna samordnade paketet.

9.  Europaparlamentet noterar att det samordnade paketet med individanpassade tjänster som ska finansieras innehåller åtgärder för återinträde på arbetsmarknaden för 300 uppsagda arbetstagare, exempelvis kartläggning, yrkesvägledning, rådgivning, utbildning (utbildning i övergripande färdigheter, yrkesutbildning, utbildning på arbetsplatsen, företagarutbildning), stöd till företagande, stöd till intensivt jobbsökande, incitament (jobbsökarbidrag, stöd för att starta företag, incitament att söka jobb, resebidrag och bidrag till personer med omsorgsansvar).

10.  Europaparlamentet välkomnar att arbetsmarknadens parter, däribland fackföreningar (UGT-PV, CCOO-PV), hördes när ansökan till fonden utarbetades och enades om att bidra med 10 procent av den nationella medfinansieringen av de totala kostnaderna för åtgärderna, och att en politik för jämställdhet och icke-diskriminering kommer att tillämpas under de olika etapperna av genomförandet av fonden och de åtgärder som finansieras.

11.  Europaparlamentet påminner om vikten av att förbättra de uppsagda arbetstagarnas anställbarhet med hjälp av anpassad yrkesutbildning och att erkänna den kompetens som förvärvats under hela yrkeslivet. Parlamentet förväntar sig att den utbildning som erbjuds i det samordnade paketet ska anpassas inte bara till de uppsagda arbetstagarnas utan också till det befintliga näringslivets behov.

12.  Europaparlamentet välkomnar att det samordnade paketet inbegriper yrkesutbildning, inriktad på sektorer där det finns eller förväntas finnas sysselsättningsmöjligheter, samt arbetsplatsbaserad utbildning utformad för de framtida behoven hos de lokala företagen.

13.  Europaparlamentet beklagar att kommissionens förslag inte innehåller någon beskrivning av de uppsagda arbetstagarnas utbildningsstruktur.

14.  Europaparlamentet noterar att det samordnade paketet omfattar ekonomiska incitament för arbetssökande (schablonbelopp på 300 EUR), resebidrag, stöd till annan sysselsättning (upp till 350 EUR) och bidrag för omsorgsansvar. Parlamentet välkomnar att det totala beloppet för ekonomiska incitament är relativt begränsat och gör det möjligt att avsätta största delen av bidraget för utbildning, rådgivning, stöd till arbetssökande och stöd till företagande.

15.  Europaparlamentet noterar att det aktuella ärendet på ett typiskt sätt återspeglar det sociala och ekonomiska landskapet i en region vars lokala ekonomi kännetecknas av en stor andel små och medelstora företag.

16.  Europaparlamentet noterar att den information som presenterats om det samordnade paketet med individanpassade tjänster som ska finansieras via fonden innehåller uppgifter om hur dessa tjänster kompletterar de åtgärder som finansieras genom strukturfonderna. Parlamentet betonar att de spanska myndigheterna bekräftar att de åtgärder som avses inte får stöd från något annat av unionens finansieringsinstrument. Parlamentet upprepar sin begäran till kommissionen om att presentera en jämförande analys av dessa uppgifter i sina årsrapporter för att säkerställa fullständig respekt för det befintliga regelverket och förhindra all överlappning mellan EU-finansierade tjänster.

17.  Europaparlamentet uppmanar de berörda institutionerna att vidta de åtgärder som krävs för att förbättra förfarandena så att fonden snabbare ska kunna tas i anspråk. Parlamentet uppskattar det förbättrade förfarande som infördes av kommissionen efter parlamentets begäran om att man ska påskynda frigörandet av bidrag, så att kommissionens bedömning av ansökningar om medel kan läggas fram för budgetmyndigheten tillsammans med förslaget om utnyttjande av fonden. Parlamentet betonar att ytterligare förbättringar i förfarandet har införts i den nya förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2014–2020)(12) och att fondens effektivitet, transparens och synlighet kommer att förbättras.

18.  Europaparlamentet betonar att det i enlighet med artikel 6 i fondens förordning ska säkerställas att fonden stöder enskilda arbetstagare som blivit uppsagda, så att de kan återgå till stabila anställningar. Parlamentet betonar vidare att fonden endast får medfinansiera aktiva arbetsmarknadsåtgärder som leder till hållbar, långsiktig sysselsättning. Parlamentet påminner om att stödet från fonden varken får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell lagstiftning eller kollektivavtal eller åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer.

19.  Europaparlamentet välkomnar överenskommelsen mellan Europaparlamentet och rådet om den nya förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för perioden 2014–2020, om att återinföra kriteriet om krismobilisering, öka EU:s ekonomiska bidrag till 60 procent av den totala uppskattade kostnaden för de föreslagna åtgärderna, effektivisera handläggningen av ansökningar till fonden inom kommissionen och av Europaparlamentet och rådet genom att förkorta tiden för bedömning och godkännande, öka antalet åtgärder och förmånstagare genom att även egenföretagare och ungdomar innefattas samt finansiera incitament att starta företag.

20.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

21.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

22.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i enlighet med punkt 13 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (Spaniens ansökan EGF/2013/008 ES/Comunidad Valenciana − textilier)

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut 2014/167/EU.)

(1) EUT L 406, 30.12.2006, s. 1. (2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884. (3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1. (4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90 och vissa EG-förordningar om särskilda statistikområden (EUT L 393, 30.12.2006, s. 1). (5) EGF/2007/005 IT Sardegna, COM(2008)0609; EGF/2007/006 IT Piemonte, COM(2008)0609; EGF/2007/007 IT Lombardia, COM(2008)0609; EGF/2008/001 IT Toscana, COM(2008)0609; EGF/2008/003 LT Alytaus Textile, COM(2008)0547; EGF/2008/005 ES Cataluña, COM(2009)0371; EGF/2009/001 PT Norte-Centro, COM(2009)0371; EGF/2009/004 BE Oost en West Vlaanderen Textiel, COM(2009)0515; EGF/2009/005 BE Limburg Textiel, COM(2009)0515, EGF/2010/009 ES Comunidad Valenciana, COM(2010)0613 och EGF/2013/008 Comunidad Valenciana (det aktuella ärendet). (6) EGF/2009/014 ES Comunidad Valenciana keramik, COM(2010)0216. (7) EGF/2010/005 ES Comunidad Valenciana huggning, formning och slutlig bearbetning av sten, COM(2010)0617. (8) EGF/2010/009 ES Comunidad Valenciana, COM(2010)0613. (9) EGF/2011/006 ES Comunidad Valenciana byggbranschen, COM(2012)0053. (10) EGF/2011/020 ES Comunidad Valenciana skor, COM(2012)0204. (11) EGF/2013/004 ES Comunidad Valenciana byggmaterial, COM(2013)0635. (12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2014–2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1927/2006 (EGT L 347, 20.12.2013, s. 855).

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om produktion och tillhandahållande på marknaden av växtförökningsmaterial (lagstiftning om växtförökningsmaterial) (COM(2013)0262 – C7-0121/2013 – 2013/0137(COD))

P7_TA(2014)0185 A7-0112/2014

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0262),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0121/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av de motiverande yttranden från det österrikiska förbundsrådet och den nederländska andra kammaren som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0112/2014).

1.  Europaparlamentet förkastar kommissionens förslag.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt förslag (och att lägga fram ett nytt).

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om anpassning med verkan från och med den 1 juli 2011 av lönerna och pensionerna för tjänstemän och övriga anställda i Europeiska unionen och av de på dessa löner och pensioner tillämpliga korrigeringskoefficienterna (COM(2013)0895) – C7-0459/2013 – 2013/0438(COD))

P7_TA(2014)0186 A7-0165/2014

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0895)),

–  med beaktande av artikel 294.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen, särskilt artikel 10 i bilaga XI, och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7–0459/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av domstolens yttrande av den 4 mars 2014(1),

–  med beaktande av revisionsrättens yttrande av den 3 mars 2014(2),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 7 mars 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0165/2014).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 mars 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om anpassning med verkan från och med den 1 juli 2011 av lönerna och pensionerna för tjänstemän och övriga anställda i Europeiska unionen och av de på dessa löner och pensioner tillämpliga korrigeringskoefficienterna

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 422/2014.)

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT. (2) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om anpassning med verkan från och med den 1 juli 2012 av lönerna och pensionerna för tjänstemän och övriga anställda i Europeiska unionen och av de på dessa löner och pensioner tillämpliga korrigeringskoefficienterna (COM(2013)0896 – C7-0460/2013 – 2013/0439(COD))

P7_TA(2014)0187 A7-0164/2014

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0896),

–  med beaktande av artikel 294.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen, särskilt artikel 10 i bilaga XI, och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7–0460/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av domstolens yttrande av den 4 mars 2014(1),

–  med beaktande av revisionsrättens yttrande av den 3 mars 2014(2),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 7 mars 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0164/2014).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 mars 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets (EU) nr .../2014 om anpassning med verkan från och med den 1 juli 2012 av lönerna och pensionerna för tjänstemän och övriga anställda i Europeiska unionen och av de på dessa löner och pensioner tillämpliga korrigeringskoefficienterna

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 423/2014.)

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT. (2) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om vissa förfaranden för tillämpning av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Serbien, å andra sidan (17930/1/2013 – C7-0028/2014 – 2011/0465(COD))

P7_TA(2014)0188 A7-0116/2014

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (17930/1/2013 – C7‑0028/2014),

–  med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(1), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0938),

–  med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 72 i arbetsordningen,

–  med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för internationell handel (A7-0116/2014).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med rådets ståndpunkt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna akten i enlighet med artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att, när det har kontrollerats att alla förfaranden vederbörligen avslutats, underteckna akten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) Antagna texter av den 25.10.2012, P7_TA(2012)0389.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/71/EG och 2009/138/EG med avseende på befogenheterna för Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (KOM(2011)0008 – C7-0027/2011 – 2011/0006(COD))

P7_TA(2014)0189 A7-0077/2012

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2011)0008),

–  med beaktande av artikel 294.2 och artiklarna 50, 53, 62 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0027/2011),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska centralbanken av den 4 maj 2011(1),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 5 maj 2011(2),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 27 november 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0077/2012).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 mars 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om ändring av direktiven 2003/71/EG och 2009/138/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 med avseende på befogenheterna för Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten)

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv 2014/51/EU.)

(1) EUT C 159, 18.5.2011, s. 10. (2) EUT C 218, 23.7.2011, s. 82.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel (COM(2013)0044 – C7-0034/2013 – 2013/0024(COD))

P7_TA(2014)0190 A7-0140/2014

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0044),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0034/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 17 maj 2013(1),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av 11 november 2013(2),

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, i enlighet med artikel 51 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för rättsliga frågor (A7‑0140/2014),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen;

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt;

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 mars 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING,

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter det att utkastet till lagstiftningsakt översänts till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande(3),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(4),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5), och

av följande skäl:

(1)  De Flöden av svarta pengar från olaglig verksamhet skadar som skapas genom överföring av medel kan skada den finansiella sektorns struktur, stabilitet och anseende och utgör utgöra ett hot mot den inre marknaden och den internationella utvecklingen, och urholkar direkt eller indirekt medborgarnas förtroende för rättsstaten. Finansiering av terrorism och organiserad brottslighet är fortfarande ett omfattande problem som bör angripas på unionsnivå. Terrorism och organiserad brottslighet skadar de demokratiska institutionerna och Terrorismen skakar själva grundvalarna för i vårt samhälle. Den sundhet, integritet och stabilitet som präglar systemet för överföring av medel och tilltron till det finansiella systemet i dess helhet skulle sätts allvarligt kunna sättas på spel genom brottslingars och deras medhjälpares ansträngningar att antingen dölja ursprunget till vinningar från brott eller överföra medel för brottslig verksamhet eller terroriständamål. [Ändr. 1]

(2)  För att underlätta sin brottsliga verksamhet utnyttjar skulle personer som tvättar pengar och som finansierar terrorism kunna försöka utnyttja de fria kapitalrörelser som det integrerade finansiella området medger, om inte vissa samordnade åtgärder antas på unionsnivå och på internationell nivå. Internationellt samarbete inom ramen för arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) och en global tillämpning av dess rekommendationer syftar till att förhindra regelarbitrage och snedvridning av konkurrensen. Genom sin räckvidd bör unionens åtgärder säkerställa att rekommendation nr 16 om elektroniska överföringar som arbetsgruppen för finansiella åtgärder (nedan kallad FATF) antog i februari 2012 införlivas på ett enhetligt sätt i hela unionen. I synnerhet bör de förhindra diskriminering eller diskrepans mellan betalningar i medlemsstaterna och vid gränsöverskridande betalningar mellan medlemsstaterna. Enskilda medlemsstaters icke samordnade åtgärder skulle på området gränsöverskridande överföringar väsentligt kunna inverka på betalningssystemens funktion på unionsnivå och därigenom skada den inre marknaden på området finansiella tjänster. [Ändr. 2]

(2a)  Genomförandet och verkställigheten av denna förordning, inklusive FATF:s rekommendation nr 16, bör inte få leda till omotiverade eller oproportionerliga kostnader för betaltjänstleverantörer eller vanliga medborgare som använder deras tjänster. Den fria rörligheten för lagligt kapital bör också garanteras fullt ut i hela unionen. [Ändr. 3]

(3)  Det har påpekats i EU:s ändrade strategi om finansiering av terrorism av den 17 juli 2008 att insatserna måste fortsätta att förebygga finansiering av terrorism och misstänkta terroristers utnyttjande av sina finansiella resurser. Det kan fastslås att FATF oavbrutet arbetar för att förbättra sina rekommendationer och för en gemensam förståelse av hur dessa ska genomföras. Det noteras i unionens ändrade strategi att det regelbundet bedöms hur dessa rekommendationer genomförs av arbetsgruppens alla medlemmar och medlemmar i regionala organ av motsvarande karaktär. Det noteras också att det ur denna synvinkel är viktigt med en gemensam genomförandestrategi i medlemsstaterna.

(4)  För att förebygga finansiering av terrorism har åtgärder vidtagits för att frysa vissa personers, gruppers och enheters medel och ekonomiska resurser, däribland förordning (EG) nr 2580/2001(6), och rådets förordning (EG) nr 881/2002(7). Av samma skäl har åtgärder vidtagits för att skydda det finansiella systemet mot att medel och ekonomiska resurser överförs för terroriständamål. Ett antal sådana åtgärder ingår i Europaparlamentets och rådets direktiv .../.../EU(8)(9). Dessa åtgärder kan dock inte helt hindra terrorister och andra brottslingar från att få tillgång till betalningssystem för att föra över sina medel.

(5)  Ett enhetligt internationellt tillvägagångssätt bör främjas och bekämpningen när det gäller bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism bör effektiviseras, varför man vid unionens insatser bör ta hänsyn till utvecklingen på denna nivå, nämligen de internationella standarder för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism och spridning som FATF antog 2012. Särskilt gäller detta rekommendation nr 16 och det ändrade tolkningsmeddelandet för dess genomförande. [Ändr. 4]

(5a)  Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt unionens skyldigheter enligt artikel 208 i EUF-fördraget i syfte att hejda trenden att penningtvätt i allt större utsträckning flyttar från utvecklade länder med stränga regler mot penningtvätt till utvecklingsländer där reglerna kan vara mindre stränga. [Ändr. 5]

(6)  Att fullständigt kunna spåra överföringar av medel kan vara ett särskilt viktigt och värdefullt verktyg när det gäller att förebygga, utreda och upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. För att säkerställa att uppgifterna vidarebefordras genom hela betalningskedjan är det därför lämpligt att införa en skyldighet för betaltjänstleverantörerna betalningsleverantörerna att se till att överföringarna av medel åtföljs av korrekta och aktuella uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren. I det avseendet är det av avgörande betydelse att finansinstituten rapporterar in adekvata, korrekta och aktuella uppgifter om överföringar av medel för sina kunders räkning, så att de behöriga myndigheterna får möjlighet att agera mot penningtvätt och finansiering av terrorism på ett bättre sätt. [Ändr. 6]

(7)  Bestämmelserna i denna förordning ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av den nationella lagstiftning som införlivar Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(10). Exempelvis får inte personuppgifter som insamlas för de ändamål som avses i denna förordning behandlas på ett sätt som är oförenligt med direktiv 95/46/EG. Särskilt bör vidarebehandling för kommersiella ändamål vara strängt förbjuden. Bekämpningen av penningtvätt och finansiering av terrorism erkänns vara viktig för allmänintresset i samtliga medlemsstater. Vid tillämpningen av denna förordning bör därför överföring av personuppgifter till ett tredjeland tillåtas i enlighet med artikel 26 d i direktiv 95/46/EG, om landet inte säkerställer en adekvat skyddsnivå i den mening som avses i artikel 25 i direktivet. Det är viktigt att betaltjänstleverantörer som är verksamma i flera jurisdiktioner med filialer eller dotterföretag utanför unionen inte på ett orimligt sätt förhindras att utbyta information om misstänkta transaktioner inom samma organisation. Detta bör inte påverka internationella avtal mellan unionen och tredjeländer som syftar till att bekämpa penningtvätt, inbegripet lämpliga skyddsåtgärder för medborgarna som säkrar en motsvarande eller adekvat skyddsnivå. [Ändr. 7]

(8)  Personer som endast omvandlar pappersdokument till elektroniska uppgifter på grundval av ett kontrakt med en betalningsleverantör omfattas inte av denna förordnings tillämpningsområde. Detta gäller även fysiska eller juridiska personer som enbart tillhandahåller betalningsleverantörer meddelanden om överföring av tillgångar eller andra former av stödsystem för överföring eller clearing- och avvecklingssystem.

(9)  Överföringar av medel där risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism är liten bör lämpligen inte omfattas av denna förordning. Dessa undantag bör inkludera kredit- och betalkort, mobiltelefoner eller annan digital eller informationsteknisk utrustning, uttag från uttagsautomater, betalning av skatter, böter eller andra avgifter och överföringar av medel där både betalaren och betalningsmottagaren är betalningsleverantörer betaltjänstleverantörer som agerar för egen räkning. För att beakta de nationella betalningssystemens särskilda egenskaper får medlemsstaterna undanta elektroniska girobetalningar, på villkor att det alltid är möjligt att spåra överföringen av medel tillbaka till betalaren, liksom överföringar av medel som görs genom checkavbildningar eller växlar. Inga undantag medges dock när ett betal- eller kreditkort, en mobiltelefon eller annan digital eller förutbetald eller efterhandsbetald informationsteknisk utrustning används för att verkställa en överföring från person till person. Mot bakgrund av de snabba tekniska framstegen bör man överväga att utvidga förordningens tillämpningsområde så att det också omfattar e‑pengar och andra nya betalningssätt. [Ändr. 8]

(10)  Betaltjänstleverantörerna bör se till att uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren inte saknas eller är ofullständiga. För att inte inverka på betalningssystemens effektivitet bör man göra åtskillnad mellan kontrollkraven på överföringar av medel från ett konto och överföringar av medel som inte görs från ett konto. Det bör skapas en rimlig avvägning mellan risken för att transaktioner kommer att ske utanför det officiella systemet om man tillämpar alltför strikta identifieringskrav och det potentiella terroristhot som små överföringar av medel innebär. I fall där överföringarna inte görs från ett konto, bör därför skyldigheten att kontrollera att uppgifterna om betalaren är riktiga begränsas till betalarens namn för bara tillämpas på enskilda överföringar som överstiger på högst 1 000 EUR. När det gäller överföringar av medel från ett konto ska inte betaltjänstleverantören betalningsleverantören behöva kontrollera uppgifter om betalaren som åtföljer varje överföring av medel, om skyldigheterna i direktiv .../.../EU(11)är uppfyllda. [Ändr. 9]

(11)  Det är tillräckligt att föreskriva att förenklade uppgifter om betalaren ska åtfölja överföringar av medel inom EU, mot bakgrund av unionens betalningslagstiftning, dvs. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009(12), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012(13) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG(14).

(12)  Myndigheter som ansvarar för bekämpning av penningtvätt eller finansiering av terrorism i tredjeländer ska kunna spåra källan till de medel som används för sådana ändamål, varför överföringar av medel från unionen till tredjeländer bör åtföljas av fullständiga uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren. Dessa myndigheter bör bara ges tillgång till fullständiga uppgifter om betalaren för att förebygga, utreda och upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism.

(12a)  De myndigheter som ansvarar för att bekämpa penningtvätt och terrorismfinansiering och de relevanta rättsliga och brottsbekämpande organen i medlemsstaterna bör intensifiera samarbetet sinsemellan och med berörda myndigheter i tredjeländer, inklusive utvecklingsländer, i syfte att ytterligare stärka insynen, utbytet av information och bästa praxis. Unionen bör ge stöd till kapacitetsuppbyggande program i utvecklingsländer för att underlätta detta samarbete. Man bör förbättra systemen för att samla in bevismaterial och göra uppgifter och information som är relevanta för brottsutredningar tillgängliga, utan att på något sätt inkräkta på subsidiaritets- eller proportionalitetsprinciperna eller de grundläggande rättigheterna i unionen. [Ändr. 10]

(12b)  Betalarens, betalningsmottagarens och den förmedlande betaltjänstleverantörens betaltjänstleverantörer bör förfoga över lämpliga tekniska och organisatoriska medel för att skydda personuppgifter mot oavsiktlig förlust, ändring och obehörigt röjande eller obehörig åtkomst. [Ändr. 11]

(13)  Om en enstaka betalares medel överförs till flera betalningsmottagare på ett billigt sätt med batchfiler, som innehåller enskilda överföringar från unionen till tredjeländer, bör det föreskrivas att sådana enskilda överföringar bara ska innehålla betalarens kontonummer eller en unik transaktionsidentifierare, under förutsättning att batchfilen innehåller fullständiga uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren.

(14)  För att kunna kontrollera om erforderliga uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren åtföljer överföringarna av medel, och för att upptäcka misstänkta transaktioner, ska betalningsmottagarens betaltjänstleverantör betalningsleverantör och den förmedlande betaltjänstleverantören betalningsleverantören införa effektiva metoder för att upptäcka om uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren saknas eller är ofullständiga, i synnerhet om flera betaltjänstleverantörer är involverade, för att förbättra möjligheten att spåra överföringar av medel. Lämpliga kontroller av att uppgifterna är tillgängliga och fullständiga, i synnerhet om flera betaltjänstleverantörer är involverade, kan bidra till att göra utredningsförfarandena mindre tidskrävande och mer effektiva, vilket i sin tur förbättrar möjligheten att spåra överföringar av medel. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna bör således säkerställa att betaltjänstleverantörerna inbegriper den nödvändiga transaktionsinformationen i den elektroniska överföringen eller i ett tillhörande meddelande i hela betalningskedjan. [Ändr. 12]

(15)  Då anonyma överföringar innebär en potentiell risk för finansiering av terrorism, bör det krävas att betaltjänstleverantörer betalningsleverantörer begär uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren. I enlighet med den riskbaserade metod som FATF utvecklat bör områden med större och lägre risk fastställas för att bättre hantera riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism. Därför bör betalningsmottagarens betaltjänstleverantör betalningsleverantör och den förmedlande betaltjänstleverantören betalningsleverantören inrätta effektiva riskbaserade förfaranden och bedöma och väga risker, så att resurserna direkt kan riktas in mot högriskområden för penningtvätt. Dessa effektiva riskbaserade förfaranden för de fall, där en överföring av medel saknar de nödvändiga uppgifterna om betalaren och betalningsmottagaren, i syfte kommer att hjälpa betaltjänstleverantörerna att bättre avgöra om de ska verkställa, avvisa eller avbryta överföringen och vilka lämpliga uppföljningsåtgärder som ska vidtas. Om betalarens betaltjänstleverantör betalningsleverantör är etablerad utanför unionens territorium, bör skärpta krav på kundkännedom tillämpas i enlighet med direktiv .../.../EU(15)när det gäller gränsöverskridande korrespondentbankförbindelser med den betaltjänstleverantörenbetalningsleverantören. [Ändr. 13]

(16)  Betalningsmottagarens betalningsleverantör och den förmedlande betalningsleverantören bör vara särskilt vaksamma och bedöma riskerna, när dessa blir varse att uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren saknas eller är ofullständiga och ska rapportera misstänkta transaktioner till de behöriga myndigheterna i enlighet med de rapporteringsskyldigheterna enligt direktiv .../.../EU(16) och nationella införlivandeåtgärder.

(17)  I de fall uppgifter om betalaren eller betalningsmottagaren saknas eller är ofullständiga, ska bestämmelserna om överföringar av medel gälla, utan att påverka betaltjänstleverantörernas betalningsleverantörernas och förmedlande betaltjänstleverantörers betalningsleverantörers skyldigheter att avbryta eller avvisa överföringar av medel som bryter mot civilrättsliga, administrativa eller straffrättsliga bestämmelser. Identitetsuppgifter om betalaren eller betalningsmottagaren när det gäller enskilda individer, juridiska personer, förvaltningsbolag, stiftelser, ömsesidiga bolag, holdingbolag och liknande befintliga eller framtida juridiska konstruktioner är av avgörande betydelse för att man ska kunna spåra brottslingar som annars kan dölja sin identitet bakom olika bolagsstrukturer. [Ändr. 14]

(18)  Till dess att man avlägsnat sådana tekniska begränsningar som kan hindra förmedlande betaltjänstleverantörer betalningsleverantörer från att uppfylla sin skyldighet att vidarebefordra alla uppgifter som de får om betalaren, bör dessa förmedlande betaltjänstleverantörer betalningsleverantörer spara de aktuella uppgifterna. Dessa tekniska begränsningar bör undanröjas avlägsnas så snart som betalningssystemen uppgtas bort uppgraderats. För komma till rätta med de tekniska begränsningarna skulle man kunna uppmuntra användning av Sepa‑gireringssystemet vid överföringar inom banker mellan medlemsstater och tredjeländer. [Ändr. 15]

(19)  I brottsutredningar är det kanske inte möjligt att klargöra vilka uppgifter som krävs eller vilka individer som är inblandade förrän efter flera månader eller år efter den ursprungliga överföringen av medel. Av detta skäl och för att få tillgång till viktig bevisning i utredningarna är det lämpligt att kräva att betaltjänstleverantörerna betalningsleverantörerna sparar uppgifterna om betalaren och betalningsmottagaren för att förebygga, utreda och upptäcka penningtvätt eller finansiering av terrorism. Denna period bör vara begränsad till fem år, varefter alla personuppgifter bör raderas, såvida inte annat föreskrivs i nationell lagstiftning. Ytterligare lagring av uppgifter bör tillåtas endast om den är nödvändig för förebyggande, upptäckt eller utredning av penningtvätt och finansiering av terrorism och bör inte överstiga tio år. Betaltjänstleverantörerna bör se till att uppgifter som lagras enligt denna förordning endast används för de ändamål som beskrivs i förordningen. [Ändr. 16]

(20)  För att åtgärder för bekämpning av terrorism snabbt ska kunna vidtas bör betalningsleverantörerna skyndsamt besvara en begäran om uppgifter om betalaren som kommer från myndigheter med ansvar för bekämpning av penningtvätt eller finansiering av terrorism i den medlemsstat där de är etablerade.

(21)  Antalet arbetsdagar i den medlemsstat där betalarens betalningsleverantör finns avgör tidsfristen för att besvara en begäran om uppgifter om betalaren.

(22)  För att förbättra efterlevnaden av kraven i denna förordning och i enlighet med kommissionens meddelande av den 9 december 2010 ”om att förstärka sanktionssystemen i den finansiella tjänstesektorn”, bör de behöriga myndigheterna få förstärkta befogenheter att vidta tillsynsåtgärder och fastställa påföljder. Administrativa påföljder bör föreskrivas och, mot bakgrund av hur viktig bekämpningen av penningtvätt och finansiering av terrorism är, bör medlemsstaterna fastställa påföljder som är effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna bör meddela detta till kommissionen och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten, nedan kallad EBA), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010(17), till Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) ("Eiopa"), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010(18), respektive till Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, nedan kallad Esma), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010(19).

