Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem (omarbetning) (COM(2012)0403 – C7-0197/2012 – 2012/0196(COD))
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0403),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0197/2012),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 14 november 2012(1),
– efter att ha hört Regionkommittén,
– med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(2),
– med beaktande av skrivelsen av den 11 november 2013 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet i enlighet med artikel 87.3 i arbetsordningen,
– med beaktande av artiklarna 87 och 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7‑0087/2014), och av följande skäl:
A. Enligt den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller kommissionsförslaget inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en ren kodifiering av de befintliga texterna som inte ändrar deras sakinnehåll.
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem (omarbetning)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av förslaget till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),
efter att ha hört Regionkommittén,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(4), och
av följande skäl:
(1) Rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem(5) har ändrats väsentligt flera gånger(6). Med anledning av nya ändringar bör den förordningen av tydlighetsskäl omarbetas.
(2) Syftet med denna förordning är att säkerställa skyddet av arter av vilda djur och växter som hotas av handel eller sannolikt är utsatta för ett sådant hot.
(3) Bestämmelserna i denna förordning påverkar inte medlemsstaternas möjligheter att vidta eller upprätthålla strängare åtgärder i enlighet med fördraget, särskilt beträffande innehav av exemplar av de arter som omfattas av denna förordning.
(4) Det är nödvändigt att fastställa objektiva kriterier för vilka arter av vilda djur och växter som bör tas med i bilagorna till denna förordning.
(5) För genomförandet av denna förordning är det nödvändigt att gemensamma villkor gäller för utfärdande, användning och uppvisande av dokument avseende tillstånd för införsel till och export eller reexport från unionen av exemplar av de arter som omfattas av denna förordning. Det är nödvändigt att särskilda bestämmelser fastställs för transitering av exemplar genom unionen.
(6) Det är en administrativ myndighet i den medlemsstat som är bestämmelsemedlemsstat som, med bistånd av den medlemsstatens vetenskapliga myndighet och efter att vid behov ha beaktat eventuella synpunkter från gruppen för vetenskapliga undersökningar, beslutar om ansökningar om införsel av exemplar till unionen.
(7) Det är nödvändigt att föreskriva om ett samrådsförfarande inom ramen för bestämmelserna om reexport, för att minska risken för överträdelser.
(8) För att säkerställa ett effektivt skydd av arter av vilda djur och växter kan ytterligare restriktioner fastställas för införsel till och export från unionen av exemplar. Dessa restriktioner kan, såvitt avser levande exemplar, kompletteras med restriktioner på unionsnivå om förvaring eller transport av sådana exemplar inom unionen.
(9) Det är nödvändigt att särskilda bestämmelser fastställs för exemplar som har fötts och fötts upp i fångenskap eller förökats artificiellt, för exemplar som utgör personliga tillhörigheter eller hushållsföremål samt för icke-kommersiella lån, donationer eller utbyte mellan registrerade vetenskapsmän och forskningsinstitutioner.
(10) För att säkerställa bästa möjliga skydd för de arter som omfattas av denna förordning finns det ett behov av att bestämmelser fastställs för kontroll av handel med, transport av och förvaringsvillkor för sådana exemplar inom unionen. Enhetliga regler bör gälla för utfärdande, giltighet och användning av de intyg som bidrar till kontrollen av dessa aktiviteter och som utfärdas med stöd av denna förordning.
(11) Åtgärder bör vidtas för att levande exemplar ska påverkas så lite som möjligt av transporter till bestämmelseorten, från eller inom unionen.
(12) För att säkerställa effektiva kontroller och underlätta tullförfaranden bör tullstationer med utbildad personal utses för att genomföra nödvändiga formaliteter och kontroller när exemplar förs in i unionen, för att åstadkomma ett förfarande för tullgodkännande eller användning i enlighet med vad som anges i rådets förordning (EEG) nr 2913/92(7) eller när exemplar exporteras eller reexporteras från unionen. Det bör också finnas inrättningar som säkerställer att levande exemplar blir förvarade och omhändertagna på ett riktigt sätt.
(13) För genomförandet av denna förordning är det vidare nödvändigt att medlemsstaterna utser administrativa och vetenskapliga myndigheter.
(14) Information till och upplysning av allmänheten, särskilt vid gränsövergångarna, om bestämmelserna i denna förordning, bör främja efterlevnaden av bestämmelserna.
(15) För att säkerställa en effektiv tillämpning av förordningen bör medlemsstaterna noga övervaka efterlevnaden av förordningens bestämmelser och i detta syfte samarbeta nära med varandra och med kommissionen. För detta krävs att information lämnas om förordningens genomförande.
(16) En övervakning av omfattningen av handeln med de arter av vilda djur och växter som omfattas av denna förordning är av avgörande betydelse för att handelns inverkan på arternas bevarandestatus ska kunna bedömas. Detaljerade årsrapporter bör utarbetas i ett enhetligt format.
(17) För att säkerställa att bestämmelserna i denna förordning efterlevs är det viktigt att medlemsstaterna ålägger sanktioner mot överträdelser i tillräcklig omfattning och på ett lämpligt sätt med hänsyn till överträdelsens art och svårhetsgrad.
(18) Med hänsyn till det stora antal biologiska och ekologiska aspekter som måste tas i beaktande vid genomförandet av denna förordning är det nödvändigt att inrätta en grupp för vetenskapliga undersökningar, vars synpunkter kommissionen kommer att vidarebefordra till kommittén och till de administrativa myndigheterna i medlemsstaterna, för att bistå dem i beslutsfattandet.
(19) I syfte att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar av denna förordning bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen för att vidta vissa åtgärder som reglerar handel med vilda djur och växter, att anta vissa ändringar av bilagorna till denna förordning och att vidta ytterligare åtgärder för att genomföra resolutioner som antagits av partskonferensen för konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (CITES), nedan kallad konventionen, beslut eller rekommendationer från konventionens ständiga sekretariat och rekommendationer från konventionens sekretariat. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.
(20) För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter särskilt med avseende på fastställande av vissa dokuments utformning, förlaga och format. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(8). [Ändr. 1]
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syfte
Syftet med denna förordning är att skydda arter av vilda djur och växter och säkerställa deras bevarande genom kontroll av handeln med dem, i enlighet med de bestämmelser som fastställs i artiklarna 2–22 och bilagorna A – D i bilaga I, i fortsättningen kallade ”bilaga A”, ”bilaga B”, ”bilaga C” och ”bilaga D”.
Denna förordning ska tillämpas under iakttagande av de mål, principer och bestämmelser som återfinns i den konvention som definieras i artikel 2 b.
Artikel 2
Definitioner
I denna förordning gäller följande definitioner:
a) kommittén: den kommitté som avses i artikel 21.1.
b) konventionen: konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (CITES).
c) ursprungsland: det land i vilket ett exemplar har fångats eller tagits från sin naturliga miljö, uppfötts i fångenskap eller förökats artificiellt.
d) anmälan om import: anmälan från importören eller dennes ombud eller företrädare, vid tiden för införsel till unionen av ett exemplar av en art som upptagits i bilaga C eller D, på den blankett som avses i artikel 19.210.1d. [Ändr. 2]
e) införsel från havet: direkt införande till unionen av varje exemplar som tagits från en marin miljö som inte faller under någon stats jurisdiktion, inklusive luftrummet ovanför havet samt havsbottnen och dess underlag.
f) utfärdande: genomförandet av alla de förfaranden som är nödvändiga för förberedelse och godkännande av ett tillstånd eller ett intyg och utlämnande av detta till den sökande.
g) administrativ myndighet: en administrativ nationell myndighet som i en medlemsstat utses i enlighet med artikel 13.1 eller, om det är fråga om ett tredjeland som är konventionsslutande part, i enlighet med artikel IX i konventionen.
h) bestämmelsemedlemsstat: den bestämmelsemedlemsstat som nämns i dokumentet för export eller reexport av ett exemplar, och om det är fråga om införsel från havet, den medlemsstat som ett exemplars bestämmelseort ligger i.
i) saluförande: saluförande och varje handling som rimligtvis kan tolkas som saluförande, inklusive annonsering av försäljning och anstiftan av sådan annonsering samt inbjudan till förhandlingar.
j) personliga tillhörigheter eller tillhörigheter som ingår i hushåll: döda exemplar, delar av eller derivat av exemplar som tillhör en privatperson och utgör en del eller kommer att utgöra en del av vederbörandes normala egendom och tillhörigheter.
k) bestämmelseort: den plats där exemplaren, efter införsel till unionen, normalt ska förvaras; för levande exemplar handlar det om den första plats där exemplaren avses att förvaras efter eventuell karantän eller period av isolering för hälsoundersökningar och kontroller.
l) population: en grupp av individer som är biologiskt eller geografiskt åtskild från andra sådana grupper.
m) huvudsakligen kommersiella ändamål: alla ändamål beträffande vilka icke‑kommersiella aspekter inte klart överväger.
n) reexport från unionen : export från unionen av varje exemplar som tidigare införts.
o) återinförande till unionen : införsel till unionen av varje exemplar som tidigare exporterats eller reexporterats.
p) försäljning: varje form av försäljning. I denna förordning likställs uthyrning, byte eller utbyte med försäljning, och likvärdiga uttryck ska tolkas på samma sätt.
q) vetenskaplig myndighet: en vetenskaplig myndighet som ska utses av en medlemsstat i enlighet med bestämmelserna i artikel 13.2 eller, när det gäller ett tredjeland som är konventionsslutande part, i enlighet med artikel IX i konventionen.
r) grupp för vetenskapliga undersökningar: det rådgivande organ som upprättats i enlighet med artikel 17.
s) art: en art, en underart eller någon av deras populationer.
t) exemplar: varje levande eller dött djur eller levande eller död växt av de arter som upptagits i bilagorna A—D, eller varje del eller derivat därav, som ingår i andra varor eller inte, och varje annan vara beträffande vilken det av medföljande dokument, förpackningen, märkningen eller etiketten eller av någon annan omständighet framgår att det är fråga om delar eller derivat av djur eller växter av dessa arter, utom om dessa delar eller produkter särskilt har undantagits från tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning eller bestämmelserna i den bilaga där den berörda arten har upptagits genom en hänvisning till detta i de berörda bilagorna.
Som exemplar ska betraktas ett exemplar av en art som upptagits i bilagorna A—D om exemplaret är ett djur eller en växt eller utgör en del av eller ett derivat av ett djur eller en växt och vars åtminstone ena ”förälder” tillhör en art som upptagits i bilagorna. Om ”föräldrarna” upptagits i olika bilagor, eller om bara den ena arten upptagits i en bilaga, ska bestämmelserna i den mest restriktiva bilagan tillämpas. När det är fråga om hybridväxter ska, om den ena ”föräldern” upptagits i bilaga A, bestämmelserna i den mest restriktiva bilagan tillämpas endast om detta särskilt angivits vid artnamnet i bilagan.
u) handel: införsel till unionen, inklusive införsel från havet, export och reexport från unionen, och användning, omflyttning och överlåtelse inom unionens utbredningsområde, inklusive inom en medlemsstat, av de arter som omfattas av bestämmelserna i denna förordning.
v) transitering: transport av exemplar mellan två punkter belägna utanför unionen, genom unionens territorium till en angiven mottagare, där de enda avbrotten i förflyttningen är de som förorsakas av sådana åtgärder som är nödvändiga vid detta slag av transport.
w) bearbetade exemplar som förvärvats för mer än femtio år sedan: exemplar vilkas obearbetade naturliga utseende på ett påtagligt sätt har förändrats för att utgöra smycken, prydnads-, konst- eller nyttoföremål, eller musikinstrument, före den 3 mars 1947 och för vilka den administrativa myndigheten i medlemsstaten i fråga har kunnat försäkra sig om att de förvärvats under sådana villkor. Sådana exemplar ska emellertid anses som bearbetade exemplar endast om de utan tvekan hör till någon av de nämnda kategorierna och kan användas utan att skulpteras, bearbetas eller förändras ytterligare.
x) kontroll vid införande, export, reexport och transitering: den kontroll av intyg, tillstånd och anmälningar som föreskrivs i denna förordning och, när unionsbestämmelserna så föreskriver eller, i annat fall, beträffande ett lämpligt urval av försändelserna, undersökningen av exemplar, som när så är lämpligt kombineras med provtagning för analys eller en fördjupad kontroll.
Artikel 3
Tillämpningsområde
1. Bilaga A innehåller
a) de arter som upptagits i bilaga I till konventionen och beträffande vilka medlemsstaterna inte har avgivit någon reservation,
b) varje art,
i) som är eller kan bli föremål för efterfrågan för användning inom unionen eller för den internationella handeln och som antingen hotas av utrotning eller är så sällsynt att all handel, även i lägsta tänkbara omfattning, skulle äventyra artens överlevnad,
eller
ii) som tillhör ett släkte beträffande vilket de flesta av arterna, eller som utgör en art beträffande vilken de flesta underarterna, upptagits i bilaga A i enlighet med de kriterier som fastställs i a eller b i och beträffande vilka upptagandet i den bilagan är nödvändigt för att garantera ett effektivt skydd av dessa taxa.
2. Bilaga B innehåller
a) de arter som upptagits i bilaga II till konventionen, förutom de som upptagits i bilaga A, och för vilka medlemsstaterna inte har avgivit någon reservation,
b) de arter som upptagits i bilaga I till konventionen och som har blivit föremål för en reservation,
c) varje annan art som inte upptagits i bilagorna I och II till konventionen
i) som är föremål för internationell handel av sådan omfattning att den kan äventyra
– dess överlevnad eller överlevnaden av populationer i vissa länder, eller
– bevarandet av den totala populationen på en nivå som överensstämmer med dess roll i de ekosystem den tillhör,
eller
ii) där det för att kunna garantera en effektiv kontroll av handeln med exemplar av sådana arter är nödvändigt att den återfinns i bilagan på grund av likheten med andra arter som är upptagna i bilaga A eller B,
d) arter beträffande vilka det har fastställts att införandet av levande exemplar till unionens naturliga miljö utgör ett ekologiskt hot mot unionens inhemska arter av vilda djur och växter.
3. Bilaga C innehåller
a) arter som upptagits i bilaga III till konventionen, förutom de som återfinns i bilaga A eller B, och för vilka medlemsstaterna inte har avgett någon reservation,
b) arter som upptagits i bilaga II till konventionen och som har blivit föremål för en reservation.
4. Bilaga D innehåller
a) arter som inte upptagits i bilagorna A, B och C och som importeras till unionen i sådan omfattning att övervakning är befogad,
b) arter som upptagits i bilaga III till konventionen och som har blivit föremål för en reservation.
5. När bevarandestatusen för arter som omfattas av denna förordning gör det berättigat att låta dem upptas i någon av bilagorna till konventionen, ska medlemsstaterna bidra till de nödvändiga ändringarna.
Artikel 4
Införsel i unionen
1. Införsel till unionen av exemplar av arter som upptagits i bilaga A får ske under förutsättning att de nödvändiga kontrollerna har genomförts och att ett av en administrativ myndighet i bestämmelsemedlemsstaten utfärdat importtillstånd dessförinnan har uppvisats vid det tullkontor vid gränsen där införseln ska göras.
Importtillståndet får endast utfärdas om det inte strider mot de restriktioner som fastställts i enlighet med punkt 6 och om följande villkor är uppfyllda:
a) den behöriga vetenskapliga myndigheten ska, med beaktande av yttranden från gruppen för vetenskapliga undersökningar, ha uttalat att införsel till unionen
i) inte försämrar artens bevarandestatus eller minskar utbredningsområdet för den berörda populationen,
ii) genomförs:
– för något av de ändamål som anges i artikel 8.3 e, f och g, eller
– i andra syften som inte hotar den berörda artens överlevnad,
b) i) sökanden kan förete skriftlig bevisning för att exemplaren har förvärvats i enlighet med lagstiftningen om skyddet av den berörda arten vilket, när det gäller import från tredjeland av exemplar av en art som upptagits i bilagorna till konventionen, ska vara ett exporttillstånd eller ett intyg för reexport, eller en kopia av ett sådant tillstånd eller intyg, utfärdat i enlighet med konventionen av en behörig myndighet i det exporterande eller reexporterande landet,
ii) för utfärdandet av ett importtillstånd för de arter som upptagits i bilaga A i enlighet med bestämmelserna i artikel 3.1 a krävs det dock inte att sådan skriftlig bevisning företes, men originalet till importtillstånd av denna typ ska inte lämnas ut av myndigheterna förrän sökanden har uppvisat ett exporttillstånd eller ett intyg för reexport,
c) den behöriga vetenskapliga myndigheten är övertygad om att den planerade förvaringsplatsen för ett levande exemplar på bestämmelseorten är lämpligt utrustad, så att exemplaret kan skyddas och vårdas på ett riktigt sätt,
d) den administrativa myndigheten är övertygad om att exemplaret inte kommer att användas för huvudsakligen kommersiella ändamål,
e) den administrativa myndigheten är, efter att ha konsulterat den behöriga vetenskapliga myndigheten, övertygad om att inga andra faktorer med inverkan på artens bevarande talar emot utfärdandet av importtillståndet, och
f) när det gäller införsel från havet, den administrativa myndigheten är övertygad om att alla levande exemplar kommer att förberedas för transport och behandlas på ett sådant sätt att riskerna för skada, sjukdom eller grym behandling minimeras.
2. Införsel till unionen av exemplar av arter som upptagits i bilaga B får ske under förutsättning att de nödvändiga kontrollerna har genomförts och att ett av en administrativ myndighet i bestämmelsemedlemsstaten utfärdat importtillstånd dessförinnan uppvisats vid det tullkontor vid gränsen där införseln ska göras.
Importtillståndet får endast utfärdas om detta inte strider mot de restriktioner som fastställs enligt punkt 6 och när
a) den behöriga vetenskapliga myndigheten, efter att ha granskat tillgängliga uppgifter och med beaktande av yttranden från gruppen för vetenskapliga undersökningar, anser att införsel till unionen inte skulle försämra artens bevarandestatus, eller minska omfattningen av utbredningsområdet för den berörda populationen av arten, med hänsyn tagen till nuvarande eller förväntad omfattning av handeln. Yttrandet gäller även för de senare importerna så länge de ovan nämnda förhållandena inte ändras i påtaglig omfattning,
b) sökanden lägger fram skriftlig bevisning för att förvaringsplatsen på bestämmelseorten är lämpligt utrustad så att ett levande exemplar kan skyddas och vårdas på ett riktigt sätt,
c) de villkor som anges i punkt 1 b i, 1 e och 1 f uppfylls.
3. Införsel till unionen av exemplar av arter som upptagits i bilaga C får ske under förutsättning att de nödvändiga kontrollerna har genomförts och att en anmälan om import dessförinnan har uppvisats vid det tullkontor vid gränsen där införseln ska göras och
a) när det gäller export från ett land som nämns i samband med den berörda arten i bilaga C, sökanden lägger fram skriftlig bevisning, i form av ett exporttillstånd som utfärdats av en behörig myndighet i det landet i enlighet med konventionen, för att exemplaren har förvärvats i enlighet med den nationella lagstiftningen om skydd av den berörda arten, eller
b) när det gäller export från ett land som inte nämns i samband med den berörda arten i bilaga C eller reexport från vilket land som helst, sökanden visar upp ett exporttillstånd, ett intyg för reexport eller ett ursprungsintyg som utfärdats av en behörig myndighet i export- eller reexportlandet i enlighet med konventionen.
4. Införsel till unionen av exemplar av arter som upptagits i bilaga D får ske under förutsättning att de nödvändiga kontrollerna har genomförts och att en anmälan om import dessförinnan har uppvisats vid det tullkontor vid gränsen där införseln ska göras.
5. De villkor för utfärdande av ett importtillstånd som anges i punkt 1 a och d och punkt 2 a, b och c är inte tillämpliga på exemplar för vilka sökanden företer skriftlig bevisning för att
a) exemplaren tidigare lagligen har införts till eller förvärvats från unionen och att de återinförs till unionen obearbetade eller bearbetade, eller
b) att det rör sig om bearbetade exemplar som har förvärvats för mer än femtio år sedan.
6. För införsel till unionen kantill unionen ska kommissionen, efter samråd med de berörda ursprungsländerna, och med beaktande av alla yttranden från gruppen för vetenskapliga undersökningar, ges befogenhet attgenom genomförandeakter,anta delegerade akter enligt artikel 20 för att fastställa allmänna restriktioner, eller restriktioner som enbart gäller för vissa ursprungsländer, [Ändr. 3]
a) avseende exemplar av arter som upptagits i bilaga A på grundval av de villkor som fastställs i punkt 1 a i eller 1 e,
b) avseende exemplar av arter som upptagits i bilaga B på grundval av de villkor som fastställs i punkt 1 e eller i punkt 2 a, samt
c) avseende levande exemplar av arter som upptagits i bilaga B beträffande vilka dödligheten under transport är hög eller beträffande vilka det har konstaterats att det är osannolikt att de kommer att överleva i fångenskap under en avsevärd del av sin möjliga livstid, eller
d) avseende levande exemplar av arter beträffande vilka det har konstaterats att deras införande i unionens naturliga miljö utgör ett ekologiskt hot mot de inhemska vilda arterna av djur och växter i unionen.
De genomförandeakter som avses i första stycket ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.2. [Ändr. 4]
Kommissionen ska var tredje månad offentliggöra en förteckning över eventuella restriktioner som fastställts enligt första stycket i Europeiska unionens officiella tidning.
7. När särskild omlastning vid sjö-, luft- eller järnvägstransport sker efter införseln till unionen, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 20 för att medge undantag från kravet att genomföra kontroller och uppvisa importdokument för tullkontoret vid gränsen där införseln görs i enlighet med vad som föreskrivs i punkterna 1–4 i denna artikel för att göra det möjligt att genomföra kontrollerna och visa upp dokumenten vid ett annat tullkontor, som utses i enlighet med artikel 12.1.
Artikel 5
Export eller reexport från unionen
1. Export eller reexport från unionen av exemplar av arter som upptagits i bilaga A får ske under förutsättning att de nödvändiga kontrollerna genomförts och att ett av en administrativ myndighet i den medlemsstat där exemplaret befinner sig utfärdat exporttillstånd eller intyg om reexport har uppvisats vid det tullkontor där exportformaliteterna fullgörs.
2. Ett exporttillstånd för exemplar av de arter som upptagits i bilaga A får utfärdas endast om följande villkor är uppfyllda:
a) Den behöriga vetenskapliga myndigheten ska ha avgett ett skriftligt yttrande om att infångandet eller insamlandet av exemplar eller export av dem inte försämrar artens bevarandestatus eller minskar omfattningen av utbredningsområdet för populationen av arten.
b) Sökanden ska lägga fram skriftlig bevisning för att exemplaren har förvärvats i enlighet med gällande lagstiftning om skydd av den ifrågavarande arten. När ansökan görs till någon annan medlemsstat än ursprungsstaten, ska den skriftliga bevisningen bestå av ett intyg om att exemplaret har tagits från sin naturliga miljö, i enlighet med gällande lagstiftning på dess territorium.
c) Den administrativa myndigheten ska vara övertygad om att
i) varje levande exemplar kommer att förberedas för transport och transporteras på ett sådant sätt att riskerna för skador, sjukdom eller grym behandling minimeras, och
ii) - att exemplar av arter som inte förtecknas i bilaga I till konventionen inte kommer att användas för huvudsakligen kommersiella ändamål, eller
— att när det är fråga om export av exemplar av arter som anges i artikel 3.1 a i denna förordning, till en stat som är part till konventionen, ett importtillstånd har utfärdats, och
d) den administrativa myndigheten i medlemsstaten ska, efter samråd med den behöriga vetenskapliga myndigheten, vara övertygad om att inga andra faktorer som påverkar artens bevarandestatus talar mot ett utfärdande av exporttillstånd.
3. Ett intyg för reexport får utfärdas endast om de villkor som anges i punkt 2 c och d är uppfyllda och sökanden företer skriftlig bevisning för att exemplaren
a) har införts till unionen i enlighet med bestämmelserna i denna förordning, eller
b) om de har införts till unionen före den 3 mars 1997, att de har införts i enlighet med bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 3626/82(9), eller, om de har införts till unionen före denna förordnings ikraftträdande men efter den 3 mars 1997, att de har införts i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 338/97, eller
c) om de har införts till unionen före 1984, att de har släppts ut på den internationella marknaden i enlighet med bestämmelserna i konventionen, eller
d) har införts på ett lagligt sätt till en medlemsstat innan bestämmelserna i de förordningar som åsyftas i a och b eller i konventionen blev tillämpliga för dessa exemplar eller i den berörda medlemsstaten.
4. Export eller reexport från unionen av exemplar som upptagits i bilagorna B och C får ske under förutsättning att de nödvändiga kontrollerna genomförts och att ett av en administrativ myndighet i den medlemsstat där exemplaret befinner sig utfärdat exporttillstånd eller intyg om reexport har uppvisats vid det tullkontor där exportformaliteterna fullgörs.
Ett exporttillstånd får utfärdas endast om de villkor som anges i punkt 2 a, 2 b, 2 c i och 2 d är uppfyllda.
Ett intyg för reexport får utfärdas endast om de villkor som avses anges i punkt 2 c i och 2 d och i punkt 3 a–d är uppfyllda.
5. När en begäran om intyg för reexport rör exemplar som införts i unionen med hjälp av ett importtillstånd som utfärdats i en annan medlemsstat, ska den administrativa myndigheten först samråda med den administrativa myndighet som har utfärdat importtillståndet. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 20 med avseende på samrådsförfarandet och de fall i vilka samråd är nödvändigt.
6. De villkor för utfärdande av ett exporttillstånd eller ett intyg om reexport som anges i punkt 2 a och 2 c ii gäller inte
a) bearbetade exemplar som har förvärvats för mer än femtio år sedan, eller
b) döda exemplar, delar av och derivat av exemplar för vilka sökanden kan förete skriftlig bevisning för att de lagligen har förvärvats innan bestämmelserna i denna förordning, i förordning (EG) nr 338/97 eller i förordning (EEG) nr 3626/82 eller i konventionen blev tillämpliga på dem.
7. Den behöriga vetenskapliga myndigheten i varje medlemsstat ska övervaka utfärdandet av exporttillstånd i medlemsstaten för exemplar av arter som upptagits i bilaga B och faktisk export av sådana exemplar. När en sådan vetenskaplig myndighet anser att export av exemplar av någon av dessa arter bör begränsas för att arten i hela dess utbredningsområde ska kunna bevaras på en nivå som överensstämmer med dess roll i de ekosystem den tillhör och som ligger väl över den nivå vid vilken arten skulle behöva överföras till bilaga A enligt artikel 3.1 a eller b i, ska den skriftligen informera den behöriga administrativa myndigheten om lämpliga åtgärder för att begränsa utfärdandet av exporttillstånd för exemplar av arten.
När en administrativ myndighet informeras om åtgärderna enligt första stycket ska den informera kommissionen och översända kommentarer. När det är lämpligt, ska kommissionen genom genomförandeakter rekommendera restriktioner för exporten av de berörda arterna . Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.2.
Artikel 6
Avslag på ansökan om de tillstånd och intyg som anges i artiklarna 4, 5 och 10
1. När en medlemsstat avslår en ansökan om tillstånd eller intyg och fråga är om ett fall som är betydelsefullt i förhållande till syftet med denna förordning, ska den omedelbart informera kommissionen om avslaget med angivande av skälen härför.
2. Kommissionen ska till andra medlemsstater översända den information som den har mottagit enligt punkt 1 för att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna förordning.
3. När en ansökan om tillstånd eller intyg rör exemplar för vilka en dylik begäran tidigare har avslagits, ska sökanden informera den behöriga myndighet till vilken ansökan ställs om det tidigare avslaget.
4. Medlemsstaterna ska respektera de avslag som görs av behöriga myndigheter i andra medlemsstater, när avslagen grundas på bestämmelserna i denna förordning. Första stycket ska dock inte tillämpas när omständigheterna har förändrats väsentligt eller när nya uppgifter till stöd för ansökan har blivit tillgängliga. När sådana omständigheter föreligger ska, om en administrativ myndighet utfärdar ett tillstånd eller ett intyg, myndigheten informera kommissionen om detta och om skälen till utfärdandet.
Artikel 7
Undantag
1. Exemplar som fötts och fötts upp i fångenskap eller förökats artificiellt
Med undantag för fall då bestämmelserna i artikel 8 är tillämpliga ska exemplar av de arter som upptagits i bilaga A som har fötts och uppfötts i fångenskap eller förökats artificiellt behandlas i enlighet med de bestämmelser som är tillämpliga på exemplar av arter som upptagits i bilaga B.
När det gäller växter som har förökats artificiellt kan undantag göras från bestämmelserna i artiklarna 4 och 5 under särskilda förutsättningar.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20 med avseende på:
a) de kriterier som ska användas för att avgöra om ett exemplar har fötts och fötts upp i fångenskap eller förökats artificiellt och huruvida det har varit i kommersiellt syfte eller inte,
b) de särskilda förutsättningar som anges i andra stycket i denna punkt avseende:
i) användningen av fytosanitära intyg,
ii) den handel som bedrivs av registrerade kommersiella handelsföretag och de forskningsinstitutioner som avses i punkt 4 i denna artikel, och
iii) handeln med hybrider.
2. Transitering
Trots vad som sägs i artikel 4 krävs det inte att de föreskrivna kontrollerna och de föreskrivna tillstånden, intygen och anmälningarna uppvisas för och kontrolleras vid tullkontoret vid gränsen där införsel ska göras när det är fråga om exemplar som transiteras genom unionen.
När det gäller de arter som har upptagits i bilagorna i enlighet med artikel 3.1 och 3.2 a och b, ska det undantag som avses i första stycket i denna punkt gälla endast då ett sådant giltigt dokument för export eller reexport som föreskrivs i konventionen, som avser medföljande exemplar och i vilket bestämmelseorten anges, har utfärdats av behöriga myndigheter i det tredjeland som är export- eller reexportland.
Om ett dokument som avses i andra stycket inte utfärdats före exporten eller reexporten, ska exemplaret beslagtas och, när så är lämpligt, förverkas, om inte dokumentet läggs fram i efterhand på särskilda villkor.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20 med avseende på särskilda villkor för att lägga fram ett export- eller reexportdokument i efterhand.
3. Personliga tillhörigheter eller hushållsföremål
Trots vad som sägs i artiklarna 4 och 5, ska de bestämmelserna inte tillämpas på döda exemplar eller på delar eller derivat av exemplar av arter som upptagits i bilagorna A–D, när det handlar om personliga tillhörigheter eller hushållsföremål som införts till unionen eller exporterats eller reexporterats från unionen i enlighet med särskilda bestämmelser.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20 med avseende på särskilda bestämmelser för införsel, export eller reexport av personliga tillhörigheter eller hushållsföremål.
4. Forskningsinstitutioner
De dokument som anges i artiklarna 4, 5, 8 och 9 är inte nödvändiga när det rör sig om icke-kommersiella lån, gåvor eller donationer och utbyte mellan forskare och forskningsinstitutioner som registrerats av de administrativa myndigheterna i de stater där de finns, av herbarieexemplar eller andra konserverade, torkade eller inkapslade museiexemplar och levande växter som försetts med en sådan etikett vars förlaga fastställts i enlighet med andra stycket i denna punkt , eller en liknande etikett som är utfärdad eller godkänd av en administrativ myndighet i ett tredjeland.
Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa en förlaga till en etikett för levande växtmaterial. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.2.
Artikel 8
Bestämmelser rörande kontrollen av kommersiella aktiviteter
1. Det är förbjudet att köpa, att erbjuda sig att köpa, att förvärva för kommersiella ändamål, att för kommersiella ändamål för allmänheten förevisa, att använda i vinstsyfte och att försälja, att inneha för försäljning, att saluföra eller att för försäljning transportera exemplar av de arter som upptagits i bilaga A.
2. Medlemsstaterna kan förbjuda innehav av exemplar särskilt vad gäller levande djur av de arter som anges i bilaga A.
3. I enlighet med kraven i annan unionslagstiftning om bevarande av vilda djur och växter kan undantag från de förbud som anges i punkt 1 i enskilda fall medges under förutsättning att ett intyg om detta utfärdas av den administrativa myndigheten i den medlemsstat där exemplaren finns då exemplaren
a) har förvärvats i eller införts till unionen innan bestämmelserna om de arter som finns upptagna i bilaga I till konventionen, i bilaga C 1 till förordning (EEG) nr 3626/82 eller i bilaga A till förordning (EG) nr 338/97 eller till denna förordning, blev tillämpliga på exemplaren i fråga, eller
b) är bearbetade exemplar som förvärvats för mer än femtio år sedan, eller
c) har införts i unionen i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 338/97 eller denna förordning och är avsedda att användas på ett sätt som inte hotar artens överlevnad, eller
d) är av en djurart och är exemplar som fötts och fötts upp i fångenskap eller är av en växtart och är exemplar som förökats artificiellt, eller en del eller ett derivat av ett sådant djur eller en sådan växt, eller
e) är nödvändiga, under exceptionella omständigheter, för den vetenskapliga utvecklingen eller för viktiga biomedicinska ändamål, med hänsyn tagen till bestämmelserna i rådets direktiv 86/609/EEG(10), när det är visat att den ifrågavarande arten är den enda som är lämplig för detta syfte och det inte finns exemplar av denna art som fötts och fötts upp i fångenskap, eller
f) är avsedda för avel eller förökning och på så sätt kan bidra till att bevara de berörda arterna, eller
g) är avsedda för forskning eller undervisning som syftar till att skydda eller bevara arten, eller
h) har sitt ursprung i en medlemsstat och har tagits ur sin naturliga miljö i enlighet med gällande lagstiftning i den medlemsstaten.
4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20 med avseende på allmänna undantag från de förbud som avses i punkt 1 i denna artikel, på grundval av vad som föreskrivs i punkt 3, liksom allmänna undantag för de arter som upptagits i bilaga A, i enlighet med artikel 3.1 b ii. Alla sådana undantag måste vara i överensstämmelse med kraven i annan unionslagstiftning om bevarande av vilda djur och växter.
5. De förbud som anges i punkt 1 ska också tillämpas på exemplar av de arter som upptagits i bilaga B, utom då den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten har övertygats om att exemplaren har förvärvats och, om de har sitt ursprung utanför unionen, att de har införts i enlighet med gällande lagstiftning för bevarande av vilda djur och växter.
6. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna har rätt att sälja de exemplar som upptagits i bilagorna B, C och D och som har förverkats med stöd av denna förordning, under förutsättning att exemplaren inte på detta sätt direkt återställs till den fysiska eller juridiska person från vilken de förklarades förverkade, eller som deltog i överträdelsen. Dessa exemplar får då behandlas som om de hade förvärvats lagligen.
Artikel 9
Förflyttning av levande exemplar
1. Varje förflyttning inom unionen av ett levande exemplar av en art som upptagits i bilaga A från den plats som anges på importtillståndet eller i något intyg som utfärdats i enlighet med denna förordning, måste föregås av ett godkännande från en administrativ myndighet i den medlemsstat där exemplaret befinner sig. I andra fall av förflyttning ska den person som ansvarar för förflyttningen vid behov kunna förete bevis på exemplarets lagliga ursprung.
2. Ett sådant godkännande
a) kan bara ges om den behöriga vetenskapliga myndigheten i medlemsstaten, eller, när förflyttningen görs till en annan medlemsstat, den behöriga vetenskapliga myndigheten i denna stat, har försäkrat sig om att den förvaringsplats som avses för ett levande exemplar på bestämmelseorten är lämpligt utrustat så att exemplaret kan skyddas och vårdas på ett riktigt sätt,
b) måste bekräftas genom utfärdandet av ett intyg, och
c) ska, när det är tillämpligt, omedelbart översändas till en administrativ myndighet i den medlemsstat där exemplaret ska placeras.
3. Det krävs dock inte något sådant godkännande när ett levande djur måste förflyttas för att få akut behandling av en veterinär och djuret omedelbart återförs till sin godkända placering.
4. När ett levande exemplar av en art som upptagits i bilaga B förflyttats inom unionen får innehavaren av exemplaret lämna det ifrån sig endast om den tilltänkta mottagaren har informerats på ett riktigt sätt om vilken förvaring, utrustning och skötsel som krävs för rätt vård av exemplaret.
5. När levande exemplar transporteras till, från eller inom unionen eller hålls kvar där under en period av transitering eller omlastning, ska de förberedas för transporten, förflyttas och behandlas på ett sådant sätt att risken för skada, sjukdom eller grym behandling blir så liten som möjligt samt, när det gäller djur, i enlighet med gällande unionslagstiftning om skydd av djur under transport.
6. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20 med avseende på restriktioner för innehav eller förflyttning av levande exemplar av arter vilkas införsel till unionen begränsas av vissa restriktioner i enlighet med artikel 4.6.
Artikel 10
Utfärdande av tillstånd, anmälningar och intyg [Ändr. 5]
1. När en administrativ myndighet i en medlemsstat mottar en ansökan från den person som berörs och det till ansökan är fogat alla de nödvändiga dokument som krävs och alla villkor för utfärdandet är uppfyllda, har myndigheten rätt att utfärda ett intyg för de syften som anges i artiklarna 5.2 b, 5.3, 5.4, 8.3 och 9.2 b.
1a. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa utformningen av de intyg som avses i första stycket. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.2. [Ändr. 6]
1b. När en administrativ myndighet i en medlemsstat mottar en ansökan och de dokument som behövs från den person som berörs och under förutsättning att alla krav för utfärdandet är uppfyllda, får myndigheten utfärda ett tillstånd för de syften som anges i artiklarna 4.1, 4.2, 5.1 och 5.4. [Ändr. 7]
1c. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa utformningen av det tillstånd som avses i stycke 1b. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.2. [Ändr. 8]
1d. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa utformningen av den anmälan om import som avses i artikel 4.3 och 4.4. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.2. [Ändr. 9]
Artikel 11
Giltighet och särskilda villkor för tillstånd och intyg
1. Utan att det påverkar strängare bestämmelser som medlemsstaterna kan anta eller upprätthålla, ska de tillstånd och intyg som utfärdas av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna i enlighet med denna förordning vara giltiga i hela unionen.
2. Varje sådant tillstånd eller intyg, liksom varje tillstånd eller intyg som utfärdas på grundval av ett sådant dokument, ska anses som ogiltigt om en behörig myndighet eller kommissionen, i samråd med den behöriga myndighet som har utfärdat detta tillstånd eller intyg, kan bevisa att det har utfärdats under den felaktiga föreställningen att villkoren för dess utfärdande uppfylldes.
Exemplar som befinner sig på en medlemsstats territorium och som omfattas av ett sådant dokument, ska tas i beslag av den behöriga myndigheten i medlemsstaten och får förklaras förverkade.
3. Varje tillstånd eller intyg som utfärdas av en myndighet i enlighet med denna förordning, kan innehålla villkor och krav som myndigheten föreskriver för att garantera efterlevnaden av förordningens bestämmelser. När sådana villkor eller krav ska framgå av utformningen av tillstånd och intyg ska medlemsstaterna informera kommissionen om detta.
4. Varje importtillstånd som utfärdas på grundval av en kopia av ett motsvarande exporttillstånd eller intyg för reexport är giltigt endast för införsel av exemplar till unionen om det åtföljs av originalet av det giltiga exporttillståndet eller intyget för reexport.
5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20 med avseende på tidsfrister för utfärdande av tillstånd och intyg.
Artikel 12
Plats för införsel och export
1. Medlemsstaterna ska utse de tullkontor där kontroll av och formaliteter för införsel till och export från unionen och godkänd tullbehandling ska utföras i enlighet med förordning (EEG) nr 2913/92, av exemplar av arter som omfattas av denna förordning, och medlemsstaterna ska även ange vilka tullkontor som är speciellt utsedda för att hantera levande exemplar.
2. Alla de kontor som utsetts i enlighet med punkt 1 ska förses med tillräcklig personal med lämplig utbildning. Medlemsstaterna ska försäkra sig om att förvaringsplatsen är utrustad i enlighet med den unionslagstiftning som är relevant för transport och förvaring av levande djur och, när så krävs, att lämpliga åtgärder har vidtagits för levande växter.
3. Alla de kontor som utsetts i enlighet med punkt 1 ska anmälas till kommissionen som ska offentliggöra en lista över dem i Europeiska unionens officiella tidning.
4. I undantagsfall och i enlighet med särskilda kriterier , får en administrativ myndighet godkänna införsel till unionen, eller export eller reexport från unionen vid ett annat tullkontor än det som utsetts i enlighet med punkt 1.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 20 med avseende på de särskilda kriterier enligt vilka införsel, export eller reexport vid ett annat tullkontor får godkännas.
5. Medlemsstaterna ska se till att allmänheten vid gränspassagerna informeras om de bestämmelser som antagits i enlighet med denna förordning.
Artikel 13
Administrativa myndigheter, vetenskapliga myndigheter och andra behöriga myndigheter
1. Varje medlemsstat ska utse en huvudansvarig administrativ myndighet med uppgift att genomföra denna förordning och kommunicera med kommissionen
Varje medlemsstat kan likaledes utse ytterligare administrativa myndigheter och andra behöriga myndigheter med uppgift att biträda den huvudansvariga myndigheten med genomförandet; i så fall ska den huvudansvariga myndigheten förse de biträdande myndigheterna med all den information som är nödvändig för en riktig tillämpning av förordningen.
2. Varje medlemsstat ska utse en eller flera vetenskaplig(a) myndighet(er) med lämpliga kvalifikationer vilkas funktioner ska vara åtskilda från alla de utsedda administrativa myndigheternas funktioner.
3. Medlemsstaterna ska senast den 3 mars 1997 meddela kommissionen namnen på och adresserna till de administrativa myndigheterna, de andra behöriga myndigheterna som har bemyndigats att utfärda tillstånd och intyg samt de vetenskapliga myndigheterna. Kommissionen ska offentliggöra dessa uppgifter i Europeiska unionens officiella tidning.
Varje administrativ myndighet som avses i punkt 1 första stycket ska, om kommissionen begär det, inom två månader meddela den namnen på och översända namnteckningsprov avseende de personer som har befogenhet att underteckna tillstånd och intyg, liksom ett exempel på stämplar, förseglingar eller andra märken som används för att göra tillstånd eller intyg autentiska.
Medlemsstaterna ska till kommissionen meddela varje ändring av de uppgifter som redan översänts inom en tid av två månader från och med genomförandet av ändringen.
Artikel 14
Kontroll av efterlevnaden och undersökningar av överträdelse
1. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna i denna förordning.
Om de behöriga myndigheterna har anledning att misstänka att dessa bestämmelser inte efterlevs ska de vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna, eller vidta rättsliga åtgärder.
Medlemsstaterna ska informera kommissionen och, med avseende på arter som förtecknas i bilagorna till konventionen, konventionens sekretariat om alla åtgärder, inklusive beslag och förverkande, som genomförs av de behöriga myndigheterna när fråga är om allvarliga överträdelser av denna förordning.
2. Kommissionen ska göra medlemsstaternas behöriga myndigheter uppmärksamma på de frågor som den anser det vara nödvändigt att undersöka i enlighet med denna förordning. Medlemsstaterna ska därefter informera kommissionen och, med avseende på arter som upptagits i bilagorna till konventionen, konventionens sekretariat om resultatet av undersökningarna.
3. En efterlevnadsgrupp som består av företrädare för de myndigheter i varje medlemsstat som ansvarar för att säkerställa genomförandet av bestämmelserna i den här förordningen ska inrättas. Gruppen ska ha kommissionens företrädare som ordförande.
Efterlevnadsgruppen ska granska alla tekniska frågor som har samband med efterlevnaden av den här förordningen och som tas upp av ordföranden, antingen på dennes eget initiativ eller på begäran av medlemmar i gruppen eller kommittén.
Kommissionen ska till kommittén överlämna de yttranden som görs i efterlevnadsgruppen.
Artikel 15
Överföring av information
1. Medlemsstaterna och kommissionen ska ge varandra den information som är nödvändig för genomförandet av denna förordning.
Medlemsstaterna och kommissionen ska se till att nödvändiga åtgärder vidtas för att göra allmänheten medveten om och informera den om bestämmelserna för genomförande av konventionen och denna förordning och om åtgärder som vidtagits i enlighet med denna förordning.
2. Kommissionen ska hålla kontakt med konventionens sekretariat för att säkerställa ett effektivt genomförande av konventionen över hela det territorium som denna förordning ska tillämpas på.
3. Kommissionen ska omedelbart översända alla yttranden från gruppen för vetenskapliga undersökningar till de administrativa myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.
4. De administrativa myndigheterna i medlemsstaterna ska varje år före den 15 juni överlämna all den information om föregående år som är nödvändig för att upprätta de rapporter som avses i artikel VIII.7 a i konventionen och likvärdig information om den internationella handeln med alla exemplar av de arter som upptagits i bilagorna A, B och C samt om införsel till unionen av exemplar av arter som upptagits i bilaga D. Kommissionen ska genom genomförandeakter närmare fastställa 1 vilken information som ska överlämnas och hur denna ska vara utformad Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.2.
På grundval av den information som anges i första stycket ska kommissionen varje år före den 31 oktober offentliggöra en statistikrapport om införsel till unionen samt export och reexport från unionen av exemplar av arter som omfattas av denna förordning och till sekretariatet för konventionen översända information om arter som omfattas av konventionen.
Utan att det påverkar artikel 22 ska de administrativa myndigheterna i medlemsstaterna före den 15 juni vartannat år, med början 1999, till kommissionen överlämna all information rörande de två föregående åren som krävs för att utarbeta de rapporter som avses i artikel VIII.7 b i konventionen och likvärdig information rörande de bestämmelser i den här förordningen som faller utanför konventionens räckvidd. Kommissionen ska genom genomförandeakter närmare fastställa vilken information som ska överlämnas och hur denna ska vara utformad Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.2.
På grundval av den i tredje stycket angivna informationen ska kommissionen före den 31 oktober vartannat år, med början 1999, utarbeta en rapport om genomförande och säkerställande av efterlevnaden av den här förordningen.
5. För att kunna förbereda ändringar i bilagorna ska de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna till kommissionen översända alla relevanta uppgifter. Kommissionen ska genom genomförandeakter närmare fastställa vilka uppgifter som krävs. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.2.
6. Utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG(11) ska kommissionen vidta lämpliga åtgärder för att skydda konfidentiell information som den mottagit vid tillämpningen av denna förordning.
Artikel 16
Sanktioner
1. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att ålägga sanktioner åtminstone mot följande överträdelser av denna förordning:
a) Införsel till unionen eller export eller reexport från unionen av exemplar utan vederbörligt tillstånd eller intyg, eller med ett tillstånd eller intyg som är felaktigt, förfalskat, ogiltigt eller ändrat utan godkännande från den ansvariga myndigheten.
b) Åsidosättande av de villkor som föreskrivs i ett tillstånd eller intyg som utfärdats i enlighet med denna förordning.
c) Lämnande av en osann förklaring eller avsiktligt lämnande av en oriktig uppgift för att erhålla ett tillstånd eller ett intyg.
d) Användande av ett tillstånd eller intyg som är felaktigt, förfalskat eller ogiltigt, eller som har ändrats utan godkännande, för att erhålla ett inom unionen utfärdat tillstånd eller intyg eller för varje annat officiellt syfte som har samband med denna förordning.
e) Underlåtenhet att anmäla import eller avgivande av en osann importanmälan.
f) Transport av levande exemplar som inte tillräckligt har förberetts så att riskerna för skador, sjukdom eller grym behandling minimeras.
g) Användandet av exemplar av arter som upptagits i bilaga A för andra ändamål än de som anges i det godkännande som lämnades vid utfärdandet av importtillståndet eller senare.
h) Handel med artificiellt förökade växter i strid med de bestämmelser som antagits i enlighet med artikel 7.1 andra stycket.
i) Transport av exemplar till eller från unionen och transitering av exemplar via unionen utan vederbörligt tillstånd eller intyg utfärdat i enlighet med bestämmelserna i denna förordning och, vid export eller reexport från ett tredjeland som är konventionspart, i enlighet med bestämmelserna i konventionen, eller utan tillfredsställande bevis på att det finns ett sådant tillstånd eller intyg.
j) Köp, anbud om köp, förvärv för kommersiella ändamål, användning för kommersiella ändamål, förevisande för allmänheten i kommersiellt syfte, försäljning, innehav för försäljning, saluförande och transport i försäljningssyfte av exemplar i strid med artikel 8.
k) Användandet av ett tillstånd eller intyg för ett annat exemplar än det för vilket det har utfärdats.
l) Förfalskning eller ändring av ett tillstånd eller intyg som utfärdats i enlighet med denna förordning.
m) Underlåtenhet att informera om avslag på ansökningar om införsel till unionen, export och reexport, i enlighet med artikel 6.3.
2. De åtgärder som anges i punkt 1 ska anpassas efter överträdelsens art och svårhetsgrad och ska omfatta bestämmelser om beslag av och, när så är lämpligt, förverkande av exemplar.
3. När ett exemplar har förklarats förverkat, ska det anförtros en behörig myndighet i den medlemsstat som har genomfört förverkandet, vilken
a) efter samråd med en vetenskaplig myndighet i denna medlemsstat ska placera ut eller överlämna exemplaret under sådana förhållanden som den anser lämpliga och förenliga med syftet för och bestämmelserna i konventionen och denna förordning, och
b) när ett levande exemplar har införts till unionen, efter samråd med det exporterande landet, kan återsända exemplaret till detta land på bekostnad av den person som dömts för införseln.
4. När ett levande exemplar av en art som upptagits i bilaga B eller C anländer till platsen för införsel till unionen och erforderligt gällande tillstånd eller intyg saknas, ska exemplaret tas i beslag och får det förklaras förverkat eller också, om mottagaren inte vill kännas vid exemplaret, kan de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är ansvarig för införselplatsen om det är lämpligt vägra att ta emot försändelsen och kräva att transportören återsänder exemplaret till avsändningsorten.
Artikel 17
Gruppen för vetenskapliga undersökningar
1. Härmed inrättas en grupp för vetenskapliga undersökningar, bestående av representanter för den eller de vetenskaplig(a) myndighet(erna) i varje medlemsstat, och med en företrädare för kommissionen som ordförande.
2. Gruppen för vetenskapliga undersökningar ska utreda alla vetenskapliga frågor som rör tillämpningen av denna förordning – särskilt de som rör artikel 4.1 a, 4.2 a och 4.6 – som har tagits upp av ordföranden, antingen på dennes eget initiativ eller på begäran av medlemmarna i gruppen, eller av kommittén.
3. Kommissionen ska överlämna yttrandet från gruppen för vetenskapliga undersökningar till kommittén.
Artikel 18
Ytterligare delegerade befogenheter
1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 20 för att fastställa enhetliga bestämmelser och kriterier för följande:
a) Hur de dokument som avses i artiklarna 4, 5, 7.4 och 10 ska utfärdas, gälla och användas.
b) Hur de fytosanitära intyg som avses i artikel 7.1 andra stycket a ska användas.
c) Hur förfaranden ska upprättas när så är nödvändigt för märkning av exemplar för att underlätta identifikationen av dem och säkerställa att bestämmelserna i denna förordning följs.
