Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 3 april 2014 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 428/2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden (18086/1/2013 – C7-0093/2014 – 2011/0310(COD))

P7_TA(2014)0277 A7-0236/2014

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (18086/1/2013 – C7‑0093/2014),

–  med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(1) en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0704),

–  med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 72 i arbetsordningen,

–  med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för internationell handel (A7‑0236/2014).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalanden, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalanden, som bifogas denna resolution.

4.  Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med rådets ståndpunkt.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna akten i enlighet med artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att, när det har kontrollerats att alla förfaranden vederbörligen avslutats, underteckna akten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs, tillsammans med alla uttalanden som bifogats denna resolution, i Europeiska unionens officiella tidning.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Gemensamt uttalande från Europaparlamentet, rådet och kommissionen om översynen av systemet för exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden

Europaparlamentet, rådet och kommissionen erkänner betydelsen av att kontinuerligt förbättra effektiviteten och enhetligheten i EU:s ordning för strategisk exportkontroll och då garantera en hög säkerhetsnivå och lämplig insyn utan att hämma konkurrenskraften och den lagliga handeln med produkter med dubbla användningsområden.

De tre institutionerna anser att modernisering och ytterligare konvergens av systemet behövs för att man ska kunna hålla jämna steg med nya hot och snabba teknologiska förändringar, minska snedvridningarna, skapa en verklig gemensam marknad för produkter med dubbla användningsområden (enhetliga villkor för exportörerna) samt fortsätta att tjäna som en exportkontrollmodell för tredjeländer.

Det är därför viktigt att förenkla processen för uppdatering av kontrollförteckningarna (bilagor till förordningen), stärka riskbedömningen och informationsutbytet, utveckla förbättrade branschnormer samt minska skillnaderna i genomförandet.

Europaparlamentet, rådet och kommissionen är medvetna om problemen avseende export av viss informations- och kommunikationsteknik (IKT) som kan användas i samband med kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt för att undergräva EU:s säkerhet, särskilt för teknik som används för massövervakning, kontroll, spårning och censurering samt för sårbarheter i mjukvara.

Tekniska samråd har initierats i detta avseende, inbegripet inom ramen för EU:s besök av utomstående experter när det gäller produkter med dubbla användningsområden, samordningsgruppen för produkter med dubbla användningsområden samt expertkontrollordningarna, och man fortsätter att vidta åtgärder för att hantera brådskande situationer genom restriktiva åtgärder (i enlighet med artikel 215 i EUF-fördraget) eller nationella åtgärder. Insatserna kommer också att intensifieras för att främja multilaterala avtal i samband med exportkontrollordningarna, och olika sätt att behandla denna fråga kommer att utforskas i samband med den pågående översynen av EU:s politik för exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden samt utarbetandet av ett meddelande från kommissionen. I detta sammanhang noterade de tre institutionerna överenskommelsen den 4 december 2013 mellan Wassenaar-arrangemangets deltagande stater om att införa kontroller av komplexa övervakningsverktyg som möjliggör otillbörligt tillträde till datorsystem och om övervakningssystem för IP-nätverk.

Europaparlamentet, rådet och kommissionen stöder också vidareutvecklingen av befintliga s.k. catch-all-mekanismer för produkter med dubbla användningsområden som faller utanför bilaga I i förordningen i syfte att ytterligare förbättra exportkontrollsystemet och dess tillämpning inom den europeiska inre marknaden.

Uttalande från kommissionen om delegerade akter

I samband med denna förordning erinrar kommissionen om att den i punkt 15 i ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen har åtagit sig att ge parlamentet fullständig information och dokumentation om sina möten med nationella experter inom ramen för arbetet med att förbereda delegerade akter.

Uttalande från kommissionen om uppdatering av förordningen

För att säkerställa ett mer integrerat, effektivt och enhetligt europeiskt synsätt på strategiska produkters rörlighet (export, överföring, förmedling och transitering) kommer kommissionen att snarast möjligt att lägga fram ett förslag om uppdatering av förordningen.

(1) EUT C 68 E, 7.3.2014, s. 112.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 3 april 2014 över förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen, med hänsyn till genomförandet 2020 av en internationell överenskommelse om tillämpning av en global marknadsbaserad åtgärd för utsläpp från internationell luftfart (COM(2013)0722 – C7-0374/2013 – 2013/0344(COD))

P7_TA(2014)0278 A7-0079/2014

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0722),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0374/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 22 januari 2014(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 7 mars 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för transport och turism (A7-0079/2014).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 3 april 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om ändring av direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen, med hänsyn till genomförandet senast 2020 av en internationell överenskommelse om tillämpning av en global marknadsbaserad åtgärd för utsläpp från internationell luftfart

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 421/2014.)

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets ändringar antagna den 3 april 2014 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner (COM(2013)0550 – C7-0241/2013 – 2013/0265(COD))(1)

P7_TA(2014)0279 A7-0167/2014

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till förordning Skäl 7 (7)   Flera medlemsstater utarbetar för närvarande lagstiftning21 för att reglera förmedlingsavgifter vilket omfattar ett antal ärenden, däribland tak på förmedlingsavgifter på olika nivåer, handelns avgifter, regler om att alla kort ska godtas eller styråtgärder. I vissa medlemsstater varierar de gällande administrativa besluten avsevärt. Eftersom förmedlingsavgifterna är skadliga för både detaljhandlare och konsumenter emotses ytterligare regleringsåtgärder på nationell nivå som ska åtgärda nivån på eller skillnaderna mellan dessa avgifter. Sådana nationella åtgärder skulle antagligen leda till avsevärda svårigheter att slutföra den inre marknaden på området kort- och internetbetalning samt mobil betalning och skulle utgöra ett hinder för tillhandahållandet av tjänster. (7)   Flera medlemsstater utarbetar för närvarande eller har redan utarbetat lagstiftning21 för att reglera förmedlingsavgifter vilket omfattar ett antal ärenden, däribland tak på förmedlingsavgifter på olika nivåer, handelns avgifter, regler om att alla kort ska godtas eller styråtgärder. I vissa medlemsstater varierar de gällande administrativa besluten avsevärt. För att öka samstämmigheten mellan de olika förmedlingsavgifterna emotses ytterligare regleringsåtgärder på nationell nivå som ska åtgärda nivån på eller skillnaderna mellan dessa avgifter. Sådana nationella åtgärder skulle antagligen leda till avsevärda svårigheter att slutföra den inre marknaden på området kort- och internetbetalning samt mobil betalning och skulle utgöra ett hinder för tillhandahållandet av tjänster. __________________ __________________ 21 Italien, Ungern, Polen och Förenade kungariket. 21 Italien, Ungern, Polen och Förenade kungariket. Ändring 2 Förslag till förordning Skäl 8 (8)   Betalkort är det vanligaste elektroniska betalningsmedlet vid inköp i detaljhandeln. Integrationen av EU:s betalkortsmarknad är dock långt ifrån slutförd eftersom många betalningslösningar inte kan utvecklas utanför de nationella gränserna och nya alleuropeiska leverantörer inte kan etablera sig på marknaden. Avsaknaden av en integrerad marknad leder för närvarande till högre priser och ett mindre urval av betalningstjänster för konsumenter och detaljhandlare samt begränsade möjligheter att utnyttja den inre marknaden. Därför behöver hindren för en effektivt fungerande kortmarknad undanröjas, bland annat mobil betalning och internetbetalningar som baseras på korttransaktioner, som fortfarande hindrar utvecklingen av en fullt integrerad marknad. (8)   Betalkort är det vanligaste elektroniska betalningsmedlet vid inköp i detaljhandeln. Integrationen av EU:s betalkortsmarknad är dock långt ifrån slutförd eftersom många betalningslösningar inte kan utvecklas utanför de nationella gränserna och nya alleuropeiska leverantörer inte kan etablera sig på marknaden. För att den inre marknaden ska kunna utnyttjas fullt ut behöver hindren för införandet av nya betallösningar med kort undanröjas, bland annat mobil betalning och internetbetalningar som baseras på korttransaktioner. Ändring 3 Förslag till förordning Skäl 9 (9)   För att den inre marknaden ska fungera effektivt bör användningen av elektroniska betalningar främjas och underlättas till förmån för detaljhandlare och konsumenter. Kort och andra elektroniska betalningsmedel kan användas på ett mer flexibelt sätt, bl.a. genom internetbetalningar för att den inre marknaden och e-handeln ska kunna utnyttjas, och elektroniska betalningar också ger detaljhandlare potentiellt säkra betalningar. Kort och kortbaserade betalningar i stället för kontanter kan därför gynna detaljhandlare och konsumenter, under förutsättning att avgifterna för betalningssystemen fastställs till en nivå som är ekonomiskt effektiv och samtidigt bidrar till innovationer och att nya aktörer kan etablera sig på marknaden. (9)   För att den inre marknaden ska fungera effektivt bör användningen av elektroniska betalningar främjas och underlättas till förmån för detaljhandlare och konsumenter. Kort och andra elektroniska betalningsmedel kan användas på ett mer flexibelt sätt, bl.a. genom internetbetalningar för att den inre marknaden och e-handeln ska kunna utnyttjas, och elektroniska betalningar också ger detaljhandlare potentiellt säkra betalningar. Kort och kortbaserade betalningar i stället för kontanter kan därför gynna detaljhandlare och konsumenter, under förutsättning att avgifterna för betalningssystemen fastställs till en nivå som är ekonomiskt effektiv och samtidigt bidrar till lojal konkurrens, innovationer och att nya aktörer kan etablera sig på marknaden. Ändring 4 Förslag till förordning Skäl 10 (10)   Ett av de huvudsakliga hindren för en fungerande inre marknad för kort och kortbetalningar är de vanligt förekommande förmedlingsavgifterna som i de flesta medlemsstater ännu inte omfattas av lagstiftning. Förmedlingsavgifter är avgifter mellan banker som vanligtvis tillämpas mellan inlösande och utfärdande betaltjänstleverantörer som tillhör ett särskilt kortsystem. Förmedlingsavgifter utgör huvuddelen av de avgifter som återförsäljare betalar till inlösande betaltjänstleverantörer för varje korttransaktion. Återförsäljarna överför i sin tur dessa kortkostnader till priserna på varor och tjänster. Konkurrensen mellan kortsystemen verkar i praktiken vara inriktad på att övertyga så många utfärdande betaltjänstleverantörer (t.ex. banker) som möjligt att utfärda deras kort, vilket vanligen leder till högre snarare än lägre förmedlingsavgifter på marknaden, i motsats till konkurrensens normala verkan på priserna i en marknadsekonomi. En reglering av förmedlingsavgifterna skulle förbättra den inre marknadens funktion. (10)   I flertalet medlemsstater omfattas inte förmedlingsavgifterna av någon lagstiftning utan av beslut från nationella konkurrensmyndigheter. Förmedlingsavgifter är avgifter mellan banker som vanligtvis överförs från inlösande till utfärdande betaltjänstleverantörer som tillhör det aktuella kortsystemet. Förmedlingsavgifter utgör huvudkomponenten av de avgifter som återförsäljare betalar till inlösande betaltjänstleverantörer för varje korttransaktion. Återförsäljarna överför i sin tur dessa kortkostnader, liksom samtliga övriga kostnader, till priserna på varor och tjänster. En enhetlig tillämpning av konkurrensbestämmelserna när det gäller förmedlingsavgifterna skulle minska transaktionskostnaderna för konsumenterna och på så sätt förbättra den inre marknadens funktion. Ändring 5 Förslag till förordning Skäl 11 (11)   De olika förmedlingsavgifterna och deras nivåer leder till att ”nya” alleuropeiska aktörer vilkas affärsmodeller har lägre förmedlingsavgifter inte får tillträde till marknaden vilket hindrar potentiella stordriftsfördelar och resulterande effektivitetsvinster. Detta påverkar detaljhandlare och konsumenter negativt och hämmar innovationer. Eftersom alleuropeiska aktörer skulle behöva erbjuda utfärdande banker åtminstone den högsta förmedlingsavgiftsnivån på den marknad som de vill tillträda leder detta också till en bestående marknadsfragmentering. Nuvarande nationella system som har låga eller inga förmedlingsavgifter kan också tvingas att lämna marknaden till följd av trycket från bankerna om högre intäkter från förmedlingsavgifter. Detta resulterar i ett begränsat urval för konsumenter och återförsäljare, högre priser och en lägre kvalitet på betaltjänster samt begränsade möjligheter att använda alleuropeiska betalningslösningar. Dessutom kan detaljhandlare inte utnyttja skillnaden i avgifter genom att använda kortbetalningstjänster som tillhandahålls av banker i andra medlemsstater. Betalningssystemen tillämpar särskilda regler som kräver att förmedlingsavgiften för varje betalningstransaktion debiteras av försäljningsstället (detaljhandlarens land). Detta hindrar de inlösande bankerna från att på ett ändamålsenligt sätt tillhandahålla sina tjänster över gränserna. Dessutom kan detaljhandlarna inte minska sina betalningskostnader till gagn för konsumenterna. (11)   De olika förmedlingsavgifterna och deras nivåer leder till att ”nya” alleuropeiska aktörer vilkas affärsmodeller har lägre eller inga förmedlingsavgifter inte får tillträde till marknaden vilket hindrar potentiella stordriftsfördelar och resulterande effektivitetsvinster. Detta påverkar detaljhandlare och konsumenter negativt och hämmar innovationer. Eftersom alleuropeiska aktörer skulle behöva erbjuda utfärdande banker åtminstone den högsta förmedlingsavgiftsnivån på den marknad som de vill tillträda leder detta också till en bestående marknadsfragmentering. Nuvarande nationella system som har låga eller inga förmedlingsavgifter kan också tvingas att lämna marknaden till följd av trycket från bankerna om högre intäkter från förmedlingsavgifter. Detta resulterar i ett begränsat urval för konsumenter och återförsäljare, högre priser och en lägre kvalitet på betaltjänster samt begränsade möjligheter att använda alleuropeiska betalningslösningar. Dessutom kan detaljhandlare inte utnyttja skillnaden i avgifter genom att använda kortbetalningstjänster som tillhandahålls av banker i andra medlemsstater. De internationella betalkortssystemen tillämpar, på basis av sina territoriella licensbestämmelser, särskilda regler som kräver att förmedlingsavgiften för varje betalningstransaktion debiteras av försäljningsstället (detaljhandlarens land). Detta hindrar inlösare från att på ett ändamålsenligt sätt tillhandahålla sina tjänster över gränserna. Detta kan dessutom hindra detaljhandlarna från att minska sina betalningskostnader till gagn för konsumenterna. Ändring 6 Förslag till förordning Skäl 15 (15)   Denna förordning genomförs stegvis. Först är det nödvändigt att underlätta utfärdande och inlösen av betalkortstransaktioner över gränserna. Att tillåta företagen att välja inlösande bank utanför den egna medlemsstaten (”gränsöverskridande inlösen”) och att fastställa en högsta nivå på förmedlingsavgifter för gränsöverskridande inlösentransaktioner bör ge nödvändig rättslig klarhet. Dessutom bör licenser för utfärdande eller inlösen av betalningsinstrument vara giltiga inom unionen utan geografiska begränsningar. Dessa åtgärder skulle underlätta den inre marknadens funktion vad gäller kort-, internet- och mobilbetalningar och gynna konsumenter och detaljhandlare. (15)   För att förbättra den inre marknadens funktion vad gäller kort-, internet- och mobilbetalningar och gynna konsumenter och detaljhandlare tillämpas denna förordning på utfärdande och inlösen av betalkortstransaktioner inom och över de nationella gränserna. Om företagen kan välja inlösande bank utanför den egna medlemsstaten (”gränsöverskridande inlösen”), vilket gynnas av att det fastställs samma högsta nivå på förmedlingsavgifter för både inhemska och gränsöverskridande inlösentransaktioner och förbud mot territoriella licensavtal, bör nödvändig rättslig klarhet kunna tryggas och snedvridning av konkurrensen mellan olika betalkortssystem undvikas. Ändring 7 Förslag till förordning Skäl 16 (16)   Till följd av ensidiga initiativ och åtaganden som gjorts i samband med konkurrensförfaranden genomförs redan nu många gränsöverskridande kortbetalningstransaktioner i unionen i enlighet med de maximala förmedlingsavgifter som är tillämpliga under den första fasen av denna förordning. Bestämmelserna om dessa transaktioner bör därför träda i kraft snarast för att göra det möjligt för detaljhandlarna att söka billigare inlösentjänster över gränserna och ge incitament till inhemska banksammanslutningar eller system att sänka inlösenavgifterna. (16)   Till följd av ensidiga initiativ och åtaganden som gjorts i samband med konkurrensförfaranden genomförs redan nu många gränsöverskridande kortbetalningstransaktioner i unionen i enlighet med de maximala förmedlingsavgifterna. För att åstadkomma lojal konkurrens på marknaden för inlösentjänster bör bestämmelserna om inhemska och gränsöverskridande kortbaserade transaktioner tillämpas samtidigt och inom en rimlig period efter denna förordnings ikraftträdande, med hänsyn till svårigheterna och komplikationerna i samband med den omställning av betalkortssystem som fastställs i denna förordning. Ändring 8 Förslag till förordning Skäl 17 (17)   För inhemska transaktioner är en övergångsperiod nödvändig så att leverantörer av betalningstjänster och system får tid att anpassa sig till de nya kraven. För att slutföra den inre marknaden för kortbetalningar bör taken på förmedlingsavgifter för konsumenters korttransaktioner omfatta alla gränsöverskridande och inhemska betalningar inom två år från den dag då denna förordning träder i kraft. (17)   En övergångsperiod är emellertid nödvändig så att leverantörer av betalningstjänster och system får tid att anpassa sig till de nya kraven. För att slutföra den inre marknaden för kortbetalningar bör taken på förmedlingsavgifter för konsumenters korttransaktioner omfatta alla gränsöverskridande och inhemska betalningar inom ett år från den dag då denna förordning träder i kraft. Ändring 9 Förslag till förordning Skäl 18 (18)   För att underlätta gränsöverskridande inlösen bör den maximala förmedlingsavgiften för samtliga (gränsöverskridande och inhemska) konsumentbetalkortstransaktioner och kortbaserade betalningstransaktioner vara 0,20 % och den maximala förmedlingsavgiften för alla (gränsöverskridande och inhemska) konsumentkreditkortstransaktioner och kortbaserade betalningstransaktioner som baseras på dem bör vara 0,30 %. (18)   Den maximala förmedlingsavgiften för samtliga betalkortstransaktioner och kortbaserade betalningstransaktioner bör vara 0,2 % och den maximala förmedlingsavgiften för alla kreditkortstransaktioner och kortbaserade betalningstransaktioner som baseras på dem bör vara 0,3 %. Ändring 10 Förslag till förordning Skäl 18a (nytt) (18a)  Av konsekvensbedömningen framgår att ett förbud mot förmedlingsavgifter för betalkortstransaktioner skulle främja kortacceptans, kortanvändning och den inre marknadens utveckling samt medföra fler fördelar för näringsidkare och konsumenter än ett tak som fastställs på en högre nivå. Man skulle dessutom undvika att nationella system med mycket låga eller inga förmedlingsavgifter för betalkortstransaktioner skulle påverkas negativt av ett högre tak på grund av gränsöverskridande expansion eller aktörer som är nya på marknaden och som höjer avgiftsnivåerna till taknivån. Ett förbud mot förmedlingsavgifter för betalkortstransaktioner kan också möta hotet från export av förmedlingsavgiftsmodellen till nya, innovativa betaltjänster såsom mobila system eller onlinesystem. Ändring 11 Förslag till förordning Skäl 19a (nytt) (19a)  I enlighet med den inre marknadens grundprinciper bör inlösare kunna erbjuda sina tjänster till näringsidkare i hela unionen med tillämpning av de multilaterala förmedlingsavgifter som de tillämpar på den inhemska marknaden. De bör inte tillämpa högre multilaterala förmedlingsavgifter på gränsöverskridande transaktioner än vad de tillämpar på sina inhemska transaktioner. Ändring 12 Förslag till förordning Skäl 22 (22)  Betalkortstransaktioner utförs normalt på grundval av två huvudsakliga affärsmodeller, s.k. trepartssystem för betalkort (kortinnehavare ― system för inlösen och utfärdande ― återförsäljare) och fyrpartssystem för betalkort (kortinnehavare ― utfärdande bank ― inlösande bank- återförsäljare). Många fyrpartssystem för betalkort använder en särskild förmedlingsavgift, oftast en multilateral sådan. Förmedlingsavgifter (avgifter som inlösande banker betalar för att ge incitament till utfärdande av kort och kortanvändning) är implicita i trepartssystem för betalkort. För att beakta förekomsten av implicita förmedlingsavgifter och bidra till skapandet av lika villkor bör de trepartssystem för betalkort som använder betaltjänstleverantörer som utfärdare eller inlösare anses vara fyrpartssystem för betalkort och de bör följa samma regler, samtidigt som öppenhet och andra företagsrelaterade regler bör gälla för alla leverantörer. (22)  Betalkortstransaktioner utförs normalt på grundval av två huvudsakliga affärsmodeller, s.k. trepartssystem för betalkort (kortinnehavare ― system för inlösen och utfärdande ― återförsäljare) och fyrpartssystem för betalkort (kortinnehavare ― utfärdande bank ― inlösande bank- återförsäljare). Många fyrpartssystem för betalkort använder en särskild förmedlingsavgift, oftast en multilateral sådan. Förmedlingsavgifter (avgifter som inlösande banker betalar för att ge incitament till utfärdande av kort och kortanvändning) är implicita i trepartssystem för betalkort. För att beakta förekomsten av implicita förmedlingsavgifter och bidra till skapandet av lika villkor bör de trepartssystem för betalkort som använder betaltjänstleverantörer som utfärdare eller inlösare anses vara fyrpartssystem för betalkort och de bör följa samma regler, samtidigt som öppenhet och andra företagsrelaterade regler bör gälla för alla leverantörer. Trepartssystem bör tillåta transaktioner som genomförs med användning av deras kort från alla inlösare i enlighet med allmänna kortransaktionsnormer och inlösensregler som är jämförbara med handelns regler för det specifika trepartssystemet och med förmedlingstak i enlighet med denna förordning. Ändring 13 Förslag till förordning Skäl 23 (23)   Det är viktigt att se till att bestämmelserna om de förmedlingsavgifter som ska betalas eller mottas av betaltjänstleverantörer inte kringgås genom alternativa avgiftsflöden till utfärdande betaltjänstleverantörer. För att detta ska undvikas bör ”nettokompensationen” för de avgifter som den utfärdande betaltjänstleverantören betalat och mottagit från ett betalkortssystem anses vara en förmedlingsavgift. När man beräknar förmedlingsavgiften för att kontrollera om åtgärderna kringgås bör man beakta det totala beloppet på betalningar eller incitament som en utfärdande betaltjänstleverantör mottagit av ett betalkortssystem för reglerade transaktioner med avdrag för de avgifter som den utfärdande betaltjänstleverantören betalat till systemet. De betalningar, incitament och avgifter som beaktas kan vara direkta (dvs. volymbaserade eller transaktionsspecifika) eller indirekta (bl.a. incitament till marknadsföring, bonusar, rabatter för att nå upp till vissa transaktionsvolymer). (23)   Det är viktigt att se till att bestämmelserna om de förmedlingsavgifter som ska betalas eller mottas av betaltjänstleverantörer inte kringgås genom alternativa avgiftsflöden till utfärdande betaltjänstleverantörer. För att detta ska undvikas bör ”nettokompensationen” för de avgifter som den utfärdande betaltjänstleverantören betalat och mottagit från ett betalkortssystem, inklusive eventuella auktorisationsavgifter, anses vara en förmedlingsavgift. När man beräknar förmedlingsavgiften för att kontrollera om åtgärderna kringgås bör man beakta det totala beloppet på betalningar eller incitament som en utfärdande betaltjänstleverantör mottagit av ett betalkortssystem för reglerade transaktioner med avdrag för de avgifter som den utfärdande betaltjänstleverantören betalat till systemet och de monetära incitament eller motsvarande som en kortinnehavare mottagit från ett betalkortssystem. Alla betalningar, incitament och avgifter bör beaktas, oavsett om de är direkta (dvs. volymbaserade eller transaktionsspecifika) eller indirekta (bl.a. incitament till marknadsföring, bonusar, rabatter för att nå upp till vissa transaktionsvolymer). Vid bedömning av huruvida denna förordning, där tak för förmedlingsavgifter fastställs, kringgås, bör särskild hänsyn tas till de vinster som tillfaller utfärdare av betalkort som resultat av särskilda program som utfärdare av betalkort driver gemensamt med betalkortssystem, samt intäkter från behandlingsavgifter, licensavgifter och andra avgifter som genererar intäkter för kortorganisationerna. Ändring 14 Förslag till förordning Skäl 30 (30)   För att begränsningarna av regeln om att alla kort måste godtas ska fungera på ett ändamålsenligt sätt är viss information nödvändig. För det första bör betalningsmottagarna ha möjlighet att identifiera de olika kortkategorierna. Därför bör de olika kategorierna kunna identifieras visuellt och elektroniskt på apparaten. För det andra bör också betalaren informeras om att hans eller hennes betalningsinstrument godtas av ett visst försäljningsställe. Det är nödvändigt att betalningsmottagaren meddelar betalaren om eventuella begränsningar i användningen av ett visst kortvarumärke samtidigt och på samma villkor som information ges om godtagande av ett visst varumärke. (30)   Betalningsmottagare och betalare bör ha möjlighet att identifiera de olika kortkategorierna. Därför bör de olika kategorierna kunna identifieras elektroniskt och, för nyligen utfärdade kortbaserade betalningsinstrument, även visuellt på apparaten eller betalterminalen. För det andra bör också betalaren informeras om att hans eller hennes betalningsinstrument godtas av ett visst försäljningsställe. Ändring 15 Förslag till förordning Skäl 30a (nytt) (30a)  En betalning innebär en överenskommelse mellan betalare och mottagare. Om olika märken ska kunna konkurrera på ett ändamålsenligt sätt är det viktigt att valet av betalningsapplikation görs på användarnivå och inte av marknaden i föregående led, oavsett om det gäller betalkortssystem, betaltjänstleverantörer eller betalningshandläggare. Ett sådant arrangemang bör inte hindra betalare och betalningsmottagare från att, när det är tekniskt möjligt, påbörja ett automatiskt val av applikation, förutsatt att detta val kan ändras inför varje transaktion. Om betalningsmottagaren väljer en applikation som båda stöder, bör användaren ändå kunna avvisa den och välja en annan applikation. Ändring 16 Förslag till förordning Skäl 31 (31)   För att det ska finnas möjlighet till prövning vid inkorrekt tillämpning av denna förordning eller vid tvist mellan betaltjänstanvändare och betaltjänstleverantörer bör medlemsstaterna införa lämpliga och effektiva förfaranden för klagomål och prövning utanför domstol. Medlemsstaterna bör fastställa bestämmelser om vilka påföljder som ska tillämpas vid överträdelse av denna förordning och se till att dessa påföljder är effektiva, proportionella och avskräckande samt att de tillämpas. (31)   För att det ska finnas möjlighet till prövning vid inkorrekt tillämpning av denna förordning eller vid tvist mellan betaltjänstanvändare och betaltjänstleverantörer bör medlemsstaterna införa lämpliga och effektiva förfaranden för klagomål och prövning utanför domstol. Medlemsstaterna bör i enlighet med riktlinjer från den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten, EBA), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/20101a, fastställa bestämmelser om vilka påföljder som ska tillämpas vid överträdelse av denna förordning och se till att dessa påföljder är effektiva, proportionella och avskräckande samt att de tillämpas. _________________ 1a Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12). Ändring 17 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 1 1.   I denna förordning fastställs enhetliga tekniska krav och verksamhetskrav för sådana betalkortstransaktioner inom Europeiska unionen där både betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantör är etablerade i unionen. 1.   I denna förordning fastställs enhetliga tekniska krav och verksamhetskrav för sådana kortbaserade betalningstransaktioner inom Europeiska unionen där både betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantör är etablerade i unionen. Ändring 18 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 2 2.   Denna förordning tillämpas inte på betalningsinstrument som endast kan användas inom ett begränsat nätverk som är utformat för att hantera vissa specifika behov med hjälp av betalningsinstrument med ett begränsat användningsområde eftersom en särskild instrumentinnehavare endast kan förvärva varor eller tjänster i lokaler som tillhör utgivaren, inom ett begränsat nätverk av tjänsteleverantörer enligt ett direkt kommersiellt avtal med en professionell utgivare, eller eftersom de endast kan användas för att förvärva ett begränsat utbud av varor eller tjänster. 2.   Denna förordning tillämpas inte på betalningsinstrument som endast kan användas inom ett begränsat nätverk som är utformat för att hantera vissa specifika behov med hjälp av betalningsinstrument med ett begränsat användningsområde eftersom en särskild instrumentinnehavare endast kan förvärva varor eller tjänster i lokaler som tillhör utgivaren, inom ett begränsat nätverk av tjänsteleverantörer enligt ett direkt kommersiellt avtal med en professionell utgivare, eller eftersom de endast kan användas för att förvärva ett mycket begränsat utbud av varor eller tjänster. Ändring 19 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 3 – led a (a)  Transaktioner med företagskort, utgår Ändring 20 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 3 – led b (b)   kontantuttag från bankautomater, och (b)   kontantuttag eller andra transaktioner än försäljning av varor eller tjänster som utförs vid bankautomater och kontanta utbetalningar över disk i betaltjänstleverantörens lokaler, och Ändring 21 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 3 – led c (c)   transaktioner med kort som utfärdats av trepartsbetalkortssystem. (c)   transaktioner med kort som utfärdats av trepartsbetalkortssystem om deras volym inte överskrider ett tröskelvärde som fastställts av kommissionen, Ändring 22 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 4a (ny) 4a.  Artiklarna 6 och 7 ska inte gälla för inhemska betalkortssystem som fungerar med en genomsnittlig förmedlingsavgift eller nettokompensation som kan påvisas ligga under det tröskelvärde som anges i artiklarna 3 och 4. Ändring 23 Förslag till förordning Artikel 2 – led 4 (4)   Betalkortstransaktion: en kortbetalningstransaktion, bl.a. med förbetalda kort som är knutna till ett girokonto eller ett inlåningskonto som transaktionen debiteras från högst 48 timmar efter det att transaktionen har godkänts eller inletts. (4)   Betalningstransaktion med kort: en kortbaserad betalningstransaktion som är knuten till ett girokonto eller ett inlåningskonto som transaktionen debiteras från omedelbart, så snart som den clearats, samt även en transaktion med ett förbetalt kort. Ändring 24 Förslag till förordning Artikel 2 – led 5 (5)   Kreditkortstransaktion: en kortbetalningstransaktion där transaktionen avräknas mer än 48 timmar efter det att transaktionen har godkänts eller inletts. (5)   Kredittransaktion med kort: en kortbaserad betalningstransaktion som debiteras minst två arbetsdagar efter det att transaktionen har godkänts eller inletts. Ändring 25 Förslag till förordning Artikel 2 – led 8 (8)   Gränsöverskridande betalningstransaktion: en kortbetalning eller en kortbaserad betalningstransaktion som initierats av en betalare eller en betalningsmottagare där betalarens och betalningsmottagarens betaltjänstleverantörer är etablerade i olika medlemsstater eller där betalkortet utfärdats av en utfärdande betaltjänstleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat än försäljningsstället. (8)   Gränsöverskridande betalningstransaktion: en kortbetalning eller en kortbaserad betalningstransaktion som initierats av en betalare eller en betalningsmottagare där betalarens betaltjänstleverantör är etablerad, eller där betalarens försäljningsställe är etablerat, i en annan medlemsstat än betalningsmottagarens betaltjänstleverantör eller där betalkortet utfärdats av en utfärdande betaltjänstleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat än försäljningsstället, inklusive om en betalningsmottagare utnyttjar tjänster från en inlösare i en annan medlemsstat. Ändring 26 Förslag till förordning Artikel 2 – led 12a (nytt) (12a)  Betalkort: ett kort – antingen ett bankkort eller ett kreditkort – som ger kortinnehavaren tillgång till sina likvida medel, eller ger kortinnehavaren möjlighet att göra en betalning via en inlösare, och som är godkänt av en betalningsmottagare för att genomföra en betalningstransaktion. Ändring 27 Förslag till förordning Artikel 2 – led 13 (13)  Betalkortssystem: en uppsättning regler, förfaranden och standarder och/eller genomföranderiktlinjer för att genomföra betalningstransaktioner i hela unionen och inom medlemsstaterna och som är avskilda från den infrastruktur eller det betalningssystem som ligger till grund för dess drift. (13)  Betalsystem: en uppsättning regler, förfaranden och standarder och/eller genomföranderiktlinjer för att genomföra betalningstransaktioner i hela unionen och inom medlemsstaterna och som är avskilda från den infrastruktur eller det betalningssystem som ligger till grund för dess drift. Ändring 28 Förslag till förordning Artikel 2 – led 15 (15)   Trepartssystem för betalkort: ett betalkortssystem där betalningarna görs från ett betalkonto som innehas av systemet på kortinnehavarens vägnar till ett betalkonto som innehas av systemet på betalningsmottagarens vägnar och kortbaserade transaktioner som grundas på samma struktur. När ett trepartsbetalkortssystem ger andra betaltjänstleverantörer tillstånd att utfärda och/eller förvärva betalkort anses det vara ett fyrpartsbetalkortssystem. (15)   Trepartssystem för betalkort: ett betalkortssystem där betalningarna görs från ett betalkonto som innehas av systemet på kortinnehavarens vägnar till ett betalkonto som innehas av systemet på betalningsmottagarens vägnar och kortbaserade transaktioner som grundas på samma struktur. När ett trepartsbetalkortssystem ger andra betaltjänstleverantörer tillstånd att utfärda och/eller förvärva betalkort, eller utfärdar betalkort med partner under samma varumärke eller genom en agent, anses det vara ett fyrpartsbetalkortssystem. Ändring 29 Förslag till förordning Artikel 3 – rubriken Förmedlingsavgifter för konsumenters gränsöverskridande bank- eller kreditkortstransaktioner Förmedlingsavgifter för konsumenters gränsöverskridande bank- eller kreditkortsbaserade betalningstransaktioner. Ändring 30 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 1 1.   Med verkan från och med två månader efter det att denna förordning har trätt i kraft ska leverantörer av betalningstjänster inte erbjuda eller begära en förmedlingsavgift eller någon annan överenskommen ersättning med motsvarande syfte eller effekt som överstiger 0,2 % av transaktionsvärdet av en gränsöverskridande betalkortstransaktion. 1.   Med verkan från och med den …* ska leverantörer av betalningstjänster inte erbjuda eller begära en förmedlingsavgift eller någon annan överenskommen ersättning med motsvarande syfte eller effekt som överstiger det lägre värdet av 7 cent eller 0,2 procent av transaktionsvärdet av en betalningstransaktion med kort. ____________ * Ett år efter det datum då denna förordning träder i kraft. Ändring 31 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 2 2.   Med verkan från och med två månader efter det att denna förordning har trätt i kraft ska leverantörer av betalningstjänster inte erbjuda eller begära en förmedlingsavgift eller någon annan överenskommen ersättning med motsvarande syfte eller effekt som överstiger 0,3 % av transaktionsvärdet av en gränsöverskridande kreditkortstransaktion. 2.   Med verkan från och med den …* ska leverantörer av betalningstjänster inte erbjuda eller begära en förmedlingsavgift eller någon annan överenskommen ersättning med motsvarande syfte eller effekt som överstiger 0,3 % av transaktionsvärdet av en kredittransaktion med kort. ____________ * Ett år efter det datum då denna förordning träder i kraft. Ändring 32 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 2a (ny) 2a.  Medlemsstaterna kan genom nationell lagstiftning behålla eller införa lägre tak eller åtgärder i motsvarande syfte eller med motsvarande verkan. Ändring 33 Förslag till förordning Artikel 4 Artikel 4 utgår Förmedlingsavgifter för konsumenters samtliga bank- eller kreditkortstransaktioner 1.  Med verkan från och med två år efter det att denna förordning har trätt i kraft ska leverantörer av betalningstjänster inte erbjuda eller begära en förmedlingsavgift per transaktion eller någon annan överenskommen ersättning med motsvarande syfte eller effekt som överstiger 0,2 % av transaktionsvärdet av en betalkortstransaktion. 2.  Med verkan från och med två år efter det att denna förordning har trätt i kraft ska leverantörer av betalningstjänster inte erbjuda eller begära en förmedlingsavgift per transaktion eller någon annan överenskommen ersättning med motsvarande syfte eller effekt som överstiger 0,3 % av transaktionsvärdet av en kreditkortstransaktion. Ändring 34 Förslag till förordning Artikel 5 Vid tillämpningen av de tak som avses i artiklarna 3 och 4 ska eventuell nettoersättning som en utfärdande bank mottagit från ett betalkortssystem vid betalningstransaktioner eller relaterad verksamhet behandlas som en del av förmedlingsavgiften. Vid tillämpningen av de tak som avses i artikel 3 ska eventuell nettoersättning som en utfärdande betaltjänstleverantör mottagit vid betalningstransaktioner behandlas som en del av förmedlingsavgiften. De behöriga myndigheterna ska förhindra alla försök från betaltjänstleverantörer att kringgå denna förordning, inklusive utfärdande av betalkort i tredjeländer. Ändring 35 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 4a (ny) 4a.  Alla begränsningar i reglerna för tillhandahållandet av betalningsrelaterade tjänster i betalkortssystem ska vara förbjudna om de inte är icke-diskriminerande och objektivt sett nödvändiga för att betalningssystemet ska fungera. Ändring 36 Förslag till förordning Artikel 6a (ny) Artikel 6a Gränsöverskridande transaktioner För gränsöverskridande transaktioner ska förmedlingsavgiften i inlösarens land vara den som gäller. Ändring 37 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 2 2.   Betalkortsystemen ska medge att meddelanden om godkännande och clearing av enskilda korttransaktioner kan separeras och bearbetas av olika bearbetningsenheter. 2.   Betalkortssystemen och utfärdarna ska medge att meddelanden om godkännande och clearing av enskilda korttransaktioner kan separeras och bearbetas av olika bearbetningsenheter. Systemregler och regler i licensavtal eller andra avtal som leder till en begränsning av friheten att välja en betalningsförmedlare ska vara förbjudna. Ändring 38 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 4 4.   Bearbetningsenheter inom unionen ska se till att deras system är tekniskt driftskompatibla med andra bearbetningsenheters system inom unionen genom att använda standarder som utvecklats av internationella och europeiska standardiseringsorgan. Dessutom ska bearbetningsenheterna inte anta eller tillämpa affärsregler som begränsar driftskompatibiliteten med andra bearbetningsenheter inom unionen. 4.   Bearbetningsenheter inom unionen ska senast den …* se till att deras system är tekniskt driftskompatibla med andra bearbetningsenheters system inom unionen genom att använda standarder som utvecklats av internationella och europeiska standardiseringsorgan. Dessutom ska bearbetningsenheterna inte anta eller tillämpa affärsregler som begränsar driftskompatibiliteten med andra bearbetningsenheter inom unionen. 4a.  I syfte att trygga en konsekvent harmonisering av denna artikel, ska EBA, efter samråd med den rådgivande panel som avses i förordning (EU) nr 1093/2010, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som fastställer de krav som betalningssystemen och bearbetningsenheterna ska uppfylla för att säkra en till fullo öppen och konkurrensutsatt marknad för kortförmedling. EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den ...**. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. De krav som avses i första stycket ska träde i kraft senast den ...*** och ska regelbundet uppdateras vid behov. ________________ * Ett år efter det att denna förordning trätt i kraft. **Datum … ***Två år efter det att denna förordning trätt i kraft. Ändring 39 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 4b (ny) 4b.  Medlemsstaterna får med avvikelse från artiklarna 1–4b, och efter att ha hört kommissionen, under en begränsad period undanta nyligen införda kortbaserade betalningssystem från kravet på tillämpning av denna artikel. Ändring 40 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 1 1.   Systemregler och regler i licensavtal som hindrar en utfärdare från att kombinera två eller flera betalmärken på ett kort eller en apparat för telekommunikation, digital teknik eller informationsteknisk utrustning ska vara förbjudna. 1.   Systemregler och regler i licensavtal eller åtgärder med motsvarande effekt som hindrar en utfärdare från att kombinera två eller flera betalmärken på ett kort eller en apparat för telekommunikation, digital teknik eller informationsteknisk utrustning ska vara förbjudna. Ändring 41 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 1a (ny) 1a.  När konsumenterna tecknar avtal med en betaltjänstleverantör kan de bestämma att de vill ha två eller fler olika betalmärken på ett betalkort, en telekommunikationsapparat eller en digital eller it-baserad anordning. I god tid innan avtalet tecknas ska betaltjänstleverantören ge konsumenten tydlig och objektiv information om tillgängliga kortvarumärken och deras egenskaper, inbegripet deras funktionalitet, kostnad och säkerhet. Ändring 42 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 2 2.   Skillnader i behandlingen av utfärdare eller förvärvare i systemregler och regler i licensavtal om att kombinera flera betalmärken på ett kort eller en apparat för telekommunikation, digital teknik eller informationsteknisk utrustning ska vara objektivt motiverade och icke-diskriminerande. 2.   Skillnader i behandlingen av utfärdare eller förvärvare i systemregler och regler i licensavtal om att kombinera flera betalmärken på ett kort eller en apparat för telekommunikation, digital teknik eller informationsteknisk utrustning, eller motsvarande samexistens av varumärken eller tillämpningar, ska vara objektivt motiverade och icke-diskriminerande. Ändring 43 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 3 3.  Betalkortsystemen får inte införa rapporteringskrav, skyldigheter att erlägga avgifter eller andra skyldigheter med samma syfte eller effekt för kortutfärdande och kortinlösande betaltjänstleverantörer vid transaktioner som genomförs med en apparat där deras varumärke är företrätt i förhållande till transaktioner där deras system inte används. 3.  Betalkortsystemen får inte införa rapporteringskrav, skyldigheter att erlägga avgifter eller liknande skyldigheter med samma syfte eller effekt för kortutfärdande och kortinlösande betaltjänstleverantörer vid transaktioner som genomförs med en apparat där deras varumärke är företrätt i förhållande till transaktioner där deras system inte används. Ändring 44 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 4 4.   Förekommande principer för styrning av transaktioner genom en särskild kanal eller process och andra tekniska och säkerhetsmässiga standarder och krav vid hantering av mer än ett betalkortsvarumärke på ett kort eller en apparat för telekommunikation, digital teknik eller informationsteknisk utrustning ska vara icke-diskriminerande och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt. 4.   Förekommande principer eller motsvarande åtgärder för styrning av transaktioner genom en särskild kanal eller process och andra tekniska och säkerhetsmässiga standarder och krav vid hantering av mer än ett betalkortsvarumärke eller motsvarande på ett kort eller en apparat för telekommunikation, digital teknik eller informationsteknisk utrustning ska vara icke-diskriminerande och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt. Ändring 45 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 6 6.   Betalkortssystem, utfärdare, förvärvare och tillhandahållare av infrastruktur för hantering av betalkort ska inte införa automatiska mekanismer, programvara eller anordningar i de betalningsinstrument eller i den utrustning som används på försäljningsstället som begränsar betalarens val av tillämpning när ett betalningsinstrument med flera betalmärken används. 6.   Betalkortssystem, utfärdare, förvärvare och tillhandahållare av infrastruktur för hantering av betalkort ska inte införa automatiska mekanismer, programvara eller anordningar i de betalningsinstrument eller i den utrustning som används på försäljningsstället som begränsar betalarens och betalningsmottagarens val av tillämpning när ett betalningsinstrument med flera betalmärken används. Betalningsmottagarna ska ha kvar möjligheten att på försäljningsställets befintliga utrustning installera automatiska mekanismer som prioriterar valet av ett visst varumärke eller en viss applikation. Betalningsmottagarna får emellertid inte förhindra att betalaren, för de kategorier av kort eller relaterade betalningsinstrument som godtas av betalningsmottagaren, åsidosätter ett automatiskt prioriterat val som betalningsmottagaren gjort i sin anordning. Ändring 46 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 1 1.   Förvärvarna ska erbjuda och ta ut separat specificerade serviceavgifter för olika kategorier och olika märken av betalkort, om inte näringsidkarna skriftligen begär att de inlösande betaltjänstleverantörerna debiterar blandade serviceavgifter. 1.   Förvärvarna ska erbjuda och ta ut separat specificerade serviceavgifter för olika kategorier och olika märken av betalkort med olika förmedlingsavgiftsnivåer, om inte näringsidkarna skriftligen begär att de inlösande betaltjänstleverantörerna debiterar blandade serviceavgifter. Ändring 47 Förslag till förordning Artikel 10 – punkt 1 1.   Betalningssystem och betaltjänstleverantörer ska inte tillämpa någon regel som kan tvinga betalningsmottagare som godtar betalkort och andra betalningsinstrument som utfärdats av en utfärdande betaltjänstleverantör inom ramen för ett system för betalningsinstrument att även godta andra betalningsinstrument av samma varumärke och/eller kategori som utfärdats av andra utfärdande betaltjänstleverantörer inom ramen för samma system, utom när de omfattas av samma reglerade förmedlingsavgift. 1.   Betalningssystem och betaltjänstleverantörer ska inte tillämpa någon regel som kan tvinga betalningsmottagare som godtar betalkort och andra betalningsinstrument som utfärdats av en utfärdande betaltjänstleverantör inom ramen för ett system för betalningsinstrument att även godta andra betalningsinstrument av samma varumärke och/eller kategori som utfärdats av andra utfärdande betaltjänstleverantörer inom ramen för samma system, utom när de omfattas av samma förmedlingsavgift. Avgiften ska dessutom respektera de tak som fastställs i denna förordning. Ändring 48 Förslag till förordning Artikel 10 – punkt 4 4.   Utfärdande betaltjänstleverantörer ska se till att deras betalningsinstrument är visuellt och elektroniskt identifierbara så att betalningsmottagarna otvetydigt kan fastställa vilka märken och kategorier av förbetalda kort, bank-, kredit- eller företagskort eller kortbaserade betalningar baserade på dessa som betalaren har valt. 4.   Senast den ...* ska utfärdande betaltjänstleverantörer se till att deras betalningsinstrument är elektroniskt och, när det gäller deras nyutfärdade kortbaserade betalningsinstrument, också visuellt identifierbara, så att betalningsmottagarna och betalarna otvetydigt kan fastställa vilka märken och kategorier av förbetalda kort, bank-, kredit- eller företagskort eller kortbaserade betalningar baserade på dessa som betalaren har valt. ________________ * Ett år efter det datum då denna förordning träder i kraft. Ändring 49 Förslag till förordning Artikel 11 – punkt 3 3.   Första och andra stycket påverkar inte tillämpningen av de bestämmelser om avgifter, prisavdrag och annan styrning som anges i artikel 55 i förslaget COM (2013) 547 och i artikel 19 i direktiv 2011/83/EU22. 3.   Punkterna 1 och 2 i denna artikel påverkar inte tillämpningen av de bestämmelser om avgifter, prisavdrag och annan styrning som anges i artikel 55 i direktiv 2014/…/EU [betaltjänstdirektivet] och i artikel 19 i direktiv 2011/83/EU22. __________________ __________________ 22 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter. 22 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG. Ändring 50 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 2a (ny) 2a.  När konsumenterna tecknar avtal med en betaltjänstleverantör ska de också regelbundet få tydlig och objektiv information om hur betalningssättet fungerar och vilka avgifter som tillämpas på betalningstransaktionerna. Ändring 51 Förslag till förordning Artikel 14 – punkt 1 1.   Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om påföljder för överträdelser av denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att bestämmelserna tillämpas. Dessa påföljder ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. 1.   Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om påföljder för överträdelser av denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att bestämmelserna tillämpas. EBA får utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 i syfte att se till att dessa påföljder är effektiva, proportionella och avskräckande. Ändring 52 Förslag till förordning Artikel 15 – punkt 1 1.  Medlemsstaterna ska inrätta lämpliga och effektiva förfaranden för klagomål och prövning utanför domstol för att avgöra tvister mellan betalningsmottagare och deras betaltjänstleverantörer som uppkommit i samband med tillämpningen av denna förordning. För detta ändamål ska medlemsstaterna antingen utse befintliga organ, om så är lämpligt, eller inrätta nya organ. 1.  Medlemsstaterna ska inrätta oberoende, lämpliga och effektiva förfaranden för klagomål och prövning utanför domstol för att avgöra tvister mellan betalningsmottagare och deras betaltjänstleverantörer som uppkommit i samband med tillämpningen av denna förordning. För detta ändamål ska medlemsstaterna antingen utse befintliga organ, om så är lämpligt, eller inrätta nya organ. Betaltjänstleverantörerna ska ansluta sig till minst en alternativ tvistlösningsinstans. Ändring 53 Förslag till förordning Artikel 15 – punkt 2 2.   Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om dessa organ senast två år efter det att denna förordning trätt i kraft. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om eventuella efterföljande ändringar beträffande dessa organ. 2.   Medlemsstaterna ska senast den …* underrätta kommissionen om dessa organ. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om eventuella efterföljande ändringar beträffande dessa organ. * Två månader efter det datum då denna förordning träder i kraft. Ändring 54 Förslag till förordning Artikel 15 – punkt 2a (ny) 2a.  Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörerna deltar i förfaranden för klagomål enligt punkt 1. Ändring 55 Förslag till förordning Artikel 16 Fyra år efter det att denna förordning har trätt i kraft ska kommissionen överlämna en rapport om förordningens genomförande till Europaparlamentet och rådet. Kommissionen ska i sin rapport särskilt granska huruvida nivån på förmedlingsavgifterna är lämplig samt styrmekanismerna, som t.ex. avgifter, varvid hänsyn ska tas till användningen av och kostnaderna för olika betalningsmedel och andelen av nya aktörer och ny teknik på marknaden. Senast den …* ska kommissionen till Europaparlamentet och till rådet överlämna en rapport om tillämpningen av denna förordning. Kommissionen ska i sin rapport särskilt granska huruvida nivån på förmedlingsavgifterna är lämplig samt styrmekanismerna, som t.ex. avgifter, varvid hänsyn ska tas till användningen av och kostnaderna för olika betalningsmedel och andelen av nya aktörer, ny teknik och nyskapande affärsmodeller på marknaden. Vid granskningen ska särskilt följande beaktas: (a)  Utvecklingen när det gäller avgifter för kortinnehavare. (b)  Konkurrensnivån bland betalkortsleverantörer och -system. (c)  Kostnadseffekterna för betalare och betalningsmottagare. (d)  I vilken omfattning näringsidkarna låter sänkningen av förmedlingsnivåerna komma nästa led till godo. (e)  De tekniska kraven och konsekvenserna av dessa för alla berörda parter. (f)  Effekterna av kombinerandet av flera betalmärken för användarvänligheten, särskilt för äldre och andra utsatta användare. Kommissionens rapport ska om så är lämpligt åtföljas av ett lagstiftningsförslag som kan inbegripa en föreslagen ändring av taket för förmedlingsavgifterna. _______________ * Två år efter det datum då denna förordning träder i kraft.