(23)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av kapitel V artiklarna XXX i denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(20). [Ändr. 17]

(24)  Ett antal länder och territorier utanför unionens territorium har en monetär union med en medlemsstat eller tillhör en medlemsstats valutaområde. Andra har undertecknat ett monetärt avtal med Europeiska unionen företrädd av en medlemsstat, och har betalningsleverantörer som direkt eller indirekt deltar i den medlemsstatens betalnings- och avvecklingssystem. För att vid överföringar mellan berörda medlemsstater och dessa länder eller territorier undvika att denna förordnings tillämpning medför betydande negativa effekter på ekonomierna i dessa länder eller territorier, bör sådana överföringar kunna behandlas som överföringar av medel inom de berörda medlemsstaterna.

(25)  Mot bakgrund av de ändringar som måste göras av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 av den 15 november 2006 om information om betalaren som skall åtfölja överföringar av medel(21), bör denna förordning för tydlighetens skull upphöra att gälla.

(26)  Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, och de därför på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(27)  Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till skydd för privat- och familjeliv (artikel 7), rätten till skydd av personuppgifter (artikel 8) och rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol (artikel 47) samt ne bis in idem-principen.

(28)  För att säkerställa ett smidigt införande av den nya ramen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, bör datumet för tillämpningen av denna förordning sammanfalla med tidsfristen för införlivandet av direktiv .../.../EU(22).

(28a)  Europeiska datatillsynsmannen avgav ett yttrande 4 juli 2013(23).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE, DEFINITIONER OCH TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Artikel 1

Syfte

För att förebygga, upptäcka och utreda penningtvätt och finansiering av terrorism i samband med överföringar av medel fastställs i denna förordning bestämmelser om de uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren som ska åtfölja sådana överföringar.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

(1)  finansiering av terrorism: finansiering av terrorism i enlighet med definitionen i artikel 1.4 i direktiv .../.../EU(24).

(2)  penningtvätt: penningtvätt i enlighet med artikel 1.2 eller 1.3 i direktiv .../.../EU*;

(3)  betalare: en betalare enligt definitionen i artikel 4.7 i direktiv 2007/64/EG fysisk eller juridisk person som endera genomför en överföring av medel från sitt eget konto eller som begär en överföring av medel. [Ändr. 18]

(4)  betalningsmottagare: en fysisk eller juridisk person som är den avsedda mottagaren av överförda medel. betalningsmottagare enligt definitionen i artikel 4.8 i direktiv 2007/64/EG. [Ändr. 19]

(5)  betalningsleverantör: en fysisk eller juridisk person som i sin yrkesverksamhet levererar tjänster avseende överföringar av medel.

(5)   betaltjänstleverantör: en betaltjänstleverantör enligt definitionen i artikel 4.9 i direktiv 2007/64/EG. [Ändr. 20]

(6)  förmedlande betalningsleverantör: en betalningsleverantör som varken är betalarens eller betalningsmottagarens betalningsleverantör och som tar emot och verkställer en överföring på uppdrag av betalarens eller betalningsmottagarens betalningsleverantör eller en annan förmedlande betalningsleverantör.

(7)  överföring av medel: alla transaktioner som för en betalares räkning utförs på elektronisk väg genom en betaltjänstleverantör betalningsleverantör för att göra tillgångar tillgängliga för en betalningsmottagare genom en betaltjänstleverantör, särskilt penningöverföring och autogiro i den mening som avses i direktiv 2007/64/EG, betalningsleverantör, oavsett om betalaren och betalningsmottagaren är en och samma person eller inte. [Ändr. 21]

(8)  batchöverföring: ett paket av flera enskilda överföringar av medel som sammanförts för vidarebefordran.

(9)  unik transaktionsidentifierare: en kombination av bokstäver eller symboler som betalningsleverantören fastställt i enlighet med protokollen för det betalnings- och avvecklingssystem eller meddelandesystem som används för överföringen av medel och som gör det möjligt att spåra transaktionen tillbaka till betalaren och betalningsmottagaren.

(10)  överföring av medel från person till person: en transaktion mellan två fysiska personer som agerar i egenskap av konsumenter för andra ändamål än sin handelsverksamhet, affärsverksamhet eller sitt yrke. [Ändr. 22]

Artikel 3

Tillämpningsområde

1.  Denna förordning ska tillämpas på överföringar av medel, i alla valutor, som sänds eller tas emot av en betalningsleverantör som är etablerad inom unionen.

2.  Denna förordning får ska inte tillämpas på överföringar av medel som utförs med hjälp av kredit- eller betalkort, förbetalda kort eller kuponger, mobiltelefoner, e‑pengar eller annan digital eller informationsteknisk utrustning enligt definitionen i direktiv 2014/.../EU [betaltjänstdirektivet], om följande villkor är uppfyllda: [Ändr. 23]

a)  Kortet eller utrustningen används för att betala varor och tjänster som tillhandahålls ett företag inom ramen för näringsverksamhet. [Ändr. 24]

b)  Korts eller utrustnings nummer åtföljer alla överföringar i samband med transaktionen.

Denna förordning ska dock gälla om kredit- eller betalkort, förbetalda kort eller kuponger, mobiltelefoner, e-pengar mobiltelefon eller annan digital eller informationsteknisk utrustning används för att verkställa en överföring av medel från person till person. [Ändr. 25]

3.  Denna förordning ska inte tillämpas på fysiska eller juridiska personer som enbart omvandlar pappersdokument till elektroniska uppgifter på grundval av ett avtal med en betaltjänstleverantör eller på fysiska eller juridiska personer som enbart tillhandahåller betaltjänstleverantörer meddelandetjänster om överföring av medel eller andra stödsystem för detta ändamål eller system för clearing och avveckling. [Ändr. 26]

Denna förordning får inte gälla för överföringar av medel

a)  om överföringen av medel innebär att betalaren tar ut pengar från sitt eget konto,

b)  om medel överförs till offentliga myndigheter som betalning av skatter, böter eller andra avgifter inom en medlemsstat,

c)  om både betalaren och betalningsmottagaren är betalningsleverantörer som agerar för egen räkning.

KAPITEL II

SKYLDIGHETER FÖR BETALNINGSLEVERANTÖRER

Avsnitt 1

Skyldigheter för betalarens betalningsleverantör

Artikel 4

Uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel

1.  Betalarens betalningsleverantör ska se till att överföringar av medel åtföljs av följande uppgifter om betalaren:

a)  Betalarens namn.

b)  Betalarens kontonummer, om ett sådant konto används för att genomföra överföringen av medel, eller en unik transaktionsidentifierare om inget sådant konto används för detta ändamål.

c)  Betalarens adress, nationella identitetsnummer, eller kundnummer eller födelsedatum och födelseort. [Ändr. 27]

2.  Betalarens betalningsleverantör ska se till att överföringar av medel åtföljs av följande uppgifter om betalaren:

a)  Betalningsmottagarens namn, och

b)  betalningsmottagarens kontonummer, om ett konto används för att genomföra en transaktion, eller en unik transaktionsidentifierare om inget sådant konto används för detta ändamål.

3.  Innan betalarens betaltjänstleverantör betalningsleverantör överför medlen, ska denne genomföra kundkontroller i enlighet med direktiv …/…/EU(25) och kontrollera riktigheten i och fullständigheten för de uppgifter som avses i punkt 1 punkt 1 på grundval av handlingar, uppgifter eller upplysningar som införskaffats från en tillförlitlig och oberoende källa. [Ändr. 28]

4.  Vidöverföringar av medel från betalarens konto, ska den kontroll som avses i punkt 3 anses ha ägt rum om

a)  betalarens identitet har kontrollerats i samband med att kontot öppnades i enlighet med artikel 11 i direktiv …/…/EU(26) och uppgifterna från den kontrollen har sparats i enlighet med artikel 39 i det direktivet;

eller

b)  betalaren omfattas av artikel 12.5 i direktiv …/…/EU*.

5.  Vid överföringar av medel som inte görs från ett konto, ska ska betalarens betalningsleverantör betaltjänstleverantör genom undantag från punkt 3 inte åtminstonde kontrollera uppgifterna enligt punkt 1 om beloppet är åtminstone namnet på betalaren vid överföringar av medel på högst 1 000 EUR, och alla uppgifter om den betalare och den betalningsmottagare som avses i punkt 1 om transaktionen genomförs i flera omgångar som inte förefaller vara kopplad till andra överföringar av medel som tillsammans med nämnda överföring vara kopplade till varandra eller överstiger 1 000 EUR. [Ändr. 29]

Artikel 5

Överföringar av medel inom unionen

1.  Om både betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantör betalningsleverantör(er) är etablerad(e) inom unionen, ska vid tidpunkten för överföringar av medel, genom undantag från artikel 4.1 och 4.2, bara betalarens och betalningsmottagarens fullständiga namn och kontonummer eller dennes den unika transaktionsidentifierare transaktionsidentifieraren uppges, utan att det påverkar de krav på uppgifter som anges i artikel 5.2 b och 5.3 b i förordning (EU) nr 260/2012. [Ändr. 30]

2.  Utan hinder av punkt 1 ska betalarens betaltjänstleverantör, i fall av en sådan konstaterad högre risk som avses i artikel 16.2 eller 16.3 eller i bilaga III till direktiv …/…/EU(27) , kräva fullständiga uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren eller, betalningsleverantör på begäran av betalningsmottagarens betaltjänstleverantör betalningsleverantör eller den förmedlande betaltjänstleverantören, betalningsleverantören inom tre arbetsdagar efter mottagandet av begäran lämna de uppgifter om betalaren eller betalningsmottagaren som avses i artikel 4. [Ändr. 31]

Artikel 6

Överföringar av medel från unionen till tredjeländer

1.  När det gäller batchöverföringar från en enstaka betalare där betalningsmottagarens betalningsleverantör är etablerad utanför unionen, ska inte artikel 4.1 och 4.2 tillämpas på enskilda överföringar som sammanförts i en batchöverföring, under förutsättning att batchfilen innehåller de uppgifter som avses i den artikeln och att de enskilda överföringarna åtföljs av betalarens kontonummer eller dennes unika transaktionsidentifierare.

2.  Om betalningsmottagarens betaltjänstleverantör betalningsleverantör är etablerad utanför unionen ska överföringar av medel på högst 1 000 euro, genom undantag från artikel 4.1 och 4.2, bara åtföljas av [Ändr. 32]

a)  betalarens namn,

b)  betalningsmottagarens namn,

c)  kontonumret för både betalaren och betalningsmottagaren eller den unika transaktionsidentifieraren.

Dessa uppgifters riktighet behöver inte kontrolleras, om det inte finns misstankar om penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Avsnitt 2

Skyldigheter för betalningsmottagarens betalningsleverantör

Artikel 7

Upptäckt av saknade uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren

1.  Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör betalningsleverantör ska försäkra sig om att fälten för uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren har fyllts i, med hjälp av de vedertagna tecken eller indata som gäller i det meddelandesystem eller betalnings- och avvecklingssystem som används för att verkställa överföringen av medel har fyllts i med hjälp av de vedertagna tecken eller indata som gäller i de interna riskbaserade förfaranden som inrättats för att motverka missbruk inom ramen för det meddelandesystemet eller betalnings- och avvecklingssystemet. [Ändr. 33]

2.  Betalningsmottagarens betalningsleverantör ska införa effektiva metoder för att kunna upptäcka om följande uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren saknas:

a)  Vid överföringar av medel där betalarens betalningsleverantör är etablerad inom unionen: de uppgifter som anges i artikel 5.

b)  Vid överföringar av medel där betalarens betalningsleverantör är etablerad utanför unionen: de uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren som avses i artikel 4.1 och 4.2, i tillämpliga fall även de uppgifter som anges i artikel 14.

c)  När det gäller batchöverföringar där betalarens betalningsleverantör är etablerad utanför unionen: de uppgifter som avses i artikel 4.1 och 4.2 med avseende på batchöverföringen.

3.  Vid överföringar av medel som överstiger 1 000 EUR och där betalarens betalningsleverantör är etablerad utanför unionen, ska betalningsmottagarens betalningsleverantör kontrollera betalningsmottagarens identitet om hans eller hennes identitet inte redan har kontrollerats.

4.  Vid överföringar av medel som högst uppgår till 1 000 EUR och där betalarens betaltjänstleverantör betalningsleverantör är etablerad utanför unionen, är inte betalningsmottagarens betaltjänstleverantör betalningsleverantör skyldig att kontrollera uppgifterna om betalningsmottagaren, såvida det inte föreligger misstankar om penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Medlemsstaterna får sänka eller ta bort detta tak om den nationella riskbedömningen visar att kontrollerna av de överföringar av medel som inte görs från ett konto bör stärkas. Medlemsstater som gör ett sådant undantag ska meddela kommissionen om detta.

4a.  Om betalarens betaltjänstleverantör är etablerad i ett tredjeland med en förhöjd risknivå ska skärpta krav på kundkontroll tillämpas i enlighet med direktiv …/…/EU(28) i fråga om gränsöverskridande korrespondentbanksrelationer med den aktuella betaltjänstleverantören. [Ändr. 35]

Artikel 8

Överföringar av medel där uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren saknas eller är ofullständiga

1.  Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör betalningsleverantör ska införa effektiva riskbaserade förfaranden, på grundval av de konstaterade risker som avses i artikel 16.2 i och bilaga III till direktiv …/…/EU(29), för att avgöra när en överföring av medel som saknar de fullständiga erforderliga uppgifter uppgifterna om betalaren och betalningsmottagaren ska verkställas, avvisas eller avbrytas och lämpliga uppföljningsåtgärder. [Ändr. 36]

Betalarens betaltjänstleverantör och betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ska under alla omständigheter iaktta alla tillämpliga lagar eller administrativa bestämmelser om penningtvätt och finansiering av terrorism, särskilt förordning (EG) nr 2580/2001, förordning (EG) nr 881/2002 och direktiv …/…/EU*. [Ändr. 37]

Om betaltjänstleverantören betalningsmottagarens betalningsleverantör vid mottagandet av överföringen av medel får kännedom om att de uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren som krävs enligt artiklarna 4.1, 4.2, 5.1 och 6 saknas eller är ofullständiga, eller om de inte har fyllts i med hjälp av de vedertagna tecken eller indata som gäller inom systemet för meddelanden eller betalnings- och avvecklingssystemet, ska denne antingen avvisa eller avbryta överföringen och eller begära kompletterande uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren innan betalningstransaktionen genomförs. [Ändr. 38]

2.  Om en betalningsleverantör betaltjänstleverantör regelbundet underlåter att lämna erforderliga fullständiga uppgifter om en betalare, ska betalningsmottagarens betalningsleverantör betaltjänstleverantör vidta åtgärder som inledningsvis kan bestå i att utfärda varningar och fastställa tidsfrister, innan denne antingen avvisar alla framtida överföringar från denna betalningsleverantör betaltjänstleverantör eller fattar beslut om att begränsa eller avsluta affärsrelationen med den betalningsleverantören betaltjänstleverantören. [Ändr. 39]

Betalningsmottagarens betalningsleverantör ska meddela detta till de myndigheter som ansvarar för bekämpning av penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Artikel 9

Bedömning och rapportering

Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör betalningsleverantör ska i enlighet med sina riskbaserade förfaranden betrakta saknade eller ofullständiga uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren som en faktor vid sin bedömning av om överföringen eller anknutna transaktioner är misstänkta och om åsidosättandet ska rapporteras till finansunderrättelseenheten. Betaltjänstleverantören ska i sina effektiva riskbaserade förfaranden även fokusera på, och vidta lämpliga åtgärder avseende, andra riskfaktorer som anges i artikel 16.3 i och bilaga III till direktiv …/…/EU(30). [Ändr. 40]

Avsnitt 3

Skyldigheter för förmedlande betalningsleverantörer

Artikel 10

Uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren som åtföljer överföringen

Förmedlande betalningsleverantörer ska se till att alla mottagna uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren som åtföljer en överföring av medel följer med den.

Artikel 11

Upptäckt av saknade uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren

1.  Den förmedlande betalningsleverantören ska försäkra sig om att fälten för uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren har fyllts i med hjälp av de vedertagna tecken eller indata som gäller i det meddelandesystem eller betalnings- och avvecklingssystem som används för att verkställa överföringen av medel.

2.  Den förmedlande betaltjänstleverantören betalningsleverantören ska införa effektiva metoder för att kunna upptäcka om följande uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren saknas eller är ofullständiga: [Ändr. 41]

a)  Vid överföringar av medel där betalarens betalningsleverantör är etablerad inom unionen: de uppgifter som anges i artikel 5.

b)  Vid överföringar av medel där betalarens betalningsleverantör är etablerad utanför unionen: de uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren som avses i artikel 4.1 och 4.2, i tillämpliga fall även de uppgifter som anges i artikel 14.

c)  Vid batchöverföringar där betalarens betalningsleverantör är etablerad utanför unionen: de uppgifter som avses i artikel 4.1 och 4.2 med avseende på batchöverföringen.

Artikel 12

Överföringar av medel där uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren saknas eller är ofullständiga

1.  Den förmedlande betaltjänstleverantören betalningsleverantören ska inrätta effektiva riskbaserade förfaranden för att avgöra om de mottagna uppgifterna en överföring av medel som saknar erforderliga uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren saknas eller är ofullständiga och vidta ska verkställas, avvisas eller avbrytas och lämpliga uppföljningsåtgärder. [Ändr. 42]

Om den förmedlande betaltjänstleverantören betalningsleverantören vid mottagandet av överföringen av medel får kännedom om att de uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren saknas eller är ofullständiga som krävs enligt artiklarna 4.1, 4.2, 5.1 och 6 saknas eller är ofullständiga, eller om de inte har fyllts i med hjälp av de vedertagna tecken eller indata som gäller inom systemet för meddelanden eller betalnings- och avvecklingssystemet, ska denne antingen avvisa eller avbryta överföringen och eller begära kompletterande uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren innan betalningstransaktionen genomförs. [Ändr. 43]

2.  Om en betalningsleverantör regelbundet underlåter att lämna erforderliga uppgifter om betalaren, ska den förmedlande betalningsleverantören vidta åtgärder som inledningsvis kan bestå i att utfärda varningar och fastställa tidsfrister, innan denne antingen avvisar alla framtida överföringar från denna betalningsleverantör eller fattar beslut om att begränsa eller avsluta affärsrelationen med den betalningsleverantören.

Den förmedlande betalningsleverantören ska meddela detta till de myndigheter som ansvarar för bekämpning av penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Artikel 13

Bedömning och rapportering

Den förmedlande betalningsleverantören ska betrakta saknade eller ofullständiga uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren som en faktor vid sin bedömning av om överföringen eller anknutna transaktioner är misstänkta och om åsidosättandet ska rapporteras till finansunderrättelseenheten.

Artikel 14

Tekniska begränsningar

1.  Denna artikel ska tillämpas när betalarens betalningsleverantör är etablerad utanför unionen och den förmedlande betalningsleverantören är etablerad inom unionen.

2.  Förutom i de fall där den förmedlande betalningsleverantören vid mottagandet av en överföring av medel upptäcker att de uppgifter om betalaren saknas eller är ofullständiga som krävs enligt denna förordning, kan denne, för överföringarna till betalningsmottagarens betalningsleverantör använda ett betalningssystem med tekniska begränsningar som hindrar att uppgifterna om betalaren åtföljer överföringen.

3.  Om den förmedlande betalningsleverantören vid mottagandet av överföringen av medel upptäcker att de uppgifter om betalaren som krävs enligt denna förordning saknas eller är ofullständiga, ska denne använda ett betalningssystem med tekniska begränsningar endast om denne kan informera betalningsmottagarens betalningsleverantör om detta, antingen genom ett meddelande- eller betalningssystem som gör det möjligt att meddela det eller genom något annat förfarande, under förutsättning att båda betalningsleverantörerna accepterar eller kommer överens om kommunikationssättet.

4.  Om den förmedlande betalningsleverantören använder ett betalningssystem med tekniska begränsningar ska denne, på begäran av betalningsmottagarens betalningsleverantör, inom tre arbetsdagar från det att begäran erhållits, förse betalningsleverantören med alla de uppgifter om betalaren som den har erhållit, oavsett om uppgifterna är fullständiga eller ej.

KAPITEL III

SAMARBETE OCH REGISTERHÅLLNING

Artikel 15

Samarbetsskyldigheter och likvärdighet [Ändr. 44]

1.  I enlighet med de formella kraven i den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där de är etablerade ska betaltjänstleverantörerna och de förmedlande betaltjänstleverantörerna betalningsleverantörerna till fullo och utan dröjsmål besvara de förfrågningar om i denna förordning föreskrivna upplysningar som kommer uteslutande från myndigheter som ansvarar för bekämpning av penningtvätt eller finansiering av terrorism i den medlemsstaten. Särskilda skyddsåtgärder ska införas för att säkerställa att kraven på uppgiftsskydd iakttas vid sådana utbyten av upplysningar. Inga andra utomstående myndigheter eller parter ska ha tillgång till uppgifter som lagras av betaltjänstleverantörerna. [Ändr. 45]

1a.  Eftersom en stor andel av de olagliga penningflödena går till skatteparadis bör unionen öka sina påtryckningar på dessa länder att samarbeta för att bekämpa sådana olagliga penningflöden och förbättra insynen. [Ändr. 46]

1b.  Betaltjänstleverantörer som är etablerade i unionen ska tillämpa denna förordning på dotterbolag och filialer som är verksamma i tredjeländer som inte betraktas som likvärdiga.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 22a i syfte att få regelverk och tillsynsramar i jurisdiktioner utanför unionen förklarade som likvärdiga med kraven i denna förordning. [Ändr. 47]

Artikel 15a

Uppgiftsskydd

1.  När det gäller behandling av personuppgifter inom ramen för denna förordning ska betaltjänstleverantörerna utföra sina uppgifter enligt denna förordning i enlighet med nationell lagstiftning som införlivar direktiv 95/46/EG.

2.  Betaltjänstleverantörerna ska se till att uppgifter som lagras i enlighet med denna förordning används endast för de ändamål som beskrivs i förordningen och att de under inga omständigheter används för kommersiella ändamål.

3.  De myndigheter som ansvarar för uppgiftsskyddet ska ha befogenhet, inbegripet befogenhet för indirekt åtkomst, att utreda, antingen på eget initiativ eller på grundval av klagomål, alla påståenden om problem i samband med behandlingen av personuppgifter. Detta bör särskilt inbegripa åtkomst till betaltjänstleverantörens och behöriga nationella myndigheters dataregister. [Ändr. 48]

Artikel 15b

Överföring av personuppgifter till tredjeländer eller internationella organisationer

Överföring av personuppgifter till ett tredjeland eller en internationell organisation som inte kan garantera en adekvat skyddsnivå i den mening som avses i artikel 25 i direktiv 95/46/EG får äga rum endast om

a)  lämpliga uppgiftsskyddsåtgärder har vidtagits, och

b)  tillsynsmyndigheten efter en bedömning av dessa skyddsåtgärder ger förhandstillstånd till överföringen. [Ändr. 49]

Artikel 16

Registerhållning av uppgifter

Uppgifter om betalaren och betalningsmottagaren ska inte sparas längre än vad som är absolut nödvändigt. Betalarens betaltjänstleverantör och betalningsmottagarens betalningsleverantör betaltjänstleverantör ska i högst fem år spara de uppgifter som avses i artiklarna 4 artiklarna 4, 5, 6 och 7. I de fall som avses i artikel 14.2 och 14.3, ska den förmedlande betaltjänstleverantören betalningsleverantören i fem år spara alla de uppgifter som tagits emot. Vid utgången av den perioden ska personuppgifter tas bort, om annat inte föreskrivs i nationell lagstiftning, som ska avgöra under vilka omständigheter betalningsleverantörer får eller ska fortsätta att spara uppgifterna. Medlemsstaterna får tillåta eller kräva att fortsatt lagring under en längre period endast under exceptionella omständigheter, när det är berättigat och skäl har angivits, och bara om det är nödvändigt för att förebygga, upptäcka eller utreda penningtvätt och finansiering av terrorism. Efter överföringen av medel får uppgifter inte sparas längre än tio år, och lagringen av personuppgifter ska ske i enlighet med nationell lagstiftning som införlivar direktiv 95/46/EG. [Ändr. 50]

Betalarens, betalningsmottagarens och den förmedlande betaltjänstleverantörens betaltjänstleverantörer ska förfoga över lämpliga tekniska och organisatoriska medel för att skydda personuppgifter mot oavsiktlig eller olaglig förstöring eller oavsiktlig förlust, ändring och obehörigt röjande eller obehörig åtkomst. [Ändr. 51]

Den information som samlats in om betalaren eller betalningsmottagaren av betalarens, betalningsmottagarens och den förmedlande betaltjänstleverantörens betaltjänstleverantörer ska raderas efter utgången av den period under vilken uppgifter får sparas. [Ändr. 52]

Artikel 16a

Tillgång till information och konfidentialitet

1.  Betaltjänstleverantörerna ska se till att de uppgifter som samlas in i enlighet med denna förordning är tillgängliga endast för utsedda personer eller begränsas till de personer som är absolut nödvändiga för att fullgöra den åtagna uppgiften.

2.  Betaltjänstleverantörerna ska säkerställa konfidentialiteten för de uppgifter som behandlas.

3.  Personer som har tillgång till och som hanterar betalarens eller betalningsmottagarens personuppgifter ska respektera konfidentialiteten för behandlingen av uppgifterna och kraven på uppgiftsskydd.

4.  De behöriga myndigheterna ska se till att personer som regelbundet samlar in eller behandlar personuppgifter får särskild utbildning om uppgiftsskydd. [Ändr. 53]

KAPITEL IV

PÅFÖLJDER OCH ÖVERVAKNING

Artikel 17

Påföljder

1.  Medlemsstaterna ska föreskriva om administrativa åtgärder och påföljder vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de tillämpas. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

2.  Medlemsstaterna ska vid brott mot betalningsleverantörers skyldigheter se till att påföljder kan tillämpas på enskilda i deras ledning och alla andra personer som enligt nationell lag bär ansvar för överträdelsen.

3.  Senast …(31) ska medlemsstaterna anmäla de bestämmelser som avses i punkt 1 till kommissionen och till den gemensamma kommittén för EBA, Eiopa och Esma. De ska utan dröjsmål anmäla eventuella ändringar av dem till kommissionen och den gemensamma kommittén för EBA, Eiopa och Esma.

4.  De berörda myndigheterna ska ges alla de undersökningsbefogenheter som de behöver för att utföra sina uppgifter. När de behöriga myndigheterna utövar sina befogenheter att fastställa påföljder, ska de i nära samarbete se till att påföljderna eller åtgärderna får önskad effekt och samordna sina åtgärder när de behandlar gränsöverskridande fall.

Artikel 18

Särskilda bestämmelser

1.  Denna artikel ska tillämpas på följande överträdelser:

a)  Upprepat utelämnande från en betaltjänstleverantörs sida av nödvändiga uppgifter om betalare och betalningsmottagare, i strid mot artiklarna 4, 5 och 6. [Ändr. 54]

b)  Allvarligt åsidosättande från betalningsleverantörernas sida vad gäller sparande av uppgifter enligt artikel 16.

c)  Underlåtelse från betalningsleverantören att inrätta de effektiva riskbaserade strategier och förfaranden som krävs enligt artiklarna 8 och 12.

ca)  Allvarligt åsidosättande av artiklarna 11 och 12 från förmedlande betaltjänstleverantörers sida. [Ändr. 55]

2.  I de fall som avses i punkt 1, ska de administrativa åtgärder och påföljder som kan tillämpas minst omfatta följande:

a)  Ett offentligt uttalande med uppgifter om fysisk eller juridisk person och överträdelsens karaktär.

b)  Ett åläggande om att den fysiska eller juridiska personen ska upphöra med sitt handlande och inte upprepa det.

c)  Återkallande av betalningsleverantörens auktorisation.

d)  Tillfälligt förbud mot att en enskild i betalningsleverantörens ledning eller annan ansvarig fysisk person har funktioner hos betalningsleverantören.

e)  I fråga om en juridisk person: administrativa böter på upp till 10 % av den juridiska personens totala årsomsättning under det föregående räkenskapsåret. Om den juridiska personen är ett dotterbolag till ett moderföretag, ska den relevanta totala årsomsättningen vara den totala årsomsättning som följer av de konsoliderade räkenskaperna för det sista moderföretaget under det föregående räkenskapsåret.

f)  I fråga om en fysisk person: administrativa böter på upp till 5 000 000 EUR eller, i medlemsstater som inte har euron som valuta, motsvarande värde i nationell valuta …(32).

g)  Administrativa böter på upp till två gånger den vinst som har erhållits eller de förluster som har undvikits genom överträdelsen, om dessa kan beräknas.