2. Kommissionen ska ges befogenhet att vid behov anta delegerade akter enligt artikel 20 om ytterligare åtgärder för att kunna genomföra resolutioner från partskonferensen till konventionen, beslut och rekommendationer från konventionens ständiga kommitté och rekommendationer från konventionens sekretariat.
3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 20 för att ändra bilagorna A–D, med undantag av ändringar i bilaga A som inte är beslutade av partskonferensen till konventionen.
Artikel 19
Ytterligare genomförandebefogenheter
1. Kommissionen ska genom genomförandeakter besluta om hur de dokument som avses i artiklarna 4, 5, 7.4 och 10 ska se ut . Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.2.
2. Kommissionen ska genom genomförandeakter föreskriva om utformningen av en blankett för anmälan av import. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 21.2.[Ändr. 10]
Artikel 20
Delegeringens utövande
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Befogenheten att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.6, 4.7, 5.5, artikel 7.1, 7.2, 7.3, artiklarna 8.4, 9.6, 11.5, 12.4 och artikel 18.1, 18.2 och 18.3 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den [dag då den grundläggande rättsakten träder i kraft eller något annat datum som fastställs av lagstiftaren]. [Ändr. 11]
3. Den delegering av befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.6, 4.7, 5.5, artikel 7.1, 7.2, 7.3, artiklarna 8.4, 9.6, 11.5, 12.4 och artikel 18.1, 18.2 och 18.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. [Ändr. 12]
4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4.6, 4.7, 5.5, artikel 7.1, 7.2, 7.3, artiklarna 8.4, 9.6, 11.5, 12.4 och artikel 18.1, 18.2 och 18.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av [två månader] från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med [två månader] på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 13]
Artikel 21
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté som ska kallas kommittén för handel med vilda djur och växter. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2. När hänvisning sker till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 iakttas.
Artikel 22
Slutbestämmelser
Varje medlemsstat ska meddela kommissionen och konventionens sekretariat vilka särskilda bestämmelser som den antar för att genomföra denna förordning, och vilka rättsliga instrument som ska användas och vilka åtgärder som ska vidtas för genomförandet och tillämpningen.
Kommissionen ska översända denna information till de andra medlemsstaterna.
Artikel 23
Upphävande
Förordning (EG) nr 338/97 ska upphöra att gälla.
Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till denna förordning och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga III.
Artikel 24
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i ...
På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar
Ordförande Ordförande
BILAGA I
Förklaring till bilagorna A, B, C och D
1. Arter i dessa bilagor är upptagna
a) med angivande av artens namn, eller
b) såsom tillhörande en högre taxonomisk enhet (taxon) eller angiven del därav.
2. Förkortningen spp. betecknar alla arter som ingår i ett högre taxon.
3. Andra hänvisningar till högre taxa än art förekommer endast som information eller för klassificering.
4. Arter som anges i fetstil i bilaga A är upptagna där i överensstämmelse med det skydd de åtnjuter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG(12) eller rådets direktiv 92/43/EEG(13).
5. Följande förkortningar används för växttaxa under artnivå:
a) ssp. betecknar underart,
b) var. betecknar varietet, och
c) fa betecknar form.
6. Symbolerna (I), (II) och (III) i anslutning till en art eller ett högre taxon hänvisar till de bilagor till konventionen där arten är upptagen, enligt vad som anges i punkterna 7–9. Om sådan symbol saknas innebär det att arten inte är upptagen i konventionens bilagor.
7. Symbolen (I) i anslutning till en art eller ett högre taxon anger att arten eller taxonet ingår i bilaga I till konventionen.
8. Symbolen (II) i anslutning till en art eller ett högre taxon anger att arten eller taxonet ingår i bilaga II till konventionen.
9. Symbolen (III) i anslutning till en art eller ett högre taxon anger att arten eller taxonet ingår i bilaga III till konventionen. I detta fall anges även för vilket land arten eller taxonet har tagits upp i bilaga III.
10. Med sort avses, i enlighet med definitionen i åttonde utgåvan av den internationella nomenklaturen för odlade växter International Code of Nomenclature for Cultivated Plants, ett urval växter som a) har valts ut på grund av en särskild egenskap eller en kombination av särskilda egenskaper, b) är särskiljbar, enhetlig och stabil i dessa egenskaper och c) behåller dessa egenskaper om de förökas på lämpligt sätt. För att ett nytt taxon av en sort ska anses vara etablerat krävs att dess benämning och beskrivning formellt har offentliggjorts i senaste utgåvan av International Code of Nomenclature for Cultivated Plants.
11. Hybrider kan upptas separat i bilagorna, men endast om de utgör distinkta och stabila populationer i naturen. Hybriddjur som i de fyra föregående generationerna har en eller flera individer av en art som är upptagen i bilagorna A eller B ska omfattas av bestämmelserna i denna förordning på samma sätt som om de vore rena arter, även om den aktuella hybriden inte anges separat i bilagorna.
12. När en art tas upp i bilaga A, B eller C, inkluderas också alla delar och produkter av arten i samma bilaga, om det inte anges i en not att endast vissa delar och produkter av arten inkluderas. I enlighet med artikel 2 t i denna förordning anger symbolen # följd av ett nummer, placerad vid namnet för en art eller ett högre taxon som ingår i bilaga B eller C, de delar eller produkter som omfattas av förordningen enligt följande:
#1
Alla delar och produkter, utom
a) frön, sporer och pollen (inkl. pollinier),
b) plantor eller vävnadskulturer erhållna in vitro, i fast eller flytande medium, transporterade i sterila behållare,
c) snittblommor från artificiellt förökade växter, och
d) frukter och delar och produkter av dessa från artificiellt förökade växter av släktet Vanilla.
#2
Alla delar och produkter, utom
a) frön och pollen, och
b) färdiga produkter som är paketerade och klara för detaljhandel.
#3
Alla hela och skivade rötter och delar av rötter.
#4
Alla delar och produkter, utom
a) frön (inkl. frökapslar av Orchidaceae), sporer och pollen (inkl. pollinier). Undantaget avser inte frön av Cactaceae spp., som exporteras från Mexiko eller frön av Beccariophoenix madagascariensis och Neodypsis decaryi som exporteras från Madagaskar,
b) plantor eller vävnadskulturer erhållna in vitro, i fast eller flytande medium, transporterade i sterila behållare,
c) snittblommor från artificiellt förökade växter,
d) frukter och delar och produkter av dessa från naturaliserade eller artificiellt förökade växter av släktet Vanilla (Orcidaceae) och av familjen Cactaceae,
e) stammar, blommor samt delar och produkter av naturaliserade eller artificiellt förökade växter av släktena Opuntia undersläktet Opuntia samt Selenicereus (Cactaceae),
f) färdiga produkter av Euphorbia antisyphilitica som är paketerade och klara för detaljhandel.
#5
Timmer, sågade trävaror och fanér.
#6
Timmer, sågade trävaror, fanér och plywood.
#7
Timmer, träspån, pulver och extrakt.
#8
Underjordiska delar (t.ex. rötter, rhizom): hela, delar och pulvriserade.
#9
Alla delar och produkter, utom sådana som bär etiketten ’Produced from Hoodia spp. material obtained through controlled harvesting and production in collaboration with the CITES Management Authorities of Botswana/Namibia/South Africa under agreement no. BW/NA/ZA xxxxxx’.
#10
Timmer, sågade trävaror och fanér, inklusive ej färdiga trävaror som används för tillverkning av stråkar till stränginstrument.
#11
Timmer, sågade trävaror, fanér, plywood, pulver och extrakt.
#12
Timmer, sågade trävaror, fanér, plywood och eteriska oljor, utom färdiga produkter som är paketerade och klara för detaljhandel.
#13
Kärnan (även kallad ‘frövita, fruktkött eller kopra) och andra former av denna.
13. Eftersom ingen art eller högre taxon av växter (FLORA) som upptas i bilaga A är försedd med en not som innebär att dess hybrider ska behandlas i enlighet med bestämmelserna i artikel 4.1 i denna förordning, innebär detta att handel med artificiellt förökade hybrider från en eller flera av dessa arter eller högre taxa får ske med ett intyg om artificiell förökning, och att frön och pollen (pollinier), snittblommor, plantor eller vävnadskulturer erhållna in vitro, i fast eller flytande medium, transporterade i sterila behållare, av dessa hybrider inte omfattas av bestämmelserna i denna förordning.
14. Urin, fekalier och ambra som är avfallsprodukter och som erhållits utan särskild behandling av det berörda djuret omfattas inte av förordningens bestämmelser.
15. För djurarter som är upptagna i bilaga D ska bestämmelserna endast gälla levande exemplar och hela eller huvudsakligen hela döda exemplar, med undantag för taxa med följande noter som innebär att även andra delar och produkter av dessa omfattas:
§ 1
Hela eller huvudsakligen hela skinn, färska eller garvade.
§ 2
Fjädrar och skinn eller andra fjäderklädda delar.
16. För växtarter som är upptagna i bilaga D ska bestämmelserna endast gälla levande exemplar, med undantag för taxa med följande noter som innebär att även andra delar och produkter av dessa omfattas:
§ 3
Torkade och färska växter, inbegripet blad, rötter/rotstammar, stjälkar, frön/sporer, bark och frukter.
§ 4
Timmer, sågade trävaror och fanér.
Bilaga A
Bilaga B
Bilaga C
Svenskt namn
FAUNA
CHORDATA (RYGGSTRÄNGSDJUR)
MAMMALIA
Däggdjur
ARTIODACTYLA
Antilocapridae
Gaffelantiloper
Antilocapra americana (I) (Endast populationen i Mexiko. Inga andra populationer är upptagna i bilagorna till denna förordning.)
Gaffelantilop, gaffelbock
Bovidae
Slidhornsdjur
Addax nasomaculatus (I)
Addaxantilop, mendesantilop
Ammotragus lervia (II)
Manfår
Antilope cervicapra (III Nepal)
Besoarantilop
Bison bison athabascae (II)
Skogsbison (underart av bison)
Bos gaurus (I) (Innefattar inte den domesticerade formen kallad Bos frontalis, som inte omfattas av bestämmelserna i denna förordning.)
Gaur
Bos mutus (I) (Innefattar inte den domesticerade formen kallad Bos grunniens, som inte omfattas av bestämmelserna i denna förordning.)
Jak
Bos sauveli (I)
Kouprey
Bubalus arnee (III Nepal) (Innefattar inte den domesticerade formen kallad Bubalus bubalis, som inte omfattas av bestämmelserna i denna förordning.)
Vattenbuffel, asiatisk buffel
Bubalus depressicornis (I)
Låglandsanoa
Bubalus mindorensis (I)
Tamarau, mindorobuffel
Bubalus quarlesi (I)
Dvärganoa, bergsanoa
Budorcas taxicolor (II)
Taki, oxgems
Capra falconeri (I)
Skruvget, skruvhornsget, markhor
Capricornis milneedwardsii (I)
Kinesisk serov
Capricornis rubidus (I)
Röd serov
Capricornis sumatraensis (I)
Sumatraserov, sydlig serov
Capricornis thar (I)
Himalayaserov
Cephalophus brookei (II)
Brookes dykare, Brookes skogsantilop
Cephalophus dorsalis (II)
Svartryggad dykare
Cephalophus jentinki (I)
Jentinkdykare
Cephalophus ogilbyi (II)
Ogilbydykare
Cephalophus silvicultor (II)
Gulryggad dykare
Cephalophus zebra (II)
Sebradykare, strimmig dykare
Damaliscus pygargus pygargus (II)
Brokbock, bontebok
Gazella cuvieri (I)
Atlasgasell, cuviergasell
Gazella dorcas (III Algeriet/Tunisien)
Dorkasgasell
Gazella leptoceros (I)
Sandgasell
Hippotragus niger variani (I)
Jättesabelantilop, stor sabelantilop
Kobus leche (II)
Lechwevattenbock
Naemorhedus baileyi (I)
Röd goral
Naemorhedus caudatus (I)
Långsvansad goral, svansgoral
Naemorhedus goral (I)
Goral
Naemorhedus griseus (I)
Kinesisk goral
Nanger dama (I)
Dovhjortsgasell
Oryx dammah (I)
Sabeloryx
Oryx leucoryx (I)
Arabisk oryx
Ovis ammon (II) (Utom de underarter som är upptagna i bilaga A)
Argalifår
Ovis ammon hodgsonii (I)
Tibetanskt argalifår
Ovis ammon nigrimontana (I)
Karatau-argali
Ovis canadensis (II) (Endast populationen i Mexiko. Inga andra populationer är upptagna i bilagorna till denna förordning.)
Tjockhornsfår
Ovis orientalis ophion (I)
Cypriotisk mufflon
Ovis vignei (II) (Utom den underart som är upptagen i bilaga A.)
Stäppfår, urial
Ovis vignei vignei (I)
Ladakhstäppfår, shapu
Pantholops hodgsonii (I)
Chiru
Philantomba monticola (II)
Blådykare, blå skogsantilop
Pseudoryx nghetinhensis (I)
Vietnamantilop, vuquangoxe, saola
Rupicapra pyrenaica ornata (I)
Abruzzergems
Saiga borealis (II)
Mongolisk saigaantilop
Saiga tatarica (II)
Rysk saigaantilop
Tetracerus quadricornis (III Nepal)
Fyrhornsantilop
Camelidae
Kameldjur
Lama guanicoe (II)
Guanaco
Vicugna vicugna (I) (Utom populationerna i Argentina [populationerna i provinserna Jujuy och Catamarca och de halvvilda populationerna i provinserna Jujuy, Salta, Catamarca, La Rioja och San Juan]; Bolivia [hela populationen]; Chile [populationen i Primeraregionen]; Peru [hela populationen]; som är upptagna i B.)
Vicugna vicugna (II) (Endast populationerna i Argentina(14) [populationerna i provinserna Jujuy och Catamarca och de halvvilda populationerna i provinserna Jujuy, Salta, Catamarca, La Rioja och San Juan]; Bolivia(15) [hela populationen]; Chile(16) [populationen i Primeraregionen]; Peru(17) [hela populationen]; alla andra populationer är upptagna i bilaga A.)
Moschus spp. (I) (Endast populationerna i Afghanistan, Bhutan, Indien, Myanmar, Nepal och Pakistan; Alla andra populationer är upptagna i bilaga B.)
Moschus spp. (II) (Utom populationerna i Afghanistan, Bhutan, Indien, Myanmar, Nepal och Pakistan som är upptagna i bilaga A.)
Myskdjur, myskhjortar
Suidae
Svin
Babyrousa babyrussa (I)
Buruhjortsvin
Babyrousa bolabatuensis (I)
Bola batuhjortsvin
Babyrousa celebensis (I)
Nordsulawesiskt hjortsvin
Babyrousa togeanensis (I)
Togianhjortsvin, malengehjortsvin
Sus salvanius (I)
Dvärgsvin, dvärgvildsvin
Tayassuidae
Navelsvin, pekarier
Tayassuidae spp. (II) (Utom den art som är upptagen i bilaga A och med undantag av populationerna av Pecari tajacu i Mexiko och Förenta Staterna som inte är upptagna i bilagorna till denna förordning.)
Catagonus wagneri (I)
Chacopekari
CARNIVORA
Ailuridae
Kattbjörnar
Ailurus fulgens (I)
Mindre panda, kattbjörn, röd panda
Canidae
Hunddjur
Canis aureus (III Indien)
Guldschakal, schakal
Canis lupus (I/II) (Alla populationer utom dem i Spanien norr om Duero och i Grekland norr om 39:e breddgraden.) Populationerna i Bhutan, Indien, Nepal och Pakistan är upptagna i bilaga I. Alla andra populationer är upptagna i bilaga II. Innefattar inte den domesticerade formen och dingon vilka kallas Canis lupus familiaris resp. Canis lupus dingo)
Canis lupus (II) (Populationerna i Spanien norr om Duero och i Grekland norr om 39:e breddgraden. Innefattar inte den domesticerade formen och dingon vilka kallas Canis lupus familiaris resp. Canis lupus dingo)
Varg
Canis simensis
Abessinsk schakal, simienräv, simienschakal
Cerdocyon thous (II)
Krabbätarräv, majkong
Chrysocyon brachyurus (II)
Manvarg, manhund
Cuon alpinus (II)
Asiatisk vildhund, dhol
Lycalopex culpaeus (II)
Magellanräv
Lycalopex fulvipes (II)
Darwinräv
Lycalopex griseus (II)
Pampasräv, argentisk gråräv
Lycalopex gymnocercus (II)
Azararäv, paraguayansk räv
Speothos venaticus (I)
Buskhund, skogshund
Vulpes bengalensis (III Indien)
Indisk räv, bengalisk räv, bengalräv
Vulpes cana (II)
Blanfordräv, gråhårig räv
Vulpes zerda (II)
Fennek, ökenräv
Eupleridae
Madagaskarviverrider
Cryptoprocta ferox (II)
Fossa
Eupleres goudotii (II)
Sibetmangust, myrsibetdjur, falanok
Fossa fossana (II)
Fanaloka
Felidae
Kattdjur
Felidae spp. (II) (Utom de arter som är upptagna i bilaga A. Exemplar av den domesticerade formen omfattas inte av förordningens bestämmelser.)
Acinonyx jubatus (I) (Årliga exportkvoter för levande exemplar och jakttroféer beviljas enligt följande: Botswana: 5; Namibia: 150; Zimbabwe: 50. Handeln med sådana exemplar omfattas av bestämmelserna i artikel 4.1 i denna förordning.)
Gepard
Caracal caracal (I) (Endast populationen i Asien. Alla andra populationer är upptagna i bilaga B.)
Karakal, ökenlo
Catopuma temminckii (I)
Asiatisk guldkatt
Felis nigripes (I)
Svartfotad katt
Felis silvestris (II)
Vildkatt, europeisk vildkatt, afrikansk vildkatt
Leopardus geoffroyi (I)
Geoffroys katt
Leopardus jacobitus (I)
Andinsk katt, bergskatt
Leopardus pardalis (I)
Ozelot
Leopardus tigrinus (I)
Tigerkatt, oncilla, ozelotkatt
Leopardus wiedii (I)
Margaykatt, långsvanskatt
Lynx lynx (II)
Lo, lodjur
Lynx pardinus (I)
Panterlo, spansk lo
Neofelis nebulosa (I)
Trädleopard
Panthera leo persica (I)
Asiatiskt lejon, indiskt lejon
Panthera onca (I)
Jaguar
Panthera pardus (I)
Leopard
Panthera tigris (I)
Tiger
Pardofelis marmorata (I)
Marmorkatt
Prionailurus bengalensis bengalensis (I) (Endast populationerna i Bangladesh, Indien och Thailand. Alla andra populationer är upptagna i bilaga B.)
Leopardkatt, bengalisk katt
Prionailurus iriomotensis (II)
Iriomotokatt
Prionailurus planiceps (I)
Flathövdad katt, platthuvudkatt
Prionailurus rubiginosus (I) (Endast pouplationen i Indien. Alla andra populationer är upptagna i bilaga B.)
Rostfläckig katt
Puma concolor coryi (I)
Floridapuma
Puma concolor costaricensis (I)
Centralamerikansk puma
Puma concolor couguar (I)
Östlig puma
Puma yagouaroundi (I) (Endast populationerna i Central- och Nordamerika. Alla andra populationer är upptagna i bilaga B.)
Jaguarundi
Uncia uncia (I)
Snöleopard, irbis
Herpestidae
Manguster
Herpestes fuscus (III Indien)
Brun mungo, mörkbrun mangust
Herpestes edwardsi (III Indien)
Mungo, indisk mungo
Herpestes javanicus auropunctatus (III Indien)
Guldfläckig mangust
Herpestes smithii (III Indien)
Rödbrun mangust
Herpestes urva (III Indien)
Krabbmangust
Herpestes vitticollis (III Indien)
Strimhalsmangust
Hyaenidae
Hyenor
Proteles cristata (III Botswana)
Jordvarg, jordhyena
Mephitidae
Skunkar
Conepatus humboldtii (II)
Patagonienskunk
Mustelidae
Mårddjur
Lutrinae
Uttrar
Lutrinae spp. (II) (Utom de arter som är upptagna i bilaga A)
Aonyx capensis microdon (I) (Endast populationerna i Kamerun och Nigeria. Alla andra populationer är upptagna i bilaga B.)
Kamerunsk fingerutter
Enhydra lutris nereis (I)
Sydlig havsutter
Lontra felina (I)
Marin utter, krabbutter, magellanutter, chingungo
Lontra longicaudis (I)
Neotropisk flodutter
Lontra provocax (I)
Sydlig flodutter
Lutra lutra (I)
Utter
Lutra nippon (I)
Japansk utter
Pteronura brasiliensis (I)
Jätteutter
Mustelinae
Mårdar, vesslor, illrar
Eira barbara (III Honduras)
Tayra
Galictis vittata (III Costa Rica)
Grison, stor grison
Martes flavigula (III Indien)
Gulstrupig mård, charsamård
Martes foina intermedia (III Indien)
underart av stenmård
Martes gwatkinsii (III Indien)
Nilgirimård
Mellivora capensis (III Botswana)
Honungsgrävling, ratel
Mustela nigripes (I)
Svartfotad iller
Odobenidae
Valrossar
Odobenus rosmarus (III Kanada)
Valross
Otariidae
Öronsälar
Arctocephalus spp. (II) (Utom de arter som är upptagna i bilaga A)
Ursidae spp. (II) (Utom de arter som är upptagna i bilaga A)
Ailuropoda melanoleuca (I)
Jättepanda, bambubjörn
Helarctos malayanus (I)
Malajbjörn
Melursus ursinus (I)
Läppbjörn
Tremarctos ornatus (I)
Glasögonbjörn
Ursus arctos (I/II) (Endast populationerna i Bhutan, Kina, Mexiko och Mongoliet och underarten Ursus arctos isabellinus är upptagna i bilaga I. Alla andra populationer och underarter är upptagna i bilaga II.)
Acerodon spp. (II) (Utom den art som är upptagen i bilaga A)
Sundaflyghundar
Acerodon jubatus (I)
Guldmantlad flyghund
Pteropus spp. (II) (Utom de arter som är upptagna i bilaga A)
Egentliga flyghundar
Pteropus insularis (I)
Trukflyghund, ruckflyghund
Pteropus livingstonii (II)
Comorerflyghund
Pteropus loochoensis (I)
Japansk flyghund
Pteropus mariannus (I)
Marianerflyghund
Pteropus molossinus (I)
Pohnpeiflyghund
Pteropus pelewensis (I)
Palauflyghund
Pteropus pilosus (I)
Större palauflyghund
Pteropus rodricensis (II)
Rodriguesflyghund
Pteropus samoensis (I)
Samoaflyghund
Pteropus tonganus (I)
Vithalsad flyghund
Pteropus ualanus (I)
Kosraeflyghund
Pteropus voeltzkowi (II)
Pembaflyghund
Pteropus yapensis (I)
Yapflyghund
CINGULATA
Dasypodidae
Bältor
Cabassous centralis (III Costa Rica)
Nordlig nakensvansbälta
Cabassous tatouay (III Uruguay)
Större nakensvansbälta
Chaetophractus nationi (II) (En årlig noll-exportkvot har fastställts. Samtliga exemplar ska betraktas som exemplar av arter som är upptagna i bilaga A, och handeln med dessa ska regleras i enlighet därmed.)
Andernas hårbälta, andinsk hårbälta
Priodontes maximus (I)
Jättebälta
DASYUROMORPHIA
Dasyuridae
Rovpungdjur
Sminthopsis longicaudata (I)
Långsvansad pungmus
Sminthopsis psammophila (I)
Större sandpungmus, större stäppungmus
Thylacinidae
Pungvargar
Thylacinus cynocephalus (troligen utdöd) (I)
Pungvarg
DIPROTODONTIA
Macropodidae
Känguruer
Dendrolagus inustus (II)
Gråspräcklig trädkänguru
Dendrolagus ursinus (II)
Björnkänguru
Lagorchestes hirsutus (I)
Västlig harvallaby
Lagostrophus fasciatus (I)
Tvärbandad harvallaby
Onychogalea fraenata (I)
Tygelvallaby
Onychogalea lunata (I)
Nagelsvansad vallaby
Phalangeridae
Klätterpungdjur
Phalanger intercastellanus (II)
Östlig grå kuskus
Phalanger mimicus (II)
Sydlig grå kuskus
Phalanger orientalis (II)
Nordlig grå kuskus
Spilocuscus kraemeri (II)
Amiralitetsökuskus
Spilocuscus maculatus (II)
Fläckkuskus
Spilocuscus papuensis (II)
Waigeokuskus
Potoroidae
Råttkänguruer
Bettongia spp. (I)
Opossumråttor
Caloprymnus campestris (troligen utdöd) (I)
Ökenråttkänguru, ökenopossumråtta
Vombatidae
Vombater
Lasiorhinus krefftii (I)
Nordlig hårnosvombat, nordlig stäppvombat
LAGOMORPHA
Leporidae
Harar och kaniner
Caprolagus hispidus (I)
Borstkanin, himalayakanin
Romerolagus diazi (I)
Vulkankanin
MONOTREMATA
Tachyglossidae
Myrpiggsvin
Zaglossus spp. (II)
Långnäbbade myrpiggsvin
PERAMELEMORPHIA
Chaeropodidae
Svinfotspunggrävlingar
Chaeropus ecaudatus (troligen utdöd) (I)
Svinfotad punggrävling, svinfoting
Peramelidae
Punggrävlingar
Perameles bougainville (I)
Västlig bandpunggrävling
Thylacomyidae
Kaninpunggrävlingar
Macrotis lagotis (I)
Större kaninpunggrävling
Macrotis leucura (I)
Mindre kaninpunggrävling
PERISSODACTYLA
Equidae
Hästdjur
Equus africanus (I) (Innefattar inte den domesticerade formen kallad Equus asinus, som inte omfattas av bestämmelserna i denna förordning.)
Afrikansk vildåsna
Equus grevyi (I)
Grevysebra
Equus hemionus (I/II) (Arten är upptagen i bilaga II men underarterna Equus hemionus hemionus och Equus hemionus khur är upptagna i bilaga I.)
Asiastisk vildåsna, kulan, onager, halvåsna
Equus kiang (II)
Kiang, tibetansk vildåsna
Equus przewalskii (I)
Przewalskis häst, mongolisk vildhäst
Equus zebra hartmannae (II)
Hartmanns bergssebra
Equus zebra zebra (I)
Kapbergssebra
Rhinocerotidae
Noshörningar
Rhinocerotidae spp. (I) (Utom den underart som är upptagen i bilaga B)
Ceratotherium simum simum (II) (Endast populationerna i Sydafrika och Swaziland. Alla andra populationer är upptagna i bilaga A. Uteslutande för att möjliggöra internationell handel med levande djur till lämpliga och godtagbara destinationer och handel med jakttroféer. Alla andra exemplar ska betraktas som exemplar av arter som är upptagna i bilaga A, och handeln med dessa ska regleras i enlighet därmed.)
Sydlig trubbnoshörning
Tapiridae
Tapirer
Tapiridae spp. (I) (Utom den art som är upptagen i bilaga B)
Tapirus terrestris (II)
Låglandstapir
PHOLIDOTA
Manidae
Myrkottar
Manis spp. (II) (En årlig noll-exportkvot har fastställts för Manis crassicaudata, Manis culionensis, Manis javanica och Manis pentadactyla för vilda exemplar med vilka handel bedrivs främst i kommersiellt syfte.)
PILOSA
Bradypodidae
Tretåiga sengångare
Bradypus variegatus (II)
Brunstrupig sengångare
Megalonychidae
Tvåtåiga sengångare
Choloepus hoffmanni (III Costa Rica)
Hoffmanns tvåtåiga sengångare
Myrmecophagidae
Myrslokar
Myrmecophaga tridactyla (II)
Jättemyrslok, stor myrslok
Tamandua mexicana (III Guatemala)
Nordlig tamandua
PRIMATES
Primater
PRIMATES spp. (II) (Utom de arter som är upptagna i bilaga A)
Atelidae
Atelesliknande brednäsor
Alouatta coibensis (I)
Coibavrålapa
Alouatta palliata (I)
Mantelvrålapa
Alouatta pigra (I)
Guatemalavrålapa
Ateles geoffroyi frontatus (I)
Svartpannad spindelapa
Ateles geoffroyi panamensis (I)
Panamaspindelapa
Brachyteles arachnoides (I)
Sydlig ullspindelapa
Brachyteles hypoxanthus (I)
Nordlig ullspindelapa
Oreonax flavicauda (I)
Gulsvansad ullapa
Cebidae
Cebusliknande brednäsor
Callimico goeldii (I)
Goeldis apa, Goeldis tamarin
Callithrix aurita (I)
Gulbrun silkesapa, öronsilkesapa
Callithrix flaviceps (I)
Gulhuvad silkesapa
Leontopithecus spp. (I)
Lejonapor, lejontamariner
Saguinus bicolor (I)
Tvåfärgad tamarin
Saguinus geoffroyi (I)
Geoffroys tamarin
Saguinus leucopus (I)
Vitfotad tamarin
Saguinus martinsi (I)
Saguinus oedipus (I)
Bomullshuvudtamarin, pinché
Saimiri oerstedii (I)
Rödryggad dödskalleapa
Cercopithecidae
Markattartade apor
Cercocebus galeritus (I)
Tanamangab
Cercopithecus diana (I)
Dianamarkatta
Cercopithecus roloway (I)
Långskäggig dianamarkatta
Cercopithecus solatus (II)
Solsvansmarkatta
Colobus satanas (II)
Svart guereza, djävulsapa
Macaca silenus (I)
Lejonsvansmakak, lejonmakak, skäggapa
Mandrillus leucophaeus (I)
Drill
Mandrillus sphinx (I)
Mandrill
Nasalis larvatus (I)
Näsapa
Piliocolobus foai (II)
Piliocolobus gordonorum (II)
Uhehes röda guereza
Piliocolobus kirkii (I)
Zanzibarguereza
Piliocolobus pennantii (II)
Pennants guereza
Piliocolobus preussi (II)
Kamerunguereza
Piliocolobus rufomitratus (I)
Tanaguereza, Tanaflodens guereza
Piliocolobus tephrosceles (II)
Piliocolobus tholloni (II)
Presbytis potenziani (I)
Mentawaibladapa
Pygathrix spp. (I)
Kostymapor
Rhinopithecus spp. (I)
Trubbnäsapor
Semnopithecus ajax (I)
Kashmirlangur
Semnopithecus dussumieri (I)
Sydlig låglandslangur
Semnopithecus entellus (I)
Nordlig låglandslangur
Semnopithecus hector (I)
Tarailangur
Semnopithecus hypoleucos (I)
Malabarlangur, svartfotad langur
Semnopithecus priam (I)
Madrashulman
Semnopithecus schistaceus (I)
Himalayahulman, nepalesisk langur
Simias concolor (I)
Pagehtrubbnäsa
Trachypithecus delacouri (II)
Delacours bladapa
Trachypithecus francoisi (II)
Francois bladapa, Francois langur
Trachypithecus geei (I)
Gyllenbladapa, guldlangur
Trachypithecus hatinhensis (II)
Hatinhlangur
Trachypithecus johnii (II)
Nilgirilangur
Trachypithecus laotum (II)
Laotisk langur
Trachypithecus pileatus (I)
Mösslangur, tofshulman, hättbladapa
Trachypithecus poliocephalus (II)
Vithövdad langur
Trachypithecus shortridgei (I)
Burmesisk langur, Shortridges langur
Cheirogaleidae
Muslemurer, smålemurer, dvärg- och musmakier
Cheirogaleidae spp. (I)
Daubentoniidae
Fingerdjur
Daubentonia madagascariensis (I)
Fingerdjur
Hominidae
Hominider, människoapor
Gorilla beringei (I)
Östlig gorilla, bergsgorilla
Gorilla gorilla (I)
Västlig gorilla
Pan spp. (I)
Schimpans och dvärgschimpans, bonobo
Pongo abelii (I)
Sumatraorangutang
Pongo pygmaeus (I)
Borneoorangutang
Hylobatidae
Gibboner
Hylobatidae spp. (I)
Indriidae
Silkeslemurer
Indriidae spp. (I)
Lemuridae
Lemurer, lemurider
Lemuridae spp. (I)
Lepilemuridae
Vesslelemurer, vesslemakier
Lepilemuridae spp. (I)
Lorisidae
Lorier
Nycticebus spp. (I)
Tröglorier
Pitheciidae
Sakiliknande brednäsor
Cacajao spp. (I)
Uakarier, kortsvansapor
Callicebus barbarabrownae (II)
Callicebus melanochir (II)
Callicebus nigrifrons (II)
Callicebus personatus (II)
Maskspringapa
Chiropotes albinasus (I)
Vitnosad satansapa, vitnossaki
Tarsiidae
Spökdjur
Tarsius spp. (II)
PROBOSCIDEA
Elephantidae
Elefanter
Elephas maximus (I)
Indisk elefant
Loxodonta africana (I) (Utom populationerna i Botswana, Namibia, Sydafrika och Zimbabwe som är upptagna i bilaga B.)
Loxodonta africana (II) (Endast populationerna i Botswana, Namibia, Sydafrika och Zimbabwe(19). Alla andra populationer är upptagna i bilaga A.)
Afrikansk elefant
RODENTIA
Chinchillidae
Harmöss
Chinchilla spp. (I) (Exemplar av den domesticerade formen omfattas inte av bestämmelserna i denna förordning.)
Chinchillor
Cuniculidae
Pakor
Cuniculus paca (III Honduras)
Paka
Dasyproctidae
Agutier
Dasyprocta punctata (III Honduras)
Mellanamerikansk aguti
Erethizontidae
Trädpiggsvin
Sphiggurus mexicanus (III Honduras)
Mexikanskt gripsvanspiggsvin
Sphiggurus spinosus (III Uruguay)
Taggigt gripsvanspiggsvin
Hystricidae
Jordpiggsvin
Hystrix cristata
Vanligt piggsvin
Muridae
Råttdjur
Leporillus conditor (I)
Kvistboråtta, större kvistboråtta
Pseudomys fieldi praeconis (I)
Shark Bays australmus
Xeromys myoides (I)
Falsk vattenråtta
Zyzomys pedunculatus (I)
Macdonnellstenmus, Cape Yorks stenmus
Sciuridae
Ekorrar
Cynomys mexicanus (I)
Mexikansk präriehund
Marmota caudata (III Indien)
Långsvansat murmeldjur
Marmota himalayana (III Indien)
Himalayamurmeldjur
Ratufa spp. (II)
Jätteekorrar
Callosciurus erythraeus
Pallas ekorre
Sciurus carolinensis
Grå ekorre
Sciurus deppei (III Costa Rica)
Deppes ekorre
Sciurus niger
Östlig rävekorre
SCANDENTIA
Spetsekorrar
SCANDENTIA spp. (II)
Spetsekorrar
SIRENIA
Dugongidae
Dugonger
Dugong dugon (I)
Dugong
Trichechidae
Manater, lamantiner
Trichechidae spp. (I/II) (Trichechus inunguis och Trichechus manatus är upptagna i bilaga I. Trichechus senegalensis är upptagen i bilaga II.)
AVES
Fåglar
ANSERIFORMES
Anatidae
Andfåglar
Anas aucklandica (I)
Aucklandkricka
Anas bernieri (II)
Madagaskarand, madagaskarkricka
Anas chlorotis (I)
Brun kricka
Anas formosa (II)
Gulkindad kricka
Anas laysanensis (I)
Laysanand
Anas nesiotis (I)
Campbellkricka
Anas querquedula
Årta
Asarcornis scutulata (I)
Vitvingad skogsand
Aythya innotata
Madagaskardykand
Aythya nyroca
Vitögd dykand
Branta canadensis leucopareia (I)
Aleutisk kanadagås
Branta ruficollis (II)
Rödhalsad gås
Branta sandvicensis (I)
Hawaiigås, nene
Cairina moschata (III Honduras)
Myskand
Coscoroba coscoroba (II)
Coscorobasvan
Cygnus melancoryphus (II)
Svarthalsad svan
Dendrocygna arborea (II)
Karibisk visseland
Dendrocygna autumnalis (III Honduras)
Svartbukig visseland
Dendrocygna bicolor (III Honduras)
Brun visseland, gul visseland
Mergus octosetaceus
Sydamerikansk skrake
Oxyura jamaicensis
Amerikansk kopparand
Oxyura leucocephala (II)
Kopparand
Rhodonessa caryophyllacea (troligen utdöd) (I)
Rosenhuvad and
Sarkidiornis melanotos (II)
Knöland
Tadorna cristata
Tofsgravand
APODIFORMES
Trochilidae
Kolibrier
Trochilidae spp. (II) (Utom den art som är upptagen i bilaga A)
Glaucis dohrnii (I)
Bågnäbbskolibri
CHARADRIIFORMES
Burhinidae
Tjockfotar
Burhinus bistriatus (III Guatemala)
Svartbrynad tjockfot
Laridae
Måsar
Larus relictus (I)
Reliktmås
Scolopacidae
Snäppor
Numenius borealis (I)
Eskimåspov
Numenius tenuirostris (I)
Smalnäbbad spov
Tringa guttifer (I)
Fläckgluttsnäppa
CICONIIFORMES
Ardeidae
Hägrar
Ardea alba
Ägretthäger
Bubulcus ibis
Kohäger
Egretta garzetta
Silkeshäger
Balaenicipitidae
Träskonäbbar
Balaeniceps rex (II)
Träskonäbb
Ciconiidae
Storkar
Ciconia boyciana (I)
Svartnäbbad stork
Ciconia nigra (II)
Svart stork
Ciconia stormi
Rödnäbbad ullhalsstork
Jabiru mycteria (I)
Jabiru
Leptoptilos dubius
Större adjutantstork
Mycteria cinerea (I)
Indonesisk ibisstork
Phoenicopteridae
Flamingoer
Phoenicopteridae spp. (II) (Utom den art som är upptagen i bilaga A)
Phoenicopterus ruber (II)
Större flamingo, karibisk flamingo
Threskiornithidae
Ibisar
Eudocimus ruber (II)
Röd ibis
Geronticus calvus (II)
Skallig ibis
Geronticus eremita (I)
Eremitibis
Nipponia nippon (I)
Tofsibis
Platalea leucorodia (II)
Skedstork
Pseudibis gigantea
Jätteibis
COLUMBIFORMES
Columbidae
Duvor
Caloenas nicobarica (I)
Nikobarduva, kragduva
Claravis godefrida
Purpurvingad markduva
Columba livia
Klippduva
Ducula mindorensis (I)
Mindorokejsarduva
Gallicolumba luzonica (II)
Dolkstyngsduva
Goura spp. (II)
Kronduvor
Leptotila wellsi
Grenadaduva
Nesoenas mayeri (III Mauritius)
Mauritiusduva
Streptopelia turtur
Turturduva
CORACIIFORMES
Bucerotidae
Näshornsfåglar
Aceros spp. (II) (Utom den art som är upptagen i bilaga A)
Aceros nipalensis (I)
Rödhalsad näshornsfågel
Anorrhinus spp. (II)
Anthracoceros spp. (II)
Berenicornis spp. (II)
Buceros spp. (II) (Utom den art som är upptagen i bilaga A)
Buceros bicornis (I)
Dubbelhornad näshornsfågel
Penelopides spp. (II)
Rhinoplax vigil (I)
Hjälmnäshornsfågel
Rhyticeros spp. (II) (Utom den art som är upptagen i bilaga A)
Rhyticeros subruficollis (I)
Gulstrupig näshornsfågel
CUCULIFORMES
Musophagidae
Turakoer
Tauraco spp. (II) (Utom den art som är upptagen i bilaga A)
Tauraco bannermani (II)
Bannermans turako
FALCONIFORMES
Rovfåglar
FALCONIFORMES spp. (II) (Utom de arter som är upptagna i bilaga A och en art i familjen Cathartidae som är upptagen i bilaga C. De övriga arterna i den familjen är inte upptagna i bilagorna till denna förordning.)
Accipitridae
Hökfåglar
Accipiter brevipes (II)
Balkanhök
Accipiter gentilis (II)
Duvhök
Accipiter nisus (II)
Sparvhök
Aegypius monachus (II)
Grågam
Aquila adalberti (I)
Spansk kejsarörn
Aquila chrysaetos (II)
Kungsörn
Aquila clanga (II)
Större skrikörn
Aquila heliaca (I)
Kejsarörn
Aquila pomarina (II)
Mindre skrikörn
Buteo buteo (II)
Ormvråk
Buteo lagopus (II)
Fjällvråk
Buteo rufinus (II)
Örnvråk
Chondrohierax uncinatus wilsonii (I)
Kubansk kroknäbbsglada
Circaetus gallicus (II)
Ormörn
Circus aeruginosus (II)
Brun kärrhök
Circus cyaneus (II)
Blå kärrhök
Circus macrourus (II)
Stäpphök
Circus pygargus (II)
Ängshök
Elanus caeruleus (II)
Svartvingad glada
Eutriorchis astur (II)
Madagaskarormörn
Gypaetus barbatus (II)
Lammgam
Gyps fulvus (II)
Gåsgam
Haliaeetus spp. (I/II) (Haliaeetus albicilla är upptagen i bilaga I, övriga arter är upptagna i bilaga II)
Havsörnar
Harpia harpyja (I)
Harpya
Hieraaetus fasciatus (II)
Hökörn
Hieraaetus pennatus (II)
Dvärgörn
Leucopternis occidentalis (II)
Gråryggad vråk
Milvus migrans (II) (Utom Milvus migrans lineatus som är upptagen i bilaga B)
Brun glada
Milvus milvus (II)
Röd glada
Neophron percnopterus (II)
Smutsgam
Pernis apivorus (II)
Bivråk
Pithecophaga jefferyi (I)
Apörn, filippinsk apörn
Cathartidae
Kondorer
Gymnogyps californianus (I)
Kalifornisk kondor
Sarcoramphus papa (III Honduras)
Kungsgam
Vultur gryphus (I)
Kondor, andinsk kondor
Falconidae
Falkfåglar
Falco araeus (I)
Seychellerfalk
Falco biarmicus (II)
Slagfalk
Falco cherrug (II)
Tatarfalk
Falco columbarius (II)
Stenfalk
Falco eleonorae (II)
Eleonorafalk
Falco jugger (I)
Juggerfalk
Falco naumanni (II)
Rödfalk
Falco newtoni (I) (Endast populationen på Seychellerna)
Madagaskarfalk, aldabrafalk
Falco pelegrinoides (I)
Berberfalk
Falco peregrinus (I)
Pilgrimsfalk
Falco punctatus (I)
Mauritiusfalk
Falco rusticolus (I)
Jaktfalk
Falco subbuteo (II)
Lärkfalk
Falco tinnunculus (II)
Tornfalk
Falco vespertinus (II)
Aftonfalk
Pandionidae
Fiskgjusar
Pandion haliaetus (II)
Fiskgjuse
GALLIFORMES
Hönsfåglar
Cracidae
Hockohöns
Crax alberti (III Colombia)
Blånäbbad hocko
Crax blumenbachii (I)
Rödnäbbad hocko
Crax daubentoni (III Colombia)
Gulknölshocko
Crax fasciolata
Gulnäbbad hocko
Crax globulosa (III Colombia)
Gulflikig hocko
Crax rubra (III Colombia, Costa Rica, Guatemala och Honduras)
Större hocko
Mitu mitu (I)
Alagoasmitu
Oreophasis derbianus (I)
Hornhocko, bergshocko
Ortalis vetula (III Guatemala/ Honduras)
Östmexikansk chachalaca
Pauxi pauxi (III Colombia)
Nordlig hjälmhocko
Penelope albipennis (I)
Vitvingad guanhöna
Penelope purpurascens (III Honduras)
Tofsguanhöna, tofspenelopehöna
Penelopina nigra (III Guatemala)
Bergsguanhöna
Pipile jacutinga (I)
Svartvingad visselguanhöna
Pipile pipile (I)
Trinidads visselguanhöna
Megapodiidae
Storfothöns
Macrocephalon maleo (I)
Maleohöna
Phasianidae
Fälthöns m.fl.
Argusianus argus (II)
Större argusfasan
Catreus wallichii (I)
Klippfasan
Colinus virginianus ridgwayi (I)
Sonoravaktel (underart av vitstrupig vaktel)
Crossoptilon crossoptilon (I)
Vit öronfasan
Crossoptilon mantchuricum (I)
Brun öronfasan
Gallus sonneratii (II)
Grå bankivahöna, djungeltupp
Ithaginis cruentus (II)
Blodfasan
Lophophorus impejanus (I)
Himalayamonal
Lophophorus lhuysii (I)
Kinesisk monal
Lophophorus sclateri (I)
Vitstjärtad monal
Lophura edwardsi (I)
Edwards fasan
Lophura hatinhensis
Vietnamesisk fasan
Lophura imperialis (I)
Kejsarfasan
Lophura swinhoii (I)
Swinhoaes fasan
Meleagris ocellata (III Guatemala)
Påfågelkalkon
Odontophorus strophium
Halsbandsskogsvaktel
Ophrysia superciliosa
Himalayavaktel
Pavo muticus (II)
Grön påfågel
Polyplectron bicalcaratum (II)
Grå påfågelfasan
Polyplectron germaini (II)
Vietnamesisk påfågelfasan
Polyplectron malacense (II)
Malajisk påfågelfasan
Polyplectron napoleonis (I)
Palawanpåfågelfasan
Polyplectron schleiermacheri (II)
Vitbröstad påfågelfasan
Rheinardia ocellata (I)
Tofsargusfasan
Syrmaticus ellioti (I)
Elliots fasan
Syrmaticus humiae (I)
Burmafasan, Humes fasan
Syrmaticus mikado (I)
Mikadofasan
Tetraogallus caspius (I)
Kaspisk snöhöna
Tetraogallus tibetanus (I)
Tibetansk snöhöna
Tragopan blythii (I)
Gråbukig tragopan
Tragopan caboti (I)
Beige tragopan
Tragopan melanocephalus (I)
Svarthuvad tragopan
Tragopan satyra (III Nepal)
Röd satyrfasan
Tympanuchus cupido attwateri (I)
Sydlig präriehöna
GRUIFORMES
Gruidae
Tranor
Gruidae spp. (II) (Utom de arter som är upptagna i bilaga A)
Grus americana (I)
Trumpetartrana
Grus canadensis (I/II) (Arten är upptagen i bilaga II men underarterna Grus canadensis nesiotes och Grus canadensis pulla är upptagna i bilaga I.)
Prärietrana
Grus grus (II)
Trana
Grus japonensis (I)
Japansk trana
Grus leucogeranus (I)
Snötrana
Grus monacha (I)
Munktrana
Grus nigricollis (I)
Svarthalsad trana
Grus vipio (I)
Glasögontrana
Otididae
Trappar
Otididae spp. (II) (Utom de arter som är upptagna i bilaga A)
Koreansk spillkråka (underart av vitbukig spillkråka)
Ramphastidae
Tukaner
Baillonius bailloni (III Argentina)
Grönnäbbad bergstukan
Pteroglossus aracari (II)
Svarthalsad arassari
Pteroglossus castanotis (III Argentina)
Brunörad arassari
Pteroglossus viridis (II)
Grön arassari
Ramphastos dicolorus (III Argentina)
Grönnäbbad tukan
Ramphastos sulfuratus (II)
Broknäbbad tukan
Ramphastos toco (II)
Jättetukan, tocotukan
Ramphastos tucanus (II)
Cuviers tukan
Ramphastos vitellinus (II)
Skårnäbbad tukan
Selenidera maculirostris (III Argentina)
Fläckarassari
PODICIPEDIFORMES
Podicipedidae
Doppingar
Podilymbus gigas (I)
Atitlandopping, jättedopping
PROCELLARIIFORMES
Diomedeidae
Albatrosser
Phoebastria albatrus (I)
Kortstjärtad albatross
PSITTACIFORMES
Papegojfåglar
PSITTACIFORMES spp. (II) (Utom de arter som är upptagna i bilaga A och med undantag av Agapornis roseicollis, Melopsittacus undulatus, Nymphicus hollandicus och Psittacula krameri som inte är upptagna i bilagorna till denna förordning)
Cacatuidae
Kakaduor
Cacatua goffiniana (I)
Goffins kakadua
Cacatua haematuropygia (I)
Filippinsk kakadua
Cacatua moluccensis (I)
Moluckkakadua
Cacatua sulphurea (I)
Mindre gultofskakadua, orangetofskakadua
Probosciger aterrimus (I)
Palmkakadua, arakakadua
Loriidae
Loripapegojor
Eos histrio (I)
Diademlori
Vini spp. (I/II) (Vini ultramarina är upptagen i bilaga I, övriga arter är upptagna i bilaga II)
Polynesiska lorier
Psittacidae
Papegojor
Amazona arausiaca (I)
Rödnackad amazon
Amazona auropalliata (I)
Gulnackad amazon
Amazona barbadensis (I)
Gulskuldrad amazon
Amazona brasiliensis (I)
Rödstjärtad amazon
Amazona finschi (I)
Finschs amazon
Amazona guildingii (I)
S:t Vincent-amazon
Amazona imperialis (I)
Kejsaramazon, kejsarpapegoja
Amazona leucocephala (I)
Kubaamazon
Amazona oratrix (I)
Gulhuvad amazon
Amazona pretrei (I)
Rödmaskad amazon
Amazona rhodocorytha (I)
Granadaamazon
Amazona tucumana (I)
Tucumana-amazon
Amazona versicolor (I)
S:t Lucia-amazon
Amazona vinacea (I)
Vinröd amazon
Amazona viridigenalis (I)
Grönkindad amazon
Amazona vittata (I)
Puerto Rico-amazon
Anodorhynchus spp. (I)
Hyacintaror
Ara ambiguus (I)
Större soldatara, Buffons ara
Ara glaucogularis (I)
Blåstrupig ara
Ara macao (I)
Ljusröd ara
Ara militaris (I)
Soldatara, mindre soldatara
Ara rubrogenys (I)
Rödpannad ara
Cyanopsitta spixii (I)
Spixara
Cyanoramphus cookii (I)
Norfolkparakit
Cyanoramphus forbesi (I)
Chathamparakit
Cyanoramphus novaezelandiae (I)
Rödpannad parakit
Cyanoramphus saisseti (I)
Nya Kaledonienparakit
Cyclopsitta diophthalma coxeni (I)
Blåpannad dvärglori, blåpannad fikonpapegoja
Eunymphicus cornutus (I)
Hornparakit
Guarouba guarouba (I)
Guldparakit
Neophema chrysogaster (I)
Orangebukig parakit,
Ognorhynchus icterotis (I)
Gulöronparakit, gulörad parakit
Pezoporus occidentalis (troligen utdöd) (I)
Nattparakit, grottpapegoja
Pezoporus wallicus (I)
Markparakit, markpapegoja
Pionopsitta pileata (I)
Rödhjässad papegoja
Primolius couloni (I)
Blåhuvad ara
Primolius maracana (I)
Blåvingad ara, rödryggad ara, rödryggad dvärgara
Psephotus chrysopterygius (I)
Guldskuldrad parakit
Psephotus dissimilis (I)
Svarthätteparakit
Psephotus pulcherrimus (troligen utdöd) (I)
Paradisparakit
Psittacula echo (I)
Mauritiusparakit
Pyrrhura cruentata (I)
Rödgumpad parakit
Rhynchopsitta spp. (I)
Tjocknäbbade parakiter
Strigops habroptilus (I)
Ugglepapegoja, kakapo
RHEIFORMES
Rheidae
Nanduer
Pterocnemia pennata (I) (Utom Pterocnemia pennata pennata som är upptagen i bilaga B)
Bergsnandu
Pterocnemia pennata pennata (II)
Bergsnandu
Rhea americana (II)
Nandu, rhea
SPHENISCIFORMES
Spheniscidae
Pingviner
Spheniscus demersus (II)
Glasögonpingvin
Spheniscus humboldti (I)
Humboldtpingvin
STRIGIFORMES
Ugglor
STRIGIFORMES spp. (II) (Utom de arter som är upptagna i bilaga A)
Strigidae
Ugglor
Aegolius funereus (II)
Pärluggla
Asio flammeus (II)
Jorduggla
Asio otus (II)
Hornuggla
Athene noctua (II)
Minervauggla
Bubo bubo (II) (Utom Bubo bubo bengalensis som är upptagen i bilaga B)
Berguv
Glaucidium passerinum (II)
Sparvuggla
Heteroglaux blewitti (I)
Djungelminervauggla
Mimizuku gurneyi (I)
Mindanaodvärguv
Ninox natalis (I)
Christmashökuggla
Ninox novaeseelandiae undulata (I)
Norfolkuggla
Nyctea scandiaca (II)
Fjälluggla
Otus ireneae (II)
Sokokedvärguv
Otus scops (II)
Dvärguv
Strix aluco (II)
Kattuggla
Strix nebulosa (II)
Lappuggla
Strix uralensis (II) (Utom Strix uralensis davidi som är upptagen i bilaga B)
Slaguggla
Surnia ulula (II)
Hökuggla
Tytonidae
Tornugglor
Tyto alba (II)
Tornuggla
Tyto soumagnei (I)
Madagaskargräsuggla
STRUTHIONIFORMES
Struthionidae
Strutsar
Struthio camelus (I) (Endast populationerna i Algeriet, Burkina Faso, Kamerun, Centralafrikanska republiken, Tchad, Mali, Mauritanien, Marocko, Niger, Nigeria, Senegal och Sudan. Inga andra populationer är upptagna i bilagorna till denna förordning.)