(1) Ärendet återförvisades till det ansvariga utskottet för ytterligare behandling enligt artikel 57.2 andra stycket i arbetsordningen (A7-0167/2014).

Europaparlamentets ändringar antagna den 3 april 2014 av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2013/36/EU och 2009/110/EG samt upphävande av direktiv 2007/64/EG (COM(2013)0547 – C7-0230/2013 – 2013/0264(COD))(1)

P7_TA(2014)0280 A7-0169/2014

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till direktiv Skäl 2 (2)  Direktiv 2007/64/EG antogs i december 2007 på grundval av ett kommissionsförslag från december 2005. Sedan dess har stora tekniska innovationer skett på marknaden för massbetalningar. Tillväxten har varit stark för antalet elektroniska betalningar och mobilbetalningar och nya typer av betaltjänster har uppkommit på marknaden. (2)  Direktiv 2007/64/EG antogs i december 2007 på grundval av ett kommissionsförslag från december 2005. Sedan dess har stora tekniska innovationer skett på marknaden för massbetalningar. Tillväxten har varit stark för antalet elektroniska betalningar och mobilbetalningar och nya typer av betaltjänster har uppkommit på marknaden, vilket utgör en utmaning för det nuvarande regelverket. Ändring 2 Förslag till direktiv Skäl 3 (3)   Översynen av unionens regelverk om betaltjänster, särskilt konsekvensbedömningen av direktiv 2007/64/EG och samrådet om kommissionens grönbok Mot en integrerad europeisk marknad för kort-, internet- och mobilbetalningar24, har visat att utvecklingen har gett upphov till stora utmaningar ur ett rättsligt perspektiv. Viktiga områden av betalningsmarknaden, särskilt kort-, internet- och mobilbetalningar, är ofta fortfarande splittrade efter nationsgränserna. Många innovativa betalningsprodukter eller tjänster omfattas inte av tillämpningsområdet för direktiv 2007/64/EG överhuvudtaget eller omfattas i mycket liten utsträckning. Tillämpningsområdet för direktiv 2007/64/EG, och särskilt de delar som undantas, exempelvis undantagen från de allmänna reglerna för vissa betalningsrelaterade verksamheter, har i vissa fall visat sig vara oklara, för allmänna eller helt enkelt omoderna med hänsyn till marknadsutvecklingen. Detta har i sin tur gett upphov till rättsosäkerhet, eventuella säkerhetsrisker i betalningskedjan och bristande konsumentskydd på vissa områden. Innovativa och lättanvända digitala betaltjänster har haft svårt att komma igång och erbjuda konsumenter och näringsidkare effektiva, bekväma och säkra betalningsmetoder inom unionen. (3)   Översynen av unionens regelverk om betaltjänster, särskilt konsekvensbedömningen av direktiv 2007/64/EG och samrådet om kommissionens grönbok Mot en integrerad europeisk marknad för kort-, internet- och mobilbetalningar24, har visat att utvecklingen har gett upphov till stora utmaningar ur ett rättsligt perspektiv. Viktiga områden av betalningsmarknaden, särskilt kort-, internet- och mobilbetalningar, är ofta fortfarande splittrade efter nationsgränserna. Många innovativa betalningsprodukter eller tjänster omfattas inte av tillämpningsområdet för direktiv 2007/64/EG överhuvudtaget eller omfattas i mycket liten utsträckning. Tillämpningsområdet för direktiv 2007/64/EG, och särskilt de delar som undantas, exempelvis undantagen från de allmänna reglerna för vissa betalningsrelaterade verksamheter, har i vissa fall visat sig vara oklara, för allmänna eller helt enkelt omoderna med hänsyn till marknadsutvecklingen. Detta har i sin tur gett upphov till rättsosäkerhet, eventuella säkerhetsrisker i betalningskedjan och bristande konsumentskydd på vissa områden. Innovativa, säkra och lättanvända digitala betaltjänster har haft svårt att komma igång och erbjuda konsumenter och näringsidkare effektiva, bekväma och säkra betalningsmetoder inom unionen. Det finns en stor positiv potential i detta som behöver utnyttjas mer konsekvent. __________________ __________________ 24 COM(2012) 941 final. 24 COM(2012)0941. Ändring 3 Förslag till direktiv Skäl 4 (4)  Den digitala ekonomins utveckling gör det mycket viktigt att en integrerad inre marknad för elektroniska betalningar inrättas för att säkra att konsumenter, näringsidkare och företag kan utnyttja den inre marknaden fullt ut. (4)  Den digitala ekonomins utveckling gör det mycket viktigt att en integrerad inre marknad för säkra elektroniska betalningar inrättas för att stödja tillväxten inom unionens ekonomi och säkra att konsumenter, näringsidkare och företag har valfrihet och insyn när det gäller betalningstjänster så att de kan utnyttja den inre marknaden fullt ut. Ändring 4 Förslag till direktiv Skäl 5 (5)  Det behövs nya regler för att åtgärda dessa luckor i lagstiftningen, samtidigt som den rättsliga klarheten ökas och en enhetlig tillämpning av regelverket i EU säkras. Likvärdiga driftsvillkor bör garanteras för både befintliga och nya aktörer på marknaden genom åtgärder som gör det lättare för betalningsmetoder att nå ut till en större marknad och säkerställer en hög konsumentskyddsnivå vid användningen av dessa betaltjänster i hela unionen. Detta bör i sin tur tendensiellt sänka kostnader och priser för betaltjänstanvändare och öka valfrihet och insyn i betaltjänsterna. (5)  Det behövs nya regler för att åtgärda dessa luckor i lagstiftningen, samtidigt som den rättsliga klarheten ökas och en enhetlig tillämpning av regelverket i EU säkras. Likvärdiga driftsvillkor bör garanteras för både befintliga och nya aktörer på marknaden genom åtgärder som gör det lättare för betalningsmetoder att nå ut till en större marknad och säkerställer en hög konsumentskyddsnivå vid användningen av dessa betaltjänster i hela unionen. Detta förväntas öka effektiviteten inom betalningssystemet som helhet och sänka kostnader och priser för betaltjänstanvändare och öka valfrihet och insyn i betaltjänsterna, samtidigt som konsumenternas förtroende för en harmoniserad betalningsmarknad stärks. Ändring 5 Förslag till direktiv Skäl 5a (nytt) (5a)  Det gemensamma eurobetalningsområdet (”Sepa”) kommer att nå en viktig milstolpe under 2014 i samband med övergången för nationella betalningar och autogireringar i euro till Sepa-kompatibla betalningar och autogireringar. Uppbyggnaden av en integrerad, konkurrenskraftig, innovativ marknad med lika villkor för alla när det gäller massbetalningar i euro inom euroområdet bör fortsätta så att en verklig inre marknad för betaltjänster i Europa kan uppnås. Denna pågående uppbyggnad bör stödjas genom förstärkt styrning under Europeiska centralbankens (ECB) ledning. ECB:s tillkännagivande av inrättandet av ERPB (Euro Retail Payments Board), som efterträder Sepa-rådet, förväntas bidra till och underlätta uppnåendet av detta mål. ERPB:s sammansättning, som baseras på en bättre balans mellan utbudssidans och efterfrågesidans intressen på betalningsmarknaden, bör kunna garantera effektiv rådgivning om Sepa-projektets framtida inriktning och de potentiella hindren för dess förverkligande, om sätten att hantera dessa hinder och om sätten att främja innovation, konkurrens och integration på området för massbetalningar i euro inom unionen. Kommissionen bör delta som observatör för att se till att ERPB:s uppgifter, sammansättning och funktion bidrar till att främja Sepa-projektet. Ändring 6 Förslag till direktiv Skäl 6 (6)  Säkerhetsriskerna för elektroniska betalningar har ökat under de senaste åren, vilket beror på att elektroniska betalningar har blivit mer tekniskt komplicerade samtidigt som elektroniska betalningars globala volymer hela tiden har ökat och nya betaltjänster har uppkommit. Eftersom säkra och tillförlitliga betaltjänster är en grundläggande förutsättning för en välfungerande marknad för betaltjänster, bör betaltjänstanvändarna skyddas väl mot sådana risker. Betaltjänster är viktiga för upprätthållandet av ekonomiska och samhälleliga nyckelverksamheter och betaltjänstleverantörer som kreditinstitut har därför kvalificerats som marknadsoperatörer i enlighet med artikel 3.8 i Europaparlamentets och rådets direktiv [pls insert number of NIS Directive after adoption]25. (6)  Säkerhetsriskerna för elektroniska betalningar har ökat under de senaste åren, vilket beror på att elektroniska betalningar har blivit mer tekniskt komplicerade samtidigt som elektroniska betalningars globala volymer hela tiden har ökat och nya betaltjänster har uppkommit. Eftersom säkra och tillförlitliga betaltjänster är en grundläggande förutsättning för en välfungerande marknad för betaltjänster, bör betaltjänstanvändarna skyddas väl mot sådana risker. Betaltjänster är viktiga för upprätthållandet av ekonomiska och samhälleliga nyckelverksamheter och betaltjänstleverantörer som kreditinstitut har därför kvalificerats som marknadsoperatörer i enlighet med artikel 3.8 i Europaparlamentets och rådets direktiv [pls insert number of NIS Directive after adoption]25. Vid behandling av personuppgifter inom ramen för detta direktiv ska säkerhetskraven i artiklarna 16 och 17 i direktiv 95/46/EG efterlevas. __________________ __________________ 25 Europaparlamentets och rådets direktiv om åtgärder för att säkerställa en hög gemensam nivå av nät- och informationssäkerhet i hela unionen EUT L […] , […], s. […]. 25 Europaparlamentets och rådets direktiv om åtgärder för att säkerställa en hög gemensam nivå av nät- och informationssäkerhet i hela unionen EUT L […] , […], s. […]. Ändring 7 Förslag till direktiv Skäl 7 (7)  Förutom de allmänna åtgärder som medlemsstaterna ska vidta enligt direktiv [pls insert number of NIS Directive after adoption] bör säkerhetsrisker i samband med betalningstransaktioner även behandlas på betaltjänstleverantörernas nivå. De säkerhetsåtgärder som betaltjänstleverantörerna ska vidta måste stå i proportion till de berörda säkerhetsriskerna. Ett system för regelbunden rapportering bör inrättas för att säkra att betaltjänstleverantörerna årligen förser de berörda myndigheterna med uppdaterad information om bedömningen av deras säkerhetsrisker och om de (kompletterande) åtgärder som de har vidtagit som svar på dessa risker. För att minimera skador för andra betaltjänstleverantörer och betalningssystem och för användarna, exempelvis allvarliga störningar i betalningssystemet, är det viktigt att betaltjänstleverantörerna är skyldiga att utan dröjsmål rapportera allvarliga säkerhetsincidenter till Europeiska bankmyndigheten. (7)  Förutom de allmänna åtgärder som medlemsstaterna ska vidta enligt direktiv [pls insert number of NIS Directive after adoption] bör säkerhetsrisker i samband med valet av tekniskt system för att erbjuda betalningstransaktioner även behandlas på betaltjänstleverantörernas nivå, vilka bör stå för kostnaderna och bära ansvaret för detta. De säkerhetsåtgärder som betaltjänstleverantörerna ska vidta måste stå i proportion till de berörda säkerhetsriskerna för deras kunder. Ett system för regelbunden rapportering bör inrättas för att säkra att betaltjänstleverantörerna minst tre gånger per år förser de berörda myndigheterna med uppdaterad information om bedömningen av deras säkerhetsrisker och om de (kompletterande) åtgärder som de har vidtagit som svar på dessa risker. För att minimera skador för andra betaltjänstleverantörer och betalningssystem och för användarna, exempelvis allvarliga störningar i betalningssystemet, är det viktigt att betaltjänstleverantörerna är skyldiga att utan dröjsmål rapportera allvarliga säkerhetsincidenter till Europeiska bankmyndigheten, som varje år bör offentliggöra en rapport om säkerheten i förbindelse med digitala betaltjänster i unionen. Ändring 8 Förslag till direktiv Skäl 7a (nytt) (7a)  För att konsumenterna ska förstå sina rättigheter och skyldigheter enligt detta direktiv, måste de informeras på ett tydligt och begripligt sätt. Inom två år efter direktivets ikraftträdande bör kommissionen därför utarbeta en konsumentvänlig elektronisk broschyr, som på ett tydligt och lättbegripligt sätt redogör för konsumenternas rättigheter och skyldigheter enligt detta direktiv och relaterad unionslagstiftning om betaltjänster. Informationen bör göras tillgänglig på kommissionens, den europeiska tillsynsmyndighetens (Europeiska bankmyndigheten, EBA), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/20101a, och nationella banktillsynsorgans webbplatser. Medlemsstaterna bör se till att betaltjänstleverantörerna gratis gör broschyren tillgänglig i originalformat för alla sina befintliga och nya kunder, elektroniskt på sina webbplatser och i pappersform i sina filialer, hos sina ombud och vid de enheter till vilka verksamheter utkontrakterats. _________________ 1a Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12). Ändring 9 Förslag till direktiv Skäl 8 (8)   Det reviderade regelverket för betaltjänster kompletteras dessutom med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) [XX/XX/XX]26. Genom förordningen införs regler för uttag av multilaterala och bilaterala förmedlingsavgifter för alla betal- och kreditkorttransaktioner för privatpersoner samt elektroniska betalningar och mobilbetalningar som baseras på dessa transaktioner, och begränsningar införs för vissa affärsregler med avseende på korttransaktioner. Denna förordning syftar också till att ytterligare skynda på inrättandet av en effektiv integrerad marknad för kortbaserade betalningar. (8)   Det reviderade regelverket för betaltjänster kompletteras dessutom med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) [XX/XX/XX]26. Genom förordningen införs regler för uttag av multilaterala och bilaterala förmedlingsavgifter för alla betal- och kreditkorttransaktioner för privatpersoner samt elektroniska betalningar och mobilbetalningar som baseras på dessa transaktioner, vilket undanröjer ett viktigt hinder mellan nationella betalningsmarknader, och begränsningar införs för vissa affärsregler med avseende på korttransaktioner. Denna förordning syftar också till att ytterligare skynda på inrättandet av en effektiv integrerad marknad för kortbaserade betalningar. __________________ __________________ 26 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr XX/XX/XX (datum) om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner. 26 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr XX/XX/XX (datum) om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner. Ändring 10 Förslag till direktiv Skäl 9 (9)  För att undvika att olika metoder tillämpas i medlemsstaterna till nackdel för konsumenterna bör bestämmelserna om öppenhets- och informationskrav för betaltjänstleverantörer i detta direktiv även gälla för transaktioner där betalarens eller betalningsmottagarens betaltjänstleverantör är etablerad inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES) och den andra betaltjänstleverantören är etablerad utanför EES. Det är även lämpligt att tillämpningen av öppenhets- och informationsbestämmelserna utvidgas till transaktioner i alla valutor mellan betaltjänstleverantörer som är etablerade inom EES. (9)  För att undvika att olika metoder tillämpas i medlemsstaterna till nackdel för konsumenterna bör bestämmelserna om öppenhets- och informationskrav för betaltjänstleverantörer och om rättigheter och skyldigheter i samband med tillhandahållandet och användningen av betaltjänster i detta direktiv även gälla för transaktioner där betalarens eller betalningsmottagarens betaltjänstleverantör är etablerad inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES) och den andra betaltjänstleverantören är etablerad utanför EES. På grundval av en översyn som kommissionen ska utföra och, i förekommande fall, ett lagstiftningsförslag, bör tillämpningen av detta direktiv på sådana transaktioner också utvidgas till att omfatta större delen av bestämmelserna om rättigheter och skyldigheter i samband med tillhandahållande och användning av betaltjänster. Det är även lämpligt att tillämpningen av öppenhets- och informationsbestämmelserna utvidgas till transaktioner i alla valutor mellan betaltjänstleverantörer som är etablerade inom EES. Ändring 11 Förslag till direktiv Skäl 10 (10)  Definitionen av betaltjänster bör vara teknikneutral och medge utveckling av nya typer av betaltjänster, samtidigt som likvärdiga driftsvillkor garanteras för både befintliga och nya betaltjänstleverantörer. (10)  Definitionerna av betaltjänster, betalningsprotokoll och betalningsstandarder bör vara teknikneutrala och medge utveckling av nya typer av betaltjänster, samtidigt som likvärdiga driftsvillkor garanteras för både befintliga och nya betaltjänstleverantörer. Ändring 12 Förslag till direktiv Skäl 12 (12)  Återkoppling från marknaden visar att de betalningsverksamheter som omfattas av undantaget för begränsade nätverk ofta handlar om mycket stora betalningsvolymer och värden och erbjuder konsumenterna hundra- eller tusentals olika produkter och tjänster, vilket strider mot syftet med undantaget för begränsade nätverk i enlighet med direktiv 2007/64/EG. Detta medför ökade risker och avsaknad av rättsligt skydd för betaltjänstanvändare, särskilt konsumenter, och innebär klara nackdelar för reglerade marknadsaktörer. För att begränsa dessa risker krävs en mer exakt definition av begränsade nätverk i enlighet med direktiv 2009/110/EG. Det bör alltså anses att ett betalningsinstrument används inom ett sådant begränsat nätverk om det endast kan användas vid inköp av varor eller tjänster i en särskild affär eller affärskedja eller också för ett begränsat urval av varor eller tjänster, oavsett var försäljningsstället befinner sig geografiskt. Sådana instrument kan omfatta affärskort, bensinkort, medlemskort, kollektivtrafikskort, rabattkuponger för måltider eller kuponger för särskilda tjänster som ibland omfattas av särskild beskattning eller en arbetsrättslig ram som utformats för att främja användningen av sådana instrument för att uppfylla målen i social lagstiftning. När ett sådant instrument för särskilda ändamål utvvecklas till att bli ett allmänt instrument, bör det inte längre undantas från detta direktivs tillämpningsområde. Instrument som kan användas för inköp i affärer hos näringsidkare som är upptagna i en förteckning, bör inte vara undantagna från direktivs tillämpningsområde, eftersom sådana instrument typiskt sett är utformade för ett nätverk av tjänstleverantörer som växer kontinuerligt. Undantaget bör tillämpas i kombination med en skyldighet för potentiella betaltjänstleverantörer att anmäla sådan verksamhet som omfattas av definitionen på ett begränsat nätverk. (12)  Återkoppling från marknaden visar att de betalningsverksamheter som omfattas av undantaget för begränsade nätverk ofta handlar om mycket stora betalningsvolymer och värden och erbjuder konsumenterna hundra- eller tusentals olika produkter och tjänster, vilket strider mot syftet med undantaget för begränsade nätverk i enlighet med direktiv 2007/64/EG. Detta medför ökade risker och avsaknad av rättsligt skydd för betaltjänstanvändare, särskilt konsumenter, och innebär klara nackdelar för reglerade marknadsaktörer. För att begränsa dessa risker krävs en mer exakt definition av begränsade nätverk i enlighet med direktiv 2009/110/EG. Det bör alltså anses att ett betalningsinstrument används inom ett sådant begränsat nätverk om det endast kan användas vid inköp av varor eller tjänster hos en särskild detaljhandlare eller detaljhandelskedja eller också för ett begränsat urval av varor eller tjänster, oavsett var försäljningsstället befinner sig geografiskt. Sådana instrument kan omfatta affärskort, bensinkort, medlemskort, kollektivtrafikskort, parkeringsbiljetter, rabattkuponger för måltider eller kuponger för särskilda tjänster som ibland omfattas av särskild beskattning eller en arbetsrättslig ram som utformats för att främja användningen av sådana instrument för att uppfylla målen i social lagstiftning. När ett sådant instrument för särskilda ändamål utvvecklas till att bli ett allmänt instrument, bör det inte längre undantas från detta direktivs tillämpningsområde. Instrument som kan användas för inköp i affärer hos näringsidkare som är upptagna i en förteckning, bör inte vara undantagna från direktivs tillämpningsområde, eftersom sådana instrument typiskt sett är utformade för ett nätverk av tjänstleverantörer som växer kontinuerligt. Undantaget bör tillämpas i kombination med en skyldighet för potentiella betaltjänstleverantörer att anmäla sådan verksamhet som omfattas av definitionen på ett begränsat nätverk. Ändring 13 Förslag till direktiv Skäl 13 (13)   Undantagna från tillämpningsområdet för direktiv 2007/64/EG är vissa betalningstransaktioner som utförs med hjälp av teleutrustning eller informationsteknisk utrustning där operatören inte bara är en mellanhand vid digitala varors och tjänsters leverans genom utrustningen utan även tillför dessa varor eller tjänster ett mervärde. Genom undantaget tillåts s.k. operatörsfakturering eller inköp där faktureringen sker via telefon vilket började med köp av ringsignaler och premium-sms-tjänster vilket bidrar till nya affärsmodeller som grundas försäljning av digitalt innehåll till låga belopp. Återkopplingen från marknaden visar inga tecken på att denna betalningsmetod – som konsumenterna anser vara pålitlig vid betalning av låga belopp – skulle ha blivit en allmän betalningsförmedlingstjänst. Det gällande undantagets oklara formulering har dock gjort att det tillämpats olika i medlemsstaterna. Detta innebär att operatörer och konsumenter inte har någon rättssäkerhet och att andra betalningsförmedlingstjänster ibland har kunnat åberopa undantaget om att direktiv 2007/64/EG inte ska tillämpas. Det är därför lämpligt att begränsa direktivets tillämpningsområde. Undantaget bör således specifikt fokusera på mikrobetalningar för digitalt innehåll som exempelvis ringsignaler, bakgrundsbilder, musik, spel, videor eller applikationer. Undantaget bör endast tillämpas på betalningstjänster som erbjuds som tjänster anknutna till elektroniska kommunikationstjänster (dvs. den berörda operatörens kärnverksamhet). (13)   Undantagna från tillämpningsområdet för direktiv 2007/64/EG är vissa betalningstransaktioner som utförs med hjälp av teleutrustning eller informationsteknisk utrustning där operatören inte bara är en mellanhand vid digitala varors och tjänsters leverans genom utrustningen utan även tillför dessa varor eller tjänster ett mervärde. Genom undantaget tillåts s.k. operatörsfakturering eller inköp där faktureringen sker via telefon vilket började med köp av ringsignaler och premium-sms-tjänster vilket bidrar till nya affärsmodeller som grundas försäljning av digitalt innehåll till låga belopp. Återkopplingen från marknaden visar inga tecken på att denna betalningsmetod – som konsumenterna anser vara pålitlig vid betalning av låga belopp – skulle ha blivit en allmän betalningsförmedlingstjänst. Det gällande undantagets oklara formulering har dock gjort att det tillämpats olika i medlemsstaterna. Detta innebär att operatörer och konsumenter inte har någon rättssäkerhet och att andra betalningsförmedlingstjänster ibland har kunnat åberopa undantaget om att direktiv 2007/64/EG inte ska tillämpas. Det är därför lämpligt att begränsa direktivets negativa tillämpningsområde. För att inte lämna storskaliga betalningsverksamheter oreglerade bör undantaget fokusera på mikrobetalningar för digitalt innehåll som exempelvis ringsignaler, bakgrundsbilder, musik, spel, videor eller applikationer. Undantaget bör endast tillämpas på betalningstjänster som erbjuds som tjänster anknutna till elektroniska kommunikationstjänster (dvs. den berörda operatörens kärnverksamhet). Ändring 14 Förslag till direktiv Skäl 13a (nytt) (13a)  Undantagna från tillämpningsområdet för direktiv 2007/64/EG är leverantörer av tekniska tjänster vilka stöder tillhandahållandet av betaltjänster utan att de vid någon tidpunkt kommer i besittning av de medel som ska överföras. Typiska tjänster som omfattas av detta undantag är behandling och lagring av uppgifter, integritetsskydd och informationsteknik. Undantaget omfattar även utveckling av tekniska betalningslösningar för betaltjänstleverantörer (ibland kallade digitala plånböcker), vilket vanligtvis innebär att deras betaltjänster görs tillgängliga via mobil eller informationsteknisk utrustning. Ändring 15 Förslag till direktiv Skäl 15 (15)  Tjänsteleverantörer som vill utnyttja ett undantag enligt direktiv 2007/64/EG frågar ofta inte myndigheterna om deras verksamheter omfattas av eller är undantagna från direktiv 2007/64/EG, utan förlitar sig på sina egna bedömningar. Betaltjänstleverantörer verkar till och med ha utnyttjat vissa undantag för att ändra affärsmodeller, så att betalningsverksamheter står utanför direktivets tillämpningsområde. Detta kan medföra ökade risker för användare av betaltjänster och olika villkor för betaltjänstleverantörer på den inre marknaden. Tjänsteleverantörerna bör därför vara skyldiga att anmäla vissa verksamheter till de behöriga myndigheterna för att säkra en enhetlig tolkning av reglerna på hela den inre marknaden. (15)  Tjänsteleverantörer som vill utnyttja ett undantag enligt direktiv 2007/64/EG frågar ofta inte myndigheterna om deras verksamheter omfattas av eller är undantagna från direktiv 2007/64/EG, utan förlitar sig på sina egna bedömningar. Betaltjänstleverantörer verkar till och med ha utnyttjat vissa undantag för att ändra affärsmodeller, så att betalningsverksamheter står utanför direktivets tillämpningsområde. Detta kan medföra ökade risker för användare av betaltjänster och olika villkor för betaltjänstleverantörer på den inre marknaden. Tjänsteleverantörerna bör därför vara skyldiga att anmäla sina verksamheter till de behöriga myndigheterna för att säkra en enhetlig tolkning av reglerna på hela den inre marknaden. Ändring 16 Förslag till direktiv Skäl 18 (18)  Sedan direktiv 2007/64/EG antogs har nya typer av betalningstjänster uppkommit, särskilt på området internetbetalningar. Ett särskilt nytt tillskott på marknaden är tredjepartsleverantörer som tillhandahåller så kallade betalningsinitieringstjänster till konsumenter och handlare, ofta utan att de kommer i besittning av de medel som ska överföras. Dessa tjänster underlättar e-handelsbetalningar genom att med hjälp av programvara skapa en ”bro” mellan handlarens webbplats och konsumentens internetbankplattform för att via internet initiera betalningar eller autogirering. Tredjepartsleverantörerna erbjuder ett lågkostnadsalternativ till kortbetalningar för både handlare och konsumenter och ger konsumenterna möjlighet att handla på nätet även om de inte har kreditkort. Eftersom tredjepartsleverantörer för närvarande inte omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2007/64/EG övervakas de inte nödvändigtvis av en behörig myndighet och behöver inte följa kraven i direktiv 2007/64/EG. Detta reser en rad rättsliga frågor, exempelvis konsumentskydds-, säkerhets- och ansvarsfrågor samt konkurrens- och uppgiftsskyddsfrågor. Dessa problem bör därför åtgärdas genom de nya reglerna. (18)  Sedan direktiv 2007/64/EG antogs har nya typer av betalningstjänster uppkommit, särskilt på området internetbetalningar. Ett särskilt nytt tillskott på marknaden är tredjepartsleverantörer som tillhandahåller så kallade betalningsinitieringstjänster till konsumenter och handlare, ofta utan att de kommer i besittning av de medel som ska överföras. Dessa tjänster underlättar e-handelsbetalningar genom att med hjälp av programvara skapa en ”bro” mellan handlarens webbplats och konsumentens internetbankplattform för att via internet initiera betalningar eller autogirering. Tredjepartsleverantörerna erbjuder ett lågkostnadsalternativ till kortbetalningar för både handlare och konsumenter och ger konsumenterna möjlighet att handla på nätet även om de inte har betalkort. Tredjepartsleverantörerna har också en lovande potential när det gäller att underlätta gränsöverskridande e-handel på den inre marknaden. Tredjepartsleverantörer utgör också viktiga säkerhetsutmaningar när det gäller att garantera integriteten för betalningar och personuppgifter som betalarna gör tillgängliga för dem. Eftersom tredjepartsleverantörer för närvarande inte omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2007/64/EG övervakas de inte nödvändigtvis av en behörig myndighet och behöver inte följa kraven i direktiv 2007/64/EG. Detta reser en rad rättsliga frågor, exempelvis konsumentskydds-, säkerhets- och ansvarsfrågor samt konkurrens- och uppgiftsskyddsfrågor. De nya reglerna bör därför på lämpligt sätt behandla dessa problem och säkerställa att tredjepartsleverantörer som är verksamma i unionen har tillstånd eller är registrerade och att de övervakas som betalningsinstitut. Ändring 17 Förslag till direktiv Skäl 19 (19)  Penningöverföring är en enkel betaltjänst, som normalt grundas på att en betalare lämnar kontanter till en betaltjänstleverantör som förmedlar motsvarande belopp, exempelvis via ett kommunikationsnät, till en betalningsmottagare eller en betaltjänstleverantör som agerar på betalningsmottagarens vägnar. I vissa medlemsstater erbjuder snabbköp, grossister och andra återförsäljare allmänheten en motsvarande tjänst, som innebär att räkningar från allmännyttiga företag och andra återkommande hushållsräkningar kan betalas. Sådana betaltjänster bör behandlas som penningöverföring, såvida inte de behöriga myndigheterna anser att verksamheten avser en annan betaltjänst. (19)  Penningöverföring är en enkel betaltjänst, som normalt grundas på att en betalare lämnar kontanter till en betaltjänstleverantör som förmedlar motsvarande belopp, exempelvis via ett kommunikationsnät, till en betalningsmottagare eller en betaltjänstleverantör som agerar på betalningsmottagarens vägnar. I vissa medlemsstater erbjuder uttagsautomater, snabbköp, grossister och andra återförsäljare allmänheten en motsvarande tjänst, som innebär att räkningar från allmännyttiga företag och andra återkommande hushållsräkningar kan betalas. Sådana betaltjänster bör behandlas som penningöverföring, såvida inte de behöriga myndigheterna anser att verksamheten avser en annan betaltjänst. Ändring 18 Förslag till direktiv Skäl 19a (nytt) (19a)  För att fullborda den inre marknaden för betalningar och se till att den främjar en förstärkning av den elektroniska handeln och ekonomisk tillväxt, är det viktigt att potentiella nya aktörer och befintliga betaltjänstleverantörer kan erbjuda andra alternativ än kortbetalningar för att utveckla och förbättra sina tjänster till konsumenter och detaljhandlare. Inom två år efter det att detta direktiv trätt i kraft ska EBA, i nära samarbete med ECB, därför lägga fram en omfattande bedömning av huruvida det är genomförbart och önskvärt att införa ett krav på att göra Iban-kontonumret, såsom det definieras i artikel 2.15 i förordning (EU) nr 260/2012, eller en liknande identifieringskod, tillgängligt i elektroniskt läsbar form på betalkort och andra betalningsinstrument, beroende på vad som är lämpligt. Bedömningen ska beakta reglerna om förebyggande av bedrägeri och uppgiftsskydd. Ändring 19 Förslag till direktiv Skäl 27 (27)   När betalningsleverantörer ägnar sig åt att tillhandahålla en eller flera av de betaltjänster som omfattas av detta direktiv, bör alltid ha betalkonton som uteslutande används för betalningstransaktioner. För att betalningsinstituten ska kunna tillhandahålla betaltjänster måste de ha tillträde till betalkonton. Medlemsstaterna bör se till att tillträdet ges på ett sätt som är proportionellt mot det berättigade syftet. (27)   När betalningsleverantörer ägnar sig åt att tillhandahålla en eller flera av de betaltjänster som omfattas av detta direktiv, bör de alltid ha betalkonton som uteslutande används för betalningstransaktioner. För att betalningsinstituten ska kunna tillhandahålla betaltjänster måste de ha tillträde till betalkonton. Medlemsstaterna bör se till att tillträdet ges på ett sätt som är icke-diskriminerande och proportionellt mot det berättigade syftet. Tillträdet kan vara av grundläggande karaktär, men bör alltid vara omfattande nog för att betalningsinstitutet ska kunna tillhandahålla sina tjänster på ett obehindrat och effektivt sätt. De avgifter som tas ut för sådant tillträde bör inte vara oskäliga eller avvika från vanlig kommersiell praxis. Ändring 20 Förslag till direktiv Skäl 29 (29)  Samarbetet mellan de behöriga nationella myndigheter som auktoriserar betalningsinstitut, utför kontroller och beslutar om återkallande av auktorisationerna har generellt visat sig fungera tillfredsställande. Samarbetet mellan de behöriga myndigheterna bör emellertid förbättras både med avseende på den information som utbyts och en konsekvent tillämpning och tolkning av direktivet, när den auktoriserade betalninsinstitutionen vill tillhandahålla betaltjänster även i andra medlemsstater än i sin hemmedlemsstat genom att utnyttja etableringsrätten eller friheten att tillhandahålla tjänster (”passförfaranden”). Europeiska bankmyndigheten (EBA) bör därför uppmanas att utarbeta riktlinjer om samarbete och informationsutbyte. (29)  Samarbetet mellan de behöriga nationella myndigheter som auktoriserar betalningsinstitut, utför kontroller och beslutar om återkallande av auktorisationerna har generellt visat sig fungera tillfredsställande. Samarbetet mellan de behöriga myndigheterna bör emellertid förbättras både med avseende på den information som utbyts och en konsekvent tillämpning och tolkning av direktivet, när den auktoriserade betalninsinstitutionen vill tillhandahålla betaltjänster även i andra medlemsstater än i sin hemmedlemsstat genom att utnyttja etableringsrätten eller friheten att tillhandahålla tjänster (”passförfaranden”). EBA bör utarbeta riktlinjer om samarbete och informationsutbyte, efter att ha hört en rådgivande panel, som inrättats för genomförandet av detta direktiv i enlighet med förordning (EU) nr 1093/2010 och som bland annat företräder intressenter som verkar utanför banksektorn. Ändring 21 Förslag till direktiv Skäl 30 (30)   För att öka insynen i betalningsinstitut som auktoriserats eller registrerats av behöriga myndigheter, inklusive deras ombud och filialer, bör en webbportal som fungerar som en europeisk elektronisk kontaktpunkt inrättas hos EBA där de nationella registren är sammankopplade. Dessa genomförandeåtgärder bör bidra till att stärka samarbetet mellan de behöriga myndigheterna. (30)   För att öka insynen i betalningsinstitut som auktoriserats eller registrerats av behöriga myndigheter, inklusive deras ombud och filialer, bör en webbportal som fungerar som en europeisk elektronisk kontaktpunkt inrättas hos EBA där de nationella registren är sammankopplade. Dessa genomförandeåtgärder bör bidra till att stärka samarbetet mellan de behöriga myndigheterna och till fullo bidra till ett betalningsklimat som främjar konkurrens, innovation och säkerhet till förmån för alla intressenter och särskilt konsumenter. Ändring 22 Förslag till direktiv Skäl 32 (32)   I detta direktiv anges de minimibefogenheter som behöriga myndigheter bör ha vid övervakning av betalningsinstituten men dessa befogenheter ska utövas med respekt för de grundläggande rättigheterna, bl.a. rätten till ett privatliv. Vid utövandet av de befogenheter som kan innebära allvarliga intrång i rätten till ett privat- och familjeliv bör medlemsstaterna införa lämpliga och effektiva skyddsåtgärder mot alla former av missbruk eller godtycklighet, exempelvis genom ett förhandsgodkännande av den berörda medlemsstatens rättsliga myndighet, när så är lämpligt. (32)   I detta direktiv anges de minimibefogenheter som behöriga myndigheter bör ha vid övervakning av betalningsinstituten men dessa befogenheter ska utövas med respekt för de grundläggande rättigheterna, bl.a. rätten till ett privatliv. Utan att det påverkar en oberoende myndighets (nationella dataskyddsmyndigheten) kontroll enligt artikel 8.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, bör medlemsstaterna, vid utövandet av de befogenheter som kan innebära allvarliga intrång i rätten till ett privat- och familjeliv, införa lämpliga och effektiva skyddsåtgärder mot alla former av missbruk eller godtycklighet, exempelvis genom ett förhandsgodkännande av den berörda medlemsstatens rättsliga myndighet, när så är lämpligt. Ändring 23 Förslag till direktiv Skäl 34 (34)   För alla betaltjänstleverantörer är det av avgörande betydelse att ha tillträde till betalningssystemens tekniska infrastruktur. Tillträdet bör dock vara underställt lämpliga krav, så att systemens integritet och stabilitet garanteras. Varje betaltjänstleverantör som ansöker om att få delta i ett betalningssystem bör för systemdeltagarna styrka att dess interna organisation har tillräcklig motståndskraft mot alla former av risker. I dessa betalningssystem ingår ofta exempelvis fyrpartskortsystemen samt andra större system för behandling av betalningar och autogirering. För att i hela unionen säkerställa lika behandling av de olika kategorierna av auktoriserade betaltjänstleverantörer enligt villkoren i deras auktorisation, är det nödvändigt att klargöra reglerna för tillträde till tillhandahållande av betaltjänster och tillträde till betalningssystem. (34)   För alla betaltjänstleverantörer är det av avgörande betydelse att ha tillträde till betalningssystemens tekniska infrastruktur. Tillträdet bör dock vara underställt lämpliga krav, så att systemens integritet och stabilitet garanteras. Varje betaltjänstleverantör som ansöker om att få delta i ett betalningssystem bör bära risken av sitt eget val av system och för systemdeltagarna styrka att dess interna organisation har tillräcklig motståndskraft mot alla former av risker och bedrägligt missbruk från en tredje parts sida på grund av valet av operativsystem. I dessa betalningssystem ingår ofta exempelvis fyrpartskortsystemen samt andra större system för behandling av betalningar och autogirering. För att i hela unionen säkerställa lika behandling av de olika kategorierna av auktoriserade betaltjänstleverantörer enligt villkoren i deras auktorisation, är det nödvändigt att klargöra reglerna för tillträde till tillhandahållande av betaltjänster och tillträde till betalningssystem. Ändring 24 Förslag till direktiv Skäl 41 (41)   Detta direktiv bör specificera betaltjänstleverantörernas skyldigheter att lämna information till betaltjänstanvändarna, som bör få lika klar information om betaltjänster, så att de kan fatta välgrundade beslut och fritt välja bland erbjudanden inom EU. För att insynen ska värnas, bör i direktivet fastställas harmoniserade krav, vilka behövs för att garantera att nödvändig och tillräcklig information lämnas till betaltjänstanvändarna om betaltjänstavtalet och betalningstransaktionerna. För en väl fungerande inre marknad för betaltjänster bör medlemsstaterna inte få anta andra bestämmelser om information än bestämmelserna i detta direktiv. (41)   Detta direktiv bör specificera betaltjänstleverantörernas skyldigheter att lämna information till betaltjänstanvändarna, som bör få lika klar information om betaltjänster så att de kan fatta välgrundade beslut, baserade på en jämförelse av de olika leverantörernas villkor (särskilt vad gäller avgiftsstrukturen) och fritt välja bland erbjudanden inom EU. För att insynen ska värnas, bör i direktivet fastställas harmoniserade krav, vilka behövs för att garantera att nödvändig, tillräcklig och begriplig information lämnas till betaltjänstanvändarna om betaltjänstavtalet och betalningstransaktionerna. För en väl fungerande inre marknad för betaltjänster bör medlemsstaterna få anta de bestämmelser om information som anges i detta direktiv samt i direktiv 95/46/EG och förordning (EG) nr 45/2001. Ändring 25 Förslag till direktiv Skäl 43 (43)  Den begärda informationen bör stå i proportion till användarnas behov och meddelas i standardiserad form. Informationskraven på enstaka betalningstransaktioner bör dock skilja sig från kraven på ramavtal om en serie betalningstransaktioner. (43)  Den begärda informationen bör stå i proportion till användarnas behov och meddelas i standardiserad och tydlig form, för ökad effektivitet. Informationskraven på enstaka betalningstransaktioner bör dock skilja sig från kraven på ramavtal om en serie betalningstransaktioner. Ändring 26 Förslag till direktiv Skäl 46 (46)   I detta direktiv bör det föreskrivas att konsumenten har rätt till kostnadsfri relevant information innan denne binds av ett betaltjänstavtal. När som helst under avtalsförhållandet bör konsumenten också kunna begära att få förhandsinformation och ramavtalet på papper kostnadsfritt för att kunna jämföra betaltjänstleverantörernas tjänster och villkor och vid tvist kontrollera sina avtalade rättigheter och skyldigheter. Dessa bestämmelser bör vara förenliga med direktiv 2002/65/EG. De utförliga bestämmelserna om kostnadsfri information i det här direktivet bör inte medföra att avgifter kan tas ut för information till konsumenter enligt andra tillämpliga direktiv. (46)   I detta direktiv bör det föreskrivas att konsumenten har rätt till kostnadsfri relevant information innan denne binds av ett betaltjänstavtal. När som helst under avtalsförhållandet bör konsumenten också kunna begära att få förhandsinformation och ramavtalet på papper kostnadsfritt för att kunna jämföra betaltjänstleverantörernas tjänster och villkor och vid tvist kontrollera sina avtalade rättigheter och skyldigheter, så att en hög nivå på konsumentskyddet upprätthålls. Dessa bestämmelser bör vara förenliga med direktiv 2002/65/EG. De utförliga bestämmelserna om kostnadsfri information i det här direktivet bör inte medföra att avgifter kan tas ut för information till konsumenter enligt andra tillämpliga direktiv. Ändring 27 Förslag till direktiv Skäl 49 (49)   För att underlätta kundernas rörlighet bör konsumenterna kunna avsluta ett ramavtal efter ett år utan att debiteras avgifter. För konsumenter bör den avtalade uppsägningstiden inte vara längre än en månad och för betaltjänstleverantörer inte kortare än två månader. Detta direktiv bör inte påverka betaltjänstleverantörens skyldighet att enligt annan relevant unionslagstiftning eller nationell lagstiftning avsluta ett betaltjänstavtal vid extraordinära omständigheter, exempelvis enligt lagstiftning mot penningtvätt och finansiering av terrorism, åtgärder för att frysa tillgångar eller varje annan särskild åtgärd i samband med förebyggande och utredning av brott. (49)   För att underlätta kundernas rörlighet bör konsumenterna kunna