Artikel 19

Offentliggörande av påföljder

De behöriga myndigheterna ska offentliggöra administrativa påföljder och åtgärder som vidtagits i de fall som avses i artiklarna 17 och 18.1 ska offentliggöras utan dröjsmål, inklusive uppgifter om överträdelsens art och slag samt identiteten på de personer som är ansvariga för överträdelsen, om inte ett sådant offentliggörande allvarligt skulle äventyra finansmarknadernas stabilitet. i den mån det anses vara nödvändigt och proportionerligt efter en bedömning i det enskilda fallet. [Ändr. 56]

Om offentliggörandet skulle förorsaka de berörda parterna oproportionerligt stor skada, ska de behöriga myndigheterna offentliggöra påföljderna utan namns nämnande.

Om en medlemsstats behöriga myndighet vidtar eller tillämpar en administrativ påföljd eller åtgärd i enlighet med artiklarna 17 och 18 ska den underrätta EBA om denna påföljd eller åtgärd och om de omständigheter under vilka den vidtogs eller tillämpades. EBA ska införa dessa underrättelser i den centrala databas över administrativa påföljder som upprättats i enlighet med artikel 69 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/E(33)a och tillämpa samma förfaranden som för alla andra offentliggjorda påföljder. [Ändr. 57]

Artikel 20

De behöriga myndigheternas tillämpning av påföljderna

När de behöriga myndigheterna ska fastställa vilken typ av administrativa påföljder eller åtgärder som ska tillämpas, och storleken på de administrativa böterna, ska de beakta alla relevanta omständigheter, inklusive följande:

a)  Överträdelsens allvar och varaktighet.

b)  Den ansvariga fysiska eller juridiska personens grad av ansvar.

c)  Den ansvariga fysiska eller juridiska personens ekonomiska kapacitet i form av den juridiska personens totala omsättning eller den fysiska personens årsinkomst.

d)  Omfattningen av erhållna vinster eller undvikande av förluster för den ansvariga fysiska eller juridiska personen, om dessa kan beräknas.

e)  Förluster för tredjeparter till följd av överträdelsen, om de kan beräknas.

f)  Den ansvariga fysiska eller juridiska personens vilja att samarbeta med den behöriga myndigheten.

g)  Den ansvariga fysiska eller juridiska personen tidigare överträdelser.

Artikel 21

Rapportering av överträdelser

1.  Medlemsstaterna ska införa effektiva mekanismer som uppmuntrar att överträdelser av denna förordning rapporteras till de behöriga myndigheterna. Lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder ska vidtas för att skydda uppgifter mot oavsiktlig eller olaglig förstöring, oavsiktlig förlust, ändring eller obehörigt röjande. [Ändr. 58]

2.  I mekanismerna enligt punkt 1 ska minst följande ingå:

a)  Särskilda förfaranden för att ta emot rapporter om överträdelser och uppföljningen av dem.

b)  Lämpligt skydd för uppgiftslämnare och för personer som rapporterar om potentiella eller faktiska överträdelser. [Ändr. 59]

c)  Skydd av personuppgifter för både den person som rapporterar om en överträdelse och den fysiska person som antas bära ansvaret för en överträdelse, i enlighet med de principer som fastställs i direktiv 95/46/EG.

3.  Betaltjänstleverantörerna Betalningsleverantörerna ska i samarbete med de behöriga myndigheterna fastställa interna lämpliga rutiner för att deras anställda internt ska kunna rapportera om överträdelser genom en säker, oberoende och anonymsärskild kanal. [Ändr. 60]

Artikel 22

Övervakning

1.  Medlemsstaterna ska kräva att de behöriga myndigheterna effektivt övervakar och vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa att kraven i denna förordning uppfylls. EBA kan utarbeta riktlinjer, i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010, för de processer som behövs för att genomföra denna förordning, med hänsyn till bästa praxis i medlemsstaterna. [Ändr. 61]

1a.  Kommissionen ska samordna och noggrant övervaka tillämpningen av denna förordning i fråga om betaltjänstleverantörer utanför unionen och ska vid behov stärka samarbetet med myndigheter i tredjeländer som är ansvariga för utredning och bestraffning av överträdelser enligt artikel 18. [Ändr. 62]

1b.  Kommissionen ska senast den 1 januari 2017 lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av kapitel IV med särskild tanke på gränsöverskridande fall, betaltjänstleverantörer från tredjeländer samt deras nationella behöriga myndigheters verkställande av undersöknings- och sanktionsbefogenheter. Om det skulle finnas en risk för en överträdelse som rör lagring av uppgifter ska kommissionen vidta lämpliga och effektiva åtgärder, vilka även inbegriper ett förslag om ändring av denna förordning. [Ändr. 63]

Artikel 22a

Utövande av delegeringen

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 15.1a ska ges till kommissionen tills vidare från …(34).

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 15.1a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenheten som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare datum som anges i beslutet. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen har antagit en delegerad akt ska den underrätta Europaparlamentet och rådet om detta samtidigt.

5.  En delegerad akt som antas enligt artikel 15.1a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 64]

KAPITEL V

GENOMFÖRANDEBEFOGENHETER

Artikel 23

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av kommittén för förebyggande av penningtvätt och finansiering av terrorism (nedan kallad kommittén). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När det hänvisas till denna punkt, ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas, under förutsättning att genomförandebestämmelser som antas enligt det förfarande som fastställs i den förordningen inte påverkar de grundläggande bestämmelserna i den här förordningen. [Ändr. 65]

KAPITEL VI

UNDANTAG

Artikel 24

Överenskommelser med territorier eller länder som inte nämns i artikel 355 i fördraget [Ändr. 66]

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 15.1a kan kommissionen, i fall där likvärdighet har styrkts, kan bemyndiga en medlemsstat att ingå överenskommelser med ett land eller territorium utanför gemenskapens territorium som avses i artikel 355 i fördraget, som innehåller undantag från denna förordning och som medför att överföringar av medel mellan detta land eller territorium och den berörda medlemsstaten behandlas som överföringar av medel inom denna medlemsstat. [Ändr. 67]

Dessa överenskommelser får bara tillåtas om samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)  Det berörda landet eller territoriet ingår i en monetär union med den berörda medlemsstaten eller utgör en del av den medlemsstatens valutaområde eller har undertecknat ett monetärt avtal med unionen företrädd av en medlemsstat.

b)  Betalningsleverantörer i det berörda landet eller territoriet deltar direkt eller indirekt i den medlemsstatens betalnings- och avvecklingssystem.

c)  Det berörda landet eller territoriet kräver att betalningsleverantörer som verkar inom dess jurisdiktion ska tillämpa samma bestämmelser som de som fastställs i denna förordning.

2.  En medlemsstat som önskar ingå en sådan överenskommelse som avses i punkt 1 ska lämna in en ansökan till kommissionen och förse den med alla erforderliga uppgifter.

När kommissionen tagit emot en ansökan från en medlemsstat ska överföringar av medel mellan denna medlemsstat och det berörda landet eller territoriet provisoriskt behandlas som överföringar av medel inom den medlemsstaten fram till dess att ett beslut har fattats i enlighet med förfarandet i denna artikel.

Om kommissionen anser att den inte har alla erforderliga uppgifter ska den kontakta den berörda medlemsstaten inom två månader efter mottagandet av ansökan och specificera de ytterligare uppgifter som behövs.

När kommissionen väl har alla uppgifter som den anser krävs för att bedöma ansökan, ska den inom en månad underrätta den ansökande medlemsstaten om detta och vidarebefordra ansökan till övriga medlemsstater.

3.  Inom tre månader efter underrättelsen enligt punkt 2 fjärde stycket ska kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 23.2, besluta om den ska bemyndiga den berörda medlemsstaten att ingå den typ av överenskommelse som anges i punkt 1 i denna artikel.

Beslut enligt första stycket ska alltid fattas senast 18 månader efter det att kommissionen tagit emot ansökan.

3a.  För bemyndigade beslut avseende beroende eller associerade territorier som redan fattats ska oavbruten fortsättning garanteras, det vill säga kommissionens genomförandebeslut 2012/43/EU(35)a, kommissionens beslut 2010/259/EU(36) och kommissionens beslut 2008/982/EG(37). [Ändr. 68]

KAPITEL VII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 25

Upphävande

Förordning (EG) nr 1781/2006 ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till denna förordning och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilagan.

Artikel 26

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med …(38).

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

Jämförelsetabell enligt artikel 25.

(1) EUT C 166, 12.6.2013, s. 2. (2) EUT C 271, 19.9.2013, s. 31. (3) EUT C 166, 12.6.2013, s. 2. (4) EUT C 271, 19.9.2013, s. 31. (5) Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 mars 2014. (6) Rådets förordning (EG) nr 2580/2001 av den 27 december 2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism (EUT L 344, 28.12.2001, s. 70). (7) Rådets förordning (EG) nr 881/2002 av den 27 maj 2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter och om upphävande av förordning (EG) nr 467/2001 om förbud mot export av vissa varor och tjänster till Afghanistan, skärpning av flygförbudet och förlängning av spärrandet av tillgångar och andra finansiella medel beträffande talibanerna i Afghanistan (EGT L 139, 29.5.2002, s. 9). (8) Europaparlamentets och rådets direktiv .../.../EU om förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L, , s). (9) Nummer, datum och EUT-hänvisning för direktivet som antagits på grundval av COD 2013/0025. (10) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31). (11) Nummer, datum och EUT-hänvisning för direktivet som antagits på grundval av COD 2013/0025. (12) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009 av den 16 september 2009 om gränsöverskridande betalningar i gemenskapen och om upphävande av förordning (EG) nr 2560/2001 (EUT L 266, 9.10.2009, s. 11). (13) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 (EUT L 94, 30.3.2012, s. 22). (14) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG (EUT L 319, 5.12.2007, s. 1). (15) Nummer, datum och EUT-hänvisning för direktivet som antagits på grundval av COD 2013/0025. (16) Nummer, datum och EUT-hänvisning för direktivet som antagits på grundval av COD 2013/0025. (17) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12). (18) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48). (19) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84). (20) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13). (21) EUT L 345, 8.12.2006, s. 1. (22) Nummer, datum och EUT-hänvisning för direktivet som antagits på grundval av COD 2013/0025. (23) EUT C 32, 4.2.2014, s. 9. (24) Nummer, datum och EUT-hänvisning för direktivet som antagits på grundval av COD 2013/0025. (25) Nummer, datum och EUT-hänvisning för direktivet som antagits på grundval av COD 2013/0025. (26) Nummer, datum och EUT-hänvisning för direktivet som antagits på grundval av COD 2013/0025. (27) Nummer, datum och EUT-hänvisning för direktivet som antagits på grundval av COD 2013/0025. (28) Nummer, datum och EUT-hänvisning för direktivet som antagits på grundval av COD 2013/0025. (29) Nummer, datum och EUT-hänvisning för direktivet som antagits på grundval av COD 2013/0025. (30) Nummer, datum och EUT-hänvisning för direktivet som antagits på grundval av COD 2013/0025. (31) Två å efter denna förordnings ikraftträdande. (32) Datum för denna förordnings ikraftträdande. (33) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338). (34) Två år efter denna förordnings ikraftträdande. (35) Kommissionens genomförandebeslut 2012/43/EU av den 25 januari 2012 om bemyndigande för Konungariket Danmark att sluta avtal med Grönland och Färöarna om att överföringar av medel mellan Danmark och dessa båda territorier ska behandlas som överföringar inom Danmark i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 (EUT L 24, 27.1.2012, s. 12). (36) Kommissionens beslut 2010/259/EU av den 4 maj 2010 om bemyndigande för Republiken Frankrike att ingå överenskommelse med Furstendömet Monaco om att överföringar av medel mellan Republiken Frankrike och Furstendömet Monaco ska behandlas som överföringar inom Republiken Frankrike, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 (EUT L 112, 5.5.2010, s. 23). (37) Kommissionens beslut 2008/982/EG av den 8 december 2008 om bemyndigande för Förenade kungariket att ingå en överenskommelse med förvaltningsområdena Bailiwick of Jersey, Bailiwick of Guernsey och Isle of Man om att överföringar av medel mellan Förenade kungariket och vart och ett av dessa områden ska behandlas som överföringar inom Förenade kungariket i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 (EUT L 352, 31.12.2008, s. 34). (38) Nummer, datum och EUT-hänvisning för direktivet som antagits på grundval av COD 2013/0025.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (COM(2013)0045 – C7-0032/2013 – 2013/0025(COD))

P7_TA(2014)0191 A7-0150/2014

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0045),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0032/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska centralbanken av den 17 maj 2013(1),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 23 maj 2013(2),

–   med beaktande av de åtaganden som gjordes vid G8-toppmötet i Nordirland i juni 2013,

–  med beaktande av kommissionens rekommendationer av den 6 december 2012 om aggressiv skatteplanering,

–  med beaktande av OECD:s generalsekreterares lägesrapport till G20-länderna av den 5 september 2013,

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor av den 9 december 2013 om förslaget till direktiv om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG om redovisning av stora företags och koncerners icke-finansiella information och mångfaldspolitik,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, i enlighet med artikel 51 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för rättsliga frågor (A7‑0150/2014).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentet ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 mars 2014 inför antagnadet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande(3),

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén(4),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5), och

av följande skäl:

(1)  Stora flöden av svarta olagliga pengar kan äventyra den finansiella sektorns stabilitet och anseende och hota den inre marknaden, medan och den internationella utvecklingen. Terrorismen skakar vårt samhälle i dess grundvalar. Viktiga faktorer för flöden av olagliga pengar är hemliga bolagsstrukturer som verkar i och via jurisdiktioner med banksekretess, vilka ofta även kallas för skatteparadis. Som ett komplement till att ytterligare utveckla straffrättsliga lösningar kan på EU-nivå är förebyggande insatser via det finansiella systemet vara verkningsfullaoumbärliga och kan ge kompletterande resultat. Den förebyggande strategin bör emellertid vara målinriktad och proportionell och bör inte leda till att det inrättas ett övergripande system för kontroll av hela befolkningen. [Ändr. 1]

(2)  Kredit- och finansinstituts sundhet, integritet och stabilitet samt tilltron till hela det finansiella systemet kan allvarligt äventyras av att brottslingar och deras medhjälpare antingen försöker dölja ursprunget till vinning av brott eller finansierar terrorism med lagliga eller olagliga medel. Om inte vissa samordningsåtgärder antas på unionsnivå, skulle Personer som tvättar pengar eller finansierar terrorism skulle, för att främja sin brottsliga verksamhet, kunna utnyttja utnytta friheten för kapitalrörelser och friheten att tillhandahålla finansiella tjänster som hör till det integrerade finansiella området. Därför är vissa samordningsåtgärder på unionsnivå nödvändiga. Samtidigt bör målsättningarna att skydda samhället från brottslingar och att skydda det europeiska finansiella systemets stabilitet och integritet vägas mot behovet av att skapa ett regelverk som låter företag utöka sin affärsverksamhet utan att ådra sig oproportionella kostnader för efterlevnad. Alla krav som ställs på ansvariga enheter att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism bör därför vara motiverade och proportionella. [Ändr. 2]

(3)  Det här förslaget är det fjärde direktivet om att hantera riskerna för penningtvätt. I rådets direktiv 91/308/EEG(6) definierades penningtvätt när det gäller narkotikabrott och infördes skyldigheter endast för den finansiella sektorn. Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/97/EG(7) utvidgades tillämpningsområdet både i fråga om berörda brott och yrken och verksamheter. Financial Action Task Force (arbetsgruppen för finansiella åtgärder, nedan kallad FATF) ändrade i juni 2003 sina rekommendationer för att täcka finansiering av terrorism. De innehöll också mer detaljerade krav på identifiering och kontroll av kunder, situationer där ökade risker för penningtvätt kan motivera skärpta åtgärder respektive situationer där lägre risker kan motivera mildare kontroller.

Dessa ändringar återspeglades i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG(8) samt kommissionens direktiv 2006/70/EG(9). När FATF-rekommendationerna genomförs bör man från unionens sida fullt ut respektera sin egen lagstiftning om uppgiftsskydd, såväl som bestämmelserna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. [Ändr. 3]

(4)  Penningtvätt och finansiering av terrorism är ofta internationell. Åtgärder enbart på nationell nivå eller unionsnivå skulle få mycket begränsad verkan, om hänsyn inte togs till internationell samordning och samverkan. Unionens åtgärder på området bör därför stå i samklang vara förenliga med och minst lika stränga som andra åtgärder som andra internationella forum vidtar. Undvikande av beskattning och mekanismer för sekretess och undanhållande kan användas som metoder inom penningtvätt och finansiering av terrorism för att undgå upptäckt. Unionens insatser bör även i fortsättningen särskilt beakta rekommendationerna från FATF som är det främsta och rekommendationer från andra internationella organet organ som är verksamma i kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism. För att effektivisera kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism bör direktiven 2005/60/EG och 2006/70/EG där så är lämpligt anpassas till de nya FATF-rekommendationer som antogs och utvidgades i februari 2012. En sådan anpassning till de icke-bindande FATF-rekommendationerna måste emellertid göras med fullt iakttagande av unionsrätten, särskilt när det gäller unionens uppgiftsskyddslagstiftning och skyddet av de grundläggande rättigheterna i enlighet med stadgan. [Ändr. 4]

(4a)  Särskild hänsyn måste tas till fullgörandet av skyldigheterna enligt artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), enligt vilken det krävs konsekvens i politiken för utvecklingssamarbete om man ska kunna hejda utvecklingen att penningtvätt i allt större utsträckning flyttar från utvecklade länder till utvecklingsländer med mindre sträng lagstiftning mot penningtvätt. [Ändr. 5]

(4b)  Eftersom olagliga finansiella flöden, särskilt penningtvätt, utgör mellan 6 och 8,7 % av utvecklingsländernas BNP(10), ett belopp som är tio gånger större än unionens och dess medlemsstaters stöd till utvecklingsländerna, måste de åtgärder som vidtas för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism samordnas och ta hänsyn till unionens och medlemsstaternas utvecklingsstrategi och politik som syftar till att bekämpa kapitalflykt. [Ändr. 6]

(5)  Vidare innebär missbruk av det finansiella systemet för att slussa vinning av brott eller ”vita pengar” till terrorism en uppenbar risk för det finansiella systemets integritet, funktion, anseende och stabilitet. De förebyggande åtgärderna i detta direktiv bör därför inte bara täcka manipulering av pengar från vinning av allvarliga brott, utan även och insamling av pengar eller andra tillgångar för terroriständamål. [Ändr. 7]

(5a)  Oavsett vilka sanktioner som föreskrivs i medlemsstaterna bör det främsta målet för alla åtgärder som vidtas enligt detta direktiv vara att bekämpa all verksamhet som gör det möjligt att generera betydande olagliga vinster. Detta bör ske genom att alla åtgärder som står till buds vidtas för att förhindra att det finansiella systemet används för att tvätta sådana vinster. [Ändr. 8]

(6)  Större kontantbetalningar kan lätt användas för penningtvätt och finansiering av terrorism. För att öka vaksamheten och minska riskerna med kontantbetalningar, bör fysiska eller juridiska varuhandlande personer omfattas av detta direktiv, om de effektuerar eller mottar kontantbetalningar på minst 7 500 euro. Medlemsstaterna får besluta att anta strängare bestämmelser, inklusive en lägre tröskel. [Ändr. 9]

(6a)  Instrument för elektroniska pengar används i allt större utsträckning i stället för bankkonton. Emittenterna av sådana produkter måste vara skyldiga att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism. Det bör emellertid vara möjligt att undanta instrument för elektroniska pengar från kundkontroll om vissa kumulativa villkor är uppfyllda. Användningen av elektroniska pengar som emitteras utan att någon kundkontroll utförs bör endast tillåtas för köp av varor och tjänster från handlare eller leverantörer som identifieras och vars identitet styrks av emittenten av de elektroniska pengarna. För transaktioner från person till person bör det inte vara tillåtet att använda elektroniska pengar utan att kundkontroll utförs. Det belopp som lagras elektroniskt bör vara tillräckligt litet för att undvika kryphål och för att säkerställa att en person inte kan skaffa sig ett obegränsat antal anonyma instrument för elektroniska pengar. [Ändr. 10]

(6b)  Fastighetsmäklare är verksamma på många olika sätt i samband med fastighetsaffärer i medlemsstaterna. För att minska risken för penningtvätt inom fastighetssektorn bör fastighetsmäklare omfattas av direktivets tillämpningsområde, när de inom ramen för sin yrkesverksamhet är inblandade i finansiella transaktioner som gäller fastigheter. [Ändr. 11]

(7)  Jurister enligt medlemsstaternas definitioner bör omfattas av detta direktiv, om de deltar i finansiella transaktioner eller företagstransaktioner, inbegripet skatterådgivning, där risken är som störst att dessa juristers tjänster missbrukas till att tvätta pengar som utgör vinning av brott eller till att finansiera terrorism. Emellertid bör undantag göras från kravet på att rapportera information som erhållits antingen före, under eller efter rättsliga förfaranden, eller under utredningen av en klients rättsliga ställning. Juridisk rådgivning bör fortfarande omfattas av kravet på tystnadsplikt, såvida inte den juridiske rådgivaren medverkar till penningtvätt eller finansiering av terrorism, eller den juridiska rådgivningen ges eller klienten begär att den ges för att tvätta pengar eller finansiera terrorism.

(8)  Direkt jämförbara tjänster bör behandlas på samma sätt, om de tillhandahålls av någon av de yrkeskategorier som direktivet omfattar. I vissa medlemsstater får revisorer och skatterådgivare försvara eller företräda en klient i ett rättsligt förfarande eller utreda en klients rättsliga situation. För att trygga att rättigheterna i stadgan iakttas, bör den information som dessa mottar vid utförandet av sådana uppgifter inte omfattas av rapporteringsskyldigheten enligt detta direktiv.

(9)  I enlighet med de ändrade FATF-rekommendationerna bör det uttryckligen framhållas att ”skattebrott” gällande direkta och indirekta skatter ingår i direktivets breda definition av ”brottsliga handlingar”. Europeiska rådet pekade den 23 maj 2013 på behovet av att på ett heltäckande sätt ta itu med skatteundandragande och bedrägerier samt bekämpa penningtvätt, både på den inre marknaden och gentemot icke samarbetsvilliga tredjeländer och jurisdiktioner. Att komma överens om en definition av skattebrott är ett viktigt steg för att upptäcka sådana brott, och ett annat viktigt steg är att storföretag som är verksamma i unionen på landsspecifik basis offentliggör viss finansiell information. Det är också viktigt att se till att ansvariga enheter och jurister, så som dessa definieras av medlemsstaterna, inte försöker motverka syftet med detta direktiv eller underlätta eller ägna sig åt aggressiv skatteplanering. [Ändr. 12]

(9a)  Medlemsstaterna bör införa allmänna regler för att motverka skatteflykt i syfte att hindra aggressiv skatteplanering och skatteundandragande i enlighet med kommissionens rekommendationer om aggressiv skatteplanering av den 12 december 2012 och OECD:s lägesrapport till G20-länderna av den 5 september 2013. [Ändr. 13]

(9b)  När de genomför eller underlättar handelstransaktioner eller privata transaktioner bör enheter som har en särskild roll i det finansiella systemet, exempelvis Europeiska investeringsbanken (EIB), Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD), medlemsstaternas centralbanker och centrala avvecklingssystem, i största möjliga utsträckning iaktta de bestämmelser som gäller för andra ansvariga enheter och som antagits i enlighet med detta direktiv. [Ändr. 14]

(10)  De fysiska personer bör kunna identifieras som äger eller kontrollerar en juridisk person. Även om en specifik aktieägarandel bör beaktas som belägg men leder inte automatiskt leder till den faktiska ägaren, utgör detta en av flera faktorer som kan vara till hjälp när det gäller att identifiera denne. Fastställande och kontroll av faktiska ägare bör, där så är relevant, utvidgas till juridiska enheter som äger andra juridiska enheter och följa ägandekedjan till den fysiska person som faktiskt äger eller kontrollerar den juridiska person som är kund. [Ändr. 15]

(11)  Det är viktigt att säkerställa och förbättra möjligheten att spåra betalningar. Korrekta och aktuella uppgifter om faktiskt ägande av alla juridiska enheter, såsom juridiska personer, truster, stiftelser, holdingbolag och alla övriga liknande existerande eller framtida juridiska arrangemang är centralt vid spårandet av brottslingar som annars kan dölja sin identitet med en företagsstruktur. Medlemsstater bör därför se till att företag har uppgifter om sitt faktiska ägande och tillhandahåller sådan adekvat, korrekt och aktuell information till behöriga myndigheter och ansvariga enhetergenom offentliga centrala register som ska vara tillgängliga online via ett öppet och säkert dataformat, i enlighet med unionens uppgiftsskyddsbestämmelser och rätten till integritet som är inskriven i stadgan. Åtkomst till sådana register bör beviljas för behöriga myndigheter, särskilt finansunderrättelseenheter och ansvariga enheter, samt för allmänheten, förutsatt att personen som önskar få ta del av uppgifterna först identifierar sig och eventuellt mot erläggande av en avgift. Dessutom bör förvaltare uppge sin status för ansvariga enheter. [Ändr. 16]

(11a)  Medlemsstaternas upprättande av register över faktiskt ägande skulle på ett betydande sätt främja kampen mot penningtvätt, finansiering av terrorism, korruption, skattebrott, bedrägeri och annan ekonomisk brottslighet. Detta kan åstadkommas genom att man förbättrar hanteringen av medlemsstaternas befintliga företagsregister. Det är viktigt att registren är sammankopplade om man ska kunna dra verklig nytta av informationen i dem, med tanke på affärstransaktionernas gränsöverskridande natur. Sammankopplingen av företagsregister i hela unionen föreskrivs redan i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/17/EU(11), vilket bör utvecklas ytterligare. [Ändr. 17]

(11b)  Den tekniska utvecklingen har gett verktyg som kan användas av ansvariga enheter för att verifiera kundernas identitet vid vissa transaktioner. Sådana tekniska förbättringar erbjuder företag och kunder tids- och kostnadseffektiva lösningar och bör därför tas med i beräkningen när risker bedöms. Medlemsstaternas behöriga myndigheter och ansvariga enheter bör vara proaktiva i kampen mot nya och innovativa sätt att tvätta pengar, samtidigt som de respekterar grundläggande rättigheter, inbegripet rätten till skydd av privatlivet och personuppgifter. [Ändr. 18]

(12)  Direktivet bör även tillämpas på Internetverksamhet som bedrivs av ansvariga enheter som direktivet omfattar.