Struts
TINAMIFORMES
Tinamidae
Tinamoer, stubbstjärthöns
Tinamus solitarius (I)
Solitärtinamu
TROGONIFORMES
Trogonidae
Trogoner
Pharomachrus mocinno (I)
Quetzal, praktquetzal
REPTILIA
Kräldjur
CROCODYLIA
Krokodilartade kräldjur
CROCODYLIA spp. (II) (Utom de arter som är upptagna i bilaga A)
Alligatoridae
Alligatorer och kajmaner
Alligator sinensis (I)
Kinesisk alligator
Caiman crocodilus apaporiensis (I)
Colombiansk glasögonkajman
Caiman latirostris (I) (Utom populationen i Argentina som är upptagen i bilaga B)
Brednoskajman, brednosad glasögonkajman
Melanosuchus niger (I) (Utom populationen i Brasilien som är upptagen i bilaga B, och populationen i Ecuador som är upptagen i bilaga B och omfattas av en årlig noll-exportkvot tills dess att en årlig exportkvot har godkänts av CITES-sekretariatet och IUCN/SSC Crocodile Specialist Group.)
Morkajman, svart kajman
Crocodylidae
Krokodiler
Crocodylus acutus (I) (Utom populationen i Kuba som är upptagen i bilaga B.)
Spetskrokodil
Crocodylus cataphractus (I)
Pansarkrokodil
Crocodylus intermedius (I)
Orinocokrokodil
Crocodylus mindorensis (I)
Filippinsk krokodil
Crocodylus moreletii (I) (Utom populationerna i Belize och Mexiko som är upptagna i bilaga B, med en nollkvot för vilda exemplar med vilka handel bedrivs i kommersiellt syfte)
Moreletkrokodil
Crocodylus niloticus (I) (Utom populationerna i Botswana, Egypten [som omfattas av en nollkvot för vilda exemplar med vilka handel bedrivs i kommersiellt syfte], Etiopien, Kenya, Madagaskar, Malawi, Moçambique, Namibia, Sydafrika, Uganda, Tanzania [som omfattas av en årlig exportkvot som inte får överstiga 1 600 vilda exemplar inklusive jakttroféer, utöver uppfödda/ ranchade exemplar], Zambia och Zimbabwe. Dessa populationer är upptagna i bilaga B.)
Nilkrokodil
Crocodylus palustris (I)
Sumpkrokodil
Crocodylus porosus (I) (Utom populationerna i Australien, Indonesien och Papua Nya Guinea som är upptagna i bilaga B)
Listkrokodil
Crocodylus rhombifer (I)
Kubakrokodil
Crocodylus siamensis (I)
Siamesisk krokodil
Osteolaemus tetraspis (I)
Dvärgkrokodil, trubbnoskrokodil
Tomistoma schlegelii (I)
Falsk gavial
Gavialidae
Gavialer
Gavialis gangeticus (I)
Gangesgavial, garial
RHYNCHOCEPHALIA
Sphenodontidae
Bryggödlor, tuataror
Sphenodon spp. (I)
SAURIA
Agamidae
Agamer
Uromastyx spp. (II)
Gördelödlor
Chamaeleonidae
Kameleonter
Bradypodion spp. (II)
Dvärgkameleonter
Brookesia spp. (II) (Utom den art som är upptagen i bilaga A)
Kortsvanskameleonter
Brookesia perarmata (I)
Antsingys kortsvanskameleont
Calumma spp. (II)
Kameleonter (Madagaskar)
Chamaeleo spp. (II) (Utom den art som är upptagen i bilaga A)
Kameleonter
Chamaeleo chamaeleon (II)
Vanlig kameleont
Furcifer spp. (II)
Kameleonter (Madagaskar)
Kinyongia spp. (II)
Dvärgkameleonter
Nadzikambia spp. (II)
Dvärgkameleonter
Cordylidae
Gördelödlor
Cordylus spp. (II)
Gekkonidae
Geckoödlor
Cyrtodactylus serpensinsula (II)
Hoplodactylus spp. (III Nya Zeeland)
Naultinus spp. (III Nya Zeeland)
Phelsuma spp. (II) (Utom den art som är upptagen i bilaga A)
Daggeckoödlor
Phelsuma guentheri (II)
Round Island-gecko
Uroplatus spp. (II)
Bladsvansgeckos
Helodermatidae
Giftödlor
Heloderma spp. (II) (Utom den underart som är upptagen i bilaga A)
Gilaödla, skorpiongiftödla
Heloderma horridum charlesbogerti (I)
Guatemalas skorpiongiftödla
Iguanidae
Gröna leguaner
Amblyrhynchus cristatus (II)
Havsleguan, havsödla
Brachylophus spp. (I)
Fijileguaner
Conolophus spp. (II)
Drushuvudödlor
Ctenosaura bakeri (II)
Ctenosaura oedirhina (II)
Ctenosaura melanosterna (II)
Ctenosaura palearis (II)
Cyclura spp. (I)
Noshornsleguaner
Iguana spp. (II)
Gröna leguaner
Phrynosoma blainvillii (II)
Phrynosoma cerroense (II)
Phrynosoma coronatum (II)
Phrynosoma wigginsi (II)
Kalifornisk paddleguan
Sauromalus varius (I)
Mexikansk chuckwalla
Lacertidae
Lacertider, egentliga ödlor
Gallotia simonyi (I)
Jättekanarieödla
Podarcis lilfordi (II)
Balearödla
Podarcis pityusensis (II)
Pityusisk murödla
Scincidae
Skinkar
Corucia zebrata (II)
Gripsvansskink, jätteskink
Teiidae
Tejuödlor
Crocodilurus amazonicus (II)
Krokodilsvansödla
Dracaena spp. (II)
Kajmanödlor
Tupinambis spp.(II)
Äkta tejuödlor
Varanidae
Varaner
Varanus spp. (II) (Utom de arter som är upptagna i bilaga A)
Varanus bengalensis (I)
Indisk varan
Varanus flavescens (I)
Gul varan
Varanus griseus (I)
Ökenvaran
Varanus komodoensis (I)
Komodovaran
Varanus nebulosus (I)
Varanus olivaceus (II)
Grays varan
Xenosauridae
Vinkelbandsödlor
Shinisaurus crocodilurus (II)
Kinesisk xenosaur
SERPENTES
Ormar
Boidae
Boaormar
Boidae spp. (II) (Utom de arter som är upptagna i bilaga A)
Acrantophis spp. (I)
Madagaskarboor
Boa constrictor occidentalis (I)
Argentinsk kungsboa
Epicrates inornatus (I)
Puerto Rico-smalboa
Epicrates monensis (I)
Monasmalboa
Epicrates subflavus (I)
Jamaicaboa
Eryx jaculus (II)
Europeisk sandboa
Sanzinia madagascariensis (I)
Madagaskarträdboa
Bolyeriidae
Mauritiusboor
Bolyeriidae spp. (II) (Utom de arter som är upptagna i bilaga A)
Bolyeria multocarinata (I)
Mauritiusboa, Round Island-boa
Casarea dussumieri (I)
Round Islands kölfjälliga boa
Colubridae
Snokar
Atretium schistosum (III Indien)
Kinesisk kölrygg
Cerberus rynchops (III Indien)
Bockadamsnok, hundnosad vattensnok
Clelia clelia (II)
Mussurana, massurana
Cyclagras gigas (II)
Boliviansk djungelsnok
Elachistodon westermanni (II)
Bengalisk äggsnok
Ptyas mucosus (II)
Orientalisk råttsnok
Xenochrophis piscator (III Indien)
Fisksnok
Elapidae
Giftsnokar
Hoplocephalus bungaroides (II)
Gulfläckig giftsnok
Micrurus diastema (III Honduras)
Atlantisk korallorm
Micrurus nigrocinctus (III Honduras)
Mellanamerikansk korallorm
Naja atra (II)
Kinesisk spottkobra
Naja kaouthia (II)
Monokelkobra
Naja mandalayensis (II)
Burmesisk spottkobra
Naja naja (II)
Glasögonorm, indisk kobra
Naja oxiana (II)
Centralasiatisk kobra
Naja philippinensis (II)
Nordfilippinsk spottkobra
Naja sagittifera (II)
Andamankobra
Naja samarensis (II)
Sydfilippinsk spottkobra
Naja siamensis (II)
Thailändsk spottkobra
Naja sputatrix (II)
Sydindonesisk spottkobra
Naja sumatrana (II)
Nordindonesisk spottkobra
Ophiophagus hannah (II)
Kungskobra
Loxocemidae
Mexikanska dvärgpytonormar
Loxocemidae spp. (II)
Pythonidae
Pytonormar
Pythonidae spp. (II) (Utom den underart som är upptagen i bilaga A)
Python molurus molurus (I)
Indisk tigerpyton
Tropidophiidae
Ledkäksboaormar
Tropidophiidae spp. (II)
Viperidae
Huggormar
Crotalus durissus (III Honduras)
Neotropisk skallerorm
Crotalus durissus unicolor
Arubaskallerorm
Daboia russelii (III Indien)
Russels huggorm
Vipera latifii
Latifis huggorm
Vipera ursinii (I) (Endast populationen i Europa, utom det område som tidigare ingick i Sovjetunionen. De senare populationerna är inte upptagna i bilagorna till denna förordning.)
Ängshuggorm
Vipera wagneri (II)
Wagners huggorm
TESTUDINES
Carettochelyidae
Nyaguineasköldpaddor
Carettochelys insculpta (II)
Nyaguineasköldpadda
Chelidae
Ormhalssköldpaddor
Chelodina mccordi (II)
Rotis ormhalssköldpadda
Pseudemydura umbrina (I)
Västaustralisk träsksköldpadda
Cheloniidae
Havssköldpaddor
Cheloniidae spp. (I)
Chelydridae
Huggsköldpaddor
Macrochelys temminckii (III Förenta staterna)
Alligatorsnappsköldpadda
Dermatemydidae
Dermatemys mawii (II)
Centralamerikansk flodsköldpadda
Dermochelyidae
Havslädersköldpaddor
Dermochelys coriacea (I)
Havslädersköldpadda
Emydidae
Sumpsköldpaddor, kärrsköldpaddor
Chrysemys picta
Guldsköldpadda
Glyptemys insculpta (II)
Skogsbäcksköldpadda
Glyptemys muhlenbergii (I)
Muhlenbergs bäcksköldpadda
Graptemys spp. (III Förenta staterna)
Kartsköldpaddor
Terrapene spp. (II) (Utom den art som är upptagen i bilaga A)
Amerikanska dossköldpaddor
Terrapene coahuila (I)
Coahuilas dossköldpadda
Trachemys scripta elegans
Rödörad prydnadssköldpadda
Geoemydidae
Batagur affinis (I)
Batagur baska (I)
Batagursköldpadda
Batagur spp. (Utom de arter som är upptagna i bilaga A)
Pangshura spp. (II) (Utom den art som är upptagen i bilaga A)
Mindre taksköldpaddor
Pangshura tecta (I)
Sacalia bealei (III Kina)
Sacalia pseudocellata (III Kina)
Sacalia quadriocellata (III Kina)
Siebenrockiella crassicollis (II)
Siebenrockiella leytensis (II)
Platysternidae
Storhuvudsköldpaddor
Platysternon megacephalum (II)
Storhuvudsköldpadda
Podocnemididae
Pelomedusasköldpaddor
Erymnochelys madagascariensis (II)
Storhuvad madagaskisk halsvändare
Peltocephalus dumerilianus (II)
Storhuvad amazonflodsköldpadda
Podocnemis spp. (II)
Vändhalssköldpaddor
Testudinidae
Landsköldpaddor
Testudinidae spp. (II) (Utom de arter som är upptagna i bilaga A. En årlig noll-exportkvot har fastställts för Geochelone sulcata för vilda exemplar med vilka handel bedrivs främst i kommersiellt syfte.)
Astrochelys radiata (I)
Strålsköldpadda
Astrochelys yniphora (I)
Madagaskisk sporrsköldpadda
Chelonoidis nigra (I)
Galapagossköldpadda
Gopherus flavomarginatus (I)
Mexikansk goffersköldpadda
Malacochersus tornieri (II)
Torniersköldpadda
Psammobates geometricus (I)
Lantmätarsköldpadda
Pyxis arachnoides (I)
Madagaskarspindelsköldpadda, spindelsköldpadda
Pyxis planicauda (I)
Västlig spindelsköldpadda
Testudo graeca (II)
Morisk sköldpadda
Testudo hermanni (II)
Grekisk sköldpadda
Testudo kleinmanni (I)
Egyptisk landsköldpadda
Testudo marginata (II)
Svart landsköldpadda
Trionychidae
Lädersköldpaddor
Amyda cartilaginea (II)
Apalone spinifera atra (I)
Svart lädersköldpadda
Aspideretes gangeticus (I)
Gangeslädersköldpadda
Aspideretes hurum (I)
Pärllädersköldpadda
Aspideretes nigricans (I)
Bengalisk lädersköldpadda
Chitra spp. (II)
Smalhuvade lädersköldpaddor
Lissemys punctata (II)
Indisk klafflädersköldpadda
Lissemys scutata (II)
Palea steindachneri (III Kina)
Pelochelys spp. (II)
Pelodiscus axenaria (III Kina)
Pelodiscus maackii (III Kina)
Pelodiscus parviformis (III Kina)
Rafetus swinhoei (III Kina)
AMPHIBIA
Groddjur
ANURA
Stjärtlösa groddjur
Bufonidae
Äkta paddor
Altiphrynoides spp. (I)
Atelopus zeteki (I)
Guldfärgpadda
Bufo periglenes (I)
Gyllene padda
Bufo superciliaris (I)
Kamerunpadda
Nectophrynoides spp. (I)
Vivipara paddor, ungfödande afrikanska paddor
Nimbaphrynoides spp. (I)
Nimbapaddor
Spinophrynoides spp. (I)
Etiopisk spetspadda
Calyptocephalellidae
Calyptocephalella gayi (III Chile)
Dendrobatidae
Pilgiftgrodor
Allobates femoralis (II)
Allobates zaparo (II)
Cryptophyllobates azureiventris (II)
Dendrobates spp. (II)
Epipedobates spp. (II)
Phyllobates spp. (II)
Hylidae
Agalychnis spp. (II)
Mantellidae
Mantellor
Mantella spp. (II)
Mantellor
Microhylidae
Trångmynta grodor
Dyscophus antongilii (I)
Duvgroda, tomatgroda
Scaphiophryne gottlebei (II)
Ranidae
Äkta grodor
Conraua goliath
Goliatgroda
Euphlyctis hexadactylus (II)
Sextåig groda
Hoplobatrachus tigerinus (II)
Asiatisk tigergroda
Rana catesbeiana
Amerikansk oxgroda
Rheobatrachidae
Australtandpaddor
Rheobatrachus spp. (II) (Utom den art som är upptagen i bilaga A)
Pristidae spp. (I) (Utom den art som är upptagen i bilaga B)
Pristis microdon (II) (Uteslutande för att möjliggöra internationell handel med levande djur till lämpliga och godtagbara akvarier främst i bevarandesyfte. Alla andra exemplar ska betraktas som exemplar av arter som är upptagna i bilaga A, och handeln med dessa ska regleras i enlighet därmed.)
Grovtandad sågfisk
ACTINOPTERYGII
Strålfeniga fiskar
ACIPENSERIFORMES
ACIPENSERIFORMES spp. (II) (Utom de arter som är upptagna i bilaga A)
Störartade fiskar
Acipenseridae
Störfiskar
Acipenser brevirostrum (I)
Kortnosad stör
Acipenser sturio (I)
Europeisk stör
ANGUILLIFORMES
Anguillidae
Ålfiskar
Anguilla anguilla (II)
Europeisk ål
CYPRINIFORMES
Catostomidae
Sugkarpar
Chasmistes cujus (I)
Kvivi
Cyprinidae
Karpfiskar
Caecobarbus geertsi (II)
Grottbarb
Probarbus jullieni (I)
Meklongbarb, sjulinjebarb
OSTEOGLOSSIFORMES
Osteoglossidae
Bentungor
Arapaima gigas (II)
Arapaima
Scleropages formosus (I)
Asiatisk bentunga
PERCIFORMES
Labridae
Läppfiskar
Cheilinus undulatus (II)
Napoleonfisk
Sciaenidae
Havsgösfiskar
Totoaba macdonaldi (I)
Kalifornisk vekfisk, totoba
SILURIFORMES
Pangasiidae
Hajmalar
Pangasianodon gigas (I)
Indonesisk jättemal, mekongjättemal
SYNGNATHIFORMES
Syngnathidae
Kantnålsfiskar
Hippocampus spp. (II)
Sjöhästar
SARCOPTERYGII
Köttfeniga fiskar
CERATODONTIFORMES
Ceratodontidae
Australiska lungfiskar
Neoceratodus forsteri (II)
Australisk lungfisk
COELACANTHIFORMES
Kvastfeniga fiskar
Latimeriidae
Tofsstjärtfiskar
Latimeria spp. (I)
ECHINODERMATA (SJÖSTJÄRNOR, ORMSTJÄRNOR, SJÖBORRAR OCH SJÖGURKOR)
HOLOTHUROIDEA
Sjögurkor
ASPIDOCHIROTIDA
Stichopodidae
Isostichopus fuscus (III Ecuador)
ARTHROPODA (LEDDJUR)
ARACHNIDA
Spindeldjur
ARANEAE
Theraphosidae
Fågelspindlar
Aphonopelma albiceps (II)
Aphonopelma pallidum (II)
Brachypelma spp. (II)
SCORPIONES
Scorpionidae
Skorpioner
Pandinus dictator (II)
Pandinus gambiensis (II)
Gambiaskorpion
Pandinus imperator (II)
Kejsarskorpion
INSECTA
Insekter
COLEOPTERA
Skalbaggar
Lucanidae
Ekoxbaggar
Colophon spp. (III Sydafrika)
Scarabaeidae
Bladhorningar
Dynastes satanas (II)
LEPIDOPTERA
Fjärilar
Nymphalidae
Agrias amydon boliviensis (III Bolivien)
Morpho godartii lachaumei (III Bolivien)
Prepona praeneste buckleyana (III Bolivien)
Papilionidae
Riddarfjärilar
Atrophaneura jophon (II)
Atrophaneura palu
Atrophaneura pandiyana (II)
Bhutanitis spp. (II)
Graphium sandawanum
Graphium stresemanni
Ornithoptera spp. (II) (Utom den art som är upptagen i bilaga A)
Fågelfjärilar, fågelvingar
Ornithoptera alexandrae (I)
Papilio benguetanus
Papilio chikae (I)
Papilio esperanza
Papilio homerus (I)
Papilio hospiton (I)
Papilio morondavana
Papilio neumoegeni
Parides ascanius
Parides hahneli
Parnassius apollo (II)
Apollofjäril
Teinopalpus spp. (II)
Trogonoptera spp. (II)
Fågelfjärilar, fågelvingar
Troides spp. (II)
Fågelfjärilar, fågelvingar
ANNELIDA (RINGMASKAR)
HIRUDINOIDEA
Iglar
ARHYNCHOBDELLIDA
Hirudinidae
Iglar
Hirudo medicinalis (II)
Medicinsk blodigel
Hirudo verbana (II)
MOLLUSCA (BLÖTDJUR)
BIVALVIA
Musslor
MYTILOIDA
Mytilidae
Marina musslor
Lithophaga lithophaga (II)
Stendadel
UNIONOIDA
Unionidae
Limniska musslor, pärlmusslor
Conradilla caelata (I)
Cyprogenia aberti (II)
Dromus dromas (I)
Epioblasma curtisii (I)
Epioblasma florentina (I)
Epioblasma sampsonii (I)
Epioblasma sulcata perobliqua (I)
Epioblasma torulosa gubernaculum (I)
Epioblasma torulosa rangiana (II)
Epioblasma torulosa torulosa (I)
Epioblasma turgidula (I)
Epioblasma walkeri (I)
Fusconaia cuneolus (I)
Fusconaia edgariana (I)
Lampsilis higginsii (I)
Lampsilis orbiculata orbiculata (I)
Lampsilis satur (I)
Lampsilis virescens (I)
Plethobasus cicatricosus (I)
Plethobasus cooperianus (I)
Pleurobema clava (II)
Pleurobema plenum (I)
Potamilus capax (I)
Quadrula intermedia (I)
Quadrula sparsa (I)
Toxolasma cylindrella (I)
Unio nickliniana (I)
Unio tampicoensis tecomatensis (I)
Villosa trabalis (I)
VENEROIDA
Tridacnidae
Jättemusslor
Tridacnidae spp. (II)
GASTROPODA
Snäckor
MESOGASTROPODA
Strombidae
Vingsnäckor
Strombus gigas (II)
Jättevingsnäcka
STYLOMMATOPHORA
Achatinellidae
Achatinella spp. (I)
Camaenidae
Papustyla pulcherrima (II)
CNIDARIA (KORALLER, ELDKORALLER, HAVSANEMONER)
ANTHOZOA
Koralldjur
ANTIPATHARIA
ANTIPATHARIA spp. (II)
Taggkoraller
GORGONACEA
Hornkoraller
Coralliidae
Ädelkoraller
Corallium elatius (III Kina)
Ädelkorall
Corallium japonicum (III Kina)
Ädelkorall
Corallium konjoi (III Kina)
Ädelkorall
Corallium secundum (III Kina)
Ädelkorall
HELIOPORACEA
Helioporidae
Blåkoraller
Helioporidae spp. (II) (Omfattar endast arten Heliopora coerulea)(21)
CACTACEAE spp. (II) (Utom de arter som är upptagna i bilaga A och Pereskia spp., Pereskiopsis spp. och Quiabentia spp.)(27) #4
Ariocarpus spp. (I)
Astrophytum asterias (I)
Sjöstjärnekaktus
Aztekium ritteri (I)
Coryphantha werdermannii (I)
Aztekkaktus
Discocactus spp. (I)
Echinocereus ferreirianus ssp. lindsayi (I)
Echinocereus schmollii (I)
Escobaria minima (I)
Escobaria sneedii (I)
Mammillaria pectinifera (I)
Kamvårtkaktus
Mammillaria solisioides (I)
Melocactus conoideus (I)
Melocactus deinacanthus (I)
Melocactus glaucescens (I)
Melocactus paucispinus (I)
Obregonia denegrii (I)
Tallkottskaktus
Pachycereus militaris (I)
Soldatpelarkaktus
Pediocactus bradyi (I)
Pediocactus knowltonii (I)
Pediocactus paradinei (I)
Pediocactus peeblesianus (I)
Navajokaktus
Pediocactus sileri (I)
Pelecyphora spp. (I)
Sclerocactus brevihamatus ssp. tobuschii (I)
Sclerocactus erectocentrus (I)
Sclerocactus glaucus (I)
Sclerocactus mariposensis (I)
Sclerocactus mesae-verdae (I)
Sclerocactus nyensis (I)
Sclerocactus papyracanthus (I)
Sclerocactus pubispinus (I)
Sclerocactus wrightiae (I)
Strombocactus spp. (I)
Turbinicarpus spp. (I)
Uebelmannia spp. (I)
CARYOCARACEAE
Caryocar costaricense (II) #4
COMPOSITAE (ASTERACEAE)
Korgblommiga växter
Saussurea costus (I) (även kallad S. lappa, Aucklandia lappa och A. costus)
CRASSULACEAE
Fetbladsväxter
Dudleya stolonifera (II)
Dudleya traskiae (II)
CUCURBITACEAE
Gurkväxter
Zygosicyos pubescens (II) (även kallad Xerosicyos pubescens)
Zygosicyos tripartitus (II)
CUPRESSACEAE
Cypressväxter
Fitzroya cupressoides (I)
Pilgerodendron uviferum (I)
CYATHEACEAE
Trädormbunkar
Cyathea spp. (II) #4
CYCADACEAE
Cykasväxter
CYCADACEAE spp. (II) (Utom den art som är upptagen i bilaga A) #4
Cycas beddomei (I)
DICKSONIACEAE
Trädormbunkar
Cibotium barometz (II) #4
Dicksonia spp. (II) (Endast populationerna i Amerika. Inga andra populationer är upptagna i bilagorna till denna förordning. Även synonymerna Dicksonia berteriana, D. externa, D. sellowiana och D. stuebelii omfattas) #4
DIDIEREACEAE
DIDIEREACEAE spp. (II) #4
DIOSCOREACEAE
Jamsväxter
Dioscorea deltoidea (II) #4
DROSERACEAE
Sileshårsväxter
Dionaea muscipula (II) #4
Venusflugfälla
EUPHORBIACEAE
Törelväxter
Euphorbia spp. (II) (Endast suckulenta arter utom
1) Euphorbia misera,
2) artificiellt förökade exemplar av sorter av Euphorbia trigona,
3) artificiellt förökade former av Euphorbia lactea ympade på artificiellt förökade grundstammar av Euphorbia neriifolia, som är
– kamformade, eller
– solfjädersformade, eller
– färgförändrade mutationsformer,
4) artificiellt förökade exemplar av Euphorbia ’Milii’ som
– är lätt igenkännliga som artificiellt förökade exemplar och
– införs i eller (åter-)exporteras från unionen i partier om minst 100 växter och som inte omfattas av bestämmelserna i denna förordning, samt
5) de arter som ingår i bilaga A.)
Euforbior
Euphorbia ambovombensis (I)
Euphorbia capsaintemariensis (I)
Euphorbia cremersii (I) (innefattar formen viridifolia och var. rakotozafyi)
Euphorbia cylindrifolia (I) (innefattar underarten tuberifera)
Euphorbia decaryi (I) (innefattar varieteterna ampanihyensis, robinsonii och sprirosticha)
Kruseuforbia
Euphorbia francoisii (I)
Euphorbia handiensis (II)
Euphorbia lambii (II)
Euphorbia moratii (I) (innefattar varieteterna antsingiensis, bemarahensis och multiflora)
Euphorbia parvicyathophora (I)
Euphorbia quartziticola (I)
Euphorbia stygiana (II)
Euphorbia tulearensis (I)
FOUQUIERIACEAE
Fouquieria columnaris (II) #4
Boojumträd
Fouquieria fasciculata (I)
Fouquieria purpusii (I)
GNETACEAE
Gnetumväxter
Gnetum montanum (III Nepal) #1
JUGLANDACEAE
Valnötsväxter
Oreomunnea pterocarpa (II) #4
LAURACEAE
Lagerväxter
Aniba rosaeodora (II) (även kallad A. duckei) #12
LEGUMINOSAE
(FABACEAE)
Ärtväxter
Caesalpinia echinata (II) #10
Bresilja
Dalbergia nigra (I)
Riopalisander
Dalbergia retusa (III Guatemala) (Endast populationen i Guatemala, alla övriga populationer ingår i bilaga D) #5
Cocobolo
Dalbergia stevensonii (III Guatemala) (Endast populationen i Guatemala, alla övriga populationer ingår i bilaga D) #5
Honduraspalisander
Dipteryx panamensis (III Costa Rica/Nicaragua)
Pericopsis elata (II) #5
Afrormosia
Platymiscium pleiostachyum (II) #4
Pterocarpus santalinus (II) #7
Rött sandelträd
LILIACEAE
Liljeväxter
Aloe spp. (II) (Utom de arter som är upptagna i bilaga A och Aloe vera, även kallad Aloe barbadensis, som inte är upptagen i bilagorna till denna förordning) #4
Aloer
Aloe albida (I)
Aloe albiflora (I)
Aloe alfredii (I)
Aloe bakeri (I)
Brokaloe
Aloe bellatula (I)
Aloe calcairophila (I)
Aloe compressa (I) (innefattar varieteterna paucituberculata, rugosquamosa och schistophila)
Cedrela fissilis (III Bolivien) (Endast populationen i Bolivien; alla övriga populationer ingår i bilaga D) #5
Cedrela lilloi (III Bolivien) (Endast populationen i Bolivien; alla övriga populationer ingår i bilaga D) #5
Cedrela odorata (III Bolivien/Brasilien/Colombia/Guatemala/Peru) (Endast populationerna i de länder som tagit upp arten i bilaga III, alla andra populationer ingår i bilaga D) #5
Cigarrlådeträd
Swietenia humilis (II) #4
Stillahavsmahogny
Swietenia macrophylla (II) (Populationen i den neotropiska regionen – omfattar Central- och Sydamerika samt Karibien) #6
Hondurasmahogny
Swietenia mahagoni (II) #5
Kubamahogny
NEPENTHACEAE
Kannrankeväxter
Nepenthes spp. (II) (Utom de arter som är upptagna i bilaga A) #4
Kannrankor
Nepenthes khasiana (I)
Nepenthes rajah (I)
Kungskannranka
ORCHIDACEAE
Orkidéer
ORCHIDACEAE spp. (II) (Utom de arter som är upptagna i bilaga A)(28) #4
För följande orkidéarter i bilaga A gäller att groddplantor och vävnadskulturer inte omfattas av bestämmelserna i denna förordning förutsatt att
– de är erhållna in vitro i fast eller flytande odlingsmedium och
– exemplaren uppfyller definitionen artificiellt förökade enligt artikel 56 i kommissionens förordning (EG) nr 865/2006 och
– när de förs in i eller (åter)exporteras från unionen transporteras i sterila behållare.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
Rådets förordning (EEG) nr 3626/82 av den 3 december 1982 om genomförande i gemenskapen av konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (EGT L 384, 31.12.1982, s. 1).
Rådets direktiv 86/609/EEG av den 24 november 1986 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skydd av djur som används för försök och andra vetenskapliga ändamål (EGT L 358, 18.12.1986, s. 1).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 14.2.2003, s. 26).
Populationen i Argentina (upptagen i bilaga B): Uteslutande för att möjliggöra internationell handel med ull klippt från levande vikunjor i de populationer som är upptagna i bilaga B, och med tyg och produkter av sådan ull samt andra hantverksprodukter. Tygets baksida ska vara försedd med den logotyp som antagits av artens utbredningsstater (range states), vilka är signatärstaterna till ’Convenio para la Conservación y Manejo de la Vicuña’ och stadkanten ska vara märkt med orden ’VICUÑA–ARGENTINA’. Övriga produkter ska vara försedda med en etikett med logotypen och beteckningen ’VICUÑA–ARGENTINA–ARTESANÍA’. Alla andra exemplar ska betraktas som exemplar av arter som är upptagna i bilaga A, och handeln med dessa ska regleras i enlighet därmed.
Populationen i Bolivia (upptagen i bilaga B): Uteslutande för att möjliggöra internationell handel med ull klippt från levande vikunjor, och med tyg och föremål tillverkade av sådan ull, inklusive hantverksarbeten i lyxklass och stickade varor. Tygets baksida ska vara försedd med den logotyp som antagits av artens utbredningsstater (range states), vilka är signatärstaterna till ’Convenio para la Conservación y Manejo de la Vicuña’, och stadkanten ska vara märkt med orden ’VICUÑA–BOLIVIA’. Övriga produkter ska vara försedda med en etikett med logotypen och beteckningen ’VICUÑA–BOLIVIA–ARTESANÍA’. Alla andra exemplar ska betraktas som exemplar av arter som är upptagna i bilaga A, och handeln med dessa ska regleras i enlighet därmed.
Populationen i Chile (upptagen i bilaga B): Uteslutande för att möjliggöra internationell handel med ull klippt från levande vikunjor i de populationer som är upptagna i bilaga B, och med tyger och produkter av sådan ull, inklusive hantverksarbeten i lyxklass och stickade varor. Tygets baksida ska vara försedd med den logotyp som antagits av artens utbredningsstater (range states), vilka är signatärstaterna till ’Convenio para la Conservación y Manejo de la Vicuña’ och stadkanten ska vara märkt med orden ’VICUÑA–CHILE’. Övriga produkter ska vara försedda med en etikett med logotypen och beteckningen ’VICUÑA–CHILE–ARTESANÍA’. Alla andra exemplar ska betraktas som exemplar av arter som är upptagna i bilaga A, och handeln med dessa ska regleras i enlighet därmed.
Populationen i Peru (upptagen i bilaga B): Uteslutande för att möjliggöra internationell handel med ull klippt från levande vikunjor och med det lager av 3249 kg ull som fanns i Peru vid det nionde mötet i partskonferensen (november 1994), och med tyg och föremål tillverkade av sådan ull, inklusive hantverksarbeten i lyxklass och stickade varor. Tygets baksida ska vara försedd med den logotyp som antagits av artens utbredningsstater (range states), vilka är signatärstaterna till ’Convenio para la Conservación y Manejo de la Vicuña’ och stadkanten ska vara märkt med orden ’VICUÑA–PERU’. Övriga produkter ska vara försedda med en etikett med logotypen och beteckningen ’VICUÑA–PERU–ARTESANÍA’. Alla andra exemplar ska betraktas som exemplar av arter som är upptagna i bilaga A, och handeln med dessa ska regleras i enlighet därmed.
Alla arter är upptagna i bilaga II utom Balaena mysticetus, Eubalaena spp., Balaenoptera acutorostrata (med undantag av den västgrönländska populationen), Balaenoptera bonaerensis, Balaenoptera borealis, Balaenoptera edeni, Balaenoptera musculus, Balaenoptera physalus, Megaptera novaeangliae, Orcaella brevirostris, Sotalia spp., Sousa spp., Eschrichtius robustus, Lipotes vexillifer, Caperea marginata, Neophocaena phocaenoides, Phocoena sinus, Physeter catodon, Platanista spp., Berardius spp. och Hyperoodon spp. som är upptagna i bilaga I. Exemplar av de arter som är upptagna i bilaga II till konventionen, inklusive varor och produkter utom köttprodukter för kommersiella ändamål, som befolkningen på Grönland fångar enligt licens utfärdad av behörig myndighet, ska hanteras som tillhörande bilaga B. En årlig noll-exportkvot ska gälla för levande exemplar från Svartahavspopulationen av Tursiops truncatus som tagits från naturen och med vilka handel bedrivs främst i kommersiellt syfte.
Populationerna i Botswana, Namibia, Sydafrika och Zimbabwe (upptagna i bilaga B): Uteslutande för att möjliggöra a) handel med jakttroféer för icke-kommersiella ändamål, b) handel med levande djur till lämpliga och godtagbara destinationer som definieras i Res. Conf. 11.20 för Botswana och Zimbabwe och för in situ-bevarandeprogram för Namibia och Sydafrika, c) handel med hudar, d) handel med hår, e) handel med lädervaror för kommersiella eller icke-kommersiella ändamål för Botswana, Namibia och Sydafrika och för icke-kommersiella ändamål för Zimbabwe, f) handel med individuellt märkta och certifierade ’ekipa’ insatta i färdiga smycken för icke-kommersiella ändamål för Namibia och snidat elfenben för icke-kommersiella ändamål för Zimbabwe, g) handel med registrerat obearbetat elfenben (för Botswana, Namibia, Sydafrika och Zimbabwe hela betar och delar av betar) och som uppfyller följande villkor: i) Det får endast komma från registrerade statligt ägda lager, med ursprung i staten (exklusive beslagtaget elfenben och elfenben av okänt ursprung). ii) Handeln är begränsad till handelspartner som av CITES-sekretariatet, i samråd med ständiga kommittén, har bekräftats ha en adekvat nationell lagstiftning och inhemsk handelskontroll för att säkerställa att det importerade elfenbenet inte kommer att återexporteras och kommer att förvaltas enligt kraven i Res. Conf. 10.10 (Rev. CoP14) om inhemsk tillverkning och handel. iii) Ingen internationell handel ska tillåtas innan CITES-sekretariatet har kontrollerat de framtida importländerna och de registrerade statligt ägda lagren. iv) Obearbetat elfenben enligt det villkor om försäljning av registrerade statligt ägda elfenbenslager som fastställdes vid CoP12, dvs. 20 000 kg (Botswana), 10 000 kg (Namibia) och 30 000 kg (Sydafrika). v) Utöver de kvantiteter som fastställdes vid CoP12 får statligt ägt elfenben från Botswana, Zimbabwe, Namibia och Sydafrika, registrerat senast den 31 januari 2007 och kontrollerat av CITES-sekretariatet, handlas och avsändas, med elfenben enligt punkt g iv i en enda försäljning per destination under strikt överinseende av CITES-sekretariatet. vi) Intäkterna från handeln får användas endast för bevarande av elefanter och program för bevarande och utveckling av samhällen i eller i anslutning till elefanternas utbredningsområde. vii) handel med de extra kvantiteter som anges i punkt g v får ske först efter det att ständiga kommittén har beslutat att ovanstående villkor har uppfyllts. h) Inga ytterligare förslag om att tillåta handel med elfenben från elefantpopulationer som redan är upptagna i bilaga B får lämnas till partskonferensen under perioden från CoP14 fram till nio år från och med dagen för den enda försäljning av elfenben som ska ske enligt bestämmelserna i punkterna g i, g ii, g iii, g vi och g vii). Dessutom ska sådana förslag i framtiden behandlas i enlighet med besluten 14.77 och 14.78. Ständiga kommittén kan på förslag från CITES-sekretariatet besluta att denna handel ska upphöra delvis eller helt och hållet om de exporterande eller de importerande länderna inte uppfyller bestämmelserna, eller om det finns bevis för att handeln har skadlig inverkan på andra elefantpopulationer. Alla andra exemplar ska betraktas som exemplar av arter som är upptagna i bilaga A, och handeln med dessa ska regleras i enlighet därmed.
Införandet av Lamna nasus i bilaga C träder i kraft så snart införandet av arten i bilaga III till konventionen träder i kraft, dvs. 90 dagar efter det att konventionen sekretariat meddelat alla parter att arten har införts i bilaga III till konventionen.
Följande omfattas inte av förordningens bestämmelser:Fossiler.Korallsand, dvs. material som helt eller delvis består av finkrossade fragment av döda koraller som ärhögst 2 mm i diameter och som också kan innehålla bland annat rester av foraminiferer, skal från blöt-och kräftdjur samt kalkalger.Korallfragment (bland annat korallgrus och -bitar), dvs. lösa fragment av sönderbrutna dödagrenkoraller och annat material med en diameter mellan 2 och 30 mm.
Följande omfattas inte av förordningens bestämmelser:Fossiler.Korallsand, dvs. material som helt eller delvis består av finkrossade fragment av döda koraller som är högst 2 mm i diameter och som också kan innehålla bland annat rester av foraminiferer, skal från blöt- och kräftdjur samt kalkalger.Korallfragment (bland annat korallgrus och -bitar), dvs. lösa fragment av sönderbrutna döda grenkoraller och annat material med en diameter mellan 2 och 30 mm.
Följande omfattas inte av förordningens bestämmelser:Fossiler.Korallsand, dvs. material som helt eller delvis består av finkrossade fragment av döda koraller som ärhögst 2 mm i diameter och som också kan innehålla bland annat rester av foraminiferer, skal från blöt-och kräftdjur samt kalkalger.Korallfragment (bland annat korallgrus och -bitar), dvs. lösa fragment av sönderbrutna dödagrenkoraller och annat material med en diameter mellan 2 och 30 mm.
Följande omfattas inte av förordningens bestämmelser:Fossiler.Korallsand, dvs. material som helt eller delvis består av finkrossade fragment av döda koraller som ärhögst 2 mm i diameter och som också kan innehålla bland annat rester av foraminiferer, skal från blöt-och kräftdjur samt kalkalger.Korallfragment (bland annat korallgrus och -bitar), dvs. lösa fragment av sönderbrutna dödagrenkoraller och annat material med en diameter mellan 2 och 30 mm.
Följande omfattas inte av förordningens bestämmelser:Fossiler.Korallsand, dvs. material som helt eller delvis består av finkrossade fragment av döda koraller som ärhögst 2 mm i diameter och som också kan innehålla bland annat rester av foraminiferer, skal från blöt-och kräftdjur samt kalkalger.Korallfragment (bland annat korallgrus och -bitar), dvs. lösa fragment av sönderbrutna dödagrenkoraller och annat material med en diameter mellan 2 och 30 mm.
Artificiellt förökade exemplar av nedanstående hybrider och/eller sorter omfattas inte av förordningensbestämmelser:Hatiora x graeseri Schlumbergera x buckleyi Schlumbergera russelliana x Schlumbergera truncata Schlumbergera orssichiana x Schlumbergera truncata Schlumbergera opuntioides x Schlumbergera truncata Schlumbergera truncata (sorter)Cactaceae spp. färgmutanter som saknar klorofyll, ympade på följande växter: Harrisia’Jusbertii’,Hylocereus trigonus eller Hylocereus undatus Opuntia microdasys (sorter)
Artificiellt förökade hybrider av Cymbidium, Dendrobium, Phalaenopsis och Vanda omfattas inte avförordningens bestämmelser om de lätt kan kännas igen som artificiellt förökade och inte visar någratecken på att ha tagits från naturen, såsom mekaniska skador eller kraftig uttorkning till följd avinsamling, oregelbunden växt och olikartad storlek och form inom ett taxon eller ett parti, alger ellerandra epifytiska organismer på blad eller skador av insekter eller andra skadeorganismer ocha) exemplar som transporteras i icke-blommande tillstånd ska handlas i partier som utgörs av enskilda behållare (t.ex. kartonger, askar, lådor eller enskilda hyllor i CC-containrar) med minst 20 plantor av samma hybrid i varje, plantorna i varje behållare ska uppvisa en hög grad av enhetlighet och sundhet, och partiet ska åtföljas av dokumentation, exempelvis en faktura, som tydligt anger antalet plantor av varje hybrid, ellerb) exemplar som transporteras i blommande tillstånd, med minst en fullt utslagen blomma per exemplar, gäller inget minsta antal exemplar per parti, men exemplaren ska vara yrkesmässigt behandlade för kommersiell detaljhandelsförsäljning, t.ex. märkta med tryckta etiketter eller förpackade i tryckta förpackningar med uppgift om hybridens namn och land för slutbehandling. Uppgifterna ska vara klart synliga och lätta att kontrollera.Växter som inte klart uppfyller villkoren för undantag ska åtföljas av lämplig CITES‑dokumentation.
Artificiellt förökade exemplar av sorter av Cyclamen persicum omfattas inte av förordningens bestämmelser. Detta undantag gäller dock inte de exemplar som säljs eller köps som vilande rotknölar.
Artificiellt förökade hybrider och sorter av Taxus cuspidata, levande, i krukor eller andra små behållare, där varje parti åtföljs av en etikett eller ett dokument med uppgift om namn för taxon eller taxa och texten ’artificiellt förökad’, omfattas inte av förordningens bestämmelser.
Fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan EU och Republiken Seychellerna ***
198k
35k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av protokollet om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska unionen och Republiken Seychellerna (16651/2013 – C7-0020/2014 – 2013/0375(NLE))
– med beaktande av utkastet till rådets beslut (16651/2013),
– med beaktande av utkastet till protokoll om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska unionen och Republiken Seychellerna (16648/2013),
– med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43 samt artikel 218.6 andra stycket a, och 218.7, i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0020/2014),
– med beaktande av förslaget till rådets förordning om fördelningen av fiskemöjligheter inom ramen för protokollet till partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Seychellerna (COM(2013)0765),
– med beaktande av förslaget till rådets beslut om undertecknande på Europeiska unionens vägnar och om den provisoriska tillämpningen av protokollet om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Seychellerna (COM(2013)0766),
– med beaktande av artikel 81.1 första och tredje stycket, artikel 81.2 och artikel 90.7 i arbetsordningen,
– med beaktande av rekommendationen från fiskeriutskottet och yttrandet från budgetutskottet (A7‑0201/2014).
1. Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till parlamentet överlämna viktig information, framför allt protokollen och slutsatserna, från de gemensamma vetenskapliga sammanträden som avses i artikel 4 i partnerskapsavtalet om fiske och från de sammanträden i den gemensamma kommitté som avses i artikel 9 i partnerskapsavtalet, samt en årsrapport om den faktiska tillämpningen av det fleråriga sektorsprogram som avses i artikel 3 i protokollet.
3. Europaparlamentet begär att företrädare för dess fiskeriutskott ska få delta som observatörer i de möten som hålls i den gemensamma kommitté som avses i artikel 9 i partnerskapsavtalet.
4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att för parlamentet och rådet, under det sista år som protokollet är i kraft och innan förhandlingar om att förnya protokollet inleds, presentera en efterhandsutvärderingsrapport om protokollets genomförande med en analys av utnyttjandet av fiskemöjligheterna och en bedömning av protokollets kostnadseffektivitet, liksom en rapport om eventuella hinder för fisket och om de skador som har åsamkats EU-flottan i Seychellernas exklusiva ekonomiska zon genom piratdåd i denna del av Indiska oceanen.
5. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Republiken Seychellerna parlamentets ståndpunkt.
Fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som avses i partnerskapsavtalet om fiske mellan EU och Komorerna ***
193k
35k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om utkastet till rådets beslut om ingående på unionens vägnar av protokollet mellan Europeiska unionen och Unionen Komorerna om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som avses i det gällande partnerskapsavtalet om fiske mellan de båda parterna (16130/2013 – C7-0011/2014 – 2013/0388(NLE))
– med beaktande av utkastet till rådets beslut (16130/2013),
– med beaktande av förslaget till protokoll mellan Europeiska unionen och Unionen Komorerna om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i det gällande partnerskapsavtalet om fiske mellan de två parterna (16127/2013),
– med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43 och artiklarna 218.6 andra stycket a och 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0011/2014),
– med beaktande av artikel 81.1 första och tredje styckena och 81.2 samt artikel 90.7 i arbetsordningen,
– med beaktande av rekommendationen från fiskeriutskottet och yttrandet från budgetutskottet (A7-0177/2014).
1. Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till parlamentet vidarebefordra protokollen och slutsatserna från mötena i den gemensamma kommittén, så att man kan övervaka genomförandet av avtalet och dess tolkning och tillämpning, i enlighet med bestämmelserna i artikel 9 i avtalet, samt utvärderingen av de framsteg som har gjorts i genomförandet av det fleråriga sektorsprogram som anges i artikel 3 i protokollet. Parlamentet uppmanar kommissionen att underlätta deltagandet för parlamentets företrädare som observatörer i de sammanträden som hålls i den gemensamma kommittén. Parlamentet uppmanar kommissionen att under protokollets sista giltighetsår och innan förhandlingar om att förnya avtalet inleds, förelägga parlamentet och rådet en fullständig rapport om avtalets tillämpning, utan onödiga begränsningar när det gäller åtkomsten till detta dokument.
3. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inom ramen för deras respektive befogenheter omedelbart och fullständigt informera parlamentet i alla skeden av de förfaranden som avser det nya protokollet och dess förnyelse, i enlighet med artikel 13.2 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 218.10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Unionen Komorerna.
Fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan EU och Republiken Madagaskar ***
190k
34k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Madagaskar (14164/1/2012 – C7-0408/2012 – 2012/0238(NLE))
– med beaktande av utkastet till rådets beslut (14164/1/2012),
– med beaktande av förslaget till protokoll mellan Europeiska unionen och Republiken Madagaskar om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i det gällande partnerskapsavtalet om fiske mellan de två parterna (14159/2012),
– med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43.2 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7‑0408/2012),
– med beaktande av artikel 81.1 första och tredje stycket, artikel 81.2 och artikel 90.7 i arbetsordningen,
– med beaktande av rekommendationen från fiskeriutskottet och yttrandena från utskottet för utveckling och budgetutskottet (A7-0178/2014).
1. Europaparlamentet godkänner ingåendet av avtalet.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Madagaskar.
Ramavtal mellan EU och Republiken Korea när det gäller frågor rörande återtagande ***
190k
34k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om utkastet till rådets beslut om ingående av ramavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Korea, å andra sidan, när det gäller frågor rörande återtagande (05290/2014 – C7-0046/2014 – 2013/0267A(NLE))
– med beaktande av utkastet till rådets beslut (05290/2014),
– med beaktande av utkastet till ramavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Korea, å andra sidan (06151/2010),
– med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 79.3 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7‑0046/2014),
– med beaktande av artikel 81.1 första och tredje styckena och 81.2 samt artikel 90.7 i arbetsordningen,
– med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0267/2014).
1. Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Korea.
Ramavtal mellan EU och Republiken Korea, med undantag för frågor rörande återtagande ***
190k
33k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om utkastet till rådets beslut om ingående av ramavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Korea, å andra sidan, med undantag för frågor rörande återtagande (05287/2014 – C7-0044/2014 – 2013/0267B(NLE))
– med beaktande av utkastet till rådets beslut (05287/2014),
– med beaktande av ramavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Korea, å andra sidan (06151/2010),
– med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 91, 100, 191.4, 207, 212 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7‑0044/2014),
– med beaktande av artikel 81.1 första och tredje styckena, artikel 81.2 samt artikel 90.7 i arbetsordningen,
– med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för internationell handel (A7-0265/2014).
1. Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Korea.