avsluta ett ramavtal utan att debiteras avgifter. För konsumenter bör den avtalade uppsägningstiden inte vara längre än en månad och för betaltjänstleverantörer inte kortare än tre månader. Detta direktiv bör inte påverka betaltjänstleverantörens skyldighet att enligt annan relevant unionslagstiftning eller nationell lagstiftning avsluta ett betaltjänstavtal vid extraordinära omständigheter, exempelvis enligt lagstiftning mot penningtvätt och finansiering av terrorism, åtgärder för att frysa tillgångar eller varje annan särskild åtgärd i samband med förebyggande och utredning av brott. Ändring 28 Förslag till direktiv Skäl 51 (51)  Det är nödvändigt att fastställa kriterier för när tredjepartsleverantörer bör få tillträde till och använda information om tillgängliga medel på konton som betaltjänstanvändare har hos en annan betaltjänstleverantör. Nödvändiga dataskydds- och säkerhetskrav som fastställs eller som det hänvisas till i detta direktiv eller som ingår i Europeiska bankmyndighetens riktlinjer bör följas av både tredjepartsleverantören och den betaltjänstleverantör som förvaltar betaltjänstanvändarens konto. Betalarna bör ge sitt uttryckliga samtycke till att tredjepartsleverantörer får åtkomst till deras betalkonton och bör informeras på lämpligt sätt om åtkomstens omfattning. För att andra betaltjänstleverantörer som inte kan motta insättningar ska kunna utvecklas är det nödvändigt att kreditinstituten lämnar information till dem om tillgängliga medel, om betalaren har gett sitt samtycke till att denna information får meddelas till den betaltjänstleverantör som utfärdar betalningsinstrumentet. (51)  Det är nödvändigt att fastställa kriterier för när tredjepartsleverantörer bör få tillträde till och använda information om tillgängliga medel på konton som betaltjänstanvändare har hos en annan betaltjänstleverantör. Nödvändiga dataskydds- och säkerhetskrav som fastställs eller som det hänvisas till i detta direktiv eller som ingår i Europeiska bankmyndighetens tekniska standarder för genomförande bör följas av både tredjepartsleverantören och den betaltjänstleverantör som förvaltar betaltjänstanvändarens konto. EBA bör utarbeta dessa tekniska standarder för genomförande efter att ha hört den rådgivande panel som avses i skäl 29. Betalare bör på ett otvetydigt sätt informeras om att de utnyttjar en tredjepartsleverantörs tjänster och bör ge sitt uttryckliga samtycke till att tredjepartsleverantörer får åtkomst till deras betalkonton och bör informeras på lämpligt sätt om åtkomstens omfattning. Utöver tredjepartsleverantörer finns det andra tredjepartsaktörer på marknaden som, liksom tredjepartsleverantörerna, inte kan motta insättningar men vilka, till skillnad från tredjepartsleverantörerna, bygger sina affärsmodeller på utfärdandet av kortbaserade betalningsinstrument. För att göra det möjligt för dessa tredjepartsutgivare av betalningsinstrument att utvecklas är det nödvändigt att kontoförvaltande betaltjänstleverantörer lämnar information till dem om tillgängliga medel, om betalaren har gett sitt samtycke till att denna information får meddelas till dem. För att garantera fritt tillträde till marknaden för innovativa betaltjänstleverantörer, bör det inte krävas ett avtal eller en överenskommelse mellan en kontoförvaltande betaltjänstleverantör och en tredjepartsleverantör. Ändring 29 Förslag till direktiv Skäl 51a (nytt) (51a)  För att underlätta innovation och upprätthålla lika villkor, bör tredjepartsleverantörer inte vara skyldiga att ingå avtalsförbindelser med kontoförvaltande betaltjänstleverantörer i samband med betalningsinitieringstjänster eller kontoinformationstjänster. Tredjepartsleverantörer bör endast vara skyldiga att följa den allmänna lagstiftnings- och tillsynsramen. Ändring 30 Förslag till direktiv Skäl 54 (54)   I händelse av icke auktoriserade betalningstransaktioner bör beloppet för respektive transaktion omedelbart återbetalas till betalaren. För att förhindra nackdelar för betalaren bör valuteringsdagen för krediteringen av återbetalningen inte infalla senare än det datum då respektive belopp har debiterats. För att skapa incitament för betaltjänstanvändaren att utan onödigt dröjsmål underrätta sin leverantör om ett stulet eller förlorat betalningsinstrument och således minska risken för icke auktoriserade betalningstransaktioner, bör användaren enbart vara ansvarig för ett mycket begränsat belopp, såvida inte denne har handlat bedrägligt eller visat grov vårdslöshet. I detta sammanhang förefaller ett belopp på 50 euro vara lämpligt för att garantera ett harmoniserat och starkt skydd för användare inom unionen. Så snart som en användare har underrättat en betaltjänstleverantör om att vederbörandes betalningsinstrument har kommit i orätta händer, bör användaren inte vara skyldig att stå för några ytterligare förluster till följd av icke auktoriserad användning av instrumentet. Detta direktiv bör inte påverka betaltjänstleverantörens ansvar för sina egna produkters tekniska säkerhet. (54)   I händelse av icke auktoriserade betalningstransaktioner bör beloppet för respektive transaktion återbetalas till betalaren inom en arbetsdag. För att förhindra nackdelar för betalaren bör valuteringsdagen för krediteringen av återbetalningen inte infalla senare än det datum då respektive belopp har debiterats. Om detta inte längre är tekniskt möjligt, bör betalaren även ersättas för ränteförluster. För att skapa incitament för betaltjänstanvändaren att utan onödigt dröjsmål underrätta sin leverantör om ett stulet eller förlorat betalningsinstrument och således minska risken för icke auktoriserade betalningstransaktioner, bör användaren enbart vara ansvarig för ett mycket begränsat belopp, såvida inte denne har handlat bedrägligt eller visat grov vårdslöshet. I detta sammanhang förefaller ett belopp på 50 euro vara lämpligt för att garantera ett harmoniserat och starkt skydd för användare inom unionen. Så snart som en användare har underrättat en betaltjänstleverantör om att vederbörandes betalningsinstrument har kommit i orätta händer, bör användaren inte vara skyldig att stå för några ytterligare förluster till följd av icke auktoriserad användning av instrumentet. Detta direktiv bör inte påverka betaltjänstleverantörens ansvar för sina egna produkters tekniska säkerhet. Ändring 31 Förslag till direktiv Skäl 57 (57)   I detta direktiv bör det fastställas regler för återbetalning för att skydda konsumenten, när den utförda betalningstransaktionen överstiger det belopp som rimligen kunde ha förväntats. För att förhindra att betalaren lider ekonomisk nackdel är det nödvändigt att säkerställa att valuteringsdagen för krediteringen av eventuell återbetalning inte infaller senare än det datum då respektive belopp debiterats. När det gäller autogireringstjänster bör betaltjänstleverantörerna kunna erbjuda sina kunder ännu förmånligare villkor med en ovillkorlig rätt till återbetalning av varje omtvistad betalningstransaktion. En ovillkorlig rätt till återbetalning som garanterar den högsta konsumentskyddsnivån förefaller emellertid inte motiverad i fall där handlaren redan har genomfört avtalet och den motsvarande varan eller tjänsten redan har konsumerats. Om användaren begär återbetalning av en betalningstransaktion, bör återbetalningsrätten inte påverka betalarens skyldigheter mot betalningsmottagaren för den bakomliggande förbindelsen, exempelvis för varor eller tjänster som beställts, konsumerats eller rättmätigt fakturerats, eller användarens rätt att återkalla en betalningsorder. (57)   I detta direktiv bör det fastställas regler för återbetalning för att skydda konsumenten, när den utförda betalningstransaktionen överstiger det belopp som rimligen kunde ha förväntats. För att förhindra att betalaren lider ekonomisk nackdel är det nödvändigt att säkerställa att valuteringsdagen för krediteringen av eventuell återbetalning inte infaller senare än det datum då respektive belopp debiterats. Om detta inte längre är tekniskt möjligt, bör betalaren även ersättas för ränteförluster. När det gäller autogireringstjänster bör betaltjänstleverantörerna kunna erbjuda sina kunder ännu förmånligare villkor med en ovillkorlig rätt till återbetalning av varje omtvistad betalningstransaktion. Om användaren begär återbetalning av en betalningstransaktion, bör återbetalningsrätten inte påverka betalarens skyldigheter mot betalningsmottagaren för den bakomliggande förbindelsen, exempelvis för varor eller tjänster som beställts, konsumerats eller rättmätigt fakturerats, eller användarens rätt att återkalla en betalningsorder. Ändring 32 Förslag till direktiv Skäl 63 (63)   Olika nationell praxis för avgiftsuttag vid användning av ett visst betalningsinstrument (nedan kallat tilläggsavgifter) har lett till att unionens betalningsmarknad är ytterst heterogen. Detta har blivit en källa till förvirring för konsumenterna, särskilt när det gäller e-handel och i gränsöverskridande sammanhang. Handlare som är etablerade i medlemsstater där tilläggsavgifter är tillåtna erbjuder produkter och tjänster i medlemsstater där sådana avgifter är förbjudna, men tar ändå ut tilläggsavgifter av konsumenterna. Ett starkt skäl till att se över användningen av tilläggsavgifter är att regler om multilaterala förmedlingsavgifter för kortbetalningar fastställs i förordning (EU) xxx/yyyy. Eftersom förmedlingsavgifter är den största orsaken till att (de flesta) kortbetalningar blir dyra – och uttag av tilläggsavgifter i praktiken är begränsade till kortbaserade betalningar – bör reglerna om förmedlingsavgifter kompletteras med en översyn av reglerna för uttag av tilläggsavgifter. För att främja insyn i kostnaderna och användningen av de mest effektiva betalningsinstrumenten bör medlemsstaterna och betaltjänstleverantörerna inte förhindra betalningsmottagaren från att begära en avgift från betalaren för användning av ett betalningsinstrument, med vederbörlig hänsyn till bestämmelserna i direktiv 2011/83/EU. Betalningsmottagarens rätt att begära en tilläggsavgift bör emellertid endast gälla för betalningsinstrument vars förmedlingsavgifter är oreglerade. Detta borde utgöra en styrmekanism mot de billigaste betalningsmedlen. (63)   Olika nationell praxis för avgiftsuttag vid användning av ett visst betalningsinstrument (nedan kallat tilläggsavgifter) har lett till att unionens betalningsmarknad är ytterst heterogen. Detta har blivit en källa till förvirring för konsumenterna, särskilt när det gäller e-handel och i gränsöverskridande sammanhang. Handlare som är etablerade i medlemsstater där tilläggsavgifter är tillåtna erbjuder produkter och tjänster i medlemsstater där sådana avgifter är förbjudna, men tar ändå ut tilläggsavgifter av konsumenterna. Det finns också många exempel på handlare som tar ut tilläggsavgifter till mycket högre belopp än den kostnad som användningen av ett visst betalinstrument medfört för handlaren. Ett starkt skäl till att se över användningen av tilläggsavgifter är att regler om multilaterala förmedlingsavgifter för kortbetalningar fastställs i förordning (EU) xxx/yyyy. Eftersom förmedlingsavgifter är den största orsaken till att (de flesta) kortbetalningar blir dyra – och uttag av tilläggsavgifter i praktiken är begränsade till kortbaserade betalningar – bör reglerna om förmedlingsavgifter kompletteras med en översyn av reglerna för uttag av tilläggsavgifter. För att stärka unionens marknad för betalningar, minska förvirringen bland konsumenterna och sätta stopp för överdrivna tilläggsavgifter bör medlemsstaterna förbjuda tilläggsavgifter genom att genomgående förhindra betalningsmottagarna från att begära en avgift från betalaren för användning av ett visst betalningsinstrument. Ändring 33 Förslag till direktiv Skäl 66 (66)   Det är viktigt att betaltjänstanvändarna känner till de faktiska kostnaderna och avgifterna för betaltjänster, så att de kan göra sitt val. I linje med detta bör otydligt redovisade prissättningsmetoder inte vara tillåtna, eftersom det är allmänt känt att sådana metoder gör det ytterst svårt för användarna att fastställa det faktiska priset för en betaltjänst. I synnerhet bör användning av valuteringsdagar som missgynnar användarna inte tillåtas. (66)   För att stärka konsumenternas förtroende för en harmoniserad betalningsmarknad är det viktigt att betaltjänstanvändarna känner till de faktiska kostnaderna och avgifterna för betaltjänster, så att de kan göra sitt val. I linje med detta bör otydligt redovisade prissättningsmetoder inte vara tillåtna, eftersom det är allmänt känt att sådana metoder gör det ytterst svårt för användarna att fastställa det faktiska priset för en betaltjänst. I synnerhet bör användning av valuteringsdagar som missgynnar användarna inte tillåtas. Ändring 34 Förslag till direktiv Skäl 68 (68)  Betalarens betaltjänstleverantör bör ha ansvaret för att betalningar utförs korrekt, särskilt vad gäller betalning av betalningstransaktionens hela belopp och tiden för utförandet, samt fullt ansvar om andra parter i betalningskedjan fram till betalningsmottagarens konto eventuellt inte agerar på rätt sätt. Om hela beloppet inte eller för sent krediteras betalningsmottagarens betaltjänstleverantör, följer av detta ansvar att betalarens betaltjänstleverantör bör korrigera betalningstransaktionen eller utan onödigt dröjsmål omedelbart återbetala den berörda delen av transaktionsbeloppet till betalaren, utan att detta påverkar eventuella andra anspråk som kan resas enligt nationell lagstiftning. Till följd av betaltjänstleverantörens ansvar bör varken betalaren eller betalningsmottagaren behöva bära eventuella kostnader i samband med en felaktig betalning. I händelse av icke genomförda, bristfälliga eller sent gjorda betalningstransaktioner bör medlemsstaterna se till att valuteringsdagen för de korrigerande betalningar som görs av betaltjänstleverantören alltid är densamma som valuteringsdagen för en korrekt genomförd transaktion. (68)  Betalarens betaltjänstleverantör bör, i egenskap av kontoförvaltande betaltjänstleverantör eller, när berörda, tredjepartsleverantör, ha ansvaret för att betalningar utförs korrekt, särskilt vad gäller betalning av betalningstransaktionens hela belopp och tiden för utförandet, samt fullt ansvar om andra parter i betalningskedjan fram till betalningsmottagarens konto eventuellt inte agerar på rätt sätt. Om hela beloppet inte eller för sent krediteras betalningsmottagarens betaltjänstleverantör, följer av detta ansvar att betalarens betaltjänstleverantör bör korrigera betalningstransaktionen eller utan onödigt dröjsmål omedelbart återbetala den berörda delen av transaktionsbeloppet till betalaren samma dag som betaltjänstleverantören fått kännedom om misstaget, utan att detta påverkar eventuella andra anspråk som kan resas enligt nationell lagstiftning. Till följd av betaltjänstleverantörens ansvar bör varken betalaren eller betalningsmottagaren behöva bära eventuella kostnader i samband med en felaktig betalning. I händelse av icke genomförda, bristfälliga eller sent gjorda betalningstransaktioner bör medlemsstaterna se till att valuteringsdagen för de korrigerande betalningar som görs av betaltjänstleverantören alltid är densamma som valuteringsdagen för en korrekt genomförd transaktion. Motståndarna till en ovillkorlig rätt till återbetalning understryker risken för missbruk från konsumenternas sida. Det finns inget belägg för missbruk av denna rätt i de länder där konsumenterna har en ovillkorlig rätt till återbetalning. Eventuellt missbruk skulle bestraffas i form av ett förnyat betalningskrav från betalningsmottagaren, merkostnader som ska betalas av den part som orsakat R-transaktionen och svartlistning eller förbud för konsumenten att använda tjänsten genom att det underliggande avtalet upphävs. Ett återkallande av betalningen skulle inte upphäva skyldigheten att betala för de konsumerade varorna. Ändring 35 Förslag till direktiv Skäl 71 (71)   För att göra det möjligt att effektivt förebygga bedrägerier och bekämpa betalningsbedrägerier i hela unionen bör ett effektivt uppgiftsutbyte föreskrivas mellan betaltjänstleverantörerna, som bör tillåtas att samla in, behandla och utbyta personuppgifter om personer som ägnar sig åt betalningsbedrägerier. Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG37 och de nationella regler varigenom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/200138 införlivas är tillämpliga på den behandling av personuppgifter som fastställs i detta direktiv. (71)   Vid tillhandahållande av betaltjänster kan behandling av personuppgifter förekomma. Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG37 och de nationella regler varigenom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/200138 införlivas är tillämpliga på den behandling av personuppgifter som fastställs i detta direktiv. __________________ __________________ 37 Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, EUT L 281, 23.11.1995, s. 31. 37 Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, EUT L 281, 23.11.1995, s. 31. 38 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter, EGT L 8, 12.1.2001, s. 1. 38 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter, EGT L 8, 12.1.2001, s. 1. Ändring 36 Förslag till direktiv Skäl 72a (nytt) (72a)  Skyldigheten att rapportera säkerhetsincidenter får inte påverka andra skyldigheter att rapportera incidenter som fastställs i annan lagstiftning, i synnerhet de skyldigheter i samband med brott mot hantering av personuppgifter som fastställs i direktiv 2002/58/EG, i förordning (EU) nr …/… [allmänna uppgiftsskyddsförordningen] och de skyldigheter att rapportera säkerhetsincidenter som planeras inom ramen för direktiv .../.../EU [it-säkerhetsdirektivet]. Ändring 37 Förslag till direktiv Skäl 74 (74)   Medlemsstaterna bör, utan påverkan på kundernas rätt att väcka talan inför domstol, säkerställa lättillgängliga och smidiga lågkostnadslösningar utanför domstol, vid tvister mellan betaltjänstleverantörer och konsumenter om de rättigheter och skyldigheter som föreskrivs i detta direktiv. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/200840 fastställs att det skydd som tillförsäkras konsumenten enligt tvingande regler i lagen i det land där denne har sin hemvist inte kan undergrävas genom avtalsbestämmelser om tillämplig lag. För ett effektivt och ändamålsenligt tvistlösningsförfarande bör medlemsstaterna se till att betaltjänstleverantörerna inför ett effektivt klagomålsförfarande som konsumenterna kan följa innan tvisten hänskjuts för lösning utanför eller i domstol. Klagomålsförfarandet bör ha korta och tydligt angivna tidsfrister för betaltjänstleverantörens besvarande av klagomål. (74)   Medlemsstaterna bör, utan påverkan på kundernas rätt att väcka talan inför domstol, säkerställa att lättillgängliga, oberoende, objektiva, transparenta och effektiva prövningsförfaranden utanför domstol inrättas och upprätthålls för att lösa tvister mellan betaltjänstleverantörer och betaltjänstanvändare om de rättigheter och skyldigheter som föreskrivs i detta direktiv. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/200840 fastställs att det skydd som tillförsäkras konsumenten enligt tvingande regler i lagen i det land där denne har sin hemvist inte kan undergrävas genom avtalsbestämmelser om tillämplig lag. För ett effektivt och ändamålsenligt tvistlösningsförfarande bör medlemsstaterna se till att betaltjänstleverantörerna inför ett effektivt klagomålsförfarande som betaltjänstanvändarna kan följa innan tvisten hänskjuts för lösning utanför eller i domstol. Klagomålsförfarandet bör ha korta och tydligt angivna tidsfrister för betaltjänstleverantörens besvarande av klagomål. __________________ __________________ 40 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I), EUT L 177, 4.7.2008, s. 6. 40 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I), EUT L 177, 4.7.2008, s. 6. Ändring 38 Förslag till direktiv Skäl 74a (nytt) (74a)  I ljuset av ECB:s åtagande att inrätta och leda ERPB och kommissionens åtagande att aktivt delta i ERPB, bör kommissionen se till att styrningen av Sepa stärks utan onödigt dröjsmål efter ikraftträdandet av detta direktiv. Kommissionen bör se till att unionsmetoden tillämpas när detta är möjligt och samtidigt att intressenternas egenansvar, både på utbuds- och efterfrågesidan, uppmuntras genom aktivt deltagande, samråd och full transparens. Betaltjänstleverantörer och betaltjänstanvändare bör företrädas i lika hög grad för att säkerställa en aktiv involvering av intressenterna, bidra till att ge slutanvändarna tillräcklig information om Sepa-processen och övervaka genomförandet av Sepa-processen. Ändring 39 Förslag till direktiv Skäl 80 (80)  För att garantera en enhetlig tillämpning av detta direktiv bör kommissionen kunna förlita sig på Europeiska bankmyndighetens sakkunskap och stöd, som bör få uppgiften att utarbeta riktlinjer och utforma tekniska tillsynsstandarder för betaltjänsters säkerhetsaspekter och om medlemsstaternas samarbete kring tillhandahållande av tjänster och inrättande av auktoriserade betalningsinstitut i andra medlemsstater. Kommissionen bör ges befogenhet att anta dessa tekniska tillsynsstandarder. Dessa särskilda uppgifter är helt förenliga med Europeiska bankmyndighetetens funktion och ansvar i enlighet med förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättandet av EBA. (80)  För att garantera en enhetlig tillämpning av detta direktiv bör kommissionen kunna förlita sig på Europeiska bankmyndighetens sakkunskap och stöd, som bör få uppgiften att utarbeta tekniska standarder för genomförande för betaltjänsters säkerhetsaspekter och om medlemsstaternas samarbete kring tillhandahållande av tjänster och inrättande av auktoriserade betalningsinstitut i andra medlemsstater. Om de tekniska standarderna för genomförande gäller säkerhetsaspekter för betalningar, bör EBA också beakta de rekommendationer som har antagits av europeiska forumet om betalningssäkerhet för massbetalningar (SecurePay forum) beträffande säkra internetbetalningar och tillgång till betalkontotjänster. Vid uppfyllandet av dessa krav bör EBA höra den rådgivande panel som avses i skäl 29. Kommissionen bör ges befogenhet att anta dessa tekniska standarder för genomförande. Dessa särskilda uppgifter är helt förenliga med Europeiska bankmyndighetetens funktion och ansvar i enlighet med förordning (EU) nr 1093/2010 om inrättandet av EBA. Ändring 40 Förslag till direktiv Skäl 80a (nytt) (80a)  För att betaltjänsterna ska fungera på ett smidigt sätt och det utökade Sepa-projektet ska kunna nå sin fulla potential, är det mycket viktigt att alla intressenter, särskilt användarna, inklusive konsumenterna, nära involveras och kan delta helt och fullt. Upprättandet av Sepas styrorgan är ett steg framåt för styrningen av Sepa och ytterligare betaltjänster på grund av den förbättrade representationen av intressenterna, men beslutsfattandet i fråga om betaltjänster är fortfarande inriktat på leverantörsidan och i synnerhet de europeiska bankerna genom Europeiska betalningsrådet (EPC). Det är därför mycket viktigt att kommissionen bland annat ser över sammansättningen av EPC, samverkan mellan EPC och en övergripande styrningsstruktur såsom Sepa-rådet och rollen för denna övergripande struktur. Om kommissionens översyn bekräftar att det behövs ytterligare initiativ för att förbättra styrningen av Sepa, bör kommissionen när detta är lämpligt överväga att lägga fram ett lagstiftningsförslag. Ändring 41 Förslag till direktiv Skäl 83a (nytt) (83a)  Enligt principerna om ömsesidigt erkännande och om hemlandstillsyn bör medlemsstaternas behöriga myndigheter inte bevilja eller återkalla auktorisationer om sådana faktorer som verksamhetsplanernas innehåll, verksamhetens geografiska spridning eller den verksamhet som faktiskt utförs tydligt visar att betalningsinstitutet har valt en viss medlemsstats rättssystem för att undkomma striktare regler i en annan medlemsstat, inom vars gränser det avser att bedriva eller bedriver huvuddelen av sin verksamhet. Ett betalningsinstitut bör auktoriseras i den medlemsstat där den har sitt säte eller, om det enligt nationell lagstiftning inte har något säte, där den har sitt huvudkontor. Medlemsstaterna bör dessutom kräva att ett betalningsinstitut har huvudkontor i sin hemmedlemsstat och att det faktiskt bedriver verksamhet där. Ändring 42 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 1 – stycke 1a (nytt) Kommissionen ska se över tillämpningen av denna punkt. Kommissionen ska senast den ...*, på grundval av denna översyn, lägga fram ett lagstiftningsförslag och, i förekommande fall, utvidga tillämpningen av bestämmelserna i avdelning IV med undantag för artikel 78 till betalningstransaktioner där endast en av betaltjänstleverantörerna är etablerad inom unionen med avseende på de delar av betalningstransaktionen som utförs i unionen, när detta är tekniskt genomförbart. ________________ * Två år efter det datum då detta direktiv träder i kraft. Ändring 43 Förslag till direktiv Artikel 3 – led d (d)  Betalningstransaktioner som består av ej yrkesmässig insamling och leverans av kontanter inom ramen för ideell verksamhet eller välgörenhet. (d)  Betalningstransaktioner som består av insamling utan vinstsyfte och behandling av donationer inom ramen för ideell verksamhet som utförs av en auktoriserad organisation. Ändring 44 Förslag till direktiv Artikel 3 – led j (j)  Tjänster som tillhandahålls av leverantörer av tekniska tjänster som stöder tillhandahållandet av betaltjänster, utan att de vid någon tidpunkt kommer i besittning av de medel som ska överföras, inklusive behandling och lagring av uppgifter, förtroendeskapande tjänster och integritetsskydd, autentisering av uppgifter och enheter, tillhandahållande av nät för informationsteknik (IT) och kommunikationsnät samt tillhandahållande och underhåll av terminaler och utrustning för betaltjänster, med undantag för tjänster för betalningsinitiering och kontoinformationstjänster. (j)  Tjänster som tillhandahålls av leverantörer av tekniska tjänster som stöder tillhandahållandet av betaltjänster, utan att de vid någon tidpunkt kommer i besittning av de medel som ska överföras, inklusive behandling och lagring av uppgifter, förtroendeskapande tjänster och integritetsskydd, autentisering av uppgifter och enheter, tillhandahållande av nät för informationsteknik (IT) och kommunikationsnät samt säkra kanaler för tillhandahållande och underhåll av terminaler och utrustning för betaltjänster, med undantag för tjänster för betalningsinitiering och kontoinformationstjänster. Ändring 45 Förslag till direktiv Artikel 3 – led k (k)  Tjänster som baseras på särskilda instrument som är avsedda för specifika behov och som endast kan användas i begränsad omfattning, eftersom de gör det möjligt för dess innehavare att köpa varor eller tjänster i utfärdarens lokaler eller inom ett begränsat nätverk av tjänsteleverantörer som har ett direkt kommersiellt avtal med en professionell utfärdare eller eftersom de endast kan användas för att köpa ett begränsat urval varor eller tjänster. (k)  Tjänster som baseras på särskilda instrument som är avsedda för specifika behov och som endast kan användas i begränsad omfattning, eftersom de gör det möjligt för dess innehavare att köpa varor eller tjänster från endast en utfärdare eller inom ett begränsat nätverk av tjänsteleverantörer som har ett direkt kommersiellt avtal med en utfärdare eller eftersom de endast kan användas för att köpa ett snävt urval varor eller tjänster. Ändring 46 Förslag till direktiv Artikel 3 – led ka (nytt) (ka)  Ett instrument som endast är giltigt i en enda medlemsstat och som regleras av särskilda beskattningsmässiga eller sociala bestämmelser, vilket tillhandahålls på begäran av ett företag eller ett offentligt organ och ger en enskild person rätt att från leverantörer som har ett kommersiellt avtal med utfärdaren erhålla varor eller tjänster som inte kan bytas ut mot pengar. Ändring 47 Förslag till direktiv Artikel 3 – led l (l)  Betalningstransaktioner som genomförs av en leverantör av elektroniska kommunikationsnätverk eller tjänster där transaktionen tillhandahålls en abonnent av nätverket eller tjänsten för inköp av digitalt innehåll som en tjänst anknuten till elektroniska kommunikationstjänster, oavsett vilken anordning som används för inköp eller konsumtion av innehållet, förutsatt att den enskilda betalningstransaktionens värde inte överstiger 50 euro och att betalningstransaktionernas sammanlagda värde inte överstiger 200 euro under en faktureringsmånad. (l)  Betalningstransaktioner som genomförs av en förmedlande leverantör av elektroniska kommunikationsnätverk eller tjänster och betalningstransaktioner som är anknutna till leverantörens kärnverksamhet, där transaktionen tillhandahålls en abonnent av nätverket eller tjänsten för inköp av digitalt innehåll eller tjänster, oavsett vilken anordning som används för inköp eller konsumtion av det digitala innehållet eller tjänsten, förutsatt att den enskilda betalningstransaktionens värde inte överstiger 20 euro och att betalningstransaktionernas sammanlagda värde inte överstiger 100 euro under en kalendermånad. Ändring 48 Förslag till direktiv Artikel 4 – led 12 12.  betaltjänstanvändare: en fysisk eller juridisk person som utnyttjar en betaltjänst i egenskap av betalare och/eller betalningsmottagare. 12.  betaltjänstanvändare: en fysisk eller juridisk person som utnyttjar en betaltjänst i egenskap av betalare, betalningsmottagare eller båda, men som utesluter en tredjepartsbetaltjänstleverantör som specifikt agerar för en annan betalningsanvändares räkning. Ändring 49 Förslag till direktiv Artikel 4 – led 18 18.  betalningsorder: varje instruktion som en betalare eller betalningsmottagare ger sin betaltjänstleverantör om att en betalningstransaktion ska genomföras. 18.  betalningsorder: varje instruktion som en betalare eller betalningsmottagare ger sin betaltjänstleverantör, oavsett om den har initierats direkt eller via en tredjepartsbetaltjänstleverantör, om att en betalningstransaktion ska genomföras. Ändring 50 Förslag till direktiv Artikel 4 – led 21 21.  autentisering: ett förfarande genom vilket en betaltjänstleverantör kan kontrollera identitetsuppgifter för en användare av ett specifikt betalningsinstrument, inklusive personliga säkerhetsanordningar eller kontroll av personliga identitetshandlingar. 21.  autentisering: förfaranden genom vilka en betaltjänstleverantör kan kontrollera giltigheten när det gäller användningen av ett specifikt betalningsinstrument, inklusive användarens personliga säkerhetsbehörighetsuppgifter eller kontroll av personliga identitetshandlingar, eller identifiera en interaktiv tredjepartsbetaltjänstleverantör. Ändring 51 Förslag till direktiv Artikel 4 – led 22 22.  sträng kundautentisering: ett förfarande för att validera identifieringen av en fysisk eller juridisk person som grundas på användning av två eller flera element som kategoriseras som kunskap, innehav och oupplöslig förbindelse, och som är oberoende i förhållande till varandra i den bemärkelsen att överträdelse av ett av elementen inte äventyrar de andra elementens tillförlitlighet, och som är utformat för att skydda autentiseringsuppgifternas sekretess. 22.  sträng kundautentisering: ett förfarande för att kontrollera giltigheten hos ett betalningsinstrument som grundas på användning av två eller flera element som kategoriseras som kunskap (något som bara användaren känner till), innehav (något som bara användaren innehar) och oupplöslig förbindelse (något som användaren är), och som är oberoende i förhållande till varandra i den bemärkelsen att överträdelse av ett av elementen inte äventyrar de andra elementens tillförlitlighet, och som är utformat för att skydda autentiseringsuppgifternas sekretess. Ändring 52 Förslag till direktiv Artikel 4 – led 26 26.  betalningsinstrument: varje form av personliga(a) konstruktion(er) och/eller rutiner som betaltjänstanvändaren och betaltjänstleverantören har avtalat om och som används av betaltjänstanvändaren för att initiera en betalningsorder. (Berör inte den svenska versionen.) Ändring 53 Förslag till direktiv Artikel 4 – led 32 32.  betalningsinitieringstjänst: en betaltjänst som ger tillgång till ett betalkonto som tillhandahålls av en tredjepartsbetaltjänstleverantör, där betalaren kan delta aktivt i betalningsinitieringen eller använda tredjepartsbetaltjänstleverantörens programvara, eller där betalningsinstrument kan användas av betalaren eller betalningsmottagaren för att överföra betalarens identifieringsinformation till den betaltjänstleverantör som förvaltar kontot. 32.  betalningsinitieringstjänst: en betaltjänst som ger tillgång till ett betalkonto där en betalningstransaktion initieras av en tredjepartsbetaltjänstleverantör på begäran av betalaren, från ett betalkonto som betalaren innehar hos en kontoförvaltande betaltjänstleverantör. Ändring 54 Förslag till direktiv Artikel 4 – led 33 33.  kontoinformationstjänst: en betaltjänst där sammanställd och användarvänlig information lämnas till en betaltjänstanvändare om ett eller flera betalkonton som denne innehar hos en eller flera betaltjänstleverantörer som förvaltar kontona. 33.  kontoinformationstjänst: en tjänst som tillhandahålls av en tredjepartsbetaltjänstleverantör på begäran av betaltjänstanvändaren för att lämna sammanställd information om ett eller flera betalkonton som betaltjänstanvändaren innehar hos en eller flera betaltjänstleverantörer. Ändring 55 Förslag till direktiv Artikel 4 – led 38a (nytt) 38a.  personliga säkerhetsbehörighetsuppgifter: information som används för att bekräfta en fysisk eller juridisk persons identitet. Ändring 56 Förslag till direktiv Artikel 4 – led 38b (nytt) 38b.  tredjepartsutgivare av betalningsinstrument: en icke-kontoförvaltande betaltjänstleverantör som bedriver affärsverksamhet enligt punkt 3 eller 5 i bilaga I. Ändring 57 Förslag till direktiv Artikel 4 – led 38c (nytt) 38c.  betalning: en nationell eller gränsöverskridande betaltjänst för kreditering av en betalningsmottagares betalkonto med en betalningstransaktion eller en rad betalningstransaktioner från en betalares betalkonto som utförs av en betaltjänstleverantör som har tillgång till betalarens betalkonto på grundval av en instruktion som lämnats av betalaren. Ändring 58 Förslag till direktiv Artikel 4 – led 38d (nytt) 38d.  känsliga betalningsuppgifter: uppgifter som skulle kunna användas för bedrägerier, med undantag av kontoinnehavarens namn och kontonumret, bestående av uppgifter som gör det möjligt att initiera en betalningsorder, uppgifter som används för autentisering, uppgifter som används för att beställa betalningsinstrument eller autentiseringsverktyg som ska skickas till kunder, samt uppgifter, parametrar och programvaror, som om de ändras kan inverka på den legitima partens förmåga att kontrollera betalningstransaktionerna, tillåta e-mandat eller kontrollera kontot. Ändring 59 Förslag till direktiv Artikel 4 – led 38e (nytt) 38e.  inlösen av betalningstransaktion: en betaltjänst som tillhandahålls, direkt eller indirekt, av en betaltjänstleverantör som har ingått ett avtal med en betalningsmottagare om att denne ska acceptera och bearbeta betalningsmottagarens betalningstransaktioner som initierats av betalarens betalningsinstrument och som leder till att medel överförs till betalningsmottagaren. Tjänsten kan omfatta autentisering, auktorisation och andra betaltjänster som rör förvaltningen av finansiella flöden till betalningsmottagaren oavsett om betaltjänstleverantören innehar medlen för betalningsmottagarens räkning eller ej. Ändring 60 Förslag till direktiv Artikel 5 – stycke 1 – led g (g)   En beskrivning av den process som har införts för att övervaka, spåra och begränsa åtkomsten till känsliga betalningsuppgifter samt logiska och fysiska kritiska resurser, som nät, system och databaser. (g)   En beskrivning av den process som har införts för att övervaka, spåra och begränsa åtkomsten till känsliga betalningsuppgifter som nät, system och databaser. Ändring 61 Förslag till direktiv Artikel 5 – stycke 1 – led k (k)  En beskrivning av de mekanismer för intern kontroll som sökanden har fastställt för att fullgöra skyldigheterna i fråga om penningtvätt och finansiering av terrorism enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG45 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/200646. (k)  För betalningsinstitut som ska uppfylla skyldigheterna i fråga om penningtvätt och finansiering av terrorism enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG45 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/200646, en beskrivning av de mekanismer för intern kontroll som sökanden har fastställt för att uppfylla dessa skyldigheter. __________________ __________________ 45Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, EUT L 309, 25.11.2005, s. 15. 45 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, EUT L 309, 25.11.2005, s. 15. 46 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 av den 15 november 2006 om information om betalaren som skall åtfölja överföringar av medel, EUT L 345, 8.12.2006, s. 1. 46 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 av den 15 november 2006 om information om betalaren som skall åtfölja överföringar av medel, EUT L 345, 8.12.2006, s. 1. Ändring 62 Förslag till direktiv Artikel 5 – stycke 3a (nytt) 3a.  EBA ska, efter att ha hört en rådgivande panel, som inrättats i enlighet med artikel 41 i förordning (EU) nr 1093/2010 och som representerar samtliga intressenter, inklusive intressenter som är verksamma utanför banksektorn, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att närmare fastställa den information som ska tillhandahållas de behöriga myndigheterna i ansökningen om auktorisering som betalningsinstitut, inbegripet de krav som fastställs i punkt 1 a, b, c, e och g till j. Ändring 63 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 3a - stycke 2 (nytt) EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den ... . Ändring 64 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 3a - stycke 3 (nytt) Kommissionen ska anta de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. Ändring 65 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 1 – inledningen 1.   Medlemsstaterna eller de behöriga myndigheterna ska kräva att ett betalningsinstitut som tillhandahåller någon betaltjänst och samtidigt bedriver annan affärsverksamhet som avses i artikel 17.1 c på följande sätt ska skydda alla medel som för genomförandet av betalningstransaktioner har tagits emot av betaltjänstanvändare eller genom en annan betaltjänstleverantör på något av följande sätt: 1.   Medlemsstaterna eller de behöriga myndigheterna ska kräva att ett betalningsinstitut som tillhandahåller någon betaltjänst som anges i bilaga 1 eller utför någon sådan affärsverksamhet som avses i artikel 17.1 c på följande sätt ska skydda alla medel som för genomförandet av betalningstransaktioner har tagits emot av betaltjänstanvändare eller genom en annan betaltjänstleverantör på något av följande sätt: Ändring 66 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 1 – led a (a)   Medlen ska inte vid någon tidpunkt sammanblandas med de medel som innehas för någon annan fysisk eller juridisk persons räkning än betaltjänstanvändarnas och ska, när medlen fortfarande innehas av betalningsinstitutet men ännu inte har sänts till betalningsmottagaren eller överförts till en annan betaltjänstleverantör vid slutet av bankdagen efter den dag då medlen mottogs, deponeras på ett särskilt konto hos ett kreditinstitut eller investeras i säkra, likvida lågrisktillgångar i enlighet med vad hemmedlemsstatens behöriga myndigheter fastställer, och i betaltjänstanvändarnas intresse hållas åtskilda i enlighet med nationell lagstiftning mot anspråk från betalningsinstitutets övriga kreditorer, särskilt vid insolvens. (a)   Medlen ska inte vid någon tidpunkt sammanblandas med de medel som innehas för någon annan fysisk eller juridisk persons räkning än betaltjänstanvändarnas och ska, när medlen fortfarande innehas av betalningsinstitutet men ännu inte har sänts till betalningsmottagaren eller överförts till en annan betaltjänstleverantör vid slutet av bankdagen efter den dag då medlen mottogs, efter denna tidpunkt deponeras på ett särskilt konto hos ett kreditinstitut eller investeras i säkra, likvida lågrisktillgångar i enlighet med vad hemmedlemsstatens behöriga myndigheter fastställer, och i betaltjänstanvändarnas intresse hållas åtskilda i enlighet med nationell lagstiftning mot anspråk från betalningsinstitutets övriga kreditorer, särskilt vid insolvens. Ändring 67 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkt 3 3.  Ett betalningsinstitut som enligt den nationella lagstiftningen i sin hemmedlemsstat är skyldig att ha ett säte ska ha sitt huvudkontor i den medlemsstat där det har sitt säte. 3.  Ett betalningsinstitut som enligt den nationella lagstiftningen i sin hemmedlemsstat är skyldigt att ha ett säte ska ha sitt huvudkontor i den medlemsstat där det har sitt säte och där det faktiskt utför sin affärsverksamhet. Ändring 68 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 1 – inledningen 1.  De behöriga myndigheterna får endast återkalla en auktorisation som beviljats ett betalningsinstitut om institutet omfattas av något av följande fall: (Berör inte den svenska versionen.) Ändring 69 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 1 – led d (d)  skulle utgöra ett hot mot betalningssystemets stabilitet om det fortsatte att bedriva sin betaltjänstverksamhet, (d)  skulle utgöra ett hot mot betalningssystemets stabilitet om det fortsatte att bedriva sin betaltjänstverksamhet, eller Ändring 70 Förslag till direktiv Artikel 13 – stycke 2a (nytt) Registret ska vidare identifiera och ange skälen till varje återkallelse av auktorisation, som gjorts av den behöriga myndigheten. Ändring 71 Förslag till direktiv Artikel 14 – punkt 4 – stycke 1 4.  EBA ska utarbeta utkast till tekniska tillsynsstandarder på EU-nivå som fastställer tekniska krav för åtkomst till informationen i de offentliga registren som anges i artikel 13. EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska tillsynsstandarder till kommissionen senast den […Två år efter det att detta direktiv trätt i kraft.]. 4.  