(12a)  Unionens företrädare i ledningsorganen för EBRD bör uppmuntra banken att tillämpa bestämmelserna i detta direktiv och att på sin webbplats offentliggöra en politik för bekämpning av penningtvätt som innehåller detaljerade förfaranden som skulle ge verkan åt detta direktiv. [Ändr. 19]

(13)  Det är oroande att spelsektorn används till att tvätta vinning av brott. För att minska riskerna för sektorn och åstadkomma lika villkor för tillhandahållare av speltjänster, bör samtliga tillhandahållare av speltjänster åläggas att utföra kundkontroll av enskilda transaktioner på minst 2 000 EUR. När de utför sådan kundkontroll ska de tillämpa en riskbaserad metod som speglar de olika typerna av risker för olika typer av speltjänster och huruvida de utgör en stor eller liten risk för penningtvätt. Hänsyn bör också tas till olika speltypers särskilda egenskaper, genom att man t.ex. skiljer mellan kasinon, onlinespel eller andra tillhandahållare av speltjänster. Medlemsstaterna bör överväga att tillämpa detta tröskelvärde på såväl uttag av vinster som insatser. Tillhandahållare av speltjänster med fysiska lokaler (exempelvis kasinon och spelhallar) bör säkerställa att kundkontroll vid inträdet i lokalerna kan kopplas till kundens transaktioner på dessa anläggningar. [Ändr. 20]

(13a)  Penningtvätt blir alltmer sofistikerad och inbegriper också olaglig, och ibland även laglig, vadhållning, i synnerhet i samband med idrottsevenemang. Nya former av lukrativ organiserad brottslighet såsom uppgjorda matcher har uppstått och har utvecklats till en lönsam typ av brottslig verksamhet knuten till penningtvätt. [Ändr. 21]

(14)  Riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism är olika från fall till fall. Följaktligen bör en holistisk riskbaserad metod som baseras på minimistandarder användas. För medlemsstater och ansvariga enheter är den riskbaserade metoden inte ett alltför tolerant alternativ. Det ingår nämligen faktabaserat beslutsfattande för att bättre hantera riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism för unionen och dess aktörer. [Ändr. 22]

(15)  Som grund för den riskbaserade metoden behöver medlemsstaterna och unionen kartlägga, förstå och minska sina risker för penningtvätt och finansiering av terrorism. Vikten av en övernationell metod har erkänts på internationell nivå och följande europeiska tillsynsmyndigheter bör åläggas att yttra sig om riskerna för den finansiella sektorn: Europeiska bankmyndigheten (EBA), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010(12); Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Eiopa) inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010(13); Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010(14). Dessa tillsynsmyndigheter bör även åläggas att i samarbete med medlemsstaterna utarbeta minimistandarder för riskbedömningar som utförs av behöriga nationella myndigheter. Denna process bör i största möjliga mån involvera relevanta aktörer genom offentliga samråd. [Ändr. 23]

(16)  Resultaten av medlemsstaternas riskbedömningar riskbedömningarna bör vid behov göras tillgängliga för ansvariga enheter vid lämplig tidpunkt, så de kan kartlägga, inseförstå och minska sina egna risker. [Ändr. 24]

(17)  För att skapa en bättre förstå förståelse för och minska riskerna på unionsnivå bör en överstatlig riskanalys genomföras för att på ett effektivt sätt identifiera de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som den inre marknaden är utsatt för. Kommissionen bör ålägga medlemsstaterna att på ett effektivt sätt behandla de scenarier som anses utgöra stora risker. Vidare bör medlemsstaterna när så är lämpligt dela resultaten av sina riskbedömningar med varandra, kommissionen, EBA, Eiopa, och Esma (nedan tillsammans kallade "de europeiska tillsynsmyndigheterna") och Europol. [Ändr. 25]

(18)  När bestämmelserna i detta direktiv tillämpas, bör man beakta särdragen och behoven hos små ansvariga enheter som omfattas av dess tillämpningsområde och se till att de behandlas på ett sätt som motsvarar små ansvariga enheters särskilda behov och verksamhetens natur.

(19)  Risker är i sig varierande och variabler kan själva eller i förening öka eller minska de potentiella riskerna, vilket påverkar den lämpliga nivån på förebyggande åtgärder, exempelvis kundkontroll. Under vissa omständigheter bör därför skärpt kundkontroll gälla, medan det i andra fall kan vara lämpligt med lägre krav på kundkännedom.

(20)  Det bör fastslås att vissa situationer innebär en större risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism. Även om alla kunders identitet och affärsprofil bör fastställas, finns det fall där det krävs särskilt noggranna identifierings- och kontrollförfaranden.

(21)  Detta gäller särskilt vid affärsförbindelser med enskilda som innehar, eller har innehaft, en viktig offentlig ställning, särskilt personer från länder med utbredd korruption inom unionen och internationellt. Sådana affärsförbindelser kan göra att den finansiella sektorn särskilt riskerar sitt anseende och utsätts för rättsliga risker. De internationella insatserna mot korruption motiverar också att sådana fall uppmärksammas särskilt och att skärpt kundkontroll tillämpas på personer med viktiga funktioner nationellt eller utomlands och på ledande personer i internationella organisationer. [Ändr. 26]

(21a)  Behovet av utökad kundkontroll med avseende på personer som innehar eller har innehaft viktiga uppdrag inom landet eller utomlands och ledande personer i internationella organisationer bör dock inte leda till att det för kommersiella syften idkas handel med listor som innehåller information om sådana personer. Medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder för att förbjuda sådan verksamhet. [Ändr. 27]

(22)  Att ledningens godkännande inhämtas innan affärsförbindelser ingås behöver inte alltid innebära ett styrelsegodkännande. Detta bör kunna godkännas av någon med tillräckliga kunskaper om institutets riskexponering mot penningtvätt och finansiering av terrorism och med tillräckligt ledande ställning för att fatta beslut som påverkar dess riskexponering,

(22a)  Det är viktigt att unionen utvecklar en gemensam metod och en gemensam politik för att hantera icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner som uppvisar brister när det gäller att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. I detta syfte bör medlemsstaterna rätta sig efter alla landsförteckningar som offentliggörs av FATF och direkt tillämpa dem inom sina egna system för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Medlemsstaterna och kommissionen bör också identifiera andra icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner på grundval av alla tillgängliga upplysningar. Kommissionen bör utarbeta ett gemensamt tillvägagångssätt för de åtgärder som ska användas för att skydda den inre marknaden mot dessa icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner. [Ändr. 28]

(23)  För att undvika att upprepad kundidentifiering drabbar affärsverksamheten i form av förseningar och ineffektivitet, bör det med lämpliga förbehåll vara tillåtet att ansvariga enheter introduceras för kunder som redan har identifierats på annat håll. När en ansvarig enhet förlitar sig på tredje man, ligger det slutgiltiga ansvaret för kundkontrollen på den ansvariga enhet som introducerat kunden. Den tredje man eller person som introducerat kunden bör också ha ett fortsatt eget ansvar för att följa direktivet, inbegripet kravet att inrapportera misstänkta transaktioner och spara uppgifter, om personen har en förbindelse med kunden som omfattas av detta direktiv.

(24)  När det gäller agenturförhållanden eller utkontraktering genom avtal mellan ansvariga enheter och externa fysiska eller juridiska personer som inte omfattas av detta direktiv, kan skyldigheter att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism bara utgå från avtalet och inte från direktivet, när det gäller dessa agenter eller tjänsteleverantörer som del av de ansvariga enheterna. Skyldigheten att efterleva direktivet bör primärt fortfarande åligga den ansvariga enhet som omfattas av detenheten. Medlemsstaterna bör dessutom se till att alla sådana tredje parter kan hållas ansvariga för brott mot nationella bestämmelser som antagits i enlighet med detta direktiv. [Ändr. 29]

(25)  För att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism har alla medlemsstater inrättat eller bör inrätta operativt oberoende och självstyrande finansunderrättelseenheter (nedan kallade FIU) för att samla in och analysera mottagen information, för beläggande av samband mellan misstänkta transaktioner och bakomliggande brottslighet. Misstänkta transaktioner bör rapporteras till FIU som bör fungera som nationellt centrum för att motta, analysera och till behöriga myndigheter sprida rapporter om misstänkta transaktioner och annan information om möjlig penningtvätt och finansiering av terrorism. Detta bör inte tvinga medlemsstaterna att ändra sitt nuvarande rapporteringssystem, om det är offentliga åklagare eller andra brottsbekämpande organ som rapporterar och informationen snabbt och utan ändringar tillställs FIU så de kan utföra sina uppgifter på ett korrekt sätt, inbegripet internationellt samarbete med andra finansunderrättelseenheter. Det är viktigt att medlemsstaterna ger FIU de resurser som krävs för att enheternas fulla verksamhetspotential ska kunna utnyttjas till att hantera de rådande utmaningar som penningtvätt och finansiering av terrorism innebär, samtidigt som grundläggande rättigheter respekteras, inbegripet rätten till skydd av privatlivet och av personuppgifter. [Ändr. 30]

(26)  Genom undantag från det allmänna förbudet mot att utföra misstänkta transaktioner, får ansvariga enheter utföra sådana innan de underrättar de behöriga myndigheterna. Villkoret är att verkställandet av transaktionen inte går att undvika eller sannolikt motverkar försök att efterforska dem som gynnas av misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism. Detta bör dock inte påverka tillämpningen av de internationella skyldigheter som medlemsstaterna godkänt i enlighet med relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd, om att utan dröjsmål frysa penningmedel och andra tillgångar tillhörande terrorister, terroristorganisationer eller andra personer som finansierar terrorism.

(26a)  Eftersom en mycket stor del av de olagliga penningflödena hamnar i skatteparadis bör unionen öka sina påtryckningar på dessa länder att samarbeta i kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism. [Ändr. 31]

(27)  Medlemsstaterna bör ha möjlighet att utse ett lämpligt självreglerande organ för de yrken som anges i artikel 2.1.3 a, b och d till det organ som i första hand ska informeras före FIU. Enligt rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna är ett system med primär rapportering till ett självreglerande organ ett viktigt skydd av de grundläggande rättigheterna när det gäller rapporteringskrav på advokater.

(28)  Om en medlemsstat beslutar att använda undantagen i artikel 33.2, får den tillåta eller begära att det självreglerande organ som företräder nämnda personer inte tillställer FIU några uppgifter som dessa lämnat under de omständigheter som anges i artikeln.

(29)  Det finns en rad fall där enskilda personer, inbegripet anställda och företrädare som rapporterat sina misstankar om penningtvätt har utsatts för hot eller fientliga åtgärder. Även om detta direktiv inte påverkar medlemsstaternas rättskipning, är denna fråga av största vikt för ett effektivt system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Medlemsstaterna bör vara medvetna om problemet och göra vad de kan för att skydda enskilda personer, inbegripet anställda och företrädare, från sådana hot eller fientliga åtgärder samt från andra former av ogynnsam behandling eller ogynnsamma följder så att det blir lättare för enskilda personer att anmäla misstankar, vilket därmed skulle stärka arbetet med att bekämpa penningtvätt. [Ändr. 32]

(30)  Tillämpligt på behandlingen av personuppgifter enligt detta direktiv är Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG(15), införlivat i nationell lagstiftning.

(30a)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001(16) bör tillämpas när unionens institutioner och organ behandlar personuppgifter enligt detta direktiv.

(31)  Vissa aspekter av direktivets genomförande inbegriper insamling, analys, lagring och spridning av uppgifter. Behandling av personuppgifter bör tillåtas för iakttagandet av detta direktiv, inklusive utförande av kundkontroll, fortlöpande övervakning, undersökning och rapportering av ovanliga och misstänkta transaktioner, fastställande av den faktiska ägaren av en juridisk person eller konstruktion, identifiering av en politiskt exponerad person, informationsutbyte mellan behöriga myndigheter och mellan finansinstitut och ansvariga enheter. De personuppgifter som samlas in bör begränsas till vad som är absolut nödvändigt för iakttagandet av detta direktiv och får inte bearbetas ytterligare på ett sätt som strider mot direktiv 95/46/EG. I synnerhet bör ytterligare behandling av personuppgifter för kommersiella ändamål vara strängt förbjuden. [Ändr. 34]

(32)  Samtliga medlemsstater betraktar kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism som en viktig offentlig angelägenhet. Det krävs bestämd politisk vilja och samarbete på alla nivåer för att utrota dessa företeelser. [Ändr. 35]

(32a)  Det är av största vikt att investeringar som samfinansieras från unionsbudgeten uppfyller högsta standarder, i syfte att förhindra ekonomisk brottslighet, inklusive korruption och skatteundandragande. EIB antog därför 2008 interna riktlinjer med titeln ”Policy on preventing and deterring prohibited conduct in European Investment Bank activities” vars rättsliga grund utgörs av artikel 325 i EUF-fördraget, artikel 18 i EIB:s stadga och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(17). Efter antagandet av denna policy ska EIB anmäla misstankar om eller påstådda fall av penningtvätt som påverkar EIB-stödda projekt, verksamheter och transaktioner till FIU i Luxemburg. [Ändr. 36]

(33)  Detta direktiv påverkar inte skyddet av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete, inklusive bestämmelserna i rambeslut 2008/977/RIF. [Ändr. 37]

(34)  Den registrerade har rätt att få tillgång till personuppgifter som behandlas inom ramen för detta direktiv. Emellertid skulle effektiv bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism allvarligt undergrävas, om den registrerade fick tillgång till uppgifter i en rapport om en misstänkt transaktion. Det kan därför vara motiverat att begränsa denna rätt i enlighet med artikel 13 i direktiv 95/46/EG. Sådana begränsningar måste emellertid vägas upp av beviljandet av effektiva befogenheter för dataskyddsmyndigheterna, inbegripet indirekta åtkomsträttigheter, i enlighet med direktiv 95/46/EG, så att de, antingen på tjänstens vägnar eller på grundval av ett klagomål, kan undersöka problem som uppstått i samband med behandlingen av personuppgifter. Detta bör särskilt inbegripa tillgång till den ansvariga enhetens dataregister. [Ändr. 38]

(35)  Detta direktiv omfattar inte personer som endast omvandlar pappersdokument till elektronisk form på grundval av ett kontrakt med ett kredit- eller finansinstitut. Detta gäller även fysiska eller juridiska personer som enbart tillhandahåller kredit- eller finansinstitut meddelanden om överföring av tillgångar eller andra former av stödsystem för detta ändamål eller clearing- och avvecklingssystem.

(36)  Penningtvätt och finansiering av terrorism är internationella problem och kampen mot dem bör vara global. Om kredit- och finansinstitut har filialer eller dotterbolag i tredjeländer där lagstiftningen på området är bristfällig, bör dessa tillämpa unionens normer eller, om detta visar sig omöjligt, underrätta de behöriga myndigheterna i sin hemmedlemsstat. Syftet är att undvika att mycket olika normer tillämpas på institutet eller institutets koncern.

(37)  Om När så är möjligt bör återföring till ansvariga enheter ske om hur de rapporter om misstänkta transaktioner som dessa lagt fram har använts och följts upp. För att detta ska kunna ske och för att kunna utvärdera effektiviteten hos de nationella systemen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, bör medlemsstaterna föra statistik på området och söka förbättra denna. För högre kvalitet och ökad konsekvens när det gäller på unionsnivå insamlade statistiska uppgifter bör kommissionen fortlöpande följa kampen i unionen mot penningtvätt och finansiering av terrorism och offentliggöra regelbundna översikter, inklusive en utvärdering av de nationella riskbedömningarna. Kommissionen bör genomföra den första bedömningen av detta slag inom ett år efter det att detta direktiv har trätt i kraft. [Ändr. 39]

(37a)  Medlemsstaterna bör inte bara se till att de ansvariga enheterna följer de relevanta bestämmelserna och riktlinjerna, utan bör också ha system som faktiskt minimerar risken för penningtvätt inom dessa enheter. [Ändr. 40]

(37b)  För att kunna utvärdera effektiviteten hos de nationella systemen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism bör medlemsstaterna föra och förbättra statistiken på detta område. För att höja kvaliteten på och öka konsekvensen i de statistiska uppgifter som samlas in på unionsnivå bör kommissionen fortlöpande följa kampen i unionen mot penningtvätt och finansiering av terrorism och offentliggöra regelbundna översikter. [Ändr. 41]

(38)  När det gäller valutaväxlingskontor, leverantörer av tjänster till stiftelser eller bolag eller tillhandahållare av speltjänster, bör behöriga myndigheter se till att de personer som faktiskt leder sådana enheters verksamhet samt de faktiska ägarna är lämpade. Kriterierna för att avgöra om en person är lämplig bör åtminstone avspegla behovet av att skydda dessa enheter från att missbrukas av sina förvaltare eller verkliga huvudmän i kriminella syften.

(39)  Samordning och samarbete mellan medlemsstaternas finansunderrättelseenheter är av största vikt, eftersom penningtvätt och finansiering av terrorism är gränsöverskridande. Sådant samarbete har hittills bara tagits upp i rådets beslut 2000/642/RIF(18). För att säkerställa bättre samordning och samarbete mellan finansunderrättelseenheter, och särskilt se till att rapporter om misstänkta transaktioner tillställs FIU i den medlemsstat där de kan vara till störst nytta, bör detta direktiv kompletteras med mer detaljerade och uppdaterade bestämmelser.

(40)  För att hantera att penningtvätt och finansiering av terrorism är gränsöverskridande, är det särskilt viktigt att förbättra informationsutbytet mellan finansunderrättelseenheter i EU. Medlemsstaterna bör uppmuntra användning av säkertsäkra resurser för informationsutbyte, särskilt det decentraliserade datornätverket FIU.net och den teknik detta sådana resurser erbjuder. [Ändr. 42]

(41)  Bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism är så viktig att medlemsstaterna måste i sin lagstiftning fastställa effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder mot bristande uppfyllelse av de nationella bestämmelser som antas enligt detta direktiv. Medlemsstater har för närvarande en rad olika administrativa åtgärder och påföljder mot överträdelser av de viktigaste förebyggande åtgärderna. Denna mångfald kan vara till förfång för kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism och unionens motåtgärder riskerar att fragmenteras. Detta direktiv bör därför innehålla en rad administrativa åtgärder och påföljder som medlemsstaterna kan tillämpa vid systematiska överträdelser av kraven på kundkontroll, registerhållning, rapportering av misstänkta transaktioner och interna kontroller av ansvariga enheter. Spännvidden bör vara så stor att medlemsstaterna och behöriga myndigheter kan beakta skillnaderna mellan ansvariga enheter, när det gäller storlek, egenskaper, risknivå och verksamhetsområden, särskilt skillnaderna mellan finansinstitut och andra ansvariga enheter. Vid tillämpningen av detta direktiv bör medlemsstaterna se till att införandet av administrativa åtgärder och påföljder i enlighet med direktivet och av straffrättsliga påföljder i enlighet med nationell lagstiftning inte strider mot ne bis in idem-principen (icke två gånger för samma sak). [Ändr. 43]

(42)  Tekniska standarder för finansiella tjänster bör trygga en konsekvent harmonisering och ett adekvat skydd för insättare, investerare och konsumenter i hela unionen. Det skulle vara ändamålsenligt och lämpligt att de europeiska tillsynsmyndigheterna med sin mycket specialiserade sakkunskap åläggs att för kommissionen utarbeta utkast till tekniska standarder för tillsyn och genomförande som inte inbegriper politiska val.

(42a)  För att de behöriga myndigheterna och ansvariga enheterna ska kunna göra bättre utvärderingar av de risker som vissa transaktioner för med sig bör kommissionen utarbeta en förteckning över de jurisdiktioner utanför unionen som har infört liknande regler och bestämmelser som de som fastställs i detta direktiv. [Ändr. 44]

(43)  De förslag om tekniska standarder som de europeiska tillsynsmyndigheterna utarbetar i enlighet med artikel 42 i detta direktiv bör kommissionen anta genom delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010.

(44)  De mycket omfattande ändringar som krävs av direktiven 2005/60/EG och 2006/70/EG gör att dessa bör slås samman och ersättas för klarhetens och enhetlighetens skull.

(45)  Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skydda det finansiella systemet genom att förebygga, utreda och uppdaga penningtvätt och finansiering av terrorism, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, eftersom enskilda åtgärder som vidtas av medlemsstaterna för att skydda sina finansiella system är oförenliga med den inre marknadens funktion och med föreskrifterna i rättsstatsprincipen och EU:s offentliga politik och på grund av åtgärdernas omfattning och verkningar därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen enligt artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(46)  I detta direktiv respekteras de grundläggande rättigheter och iakttas de principer som erkänns i stadgan, framför allt respekten för privat- och familjeliv, presumtionen för oskuld, rätten till skydd av personuppgifter, näringsfriheten, förbudet mot diskriminering och rätten till ett effektivt rättsmedel och till försvar. [Ändr. 45]

(47)  I linje med artikel 21 i stadgan som förbjuder all diskriminering, måste medlemsstaterna säkerställa att detta direktiv utan diskriminering genomförs vid riskbedömningar inom ramen för kundkontroll.

(48)  I enlighet med medlemsstaternas och kommissionens gemensamma politiska förklaring av den 28 september 2011 om förklarande dokument, har medlemsstaterna åtagit sig att i motiverade fall låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av en eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan ett direktivs olika delar och motsvarande delar i nationella införlivandeinstrument. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att det är berättigat att översända sådana dokument.

(48a)  Vid tillämpningen av detta direktiv eller nationell lagstiftning som införlivar direktivet omfattas medlemsstaterna och de ansvariga enheterna av direktiv 2000/43/EG(19). [Ändr. 46]

(48b)  Europeiska datatillsynsmannens avgav ett yttrande den 4 juli 2013(20),

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Avsnitt 1

Syfte, tillämpningsområde och definitioner

Artikel 1

1.  Medlemsstaterna ska förbjuda penningtvätt och finansiering av terrorism.

2.  I detta direktiv avses följande med uppsåtlig penningtvätt:

(a)  Omvandling eller överföring av egendom, i vetskap om att den härrör från brott eller från medverkan till brott, i syfte att dölja eller skyla egendomens olagliga ursprung eller att undgå frysning eller förverkandebeslut eller att bistå personer som är inblandade i sådan verksamhet att undandra sig de rättsliga påföljderna. [Ändr. 47]

(b)  Hemlighållande eller döljande av en viss egendoms rätta beskaffenhet eller ursprung, av dess belägenhet, av förfogandet över den, av dess förflyttning, av de rättigheter som är knutna till den, eller av äganderätten till den, i vetskap om att egendomen härrör från brott eller från medverkan till brott.

(c)  Förvärv, innehav eller nyttjande av egendom, i vetskap om att den vid tiden för mottagandet härrörde från brott eller från medverkan till brott.

(d)  Medverkan till, överenskommelse om att utföra, försök och medhjälp till, främjande och underlättande av någon av de gärningar som avses i leden a, b och c samt rådgivning för utförandet av dem.

3.  Som penningtvätt ska även sådana fall betraktas där gärningarna som frambragt den egendom som ska tvättas begåtts i en annan medlemsstat eller i tredjeland.

4.  I detta direktiv avses följande med finansiering av terrorism: allt direkt eller indirekt tillhandahållande av eller all direkt eller indirekt insamling av tillgångar i syfte att de ska användas eller med vetskap om att de är avsedda att användas för att begå de brott som avses i artiklarna 1–4 i rådets rambeslut 2002/475/RIF(21), ändrat genom rådets rambeslut 2008/919/RIF(22).

5.  Vetskap, uppsåt eller ändamål som utgör rekvisit för de handlingar som avses i punkterna 2 och 4 får härledas ur objektiva, faktiska omständigheter.

Artikel 2

1.  Detta direktiv ska omfatta följande ansvariga enheter:

(1)  Kreditinstitut.

(2)  Finansinstitut.

(3)  Följande juridiska eller fysiska personer vid bedrivandet av deras yrkesmässiga verksamhet:

(a)  Revisorer, externa revisorer och skatterådgivare.

(b)  Notarier och andra oberoende jurister, när de på en klients vägnar och för dennes räkning deltar i finansiella transaktioner eller fastighetstransaktioner eller bistår vid planering eller utförande av transaktioner för dennes räkning i samband med

i)  köp och försäljning av fastigheter eller företag,

ii)  förvaltning av en klients pengar, värdepapper eller andra tillgångar,

iii)  öppnande eller förvaltning av bank-, spar- eller värdepapperskonton,

iv)  säkerställande av kapital för att bilda, driva eller leda företag,

v)  bildande, drift eller ledning av truster, stiftelser, ömsesidiga bolag, bolag eller liknande strukturer. [Ändr. 48]

(c)  Tillhandahållare av tjänster till andra stiftelser eller bolag än i punkt a eller b.

(d)  Fastighetsmäklare, inbegripet hyresförmedlare, såvida de medverkar i finansiella transaktioner. [Ändr. 49]

(e)  Andra fysiska eller juridiska personer som handlar med varor eller tjänster, om betalt eller mottaget belopp är minst 7 500 EUR i kontanter, oavsett om transaktionen utförs vid ett tillfälle eller flera tillfällen som förefaller ha samband. [Ändr. 50]

(f)  Tillhandahållare av speltjänster.

Med undantag av kasinon får medlemsstaterna besluta att helt eller delvis undanta vissa speltjänster, som avses i led 3 f i första stycket, från nationella bestämmelser som införlivar detta direktiv på grund av den låga risk som sådana speltjänster innebär, på grundval av riskbedömningar. Innan något sådant undantag görs ska medlemsstaten i fråga inhämta kommissionens godkännande. [Ändr. 153]

2.  Medlemsstaterna får besluta att fysiska och juridiska personer som endast tillfälligt eller i mycket begränsad omfattning bedriver finansiell verksamhet, där det föreligger liten risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism, inte ska omfattas av detta direktiv, om den juridiska eller fysiska personen uppfyller samtliga följande kriterier:

(a)  Den finansiella verksamheten är begränsad i absoluta termer.

(b)  Den finansiella verksamheten är begränsad när det gäller transaktioner.

(c)  Den finansiella verksamheten är inte huvudverksamheten.

(d)  Den finansiella verksamheten är en biverksamhet och direkt knuten till huvudverksamheten.

(e)  Huvudverksamheten är inte en verksamhet som avses i punkt 1, med undantag av den verksamhet som avses i punkt 1.3 e.

(f)  Den finansiella verksamheten avser endast huvudverksamhetens kunder och är inte allmänt tillgänglig för allmänheten.

Det första stycket ska inte tillämpas på juridiska eller fysiska personer som bedriver penningöverföring i den mening som avses i artikel 4.13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG(23).

3.  Vid tillämpningen av punkt 2 a ska medlemsstaterna kräva att den finansiella verksamhetens totala omsättning inte får överstiga ett tillräckligt lågt tröskelvärde. Detta tröskelvärde ska fastställas på nationell nivå och bero av typen av finansiell verksamhet.

4.  Vid tillämpningen av punkt 2 b ska medlemsstaterna tillämpa ett högsta tröskelvärde per kund och transaktion, oavsett om transaktionen genomförs vid ett tillfälle eller flera tillfällen som förefaller ha samband. Detta tröskelvärde ska fastställas på nationell nivå och bero av typen av finansiell verksamhet. Det ska vara tillräckligt lågt för att säkerställa att den berörda transaktionstypen är en opraktisk och ineffektiv metod för penningtvätt eller finansiering av terrorism och det får inte överstiga 1 000 EUR.

5.  Vid tillämpningen av punkt 2 c ska medlemsstaterna kräva att den finansiella verksamhetens omsättning inte överstiger 5 % av den berörda juridiska eller fysiska personens totala omsättning.

6.  När man vid tillämpningen av denna artikel bedömer risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska medlemsstaterna särskilt beakta finansiell verksamhet vars natur gör att den med särskilt stor sannolikhet torde användas eller missbrukas för penningtvätt eller för finansiering av terrorism.

7.  Vid varje beslut som fattas vid tillämpningen av denna artikel ska motiven till det anges. Medlemsstaterna ska föreskriva möjligheten att återkalla beslutet, om omständigheterna skulle förändras.

8.  Medlemsstaterna ska upprätta ett riskbaserat övervakningssystem eller vidta andra lämpliga åtgärder, för att se till att undantag som beviljas genom beslut enligt denna artikel inte missbrukas.

Artikel 3

I detta direktiv gäller följande definitioner:

1)  "kreditinstitut": kreditinstitut enligt definitionen i artikel 4.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013(24), inbegripet filialer enligt artikel 4.1.17 i den förordningen till kreditinstitut inom unionen, oavsett om huvudkontoret är beläget inom unionen eller i ett tredjeland.

2)  "finansinstitut":

a)  Företag som inte är kreditinstitut och vars huvudsakliga verksamhet består i att bedriva en eller flera av de verksamheter som är upptagna i punkterna 2–12 och 14–15 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU(25), inbegripet valutaväxlingskontor (”bureaux de change”).

b)  Försäkringsföretag som är vederbörligen auktoriserade i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EU(26), om företaget bedriver verksamhet som omfattas av det direktivet.

c)  Värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU(27).

d)  Företag för kollektiva investeringar som saluför sina andelar eller aktier.

e)  Försäkringsförmedlare enligt definitionen i artikel 2.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG(28), med undantag för förmedlare enligt artikel 2.7 i det direktivet när de förmedlar livförsäkringar eller andra investeringsrelaterade tjänster.

f)  Filialer till finansiella institut som avses i leden a–e som är belägna i unionen, oavsett om derashuvudkontor är beläget inom unionen eller i ett tredjeland.