Stabiliserings- och associeringsavtal mellan Europeiska gemenskaperna och Republiken Montenegro (protokoll med anledning av Kroatiens anslutning till EU) ***
190k
34k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens och dess medlemsstaters vägnar, av protokollet till stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Montenegro, å andra sidan, med anledning av Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (14187/2013 – C7-0007/2014 – 2013/0262(NLE))
– med beaktande av utkastet till rådets beslut (14187/2013),
– med beaktande av protokollet till stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Montenegro, å andra sidan, med anledning av Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (14190/2013),
– med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 217 jämförd med artikel 218.6 andra stycket a led i och artikel 218.8 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7‑0007/2014),
– med beaktande av artiklarna 81.1 första och tredje stycket, 81.2 och 90.7 i arbetsordningen,
– med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A7-0192/2014).
1. Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Montenegro.
Ramavtal mellan EU och Georgien om de allmänna principerna för Georgiens deltagande i unionsprogram ***
189k
34k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet till avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan, om ett ramavtal mellan Europeiska unionen och Georgien om de allmänna principerna för Georgiens deltagande i unionsprogram (16612/2013 – C7-0486/2013 – 2013/0257(NLE))
– med beaktande av utkastet till rådets beslut (16612/2013),
– med beaktande av protokollet till avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan, om ett ramavtal mellan europeiska unionen och Georgien om de allmänna principerna för Georgiens deltagande i unionsprogram (16613/2013),
– med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 212 och 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7‑0486/2013),
– med beaktande av artikel 81.1 första och tredje styckena och 81.2 samt artikel 90.7 i arbetsordningen,
– med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A7-0191/2014).
1. Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Georgien.
Tillstånd för Portugal att tillämpa en nedsatt punktskattesats i de autonoma regionerna Madeira och Azorerna för vissa alkoholhaltiga drycker *
188k
33k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till rådets beslut om tillstånd för Portugal att tillämpa en nedsatt punktskattesats i den autonoma regionen Madeira för rom och likör som framställs och konsumeras där och i den autonoma regionen Azorerna för likör och eau-de-vie som framställs och konsumeras där (COM(2014)0117 – C7-0104/2014 – 2014/0064(CNS))
– med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2014)0117),
– med beaktande av artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C7-0104/2014),
– med beaktande av artiklarna 55 och 46.1 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A7-0262/2014).
2. Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.
3. Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet godkänt.
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Tillämpningen av AIEM-skatten på Kanarieöarna *
187k
33k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till rådets beslut om tillämpningen av AIEM-skatten på Kanarieöarna (COM(2014)0171 – C7-0106/2014 – 2014/0093(CNS))
– med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2014)0171),
– med beaktande av artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C7-0106/2014),
– med beaktande av artiklarna 55 och 46.1 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A7-0263/2014).
2. Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.
3. Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Ändring av beslut 2004/162/EG om sjötullsystemet i de franska utomeuropeiska departementen *
189k
33k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till rådets beslut om ändring av giltighetstiden för beslut 2004/162/EG om sjötullsystemet i de franska utomeuropeiska departementen (COM(2014)0181 – C7-0129/2014 – 2014/0101(CNS))
– med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2014)0181),
– med beaktande av artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C7-0129/2014),
– med beaktande av artiklarna 55 och 46.1 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A7-0264/2014).
– med beaktande av talmannens skrivelse av den 13 februari 2013,
– med beaktande av artiklarna 211 och 212 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0123/2014).
1. Europaparlamentet beslutar att införa nedanstående ändringar i arbetsordningen.
2. Europaparlamentet beslutar att ändringarna ska träda i kraft den första dagen i den första sammanträdesperioden i parlamentets åttonde valperiod.
3. Europaparlamentet beslutar att det lottningssystem som införs genom ändringarna för att avgöra vilka ledamöter som ska få ställa frågor, ska utvärderas efter en försöksperiod på ett år från och med den åttonde valperiodens början.
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.
1. Frågestund för frågor till kommissionen ska hållas under varje sammanträdesperiod vid tidpunkter som bestäms av parlamentet på förslag av talmanskonferensen.
1. Frågestund för frågor till kommissionen ska hållas i nittio minuter under varje sammanträdesperiod och ha ett eller flera särskilda övergripande teman som bestäms av talmanskonferensen en månad före sammanträdesperioden.
2. Under en och samma sammanträdesperiod får ingen ledamot ställa mer än en fråga till kommissionen.
2. De kommissionsledamöter som talmanskonferensen inbjuder att medverka ska ha ett ansvarsområde som är relaterat till det eller de särskilda övergripande teman som frågorna till dem ska röra. Normalt ska högst två kommissionsledamöter medverka per sammanträdesperiod, men det ska finnas möjlighet att låta även en tredje kommissionsledamot medverka beroende på det eller de särskilda övergripande teman som valts för frågestunden.
3. Frågor ska inges skriftligen till talmannen, som avgör deras tillåtlighet och den ordning i vilken de ska behandlas. Frågeställaren ska omgående underrättas om beslutet.
4. Närmare bestämmelser om förfarandet ska fastställas genom riktlinjer som ingår i en bilaga till arbetsordningen17.
3. Frågestunden ska hållas i enlighet med ett lottningssystem, vars detaljer fastställs i en bilaga till arbetsordningen17.
5. I överensstämmelse med riktlinjer som utfärdats av talmanskonferensen kan särskilda frågestunder hållas med rådet, kommissionens ordförande, kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och ordföranden för Eurogruppen.
4. I överensstämmelse med riktlinjer som utfärdats av talmanskonferensen kan särskilda frågestunder hållas med rådet, kommissionens ordförande, kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och ordföranden för Eurogruppen.
_______________
_______________
17 Se bilaga II.
17 Se bilaga II.
Ändring 2 Europaparlamentets arbetsordning Artikel 117 – punkt 1
1. Alla ledamöter får ställa frågor för skriftligt besvarande till ordföranden för Europeiska rådet, rådet, kommissionen eller kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik i enlighet med de riktlinjer som ingår i en bilaga till arbetsordningen18. Frågeställaren får själv avgöra vad frågorna ska handla om.
1. Alla ledamöter får ställa frågor för skriftligt besvarande till ordföranden för Europeiska rådet, rådet, kommissionen eller kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik i enlighet med de kriterier som fastställs i en bilaga till arbetsordningen18. Frågeställaren får själv avgöra vad frågorna ska handla om.
__________
_________
18 Se bilaga III.
18 Se bilaga III.
Ändring 3 Europaparlamentets arbetsordning Artikel 117 – punkt 2
2. Sådana frågor ska skriftligen inges till talmannen, som ska vidarebefordra dem till mottagarna. I tveksamma fall ska talmannen avgöra om en fråga är tillåtlig eller inte. Talmannens beslut ska meddelas frågeställaren.
2. Frågorna ska inges till talmannen. I tveksamma fall ska talmannen avgöra om en fråga är tillåtlig eller inte. Talmannens beslut ska inte uteslutande grundas på bestämmelserna i den bilaga som avses i punkt 1 utan på bestämmelserna i denna arbetsordning i allmänhet. Talmannens beslut ska meddelas frågeställaren.
Ändring 4 Europaparlamentets arbetsordning Artikel 117 – punkt 2a (ny)
2a. Frågorna ska inges i elektroniskt format. Varje ledamot får inge högst fem frågor per månad.
I undantagsfall får ytterligare frågor ges in genom en handling i pappersformat som inges till den berörda avdelningen inom parlamentets generalsekretariat och som läggs fram och undertecknas personligen av ledamoten.
Ett år efter den åttonde valperiodens början ska talmanskonferensen göra en utvärdering av systemet avseende sådana ytterligare frågor.
Ledamöter ska ange vilken typ av fråga det rör sig om. Talmannen ska fatta det slutliga beslutet.
utgår
Ändring 8 Europaparlamentets arbetsordning Artikel 117 – punkt 5
5. Frågor och svar ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.
5. Frågor och svar ska offentliggöras på parlamentets webbplats.
Ändring 9 Europaparlamentets arbetsordning Artikel 118 – punkt 1
1. Alla ledamöter får ställa frågor för skriftligt besvarande till Europeiska centralbanken i enlighet med de riktlinjer som ingår i en bilaga till arbetsordningen19.
1. Varje ledamot får per månad ställa maximalt sex frågor för skriftligt besvarande till Europeiska centralbanken i enlighet med de kriterier som fastställs i en bilaga till arbetsordningen19. Frågeställaren får själv avgöra vad frågorna ska handla om.
_________
_________
19 Se bilaga III.
19 Se bilaga III.
Ändring 10 Europaparlamentets arbetsordning Artikel 118 – punkt 2
2. Sådana frågor ska inges skriftligen till det ansvariga utskottets ordförande som ska översända frågorna till Europeiska centralbanken.
2. Sådana frågor ska inges skriftligen till det ansvariga utskottets ordförande som ska meddela dem till Europeiska centralbanken. I tveksamma fall ska ordföranden avgöra om en fråga är tillåtlig eller inte. Ordförandens beslut ska meddelas frågeställaren.
Ändring 11 Europaparlamentets arbetsordning Artikel 118 – punkt 3
3. Frågor och svar ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.
3. Frågor och svar ska offentliggöras på parlamentets webbplats.
Ändring 12 Europaparlamentets arbetsordning Bilaga II
Genomförande av frågestunden i artikel 116
Genomförande av frågestunden med kommissionen
A. Riktlinjer
1. De ledamöter som får ställa sin fråga till en av kommissionsledamöterna ska utses genom lottning enligt följande:
1. Frågor är tillåtliga endast om de
– En timme före frågestunden placeras en lotturna vid ingången till plenisalen.
– är kortfattade och formulerade på ett sådant sätt att ett kort svar kan lämnas,
– Ledamöter som önskar ställa en fråga skriver sitt namn på en lottsedel som de lägger i lotturnan.
– hör till mottagarnas behörighets- och ansvarsområden och är av allmänt intresse,
– Ledamöter som önskar ställa en fråga får inte lägga i fler än en lottsedel.
– främst avser, när det gäller frågor som särskilt riktar sig till rådet, rådets uppgifter när det gäller att fastställa, samordna och verkställa unionens politik eller om rådets befogenheter i samband med nomineringsförfaranden, eller avser arbetssättet hos unionens institutioner, organ och byråer eller en ändring av fördragen,
– Talmannen förklarar frågestunden öppnad och iläggningen av lottsedlar avslutad.
– inte kräver omfattande förstudier eller efterforskningar för berörd institution,
– Talmannen drar en lottsedel i taget och uppmanar den utsedda ledamoten att ställa sin fråga till ansvarig kommissionsledamot.
– är klart formulerade och avser en konkret punkt,
2. Ledamoten får en minut på sig för att ställa frågan och kommissionsledamoten två minuter för att besvara den. Samma ledamot får ställa en följdfråga som inte får ta mer än trettio sekunder och som måste ha direkt koppling till huvudfrågan. Kommissionsledamoten ska då ges två minuter för sitt svar.
– inte innehåller påståenden eller omdömen,
3. Frågor och följdfrågor måste vara direkt relaterade till det särskilda övergripande temat. Talmannen får avgöra frågornas tillåtlighet.
– inte avser rent personliga angelägenheter,
– inte syftar till att skaffa fram handlingar eller statistiska upplysningar,
– är formulerade som frågor.
2. Frågor är inte tillåtliga om de avser ärenden som redan är upptagna på föredragningslistan för att diskuteras med deltagande av berörd institution, eller om de avser rådets utövande av sin lagstiftande funktion och budgetfunktion som avses i artikel 16.1 första meningen i fördraget om Europeiska unionen.
3. Frågor är inte tillåtliga om identiska eller liknande frågor har ställts och besvarats under de närmast föregående tre månaderna, eller om syftet med dem enbart är att få sådan information om uppföljningen av en specifik parlamentsresolution som kommissionen redan har gett i en skriftlig uppföljning, såvida det inte har skett en förändring av situationen eller frågeställaren vill ha ytterligare information. I det första fallet ska en kopia av frågan och svaret överlämnas till frågeställaren.
Följdfrågor
4. Varje ledamot har rätt att till varje fråga följa upp svaret med en följdfråga. Ledamoten får endast ställa två följdfrågor.
5. De bestämmelser om frågors tillåtlighet som fastställs i dessa riktlinjer ska även gälla följdfrågor.
6. Talmannen avgör följdfrågors tillåtlighet och ska begränsa antalet så att varje ledamot som har ställt en fråga kan få den besvarad.
Även om en följdfråga uppfyller ovannämnda villkor är talmannen inte skyldig att förklara följdfrågan tillåtlig
a) om det är sannolikt att den kommer att störa frågestundens normala förlopp,
b) om den huvudfråga som följdfrågan avser redan har belysts tillräckligt av andra följdfrågor, eller
c) om det inte finns något direkt samband med huvudfrågan.
Besvarande av frågor
7. Berörd institution ska se till att svaren är kortfattade och av relevans för frågans ämne.
8. Om innehållet i flera frågor så tillåter kan talmannen, efter att ha hört frågeställarna, besluta att berörd institution ska besvara frågorna tillsammans.
9. En fråga får endast besvaras om frågeställaren är närvarande eller om frågeställaren före frågestundens inledande skriftligen underrättat talmannen om namnet på sin ersättare.
10. Om varken frågeställaren eller frågeställarens ersättare är närvarande bortfaller frågan.
11. Om en ledamot inger en fråga, men varken ledamoten själv eller ledamotens ersättare är närvarande vid frågestunden, ska talmannen skriftligen påminna ledamoten om att det är hans eller hennes skyldighet att antingen närvara själv eller se till att det finns en ersättare. Om talmannen tre gånger inom loppet av en tolvmånadersperiod är tvungen att sända en sådan skrivelse, ska ledamoten i fråga för en tid av sex månader förlora sin rätt att inge frågor.
12. Frågor som förblir obesvarade på grund av tidsbrist ska besvaras skriftligen i enlighet med artikel 117.4 första stycket, såvida inte frågeställaren begär att artikel 117.3 ska tillämpas.
13. Förfarandet för skriftligt besvarande ska ske i enlighet med artikel 117.3 och 117.5.
Tidsfrister
14. Frågor ska inges senast en vecka innan frågestunden inleds. Frågor som inte ingetts inom denna tid får behandlas under frågestunden om berörd institution ger sitt godkännande.
Frågor som förklarats tillåtliga ska delas ut till ledamöterna och översändas till berörda institutioner.
B. Rekommendationer
(Utdrag ur parlamentets resolution av den 13 november 1986)
Europaparlamentet har fattat detta beslut
1. ser gärna att det sker en strängare tillämpning av riktlinjerna för genomförandet av frågestunden i artikel 4327 i arbetsordningen, i synnerhet av punkt 1 i riktlinjerna beträffande tillåtlighet,
2. rekommenderar att talmannen oftare använder de befogenheter talmannen tilldelas i artikel 43.3 i arbetsordningen28, för att indela frågor för frågestunden efter ämne, men menar dock att endast de frågor på första halvan av den förteckning över frågor som ingivits till en viss sammanträdesperiod bör underkastas en sådan ämnesindelning,
3. rekommenderar vad gäller följdfrågor, att talmannen som en allmän regel ska tillåta en följdfråga från frågeställaren och en eller högst två följdfrågor från andra ledamöter, vilka helst ska tillhöra en annan politisk grupp eller komma från en annan medlemsstat än huvudfrågeställaren; betonar att följdfrågor måste vara kortfattade och i form av frågor samt föreslår att deras längd bör begränsas till 30 sekunder,
4. uppmanar kommissionen och rådet att i enlighet med punkt 7 i riktlinjerna se till att svaren är kortfattade och av relevans för frågans ämne.
_______________
Nu artikel 116.
Nu artikel 116.3.
Ändring 13 Europaparlamentets arbetsordning Bilaga III – rubriken
Riktlinjer för frågor för skriftligt besvarande enligt artiklarna 117 och 118
Kriterier för frågor för skriftligt besvarande enligt artiklarna 117 och 118
Ändring 14 Europaparlamentets arbetsordning Bilaga III – punkt 1 – strecksats 2
– höra till mottagarens behörighets- och ansvarsområden och vara av allmänt intresse,
– uteslutande höra till de befogenheter som tilldelas institutionerna enligt de relevanta fördragen och till mottagarens ansvarsområden, och vara av allmänt intresse,
Ändring 15 Europaparlamentets arbetsordning Bilaga III – punkt 1 – strecksats 3a (ny)
– omfatta högst 200 ord,
Ändring 16 Europaparlamentets arbetsordning Bilaga III – punkt 1 – strecksats 5a (ny)
– omfatta högst tre delfrågor.
Ändring 17 Europaparlamentets arbetsordning Bilaga III – punkt 2
2. Om en fråga inte är förenlig med dessa riktlinjer ska generalsekretariatet informera frågeställaren om hur frågan kan formuleras för att den ska vara tillåtlig.
2. På begäran ska generalsekretariatet informera frågeställare om hur de kan agera för att i ett enskilt fall uppfyllakriterierna i punkt 1.
Ändring 18 Europaparlamentets arbetsordning Bilaga III – punkt 3
3. Om en identisk eller liknande fråga har ingetts och besvarats under de närmast föregående sex månaderna, eller om syftet med en fråga enbart är att få sådan information om uppföljningen av en specifik parlamentsresolution som kommissionen redan har gett i en skriftlig uppföljning, ska generalsekretariatet översända en kopia av den tidigare frågan och det tillhörande svaret till frågeställaren. Den nya frågan ska inte översändas till mottagaren såvida inte frågeställaren hänvisar till en betydande förändring av situationen eller efterfrågar ytterligare information.
3. Om en identisk eller liknande fråga har ingetts och besvarats under de närmast föregående sex månaderna, eller om syftet med en fråga enbart är att få sådan information om uppföljningen av en specifik parlamentsresolution som kommissionen redan har gett i en skriftlig uppföljning, ska generalsekretariatet översända en kopia av den tidigare frågan och det tillhörande svaret till frågeställaren. Den nya frågan ska inte översändas till mottagaren såvida inte talmannen beslutar motsatsen i ljuset av en betydande förändring av situationen och till följd av en motiverad begäran från frågeställaren.
Ändring 19 Europaparlamentets arbetsordning Bilaga III – punkt 4
4. Om det i en fråga begärs fakta- eller statistikuppgifter som redan är tillgängliga för parlamentets bibliotek ska biblioteket informera ledamoten om detta och ledamoten har då möjlighet att dra tillbaka frågan.
4. Om det i en fråga begärs fakta- eller statistikuppgifter som redan är tillgängliga för parlamentets utredningstjänster ska frågan inte översändas till mottagaren utan till dessa utredningstjänster, såvida inte talmannen beslutar annorlunda på begäran av frågeställaren.
Ändring 20 Europaparlamentets arbetsordning Bilaga III – punkt 5
5. Frågor som rör ämnen som är relaterade till varandra får besvaras gemensamt.
5. Frågor som rör ämnen som är relaterade till varandra får av generalsekretariatet slås ihop till en enda fråga och besvaras gemensamt.
Ändring av artikel 90 i Europaparlamentets arbetsordning om internationella avtal
191k
44k
Europaparlamentets beslut av den 16 april 2014 om ändring av artikel 90 i Europaparlamentets arbetsordning avseende internationella avtal (2013/2259(REG))
– med beaktande av skrivelserna från ordföranden för utskottet för utrikesfrågor av den 29 januari 2013 och från ordföranden för utskottet för internationell handel av den 13 februari 2013, till ordföranden för utskottet för konstitutionella frågor,
– med beaktande av artiklarna 211 och 212 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0253/2014).
1. Europaparlamentet beslutar att införa nedanstående ändringar i arbetsordningen.
2. Europaparlamentet påminner om att ändringarna träder i kraft den första dagen i nästa sammanträdesperiod.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.
Nuvarande lydelse
Ändring
Ändring 1 Europaparlamentets arbetsordning Artikel 90 – punkt 4
4. Parlamentet har rätt att när som helst under förhandlingarna, på grundval av ett betänkande från det ansvariga utskottet och efter att ha prövat eventuella förslag som lagts fram i enlighet med artikel 121, anta rekommendationer och begära att dessa beaktas innan det internationella avtalet i fråga ingås.
4. Parlamentet har rätt att när som helst under förhandlingarna och från det att förhandlingarna slutförts till det att det internationella avtalet ingås, på grundval av ett betänkande från det ansvariga utskottet och efter att ha prövat eventuella förslag som lagts fram i enlighet med artikel 121, anta rekommendationer och begära att dessa beaktas innan avtalet i fråga ingås.
Ändring 2 Europaparlamentets arbetsordning Artikel 90 – punkt 5
5. När förhandlingarna slutförts, men innan något avtal undertecknas, ska förslaget till avtal föreläggas parlamentet för yttrande eller godkännande. När det gäller godkännandeförfarandet ska artikel 81 tillämpas.
5. Begäranden från rådet om parlamentets godkännande eller yttrande ska av talmannen hänvisas till ansvarigt utskott för behandling i enlighet med artikel 81 eller artikel 43.1.
Ändring 3 Europaparlamentets arbetsordning Artikel 90 – punkt 6
6. Före omröstningen om godkännande får ansvarigt utskott, en politisk grupp eller minst en tiondel av ledamöterna föreslå att parlamentet ska inhämta yttrande från domstolen över huruvida ett internationellt avtal är förenligt med fördragen. Om parlamentet godkänner ett sådant förslag ska omröstningen om godkännande skjutas upp till dess att domstolen har avgett sitt yttrande15.
6. Före omröstningen får ansvarigt utskott, en politisk grupp eller minst en tiondel av ledamöterna föreslå att parlamentet ska inhämta yttrande från domstolen över huruvida ett internationellt avtal är förenligt med fördragen. Om parlamentet godkänner ett sådant förslag ska omröstningen skjutas upp till dess att domstolen har avgett sitt yttrande15.
__________________
__________________
15 Se även tolkningen av artikel 128. 15 Se även tolkningen av artikel 128.
Ändring av Europaparlamentets arbetsordning för att möjliggöra elektroniska signaturer
187k
40k
Europaparlamentets beslut av den 16 april 2014 om ändring av parlamentets arbetsordning för att möjliggöra elektroniska signaturer (2014/2011(REG))
Parlamentets handlingar kan upprättas, undertecknas och skickas ut i elektronisk form. Presidiet ska besluta om de tekniska specifikationerna och presentationen av den elektroniska formen.
Ändring 2 Europaparlamentets arbetsordning Artikel 156 – punkt 1 – tolkning efter stycke 2
Ändringsförslagen får undertecknas genom elektronisk signatur inom ramen för ett pilotprojekt som involverar ett begränsat antal parlamentsutskott, under förutsättning, att de utskott som deltar i pilotprojektet har gett sitt medgivande och att lämpliga åtgärder har vidtagits för att signaturernas äkthet ska kunna garanteras.
utgår
Förslag till ändringsbudget nr 1/2014: tekniska justeringar avseende Europeiska investeringsfonden, Horisont 2020 och det gemensamma företaget Shift2Rail
201k
38k
Europaparlamentets resolution av den 16 april 2014 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 1/2014 för budgetåret 2014, avsnitt III – kommissionen (08219/2014 – C7-0146/2014 – 2014/2018(BUD))
– med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(1), särskilt artikel 41,
– med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2014, slutgiltigt antagen den 20 november 2013(2),
– med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(3),
– med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(4),
– med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om Europeiska unionens medverkan i en ökning av Europeiska investeringsfondens kapital (COM(2014)0066),
– med beaktande av förslaget till rådets förordning om bildande av det gemensamma företaget Shift2Rail (COM(2013)0922),
– med beaktande av det förslag till ändringsbudget nr 1/2014 som kommissionen antog den 11 februari 2014 (COM(2014)0078),
– med beaktande av den ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 1/2014 som rådet antog den 9 april 2014 och översände till Europaparlamentet den 10 april 2014 (08219/2014 – C7-0146/2014),
– med beaktande av artiklarna 75b och 75e i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0276/2014), och av följande skäl:
A. Förslaget till ändringsbudget nr 1/2014 avser vissa anpassningar som behövs för genomförandet av budgeten för 2014 i linje med antagandet av de senaste rättsakterna och särskilt anpassningar som behövs för att genomföra den föreslagna ökningen av Europeiska investeringsfondens (EIF) kapital, ändringar till följd av den rättsliga grunden för Horisont 2020 som antogs efter det formella antagandet av budgeten för 2014 samt anpassningar kopplade till inrättandet av budgetstrukturen för förslaget till det gemensamma företaget Shift2Rail.
B. Ökningen av EIF:s kapitalbas kommer att förbättra de små och medelstora företagens tillgång till finansiering genom programmen Cosme och Horisont 2020.
C. Ändringarna av Horisont 2020–programmets kontoplan är nödvändiga för att anpassa den till bestämmelserna om den rättsliga grund som antogs i december 2013.
D. Den lämpliga budgetstrukturen för det gemensamma företaget Shift2Rail måste inrättas, vilket redan har gjorts för andra gemensamma företag inom ramen för budgetförfarandet för 2014.
E. Syftet med förslaget till ändringsbudget nr 1/2014 är att formellt föra in denna budgetjustering i budgeten för 2014.
F. De föreslagna ändringarna presenteras som budgetneutrala, och ändrar inte den totala utgiftsnivån för 2014.
1. Europaparlamentet påminner om att i arbetsprogrammet för den verksamhet som omfattas av budgetpost 08 02 04 01 ”Vetenskap för och med samhället” anges åtaganden till ett belopp av ungefär 53 miljoner EUR under 2014, men att förslaget till ändringsbudget nr 1/2014 inte innehåller några anslag till denna budgetpost. Parlamentet påminner kommissionen om det åtagande som gjordes under trepartsmötet om budgeten den 2 april 2014 om att omedelbart göra en intern överföring till budgetpost 08 02 04 01 ”Vetenskap för och med samhället”, för att denna verksamhet ska få en smidig start i enlighet med arbetsprogrammet och den rättsliga grunden.
2. Europaparlamentet noterar förslaget till ändringsbudget nr 1/2014, som lagts fram av kommissionen, och rådets ståndpunkt om detta.
3. Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 1/2014.
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara att ändringsbudget nr 1/2014 är slutgiltigt antagen och se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
5. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om regler och förfaranden för att av bullerskäl införa driftsrestriktioner vid flygplatser i unionen inom en väl avvägd strategi och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/30/EG (05560/2/2014 – C7-0133/2014– 2011/0398(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (05560/2/2014 – C7‑0133/2014),
– med beaktande av de motiverade yttranden från den franska senaten, det tyska förbundsrådet och den nederländska andra kammaren som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,
– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 28 mars 2012(1),
– med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 19 juli 2012(2),
– med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(3), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0828),
– med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 72 i arbetsordningen,
– med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för transport och turism (A7-0274/2014).
1. Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande, som bifogas denna resolution.
3. Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med rådets ståndpunkt.
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna akten i enlighet med artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
5. Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att, när det har kontrollerats att alla förfaranden vederbörligen avslutats, underteckna akten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
6. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN
Uttalande från kommissionen om översynen av direktiv 2002/49/EG
Kommissionen diskuterar för närvarande bilaga II till direktiv 2002/49/EG (metoder för att beräkna buller) med medlemsstaterna så att direktivet kan antas under de närmaste månaderna.
Med utgångspunkt i det arbete WHO för närvarande utför beträffande metoderna för att bedöma bullrets effekter på hälsan avser kommissionen att se över bilaga III till direktiv 2002/49/EG (bedömning av effekterna på hälsan, dosresponskurvor).
Antagna texter från sammanträdet 12.12.2012, P7_TA(2012)0496.
Unionsinsats för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad för åren 2020–2033 ***II
192k
34k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av en unionsinsats för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad för åren 2020 till 2033 och om upphävande av beslut nr 1622/2006/EG (05793/1/2014 – C7-0132/2014 – 2012/0199(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (05793/1/2014 – C7‑0132/2014),
– med beaktande av Regionkommitténs yttranden av den 15 februari 2012(1) och den 30 november 2012(2),
– med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(3) en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0407),
– med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 72 i arbetsordningen,
– med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för kultur och utbildning (A7-0275/2014).
1. Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med rådets ståndpunkt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna akten i enlighet med artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
4. Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att, när det har kontrollerats att alla förfaranden vederbörligen avslutats, underteckna akten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
5. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Antagna texter från sammanträdet 12.12.2013, P7_TA(2013)0590.
Oavsiktlig fångst av valar ***II
191k
34k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 812/2004 om åtgärder när det gäller oavsiktlig fångst av valar vid fiske (06103/1/2014 – C7-0100/2014 – 2012/0216(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (06103/1/2014 – C7‑0100/2014),
– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 14 november 2012(1),
– med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(2), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0447),
– med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 72 i arbetsordningen,
– med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från fiskeriutskottet (A7-0272/2014).
1. Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med rådets ståndpunkt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna akten i enlighet med artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
4. Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att, när det har kontrollerats att alla förfaranden vederbörligen avslutats, underteckna akten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.
5. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om genomförande av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (COM(2012)0131 – C7-0086/2012 – 2012/0061(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0131),
– med beaktande av artiklarna 294.2, 53.1 och 62 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0086/2012),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 19 september 2012(1),
– med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 29 november 2012(2),
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 5 mars 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för rättsliga frågor (A7-0249/2013).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande som bifogas denna resolution, som kommer att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien) tillsammans med den slutliga lagstiftningsakten.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen)
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv 2014/67/EU.)
BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN
Gemensamt uttalande av Europaparlamentet, rådet och kommissionen beträffande
artikel 4.3 g
Huruvida den tjänst som den utstationerade arbetstagaren tillfälligt innehar för att utföra sitt arbete i samband med tillhandahållandet av tjänster har innehafts av samma eller av en annan (utstationerad) arbetstagare under tidigare perioder utgör endast en av de faktorer som kan beaktas vid den totala bedömning av den faktiska situationen som ska göras i tveksamma fall.
Enbart det faktum att det kan vara en av faktorerna bör inte på något sätt tolkas som ett förbud mot att ersätta en utstationerad arbetstagare med en annan utstationerad arbetstagare eller som ett hinder för att göra detta, något som särskilt kan följa med tjänster som tillhandahålls säsongsvis, cykliskt eller återkommande.
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium (omarbetning) (COM(2013)0311 – C7-0147/2013 – 2013/0162(COD))
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0311),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0147/2013),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 september 2013(1),
– med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(2),
– med beaktande av skrivelsen av den 5 november 2013 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för kultur och utbildning i enlighet med artikel 87.3 i arbetsordningen,
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 27 februari 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artiklarna 87 och 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A7-0058/2014), och av följande skäl:
A. Enligt den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller förslaget inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 (omarbetning)
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall för att minska användningen av tunna plastbärkassar (COM(2013)0761 – C7-0392/2013 – 2013/0371(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0761),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0392/2013),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 26 februari 2014(1),
– med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 3 april 2014(2),
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0174/2014).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om ändring av direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall för att minska användningen av tunna plastbärkassar
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5), och
av följande skäl:
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG(6) antogs i syfte att förebygga eller minska den inverkan som förpackningar och förpackningsavfall har på miljön. Även om plastbärkassar utgör förpackningar i den mening som avses i direktivet innehåller direktivet inte specifika bestämmelser om förbrukningen av sådana kassar.
(2) Förbrukningen av plastbärkassar leder till stora mängder skräp och ett ineffektivt utnyttjande av resurser, vilket förväntas öka om inga åtgärder vidtas. Nedskräpning med plastbärkassar bidrarleder till miljöförorening och förvärrar det utbredda problemet med marint avfall somi vattenförekomster, vilket hotar de marinaakvatiska ekosystemen i hela världen. [Ändr. 1]
(2a) Dessutom har anhopningen av plastbärkassar i miljön en tydligt negativ inverkan på vissa delar av ekonomin, till exempel turismen. [Ändr. 2]
(3) Tunna plastbärkassar med en tjocklek av mindre än 50 mikrometer, som utgör den största delen av det totala antalet plastbärkassar som förbrukas inom unionen, återanvändsär mindre återanvändbara ofta än tjockare plastbärkassar och blir därför avfall snabbare, skräpar oftare ner och riskerar på grund av sin lätthet i högre grad att spridas ut i miljön, både på land och i sötvattensekosystem och marina ekosystem. [Ändr. 3]
(3a) Materialutnyttjandet ligger för närvarande på mycket låga nivåer, trots att plastbärkassar kan materialutnyttjas. Materialutnyttjandet av plastbärkassar väntas inte heller nå några betydande nivåer, eftersom de på grund av sin tunnhet och lätthet inte har något högt materialutnyttjandevärde. Dessutom finns det ingen separat insamling för plastbärkassar, det är dyrt att transportera dem och det krävs stora vattenmängder för att tvätta dem för materialutnyttjande. Att materialutnyttja plastbärkassar löser därför inte de problem som kassarna orsakar. [Ändr. 4]
(3b) Enligt avfallshierarkin kommer förebyggande först. Därför har ett EU-övergripande minskningsmål fastställts. Plastbärkassar tjänar emellertid fler syften och kommer även att användas i framtiden. För att säkerställa att de plastbärkassar som behövs inte hamnar i miljön bör infrastrukturen för avfallshantering, särskilt materialutnyttjande, byggas ut och konsumenterna informeras om korrekt omhändertagande av avfall. [Ändr. 46]
(4) Förbrukningen av plastbärkassar varierar avsevärt inom unionen, inte bara till följd av skillnader i konsumtionsmönster och miljömedvetenhet utan främst beroende på hur effektiva politiska åtgärder medlemsstaterna vidtar. Vissa medlemsstater har lyckats få ner förbrukningen av plastbärkassar avsevärt och genomsnittsförbrukningen i de sju medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten uppgår till endast 20 % av genomsnittsförbrukningen i EU. Unionsomfattande minskningsmål bör fastställas i förhållande till genomsnittsförbrukningen av plastbärkassar i unionen, så att hänsyn tas till minskningar som redan uppnåtts i vissa medlemsstater. [Ändr. 5]
(4a) Tillgängliga uppgifter om användningen av plastbärkassar inom unionen visar tydligt att förbrukningen är låg eller har minskats i de medlemsstater där ekonomiska aktörer inte tillhandahåller plastbärkassar kostnadsfritt utan mot en mindre avgift. [Ändr. 6]
(4b) Det har också visat sig att konsumentinformation spelar en avgörande roll för uppnåendet av mål om att minska användningen av plastkassar. Därför är det nödvändigt att institutionerna medverkar till att öka kunskapen om plastkassarnas miljöpåverkan i syfte att få bukt med den rådande uppfattningen att plast är ett ofarligt, billigt och värdelöst material. [Ändr. 7]
(5) För att uppmuntra liknande minskningar av genomsnittsförbrukningen av tunna plastbärkassar bör medlemsstaterna vidta åtgärder för att avsevärt minska användningen av plastbärkassar med en tjocklek av mindre än 50 mikrometer och mycket begränsad återanvändbarhet, i linje med de övergripande mål för unionens avfallspolitik och unionens avfallshierarki som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG(7). Sådana åtgärder bör ta hänsyn till nuvarande förbrukningsnivåer för plastbärkassar i enskilda medlemsstater eftersom högre nivåer kräver mer ambitiösa ansträngningar. För att övervaka framstegen när det gäller att minska förbrukningen av tunna plastbärkassar bör de nationella myndigheterna lämna uppgifter om deras förbrukning i enlighet med artikel 17 i direktiv 94/62/EG. [Ändr. 8]
(5a) De åtgärder som medlemsstaterna ska vidta bör bestå av ekonomiska styrmedel, såsom prissättning, som visat sig särskilt effektivt när det gäller att minska användningen av plastbärkassar. Medlemsstaterna bör se till att ekonomiska aktörer som säljer livsmedel inte tillhandahåller plastbärkassar kostnadsfritt på varans eller produktens försäljningsställe, med undantag för mycket tunna plastbärkassar eller alternativ till sådana mycket tunna plastbärkassar. Medlemsstaterna bör även uppmuntra ekonomiska aktörer som uteslutande säljer andra artiklar än livsmedel att inte tillhandahålla plastbärkassar kostnadsfritt på varans eller produktens försäljningsställe. [Ändr. 9]
(6) De åtgärder som Medlemsstaterna ska vidta kan bestå avbör även kunna använda ekonomiska instrument såsom skatter och avgifter som visat sig särskilt effektiva när det gäller att begränsa användningen av plastbärkassar samt saluföringsbegränsningar såsom förbud genom undantag från artikel 18 i direktiv 94/62/EG, med förbehåll för kraven i artiklarna 34–36 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). [Ändr. 10]
(6a) Plastbärkassar som används för att slå in fuktiga livsmedel som säljs i lösvikt, såsom rått kött, rå fisk och mejeriprodukter, samt plastkassar som används för att hålla oförpackade beredda livsmedel, krävs av livsmedelshygieniska skäl och bör därför undantas från tillämpningen av detta direktiv. [Ändr. 47 och 51]
(6b) Mycket tunna plastbärkassar används rutinmässigt vid köp av torra oförpackade livsmedel som säljs i lösvikt, såsom frukt, grönsaker och konfektyr. Användningen av mycket tunna plastbärkassar för sådana ändamål förhindrar slöseri med livsmedel, eftersom konsumenterna därigenom kan köpa exakt så mycket de behöver i stället för en fastställd färdigförpackad mängd och eftersom produkten i sig kan dras tillbaka när den inte längre lämpar sig för konsumtion utan att hela den färdiga förpackningen behöver slängas. Mycket tunna plastbärkassar framställda av konventionell plast utgör dock ett särskilt problem ur nedskräpningssynpunkt. [Ändr. 12]
(6c) Plastbärkassar framställda av biologiskt nedbrytbara och komposterbara material är mindre skadliga för miljön än konventionella plastbärkassar. Där användningen av plastbärkassar medför betydande fördelar – det vill säga där mycket tunna plastbärkassar används för torra oförpackade livsmedel som säljs i lösvikt, såsom frukt, grönsaker och konfektyr – bör sådana konventionella, mycket tunna plastbärkassar gradvis bytas ut mot bärkassar framställda av returpapper eller mot mycket tunna plastbärkassar som är biologiskt nedbrytbara och komposterbara. Där användningen av plastbärkassar bör minskas – det vill säga där tunna plastbärkassar används – bör även användningen av sådana kassar som framställs av biologiskt nedbrytbara och komposterbara material omfattas av det allmänna minskningsmålet. Medlemsstater med separat insamling av bioavfall bör dock få sänka priset på tunna plastbärkassar som är biologiskt nedbrytbara och komposterbara. [Ändr. 13]
(6d) Utbildningsinsatser riktade till konsumenter i allmänhet, och till barn i synnerhet, bör spela en särskild roll för att minska användningen av plastkassar. Sådana utbildningsinsatser bör genomföras både av medlemsstaterna och av producenter och återförsäljare på varans eller produktens försäljningsställe. [Ändr. 14]
(6e) De väsentliga kraven på förpackningar som är återvinningsbara genom kompostering bör ändras så att en europeisk standard för trädgårdskompostering kan tas fram. De väsentliga kraven på biologiskt nedbrytbara förpackningar bör ändras så att endast material som bryts ned i sin helhet anses vara biologiskt nedbrytbara. [Ändr. 15]
(6f) Den europeiska standarden EN 13432 (”Krav på förpackningar återvinningsbara genom kompostering och biologisk nedbrytning – Provningsschema och utvärderingskriterier för slutgiltigt godkännande av förpackningar”) fastställer vilka egenskaper ett material måste ha för att anses vara komposterbart, nämligen att det kan materialutnyttjas genom återvinning av organiskt material i form av kompostering och anaerob nedbrytning. Kommissionen bör be Europeiska standardiseringskommittén ta fram en separat standard för trädgårdskompostering. [Ändr. 16]
(6g) Vissa plastmaterial betecknas av sina tillverkare som ”oxo-biologiskt nedbrytbara”. I sådana plastmaterial har ”oxo-biologiskt nedbrytbara” tillsatsämnen, vanligen metallsalter, införts i konventionell plast. Vid oxidering av tillsatsämnena fragmenteras plastmaterialen till småpartiklar som stannar kvar i miljön. Därför är det vilseledande att kalla sådana plastmaterial ”biologiskt nedbrytbara”. Vid fragmenteringen omvandlas synligt skräp, som plastbärkassar, till osynligt skräp i form av sekundär mikroplast. Det här är ingen lösning på avfallsproblemet utan ökar snarare miljöföroreningarna genom sådana plastmaterial. Denna typ av plastmaterial bör därför inte användas i plastförpackningar. [Ändr. 17]
(6h) Användningen av cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska ämnen och av hormonstörande ämnen i förpackningsmaterial bör fasas ut, så att man undviker att människor i onödan exponeras för dessa ämnen och att sådana ämnen kommer ut i miljön under avfallsfasen. [Ändr. 18]
(6i) Skadliga ämnen, inte minst hormonstörande kemikalier, bör helt förbjudas i plastkassar för att säkerställa ett gott skydd av miljön och av människors hälsa. [Ändr. 19]
(7) Åtgärder för att begränsa användningen av plastbärkassar bör leda till en stadig minskning av användningen av tunna plastbärkassar och bör inte leda till en ökning av den totala förpackningsmängden. [Ändr. 20]
(7a) I syfte att säkerställa unionsomfattande erkännande av angivelser (märkning, kännetecken eller färgkod) för biologiskt nedbrytbara och komposterbara kassar bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på fastställande av sådana angivelser. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. [Ändr. 21]
(8) De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med meddelandet från kommissionen Färdplan för ett resurseffektivt Europa(8) och bör bidra till åtgärder mot nedskräpning som vidtas enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG(9).
(8a) För att den inre marknadens funktion inte ska påverkas bör samma villkor för de använda materialen gälla i hela unionen. Särbehandling av enskilda material i enskilda medlemsstater försvårar materialutnyttjande och handel. [Ändr. 22]
(9) Direktiv 94/62/EG bör därför ändras i enlighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Direktiv 94/62/EG ska ändras på följande sätt:
(1) I artikel 3 ska följande led införas:"
”-2a. plastbärkassar: kassar, med eller utan handtag, som är framställda av plastmaterial enligt definitionen i artikel 3.1 i kommissionens förordning (EU) nr 10/2011* och som tillhandahålls konsumenterna på varans eller produktens försäljningsställe och används för att bära varor. Plastbärkassar som av livsmedelshygieniska skäl behövs för att slå in fuktiga livsmedel som säljs i lösvikt, såsom rått kött, rå fisk och mejeriprodukter, samt plastkassar som används för att hålla oförpackade beredda livsmedel, ska inte anses vara plastbärkassar enligt detta direktiv. [Ändr. 48 och 53]
2a. tunna plastbärkassar: kassar som är framställda av plastmaterial enligt definitionen i artikel 3.1 i kommissionens förordning (EU) nr 10/2011* med en väggtjocklek av mindre än 50 mikrometer, och som tillhandahålls konsumenterna på varans eller produktens försäljningsställe, utom mycket tunna plastbärkassar. [Ändr. 24]
2b. mycket tunna plastbärkassar: kassar framställda av plastmaterial enligt definitionen i artikel 3.1 i förordning (EU) nr 10/2011 med en väggtjocklek av mindre än 10 mikrometer. [Ändr. 25]
2c. oxo-fragmenterbara plastmaterial: plastmaterial som innehåller tillsatsämnen som fungerar som katalysatorer när plastmaterialet fragmenteras till mikrofragment av plastmaterial. [Ändr. 26]
2d. bioavfall: biologiskt nedbrytbart trädgårds- och parkavfall, livsmedels- och köksavfall från hushåll, restauranger, catering och detaljhandelslokaler och jämförbart avfall från livsmedelsindustrin. Det innefattar inte restprodukter från jord- och skogsbruk, stallgödsel, avloppsslam eller annat biologiskt nedbrytbart avfall såsom naturfibrer, papper och bearbetat trä. Det innefattar inte heller de biprodukter från livsmedelsproduktionen som aldrig blir avfall. [Ändr. 27]
2e. cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska ämnen: ämnen som är cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska i kategori 1A eller 1B i enlighet med del 3 i bilaga VI till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008**.” [Ändr. 28]
2f. hormonstörande ämnen: ämnen med hormonstörande egenskaper för vilka det finns vetenskapliga belägg för möjliga allvarliga effekter på människors hälsa eller som identifierats i enlighet med förfarandet i artikel 59 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 eller som identifierats i enlighet med kommissionens rekommendation [.../.../EU]****;.
_______________________
* Kommissionens förordning (EG) nr 10/2011 av den 14 januari 2011 om material och produkter av plast som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel (EUT L 12, 15.1.2011, s. 1)
** Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1).
***Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).
****Kommissionens rekommendation [.../.../EU] av den ... om kriterier för identifiering av hormonstörande ämnen (EUT C …)." [Ändr. 29]
"
(2) I artikel 4 ska följande punkt införas:"
”-1a. Medlemsstaterna ska se till att förpackningar tillverkas på ett sådant sätt att de inte innehåller koncentrationer över 0,01 % av ämnen som är cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska eller som är hormonstörande. Medlemsstaterna ska se till att förpackningar tillverkas på ett sådant sätt att de inte innehåller ”oxo-fragmenterbara” plastmaterial. Dessa åtgärder ska vara genomförda senast den …(10).” [Ändr. 30]
1a. Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att inom sitt territorium uppnå minskad förbrukningen stadig minskning av förbrukningen av tunna plastbärkassar på deras territorium inom två år från ikraftträdandet av detta direktiv.minst
jämfört med den genomsnittliga förbrukningen i unionen år 2010. [Ändr. 31]
Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att se till att ekonomiska aktörer som säljer livsmedel inte tillhandahåller plastbärkassar kostnadsfritt, utom mycket tunna plastbärkassar eller alternativ till sådana mycket tunna plastbärkassar enligt vad som avses i sjätte stycket.
Medlemsstaterna ska se till att ekonomiska aktörer som säljer livsmedel tar ut en verkningsfull och proportionerlig avgift för tunna plastbärkassar för att minskningsmålen i första stycket ska kunna uppnås. Medlemsstaterna ska se till att ekonomiska aktörer som säljer livsmedel tar ut minst samma avgift för tjockare plastbärkassar och att ekonomiska aktörer inte byter ut tunna plastbärkassar mot mycket tunna plastbärkassar på försäljningsstället. Medlemsstaterna ska vidta dessa åtgärder senast den …(13).
Medlemsstater som har infört separat insamling av bioavfall får begära att ekonomiska aktörer som säljer livsmedel ska sänka avgiften med upp till 50 % för tunna plastbärkassar som är biologiskt nedbrytbara och komposterbara.
Medlemsstaterna ska uppmuntra ekonomiska aktörer som säljer annat än livsmedel att ta ut en verkningsfull och proportionerlig avgift för plastbärkassar för att minskningsmålen i första stycket ska kunna uppnås. [Ändr. 32]
Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att se till att mycket tunna plastbärkassar som används för att slå in torra oförpackade livsmedel som säljs i lösvikt, såsom frukt, grönsaker och konfektyr, successivt byts ut mot bärkassar framställda av returpapper eller mot mycket tunna plastbärkassar som är biologiskt nedbrytbara och komposterbara. Medlemsstaterna ska ha uppnått en utbytesgrad på 50 % senast den …(14) och på 100 % senast den …(15)+. [Ändr. 33]
Dessa åtgärder kan bestå av nationella minskningsmål,Medlemsstaterna får använda andra ekonomiska instrument ochsamt behålla eller införa saluföringsbegränsningar genom undantag från artikel 18. Sådana åtgärder ska dock inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna. [Ändr. 34]
Medlemsstaterna ska rapportera om effekterna av dessa åtgärder på den totala produktionen av förpackningsavfall när de rapporterar till kommissionen i enlighet med artikel 17.”
1b. Återförsäljare ska tillåta att konsumenter avvisar förpackningar som de anser vara onödiga och att de lämnar kvar dem på försäljningsstället, särskilt när det handlar om bärkassar. Återförsäljarna ska se till att dessa förpackningar antingen återanvänds eller materialutnyttjas. [Ändr. 35]
1c. Kommissionen och medlemsstaterna ska åtminstone under det första året efter direktivets ikraftträdande främja allmänna informations- och upplysningskampanjer om de negativa miljöeffekterna av överdriven användning av konventionella plastkassar.” [Ändr. 36]
1d. Medlemsstaterna ska se till att åtgärderna för att begränsa användningen av tunna plastbärkassar inte leder till en ökning av den totala förpackningsmängden.” [Ändr. 38]
"
(3) Följande artikel ska införas:"
”Artikel 6a
Information som ska anges på plastkassar
Om kassar är biologiskt nedbrytbara och komposterbara ska detta anges tydligt på kassen med en märkning, ett kännetecken eller en färgkod. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter med avseende på att fastställa sådana angivelser för att säkerställa deras unionsomfattande erkännande. Medlemsstaterna får vidta åtgärder för att ange andra egenskaper, såsom återanvändbarhet, materialutnyttjandebarhet och nedbrytbarhet.”[Ändr. 39]
"
(4) Följande artikel ska införas:"
”Artikel 20a
Utövande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 6a ska ges till kommissionen tills vidare från och med den …(16).
3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 6a får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.
4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5. En delegerad akt som antas enligt artikel 6a ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.” [Ändr. 40]
"
(5) I bilaga II ska punkt 3 c och 3 d ändras på följande sätt:"
c) Förpackningar som kan återvinnas genom kompostering
Förpackningsavfall som bearbetas för kompostering skall vara biologiskt nedbrytbart i sådan grad att det är fullt kompatibelt med separat insamling och med den process eller aktivitet för industriell kompostering och/eller trädgårdskompostering som avfallet underkastas.
d)
Biologiskt nedbrytbara förpackningar
Biologiskt nedbrytbart förpackningsavfall skall vara av sådan art att det kan underkastas fysisk, kemisk, termisk eller biologisk nedbrytning på ett sådant sätt att allt material slutligen bryts ned till koldioxid, biomassa och vatten. [Ändr. 41]
"
Artikel 2
1. Medlemsstaterna ska vid behov ändra sin nationella lagstiftning och ska senast tolv månader efter detta direktivs ikraftträdande sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser. [Ändr. 42]
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 2a
Senast den …(17) ska kommissionen se över detta direktivs verkningsfullhet och bedöma huruvida ytterligare åtgärder är nödvändiga, om så är lämpligt åtföljt av ett lagstiftningsförslag. [Ändr. 43]
Artikel 3
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Färdplan för ett resurseffektivt Europa (COM(2011)0571 slutlig).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi) (EUT L 164, 25.6.2008, s. 19).
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av regler för övervakningen av de yttre sjögränserna inom ramen för det operativa samarbete som samordnas av Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (COM(2013)0197 – C7-0098/2013 – 2013/0106(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0197),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 77.2 d i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0098/2013),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt: rekommendationer med avseende på de åtgärder och initiativ som ska vidtas(1), särskilt avseende bekämpning av människosmuggling och narkotikasmuggling,
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 13 februari 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för transport och turism (A7-0461/2013).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om fastställande av regler för övervakningen av de yttre sjögränserna inom ramen för det operativa samarbete som samordnas av Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 656/2014.)
Ekonomiskt ansvar i samband med tvistlösning mellan investerare och stat vid tvistlösningsorgan som föreskrivs i internationella avtal där Europeiska unionen är part ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en ram för hanteringen av det ekonomiska ansvaret i samband med tvistlösning mellan investerare och stat vid tvistlösningsorgan som föreskrivs i internationella avtal där Europeiska unionen är part (COM(2012)0335 – C7-0155/2012 – 2012/0163(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0335),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 207.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0155/2012),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 4 april 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A7-0124/2013).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(1).
2. Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som bifogas denna resolution.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om upprättande av en ram för hanteringen av det ekonomiska ansvaret i samband med tvistlösning mellan investerare och stat vid tvistlösningsorgan som föreskrivs i internationella avtal där Europeiska unionen är part
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 912/2014.)
BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN
Gemensamt uttalande från Europaparlamentet, rådet och kommissionen
Antagandet och tillämpningen av denna förordning påverkar inte den befogenhetsfördelning som fastställs genom fördragen och ska inte tolkas som unionens utövande av delad befogenhet på områden där unionens befogenhet inte har utövats.
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen och av rådets förordning (EG) nr 597/2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (COM(2013)0192 – C7-0097/2013 – 2013/0103(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0192),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 207.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0097/2013),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A7-0053/2014).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(1).
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen och av rådets förordning (EG) nr 597/2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 207.2,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(2), och
av följande skäl:
(1) Gemensamma regler för skydd mot dumpad och subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen finns i rådets förordning (EG) nr 1225/2009(3) och i rådets förordning (EG) nr 597/2009(4) (nedan tillsammans kallade förordningarna). Förordningarna antogs ursprungligen 1995 efter att Uruguayrundan avslutats. Eftersom flera ändringar har gjorts av förordningarna sedan dess beslutade rådet 2009 att kodifiera förordningarna för tydlighetens och enkelhetens skull.
(2) Förordningarna har ändrats, men någon grundläggande översyn av hur de har fungerat sedan 1995 har inte gjorts. Under 2011 inledde därför kommissionen en översyn av förordningarna i syfte att bland annat bättre tillgodose företagens behov i början av 2000-talet.
(3) Till följd av översynen bör vissa bestämmelser i förordningarna ändras för att förbättra öppenheten och förutsägbarheten, effektiva åtgärder mot tredjeländers motåtgärder bör föreskrivas, effektiviteten och efterlevnaden bör förbättras och praxis vid översyner bör optimeras. Dessutom bör viss praxis som under de senaste åren har tillämpats i samband med antidumpnings- och antisubventionsundersökningar införas i förordningarna. [Ändr. 1]
(4) För att förbättra öppenheten och förutsägbarheten i antidumpnings- och antisubventionsundersökningar bör de parter som berörs av att provisoriska antidumpnings- och utjämningsåtgärder införs, särskilt importörer, underrättas om att sådana åtgärder inom kort kommer att införas. Den tid som ges bör motsvara perioden mellan överlämnandet av utkastet till genomförandeakt till den antidumpningskommitté som inrättats i enlighet med artikel 15 i förordning (EG) nr 1225/2009 och den antisubventionskommitté som inrättats i enlighet med artikel 25 i förordning (EG) nr 597/2009 och kommissionens antagande av den akten. Den perioden fastställs i artikel 3.3 i förordning (EU) nr 182/2011. Även i undersökningar där det inte är lämpligt att införa provisoriska åtgärder är det önskvärt att parterna i tillräckligt god tid i förväg känner till att åtgärder inte kommer att införas. [Ändr. 2]
(5) Exportörerna eller producenterna bör ges en kort tidsfrist före införandet av provisoriska åtgärder för att kontrollera beräkningen av sina individuella dumpnings- eller subventionsmarginaler. Räknefel skulle då kunna korrigeras innan åtgärderna införs. [Ändr. 95]
(6) För att säkerställa verkningsfulla åtgärder mot motåtgärder bör unionsproducenterna kunna stödja sig på förordningarna utan att frukta motåtgärder från tredje parter. Enligt gällande bestämmelser kan vid särskilda omständigheter, såsom i fallet med diversifierade och fragmenterade sektorer som till stor del består av små och medelstora företag, en undersökning inledas utan att något klagomål har ingetts, om det finns tillräcklig bevisning för förekomst av dumpning, utjämningsbara subventioner, skada och orsakssamband. Sådana särskilda omständigheter bör inbegripa hot om motåtgärder från tredjeländer. [Ändr. 3]
(7) När en undersökning inte inleds genom ett klagomål bör en begäran om samarbete riktas till unionsproducenterna åläggas en skyldighetför att de ska lämna de uppgifter som behövs för att undersökningen ska kunna fortlöpa, så att det säkerställs att tillräckliga uppgifter finns tillgängliga för att genomföra undersökningen vid sådana hot om motåtgärder. Små företag och mikroföretag bör inte omfattas av denna skyldighet, så att de besparas orimliga administrativa bördor och kostnader. [Ändr. 4]
(8) Tredjeländer ingriper allt mer i handeln med råvaror i syfte att behålla råvarorna i dessa länder till förmån för inhemska användare i senare led, t.ex. genom att införa exportskatter eller tillämpa dubbla system för prissättning. Till följd av detta följer inte kostnaderna för råvaror av de normala marknadskrafternas spel som återspeglar tillgång till och efterfrågan på en viss råvara. Ett sådant ingripande leder till ytterligare snedvridning av handeln. Till följd av detta tillfogas unionsproducenterna inte bara skada genom dumpning, utan drabbas också av ytterligare snedvridning av handeln i förhållande till producenter i senare led i tredjeländer som är involverade i sådan verksamhet. För att skydda handeln i tillräcklig utsträckning bör regeln om lägsta tull inte tillämpas i sådana fall av strukturell råvarurelaterad snedvridning.
(9) I enlighet med artikel 107.1 i EUF-fördraget är utjämningsbara subventioner i princip förbjudna inom unionen. Utjämningsbara subventioner som beviljas av tredjeländer snedvrider därför särskilt handeln. Storleken på det statliga stöd som kommissionen tillåter har stadigt minskat över tiden. För antisubventionsförordningen bör därför regeln om lägsta tull inte längre tillämpas på import från länder som ägnar sig åt subvention.
(10) För att optimera praxis vid översyner bör de tullar som tas ut under undersökningen återbetalas till importörerna i de fall då åtgärderna inte förlängs efter en avslutad översyn vid giltighetstidens utgång. Detta är lämpligt eftersom de villkor som ska vara uppfyllda för fortsatta åtgärder inte har konstaterats föreligga under undersökningsperioden. [Ändr. 5]
(11) Viss praxis som under de senaste åren har tillämpats i samband med antidumpnings- och antisubventionsundersökningar bör införas i förordningarna.
(11a) Kommissionen får endast anta dokument som syftar till att klargöra kommissionens etablerade praxis när det gäller tillämpningen av denna förordning (inbegripet de fyra föreslagna riktlinjerna avseende valet av jämförbart land, översynerna vid giltighetstidens utgång och åtgärdernas varaktighet, skademarginalen och unionens intresse) efter att denna förordning har trätt ikraft och ett lämpligt samråd hållits med Europaparlamentet och rådet och dokumenten bör därefter fullt ut återspegla innehållet i denna förordning. [Ändr. 6]
(11b) Till skillnad från EU:s medlemsstater är inte EU part i ILO-konventioner. För närvarande är det endast grundläggande ILO-konventioner som har ratificerats av alla EU-medlemsstater. För att se till att definitionen av tillräckliga sociala normer enligt ILO-konventionerna i bilaga Ia till förordning (EU) nr 1225/2009 är aktuell kommer kommissionen genom delegerade akter att uppdatera denna bilaga så snart medlemsstaterna ratificerat andra prioriterade ILO-konventioner. [Ändr. 7]
(12) Unionsindustrin bör inte längre definieras med beaktande av de tröskelvärden för inledande av förfaranden som anges i förordningarna.
(12a) Diversifierade och fragmenterade sektorer som till stor del består av små och medelstora företag har svårt att ansluta sig till förfaranden som rör handelspolitiska skyddsåtgärder på grund av de komplexa förfarandena och de höga kostnader som är förknippade med dem. De små och medelstora företagens tillgång till instrumentet bör underlättas genom att man stärker hjälptjänstens roll. Denna bör hjälpa små och medelstora företag att lämna in klagomål och uppnå de tröskelvärden som krävs för att inleda undersökningar. Administrativa förfaranden som rör handelspolitiska skyddsåtgärder bör även anpassas bättre till de små och medelstora företagens begränsningar. [Ändr. 8]
(12b) I antidumpningsärenden bör undersökningarnas längd begränsas till nio månader och undersökningarna bör avslutas senast tolv månader efter att förfarandet inletts. I antisubventionsärenden bör undersökningarnas längd begränsas till nio månader och undersökningarna bör avslutas senast tio månader efter att förfarandet inletts. I alla händelser ska de provisoriska tullarna enbart införas under en period som sträcker sig från 60 dagar till sex månader efter den dag då förfarandet inleddes. [Ändr. 9]
(12c) Icke-konfidentiella uppgifter om åtaganden som lämnas till kommissionen bör bättre vidarebefordras till berörda parter, Europaparlamentet och rådet. Kommissionen bör vara skyldig att rådfråga unionsindustrin innan några erbjudanden om åtaganden godtas. [Ändr. 10]
(13) I ursprungliga undersökningar där dumpnings- eller subventionsmarginalerna har konstaterats vara lägre än de lägsta tröskelvärdena bör undersökning omedelbart avslutas för exportörer som inte kommer att bli föremål för senare översyner.
(14) Inom ramen för översyner av antidumpnings- och antisubventionsåtgärder bör det vara möjligt att ändra metoder i förhållande till den undersökning som ledde till att åtgärden infördes, bland annat för att säkerställa att enhetliga metoder används i olika undersökningar vid en bestämd tidpunkt. Detta kommer framför allt att göra det möjligt att ändra metoder som med tiden ses över allt eftersom situationerna förändras.
(15) När villkoren för att inleda en undersökning av kringgående är uppfyllda bör importen i samtliga fall bli föremål för registrering.
(16) I undersökningar av kringgående förefaller det vara lämpligt att avskaffa villkoret att producenter av den berörda produkten inte får vara närstående någon producent som omfattas av de ursprungliga åtgärderna för att kunna beviljas befrielse från registrering eller utvidgade tullar. Anledningen till detta är att erfarenheten visar att det ibland konstateras att producenter av den berörda produkten inte är involverade i kringgåendet, men konstateras vara närstående en producent som omfattas av de ursprungliga åtgärderna. I sådana fall bör producenten inte nekas befrielse endast på grund av att företaget är närstående en producent som omfattas av de ursprungliga åtgärderna. Inte heller när kringgåendet äger rum i unionen bör det faktum att importörerna är närstående de producenter som omfattas av åtgärderna inte vara avgörande vid fastställandet av huruvida importören kan beviljas befrielse.
(17) När antalet producenter i unionen är så stort att en stickprovsundersökning måste tillgripas, bör ett urval av producenter väljas ut bland samtliga producenter i unionen och inte bara bland de producenter som inger klagomålet.
(18) Vid bedömningen av unionens intresse bör samtliga producenter, och inte bara de producenter som inger klagomålet, ges möjlighet att lämna synpunkter. [Ändr. 93]
(18a) Årsrapporten från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om dess genomförande av förordning (EG) nr 1225/2009 och förordning (EG) nr 597/2009 möjliggör en regelbunden övervakning i tid av de handelspolitiska skyddsinstrumenten som en del i inrättandet av en strukturerad interinstitutionell dialog om detta ärende. Offentliggörandet av rapporten sex månader efter att den lagts fram för Europaparlamentet och rådet säkerställer de handelspolitiska skyddsinstrumentens transparens förintressenter och allmänheten. [Ändr. 11]
(18b) Kommissionen bör säkerställa ökad transparens när det gäller undersökningsförfaranden, interna förfaranden och resultat av undersökningar. Alla icke-konfidentiella handlingar bör göras tillgängliga för intresserade parter via en nätbaseradplattform. [Ändr. 12]
(18c) Kommissionen bör regelbundet underrätta Europaparlamentet och rådet om alla undersökningar som inleds och om hur de fortskrider. [Ändr. 13]
(18d) När antalet producenter i unionen är så stort att en stickprovsundersökning måste göras bör kommissionen, vid valet av producenter till stickprovet, fullt ut beakta den andel små och medelstora företag som ingår i stickprovet, särskilt i fallet med diversifierade och fragmenterade industrier, som till stor del består av små och medelstora företag. [Ändr. 14]
(18e) I syfte att förbättra de handelspolitiska skyddsåtgärdernas effektivitet bör fackföreningar ges möjlighet att inge skriftliga klagomål tillsammans med unionsindustrin. [Ändr. 92]
(19) Förordning (EG) nr 1225/2009 och förordning (EG) nr 597/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Förordning (EG) nr 1225/2009 ska ändras på följande sätt:
-1. Titeln ska ersättas med följande:"
"Rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiskaunionen" [Ändr. 15]
"
-1a. Följande skäl ska införas:"
"(11a) Tredjeländer ingriper allt mer i handeln till förmån för inhemska producenter, t.ex. genom att införa exportskatter eller tillämpa dubbla system för prissättning. Sådana ingripanden leder till ytterligare snedvridning av handeln. Till följd av detta tillfogas unionsproducenterna inte bara skada genom dumpning, utan drabbas också av ytterligare snedvridning av handeln i förhållande till producenter i tredjeländer som är involverade i sådan verksamhet. Även skillnader i arbets- och miljönormernas nivå kan leda till ytterligare snedvridning av handeln. Därför bör regeln om lägre tull inte tillämpas när exportlandet har otillräckliga sociala och miljömässiga normer. En tillräcklig nivå definieras genom ratificeringen av grundläggande ILO-konventioner och av multilaterala miljöavtal (MEA) som EU är part i. Små och medelstora företag drabbas hårdast av otillbörlig konkurrens, eftersom deras ringa storlek gör att de inte kan anpassa sig till denna. Därför bör regeln om lägre tull inte tillämpas när klagomålet har lämnats in för en sektor som till stor del består av små och medelstora företag. Regeln om lägre tull bör dock alltid tillämpas när en strukturell råvarurelaterad snedvridning är resultatet av ett överlagt val av ett mindre utvecklat land för att skydda allmänintresset." [Ändr. 16]
"
-1b. I artikel 1 ska följande stycke läggas till:"
”Användning av dumpade produkter i samband med utforskningen av en medlemsstats kontinentalsockel eller exklusiva ekonomiska zon, eller utnyttjandet av dess resurser, ska behandlas som import enligt denna förordning och ska tullbeläggas i enlighet med detta, om det vållar skada för unionsindustrin.” [Ändr. 17]
"
-1c. I artikel 1 ska följande punkt läggas till:"
”4a. Vid tillämpningen av denna förordning avses med ”råvara” ett element i en viss produkt som är avgörande för produktionskostnaden.” [Ändr. 18]
"
-1d. I artikel 1 ska följande punkt läggas till:"
”4b. En råvara ska anses vara utsatt för strukturell snedvridning om priset inte enbart bestäms av de normala marknadskrafternas spel som återspeglar tillgång och efterfrågan. Sådana snedvridningar är en följd av ingripanden från tredjeländers sida, däribland exportavgifter, exportrestriktioner och dubbla system för prissättning.” [Ändr. 19]
"
-1 e. I artikel 2.7 a ska andra stycket ersättas med följande:"
"Ett lämpligt tredjeland med marknadsekonomi ska väljas ut på ett sätt som inte är oskäligt, varvid hänsyn ska tas till alla tillförlitliga uppgifter som är tillgängliga när valet görs. Det utvalda landet ska också kunna uppvisa sociala och miljömässiga standarder på tillräcklig nivå, där de tillräckliga nivåerna avgörs av tredjelandets ratificering och faktiska genomförande av MEA, och protokoll till dessa, som EU är part i, oavsett när de ingicks, och av de ILO-konventioner som förtecknas i bilaga I. Hänsyn ska även tas till tidsfrister. När det är lämpligt ska ett tredjeland med marknadsekonomi, som är föremål för samma undersökning, användas."[Ändr. 70 och 86]
"
1. I artikel 4.1 ska inledningsfrasen ersättas med följande:"
”1. Vid tillämpning av denna förordning ska begreppet unionsindustri avse alla producenter inom unionen som tillverkar den likadana produkten eller de producenter vars sammanlagda tillverkning av produkten utgör en betydande del av unionens sammanlagda tillverkning av denna produkt, utom i följande fall:”
"
1a. I artikel 5.1 ska första stycket ersättas med följande:"
”Med undantag för vad som föreskrivs i punkt 6 ska en undersökning för att fastställa förekomst, grad och verkan av påstådd dumpning inledas när en fysisk eller juridisk person eller en sammanslutning utan juridisk status som företräder unionsindustrin framför ett skriftligt klagomål. Klagomål får också inges gemensamt av unionsindustrin, eller av en fysisk eller juridisk person eller en sammanslutning utan juridisk status som företräder unionsindustrin, och av fackföreningar.” [Ändr. 87 och 90]
"
1b. I artikel 5 ska följande punkt läggas till:"
”1a. Kommissionen ska i samband med antidumpningsärenden underlätta tillgången till instrumentet för diversifierade och fragmenterade industrier, som till stor del består av små och medelstora företag, genom en hjälptjänst för små och medelstora företag.
Hjälptjänsten för små och medelstora företag ska öka kunskapen om instrumentet och ge information och förklaringar om fallen samt om hur ett klagomål inges och hur man bättre kan lägga fram bevis på dumpning och skada.
Hjälptjänsten för små och medelstora företag ska tillhandahålla standardformulär för statistik som kan lämnas permanent och frågeformulär.
Efter att en undersökning har inletts ska hjälptjänsten för små och medelstora företag informera de små och medelstora företag, och deras relevanta organisationer, som troligtvis kommer att påverkas av det inledda förfarandet och informera dem om relevanta tidsfrister för registrering som berörd part.
Hjälptjänsten för små och medelstora företag ska besvara frågor om hur man fyller i frågeformulär och särskilt ta hänsyn till små och medelstora företags frågor om undersökningar som inletts i enlighet med artikel 5.6. Hjälptjänsten ska i görligaste mån minska den börda som orsakas av språkbarriärer.
Om små och medelstora företag lämnar prima facie-bevisning på dumpning ska hjälptjänsten tillhandahålla de små och medelstora företagen information om utvecklingen av importvolymen och importvärdet för den berörda produkten i enlighet med artikel 14.6.
Hjälptjänsten för små och medelstora företag ska också ge vägledning om ytterligare metoder för att kontakta och kommunicera med förhörsombudet och nationella tullmyndigheter. Hjälptjänsten för små och medelstora företag ska också ge dessa företag information om deras möjligheter att begära översyn av åtgärderna och återbetalning av betalda antidumpningstullar samt villkoren för detta.” [Ändr. 20]
"
1c. I artikel 5.4 ska följande stycke läggas till:"
”För diversifierade och fragmenterade industrier, som till stor del består av små och medelstora företag, ska kommissionen göra det lättare att uppnå dessa tröskelvärden med stöd av en hjälptjänst för små och medelstora företag.” [Ändr. 21]
"
1d. I artikel 5 ska punkt 6 ersättas med följande:"
”6. Om kommissionen på grund av särskilda omständigheter, såsom i fallet med diversifierade och fragmenterade sektorer som till stor del består av små och medelstora företag, beslutar att en undersökning ska inledas utan att ett skriftligt klagomål angående inledande av en sådan undersökning har mottagits från unionsindustrin eller för dess räkning, ska detta göras under förutsättning att tillräckliga bevis föreligger för dumpning, skada och orsakssamband enligt vad som anges i punkt 2.” [Ändr. 22]
"
1e. I artikel 6 ska punkt 9 ersättas med följande:"
”9. I fråga om förfaranden som inleds enligt artikel 5.9 ska en undersökning om möjligt avslutas inom nio månader. En sådan undersökning ska under alla omständigheter avslutas inom ett år efter det att den inleddes i överensstämmelse med undersökningsresultaten enligt artikel 8 för åtaganden och enligt artikel 9 för slutgiltiga åtgärder. Undersökningsperioder ska där det är möjligt, särskilt i fallet med diversifierade och fragmenterade sektorer som till stor del består av små och medelstora företag, sammanfalla med räkenskapsåret.” [Ändr. 23]
"
2. I artikel 6 ska följande punkt läggas till :"
”10. Unionsproducenter av den likadana produkten, med undantag för unionsproducenter som är små företag och mikroföretag, ska vara skyldiga uppmanas att samarbeta i förfaranden som inletts enligt artikel 5.6 [Ändr. 24]
10a.
Kommissionen ska se till att samtliga berörda parter får bästa tänkbara tillgång till information, genom att sörja för ett informationssystem genom vilket berörda parter meddelas när ny icke-konfidentiell information läggs till i undersökningshandlingarna. Icke-konfidentiell information ska också finnas tillgänglig via en nätbaserad plattform. [Ändr. 25]
10b.
Kommissionen ska garantera att de berörda parterna effektivt kan utöva sina processuella rättigheter och svara för att förfarandena genomförs opartiskt, objektivt och inom en rimlig tidsfrist, genom ett förhörsombud där detta är lämpligt. [Ändr. 26]
10c.
Kommissionen ska på begäran av berörda parter utfärda de frågeformulär som används i undersökningarna på unionens samtliga officiella språk." [Ändr. 27]
"
3. Artikel 7 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ersättas med följande:"
"1. Provisoriska tullar kan införas om förfaranden har inletts enligt artikel 5, om ett tillkännagivande av detta har gjorts och berörda parter har givits tillräckliga möjligheter att inkomma med uppgifter och att yttra sig enligt artikel 5.10, om det preliminärt har fastställts att dumpning och därav följande skada för unionsindustrin föreligger och om unionens intresse kräver att det görs ett ingripande för att förhindra denna skada. De provisoriska tullarna ska införas tidigast 60 dagar och senast sex månader från den dag då förfarandet inleddes." [Ändr. 28]
"
a) I punkt 1 ska följande mening läggas till:"
”Provisoriska tullar ska inte tillämpas inom en period av två veckor efter det att information har sänts till berörda parter enligt artikel 19a. Utlämnandet av denna information ska inte påverka något senare beslut som kommissionen kan komma att fatta.”[Ändr. 29]
"
b) Punkt 2 ska ersättas med följande:"
”2. Storleken på den provisoriska antidumpningstullen får inte överstiga den provisoriskt fastställda dumpningsmarginalen. Om ingen strukturell råvarurelaterad snedvridning har konstaterats föreligga med avseende på den berörda produkten i exportlandet, men den bör den vara lägre än dumpningsmarginalen,denna marginal om en sådan lägre tull är tillräcklig för att undanröja skadan för unionsindustrin.
En sådan lägre tull ska inte tillämpas under någon av följande omständigheter:
a)
Strukturella snedvridningar eller avsevärd statlig inblandning avseende bl.a. priser, kostnader och insatsvaror, inklusive t.ex. råvaror och energi, forskning och arbetskraft, tillverkning, försäljning och investeringar, valutaväxelkurser och finansiella villkor för rättvis handel, konstateras föreligga med avseende på den berörda produkten i exportlandet.
b)
Det exporterande landet har inte en tillräcklig nivå av sociala och miljömässiga standarder, där de tillräckliga nivåerna bestäms av tredjelandets ratificering och faktiska genomförande av MEA, och protokoll till dessa, som unionen är part i, oavsett när de ingicks, och av de ILO-konventioner som förtecknas i bilaga Ia.
c)
Klaganden företräder en diversifierad och fragmenterad industri som till stor del består av små och medelstora företag.
d)
Undersökningen eller en separat antisubventionsundersökning har, åtminstone preliminärt, fastställt att exportlandet tillhandahåller en eller flera subventioner till exportproducenterna av den berörda produkten.
En sådan lägre tull ska emellertid alltid beviljas när strukturella råvarurelaterade snedvridningar finns avseende den berörda produkten i exportlandet och när detta land är ett mindre utvecklat land som förtecknas i bilaga IV till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012*.
__________
* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 av den 25 oktober 2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 732/2008." [Ändr. 30]
"
3a. I artikel 8 ska punkt 1 ersättas med följande:"
”1. Under förutsättning att det preliminärt har fastställts att dumpning och skada föreligger, får kommissionen godta ett tillfredsställande åtagande som en exportör frivilligt gör att ändra sina priser eller att upphöra med export till dumpade priser, om kommissionen efter särskilt samråd med rådgivande kommittén, under förutsättning att sådana åtaganden effektivt eliminerar dumpningens skadliga verkan. I sådana fall ska, under den tid åtagandena är i kraft, preliminära tullar som införts av kommissionen i enlighet med artikel 7.1 eller, i förekommande fall, slutgiltiga tullar som införts av rådet i enlighet med artikel 9.4 inte tillämpas på berörd import av den berörda produkten när den tillverkas av de företag som anges i kommissionens beslut om godtagande av åtaganden och i eventuella ändringar av detta. Prishöjningar i enlighet med sådana åtaganden får inte vara större än vad som krävs för att undanröja dumpningsmarginalen, och de ska vara lägre än dumpningsmarginalen om sådana prishöjningar skulle vara tillräckliga för att undanröja skadan förunionsindustrin, såvida inte kommissionen, vid införandet av provisoriska eller slutgiltiga tullar, beslutade att denna lägre tull inte ska tillämpas.” [Ändr. 31]
"
3b. I artikel 8 ska punkt 4 ersättas med följande:"
”4. De parter som erbjuder ett åtagande ska tillhandahålla en meningsfull och icke-konfidentiell version av åtagandet så att de parter som berörs av undersökningen samt Europaparlamentet och rådet kan få tillgång till det. Parterna ska vara skyldiga att tillhandahålla så mycket information som möjligt om åtagandets innehåll och karaktär,med vederbörlig hänsyn till skyddet av konfidentiella uppgifter i den mening som avses i artikel 19. Kommissionen ska dessutom rådfråga unionsindustrin om åtagandets huvuddrag innan den accepterar ett sådant erbjudande.” [Ändr. 32]
"
4. Artikel 9 ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 3 ska ersättas med följande:"
”3. För ett förfarande som inletts enligt artikel 5.9 ska skadan normalt anses vara försumbar när importen i fråga understiger de volymer som fastställs i artikel 5.7. Samma typ av förfarande ska omedelbart avslutas om det fastställs att dumpningsmarginalen uttryckt som procentandel av exportpriset understiger 2 %.”
"
b) I punkt 4 ska den sista meningen ersättas med följande:"
”Storleken på antidumpningstullen får inte överstiga den fastställda dumpningsmarginalen och bör vara lägre än den marginalen om en sådan lägre tull är tillräcklig för att undanröja skadan för unionsindustrin.
En sådan lägre tull ska inte tillämpas under någon av följande omständigheter:
a)
Strukturella snedvridningar eller avsevärd statlig inblandning avseende bl.a. priser, kostnader och insatsvaror, inklusive t.ex. råvaror och energi, forskning och arbetskraft, tillverkning, försäljning och investeringar, valutaväxelkurser och finansiella villkor för rättvis handel,Om ingen strukturell råvarurelaterad snedvridning konstateras föreligga med avseende på den berörda produkten i exportlandet. ska den vara lägre än dumpningsmarginalen, om
b)
Det exporterande landet har inte en tillräcklig nivå av sociala och miljömässiga standarder, där de tillräckliga nivåerna bestäms av tredjelandets ratificering och faktiska genomförande av de MEA, och protokoll till dessa, som unionen är part i, oavsett när de ingicks, och av de ILO-konventioner som förtecknas i bilaga Ia.
c)
Klaganden företräder en diversifierad och fragmenterad industri som till stor del består av små och medelstora företag.
d)
Undersökningen eller en separat antisubventionsundersökning har fastställt att exportlandet tillhandahåller en eller flera subventioner till exportproducenterna av den berörda produkten.
En sådan lägre tull är tillräcklig för att undanröja skadan för unionsindustrinska emellertid alltid beviljas när strukturella råvarurelaterade snedvridningar finns avseende den berörda produkten i exportlandet och när detta land är ett mindre utvecklat land som förtecknas i bilaga IV till förordning (EU) nr 978/2012.” [Ändr. 33]
"
5. Artikel 11 ska ändras på följande sätt:
—a) i punkt 2, ska andra stycket ersättas med följande:"
"En översyn vid giltighetstidens utgång ska inledas om begäran innehåller tillräckliga bevis för att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen och skadan fortsätter eller återkommer. Sannolikheten för detta kan exempelvis styrkas genom bevis för fortsatt dumpning och skada eller bevis för att skadans undanröjande helt eller delvis är beroende av gällande åtgärder eller bevis för att exportörernas omständigheter eller marknadsvillkoren är sådana att det finns anledning att förmoda att den skadevållande dumpningen skulle fortsätta. Sannolikheten kan även styrkas genom fortsatta ingripanden från det exporterande landets sida." [Ändr. 77/rev]
"
a) I punkt 5 ska följande stycke läggas till:"
”Om åtgärderna upphör att gälla efter en undersökning enligt punkt 2 ska de tullar som tagits ut från den dag då undersökningen inleddes återbetalas, under förutsättning att detta begärs från de nationella tullmyndigheterna och beviljas av dessa myndigheter i enlighet med unionens gällande tullagstiftning avseende återbetalning av och befrielse från tullar. Sådan återbetalning ska inte medföra någon betalning av ränta av de nationella tullmyndigheter som berörs.” [Ändr. 35]
"
b) Punkt 9 ska utgå.
6. Artikel 13 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 3 ska den andra meningen ersättas med följande:"
”Undersökningarna ska efter samråd med rådgivande kommittén inledas genom en förordning från kommissionen, genom vilken tullmyndigheterna även ska instrueras att registrera importen i enlighet med artikel 14.5 eller kräva säkerheter.”
"
b) I punkt 4 ska första stycket ersättas med följande:"
”Import från företag som omfattas av befrielse från tull ska inte omfattas av registrering i enlighet med artikel 14.5 eller av åtgärder. En väl underbyggd ansökan om befrielse från tull ska inges inom den tidsfrist som fastställs i kommissionens förordning om inledande av undersökningen. Om det bruk, den process eller den bearbetning som utgör kringgående äger rum utanför unionen, får befrielse från tull beviljas de producenter av den berörda produkten för vilka det konstaterats att de inte är involverade i kringgående enligt definitionen i punkterna 1 och 2 i denna artikel. Om det bruk, den process eller den bearbetning som utgör kringgående äger rum inom unionen, får befrielse från tull beviljas importörer som kan visa att de inte är involverade i kringgående enligt definitionen i punkterna 1 och 2 i denna artikel.”
"
6a. I artikel 14 ska punkt 3 ersättas med följande:"
”3. Särskilda bestämmelser, i synnerhet avseende den gemensamma definitionen av begreppet ursprung enligt förordning (EEG) nr 2913/92 eller enligt artikel 2 i denna, får antas i enlighet med den här förordningen.” [Ändr. 36]
"
6b. I artikel 14 ska punkt 5 ersättas med följande:"
”5. Kommissionen kan, efter att vid lämplig tidpunkt ha informerat medlemsstaterna, ålägga tullmyndigheterna att vidta lämpliga åtgärder för att registrera importen så att åtgärder därefter kan vidtas mot denna import från och med dagen för registreringen. Importen ska göras till föremål för registrering efter ansökan av unionsindustrin, om ansökan innehåller tillräckliga bevis för att motivera en sådan åtgärd. Import kan också göras till föremål för registrering på kommissionens eget initiativ.
Importen ska göras till föremål för registrering från datumet för inledandet av den undersökning där klagomålet från unionsindustrin innehåller en ansökan om registrering och tillräckliga bevis för att motivera en sådan åtgärd.
Registrering ska införas genom förordning i vilken ändamålet med åtgärden och, i förekommande fall, den uppskattade storleken på eventuell framtida skyldighet att betala tull ska anges. Import får inte göras till föremål för obligatorisk registrering under en längre period än nio månader.” [Ändr. 79]
"
6c. I artikel 14 ska punkt 6 ersättas med följande:"
”6. Medlemsstaterna ska varje månad till kommissionen lämna uppgifter om handeln med sådana importerade produkter som omfattas av undersökning och åtgärder samt de tullbelopp som tagits ut i enlighet med denna förordning. Kommissionen får, på uttrycklig och motiverad begäran av en berörd part och efter att ha mottagit yttrandet om denna från den rådgivande kommitté som avses i artikel 15.2, besluta att ge dem information om dessa produkters volym och importbelopp.” [Ändr. 75]
"
6d. I artikel 14 ska följande punkt läggas till:"
”7a. När kommissionen avser att anta eller offentliggöra någon handling som syftar till att klargöra kommissionens etablerade praxis när det gäller tillämpningen av denna förordning i någon av dess delar, ska kommissionen rådfråga Europaparlamentet och rådet före antagandet eller offentliggörandet i syfte att nå en överenskommelse om handlingen i fråga. All följande ändring av sådana handlingar ska vara föremål för dessa förfarandekrav. I alla händelser ska samtliga dessa handlingar vara helt i överensstämmelse med bestämmelserna i denna förordning. Ingen sådan handling ska utvidga kommissionens bedömningsutrymme, såsom det tolkas av Europeiska unionens domstol, vid antagandet av åtgärder.” [Ändr. 39]
"
7. Artikel 17.1 ska ersättas med följande:"
”1. I de fall där antalet unionsproducenter, exportörer eller importörer som med sitt samtycke deltar i undersökningen, samt slag av produkter eller transaktioner är stort får undersökningen begränsas till ett rimligt antal parter, produkter eller transaktioner genom statistiskt representativa stickprov som utförs på grundval av de uppgifter som är tillgängliga när urvalet görs, eller till den största representativa produktions-, försäljnings- eller exportvolym som rimligen kan undersökas inom den tid som står till förfogande. När det gäller diversifierade och fragmenterade industrier som till stor del består av små och medelstora företag bör det slutliga urvalet av parter, där det är möjligt, ta hänsyn till deras andel av den berörda sektorn.” [Ändr. 40]
"
8. Följande artikel ska införas:"
”Artikel 19a
Information om provisoriska åtgärder
1.
Unionsproducenter, importörer och exportörer och deras intresseorganisationer samt företrädare för exportlandet får begära information om planerat införande av provisoriska tullar. En begäran om sådan information ska göras skriftligen inom den tidsfrist som fastställs i tillkännagivandet om inledandet av förfarandet. Sådan information ska lämnas till dessa parter senast två veckor före utgången av den tidsfrist för införandet av provisoriska tullar som anges i artikel 7.1. Denna information ska innehålla
a)
en sammanfattning av de föreslagna tullarna endast för kännedom, och
b)
närmare uppgifter om beräkningen av dumpningsmarginalen och den marginal som är tillräcklig för att undanröja skadan för unionsindustrin, med beaktande av behovet att iaktta kraven på konfidentialitet enligt artikel 19. Parterna ska ha tre arbetsdagar på sig för att lämna synpunkter på beräkningarnas riktighet. [Ändr. 41]
2.
När avsikten är att inte införa provisoriska tullar utan att fortsätta undersökningen ska berörda parter underrättas om att tullar inte kommer att införas två veckor före utgången av den tidsfrist för införandet av provisoriska tullar som anges i artikel 7.1.”
"
9. Artikel 21.2 ska ersättas med följande:"
”2. För att få fram ett ordentligt underlag som gör det möjligt för myndigheterna att beakta alla synpunkter och uppgifter när de fattar beslut om huruvida det ligger i unionens intresse att åtgärder införs, får unionsproducenterna, importörerna och deras intresseorganisationer, representativa användare och representativa konsumentorganisationer ge sig till känna och lämna uppgifter till kommissionen inom de tidsfrister som anges i tillkännagivandet om inledande av antidumpningsundersökningen. Dessa uppgifter eller lämpliga sammanfattningar därav ska göras tillgängliga för de övriga parter som anges i denna artikel, vilka ska ha rätt att yttra sig över uppgifterna.” [Ändr. 42]
"
9a. I artikel 22 ska följande punkt läggas till:"
”1a. Så snart som alla medlemsstater har ratificerat nya ILO-konventioner, ska kommissionen uppdatera bilaga Ia i enlighet därmed, i överensstämmelse med det förfarande som anges i artikel 290 i EUF-fördraget.” [Ändr. 43]
"
9b. Följande artikel ska införas:"
”Artikel 22a
Rapport
1.
För att underlätta övervakningen av genomförandet av förordningen från Europaparlamentets och rådets sida ska kommissionen, med vederbörlig hänsyn till skyddet av konfidentiella uppgifter i den mening som avses i artikel 19, en gång per år överlämna en rapport om tillämpningen och genomförandet av denna förordning till Europaparlamentet och rådet, som en del i en dialog om handelspolitiska skyddsinstrument mellan kommissionen, Europaparlamentet och rådet. Rapporten ska innehålla information om tillämpningen av provisoriska och slutgiltiga åtgärder, slutförandet av undersökningar utan åtgärder, åtaganden, nya undersökningar, granskningar och verifikationsbesök samt arbetet i de olika organ som ansvarar för att övervaka genomförandet av denna förordning och för att åtagandena däri uppfylls. Rapporten ska också omfatta tredjeländers användning av handelspolitiska skyddsinstrument riktade mot unionen, information om återhämtningen hos den unionsindustri som berörs av de genomförda åtgärderna och överklaganden av de genomförda åtgärderna. Den ska även omfatta den verksamhet som bedrivs av förhörsombudet vid kommissionens generaldirektorat för handel och av hjälptjänsten för små och medelstora företag avseende tillämpningen av denna förordning.
2.
Europaparlamentet får inom en månad efter det att kommissionen lagt fram rapporten kalla kommissionen till ett extra sammanträde med parlamentets ansvariga utskott för att lägga fram och förklara eventuella frågor om tillämpningen av denna förordning. Rapporten kan också bli föremål för en resolution.
3.
Senast sex månader efter det att rapporten förelagts Europaparlamentet och rådet ska den offentliggöras av kommissionen.” [Ändr. 44]
"
9c. Följande bilaga ska läggas till:"
”Bilaga Ia
De ILO-konventioner som avses i artiklarna 7, 8 och 9
1.
Konventionen angående tvångs- eller obligatoriskt arbete, nr 29 (1930)
2.
Konventionen angående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, nr 87 (1948)
3.
Konventionen angående tillämpning av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten, nr 98 (1949)
4.
Konventionen angående lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde, nr 100 (1951)
5.
Konventionen angående avskaffande av tvångsarbete, nr 105 (1957)
6.
Konventionen angående diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning, nr 111 (1958)
7.
Konventionen om minimiålder för tillträde till arbete, nr 138 (1973)
8.
Konventionen om förbud mot och omedelbara åtgärder för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete, nr 182 (1999)” [Ändr. 45]
"
Artikel 2
Förordning (EG) nr 597/2009 ska ändras på följande sätt:
-1. Titeln ska ersättas med följande:"
"Rådets förordning (EG) nr 597/2009 av den 11 juni 2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen" [Ändr. 46]
"
-1a. Följande skäl ska införas:"
"9a) I enlighet med artikel 107.1 i EUF-fördraget är utjämningsbara subventioner som allmän regel förbjudna inom unionen. Utjämningsbara subventioner som beviljas av tredjeländer snedvrider därför särskilt handeln. Storleken på det statliga stöd som kommissionen tillåter har stadigt minskat över tiden. För antisubventionsförordningen bör därför regeln om lägre tull inte längre tillämpas på import från länder som ägnar sig åt subvention." [Ändr. 47]
"
-1b. I artikel 1.1 ska följande stycke läggas till:"
”Användning av subventioneradeprodukter i samband med utforskningen av en medlemsstats kontinentalsockel eller exklusiva ekonomiska zon, eller utnyttjandet av dess resurser, ska behandlas som import enligt denna förordning och ska tullbeläggas i enlighet med detta, om det vållar skada för unionsindustrin.” [Ändr. 48]
"
1. I artikel 9.1 ska inledningsfrasen ersättas med följande:"
”1. Vid tillämpning av denna förordning ska begreppet unionsindustri avse alla producenter inom unionen som tillverkar den likadana produkten eller de producenter vars sammanlagda tillverkning av produkten utgör en betydande del av unionens sammanlagda tillverkning av denna produkt, utom i följande fall:”
"
1a. I artikel 10.1 ska första stycket ersättas med följande:"
”1. Med undantag för vad som föreskrivs i punkt 8 ska en undersökning för att fastställa förekomst, grad och verkan av påstådd dumpning inledas när en fysisk eller juridisk person eller en sammanslutning utan juridisk status som företräder unionsindustrin framför ett skriftligt klagomål. Klagomål får också inges gemensamt av unionsindustrin, eller av en fysisk eller juridisk person eller en sammanslutning utan juridisk status som företräder unionsindustrin, och av fackföreningar.” [Ändr. 91]
"
1b. I artikel 10.6 ska följande stycke läggas till:"
”När det gäller mångskiftande och fragmenterade industrisektorer, som i stor utsträckning består av små och medelstora företag, ska kommissionen hjälpa till att nå dessa trösklar med stöd av hjälptjänsten för små och medelstora företag.” [Ändr. 94]
"
1c. I artikel 10.8 ska första stycket ersättas med följande:"
”8. Om kommissionen på grund av särskilda omständigheter, såsom i fallet med diversifierade och fragmenterade sektorer som till stor del består av små och medelstora företag, beslutar att en undersökning ska inledas utan att en skriftlig framställning av denna innebörd har mottagits från en gemenskapsindustri eller på dess vägnar, ska detta endast göras om den förfogar över tillräckliga bevis för förekomsten av en utjämningsbar subvention, en skada och ett orsakssamband enligt vad som anges i punkt 2.” [Ändr. 49]
"
1d. Artikel 11.9 ska ersättas med följande:"
"9. I fråga om förfaranden som inleds enligt artikel 10.11 ska en undersökning om möjligt avslutas inom nio månader. Sådana undersökningar ska under alla omständigheter avslutas inom 10 månader efter det att de inletts och detta ska, såvitt avser åtaganden, ske i överensstämmelse med det undersökningsresultat som antas enligt artikel 13 eller, såvitt avser slutgiltiga åtgärder, i överensstämmelse med det undersökningsresultat som antas enligt artikel 15. Undersökningsperioder ska där det är möjligt, särskilt i fallet med diversifierade och fragmenterade sektorer som till stor del består av små och medelstora företag, sammanfalla med räkenskapsåret.” [Ändr. 51]
"
2. I artikel 11 ska följande punkter läggas till:"
”11. Unionsproducenter av den likadana produkten ska vara skyldiga, med undantag för unionsproducenter som är små företag och mikroföretag,anmodas att samarbeta i förfaranden som inletts enligt artikel 5.6.[Ändr. 50]
11a.
Kommissionen ska i samband med antisubventionsärenden underlätta tillgången till instrumentet för diversifierade och fragmenterade sektorer, som till stor del består av små och medelstora företag, genom hjälptjänsten för små och medelstora företag.
Hjälptjänsten för små och medelstora företag ska öka kunskapen om instrumentet och ge information och förklaringar om fallen samt om hur ett klagomål inges och hur man bättre kan lägga fram bevis på utjämningsbara subventioner och skada. Hjälptjänsten för små och medelstora företag ska tillhandahålla standardformulär för statistik som kan lämnas permanent och frågeformulär.
Efter att en undersökning har inletts ska hjälptjänsten för små och medelstora företag informera de små och medelstora företag, och deras relevanta organisationer, som troligtvis kommer att påverkas av det inledda förfarandet och informera dem om relevanta tidsfrister för registrering som berörd part.
Hjälptjänsten för små och medelstora företag ska besvara frågor om hur man fyller i frågeformulär och särskilt ta hänsyn till små och medelstora företags frågor om undersökningar som inletts i enlighet med artikel 10.8. Hjälptjänsten ska i görligaste mån minska den börda som orsakas av språkbarriärer.
Om små och medelstora företag lämnar prima facie-bevisning på utjämningsbara subventioner ska hjälptjänsten tillhandahålla de små och medelstora företagen information om utvecklingen av importvolymen och importvärdet för den berörda produkten i enlighet med artikel 24.6.
Hjälptjänsten för små och medelstora företag ska också ge vägledning om ytterligare metoder för att kontakta och kommunicera med förhörsombudet och nationella tullmyndigheter. Hjälptjänsten för små och medelstora företag ska också ge dessa företag information om deras möjligheter att begära översyn av åtgärderna och återbetalning av betalda utjämningstullar samt villkoren för detta. [Ändr. 52]
11b.
Kommissionen ska se till att samtliga berörda parter får bästa tänkbara tillgång till information, genom att sörja för ett informationssystem genom vilket berörda parter meddelas när ny icke-konfidentiell information läggs till i undersökningshandlingarna. Icke-konfidentiell information ska också finnas tillgänglig via en nätbaserad plattform. [Ändr. 53]
11c.
Kommissionen ska garantera att de berörda parterna effektivt kan utöva sina processuella rättigheter och svara för att förfarandena genomförs opartiskt, objektivt och inom en rimlig tidsfrist, genom ett förhörsombud där detta är lämpligt. [Ändr. 54]
11d.
Kommissionen ska på begäran av berörda parter utfärda de frågeformulär som används i undersökningarna på unionens samtliga officiella språk." [Ändr. 55]
"
3. Artikel 12.1 ska ändras på följande sätt:
—a) andra stycket ska ersättas med följande:"
”De provisoriska tullarna ska införas tidigast 60 dagar och senast sex månader från den dag då förfarandet inleddes.” [Ändr. 56]
"
a) Tredje stycket ska ersättas med följande:"
”Den provisoriska utjämningstullens belopp får inte vara högre än det sammanlagda beloppet av den provisoriskt fastställda utjämningsbara subventionen.”
"
b) Följande stycke ska läggas till i slutet:"
”Provisoriska tullar ska inte tillämpas inom en period av två veckor efter det att information har sänts till berörda parter enligt artikel 29b. Utlämnandet av denna information ska inte påverka något senare beslut som kommissionen kan komma att fatta.” [Ändr. 57]
"
3a. I artikel 13 ska punkt 1 ersättas med följande:"
”1. Under förutsättning att det preliminärt har fastställts att subventioner och skada föreligger, får kommissionen godta ett frivilligt åtagande med innebörden att
a)
ursprungs- eller exportlandet går med på att undanröja eller begränsa subventionen eller att vidta andra åtgärder med avseende på dess verkningar, eller
b)
exportören åtar sig att revidera sina priser eller att upphöra med export till området i fråga av produkter som är föremål för utjämningsbara subventioner, under förutsättning att kommissionen efter särskilt samråd med rådgivande kommittén har fastställt att subventionernas skadliga verkan därigenom undanröjs.
I sådana fall ska, under den tid åtagandena är i kraft, de provisoriska tullar som införts av kommissionen i enlighet med artikel 12.3 och de slutgiltiga tullar som införts av rådet i enlighet med artikel 15.1 inte tillämpas på import av den berörda produkten när den tillverkas av de företag som anges i kommissionens beslut om godtagande av åtaganden och i eventuella ändringar av detta.
Regeln om lägre tull ska inte gälla priser som beslutats inom sådana åtaganden inom ramen för antisubventionsförfaranden.” [Ändr. 58]
"
3b. I artikel 13 ska punkt 4 ersättas med följande:"
”4. De parter som erbjuder ett åtagande är skyldiga att tillhandahålla en meningsfull och icke-konfidentiell version av åtagandet så att de parter som berörs av undersökningen samt Europaparlamentet och rådet kan få tillgång till det. Parterna ska vara skyldiga att tillhandahålla så mycket information som möjligt om åtagandets innehåll och karaktär, med vederbörlig hänsyn till skyddet av konfidentiella uppgifter i den mening som avses i artikel 29. Kommissionen ska dessutom rådfråga unionsindustrin om åtagandets huvuddrag innan den accepterar ett sådant erbjudande.” [Ändr. 59]
"
4. I artikel 14 ska punkt 5 ersättas med följande:"
”5. En utjämningsbar subventions storlek ska anses vara försumbar om den värdemässigt understiger 1 %, med undantag för undersökningar av import från utvecklingsländer där gränsen för att värdet ska anses försumbart ska vara 2 %.”
"
5. I artikel 15.1 ska det sista stycket ersättas med följande:"
”Utjämningstullens belopp får inte överstiga det fastställda beloppet för utjämningsbara subventioner.”
"
6. Artikel 22 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 1 ska följande stycke läggas till:"
”Om åtgärderna upphör att gälla efter en undersökning enligt artikel 18 ska de tullar som tagits ut efter den dag då undersökningen inleddes återbetalas. Återbetalningen ska begäras från de nationella tullmyndigheterna i enlighet med unionens gällande tullagstiftning.” [Ändr. 60]
"
b) Punkt 6 ska utgå.
7. Artikel 23 ska ändras på följande sätt:
a) I punkt 4 andra meningen ska ordet ”får” ersättas med ”ska”.
b) I punkt 6 ska andra stycket ersättas med följande:"
”Om det bruk, den process eller den bearbetning som utgör kringgående äger rum utanför unionen får befrielse från tull beviljas de producenter av den berörda produkten för vilka det konstaterats att de inte är involverade i kringgående enligt definitionen i punkt 3.”
"
c) I punkt 6 ska tredje stycket ersättas med följande:"
”Om det bruk, den process eller den bearbetning som utgör kringgående äger rum inom unionen får befrielse från tull beviljas de importörer som kan visa att de inte är involverade i kringgående enligt definitionen i punkt 3.”
"
7a. I artikel 24 ska punkt 3 ersättas med följande:"
”3. Särskilda bestämmelser, i synnerhet såvitt avser den gemensamma definitionen av begreppet ursprung enligt förordning (EEG) nr 2913/92 eller i enlighet med artikel 2 i denna, får antas i enlighet med den här förordningen.” [Ändr. 61]
"
7b. I artikel 24 ska punkt 5 ersättas med följande:"
”5. Kommissionen kan, efter att vid lämplig tidpunkt ha informerat medlemsstaterna, ålägga tullmyndigheterna att vidta lämpliga åtgärder för att registrera importen så att åtgärder därefter kan vidtas mot denna import från och med dagen för registreringen.
Importen ska göras till föremål för registrering efter ansökan av unionsindustrin, om ansökan innehåller tillräckliga bevis för att motivera en sådan åtgärd. Importen kan också göras till föremål för registrering på kommissionens eget initiativ.
Importen ska göras till föremål för registrering från datumet för inledandet av den undersökning där klagomålet från unionsindustrin innehåller en ansökan om registrering och tillräckliga bevis för att motivera en sådan åtgärd.