EBA ska utarbeta förslag till tekniska tillsynsstandarder på EU-nivå som fastställer tekniska krav för åtkomst till informationen i de offentliga registren som anges i artikel 13 efter att ha hört den rådgivande panel som avses i artikel 5.3a. EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den […]…*. *Två år efter det datum då detta direktiv träder i kraft. Ändring 72 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 2 2.  När betalningsinstitut tillhandahåller en eller flera av de betaltjänster, får de endast ha betalkonton som uteslutande används för betalningstransaktioner. Medlemsstaterna ska se till att tillgången till dessa betalkonton är proportionell. 2.  När betalningsinstitut tillhandahåller en eller flera av dessa betaltjänster, får de endast ha betalkonton som uteslutande används för betalningstransaktioner. Medlemsstaterna ska se till att betalningsinstitut beviljas tillgång till kreditinstitutens betal- och sparkontotjänster, på objektiva, icke-diskriminerande och proportionella grunder. Denna tillgång ska vara tillräckligt omfattande så att betalningsinstituten obehindrat och effektivt kan tillhandahålla betaltjänster. Ändring 73 Förslag till direktiv Artikel 21 – punkt 3 3.   Om det i en medlemsstat finns mer än en myndighet med behörighet i frågor som omfattas av denna avdelning, ska medlemsstaterna försäkra sig om att myndigheterna har ett nära samarbete, så att de kan genomföra sina uppgifter på ett effektivt sätt. Detsamma ska gälla, om myndigheterna med behörighet i frågor enligt denna avdelning inte är behöriga myndigheter med ansvar för tillsyn av kreditinstitut. 3.   Om den myndighet med behörighet i frågor som omfattas av denna avdelning inte är behörig myndighet med ansvar för tillsyn över kreditinstitut, ska medlemsstaterna försäkra sig om att myndigheterna har ett nära samarbete, så att de kan genomföra sina uppgifter på ett effektivt sätt. Ändring 74 Förslag till direktiv Artikel 22 – punkt 1 – stycke 2 – led a (a)   Kräva att betalningsinstitutet tillhandahåller all information som krävs för att övervaka efterlevnaden. (a)   Kräva att betalningsinstitutet tillhandahåller all information som krävs för att övervaka efterlevnaden, genom att fatta formella beslut, specificera den rättsliga grunden och syftet med kravet, vilken information som krävs och när informationen senast ska ha lämnats. Ändring 75 Förslag till direktiv Artikel 22 – punkt 2a (ny) 2a.  Alla krav från medlemsstaternas behöriga myndigheter på information eller dokument ska göras på grundval av ett formellt beslut som anger den rättsliga grunden för beslutet, syftet med kravet, vilken information som krävs, när den senast ska lämnas och hur länge informationen eller dokumentet ska sparas. Ändring 76 Förslag till direktiv Artikel 25 – punkt 1 1.  Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska samarbeta med varandra och, i lämpliga fall, med Europeiska centralbanken och medlemsstaternas nationella centralbanker, Europeiska bankmyndigheten samt andra relevanta behöriga myndigheter som utsetts enligt unionslagstiftning eller nationell lagstiftning som är tillämplig på betaltjänstleverantörer. 1.  Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska samarbeta med varandra och, i lämpliga fall, med Europeiska centralbanken och medlemsstaternas nationella centralbanker, Europeiska bankmyndigheten samt andra relevanta behöriga myndigheter som utsetts enligt unionslagstiftning eller nationell lagstiftning som är tillämplig på betaltjänstleverantörer. När dessa myndigheter bearbetar personuppgifter ska de specificera i vilket syfte de gör detta och hänvisa till lämplig rättslig grund i unionslagstiftningen. Ändring 77 Förslag till direktiv Artikel 25 – punkt 2 – led da (nytt) (da)  Europol, som är unionens brottsbekämpande organ och ansvarar för att bistå och samordna en gemensam strategi för behöriga polismyndigheter i medlemsstaterna när det gäller kampen mot organiserad brottslighet, annan allvarlig brottslighet och terrorism, däribland förfalskning av euron, penningförfalskning och förfalskning av andra betalningsmedel. Ändring 78 Förslag till direktiv Artikel 25 – punkt 2a (ny) 2a.  EBA ska ha mandat att inleda och främja bindande medling för att lösa tvister mellan behöriga myndigheter till följd av utbyte av information. Ändring 79 Förslag till direktiv Artikel 26 – punkt 1a (ny) 1a.  Betalningsinstitut i EU som önskar tillhandahålla betaltjänster i en värdmedlemsstat ska inte påläggas ytterligare krav av medlemsstaterna som inte gäller för betalningsinstitut som auktoriserats av värdmedlemsstaten. Ändring 80 Förslag till direktiv Artikel 26 – punkt 3 3.  De behöriga myndigheterna ska till varandra överlämna all väsentlig och/eller relevant information, särskilt vad gäller överträdelser eller misstänkta överträdelser från ombud, filialer eller enheter vars verksamhet har utkontrakterats. De behöriga myndigheterna ska i detta avseende på begäran lämna all relevant information och på eget initiativ all väsentlig information. 3.  De behöriga myndigheterna ska till varandra överlämna all väsentlig och/eller relevant information, särskilt vad gäller överträdelser eller misstänkta överträdelser från ombud, filialer eller enheter vars verksamhet har utkontrakterats. De behöriga myndigheterna ska i detta avseende på begäran lämna all relevant information och på eget initiativ all väsentlig information. Om personuppgifter bevaras, ska de behöriga myndigheterna inte lagra personuppgifter längre än tio år. Lagringen av personuppgifter ska under alla omständigheter uppfylla kraven i direktiv 95/46/EG. Ändring 81 Förslag till direktiv Artikel 26 – punkt 5 5.   Europeiska bankmyndigheten ska i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 utfärda riktlinjer för behöriga myndigheter om vilka faktorer som ska beaktas vid beslut om huruvida etableringsrätten eller friheten att tillhandahålla tjänster omfattar den verksamhet som betalningsinstitutet har uppgett att det har för avsikt att tillhandahålla i en annan medlemsstat enligt punkt 1 i denna artikel. Dessa riktlinjer ska utfärdas den [Två år efter det att detta direktiv trätt i kraft.]. 5.   Europeiska bankmyndigheten ska i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 utfärda riktlinjer för behöriga myndigheter om vilka faktorer som ska beaktas vid beslut om huruvida etableringsrätten eller friheten att tillhandahålla tjänster omfattar den verksamhet som betalningsinstitutet har uppgett att det har för avsikt att tillhandahålla i en annan medlemsstat enligt punkt 1 i denna artikel. Dessa riktlinjer ska utfärdas senast den …*. ______________ * Tolv månader efter det datum då denna förordning trätt i kraft. Ändring 82 Förslag till direktiv Artikel 27 – punkt 1 – led a (a)  Genomsnittet av de föregående tolv månadernas sammanlagda betalningstransaktioner som den berörda personen genomfört, inklusive varje ombud som den tar fullt ansvar för, inte överstiger 1 miljon euro per månad; detta krav ska bedömas med hänsyn till de förväntade totala betalningstransaktionerna i dennes affärsplan om inte de behöriga myndigheterna kräver en ändring i denna plan. (a)  Genomsnittet av de föregående tolv månadernas sammanlagda betalningstransaktioner som den berörda personen genomfört eller initierat, inklusive varje ombud som den tar fullt ansvar för, inte överstiger 1 miljon euro per månad; detta krav ska bedömas med hänsyn till de förväntade totala betalningstransaktionerna i dennes affärsplan om inte de behöriga myndigheterna kräver en ändring i denna plan. Ändring 83 Förslag till direktiv Artikel 31 – punkt 2a (ny) 2a.  Medlemsstaterna ska se till att enskilda personer får tillgång till lämplig information om behandlingen av personuppgifter i enlighet med nationella bestämmelser för genomförande av artiklarna 10 och 11 i direktiv 95/46/EG och med artikel 11 i förordning (EG) nr 45/2001. Ändring 84 Förslag till direktiv Artikel 33 – punkt 3 3.  När betaltjänstleverantören får ta ut avgifter för information i enlighet med punkt 2, ska avgifterna vara rimliga och stå i proportion till betaltjänstleverantörens faktiska kostnader. (Berör inte den svenska versionen.) Ändring 85 Förslag till direktiv Artikel 33 – punkt 3a (ny) 3a.  Medlemsstaterna ska se till att konsumenter som byter till ett nytt betalkonto kan erhålla, på begäran och för en rimlig avgift, en förteckning på ett varaktigt medium från den överförande betaltjänstleverantören över de transaktioner som utfördes på det tidigare betalkontot. Ändring 86 Förslag till direktiv Artikel 34 Medlemsstaterna får föreskriva att bevisbördan ska ligga på betaltjänstleverantören när det gäller att visa att denne har uppfyllt informationskraven i denna avdelning. Medlemsstaterna ska föreskriva att bevisbördan ska ligga på betaltjänstleverantören när det gäller att visa att denne har uppfyllt kraven på information i denna avdelning. Ändring 87 Förslag till direktiv Artikel 37 – punkt 1 1.   Medlemsstaterna ska kräva att betaltjänstleverantören innan betaltjänstanvändaren är bunden av ett avtal om en enstaka betaltjänst eller ett erbjudande om en sådan tjänst, på ett lättåtkomligt sätt ger betaltjänstanvändaren tillgång till den information och de villkor som närmare anges i artikel 38. Betaltjänstleverantören ska på betaltjänstanvändarens begäran tillhandahålla informationen och villkoren på papper eller något annat varaktigt medium. Informationen och villkoren ska vara enkla att förstå och uttryckas klart och lättbegripligt på ett språk som är officiellt språk i den medlemsstat där betaltjänsten erbjuds, eller på något annat språk som parterna kommit överens om. 1.   Medlemsstaterna ska kräva att betaltjänstleverantören innan betaltjänstanvändaren är bunden av ett avtal om en enstaka betaltjänst eller ett erbjudande om en sådan tjänst, på ett lättåtkomligt sätt ger betaltjänstanvändaren tillgång till den information och de villkor som närmare anges i artikel 38 med avseende på dennes egna tjänster. Betaltjänstleverantören ska på betaltjänstanvändarens begäran tillhandahålla informationen och villkoren på papper eller något annat varaktigt medium. Informationen och villkoren ska vara enkla att förstå och uttryckas klart och lättbegripligt på ett språk som är officiellt språk i den medlemsstat där betaltjänsten erbjuds, eller på något annat språk som parterna kommit överens om. Ändring 88 Förslag till direktiv Artikel 37 – punkt 2a (ny) 2a.  Medlemsstaterna ska kräva att om en betalningsorder initieras av en tredjepartsbetaltjänstleverantör, ska denne ge betaltjänstanvändaren tillgång till den information och de villkor som avses i artikel 38. Informationen och villkoren ska uttryckas i klar och lättbegriplig form på ett språk som är officiellt språk i den medlemsstat där betaltjänsten erbjuds, eller på något annat språk som parterna kommit överens om. Ändring 89 Förslag till direktiv Artikel 38 – punkt 2 2.  När det gäller betalningsinitieringstjänster ska medlemsstaterna se till att tredjepartsbetaltjänstleverantören lämnar information till betalaren om den erbjudna tjänsten samt kontaktuppgifter avseende tredjepartsbetaltjänstleverantören. 2.  När det gäller betalningsinitieringstjänster ska medlemsstaterna se till att tredjepartsbetaltjänstleverantören, innan tjänsten initieras, lämnar betalaren följande tydliga och uttömmande information: a)  Tredjepartsbetaltjänstleverantörens kontaktuppgifter och registreringsnummer och namnet på den ansvariga tillsynsmyndigheten. b)  Om tillämpligt, den längsta tidsfrist inom vilken betalningsordern ska initieras. c)  Alla eventuella avgifter som betaltjänstanvändaren ska betala till tredjepartsbetaltjänstleverantören och, i tillämpliga fall, en specificering av beloppen för alla avgifter. d)  I tillämpliga fall, den faktiska växelkurs eller referensväxelkurs som ska gälla. Ändring 90 Förslag till direktiv Artikel 39 – inledningen När en tredjepartsbetaltjänstleverantör initierar en betalningsorder på betalarens begäran ska den till betalaren och i förekommande fall betalningsmottagaren omedelbart efter initieringen tillhandahålla eller göra tillgängliga följande uppgifter: När en tredjepartsbetaltjänstleverantör initierar en betalningsorder på betalarens begäran ska den till betalaren och i förekommande fall betalningsmottagaren omedelbart efter initieringen tillhandahålla eller göra tillgängliga följande uppgifter på ett klart och otvetydigt sätt: Ändring 91 Förslag till direktiv Artikel 39 – led a (a)  En bekräftelse av att betalningsordern initierats med betalarens betaltjänstleverantör som förvaltar betalarens konto. (a)  En bekräftelse av att betalningstransaktionen initierats med betalarens betaltjänstleverantör som förvaltar betalarens konto. Ändring 92 Förslag till direktiv Artikel 39 – punkt 1 - led d (d)  I tillämpliga fall betalningstransaktionens alla avgiftsbelopp och, i tillämpliga fall, en specificering av beloppen. (d)  I tillämpliga fall betalningstransaktionens alla avgiftsbelopp som ska betalas till tredjepartsbetaltjänstleverantören med varje enskilt avgiftsbelopp angett i detalj. Ändring 93 Förslag till direktiv Artikel 39 – stycke 1a (nytt) Denna artikel påverkar inte de skyldigheter i fråga om uppgiftsskydd som gäller för tredjepartsbetaltjänstleverantören och betalningsmottagaren. Ändring 94 Förslag till direktiv Artikel 41 – inledningen Omedelbart efter det att betalningsordern tagits emot ska betalarens betaltjänstleverantör på samma sätt som anges i artikel 37.1 lämna eller göra tillgängliga för betalaren samtliga följande uppgifter: Omedelbart efter det att betalningsordern tagits emot ska den kontoförvaltande betaltjänstleverantören på samma sätt som anges i artikel 37.1 lämna eller göra tillgängliga för betalaren samtliga följande uppgifter med avseende på leverantörens egna tjänster: Ändring 95 Förslag till direktiv Artikel 42 – inledningen Omedelbart efter det att betalningstransaktionen genomförts ska betalningsmottagarens betaltjänstleverantör på samma sätt som anges i artikel 37.1 lämna eller göra tillgänglig för betalningsmottagaren samtliga följande uppgifter: Omedelbart efter det att betalningstransaktionen genomförts ska betalningsmottagarens betaltjänstleverantör på samma sätt som anges i artikel 37.1 lämna eller göra tillgänglig för betalningsmottagaren samtliga följande uppgifter om sina egna tjänster, då denne direkt förfogar över dessa: Ändring 96 Förslag till direktiv Artikel 44 – punkt 1 1.   Medlemsstaterna ska kräva att betaltjänstleverantören på papper eller via något annat varaktigt medium lämnar den information och de villkor som närmare anges i artikel 45 till betaltjänstanvändaren, i god tid innan en denne binds av något ramavtal eller erbjudande. Informationen och villkoren ska vara enkla att förstå och uttryckas klart och lättbegripligt på ett språk som är officiellt språk i den medlemsstat där betaltjänsten erbjuds, eller på något annat språk som parterna kommit överens om. 1.   Medlemsstaterna ska kräva att betaltjänstleverantören på papper eller via något annat varaktigt medium tillgängliggör eller, på betaltjänstleverantörens begäran, lämnar den information och de villkor som närmare anges i artikel 45 till betaltjänstanvändaren, i god tid innan en denne binds av något ramavtal eller erbjudande. Informationen och villkoren ska vara enkla att förstå och uttryckas klart och lättbegripligt på ett språk som är officiellt språk i den medlemsstat där betaltjänsten erbjuds, eller på något annat språk som parterna kommit överens om. Ändring 97 Förslag till direktiv Artikel 45 – led 2 – led a (а)  En beskrivning av huvuddragen i den betaltjänst som tillhandahålls. (а)  En tydlig beskrivning av huvuddragen i den betaltjänst som tillhandahålls. Ändring 98 Förslag till direktiv Artikel 45 – led 2 – led c (c)   Vilken form och vilket förfarande som används för att godkänna initiering eller genomförande av en betalningstransaktion och för återkallande av detta godkännande i enlighet med artiklarna 57 och 71. (c)   Vilken form och vilket förfarande som används för att godkänna initiering av en betalningsorder eller genomförande av en betalningstransaktion och för återkallande av detta godkännande i enlighet med artiklarna 57 och 71. Ändring 99 Förslag till direktiv Artikel 45 – led 6 – led a (a)  Om så avtalats, uppgift om att betaltjänstanvändaren ska anses ha godkänt de ändrade villkoren i enlighet med artikel 47, om denne innan de föreslås träda i kraft inte underrättar betaltjänstleverantören om att vederbörande inte godkänner dem. (a)  Om så avtalats, förutom när ändringen klart och otvetydigt är mer fördelaktig för betaltjänstanvändarna i enlighet med artikel 47.2, uppgift om att betaltjänstanvändaren ska anses ha godkänt de ändrade villkoren i enlighet med artikel 47, om denne innan de föreslås träda i kraft inte underrättar betaltjänstleverantören om att vederbörande inte godkänner dem, då sådana underrättelser är utan verkan om förändringen klart och otvetydigt är mer gynnsam för betaltjänstanvändaren. Ändring 100 Förslag till direktiv Artikel 47 – punkt 1 – stycke 1 1.   Minst två månader före den dag som de föreslås börja tillämpas ska betaltjänstleverantören föreslå de eventuella ändringar av ramavtalet liksom av den information och villkoren enligt artikel 45, på samma sätt som anges i artikel 44.1. 1.   Minst två månader före den dag som de föreslås börja tillämpas ska betaltjänstleverantören föreslå de eventuella ändringar av ramavtalet, som inte klart och tydligt är fördelaktigare för betaltjänstanvändarna, liksom av den information och villkoren enligt artikel 45, på samma sätt som anges i artikel 44.1. Ändring 101 Förslag till direktiv Artikel 47 – punkt 2 2.   Ändringar av räntesatser eller växelkurser får tillämpas omedelbart och utan underrättelse, om denna rättighet har avtalats i ramavtalet och ändringarna grundas på den avtalade referensräntesatsen eller referensväxelkursen enligt artikel 45.3 b och c. Betaltjänstanvändaren ska snarast möjligt informeras om alla ändringar av räntesatsen på samma sätt som anges i artikel 44.1, såvida inte parterna har avtalat om att informationen ska lämnas eller göras tillgänglig med viss regelbundenhet eller på visst sätt. Ändringar av räntesatsen eller växelkursen som är fördelaktigare för betaltjänstanvändarna får dock tillämpas utan underrättelse. 2.   Ändringar av räntesatser eller växelkurser får tillämpas omedelbart och utan underrättelse, om denna rättighet har avtalats i ramavtalet och ändringarna av räntesatsen eller växelkursen grundas på den avtalade referensräntesatsen eller referensväxelkursen enligt artikel 45.3 b och c. Betaltjänstanvändaren ska snarast möjligt informeras om alla ändringar av räntesatsen på samma sätt som anges i artikel 44.1, såvida inte parterna har avtalat om att informationen ska lämnas eller göras tillgänglig med viss regelbundenhet eller på visst sätt. Ändringar av räntesatsen eller växelkursen som är fördelaktigare för betaltjänstanvändarna, och ändringar av ramavtalen som klart och tydligt är fördelaktigare för betaltjänstanvändarna, får dock tillämpas utan underrättelse Ändring 102 Förslag till direktiv Artikel 48 – punkt 2 2.   Att avsluta ett ramavtal som ingåtts på bestämd tid av mer än tolv månader eller på obestämd tid ska vara kostnadsfritt för betaltjänstanvändaren efter tolv månader. I alla andra fall ska avgifterna för avslutandet vara rimliga och stå i proportion till kostnaderna. 2.   Att avsluta ett ramavtal ska vara kostnadsfritt för betaltjänstanvändaren. Ändring 103 Förslag till direktiv Artikel 50 – punkt 2 2.   Ramavtal får innehålla villkoret att informationen enligt punkt 1 regelbundet ska lämnas eller göras tillgänglig minst en gång i månaden och på ett överenskommet sätt så att betalaren kan lagra och återskapa informationen i oförändrad form. 2.   Ramavtal ska innehålla villkoret att informationen enligt punkt 1 regelbundet ska lämnas eller göras tillgänglig minst en gång i månaden, kostnadsfritt och på ett överenskommet sätt så att betalaren kan lagra och återskapa informationen i oförändrad form. Ändring 104 Förslag till direktiv Artikel 50 – punkt 3 3.   Medlemsstaterna får emellertid kräva att betaltjänstleverantörerna en gång i månaden avgiftsfritt tillhandahåller denna information på papper. 3.   Medlemsstaterna får emellertid kräva att betaltjänstleverantörerna en gång i månaden avgiftsfritt tillhandahåller denna information på papper eller annat varaktigt medium. Ändring 105 Förslag till direktiv Artikel 51 – punkt 1 – led a (a)   En uppgift som gör det möjligt för betalningsmottagaren att identifiera betalningstransaktionen och betalaren, om så är lämpligt, samt information som överförts tillsammans med betalningstransaktionen. (a)   En uppgift som gör det möjligt för betalningsmottagaren att identifiera betalningstransaktionen och betalaren, samt information som överförts tillsammans med betalningstransaktionen. Ändring 106 Förslag till direktiv Artikel 51 – punkt 3 3.   Medlemsstaterna får emellertid kräva att betaltjänstleverantörerna en gång i månaden avgiftsfritt tillhandahåller denna information på papper. 3.   Medlemsstaterna får emellertid kräva att betaltjänstleverantörerna en gång i månaden avgiftsfritt tillhandahåller denna information på papper eller annat varaktigt medium. Ändring 107 Förslag till direktiv Artikel 52 – punkt 2 – stycke 1 2.  Om en valutakonverteringstjänst erbjuds före initierandet av betalningstransaktionen och om denna tjänst erbjuds på försäljningsplatsen eller av betalningsmottagaren, ska den part som erbjuder betalaren tjänsten för betalaren uppge alla avgifter samt den växelkurs som ska användas för konvertering av betalningstransaktionen. 2.  Om en valutakonverteringstjänst erbjuds före initierandet av betalningstransaktionen och om denna tjänst erbjuds i uttagsautomater, på försäljningsplatsen eller av betalningsmottagaren, ska den part som erbjuder betalaren tjänsten för betalaren uppge alla avgifter samt den växelkurs som ska användas för konvertering av betalningstransaktionen. Ändring 108 Förslag till direktiv Artikel 53 – punkt 2 2.  Om en betaltjänstleverantör eller en tredje part begär en avgift vid användning av ett visst betalningsinstrument, ska denne underrätta betaltjänstanvändaren om detta innan betalningstransaktionen initieras. utgår Ändring 109 Förslag till direktiv Artikel 53 – punkt 2a (ny) 2a.  Om en betaltjänstleverantör har rätt att lägga över tredjepartskostnader på betalaren, är betalaren endast skyldig att betala för dessa om den totala summan meddelades innan betalningstransaktionen initierades. Ändring 110 Förslag till direktiv Artikel 55 – punkt 1 1.  Betaltjänstleverantören får inte ta ut någon avgift av betaltjänstanvändaren för fullgörandet av sina informationsskyldigheter eller korrigeringsåtgärder och förebyggande åtgärder enligt denna avdelning, såvida inte annat föreskrivs i artiklarna 70.1, 71.5 och 79.2. Betaltjänstanvändaren och betaltjänstleverantören ska komma överens om dessa avgifter, som ska vara rimliga och stå i proportion till betaltjänstleverantörens faktiska kostnader. 1.  Betaltjänstleverantören får inte ta ut någon avgift av betaltjänstanvändaren för fullgörandet av sina informationsskyldigheter eller korrigeringsåtgärder och förebyggande åtgärder enligt denna avdelning, såvida inte annat föreskrivs i artiklarna 70.1, 71.5 och 79.2. Betaltjänstanvändaren och betaltjänstleverantören ska komma överens om dessa avgifter, som ska vara rimliga och stå i proportion till betaltjänstleverantörens faktiska kostnader. Betaltjänstleverantören ska på begäran meddela de faktiska kostnaderna för betalningstransaktionen. Ändring 111 Förslag till direktiv Artikel 55 – punkt 3 3.  Betaltjänstleverantören får inte hindra betalningsmottagaren att av betalaren begära en avgift, erbjuda en nedsättning eller på annat sätt styra betalaren mot användning av ett visst betalningsinstrument. Eventuella avgifter som tillämpas får emellertid inte överskrida betalningsmottagarens kostnader för att använda ett visst betalningsinstrument. 3.  Betaltjänstleverantören får inte hindra betalningsmottagaren att av betalaren begära en avgift, erbjuda en nedsättning eller på annat sätt styra betalaren mot användning av ett visst betalningsinstrument. Eventuella avgifter som tillämpas ska emellertid inte överskrida betalningsmottagarens direkta kostnader för att använda ett visst betalningsinstrument. Ändring 112 Förslag till direktiv Artikel 55 – punkt 4a (ny) 4a.  Utan att det påverkar bestämmelserna i punkt 4, får medlemsstaterna föreskriva att betalningsmottagaren inte får begära några avgifter för användningen av ett betalningsinstrument. Ändring 113 Förslag till direktiv Artikel 57 – punkt 2 – stycke 1 2.   Godkännande att genomföra en betalningstransaktion eller en serie betalningstransaktioner ska lämnas i den form som avtalats mellan betalaren och dennes betaltjänstleverantör. Godkännande kan också ges direkt eller indirekt via betalningsmottagaren. Betalaren ska också anses ha godkänt genomförandet av en betalningstransaktion, om denne auktoriserar en tredjepartsbetaltjänstleverantör att initiera en betalningstransaktion med den kontoförvaltande betaltjänstleverantören. 2.   Godkännande att genomföra en betalningstransaktion eller en serie betalningstransaktioner (inklusive autogirering) ska lämnas i den form som avtalats mellan betalaren och dennes betaltjänstleverantör. Godkännande kan också ges direkt eller indirekt via betalningsmottagaren. Betalaren ska också anses ha godkänt genomförandet av en betalningstransaktion, om denne auktoriserar en tredjepartsbetaltjänstleverantör att initiera en betalningstransaktion med en kontoförvaltande betaltjänstleverantör som förvaltar ett konto som innehas av betalaren. Ändring 114 Förslag till direktiv Artikel 58 – rubriken Tredjepartsbetaltjänstleverantörers tillgång till och användning av betalkontoinformation Tillgång till och användning av betalkontoinformation för tredjepartsbetaltjänstleverantörer och tredjepartsutgivare av betalningsinstrument Ändring 115 Förslag till direktiv Artikel 58 – punkt 1 1.  Medlemsstaterna ska se till att betalaren har rätt att utnyttja en tredjepartsbetaltjänstleverantör för betaltjänster som möjliggör tillgång till betalkonton enligt punkt 7 i bilaga I. 1.  Medlemsstaterna ska se till att betalaren, förutsatt att denna innehar ett betalkonto som kan utnyttjas via internet, har rätt att utnyttja en auktoriserad tredjepartsbetaltjänstleverantör för betaltjänster som möjliggör tillgång till betalkonton enligt punkt 7 i bilaga I. Medlemsstaterna ska se till att betalaren har rätt att utnyttja en auktoriserad tredjepartsutgivare av betalningsinstrument för att få ett betalningsinstrument som möjliggör betalningstransaktioner. Ändring 116 Förslag till direktiv Artikel 58 – punkt 1a (ny) 1a.  Den kontoförvaltande betaltjänstleverantören ska inte neka en tredjepartsbetaltjänstleverantör eller tredjepartsutgivare av ett betalningsinstrument tillträde enligt denna artikel om denna har auktoriserats att genomföra en viss betalning för betalarens räkning, under förutsättning att betalaren uttryckligen ger sitt godkännande i enlighet med artikel 57. Ändring 117 Förslag till direktiv Artikel 58 – punkt 1b (ny) 1b.  Betalningsmottagare som erbjuder betalare möjligheten att utnyttja tredjepartsbetaltjänstleverantörer eller tredjepartsutgivare av betalningsinstrument ska klart och tydligt tillhandahålla betalarna information om sådana trepartsbetaltjänstleverantörer, inbegripet deras registreringsnummer och namnet på deras ansvariga tillsynsmyndighet. Ändring 118 Förslag till direktiv Artikel 58 – punkt 2 – inledningen 2.  Om betalaren har auktoriserat en tredjepartsbetaltjänstleverantör att tillhandahålla betaltjänster enligt punkt 1 ska denne ha följande skyldigheter: (Berör inte den svenska versionen.) Ändring 119 Förslag till direktiv Artikel 58 – punkt 2 – led a (a)   Sörja för att betalningstjänstanvändarens personliga säkerhetsanordningar inte är tillgängliga för andra parter. (a)   Sörja för att betalningstjänstanvändarens personliga säkerhetsbehörighetsuppgifter inte är tillgängliga för andra parter. Ändring 120 Förslag till direktiv Artikel 58 – punkt 2 – led b (b)   Själv kunna autentisera sig på ett otvetydigt sätt gentemot den eller de betaltjänstleverantörer som förvaltar kontoninnehavaren konto. (b)   Varje gång en betalning initieras eller kontoinformation samlas in, själv kunna autentisera sig på ett otvetydigt sätt gentemot den eller de betaltjänstleverantörer som förvaltar kontoinnehavarens konto Ändring 121 Förslag till direktiv Artikel 58 – punkt 2 – led c (c)  Inte lagra känsliga betalningsuppgifter eller personliga säkerhetsbehörighetsuppgifter som tillhör betaltjänstanvändaren. (c)  Inte lagra personliga säkerhetsbehörighetsuppgifter som tillhör betaltjänstanvändaren. Ändring 122 Förslag till direktiv Artikel 58 – punkt 2 – led ca (nytt) (ca)  Inte använda uppgifter för andra ändamål än de som uttryckligen krävs av betalaren. Ändring 123 Förslag till direktiv Artikel 58 – punkt 3a (ny) 3a.  Om en tredjepartsutgivare av betalningsinstrument har gett betalaren tillgång till ett betalningsinstrument och betalaren har tillåtit denne att kontrollera om det finns tillräckliga medel för en angiven betalningstransaktion på ett specifikt betalkonto som betalaren har, ska den betaltjänstleverantör som förvaltar det specifika betalkontot lämna sådan information till tredjepartsutgivaren av betalningsinstrumentet omedelbart vid mottagandet av betalarens betalningsorder. Informationen om tillgången till tillräckliga medel bör bestå av ett svar i form av ett enkelt ”ja” eller ”nej” och inte av kontoutdrag, i enlighet med direktiv 95/46/EG. Ändring 124 Förslag till direktiv Artikel 58 – punkt 4 4.  Kontoförvaltande betaltjänstleverantörer får inte utan objektiva skäl behandla betalningsorder som överförs via en tredjepartsbetaltjänstleverantör på ett skiljaktigt sätt när det gäller val av tidpunkt och prioritering jämfört med betalningsorder som betalaren överför direkt. 4.  Kontoförvaltande betaltjänstleverantörer får inte utan objektiva skäl behandla betalningsorder som överförs via en tredjepartsbetaltjänstleverantör eller en tredjepartsutgivare av betalningsinstrument på ett skiljaktigt sätt, särskilt när det gäller val av tidpunkt och prioritering eller avgifter jämfört med betalningsorder som betalaren överför direkt. Ändring 125 Förslag till direktiv Artikel 58 – punkt 4a (ny) 4a.  Tredjepartsbetaltjänstleverantörer ska inte åläggas att ingå avtalsförhållanden med kontoförvaltande betaltjänstleverantörer i samband med initiering av betalningar eller kontoinformationstjänster. Ändring 126 Förslag till direktiv Artikel 58 – punkt 4b (ny) 4b.  Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstanvändaren, så snart gemensamma och säkra öppna kommunikationsstandarder har inrättats och genomförts av den kontoförvaltande betaltjänstleverantören för tredjepartsbetaltjänstleverantörers kunder i enlighet med artikel 94a, får använda den säkraste och mest aktuella tekniska lösningen i samband med initieringen av e-betalningstransaktioner via tredjepartsbetaltjänstleverantörer. Ändring 127 Förslag till direktiv Artikel 59 Artikel 59 utgår Tillgång till och användning av betalkontoinformation för tredjepartsutgivare av betalningsinstrument 1.  Medlemsstaterna ska sörja för att betalaren har rätt att utnyttja en tredjepartsutgivare av betalningsinstrument för att få betalkortstjänster. 2.  Om en tredjepartsutgivare av betalningsinstrument har gett betalaren tillgång till ett betalningsinstrument och betalaren har tillåtit denne att kontrollera om det finns tillräckliga medel för en angiven betalningstransaktion på ett specifikt betalkonto som betalaren har, ska den betaltjänstleverantör som förvaltar det specifika betalkontot lämna sådan information till tredjepartsutgivaren av betalningsinstrumentet omedelbart vid mottagandet av betalarens betalningsorder. 3.  Kontoförvaltande betaltjänstleverantörer får inte utan objektiva skäl behandla betalningsorder som överförs via en tredjepartsutgivare av ett betalningsinstrument på ett skiljaktigt sätt när det gäller val av tidpunkt och prioritering jämfört med betalningsorder som betalaren överför direkt och personligen. Ändring 128 Förslag till direktiv Artikel 61 – punkt 2 2.   Vid tillämpningen av punkt 1 a ska betaltjänstanvändaren, så snart denne mottar ett betalningsinstrument, vidta alla rimliga åtgärder för att skydda dess specifika säkerhetsanordningar. Betaltjänstanvändarens skyldigheter att vara aktsam ska inte hindra användning av betalningsinstrument och betalningstjänster som är tillåtna enligt detta direktiv. 2.   Vid tillämpningen av punkt 1 a ska betaltjänstanvändaren, så snart denne mottar ett betalningsinstrument, vidta alla rimliga åtgärder för att skydda sina personliga säkerhetsbehörighetsuppgifter. Betaltjänstanvändarens skyldigheter att vara aktsam ska inte hindra användning av betalningsinstrument och betalningstjänster som är tillåtna enligt detta direktiv. Ändring 129 Förslag till direktiv Artikel 62 – punkt 1 – led a (a)   Förvissa sig om att betalningsinstrumentets specifika säkerhetsanordningar inte är tillgängliga för andra än den betaltjänstanvändare som har rätt att använda det, utan att detta påverkar betaltjänstanvändarens skyldigheter enligt artikel 61. (a)   Förvissa sig om att betalningsinstrumentets personliga säkerhetsbehörighetsuppgifter verkligen är säkra och inte är tillgängliga för andra än den betaltjänstanvändare som har rätt att använda det, utan att detta påverkar betaltjänstanvändarens skyldigheter enligt artikel 61. Ändring 130 Förslag till direktiv Artikel 62 – punkt 2 2.   Betaltjänstleverantören ska svara för risken att skicka betalningsinstrumentet till betalaren eller att skicka personliga säkerhetsanordningar som hör till det. 2.   Betaltjänstleverantören ska bära risken att skicka betalningsinstrumentet till betalaren eller att skicka personliga säkerhetsbehörighetsuppgifter som hör till det. Ändring 131 Förslag till direktiv Artikel 63 – punkt 2 2.  Om en tredjepartsbetaltjänstleverantör deltar ska betaltjänstanvändaren också få rättelse av den kontoförvaltande betaltjänstleverantören i enlighet med punkt 1 i denna artikel, utan att det påverkar artiklarna 65.2 och 80.1. 2.  Om betaltjänstanvändaren har valt att utnyttja en tredjepartsbetaltjänstleverantör ska betaltjänstanvändaren underrätta denna och informera den kontoförvaltande betaltjänstleverantören. Betaltjänstanvändaren ska få rättelse av den kontoförvaltande betaltjänstleverantören i enlighet med punkt 1 i denna artikel, utan att det påverkar artiklarna 65.2 och 80.1. Ändring 132 Förslag till direktiv Artikel 63 – punkt 2a (ny) 2a.  Betaltjänstanvändaren ska till sin kontoförvaltande betaltjänstleverantör rapportera alla kända incidenter som påverkar betaltjänstanvändaren i samband med dennes utnyttjande av en tredjepartsbetaltjänstleverantör eller en tredjepartsutgivare av betalningsinstrument. Den kontoförvaltande betaltjänstleverantören ska underrätta de nationella behöriga myndigheterna om alla incidenter som inträffar. De nationella behöriga myndigheterna ska därefter följa de förfaranden som fastställts av EBA, i nära samarbete med ECB, i enlighet med artikel 85. Ändring 133 Förslag till direktiv Artikel 64 – punkt 1 – stycke 1 1.   Om en betaltjänstanvändare nekar till att ha auktoriserat en genomförd betalningstransaktion eller hävdar att betalningstransaktionen inte har genomförts på korrekt sätt, ska medlemsstaterna kräva att betaltjänstanvändarens betaltjänstleverantör och i förekommande fall tredjepartsbetaltjänstleverantören om en sådan deltar, ska kunna styrka att betalningstransaktionen har autentiserats, registrerats korrekt, kontoförts och inte påverkats av ett tekniskt fel eller någon annan brist. 1.   Om en betaltjänstanvändare nekar till att ha auktoriserat en genomförd betalningstransaktion eller hävdar att betalningstransaktionen inte har genomförts på korrekt sätt, ska medlemsstaterna kräva att betaltjänstanvändarens betaltjänstleverantör, och tredjepartsbetaltjänstleverantören om en sådan deltar, ska kunna styrka att betalningstransaktionen har autentiserats, registrerats korrekt, kontoförts och inte påverkats av ett tekniskt fel eller någon annan brist. Ändring 134 Förslag till direktiv Artikel 64 – punkt 1 – stycke 2 Om betalningstransaktionen har initierats genom en tredjepartsbetaltjänstleverantör ska bevisbördan ligga på denne att visa att betalningstransaktionen inte påverkats av ett tekniskt fel eller någon annan brist i samband med den betalningstjänst som den leverantören har ansvar för. Om betaltjänstanvändaren initierar betalningstransaktionen genom en tredjepartsbetaltjänstleverantör ska bevisbördan ligga på denne att visa att betalningstransaktionen har autentiserats, registrerats korrekt och inte påverkats av ett tekniskt fel eller någon annan brist i samband med den betalningstjänst som den leverantören har ansvar för. Ändring 135 Förslag till direktiv Artikel 64 – punkt 2 2.  Om en betaltjänstanvändare nekar till att ha auktoriserat en genomförd betalningstransaktion ska användningen av ett betalningsinstrument som betaltjänstleverantören registrerat, inklusive tredjepartsbetaltjänstleverantören i förekommande fall, inte nödvändigtvis räcka som bevis för att betalaren auktoriserat betalningstransationen eller att denne handlat bedrägligt, eller avsiktligen eller av grov vårdslöshet försummat att uppfylla en eller flera av sina skyldigheter enligt artikel 61. 2.  Om en betaltjänstanvändare nekar till att ha auktoriserat en genomförd betalningstransaktion ska användningen av ett betalningsinstrument som betaltjänstleverantören registrerat, inklusive tredjepartsbetaltjänstleverantören i förekommande fall, inte nödvändigtvis räcka som bevis för att betalaren auktoriserat betalningstransationen eller att denne handlat bedrägligt, eller avsiktligen eller av grov vårdslöshet försummat att uppfylla en eller flera av sina skyldigheter enligt artikel 61. Enbart antaganden utan ytterligare bevis utöver registrerad användning av betalningsinstrumentet, ska inte godkännas som bevis mot betaltjänstanvändaren i sådana fall. Styrkande bevis ska lämnas av betaltjänstleverantören, i förekommande fall även av tredjepartsbetaltjänstleverantören, för att bevisa bedrägeri eller grov vårdslöshet från betalarens sida. Ändring 136 Förslag till direktiv Artikel 65 – punkt 1 1.  Vid icke auktoriserade betalningstransaktioner ska medlemsstaterna, utan påverkan på tillämpningen av artikel 63, se till att betalarens betaltjänstleverantör omedelbart betalar tillbaka den icke auktoriserade betalningstransaktionens belopp till betalaren och i tillämpliga fall återställer det debiterade betalkontots kontoställning till den som skulle ha förelegat om den icke auktoriserade betalningstransaktionen inte hade ägt rum. Detta ska också säkerställa att valuteringsdagen för krediteringen av betalarens betalkonto inte infaller senare än den dag då beloppet skulle ha debiterats. 1.  Vid icke auktoriserade betalningstransaktioner ska medlemsstaterna, utan påverkan på tillämpningen av artikel 63, se till att betalarens betaltjänstleverantör omedelbart, senast inom 24 timmar från det att leverantören upptäckt eller meddelats transaktionen, betalar tillbaka den icke auktoriserade betalningstransaktionens belopp till betalaren och i tillämpliga fall återställer det debiterade betalkontots kontoställning till den som skulle ha förelegat om den icke auktoriserade betalningstransaktionen inte hade ägt rum. Detta ska också säkerställa att valuteringsdagen för krediteringen av betalarens betalkonto inte infaller senare än den dag då beloppet skulle ha debiterats. Ändring 137 Förslag till direktiv Artikel 65 – punkt 2 2.  Om en tredjepartsbetaltjänstleverantör deltar, ska den kontoförvaltande betaltjänstleverantören betala tillbaka den icke auktoriserade betalningstransaktionens belopp och i tillämpliga fall återställa det debiterade betalkontots kontoställning till den som skulle ha förelegat, om den icke auktoriserade betalningstransaktionen inte hade ägt rum. Ekonomisk ersättning från tredjepartsbetaltjänstleverantören till den kontoförvaltande betaltjänstleverantören kan bli tillämplig. 2.  Om en tredjepartsbetaltjänstleverantör deltar, ska den kontoförvaltande betaltjänstleverantören betala tillbaka den icke auktoriserade betalningstransaktionens belopp och i tillämpliga fall återställa det debiterade betalkontots kontoställning till den som skulle ha förelegat, om den icke auktoriserade betalningstransaktionen inte hade ägt rum. Om tredjepartsbetaltjänstleverantören inte kan visa att den inte bär ansvaret för den icke auktoriserade betalningstransaktionen, ska tredjepartsbetaltjänstleverantören inom en bankdag ersätta den kontoförvaltande betaltjänstleverantören för rimliga kostnader som uppstått till följd av återbetalningen till betalaren, inklusive beloppet för den icke auktoriserade betalningstransaktionen. Ändring 138 Förslag till direktiv Artikel 66 – punkt 1 – stycke 1 1.  Genom avvikelse från artikel 65 kan betalaren upp till 50 euro åläggas stå för sådana förluster vid alla icke auktoriserade betalningstransaktioner som är en följd av att ett förlorat eller stulet betalningsinstrument använts eller av att ett betalningsinstrument missbrukats. 1.  Genom avvikelse från artikel 65 kan betalaren åläggas stå för sådana förluster upp till 50 euro eller motsvarande belopp i en annan valuta vid alla icke auktoriserade betalningstransaktioner som är en följd av att ett förlorat eller stulet betalningsinstrument använts eller av att ett betalningsinstrument missbrukats. Detta gäller inte om förlusten, stölden eller missbruket av ett betalningsinstrument inte kunde upptäckas av betalaren innan en betalning utfördes. Ändring 139 Förslag till direktiv Artikel 66 – punkt 2a (ny) 2a.  EBA ska, i nära samarbete med ECB och efter att ha hört den rådgivande panel som avses i artikel 5.3a, utfärda riktlinjer för betaltjänstleverantörer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 om tolkningen och den praktiska användning av begreppet ”grov vårdslöshet” i detta sammanhang. Dessa riktlinjer ska utfärdas senast [insert date - twelve months from the date of entry into force of this Directive] och uppdateras regelbundet när så är nödvändigt. Ändring 140 Förslag till direktiv Artikel 66 – punkt 2b (ny) 2b.  