3)  "egendom": alla slags tillgångar, fysiska eller icke fysiska, fasta eller lösa, materiella eller immateriella, samt juridiska dokument eller instrument, även i elektronisk eller digital form, som styrker äganderätten till eller rättigheter knutna till sådana tillgångar.

4)  "brottsliga handlingar": alla former av kriminell inblandning i följande grova brott:

a)  Handlingar enligt definitionerna i artiklarna 1–4 i rambeslut 2002/475/RIF, ändrat genom rambeslut 2008/919/RIF.

b)  Samtliga brott som avses i artikel 3.1 a i 1988 års FN-konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen.

c)  Handlingar som utförs av kriminella organisationer enligt definitionen i artikel 1 i rådets gemensamma åtgärd 98/733/RIF(29).

d)  Bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, åtminstone allvarliga fall, enligt definitionen i artiklarna 1.1 och 2 i konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen(30).

e)  Korruption.

f)  Alla överträdelserbrott, inbegripet skattebrott gällande direkta och indirekta skatter som är belagda med frihetsstraff eller annan frihetsberövande åtgärd med en lägsta straffsats på mer än ett år, eller i de medlemsstater som har en minimitröskel för brott i sitt rättssystem, alla brott som är belagda med frihetsstraff eller frihetsberövande åtgärd med en lägsta straffsats på mer än sex månader. [Ändr. 52]

4a)  "självreglerande organ": ett organ som har befogenhet, erkänd i nationell rätt, att fastställa skyldigheter och bestämmelser för en viss yrkeskår eller en särskild ekonomisk verksamhet, som fysiska eller juridiska personer inom denna kår eller verksamhet måste följa. [Ändr. 53]

5)  "faktisk ägare": alla fysiska personer som ytterst äger eller kontrollerar kunden och/eller den fysiska person för vars räkning en transaktion eller en aktivitet utförs. Den faktiska ägaren ska åtminstone avse följande:

a)  När det gäller juridiska personer:

i)  Fysiska personer som ytterst äger eller kontrollerar en juridisk enhet genom direkt eller indirekt ägande eller kontroll över en tillräcklig andel av aktierna eller rösträtter i denna, bland annat genom innehav av innehavaraktier, dock ej bolag noterade på en reglerad marknad som omfattas av informationsskyldighet enligt unionsrätten eller enligt motsvarande internationella normer.

En andel fysisk persons aktieinnehav på 25 % + 1 aktie ska utgöra utgör under alla omständigheter ett bevis på ägande eller kontroll genom aktieinnehav när det gäller allt direkt och indirekt ägande. Ett aktieinnehav på 25 % + 1 aktie i kunden som innehas av en juridisk person, som står under en eller flera fysiska personers kontroll, eller av flera juridiska personer, som står under samma fysiska persons kontroll, ska utgöra en indikation på indirekt ägande. Begreppet kontroll ska bl.a. fastställas i enlighet med kriterierna i artikel 22.1–22.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU(31). Detta ska dock inte påverka medlemsstaternas rätt att besluta att en lägre andel kan vara ett bevis på ägande eller kontroll.

ii)  Vid tvivel på att de personer som avses i punkt led i är verkliga ägare, eller om ingen person som avses i led i kan identifieras efter det att alla nödvändiga åtgärder har vidtagits, de fysiska personer som på annat sätt utövar kontroll över en juridisk enhets ledning, vilket kan inbegripa personer i företagsledningen.

iia)  Om ingen fysisk person identifieras enligt led i eller ii, den eller de fysiska personer som innehar en ledande tjänstemannabefattning, varvid de ansvariga enheterna ska dokumentera de åtgärder som vidtas för att identifiera det verkliga ägandet enligt led i och ii, i syfte att bevisa att det är omöjligt att identifiera sådana personer.

b)  När det gäller juridiska enheter, exempelvis stiftelser, och juridiska konstruktioner, exempelvis stiftelsertruster eller ömsesidiga bolag, som förvaltar och fördelar medel:

i)  De fysiska personer som utövar kontroll över minst 25 % av tillgångarna i en juridisk konstruktion eller enhet, och

ii)  om de framtida förmånstagarna redan har fastställts, de fysiska personer som är förmånstagare med avseende på minst 25 % av tillgångarna i en juridisk konstruktion eller juridisk enhet, eller

iii)  om de enskilda personer ännu inte har fastställts som är förmånstagare med avseende på den juridiska konstruktionen eller enheten, de personer för vilka den juridiska konstruktionen eller enheten främst har inrättats eller verkar; för stiftelsers trusters förmånstagare som särskiljs genom egenskaper eller klass ska ansvariga enheter inhämta nöjaktig information om förmånstagarna så att de kan fastställa dessas identitet när utbetalning ska ske eller när förmånstagarna avser att hävda förvärvade rättigheter.

iiia)  när det gäller truster, stiftarens, förvaltarens och beskyddarens (”protector”) (om tillämpligt) identitet, förmånstagarnas eller förmånstagarkategoriernas identitet, och identiteten för alla andra fysiska personer som ytterst utövar faktisk kontroll över trusten (inklusive genom en kontroll- eller ägandekedja). [Ändr. 54]

6)  "tjänsteleverantörer till stiftelser eller bolag": alla fysiska eller juridiska personer som affärsmässigt tillhandahåller någon av följande tjänster till tredje part:

a)  Bildande av företag eller andra typer av juridiska personer.

b)  Arbete som styrelseledamot eller sekreterare på ett företag, partner i ett handelsbolag eller liknande ställning i andra juridiska personer, eller åtgärder för att någon annan ska kunna utöva en sådan funktion.

c)  Tillhandahållande av säte, kontorsadress, postadress eller administrativ adress och andra anknutna tjänster till aktiebolag, handelsbolag eller annan form av juridisk person eller konstruktion.

d)  Förvaltning av en klassisk stiftelse eller liknande juridisk konstruktion, eller åtgärder för att någon annan ska kunna utöva en sådan funktion.

e)  Funktion som nominell aktieägare för en annan person, som inte är ett företag noterat på en reglerad marknad som omfattas av informationsskyldighet enligt unionslagstiftningen eller enligt motsvarande internationella normer, eller åtgärder för att någon annan ska kunna utöva en sådan funktion.

7)  a) "utländska personer i politiskt utsatt ställning": fysiska personer som har harhaft viktiga offentliga funktioner i tredjeland.

b)  "inhemska personer i politiskt utsatt ställning": fysiska personer som har eller har haft viktiga offentliga funktioner i en medlemsstatmedlemsstaten. [Ändr. 55]

c)  "personer som har eller har haft viktiga funktioner i en internationell organisation": direktörer, biträdande direktörer och styrelsemedlemmar eller motsvarande funktioner i en internationell organisation.

d)  "Fysiska personer som har eller har haft viktiga offentliga funktioner" ska omfatta följande:

i)  Stats- eller regeringschefer, ministrar samt vice och biträdande ministrar.

ii)  Parlamentsledamötereller ledamöter av liknande lagstiftande organ. [Ändr. 56]

iii)  Domare i högsta domstolen, författningsdomstolar eller andra rättsliga organ på hög nivå vars beslut inte kan överklagas, utom under exceptionella omständigheter.

iv)  Tjänstemän vid revisionsmyndigheter eller styrelseledamöter i centralbanker.

v)  Ambassadörer, chargés d'affaires samt höga officerare inom försvarsmakten.

vi)  Ledamöter i ledande ställning i statsägda företags förvaltnings-, lednings- och tillsynsorgan. [Ändr. 57]

Ingen av kategorierna i punkterna i–vi får omfatta tjänstemän på mellannivå eller lägre tjänstemän.

e)  ”familjemedlemmar ” ska omfatta följande:

i)  Make/maka.

ii)  Partner som likställs med make/maka.

iii)  Barn och deras makar eller partner. [Ändr. 58]

iv)  Föräldrar. [Ändr. 59]

f)  "kända medarbetare": ska omfatta

i)  alla fysiska personer som veterligen är faktiska ägare av juridiska enheter eller konstruktioner, eller som har annan nära affärsförbindelse med en person som avses i punkterna 7 a–d ovan,

ii)  alla fysiska personer som är enda faktiska ägare av juridiska enheter eller konstruktioner som veterligen i praktiken har inrättats till förmån för den person som avses i punkterna 7 a–d ovan. [Ändr. 60]

8)  "företagsledning": en tjänsteman eller anställd som har tillräckliga kunskaper om institutets riskexponering mot penningtvätt och finansiering av terrorism och som har tillräckliga befogenheter för beslut som påverkar dess riskexponering, men som inte måste vara styrelseledamot.

9)  "affärsförbindelse": en affärsmässig, yrkesmässig eller handelsmässig förbindelse, som är förbunden med de ansvariga enheternas yrkesmässiga verksamhet och som när förbindelsen etableras förväntas ha en viss varaktighet.

10)  "speltjänster": alla tjänster som innebär att penningvärden satsas på hasardspel, inbegripet spel med inslag av skicklighet exempelvis lotterier, kasinospel, pokerspel och vadhållning som tillhandahålls på en fysisk plats eller annars på distans, på elektronisk eller annan teknisk väg för att underlätta kommunikation, och på enskild begäran av en tjänstemottagare.

10a)  "vadhållningstransaktion": en transaktion som innefattar samtliga stadier i den kommersiella förbindelsen mellan å ena sidan speltjänsteleverantören och å andra sidan kunden och den person som är registrerad som vadhållare och mottagare av eventuell vinst. [Ändr. 61]

11)  "grupp (koncern)": enligt betydelsen i artikel 2.12 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG(32).

11a)  "indirekta affärsförbindelser eller transaktioner": ingående av ett kontrakt eller genomförande av en transaktion, utan samtidig fysisk närvaro av leverantören eller förmedlaren och kunden, genom användning enkom av internet, telefonförsäljning eller andra elektroniska kommunikationsmedel, eller en kombination av dessa, fram till och med den tidpunkt då kontraktet ingås eller transaktionen genomförs. [Ändr. 62]

Artikel 4

1.  Medlemsstaterna ska, i enlighet med den riskbaserade metoden, se till att bestämmelserna i detta direktiv helt eller delvis utvidgas till att omfatta andra yrken och företagskategorier än ansvariga enheter enligt artikel 2.1 och som bedriver verksamhet som med särskilt stor sannolikhet används för penningtvätt eller för finansiering av terrorism. [Ändr. 63]

2.  Om en medlemsstat beslutar att utvidga direktivets bestämmelser till att omfatta andra yrken och företagskategorier än de som avses i artikel 2.1, ska den meddela kommissionen detta.

Artikel 5

För förebyggande av penningtvätt och finansiering av terrorism får medlemsstaterna införa eller behålla strängare regler på det område som omfattas av detta direktiv, under förutsättning att dessa regler till fullo överensstämmer med unionsrätten, särskilt när det gäller unionens uppgiftsskyddslagstiftning och skyddet av de grundläggande rättigheterna i enlighet med stadgan. Sådana regler ska inte i onödan förhindra konsumenter från att få tillgång till finansiella tjänster och ska inte utgöra ett hinder för den inre marknaden. [Ändr. 64]

Avsnitt 2

Riskbedömning

Artikel 6

1.  Kommissionen ska genomföra en bedömning av riskerna för att penningtvätt och finansiering av terrorism påverkar den inre marknaden, med särskild inriktning på gränsöverskridande verksamhet. För att kunna göra en sådan bedömning ska kommissionen samråda med medlemsstaterna, de europeiska tillsynsmyndigheterna ska lämna ett gemensamt yttrande om riskerna för att penningtvätt och finansiering av terrorism påverkar den inre marknaden), Europeiska datatillsynsmannen, artikel 29-gruppen, Europol och vid behov andra berörda myndigheter.

Den riskbedömning som avses i punkt 1 ska omfatta åtminstone följande:

a)  Penningtvättens totala utbredning och de delar av den inre marknaden som är utsatta för större risk.

b)  De risker som är förknippade med varje relevant sektor, särskilt de icke-finansiella sektorerna och spelsektorn.

c)  De metoder som brottslingar oftast använder för att tvätta vinster från olaglig verksamhet.

d)  Rekommendationerna till de behöriga myndigheterna om det effektivaste sättet att utnyttja resurserna.

e)  Den roll eurosedlarna spelar för brottslig verksamhet och penningtvätt.

Riskbedömningen ska även innehålla förslag till minimistandarder för de riskbedömningar som ska genomföras av de nationella behöriga myndigheterna. Dessa minimistandarder ska utvecklas i samarbete med medlemsstaterna och involvera branschen och andra relevanta aktörer genom offentliga samråd och möten med intressenterna, beroende på vad som är lämpligast.

Kommissionen ska utfärda Yttrandetriskbedömningen senast den ...(33)och ska uppdatera den vartannat år eller oftare om så är lämpligt.

2.  Kommissionen ska göra yttrandet tillgängligt riskbedömningen tillgänglig för att hjälpa medlemsstater och ansvariga enheter med att kartlägga, hantera och minska riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism och så att andra aktörer, inklusive nationella lagstiftare, Europaparlamentet, de europeiska tillsynsmyndigheterna, Europol och kommittén för medlemsstaternas finansunderrättelseenheter, bättre kan förstå riskerna. En sammanfattning av bedömningen ska vara offentligt tillgänglig. Denna sammanfattning ska inte innehålla sekretessbelagda uppgifter.

2a.   Kommissionen ska lämna en årlig rapport till Europaparlamentet och rådet om resultaten av de regelbundna riskbedömningarna och om de åtgärder som vidtagits på grundval av dessa resultat. [Ändr. 65]

Artikel 6a

1.  Utan att det påverkar de överträdelseförfaranden som fastställs i EUF-fördraget, ska kommissionen se till att den nationella lagstiftning som medlemsstaterna på grundval av detta direktiv antar för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism genomförs på ett effektivt sätt och i överensstämmelse med den europeiska ramen.

2.  Vid tillämpningen av punkt 1 ska kommissionen i lämpliga fall biträdas av de europeiska tillsynsmyndigheterna, Europol, kommittén för medlemsstaternas finansunderrättelseenheter och varje annan behörig europeisk myndighet.

3.  De utvärderingar av nationell rätt som antagits för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism som föreskrivs i punkt 1 ska inte påverka de utvärderingar som genomförs av arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) eller Moneyval. [Ändr. 66]

Artikel 7

1.  Alla medlemsstater ska vidta lämpliga åtgärder för att kartlägga, bedöma, förstå och minska riskerna för att de berörs av penningtvätt och finansiering av terrorism, liksom farhågor kopplade till skyddet av personuppgifter, samt uppdatera denna bedömning.

2.  Alla medlemsstater ska utse en myndighet som samordnar de nationella åtgärderna mot de risker som avses i punkt 1. MyndighetenMyndighetens namn ska meddelas kommissionen, de europeiska tillsynsmyndigheterna, Europol och övriga medlemsstater.

3.  Vid sin bedömning enligt punkt 1 får medlemsstater ska medlemsstaterna använda yttrandet enligt den riskbedömning som avses i artikel 6.1.

4.  Alla medlemsstater ska göra den bedömning som avses i punkt 1 och

a)  använda bedömningen till att förbättra sina åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, särskilt genom att fastställa områden där ansvariga företagenheter ska tillämpa skärpta regler, i tillämpliga fall med angivande av vilka åtgärder som ska vidtas,

aa)  där så är lämpligt identifiera sektorer eller områden med försumbar, mindre eller större risk för penningtvätt och finansiering av terrorism,

b)  använda bedömningen vid fördelning och prioritering av resurser för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism,

ba)  använda bedömningen eller bedömningarna för att se till att lämpliga regler utarbetas för varje sektor eller område, i enlighet med risken för penningtvätt,

c)  tillhandahålla lämplig information vid lämplig tidpunkt till ansvariga enheter för deras att de ska kunna genomföra egna riskbedömningar av penningtvätt och finansiering av terrorism.

5.  Medlemsstaterna ska på begäran tillhandahålla resultaten av sina riskbedömningar till övriga medlemsstater, kommissionen och de europeiska tillsynsmyndigheterna. En sammanfattning av bedömningen ska offentliggöras. Denna sammanfattning får inte innehålla säkerhetsklassade uppgifter. [Ändr. 67]

Artikel 8

1.  Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter vidtar lämpliga åtgärder för att kartlägga och bedöma sina risker när det gäller penningtvätt och finansiering av terrorism, med beaktande av riskfaktorer, inbegripet kunder, länder eller geografiska områden, produkter, tjänster, transaktioner eller distributionskanaler. Dessa åtgärder ska stå i proportion till de ansvariga enheternas typ och storlek.

2.  Bedömningarna enligt punkt 1 ska dokumenteras, uppdateras och på begäran tillhandahållas till behöriga myndigheter och självreglerande organ. [Ändr. 68]

3.  Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter har politik, kontroller och förfaranden för att minska och effektivt hantera de risker för penningtvätt och finansiering av terrorism som belagts på unionsnivå, på medlemsstatsnivå och påinom ansvariga enheter. Politik, kontroller och förfaranden bör stå i proportion till de ansvariga enheternas typ och storlekoch till risken för penningtvätt och finansiering av terrorism, och bör iaktta uppgiftsskyddsbestämmelserna. [Ändr. 69]

4.  Politik och förfaranden enligt punkt 3 ska omfatta åtminstone följande:

a)  Utveckling av intern politik, förfaranden och kontroller, inbegripet rutiner för modellriskhantering, kundkontroll, rapportering, registrering, internkontroll, efterlevnadskontroll (inbegripet utnämning av en efterlevnadsansvarig på ledningsnivå om det motiveras av verksamhetens storlek och natur) samt undersökning av personal. De ansvariga enheterna får inte med stöd av dessa åtgärder begära att kunderna tillhandahåller fler personuppgifter än nödvändigt. [Ändr. 70]

b)  En oberoende granskningsfunktion för att granska den interna politiken, förfarandena och kontrollerna enligt led a, om detta är lämpligt med hänsyn till företagets storlek och verksamhet.

5.  Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter inhämtar sin lednings godkännande av den politik och de förfaranden som de inför, och ska i förekommande fall övervaka och skärpa vidtagna åtgärder.

Artikel 8a

1.  För att kunna utarbeta en gemensam strategi och en gemensam politik mot icke samarbetsvilliga jurisdiktioner med brister i arbetet med att bekämpa penningtvätt ska medlemsstaterna periodvis godkänna och anta den förteckning över länder som ges ut av FATF.

2.  Kommissionen ska samordna det förberedande arbetet på unionsnivå med identifiering av tredjeländer med allvarliga strategiska brister i sina system mot penningtvätt som utgör betydande risker för unionens finansiella system, med beaktande av de kriterier som avses i punkt 3 i bilaga III.

3.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter för att utarbeta en förteckning över länder enligt definitionen i punkt 2.

4.  Kommissionen ska regelbundet övervaka utvecklingen av förhållandena i de länder som avses i punkt 2 i denna artikel på grundval av de kriterier som fastställs punkt 3 i bilaga III och ska, där så är lämpligt, granska den förteckning som avses i punkt 3 i den här artikeln. [Ändr. 71]

KAPITEL II

KUNDKÄNNEDOM

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 9

Medlemsstaterna ska förbjuda sina kreditinstitut och finansinstitut att föra anonyma konton eller utfärda och anonyma motböcker eller att utfärda anonyma betalkort som inte uppfyller villkoren i artikel 10a. Medlemsstaterna ska alltid kräva att ägarna och förmånstagarna till befintliga anonyma konton, eller anonyma motböcker eller anonyma betalkort kundkontrolleras snarast och under alla förhållanden innan kontona eller motböckerna nyttjas. [Ändr. 72]

Artikel 10

Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter tillämpar kravet på kundkännedom i följande fall:

a)  När en affärsförbindelse ingås.

b)  Vid enstaka transaktioner om minst 15 000 EUR, oavsett om transaktionen utförs vid ett tillfälle eller flera tillfällen som förefaller ha samband.

c)  För fysiska eller juridiska personer som handlar med varor: vid enstaka transaktioner om minst 7 500 EUR i kontanter, oavsett om transaktionen genomförs vid ett tillfälle eller flera tillfällen som förefaller ha samband.

d)  För tillhandahållare av speltjänster kasinon: vid enstaka transaktioner om minst 2 000 EUR i kontanter, oavsett om transaktionen genomförs vid ett tillfälle eller flera tillfällen som förefaller ha samband.

da)  För onlinespeltjänster: vid ingåendet av affärsförbindelsen.

db)  För övriga tillhandahållare av speltjänster: vid utbetalning av en vinst på minst 2 000 EUR. [Ändr. 73]

e)  Om det finns misstankar om penningtvätt eller finansiering av terrorism, oavsett eventuella undantag, befrielser eller tröskelbelopp.

f)  Om det råder osäkerhet om hur tillförlitliga eller tillräckliga tidigare erhållna kundidentifieringsuppgifter är.

fa)  När ett bolag bildas. [Ändr. 74]

Artikel 10a

1.  Medlemsstaterna får, på grund av en bevisat låg risk, tillåta undantag från kundkontroll för ansvariga enheter med avseende på elektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG(34), om följande villkor är uppfyllda:

a)  Betalningsinstrumentet kan inte återuppladdas.

b)  Det högsta belopp som lagras elektroniskt överstiger inte 250 EUR. Medlemsstaterna får höja denna gräns till 500 EUR för betalningsinstrument som endast kan användas i den berörda medlemsstaten.

c)  Betalningsinstrumentet används uteslutande för inköp av varor eller tjänster.

d)  Betalningsinstrumentet kan inte finansieras med elektroniska pengar.

e)  Kontantinlösen och kontantuttag är förbjudna om inte innehavaren identifieras och dennes identitet styrks, och tillräckliga och lämpliga principer och förfaranden rörande kontantinlösen och kontantuttag samt registerhållningskrav tillämpas.

2.  Medlemsstaterna ska se till att kraven på kundkontroll alltid tillämpas före inlösen av elektroniska pengar till ett penningvärde som överstiger 250 EUR.

3.  Denna artikel ska inte hindra medlemsstaterna från att tillåta ansvariga enheter att tillämpa åtgärder för förenklad kundkontroll i fråga om elektroniska pengar i enlighet med artikel 13 i detta direktiv om villkoren i denna artikel inte är uppfyllda. [Ändr. 75]

Artikel 11

1.  Kundkontroll ska innebära följande:

a)  Identifiering av kunden och styrkande av dennes identitet utifrån handlingar, uppgifter eller information som erhållits från en tillförlitlig och oberoende källa.

b)  Utöver identifiering av den faktiska ägaren och enligt uppgifterna i det register som avses i artikel 29, vidtagande av rimliga åtgärder för styrkande av dennes identitet, så att det institut eller den person som omfattas av detta direktiv har tillfredsställande vetskap om vem den faktiska ägaren är, inbegripet rimliga vidtagande av alla nödvändiga åtgärder för att förstå kundens ägar- och kontrollstruktur i fallet juridiska personer, truster, stiftelser, ömsesidiga bolag, holdingbolag och alla övriga liknande existerande eller framtida juridiska konstruktioner, genom bedömning och i förekommande fall inhämtande av information om affärsförbindelsens syfte och avsedda form.

c)  Bedömning och i förekommande fall inhämtande av information om affärsförbindelsens syfte och avsedda form.

d)  Fortlöpande övervakning av affärsförbindelsen, inbegripet granskning av transaktioner under förbindelsens hela existens för att säkerställa att de transaktioner som utförs motsvarar institutets eller personens kundkännedom, affärs- och riskprofilen, vid behov även medlens ursprung och säkerställande av att handlingarna, uppgifterna eller informationen uppdateras. [Ändr. 76]

1a.  När de utför åtgärderna i punkt 1 a och b ska de ansvariga enheterna också vara skyldiga att bekräfta att en person som påstår sig handla å kundens vägnar verkligen är bemyndigad att göra detta och de ska vara skyldiga att identifiera denna person och styrka dennes identitet. [Ändr. 77]

2.  Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter uppfyller alla kraven på kundkännedom enligt punkt 1, men de får själva reglera sådana åtgärders omfattning utifrån en risk- och känslighetsanalys.

3.  Vid bedömningen av riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism ska medlemsstaterna kräva att ansvariga enheter åtminstone beaktar de variabler som anges i bilaga I.

4.  Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter för de behöriga myndigheterna eller självreglerande organen kan visa att åtgärderna är lämpliga med hänsyn till de konstaterade riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism.

5.  För livförsäkringsverksamhet eller annan investeringsrelaterad försäkringsverksamhet ska medlemsstaterna se till att finansinstitut, utöver den föreskrivna kundkontrollen av kunden och den faktiska ägaren, ska vidta följande kundkontroll av livförsäkringars och andra investeringsrelaterade försäkringars förmånstagare så snart som dessa har identifierats eller särskiljts:

a)  För förmånstagare som identifieras som specifika och namngivna fysiska eller juridiska personer eller konstruktioner: fastställande av personens namn.

b)  För förmånstagare som särskiljs genom egenskaper eller klass eller på annat sätt: inhämtande av tillräcklig information om dessa förmånstagare, så att finansinstitutet kan avgöra förmånstagarens identitet vid utbetalningstillfället.

I bägge fallen enligt led a och b i första stycket ska kontrollen av förmånstagarnas identitet ske vid utbetalningstillfället. Vid hel eller delvis överlåtelse av livförsäkring eller annan investeringsrelaterad försäkring till tredje part, ska finansinstitut med kunskap om överlåtelsen fastställa den faktiska ägarens identitet, när försäkringens värde övergår till den fysiska eller juridiska personen eller konstruktionen.

Artikel 12

1.  Medlemsstaterna ska kräva att styrkandet av kundens och den faktiska ägarens identitet sker innan en affärsförbindelse ingås eller en transaktion utförs.

2.  Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna tillåta att styrkandet av kundens och den faktiska ägarens identitet slutförs när affärsförbindelsen ingås eller när transaktionen genomförs för enheter som omfattas av skyldigheterna enligt artikel 2.1 och, i alla händelser, innan eventuella vinster betalas ut, om detta är nödvändigt för att inte störa den normala affärsverksamheten och om risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism är liten. I sådana situationer ska dessa förfaranden slutföras snarast möjligt efter den inledande kontakten. [Ändr. 78]

3.  Genom avvikelse från punkterna 1 och 2 får medlemsstaterna tillåta att ett bankkonto öppnas, om det finns tillräckliga garantier för att transaktioner inte kan utföras av kunden eller för kundens räkning innan kraven i punkterna 1 och 2 helt har uppfyllts.

4.  Om institutet eller den berörda personen inte kan uppfylla kraven i artikel 11.1 a, b och c, ska medlemsstaterna kräva att vederbörande inte får utföra en transaktion via bankkonto, ingå en affärsförbindelse eller utföra transaktionen, och ska överväga att avbryta affärsförbindelsen och om denna kund rapportera en misstänkt transaktion till FIU i enlighet med artikel 32.

Medlemsstaterna ska undantagsvis inte tillämpa det föregående stycket på notarier, andra oberoende jurister, revisorer och skatterådgivare när dessa utreder sin kunds rättsliga ställning, försvarar eller företräder denne i eller rörande rättsliga förfaranden, inbegripet rådgivning om att inleda eller undvika förfaranden.

5.  Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter inte bara tillämpar kravet på kundkännedom på alla nya kunder utan även på befintliga kunder, om det efter en risk- och känslighetsanalys anses lämpligt, bland annat när en kunds relevanta omständigheter förändras.

Avsnitt 2

Förenklad kundkontroll

Artikel 13

1.  Om en medlemsstat eller en ansvarig enhet konstaterar att riskerna är lägre på vissa områden, får medlemsstaten tillåta att ansvariga organ tillämpar förenklad kundkontroll.

2.  Innan de tillämpar förenklad kundkontroll, ska ansvariga enheter förvissa sig om att kundrelationen eller transaktionen har lägre risk.