Registrering ska införas genom förordning i vilken ändamålet med åtgärden och, i förekommande fall, den uppskattade storleken på eventuell framtida skyldighet att betala tull ska anges. Import får inte göras till föremål för obligatorisk registrering under en längre period än nio månader.” [Ändr. 78]
"
7c. I artikel 24 ska punkt 6 ersättas med följande:"
”6. Medlemsstaterna ska varje månad till kommissionen lämna en rapport om sådana produkter som är föremål för undersökning eller åtgärder samt om beloppet på de tullar som uppbärs i enlighet med den här förordningen.Kommissionen får, på uttrycklig och motiverad begäran av en berörd part och efter att ha mottagit yttrandet om denna från den rådgivande kommitté som avses i artikel 25.2, besluta att ge dem information om dessa produkters volym och importbelopp.” [Ändr. 76]
"
7d. I artikel 24 ska följande punkt läggas till:"
”7a. När kommissionen avser att anta eller offentliggöra någon handling som syftar till att klargöra kommissionens etablerade praxis när det gäller tillämpningen av denna förordning i någon av dess delar, ska kommissionen rådfråga Europaparlamentet och rådet före antagandet eller offentliggörandet i syfte att nå en överenskommelse om handlingen i fråga. All följande ändring av sådana handlingar ska vara föremål för dessa förfarandekrav. I alla händelser ska samtliga dessa handlingar vara helt i överensstämmelse med bestämmelserna i denna förordning. Ingen sådan handling ska utvidga kommissionens bedömningsutrymme, såsom det tolkas av Europeiska unionens domstol, vid antagandet av åtgärder.” [Ändr. 64]
"
8. I artikel 27.1artikel 27 ska första stycketpunkt 1 ersättas med följande:"
”1. I de fall där antalet unionsproducenter, exportörer eller importörer somdeltar i undersökningen, eller slag av produkter eller transaktioner är stort får undersökningen begränsas till
a)
ett rimligt antal parter, produkter eller transaktioner, varvid begränsningen ska ske med hjälp av statistiskt representativa stickprov på grundval av de upplysningar som finns tillgängliga när urvalet görs, eller
b)
den största representativa produktions-, försäljnings- eller exportvolym som rimligen kan undersökas med beaktande av den tid som står till förfogande.
När det gäller diversifierade och fragmenterade industrier som till stor del består av små och medelstora företag ska det slutliga urvalet av parter, där det är möjligt, ta hänsyn till deras andel av den berörda sektorn.” [Ändr. 65]
"
9. Efter artikel 29 ska följande artikel införas som artikel 29b:"
”Artikel 29b
Information om provisoriska åtgärder
1.
Unionsproducenter, importörer och exportörer och deras intresseorganisationer samt ursprungs- och/eller exportlandet får begära information om planerat införande av provisoriska tullar. En begäran om sådan information ska göras skriftligen inom den tidsfrist som fastställs i tillkännagivandet om inledandet av förfarandet. Sådan information ska lämnas till dessa parter senast två veckor före utgången av den tidsfrist för införandet av provisoriska tullar som anges i artikel 12.1.
Denna information ska innehålla
a)
en sammanfattning av de föreslagna tullarna endast för kännedom, och
b)
närmare uppgifter om beräkningen av subventionsmarginalen och den marginal som är tillräcklig för att undanröja skadan för unionsindustrin, med beaktande av behovet att iaktta kraven på konfidentialitet enligt artikel 29. Parterna ska ha tre arbetsdagar på sig för att lämna synpunkter på beräkningarnas riktighet.
2.
När avsikten är att inte införa provisoriska tullar utan att fortsätta undersökningen ska berörda parter underrättas om att tullar inte kommer att införas två veckor före utgången av den tidsfrist för införandet av provisoriska tullar som anges i artikel 12.1.” [Ändr. 66]
"
10. Artikel 31.2 ska ersättas med följande:"
”2. För att få fram ett ordentligt underlag som gör det möjligt för myndigheterna att beakta alla synpunkter och uppgifter när de fattar beslut om huruvida det ligger i unionens intresse att åtgärder införs, får unionsproducenterna, importörerna och deras intresseorganisationer, representativa användare och representativa konsumentorganisationer ge sig till känna och lämna uppgifter till kommissionen inom de tidsfrister som anges i tillkännagivandet om inledande av undersökningen avseende utjämningstull. Dessa uppgifter eller lämpliga sammanfattningar därav ska göras tillgängliga för de övriga parter som anges i denna punkt, vilka ska ha rätt att yttra sig över uppgifterna.” [Ändr. 67]
"
10a. Följande artikel ska införas:"
”Artikel 33a
Rapport
1.
För att underlätta övervakningen av genomförandet av förordningen från Europaparlamentets och rådets sida ska kommissionen, med vederbörlig hänsyn till skyddet av konfidentiella uppgifter i den mening som avses i artikel 19, en gång per år överlämna en rapport om tillämpningen och genomförandet av denna förordning till Europaparlamentet och rådet, som en del i en dialog om handelspolitiska skyddsinstrument mellan kommissionen, Europaparlamentet och rådet. Rapporten ska innehålla information om tillämpningen av provisoriska och slutgiltiga åtgärder, slutförandet av undersökningar utan åtgärder, åtaganden, nya undersökningar, granskningar och verifikationsbesök samt arbetet i de olika organ som ansvarar för att övervaka genomförandet av denna förordning och för att åtagandena däri uppfylls. Rapporten ska också omfatta tredjeländers användning av handelspolitiska skyddsinstrument riktade mot unionen, information om återhämtningen hos den unionsindustri som berörs av de genomförda åtgärderna och överklaganden av de genomförda åtgärderna. Den ska även omfatta den verksamhet som bedrivs av förhörsombudet vid kommissionens generaldirektorat för handel och av hjälptjänsten för små och medelstora företag avseende tillämpningen av denna förordning.
2.
Europaparlamentet får inom en månad efter det att kommissionen lagt fram rapporten kalla kommissionen till ett extra sammanträde med parlamentets ansvariga utskott för att lägga fram och förklara eventuella frågor om tillämpningen av denna förordning.” Rapporten kan också bli föremål för en resolution.
3.
Senast sex månader efter det att rapporten förelagts Europaparlamentet och rådet ska den offentliggöras av kommissionen.” [Ändr. 68]
"
Artikel 3
Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Förordningen ska konsolideras med förordning(EG) nr 1225/2009 och förordning (EG) nr 597/2009 senast den ...(5). [Ändr. 69]
Artikel 4
Denna förordning ska tillämpas på alla undersökningar för vilka tillkännagivandet om inledande av förfarandet i enlighet med artikel 10.11 i förordning (EG) nr 597/2009 eller artikel 5.9 i förordning (EG) nr 1225/2009 har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning efter den dag då denna förordning träder i kraft.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 22.12.2009, s. 51).
Rådets förordning (EG) nr 597/2009 av den 11 juni 2009 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 188, 18.7.2009, s. 93).
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om stadgar för och finansiering av europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser (COM(2012)0499 – C7-0288/2012 – 2012/0237(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0499),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 224 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0288/2012),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av revisionsrättens yttrande av den 7 februari 2013(1),
– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 13 februari 2013(2),
– med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 31 januari 2013(3),
– med beaktande av sin resolution av den 6 april 2011 om tillämpningen av förordning (EG) nr 2004/2003 om regler för och finansiering av politiska partier på europeisk nivå(4),
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 5 mars 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för rättsliga frågor (A7-0140/2013).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om stadgar för och finansiering av europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 1141/2014.)
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiering av europeiska politiska partier (COM(2012)0712 – C7-0393/2012 – 2012/0336(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0712),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0393/2012),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av yttrandet från revisionsrätten av den 7 februari 2013(1),
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 31 mars 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och yttrandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0200/2013).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiering av europeiska politiska partier
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 1142/2014.)
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (COM(2013)0639 – C7-0303/2013 – 2013/0313(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0639),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 322 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0303/2013),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av revisionsrättens yttrande av den 3 december 2013(1),
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 28 mars 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0108/2014).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande som bifogas denna resolution.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr .../2014 om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU, Euratom) nr 547/2014.)
BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN
Gemensamt uttalande om separat ansvarsfrihet för gemensamma företag enligt artikel 209 i budgetförordningen
1. Europaparlamentet, rådet och kommissionen är eniga om att de gemensamma företagen för att kunna dra nytta av förenklade finansiella regler som är bättre anpassade till deras offentlig-privata karaktär, bör inrättas enligt artikel 209 i budgetförordningen.
De är dock också eniga om följande:
– Med tanke på de gemensamma företagens särdrag och nuvarande ställning och för att säkerställa kontinuitet med det sjunde ramprogrammet, bör de gemensamma företagen fortsätta att beviljas separat ansvarsfrihet av Europaparlamentet på rekommendation av rådet. Särskilda undantag från artikel 209 i budgetförordningen ska därför införas i akterna om inrättande av de gemensamma företag som ska bildas inom ramen för Horisont 2020-programmet. Dessa undantag kommer att gälla separat ansvarsfrihet och anpassas ytterligare om så är nödvändigt.
– För att de gemensamma företagen omgående ska kunna dra nytta av de förenklingar som införts i den nya budgetramen, måste kommissionens delegerade förordning av den 30 september 2013 om modellbudgetförordningen för offentlig-privata partnerskap enligt artikel 209 i budgetförordningen träda i kraft.
2. Europaparlamentet och rådet noterar att kommissionen
– kommer att se till att de finansiella reglerna för de gemensamma företagen innehåller undantag från modellbudgetförordningen för offentlig-privata partnerskap så att införandet av bestämmelsen om separat ansvarsfrihet i deras grundläggande akter återspeglas,
– har för avsikt att föreslå relevanta ändringar av artiklarna 209 och 60.7 i budgetförordningen i samband med den framtida översynen av budgetförordningen.
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläpp från sjötransporter och om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 (COM(2013)0480 – C7-0201/2013 – 2013/0224(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0480),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0201/2013),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av yttrandet av den 16 oktober 2013 från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén(1),
– efter att ha hört Regionkommittén,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för industri, forskning och energi och utskottet för transport och turism (A7-0080/2014).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläppväxthusgasutsläpp från sjötransporter och om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 [Ändr. 1]
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(4), och
av följande skäl:
(1) I klimat- och energipaketet(5) uppmanas alla sektorer av ekonomin, däribland den internationella sjöfarten, att bidra till uppnåendet av dessa utsläppsminskningar och ett tydligt mandat ges: ”Om vare sig något internationellt avtal som inkluderar minskningsåtagande för utsläpp från internationell sjöfart under Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) har godkänts av medlemsstaterna eller något sådant avtal under UNFCCC har godkänts av gemenskapen senast den 31 december 2011, bör kommissionen lägga fram ett förslag om att inkludera utsläpp från den internationella sjöfarten i gemenskapens åtagande om utsläppsminskningar med målsättning att den föreslagna rättsakten ska träda i kraft senast 2013. Ett sådant förslag bör minimera eventuella negativa följder för gemenskapens konkurrenskraft och samtidigt ta hänsyn till de potentiella miljöfördelarna.”
(1a) Sjötransporter påverkar det globala klimatet och luftkvaliteten till följd av koldioxidutsläpp och andra utsläpp, däribland av kväveoxid, svaveloxid, metan, partiklar och sot. [Ändr. 2]
(1b) Den internationella sjöfarten är det enda transportslag som inte omfattas av unionens åtagande att minska växthusgasutsläppen. Enligt den konsekvensbedömning som är bifogad till förslaget till denna förordning ökade de unionsrelaterade koldioxidutsläppen från internationell sjöfart med 48 procent mellan åren 1990 och 2007. [Ändr. 3]
(1c) Mot bakgrund av att den vetenskapliga förståelsen av sjötransporternas icke koldioxidrelaterade inverkan på det globala klimatet snabbt ökar bör en förnyad bedömning av denna inverkan regelbundet genomföras inom ramen för denna förordning. Kommissionen bör på grundval av sina bedömningar, och med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 14 september 2011 om ett helhetsbetonat grepp på frågan om antropogena utsläpp av annat slag än koldioxidoch av relevans för klimatet, analysera konsekvenserna för strategier och åtgärder i syfte att minska dessa utsläpp. [Ändr. 4]
(1d) Kommissionen bör även vidta åtgärder för att åtgärda andra verksamheter som leder till utsläpp av växthusgaser och luftföroreningar som inte omfattas av denna förordning, dvs. användningen av kylmedel ombord på fiskebåtar och avdunstningsutsläpp från lastning och lossning av bränslen och bulkgods (t.ex. flyktiga organiska föreningar och partiklar). [Ändr. 5]
(1e) Kommissionens efterfrågar i sin vitbok ”Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem” från den 28 mars 2011 utsläppsminskningar på 40 procent (om möjligt 50 procent) senast 2050 jämfört med nivåerna 2005 genom tillämpning av principerna ”användaren betalar” och ”förorenaren betalar”. [Ändr. 6]
(1f) Europaparlamentet efterfrågar i sin resolution av den 15 december 2011 om ”Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem” en enhetlig 30-procentig minskning i hela unionen av sjöfartens utsläpp av koldioxid och föroreningar, till vilken det energieffektivitetsindex (EEDI) och den energieffektivitetsplan för fartyg (SEEMP) som har avtalats inom IMO ska bidra. [Ändr. 7]
(2) I juli 2011 antog IMO tekniska åtgärder och driftsåtgärder, framför allt EEDI för nya fartyg och SEEMP, som kommer att medföra förbättringar när det gäller att begränsa den förväntade ökningen av växthusgasutsläpp, men som inte i sig kan leda till de utsläppsminskningar av växthusgaser som är nödvändiga inom internationell sjöfart för att åtgärderna ska överensstämma med det globala målet att begränsa ökningen av globala temperaturer till 2 °C.
(3) Enligt uppgifter från IMO skulle den specifika energiförbrukningen och fartygens koldioxidutsläpp kunna minska med upp till 75 %25–75 procent genom tillämpning av driftsåtgärder och utnyttjande av befintlig teknik. En stor del av dessa åtgärder kan betraktas som kostnadseffektiva och av sådan karaktär att de skulle kunna medföra nettofördelar för sektorn, eftersom de minskade bränslekostnaderna innebär att eventuella drifts- eller investeringskostnader kommer att löna sig. [Ändr. 8]
(4) För att minska koldioxidutsläppen från fartyg på unionsnivå är det bästa alternativet att inrättatillämpa en marknadsbaserad åtgärd i form av prissättning av utsläppen eller en avgift, vilket kräver att det inrättas ett system för övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläppväxthusgasutsläpp baserat på fartygens bränsleförbrukning som. Insamlingen av uppgifter om sådana utsläpp är ett första steg i en stegvis strategi, motiverad av behovet av att minska dessa utsläpp, för inkluderande av utsläpp från sjötransporter i unionens åtagande om att minska växthusgasutsläppen. Offentlig tillgång till utsläppsdata kommer att bidra till avlägsnandet av marknadshinder som gör att många kostnadseffektiva åtgärder som skulle minska utsläppen från sektorn inte får spridning. [Ändr. 9]
(5) Antagandet av åtgärder för att minska växthusgasutsläpp och bränsleförbrukning försvåras av förekomsten av marknadshinder såsom brist på tillförlitlig information om fartygens bränsleeffektivitet eller tillgänglig teknik för att anpassa fartyg, brist på tillgång till finansiering för investeringar i fartygseffektivitet och delade incitament i och med att fartygsägare inte gynnas av sina investeringar i fartygseffektivitet då bränslefakturorna betalas av operatörerna.
(6) Slutsatserna av samråden med berörda parter och diskussionerna med internationella samarbetspartner tyder på att en stegvis strategi för inkluderande av utsläpp från sjötransporter i unionens åtagande om att minska växthusgasutsläpp bör tillämpas genom införandet av ett stabilt system för övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläppväxthusgasutsläpp från sjötransporter som ett första steg och prissättningen av dessa utsläppinförandet av nya politiska instrument, dvs. prissättning av utsläppen eller en avgift, i ett senare skede. Genom en sådan strategi blir det lättare att göra betydande framsteg på internationell nivå när det gäller att nå en överenskommelse om minskningsmål för växthusgasutsläpp och genomföra ytterligare åtgärder för att uppnå dessa minskningar till en så låg kostnad som möjligt. [Ändr. 10]
(7) Införandet av ett system för övervakning, rapportering och verifiering på unionsnivå förväntas leda till utsläppsminskningar på upp till 2 % jämfört med nuläget och sammanlagda minskningar av nettokostnaderna med upp till 1,2 miljarder euro fram till 2030 eftersom systemetdet kan bidra till avlägsnandet av marknadshinder, i synnerhet de som är kopplade till bristen på information om fartygens effektivitet. De sänkta transportkostnaderna bör främja den internationella handeln. Dessutom är ett stabilt system för övervakning, rapportering och verifiering en nödvändig förutsättning för marknadsbaserade åtgärder eller effektivitetsstandarder andra åtgärder som syftar till att ge en bättre grund för principen att förorenaren betalar, oberoende av om de tillämpas på unionsnivå eller globalt. Med tanke på sjöfartens internationella karaktär vore en samordnad global insats att föredra som det effektivaste sättet att minska utsläpp från den internationella sjöfarten. Ett sådant system ger också tillförlitliga uppgifter så att exakta utsläppsminskningsmål kan ställas upp och sjötransporternas bidrag till uppnåendet av en koldioxidsnål ekonomi kan bedömas. [Ändr. 11]
(8) Alla resor inom EU, alla resor från den sista hamnen utanför unionen till den första anlöpshamnen inom unionen och alla utgående resor från en unionshamn till nästa hamn som inte är inom unionen bör betraktas som relevanta att övervaka. KoldioxidutsläppVäxthusgasutsläpp i unionshamnar, inbegripet från fartyg som ligger i hamn eller förflyttar sig inom en hamn, bör också omfattas, i synnerhet eftersom det finns särskilda åtgärder och alternativ teknik, såsom infrastrukturer för anslutning till elnätet för fartyg som ligger i hamn, för att minska eller undvika dem. Dessa bestämmelser bör tillämpas på alla fartyg, oavsett flagg, på ett icke-diskriminerande sätt. [Ändr. 12]
(8a) Eftersom den geografiska räckvidden gör att växthusgasutsläpp måste övervakas utanför medlemsstaternas jurisdiktion och rederier med internationellt säte inbegrips bör kommissionen i god tid och på lämpligt sätt informera tredjeländer i syfte att säkerställa största möjliga internationella acceptans. [Ändr. 13]
(9) Det föreslagna systemet för övervakning, rapportering och verifiering bör inrättas genom en förordning med tanke på de nya bestämmelsernas komplexa och mycket tekniska karaktär, behovet av enhetliga regler som är tillämpliga inom hela unionen, för att återspegla att sjötransporter har en internationell prägel och många fartyg förväntas anlöpa hamnar i olika medlemsstater, och för att underlätta genomförandet inom unionen.
(10) Ett stabilt fartygsspecifikt system för övervakning, rapportering och verifiering på unionsnivå bör baseras på en beräkning av utsläpp från förbrukat bränsle eller på en noggrann rapportering av de faktiska utsläppen vid resor från och till unionshamnar eftersom uppgifter om bränsleförsäljning inte ger tillräckligt noggranna uppskattningar av bränsleförbrukningen inom denna specifika räckvidd på grund av fartygens stora tankkapacitet. [Ändr. 14]
(11) Unionens system för övervakning, rapportering och verifiering bör även omfatta annan klimatrelevantrelevant information som gör det möjligt att fastställa fartygens effektivitet elleri syfte att ytterligare analysera vilka faktorer som ligger bakom utsläppsutvecklingen. Detta innebär att, anpassa unionens system för övervakning, rapportering och verifiering även anpassas till internationella initiativ om att införa effektivitetskrav för befintliga fartyg och att systemet dessutom, vilka även omfattar driftsåtgärder samt bidrar, och bidra till avlägsnandet av marknadshinder kopplade till bristen på information. [Ändr. 15]
(12) För att minimera den administrativa bördan för fartygsägare och fartygsoperatörer, framför allt små och medelstora företag, och optimera kostnads-nyttoförhållandet i systemet för övervakning, rapportering och verifiering, utan att äventyra målet att en övervägande mängd växthusgasutsläpp från sjötransporter ska omfattas, bör bestämmelserna för övervakning, rapportering och verifiering endast gälla stora utsläppare. Ett tröskelvärde på en bruttodräktighet över 5000 har valts efter en detaljerad objektiv analys av storleken på och utsläppen från fartyg som ankommer till och avgår från unionshamnar. Fartyg med en bruttodräktighet över 5000 står för omkring 55 % av antalet fartyg som anlöper unionshamnar och omkring 90 % av de därmed förknippade utsläppen. Detta icke-diskriminerande tröskelvärde skulle säkerställa att de som släpper ut mest omfattas av systemet. Ett lägre tröskelvärde skulle leda till en större administrativ börda och ett högre skulle innebära en begränsning av de utsläpp som omfattas och därmed också begränsa systemets miljöeffektivitet.
(13) För att ytterligare minska fartygsägares och fartygsoperatörers administrativa börda bör övervakningsreglerna vara fokuserade på koldioxid som är den mest relevanta växthusgas som släpps ut från sjötransporter och bidrar till upp till 98 % av de sammanlagda växthusgasutsläppen inom denna sektor. [Ändr. 17]
(14) Befintliga krav och uppgifter som redan finns tillgängliga ombord på fartygen bör beaktas. Därför bör fartygsägarna ges möjlighet att välja någon av följande fyra övervakningsmetoder: Leveranssedlar för bunkerbränsle, övervakning av tank för bunkerbränsle, flödesmätare för tillämpliga förbränningsprocesser eller direkta utsläppsmätningar. En fartygsspecifik övervakningsplan bör ange det val som görs och ge ytterligare information om tillämpningen av vald metod.
(15) Ett företag med ansvar för en hel rapporteringsperiod för ett fartygs transportverksamhet bör betraktas som ansvarigt för alla övervaknings- och rapporteringkrav som uppstår i samband med denna rapporteringsperiod, däribland inlämnandet av en på tillfredsställande sätt verifierad utsläppsrapport. Om det sker ett ägarbyte kommer den nya ägaren endast att ansvara för de övervaknings- och rapporteringskrav som är kopplade till den rapporteringsperiod då ägarbytet skedde. För att det ska bli lättare för den nya ägaren att uppfylla dessa krav bör denne få en kopia av den senaste övervakningsplanen och, i förekommande fall, dokumentet om överensstämmelse. Ägarbyte bör även leda till en ändring av övervakningsplanen så att den nya fartygsägaren kan göra sina egna val när det gäller övervakningsmetod.
(16) Andra växthusgaser, faktorer som påverkar klimatet eller luftföroreningar bör inte omfattas av Unionens system för övervakning, rapportering och verifiering i detta skede för att undvika att mätningsutrustning som inte är tillräckligt tillförlitlig och kommersiellt tillgänglig installeras eftersom detta skulle kunna hindra genomförandet av unionens system för övervakning, rapportering och verifieringutgör en möjlighet att säkerställa en enhetlig reglering av sjöfartssektorn i förhållande till andra sektorer. [Ändr. 18]
(16a) Marpolkonventionen inbegriper obligatorisk tillämpning av EEDI på nya fartyg och användning av SEEMP i hela den globala flottan. [Ändr. 19]
(17) För att minimera den administrativa bördan för fartygsägare och operatörer bör rapportering och offentliggörande av rapporterad information ske årligen. Genom att offentliggörande av information om utsläpp, bränsleförbrukning och effektivitetsrelaterade uppgifter begränsas till årliga genomsnitt och sammanslagna siffror förebyggs sekretessproblem. De uppgifter som rapporteras till kommissionen bör införlivas i statistiken i den mån dessa uppgifter är relevanta för utveckling, framställning och spridning av unionsstatistik i enlighet med kommissionens beslut 2012/504/EU(6).
(18) Genom att verifiering utförs av ackrediterade kontrollörer bör det säkerställas att övervakningsplaner och utsläppsrapporter är korrekta och uppfyller kraven i denna förordning. Behörighetskrav är därför av central betydelse för att en kontrollant ska kunna utföra den verifiering som föreskrivs i denna förordning. Som ett viktigt inslag när det gäller att förenkla verifieringen bör kontrollörerna kontrollera uppgifternas trovärdighet genom att jämföra rapporterade uppgifter med uppskattningar baserade på fartygets spårningsuppgifter och egenskaper. Sådana uppskattningar kan kommissionen tillhandahålla. Kontrollörerna bör vara oberoende och kompetenta personer eller rättsliga enheter och bör ackrediteras av nationella ackrediteringsorgan som inrättats i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008(7). [Ändr. 20]
(19) Ett dokument om överensstämmelse som utfärdats av en kontrollör bör förvaras ombord på fartyget för att visa att kraven på övervakning, rapportering och verifiering efterlevs. Kontrollörer bör informera kommissionen om utfärdande av sådana dokument.
(20) Baserat på erfarenheter från liknande uppgifter kopplade till sjöfartssäkerhet bör Europeiska sjösäkerhetsbyrån bistå kommissionen genom att utföra vissa uppgifter.
(21) Underlåtenhet att iaktta bestämmelserna i denna förordning bör leda till påföljder. Kontroll av efterlevnad av skyldigheterna i samband med systemet för övervakning, rapportering och verifiering bör baseras på befintliga instrument, närmare bestämt de som inrättats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/21/EG(8) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG(9), och på information om utfärdande av dokument om överensstämmelse. Kommissionen bör lägga till det dokument som bekräftar fartygets efterlevnad av övervaknings- och rapporteringskraven till den förteckning över certifikat och dokument som avses i artikel 13.1 i direktiv 2009/16/EG.
(22) I direktiv 2009/16/EG fastställs att fartyg får kvarhållas vid avsaknad av certifikat som måste finnas ombord. Vad gäller fartyg som har underlåtit att iaktta skyldigheterna om övervakning och rapportering under mer än en rapporteringsperiod är det emellertid lämpligt att föreskriva en möjlighet att avvisa dem. Detta bör tillämpas på ett sådant sätt att situationen kan åtgärdas inom en rimlig tidsperiod.
(23) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013(10) bör ändras i syfte att fastställa krav för övervakning och rapportering av koldioxidutsläpp från medlemsstaternas sjötransporter i enlighet med denna förordning.
(24) Unionens system för övervakning, rapportering och verifiering bör fungera som en föregångare när det gäller genomförandet av ett globalt system för övervakning, rapportering och verifiering. Ett globalt system för övervakning, rapportering och verifiering är att föredra eftersom det kan betraktas som mer effektivt på grund av dess omfattande räckvidd. Med anledning av detta bör kommissionen regelbundet dela relevant information om genomförandet av denna förordning med IMO och andra relevanta internationella organ, och relevanta inlagor bör lämnas till IMO. Om en överenskommelse om ett globalt system för övervakning, rapportering och verifiering nås bör kommissionen se över unionens system för övervakning, rapportering och verifiering i syfte att anpassa det till det globala systemet.
(25) För att kunna utnyttja bästa tillgängliga praxis och vetenskapliga rön bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget delegeras till kommissionen när det gäller att se över vissa tekniska aspekter av övervakning och rapportering av koldioxidutsläppväxthusgasutsläpp från fartyg och anta närmare bestämmelser om verifiering av utsläppsrapporter och ackreditering av kontrollörer. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. [Ändr. 21]
(26) För att säkerställa enhetliga villkor för användningen av automatiserade system och elektroniska standardmallar för enhetlig rapportering av utsläpp och annan klimatrelevantrelevant information till kommissionen och berörda stater bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa genomförandebefogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(11). [Ändr. 22]
(27) Målet med den föreslagna åtgärden, dvs. att övervaka, rapportera och verifiera koldioxidutsläppväxthusgasutsläpp från fartyg som det första steget i en stegvis strategi att minska dessa utsläpp och nå de mål som fastställs i kommissionens vitbok ”Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde”, kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna var för sig, med hänsyn till sjötransporters internationella karaktär, och de kan därför på grund av åtgärdens omfattning och verkningar bättre uppnås på unionsnivå. Unionen kan därför vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. [Ändr. 23]
(28) De bestämmelser genom vilka systemet för övervakning, rapportering och verifiering inrättas bör vara förenliga med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG(12) samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001(13).
(29) Denna förordning bör träda i kraft den 1 juli 2015 för att säkerställa att medlemsstaterna och berörda parter får tillräckligt med tid för att vidta de åtgärder som krävs för en effektiv tillämpning av denna förordning innan den första rapporteringsperioden inleds den 1 januari 2018.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
KAPITEL I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 1
Syfte
I denna förordning fastställs regler för noggrann övervakning, rapportering och verifiering av koldioxidutsläppväxthusgasutsläpp och annan klimatrelevantrelevant information från fartyg som ankommer till, färdas inom eller avgår från hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion i syfte att främja minskningen av koldioxidutsläppväxthusgasutsläpp från sjötransporter på ett kostnadseffektivt sätt. [Ändr. 24]
Artikel 2
Tillämpningsområde
1. Denna förordning ska tillämpas på fartyg med en bruttodräktighet över 5000 när det gäller utsläpp under deras resor från senaste anlöpshamn till en hamn inom en medlemsstats jurisdiktion och från en hamn inom en medlemsstats jurisdiktion till nästa anlöpshamn samt mellan hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion.
2. Denna förordning ska inte tillämpas på örlogsfartyg, räddningsfartyg, fiskefartyg, fiskberedningsfartyg, primitivt konstruerade träfartyg, fartyg som inte har mekanisk framdrivning och fartyg i statens tjänst som inte används kommersiellt. [Ändr. 26]
Artikel 3
Definitioner
I denna förordning gäller följande definitioner:
a) utsläpp: utsläpp i atmosfären av koldioxid från fartyg som avses i artikel 2.
b) anlöpshamn: den hamn där ett fartyg lägger till för att lasta eller lossa gods eller där passagerare kan gå iland eller tas ombord, med undantag för om fartyget enbart lägger till för att tanka, fylla på färskvaror och/eller avlösa personal.
c) företag: ägaren till ett fartyg som avses i artikel 2 eller någon annan person, såsom den driftsansvarige eller den som hyr fartyget utan besättning, som har övertagit fartygsägarens ansvar för fartygets drift.
d) bruttodräktighet: bruttodräktighet som beräknats enligt bestämmelserna för mätning av dräktighet i bilaga 1 till 1969 års internationella skeppsmätningskonvention.
e) kontrollör: en rättslig enhet som utför verifieringsverksamhet och som är ackrediterad av ett nationellt ackrediteringsorgan i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008 och denna förordning eller ett organ med ansvar för ett modelleringssystem för fartygsutsläpp. [Ändr. 28]
f) verifiering: den verksamhet som en kontrollör bedriver för att bedöma huruvida de dokument som företaget överlämnar överensstämmer med kraven i denna förordning.
g) annan klimatrelevantrelevant information: information som rör fartygs växthusgasutsläpp från bränsleförbrukning, transportarbetesamt derastillryggalagda sträcka,möjligheter att ansluta sig till elnätet när de ligger i hamn och energieffektivitet och som gör det möjligt att analysera utsläppstrender och bedöma fartygensfastställa sjöfartens resultat. [Ändr. 29]
h) emissionsfaktor: det genomsnittliga växthusgasutsläppet i förhållande till aktivitetsdata för bränsle-/materialflöde om en fullständig oxidation vid förbränning och en fullständig omvandling vid alla andra kemiska reaktioner antas.
i) osäkerhet: en parameter, kopplad till resultatet av fastställandet av en storhet, som beskriver spridningen av de värden som rimligen kan tillskrivas denna storhet, inbegripet effekterna av både systematiska och slumpmässiga faktorer; osäkerheten uttrycks i procent och beskriver ett konfidensintervall som omfattar 95 % av de värden som fås fram med beaktande av varje asymmetri i spridningen av värden.
j) konservativ: en uppsättning antaganden som fastställs för att garantera att de årliga utsläppen inte underskattas eller sträckan eller mängden last ombord överskattas. [Ändr. 30]
(k) ton koldioxid: metriskt ton koldioxid. [Ändr. 31]
l) rapporteringsperiod: ett kalenderår under vilket utsläpp måste övervakas och rapporteras.
la) fartyg i hamn: fartyg som är säkert förtöjt eller ligger för ankar i en unionshamn medan det lastar eller lossar eller endast ligger i hamn, inklusive den tid då det inte hanterar last. [Ändr. 32]
lb) isklass: den beteckning som ett fartyg fått av förvaltningen eller av en organisation som är erkänd av förvaltningen och som visar att fartyget har utformats för att framföras genom havsis. [Ändr. 33]
KAPITEL II
ÖVERVAKNING OCH RAPPORTERING
Avsnitt 1
Principer och metoder för övervakning och rapportering
Artikel 4
Gemensamma principer för övervakning och rapportering
1. Företagen ska för varje fartyg övervaka och rapportera mängd och typ av bränsle som förbrukas under ett kalenderåren rapporteringsperiod inom varje hamnalla hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion och för varje ankomstalla ankomster till och avgång från en hamn inom en medlemsstats jurisdiktion i enlighet med punkterna 2–6. [Ändr. 34]
2. Övervakningen och rapporteringen ska vara komplett och omfatta alla utsläppkoldioxidutsläpp från förbränning av bränsle, när fartyget är till sjöss såväl som i hamn. Företagen ska tillämpa lämpliga åtgärder för att förhindra eventuella luckor i uppgifterna inom rapporteringsperioden. [Ändr. 35]
3. Övervakningen och rapporteringen ska vara konsekvent och jämförbar över tid. Företagen ska använda samma övervakningsmetoder och uppgifter, med förbehåll för ändringar och undantag som godkänts av kontrollören.
4. Företagen ska inhämta, registrera, sammanställa, analysera och dokumentera övervakningsdata, inbegripet antaganden, referenser, emissionsfaktorer och verksamhetsuppgifter, på ett öppet sätt så att kontrollören och den behöriga myndigheten kan återge hur utsläppen fastställts.
5. Företagen ska se till att fastställandet av utsläpp är vare sig systematiskt eller medvetet felaktigt. De ska identifiera och reducera eventuella osäkerhetskällor.
6. Företagen ska se till att det är möjligt att med rimlig säkerhet fastställa att de rapporterade utsläppen är korrekta.
6a. Företagen ska beakta de rekommendationer som ges i de verifieringsrapporter som utfärdats i enlighet med artikel 13 i sin följaktiga övervakning och rapportering. [Ändr. 36]
Artikel 5
Metoder för övervakning och rapportering av utsläpp från sjötransporter
1. Vid tillämpningen av artikel 4.1, 4.2 och 4.3 ska företagen fastställa utsläpp och annan klimatrelevant information för vart och ett av deras fartyg med en bruttodräktighet över 5000, i enlighet med någon av de metoder som anges i bilaga I.
1a. Om en internationell överenskommelse om övervakning av växthusgasutsläpp från sjötransporter ingås ska kommissionen se över de metoder som anges i bilaga I och ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24 avseende eventuella lämpliga ändringar av den bilagan i syfte att specificera användningen av flödesmätare för tillämpliga förbränningsprocesser och direkta utsläppsmätningar. [Ändr. 38]
AVSNITT 2
ÖVERVAKNINGSPLAN
Artikel 6
Övervakningsplanens innehåll och inlämnande
1. Företagen ska senast den 31 augusti 2017 lämna in en övervakningsplan till kontrollörerna med angivelse av den metod som valts för att övervaka och rapportera utsläpp och annan klimatrelevantrelevant information för vart och ett av deras fartyg med en bruttodräktighet över 5000. [Ändr. 39 - anpassad för att överensstämma med artikel 2.1 om tillämpningsområde]
2. Genom undantag från punkt 1 ska företagen för fartyg som omfattas av denna förordning för första gången efter den 1 januari 2018 utan onödigt dröjsmål och senast två månader efter fartygens första anlöp till en hamn inom en medlemsstats jurisdiktion lämna in en övervakningsplan till kontrollören.
3. Den övervakningsplan som avses i punkt 1 ska bestå av en fullständig och öppen dokumentation av övervakningsmetoden för ett visst fartyg och omfatta minst följande uppgifter:
a) Identifiering och typ av fartyg, inbegripet fartygets namn, IMO‑registreringsnummer, registreringshamn eller hemmahamn, fartygets isklass och fartygsägarens namn. [Ändr. 40]
b) Företagets namn samt adress, telefon- och faxnummer och e-postadress till en kontaktperson.
c) En beskrivning av utsläppskällornaföljande utsläppskälloroch motsvarandebränsletyper ombord på fartyget såsom huvudmotor, hjälpmotor, panna och inertgasgenerator samt de bränsletyper som används.:
i) huvudmotor(er).
ii) hjälpmotor(er).
iii) panna/pannor.
iv) inertgasgenerator(er). [Ändr. 41]
d) En beskrivning av förfaranden, system och ansvarsområden som används för att uppdatera förteckningen över utsläppskällor under övervakningsåretövervakningsperioden i syfte att se till att övervakningen och rapporteringen av fartygets utsläpp är fullständig. [Ändr. 42]
e) En beskrivning av de förfaranden som används för att kontrollera att förteckningen över resor är fullständig.
f) En beskrivning av förfarandena för övervakning av fartygets bränsleförbrukning, inbegripet
i) den metod enligt bilaga I som valts för att beräkna bränsleförbrukningen för varje utsläppskälla, inbegripet en beskrivning av den mätningsutrustning som används, enligt vad som är tillämpligt,
ii) förfarandena för att mäta tankad bränslemängd och bränslemängd i tankarna, en beskrivning av de mätinstrument som används och förfarandena för att registrera, hämta, överföra och lagra mätuppgifter, enligt vad som är tillämpligt,
iii) vald metod för fastställande av densitet, i tillämpliga fall,
iv) ett förfarande för att säkerställa att den totala osäkerheten för bränslemätningar överensstämmer med kraven i denna förordning, om möjligt med beaktande av nationell lagstiftning, klausuler i kundavtal eller bränsleleverantörers standarder för noggrannhet.
g) De enskilda emissionsfaktorer som används för varje bränsletyp eller, när det gäller alternativa bränslen, metoderna för att fastställa emissionsfaktorer, inbegripet metoder för provtagning och analys, en beskrivning av de laboratorier som används (och bekräftad ackreditering enligt ISO 17025 i tillämpliga fall).
h) En beskrivning av de förfaranden som används för att fastställa verksamhetsuppgifter per resa, inbegripet
i) de förfaranden, ansvarsområden och datakällor som används för fastställande och registrering av sträcka per resa,
(ii) de förfaranden, ansvarsområden, formler och datakällor som används för att registrera den last som transporteras och antalet passagerare, enligt vad som är tillämpligt, [Ändr. 43]
iii) de förfaranden, ansvarsområden, formler och datakällor som används för att fastställa och registrera tidsåtgång till sjöss mellan avresehamnen och ankomsthamnen.
ha) De förfaranden, ansvarsområden, formler och datakällor som används för att fastställa och registrera tillryggalagd sträcka och tidsåtgång då fartyget går genom is. [Ändr. 44]
i) En beskrivning av den metod som ska användas för att fastställa alternativa data för att komma tillrätta med luckor i uppgifterna.
(j) Det datum då den senaste ändringen av övervakningsplanen utfördes. [Ändr. 45]
ja) Ett besiktningsregister i vilket alla uppgifter i besiktningshistoriken ska registreras. [Ändr. 46]
4. Företagen ska använda standardiserade övervakningsplaner som baseras på mallar. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24 för att fastställa tekniska regler avseende mallar till de övervakningsplaner som avses i punkt 1 ska fastställas genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas av kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 25.2 i denna förordning. Dessa mallar ska vara så enkla som möjligt och inte medföra onödig administration. [Ändr. 47]
Artikel 7
Ändringar av övervakningsplanen
Företagen ska regelbundet kontrollera om fartygets övervakningsplan återspeglar fartygets art och funktion och om övervakningsmetoden kan förbättras.
Ett företag ska ändra övervakningsplanen om något någon av följandede situationer som anges i led a–e föreligger:. Övervakningsplanen ska ändras endast med avseende på de specifika förändringar som skett till följd av dessa situationer. [Ändr. 48]
a) Fartyget har bytt ägare, flagg eller innehavare av dokumentet om godkänd säkerhetsorganisation. [Ändr. 49]
b) Nya utsläpp uppstår på grund av nya utsläppskällor eller på grund av användning av nya bränslen som ännu inte omfattas av övervakningsplanen.
c) Tillgången till uppgifter ändras, på grund av att nya mätinstrument, provtagningsmetoder eller analysmetoder används, eller av andra skäl, och detta leder till att utsläpp kan fastställas med större noggrannhet.
d) Uppgifter som tagits fram genom den övervakningsmetod som tidigare tillämpades har befunnits vara felaktiga.
e) Övervakningsplanen uppfyller inte kraven i denna förordning och kontrollören begär att företaget ska ändra den.
Företagen ska utan onödigt dröjsmål informera kontrollörerna om eventuella förslag till ändringar av övervakningsplanen.
Betydande ändringar av övervakningsplanen ska bedömas av kontrollören.
AVSNITT 3
ÖVERVAKNING AV UTSLÄPP OCH ANNAN RELEVANT INFORMATION
Artikel 8
Övervakning av verksamhet inom en rapporteringsperiod
1. Från och med den 1 januari 2018 ska företagen, baserat på den övervakningsplan som godkänts i enlighet med artikel 13.1, övervaka utsläpp för varje fartyg per resa och på årlig basis genom att tillämpa någon av de metoder som anges i del B i bilaga I och genom att beräkna utsläpp i enlighet med del A i bilaga I.
1a. Övervakningen kan avbrytas tillfälligt under perioder då fartyget är upptaget i nödsituationer, inklusive livräddning. [Ändr. 50]
Artikel 9
Övervakning per resa
På grundval av den övervakningsplan som godkänts i enlighet med artikel 13.1 ska företagen för varje fartyg och resa som ankommer till och avreser från en hamn inom en medlemsstats jurisdiktion övervaka följande uppgifter i enlighet med del A i bilagorna I och II:
a) Avresehamn och ankomsthamn samt datum och klockslag för avresa och ankomst.
b) Mängd bränsle och emissionsfaktor för varje typ av bränsle som förbrukas totalt och uppdelat mellan bränsle som används inom och utanför övervakningsområden för utsläpp. [Ändr. 51]
c) Koldioxid som släpps ut.
d) Tillryggalagd sträcka.
e) Tidsåtgång till sjöss.
(f) Last som transporteras. [Ändr. 53]
fa) Energieffektivitet enligt definitionen i bilaga II. [Ändr. 54]
(g) Transportarbete. [Ändr. 55]
ga) Start- och slutdatum samt start- och sluttid för perioder under vilka övervakningen tillfälligt avbrutits på grund av nödsituationer såsom livräddning, samt en beskrivning av dessa. [Ändr. 56]
Vid havssjöfart med ett antal anlöpshamnar i unionen bör Europaetappen betraktas som en resa. [Ändr. 57]
Genom undantag från det första stycket ska fartyg vars verksamhet uteslutande faller inom denna förordnings tillämpningsområde och som företar flera resor per dag undantas från övervakningen av utsläpp per resa. [Ändr. 58]
Artikel 10
Övervakning på årlig basis
På grundval av den övervakningsplan som godkänts i enlighet med artikel 13.1 ska företaget för varje fartyg och kalenderår övervaka följande parametrar i enlighet med del A i bilagorna I och II:
a) Mängd bränsle och emissionsfaktor för varje typ av bränsle som förbrukas totalt och uppdelat mellan bränsle som används inom och utanför övervakningsområden för utsläpp.
b) Total mängd koldioxid som släpps ut.
c) Samlade koldioxidutsläpp från alla resor mellan hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion.
d) Samlade koldioxidutsläpp från alla resor från hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion.
e) Samlade koldioxidutsläpp från alla resor till hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion.
f) Koldioxidutsläpp som uppstår inom hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion då fartygen är i hamn.
g) Totalt tillryggalagd sträcka.
h) Total tidsåtgång till sjöss och i hamn.
i) Totalt transportarbete.
j) Genomsnittlig energieffektivitet. [Ändr. 59]
AVSNITT 4
RAPPORTERING
Artikel 11
Utsläppsrapportens innehåll
1. Från och med 2019 ska företagen senast den 30 april varje år till kommissionen och myndigheterna i de berörda flaggstaterna lämna in en utsläppsrapport om utsläpp och annan klimatrelevant information under hela rapporteringsperioden för varje fartyg under deras ansvar som har verifierats av en kontrollör och befunnits uppfylla kraven i artikel 14.
2. Vid ägarbyte ska det nya företaget se till att varje fartyg under dess ansvar uppfyller kraven i denna förordning under hela den rapporteringsperiod då det ansvarar för det berörda fartyget.
3. Företagen ska ange följande information i den utsläppsrapport som avses i punkt 1:
a) Uppgifter genom vilka fartyget och företaget identifieras, inbegripet
i) fartygets namn,
ii) IMO-registreringsnummer,
iii) registreringshamn eller hemmahamn,
iiia) fartygets isklass, [Ändr. 60]
iv) fartygets certifierade tekniska effektivitet (energieffektivitetsindexuttrycktgenomenergieffektivitetsindexet (EEDI) eller Estimated Index Value (EIV) i enlighet med IMO:s resolution MEPC.215 (63), i tillämpliga fall)då det är tillämpligt på den aktuella fartygstypen, [Ändr. 61]
v) fartygsägarens namn,
vi) fartygsägarens adress och dennes huvudsakliga verksamhetsort,
vii) företagets namn (om det inte är fartygets ägare),
viii) företagets adress (om det inte är fartygets ägare) och dess huvudsakliga verksamhetsort,
ix) adress, telefonnummer, fax och e-postadress till en kontaktperson. [Ändr. 62]
b) Information om den övervakningsmetod som används och relevant osäkerhetsnivå.
c) Resultatet av den årliga övervakningen av parametrarna i enlighet med artikel 10.
ca) Detaljerad information om perioder då övervakningen tillfälligt avbrutits grund av nödsituationer och livräddningsinsatser. [Ändr. 63]
Artikel 12
Utsläppsrapportens format
1. Den utsläppsrapport som avses i artikel 11 ska lämnas in med användning av automatiserade system och format för datautbyte, inbegripet elektroniska mallar.
2. Tekniska regler avseende det format för datautbyte, inbegripet elektroniska mallar, som avses i punkt 1 ska fastställas genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas av kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 25.2 i denna förordning.
KAPITEL III
VERIFIERING OCH ACKREDITERING
Artikel 13
Verifieringsverksamhetens omfattning och verifieringsrapport
1. Kontrollören ska bedöma huruvida den övervakningsplan som avses i artikel 6 överensstämmer med de krav som fastställs i artiklarna 6 och 7. Om bedömningen innehåller rekommendationer som måste föras in i en övervakningsplan ska det berörda företaget revidera sin övervakningsplan innan rapporteringsperioden inleds.
2. Kontrollören ska bedöma huruvida utsläppsrapporten överensstämmer med kraven i artiklarna 8–11 och bilagorna I och II.
3. Kontrollören ska särskilt säkerställa att utsläppen och annan klimatrelevantrelevantinformation i utsläppsrapporten har fastställts i enlighet med artiklarna 8, 9 och 10 och den övervakningsplan som avses i artikel 6. Kontrollören ska även säkerställa att utsläppen och annan klimatrelevant relevant information i rapporterna överensstämmer med data som beräknats från andra källor i enlighet med bilagorna I och II. [Ändr. 64]
4. Om slutsatsen av bedömningen är att utsläppsrapporten enligt kontrollörens bästa vetskap inte innehåller några väsentliga oriktiga uppgifter eller felaktigheter ska kontrollören utfärda en verifieringsrapport. I verifieringsrapporten ska alla frågor som är relevanta för det arbete som kontrollören utfört anges.
5. Om slutsatsen av bedömningen är att utsläppsrapporten innehåller väsentliga oriktiga uppgifter, felaktigheter eller inkonsekvenser eller inte uppfyller kraven i artiklarna 11 och 14 och bilaga I ska kontrollören meddela företaget detta i god tid och begära att en reviderad utsläppsrapport lämnas in. Företaget ska korrigera de avvikelser och inkonsekvenser som meddelats så att verifieringsprocessen kan slutföras inom rimlig tid. Kontrollören ska i sin verifieringsrapport ange om företaget har åtgärdat avvikelserna under verifieringen.
5a. I de fall kontrollören har identifierat aspekter av företagets övervakning och rapportering av utsläpp där det finns utrymme för förbättringar, inbegripet ökad noggrannhet och effektivitet i övervakningen och rapporteringen, ska vederbörande avge rekommendationer om förbättringar i verifieringsrapporten. [Ändr. 65]
Artikel 14
Allmänna krav och principer för kontrollörer
1. Kontrollören ska vara oberoende av ett företag eller operatör för det berörda fartyget och ska bedriva den verksamhet som krävs enligt denna förordning i allmänhetens intresse. Därför får kontrollören eller någon annan del av samma rättsliga enhet inte vara ett företag eller en fartygsoperatör, ägare av ett företag eller ägas av ett sådant och får ej heller ha några förbindelser med företaget som kan inverka på dess oberoende och opartiskhet.
2. Vid verifieringen av den utsläppsrapport som avses i artikel 11 och de övervakningsförfaranden som företaget tillämpar ska kontrollören bedöma tillförlitlighet, trovärdighet och noggrannhet i fråga om övervakningssystemen och de rapporterade uppgifterna samt information som avser utsläpp, i synnerhet följande:
a) Tilldelning av bränsle för resor som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde.
b) Rapporterade uppgifter om bränsleförbrukning samt mätningar och beräkningar kopplade till dessa.
c) Val och tillämpning av emissionsfaktorer.
d) De beräkningar som ligger till grund för fastställandet av de totala utsläppen.
e) De beräkningar som ligger till grund för fastställandet av energieffektiviteten.
3. Kontrollören ska endast beakta rapporter som lämnats in i enlighet med artikel 11 om tillförlitliga och trovärdiga uppgifter och information gör det möjligt att fastställa utsläppen med en hög grad av säkerhet och under förutsättning att följande säkerställs:
a) De rapporterade uppgifterna överensstämmer med uppskattade uppgifter baserade på fartygets spårningsuppgifter såsom fartygets maskinstyrka.
b) De rapporterade uppgifterna innehåller inga inkonsekvenser, särskilt vid jämförelse av den totala volymen bränsle som köps varje år av varje fartyg och den samlade bränsleförbrukningen under resor som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde.
c) Sammanställningen av uppgifter har utförts i enlighet med tillämpliga bestämmelser.
d) Fartygets relevanta register är fullständiga och konsekventa.
Artikel 15
Verifieringsförfaranden
1. Kontrollören ska identifiera potentiella risker kopplade till övervaknings- och rapporteringsprocessen genom att jämföra rapporterade utsläpp med uppskattade uppgifter baserade på fartygets spårningsuppgifter och egenskaper, såsom fartygets maskinstyrka. Om betydande avvikelser konstateras ska kontrollören genomföra ytterligare analyser. [Ändr. 66]
2. Kontrollören ska identifiera potentiella risker kopplade till de olika beräkningsstegen genom att se över alla datakällor och metoder som används.
3. Kontrollören ska beakta eventuella effektiva riskkontrollmetoder som företaget tillämpar för att minska graden av osäkerhet när det gäller noggrannheten i de övervakningsmetoder som används.
4. Företaget ska förse kontrollören med all ytterligare information som gör det möjligt att utföra verifieringsförfarandena. Under verifieringsprocessen kan kontrollören göra stickprov för att fastställa tillförlitligheten i rapporterade uppgifter och information.
5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24 för att närmare fastställa reglerna för verifieringsverksamhet som avses i denna förordning och metoderna för ackreditering av kontrollörer. Dessa delegerade akter ska baseras på de principer för verifiering som anges i artikel 14 och på relevanta internationellt vedertagna normer.
Artikel 16
Ackreditering av kontrollörer
1. En kontrollör som bedömer övervakningsplaner och utsläppsrapporter samt utfärdar verifieringsdokument och dokument om överensstämmelse som avses i artiklarna 13 och 17 ska vara ackrediterad av ett nationellt ackrediteringsorgan i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008 för de verksamheter som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning.