I de fall där betalaren varken har handlat bedrägligt eller avsiktligen underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 61, får medlemsstaterna minska det ansvar som avses i punkt 1, varvid särskild hänsyn ska tas till arten av de personliga säkerhetsanordningar som hör till betalningsinstrumentet och till de omständigheter under vilka det förlorades, stals eller missbrukades. Ändring 141 Förslag till direktiv Artikel 66 – punkt 2c (ny) 2c.  Betalaren ska inte bära några finansiella konsekvenser av användningen av ett förlorat, stulet eller missbrukat betalningsinstrument, om den resulterande icke auktoriserade betalningen gjordes möjlig genom en metod eller säkerhetsöverträdelse som redan var känd och dokumenterad och betaltjänstleverantören underlåtit att förbättra sina säkerhetssystem för att effektivt blockera nya attacker av detta slag, såvida inte betalaren själv har handlat bedrägligt. Ändring 142 Förslag till direktiv Artikel 67 – punkt 1 – stycke 2 På betaltjänstleverantörens begäran ska betalaren bära bevisbördan om att dessa villkor är uppfyllda. På betaltjänstleverantörens begäran ska betalaren redovisa de faktiska förhållandena rörande dessa villkor. Ändring 143 Förslag till direktiv Artikel 67 – punkt 1 – stycke 3 Återbetalningen ska motsvara den genomförda betalningstransaktionens oavkortade belopp. Detta innebär också att valuteringsdagen för krediteringen för betalarens betalkonto inte får infalla senare än den dag då beloppet skulle ha debiterats. utgår Ändring 144 Förslag till direktiv Artikel 67 – punkt 1 – stycke 4 För autogireringar har betalaren en ovillkorlig rätt till återbetalning inom tidsfristerna enligt artikel 68, utom när betalningsmottagaren redan har uppfyllt avtalsförpliktelserna och tjänsterna redan har tillhandahållits eller varorna redan har konsumerats av betalaren. På betaltjänstleverantörens begäran ska betalningsmottagaren bära bevisbördan om villkoren enligt tredje stycket. Medlemsstaterna ska se till att betalaren, utöver den rätt som avses i punkt 1, för autogireringar har en ovillkorlig rätt till återbetalning inom tidsfristerna enligt artikel 68. Ändring 145 Förslag till direktiv Artikel 67 – punkt 3a (ny) 3a.  Återbetalningen ska motsvara den genomförda betalningstransaktionens fullständiga belopp. Krediteringens valuteringsdag för betalarens betalkonto ska inte infalla senare än den dag då beloppet skulle ha debiterats. Att utföra en återbetalning av själva betalningen ska inte påverka betalningsmottagarens underliggande rättsliga anspråk. Ändring 146 Förslag till direktiv Artikel 67 – punkt 3b (ny) 3b.  Medlemsstaterna får tillåta sina betaltjänstleverantörer att erbjuda mer gynnsamma återbetalningsvillkor i enlighet med sina autogireringssystem, förutsatt att de är mer fördelaktiga för betalaren. Ändring 147 Förslag till direktiv Artikel 67a (ny) Artikel 67a Betalningstransaktioner där transaktionsbeloppet inte är känt i förväg 1.  För betalningstransaktioner där transaktionsbeloppet inte är känt vid köptillfället ska medlemsstaterna fastställa det högsta belopp som får blockeras på betalarens betalkonto och den längsta tillåtna tid som medlen får blockeras av betalningsmottagaren. 2.  Betalningsmottagaren ska vara ålagd att informera betalaren före transaktionen om medel som överstiger köpbeloppet skulle blockeras på betalarens betalkonto. 3.  Om medel som överstiger köpbeloppet har blockerats på betalarens betalkonto ska denna information ges till betalaren av dennes betaltjänstleverantör i kontoutdraget. Ändring 148 Förslag till direktiv Artikel 68 – punkt 1 1.  Medlemsstaterna ska se till att betalaren under åtta veckor från den dag då medlen debiterades kan begära att återbetalning sker enligt artikel 67 av en auktoriserad betalningstransaktion initierad av eller via en betalningsmottagare. 1.  Medlemsstaterna ska se till att betalaren under minst åtta veckor från den dag då medlen debiterades kan begära att återbetalning sker enligt artikel 67 av en auktoriserad betalningstransaktion initierad av eller via en betalningsmottagare. Ändring 149 Förslag till direktiv Artikel 69 – punkt 1 1.  Medlemsstaterna ska se till att mottagandetidpunkten är den tidpunkt då betalarens betaltjänstleverantör tar emot den betalningsorder som initierats direkt av betalaren eller av en tredjepartsbetaltjänstleverantör på dennes vägnar eller också indirekt av eller via en betalningsmottagare. Om mottagandetidpunkten inte är en bankdag för betalarens betaltjänstleverantör ska betalningsordern anses ha mottagits under följande bankdag. Betaltjänstleverantören får fastställa en bryttidpunkt nära bankdagens slut efter vilken alla betalningsorder som tas emot ska anses ha mottagits under följande bankdag. 1.  Medlemsstaterna ska se till att mottagandetidpunkten är den tidpunkt då betalarens betaltjänstleverantör tar emot den betalningsorder som initierats direkt av betalaren eller av en tredjepartsbetaltjänstleverantör på dennes vägnar eller också indirekt av eller via en betalningsmottagare. Mottagandetidpunkten kan inte vara senare än den tidpunkt då betalarens konto debiteras. Om mottagandetidpunkten inte är en bankdag för betalarens betaltjänstleverantör ska betalningsordern anses ha mottagits under följande bankdag. Betaltjänstleverantören får fastställa en bryttidpunkt nära bankdagens slut efter vilken alla betalningsorder som tas emot ska anses ha mottagits under följande bankdag. Ändring 150 Förslag till direktiv Artikel 70 – punkt 1 – stycke 1 1.  Om betaltjänstleverantören vägrar att utföra en betalningsorder, ska vägran och om möjligt skälen till denna samt förfarandet för att korrigera eventuella sakfel som lett till vägran meddelas betaltjänstanvändaren, om inte detta förbjuds enligt annan relevant unionslagstiftning eller nationell lagstiftning. 1.  Om betaltjänstleverantören, inklusive tredjepartsbetaltjänstleverantören i förekommande fall, vägrar att utföra en betalningsorder eller att initiera en betalningstransaktion, ska vägran och om möjligt skälen till denna samt förfarandet för att korrigera eventuella sakfel som lett till vägran meddelas betaltjänstanvändaren, om inte detta förbjuds enligt annan relevant unionslagstiftning eller nationell lagstiftning. Ändring 151 Förslag till direktiv Artikel 70 – punkt 1 – stycke 3 Ramavtalet får innehålla villkoret att betaltjänstleverantören får ta ut en avgift för denna underrättelse om vägran är objektivt betingad. Betaltjänstleverantören ska inte ta ut någon avgift av betaltjänstanvändaren för denna underrättelse. Ändring 152 Förslag till direktiv Artikel 73 – punkt 2 2.   Detta avsnitt ska tillämpas på andra betalningstransaktioner, om inte annat avtalats mellan betaltjänstanvändaren och dennes betaltjänstleverantör, med undantag av artikel 78, som parterna inte disponerar över. När betaltjänstanvändaren och dennes betaltjänstleverantör enas om en längre period än enligt artikel 74, får emellertid en sådan period för betalningstransaktioner inom unionen inte överstiga fyra bankdagar efter mottagandetidpunkten enligt artikel 69. 2.   Detta avsnitt ska tillämpas på andra betalningstransaktioner, om inte annat avtalats mellan betaltjänstanvändaren och dennes betaltjänstleverantör, med undantag av artikel 78, som parterna inte disponerar över. När betaltjänstanvändaren och dennes betaltjänstleverantör enas om en längre period än enligt artikel 74, får emellertid en sådan period för betalningstransaktioner inom unionen inte överstiga fyra bankdagar, eller en sådan tidsperiod som är tillåten enligt andra rättsliga krav enligt nationell lagstiftning eller unionslagstiftning, efter mottagandetidpunkten enligt artikel 69. Ändring 153 Förslag till direktiv Artikel 74 – punkt 1 1.  Medlemsstaterna ska kräva att betalarens betaltjänstleverantör ser till att betalningstransaktionens belopp, efter mottagandetidpunkten enligt artikel 69, krediteras betalningsmottagarens betaltjänstleverantörs konto senast vid slutet av nästföljande bankdag. Vid betalningstransaktioner som initierats på papper får dock dessa tider förlängas med ytterligare en bankdag. 1.  Medlemsstaterna ska kräva att betalarens betaltjänstleverantör ser till att betalningstransaktionens belopp, efter mottagandetidpunkten enligt artikel 69, krediteras betalningsmottagarens betaltjänstleverantörs konto senast vid slutet av nästföljande bankdag. Vid betalningstransaktioner som initierats på papper får dock denna tid förlängas med ytterligare en bankdag. Ändring 154 Förslag till direktiv Artikel 79 – punkt 5a (ny) 5a.  Om åtgärderna för att återvinna medlen i enlighet med punkt 3 misslyckas ska medlemsstaterna se till att den felaktigt angivna betalningsmottagarens betaltjänstleverantör förser betalaren med alla nödvändiga upplysningar för att kunna kontakta mottagaren och vid behov påbörja ett rättsligt förfarande för att återvinna medlen. Ändring 155 Förslag till direktiv Artikel 80 – punkt 1 – stycke 3 Om betalarens betaltjänstleverantör eller en tredjepartsbetaltjänstleverantör är ansvarig enligt det första eller andra stycket, ska den berörda betaltjänstleverantören utan onödigt dröjsmål återbetala den icke genomförda eller bristfälliga betalningstransaktionens belopp till betalaren och i förekommande fall återställa det debiterade betalkontots kontoställning till den som skulle ha förelegat om den bristfälligt genomförda betalningstransaktionen inte hade ägt rum. Krediteringens valuteringsdag för betalarens betalkonto får inte infalla senare än den dag då beloppet skulle ha debiterats. Om betalarens betaltjänstleverantör eller en tredjepartsbetaltjänstleverantör är ansvarig enligt det första eller andra stycket, ska den berörda betaltjänstleverantören utan onödigt dröjsmål återbetala den icke genomförda eller bristfälliga betalningstransaktionens belopp till betalaren och i förekommande fall återställa det debiterade betalkontots kontoställning till den som skulle ha förelegat om den bristfälligt genomförda betalningstransaktionen inte hade ägt rum. Krediteringens valuteringsdag för betalarens betalkonto får inte infalla senare än den dag då beloppet skulle ha debiterats. Om detta inte längre är tekniskt möjligt, ska betalaren även ersättas för ränteförluster. Ändring 156 Förslag till direktiv Artikel 80 – punkt 1 – stycke 6 Om en betalningstransaktion inte genomförs eller vid bristfälligt genomförande och betalningsordern har initierats av betalaren, ska dennes betaltjänstleverantör oavsett dennes ansvar enligt denna punkt på begäran omedelbart försöka spåra betalningstransaktionen och underrätta betalaren om resultatet. Detta ska vara avgiftsfritt för betalaren. Om en betalningstransaktion inte genomförs eller vid bristfälligt genomförande och betalningsordern har initierats av betalaren, ska betalarens betaltjänstleverantör oavsett dennes ansvar enligt denna punkt på begäran omedelbart försöka spåra betalningstransaktionen och underrätta betalaren om resultatet. Detta ska vara avgiftsfritt för betalaren. Ändring 157 Förslag till direktiv Artikel 80 – punkt 2 – stycke 1 2.  Om en betalningsorder har initierats av eller via betalningsmottagaren, ska dennes betaltjänstleverantör inför denne vara ansvarig för att betalningsordern överförs korrekt till betalarens betaltjänstleverantör i enlighet med artikel 74.3 utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 63, 79.2, 79.3 och 83. Om betalningsmottagarens betaltjänstleverantör är ansvarig enligt detta stycke ska denne omedelbart på nytt överföra den berörda betalningsordern till betalarens betaltjänstleverantör. Om en betalningsorder överförs sent får den dag då beloppet valuteras på betalningsmottagarens betalkonto inte infalla senare än den dag då beloppet skulle ha valuterats vid en korrekt genomförd överföring. 2.  Om en betalningsorder har initierats av eller via betalningsmottagaren, ska dennes betaltjänstleverantör inför denne vara ansvarig för att betalningsordern överförs korrekt till betalarens betaltjänstleverantör i enlighet med artikel 74.3 utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 63, 79.2, 79.3 och 83. Om betalningsmottagarens betaltjänstleverantör är ansvarig enligt detta stycke ska denne omedelbart på nytt överföra den berörda betalningsordern till betalarens betaltjänstleverantör. Om en betalningsorder överförs sent får den dag då beloppet valuteras på betalningsmottagarens betalkonto inte infalla senare än den dag då beloppet skulle ha valuterats vid en korrekt genomförd överföring. Om detta inte längre är tekniskt möjligt, ska betalaren även ersättas för ränteförluster. Ändring 158 Förslag till direktiv Artikel 80 – punkt 2 – stycke 2 Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ska dessutom inför betalningsmottagaren vara ansvarig för hanteringen av betalningstransaktionen i enlighet med sina skyldigheter enligt artikel 78, utan påverkan på tillämpningen av artiklarna 63, 79.2, 79.3 och 83. Om betalningsmottagarens betaltjänstleverantör är ansvarig enligt detta stycke ska denne se till att betalningstransaktionens belopp ställs till betalningsmottagarens förfogande omedelbart efter det att detta belopp krediteras betalningsmottagarens betaltjänstleverantörs konto. Beloppet får inte valuteras betalningsmottagarens betalkonto senare än den dag då beloppet skulle ha valuterats vid en korrekt genomförd transaktion. Betalningsmottagarens betaltjänstleverantör ska dessutom inför betalningsmottagaren vara ansvarig för hanteringen av betalningstransaktionen i enlighet med sina skyldigheter enligt artikel 78, utan påverkan på tillämpningen av artiklarna 63, 79.2, 79.3 och 83. Om betalningsmottagarens betaltjänstleverantör är ansvarig enligt detta stycke ska denne se till att betalningstransaktionens belopp ställs till betalningsmottagarens förfogande omedelbart efter det att detta belopp krediteras betalningsmottagarens betaltjänstleverantörs konto. Beloppet får inte valuteras betalningsmottagarens betalkonto senare än den dag då beloppet skulle ha valuterats vid en korrekt genomförd transaktion. Om detta inte längre är tekniskt möjligt, ska betalaren även ersättas för ränteförluster. Ändring 159 Förslag till direktiv Artikel 80 – punkt 2 – stycke 3 Om en betalningstransaktion inte genomförs eller genomförs bristfälligt och betalningsmottagarens betaltjänstleverantör inte är ansvarig enligt det första och det andra stycket, ska betalarens betaltjänstleverantör vara ansvarig inför betalaren. Om betalarens betaltjänstleverantör är ansvarig, ska denne på lämpligt sätt och utan onödigt dröjsmål återbetala den icke genomförda eller bristfälliga betalningstransaktionens belopp till betalaren och återställa det debiterade betalkontots kontoställning till den som skulle ha förelegat om den bristfälligt genomförda betalningstransaktionen inte hade ägt rum. Krediteringens valuteringsdag för betalarens betalkonto får inte infalla senare än den dag då beloppet skulle ha debiterats. Om en betalningstransaktion inte genomförs eller genomförs bristfälligt och betalningsmottagarens betaltjänstleverantör inte är ansvarig enligt det första och det andra stycket, ska betalarens betaltjänstleverantör vara ansvarig inför betalaren. Om betalarens betaltjänstleverantör är ansvarig, ska denne på lämpligt sätt och utan onödigt dröjsmål återbetala den icke genomförda eller bristfälliga betalningstransaktionens belopp till betalaren och återställa det debiterade betalkontots kontoställning till den som skulle ha förelegat om den bristfälligt genomförda betalningstransaktionen inte hade ägt rum. Krediteringens valuteringsdag för betalarens betalkonto får inte infalla senare än den dag då beloppet skulle ha debiterats. Om detta inte längre är tekniskt möjligt, ska betalaren även ersättas för ränteförluster. Ändring 160 Förslag till direktiv Artikel 80 – punkt 2 – stycke 4 Om en betalningstransaktion genomförs sent får betalaren besluta att den dag då beloppet valuteras på betalningsmottagarens konto inte får infalla senare än den dag då beloppet skulle ha valuterats vid en korrekt genomförd transaktion. Om en betalningstransaktion genomförs sent får betalaren besluta att den dag då beloppet valuteras på betalningsmottagarens konto inte får infalla senare än den dag då beloppet skulle ha valuterats vid en korrekt genomförd transaktion. Om detta inte längre är tekniskt möjligt, ska betalaren även ersättas för ränteförluster. Ändring 161 Förslag till direktiv Artikel 82 – punkt 1 1.   Om en betaltjänstleverantörs ansvar enligt artikel 80 kan hänföras till en annan betaltjänstleverantör eller till en mellanhand ska denna betaltjänstleverantör eller mellanhand ersätta den första betaltjänstleverantören för förluster eller betalda belopp enligt artikel 80. Detta ska omfatta ersättning om någon av betaltjänstleverantörerna underlåter att använda sträng kundautentisering. 1.   Om en betaltjänstleverantörs ansvar enligt artiklarna 65 och 80 kan hänföras till en annan betaltjänstleverantör eller till en mellanhand ska denna betaltjänstleverantör eller mellanhand ersätta den första betaltjänstleverantören för förluster eller betalda belopp enligt artiklarna 65 och 80. Detta ska omfatta ersättning om någon av betaltjänstleverantörerna underlåter att använda sträng kundautentisering. Ändring 162 Förslag till direktiv Artikel 82 – punkt 2a (ny) 2a.  EBA ska ha mandat att inleda och förespråka bindande förlikning för att lösa tvister mellan behöriga myndigheter som har uppstått till följd av utövandet av de rättigheter som föreskrivs i denna artikel. Ändring 163 Förslag till direktiv Artikel 84 - punkt 1 Behandling av personuppgifter enligt detta direktiv ska följa direktiv 95/46/EG, de nationella införlivandereglerna för direktiv 95/46/EG och förordning (EG) nr 45/2001. 1.  Medlemsstaterna ska tillåta betalningssystem och betaltjänstleverantörer att behandla personuppgifter när detta är nödvändigt för att möjliggöra förebyggande, undersökning och avslöjande av betalningsbedrägerier. Behandlingen av sådana personuppgifter ska följa direktiv 95/46/EG, de nationella införlivandereglerna för direktiv 95/46/EG och förordning (EG) nr 45/2001. Ändring 164 Förslag till direktiv Artikel 84 – punkt 1a (ny) 1a.  Vid behandling av personuppgifter i enlighet med detta direktiv ska principerna om nödvändighet, proportionalitet, begränsning av syfte och proportionerlig lagringstid för uppgifter tillämpas. Ändring 165 Förslag till direktiv Artikel 84 – punkt 1b (ny) 1b.  Alla leverantörer, ombud och användare som behandlar personuppgifter ska framför allt endast ha tillgång till, behandla och lagra sådana personuppgifter som är nödvändiga för utförandet av deras betaltjänster. Ändring 166 Förslag till direktiv Artikel 84 – punkt 1c (ny) 1c.  Inbyggda integritetsskyddsmekanismer (privacy by design/privacy by default) ska ingå i alla system för uppgiftsbehandling som utvecklas och används inom ramen för detta direktiv. Ändring 167 Förslag till direktiv Artikel 84 – punkt 1d (ny) 1d.  De dokument som avses i artikel 5 j ska, bland annat, också ange de åtgärder som vidtas för att uppfylla principerna om säkerhet och sekretess och för att tillämpa principen om inbyggda integritetsskyddsmekanismer (privacy by design/privacy by default). Ändring 168 Förslag till direktiv Artikel 84 – punkt 1e (ny) 1e.  Framtagandet av standarder och säkerställandet av kompatibilitet i enlighet med detta direktiv ska grundas på en konsekvensbedömning avseende uppgiftsskydd, som ska göra det möjligt att fastställa riskerna i samband med vart och ett av de befintliga tekniska alternativen och vilka skyddsåtgärder som kan införas för att minimera hot mot dataskydd. Ändring 169 Förslag till direktiv Artikel 85 – punkt 1 1.  Betaltjänstleverantörer ska omfattas av direktiv [NIS Directive] [OP please insert number of Directive once adopted], särskilt kraven på riskhantering och incidentrapportering i artiklarna 14 och 15 i direktivet. 1.  Betaltjänstleverantörer ska fastställa en ram för lämpliga begränsningsåtgärder och kontrollmekanismer för att hantera operativa risker, inbegripet säkerhetsrisker, relaterade till de betaltjänster som de tillhandahåller. Som en del av denna ram ska betaltjänstleverantörer fastställa och upprätthålla effektiva incidenthanteringsförfaranden, inbegripet klassificering av allvarliga incidenter. Ändring 170 Förslag till direktiv Artikel 85 – punkt 2 2.   Den myndighet som utsetts enligt artikel 6.1 i direktiv [NIS Directive] [OP please insert number of Directive once adopted] ska utan onödigt dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten samt Europeiska bankmyndigheten om anmälningar av nät- och informationssäkerhetsincidenter som mottagits från betaltjänstleverantörer. 2.   Betaltjänstleverantörer ska utan onödigt dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten i betaltjänstleverantörens hemmedlemsstat om alla allvarligare operativa incidenter, inbegripet säkerhetsincidenter. Ändring 171 Förslag till direktiv Artikel 85 – punkt 2a (ny) 2a.  Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska, efter det att den mottagit underrättelsen, utan onödigt dröjsmål låta EBA ta del av relevanta uppgifter om incidenten. Ändring 172 Förslag till direktiv Artikel 85 – punkt 3 3.   Vid mottagande av en anmälan och i förekommande fall ska EBA underrätta de behöriga myndigheterna övriga medlemsstater. 3.   Vid mottagande av en anmälan ska EBA, i samarbete med den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten, bedöma hur relevant incidenten är och, på basis av denna bedömning, underrätta de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater. Ändring 173 Förslag till direktiv Artikel 85 – punkt 3a (ny) 3a.  Den behöriga nationella myndigheten ska om nödvändigt agera i förebyggande syfte för att skydda det finansiella systemets omedelbara säkerhet. Ändring 174 Förslag till direktiv Artikel 85 – punkt 4 4.  Om en säkerhetsincident kan påverka betaltjänstleverantörens betaltjänstanvändares ekonomiska intressen, ska denne förutom bestämmelserna i artikel 14.4 i direktiv [NIS Directive] [OP please insert number of Directive once adopted] utan dröjsmål underrätta sina betaltjänstanvändare om incidenten och informera dem om möjliga begränsningsåtgärder som de kan vidta för att begränsa incidentens negativa effekter. 4.  Om en säkerhetsincident kan påverka betaltjänstleverantörens betaltjänstanvändares ekonomiska intressen, ska denne utan dröjsmål underrätta sina betaltjänstanvändare om incidenten och informera dem om alla tänkbara möjliga begränsningsåtgärder som de kan vidta för att begränsa incidentens negativa effekter. Ändring 175 Förslag till direktiv Artikel 85 – punkt 4a (ny) 4a.  EBA ska i nära samarbete med ECB och efter att ha hört den rådgivande panel som avses i artikel 5.3a, utarbeta riktlinjer för en ram för underrättelse av sådana allvarliga incidenter som avses i föregående punkter. Riktlinjerna ska specificera omfattningen och behandlingen av de uppgifter som ska lämnas, däribland kriterier för incidentens relevans samt standardiserade underrättelsemallar för att säkra ett konsekvent och effektivt underrättelseförfarande. Ändring 176 Förslag till direktiv Artikel 85 – punkt 4b (ny) 4b.  Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörer regelbundet tillhandahåller uppgifter om bedrägerier i samband med olika betalningsmetoder till behöriga nationella myndigheter och EBA. Ändring 177 Förslag till direktiv Artikel 86 – punkt 1 1.  Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörer till den myndighet som utsetts enligt artikel 6.1 i direktiv [NIS Directive] [OP please insert number of Directive once adopted] årligen lämnar uppdaterad information om bedömningen av drifts- och säkerhetsrisker hos de betaltjänster som de tillhandahåller och om lämpligheten av de begränsningsåtgärder och kontrollsystem som tillämpas för att hantera dessa risker. Den myndighet som utsetts i enlighet med artikel 6.1 i direktiv [NIS Directive] [OP please insert number of Directive once adopted] ska utan onödigt dröjsmål översända en kopia av denna information till den behöriga myndigheten i hemmedlemstaten. 1.  Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörer till den behöriga myndigheten årligen lämnar uppdaterad och omfattande information om bedömningen av drifts- och säkerhetsrisker hos de betaltjänster som de tillhandahåller och om lämpligheten av de begränsningsåtgärder och kontrollsystem som tillämpas för att hantera dessa risker. Ändring 178 Förslag till direktiv Artikel 86 – punkt 2 2.  Utan att det påverkar artiklarna 14 och 15 i direktiv [NIS Directive] [OP please insert number of Directive once adopted] ska Europeiska bankmyndigheten i nära samarbete med ECB utarbeta riktlinjer för inrättande, genomförande och övervakning av säkerhetsåtgärderna, bland annat certifieringsförfaranden om så är relevant. Den ska bland annat beakta de standarder och/eller specifikationer som kommissionen offentliggör i enlighet med artikel 16.2 i direktiv [NIS Directive] [OP please insert number of Directive once adopted]. 2.  Europeiska bankmyndigheten ska i nära samarbete med ECB utarbeta tekniska standarder för genomförande för inrättande, genomförande och övervakning av säkerhetsåtgärderna, bland annat certifieringsförfaranden om så är relevant. Den ska bland annat beakta de standarder och/eller specifikationer som kommissionen offentliggör och Eurosystemets rekommendationer för säkra internetbetalningar, framtagna av SecurePay Forum. EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den …. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010. Ändring 179 Förslag till direktiv Artikel 86 – punkt 3 3.  EBA ska i nära samarbete med ECB se över dessa riktlinjer regelbundet, men minst vartannat år. 3.  EBA ska i nära samarbete med ECB se över de tekniska standarder för genomförande som avses i punkt 2 regelbundet, men minst vartannat år. Ändring 180 Förslag till direktiv Artikel 86 – punkt 4 4.  Utan påverkan på artiklarna 14 och 15 i direktiv [NIS Directive] [OP please insert number of Directive once adopted] ska EBA utfärda riktlinjer för att underlätta för betaltjänstleverantörerna att kvalificera allvarligare incidenter och under vilka omständigheter ett betalningsinstitut ska anmäla en säkerhetsincident. Dessa riktlinjer ska utfärdas senast den [insert date - two years of the date of entry into force of this Directive]. 4.  EBA ska samordna utbytet av information om operativa risker och säkerhetsrisker relaterade till betaltjänster med de behöriga myndigheterna och ECB. Ändring 181 Förslag till direktiv Artikel 87 – punkt 2 2.  När en betaltjänstleverantör tillhandahåller tjänsterna enligt punkt 7 i bilaga I ska den autentisera sig mot den betaltjänstleverantör som förvaltar kontoägarens konto. 2.  När en betaltjänstleverantör tillhandahåller tjänsterna enligt punkt 7 i bilaga I ska den autentisera sig mot den betaltjänstleverantör som förvaltar kontoägarens konto i enlighet med de allmänna och säkra öppna standarder för kommunikation som fastställs i artikel 94a. Ändring 182 Förslag till direktiv Artikel 87 – punkt 3 3.  Till betaltjänstleverantörer enligt artikel 1.1 i detta direktiv ska EBA i nära samarbete med ECB utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 avseende den aktuella tekniska nivån på kundautentisering och eventuellt undantag från stark kundautentisering. Riktlinjerna ska utfärdas senast den [insert date - two years from the date of entry into force of this Directive] och uppdateras regelbundet när så är nödvändigt. 3.  Till betaltjänstleverantörer enligt artikel 1.1 i detta direktiv ska EBA i nära samarbete med ECB, och efter att ha hört Europeiska datatillsynsmannen och den rådgivande panel som avses i artikel 5.3a, utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 om hur tredjepartsbetaltjänstleverantörer ska autentisera sig mot kontoförvaltande betaltjänstleverantörer, om den aktuella tekniska nivån på kundautentisering och om eventuellt undantag från stark kundautentisering. Riktlinjerna ska träda i kraft före …* och uppdateras regelbundet när så är nödvändigt. _______________ * Datumet för införlivandet av detta direktiv (två år efter det datum då detta direktiv har antagits). Ändring 183 Förslag till direktiv Artikel 88 – punkt 1 1.  Medlemsstaterna ska se till att det inrättas förfaranden för att göra det möjligt för betaltjänstanvändare och andra berörda parter, däribland konsumentorganisationer, att till de behöriga myndigheterna anmäla klagomål som rör betaltjänstleverantörers påstådda överträdelser av detta direktiv. 1.  Medlemsstaterna ska se till att det inrättas förfaranden för att göra det möjligt för betaltjänstanvändare och andra berörda parter, däribland konsumentorganisationer, att till de behöriga myndigheterna eller alternativa tvistlösningsinstanser anmäla klagomål som rör betaltjänstleverantörers påstådda överträdelser av detta direktiv. Ändring 184 Förslag till direktiv Artikel 89 – punkt 1 1.  Medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter för att säkerställa och övervaka att detta direktiv följs effektivt. De behöriga myndigheterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att så sker. De ska vara oberoende av betaltjänstleverantörerna. De ska vara behöriga myndigheter enligt artikel 4.2 i förordning (EU) nr 1039/2010. 1.  Medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter för att säkerställa och övervaka att detta direktiv följs effektivt. De behöriga myndigheterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att så sker. De ska vara oberoende av betaltjänstleverantörerna. De ska vara behöriga myndigheter enligt definitionen i artikel 4.2 i förordning (EU) nr 1093/2010. Ändring 185 Förslag till direktiv Artikel 89 – punkt 2 2.  De myndigheter som avses i punkt 1 ska ha alla befogenheter som krävs för att fullgöra sina uppdrag. När mer än en behörig myndighet bemyndigas att säkerställa och övervaka att detta direktiv följs effektivt ska medlemsstaterna se till att de myndigheterna har ett nära samarbete, så att de kan fullgöra sina respektive uppdrag effektivt. 2.  De myndigheter som avses i punkt 1 ska ha alla befogenheter och resurser som krävs för att fullgöra sina uppdrag. Ändring 186 Förslag till direktiv Artikel 89 – punkt 4a (ny) 4a.  EBA ska, efter samråd med ECB, utfärda riktlinjer för behöriga myndigheter i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 om vilka förfaranden för klagomål som ska övervägas för att säkra efterlevnaden av de relevanta bestämmelserna i detta direktiv enligt punkt 1 i denna artikel. Riktlinjerna ska utfärdas senast den …* och uppdateras regelbundet när så är nödvändigt. * Två år efter det datum då detta direktiv trätt i kraft. Ändring 187 Förslag till direktiv Artikel 90 – punkt 1 1.  Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörer inför lämpliga och effektiva förfaranden för hantering av konsumentklagomål för att reglera betaltjänstanvändares klagomål som gäller de rättigheter och skyldigheter som fastställs i detta direktiv. 1.  Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörer inför och tillämpar lämpliga och effektiva förfaranden för hantering av konsumentklagomål för att reglera betaltjänstanvändares klagomål som gäller de rättigheter och skyldigheter som fastställs i detta direktiv, och ska kontrollera deras åtgärder på detta område. Ändring 188 Förslag till direktiv Artikel 90 – punkt 2 2.  Medlemsstaterna ska föreskriva att betaltjänstleverantörer gör allt för att skriftligen och på varje punkt besvara betaltjänstanvändares klagomål i rimlig tid och senast inom 15 arbetsdagar. Under särskilda omständigheter som betaltjänstleverantören inte kan påverka och svaret inte kan lämnas inom 15 arbetsdagar, ska denne skicka ett preliminärt svar, med klart angivna skäl till förseningen av svaret på klagomålet och med angivande av när konsumenten ska få det definitiva svaret. Denna tidsfrist får aldrig överskrida 30 arbetsdagar. 2.  Medlemsstaterna ska föreskriva att betaltjänstleverantörer gör allt för att skriftligen och på varje punkt besvara betaltjänstanvändares klagomål i rimlig tid och senast inom 15 arbetsdagar. Under särskilda omständigheter som betaltjänstleverantören inte kan påverka och svaret inte kan lämnas inom 15 arbetsdagar, ska denne skicka ett preliminärt svar, med klart angivna skäl till förseningen av svaret på klagomålet och med angivande av när konsumenten ska få det definitiva svaret. Denna tidsfrist får aldrig överskrida 15 arbetsdagar. Om en medlemsstat har mer omfattande förfaranden för hantering av klagomål, som sorterar under den nationella behöriga myndigheten, får medlemsstatens bestämmelser tillämpas. Ändring 189 Förslag till direktiv Artikel 90 – punkt 4 4.   Informationen enligt punkt 2 ska vara enkel, direkt, tydlig och alltid tillgänglig på betaltjänstleverantörens webbplats, om sådan finns, i de allmänna villkoren för avtal mellan betaltjänstleverantören och betaltjänstanvändaren samt på fakturor och kvitton avseende dessa avtal. Det ska anges var ytterligare information kan inhämtas om det berörda organet för tvistlösning utanför domstol och villkoren för att anlita ett sådant organ. 4.   Informationen enligt punkt 3 ska vara tydlig, begriplig och lättillgänglig på näringsidkarens webbplats, om sådan finns, och i förekommande fall i de allmänna villkoren för avtal om försäljning eller tjänster mellan näringsidkaren och en konsument. Ändring 190 Förslag till direktiv Artikel 91 – punkt 1 1.  Medlemsstaterna ska se till att det i enlighet med relevant nationell lagstiftning och unionslagstiftning införs lämpliga och effektiva förfaranden för klagomål och tvistlösning för att avgöra tvister mellan betaltjänstanvändare och deras betaltjänstleverantörer om rättigheter och skyldigheter enligt detta direktiv, varvid befintliga organ ska utnyttjas när så är lämpligt. Medlemsstaterna ska se till att sådana förfaranden är tillämpliga på betaltjänstleverantörer och att de även omfattar utsedda ombuds verksamhet. 1.  Medlemsstaterna ska se till att det i enlighet med relevant nationell lagstiftning och unionslagstiftning införs lämpliga, oberoende, opartiska, transparenta och effektiva förfaranden för klagomål och tvistlösning för att avgöra tvister mellan betaltjänstanvändare och deras betaltjänstleverantörer om rättigheter och skyldigheter enligt detta direktiv, varvid befintliga behöriga organ ska utnyttjas när så är lämpligt. Medlemsstaterna ska se till att sådana förfaranden är tillämpliga och tillgängliga för såväl betaltjänstanvändare som betaltjänstleverantörer och att de även omfattar utsedda ombuds verksamhet. Ändring 191 Förslag till direktiv Artikel 91 – punkt 1a (ny) 1a.  Medlemsstaterna ska se till att betaltjänstleverantörer använder sig av ett eller flera alternativa tvistlösningsorgan. Ändring 192 Förslag till direktiv Artikel 91 – punkt 2 2.  Medlemsstaterna ska kräva att de organ som avses i punkt 1 samarbetar för att lösa gränsöverskridande tvister om de rättigheter och skyldigheter som gäller detta direktiv. 2.  Medlemsstaterna ska kräva att de organ som avses i punkt 1 samarbetar för att lösa gränsöverskridande tvister om de rättigheter och skyldigheter som gäller detta direktiv. Medlemsstaterna ska se till att dessa organ har tillräcklig kapacitet för att på ett lämpligt och effektivt sätt delta i ett sådant gränsöverskridande samarbete. Ändring 193 Förslag till direktiv Artikel 92 – punkt 2a (ny) 2а.  EBA ska utfärda riktlinjer om påföljderna enligt punkt 2 och se till att de är effektiva, proportionerliga och avskräckande. Ändring 194 Förslag till direktiv Avdelning V DELEGERADE AKTER DELEGERADE AKTER OCH TEKNISKA STANDARDER Ändring 195 Förslag till direktiv Artikel 93a (ny) Artikel 93a Tekniska standarder EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar villkoren för tillämpning av kraven på kapitalbas i artiklarna 7 och 8 och skyddskraven i artikel 9. EBA ska lägga fram dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den …. Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. Ändring 196 Förslag till direktiv Artikel 94 – punkt 5 5.  En delegerad akt som antas enligt artikel 93 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. 5.  En delegerad akt som antas enligt artikel 93 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. Ändring 197 Förslag till direktiv Artikel 94a (ny) Artikel 94a Allmänna och säkra öppna kommunikationsstandarder 1.  EBA ska i nära samarbete med ECB och efter att ha hört den rådgivande panel som avses i artikel 5.3a, utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i form av allmänna och säkra öppna kommunikationsstandarder, i syfte att fastställa hur kontoförvaltande betaltjänstleverantörer och tredjepartsbetaltjänstleverantörer eller tredjepartsutgivare av betalningsinstrument ska kommunicera med varandra. EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den … *. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. 2.  De allmänna och säkra öppna kommunikationsstandarder som avses i punkt 1 ska omfatta tekniska och funktionsrelaterade specifikationer för översändning av information och ska fokusera på att optimera säkerheten och effektiviteten i samband med kommunikation. 3.  De allmänna och säkra öppna kommunikationsstandarderna ska särskilt, på grundval av bestämmelserna i artiklarna 58 och 87, specificera hur tredjepartsbetaltjänstleverantörer ska autentisera sig mot kontoförvaltande betaltjänstleverantörer och hur kontoförvaltande betaltjänstleverantörer ska underrätta och informera tredjepartsbetaltjänstleverantören. 4.  EBA ska, i nära samarbete med ECB, se till att de allmänna och säkra öppna kommunikationsstandarderna utarbetas efter lämpligt samråd med alla intressenter på betaltjänstmarknaden, inbegripet intressenter som verkar utanför banksektorn. 5.  Medlemsstaterna ska se till att de allmänna och säkra öppna kommunikationsstandarderna tillämpas av de kontoförvaltande betaltjänstleverantörerna, tredjepartsbetaltjänstleverantörerna och tredjepartsutgivare av betalningsinstrument. 6.  De allmänna och säkra öppna kommunikationsstandarderna ska ses över regelbundet för att ta hänsyn till innovationer och teknisk utveckling. 7.  Denna artikel påverkar inte tillämpningen av andra krav som fastställs i detta direktiv. ______________ * 12 månader efter det datum då detta direktiv trätt i kraft. Ändring 198 Förslag till direktiv Artikel 94b (ny) Artikel 94b 1.  EBA ska på sin webbplats offentliggöra förteckningen över alla auktoriserade betaltjänstleverantörer inom unionen. 2.  Denna förteckning ska hänvisa till alla auktoriserade betaltjänstleverantörer vars registrering har återkallats och skälen till detta. 3.  Alla betaltjänstleverantörer ska på sina webbplatser erbjuda direkta länkar till hemmedlemsstatens behöriga myndighets webbplats där alla auktoriserade betaltjänstleverantörer förtecknas. Ändring 199 Förslag till direktiv Artikel 94c (ny) Artikel 94c Skyldighet att informera konsumenterna om deras rättigheter 1.  Senast den …* , ska kommissionen, på basis av en offentlig utfrågning om ett utkast, ta fram en användarvänlig elektronisk broschyr med tydlig och lättförståelig information om konsumenternas rättigheter enligt detta direktiv och relaterad unionslagstiftning. 2.  Den broschyr som avses i punkt 1 ska göras tillgänglig för alla konsumenter i unionen och övriga berörda parter på kommissionens, EBA:s och nationella banktillsynsorgans webbplatser, och den ska vara lätt att ladda ner och överföra till andra webbplatser. Kommissionens ska informera medlemsstaterna, betaltjänstleverantörer och konsumentorganisationer om offentliggörandet av broschyren. 3.  Betaltjänstleverantörer ska se till att alla konsumenter, inbegripet personer som inte är kunder, kan få tillgång till broschyren i originalformat, i elektronisk form på deras webbplats, och i pappersform vid deras filialer, hos deras ombud och vid de enheter till vilka verksamheter utkontrakterats. Vid dessa filialer och hos dessa ombud och enheter ska ett tydligt anslag med följande text finns uppsatt väl synligt för konsumenterna: ”Vid disken kan du få ett exemplar av den text som anger dina rättigheter som betaltjänstanvändare”. Följande väl synliga anslag ska finnas på deras webbplats: ”Klicka här för att ta del av dina rättigheter som betaltjänstanvändare". Betaltjänstleverantörer ska även se till att sådan information alltid är lättillgänglig för kunderna via deras online-konton, om sådana finns. 4.  Broschyren ska i synnerhet spridas elektroniskt eller i pappersform när en kund ingår någon form av avtal eller, för personer som redan är kunder vid datumet då broschyren offentliggörs, genom ett meddelande till dessa inom ett år efter det att kommissionen offentliggjort broschyren. 5.  Alla betaltjänstleverantörer ska på sina webbplatser erbjuda direkta länkar till den behöriga myndighets webbplats där alla auktoriserade betaltjänstleverantörer förtecknas. 6.  Betaltjänstleverantörer får inte ta ut någon avgift av sina kunder för den information som ges enligt denna artikel. 7.  Lämpliga alternativa medel ska användas vid tillämpningen av bestämmelserna i denna artikel med avseende på blinda och synskadade personer. _____________ * Två år efter det att detta direktiv trätt i kraft. Ändring 200 Förslag till direktiv Artikel 95 – punkt 2 2.  Om en medlemsstat utnyttjar någon av de möjligheter som avses i punkt 1, ska den informera kommissionen om detta och om alla följande ändringar. Kommissionen ska offentliggöra informationen på en webbplats eller på annat sätt som ger lätt åtkomst. 2.  Om en medlemsstat utnyttjar någon av de möjligheter som avses i punkt 1, ska den informera kommissionen om detta och om alla följande ändringar. Kommissionen ska offentliggöra informationen på en webbplats eller på annat sätt som ger lätt åtkomst och samtidigt underrätta Europaparlamentet. Ändring 201 Förslag till direktiv Artikel 96 – stycke 1a (nytt) Senast den ...* ska kommissionen lägga fram en rapport, i tillämpliga fall tillsammans med ett lagstiftningsförslag, om konsekvenserna av att inkludera trepartssystem inom ramen för bestämmelserna om tillträde till betalningssystem, med särskilt beaktande av konkurrensnivån och betalkortsystemens marknadsandel. ____________ * Två år efter det datum då detta direktiv trätt i kraft.