3.  Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter övervakar transaktionentransaktionerna eller affärsförbindelsen affärsförbindelserna så noga att de upptäcker ovanliga eller misstänkta transaktioner. [Ändr. 79]

Artikel 14

Vid bedömningen av riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism för olika typer av kunder, länder eller geografiska områden och särskilda produkter, tjänster, transaktioner eller distributionskanaler, ska medlemsstater och ansvariga enheter åtminstone beakta de faktorer i förbindelse med kund och produkt, tjänst, transaktion eller distributionskanal som utgör potentiella lågriskfaktorer enligt bilaga II. [Ändr. 80]

Artikel 15

För behöriga myndigheter och ansvariga enheter som avses i artikel 2.1.1 och 2.1.2 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna senast den …(35) utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010 om de riskfaktorer som ska beaktas och/eller åtgärder som ska vidtas i situationer där förenklad kundkontroll är lämplig. Särskild hänsyn bör tas till företagets storlek och verksamhet, och där så är lämpligt och rimligt bör särskilda åtgärder fastställas. [Ändr. 81]

Avsnitt 3

Skärpt kundkontroll

Artikel 16

1.  I de fall som anges i artiklarna 17–23 i direktivet och i andra fall av större risker som medlemsstaterna eller ansvariga enheter konstaterat, ska medlemsstaterna kräva att de ansvariga organen tillämpar skärpt kundkontroll för att hantera och minska sådana risker på lämpligt sätt.

2.  Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter i möjligaste mån granskar bakgrunden till och syftet med alla komplexa, ovanligt stora transaktioner, och alla ovanliga transaktionsmönster som inte förefaller ha något ekonomiskt eller lagligt syfte, eller som utgör skattebrott i den mening som avses i artikel 3.4 f. De ska särskilt skärpa övervakningen av affärsförbindelsen för att avgöra om dessa transaktioner eller aktiviteter framstår som ovanliga eller misstänkta. Om en ansvarig enhet fastställer förekomsten av en sådan ovanlig eller misstänkt transaktion eller verksamhet ska den utan dröjsmål informera finansunderrättelseenheterna i samtliga medlemsstater som kan vara berörda. [Ändr. 82]

3.  Vid bedömningen av riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism ska medlemsstater och ansvariga enheter åtminstone beakta de faktorer i förbindelse med kund och produkt, tjänst, transaktion eller distributionskanal som utgör potentiellt riskfyllda situationer enligt bilaga III. [Ändr. 83]

4.  För behöriga myndigheter och ansvariga enheter som avses i artikel 2.1.1 och 2.1.2 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna senast den …(36) utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010 om de riskfaktorer som ska beaktas och/eller åtgärder som ska vidtas i situationer där skärpt kundkontroll måste tillämpas. [Ändr. 84]

Artikel 17

När det gäller gränsöverskridande korrespondentbankförbindelser med motpartsinstitut i tredjeland ska medlemsstater, utöver kundkontrollen enligt artikel 11, kräva att deras kreditinstitut

a)  samlar in så mycket information om ett motpartsinstitut att de har full insikt i dettas affärsverksamhet och utifrån offentligt tillgänglig information kan bedöma dess anseende och övervakningens kvalitet,

b)  gör en bedömning av institutets kontroller för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism,

c)  inhämtar godkännande från sin ledning, innan de ingår nya korrespondentbankförbindelser,

d)  dokumenterar varje instituts respektive ansvar,

e)  för ”payable-through”-konton försäkrar sig om att motpartsinstitutet har kontrollerat kundidentiteten och löpande kontrollerar de kunder som har direkt tillgång till korrespondentens räkenskaper och att det på begäran kan tillhandahålla relevanta kundkontrolluppgifter till korrespondentinstitutet.

Artikel 18

När det gäller transaktioner eller affärsförbindelser med utländska personer i politiskt utsatt ställning, ska medlemsstaterna utöver kundkontrollåtgärderna enligt artikel 11 kräva att ansvariga enheter

a)  har de riskbaserade förfaranden som krävs för att kunna avgöra om kunden eller kundens verklige förmånstagare är denna person,

b)  inhämtar sin lednings godkännande av att affärsförbindelser med sådana kunder ingås eller fortlöper,

c)  vidtar lämpliga åtgärder för att fastställa varifrån förmögenheten och medlen härstammar som förknippas med affärsförbindelsen eller transaktionen,

d)  bedriver löpande skärpt övervakning av affärsförbindelsen.

Artikel 19

När det gäller transaktioner eller affärsförbindelser med inhemska personer i politiskt utsatt ställning eller personer som har eller har haft en framträdande funktion i en internationell organisation, ska medlemsstaterna utöver kundkontrollåtgärderna enligt artikel 11 kräva att ansvariga enheter

a)  har riskbaserade förfaranden som krävs för att kunna avgöra om kunden eller kundens verklige förmånstagare är denna person,

b)  vid affärsförbindelser med sådana personer tillämpar de åtgärder som avses i artikel 18 b, c och d, om högre risk föreligger.

Artikel 19a

Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna och internationella organisationer utarbeta en förteckning över inhemska personer i politiskt utsatt ställning och personer, bosatta i en medlemsstat, som har eller har haft en ledande roll i en internationell organisation. Behöriga myndigheter och ansvariga enheter ska ha tillgång till förteckningen.

Kommissionen ska underrätta de berörda personerna om att de har tagits upp på eller strukits från förteckningen.

Kraven i denna artikel ska inte undanta ansvariga enheter från deras skyldighet att genomföra kundkontroll, och ansvariga enheter ska inte uteslutande förlita sig på denna information i tron att den är tillräcklig för att uppfylla dessa skyldigheter.

Medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att förhindra handel med uppgifter kommersiella ändamål beträffande utländska personer i politiskt utsatt ställning, inhemska personer i politiskt utsatt ställning eller personer som har eller har haft en ledande roll i en internationell organisation. [Ändr. 85]

Artikel 20

Ansvariga enheter ska vidta rimliga åtgärder i enlighet med den riskbaserade metoden för att avgöra om livförsäkringars eller andra investeringsrelaterade försäkringars förmånstagare och/eller vid behov förmånstagarens verklige huvudman är personer i politiskt utsatt ställning. Sådana åtgärder ska vidtas senast då försäkringen helt eller delvis utbetalas eller överlåts. Om högre risker konstaterats, ska medlemsstaterna utöver normala kundkontrollåtgärder kräva att ansvariga enheter [Ändr. 86]

a)  informerar sin ledning, innan försäkringsbeloppet utbetalas,

b)  skärper kontrollen av hela affärsförbindelsen med försäkringstagaren.

Artikel 21

Åtgärderna enligt artiklarna 18, 19 och 20, men inte de åtgärder som avses i artikel 19a, ska också tillämpas på familjemedlemmar och kända personer som, enligt framlagd bevisning, är medarbetare till sådana utländska eller inhemska personer i politiskt utsatt ställning. [Ändr. 87]

Artikel 22

Om en person som avses i artiklarna 18, 19, och 20 inte längre är en utländsk person i politiskt utsatt ställning, en inhemsk person i politiskt utsatt ställning eller en ledande roll i en internationell organisation, ska ansvariga enheter göra en bedömning av om personen fortfarande utgör en risk och tillämpa motsvarande lämpliga riskkänslighetsåtgärder, tills personen inte längre anses utgöra någon risk. Denna period får inte understiga 1812 månader. [Ändr. 88]

Artikel 23

1.  Medlemsstaterna ska förbjuda kreditinstitut att ingå eller upprätthålla korrespondentbankförbindelser med brevlådebanker och ska kräva att kreditinstituten vidtar lämpliga åtgärder för att se till att de inte ingår eller fortsätter att upprätthålla korrespondentbankförbindelser med banker som veterligen tillåter att dess konton används av brevlådebanker.

2.  Vid tillämpningen av punkt 1 ska med ”brevlådebank” menas ett kreditinstitut, eller ett institut med liknande verksamhet, som är registrerat i en jurisdiktion där det saknar en meningsfull fysisk närvaro och ledning och inte är anknutet till en reglerad finansgrupp (koncern).

Avsnitt 4

Utförande genom tredje part

Artikel 24

Medlemsstaterna får tillåta ansvariga enheter att anlita tredje part för att uppfylla de krav som föreskrivs i artikel 11.1 a, b och c. Det slutliga ansvaret för att uppfylla dessa krav ska dock ligga hos den ansvariga enhet som anlitar denna tredje part.Dessutom ska medlemsstaterna se till att alla sådana tredje parter också hålls ansvariga för överträdelser av de nationella bestämmelser som antas enligt detta direktiv. [Ändr. 89]

Artikel 25

1.  Vid tillämpningen av detta avsnitt ska ”tredje part” avse

a)   ansvariga enheter som är förtecknade i artikel 2 eller

b)   andra institut och personer i medlemsstaterna eller tredjeland som tillämpar kundkännedomskrav och registerhållningskrav som är likvärdiga med kraven i detta direktiv, och vars iakttagande av direktivet övervakas i enlighet med kapitel VI avsnitt 2.

2.  Medlemsstaterna Kommissionen ska beakta tillgänglig information om geografisk risknivå, när deden avgör om ett tredjeland uppfyller villkoren enligt punkt 1 och ska underrätta varandra och även kommissionenmedlemsstaterna, de ansvariga enheterna, de europeiska tillsynsmyndigheterna i den mån det är relevant för tillämpningen av detta direktiv och i enlighet med förordning (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010, om deden finner att ett tredjeland uppfyller dessa villkor.

2a.  Kommissionen ska tillhandahålla en förteckning över jurisdiktioner i vilka det vidtas åtgärder för bekämpning av penningtvätt som är likvärdiga med bestämmelserna i detta direktiv och med andra unionsregler och -förordningar på området.

2b.  Den förteckning som avses i punkt 2a ska regelbundet utvärderas och uppdateras i enlighet med den information som erhålls från medlemsstaterna i enlighet med punkt 2. [Ändr. 90]

Artikel 26

1.  Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter från anlitad tredje part erhåller nödvändiga uppgifter om kraven enligt artikel 11.1 a, b och c.

2.  Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter som kunden hänvisas till vidtar lämpliga åtgärder för att se till att relevanta kopior av identitets- och kontrolluppgifter och andra relevanta handlingar om kundens eller den faktiska ägarens identitet på begäran omedelbart överlämnas av tredje part.

Artikel 27

1.  Medlemsstaterna ska se till att hemmedlemsstatens behöriga myndighet (för koncernpolitik och koncernkontroller) samt värdmedlemsstatens behöriga myndighet (för filialer och dotterbolag) kan finna att en ansvarig enhet tillämpar åtgärderna enligt artiklarna 25.1 och 26 genom sitt koncernprogram, om följande villkor är uppfyllda:

a)  En ansvarig enhet förlitar sig på de uppgifter som lämnats av en tredje part som ingår i samma koncern.

b)  Koncernen tillämpar kraven på kundkännedom, registerhållning och program mot penningtvätt och finansiering av terrorism i enlighet med direktivet eller likvärdiga bestämmelser.

c)  Det effektiva genomförandet av kraven enligt led b övervakas på koncernnivå av en behörig myndighet i hemmedlemsstaten i samarbete med de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaterna. [Ändr. 91]

1a.  De europeiska tillsynsmyndigheterna ska senast den …(37) utfärda riktlinjer för införandet av det tillsynssystem som de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna ska tillämpa för koncerner, så att en konsekvent och effektiv koncerntillsyn kan garanteras. [Ändr. 92]

Artikel 28

Detta avsnitt ska inte tillämpas på utkontraktering eller agenturförhållanden, där den utkontrakterande tjänsteleverantören eller agenten enligt avtalet ska anses ingå i den ansvariga enheten.

KAPITEL III

UPPGIFTER OM FAKTISKT ÄGANDE

Artikel 29

1.  Medlemsstaterna ska se till att de bolag eller företag och andra juridiska enheter, inklusive truster eller enheter vars struktur eller funktion liknar den som gäller för truster, stiftelser, holdingbolag och alla andra befintliga eller framtida juridiska konstruktioner med liknande struktur eller funktion, som är etablerade eller registrerade på deras territorium eller som förvaltas enligt deras lagstiftning får, och har och till ett offentligt centralt register, handelsregister eller företagsregister på deras territorium översänder adekvata, korrekta, och aktuella och uppdaterade uppgifter om sig och om sina faktiska ägandeförhållanden vid etableringstillfället samt eventuella ändringar av ägarförhållandena.

1a.  Registret ska innehålla åtminstone den information som är nödvändig för att klart och tydligt identifiera företaget och dess faktiska ägare, nämligen enhetens namn, registreringsnummer, juridiska form och status, registreringsbevis, adressen för företagets säte (och adressen för företagets huvudkontor om det inte ligger på samma plats som företagets säte), grundläggande bestämmelser för verksamheten (t.ex. stiftelseurkund och bolagsordning), en förteckning över direktörerna (inklusive deras nationalitet och födelsedatum) samt information om aktieägare/faktisk ägare, såsom namn, födelsedatum, nationalitet eller registreringsland, kontaktuppgifter, antal aktier, typ av aktier (inklusive vilka rösträtter som är förbundna med dessa) liksom andel av aktieinnehavet eller hur stor andel av rösterna de kontrollerar, om detta är tillämpligt.

Kraven i denna artikel ska inte undanta ansvariga enheter från deras skyldighet att genomföra kundkontroll, och ansvariga enheter ska inte uteslutande förlita sig på denna information i tron att den är tillräcklig för att uppfylla dessa skyldigheter.

1b.  När det gäller truster eller andra typer av befintliga eller framtida juridiska enheter och konstruktioner med liknande struktur och funktion ska informationen innehålla uppgifter om trustens stiftares, förvaltares och beskyddares (”protector”) (om tillämpligt) identitet, förmånstagarnas eller förmånstagarkategoriernas identitet, och identiteten för alla andra fysiska personer som utövar faktisk kontroll över trusten. Medlemsstaterna ska se till att förvaltare lämnar uppgift om sin status till ansvariga enheter, om de som förvaltare har en affärsförbindelse eller utför tillfälliga transaktioner som överstiger den tröskel som fastställs i artikel 10 b, c och d. Den information som innehas bör omfatta födelsedatum och nationalitet för samtliga personer. Medlemsstaterna ska följa den riskbaserade metoden när de offentliggör stiftelseurkunden och stiftelseförordnandet och där så är tillämpligt ska de med iakttagande av skyddet av personuppgifter säkerställa att informationen lämnas till behöriga myndigheter, särskilt FIU, och ansvariga enheter.

2.  Medlemsstaterna ska se till att De uppgifter som avses i punkterna 1, 1a och 1b ska i god tid vara tillgängliga för behöriga myndigheter, särskilt FIU, och ansvariga enheter i alla medlemsstateri tid kan få tillgång till uppgifterna enligt punkt 1. Medlemsstaterna ska göra de register som avses i punkt 1 tillgängliga för allmänheten efter att först ha identifierat den person som önskar få ta del av uppgifterna via registrering online. Uppgifterna ska vara tillgängliga online för alla personer via ett öppet och säkert dataformat, i överensstämmelse med uppgiftsskyddsbestämmelserna, särskilt i fråga om effektivt skydd av den registrerades rätt att få ta del av personuppgifter och möjligheten att korrigera eller stryka felaktiga uppgifter. De avgifter som tas ut för att lämna ut uppgifterna får inte överstiga de administrativa kostnaderna för utlämnandet. Varje ändring av de redovisade uppgifterna ska anges tydligt i registret utan dröjsmål och under alla omständigheter senast inom 30 dagar.

De företagsregister som avses i punkt 1 i denna artikel ska vara sammankopplade via den europeiska plattformen, portalen och de valfria ingångar som inrättats av medlemsstaterna i enlighet med direktiv 2012/17/EU. Medlemsstaterna ska med stöd av kommissionen ansvara för att deras register är driftskompatibla inom systemet för sammankoppling av register via den europeiska plattformen.

2a.  Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaterna snabbt och på ett konstruktivt och effektivt sätt eftersträva samarbete med tredjeländer för att uppmuntra att likvärdiga centrala register med information om faktiskt ägande inrättas och att information av den typ som avses i punkterna 1 och 1a i denna artikel offentliggörs i deras länder.

Prioritet ska ges till tredjeländer som hyser ett betydande antal bolag eller juridiska enheter, inklusive truster, stiftelser, holdingbolag och alla andra organ som har en liknande struktur eller funktion och som har andelar som utgör en indikation på direkt ägande i enlighet med artikel 3.5 i bolag eller juridiska enheter som är etablerade i unionen.

2b.  Medlemsstaterna ska fastställa regler för effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för fysiska och juridiska personer som ska tillämpas på överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med denna artikel, och ska vidta alla åtgärder som behövs för att säkerställa att sanktionerna i fråga tillämpas. Vid tillämpningen av denna artikel ska medlemsstaterna inrätta effektiva åtgärder mot missbruk i syfte att förebygga missbruk baserat på innehavaraktier och teckningsoptioner för innehavaraktier.

2c.  Kommissionen ska senast den …(38) överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet och tillämpningen av kraven enligt denna artikel, vid behov tillsammans med ett lagstiftningsförslag. [Ändr. 93]

Artikel 30

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att förvaltare av klassiska stiftelser som regleras av deras lagstiftning ska få och ha adekvata, korrekta och aktuella uppgifter om stiftelsens faktiska ägandeförhållanden. I dessa uppgifter ska ingå stiftelsens stiftares, förvaltares och beskyddares (”protector”) identitet (om tillämpligt), förmånstagarnas eller förmånstagarkategoriernas identitet, och identiteten för alla andra fysiska personer som utövar faktisk kontroll över stiftelsen.

2.  Medlemsstaterna ska se till att förvaltare lämnar uppgift om sin status i förhållande till ansvariga enheter, om de som förvaltare har en affärsförbindelse eller utför tillfälliga transaktioner som överstiger tröskeln enligt artikel 10 b, c och d.

3.  Medlemsstaterna ska se till att behöriga myndigheter och ansvariga enheter i tid kan få tillgång till uppgifterna enligt punkt 1.

4.  Medlemsstaterna ska se till att åtgärder motsvarande punkterna 1, 2 och 3 tillämpas på andra typer av juridiska konstruktioner med stiftelseliknande struktur och funktion. [Ändr. 94]

KAPITEL IV

RAPPORTERINGSKRAV

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 31

1.  Alla medlemsstater ska inrätta en finansunderrättelseenhet (nedan kallad FIU) för att förebygga, avslöja och utreda penningtvätt och finansiering av terrorism

1a.  De personer som avses i artikel 2.1.3 a, b och d ska informera FIU och/eller det lämpliga självreglerande organet för branschen i fråga, i enlighet med artikel 33.1, om de misstänker eller har välgrundad anledning att misstänka att deras tjänster missbrukas för brottsliga syften. [Ändr. 95]

2.  Medlemsstaterna ska skriftligen underrätta kommissionen om namn på och adress till de myndigheter som utsetts till FIU.

3.  FIU ska inrättas som en operativt oberoende och självständig central nationell enhet. Den ska ansvara för att ta emot (och i tillåten utsträckning begära), och analysera och till behöriga myndigheter sprida uppgifter om möjlig penningtvätt eller analysera misstänkta transaktioner som rapporterats och annan information som är relevant för eventuell penningtvätt, associerade förbrott samt eller möjlig finansiering av terrorism. FIU ska ansvara för att till alla behöriga myndigheter sprida resultaten av sina analyser, när dessa utgör skäl för att misstänka penningtvätt, associerade förbrott, eller om så krävs enligt nationell lagstiftningfinansiering av terrorism. Den ska kunna erhålla relevant ytterligare information från ansvariga enheter för dessa syften. FIU ska ges tillräckliga finansiella, tekniska och personella resurser för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Medlemsstaterna ska se till att FIU är fri från otillbörlig påverkan. [Ändr. 96]

4.  Medlemsstaterna ska se till att FIU i tid har direkt eller indirekt tillgång till de finansiella och administrativa uppgifter samt brottsbekämpningsuppgifter som den behöver för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Om brottsbekämpande myndigheter i medlemsstaten begär uppgifter, ska FIU dessutom lämna svar, om det inte finns sakliga skäl att anta att utlämnande av sådan information skulle inverka negativt på pågående undersökningar eller analyser, eller om uppgiftslämnandet i undantagsfall skulle vara klart oproportionerligt mot en fysisk eller juridisk persons legitima intressen eller också irrelevant för det ändamål för vilket det har begärts. Om FIU mottar en sådan begäran bör beslutet att göra en analys och/eller lämna ut information till den begärande brottsbekämpande myndigheten fattas inom FIU. Medlemsstaterna ska kräva att brottsbekämpande myndigheter lämnar återkoppling till FIU om användningen av de uppgifter som lämnats. [Ändr. 97]

5.  Medlemsstaterna ska se till att FIU har befogenheter att direkt eller indirekt vidta brådskande åtgärder, om man misstänker att en transaktion är kopplad till penningtvätt eller finansiering av terrorism, och uppskjuta eller vägra samtycka till att en transaktion börjar utföras för att kunna analysera den och styrka misstankar.

6.  FIU:s analys ska bestå av en operativ analys som är inriktad på enskilda fall och särskilda mål respektive en strategisk analys av trender och mönster i penningtvätt och finansiering av terrorism.

Artikel 32

1.  Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter, i tillämpliga fall dessas styrelseledamöter och anställda, samarbetar fullt ut på följande sätt:

a)  Genom att utan dröjsmål självmant underrätta FIU, i de fall institutet eller personen som direktivet omfattar misstänker eller har rimliga skäl att misstänka att medel utgör vinning av brott eller har koppling till terrorism, och genom att skyndsamt besvara FIU:s begäran om ytterligare uppgifter i sådana fall.

b)  Genom att på FIU:s begäran ge den all nödvändig information enligt de förfaranden som inrättats genom tillämplig lagstiftning.

2.  Informationen enligt punkt 1 ska lämnas vidare till FIU i den medlemsstat där det uppgiftslämnande institutet eller den uppgiftslämnande personen finns och till FIU i den medlemsstat där den ansvariga enheten är etablerad. Den eller de personer som utsetts enligt artikel 8.4 ska vidarebefordra informationen. [Ändr. 98]

Artikel 33

1.  När det gäller de personer som avses i artikel 2.1.3 a, b och, d och e, och de yrken och företagskategorier som avses i artikel 4, får medlemsstaterna genom undantag från artikel 32.1 utse ett lämpligt självreglerande branschorgan till den myndighet som ska ta emot informationen enligt artikel 32.1.

Under alla omständigheter ska medlemsstaterna tillhandahålla medel för att se till att tystnadsplikten, konfidentialitet och den personliga integriteten skyddas. [Ändr. 99]

Utan påverkan på tillämpningen av punkt 2 ska det utsedda självreglerande organet enligt punkt 1 skyndsamt och i obearbetat skick överlämna uppgifterna till FIU.

2.  Medlemsstaterna ska undantagsvis inte tillämpa kraven i artikel 32.1 på notarier, andra oberoende jurister, revisorer och skatterådgivare, när det gäller information som dessa får eller erhåller från en kund i samband med att de utreder dennes rättsliga ställning, försvarar eller företräder denne i eller rörande rättsliga förfaranden, inbegripet rådgivning om att inleda eller undvika förfaranden, om sådana uppgifter fås eller erhålls före, under eller efter sådana förfaranden.

Artikel 34

1.  Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter avstår från att utföra sådana transaktioner som de vet (eller misstänker) har samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism, tills de har avslutat de nödvändiga åtgärderna enligt artikel 32.1 a.

I enlighet med nationell rätt får instruktioner ges om att transaktionen inte ska utföras.

2.  Om en sådan transaktion misstänks bidra till penningtvätt eller finansiering av terrorism och ett sådant stoppande av transaktionen är omöjligt eller sannolikt motverkar försök att efterforska dem som gynnas av misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism, ska de ansvariga berörda enheterna omedelbart därefter informera FIU.

Artikel 35

1.  Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna enligt artikel 45 omedelbart informerar FIU, om de vid sina inspektioner av de ansvariga enheterna eller på annat sätt upptäcker omständigheter som kan ha samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism.

2.  Medlemsstaterna ska se till att tillsynsorgan som enligt bestämmelse i lag eller annan författning ska övervaka aktiehandeln, valutahandeln och den finansiella derivatmarknaden underrättar FIU, om de upptäcker omständigheter som kan ha samband med penningtvätt eller finansiering av terrorism.

Artikel 36

Om en ansvarig enhet, eller en anställd eller direktör på denna, i god tro lämnar ut informationen enligt artiklarna 32 och 33, ska detta inte innebära en överträdelse av någon regel om tystnadsplikt som följer av avtal, lag eller annan författning, och får inte medföra ansvar för den ansvariga enheten, dess ledning eller anställda.

Artikel 37

Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att från hot eller fientliga åtgärder skydda sådana se till att enskilda personer, inbegripet anställda på den ansvariga enheten och företrädare för denna, som rapporterar misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism antingen internt eller till FIU i vederbörlig ordning skyddas från hot eller fientliga åtgärder, ogynnsam behandling eller ogynnsamma följder och i synnerhet ogynnsamma eller diskriminerande anställningsåtgärder. Medlemsstaterna ska garantera kostnadsfri rättshjälp till sådana personer och ska tillhandahålla säkra kommunikationskanaler genom vilka personerna kan rapportera misstankar om penningtvätt eller finansiering av terrorism. Dessa kanaler ska säkerställa att de uppgiftslämnande personernas identitet är känd endast för de europeiska tillsynsmyndigheterna eller FIU. Medlemsstaterna ska se till att det finns lämpliga vittnesskyddsprogram. [Ändr. 100]

Avsnitt 2

Meddelandeförbud

Artikel 38

1.  Ansvariga enheter samt deras ledning och anställda får inte för berörd kund eller annan tredje person röja att uppgifter har lämnats i enlighet med artiklarna 32 och 33, eller att en undersökning om penningtvätt eller finansiering av terrorism pågår eller kan komma att göras.

2.  Förbudet enligt punkt 1 får inte omfatta uppgiftslämning till medlemsstaternas behöriga myndigheter, inbegripet de självreglerande organen, dataskyddsmyndigheter eller uppgiftslämning i brottsbekämpande syfte. [Ändr. 101]

3.  Förbudet enligt punkt 1 får inte hindra att uppgifter lämnas mellan institut inom samma koncern, inom medlemsstaterna eller i tredje länder som tillämpar krav som är likvärdiga med dem som föreskrivs i detta direktiv.

4.  Förbudet enligt punkt 1 får inte hindra att uppgifter lämnas mellan personer som avses i artikel 2.1.3 a och b, i medlemsstater eller i tredje länder som tillämpar krav som är likvärdiga med dem som fastställs i detta direktiv, och som bedriver sin yrkesverksamhet som anställda eller annat inom samma juridiska person eller ett nätverk.

Vid tillämpningen av första stycket ska med ”nätverk” menas den större struktur som personen tillhör och som har gemensamt ägande, gemensam ledning, gemensamma standarder och metoder eller gemensam efterlevnadskontroll. [Ändr. 102]

5.  För enheter eller personer som avses i artikel 2.1.1, 2.1.2 och 2.1.3 a och b i fall som avser samma kund och transaktion som omfattar två eller fler institut eller personer, får förbudet enligt punkt 1 inte hindra att uppgifter lämnas mellan berörda institut och personer, förutsatt att de återfinns i en medlemsstat eller i ett tredje land som tillämpar krav som är likvärdiga med dem som fastställs i detta direktiv, tillhör samma yrkeskategori och omfattas av krav på tystnadsplikt och skydd av personuppgifter.

5a.  Vid tillämpningen av denna artikel ska uppgiftsskyddsbestämmelser ingå i de krav som tredjeländer tillämpar som är likvärdiga med kraven i detta direktiv. [Ändr. 103]

6.  Om de personer som avses i artikel 2.1.3 a och b försöker avråda en kund från att begå olagligheter, får detta inte betraktas som röjande av uppgifter i den mening som avses i punkt 1.