2. Om det i denna förordning inte föreskrivs några särskilda bestämmelser om ackrediteringen av kontrollörer ska de relevanta bestämmelserna i förordning (EG) nr 765/2008 gälla.
3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 24 för att närmare fastställa metoderna för ackreditering av kontrollörer.
KAPITEL IV
ÖVERENSSTÄMMELSE OCH OFFENTLIGGÖRANDE AV INFORMATION
Artikel 17
Utfärdande av dokument om överensstämmelse
1. Om den utsläppsrapport som avses i artikel 11 uppfyller kraven i artiklarna 11–15 och i bilagorna I och II ska kontrollören utifrån en verifieringsrapport utfärda ett dokument om överensstämmelse för det berörda fartyget.
2. Det dokument om överensstämmelse som avses i punkt 1 ska innehålla följande information:
a) Fartygets identitet (namn, IMO-registreringsnummer och registreringshamn eller hemmahamn).
b) Namn och adress samt huvudsaklig verksamhetsort för fartygets ägare.
c) Kontrollörens identitet.
d) Datum för utfärdande av dokument som styrker efterlevnad av kraven (den rapporteringsperiod som avses och dess giltighetstid).
3. Dokument om överensstämmelse ska betraktas som giltiga under en period om 18 månader efter rapporteringsperiodens slut.
4. Kontrollören ska utan dröjsmål informera kommissionen och flaggstatens myndighet om utfärdandet av dokument om överensstämmelse och överföra den information som avses i punkt 2 med användning av automatiserade system och format för datautbyte, däribland elektroniska mallar som fastställts av kommissionen i enlighet med det förfarande som föreskrivs i denna förordning.
5. Tekniska regler avseende format för datautbyte, inbegripet de elektroniska mallar som avses i punkt 4, ska fastställas genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas av kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 25.2 i denna förordning.
Artikel 18
Skyldighet att ha ett giltigt dokument om överensstämmelse ombord
Från och med den 30 juni 2019 ska fartyg som ankommer till, färdas inom eller avgår från en hamn inom en medlemsstats jurisdiktion ha ett giltigt dokument som intygar att fartyget efterlever rapporterings- och övervakningskraven för den berörda rapporteringsperioden och som utfärdats i enlighet med artikel 17.
Artikel 19
Efterlevnad av övervaknings- och rapporteringskrav och inspektioner
1. På grundval av den information som offentliggörs i enlighet med artikel 21.1 ska varje medlemsstat säkerställa att de övervaknings- och rapporteringskrav som anges i artiklarna 8–12 efterlevs av fartyg som för dess flagg.
2. Varje medlemsstat ska se till att inspektioner av ett fartyg i en hamn inom dess jurisdiktion omfattar verifiering av att det dokument om överensstämmelse som avses i artikel 18 finns ombord.
3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 i denna artikel och på grundval av den information som offentliggörs i enlighet med artikel 21 ska medlemsstaten för varje fartyg som anländer till en hamn inom den medlemsstatens jurisdiktion och som inte iakttar artikel 21.2 j och k verifiera att det dokument om överensstämmelse som avses i artikel 18 finns ombord.
3a. Under besök och inspektioner för att övervaka genomförandet av direktiv 2009/16/EG, ska Europeiska sjösäkerhetsbyrån också övervaka hur medlemsstaternas behöriga myndigheter tillämpar punkterna 1, 2 och 3 samt rapportera till kommissionen. [Ändr. 67]
Artikel 20
Påföljder, informationsutbyte och avvisningsbeslut
1. Medlemsstaterna ska fastställa ett system för påföljder vid underlåtelse att uppfylla de övervaknings- och rapporteringskrav som fastställs i artiklarna 8–12 och ska vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att påföljderna tillämpas. Påföljderna får inte vara mindre stränga än de påföljder som föreskrivs i nationell lagstiftning om växthusgasutsläpp i fall där operatörer underlåter att efterleva rapporteringskrav och de ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om dessa bestämmelser före den 1 juli 2017 och utan dröjsmål meddela kommissionen om eventuella ändringar som påverkar dessa bestämmelser. [Ändr. 68]
2. Medlemsstaterna ska införa effektiva metoder för informationsutbyte och effektivt samarbete mellan deras nationella myndigheter som säkerställer efterlevnad av övervaknings- och rapporteringskraven eller, i tillämpliga fall, med den myndighet som utför påföljdsförfarandena. Kommissionen, Europeiska sjösäkerhetsbyrån, övriga medlemsstater och den berörda flaggstaten ska informeras om nationella påföljdsförfaranden som medlemsstater inför.
3. För de fartyg som underlåter att uppfylla övervaknings- och rapporteringskraven under mer än en rapporteringsperiod kan den nationella statliga hamnmyndigheten utfärda ett avvisningsbeslut som kommissionen, Europeiska sjösäkerhetsbyrån, övriga medlemsstater och berörd flaggstat ska informeras om. Om ett avvisningsbeslut utfärdas ska varje medlemsstat neka det berörda fartyget tillträde till samtliga hamnar till dess att företaget uppfyller sina övervaknings- och rapporteringskrav i enlighet med artiklarna 8–12 och detta intygas genom att ett giltigt dokument om överensstämmelse delges den nationella statliga hamnmyndighet som utfärdade avvisningsbeslutet.
Artikel 21
Offentliggörande av information
1. Senast den 30 juni varje år ska kommissionen offentliggöra de utsläpp som rapporterats i enlighet med artikel 11 och, med respekt försekretesskyddet av kommersiell information om företagets efterlevnad av de övervaknings- och rapporteringskrav som fastställs i artiklarna 11 och 17för att skydda legitima ekonomiska intressen i enlighet med artiklarna 3 och 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG(14). [Ändr. 69]
2. Det offentliggörande som avses i punkt 1 ska innehålla följande information:
a) Fartygets identitet (namn, IMO-registreringsnummer och, registreringshamn eller hemmahamn och fartygets isklass). [Ändr. 70]
b) Fartygsägarens identitet (namn och adress till ägaren samt dennes huvudsakliga verksamhetsort).
c) Fartygets tekniska effektivitet (EEI eller EIVEEDI där sådet är tillämpligt på den aktuella fartygstypen). [Ändr. 71]
d) Årliga koldioxidutsläpp.
e) Total bränsleförbrukning per år för resor som faller inom denna förordnings tillämpningsområde.
f) Genomsnittlig bränsleförbrukning per år och växthusgasutsläpp per tillryggalagd sträcka för resor som faller inom denna förordnings tillämpningsområde.
(g) Genomsnittlig bränsleförbrukning per år och växthusgasutsläpp per tillryggalagd sträcka och last som transporteras på resor som faller inom denna förordnings tillämpningsområde. [Ändr. 73]
(h) Sammanlagd tid till sjöss per år för resor som faller inom denna förordnings tillämpningsområde. [Ändr. 74]
i) Tillämpad metod för övervakning.
j) Utfärdandedatum och utgångsdatum för dokumentet som styrker efterlevnad av kraven.
k) Identiteten på den kontrollör som godkänt utsläppsrapporten.
3. Kommissionen ska offentliggöra en årlig rapport om utsläpp och annan klimatrelevantrelevant information från sjötransporter. [Ändr. 75]
4. Europeiska sjösäkerhetsbyrån ska bistå kommissionen i dess arbete för att uppfylla villkoren i artiklarna 11, 12, 17 och 21 i denna förordning, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002(15).
KAPITEL V
INTERNATIONELLT SAMARBETE
Artikel 22
Internationellt samarbete
1. Kommissionen ska regelbundet informera IMO och andra berörda internationella organ om genomförandet av denna förordning i syfte att underlätta utarbetandet av internationella regler inom IMO för övervakning, rapportering och verifiering av växthusgasutsläpp från sjötransporter.
2. Kommissionen ska ha ett tekniskt utbyte med tredjeländer om genomförandet av denna förordning, i synnerhet när det gäller vidareutveckling av övervakningsmetoder, organisation för rapportering och verifiering av utsläppsrapporter.
3. Om en internationell överenskommelse om globala åtgärder för att minska växthusgasutsläppen från sjötransporter ingås ska kommissionen se över denna förordning och kan, om så är lämpligt, föreslå ändringar av dennase till att den anpassas till relevanta internationella bestämmelser som fastställts av IMO. [Ändr. 76]
KAPITEL VI
DELEGERADE BEFOGENHETER OCH GENOMFÖRANDEBEFOGENHETER SAMT SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 23
Delegering av befogenheter
Befogenheten att anta delegerade akter i syfte att komplettera och ändra bestämmelserna i bilagorna I och II ska ges till kommissionen för att beakta aktuella vetenskapliga rön som finns tillgängliga samt relevanta uppgifter som finns tillgängliga ombord på fartygen och anpassa bilagorna till relevanta internationella regler och internationellt vedertagna normer, för att fastställa så noggranna och effektiva metoderbestämmelser som fastställts av IMO, i syfte att säkerställa överensstämmelse med internationella bestämmelser, fastställa de noggrannaste och effektivaste metoderna för övervakning av utsläpp som möjligt och för att förbättra noggrannheten i den begärda informationen om övervakning och rapportering av utsläpp. Denna befogenhet ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i artikel 24 endast i den mån den avser icke väsentliga delar av denna förordning. [Ändr. 77]
Artikel 24
Utövande av delegeringen
1. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 5.1a, 6.4, 15, 16 och 23 ska ges till kommissionen för en period av fem år från ...(16)1 juli 2015 Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. [Ändr. 78]
2. Den delegering av befogenheter som avses i artikelartiklarna5.1a, 6.4,15, 16 och 23 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. [Ändr. 79]
3. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
4. En delegerad akt som antas enligt artikelartiklarna5.1a, 6.4, 15, 16 och 23 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 80]
Artikel 25
Genomförandeakter
1. Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 8 i rådets beslut 93/389/EEG(17). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
Artikel 26
Ändringar av förordning (EU) nr 525/2013
Förordning (EU) nr 525/2013 ska ändras på följande sätt:
1. I artikel 1 i förordning (EU) nr 525/2013 ska följande led läggas till som led h:"
”h) övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp från fartyg i enlighet med artiklarna 9 och 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../...(18).
1. Medlemsstaterna ska rapportera till kommissionen senast den 15 januari varje år (”år X”) för året X-2, koldioxidutsläppen från sjötransporter i enlighet med artiklarna 9 och 10 i förordning (EU) nr .../...++.
2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med [artikel 25 i denna förordning] för att fastställa kraven för övervakning och rapportering av koldioxidutsläpp från sjötransporter i enlighet med artiklarna 9 och 10 i förordning (EU) nr ../...(20) och i tillämpliga fall beakta relevanta beslut som antagits av UNFCCC:s och Kyotoprotokollets organ eller i överenskommelser som är en följd av dessa eller som har ersatt dessa eller beslut som antagits av Internationella sjöfartsorganisationen.
3. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att fastställa struktur, format och process för medlemsstaternas rapportering av koldioxidutsläpp2 från sjötransporter i enlighet med artiklarna 9 och 10 i förordning (EU) nr .../...+. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i [artikel 26.2].
3a. Kommissionen ska vartannat år bedöma sjöfartens totala inverkan på det globala klimatet, inbegripet till följd av icke koldioxidrelaterade utsläpp eller effekter, baserat på de utsläppsdata som medlemsstaterna tillhandahåller i enlighet med artikel 7 och/eller förordning (EU) nr .../...+ samt förbättra denna bedömning genom att hänvisa till vetenskapliga framsteg och sjötransportdata.” [Ändr. 82]
"
3. I artikel 25.2, 25.3 och 25.5 ska följande hänvisning införas:"
”21a”
"
Artikel 27
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2015.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i ...
På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar
Ordförande Ordförande
BILAGA I
Metoder för övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp och annan klimatrelevant information
A. BERÄKNING AV BRÄNSLEFÖRBRUKNING (artikel 9)
Vid beräkning av bränsleförbrukning ska företagen använda följande formel:
Bränsleförbrukning x emissionsfaktor
Bränsleförbrukningen ska omfatta det bränsle som huvudmotorer, hjälpmotorer, pannor och inertgasgeneratorer förbrukar.
Bränsleförbrukning inom hamnar när fartyg ligger i hamn ska beräknas separat.
I princip ska standardvärden för emissionsfaktorer för bränslen användas, såvida inte företaget bestämmer sig för att använda de uppgifter om bränslekvalitet som anges på leveranssedlar för bunkerbränsle och som används för att visa att gällande bestämmelser om svavelutsläpp efterlevs.
Standardvärdena för emissionsfaktorer ska baseras på de senaste värdena från IPCC. De kan härledas från bilaga VI till kommissionens förordning (EU) nr 601/2012(21).
Lämpliga emissionsfaktorer för biobränslen och alternativa icke-fossila bränslen ska tillämpas.
B. METODER FÖR ATT FASTSTÄLLA UTSLÄPP
Företaget ska i övervakningsplanen ange vilken övervakningsmetod som används för att beräkna bränsleförbrukning för varje fartygstyp som det ansvarar för och säkerställa att den metod som väljs tillämpas konsekvent.
Vid val av övervakningsmetod ska de förbättringar som ökad noggrannhet innebär vägas mot merkostnaderna.
Faktisk bränsleförbrukning för varje resa ska användas och beräknas med någon av följande metoder:
a) Leveranssedel för bunkerbränsle och periodiska avläsningar av bränsletankar.
b) Övervakning av tank för bunkerbränsle ombord.
c) Flödesmätare för tillämpliga förbränningsprocesser.
d) Direkta utsläppsmätningar.
da) Modellering av information om fartygsrörelser och fartygsspecifika uppgifter. [Ändr. 83]
Alla kombinationer av ovanstående metoder som godkänns av kontrollören kan användas om den ökar mätningens totala exakthet. [Ändr. 84]
1. Metod A: Leveranssedlar för bunkerbränsle och periodiska avläsningar av bränsletankar
Denna metod baseras på kvantitet och typ av bränsle i enlighet med leveranssedel för bunkerbränsle kombinerat med periodiska avläsningar av bränsletankar baserat på avläsningar av tankar. Periodens samlade bränsleförbrukning utgörs av bränslet vid periodens början, plus leveranser och minus bränslet vid periodens slut och avlägsnat bränsle mellan periodens början och periodens slut.
Perioden omfattar tidsåtgången mellan två anlöp eller tidsåtgången inom en hamn. För det bränsle som används under en period måste bränsletyp och svavelhalt anges.
Denna metod ska inte användas Om leveranssedeln för bunkerbränsle inte finns tillgänglig ombord, framför allt när last används som bränsle, exempelvis flytande naturgas, ska endast avstämningar av bränsletankar och avläsningar av tankar för bunkerbränsle användas. [Ändr. 85]
Leveranssedeln för bunkerbränsle är obligatorisk enligt de befintliga MARPOL-bestämmelserna, bilaga VI, och relevanta register ska sparas ombord i tre år efter leveransen av bunkerbränslet och vara lättillgängliga. Den periodiska avstämningen av bränsletankar ombord baseras på avläsningen av bränsletanken. Vid genomgången används tanktabeller som har relevans för varje bränsletank för att fastställa volymen vid tidpunkten för avläsningen av bränsletanken. Den osäkerhet som är kopplad till leveranssedeln för bunkerbränsle ska anges i den övervakningsplan som avses i artikel 6. Avläsningar av bränsletank ska utföras med lämpliga metoder, såsom automatiserade system, pejling och mätstickor. Metod för tankpejling och därmed förknippad osäkerhet ska anges i den övervakningsplan som avses i artikel 6.
Om leveranssedeln för bunkerbränsle inte finns tillgänglig ombord, framför allt när last används som bränsle, exempelvis flytande naturgas, ska endast avstämningar av bränsletankar och avläsningar av tankar för bunkerbränsle användas. [Ändr. 86]
Om tankad bränslemängd eller återstående bränsle i tankarna fastställs i volymenheter, uttryckt i liter, ska företaget omvandla denna mängd från volym till massa genom att använda faktiska densitetsvärden. Företaget ska fastställa faktisk densitet med hjälp av någon av följande metoder:
a) Mätningssystem ombord.
b) Den densitet som uppmäts av bränsleleverantören vid tankning av bränsle och anges på bränslefakturan eller leveranssedeln.
Den faktiska densiteten ska uttryckas i kg/liter och fastställs för tillämplig temperatur för en specifik mätning. Om faktiska densitetsvärden inte finns tillgängliga ska en standarddensitetsfaktor för den aktuella bränsletypen tillämpas efter godkännande av kontrollören.
2. Metod B: Övervakning av tank för bunkerbränsle ombord
Denna metod baseras på avläsningar av bränsletankar för alla bränsletankar ombord. Avläsningarna ska göras dagligen när fartyget är till sjöss och varje gång bränsle fylls på eller avlägsnas.
De totala variationerna av bränsletanknivån mellan två avläsningar utgör bränslet som förbrukas under perioden.
Perioden innebär tidsåtgången mellan två anlöp eller tidsåtgången inom en hamn. För det bränsle som används under en period måste bränsletyp och svavelhalt anges.
Avläsningar av bränsletank ska utföras med lämpliga metoder såsom automatiserade system, pejling och mätstickor. Metoden för tankpejling och osäkerhet ska anges i den övervakningsplan som avses i artikel 6.
Om tankad bränslemängd eller återstående bränsle i tankarna fastställs i volymenheter, uttryckt i liter, ska företaget omvandla denna mängd från volym till massa genom att använda faktiska densitetsvärden. Företaget ska fastställa faktisk densitet med hjälp av någon av följande metoder:
a) Mätningssystem ombord.
b) Den densitet som uppmäts av bränsleleverantören vid tankning av bränsle och anges på bränslefakturan eller leveranssedeln.
ba) Den densitet som uppmäts i en provanalys som utförs av ett ackrediterat bränsletestlaboratorium, i förekommande fall. [Ändr. 87]
Den faktiska densiteten ska uttryckas i kg/liter och fastställs för tillämplig temperatur för en specifik mätning. Om faktiska densitetsvärden inte finns tillgängliga ska en standarddensitetsfaktor för den aktuella bränsletypen tillämpas efter godkännande av kontrollören.
3. Metod C: Flödesmätare för tillämpliga förbränningsprocesser
Denna metod baseras på uppmätta bränsleflöden ombord. Data från alla flödesmätare kopplade till relevanta utsläppskällor ska sammanställas för att fastställa all bränsleförbrukning för en specifik period.
Perioden innebär tidsåtgången mellan två anlöp eller tidsåtgången inom en hamn. För det bränsle som används under en period måste bränsletyp och svavelhalt övervakas.
De kalibreringsmetoder som används och den osäkerhet som är kopplad till flödesmätarna som används ska anges i den övervakningsplan som avses i artikel 6.
Om mängden bränsle som förbrukas fastställs i volymenheter, uttryckt i liter, ska företaget omvandla denna mängd från volym till massa genom att använda faktiska densitetsvärden. Företaget ska fastställa faktisk densitet med hjälp av någon av följande metoder:
a) Mätningssystem ombord.
b) Den densitet som uppmäts av bränsleleverantören vid tankning av bränsle och anges på bränslefakturan eller leveranssedeln.
Den faktiska densiteten ska uttryckas i kg/liter och fastställs för tillämplig temperatur för en specifik mätning. Om faktiska densitetsvärden inte finns tillgängliga ska en standarddensitetsfaktor för den aktuella bränsletypen tillämpas efter godkännande av kontrollören.
4. Metod D: Direkta utsläppsmätningar
De direkta utsläppsmätningarna kan användas för resor som omfattas av denna förordnings tillämpningsområde och för utsläpp som uppkommer i hamnar inom en medlemsstats jurisdiktion. Koldioxidutsläpp ska omfatta koldioxid som släpps ut av huvudmotorer, hjälpmotorer, pannor och inertgasgeneratorer. För fartyg vars rapportering baseras på denna metod ska bränsleförbrukningen beräknas med hjälp av de uppmätta koldioxidutsläppen och den tillämpliga emissionsfaktorn för de berörda bränslena.
Denna metod baseras på fastställande av koldioxidutsläpp i avgastrattar genom att koldioxidhalten från avgas multipliceras med avgasflödet.
De kalibreringsmetoder som används och den osäkerhet som är kopplad till de enheter som används ska anges i den övervakningsplan som avses i artikel 6.
4a. Metod Da: Modellering av information om fartygsrörelser och fartygsspecifika uppgifter
Det organ som ansvarar för modelleringssystemet ingår ett skriftligt avtal med fartygsägaren i fråga. Vid utgången av övervakningsperioden jämförs de beräknade koldioxidutsläppen med fartygets oljedagbok och leveranssedlar för bunkerbränsle för att upptäcka och korrigera eventuella avvikelser. [Ändr. 90]
BILAGA II
Övervakning av annan klimatrelevant information
A. Övervakning per resa (artikel 9)
I syfte att övervaka annan klimatrelevant information per resa (artikel 9) ska företagen följa följande regler:
Datum och klockslag för avgång och ankomst ska anges med användning av Greenwichtid (GMT). Tidsåtgången till sjöss ska beräknas baserat på avgångs- och ankomstinformation och ska inte omfatta ankring.
Tillryggalagd sträcka kan vara avståndet i den mest direkta rutten mellan avgångshamnen och ankomsthamnen eller den faktiska tillryggalagda sträckan. Om avståndet i den mest direkta rutten mellan avgångshamnen och ankomsthamnen tillämpas bör den konservativa korrigeringsfaktorn beaktas för att säkerställa att tillryggalagd sträcka inte underskattas påtagligt. I den övervakningsplan som avses i artikel 6 ska den beräkning av sträcka som används anges samt, om nödvändigt, den korrigeringsfaktor som använts. Tillryggalagd sträcka ska uttryckas i sjömil.
För passagerarfartyg ska antalet passagerare användas för att uttrycka last ombord. För alla andra kategorier av fartyg ska mängden last ombord uttryckas som ton och kubikmeter last. [Ändr. 91]
Transportarbete ska fastställas genom att multiplicera tillryggalagd sträcka med mängden last ombord. [Ändr. 92]
B. Övervakning på årlig basis (artikel 10)
I syfte att övervaka annan klimatrelevant information på årlig basis ska företagen följa följande regler:
De värden som ska övervakas i enlighet med artikel 10 bör fastställas genom sammanställning av de olika uppgifterna per resa.
Genomsnittlig energieffektivitet ska övervakas med användning av minst fyratvå indikatorer; bränsleförbrukning per sträcka, bränsleförbrukning per transportarbete,och koldioxidutsläpp per sträcka och koldioxidutsläpp per transportarbete, vilka ska beräknas på följande sätt:
Bränsleförbrukning per sträcka = total årlig bränsleförbrukning/total tillryggalagd sträcka
Bränsleförbrukning per transportarbete = total årlig bränsleförbrukning/totalt transportarbete.
Koldioxidutsläpp per sträcka = totala årliga koldioxidutsläpp/total tillryggalagd sträcka
Koldioxidutsläpp per transportarbete = totala årliga koldioxidutsläpp/totalt transportarbete [Ändr. 93]
Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG av den 23 april 2009 om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020 (EUT L 140, 5.6.2009, s. 136) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/29/EG av den 23 april 2009 om ändring av direktiv 2003/87/EG i avsikt att förbättra och utvidga gemenskapssystemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser (EUT L 140, 5.6.2009, s. 63).
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 av den 21 maj 2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information på nationell nivå och unionsnivå som är relevant för klimatförändringen och om upphävande av beslut nr 280/2004/EG (EUT L 165, 18.6.2013, s. 13).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 14.2.2003, s. 26).
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 av den 27 juni 2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå (EGT L 208, 5.8.2002, s. 1).
Rådets beslut 93/389/EEG av den 24 juni 1993 om en övervakningsmekanism för utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser i gemenskapen (EGT L 167, 9.7.1993, s. 31).
Kommissionens förordning (EU) nr 601/2012 av den 21 juni 2012 om övervakning och rapportering av växthusgasutsläpp i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 181, 12.7.2012, s. 30).
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter (COM(2013)0620 – C7-0264/2013 – 2013/0307(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0620),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0264/2013),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av det motiverade yttrande från det österrikiska förbundsrådet som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,
– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 22 januari 2014(1),
– efter att ha hört Regionkommittén,
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 19 mars 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för internationell handel och fiskeriutskottet (A7‑0088/2014).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 1143/2014.)
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 vad gäller det tekniska genomförandet av Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (COM(2013)0769 – C7-0393/2013 – 2013/0377(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0769),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0393/2013),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 26 februari 2014(1),
– efter att ha hört Regionkommittén,
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 19 mars 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0171/2014).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 vad gäller det tekniska genomförandet av Kyotoprotokollet
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 662/2014.)
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (COM(2012)0363 – C7-0192/2012 – 2012/0193(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0363),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 325.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0192/2012),
– med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av det motiverade yttrande från Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,
– med beaktande av revisionsrättens yttrande av den 15 november 2012(1),
– med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 10 oktober 2012(2),
– med beaktande av artikel 55 och 37 i arbetsordningen,
– med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i budgetkontrollutskottet och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, i enlighet med artikel 51 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7‑0251/2014).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(5), och
av följande skäl:
(1) Skyddet av unionens ekonomiska intressen gäller inte endast förvaltningen av budgetanslag, utan omfattar alla åtgärder som inverkar eller riskerar att inverka negativt på dess tillgångar, och medlemsstaternas tillgångar i den mån de är avsedda att stödja eller stabilisera ekonomin eller de offentliga finanserna i medlemsstaterna på ett sätt som har relevans för unionens politikområden.
(2) För att säkerställa ett verkningsfullt, proportionellt och avskräckande skydd mot de allvarligaste typerna av bedrägerirelaterat beteende och för att på bästa sätt bevaka unionens ekonomiska intressen bör den straffrättsliga lagstiftningen i medlemsstaterna fortsatt komplettera skyddet enligt administrativ ochåtgärder på civilrättslig lagstiftning för de allvarligaste typerna av bedrägerirelaterat beteende på detta område, och administrativ grund kompletteras medåtgärder på straffrättslig grund i medlemsstaterna, med undvikande av inkonsekvenser, både inom och mellan dessa rättsområden. [Ändr. 2]
(3) Skyddet av unionens ekonomiska intressen kräver en gemensam definition av bedrägeri som omfattar bedrägligt beteende på bekostnad av EU:sunionens budget med avseende på såvälbåde utgifter,som inkomster, tillgångar och skulder, inbegripet in- och utlåningsverksamhet. [Ändr. 3]
(4) Bedrägeri som rör mervärdesskatt (moms) minskar medlemsstaternas skatteintäkter och därefter tillämpningen av en enhetlig sats på medlemsstaternas beräkningsunderlag för mervärdesskatt. Europeiska unionens domstol har i sin rättspraxis(6) bekräftat att det finns ett direkt samband mellan uppbörden av inkomster från mervärdesskatt med iakttagande av tillämplig unionsrätt, å ena sidan, och ställandet av motsvarande medel till gemenskapsbudgetens förfogande, å andra sidan. Eventuella luckor i uppbörden av de förstnämnda kan nämligen ge upphov till en minskning av de sistnämnda. Direktivet omfattar därför inkomster som härrör från mervärdesskatteintäkter i medlemsstaterna.
(5) Beaktandet av den betydande effekten på EU:s ekonomiska intressen av att de momsbaserade egna medlen minskas på ett olagligt sätt och tillämpningen av de tröskelvärden som anges i detta direktiv ska läsas i överensstämmelse med proportionalitetsprincipen, med tanke på detta egna medels specifika karaktär och den metod som används för att beräkna det, vilken bl.a. innebär differentierad behandling av medlemsstaterna.
(6) Unionens ekonomiska intressen kan påverkas negativt om enskilda anbudsgivare lämnar information till upphandlande eller bidragsbeviljande myndigheter på grundval av information som på felaktigaolagliga grunder erhållits direkt eller indirekt från den upphandlande myndigheten i syfte att kringgå eller snedvridaöverträda regler som är tillämpliga på ett offentligt upphandlingsförfarande eller förfarande för tilldelning av bidrag. Sådant beteende uppvisar stora likheter med bedrägeri, men behöver inte nödvändigtvis uppvisa alla aspekter av ett fullständigt bedrägeribrott från anbudsgivarens sida eftersom det inlämnade anbudet kan vara fullt överensstämmande meduppfylla alla kravsatta kriterier. Uppgjorda anbud mellan anbudsgivare strider mot unionens konkurrensregler och motsvarande nationella lagar. Sådant beteende är föremål för offentliga genomförandeåtgärder och påföljder i hela unionen och bör inte omfattas av detta direktiv. [Ändr. 4]
(7) Unionens lagstiftning mot penningtvätt är fullt tillämplig på tvätt av vinning av de brott som avses i detta direktiv. En hänvisning till den lagstiftningen bör garantera att det påföljdssystem som införs genom detta direktiv är tillämpligt på alla brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.
(8) Korruption utgör ett särskilt allvarligt hot mot unionens ekonomiska intressen, och kan i många fall kopplas till bedrägligt beteende. Därför krävs det en specifik kriminalisering på detta område. Det måste tillses att de relevanta brotten omfattas av definitionen oavsett om beteendet står i strid med offentliga uppdrag eller inte. Vad gäller brotten mutbrott och förskingring finns det ett behov av att ta med en definition av begreppet offentlig tjänsteman som täcker in alla relevanta tjänstemän, oavsett om de utnämnts, valts eller anställts på grundval av ett kontrakt,eller innehar ett formellt ämbete samt personer som utövar funktionen att tillhandahålla en tjänst från regeringen och andra offentliga myndigheter till medborgarna, eller för det allmänna intresset i allmänhet, utan att innehai unionen, medlemsstaterna eller i tredjeländer. Privatpersoner är i allt större utsträckning engagerade i förvaltningen av unionsmedel. För att unionsmedlen ska skyddas tillräckligt mot korruption och förskingring behöver därför definitionen av offentlig tjänsteman enligt detta direktiv omfatta även personer som inte innehar ett formellt ämbete men som likväl på liknande sätt har tilldelats och utövar ett offentligt uppdrag som rör unionsmedel, t.ex. entreprenörer som deltar i förvaltningen av EU-medelsådana medel. [Ändr. 5]
(9) Unionens ekonomiska intressen kan påverkas negativt av vissa typer av en offentlig tjänstemans beteende som syftar till förskingring av medel eller tillgångar som strider mot det tänkta syftet, och där avsikten är att skada Europeiska unionens ekonomiska intressen. Därför bör man införa en exakt och entydig definition av en brottstyp som omfattar sådant beteende. [Ändr. 6]
(9a) Beträffande de brott som begås av fysiska personer och som beskrivs i detta direktiv måste man påvisa uppsåt beträffande alla de delar som dessa brott består av. Brott som begås av fysiska personer och som inte kräver uppsåt omfattas inte av detta direktiv. [Ändr. 7]
(10) Vissa av de brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen har i praktiken ofta ett nära samband med de brott som omfattas av artikel 83.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och unionslagstiftning som grundar sig på den artikeln. Bestämmelserna bör därför ges en lydelse som överensstämmer med sådan lagstiftning.
(11) Eftersom unionens ekonomiska intressen också kan skadas eller hotas av beteende som kan tillskrivas juridiska personer, bör dessa vara ansvariga för brott enligt definitionen i detta direktiv som begås på deras vägnar.
(12) För att skydda unionens ekonomiska intressen på ett likvärdigt sätt genom åtgärder som bör fungera avskräckande inom hela unionen bör medlemsstaterna dessutom föreskriva vissa typer och nivåer av minimipåföljder när de brott som definieras i detta direktiv begås. Påföljdsnivåerna bör inte gå längre än vad som står i proportion till brotten, och därför bör man införa en tröskel uttryckt i pengar under vilken en kriminalisering inte är nödvändig.
(13) Detta direktiv påverkar inte en korrekt och effektiv tillämpning av disciplinära åtgärder. Påföljder som inte kan likställas med straffrättsliga påföljder kan beaktas i enskilda fall i enlighet med nationell lagstiftning när en person döms för ett brott som definieras i detta direktiv. När det gäller andra påföljder bör ne bis in idem-principen följas. Genom detta direktiv kriminaliseras inte beteende som inte också är föremål för disciplinära påföljder eller andra åtgärder som gäller åsidosättande av tjänsteåligganden, i fall där sådana disciplinära påföljder eller andra åtgärder kan tillämpas på de berörda personerna.
(14) I allvarligare fall bör påföljderna för fysiska personer även omfatta fängelsestraff. Dessa allvarliga fall bör definieras med hänvisning till en viss total minimiskada, uttryckt i pengar, som det brottsliga beteendet måste ha åsamkat unionens budget och, eventuellt, någon annan budget. Lägsta och högsta fängelsestraff måste fastställas för att garantera att unionens ekonomiska intressen får ett likvärdigt skydd i hela EU. Den lägsta påföljden, dvs. sex månader, garanterar att en europeisk arresteringsorder kan utfärdas och verkställas för brott som förtecknas i artikel 2 i rambeslutet om en europeisk arresteringsorder, och säkerställer därmed att samarbetet på det rättsliga och rättsvårdande området blir så effektivt som möjligt. Påföljderna kommer även att fungera starkt avskräckande på potentiella brottslingar, med effekt i hela Europa. Strängare påföljder bör införas för fall där brottet har begåtts inom ramen för en kriminell organisation i den mening som avses i rådets rambeslut 2008/841/RIF(7).
(15) Särskilt med tanke på gärningsmännens rörlighet och den vinning som härrör från olaglig verksamhet på bekostnad av unionens ekonomiska intressen samt de komplicerade gränsöverskridande utredningar detta medför bör samtliga medlemsstater fastställa sin jurisdiktion och införa bestämmelser om preskriptionstider för att kunna förhindra sådan verksamhet.
(16) För att säkerställa konsekvens i unionens lagstiftning och slå vakt om principen att ingen ska straffas två gånger för samma sak finns det ett behov av att klargöra förhållandet mellan påföljder enligt detta direktiv och andra relevanta administrativa åtgärder enligt unionsrätten. Direktivet bör inte påverka tillämpningen av särskilda administrativa åtgärder, påföljder och böter enligt unionsrätten.
(17) Utan att det påverkar andra skyldigheter enligt unionens lagstiftning måste adekvata föreskrifter utformas om samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen för att garantera effektiva åtgärder mot de brott som definieras i detta direktiv och som påverkar unionens ekonomiska intressen. Detta inkluderar även informationsutbyte mellan medlemsstaterna, Eurojust och kommissionen. [Ändr. 10]
(18) Konventionen av den 26 juli 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen(8) jämte protokoll av den 27 september 1996(9) och den 29 november 1996(10) bör upphävas och ersättas med detta direktiv.
(19) Medlemsstaternas korrekta genomförande av direktivet omfattar behandlingen av personuppgifter mellan de behöriga nationella myndigheterna samt utbytet av sådana uppgifter mellan medlemsstater å ena sidan och mellan behöriga unionsorgan å andra sidan. Behandlingen av personuppgifter på nationell nivå mellan nationella behöriga myndigheter bör regleras i nationell lagstiftning med iakttagande av Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter och dess tilläggsprotokoll (ETS nr 181). Utbytet av personuppgifter mellan medlemsstaterna bör uppfylla kraven i rådets rambeslut 2008/977/RIF(11). Om unionens institutioner, organ och byråer behandlar personuppgifter bör de följa Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001(12) och med de tillämpliga bestämmelserna om sekretess vid rättsliga utredningar.
(20) Den avsedda avskräckande effekten av tillämpningen av straffrättsliga påföljder kräver särskild försiktighet med hänsyn till grundläggande rättigheter. I detta direktiv respekteras grundläggande rättigheter och iakttas de principer som framförallt erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till frihet och säkerhet, skydd av personuppgifter, fritt yrkesval och rätt att arbeta, näringsfrihet, rätt till egendom, rätt till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol, presumtion för oskuld och rätten till försvar, principerna om laglighet och proportionalitet i fråga om brott och straff samt rätten att inte bli dömd eller straffad två gånger för samma brott. Detta direktiv syftar till att säkerställa att dessa rättigheter och principer respekteras fullt ut och måste genomföras i enlighet med detta.
(21) Detta direktiv gäller utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna om upphävande av immunitet i EUF-fördraget, protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier, domstolens stadga och de texter som antagits för deras tillämpning eller liknande bestämmelser som införlivats i nationell lagstiftning.
(22) Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av allmänna regler och principer i nationella straffrättsliga bestämmelser om tillämpning och verkställighet av domar i enlighet med de faktiska omständigheterna i varje enskilt fall.
(23) Eftersom målet för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan nås av medlemsstaterna själva utan snarare, på grund av åtgärdernas omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå får unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i enlighet med artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Avdelning I
Syfte och definitioner
Artikel 1
Syfte
I detta direktiv fastställs genom definition av brott och påföljder nödvändiga åtgärder på området förebyggande och bekämpning av bedrägerier och annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen för att ge ett effektivt och likvärdigt skydd i medlemsstaterna och i unionens institutioner, organ, kontor och byråer samt för att främja trovärdigheten hos unionens institutioner och verksamheter. [Ändr. 11]
Artikel 2
Definition av unionens ekonomiska intresse
I detta direktiv avses med ”unionens ekonomiska intressen” alla tillgångar och skulder som förvaltas av eller för unionen och dess institutioner, organ och byråer och alla dess finansiella transaktioner, inbegripet in- och utlåning, samt i synnerhet alla intäkter och utgifter som omfattas av, förvärvats genom eller ska betalas till [Ändr. 12]
a) unionens budget,
b) budgetarna för institutioner, organ och byråer som upprättats genomenligt fördragen eller budgetar som direkt eller indirekt förvaltas och övervakas av dem. [Ändr. 13]
Avdelning II
Brott i samband med förebyggande och bekämpning av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen
Artikel 3
Bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen
Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att följande beteende, om det är avsiktligt, bestraffas som ett brott:
a) i fråga om utgifter, varje handling eller underlåtenhet som avser
i) användning eller presentation av falska, felaktiga eller ofullständiga uppgifter eller dokument, om detta leder till att medel från unionens budget eller från budgetar som förvaltas av unionen eller för dess räkning, otillbörligen uppbärs eller innehålls,
ii) undanhållande av information i strid med en specifik skyldighet, med samma effekt, eller
iii) missbruk av skulder eller utgifter för andra ändamål än de beviljades för.
b) i fråga om inkomster, varje handling eller underlåtenhet som avser
i) användning eller presentation av falska, felaktiga eller ofullständiga uppgifter eller dokument, om detta leder till att medel från unionens budget eller från budgetar som förvaltas av unionen, eller för dess räkning minskas på ett olagligt sätt,
ii) undanhållande av information i strid med en specifik skyldighet, med samma effekt, eller
iii) missbruk av en förmån som lagligen erhållits, om gärningen har samma effekt.
Artikel 4
Bedrägerirelaterade brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen
1. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att allt tillhandahållande av information, eller underlåtenhet att tillhandahålla sådan information, till upphandlande eller bidragsbeviljande myndigheter i ett offentligt upphandlingsförfarande eller förfarande för tilldelning av bidrag, från anbudssökande eller anbudsgivare, eller från personer som är ansvariga för eller deltar i utarbetandet av svar på anbudsinfordringar eller bidragsansökningar från sådana deltagare, om det sker uppsåtligt och i syfte att kringgå eller snedvrida tillämpningen av kriterierna för bidragsberättigande, uteslutning, urval och tilldelning, eller för att snedvrida eller upphäva den naturliga konkurrensen mellan anbudsgivare, straffas som ett brott. [Ändr. 14]
2. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att penningtvätt enligt definitionen i artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG(13) som omfattar egendom eller inkomst som utgör vinning av brott som omfattas av detta direktiv bestraffas som ett brott. [Ändr. 15]
3. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att följande beteendetagande av muta och givande av muta, om det är avsiktligt, bestraffas som ett brott:
a) I detta direktiv avses med tagande av muta en handling som en tjänsteman utför för att, direkt eller genom tredje man, för egen eller för tredje mans räkning,i förväg begära eller ta emot förmåner, oavsett art, eller accepterar ett löfte om en sådan förmån för egen eller för tredje mans räkning för att utföra, fördröja eller inte utföra en handling i tjänsten eller vid utövandet av tjänsten oavsett om detta innebär eller inte ett åsidosättande av tjänstemannens tjänsteåligganden på ett sätt som skadar eller kan skada unionens ekonomiska intressen (mutbrott).
b) I detta direktiv avses med givande av muta en handling som utförs av en person för att direkt eller genom tredje man utlova, erbjuda eller bevilja en förmån, oavsett art, till en tjänsteman, för egen räkning eller för tredje mans räkning, för att denne på ett sätt som strider mot hans officiella förpliktelser ska utföra, fördröja eller underlåta att utföra en handling i tjänsten eller vid utövandet av tjänsten på ett sätt som skadar eller kan skada unionens ekonomiska intressen, eller sådana handlingar som utförts tidigare(bestickning). [Ändr. 16]
4. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att en offentlig tjänstemans avsiktliga handling att göra åtaganden eller betala ut medel eller anslå eller använda tillgångar i strid med det syfte för vilket de var avsedda och i avsikt att skada unionens ekonomiska intressenförskingring, om det är avsiktligt, straffas som ett brott (förskingring).
I detta direktiv avses med förskingring en offentlig tjänstemans handling att göra åtaganden eller betala ut medel eller anslå eller använda tillgångar i strid med det syfte för vilket de var avsedda och som skadar unionens ekonomiska intressen. [Ändr. 17]
5. I denna artikel avses med ”offentlig tjänsteman”:
a) En person som utövar ett offentligt uppdrag för unionens räkning eller i medlemsstaterna eller tredjeländer och som innehar ett lagstiftande eller administrativt ämbete eller ett domarämbete, Varje ”unionstjänsteman” eller ”nationell tjänsteman” inklusive varje nationell tjänsteman från en annan medlemsstat eller ett tredjeland.
Unionstjänsteman:
i) Varje person som är tjänsteman eller kontraktsanställd i den mening som avses i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen (tjänsteföreskrifterna),
ii) Varje person som ställts till förfogande av medlemsstaterna för en institution, ett organ, ett kontor eller en byrå inom unionen eller av något offentligt eller privat organ som utför uppgifter som motsvarar dem som unionstjänstemän eller övriga anställda utför.
Medlemmar i organ, eller byråer som bildats enligt fördragen samt dessa organs, kontors eller byråers personal likställs med gemenskapstjänstemän, om de inte omfattas av tjänsteföreskrifterna.
Nationell tjänsteman: offentlig tjänsteman enligt den definition som gäller enligt den nationella lagstiftningen i den medlemsstat eller ttredjeland där personen i fråga utöver sin funktion.
När det gäller rättsliga åtgärder beträffande en tjänsteman från en medlemsstat eller en nationell tjänsteman från ett tredjeland, vilka vidtas av en annan medlemsstat, behöver den sistnämnda staten tillämpa definitionen av nationell tjänsteman endast i den mån definitionen överensstämmer med dess nationella lagstiftning.
b) någonVarje annan person som blivit utsedd och som utövar ett offentligt uppdrag för unionens räkning eller i medlemsstaterna eller tredjeländer utan att inneha ett sådant ämbete och som deltar i förvaltningensom innefattar förvaltning av eller beslut som rör unionens ekonomiska intressen i medlemsstaterna eller tredjeländer. [Ändr. 18]
Avdelning III
Allmänna bestämmelser om brott i samband med förebyggande och bekämpning av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen
Artikel 5
Anstiftan, medhjälp och försök
1. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att anstiftan av eller medhjälp tillhjälp att begå brott som avses i avdelning IIartiklarna 3 och 4 ska bestraffas som ett brott. [Ändr. 19]
2. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att försök att begå något av de brott som avses i artikel 3 elleroch 4.4 bestraffas som ett brott. [Ändr. 20]
Artikel 6
Juridiska personers ansvar
1. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att juridiska personer kan ställas till ansvar för något av de brott som avses i avdelning IIartiklarna 3,4 och 5, begånget till förmån för dessa juridiska personer av någon som agerar antingen enskilt eller som en del av den juridiska personens organisation och har en ledande ställning inom den juridiska personen, grundad på [Ändr. 21]
a) befogenhet att företräda den juridiska personen,
b) befogenhet att fatta beslut på den juridiska personens vägnar, eller
c) befogenhet att utöva kontroll inom den juridiska personen.
2. Medlemsstaterna ska även vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att juridiska personer kan ställas till ansvar när brister i den övervakning eller kontroll som ska utföras av en person som avses i punkt 1 har gjort det möjligt för en person som är underställd den juridiska personen att till förmån för denna begå något av de brott som avses i avdelning IIartiklarna 3,4 och 5. [Ändr. 22]
3. Den juridiska personens ansvar enligt punkterna 1 och 2 ska inte utesluta lagföring av fysiska personer som begått de brott som avses i avdelning IIartiklarna 3 och 4 eller som är straffrättsligt ansvariga enligt artikel 5. [Ändr. 23]
4. I detta direktiv avses med juridisk person varje rättssubjekt som har denna status enligt tillämplig lagstiftning, med undantag av stater eller offentliga organ vid utövandet av offentliga maktbefogenheter samt offentliga internationella organisationer.
Artikel 7
Påföljder för fysiska personer
1. När det gäller fysiska personer ska medlemsstaterna se till att de brott som avses i avdelning IIartiklarna 3,4 och 5 straffas med effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder, inbegripet böter och fängelse enligt artikel 8. [Ändr. 24]
2. Vid ringa förseelser som omfattar skador som understiger 10 000 euro5 000 euro och förmåner som understiger 10 000 euro5 000 euro och när inga försvårande omständigheter föreligger får medlemsstaterna i stället föreskriva tillämpning av andra påföljder än straffrättsliga påföljder. [Ändr. 25]
3. Punkt 1 i denna artikel ska inte påverka de behöriga myndigheternas utövande av disciplinära befogenheter mot tjänstemän i enlighet med artikel 4.5. [Ändr. 26]
4. Medlemsstaterna ska se till att påföljder av annat slag, som inte kan jämställas med straffrättsliga påföljder och som redan ålagts samma person för samma beteende, kan beaktas när den personen döms för ett brott som avses i avdelning II.
Artikel 8
Intervall för fängelsestraff
1. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att de brott som avses i artikel 3 och artikel 4.1 och 4.4, som medför en förmån eller skada på minst 100 00050 000 euro, straffas med [Ändr. 43]
(a) lägst fängelse i minst sex månader, [Ändr. 27]
b) högst fängelse i minst fem år.
Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att de brott som avses i artikel 4.2 och 4.3, som medför en förmån eller skada på minst 30 000 euro, straffas med
(a) lägst fängelse i minst sex månader, [Ändr. 28]
b) högst fängelse i minst fem år.
2. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att de brott som avses i avdelning IIartiklarna 3, 4 och 5 beläggs med ett maximistraff på minst tio års fängelse, om brottet har begåtts inom ramen för en kriminell organisation i den mening som avses i rambeslut 2008/841/RIF. [Ändr. 30]
Artikel 8a
Försvårande omständigheter
Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att när det fastställts att ett brott som avses i artiklarna 3, 4 eller 5 har begåtts inom en kriminell organisation i den mening som avses i rambeslut 2008/841/RIF, denna aspekt behandlas som en försvårande omständighet vid utdömande av straff. [Ändr. 31]
Artikel 9
Typer av minimipåföljder för juridiska personer
Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att en juridisk person som har ställts till ansvar i enlighet med artikel 6 kan bli föremål för effektiva, proportionella och avskräckande påföljder, som ska innefatta bötesstraff eller administrativa avgifter och som får innefatta andra påföljder, till exempel
a) fråntagande av rätt till offentliga förmåner eller stöd,
aa) tillfällig eller permanent uteslutning från unionens anbudsförfaranden, [Ändr. 32]
b) tillfälligt eller permanent näringsförbud,
c) rättslig övervakning,
d) rättsligt beslut om upplösning av verksamheten,
e) tillfällig eller permanent stängning av inrättningar som har använts för att begå brottet.
Artikel 9a
Principen ne bis in idem
Medlemsstaterna ska i sin nationella straffrätt tillämpa principen att en person som slutligt dömts i en medlemsstat inte får lagföras för samma gärning i en annan medlemsstat (”ne bis in idem”), om påföljden vid fällande dom har verkställts, håller på att verkställas eller inte längre kan verkställas enligt det dömande landets lag. [Ändr. 33]
Artikel 10
Frysning och förverkande
Medlemsstaterna ska säkerställa frysning och förverkande av vinning och hjälpmedel till de brott som avses i avdelning II i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU(14).
Artikel 11
Behörighet
1. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att fastställa sin behörighet i fråga om de brott som avses i avdelning IIartiklarna 3, 4 och 5 om
a) brottet helt eller delvis har begåtts inom medlemsstatens territorium, eller
b) gärningsmannen är medborgare i medlemsstaten eller är bosatt inom dess territorium, eller
c) gärningsmannen omfattas av tjänsteföreskrifterna eller omfattades av tjänsteföreskrifterna vid tidpunkten för brottet. [Ändr. 34]
2. För det fall som avses i punkt 1 b ska medlemsstaterna vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att deras behörighet inte är beroende av att åtal endast får väckas på grundval av en anmälan från offret på den plats där brottet begicks, eller en formell underrättelse från den stat där brottet begicks.
3. Medlemsstaterna ska se till att deras behörighet omfattar situationer i vilka ett brott begås med hjälp av informations- och kommunikationsteknik till vilken åtkomsten skett från deras territorium.
Artikel 12
Preskription av brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen
1. Medlemsstaterna ska säkerställa en preskriptionsfrist på minst fem år räknat från den tidpunkt då brottet begicks inom vilken förundersökning, lagföring, rättegång och dom i brott som avses i avdelning II och artikel 5 fortfarande är möjliga.
2. Medlemsstaterna ska se till att preskriptionsfristen avbryts och börjar löpa på nytt när en behörig nationell myndighet vidtar en åtgärd, som särskilt omfattar den tidpunkt när en förundersökning eller lagföring faktiskt börjar, till dess att minst tio år gått sedan brottet begicks.
3. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att göra det möjligt att verkställa en påföljd efter en slutgiltig fällande dom för ett brott som avses i avdelning II och artikel 5, för en tillräckligt lång tidsperiod som inte får vara kortare än tio år från och med tidpunkten för det slutliga domen.
Artikel 13
Återkrav
Detta direktiv ska inte påverka återbetalningen av belopp som felaktigt betalats ut i samband med att brott som avses i avdelning IIartiklarna 3,4 och 5 begås.
Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar berörda sektorsspecifika unionsbestämmelser om finansiella korrigeringar och återvinning av felaktigt använda belopp, vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att sådana belopp omedelbart återbetalas och överförs till unionens budget. Medlemsstaterna ska också regelbundet registrera återvunna belopp och informera de berörda unionsinstitutionerna eller unionsorganen om dessa belopp eller, om de inte har återvunnits, skälet till detta. [Ändr. 35]
Artikel 14
Samspelet med andra tillämpliga unionsrättsakter
Tillämpningen av administrativa åtgärder, påföljder och böter som föreskrivs i unionsrätten, särskilt de som avses i artiklarna 4 och 5 i rådets förordning nr 2988/95(15), eller i nationell lagstiftning som har antagits i överensstämmelse med en specifik skyldighet enligt unionsrätten, ska inte påverka tillämpningen av detta direktiv. Medlemsstaterna ska se till att eventuella straffrättsliga förfaranden som inletts på grundval av nationella bestämmelser om genomförande av detta direktiv inte påverkar en korrekt och effektiv tillämpning av i unionsrätten eller nationella genomförandebestämmelser föreskrivna administrativa åtgärder, påföljder och böter som inte kan likställas med straffrättsliga förfaranden.