(1) Ärendet återförvisades till det ansvariga utskottet för ytterligare behandling enligt artikel 57.2 andra stycket i arbetsordningen (A7-0169/2014).

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 3 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om åtgärder avseende den europeiska inre marknaden för elektronisk kommunikation, och om ändring av direktiven 2002/20/EG, 2002/21/EG och 2002/22/EG samt förordningarna (EG) nr 1211/2009 och (EU) nr 531/2012 (COM(2013)0627 – C7-0267/2013 – 2013/0309(COD))

P7_TA(2014)0281 A7-0190/2014

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0627),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0267/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av de motiverade yttranden från det irländska underhuset och den irländska senaten, Maltas parlament, det österrikiska förbundsrådet och Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 21 januari 2014(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 31 januari 2014(2),

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för regional utveckling, utskottet för kultur och utbildning, utskottet för rättsliga frågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7‑0190/2014).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 3 april 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om åtgärder för att fullborda den europeiska inre marknaden för elektronisk kommunikation och för att skapa en uppkopplad kontinent, och om ändring av direktiven 2002/20/EG, 2002/21/EG och 2002/22/EG samt förordningarna (EG) nr 1211/2009 och (EU) nr 531/2012 och beslut nr 243/2012/EU [Ändr. 1]

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING,

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén(3),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(4),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5), och

av följande skäl:

(1)  EU måste utnyttja alla tillväxtkällor för att ta sig ur krisen, skapa arbetstillfällen och återfå sin konkurrenskraft. Att åter få fart på tillväxten och skapa arbetstillfällen i unionen är syftet med Europa 2020-strategin. Den digitala sfären har dessutom blivit en del av det offentliga rummet där nya former av gränsöverskridande handel etableras och affärstillfällen för europeiska företag inom den globala digitala ekonomin skapas tillsammans med innovativ marknadsutveckling och social och kulturell samverkan. Vid sitt vårmöte 2013 betonade Europeiska rådet hur viktig den digitala inre marknaden är för tillväxten och efterlyste konkreta åtgärder för att så snabbt som möjligt skapa en inre marknad för informations- och kommunikationsteknik (IKT). Enligt målen för Europa 2020-strategin och rådets uttalande syftar denna förordning till att bidra till inrättandet av inrätta en inre marknad för elektronisk kommunikation (Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG(6), 2002/20/EG(7), 2002/21/EG(8), 2002/22/EG(9) och 2002/58/EG(10), kommissionens direktiv 2002/77/EG(11), samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1211/2009(12), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 531/2012(13) och Europaparlamentets och rådets beslut nr 243/2012/EU(14)) genom att komplettera och anpassa unionens befintliga regelverk för elektronisk kommunikation i vissa avseenden och genom att fastställa det allmänna innehållet, målet och tidpunkten för nästa översyn av det regelverket. [Ändr. 2]

(2)  Redan i En digital agenda för Europa, som är ett av flaggskeppsinitiativen i EU:s Europa 2020-strategi, betonades den centrala roll som IKT och nätanslutning spelar för utvecklingen av vår ekonomi och för samhället. För att unionen ska kunna dra bästa nytta av den digitala omvandlingen krävs en dynamisk inre marknad för elektronisk kommunikation för alla branscher och i hela EU. En sådan verklig inre marknad för kommunikationer kommer att utgöra ryggraden i en innovativ och ”smart” digital ekonomi och ligga till grund för en inre digital marknad där onlinetjänster flödar fritt över gränserna i ett inre sammanhang som är öppet, standardiserat och interoperabelt. [Ändr. 3]

(3)  På en sömlös inre marknad för elektronisk kommunikation bör Friheten att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster till alla kunder i unionen och varje slutanvändares rätt att välja bästa tillgängliga erbjudande på marknaden bör garanteras, och får inte hindras av att marknaderna splittras upp vid de nationella gränserna. Med det befintliga regelverket, som erkänner och medger förekomsten av objektivt olika villkor i medlemsstaterna, är det inte möjligt att helt lösa problemet med denna uppsplittring på grund av andra orsaker, med olika, som yttrar sig i nationella tillämpningar av deti stället för unionsomfattande allmänna auktorisationssystem auktorisationssystemet, nationella system för spektrumtilldelning, skillnader mellan de tillträdesprodukter som är tillgängliga för leverantörer av elektronisk kommunikation i de olika medlemsstaterna samt skilda branschspecifika konsumentbestämmelser. Unionen kan i många fall endast fastställa grundläggande bestämmelser, som ofta genomförs på olika sätt av medlemsstaterna. Medan direktiv 2002/20/EG (auktorisationsdirektivet) begränsar den typ av information som erfordras kräver till exempel 12 medlemsstater ytterligare detaljer, såsom en kategorisering av de avsedda verksamhetstyperna, verksamhetens geografiska omfattning, den avsedda marknaden, företagsstruktur, inklusive aktieägarnas namn, och namnen på aktieägarnas aktieägare, handelskammarens certifiering och ett utdrag ur belastningsregistret för företagets representant. Sådana ytterligare krav framhäver vikten av att kommissionen intar en fast hållning när det gäller överträdelseförfaranden. [Ändr. 4]

(4)  En verklig inre marknad för elektronisk kommunikation bör bidra till att främja konkurrens, samordning, investeringar och innovation och mer kapacitet för att skapa nya och förbättrade nät och tjänster genom att främja marknadsintegration och gränsöverskridande erbjudanden av tjänster och bör minska de onödiga administrativa bördorna för företagen till ett minimum. Detta bör i sin tur bidra till målen att uppnå de ambitiösa mål för höghastighetsbredband som anges i den digitala agendan för Europa uppnås och till med överträffas. Detta skulle även främja uppkomsten av tjänster och tillämpningar som kan utnyttja data och öppna format på ett sätt som är interoperabelt, standardiserat och säkert, och som finns tillgängliga med samma grad av funktionalitet och icke-funktionalitet i hela unionen. Den ökande tillgången till digitala infrastrukturer och tjänster bör i sin tur öka konsumenternas valfrihet, tjänsternas kvalitet och mångfald i innehållet, bidra till territoriell och social sammanhållning och underlätta rörligheten inom unionen. [Ändr. 5]

(4a)  Utredningsavdelning B för struktur- och sammanhållningspolitik vid Europaparlamentets generaldirektorat för EU-intern politik publicerade 2013 en studie om internet, den digitala agendan och de europeiska regionernas ekonomiska utveckling, och i denna studie underströk man att gynnsamma villkor vad gäller hur man i regionerna accepterar och tar till sig IKT och informationssamhällets utveckling är en viktig och till och med avgörande faktor, med tanke på att just den regionala nivån är särskilt betydelsefull för utvecklingen av IKT-efterfrågan. [Ändr. 6]

(4b)  I ovan nämnda studie påpekas även att den regionala nivån är relevant för kartläggning av de möjligheter som informationssamhället för med sig och för genomförande av program som syftar till att främja informationssamhällets utveckling. Samverkan mellan de olika myndighetsnivåerna kan enligt studien också vara en viktig tillväxtmotor. Man bör kombinera bottom-up- och top-down-strategier, eller åtminstone utveckla dem parallellt, för att uppnå målet att skapa en digital inre marknad. [Ändr. 7]

(4c)  För att få till stånd en enhetlig europeisk inre marknad för elektronisk kommunikation och en ökad territoriell och social sammanhållning måste därför den investeringsprioritering som anges i artikel 5.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013(15), för såväl en ökad utbyggnad av bredband och höghastighetsnät som stöd av valet av ny teknik och nätverk för den digitala ekonomin, genomföras och alla europeiska regioner ges möjlighet till investering på dessa områden, vilket också föreskrivs i artikel 4 i samma förordning. [Ändr. 8]

(4d)  Investeringar i den senaste infrastrukturen, som är oundgänglig för att människor i unionen ska kunna utnyttja nya, innovativa tjänster, bör inte begränsas till de centrala och tättbefolkade områdena, där lönsamhet är garanterad. Investeringar bör göras samtidigt även i randområden och yttersta randområden, glesbefolkade regioner och mindre utvecklade regioner så att deras utvecklingssvårigheter inte förvärras ännu mer. [Ändr. 9]

(5)  Fördelarna med en inre marknad för elektronisk kommunikation bör spridas till det bredare digitala ekosystemet, som omfattar unionens utrustningstillverkare, innehålls-, mjukvaru- och tillämpningsleverantörer och den bredare ekonomin, till exempel utbildning, banksektorn, bilindustrin logistiksektorn, detaljhandeln, energisektorn, läkemedelsindustrin, rörlighets- och transportindustrin samt arrangemang för samordning vid kriser och naturkatastrofer. Dessa sektorer är beroende av anslutningsmöjligheter och bredband för att öka produktiviteten, kvaliteten och sitt erbjudande till slutanvändaren, till exempel genom molntillämpningar som kan nås överallt, avancerad analys av stordata från kommunikationsnäten, uppkopplade och interoperabla föremål samt möjligheter till ett integrerat tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster för olika delar av ett företag. Detta sker från en utgångspunkt med öppen interoperabilitet, standardiserade system samt öppna data. Medborgarna, de offentliga förvaltningarna och sjuk-och hälsovården kommer också att vinna på en bredare tillgång till e-förvaltnings- och e-hälsotjänster. Utbudet på kulturinnehåll och kulturtjänster och utbildningsinnehåll och utbildningstjänster, och den allmänna kulturella mångfalden kan också öka på en inre marknad för elektronisk kommunikation. Tillhandahållande av kommunikation anslutning via elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster är så viktigt för den bredare ekonomin och samhället i stort och framtidens smarta städer att obefogade branschspecifika bördor, vare sig rättsliga eller andra, bör undvikas. [Ändr. 10]

(6)  Denna förordning syftar till att ta ytterligare steg mot att fullborda den inre marknaden för elektronisk kommunikation genom åtgärder längs tre inbördes sammankopplade huvudaxlar. För det första bör förordningen bidra till att bekräfta friheten att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster över gränserna och över olika nät i olika medlemsstater genom att harmonisera och förenkla tillämpningen av det allmänna auktorisationssystemet. på grundval av en gemensam EU-auktorisation, i syfte att skapa förutsättning för ökad enhetlighet och förutsägbarhet i innehållet och för genomförandet av sektorsspecifika bestämmelser inom unionen.För det andra är det nödvändigt att ta itu med villkoren och förfarandena för att bevilja spektrumlicenser införa mycket mer enhetliga villkor för tillträdet till grundläggande insatsvaror för gränsöverskridande tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, inte bara för trådlösa bredbandskommunikationer som är beroende av både licensbelagda och samt för användningen av licensfria spektrum, utan även för anslutning via fasta nät.

För det tredje bör reglerna för skydd av användare slutanvändare, särskilt konsumenter, diskuteras harmoniseras i syfte att tillnärma affärsvillkoren och bygga upp ett digitalt förtroende bland medborgarna. Detta omfattar bestämmelser om icke-diskriminering, avtalsinformation, uppsägning av avtal och leverantörsbyte, om tillträde till onlineinnehåll, tillämpningar och tjänster och om trafikstyrning samt gemensamma och allmänna standarder för användarnas integritetsskydd, uppgiftsskydd och säkerhet, som inte bara skyddar användarna, slutanvändarna utan samtidigt garanterar att internetekosystemet fortsätter att fungera som en motor för tillväxt. Dessutom bör ytterligare reformer på roamingområdet genomföras för att skapa förtroende hos användarna slutanvändarna att bibehålla sin uppkoppling när de reser inom unionen, utan att utsättas för extra avgifter utöver de taxor som de betalar i den medlemsstat där de har tecknat sitt avtal.och förordningen bör med tiden därför bli en drivkraft för enhetliga prissättningsvillkor och andra villkor inom unionen [Ändr. 11]

(7)  Denna förordning bör komplettera unionens befintliga regelverk och de tillämpliga nationella rättsakter som har antagits i enlighet med unionsrätten, genom att det vidtas vissa riktade åtgärder som fastställer fastställs särskilda rättigheter och skyldigheter för både leverantörer och slutanvändare av elektronisk kommunikation, och görs relevanta ändringar av de befintliga direktiven och av förordning (EU) nr 531/2012 för att öka konsekvensen samt vissa väsentliga ändringar för att skapa en mer konkurrenskraftig inre marknad. [Ändr. 12]

(8)  Åtgärderna i denna förordning respekterar principen om teknikneutralitet, det vill säga de varken föreskriver eller gynnar användningen av en viss typ av teknik.

(9)  Tillhandahållande av elektronisk kommunikation är fortfarande föremål för större bördor om de är gränsöverskridande än om de är nationella. Gränsöverskridande leverantörer måste i synnerhet fortfarande anmäla sig och betala avgifter i de olika värdmedlemsstaterna. Innehavare av en gemensam EU-auktorisation bör omfattas av ett gemensamt anmälningssystem och göra anmälan i den medlemsstat där de har sitt huvudsakliga driftsställe (hemmedlemsstaten), vilket kommer att minska den administrativa bördan för gränsöverskridande operatörer. Den gemensamma EU-auktorisationen bör gälla alla företag som tillhandahåller eller har för avsikt att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster och kommunikationsnät i fler än en medlemsstat, vilket innebär att de åtnjuter de rättigheter som omfattas av Ett visst mått av samordning av den allmänna auktorisationen med organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) som mottagare av anmälan, bör ytterligare säkra de praktiska möjligheterna att utöva friheten att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster och kommunikationsnät i alla medlemsstater i enlighet med denna förordning.

En gemensam EU-auktorisation där det tillämpliga regelverket för operatörer av elektronisk kommunikation som tillhandahåller tjänster i olika medlemsstater på grundval av en allmän auktorisation i hemmedlemsstaten bör bidra till att friheten att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster och kommunikationsnät kan utövas effektivt i hela unionen. Anmälan är dessutom inte obligatorisk för att kunna utnyttja det allmänna auktorisationssystemet och krävs inte av samtliga medlemsstater. Eftersom kravet på anmälan medför en administrativ börda för operatören bör de medlemsstater som kräver anmälan visa att den är motiverad och överensstämmer med unionens politik att avskaffa onödiga byråkratiska bördor. Kommissionen bör vara skyldig att utvärdera sådana krav och i förekommande fall få behörighet att kräva att de avskaffas. [Ändr. 13]

(10)  Tillhandahållande av elektroniska kommunikationstjänster eller kommunikationsnät över gränserna kan ha olika former beroende på olika faktorer, till exempel vilken typ av nät eller tjänst som tillhandahålls, omfattningen av den fysiska infrastruktur som krävs eller antalet abonnenter i de olika medlemsstaterna. Avsikten att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster över gränserna eller driva ett elektroniskt kommunikationsnät i fler än en medlemsstat kan påvisas genom aktiviteter såsom förhandling om avtal om nättillträde i en viss medlemsstat eller marknadsföring via en internetsida på den avsedda medlemsstatens språk. [Ändr. 14]

(11)  Oavsett hur en leverantör väljer att driva elektroniska kommunikationsnät eller tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster över gränserna, bör det regelverk som gäller för leverantörer av elektronisk kommunikation inom EU vara neutralt i fråga om de kommersiella val som ligger till grund för leverantörens organisation av funktioner och verksamheter i de olika medlemsstaterna. Oavsett företagets struktur bör hemmedlemsstaten för en EU-leverantör av elektronisk kommunikation anses vara den medlemsstat där de strategiska besluten om tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster fattas. [Ändr. 15]

(12)  Den gemensamma EU-auktorisationen bör grundas på den allmänna auktorisationen i hemmedlemsstaten. Den bör inte omfattas av villkor som redan är tillämpliga enligt annan befintlig nationell lagstiftning som inte är specifik för sektorn för elektronisk kommunikation. Dessutom bör bestämmelserna i denna förordning och förordning (EU) nr 531/2012 även gälla för EU-leverantörer av elektronisk kommunikation. [Ändr. 16]

(13)  De flesta sektorsspecifika villkor, exempelvis om nättillträde, nätsäkerhet och nätintegritet eller tillträde till larmtjänster, är starkt kopplade till den plats där nätet är beläget eller tjänsten tillhandahålls. EU-leverantörer av elektronisk kommunikation kan följaktligen omfattas av villkor som är tillämpliga i den medlemsstat där leverantören bedriver sin verksamhet om inget annat anges i denna förordning. [Ändr. 17]

(14)  Om medlemsstaterna kräver bidrag från sektorn för finansiering av skyldigheter att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och för regleringsmyndigheternas administrativa kostnader, bör kriterierna och förfarandena för fördelningen av bidrag mellan EU-leverantörer av elektronisk kommunikation vara proportionella och icke-diskriminerande för att inte hindra gränsöverskridande marknadstillträde, särskilt av nya marknadsdeltagare och mindre operatörer. Bidragen från de enskilda företagen bör därför fastställas utifrån varje företags marknadsandel räknat i realiserad omsättning i den berörda medlemsstaten, och ett tröskelvärde bör tillämpas.

(15)  Principen om likabehandling är en grundläggande princip i unionslagstiftningen och är nu inskriven i artiklarna 20 och 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Enligt domstolen innebär likabehandlingsprincipen att jämförbara situationer inte får behandlas olika och att olikartade situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling. Det är nödvändigt att säkerställa att europeiska leverantörer av elektronisk kommunikation inte behandlas på ett diskriminerande sätt av olika medlemsstater och att en enhetlig regleringspraxis tillämpas på den inre marknaden, särskilt med avseende på åtgärder som omfattas av artiklarna 15 eller 16 EU-leverantörer av elektronisk kommunikation bör därför ha rätt till lika behandling av medlemsstaterna i objektivt likvärdiga situationer för att möjliggöra mer integrerade verksamheter som täcker flera territorier. Dessutom bör det i sådana fall finnas särskilda förfaranden på unionsnivå för granskning av utkast till beslut om korrigeringsåtgärder i den mening som avses i artikel 7a i i direktiv 2002/21/EG eller artiklarna 5 eller 8 i direktiv 2002/19/EG.för att undvika omotiverade skillnader i de skyldigheter som är tillämpliga på EU-leverantörer av elektronisk kommunikation i de olika medlemsstaterna. [Ändr. 18]

(16)  Reglerings- och tillsynsbefogenheterna avseende EU-leverantörer av elektronisk kommunikation bör fördelas mellan leverantörens hemmedlemsstat och värdmedlemsstat(er) för att minska hindren för marknadstillträde, samtidigt som det på lämpligt sätt bör kontrolleras att de tillämpliga villkoren för dessa leverantörers tillhandahållande av elektroniska kommunikationstjänster och kommunikationsnät iakttas. Varje nationell regleringsmyndighet bör därför övervaka efterlevnaden av de villkor som är tillämpliga på respektive territorium i enlighet med unionslagstiftningen, bland annat genom sanktioner och provisoriska åtgärder, men endast den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten bör ha rätt att återkalla eller tillfälligt återkalla rätten för en EU-leverantör av elektronisk kommunikation att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster i hela eller delar av unionen. [Ändr. 19]

(17)  Radiospektrum är en kollektiv nyttighet och en viktig ändlig resurs som är nödvändig för uppnåendet av många olika sociala, kulturella och ekonomiska värden för den inre marknaden för mobilt trådlöst bredband, utsändning och satellitkommunikationer i unionen. Radiospektrumpolitiken i unionen bör bidra till yttrandefriheten, inklusive åsiktsfriheten och friheten att motta och sprida information och idéer oavsett gränser, liksom mediernas frihet och mångfald. Utvecklingen av trådlösa bredbandskommunikationer bidrar till genomförandet av en digital agenda för Europa, särskilt målet om att garantera en tillgång till bredband med en hastighet på minst 30 Mbit/s för alla senast 2020, och tillhandahålla unionen högsta möjliga bredbandshastigheter och bredbandskapacitet. Unionen har Emellertid finns det vissa halkat efter andra stora regioner inom unionen som har nått långt, både när det gäller de politiska målen i den digitala agendan för Europa och på det globala planet, medan andra har släpat efter. Detta beror delvis på fragmenteringen av unionens process för att tillgängliggöra spektrum som är särskilt lämpat för snabb, trådlös bredbandsaccess, vilket äventyrar uppnåendet av Nordamerika, Afrika och delar av Asien – när det gäller införande och spridning av den senaste generationen trådlös bredbandsteknik som krävs för att uppnå dessa politiska mål för unionen som helhet.

Över hälften av medlemsstaterna har beviljats ansökt om undantag från den gradvisa tillståndsprocessen av kommissionen för att möjliggöra användningen av 800 MHz-bandet för trådlösa bredbandskommunikationer eller har på annat sätt underlåtit att genomföra detta till den tidsgräns som fastställs i beslut nr 243/2012/EU, vilket visar att det krävs snabba åtgärder även inom det befintliga programmet för radiospektrumpolitik. Det visar också på behovet av förbättringar av kommissionens sätt att utöva sina behörigheter, som är av avgörande betydelse för en lojal tillämpning av unionsåtgärder och ett lojalt samarbete mellan medlemsstaterna. Energiska insatser från kommissionens sida för att genomdriva unionens redan antagna åtgärder för att harmonisera villkoren för tillträde till och effektiv användning av radiospektrumet för trådlösa bredbandskommunikationer i enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut nr 676/2002/EG(16) har inte varit tillräckliga bör i sig lämna viktiga bidrag till att lösa detta problem. [Ändr. 20]

(17a)  Handel med och uthyrning av spektrum som samordnats för trådlös bredbandskommunikation ökar flexibiliteten och leder till en effektivare fördelning av spektrumresurser. Detta bör därför ytterligare underlättas och stimuleras, bland annat genom att säkerställa att alla nyttjanderätter, inklusive dem som redan beviljats, har en tillräckligt lång varaktighet. [Ändr. 21]

(18)  Den nationella politiken skiljer sig åt på detta område, vilket ger upphov till inkonsekvens och skapar splittringar på den inre marknaden. Detta förhindrar i sin tur genomförandet av unionsomfattande tjänster och fullbordandet av den inre marknaden för trådlösa bredbandskommunikationer. Detta kan skapa olika villkor för tillgång till sådana tjänster, hindra konkurrensen mellan företag som är etablerade i olika medlemsstater, avskräcka från investeringar i mer avancerade nät och tekniker och hindra uppkomsten av innovativa tjänster. Konsekvensen blir att medborgarna och företagen förvägras allmänt utbredda och integrerade tjänster av hög kvalitet och operatörerna av trådlöst bredband inte har möjlighet att utnyttja de större effektivitetsvinsterna från storskaliga och mer integrerade verksamheter. Åtgärder på unionsnivå när det gäller vissa aspekter av radiospektrumtilldelning bör därför komplettera utvecklingen av de avancerade trådlösa bredbandskommunikationstjänsternas täckning så att den blir bred och integrerad i hela unionen. Samtidigt behövs tillräcklig flexibilitet för att tillgodose specifika nationella krav, och medlemstaterna bör få behålla rätten att vidta åtgärder för att organisera sina radiospektrum med hänsyn till den allmänna ordningen, den allmänna säkerheten och försvaret och slå vakt om och främja mål av allmänt intresse, såsom språklig och kulturell mångfald och mediemångfald. [Ändr. 22]

(19)  Leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster, inklusive mobiloperatörer eller konsortier av sådana operatörer, bör gemensamt kunna organisera en effektiv, teknologiskt modern, avancerad och prismässigt överkomlig täckning av en stor del av unionens territorium som på lång sikt gynnar slutanvändarna, och bör därför kunna använda radiospektrum i flera medlemsstater med tillämpning av liknande villkor, förfaranden, kostnader, tidpunkter och varaktighet i harmoniserade band, och med kompletterande radiospektrumpaket, såsom en kombination av lägre och högre frekvenser för täckning av tätbefolkade och mindre tätbefolkade områden. Initiativ för ökad samordning och konsekvens bidrar även till att öka förutsägbarheten för investeringar i nät. Förutsägbarheten skulle också gynnas stort av en tydlig politik syftande till långa giltighetstider för nyttjanderätter till radiospektrum, utan att det påverkar den obegränsade karaktären hos sådana rätter i vissa medlemsstater, vilket i sin tur bör kopplas till tydliga förbättrade villkor för överlåtande, uthyrning eller gemensam användning av delar av eller hela det radiospektrum som omfattas av en sådan individuell nyttjanderätt. [Ändr. 23]

(20)  Samordningen av och enhetligheten hos nyttjanderätterna till radiospektrum bör också förbättras., åtminstone för de band som har harmoniserats för trådlösa, fasta, nomadiska och mobila bredbandskommunikationer. Detta omfattar de band som har identifierats av Internationella teleunionen för IMT-advanced-system (International Mobile Telecommunications-Advanced) samt de band som används för RLAN (Radio Local Area Networks), såsom 4 GHz och 5 GHz. Det bör även utökas till att omfatta band som kan harmoniseras i framtiden för trådlösa bredbandskommunikationer enligt vad som förutses i artikel 3 b i beslutet om inrättande av ett flerårigt program för radiospektrumpolitik och i yttrandet från gruppen för radiospektrumpolitik om strategiska utmaningar för Europa när det gäller att hantera den ökade efterfrågan på spektrum för trådlöst bredband som antogs den 13 juni 2013., till exempel banden 700 MHz, 1.5 GHz och 3.8–4.2 GHz inom en snar framtid. Med tanke på de stora samhälleliga, kulturella, sociala och ekonomiska konsekvenserna av beslut som rör spektrum bör sådana beslut vederbörligen beakta de överväganden som anges i artikel 8a i direktiv 2002/21/EG och, i tillämpliga fall, de mål av allmänt intresse som anges i artikel 9.4 i det direktivet. [Ändr. 24]

(21)  De olika nationella förfarandena för radiospektrumtilldelning skulle bli enhetligare genom mer uttryckliga bestämmelser om kriterierna för tidsplaner för auktoriseringsförfarandena, giltighetstiden för nyttjanderätterna, avgifter och hur de ska betalas, kapacitets- och täckningsskyldigheter, fastställande av vilka radiospektrum och spektrumblock som omfattas av ett auktorisationsförfarande, objektiva tröskelkrav för främjande av en effektiv konkurrens samt villkor för omsättningsbarheten för nyttjanderätter, inklusive fördelningsvillkor.

(22)  Genom att begränsa avgiftsbördan till vad som krävs för en optimal radiospektrumförvaltning med en balans mellan omedelbara betalningar och regelbundna avgifter skulle investeringar i infrastruktur och införande av teknik främjas, och de kostnadsfördelar som detta medför skulle överföras till slutanvändarna.

(23)  Mer synkroniserade radiospektrumtilldelningar som stimulerar införandet av trådlöst bredband i hela unionen skulle skapa stordriftsfördelar i de berörda industrierna, till exempel nätutrustning och terminaler. Dessa sektorer bör i sin tur ta hänsyn till unionens initiativ och politik för radiospektrumanvändning i en större utsträckning än vad som varit fallet den senaste tiden. Det bör därför inrättas ett förfarande för harmonisering av tidtabellerna för tilldelning samt införas bestämmelser om kortaste eller gemensam giltighetstid för nyttjanderätter till banden.

(24)  När det gäller andra viktiga och väsentliga villkor som skulle kunna kopplas till nyttjanderätter till radiospektrum för trådlöst bredband skulle Medlemsstaternas tillämpning av de rättsliga principer och kriterier som fastställs i unionens regelverk skulle denna förordning bli mer enhetlig om det infördes en samordningsmekanism genom vilken kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter på förhand skulle kunna ge synpunkter på en viss medlemsstats förslag till beviljande av nyttjanderätter, och kommissionen med beaktande av de övriga medlemsstaternas synpunkter skulle kunna förhindra genomförandet av sådana förslag som inte är förenliga med unionens lagstiftning. [Ändr. 25]

(25)  Med tanke på den stora ökningen av efterfrågan på radiospektrum för trådlöst bredband bör lösningar för en alternativ spektrumeffektiv tillgång till trådlöst bredband främjas uppmuntras och inte förhindras. Detta omfattar för närvarande, bland annat, användning av trådlösa tillträdessystem med låg effekt och kort räckvidd, till exempel så kallade hotspots (även kallade Wi-Fi) i trådlösa lokala nätverk samt nätverk med små cellulära tillträdespunkter med låg effekt (även kallade femto-, pico- eller metroceller). Dynamiskt tillträde till spektrum, inklusive på licensfri basis, och andra innovativa tekniska lösningar och användningar av spektrum bör uppmuntras och möjliggöras. [Ändr. 26]

(26)  Kompletterande trådlösa accessystem såsom RLAN, särskilt allmänt tillgängliga RLAN-accesspunkter, gör internet allt mer lättåtkomligt för slutanvändarna och gör det möjligt för mobiloperatörerna att avlasta trafiken genom användning av harmoniserade radiospektrumresurser som inte kräver en individuell auktorisation eller nyttjanderätt till radiospektrumet.

(27)  De flesta RLAN-accesspunkterna används i dag av privata slutanvändare som en lokal trådlös utökning av deras fasta bredbandsanslutning. Om slutanvändarna inom sina egna internetabonnemang väljer att dela anslutningen till sitt RLAN med andra kan tillgången till ett stort antal sådana accesspunkter, särskilt i tätbefolkade områden, bidra till att maximera den trådlösa datakapaciteten genom återanvändning av radiospektrumet och skapa en kostnadseffektiv och kompletterande trådlös bredbandsinfrastruktur som är tillgänglig för andra slutanvändare. Onödiga begränsningar för användare som vill dela åtkomsten till sina egna RLAN-anslutningspunkter med andra slutanvändare eller som vill ansluta sig till sådana accesspunkter bör därför undanröjas eller förebyggas.

(28)  Onödiga begränsningar av utbyggande och sammanlänkning av RLAN-accesspunkter bör också avskaffas. Offentliga myndigheter och leverantörer av offentliga tjänster använder allt oftar de RLAN-accesspunkter som inrättats i de egna lokalerna för egna ändamål, till exempel för personalens användning, till att underlätta en kostnadseffektiv tillgång på plats till e-förvaltningstjänster för medborgarna eller för att stödja tillhandahållandet av smart samhällsservice med realtidsinformation, till exempel kollektivtrafik eller trafikstyrning. De skulle även kunna ge tillträde till sådana accesspunkter till allmänheten i stort, som en sidotjänst till de tjänster som erbjuds allmänheten i deras lokaler, och bör ges möjlighet att göra detta i enlighet med konkurrensreglerna och reglerna för offentlig upphandling. Tillhandahållande av lokalt tillträde till elektroniska kommunikationsnät inom eller kring privat egendom eller ett begränsat offentligt område som en sidotjänst till en annan verksamhet som inte är beroende av anslutning, såsom RLAN-hotspots som görs tillgängliga för kunder som utnyttjar andra kommersiella verksamheter eller allmänheten i det området, bör inte innebära att en sådan leverantör betraktas som en leverantör av elektronisk kommunikation.

(29)  Trådlösa accesspunkter med låg effekt och liten räckvidd är mycket små och diskreta utrustningar som liknar Wi-Fi-routrar för hushållsbruk. Sådana accesspunkters tekniska egenskaper bör specificeras på unionsnivå så att de kan byggas ut och användas i olika lokala sammanhang som fordrar ett allmänt tillstånd utan onödiga begränsningar som följer av individuell planering eller andra tillstånd. Proportionaliteten hos de åtgärder för att ange de tekniska egenskaperna som vidtas för att ett allmänt tillstånd för sådana användningsområden ska kunna ges bör garanteras genom att de tekniska egenskaper som fastställs görs mycket mer begränsande än de tillämpliga maxgränserna för parametrar i unionsåtgärder, till exempel uteffekt.