KAPITEL V

UPPGIFTSSKYDD, REGISTERHÅLLNING OCH STATISTIK [Ändr. 104]

Artikel 39

1.  Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter sparar följande handlingar och uppgifter i enlighet med nationell lagstiftning för att FIU eller andra behöriga myndigheter ska kunna förebygga, avslöja och utreda möjlig penningtvätt eller finansiering av terrorism:

a)  När det gäller kundkännedom: en kopia eller hänvisningar till erfordrade styrkande handlingar som ska sparas i fem år antingen efter det att affärsförbindelsen med kunden har upphört eller från den dag då den enstaka transaktionen genomfördes. Efter denna period ska personuppgifter förstöras, såvida inte annat föreskrivs i nationell lagstiftning som ska avgöra under vilka omständigheter ansvariga enheter därefter får eller ska spara uppgifter. Endast för att förebygga, avslöja eller utreda penningtvätt eller finansiering av terrorism och om förlängningen av den period uppgifter sparas motiveras för varje fall får medlemsstaterna tillåta eller kräva att utgifter sparas längre. Den period som uppgifter får inte sparas längre än tio får förlängas med högst fem år efter det att affärsförbindelsen har upphört.

b)  När det gäller affärsförbindelser och transaktioner: styrkande handlingar och uppgifter i form av originalhandlingar eller i rättsliga förfaranden godkända kopior enligt nationell rätt i fem år efter att affärsförbindelsen har upphört eller transaktionerna har utförts, varvid den kortaste tidsperioden ska gälla. Efter denna period ska personuppgifter förstöras, såvida inte annat föreskrivs i nationell lagstiftning som ska avgöra under vilka omständigheter ansvariga enheter därefter får eller ska spara uppgifter. Endast för att förebygga, avslöja eller utreda penningtvätt eller finansiering av terrorism och om förlängningen av den period uppgifter sparas motiveras för varje fall får medlemsstaterna tillåta eller kräva att utgifter sparas längre. Den period som uppgifter sparas får inte sparas längre än tio år efter att affärsförbindelsen har upphört eller transaktionerna har utförts, varvid den kortaste tidsperioden ska gällaförlängas med högst fem år.

2.  Personuppgifter som sparas får inte användas för andra syften än det syfte som de sparats för, och under inga omständigheter får de användas för kommersiella ändamål. [Ändr. 105]

Artikel 39a

1.  När det gäller behandling av personuppgifter som utförs av medlemsstater inom ramen för detta direktiv ska bestämmelserna i direktiv 95/46/EG gälla. När det gäller behandling av personuppgifter som utförs av de europeiska tillsynsmyndigheterna ska bestämmelserna i förordning (EG) nr 45/2001 gälla. Insamling, behandling och överföring av uppgifter i syfte att bekämpa penningtvätt ska betraktas som en offentlig angelägenhet enligt dessa rättsakter.

2.  Personuppgifter ska behandlas i enlighet med detta direktiv för det enda syftet att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism. Ansvariga enheter ska innan de ingår en affärsförbindelse informera nya kunder om att personuppgifter eventuellt kommer att utnyttjas i syfte att förebygga penningtvätt. Känsliga kategorier av uppgifter ska behandlas i enlighet med direktiv 95/46/EG.

3.  Det ska vara förbjudet att i kommersiella syften behandla uppgifter som samlats in i enlighet med detta direktiv.

4.  Den berörda person som av en ansvarig enhet eller en behörig myndighet nekats att få ta del av information om behandlingen av hans eller hennes uppgifter ska ha rätt att genom sin dataskyddsmyndighet begära kontroller av, tillgång till eller rättelser eller radering av personuppgifterna samt rätt till rättslig prövning.

5.  Den berörda personens tillgång till uppgifter i en rapport om en misstänkt transaktion ska vara förbjuden. Det förbud som fastställs i denna punkt ska inte gälla uppgiftslämning till dataskyddsmyndigheterna.

6.  Medlemsstaterna ska kräva att de ansvariga enheterna och de behöriga myndigheterna erkänner och följer dataskyddsmyndigheternas faktiska befogenheter i enlighet med direktiv 95/46/EG när det gäller säkerheten vid databehandlingen och personuppgifternas korrekthet, antingen ex officio eller på grundval av ett klagomål från den berörda personen. [Ändr. 106]

Artikel 40

-1.  Medlemsstaterna ska förfoga över nationella och centraliserade mekanismer som möjliggör för dem att i god tid fastställa om fysiska eller juridiska personer innehar eller kontrollerar bankkonton som tillhandahålls av finansinstitut på deras territorium.

-1a.  Medlemsstaterna ska också förfoga över mekanismer som möjliggör för de behöriga myndigheterna att identifiera egendom utan att först underrätta innehavaren.

1.  Medlemsstaterna ska kräva att deras ansvariga enheter inför system för att snabbt och uttömmande kunna besvara förfrågningar från FIU eller andra myndigheter, i enlighet med sin nationella lagstiftning, om huruvida de under de senaste fem åren har eller har haft en affärsförbindelse med specifika fysiska eller juridiska personer och om omfattningen av denna förbindelse, genom säkra kanaler och på ett sätt som säkerställer att förfrågningarna behandlas konfidentiellt. [Ändr. 107]

Artikel 40a

Insamling, behandling och överföring av uppgifter i syfte att bekämpa penningtvätt ska betraktas som en offentlig angelägenhet enligt direktiv 95/46/EG. [Ändr. 108]

Artikel 41

1.  Medlemsstaterna ska för utarbetandet av nationella riskbedömningar enligt artikel 7 se till att de kan se över effektiviteten hos sina system för bekämpning av penningtvätt eller finansiering av terrorism, genom att föra omfattande statistik över frågor av betydelse för dessa systems effektivitet.

2.  Statistiken enligt punkt 1 ska omfatta följande:

a)  Uppgifter om storlek och vikt när det gäller de olika sektorer som omfattas av detta direktiv, inklusive antalet enheter och personer samt varje sektors ekonomiska vikt.

b)  Uppgifter om rapportering, utredningar och rättsfall i det nationella systemet för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, inklusive antalet misstänkta transaktioner som rapporterats till FIU, uppföljningen av sådana rapporter och på årsbasis antalet fall som utretts, antalet personer som åtalats, antalet personer som dömts för penningtvätt eller finansiering av terrorism samt värdet i euro på egendom som har frysts, beslagtagits eller förverkats.

ba)  Uppgifter om antalet och procentandelen rapporter som leder till vidare utredning, inklusive en årsrapport till ansvariga enheter om hur deras rapporter har använts och följts upp. [Ändr. 109]

bb)  Uppgifter om antalet gränsöverskridande begäranden om uppgifter som har gjorts, tagits emot, avslagits eller helt eller delvis besvarats av FIU. [Ändr. 110]

3.  Medlemsstaterna ska se till att en konsoliderad översyn av dessa statistiska rapporter offentliggörs och ska lämna statistiken enligt punkt 2 till kommissionen.

KAPITEL VI

POLITIK, FÖRFARANDEN OCH TILLSYN

Avsnitt 1

Interna förfaranden, utbildning och återkoppling

Artikel 42

1.  Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter inom en koncern genomför koncernens politik och rutiner, inbegripet dataskyddspolitik, informationspolitik och informationsförfaranden inom koncernen för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. Dessa riktlinjer och förfaranden ska genomföras effektivt på filialnivå och på majoritetsägda dotterbolag i medlemsstater och tredjeländer.

2.  Om ansvariga enheter har filialer och majoritetsägda dotterbolag i tredjeländer där minimikraven på bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism är mindre stränga än i medlemsstaten, ska medlemsstaten se till att dessa enheters filialer och majoritetsägda dotterbolag i tredjeländer uppfyller medlemsstatens krav, inbegripet uppgiftsskydd, om tredjelandets lagar och andra författningar så tillåter.

3.  Medlemsstaterna och de europeiska tillsynsmyndigheterna ska underrätta varandra om fall där tredjelandets rätt inte tillåter att åtgärderna enligt punkt 1 tillämpas, och där samordnade åtgärder kan vidtas för att finna en lösning.

4.  Om tredjelandets rätt inte tillåter tillämpning av åtgärderna enligt punkt 1 första stycket, ska medlemsstaterna kräva att ansvariga enheter vidtar ytterligare åtgärder för att effektivt hantera risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism, och att de informerar hemmedlemsstatens tillsynsmyndigheter. Om de kompletterande åtgärderna inte är tillräckliga, ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter överväga ytterligare tillsynsinsatser, bland annat att vid behov begära att finanskoncernen avvecklar sin verksamhet i värdlandet.

5.  De europeiska tillsynsmyndigheterna ska utarbeta förslag om tekniska tillsynsstandarder och ange typen av ytterligare åtgärder enligt punkt 4 och de minimiåtgärder som ska vidtas av ansvariga enheter enligt artikel 2.1.1 och 2.1.2, om ett tredjelands rätt inte tillåter tillämpning av de åtgärder som krävs enligt punkterna 1 och 2 i den här artikeln.

De europeiska tillsynsmyndigheterna ska till kommissionen lämna dessa förslag om tekniska tillsynsstandarder senast ... (39). [Ändr. 111]

6.  Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska tillsynsstandarderna enligt punkt 5 i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010.

7.  Medlemsstaterna ska se till att informationsutbyte inom koncernen tillåts om det inte påverkar undersökning eller utredning av möjlig penningtvätt eller finansiering av terrorism som görs av FIU eller andra behöriga myndigheter i enlighet med nationell lagstiftning.

8.  Medlemsstaterna får kräva att en central kontaktpunkt utses på deras territorium för att övervaka att reglerna om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism efterlevs, och utses av utgivare av elektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.3 i direktiv 2009/110/EG och betaltjänstleverantörer enligt definitionen i artikel 4.9 i direktiv 2007/64/EG som är etablerade på deras territorier och vars huvudkontor ligger i en annan medlemsstat eller utanför unionen.

9.  De europeiska tillsynsmyndigheterna ska utarbeta förslag om tekniska tillsynsstandarder om kriterier för att avgöra när en central kontaktpunkt enligt punkt 8 bör inrättas och om vilka funktioner denna bör ha.

De europeiska tillsynsmyndigheterna ska till kommissionen lämna dessa förslag om tekniska tillsynsstandarder senast ...(40).

10.  Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska tillsynsstandarderna enligt punkt 9 i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010.

Artikel 43

1.  Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter vidtar åtgärder som är proportionerliga mot deras risker, storlek och verksamhet, så berörda anställda är medvetna om gällande bestämmelser som antagits i enlighet med detta direktiv, inbegripet relevanta krav på skydd av personuppgifter.

Åtgärderna ska inbegripa att berörda anställda deltar i särskilda fortlöpande utbildningsprogram för att hjälpa dem att för upptäcka transaktioner som kan avse penningtvätt eller finansiering av terrorism samt ge dem vägledning om hur de då ska agera.

Om en fysisk person tillhör någon av kategorierna enligt artikel 2.1.3 och utövar sitt yrke som anställd hos en juridisk person, ska skyldigheterna enligt det här avsnittet gälla den juridiska och inte den fysiska personen.

2.  Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter har tillgång till aktuell information om praxis vid penningtvätt och finansiering av terrorism samt om indikationer på misstänkta transaktioner.

3.  Medlemsstaterna ska se till att i möjligaste mån lämplig återkoppling sker i god tid till de ansvariga enheterna om ändamålsenligheten med och uppföljningen av rapporter om misstänkt penningtvätt eller finansiering av terrorism. [Ändr. 112]

3a.  Medlemsstaterna ska kräva att de ansvariga enheterna utser den eller de styrelseledamöter som ska ansvara för det genomförande av lagar och andra författningar som krävs för att följa detta direktiv. [Ändr. 113]

Avsnitt 2

Tillsyn

Artikel 44

1.  Medlemsstaterna ska se till att valutaväxlingskontor och tjänsteleverantörer till stiftelser eller bolag har tillstånd eller är registrerade och att tillhandahållare av speltjänster är auktoriserade.

2.  Medlemsstaterna ska kräva att de behöriga myndigheterna ser till att de personer är lämpade som faktiskt leder eller kommer att leda affärsverksamheten på sådana enheter som avses i punkt 1 eller som är deras faktiska ägare.

3.  När det gäller ansvariga enheter enligt artikel 2.1.3 a, b, d och e och g, ska medlemsstaterna se till att de behöriga myndigheterna och självreglerande organen vidtar nödvändiga åtgärder för att hindra dömda brottslingar på de ovannämnda områdena och deras medhjälpare från att inneha eller faktiskt äga en betydande eller kontrollerande andel, eller ha en ledande befattning i dessa ansvariga enheter. [Ändr. 114]

Artikel 45

1.  Medlemsstaterna ska kräva att de behöriga myndigheterna övervakar effektivt och vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa att kraven i detta direktiv efterlevs.

2.  Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna har tillräckliga befogenheter, exempelvis kräva att uppgifter lämnas som är relevanta för övervakning av efterlevnaden och för utförande av kontroller, samt har tillräckliga ekonomiska, personella och tekniska resurser för att fullgöra sitt uppdrag. Medlemsstaterna ska se till att myndighetspersonalen har hög kompetens, bland annat när det gäller konfidentialitet och uppgiftsskydd, samt har stor integritet och rätt kompetens.

3.  För kreditinstitut, finansinstitut och tillhandahållare av speltjänster ska de behöriga myndigheterna ha förstärkta tillsynsbefogenheter, särskilt att kunna göra inspektioner på plats. Behöriga myndigheter som ansvarar för tillsyn av kredit- och finansinstitut ska övervaka hur adekvat den juridiska rådgivningen till dessa institut är, med syftet att minska det rättsliga arbitraget och regleringsarbitraget när det gäller aggressiv skatteplanering och skatteflykt. [Ändr. 115]

4.  Medlemsstaterna ska se till kräva att ansvariga enheter som har filialer eller dotterbolag i andra medlemsstater iakttar dessa medlemsstaters bestämmelser med avseende på detta direktiv. [Ändr. 116]

5.  Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där filialen eller dotterbolaget är etablerade samarbetar med de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där den ansvariga personen har sitt säte, för att säkerställa effektiv övervakning av kraven i detta direktiv.

6.  Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheter som myndigheterna, när de tillämpar en risk- och känslighetsanalys av riskbaserad metod för tillsynen [Ändr. 117]

a)  har en klar uppfattning om riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism i landet,

b)  har intern och extern tillgång till all relevant information om de specifika nationella och internationella riskerna med de ansvariga enheternas kunder, produkter och tjänster,

c)  baserar den interna och externa tillsynens frekvens och intensitet på den ansvariga enhetens riskprofil och på landets risker för penningtvätt och finansiering av terrorism.

7.  Bedömningen av de ansvariga enheternas riskprofil för penningtvätt och finansiering av terrorism, inklusive riskerna för bristande efterlevnad, ska ses över regelbundet och vid viktiga händelser eller förändringar när det gäller den ansvariga enhetens ledning och verksamhet.

8.  Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna beaktar den ansvariga enhetens manöverutrymme och adekvat granskar de underliggande riskbedömningarna, samt dess politiks, interna kontrollers och förfarandens lämplighet och genomförande.

9.  För de ansvariga enheter som avses i artikel 2.1.3 a, b och d får medlemsstaterna tillåta att uppgifterna i punkt 1 utförs av självreglerande organ, under förutsättning att dessa uppfyller bestämmelserna i punkt 2.

10.  När det gäller vilka faktorer som ska ingå vid tillsyn baserad på risk- och känslighetsanalys, ska de europeiska tillsynsmyndigheterna senast den …(41) utfärda riktlinjer för de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010. Särskild hänsyn bör tas till företagets storlek och verksamhet, och där så är lämpligt och rimligt bör särskilda åtgärder fastställas.

Avsnitt 3

Samarbete

Underavsnitt I

Nationellt samarbete

Artikel 46

Medlemsstaterna ska se till att beslutsfattare, FIU, brottsbekämpande myndigheter, tillsynsmyndigheter, dataskyddsmyndigheter och andra behöriga myndigheter som arbetar med bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism har effektiva samarbets- och samordningsmekanismer för att utveckla och genomföra politik och åtgärder för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. [Ändr. 118]

Underavsnitt II

Samarbete med de europeiska tillsynsmyndigheterna

Artikel 47

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna om uppgiftsskydd ska de behöriga myndigheterna ska förse de europeiska tillsynsmyndigheterna med alla relevanta uppgifter de behöver för att utföra sina uppgifter enligt detta direktiv. [Ändr. 119]

Underavsnitt III

Samarbete mellan kommissionen och FIU

Artikel 48

Kommissionen kanska lämna den hjälp som behövs för att underlätta samordningen, bland annat informationsutbytet mellan medlemsstaternas finansunderrättelseenheter i unionen. Den fårska regelbundet sammankalla möten medinom EU:s FIU-plattform bestående av företrädare för medlemsstaternas finansunderrättelseenheter för att underlätta samarbete och åsiktsutbyte om samarbetsrelaterade frågoroch vid behov möten mellan EU:s FIU-plattform och EBA, Eiopa eller Esma. EU:s FIU-plattform har inrättats för att utarbeta riktlinjer om genomförandefrågor som är relevanta för FIU och rapporterande enheter, underlätta FIU:s verksamhet, särskilt i fråga om internationellt samarbete och gemensamma analyser, utbyta information om trender och riskfaktorer på den inre marknaden och säkerställa FIU:s deltagande i förvaltningen av systemet FIU.net. [Ändr. 120]

Artikel 49

Medlemsstaterna ska se till att deras finansunderrättelseenheter i största möjliga utsträckning samarbetar med varandra och med finansunderrättelseenheter i tredjeland, oavsett om de är administrativa, brottsbekämpande eller rättsliga myndigheter eller myndighetsliknande organ, utan att detta påverkar unionens uppgiftsskyddsbestämmelser. [Ändr. 121]

Artikel 50

1.  Medlemsstaterna ska se till att finansunderrättelseenheterna spontantautomatiskt eller på begäran utbyter alla upplysningar med finansunderrättelseenheter i både medlemsstater och tredjeländer som kan vara relevanta för dessas bearbetning eller analys av information eller utredning av finansiella transaktioner kopplade till penningtvätt eller finansiering av terrorism och av berörda fysiska eller juridiska personer. En begäran om upplysningar ska innehålla relevanta fakta, bakgrundsinformation, motiven till begäran och hur de begärda uppgifterna ska användas. [Ändr. 122]

2.  Medlemsstaterna ska se till att den FIU som begäran ställs till använder alla sina inhemska befogenheter för inhämtande och analys av information, när den besvarar en begäran om upplysningar enligt punkt 1 från en annan FIU i unionen. Den FIU som begäran ställs till ska svara i tid och både frågande och tillfrågad FIU ska i möjligaste mån använda säkra digitala verktyg för informationsutbyte. [Ändr. 123]

När en medlemsstats FIU önskar få ytterligare information från en ansvarig enhet från en annan medlemsstat som verkar på dess territorium, ska förfrågan riktas till FIU i den medlemsstat på vars territorium den ansvariga enheten är belägen. Denna FIU ska skyndsamt och utan filtrering förmedla förfrågningar och svar. [Ändr. 124]

3.  En FIU får vägra att lämna ut information som kan försvåra en pågående brottsutredning i den anmodade medlemsstaten, eller om lämnandet av information i undantagsfall klart skulle strida mot den fysiska eller juridiska personens eller medlemsstatens legitima intressen eller vara irrelevant för de avsedda syftena. En sådan vägran ska tillräckligt motiveras för den FIU som begär upplysningarna.

Artikel 51

Upplysningar och handlingar som mottas i enlighet med artiklarna 49 och 50 ska användas till att utföra finansunderrättelseenheternas uppgifter enligt detta direktiv. Vid överföringen av upplysningar och handlingar enligt artiklarna 49 och 50 får sändande FIU uppställa restriktioner och villkor för användningen. Mottagande FIU ska iaktta dessa begränsningar och villkor. Detta får inte påverka brottsutredningar och åtal kopplade till finansunderrättelseenheternas uppgift att förebygga, avslöja och utreda penningtvätt och finansiering av terrorism.

Artikel 52

Medlemsstaterna ska se till att finansunderrättelseenheterna vidtar alla nödvändiga åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, för att säkerställa att de upplysningar som lämnas enligt artiklarna 49 och 50 inte är tillgängliga för någon annan myndighet, annat organ eller annan avdelning, om det inte godkänts på förhand av den FIU som lämnar upplysningarna.

Artikel 53

1.  Medlemsstaterna ska uppmuntra sinakräva att deras finansunderrättelseenheter att använda använder skyddade kommunikationskanaler mellan finansunderrättelseenheterna och att använda det decentraliserade datanätverket FIU.netsinsemellan. [Ändr. 125]

2.  Medlemsstaterna ska se till att deras enheter samarbetar om avancerad teknik sinsemellan och, inom dess mandat, i samverkan med Europol för att utföra uppgifterna enligt detta direktiv. Denna teknik ska ge finansunderrättelseenheterna möjlighet att anonymt jämföra sina uppgifter med andra finansunderrättelseenheters vid fullgott skydd av personuppgifter, för att spåra föremål för deras intresse i andra medlemsstater och fastställa föremålens inkomster och tillgångar. [Ändr. 126]

Artikel 54

Medlemsstaterna ska se till att derasuppmuntra sina finansunderrättelseenheter att samarbetar samarbeta med Europol vid analyser av pågående fall med en gränsöverskridande analyser dimension som berör minst två medlemsstater. [Ändr. 127]

Artikel 54a

Kommissionen bör öka sina påtryckningar på skatteparadis att förbättra sitt samarbete och informationsutbyte för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism. [Ändr. 128]

Avsnitt 4

Sanktioner

Artikel 55

1.  Medlemsstaterna ska se till att ansvariga enheter kan hållas ansvariga för överträdelser av de nationella bestämmelser som antas enligt detta direktiv. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. [Ändr. 129]

2.  Utan att det påverkar medlemsstaternas rätt att tillämpa straffrättsliga påföljder, ska medlemsstaterna se till att behöriga myndigheter kan vidta lämpliga administrativa åtgärder och utfärda sanktioner, om ansvariga enheter bryter mot de nationella bestämmelser som antagits vid genomförandet av detta direktiv, och ska se till att dessa tillämpas. Dessa åtgärder och sanktioner ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

3.  Om skyldigheter gäller juridiska personer, ska medlemsstaterna se till att sanktioner tillämpas på ledningen och alla andra individer som enligt nationell lag bär ansvar för överträdelsen.

4.  Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna har alla de undersökningsbefogenheter som de behöver för att kunna fullgöra sitt uppdrag. När de behöriga myndigheterna utövar sina sanktionsbefogenheter, ska de i nära samarbete se till att administrativa åtgärder eller sanktioner ger önskat resultat, och de ska samordna sina åtgärder när de hanterar gränsöverskridande fall.

Artikel 56

1.  Denna artikel ska åtminstone tillämpa på situationer, där ansvariga enheter uppvisar systematiska brister när det gäller kraven i följande artiklar:

a)  Artiklarna 9–23 (krav på kundkännedom).

b)  Artiklarna 32, 33 och 34 (rapportering av misstänkta transaktioner).

c)  Artikel 39 (registerhållning).

d)  Artiklarna 42 och 43 (interna kontroller).

2.  I de fall som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna se till att de administrativa påföljder och åtgärder som kan tillämpas åtminstone inbegriper följande:

a)  Ett offentligt meddelande med uppgift om den fysiska eller juridiska personen och överträdelsens karaktär, om detta anses nödvändigt och proportionellt efter en bedömning från fall till fall. [Ändr. 130]

b)  En anmodan om att den fysiska eller juridiska personen ska upphöra med sitt agerande och inte upprepa detta.

c)  Återkallande av auktorisering, om ansvariga enheter måste vara auktoriserade.

d)  Tillfälligt förbud för skyldiga personer i den ansvariga enhetens ledning att utöva uppdrag på institut.

e)  För juridiska personer administrativa böter på maximalt 10 % av den juridiska personens totala årsomsättning under föregående räkenskapsår.

f)  För fysiska personer administrativa böter på maximalt 5 000 000 EUR eller, i medlemsstater där den officiella valutan inte är euro, motsvarande värde i nationell valuta den ...(42).

g)  Administrativa böter på högst två gånger den vinst som har erhållits eller de förluster som har undvikits genom överträdelsen, om detta kan beräknas.

När den juridiska personen är ett dotterbolag till ett moderbolag, ska vid tillämpningen av punkt e i första stycket den relevanta totala årsomsättningen motsvara den totala årsomsättningen i det övergripande moderbolagets konsolideradedotterbolagets redovisning under föregående räkenskapsår. [Ändr. 131]

Artikel 57

1.  Medlemsstaterna ska, om det anses nödvändigt och proportionellt efter en bedömning från fall till fall, se till att de behöriga myndigheterna utan dröjsmål offentliggör alla sanktioner eller åtgärder som utdömts för brott mot nationella bestämmelser som antagits vid genomförandet av detta direktiv, inklusive information om vilken typ av och vilken slags överträdelse det gäller och de ansvariga personernas identitet, såvida inte ett sådant offentliggörande allvarligt skulle äventyra finansmarknadernas stabilitet. Om offentliggörandet skulle vålla de berörda parterna orimlig skada, får ska de behöriga myndigheterna offentliggöra sanktionerna utan namns nämnande. [Ändr. 132]

2.  När de behöriga myndigheterna fastställer typen av administrativ sanktion eller åtgärd och de administrativa böternas nivå, ska medlemsstaterna se till att de beaktar alla relevanta omständigheter, däribland följande:

a)  Överträdelsens allvarlighetsgrad och varaktighet.

b)  Den ansvariga fysiska eller juridiska personens respektive ansvar.

c)  Den ansvariga fysiska eller juridiska personens finansiella ställning, med dennes totala omsättning eller årsinkomst som indikation.

d)  Omfattningen av den ansvariga fysiska eller juridiska personens vinster som erhållits eller förluster som undvikits, om dessa kan beräknas.

e)  Förluster för tredje parter som överträdelsen vållat, om detta kan beräknas.

f)  Den fysiska eller juridiska personens vilja att samarbeta med den behöriga myndigheten.

g)  Den ansvariga fysiska eller juridiska personens tidigare överträdelser.

3.  I enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010, (EU) nr 1094/2010 och (EU) nr 1095/2010 ska de europeiska tillsynsmyndigheterna senast den …(43) utfärda riktlinjer för de behöriga myndigheterna om typerna av administrativa åtgärder och påföljder och den administrativa bötesnivån, tillämpliga på ansvariga enheter enligt artikel 2.1.1 och 2.1.2 för att säkerställa deras enhetliga tillämpning och avskräckande effekt i hela unionen. [Ändr. 133]

4.  Medlemsstaterna ska se till att juridiska personer kan ställas till svars för överträdelser enligt artikel 56.1 som begås till deras förmån av någon som agerar antingen enskilt eller som en del av den juridiska personens organisation och har en ledande ställning i denna, grundad på

a)  befogenhet att företräda den juridiska personen,

b)  befogenhet att besluta för den juridiska personens räkning, eller

c)  kontrollbefogenheter inom den juridiska personen.

5.  Utöver fall enligt punkt 4 i den här artikeln ska medlemsstaterna se till att juridiska personer kan ställas till ansvar, om brister i tillsyn eller kontroll som ska utföras av en person enligt punkt 4 har gjort det möjligt för en underställd person att begå överträdelser enligt artikel 56.1 till förmån för en juridisk person.

Artikel 58

1.  Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna etablerar effektiva mekanismer för att uppmuntra rapportering till de behöriga myndigheterna om överträdelser av de nationella bestämmelserna för genomförandet av detta direktiv.

2.  Mekanismerna enligt punkt 1 ska åtminstone omfatta följande:

a)  Särskilda förfaranden för mottagande av rapporter om överträdelser och uppföljning av dem.

b)  Tillbörligt skydd av anställda på institut som anmäler överträdelser på institutet.

ba)  Lämpligt skydd för den anklagade personen. [Ändr. 134]

c)  Skydd av personuppgifter om både den person som rapporterar en överträdelse och den fysiska person som påstås bära ansvaret för den, i enlighet med principerna i direktiv 95/46/EG.

3.  Medlemsstaterna ska kräva att ansvariga enheter inrättar lämpliga rutiner, så deras anställda kan anmäla överträdelser internt genom en särskild, självständig och anonym kanal.

KAPITEL VII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 59

Senast den ... (44) ska kommissionen ta fram en rapport om direktivets tillämpning och lämna den till Europaparlamentet och rådet.

Kommissionen ska senast den …(45)* överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om bestämmelserna om allvarliga skattebrott och straff i medlemsstaterna, skattebrottens gränsöverskridande betydelse och det eventuella behovet av ett samordnat tillvägagångssätt i unionen, vid behov tillsammans med ett lagstiftningsförslag. [Ändr. 135]

Artikel 60

Direktiven 2005/60/EG och 2006/70/EG ska upphöra att gälla från och med den …(46).

Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga IV.

Artikel 61

1.  Medlemsstaterna ska senast den …* sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser, ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 62

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 63

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

Följande är en icke uttömmande lista över riskvariabler som ansvariga enheter ska beakta, när de fastställer omfattningen av kundkontroll enligt artikel 11.3:

i)  Syftet med ett konto eller en förbindelse.

ii)  Hur stora tillgångar som en kund deponerar eller transaktionernas storlek.

iii)  Affärsrelationens regelbundenhet eller varaktighet.

BILAGA II

Följande är en icke uttömmande lista över faktorer och typer av indikatorer på potentiellt lägre risk enligt artikel 14:

(1)  Kundriskfaktorer:

(a)  Offentliga företag noterade på en fondbörs och med krav på uppgiftslämning (enligt fondbörsbestämmelser, lagstiftning eller annat tvingande sätt), som innebär krav på adekvat öppen redovisning av faktiskt ägande.

(b)  Offentliga förvaltningar eller företag.

(c)  Kunder etablerade i geografiska områden med lägre risk som anges i punkt 3.

(ca)  Faktiska ägare till gemensamma konton som förvaltas av notarier och andra oberoende jurister i medlemsstaterna, eller i tredjeländer, förutsatt att de omfattas av krav på att bekämpa penningtvätt eller finansiering av terrorism som är förenliga med internationella normer och att deras efterlevnad av dessa krav är föremål för tillsyn, och förutsatt att uppgifter om den faktiska ägarens identitet finns tillgängliga på begäran för de institut som fungerar som förvaringsinstitut för de gemensamma kontona. [Ändr. 136]

(cb)  Ansvariga enheter som omfattas av krav på att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism enligt detta direktiv och som effektivt har genomfört dessa krav. [Ändr. 137]

(2)  Riskfaktorer för produkter, tjänster, transaktioner eller distributionskanaler:

(a)  Livförsäkringar med låg premie.

(b)  Pensionsförsäkringar, om förtida återköp inte är möjligt och försäkringen inte får användas som säkerhet.

(c)  Pensionsordningar, pensionskassor eller liknande system som innebär pensionsförmåner för anställda, där inbetalning sker i form av löneavdrag och systemet inte tillåter överlåtelse av rättigheter.

(d)  Finansiella produkter eller tjänster som innebär väl definierade och begränsade tjänster för vissa typer av kunder, för förbättrad ekonomisk integration.

(e)  Produkter där riskerna för penningtvätt eller finansiering av terrorism styrs av andra faktorer, som ekonomiska begränsningar eller insyn i ägandet (exempelvis vissa typer av elektroniska pengar enligt definitionen i artikel 2.2 i direktiv 2009/110/EG).

(ea)  Långsiktiga och målorienterade avtal om sparande, som till exempel utgör en säkerhet för pension eller för förvärv av fastighet för eget bruk och där de inkommande betalningarna kommer från ett betalningskonto som identifierats i enlighet med artiklarna 11 och 12 i detta direktiv. [Ändr. 138]

(eb)  Finansiella produkter till lågt värde där återbetalning sker genom ett bankkonto i kundens namn. [Ändr. 139]

(ec)  Finansiella produkter som är förknippade med finansiella fysiska tillgångar i form av leasingavtal eller konsumentkrediter till låga belopp, förutsatt att transaktionerna genomförs genom bankkonton. [Ändr. 140]

(ed)  Indirekta affärsförbindelser eller transaktioner där identiteten kan kontrolleras elektroniskt. [Ändr. 141]

(ee)  Sådana produkter, tjänster och transaktioner som konstateras ha låg risk av de behöriga myndigheterna i de ansvariga enheternas hemmedlemsstat. [Ändr. 142]

(3)  Geografiska riskfaktorer:

(a)  Andra Medlemsstater. [Ändr. 143]

(b)  Länder Tredjeländer med effektiva kravsystem för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism enligt trovärdiga källor, exempelvis offentliga FATF-uttalanden, ömsesidiga utvärderingar, detaljerade bedömningsrapporter eller offentliggjorda uppföljningsrapporter. [Ändr. 144]

(c)  Tredjeländer som enligt trovärdiga källor har låg korruption eller annan brottslig verksamhet.

(d)  Tredjeländer som omfattas av krav på bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism i överensstämmelse med rekommendationerna från FATF (arbetsgruppen för finansiella åtgärder), och som effektivt har genomfört dessa krav och är föremål för ändamålsenlig tillsyn eller övervakas i enlighet med rekommendationerna om att säkerställa att de uppfyller dessa krav.

(da)  Jurisdiktioner som kommissionen har konstaterat har åtgärder mot penningtvätt som motsvarar de åtgärder som fastställts i detta direktiv och andra därtill knutna lagar och författningar på unionsnivå. [Ändr. 145]

BILAGA III

Följande är en icke uttömmande lista över faktorer och typer av indikatorer på potentiellt högre risk enligt artikel 16.3:

(1)  Kundriskfaktorer:

(a)  Affärsförbindelsen försiggår under ovanliga omständigheter.

(b)  Kunder etablerade i länder som anges i punkt 3.

(c)  Juridiska personer eller konstruktioner som är personliga lösningar på tillgångsförvaltning.

(d)  Företag som har nominella aktieägare eller andelar utställda på innehavaren.

(e)  Kontantintensiva företag.

(f)  Företagets ägarstruktur framstår som ovanlig eller alltför komplicerad för dess verksamhet.

(2)  Riskfaktorer för produkter, tjänster, transaktioner eller distributionskanaler:

(a)  Bankverksamhet inriktad på privatpersoner.

(b)  Produkter eller transaktioner som kan möjliggöra eller gynna anonymitet. [Ändr. 146]

(c)  Indirekta affärsförbindelser eller transaktionerutan vissa säkerhetsåtgärder, t.ex. elektroniska underskrifter. [Ändr. 147]

(d)  Betalningar från okända eller oberoende tredje parter.

(e)  Nya produkter och nya affärsmetoder, inklusive nya leveranssystem och användning av ny teknik eller teknik under utveckling för både nya och befintliga produkter. [Ändr. 148]

(3)  Geografiska riskfaktorer:

(a)  Länder utan effektiva system för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism enligt trovärdiga källor, exempelvis offentliga FATF-uttalanden, ömsesidiga utvärderingar, detaljerade bedömningsrapporter eller offentliggjorda uppföljningsrapporter.

(b)  Tredjeländer som enligt trovärdiga källor har betydande korruption eller annan brottslig verksamhet.

(c)  Länder som är föremål för sanktioner, vapenembargon eller liknande åtgärder från exempelvis unionens eller Förenta nationernas sida. [Ändr. 149]

(d)  Länder som finansierar eller stödjer terroristverksamhet eller med uttalade terroristorganisationer verksamma i landet.

Bilaga IIIa

Nedan följer exempel på typer av skärpta åtgärder för kundkontroll som medlemsstaterna som ett minimum bör genomföra för tillämpningen av artikel 16:

–  Se till att få ytterligare information om kunden (t.ex. sysselsättning, tillgångarnas omfattning, information tillgänglig via offentliga databaser, internet, etc.) och mer regelbundet uppdatera uppgifterna för identifiering av kunder och faktiska ägare.

–  Se till att få ytterligare information om affärsförbindelsens avsedda form.

–  Se till att få information om varifrån kundens pengar eller förmögenhet kommer.

–  Se till att få information om skälen till planerade eller genomförda transaktioner.

–  Inhämta godkännande från den högsta ledningen att inleda eller fortsätta en affärsförbindelse.

–  Genomföra förstärkt övervakning av affärsförbindelsen genom att öka antalet kontroller och förbättra tidpunkten för deras genomförande samt välja ut de transaktionsmönster som bör analyseras ytterligare.

–  Kräva att den första betalningen genomförs genom ett konto som öppnats i kundens namn hos en bank som är underställd liknande kundkontrollkrav. [Ändr. 150]

BILAGA IV

Jämförelsetabell som avses i artikel 60.

(1) EUT C 166, 12.6.2013, s. 2. (2) EUT C 271, 19.9.2013, s. 31 (3) EUT C 166, 12.6.2013, s. 2 . (4) EUT C 271,19.9.2013, s.31 . (5) Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 mars 2014. (6) Rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar (EGT L 166, 28.6.1991, s. 77). (7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/97/EG av den 4 december 2001 om ändring av rådets direktiv 91/308/EEG om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar (EGT L 344, 28.12.2001, s. 76). (8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 25.11.2005, s. 15). (9) Kommissionens direktiv 2006/70/EG av den 1 augusti 2006 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG med avseende på definitionen av person i politiskt utsatt ställning, samt tekniska kriterier för att kunna tillämpa lägre krav på kundkontroll och göra undantag på grund av finansiell verksamhet som drivs tillfälligt eller i mycket begränsad omfattning (EUT L 214, 4.8.2006, s. 29). (10) Källa: Skatteparadis og utvikling, NOU, Norges offentlige utredninger, 2009. (11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/17/EU av den 13 juni 2012 om ändring av rådets direktiv 89/666/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG och 2009/101/EG vad avser sammankoppling av centrala register, handelsregister och företagsregister (EUT L 156, 16.6.2012, s. 1). (12) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12). (13) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48). (14) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84). (15) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31). (16) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1). (17) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, 16.9.2002, s. 1). (18) Rådets beslut 2000/642/RIF av den 17 oktober 2000 om en samarbetsordning för medlemsstaternas finansunderrättelseenheter avseende utbyte av information (EGT L 271, 24.10.2000, s. 4). (19) Rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, 19.7.2000, s. 22). (20) EUT C 32, 4.2.2014, s.9. (21) Rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism (EGT L 164, 22.6.2002, s. 3). (22) Rådets rambeslut 2008/919/RIF av den 28 november 2008 om ändring av rambeslut 2002/475/RIF om bekämpande av terrorism (EUT L 330, 9.12.2008, s. 21). (23) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG (EUT L 319, 5.12.2007, s. 1). (24) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1). (25) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338). (26) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EGT L 335, 17.12.2009, s. 1). (27) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349). (28) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmedling (EGT L 9, 15.1.2003, s. 3). (29) rådets gemensamma åtgärd 98/733/RIF av den 21 december 1998 om att göra deltagande i en kriminell organisation i Europeiska unionens medlemsstater till ett brott (EGT L 351, 29.12.1998, s. 1). (30) EGT C 316, 27.11.1995, s. 49. (31) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19). (32) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat och om ändring av rådets direktiv 73/239/EEG, 79/267/EEG, 92/49/EEG, 92/96/EEG, 93/6/EEG och 93/22/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/78/EG och 2000/12/EG (EUT L 35, 11.2.2003, s. 1). (33) 12 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft. (34) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG (EUT L 267, 10.10.2009, s. 7). (35) 12 månader efter detta direktivs ikraftträdande. (36) 12 månader efter detta direktivs ikraftträdande. (37) 12 månader efter detta direktivs ikraftträdande. (38) Tre år efter detta direktivs ikraftträdande. (39) 18 månader efter att direktivet trätt i kraft. (40) Två år efter att direktivet trätt i kraft. (41) Två år efter detta direktivs ikraftträdande. (42) Dag då detta direktiv träder i kraft. (43) 12 månader efter detta direktivs ikraftträdande. (44) Fyra år efter det att detta direktiv har trätt i kraft. (45) * Ett år efter detta direktivs ikraftträdande. (46) Två år efter detta direktivs ikraftträdande.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om beviljande av en EU-garanti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån och lånegarantier till projekt utanför EU (COM(2013)0293 – C7-0145/2013 – 2013/0152(COD))

P7_TA(2014)0192 A7-0392/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0293),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 209 och 212 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0145/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 december 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, samt det därmed sammanhörande uttalande som fogats till protokollet från Coreper, vilket delgavs parlamentet genom skrivelse av samma datum,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling, utskottet för internationell handel och utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0392/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 mars 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut nr .../2014/EU om beviljande av en EU-garanti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån och lånegarantier till projekt utanför EU

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut nr 466/2014/EU.)

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning i unionen (COM(2012)0576 – C7-0322/2012 – 2012/0278(COD))

P7_TA(2014)0193 A7-0263/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0576),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0322/2012),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av de motiverade yttranden från den franska senaten, den italienska senaten och Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 20 mars 2013(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 11 december 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och fiskeriutskottet (A7‑0263/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(2).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 mars 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om åtgärder för användarnas efterlevnad i Nagoyaprotokollet om tillträde till och rimlig och rättvis fördelning av vinster från utnyttjande av genetiska resurser i unionen

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 511/2014.)

(1) EUT C 161, 6.6.2013, s. 73. (2) Denna ståndpunkt ersätter ändringsförslagen som antogs den 12 september 2013 (Antagna texter P7_TA(2013)0373).

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om periodisk provning av motorfordons och tillhörande släpvagnars trafiksäkerhet och om upphävande av direktiv 2009/40/EG (COM(2012)0380 – C7-0186/2012 – 2012/0184(COD))

P7_TA(2014)0194 A7-0210/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0380),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 91 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0186/2012),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av de motiverande yttranden från den franska senaten, det cypriotiska parlamentet, den nederländska första kammaren, den nederländska andra kammaren och Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 12 december 2012(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 19 december 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt vid andra behandlingen i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för internationell handel (A7-0210/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(2).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 mars 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om periodisk provning av motorfordons och tillhörande släpvagnars trafiksäkerhet och om upphävande av direktiv 2009/40/EG

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv 2014/45/EU.)

(1) EUT C 44, 15.2.2013, s. 128. (2) Denna ståndpunkt ersätter ändringsförslagen som antogs den 2 juli 2013 (Antagna texter P7_TA(2013)0297).

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 1999/37/EG om registreringsbevis för fordon (COM(2012)0381 – C7-0187/2012 – 2012/0185(COD))

P7_TA(2014)0195 A7-0199/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0381),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 91 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0187/2012),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av de motiverande yttrandena från Cyperns parlament och den nederländska första kammaren och andra kammaren som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 12 december 2012(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 19 december 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A7-0199/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(2).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 mars 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om ändring av rådets direktiv 1999/37/EG om registreringsbevis för fordon

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv 2014/46/EU.)

(1) EUT C 44, 15.2.2013, s. 128. (2) Denna ståndpunkt ersätter ändringsförslagen som antogs den 2 juli 2013 (Antagna texter P7_TA(2013)0295).

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om vägkontroller av trafiksäkerheten hos nyttofordon i trafik i unionen och om upphävande av direktiv 2000/30/EG (COM(2012)0382 – C7-0188/2012 – 2012/0186(COD))

P7_TA(2014)0196 A7-0207/2013

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0382),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 91 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0188/2012),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av de motiverade yttranden från det cypriotiska parlamentet och den nederländska första kammaren och den nederländska andra kammaren som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 12 december 2012(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 19 december 2013 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7-0207/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(2).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 mars 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om tekniska vägkontroller av trafiksäkerheten hos nyttofordon i trafik i unionen och om upphävande av direktiv 2000/30/EG

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv 2014/47/EU.)

(1) EUT C 44, 15.2.2012, s. 128. (2) Denna ståndpunkt ersätter ändringsförslagen som antogs den 2 juli 2013 (Antagna texter, P7_TA(2013)0296).

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 11 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 91/2003 om järnvägstransportstatistik vad gäller insamling av uppgifter om gods, passagerare och olyckor (COM(2013)0611 – C7-0249/2013 – 2013/0297(COD))

P7_TA(2014)0197 A7-0002/2014

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0611),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 338.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0249/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A7-0002/2014),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 11 mars 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om ändring av förordning (EG) nr 91/2003 om järnvägstransportstatistik vad gäller insamling av uppgifter om gods, passagerare och olyckor

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 338.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(1), och

av följande skäl:

(1)  I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 91/2003(2) fastställs en gemensam ram för produktion, överföring, kontroll och spridning av jämförbar järnvägstransportstatistik i unionen.

(2)  Statistik om transporter av gods och passagerare på järnväg behövs för att kommissionen ska kunna övervaka och utveckla både den gemensamma transportpolitiken och de transportpolitiska inslagen i regionalpolitiken och politiken för transeuropeiska nät.

(3)  Statistik om järnvägssäkerhet behövs också för att kommissionen ska kunna utarbeta och övervaka unionsinsatser på transportsäkerhetens område. Europeiska järnvägsbyrån samlar in uppgifter om olyckor enligt statistikbilagan till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG(3) vad gäller gemensamma säkerhetsindikatorer och gemensamma metoder för beräkning av olyckornas kostnader.

(3a)  Eurostat bör ha ett nära samarbete med Europeiska järnvägsbyrån vid insamlandet av statistik över järnvägsolyckor, så att den erhållna statistiken blir entydig och fullt jämförbar. Europeiska järnvägsbyråns roll inom järnvägssäkerhetsområdet bör stadigt ökas. [Ändr. 1]

(4)  De flesta medlemsstater som lämnar passageraruppgifter till kommissionen (Eurostat) enligt förordning (EG) nr 91/2003 har regelbundet lämnat samma uppgifter i både de preliminära och slutliga omgångarna.

(5)  När europeisk statistik produceras bör det göras en avvägning mellan användarnas behov och belastningen på uppgiftslämnarna.

(6)  Eurostat har utfört en teknisk analys av befintliga uppgifter om järnvägar som samlas in enligt unionslagstiftningen och av spridningspolicyn inom sina arbetsgrupper för järnvägstransportstatistik, i syfte att i möjligaste mån förenkla de arbetsmoment som krävs för produktion av statistiken och samtidigt se till att slutprodukten överensstämmer med användarnas behov nu och i framtiden.

(7)  Kommissionen nämner i sin rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av förordning (EG) nr 91/2003 att den långsiktiga utvecklingen antagligen kommer att medföra att de uppgifter som i dag samlas in enligt förordningen utgår eller förenklas, och att avsikten är att förkorta tiden för överföring av årsuppgifter om järnvägspassagerare. Kommissionen bör fortsätta att regelbundet tillhandahålla rapporter över hur denna förordning genomförs. [Ändr. 2]

(8)  Genom förordning (EG) nr 91/2003 ges kommissionen befogenheter att genomföra några av förordningens bestämmelser. I och med att fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat fördraget) antagits behöver de befogenheter som kommissionen tilldelats enligt förordningen anpassas till artiklarna 290 och 291 i fördraget.

(9)  I syfte att ta hänsyn till utvecklingen i medlemsstaterna och samtidigt bibehålla insamlingen av harmoniserade uppgifter om järnvägar i hela unionen och bevara den höga kvaliteten på medlemsstaternas uppgifter, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen med avseende på anpassning av definitioner, trösklar för rapportering, bilagornas innehåll och specifikationer för de uppgifter som ska lämnas.

(10)  Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, samt beaktar järnvägssektorns ställning. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. [Ändr. 3]

(11)  Kommissionen bör se till att de delegerade akterna inte medför någon betydande ytterligare administrativ börda för medlemsstaterna eller uppgiftslämnarna.

(12)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EG) nr 91/2003 bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter vad gäller angivelse av de uppgifter som ska lämnas för rapporterna om kvalitet och resultatens jämförbarhet och om upplägget för spridning av resultaten från kommissionen (Eurostat). Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(4). Eftersom dessa akter är av allmän karaktär bör granskningsförfarandet användas vid antagandet av dem. [Ändr. 4]

(13)  Kommittén för det europeiska statistiksystemet har rådfrågats.

(14)  Förordning (EG) nr 91/2003 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 91/2003 ska ändras på följande sätt:

1.  Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska leden 24–30 utgå. [Ändr. 5]

b)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

”2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 10 för att anpassa definitionerna i punkt 1 och införa kompletterande definitioner när så krävs för att ta hänsyn till utveckling som föranleder att en viss teknisk detaljgrad definieras för att garantera harmoniserad statistik.”

2.  Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska leden b, d och h och d utgå. [Ändr. 6]

(aa)  I punkt 1 ska följande led införas:"

'(ga) Statistik över järnvägsinfrastruktur (bilaga Ga).” [Ändr. 7]

(ab)  Följande punkt ska införas:"

”1a. Eurostat ska ha ett nära samarbete med Europeiska järnvägsbyrån vid insamlandet av statistik över järnvägsolyckor, inklusive statistikkvalificering, för att se till att den statistik om järnvägsolyckor som samlas in av Europeiska järnvägsbyrån i enlighet med bilagan till kommissionens direktiv 2009/149/EG* om järnvägssäkerhet är fullt jämförbar med den olycksstatistik som Eurostat samlar in för andra transportslag.

____________

* Kommissionens direktiv 2009/149/EG av den 27 november 2009 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG när det gäller gemensamma säkerhetsindikatorer och gemensamma metoder för beräkning av kostnaderna för olyckor (EUT L 313, 28.11.2009, s. 65).” [Ändr. 8]

b)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

”2. Medlemsstaterna ska enligt bilagorna A och C rapportera uppgifter för företag

a)  vars totala godstransportvolym är minst 200 miljoner tonkilometer eller minst 500 000 ton,

b)  vars totala persontransportvolym är minst 100 miljoner passagerarkilometer,

c)  rapportering enligt bilaga A och bilaga C är valfri under dessa trösklar.”

c)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

”3. I bilaga L ska medlemsstaterna tillhandahålla totala uppgifter för företag under den tröskel som avses i punkt 2, om dessa uppgifter inte rapporteras enligt bilagorna A och C, i enlighet med bilaga L.”

d)  Punkt 5 ska ersättas med följande:"

”5. Kommissionen ska ges befogenhet att vid behov anta delegerade akter enligt artikel 10 för att anpassa innehållet i bilagorna och trösklarna för rapportering enligt punkterna 1 och 3, för att ta hänsyn till den ekonomiska och tekniska utvecklingen.” [Ändr. 9]

e)  Följande punkt ska läggas till:"

”6. När kommissionen utövar sina befogenheter enligt detta stycke ska den se till att de delegerade akterna inte medför någon betydande ytterligare administrativ börda på medlemsstaterna eller uppgiftslämnarna.”

3.  Artikel 5.2 b ska ersättas med följande:"

”b) Administrativa uppgifter, inklusive uppgifter som insamlats av tillsynsmyndigheter, särskilt uppgifter från järnvägsfraktsedeln om sådan finns.”

4.  Artikel 7 ska ersättas med följande:"

”Artikel 7

Spridning

Statistik som grundar sig på de uppgifter som anges i bilagorna A, C, E, F, G, GA, H och L ska spridas av kommissionen (Eurostat) senast 12 månader efter slutet av den period som resultaten avser.

Kommissionen ska anta rutiner för spridning av resultat i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.2." [Ändr. 10]

4a.  I artikel 8 ska följande punkt införas:"

"1a. Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa kvaliteten på de uppgifter som överförs.” [Ändr. 11]

5.  I artikel 8 ska följande punkter läggas till:"

”3 Vid tillämpningen av den här förordningen är de kvalitetskriterier som ska tillämpas på uppgifter som ska överlämnas de som avses i artikel 12.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009.

4.  Kommission ska i genomförandeakter fastställa element i de standardiserade kvalitetsrapporterna som rör formkrav, struktur, tidsintervall och jämförbarhet. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.

__________________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1101/2008 om utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska gemenskapernas statistikkontor, rådets förordning (EG) nr 322/97 om gemenskapsstatistik och rådets beslut 89/382/EEG, Euratom om inrättande av en kommitté för Europeiska gemenskapernas statistiska program (EUT L 87, 31.3.2009, s. 164).”

6.  Artikel 9 ska utgå ersättas med följande."

”Artikel 9

Rapport

Senast den…(5) och därefter vart tredje år, samt efter att ha hört kommittén för det statistiska programmet, ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna förordning. Rapporten ska särskilt innehålla

a)  en bedömning av den nytta i förhållande till kostnaderna som unionen, medlemsstaterna samt leverantörer och användare av statistisk information har av den framtagna statistiken,

b)  en utvärdering av kvaliteten på den framtagna statistiken, i synnerhet när det gäller dataförluster på grund av att den förenklade rapporteringen har tagits bort,

c)  en kartläggning av områden som kan förbättras och ändringar som anses nödvändiga med hänsyn till de resultat som erhållits.” [Ändr. 12]

7.  Artikel 10 ska ersättas med följande:"

”Artikel 10

Delegeringens utövande

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.2 och 4.5 ska ges till kommissionen tills vidare för en period av fem år från och med den …(6). Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 13]

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3.2 och 4.5 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.2 och 4.5 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”

8.  Artikel 11 ska ersättas med följande:"

”Artikel 11

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av kommittén för det europeiska statistiksystemet, som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011*.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

_________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).”

9.  Artikel 12 ska utgå.

10.  Bilagorna B, D, H och I ska utgå. [Ändr. 15]

11.  Bilaga C ska ersättas enligt bilagan till den här förordningen.

11a.  Bilaga F ska ändras på följande sätt:

a)  I kolumn 2, rad 1, stycke 1 ska följande strecksats läggas till:"

”– tonkilometer”

(b)  I kolumn 2, rad 1, stycke 2 ska följande strecksats läggas till:"

”– personkilometer” [Ändr. 16]

(c)  I kolumn 2, rad 1 ska följande stycke läggas till:"

”– avståndsbaserad andel av godstransporterna som sker på järnväg, i tonkilometer och uppdelat på följande avståndsintervall:

–  d ≤ 50 km

–  50 km < d ≤ 150 km

–  150 km < d ≤ 300 km

–  300 km < d ≤ 500 km

–  500 km < d ≤ 750 km

–  750 km < d ≤ 1000 km

–  d > 1000 km;" [Ändr. 17]

(d)  Kolumn 2, rad 3 ska ersättas med följande:"

"– För ”ton” och ”tonkilometer”: varje år

–  För ”antal passagerare” och ”passagerarkilometer”: vart femte år." [Ändr. 18]

11b.  Följande bilaga ska införas:"

”Bilaga Ga

Statistik över järnvägsinfrastruktur

1.  Antal kilometer järnvägsinfrastruktur som är utrustad med ERTMS.

2.  Längd i kilometer på det järnvägsnät som kontinuerligt är utrustat med ERTMS (i medlemsstaterna).

3.  Antal gränsövergångar för järnvägar som trafikeras av passagerartåg oftare än en gång i timmen, oftare än en gång varannan timme respektive mer sällan än varannan timme.

4.  Antal gränsövergångar vid järnvägar som inte längre används för passagerar- eller godstransporter, eller borttagen järnvägsinfrastruktur.

5.  Antal stationer som ger obehindrad tillgänglighet för personer med nedsatt rörlighet eller funktionshinder.” [Ändr. 23]

11c.  Bilaga H ska ändras på följande sätt:

(a)  I kolumn 2, rad 1 ska följande strecksats läggas till:"

”– Antal tillbud (tabell H2)”

(b)  Kolumn 2, rad 4, stycke 2 ska ersättas med följande:"

”Tabell H2: antal olyckor och tillbud i samband med transport av farligt gods”

(c)  I kolumn 2, rad 7, stycke 1 ska tredje strecksatsen ersättas med följande:"

”– plankorsningsolyckor och olyckor som inte orsakats av tåg”

(d)  I kolumn 2, rad 7, stycke 2 ska första strecksatsen ersättas med följande:"

”– totalt antal olyckor och tillbud där minst en järnvägsvagn som transporterar farligt gods är inblandad, vilket specificeras i listan över gods i bilaga K”

(e)  I kolumn 2, rad 7, stycke 2 ska andra strecksatsen ersättas med följande:"

”– antal sådana olyckor och tillbud där utsläpp av farligt gods sker” [Ändr. 19]

12.  Bilaga L ska läggas till enligt bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Den ska konsolideras med förordning (EG) nr 91/2003 inom tre månader från dess offentliggörande. [Ändr. 21]

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

”Bilaga C

”Bilaga L

Tabell L.1

Tabell L.2

(1) Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 mars 2014. (2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 91/2003 av den 16 december 2002 om järnvägstransportstatistik, EGT L 14, 21.1.2003, s. 1. (3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om säkerhet på gemenskapens järnvägar och om ändring av rådets direktiv 95/18/EG om tillstånd för järnvägsföretag och direktiv 2001/14/EG om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg (järnvägssäkerhetsdirektivet) (EUT L 164, 30.4.2004, s. 44). (4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13). (5) Tre år efter att denna förordning har trätt i kraft. (6) Exakt datum då denna ändringsförordning träder i kraft.