(30)  Medlemsstaterna bör se till att förvaltningen av radiospektrum på nationell nivå inte hindrar andra medlemsstater från att använda de radiospektrum som de har rätt till eller uppfylla sina skyldigheter angående band vars användning är harmoniserad på unionsnivå. Det är nödvändigt att inrätta en samordningsmekanism som bygger på det arbete som utförs av gruppen för radiospektrumpolitik för att se till att varje medlemsstat har likvärdigt tillträde till radiospektrum och för att se till att resultaten av samordningen är enhetliga och genomförbara. [Ändr. 27]

(31)  Erfarenheten av genomförandet av unionens regelverk har visat att de gällande bestämmelserna om konsekvent tillämpning av bestämmelser och målet att bidra till utvecklingen av den inre marknaden inte har utgjort tillräckliga incitament att utforma accessprodukter som bygger på harmoniserade standarder och processer, särskilt inte på området fasta nät. Operatörer som bedriver verksamhet i olika medlemsstater har svårt att finna accessinsatsvaror som kvalitetsmässigt och i fråga om driftskompatibilitet hos nät och tjänster ligger på rätt nivå, och om de finns så har de olika tekniska egenskaper. Detta leder till ökade kostnader och hindrar tillhandahållandet av tjänster över de nationella gränserna. [Ändr. 28]

(32)  Integrationen av den inre marknaden för elektronisk kommunikation skulle påskyndas om det inrättades en ram baserad på nyckelparametrar och minimiegenskaper inom vilken det fastställdes vissa centrala europeiska virtuella produkter som är särskilt viktiga för att leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster ska kunna tillhandahålla gränsöverskridande tjänster, och inom vilken det skapades en unionsomfattande strategi som tar hänsyn till den alltmer IP-baserade miljön. [Ändr. 29]

(33)  De driftsmässiga behoven av olika virtuella produkter bör tillgodoses. Europeiska produkter för virtuell bredbandsaccess bör finnas tillgängliga för operatörer med ett betydande marknadsinflytande som enligt ramdirektivet och tillträdesdirektivet åläggs att ge tillträde till en viss accesspunkt i sina nät enligt reglerade villkor. För det första bör ett effektivt inträde på marknader i andra länder underlättas genom harmoniserade produkter som gör det möjligt för gränsöverskridande leverantörer att utan dröjsmål göra en första leverans av tjänster som är förutsägbara och av lämplig kvalitet till sina slutkunder, inklusive företagskunder med många driftsställen i olika medlemsstater, om detta är nödvändigt och proportionellt enligt en marknadsanalys. Dessa harmoniserade produkter bör finnas tillgängliga under en tillräckligt lång tid för att de som söker tillträde och leverantörerna av detta tillträde ska kunna planera sina investeringar på medellång och lång sikt. [Ändr. 30]

(34)  För det andra är sofistikerade virtuella accessprodukter som kräver större investeringar av de som söker tillträde och ger dem större kontroll och ökad differentiering, särskilt genom tillhandahållande av tillträde på en mer lokal nivå, centrala för att skapa förutsättning för hållbar konkurrens på den inre marknaden. Dessa centrala tillträdesprodukter i grossistledet till nästa generations accessnät bör därför också harmoniseras för att underlätta gränsöverskridande investeringar. Sådana virtuella bredbandstillträdesprodukter bör utformas så att de har likvärdiga funktioner för fysiskt tillträde med målsättningen att bredda antalet möjliga korrigeringsåtgärder i grossistledet som kan övervägas av de nationella regleringsmyndigheterna i en proportionalitetsanalys i enlighet med direktiv 2002/19/EG. [Ändr. 31]

(35)  För det tredje är det nödvändigt att skapa en harmoniserad accessprodukt i grossistledet för terminerande avsnitt av hyrda förbindelser med stärkta gränssnitt för att möjliggöra gränsöverskridande tillhandahållande av operativt viktiga anslutningstjänster för de mest krävande företagsanvändarna. [Ändr. 32]

(35a)  Det finns ett behov av att harmonisera villkoren för högkvalitativa produkter i grossistledet som används för tillhandahållande av företagstjänster för att möjliggöra sömlösa tjänster till gränsöverskridande och multinationella företag i hela unionen. Sådan harmonisering kan spela en viktig roll för konkurrenskraften för EU:s företag när det gäller kommunikationskostnader. [Ändr. 33]

(36)  Inom ramen för den gradvisa migrationen till helt IP-baserade nät hindrar den bristande tillgången på produkter baserade på IP-protokollet för olika typer av tjänster med garanterad servicekvalitet som möjliggör kommunikationsvägar genom nätdomäner och över nätgränser, både inom och mellan medlemsstaterna, utvecklingen av tillämpningar som är beroende av tillträde till andra nät, vilket i sin tur begränsar den tekniska innovationen. Denna situation hindrar dessutom en spridning i bredare skala av effektivitetsvinster som görs i samband med förvaltning och tillhandahållande av IP-baserade nät och tillträdesprodukter med garanterad servicekvalitetsnivå, särskilt ökad säkerhet, tillförlitlighet och flexibilitet, kostnadseffektivitet och snabbare anskaffning, vilket gynnar nätoperatörer, tjänsteleverantörer och slutanvändare. Det krävs därför en harmoniserad strategi för utformning av och tillgänglighet hos dessa produkter på rimliga villkor, bland annat, vid behov, möjlighet till korsvisa leveranser av de berörda leverantörerna av elektronisk kommunikation. [Ändr. 34]

(37)  De europeiska produkterna för virtuell bredbandsaccess som inrättas genom denna förordning bör beaktas i de nationella tillsynsmyndigheternas bedömningar av vilka korrigeringsåtgärder för att underlätta access som är lämpligast för nät som drivs av operatörer som anses ha ett betydande marknadsinflytande, samtidigt som en överreglering genom onödigt många accessprodukter i grossistledet bör undvikas, vare sig de införs enligt en marknadsanalys eller andra villkor. I synnerhet bör införandet av europeiska virtuella accessprodukter inte i sig leda till en ökning av det antal reglerade accessprodukter som fastställts för en viss operatör. De nationella regleringsmyndigheternas behov av att efter antagandet av denna förordning bedöma om en europeisk produkt för bredbandsaccess bör införas i stället för de korrigerande åtgärder som underlättar tillträde i grossistledet, och att bedöma om det är lämpligt att införa en europeisk produkt för virtuell bredbandsaccess i samband med framtida marknadsundersökningar där en betydande marknadsmakt har konstaterats, bör inte påverka deras ansvar för att fastställa det lämpligaste och bäst avvägda korrigerande åtgärden för att avhjälpa det konstaterade konkurrensproblemet i enlighet med artikel 16 i direktiv 2002/21/EG. [Ändr. 35]

(38)  För att skapa rättslig förutsägbarhet bör lagstiftningen också avspegla viktiga faktorer i den beslutspraxis som håller på att utvecklas enligt det gällande regelverket vilka påverkar villkoren för hur accessprodukter i grossistledet, inklusive europeiska virtuella bredbandsaccessprodukter, görs tillgängliga för nästa generations accessnät. Detta bör omfatta bestämmelser som avspeglar vilken betydelse förhållandet mellan konkurrensbegränsningar från alternativa fasta och trådlösa infrastrukturer, effektiva garantier för icke-diskriminerande tillträde och den rådande konkurrensen när det gäller priser, valfrihet och kvalitet på slutkundsnivå har för analysen av grossistmarknaden för tillträde, och särskilt om det finns behov av priskontroller av tillträde till nästa generations accessnät. Det sistnämnda övervägandet avgör i slutändan fördelarna för slutanvändarna. Till exempel när de nationella regleringsmyndigheterna gör sin bedömning från fall till fall enligt artikel 16 i direktiv 2002/21/EG och utan att det påverkar bedömningen av betydande marknadsmakt kan de slå fast att marknadsvillkoren när det finns två fasta nästa generations accessnät är tillräckligt konkurrenspräglade för att stimulera nätuppgraderingar och utvecklas mot tillhandahållande av ultrasnabba tjänster, som är en viktig parameter för konkurrensen på slutkundsnivå. [Ändr. 36]

(39)  Det förväntas att ökad konkurrens på en gemensam marknad med tiden kommer att leda till en minskning av sektorsspecifik lagstiftning som grundas på marknadsanalys. Ett av resultaten av fullbordandet av den inre marknaden är i själva verket att den effektiva konkurrensen ökar på de relevanta marknaderna, och att efterhandstillämpning av konkurrenslagstiftningen alltmer anses vara tillräckligt för att se till att marknaden fungerar. För att garantera klarhet och förutsägbarhet i regelgivningen över gränserna bör tydliga och bindande kriterier utformas för bedömningen av om förhandsreglering fortfarande är motiverat på en viss marknad, med hänvisning till varaktigheten hos flaskhalsar, konkurrensutsikterna, särskilt infrastrukturbaserad konkurrens, och konkurrensvillkoren på slutkundsnivå när det gäller parametrar som pris, valfrihet och kvalitet, vilket i sista hand är det relevanta för slutanvändarna och för EU-ekonomins globala konkurrenskraft i stort. Detta bör ligga till grund för successiva översyner av förteckningen över marknader som går att reglera på förhand och bör vara till hjälp för de nationella regleringsmyndigheterna, så att de kan inrikta sina insatser på områden där konkurrensen fortfarande inte är effektiv och göra detta på ett enhetligt sätt. Inrättandet av en verklig inre marknad för elektronisk kommunikation kan dessutom påverka marknadernas geografiska omfattning, både när det gäller sektorsspecifik lagstiftning som grundas på konkurrensprinciperna och tillämpningen av konkurrenslagstiftningen i sig.

(40)  Skillnader i det nationella genomförandet av sektorsspecifika regler för skydd av slutanvändare skapar stora hinder för den inre digitala marknaden, särskilt i form av ökade efterlevnadskostnader för leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten som vill erbjuda tjänster i olika medlemsstater. Splittringen av och osäkerheten angående nivån på skyddet i olika medlemsstater leder dessutom till att slutanvändarnas fortroende minskar och avskräcker dem från att köpa elektroniska kommunikationstjänster utomlands. För att unionen ska uppnå målet att undanröja hinder för den inre marknaden är det nödvändigt att ersätta dagens åtskilda nationella regler med en enda och fullständigt harmoniserad uppsättning sektorsspecifika regler som bidrar till att skapa en hög och enhetlig nivå på skyddet av slutanvändarna. En fullständig harmonisering av bestämmelserna bör emellertid inte hindra leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten från att erbjuda slutanvändarna avtalsvillkor som är strängare än den skyddsnivån. [Ändr. 37]

(41)  Eftersom endast vissa sektorsspecifika regler harmoniseras genom denna förordning, bör förordningen Förordningen bör inte påverka de allmänna konsumentsskyddsbestämmelserna i unionslagstiftningen och motsvarande nationella genomförandelagstiftning. [Ändr. 38]

(42)  Bestämmelserna i kapitlen 4 och 5 i denna förordning avser slutanvändare, och dessa bestämmelser bör inte endast gälla konsumenter, utan även andra kategorier av slutanvändare, främst mikroföretag. Andra slutanvändare än konsumenter bör på begäran kunna enas om undantag från vissa bestämmelser i ett enskilt avtal. [Ändr. 39]

(43)  För att fullborda den inre marknaden för elektronisk kommunikation är det också nödvändigt att undanröja hindren för slutanvändarnas tillgång till elektroniska kommunikationstjänster inom unionen. Offentliga myndigheter bör därför inte skapa eller bibehålla hinder för gränsöverskridande köp av sådana tjänster. Leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten får inte avslå eller begränsa tillträde eller diskriminera slutanvändare på grundval av deras nationalitet eller bosättningsmedlemsstat. En differentiering utifrån objektivt motiverade skillnader i kostnader, risker och marknadsförhållanden såsom variationer i efterfrågan och prissättning av konkurrenter bör emellertid vara möjlig.

(44)  Både för fasta kommunikationer och mobilkommunikationer är prisskillnaderna fortfarande mycket stora mellan nationella samtals- och sms-kommunikationer och kommunikationer som terminerar i en annan medlemsstat. Det finns stora variationer mellan länder, operatörer och tariffpaket och mellan mobila och fasta tjänster, vilket fortfarande drabbar sårbara kundgrupper och hindrar en sömlös kommunikation inom unionen. Detta sker trots en mycket stor minskning och konvergens i absoluta termer av termineringsavgifterna i medlemsstaterna samt låga priser på transitmarknaderna. Dessutom bör övergången till helt IP-baserade elektronisk kommunikation i sinom tid ge upphov till ytterligare kostnadsminskningar. Varje väsentlig skillnad i taxor för slutkunder mellan nationella fasta långdistanskommunikationer, dvs. andra än kommunikationer inom ett lokalt område som identifieras av en geografisk områdeskod i den nationella nummerplanen, och fasta kommunikationer som terminerar i en annan medlemsstat bör därför motiveras utifrån objektiva kriterier.

Slutkundstaxorna för internationella mobilkommunikationer för reglerade roamingsamtal respektive sms-meddelanden bör inte överstiga den eurotaxa för rösttelefoni och sms som fastställs i förordning (EU) nr 531/2012, om det inte är motiverat på grundval av objektiva kriterier. Sådana kriterier kan vara extrakostnader och en rimlig relaterad marginal. Andra objektiva faktorer kan vara skillnader i priselasticitet och för alla slutanvändare lätt tillgängliga alternativa taxor från leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten som erbjuder gränsöverskridande kommunikationer inom unionen till en liten extraavgift eller kostnadsfritt, eller för alla slutanvändare lätt tillgängliga informationssamhällstjänster med jämförbara funktioner, under förutsättning att slutanvändarna aktivt informeras om sådana alternativ av sina leverantörer. [Ändr. 40]

(45)  Under de senaste årtiondena har internet utvecklats till en öppen plattform för innovation med få tillträdeshinder för slutanvändare användare, innehålls- och tillämpningsleverantörer och internettjänstleverantörer. Principen om nätneutralitet på det öppna internet innebär att all trafik bör behandlas lika, utan diskriminering, begränsning eller störningar, oberoende av avsändare, mottagare, typ, innehåll, apparat, tjänst eller tillämpning. Såsom konstateras i Europaparlamentets resolution(17) av den 17 november 2011 om ett öppet internet och nätneutralitet i Europa1 har ett öppet internet varit en viktig pådrivande faktor för konkurrens, ekonomisk tillväxt, social utveckling och innovation och skapat en otrolig utveckling av tillämpningar, innehåll och tjänster online och därmed en ökad tillgång och efterfrågan på innehåll och tjänster. Det öppna internet har haft en avgörande betydelse för en snabb och fri spridning av kunskap, idéer och information, även i länder där tillgången till oberoende medier är begränsad. Syftet med det befintliga regelverket är att ge slutanvändarna användarna möjlighet att ha tillgång till och kunna distribuera information eller använda de tillämpningar och tjänster som de väljer. En rapport från Berec om trafikstyrningspraxis som publicerades i maj 2012 och en undersökning som beställts av genomförandeorganet för hälso- och konsumentfrågor om funktionen hos marknaden för anslutning till och tillhandahållande av internet ur ett konsumentperspektiv som publicerades i december 2012, har visat att ett betydande antal slutanvändare användare påverkas av trafikstyrningspraxis som blockerar specifika tillämpningar eller gör dem långsammare. Dessa tendenser kräver tydliga regler på unionsnivå för att upprätthålla ett öppet internet och undvika en uppsplittring av den inre marknaden till följd av enskilda medlemsstaters åtgärder. [Ändr. 41]

(46)  Slutanvändarnas Användarnas frihet att få tillträde till och distribuera information och lagligt innehåll och använda de tillämpningar och tjänster som de väljer regleras av unionens lagstiftning och tillämplig nationell lag. I denna förordning fastställs gränser för alla inskränkningar i denna frihet som görs av leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten, men utan att det påverkar annan unionslagstiftning, bland annat upphovsrättsreglerna och direktiv 2000/31/EG. [Ändr. 42]

(47)  För att internet ska vara öppet bör leverantörerna av internetaccesstjänsterelektronisk kommunikation till allmänheten, inom de avtalsenliga gränserna för datavolymer och hastigheter för internetaccesstjänsterna, inte blockera, sakta ned, försämra eller diskriminera visst specifikt innehåll, vissa tillämpningar eller vissa tjänster eller specifika delar av dessa, förutom genom ett begränsat antal rimliga trafikstyrningsåtgärder. Sådana åtgärder bör vara tekniskt nödvändiga, öppna, proportionella och icke-diskriminerande. Åtgärder för att hantera nättrafikbelastning bör vara tillåtna om nättrafikbelastningen endast uppstår tillfälligt eller under exceptionella omständigheter. Nationella regleringsmyndigheter bör ha möjlighet att kräva att leverantören visar att det skulle vara betydligt mindre effektivt att behandla trafiken lika.En skälig trafikstyrning omfattar förebyggande eller förhindrande av allvarliga brott, inklusive frivilliga åtgärder från leverantörernas sida för att förhindra tillträde till och distribution av barnpornografi. [Ändr. 43]

(47a)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG. [Ändr. 44]

(48)  Volymbaserade taxor bör anses vara förenliga med principen om ett öppet internet så länge användarna slutanvändarna kan välja taxor som motsvarar deras normala datakonsumtion baserat på tydlig, öppen och explicit information om villkoren och följderna av sitt val. Samtidigt bör taxorna vara utformade så att leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten internetaccesstjänster kan anpassa nätkapaciteten till de förväntade datavolymerna på ett bättre sätt. Det är viktigt att kunderna slutkunderna får fullständig information innan de samtycker till datavolymer eller hastighetsbegränsningar samt tillämpliga taxor, att de kontinuerligt kan övervaka sin konsumtion och på ett enkelt sätt utöka de tillgängliga datavolymerna om de så önskar. [Ändr. 45]

(49)  Slutanvändarna efterfrågar också Det bör vara möjligt att tillgodose användarnas efterfrågan på tjänster och tillämpningar som kräver en höjd nivå av garanterad servicekvalitet, som erbjuds av leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten eller av innehålls-, tillämpnings- eller tjänsteleverantörer. Sådana tjänster kan bland annat bestå av utsändning via internetprotokoll (IP-tv), videokonferenser och vissa hälsovårdstillämpningar. Användarna Slutanvändarna bör därför också fritt kunna ingå avtal om tillhandahållande av specialiserade tjänster med ökad servicekvalitet, antingen med leverantörer av internetaccesstjänster eller med leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten eller med innehålls-, tillämpnings- eller tjänsteleverantörer. När ett sådant avtal ingås med en internetaccessleverantör bör leverantören säkerställa att den ökade tjänstekvaliteten inte på ett betydande sätt försämrar den allmänna kvaliteten på internetaccessen. Vidare bör trafikstyrningsåtgärder inte tillämpas på ett sådant sätt att de skapar diskriminering mellan konkurrerande tjänster. [Ändr. 46]

(50)  Dessutom efterfrågar innehålls-, tillämpnings- och tjänsteleverantörerna överföringstjänster som grundas på flexibla kvalitetsparametrar, bland annat lägre prioritet för trafik som inte är tidskänslig. Dessa leverantörer kan också behöva måste ha möjlighet att förhandla om flexibel kvalitet på servicenivåerna med leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten när det gäller tillhandahållande av specialiserade tjänster. Detta förväntas spela en viktig roll för utvecklingen av nya tjänster, till exempel kommunikation från maskin till maskin (M2M). Samtidigt bör sådana arrangemang ge leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten möjlighet att balansera trafiken på ett bättre sätt och undvika överbelastning av nätet. Innehålls-, tillämpnings- och tjänsteleverantörerna och leverantörerna av elektronisk kommunikation till allmänheten bör därför även fortsättningsvis vara fria att ingå specialtjänsteavtal om fastställda kvalitetsnivåer på tjänsterna, om inte sådana avtal väsentligt försämrar den allmänna kvaliteten på internetaccesstjänster. [Ändr. 239]

(51)  De nationella regleringsmyndigheterna har en viktig roll när det gäller att garantera att slutanvändarna verkligen kan utöva sin frihet att utnyttja ett öppet internet. Därför bör de nationella regleringsmyndigheterna omfattas av övervaknings- och rapporteringsskyldigheter och se till att leverantörer av internetaccesstjänster, andra leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten och andra tjänsteleverantörer uppfyller kraven och säkerställa en icke-diskriminerande tillgång till internetaccesstjänster av hög kvalitet som inte försämras av de specialiserade tjänsterna. När de nationella regleringsmyndigheterna bedömer om en försämring av internetaccesstjänsterna föreligger bör de ta hänsyn till kvalitetsparametrar såsom tidsplaner, och tillförlitlighetsparametrar (latens, jitter, paketförlust), nivåer på och effekter av överbelastning i nätverket, faktiska och annonserade hastigheter, internetaccesstjänsternas prestanda jämfört med specialiserade tjänster med ökad kvalitet, samt kvaliteten som slutanvändarna upplever den. De nationella regleringsmyndigheterna bör fastställa klagomålsförfaranden med effektiva, enkla och lättillgängliga prövningsmekanismer för slutanvändare och ha befogenhet att införa minimikrav på tjänstekvalitet för samtliga eller enskilda leverantörer av internetaccesstjänster, andra leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten och andra tjänsteleverantörer, om detta är nödvändigt för att förebygga en allmän försämring av kvaliteten på internetaccesstjänster. [Ändr. 240]

(52)  Syftet med åtgärderna för ökad insyn i och jämförbarhet hos priser, taxor och villkor samt parametrar för tjänstekvalitet, inklusive särskilda parametrar för tillhandahållande av internetaccesstjänster, är att slutanvändarna ska kunna välja leverantör på bästa sätt och på så vis dra fullständig nytta av konkurrensen. Alla frivilliga certifieringssystem för interaktiva jämförelsewebbplatser, guider eller liknande verktyg ska vara fristående från alla leverantörer av elektronisk kommunikation, använda enkelt och tydligt språk, använda fullständiga och aktuella uppgifter, bygga på genomskådlig metodik, vara tillförlitliga och lättillgängliga enligt Web Content Accessibility Guidelines 2.0 och ha ett effektivt förfarande för hantering av klagomål. [Ändr. 49]

(53)  Slutanvändarna bör på lämpligt sätt informeras om priset och typen av erbjuden tjänst innan de köper tjänsten. Denna information bör lämnas omedelbart före kopplingen av ett samtal om samtalet till ett visst nummer eller en viss tjänst omfattas av särskilda prisvillkor, till exempel samtal till betalteletjänster, som ofta har en speciell taxa. Om denna skyldighet är oproportionerlig med hänsyn till varaktigheten och kostnaden för taxeuppgifterna för tjänsteleverantören jämfört med den genomsnittliga varaktigheten för samtal och den kostnadsrisk som slutanvändaren utsätts för, får de nationella regleringsmyndigheterna bevilja undantag. Slutanvändarna bör också informeras om huruvida gratisnummer är föremål för ytterligare avgifter. [Ändr. 50]

(54)  Leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten bör på lämpligt sätt informera slutanvändarna om sina tjänster och taxor, parametrar för tjänstekvalitet, tillgång till larmtjänster och eventuella begränsningar samt om utbud av tjänster och produkter som är utformade för konsumenter med funktionsnedsättning. När det gäller taxeplaner med på förhand definierade kommunikationsvolymer bör leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten även ge information om konsumenternas och andra intresserade slutanvändares möjlighet att överföra outnyttjade volymer från den föregående faktureringsperioden till den innevarande faktureringsperioden. Informationen bör vara tydlig och klar och vara specifik för de medlemsstater där tjänsterna tillhandahålls. Den bör uppdateras vid eventuella ändringar. Leverantörerna bör undantas från dessa informationskrav för erbjudanden som förhandlas fram enskilt. [Ändr. 51]

(55)  Att ha tillgång till jämförbar information om produkter och tjänster är av avgörande betydelse för att slutanvändarna ska kunna göra en oberoende bedömning av erbjudanden. Erfarenheten visar att tillgång till tillförlitlig och jämförbar information ökar slutanvändarnas förtroende för att använda tjänsterna och gör att de är villigare att utöva sin valfrihet.

(56)  Avtal är ett viktigt verktyg för att ge slutanvändarna fullständigt öppen information och rättssäkerhet. Leverantören av elektronisk kommunikation till allmänheten bör ge slutanvändaren tydlig och utförlig information om alla väsentliga delar av avtalet innan slutanvändaren blir bunden av avtalet. Informationen bör vara obligatorisk och får inte ändras, förutom genom senare avtal mellan slutanvändaren och leverantören. Kommissionen och flera nationella tillsynsmyndigheter har nyligen funnit stora skillnader mellan annonserad hastighet för internetaccesstjänster och den hastighet som verkligen finns tillgänglig för användarna slutanvändarna. Leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten bör därför innan avtalets ingående informera användarnaslutanvändarna om den hastighet och andra parametrar för tjänsternas kvalitet som de realistiskt kan leverera vid användarens slutanvändarens primära accesspunkt.

För fasta och mobila dataanslutningar är den tillgängliga hastigheten vanligtvis den hastighet på en kommunikationstjänst som en konsument oftast kan förväntas få vid åtkomst till tjänsten, oavsett tid på dygnet. Den tillgängliga hastigheten bör normalt sett beräknas utifrån uppskattade hastighetsintervaller, genomsnittshastigheter, hastigheter vid högtrafik samt minimihastigheter. Metoden bör vara fastställd i Berecs riktlinjer och regelbundet ses över och uppdateras för att spegla teknik- och infrastrukturutvecklingen. Medlemsstaterna bör se till att leverantörerna ger slutanvändarna tillgång till jämförbar information om mobilnätens täckning, inklusive olika tekniker i deras medlemsstater, innan avtalet ingås, så att dessa slutanvändare kan fatta välgrundade inköpsbeslut. [Ändr. 52]

(57)  När det gäller terminalutrustning bör avtalet innehålla information om de begränsningar som leverantören kan ha lagt på kundens användning av sådan utrustning, till exempel i form av SIM-låst mobilutrustning, och eventuella avgifter som ska betalas om avtalet sägs upp innan det löper ut. Inga avgifter bör betalas efter det att avtalet löpt ut. I avtalen ska det också anges vilka typer av tjänster efter ingånget avtal, underhållstjänster och kundstödstjänster som tillhandahålls. Om möjligt bör denna information på begäran inbegripa teknisk information om slutanvändarens valfria terminalutrustning fungerar väl. Förutsatt att ingen teknisk inkompatibilitet har kunnat fastställas bör informationen vara kostnadsfri. [Ändr. 53]

(58)  För att undvika oväntat höga fakturor för abonnemangstjänster bör användarna slutanvändarna ha möjlighet att sätta ett på förhand fastställt kostnadstak för avgifterna för sina samtal och internetaccesstjänster. Denna möjlighet bör omfatta att finnas tillgänglig kostnadsfritt, det bör ges ett lämpligt meddelande, som även kan läsas igen vid ett senare tillfälle, när taket snart är nått. När det har nåtts bör kunderna inte längre ges tillgång till eller faktureras för dessa tjänster om de inte särskilt begär att tjänsten enligt överenskommelsen med leverantören även fortsättningsvis ska tillhandahållas. [Ändr. 54]

(58a)  Den behandling av personuppgifter som avses i Europaparlamentets och rådets förordning om åtgärder för att fullborda den europeiska inre marknaden för elektronisk kommunikation och upprätta en uppkopplad kontinent bör överensstämma med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (18), som reglerar behandlingen av personuppgifter i medlemsstaterna enligt denna förordning och under översyn av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, i synnerhet de oberoende myndigheter som utsetts av medlemsstaterna samt med Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG , [Ändr. 55]

(58b)  Den behandling av personuppgifter som anges i Europaparlamentets och rådets förordning om åtgärder för att fullborda den europeiska inre marknaden för elektronisk kommunikation och upprätta en uppkopplad kontinent bör följa Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001(19). [Ändr. 56]

(59)  Erfarenheter från medlemsstaterna och en färsk undersökning som beställts av genomförandeorganet för hälso- och konsumentfrågor visar att långa avtalsperioder och automatiska förlängningar eller förlängningar genom tyst medgivande av avtal utgör betydande hinder för att byta leverantör. Slutanvändarna bör därför utan kostnad kunna säga upp avtal sex månader efter det att det ingåtts. I sådana fall kan slutanvändarna behöva ersätta leverantörerna för återstående värde av eventuell subventionerad utrustning eller det tidsproportionella värdet av andra eventuella kampanjer. Avtal som har förlängts genom tyst medgivande bör ha en uppsägningsfrist på en månad. [Ändr. 57]

(60)  Eventuella betydande ändringar av avtalsvillkor som fastställts av leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten som är till nackdel för slutanvändaren, till exempel avseende avgifter, taxor, datavolymbegränsningar, datahastigheter, täckning eller behandling av personuppgifter, bör anses ge upphov till rättighet för slutanvändaren att säga upp avtalet utan kostnad.

(61)  Paket som består av elektronisk kommunikation och andra tjänster såsom linjära utsändningstjänster blir allt vanligare och är en viktig konkurrensfaktor. Om olika avtalsbestämmelser för uppsägning och byte gäller för de tjänster som ingår i sådana paket kan slutanvändarna inte byta till konkurrenskraftiga erbjudanden för hela eller delar av paketet. Bestämmelserna om uppsägning av avtal och byte i denna förordning bör därför tillämpas på alla delar av sådana paket.

(62)  För att utnyttja den konkurrenspräglade miljön bör slutanvändarna kunna göra väl underbyggda val och byta leverantör när de vill. Slutanvändarna bör därför kunna byta leverantör utan att hindras av juridiska, tekniska eller praktiska hinder, inklusive avtalsvillkor och avgifter. Nummerportabilitet är centralt för att förenkla konsumenternas val och för en effektiv konkurrens. Denna tjänst bör genomföras med minsta möjliga dröjsmål så att numret aktiveras inom en arbetsdag efter det att ett avtal om nummerportabilitet ingåtts. Betalning av utestående fakturor bör inte vara ett villkor för verkställande av en nummerportering.

(63)  För att stödja tillhandahållandet av en enda kontaktpunkt för slutanvändaren och se till att han eller hon användaren smidigt kan byta leverantör bör Berec få i uppdrag att utarbeta riktlinjer där bytesprocessen ledas av den mottagande leverantörens och leverantören av elektronisk kommunikation till allmänheten. den överförande leverantörens respektive ansvarsområden under bytes- eller porteringsprocessen fastställs, så att det bland annat garanteras att den överförande leverantören av elektronisk kommunikation till allmänheten får inte försenar försena eller hindra hindrar bytesprocessen, att processen automatiseras så mycket Automatiska processer bör användas så ofta som möjligt och en hög skyddsnivå för personuppgifter bör garanteras. Riktlinjerna bör även ge svar på frågan om hur kontinuitet för användarna ska garanteras, bland annat när det gäller identifierare såsom e-postadresser, genom exempelvis möjligheten att välja att utnyttja en tjänst för vidarebefordran av e-postmeddelanden. Tillgång till öppen och exakt information i rätt tid om bytet bör bidra till att öka slutanvändarnas förtroende för bytet av leverantör och göra dem villigare att aktivt medverka i konkurrensen mellan leverantörerna. [Ändr. 58]

(64)  Avtal med överförande leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten bör hävas automatiskt efter bytet utan ytterligare åtgärder från slutanvändarnas sida. Tjänster betalda med kontantkort och eventuella tillgodohavanden som inte har utnyttjats bör återbetalas till den bytande konsumenten. [Ändr. 59]

(65)  Slutanvändarna behöver kontinuitet när de byter viktiga identifierare, såsom e-postadresser. I detta syfte och för att se till att e-postkommunikationerna inte går förlorade bör slutanvändarna ges möjlighet att kostnadsfritt välja att utnyttja en tjänst för vidarebefordran av e-postbrev som erbjuds av den överförande leverantören av internetaccesstjänsten i fall där slutanvändaren har en adress som tillhandahållits av den överförande leverantören. [Ändr. 60]

(66)  De behöriga nationella myndigheterna får reglera de övergripande processerna för nummerportering och byte med beaktande av den tekniska utvecklingen och behovet av att garantera en snabb, effektiv och konsumentvänlig bytesprocess. De behöriga nationella myndigheterna bör också kunna vidta proportionella åtgärder för att skydda slutanvändarna på lämpligt sätt under bytesprocessen, inbegripet lämpliga sanktioner som är nödvändiga för att minimera risken för missbruk eller förseningar och risken för att slutanvändarna överförs till en annan leverantör utan att de har lämnat sitt samtycke. De bör dessutom kunna införa ett automatiskt ersättningssystem för slutanvändare i sådana fall.

(67)  De nationella regleringsmyndigheterna bör kunna vidta effektiva åtgärder för att övervaka och säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna i denna förordning, och bör bland annat vara behöriga att ålägga effektiva ekonomiska eller administrativa påföljder vid överträdelser av förordningens bestämmelser.

(68)  För att ta hänsyn till marknaden och den tekniska utvecklingen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen när det gäller anpassning av bilagorna. Det är särskilt viktigt att kommissionen under det förberedande arbetet kan genomföra lämpliga samråd, även på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. [Ändr. 61]

(69)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen ges genomförandebefogenheter när det gäller beslutet om att medlemsstaterna ska anpassa sina planer för regelefterlevnaden till en gemensam tidsplan för beviljande av nyttjanderätter och medgivande till det faktiska nyttjandet.

(70)  Genomförandebefogenheterna för harmonisering och samordning av auktorisation av radiospektrum, egenskaper hos trådlösa accesspunkter med liten räckvidd och kriterierna för skälig användning, samordning mellan medlemsstaterna när det gäller fördelning av radiospektrum, närmare tekniska och metodologiska regler för europeiska virtuella tillträdesprodukter och skyddet av internetanslutning samt skälig trafikstyrning och kvalitet på tjänster, bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(20). [Ändr. 62]

(71)  För att säkerställa ett konsekvent genomförande av de åtgärder som krävs för att uppfylla syftet fullborda den inre marknaden för elektronisk kommunikation i enlighet med denna förordning och vissa befintliga rättsliga bestämmelser, och för att avspegla viktiga faktorer i den beslutspraxis som håller på att utvecklas, bör direktiven 2002/21/EG, 2002/20/EG och 2002/22/EG samt förordning (EU) nr 531/2012 och förordning (EU) nr 1211/2009 samt beslut nr 2012/243/EU ändras. Detta innebär att man bör möjliggöra att direktiv 2002/21/EG och de relaterade direktiven läses i jämförelse med denna förordning, att kommissionen ges ökade befogenheter att säkerställa enhetlighet i de åtgärder som åläggs EU-leverantörer av elektronisk kommunikation som har ett betydande marknadsinflytande inom ramen för den europeiska samrådsmekanismen, att de kriterier som tillämpas vid bedömningen av vilka marknader som är av betydelse och konkurrensförhållandena på dessa harmoniseras, att anmälningssystemet enligt direktivet anpassas med hänsyn till den gemensamma EU-auktorisationen och att bestämmelserna om minimiharmonisering av slutanvändarnas rättigheter enligt direktiv 2002/22/EG, som blir överflödiga i och med bestämmelserna om fullständig harmonisering i denna förordning, upphävs. [Ändr. 63]

(72)  Unionens marknad för mobilkommunikationer är fortfarande splittrad och det finns inget mobilnät somt täcker samtliga medlemsstater. Till följd av detta måste roamingleverantörer köpa roamingtjänster i grossistledet från operatörer i den besökta medlemsstaten för att kunna tillhandahålla mobilkommunikationstjänster till sina nationella kunder som reser inom unionen. Dessa grossistavgifter utgör ett stort hinder för tillhandahållandet av roamingtjänster till prisnivåer som motsvarar de nationella mobiltjänsterna. Ytterligare åtgärder bör därför införas för att underlätta en sänkning av dessa avgifter. Kommersiella eller tekniska avtal mellan roamingleverantörer som möjliggör en virtuell utökning av deras nättäckning inom unionen är ett sätt att internalisera kostnaderna i grossistledet. För att skapa lämpliga incitament bör vissa regleringskrav som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 531/2012(21) anpassas. När roamingleverantörer via sin egna nät eller genom bilaterala eller multilaterala roamingavtal ser till att alla deras kunder i unionen som standard erbjuds roamingtaxor till samma nivå som de nationella taxorna till alla sina kunder, bör skyldigheten för nationella leverantörer att ge sina kunder tillträde till röst-, sms- och dataroamingtjänster från en alternativ roamingleverantör inte gälla för sådana leverantörer, med en övergångsperiod i de fall där sådant tillträde redan har beviljats. [Ändr. 64]

(73)  Genom bilaterala eller multilaterala roamingavtal kan mobiloperatörerna i betydande utsträckning behandla roaming av sina nationella kunder på nät som tillhör en partner på samma sätt som tillhandahållandet av tjänster till sådana kunder i sina egna nät, vilket i sin tur påverkar prissättningen i slutkundsledet för sådan virtuell täckning på nätet inom unionen. Sådana arrangemang på grossistnivå möjliggör utveckling av nya roamingprodukter och bidrar därför till ökad valfrihet och konkurrens på slutkundsnivå. [Ändr. 65]

(74)  I En digital agenda för Europa och förordning (EU) nr 531/2012 fastställs det politiska målet att skillnaden mellan roamingtaxor och nationella taxor bör närma sig noll. I praktiken innebär detta att en konsument som tillhör någon av de breda observerbara kategorierna av nationell konsumtion, vilka identifieras med hänvisning till en parts olika nationella slutkundspaket, tryggt bör kunna följa sitt typiska konsumtionsmönster enligt sitt respektive nationella slutkundspaket vid de tillfällen då han eller hon reser inom unionen, utan ytterligare kostnader utöver de normala kostnaderna i hemmedlemsstaten. Sådana breda kategorier kan identifieras via aktuell kommersiell praxis, till exempel genom differentiering i nationella slutkundspaket mellan kunder som har kontantkort och kunder som har abonnemang, paket som endast innehåller GSM (dvs. rösttelefoni- och sms-tjänster), paket som anpassats för olika konsumtionsvolymer, företagspaket respektive konsumentpaket, slutkundspaket med priser per konsumerad enhet och paket som innehåller samlade enheter (t.ex. samtalsminuter, datamegabytes) till en standardavgift, oavsett den faktiska konsumtionen. Den mångfald taxeplaner för slutkunder och paket som finns tillgängliga för kunderna på de nationella mobilmarknaderna i unionen tillgodoser varierande användarbehov på en konkurrenspräglad marknad. Denna flexibilitet på de nationella marknaderna bör också avspeglas i roamingmiljön inom unionen, samtidigt som det är viktigt att ta hänsyn till att roamingleverantörer behöver insatsvaror i grossistledet från oberoende nätoperatörer i olika medlemsstater, vilket fortfarande kan motivera införandet av gränser med hänvisning till skälig användning om nationella taxor tillämpas på sådan roamingkonsumtion. [Ändr. 66]

(75)  Samtidigt som Det är i första hand roamingleverantörerna som själva bedömer vad som utgör skäliga vilka volymer av samtal, sms-meddelanden och data i roaming som ska täckas av nationella taxor i deras olika slutkundspaket får de, trots avskaffandet av roamingavgifter i slutkundsledet senast den 15 december 2015, tillämpa en ”klausul om skälig användning” på konsumtionen av reglerade roamingtjänster som tillhandahålls enligt gällande nationell prisnivå, genom hänvisning till kriterier för skälig användning. De kriterierna bör tillämpas på ett sådant sätt att konsumenterna tryggt kan följa sitt typiska inhemska konsumtionsmönster enligt sitt respektive nationella slutkundspaket vid de tillfällen då de reser inom unionen. De nationella regleringsmyndigheterna bör övervaka roamingleverantörernas tillämpning av sådana gränser för skälig konsumtion och se till att de uttryckligen definieras med detaljerad och kvantifierad information i avtalen på ett sätt som är tydligt och klart för kunderna. I detta sammanhang bör de nationella regleringsmyndigheterna ta största möjliga hänsyn till relevant vägledning från organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec), baserat på resultaten från offentligt samråd, när det gäller tillämpningen av kriterier för skälig användning i slutkundsavtal som erbjuds av roamingleverantörer. I sin vägledning bör Berec kartlägga flera olika användningsmönster som underbyggs av de underliggande tendenserna för användning av samtals-, data- och sms-tjänster på unionsnivå samt utvecklingen av förväntningarna, särskilt trådlös datakonsumtion. Maxtaken för eurotaxor bör fortsätta att tjäna som skyddsgräns för avgifter för konsumtion som går utöver gränserna för skälig användning, fram till dess att förordning (EU) nr 531/2012 upphör att gälla. [Ändr. 67]

(76)  Dessutom bör den senaste tidens avsevärda sänkning av mobiltermineringstaxor inom unionen nu göra det möjligt att avskaffa extra roamingavgifter för inkommande samtal. För att skapa klarhet i rättsligt hänseende bör den 15 december 2015 fastställas som datum för den definitiva utfasningen av roamingavgifter i slutkundsledet, som inleddes med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 717/2007(22). Dessutom bör kommissionen senast den 30 juni 2015, före detta definitiva avskaffande av roamingavgifter för slutkundsledet, rapportera om eventuella nödvändiga förändringar av taxorna för grossistledet eller marknadsmekanismerna för grossistledet, även med beaktande av de mobiltermineringsavgifter som gäller för roaming i hela unionen. [Ändr. 68]

(77)  För att säkra stabilitet och ett strategiskt ledarskap för Berecs verksamhet bör Berecs tillsynsnämnd företrädas av en ordförande på heltid som utses av tillsynsnämnden på grundval av dennes meriter, färdigheter, kunskaper om marknadsaktörer och marknader inom elektronisk kommunikation och erfarenheter med relevans för tillsyn och reglering, efter ett öppet urvalsförfarande som organiseras och administreras av tillsynsnämnden med bistånd av kommissionen. När den första ordföranden utses bör kommissionen bland annat fastställa en lista över sökande som är kvar till slutomgången utifrån deras meriter, färdigheter, kunskaper om marknadsaktörer och marknader inom elektronisk kommunikation och erfarenheter med relevans för tillsyn och reglering. För senare utnämningar bör möjligheten att låta kommissionen fastställa en sådan lista ses över i en rapport som ska utarbetas i enlighet med denna förordning. Berecs byrå ska därmed omfatta ordföranden för tillsynsnämnden, en förvaltningskommitté och en förvaltningsdirektör. [Ändr. 69]

(78)  Direktiven 2002/20/EG, 2002/21/EG och 2002/22/EG samt förordningarna (EG) nr 1211/2009 och (EU) nr 531/2012 samt beslut nr 243/2012/EU bör därför ändras i enlighet med detta. [Ändr. 70]

(79)  I enlighet med förordning (EG) nr 1211/2009 bör kan kommissionen alltid inhämta ett yttrande från Berec när det anses vara är nödvändigt för genomförandet av bestämmelserna i denna förordning. [Ändr. 71]

(79a)  Regelverket för elektronisk kommunikation bör granskas i enlighet med kravet i Europaparlamentets resolution om rapporten om genomförandet av regelverket för elektronisk kommunikation(23). Granskningen bör grundas på en utvärdering i efterhand av regelverkets effekter sedan 2009, ett komplett samråd och en grundlig utvärdering i efterhand av de förväntade effekterna av de förslag som blir resultatet av granskningen. Förslagen bör läggas fram i tillräckligt god tid så att lagstiftaren får möjlighet att genomföra en grundlig analys och diskussion av dem. [Ändr. 72]

(80)  Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 8 (skydd av personuppgifter), artikel 11 (yttrandefrihet och informationsfrihet), artikel 16 (näringsfrihet), artikel 21 (icke-diskriminering) och artikel 38 (konsumentskydd).

(81)  Eftersom målet för denna förordning, nämligen att fastställa de regleringsprinciper och detaljerade regler som krävs för att fullborda EU:s inre marknad för elektronisk kommunikation, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför på grund av dess omfattning eller verkningar bättre kan uppnås på unionsnivå, får unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.  I denna förordning fastställs de regler regleringsprinciper och detaljerade regler som krävs för att fullborda EU:s inre marknad för elektronisk kommunikation, på vilken [Ändr. 73]

a)  det är lättare för leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster och kommunikationsnät att i praktiken utöva sin har rättatt driva sina nät och tillhandahålla tjänster oavsett var de är etablerade eller var i unionen deras kunder finns, genom ett harmoniserat och förenklat anmälningssystem baserat på en harmoniserad mall, och [Ändr. 74]

b)  det är lättare för medborgare och företag att i praktiken utöva sin har rätt och möjlighet att få tillträde till konkurrenskraftiga, säkra och tillförlitliga kommunikationstjänster med gemensamma regler för förbättrade standarder när det gäller skydd, sekretess och säkerhet för deras personliga data, oavsett varifrån i unionen de tillhandahålls och detta inte hämmas av gränsöverskridande restriktioner eller omotiverade merkostnader och påföljder, [Ändr. 75]

ba)  det skapas bättre samordnade ramar för samordnade radiospektrum för trådlösa bredbandskommunikationstjänster, [Ändr. 76]

bb)  det tas itu med utfasningen av omotiverade avgifter för roamingkommunikation inom unionen. [Ändr. 77]

2.  I denna förordning fastställs i synnerhet följande regleringsprinciper enligt vilka kommissionen, Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) och de nationella och regionala behöriga myndigheterna ska agera, var och en inom ramen för sina egna befogenheter, och vilka ska läsas i jämförelse med bestämmelserna i direktiven 2002/19/EG, 2002/20/EG, 2002/21/EG och 2002/22/EG: [Ändr. 78]

a)  Att säkerställa förenklade, förutsägbara och konvergerande regleringsvillkor avseende viktiga administrativa och kommersiella parametrar, inbegripet proportionaliteten hos individuella skyldigheter som kan åläggas enligt en marknadsanalys. [Ändr. 79]

b)  Att främja en hållbar konkurrens på den inre marknaden och unionens globala konkurrenskraft samt minska den sektorsspecifika marknadsregleringen allt eftersom dessa mål uppnås. [Ändr. 80]

c)  Att främja investeringar och innovation i nya och förbättrade högkapacitetsinfrastrukturer som och se till att de täcker hela unionen och kan tillgodose slutanvändarnas föränderliga behov, oavsett var inom unionens territorium slutanvändarna befinner sig. [Ändr. 81]

d)  Att underlätta tillhandahållande av innovativa tjänster av hög kvalitet. [Ändr. 82]

e)  Att garantera tillgänglighet hos och effektiv användning av radiospektrum på grundval av antingen en allmän auktorisation eller individuella nyttjanderätter, för trådlösa bredbandstjänster till stöd för innovation, investeringar och arbetstillfällen och till förmån för slutanvändarna. [Ändr. 83]

f)  Att tillgodose medborgarnas och slutanvändarnas intressen när det gäller anslutningsmöjlighet genom att skapa de rätta investeringsförhållandena för att öka valfriheten och kvaliteten i fråga om nättillträde och tjänster, och genom att underlätta rörligheten inom unionen och främja både social och territoriell integration. [Ändr. 84]

3.  För att säkerställa genomförandet av de övergripande regleringsprinciper som anges i punkt 2 fastställs i denna förordning nödvändiga detaljerade regler för

a)  en gemensam EU-auktorisation för EU-leverantörer av elektronisk kommunikation,

b)  ökad enhetlighet i regleringsvillkoren när det gäller nödvändigheten av och proportionaliteten hos de korrigeringsåtgärder som nationella tillsynsmyndigheter ålägger EU-leverantörer av elektronisk kommunikation,

c)  ett harmoniserat tillhandahållande på unionsnivå av vissa produkter i grossistledet för bredband enligt enhetliga regleringsvillkor,

d)  en samordnad EU-ram för tilldelning av harmoniserade radiospektrum för trådlösa bredbandskommunikationstjänster, för att på så sätt skapa ett europeiskt trådlöst område.

e)  harmonisering av reglerna för slutanvändares rättigheter och främjande av effektiv konkurrens på slutkundsmarknaderna, för att därigenom skapa ett europeiskt konsumentområde för elektronisk kommunikation,

f)  en utfasning av omotiverade tilläggsavgifter för kommunikation inom unionen och roamingkommunikation inom unionen. [Ändr. 85]

3a.  Bestämmelserna i denna förordning ska inte påverka unionslagstiftningen om uppgiftsskydd och artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. [Ändr. 86]

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning ska definitionerna i direktiven 2002/19/EG, 2002/20/EG, 2002/21/EG, 2002/22/EG och 2002/77/EG gälla.

Dessutom gäller följande definitioner:

(1)  EU-leverantör av elektronisk kommunikation: ett företag som är etablerat i unionen och som tillhandahåller eller har för avsikt att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster, antingen direkt eller genom en eller flera filialer, vilka riktas till fler än en medlemsstat, och vilket inte kan anses utgöra ett dotterbolag till en annan leverantör av elektronisk kommunikation. [Ändr. 87]

2.  leverantör av elektronisk kommunikation till allmänheten: ett företag som tillhandahåller allmänna elektroniska kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster.

(3)  dotterbolag: ett företag i vilket ett annat företag direkt eller indirekt

i)  har befogenhet att använda mer än hälften av rösträttigheterna, eller

ii)  har befogenhet att utse mer än hälften av ledamöterna i kontrollorganet, styrelsen eller de organ som rättsligt företräder företaget, eller

iii)  har rätt att leda företagets verksamhet. [Ändr. 88]

(4)  gemensam EU-auktorisation: det regelverk som är tillämligt på en EU-leverantör av elektronisk kommunikation i hela unionen, på grundval av en allmän auktorisation i hemmedlemsstaten och i enlighet med denna förordning. [Ändr. 89]

(5)  hemmedlemsstat: den medlemsstat där en EU-leverantör av elektronisk kommunikation har sitt huvudsakliga verksamhetsställe. [Ändr. 90]

(6)  huvudsakligt verksamhetsställe: den verksamhetsort i medlemsstaten där de huvudsakliga besluten om investeringar i och tillhandahållande av elektroniska kommunikationstjänster eller kommunikationsnät i unionen fattas. [Ändr. 91]

(7)  värdmedlemsstat: varje annan medlemsstat än hemmedlemsstaten där en EU-leverantör av elektronisk kommunikation tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster. [Ändr. 92]

8.  harmoniserade radiospektrum för trådlösa bredbandskommunikationer: radiospektrum vars villkor för tillgång, effektivitet och primär och effektiv användning är harmoniserade på unionsnivå, särskilt i enlighet med bestämmelserna i direktiv 2002/21/EG och beslut nr 676/2002/EG, och som används för andra elektroniska kommunikationstjänster än utsändning. [Ändr. 93]

9.  trådlös accesspunkt med liten räckvidd: liten trådlös nätanslutningsutrustning med låg effekt och liten räckvidd, som använder licensbelagda spektrum eller en kombination av licensbelagda och licensfria spektrum, som kan ingå i ett allmänt markbundet kommunikationsnät, och är utrustad med en eller flera antenner med låg visuell inverkan, som möjliggör trådlös anslutning för allmänheten till elektroniska kommunikationsnät, oberoende av den underliggande nättopologin. [Ändr. 94]

10.  radio local area network (RLAN): trådlöst anslutningssystem med låg effekt och liten räckvidd, med låg risk för störningar av andra RLAN-system vilka utnyttjas av andra användare i omedelbar närhet, och vilket på licensfriicke-exklusiv grund använder spektrum vars villkor för tillträde och effektiv användning är harmoniserade på unionsnivå. [Ändr. 95]

(11)  virtuell bredbandsaccess: en typ av åtkomst till bredbandsnät i grossistledet som består av en virtuell anslutningslänk till kunden via någon accessnätinfrastruktur, undantaget fysiskt tillträde, tillsammans med en överföringstjänst till en fastställd uppsättning överlämningspunkter, inklusive specifika nätelement, specifika nätfunktioner och anknutna it-system. [Ändr. 96]

(12)  anslutningsprodukt med garanterad tjänstekvalitet: en produkt som tillhandahålls vid IP-växeln (Internet Protocol) som gör det möjligt för kunderna att skapa en IP-kommunikationslänk mellan en sammanlänkningspunkt och en eller flera fasta nättermineringspunkter, och möjliggör definierade nivåer av obruten nätprestanda för tillhandahållande av särskilda tjänster till slutanvändare på grundval av en garanterad tjänstekvalitet som baseras på angivna parametrar. [Ändr. 97]

12a.  nätneutralitet: principen att all internettrafik behandlas lika, utan diskriminering, begränsning eller störning, oberoende av sändare, mottagare, typ, innehåll, hårdvara, tjänst eller tillämpning. [Ändr. 234 och 241]

(13)  långdistanskommunikation: samtals- eller meddelandetjänst som terminerar utanför det område vilket omfattas av den lokala växeln och regionaltaxan och vilket identifieras av en geografisk områdeskod i den nationella nummerplanen. [Ändr. 98]

14.  internetaccesstjänst: en allmänt tillgänglig kommunikationstjänst som erbjuder internetanslutning i enlighet med principen om nätneutralitet, och därigenom möjlighet till anslutning mellan praktiskt taget alla slutpunkter som är uppkopplade mot internet, oberoende av vilken nätteknik eller terminalutrustning som används.

15.  specialiserad tjänst: elektronisk kommunikationstjänst eller annan tjänst som möjliggör anslutning till specifikt innehåll, specifika tillämpningar eller tjänster eller en kombination av dessa, och vars tekniska egenskaper kontrolleras genomgående eller gör det möjligt att sända eller motta data från ett fastställt antal parter eller slutpunkter, som är optimerad för specifikt innehåll, specifika tillämpningar eller specifika tjänster eller en kombination av dessa, och som tillhandahålls via logiskt distinkt kapacitet och med strikt åtkomstkontroll och som erbjuder funktioner som kräver ökad kvalitet i alla led och som inte saluförs eller allmänt används som ersättning för internetaccesstjänst. [Ändr. 235 och 242]

(16)  mottagande leverantör av elektronisk kommunikation till allmänheten: en leverantör av elektronisk kommunikation till allmänheten till vilken ett telefonnummer eller en tjänst överförs. [Ändr. 101]

(17)  överförande leverantör av elektronisk kommunikation till allmänheten: en leverantör av elektronisk kommunikation till allmänheten från vilken ett telefonnummer eller en tjänst överförs. [Ändr. 102]

Kapitel II

Gemensam EU-auktorisation

Artikel 3

Frihet att tillhandahålla elektronisk kommunikation inom unionen

1.  Alla leverantörer av elektronisk kommunikation har rätt att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster inom hela unionen och att utöva de rättigheter som gäller för tillhandahållande av sådana nät och tjänster i varje medlemsstat där de bedriver verksamhet enligt en gemensam EU-auktorisation som endast omfattas av de anmälningskrav som anges i artikel 4. [Ändr. 103]

2.  EU-leverantörer av elektronisk kommunikation omfattas av de regler och villkor som tillämpas i varje berörd medlemsstat i enlighet med unionens lagstiftning om inte annat anges i denna förordning och utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EU) nr 531/2012. [Ändr. 104]

3.  Genom undantag från artikel 12 i direktiv 2002/20/EG får EU-leverantörer av elektronisk kommunikation endast omfattas av administrativa avgifter tillämpliga i värdmedlemsstaten om de har en årlig omsättning för elektroniska kommunikationstjänster i den medlemsstaten som överstiger 0,5 % av den totala nationella omsättningen för elektronisk kommunikation. När sådana avgifter tas ut ska endast omsättningen för elektroniska kommunikationstjänster i den berörda medlemsstaten beaktas. [Ändr. 105]

4.  Genom undantag från artikel 13.1 b i direktiv 2002/22/EG får EU-leverantörer av elektronisk kommunikation endast omfattas av skyldigheten att dela nettokostnaden för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster i värdmedlemsstaten om de har en årlig omsättning för elektroniska kommunikationstjänster i den medlemsstaten som överstiger 3 % av den totala nationella omsättningen för elektronisk kommunikation. När sådana bidrag tas ut ska endast omsättningen för elektroniska kommunikationstjänster i den berörda medlemsstaten beaktas. [Ändr. 106]

5.  Leverantörer av elektronisk kommunikation ska ha rätt till lika behandling av de nationella regleringsmyndigheterna i likvärdiga situationer, oavsett i vilken medlemsstat de har sitt säte. [Ändr. 107]

6.  I händelse av tvist mellan företag där en av parterna är en EU-leverantör av elektronisk kommunikation om tillämpliga skyldigheter i enlighet med direktiven 2002/19/EG, 2002/20/EG, 2002/21/EG och 2002/22/EC, denna förordning eller förordning (EU) nr 531/2012 i en värdmedlemsstat får EU-leverantören av elektronisk kommunikation rådgöra med den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten, som får avge ett yttrande i syfte att bidra till spridningen av en enhetlig regleringspraxis. Den nationella regleringsmyndigheten i värdmedlemsstaten ska ta största möjliga hänsyn till yttrandet från den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten när den avgör tvisten. [Ändr. 108]

7.  EU-leverantörer av elektronisk kommunikation som på dagen för ikraftträdandet av denna förordning har rätt att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster i fler än en medlemsstat ska lämna in den anmälan som avses i artikel 4 senast den 1 juli 2016. [Ändr. 109]

Artikel 4

Anmälningsförfarande för EU-leverantörer av elektronisk kommunikation

1.  EU-leverantörer av elektronisk kommunikation ska i enlighet med denna förordning lämna in en gemensam anmälan till den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten innan de inleder verksamhet i åtminstone en medlemsstat.

2.  Anmälan ska innehålla en förklaring om tillhandahållande eller avsikt att börja tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, och ska endast åtföljas av följande uppgifter:

a)  leverantörens namn, rättsliga ställning och juridiska form, registreringsnummer, om leverantören är registrerad i ett handelsregister eller liknande offentligt register, geografisk adress för leverantörens huvudsakliga verksamhetsställe, en kontaktperson, en kort beskrivning av de nät eller tjänster som leverantören tillhandahåller eller har för avsikt att tillhandahålla samt angivelse av hemmedlemsstat.

b)  Den eller de värdmedlemsstater där leverantören tillhandahåller eller har för avsikt att tillhandahålla tjänster och nät direkt eller via dotterbolag, och i det senare fallet namn, rättsliga ställning och juridiska form, geografisk adress, registreringsnummer, om leverantören är registrerad i ett handelsregister eller liknande offentligt register i värdmedlemsstaten och kontaktuppgifter till eventuella berörda dotterbolag samt respektive verksamhetsområden. Om ett dotterbolag kontrolleras gemensamt av minst två leverantörer av elektronisk kommunikation som har sina huvudsakliga verksamhetsställen i olika medlemsstater ska dotterbolaget ange relevant hemmedlemsstat bland moderbolagets hemmedlemsstater enligt denna förordning, och ska anmälas av moderbolaget i den hemmedlemsstaten i enlighet med detta.

Anmälan ska lämnas in på det eller de språk som används i den tillämpligahemmedlemsstaten och i eventuella värdmedlemsstater.

3.  Eventuella ändringar av de uppgifter som lämnas in i enlighet med punkt 2 ska anges till den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten inom en månad efter ändringen. Om anmälda ändringar rör avsikten att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster i en värdmedlemstat som inte omfattas av en tidigare anmälan får EU-leverantören av elektronisk kommunikation inleda verksamhet i den värdmedlemsstaten vid anmälan.

4.  Bristande efterlevnad av det anmälningskrav som fastställs i denna artikel ska utgöra en överträdelse av de gemensamma villkor som är tillämpliga på EU-leverantören av elektronisk kommunikation i hemmedlemsstaten.

5.  Den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska vidarebefordra de uppgifter som mottas i enlighet med punkt 2 samt eventuella ändringar av dessa uppgifter i enlighet med punkt 3 till de nationella regleringsmyndigheterna i de berörda värdmedlemsstaterna och till Berecs byrå inom en vecka efter mottagande av sådana uppgifter eller eventuella ändringar.

Berecs byrå ska driva ett offentligt tillgängligt register över anmälningar som görs i enlighet med denna förordning.

6.  På begäran från en EU-leverantör av elektronisk kommunikation ska den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten utfärda en förklaring i enlighet med artikel 9 i direktiv 2002/20/EG, där det anges att företaget i fråga innehar en gemensam EU-auktorisation.

7.  Om en eller flera nationella tillsynsmyndigheter i olika medlemsstater anser att angivelsen av hemmedlemsstat i en anmälan som gjorts i enlighet med punkt 2 eller eventuella ändringar av inlämnade uppgifter i enlighet med punkt 3 inte motsvarar eller har upphört att motsvara företagets huvudsakliga verksamhetsställe i enlighet med denna förordning, ska myndigheten hänskjuta frågan till kommissionen och bestyrka grunderna för sin bedömning. En kopia av det hänskjutna ärendet ska lämnas till Berecs byrå för information. Kommissionen ska, efter att ha gett den berörda EU-leverantören av elektronisk kommunikation och de nationella regleringsmyndigheterna i den omtvistade hemmedlemsstaten tillfälle att yttra sig, inom tre månader efter hänskjutandet av ärendet utfärda ett beslut där den fastställer det berörda företagets hemmedlemsstat i enlighet med denna förordning. [Ändr. 110]

Artikel 5

Efterlevnad av den gemensamma EU-auktorisationen

1.  Den nationella regleringsmyndigheten i varje berörd medlemsstat ska i enlighet med den nationella lagstiftning som genomför de förfaranden som anges i artikel 10 i direktiv 2002/20/EG övervaka och säkerställa att EU-leverantörer av elektronisk kommunikation följer de regler och villkor som är tillämpliga på dess territorium i enlighet med artikel 3.

2.  Den nationella regleringsmyndigheten i en värdmedlemsstat ska till den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten översända all relevanta information om enskilda åtgärder som vidtagits med avseende på EU-leverantörer av elektronisk kommunikation i syfte att säkerställa efterlevnad av de regler och villkor som är tillämpliga på dess territorium i enlighet med artikel 3. [Ändr. 111]

Artikel 6

Återkallande och tillfälligt återkallande av rätten för EU-leverantörer av elektronisk kommunikation att tillhandahålla elektronisk kommunikation

1.  Utan att det påverkar åtgärder för återkallande eller tillfälligt återkallande av nyttjanderätter till spektrum eller nummer som beviljats av en berörd medlemsstat och provisoriska åtgärder som vidtagits i enlighet med punkt 3, får endast den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten återkalla eller tillfälligt återkalla rätten för en EU-leverantör av elektronisk kommunikation att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster i hela eller delar av unionen i enlighet med den nationella lagstiftning som genomför artikel 10.5 i direktiv 2002/20/EG.

2.  Vid allvarliga eller upprepade överträdelser av de regler och villkor som är tillämpliga i en värdmedlemsstat i enlighet med artikel 3, och då åtgärder för att säkerställa efterlevnad som har vidtagits av den nationella regleringsmyndigheten i värdmedlemsstaten i enlighet med artikel 5 inte har gett verkan, ska den myndigheten informera den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten och begära att den vidtar de åtgärder som anges i punkt 1.

3.  Till dess att ett slutligt beslut om en begäran som lämnats in i enlighet med punkt 2 har fattats av den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemssaten får den nationella regleringsmyndigheten i värdmedlemsstaten vidta brådskande provisoriska åtgärder i enlighet med nationell lagstiftning som genomför artikel 10.6 i direktiv 2002/20/EG om den har bevis för att de regler och villkor som är tillämpliga på dess territorium i enlighet med artikel 3 har överträtts. Genom undantag från den tremånadersgräns som anges i artikel 10.6 i direktiv 2002/20/EG, får sådana provisoriska åtgärder gälla till dess att den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten antar ett slutligt beslut.

Kommissionen, Berec och de nationella regleringsmyndigheterna i hemmedlemsstaten och andra värdmedlemsstater ska informeras om den vidtagna tillfälliga åtgärden i god tid.

4.  Om den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten, antingen på eget initiativ eller på begäran av den nationella regleringsmyndigheten i en värdmedlemsstat, överväger att fatta ett beslut om att återkalla eller tillfälligt återkalla rättigheterna för en EU-leverantör av elektronisk kommunikation i enlighet med punkt 1 ska den meddela detta till de nationella regleringsmyndigheterna i eventuella värdmedlemsstater som påverkas av ett sådant beslut. Den nationella regleringsmyndigheten i en värdmedlemsstat får avge ett yttrande inom en månad.

5.  Med största möjliga hänsyn till eventuella yttranden från den nationella regleringsmyndigheten i den berörda värdmedlemsstaten ska den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten fatta ett slutligt beslut och ska inom en vecka från det att beslutet antagits meddela det till kommissionen, Berec och de nationella regleringsmyndigheterna i de värdmedlemsstater som berörs av ett sådant beslut.

6.  Om den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten har beslutat att återkalla eller tillfälligt återkalla rättigheter för en EU-leverantör av elektronisk kommunikation i enlighet med punkt 1, ska den nationella regleringsmyndigheten i eventuella berörda värdmedlemsstater vidta lämpliga åtgärder för att förhindra leverantören från att fortsätta att tillhandahålla tjänster eller nät som berörs av detta beslut inom sitt territorium. [Ändr. 112]

Artikel 7

Samordning av verkställighetsåtgärder

1.  Vid tillämpningen av artikel 6 ska den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten vidta tillsyns- eller verkställighetsåtgärder i samband med en elektronisk kommunikationstjänst eller ett elektroniskt kommunikationsnät som tillhandahålls i en annan medlemsstat eller som har orsakat skada i en annan medlemsstat lika noggrant som den skulle ha gjort om den berörda tjänsten eller det berörda nätet hade tillhandahållits i hemmedlemsstaten.

2.  Medlemsstaterna ska se till att det inom deras territorier är möjligt att delge juridiska dokument som avser åtgärder som vidtas i enlighet med artiklarna 5 och 6. [Ändr. 113]

Kapitel III

Europeiska insatsvaror

Avsnitt 1

Samordning av användning av radiospektrum inom den inre marknaden

Artikel 8

Tillämpningsområde och allmänna bestämmelser

1.  Detta avsnitt ska tillämpas på harmoniserade radiospektrum för trådlösa bredbandskommunikationer i enlighet med direktiv 2002/21/EG, beslut nr 676/2002/EG och beslut nr 243/2012/EU. [Ändr. 114]

2.  Detta avsnitt ska inte påverka medlemsstaternas rätt att dra fördel av avgifter som tas ut för att garantera en optimal användning av radiospektrumresurserna i enlighet med artikel 13 i direktiv 2002/20/EG och att organisera och använda sina radiospektrum för radiospektrum för den allmänna ordningen, statens säkerhet och försvar och slå vakt om mål av allmänt intresse, såsom kulturell mångfald och mediepluralism. [Ändr. 115]

3.  När kommissionen utövar de befogenheter som den tilldelas enligt detta avsnitt ska den ta största möjliga hänsyn till eventuella yttranden som utfärdas av Gruppen för radiospektrumpolitik (RSPG), inrättad genom kommissionens beslut nr 2002/622/EG(24) och alla exempel på bästa regelpraxis samt alla rapporter och råd från Berec i frågor som ligger inom dess behörighet. [Ändr. 116]

Artikel 8a

Samordning av vissa aspekter rörande överlåtelse eller uthyrning av individuella rättigheter att använda radiofrekvenser och deras varaktighet

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 2002/21/EG eller av konkurrensreglerna för företag ska följande gälla för överlåtelse eller uthyrning av rättigheter att använda spektrum, eller delar därav, som anges i artikel 6.8 i beslut nr 243/2012/EU:

a)  Medlemsstaterna ska offentliggöra de aktuella detaljerna för alla sådana nyttjanderätter i ett standardiserat elektroniskt format.

b)  Medlemsstaterna får inte vägra att medge överlåtelse eller uthyrning till en befintlig innehavare av sådan nyttjanderätt.

c)  I de fall som inte omfattas av led b ovan får medlemsstaterna vägra överlåtelse enbart om det framkommer att det finns en klar risk för att den nya innehavaren inte skulle kunna uppfylla de gällande villkoren för nyttjanderätten.

d)  I de fall som inte omfattas av led b ovan får medlemsstaterna inte vägra en uthyrning om den uthyrande parten åtar sig att förbli ansvarig för att uppfylla de gällande villkoren för nyttjanderätten.

2.  Alla administrativa avgifter som åläggs företagen i samband med behandlingen av en ansökan om överlåtelse eller uthyrning av spektrum ska totalt enbart täcka de administrativa kostnader, inklusive kompletterande steg som utfärdandet av en ny nyttjanderätt, som uppkommer under behandlingen av ansökan. Alla sådana avgifter ska åläggas på ett objektivt, öppet och proportionellt sätt som minimerar de ytterligare administrativa kostnaderna och motsvarande avgifter. Artikel 12.2 i direktiv 2002/20/EG ska gälla för avgifter som införs enligt denna punkt.

3.  Alla nyttjanderätter till spektrum ska beviljas med en varaktighet på minst 25 år, och åtminstone under en sådan tidsperiod som är lämplig för att stimulera investering och konkurrens och motverka underutnyttjande och ”hamstring” av spektrum. Medlemsstaterna får bevilja nyttjanderätter på obestämd tid.

4.  Medlemsstaterna får föreskriva proportionerliga och icke-diskriminerande återkallanden av nyttjanderätter, även av sådana med minst 25 års giltighetstid, för att säkerställa en effektiv spektrumanvändning med hänsyn, bland annat, men inte uteslutande, till spektrumförvaltning, nationell säkerhet, licensbrott, harmoniserad ändring av bandanvändning och utebliven betalning av avgifter.

5.  Varaktigheten för alla befintliga nyttjanderätter förlängs härmed till 25 år från den dag de beviljades, utan att detta påverkar övriga villkor i samband med nyttjanderätterna och nyttjanderätter som beviljats på obestämd tid.

6.  En varaktighet för nyttjanderätter på minst 25 år bör inte utgöra något hinder för regleringsmyndigheterna att utfärda tillfälliga rättigheter och rättigheter för annan användning inom ett harmoniserat band. [Ändr. 117]

Artikel 9

Användning av radiospektrum för trådlösa bredbandskommunikationer: regleringsprinciper

1.  Utan att det påverkar mål av allmänt intresse ska de nationella myndigheter som är behöriga för radiospektrum ska bidra till utvecklingen av ett trådlöst område med enhetliga investerings- och konkurrensvillkor för trådlösa höghastighetsbredbandskommunikationer som möjliggör planering och tillhandahållande av integrerade, interoperabla, öppna flerterritoriella nät och tjänster och stordriftsfördelar, vilket i sin tur främjar innovation, ekonomisk tillväxt och långsiktiga fördelar för slutanvändarna.

De nationella behöriga myndigheterna ska avstå från att tillämpa förfaranden eller införa villkor för användning av radiospektrum som på ett oskäligt sätt kan hindra europeiska leverantörer av elektronisk kommunikation från att tillhandahålla integrerade elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster i flera medlemsstater eller inom hela unionen. De ska se till att utvecklingen av ett sådant trådlöst område inte på ett oskäligt sätt, genom att orsaka störningar, hindrar befintliga tjänster eller tillämpningar i de berörda spektrumbanden eller i angränsande band. [Ändr. 118]

2.  De nationella behöriga myndigheterna ska tillämpa ett auktorisationssystem som är så lite betungande som möjligt för att tillåta användning av radiospektrum på grundval av objektiva, öppet redovisade, icke-diskriminerande och proportionerliga kriterier, på ett sådant sätt att flexibiliteten och effektiviteten i radiospektrumanvändningen maximeras och jämförbara villkor främjas i hela unionen när det gäller integrerade flerterritoriella investeringar och verksamheter för leverantörer av elektronisk kommunikation. [Ändr. 119]

3.  När de nationella behöriga myndigheterna fastställer villkor och förfaranden för auktorisation av användning av radiospektrum ska de särskilt ta hänsyn till objektiv, öppet redovisad och icke-diskriminerande behandling försäkra sig om att det råder lika behandling mellan befintliga och potentiella operatörer och till kollektiv, delad och licensfri användning av spektrum. De nationella behöriga myndigheterna ska också se till att det råder samexistens mellan EU-leverantörer av elektronisk kommunikation och andra företag befintliga och nya radiospektrumanvändare. De ska i detta syfte genomföra en heltäckande konsekvensbedömning samt samråd och ska i båda fallen involvera alla intressenter. [Ändr. 120]

4.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 5 ska de nationella behöriga myndigheterna när de fastställer villkor och förfaranden för auktorisation av nyttjanderätter till radiospektrum ta hänsyn till och vid behov förena följande regleringsprinciper:

a)  Maximera slutanvändarnas intressen, bland annat både effektiva långsiktiga investeringar och innovation i trådlösa nät och tjänster och effektiv konkurrens.

b)  Säkerställa en så effektiv användning och ändamålsenlig förvaltning av radiospektrumet som möjligt, liksom tillgång till licensfritt spektrum.

c)  Garantera förutsägbara och jämförbara villkor för att möjliggöra planering av långsiktiga investeringar i nät och tjänster i ett flerterritoriellt sammanhang och skapa stordriftsfördelar.

d)  Se till att de tillämpliga villkoren är nödvändiga och proportionella, bland annat genom en objektiv och öppet redovisad bedömning av om det är motiverat att införa ytterligare villkor som kan vara till fördel eller nackdel för vissa operatörer.

e)  Säkerställa en bred territoriell täckning av trådlösa höghastighetsbredbandsnät och en bred spridning och konsumtion av berörda tjänster, och samtidigt beakta allmänintresset samt det sociala, kulturella och ekonomiska värdet hos spektrum som helhet.

ea)  Se till att eventuella ändringar i politiken för effektiv spektrumanvändning görs med hänsyn till konsekvenserna för allmänintresset i form av skadliga störningar och kostnader. [Ändr. 121]

5.  När de nationella behöriga myndigheterna bedömer om de ska införa något av de särskilda villkor för radiospektrumanvändning som avses i artikel 10 ska de särskilt beakta de kriterier som fastställs i den artikeln.

5a.  Nationella behöriga myndigheter ska garantera att informationen finns tillgänglig i auktoriseringsvillkoren och förfarandet för användning av radiospektrum, och låta intressenterna lägga fram sina åsikter under processen. [Ändr. 122]

Artikel 10

Relevanta kriterier som ska beaktas vid radiospektrumanvändning

1.  De nationella behöriga myndigheterna ska beakta följande när de fastställer mängd och typ av radiospektrum som ska fördelas i ett visst förfarande för beviljande av nyttjanderätter till radiospektrum:

a)  De tekniska egenskaperna hos och den nuvarande och planerade användningen av olika tillgängliga radiospektrumband. [Ändr. 123]

b)  En eventuell kombination i ett gemensamt förfarande för kompletterande band.

c)  Relevansen av sammanhängande portföljer av nyttjanderätter till radiospektrum i olika medlemsstater för tillhandahållande av nät eller tjänster på hela eller en betydande del av unionens marknad.

2.  De nationella behöriga myndigheterna ska beakta följande när de beslutar om huruvida de ska ange minimi- eller maximimängder av radiospektrum som kan fastställas för nyttjanderätter i ett visst band eller i kombination med kompletterande band:

a)  Effektivast möjliga användning av radiospektrum i enlighet med artikel 9.4 b, med hänsyn till egenskaperna hos och den nuvarande och planerade användningen av berörda band (ett eller flera). [Ändr. 124]

b)  Effektiva nätinvesteringar i enlighet med artikel 9.4 a.

Denna punkt ska inte påverka tillämpningen av punkt 5 när det gäller villkor för maximala mängder radiospektrum.

3.  De nationella behöriga myndigheterna ska säkerställa följande när det gäller de eventuella avgifterna för nyttjanderätter till alla typer av radiospektrum:

a)  De ska på lämpligt sätt spegla radiospektrumets sociala, kulturella och ekonomiska värde, inklusive fördelaktiga externa effekter.

b)  Undvika underutnyttjande och främja investeringar i nätens och tjänsternas kapacitet, täckning och kvalitet.

c)  Undvika diskriminering och säkerställa lika möjligheter mellan operatörer, även mellan befintliga och potentiella operatörer.

d)   De ska uppnå en optimal fördelning mellan betalning i förskott och, företrädesvis, avbetalning, särskilt med tanke på behovet av att stimulera en snabb utbyggnad av nät och utnyttjande av radiospektrum i enlighet med artikel 9.4 b och e.

da)  De ska se till att de inte betalas mer än ett år innan operatörerna kan börja använda radiospektrumet.

De tekniska villkor och regleringsvillkor som är kopplade till nyttjanderätterna till radiospektrum ska definieras och finnas tillgängliga för operatörer och intressenter innan auktionsförfarandet inleds. [Ändr. 125]

Denna punkt ska inte påverka tillämpningen av punkt 5 när det gäller eventuella villkor som leder till olika avgifter mellan operatörer som fastställs i syfte att främja en effektiv konkurrens.

4.  De nationella behöriga myndigheterna får ålägga skyldigheter att uppnå en minimal territoriell täckning endast när detta är nödvändigt och proportionellt i enlighet med artikel 9.4 d, i syfte att uppnå särskilda mål av allmänt intresse på nationell nivå. De nationella behöriga myndigheterna ska beakta följande när de ålägger sådana skyldigheter:

a)  Eventuell befintlig täckning av det nationella territoriet av de relevanta tjänsterna eller av andra elektroniska kommunikationstjänster.

b)  Minimering av antalet operatörer som eventuellt kan omfattas av sådana skyldigheter.

c)  Möjlighet till bördefördelning och ömsesidighet mellan flera operatörer, även leverantörer av andra elektroniska kommunikationstjänster.

d)  Nödvändiga investeringar för att uppnå en sådan täckning och behovet av att avspegla dessa investeringar i de tillämpliga avgifterna.

e)  De relevanta bandens tekniska ändamålsenlighet för ett effektivt tillhandahållande med bred territoriell täckning.

5.  De behöriga myndigheterna ska när de beslutar om huruvida de ska vidta några av de åtgärder för att främja en effektiv konkurrens som anges i artikel 5.2 i beslut nr 243/2012/EU grunda sitt beslut på en objektiv och framåtblickande bedömning av följande, med beaktande av marknadsförhållanden och tillgängliga riktmärken:

a)  Om en effektiv konkurrens kan eller inte kan upprätthållas eller uppnås om åtgärderna inte vidtas.

b)  Sannolika effekter av sådana tillfälliga åtgärder på marknadsoperatörernas befintliga och framtida investeringar.

6.  De nationella behöriga myndigheterna ska fastställa villkor enligt vilka företagen får överlåta eller hyra ut delar av eller hela sina individuella nyttjanderätter till radiospektrum till andra företag, inklusive fördelning av sådana radiospektrum. De nationella behöriga myndigheterna ska beakta följande när de fastställer sådana villkor:

a)  Optimera en effektiv radiospektrumanvändning i enlighet med artikel 9.4 b.

b)  Utnyttja fördelaktiga fördelningsmöjligheter.

c)  Förena befintliga och potentiella rättsinnehavares intressen.

d)  Skapa en bättre fungerande och mer likvid marknad för tillträde till radiospektrum.

Denna punkt ska inte påverka tillämpningen av konkurrensreglerna på företagen.

7.  De nationella behöriga myndigheterna ska ge tillstånd till delning av passiv och aktiv infrastruktur och gemensamt anläggande av infrastruktur för trådlösa bredbandskommunikationer, och ska därvid beakta följande:

a)  Konkurrenssituationen avseende infrastrukturbaserad konkurrens och eventuell tjänstebaserad konkurrens.

b)  Kraven på effektiv radiospektrumanvändning.

c)  Ökad valfrihet och högre kvalitet på tjänsterna för slutanvändare.

d)  Teknisk innovation.

Denna punkt ska inte påverka tillämpningen av konkurrensreglerna på företagen.

Artikel 11

Ytterligare bestämmelser om villkor för användning av radiospektrum

1.  När de tekniska förhållandena för tillträde till och effektiv användning av harmoniserade radiospektrum för trådlösa bredbandskommunikationer gör det möjligt att använda relevanta radiospektrum enligt ett allmänt auktorisationssystem, ska de nationella behöriga myndigheterna undvika att införa ytterligare villkor och ska se till att eventuell alternativ användning inte hindrar en effektiv tillämpning av ett sådant harmoniserat system. Detta ska inte påverka tillämpningen av bestämmelserna i artikel 2.8. [Ändr. 126]

2.  De nationella behöriga myndigheterna ska fastställa villkor för auktorisation, varigenom en individuell auktorisation eller nyttjanderätt kan återkallas eller upphävas vid upprepad underlåtande att använda det relevanta radiospektrumet. Återkallandet eller upphävandet kan omfattas av en lämplig ersättning när underlåtandet att använda det berörda radiospektrumet beror på orsaker som står utanför operatörens kontroll och är objektivt motiverade.

3.  De nationella behöriga myndigheterna ska, i enlighet med konkurrensreglerna och för att snabbt frigöra eller fördela tillräckligt harmoniserade radiospektrum i kostnadseffektiva band för trådlösa bredbandstjänster med hög kapacitet, överväga behovet av att införa

a)  lämplig ersättning eller stimulansbetalningar till befintliga användare eller innehavare av nyttjanderätter till radiospektrum, bland annat genom att inbegripa dem i budsystemet eller genom fasta belopp för nyttjanderätter,

b)  stimulansbetalningar som ska betalas av befintliga användare eller innehavare av nyttjanderätter till radiospektrum.

4.  De nationella behöriga myndigheterna ska överväga behovet av att i enlighet med artikel 6.3 i beslut nr 243/2012/EU fastställa lämpliga miniminivåer för teknisk prestanda för olika band för att förbättra spektrumeffektiviteten och utan att det påverkar de åtgärder som vidtas enligt beslut nr 676/2002/EG.

När de fastställer dessa nivåer ska de särskilt

a)  ta hänsyn till den tekniska utvecklingscykeln och förnyelse av utrustning, särskilt terminalutrustning.

b)  tillämpa principen om teknikneutralitet för att uppnå den angivna prestandanivån i enlighet med artikel 9 i direktiv 2002/21/EG.

Artikel 12

Harmonisering av vissa auktorisationsvillkor för trådlösa bredbandskommunikationer

1.  De nationella behöriga myndigheterna ska fastställa tidtabeller för beviljande eller förnyad tilldelning av nyttjanderätter eller för förlängning av sådana rätter enligt villkoren för befintliga rätter, vilka ska gälla för radiospektrum som harmoniserats för trådlösa bredbandskommunikationer. samtidigt som de i alla avseenden beaktar direktiv 2002/21/EG, framför allt artiklarna 7, 8, 8a, 9 och 9a, beslut nr 676/2002/EG och beslut nr 243/2012/EU, framför allt artiklarna 2, 3, 5 och 6. [Ändr. 127]

Giltighetstiden för nyttjanderätter eller datum för förlängning ska fastställas i god tid före det relevanta förfarande som fastställs i den tidtabell som avses i första stycket. När de nationella behöriga myndigheterna fastställer tidtabeller, giltighetstider och förlängningsperioder ska de beakta behovet av förutsägbara investeringsförhållanden, möjligheter att frigöra eventuella relevanta nya radiospektrumband som harmoniserats för trådlösa bredbandskommunikationer och amorteringstiden för relaterade investeringar enligt konkurrenskraftiga villkor. [Ändr. 128]

2.  För att säkerställa ett enhetligt genomförande av punkt 1 i hela unionen och särskilt möjliggöra synkroniserad tillgång till trådlösa tjänster inom unionen får ska kommissionen genom genomförandeakter som ska antas inom ett år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande

a)  fastställa en gemensam tidtabell för hela unionen eller lämpliga tidtabeller för de rådande omständigheterna för olika kategorier av medlemsstater, det eller de datum då individuella nyttjanderätter för ett harmoniserat band eller en kombination av kompletterande harmoniserade band ska beviljas och faktisk användning av radiospektrum ska tillåtas för exklusivt eller delat tillhandahållande av trådlösa bredbandskommunikationer inom unionen,

b)  fastställa en kortaste giltighetstid på minst 25 år för de rätter som beviljas i de harmoniserade banden, och i vilket fall som helst en giltighetstid som är lämplig för att stimulera investeringar och konkurrens och motverka underanvändning eller ”hamstring” av spektrum, eller fastställa att rätterna ska beviljas med obegränsad giltighetstid,

c)  när det gäller rättigheter som inte är obegränsade, fastställa ett samordnat förfallo- eller förlängningsdatum för hela unionen,

d)  fastställa det datum då en befintlig nyttjanderätt till spektrum, i harmoniserade band för trådlös bredbandskommunikation, ska ändras för att möjliggöra tillhandahållande av trådlösa bredbandskommunikationer.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2 och utan att det påverkar tillämpningen av de bestämmelser som avses i artikel 9.3 och 9.4 i direktiv 2002/21/EG. [Ändr. 129]

3.  Om inte annat följer av artikel 8a.4 ska kommissionen får också anta genomförandeakter senast ett år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande för att harmonisera utgångs- eller förlängningsdatumet för individuella nyttjanderätter till radiospektrum för trådlöst bredband i harmoniserade band, som redan finns den dag sådana akter antas, för att samordna datumet för förlängning eller förnyad tilldelning av nyttjanderätter till sådana band, inklusive en eventuell samordning med datum för förlängning eller förnyad tilldelning av andra band som harmoniserats genom genomförandeakter som antagits i enlighet med punkt 2 eller denna punkt. Sådana genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2.

Om det i de genomförandeakter som avses i denna punkt fastställs ett harmoniserat datum för förlängning eller förnyad tilldelning av nyttjanderätter till radiospektrum som infaller efter förfallo- eller förlängningsdatumet för eventuella befintliga individuella nyttjanderätter till sådana radiospektrum i medlemstaterna, ska varaktigheten för de nationella behöriga myndigheterna förlänga de befintliga nyttjanderätterna fram till det harmoniserade datumet enligt samma väsentliga auktorisationsvillkor som tidigare tillämpats, inklusive eventuella tillämpliga avgifter förlängas utan att det ska påverka andra villkor i anslutning till rätterna.

Om den förlängningsperiod som beviljats i enlighet med andra stycket är avsevärt längre än den ursprungliga giltighetstiden för nyttjanderätterna får de nationella behöriga myndigheterna anpassa förlängningen av rätterna till tidigare tillämpliga auktorisationsvillkor som är nödvändiga mot bakgrund av förändrade omständigheter, inklusive uttag av ytterligare avgifter. Dessa ytterligare avgifter ska beräknas tidsproportionellt utifrån den eventuella inledande avgiften för de ursprungliga nyttjanderätterna som uttryckligen beräknades enligt den ursprungliga giltighetstiden. [Ändr. 130]

De genomförandeakter som anges i detta stycke ska inte fordra att giltighetstiden för befintliga nyttjanderätter i medlemstaterna förkortas, förutom i enlighet med artikel 14.2 i direktiv 2002/20/EG, och ska inte gälla befintliga rätter med obegränsad giltighetstid.

När kommissionen antar en genomförandeakt enligt punkt 2 får den tillämpa bestämmelserna i denna punkt på motsvarande sätt på nyttjanderätter till det berörda harmoniserade bandet för trådlöst bredband.

4.  Kommissionen ska beakta följande när den antar de genomförandeakter som anges i punkterna 2 och 3:

a)  De regleringsprinciper som anges i artikel 9.

b)  Objektiva variationer av behoven av ytterligare radiospektrum för tillhandahållande av trådlöst bredband inom unionen, samtidigt som den tar hänsyn till gemensamma behov av radiospektrum för integrerade nät som täcker flera medlemsstater.

c)  Förutsägbarhet i driftsvillkoren för befintliga radiospektrumanvändare.

d)  Användnings-, utvecklings- och investeringscykler för successiva generationer av trådlös bredbandsteknik.

e)  Efterfrågan från slutanvändarna på trådlösa bredbandskommunikationer med hög kapacitet.

När kommissionen fastställer tidtabeller för olika kategorier av medlemsstater som inte redan har beviljat individuella nyttjanderätter och tillåtit faktisk användning av det berörda harmoniserade bandet, ska den vederbörligen beakta eventuella synpunkter från medlemsstaterna om hur radiospektrumrätter har beviljats historiskt sett, grunderna för begränsningar i enlighet med artikel 9.3 och 9.4 i direktiv 2002/21/EG, eventuella behov av att utrymma bandet i fråga, konkurrenseffekter eller geografiska eller tekniska begränsningar, med hänsyn till följderna för den inre marknaden. Kommissionen ska se till att genomförandet inte skjuts upp i onödan och att eventuella variationer i tidtabellerna mellan medlemsstaterna inte leder till olämpliga skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller konkurrens eller reglering.

5.  Punkt 2 ska inte påverka medlemsstaternas rätt att bevilja nyttjanderätter till och tillåta faktisk användning av ett harmoniserat band före antagandet av en genomförandeakt som gäller det bandet om inte annat följer av andra stycket i denna punkt, eller före det harmoniserade datum som fastställts i en genomförandeakt för detta band.

Om de nationella behöriga myndigheterna beviljar nyttjanderätter till ett harmoniserat band innan en genomförandeakt som gäller det bandet antas ska de fastställa villkor för beviljandet på ett sådant sätt att innehavarna av nyttjanderätterna är medvetna om att kommissionen kommer att anta genomförandeakter i enlighet med punkt 2 för hela unionen. Detta stycke ska inte tillämpas på beviljande av nyttjanderätter med obegränsad giltighetstid. [Ändr. 131]