Avdelning IV
Slutbestämmelser
Artikel 15
Samarbete mellan medlemsstaterna och Europeiska kommissionen (Europeiska byrån för bedrägeribekämpning)[Ändr. 36]
1. Utan att det påverkar reglerna för gränsöverskridande samarbete och ömsesidig rättslig hjälp i brottmål ska medlemsstaterna Eurojust och kommissionen inom ramen för sina respektive behörigheter samarbeta med varandra i kampen mot de brott som avses i avdelning IIartiklarna 3, 4 och 5. Kommissionen, och i förekommande fall Eurojust, ska i detta syfte ge sådan teknisk och operativ hjälp som de behöriga nationella myndigheterna kan behöva för att underlätta samordningen av sina utredningar. [Ändr. 37]
2. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna får inom ramen för sina respektive behörigheter utbyta information med kommissionen och med Eurojust för att det ska vara lättare att fastställa fakta och för att garantera effektiva åtgärder mot de brott som avses i avdelning IIartiklarna 3, 4 och 5. Kommissionen, Eurojust och de behöriga nationella myndigheterna ska i varje enskilt fall uppfylla artikel 6 i EU-fördraget, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och tillämplig unionslagstiftning om skydd av personuppgifter och beakta kraven på förundersökningssekretess och skydd av personuppgifter. I detta syfte får en medlemsstat, när den lämnar information till kommissionen och Eurojust, föreskriva särskilda villkor för hur informationen ska användas av kommissionen, Eurojust eller av en annan medlemsstat som informationen i fråga kan lämnas till. [Ändr. 38]
2a. Revisionsrätten, nationella kontrollorgan (till exempel för kontrollen av transaktioner inom ramen för den gemensamma förvaltningen) och revisorer med granskningsuppdrag avseende budgetarna i de institutioner, organ och byråer som inrättats med tillämpning av fördragen eller de budgetar som förvaltas och kontrolleras av institutionerna, ska upplysa Olaf om de straffbara överträdelser som de upptäcker i sitt arbete. [Ändr. 39]
2b. Gemenskapstjänstemän skaupplysa Olaf om de straffbara överträdelser som de upptäcker i sitt arbete. [Ändr. 40]
Artikel 16
Upphävande av de straffrättsliga konventionerna om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen
Konventionen av den 26 juli 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen jämte dess protokoll av den 27 september 1996, 29 november 1996 respektive 19 juni 1997 ska upphöra att gälla med verkan från och med den [dag som anges i artikel 17.1 andra stycket].
Artikel 17
Införlivande
1. Medlemsstaterna ska senast den […] anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.
De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den ....
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Varje medlemsstat ska själv avgöra hur en sådan hänvisning ska göras.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 17a
Rapportering, statistik och utvärdering
1. Kommissionen ska senast [24 månader efter tidsfristen för genomförande av detta direktiv] och därefter årligen lägga fram en rapport inför Europaparlamentet och rådet med en bedömning av i vilken utsträckning medlemsstaterna har vidtagit de åtgärder som krävs för att följa direktivet och utvärdera direktivets ändamålsmässighet när det gäller att uppnå direktivets mål.
Dessa rapporter ska beakta den information som medlemsstaterna tillhandahåller enligt punkt 2.
2. Medlemsstaterna ska regelbundet samla in och upprätthålla en heltäckande statistik från behöriga myndigheter så att effektiviteten hos de system som införts av dem för att skydda EU:s ekonomiska intressen kan granskas. Den statistik som samlas in ska varje år översändas till kommissionen och inbegripa
a) antalet inledda brottmålsförfaranden, uppdelat på antalet brottmålsförfaranden som lett till nedläggning, frikännande och fällande dom och antalet pågående förfaranden,
b) de belopp som återvunnits och de belopp som inte återvunnits efter brottmålsförfaranden,
c) antalet ansökningar om hjälp från andra medlemsstater, uppdelat på antalet ansökningar som beviljats och ansökningar som avslagits.
3. Kommissionen ska senast [60 månader efter tidsfristen för genomförande av detta direktiv] lägga fram en fullständig utvärdering av direktivet för Europaparlamentet och rådet, baserad på vunna erfarenheter och särskilt på de rapporter och den statistik som tillhandahållits enligt punkterna 1 och 2. Kommissionen ska om så är lämpligt vid samma tidpunkt lägga fram ett förslag till ändring av detta direktiv, med vederbörlig hänsyn till resultatet av utvärderingen. [Ändr. 41]
Artikel 18
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete (EUT L 350, 30.12.2008, s. 60).
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 25.11.2005, s. 15).
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen (EUT L 127, 29.4.2014, s. 39).
Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).
Ansvarsfrihet för 2012: Europaparlamentet
533k
78k
Europaparlamentets resolution av den 16 april 2014 med de iakttagelser som utgör en del av beslutet(1) om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2012, avsnitt I – Europaparlamentet (COM(2013)0570 – C7-0274/2013 – 2013/2196(DEC))
– med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2012(2),
– med beaktande av Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning för budgetåret 2012 (COM(2013)0570 – C7‑0274/2013)(3),
– med beaktande av rapporten om budget- och finansförvaltningen för budgetåret 2012, avsnitt I – Europaparlamentet – budgetår 2012(4),
– med beaktande av internrevisorns årsrapport för budgetåret 2012,
– med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2012, samt institutionernas svar(5),
– med beaktande av förklaringen(6) om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet som avges av revisionsrätten för budgetåret 2012 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artiklarna 314.10 och 318 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,
– med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(7), särskilt artiklarna 145, 146 och 147,
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(8), särskilt artiklarna 164, 165 och 166,
– med beaktande av artikel 13 i de interna bestämmelserna för genomförandet av Europaparlamentets budget(9),
– med beaktande av artikel 166.1 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012, enligt vilken samtliga EU-institutioner ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att rätta sig efter iakttagelserna i Europaparlamentets beslut om ansvarsfrihet,
– med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2011 om riktlinjerna för budgetförfarandet 2012 – avsnitten I, II, IV, V, VI, VII, VIII, IX och X(10),
– med beaktande av sin resolution av den 6 april 2011 om beräkning av Europaparlamentets inkomster och utgifter för budgetåret 2012 – avsnitt I – parlamentet(11),
– med beaktande av artiklarna 77 och 80.3 samt bilaga VI i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0246/2014), och av följande skäl:
A. Den 4 juli 2013 antog talmannen parlamentets årsbokslut för budgetåret 2012.
B. I sin attestering av de slutliga räkenskaperna uppgav Europaparlamentets räkenskapsförare med rimlig säkerhet att räkenskaperna i allt väsentligt ger en sann och rättvis bild av parlamentets finansiella ställning och att han inte stött på några frågor som kräver en reservation.
C. Generalsekreteraren intygade den 6 september 2013 med rimlig säkerhet att parlamentets budget har genomförts i enlighet med principerna för sund ekonomisk förvaltning och att den kontrollram som har införts ger nödvändiga garantier för de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet.
D. Generalsekreteraren intygade även att han inte kände till några fakta som inte hade angivits och som kunde skada institutionens intresse.
E. Angående de administrativa utgifterna under 2012 drog revisionsrätten vid sin revision slutsatsen att de system för övervakning och kontroll som varje institution tillämpar överensstämmer med kraven i budgetförordningen och att en av de 151 transaktioner som granskades av revisionsrätten berördes av fel samtidigt som revisionsrätten ansåg att den mest sannolika felprocenten var 0.
F. I enlighet med det normala förfarandet sändes ett frågeformulär till parlamentets förvaltning, och svaren mottogs och diskuterades av budgetkontrollutskottet, i närvaro av generalsekreteraren och internrevisorn.
G. Det finns ett mervärde i det årliga beviljandet av ansvarsfrihet för parlamentet, som omfattar en uttömmande granskning av dess räkenskaper som görs för att, å ena sidan, bedriva ett ansvarsutövande och ge total öppenhet gentemot unionsmedborgarna genom att ge dem detaljerad information om institutionens ekonomiska förvaltning, och som, å andra sidan, utgör en möjlighet till självkritik och förbättring av de områden där man fortfarande kan förbättra kvaliteten och effektiviteten i hanteringen av de offentliga finanserna och följaktligen hanteringen av skattebetalarnas pengar.
Europaparlamentets budgetförvaltning och ekonomiska förvaltning 2012
Mervärdet av parlamentets förfarande för beviljande av ansvarsfrihet
1. Europaparlamentet betonar mervärdet av det parlamentariska förfarande som leder till det årliga beviljandet av ansvarsfrihet för parlamentet.
2. Europaparlamentet betonar att denna resolution i huvudsak är inriktad på budgetgenomförandet och ansvarsfriheten för budgetåret 2012, och att dess främsta mål är att garantera att skattebetalarnas pengar används på bästa möjliga sätt och att samtidigt ange var förbättringar kan göras. Parlamentet uppmanar sina ansvariga enheter att på alla nivåer fortsätta öka effektiviteten i det dagliga arbetet.
3. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till presidiet att dela ut fler ”vitböcker” om olika politikområden till samtliga ledamöter så att de politiska frågorna i förväg kan diskuteras i de politiska grupperna inför ett slutgiltigt beslut.
4. Europaparlamentet konstaterar att unionens allmänna budget för 2012 totalt uppgick till 148 200 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden, av vilka parlamentets budget utgjorde 1 718 miljoner EUR. Parlamentet noterar att detta belopp utgör drygt 1 % av unionens allmänna budget och uppgår till 20 % av det belopp på 8 278 miljoner euro som avsatts för administrativa utgifter 2012 för unionens institutioner som helhet. Parlamentet noterar att detta är i linje med det interinstitutionella avtalet mellan parlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning och gäller utgifter för byggnader och infrastruktur, personalens löner och pensioner, informationsteknik och säkerhet.
5. Europaparlamentet noterar att de fyra stora kapitlen i parlamentets budget var kapitel 10 (Ledamöter), kapitel 12 (Tjänstemän och tillfälligt anställda), kapitel 20 (Fastigheter och utgifter i samband med dessa) och kapitel 42 (Utgifter för assistentstöd till ledamöterna) som stod för 70 % av de totala åtagandena.
6. Europaparlamentet noterar att de godkända anslagen i parlamentets slutliga budget för 2012 uppgick till 1 717 868 121 EUR, vilket motsvarar en ökning med 1,9 % jämfört med 2011 års budget (1 685 829 393 EUR) och att det i likhet med 2011 inte upprättades någon ändringsbudget. Parlamentet anser att det visade sitt budgetansvar och sin återhållsamhet genom att hålla sig inom ramen för inflationen på 2,6 % under 2012. Parlamentet förväntar sig samma återhållsamhet inför 2015 års budget genom att budgeten hålls under de 20 % som anges för kapitel 5.
7. Europaparlamentet påpekar att 99 % av de löpande anslagen (93 % under 2011) användes och 1 % av anslagen förföll under 2012 (6 % under 2011) och att en hög budgetgenomförandenivå uppnåddes i likhet med tidigare år. Parlamentet noterar dock att detta påverkades av en överföring av outnyttjade medel i slutet av året på begäran av den gemensamma arbetsgruppen för presidiet och budgetutskottet samt ett positivt yttrande från budgetutskottet.
Europaparlamentets rapport om budget- och finansförvaltningen
8. Europaparlamentet noterar att inkomsterna i räkenskaperna per den 31 december 2012 uppgick till sammanlagt 175 541 860 euro under 2012 (173 293 432 EUR under 2011), varav inkomster avsatta för särskilda ändamål utgjorde 22 274 843 EUR (23 815 077 EUR under 2011).
9. Europaparlamentet noterar att parlamentet beslutade att genomföra en uppsamlingsöverföring från olika budgetposter i slutet av året, vilken uppgick till 45 000 000 EUR i outnyttjade medel avsatta för den andra delbetalningen för förvärvet av Trebel-byggnaden i Bryssel (35 000 000 EUR) och uppförandet av den nya KAD-byggnaden i Luxemburg. Parlamentet konstaterar att detta medför en besparing på 10,4 miljoner EUR i finansieringskostnader under byggnadstiden och amorteringsperioden för lånet. Parlamentet noterar dock att det vid upprepade tillfällen har begärt att man för att öka tydligheten i budgeten bör föra in fastighetskostnader i budgeten i stället för att finansiera dem genom en uppsamlingsöverföring, vilket har efterlysts i flera tidigare resolutioner om beviljandet av ansvarsfrihet.
Parlamentets räkenskaper 2012
10. Europaparlamentet noterar följande belopp utifrån vilka parlamentets räkenskaper för budgetåret 2012 avslutades.
(a) Tillgängliga anslag (EUR)
Anslag för 2012:
1 717 868 121
Icke-automatiska överföringar från budgetåret 2011:
21 700 000
Automatiska överföringar från budgetåret 2011:
222 900 384
Anslag motsvarande inkomster avsatta för särskilda ändamål för 2012:
22 274 843
Överföringar motsvarande inkomster avsatta för särskilda ändamål från budgetåret 2011:
107 592 247
Totalt:
2 092 335 595
(b) Anslagsutnyttjande budgetåret 2012 (EUR)
Åtaganden:
2 061 149 089
Utförda utbetalningar:
1 623 172 878
Anslag som överförts automatiskt inklusive dem från inkomster avsatta för särskilda ändamål:
412 253 714
Anslag som inte överförts automatiskt:
0
Förfallna anslag:
55 790 384
(c) Budgetinkomster (EUR)
Mottagna 2012:
175 541 860
(d) Balansomslutning den 31 december 2012 (EUR)
1 539 591 147
11. Europaparlamentet påpekar att det gjorts stora överföringar till 2012 (244 600 384 EUR) och lägger tonvikt på en bättre utgiftsplanering.
12. Europaparlamentet noterar att dess räkenskapsförare i sin attestering av de slutliga räkenskaperna har uppgett med rimlig säkerhet att de i allt väsentligt ger en sann och rättvis bild av parlamentets finansiella ställning. Parlamentet noterar att räkenskapsföraren uppger att han inte har stött på några frågor som kräver en reservation.
13. Europaparlamentet påminner om talmannens beslut av den 4 juli 2013 om antagandet av räkenskaperna för budgetåret 2012.
Revisionsrättens yttranden över räkenskapernas tillförlitlighet för budgetåret 2012 samt lagligheten och korrektheten i de transaktioner som ligger till grund för räkenskaperna
14. Europaparlamentet välkomnar att revisionsrätten vid sin särskilda bedömning av administrativa och andra utgifter som helhet konstaterade att granskningen av transaktioner visar att felprocenten i populationen med största sannolikhet är obefintlig och att de granskade systemen för övervakning och kontroll av administrativa utgifter bedöms vara ändamålsenliga. Parlamentet välkomnar dessutom att revisionsrättens granskning visar att felnivån i betalningarna under 2012 av de godkända utgifterna inte är väsentlig. Parlamentet noterar att granskningen omfattade ett urval av 151 betalningstransaktioner – 91 utbetalningar av löner, pensioner och tillhörande tillägg samt 60 utbetalningar för byggnadskontrakt och andra utgifter – vilket kan jämföras med de 56 utbetalningar som granskades 2011.
15. Parlamentet noterar att administrativa och andra utgifter omfattar personalutgifter (löner, tillägg och pensioner) som utgör 60 % av de totala administrativa och andra utgifterna och att utgifter för byggnader, utrustning, energi, kommunikation och IT anses utgöra ett lågriskområde. Parlamentet påpekar att enligt revisionsrätten är de största riskerna när det gäller administrativa och andra utgifter att förfarandena för upphandling, genomförande av kontrakt, rekrytering och beräkning av löner och tillägg inte följs.
Rekrytering av tillfälligt anställda och kontraktsanställda
16. Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att revisionsrätten inte fann några fel eller brister vid granskningen av 15 rekryteringsförfaranden vid parlamentet under 2012. Parlamentet uppmanar dock generalsekreteraren att noggrant följa tillämpliga bestämmelser för utnämning eller befordran av personal i allmänhet och av personer i ledande ställning i synnerhet.
Upphandling
17. Europaparlamentet noterar att revisionsrätten granskade 18 av parlamentets upphandlingsförfaranden. Parlamentet betonar att revisionsrätten i ett fall konstaterade brister i förvaltningen och dokumentationen av upphandlingsförfarandet och i ett annat fall i tillämpningen av ett tilldelningskriterium.
18. Europaparlamentet rekommenderar att utanordnarna förbättrar utformningen, samordningen och resultatet av parlamentets upphandlingsförfaranden genom lämpliga kontroller och tydligare vägledning. Parlamentet noterar att genomförandet av den nya budgetförordningen och dess tillämpningsföreskrifter bör åtföljas av utformningen av nya mallar för avtal och anbudsinfordran och att särskilda kurser i hur urvals- och tilldelningskriterier fastställs och tillämpas bör utarbetas.
19. Europaparlamentet stöder det svar man gett det kontradiktoriska förfarandet med revisionsrätten.
Revisionsrättens uppföljning av hur rekommendationer i tidigare årsrapporter har genomförts
Förhandskontrollen av rekryteringsförfaranden
20. Europaparlamentet påminner om revisionsrättens iakttagelse att det i de förfaranden för rekrytering av ackrediterade ledamotsassistenter som granskades inte fanns några dokument i akten som visade att förhandskontrollerna av rekryteringshandlingarna hade utförts. Parlamentet noterar att revisionsrätten anser att parlamentet helt har genomfört dess rekommendation att se till att det finns lämplig dokumentation och att underliggande dokumentation för dessa kontroller arkiveras för att motivera rekryteringsbesluten avseende tillfälligt anställda och kontraktsanställda. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att senast i september 2014 informera budgetkontrollutskottet om hur effektiva de vidtagna åtgärderna är, inklusive de åtgärder som bygger på internrevisionens observationer, liksom åtgärder i samband med rekryteringen av ett antal nya ledamotsassistenter efter valet.
Upphandling
21. Europaparlamentet beklagar att revisionsrättens granskning av ett urval av upphandlingsförfaranden visade att fel kvarstår i utformningen, samordningen och resultatet av upphandlingsförfarandena samt att revisionsrättens analys av gjorda framsteg är att dess tidigare rekommendation i de flesta avseenden fortfarande håller på att genomföras. Parlamentet upprepar sin uppmaning att utan ytterligare dröjsmål säkerställa verkliga framsteg när det gäller alla kontrollmekanismer för offentlig upphandling i syfte att åtgärda de brister som revisionsrätten identifierade samt att garantera de mest konkurrenskraftiga priserna på de varor och tjänster som förvärvas.
Utbetalning av sociala tillägg och sociala förmåner till anställda
22. Europaparlamentet påminner om revisionsrättens särskilda iakttagelse om den information som finns tillgänglig för parlamentets avdelningar om de anställdas situation. Parlamentet välkomnar att revisionsrättens granskning inte visade några nya brister, men konstaterar att risken för inkorrekta eller felaktiga betalningar kvarstår. Parlamentet noterar dessutom att man 2012 vidtog åtgärder för att ytterligare förbättra svarsfrekvensen för det årliga förfarandet för elektronisk validering och uppdatering av de anställdas personuppgifter och att uppgifterna från de anställda vid behov ska kompletteras med lämpliga styrkande handlingar.
Internrevisorns årsrapport
23. Europaparlamentet noterar att internrevisorn vid det sammanträde som hölls den 21 januari 2014 i det ansvariga utskottet presenterade sin årsrapport, undertecknad den 12 juli 2013, och meddelade att han under 2012 hade utfört följande granskningsarbete av parlamentets administration:
–
Samråd med tjänsten för internrevision om förfarandet för val av IP-telefoni(12).
–
Övergripande uppföljning av oavslutade åtgärder från interna revisionsrapporter – Fas I 2012.
–
Övergripande uppföljning av oavslutade åtgärder från interna revisionsrapporter – Fas II 2012.
–
Revision av ackrediterade ledamotsassistenter anställda som övriga anställda i unionen.
–
Revision av förfarandet för periodiserad redovisning.
–
Uppföljning av granskningen av fastighetspolitiken: planering, bedömning och hantering av lokalbehov.
24. Europaparlamentet påpekar att följande var några av de viktigaste slutsatserna i internrevisorns årsrapport:
–
Budgetregleringen av utgifter avseende vissa fasta anslag till förskott (informationskontor och ledamöternas resor) är fortfarande föremål för betydande förseningar.
–
Framsteg har gjorts när det gäller bidrag till politiska partier och stiftelser på EU-nivå.
–
Enligt tjänsten för internrevisions samrådsuppdrag när det gäller förfarandet för val av IP-telefoni upptäcktes brister i formaliseringen av beslutsfattandet avseende IP-telefoniprojektet. Generaldirektoratet för innovation och tekniskt stöd (GD ITEC) angav att man redan vidtog nödvändiga åtgärder för att mildra eventuella relaterade risker.
–
Viktiga åtgärder vidtogs för att utveckla områdena IT-styrning och IT-applikationer, i synnerhet GD ITEC:s metodologiska framsteg inom applikationernas utveckling.
–
Den första uppföljningen av revisionen av besöksgrupper visade att samtliga åtgärder fortfarande är oavslutade, men att den relaterade kvarstående risken delvis har minskat.
–
Fem oavslutade åtgärder, för vilka de åtgärder som krävs ligger utanför de berörda generaldirektoratens beslutsbefogenheter, har överlämnats till en högre instans för åtgärd.
25. Europaparlamentet noterar och stöder internrevisorns uppfattning om ”Uppföljning av granskningen av fastighetspolitiken: planering, bedömning och hantering av lokalbehov” när det gäller att
—
fastställa en lämplig planering av lokalbehoven på medellång och lång sikt, med hänsyn till den beräknade ökningen av antalet personer i kontorslokalerna,
—
tilldela kontorslokaler utifrån de kriterier som överenskommits på institutionell nivå och se till att det finns regler och förfaranden för att verkställa dessa kriterier, och
—
genomföra en effektiv och ändamålsenlig användning av kontorslokalerna.
26. Europaparlamentet noterar och stöder internrevisorns uppfattning om ”Granskning av ackrediterade parlamentsassistenter anställda som övriga anställda i unionen”, nämligen att kontrollmiljön och kontrollåtgärderna i generaldirektoraten för personal och för ekonomi ger rimliga försäkringar om att parlamentsassistenter rekryteras i enlighet med bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna och att deras ekonomiska ersättningar belastar ledamöternas ersättning för assistentstöd på ett korrekt sätt. De båda generaldirektoraten uppmanas att med nödvändiga åtgärder se till att garantierna blir verkliga och otvetydiga.
27. Europaparlamentet konstaterar att det 2012 krävdes en överföring från underpunkten för lokala assistenter (punkt 4220-01) till underpunkt 4220-02 (ackrediterade assistenter) på 7,3 miljoner EUR och att underpunkt 4220-01 har minskat med totalt 14,1 miljoner EUR (14,3 %) beroende på en felberäkning av behovet av såväl lokala assistenter som av ackrediterade assistenter, trots att antalet ackrediterade assistenter 2012 bara ökade marginellt jämfört med 2011. I framtiden bör en bättre bedömning göras av behovet under dessa underpunkter för att följa principerna om god ekonomisk förvaltning och kunna uppfylla de verkliga behoven.
28. Europaparlamentet noterar emellertid att det, för att fullt ut och konsekvent uppfylla målen för intern kontroll och för att garantera en korrekt tillämpning av arbetsordningen med relevanta tillhörande bestämmelser som antagits av parlamentets behöriga organ och av budgetförordningen, finns utrymme för att ytterligare stärka vissa förfaranden för förvaltning och kontroll, vilka medför en måttlig exponering för kvarstående risk och berör följande områden:
–
I god tid se till att ackrediterade ledamotsassistenter får information om alla uppdateringar eller ändringar av tillämpliga bestämmelser som rör dem och lägga fram en motiverad rapport eller uppdatering för deras företrädare om dessa förändringar, för att garantera insyn och se till att principerna om lika behandling och möjligheter följs.
–
Sörja för korrekt rapportering i god tid till ledamöterna och de ackrediterade ledamotsassistenterna om arbetstagarnas rättigheter och skyldigheter vid upphörande av anställningsavtal (uppsägning, arbetslöshet, pensionsrättigheter osv.).
–
Förbättra interna kontroller för att övervaka hur ersättningen för assistentstöd används.
–
Sörja för en smidigare och effektivare förvaltning av rekryteringen av nya ackrediterade parlamentsassistenter efter valet 2014 genom tidig planering och genom att tillhandahålla nödvändiga resurser, framför allt personal, och garantera fortsatt stöd till ledamöter som väljs för den nya mandatperioden genom att se till att det inte uppstår några luckor i de ackrediterade ledamotsassistenternas anställningsavtal och att de kan fortsätta att bistå med assistans.
29. Europaparlamentet påminner än en gång om att det efter fem års tillämpning av den nya stadgan för assistenter så snart som möjligt krävs en grundlig utvärdering av stadgarna med eventuella anpassningar av bestämmelserna.
Granskning av ramen för intern kontroll
30. Europaparlamentet påpekar att den ursprungliga översynen av ramen för intern kontroll 2003 och 2004 resulterade i 14 revisionsrapporter som omfattade samtliga avdelningar och de centrala enheterna och innehöll 452 överenskomna åtgärder i syfte att förbättra de övergripande nivåerna när det gäller
–
uppfyllandet av institutionens miniminormer för intern kontroll,
–
uppnåendet av institutionens främsta kontrollmål (efterlevnad av tillämpliga lagar och andra bestämmelser eller politiska riktlinjer, tillförlitlig information och rapportering från ledningen och sparsamhet, ändamålsenlighet och effektivitet i verksamheten).
Kvarstående ”oavslutade åtgärder”
31. Europaparlamentet noterar att det vid utgången av 2012, efter flera uppföljningsrevisioner, fortfarande fanns 15 oavslutade åtgärder av de 452 åtgärderna inom intern kontroll som man ursprungligen kommit överens om. Parlamentet noterar internrevisorns slutsats att det för två generaldirektorat (ekonomi samt infrastruktur och logistik) fanns tecken på förbättrade förfaranden för offentliga upphandlingar.
32. Europaparlamentet noterar internrevisionens nya övergripande förfarande och övervakningsförfarande för att följa upp överenskomna åtgärder från sina rapporter i vilka varje uppföljningsuppdrag är övergripande, samtidigt som det omfattar alla oavslutade åtgärder som ska genomföras. Parlamentet noterar dessutom att uppdragen nu genomförs två gånger om året i enlighet med parlamentets resolution av den 10 maj 2011 om ansvarsfrihet för 2009.
33. Europaparlamentet noterar att internrevisorn ansåg att 73 åtgärder fortfarande behövde genomföras vid utgången av 2012, bland annat två kritiska åtgärder, 35 åtgärder med väsentlig risk och 36 åtgärder med måttlig risk. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att 80 åtgärder genomfördes fullt ut och därmed avslutades under 2012, bland annat två kritiska åtgärder. Parlamentet uppmanar alla sina berörda generaldirektorat att fortsätta sina ansträngningar att förbättra sina förfaranden för förvaltning respektive kontroll. Parlamentet uppmanar internrevisorn att fastställa striktare tidsplaner för genomförandet av åtgärderna. Parlamentet uppmanar internrevisorn att informera budgetkontrollutskottet om alla oavslutade åtgärder inom ramen för den ursprungliga översynen av ramen för intern kontroll. Parlamentet upprepar sin uppmaning till avdelningscheferna och den centrala ledningen att genomföra de ”oavslutade åtgärderna” före utgången av den nuvarande valperioden.
34. Europaparlamentet noterar slutsatserna från tjänsten för internrevision att 2012 års uppföljningsförfarande på det hela taget visade tecken på förbättringar, då 80 av de 153 oavslutade åtgärderna godkändes som avslutade och antalet kritiska åtgärder med hög risk minskade (från åtta till tre). Parlamentet ser emellertid med oro på det relativt höga antalet oavslutade åtgärder, 73 stycken, som fördes över till 2013. Parlamentet inser att parlamentets riskprofil för oavslutade åtgärder vid årets slut visade en högre andel åtgärder inom kategorin med måttlig risk än i början av 2012, vilket tyder på att enheterna gjorde framsteg, även inom områden där åtgärderna ännu inte var avslutade.
Generalsekreterarens uppföljning av 2011 års ansvarsfrihetsresolution
35. Europaparlamentet noterar de skriftliga svar till 2011 års ansvarsfrihetsresolution som överlämnades till budgetkontrollutskottet den 25 oktober 2013 och därmed mottogs före inledningen av ansvarsfrihetsförfarandet 2012. Parlamentet välkomnar generalsekreterarens efterföljande presentation av svaren och uppföljningen av parlamentets administration den 25 november 2013 på de olika frågorna och önskemålen i parlamentets ansvarsfrihetsresolution för 2011 samt den diskussion med ledamöterna som följde.
36. Europaparlamentet välkomnar att parlamentets tolknings- och översättningstjänster har genomgått viktiga förändringar sedan 2011. Parlamentet medger att man under hela den här processen skulle kunna öka effektiviteten avsevärt och därmed minska kostnaderna, utan att kvaliteten och utbudet för ledamöterna försämras. Parlamentet noterar att översättningen på begäran av de fullständiga förhandlingsreferaten från sammanträdena och av skriftliga frågor inom ramen för politiken för en resurseffektiv fullständig flerspråkighet har medfört att kostnaderna för externa översättningstjänster permanent har minskat med 11 miljoner EUR.
37. Europaparlamentet påminner om att det i presidiets andra beslut av den 12 mars 2012 om resurseffektiv fullständig flerspråkighet fastställdes att delegationer som begärde undantag för resor under utskottsveckor endast skulle erbjudas en begränsad språkregim med tolkning till högst ett språk. Parlamentet noterar att denna åtgärd medförde att antalet uppdrag som genomfördes under veckor som var avsatta för extern parlamentarisk verksamhet ökade från 36 % av alla uppdrag 2011 till 46 % 2012, medan antalet tolkuppdragsdagar minskade med 23 % mellan 2011 och 2012.
38. Europaparlamentet noterar att det i generalsekreterarens efterföljande beslut av den 23 mars 2013 fastställs att tisdags- och torsdagseftermiddagar under utskottsveckor uteslutande reserveras för utskottssammanträden och trepartsmöten. Parlamentet konstaterar med tillfredsställelse att som ett resultat av dessa redan genomförda åtgärder minskade kostnaderna för extern tolkning från 3,5 % av parlamentets totala budget 2011 till 2,6 % 2012. Parlamentet anser att principen om sund ekonomisk förvaltning även bör tillämpas på tolkningen, och för att garantera att unionens skattebetalare får bäst valuta för sina pengar bör man kontinuerligt genomföra en kritisk analys för att bedöma var och hur effektiviteten kan förbättras och kostnaderna kontrolleras eller begränsas. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att för ledamöterna i det ansvariga utskottet offentliggöra årsrapporten om tillämpningen av uppförandekoden om flerspråkighet.
39. Europaparlamentet noterar att det i generalsekreterarens svar anges att kostnaden för Luxpriset minskades enligt budgetkontrollutskottets förslag som röstades igenom i kammaren inom ramen för 2010 års betänkande om ansvarsfrihet. Parlamentet konstaterar att en rad konkreta åtgärder har vidtagits för att minimera utgifterna för Luxpriset, i synnerhet genom att skära ner kostnaderna i samband med säljfrämjande aktiviteter på internationella festivaler och i parlamentets lokaler Parlamentet konstaterar att utgifterna för Luxpriset 2012 uppgick till 434 421 EUR, vilket är en minskning med 24 % jämfört med 2011 (573 722 EUR). Parlamentet efterlyser ytterligare besparingar.
40. Europaparlamentet anser att utdelningen av priser inte ingår i parlamentets kärnverksamhet och begär att en lönsamhetsanalys görs innan några nya initiativ till priser tas.
41. Europaparlamentet noterar att presidiet i ljuset av det ständigt ökande antalet kunder och utvecklingen av institutionen vid sitt sammanträde den 10 juni 2013 antog en övergripande strategi som innehåller de viktigaste riktlinjerna för cateringverksamheten vid parlamentet fram till 2019. Parlamentet påminner om att den övergripande cateringverksamheten har ökat med runt 150 % mellan 2002 och 2011, från 1 472 miljoner kunder 2002 till 3 711 miljoner kunder 2011. Parlamentets cateringtjänster präglas fortfarande av ett operativt underskott som inte enbart bör kompenseras genom prishöjningar. Parlamentet noterar att riktlinjerna för priser i parlamentet bör ligga i linje med övriga institutioner och att parlamentet har bättre förutsättningar att uppnå bättre villkor från entreprenörer och stordriftsfördelar i dessa verksamheter, med tanke på det stora antalet kunder som serveras.
42. Europaparlamentet noterar att vissa önskemål som framförts i de årliga ansvarsfrihetsbetänkandena som fått stöd av parlamentets plenarsammanträde inte har uppfyllts. Parlamentet konstaterar att generalsekreteraren hävdar att dessa önskemål ingår i antingen presidiets eller talmanskonferensens behörighetsområden. Parlamentet insisterar på att önskemål från plenarsammanträdet som införts i de årliga ansvarsfrihetsbetänkandena ska uppfyllas.
Parlamentets ansvarsfrihet för 2012
43. Parlamentet konstaterar att tillämpningsområdet för förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet inte bara bör omfatta budgetgenomförandet och generalsekreterarens och administrationens förvaltningsverksamhet för budgetåret 2012, utan även de beslut som antagits av parlamentets styrande organ, dvs. talmannen, presidiet och talmanskonferensen. Parlamentet betonar att det vid en kritisk granskning av institutionens ekonomiska förvaltning inte beviljar generalsekreteraren, utan snarare talmannen, ansvarsfrihet.
44. Europaparlamentet välkomnar i detta avseende kvaliteten i diskussionen mellan generalsekreteraren och budgetkontrollutskottet i närvaro av internrevisorn den 21 januari 2014 i samband med parlamentets ansvarsfrihet för 2012. Parlamentet upprepar att dess styrande organ och administration hålls ansvariga under hela denna process och att det därför är grundläggande att hela beslutsprocessen sker på ett helt öppet sätt för att man ska kunna se till att unionens invånare får en rättvisande och korrekt bild av hur parlamentet fattar sina beslut och använder de medel som ställs till dess förfogande. Följaktligen begär parlamentet att både föredragningslistorna för sammanträdena och de beslut som fattats av parlamentets styrande organ omedelbart och som regel ska meddelas både parlamentsledamöterna och parlamentets anställda samt allmänheten.
45. Europaparlamentet påpekar att de främsta referenserna, utan politisk hänsyn, för att bedöma genomförandet av parlamentets budget i första hand bör vara yttrandet av dess externa oberoende revisor och i andra hand yttrandet av parlamentets internrevisor och hans bedömning av parlamentets interna kontrollsystem. Parlamentet upprepar sin tillfredsställelse med revisionsrättens positiva yttrande över tillförlitligheten i parlamentets räkenskaper samt lagligheten och korrektheten i de transaktioner som ligger till grund för räkenskaperna.
46. Europaparlamentet påminner om att det i den uppförandekod för parlamentets ledamöter avseende ekonomiska intressen och intressekonflikter som antogs i kammaren den 1 december 2011 fastställs att ledamöterna är skyldiga att lämna fullständiga upplysningar om sin avlönade verksamhet utanför parlamentet och om sina ersättningar, samt om all annan verksamhet som de utövar och som kan skapa intressekonflikter. Parlamentet påminner även om att det i koden uttryckligen anges att ledamöterna ska avstå från att ta emot någon summa pengar eller några gåvor i utbyte mot att påverka parlamentets beslut. Parlamentet konstaterar att uppförandekoden innehåller tydliga regler för mottagande av gåvor och för före detta ledamöter som bedriver lobbyverksamhet. Parlamentet uppmanar administrationen att regelbundet varje år granska minst 15 % av dessa deklarationer.
47. Europaparlamentet konstaterar att presidiet antog genomförandeåtgärder för uppförandekoden för ledamöterna den 15 april 2013. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att det för att säkerställa öppenhet avseende de kostnadsersättningar för resor, hotell eller traktamenten som en ledamot erhåller och som en tredje part står för, i artikel 5.3 i genomförandeåtgärderna, som tillämpas från och med den 1 juli 2013, fastställs att ledamöterna ska redovisa alla kostnadsersättningar för resor, hotell eller traktamenten som en tredje part står för när en ledamot deltar i ett evenemang som organiseras av en tredje part. Parlamentet noterar dessutom att om ingen sådan kostnadsersättning betalas ut utan endast kostnaden för en måltid, inträdesbiljett eller liknande till ett värde som understiger 150 EUR, behöver inga upplysningar lämnas.
48. Europaparlamentet begär att alla bilagor till skriftliga parlamentariska frågor (artikel 117 i parlamentets arbetsordning) offentliggörs på Europaparlamentets webbplats tillsammans med frågorna.
49. Europaparlamentet anser att parlamentet är den enda europeiska offentliga institution som betalar ett stöd som är avsett att täcka kostnaderna för administrativ förvaltning till privata och personliga bankkonton, utan att begära varken kvitton för eller en kontroll av utgifterna. Parlamentet misstänker att ledamöterna skulle rikta kraftig kritik mot andra organ som på liknande sätt brast i sin övervakning av hur offentliga medel används. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att föreslå enkla åtgärder så att ersättningen för allmänna utgifter används för avsett syfte och inte kan bli en extra privat inkomst för ledamöterna.
50. Europaparlamentet begär en utvärdering av ledamöternas traktamenten beträffande belopp och användning. Parlamentet begär att presidiet på samma sätt ser över denna genomförandeåtgärd för att se till att denna ersättning utnyttjas så kostnadseffektivt som möjligt.
Talmannens politiska verksamhet
51. Europaparlamentet efterlyser detaljerad information om hur talmannen, i egenskap av partipolitiskt neutral person, har hållit sina tjänsteuppdrag separerade från förberedelserna av sitt uppdrag som socialdemokraternas toppkandidat inför valet till Europaparlamentet, framför allt när det gäller kanslipersonal, Europaparlamentets kontor i tredjeland och resekostnader. Parlamentet anser att ingen åtskillnad gjorts mellan de två rollerna i samband med flera av dessa aktiviteter. Parlamentet efterlyser en tydlig uppdelning av politiskt tillsatta personers befattningar enligt samma modell som i kommissionen för att europeiska skattebetalare inte ska behöva betala för europeiska toppkandidaters valkampanj.
Parlamentets arbetsorter
52. Europaparlamentet konstaterar att det i protokoll nr 6 om lokalisering av säten för institutionerna, som fogats till fördragen och som medlemsstaternas regeringar gemensamt enats om, fastställs att parlamentet ska ha tre arbetsorter. Parlamentet påminner om sin resolution av den 17 april 2013 om beviljande av ansvarsfrihet för 2011(13), i vilken det anges att ”generalsekreteraren och presidiet ska förse ledamöterna med uppdaterade siffror och uppgifter om de finansiella och miljörelaterade effekterna av arrangemanget med flera arbetsorter”, som åtföljde parlamentets resolution av den 6 februari 2013 om riktlinjerna för budgetförfarandet 2014(14) och sin resolution av den 20 november 2013 om lokalisering av säten för Europeiska unionens institutioner(15).
53. Europaparlamentet påminner om att parlamentets säte fastställdes av viktiga historiska skäl och att frågan om fastställandet av en EU-institutions säte lyder under medlemsstaternas exklusiva behörighet. Parlamentet noterar i detta avseende att ett beslut om ändring av parlamentets säte skulle kräva en ändring i fördragen, ett beslut som medlemsstaterna måste anta enhälligt.
54. Europaparlamentet noterar att utgifterna till följd av parlamentets geografiska spridning utgör ett viktigt identifierat område för potentiella besparingar. Parlamentet välkomnar generalsekreterarens rapport(16) från augusti 2013 om ekonomiska följder av den geografiska uppdelningen av Europaparlamentet. Parlamentet understryker att följande parametrar ingår i beräkningarna i rapporten:
–
Budgetförslaget 2014 har använts som grund.
–
Underliggande beräkningar har uppdaterats när nyare uppgifter har blivit tillgängliga (till exempel statistik över tjänsteresor).
–
Metoden för att bedöma avskrivningskostnader har anpassats för att återspegla förslaget att Bryssel skulle vara den enda arbetsorten för att minska sådana kostnader.
–
Kostnader till följd av placeringarna i Strasbourg och Luxemburg anges separat.
–
Nya beräkningar har gjorts för att visa ytterligare återkommande utgifter till följd av att det finns en enda arbetsort samt engångsinvesteringar och kostnader i samband med sammanslagningen av arbetsorterna.
55. Europaparlamentet påpekar att det i rapporten anges en teoretisk nettobesparing om de tre arbetsorterna konsolideras till en i Bryssel, vilken beräknas uppgå till 88,9 miljoner EUR per år och utgör ungefär 5 % av parlamentets budget 2014, 1,03 % av unionens totala administrativa budget och 0,06 % av unionens totala budget. Parlamentet noterar att nettoeffekten per EU-invånare per år beräknas uppgå till 0,18 EUR om parlamentets tre arbetsorter slås samman till en enda.
56. Europaparlamentet påpekar att det i rapporten anges att en eventuell sammanslagning av Luxemburg med Bryssel skulle medföra ytterligare kostnader på 14 miljoner EUR per år. Parlamentet betonar att det i rapporten anges att det stöd som värdländerna ger parlamentet skiljer sig åt i fråga om kvalitet och kvantitet. Parlamentet noterar att dessa potentiella kostnader inte ingår i ekvationen om potentiella besparingar till följd av antagandet att Bryssel skulle vara det enda sätet.
57. Europaparlamentet betonar att 10 703 ton mindre koldioxid per år skulle släppas ut om Strasbourg (10 235) och Luxemburg (468) inte längre användes som arbetsorter. Parlamentet beklagar att de miljömässiga följderna av parlamentets geografiska uppdelning när det gäller koldioxidutsläpp uppgår till 11,16 % av parlamentets totala koldioxidavtryck 2011.
58. Europaparlamentet ser fram emot offentliggörandet av revisionsrättens undersökning som kan ge en heltäckande analys av de potentiella besparingarna i unionens budget om parlamentet skulle ha en arbetsort, vilket också efterlyses i parlamentets resolution av den 20 november 2013 om lokalisering av säten för Europeiska unionens institutioner, och begär att man i denna analys infogar budgetaspekterna och tillhörande kostnader, såsom besparingar genom minskad förlust av arbetstid och ökad effektivitet. Parlamentet begär att inte endast resekostnaderna för parlamentets personal (inklusive tillfällig personal, externa experter och tillfälligt anställda) undersöks, utan även ökade resekostnader för kommissionens och rådets personal på grund av de olika arbetsorterna.
Förvaltningen av parlamentets administration: bättre operativ effektivitet
59. Europaparlamentet påminner om att denna resolution i huvudsak är inriktad på budgetgenomförandet och ansvarsfriheten för budgetåret 2012, och att dess främsta mål är att garantera att skattebetalarnas pengar används på bästa möjliga sätt och att samtidigt ange var det finns möjlighet att göra effektivitetsvinster. Parlamentet uppmanar parlamentets ansvariga organ att på alla nivåer där detta är möjligt fortsätta att effektivisera parlamentets dagliga arbete, samtidigt som man alltid bör sträva till att ge bättre service till unionsmedborgarna. Parlamentet förväntar sig att generalsekreteraren i nästa årsrapport till budgetkontrollutskottet ägnar mer uppmärksamhet åt utgifternas effektivitet och ändamålsenlighet.
60. Europaparlamentet anser att man under valperioden 2009–2014, trots den svåra ekonomiska och finansiella situationen, lyckades åstadkomma besparingar, som visserligen ofta var slumpmässiga och tillfälliga, men ändå betydande. Parlamentets administration bör identifiera ytterligare effektiva åtgärder som leder till systematiska och definitiva strukturella besparingar, som för det första minskar parlamentets budget och för det andra möjliggör en omfördelning av resurserna till parlamentets nya insatsområden, särskilt för att förbättra granskningen av kommissionens genomförande av unionens politik.
61. Europaparlamentet uppmanar parlamentets administration att överväga att öka utnyttjandet av tillgänglig teknik som telefonkonferenser och distansarbete för att sänka de administrativa kostnaderna och resekostnaderna. Ett konkret förslag för utvidgad användning av båda teknikerna bör tas fram. Parlamentet anser att betydande ytterligare besparingar kan uppnås utan att åtgärdernas kvalitet äventyras, och att videokonferenser och distansarbete utöver de ekonomiska vinsterna också kan bidra till ett effektivare utnyttjande av tiden och till ett mer miljövänligt parlament.
62. Europaparlamentet ber parlamentets administration att fortsätta tillämpa intelligenta besparingsåtgärder som gör det möjligt att spara utan att det drabbar effektiviteten hos eller kvaliteten på parlamentets verksamhet.
Generaldirektoratet för parlamentets ledning
63. Europaparlamentet noterar att generaldirektoratet för parlamentets ledning (GD PRES) har omorganiserats, vilket innebär att ett nytt generaldirektorat för parlamentariska utredningar (GD EPRS) inrättas och att parlamentets säkerhetstjänster har internaliserats, vilket innebär att ett nytt generaldirektorat för säkerhet inrättas. Parlamentet välkomnar att internaliseringen av säkerheten beräknas ge besparingar på över 11 miljoner euro under perioden 2013−2016. Parlamentet konstaterar dock att fem anställda från talmannens kansli har föreslagits till tjänster som generaldirektörer och direktörer i Europaparlamentets förvaltning. Parlamentet kritiserar denna politisering av tillsättningen av högre poster och urholkningen av tjänstemannabegreppet. Parlamentet påminner om att unionen kritiserar politiska tjänstetillsättningar i hela världen och kräver att dessa kriterier ska iakttas även i Europaparlamentets förvaltning. Parlamentet vill varje år informeras av generalsekreteraren om vilka exakta belopp som sparas, vilket kan bli ett gott exempel som leder till att andra tjänster som i dag utförs av tredje part i stället görs internt.
64. Europaparlamentet konstaterar att en generaldirektörstjänst visserligen har tillsatts men att den som utsetts ännu inte har tillträtt denna tjänst sex månader efter utnämningen. Parlamentet begär att denna generaldirektörstjänst avskaffas.
Generaldirektoratet för EU-extern politik
65. Europaparlamentet ser med oro på att de allmänna kraven på besparingar kan leda till en försvagning av de interparlamentariska delegationernas kapacitet att upprätthålla parlamentets utrikespolitiska profil och förbli lika synligt som andra EU-institutioner, särskilt kommissionen och rådet, och att följderna kan vara en urholkning av parlamentets utrikespolitiska strategi och en konsolidering av parlamentets diplomati som ett kompletterande verktyg för kommissionens och utrikestjänstens verksamhet. Av denna anledning anser parlamentet att det är viktigt att man inte förlorar den kunskap och erfarenhet som man har fått inom övervakning av och synlighet för europeiska projekt samt att de åtgärder som föreslås inte skadar kapaciteten och effektiviteten när det gäller parlamentets interparlamentariska dialog med andra länder, särskilt i tider präglade av politisk instabilitet och hot mot demokratin (den arabiska våren, konflikten i Mellanöstern, konflikten i Ukraina, förberedelser för val i oroshärdar osv.). Parlamentet rekommenderar med eftertryck att man säkerställer en lämplig samordning med Europeiska utrikestjänstens avdelningar i samband med förberedande åtgärder och åtgärder för att åstadkomma en effektiv kapacitet för svarsåtgärder, i syfte att trygga säkerhetsaspekterna när det gäller parlamentets externa delegationer och uppdrag.
Generaldirektoratet för kommunikation
66. Europaparlamentet noterar att generaldirektoratet för kommunikation har en stor budget under punkt 3242, ”Utgifter för publicering, information och deltagande i offentliga arrangemang”. Eftersom allt mer arbete utkontrakteras med ytterligare kostnader för skattebetalarna, ber parlamentet att få se en detaljerad förteckning över utkontrakteringsåtgärderna och kostnaderna för detta inom generaldirektoratet för kommunikation.
67. Europaparlamentet ser med oro på eventuella intressekonflikter som inte upptäcks vid tilldelningen av bidrag från parlamentets budget. Parlamentet påminner om artikel 58 i budgetförordningen och förvaltningens skyldighet att kontrollera förklaringar som lämnats av stödmottagare och uppdragstagare. Parlamentet efterlyser information om vilka riskanalyser parlamentets förvaltning gör av dessa förklaringar för att kontrollera riktigheten i dem.
Informationskontor
68. Europaparlamentet noterar att kostnaderna för tjänsteresor under 2012 för personalen vid informationskontoren uppgick till 1,8 miljoner EUR, varav tjänsteresorna till Strasbourg uppgick till drygt 1 miljon EUR. Parlamentet framhåller att videokonferenser bör prioriteras, då de leder till både lägre strukturella kostnader för parlamentets budget och miljöförbättringar, utan att försämra parlamentets arbete.
Besöksgrupper
69. Europaparlamentet noterar att nya regler för mottagandet av besöksgrupper, bland annat metoden för att betala bidrag, har trätt i kraft sedan januari 2012. Parlamentet noterar att presidiet beslutade att behålla möjligheten att göra kontanta utbetalningar till besöksgrupper. Parlamentet ser med oro på den betydande renommé- och säkerhetsrisk som kontanta utbetalningar till besöksgrupper medför. Parlamentet ber presidiet att fatta ett nytt beslut om att avskaffa kontantutbetalningar vilka utgör en överträdelse av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG(17). Parlamentet noterar att av runt 2 000 besöksgrupper per år erhöll endast 365 stycken över 15 000 EUR under 2012. Parlamentet noterar att majoriteten av dessa besöksgrupper dock valde kontant utbetalning, trots att parlamentets administration uppmanar till betalning via banköverföring eller en till blandning av båda metoderna i stället.
Europeiska historiens hus
70. Europaparlamentet noterar att samfinansiering med kommissionen av driftskostnaderna för Europeiska historiens hus säkrades med 800 000 euro i åtagandebemyndiganden i budgeten för 2014 och tilldelades rubrik 3 i den fleråriga budgetramen. Beloppet motsvarar 30 % av de budgeterade driftskostnaderna för det året och är även avsett att täcka utgifter för att kunna ha öppet en sjunde dag varje vecka.
71. Europaparlamentet påminner om att byrån antog huvuddelarna av idén om en permanent utställning i Europeiska historiens hus den 22 oktober 2012.
EuroparlTV
72. Europaparlamentet noterar att i 2012 års budget som antogs av kammaren var 8,5 miljoner EUR öronmärkta för EuroparlTV under budgetpost 3246. Parlamentet konstaterar att medan budgeten för EuroparlTV har minskat avsevärt från 9 miljoner EUR 2008 till 5 miljoner EUR 2014, har resultaten av denna tjänst förbättrats med ett antal nya verksamheter och projekt, bland annat en större andel audiovisuella produkter som är färdiga att sändas och har en längre livslängd samt en serie exklusiva samproduktioner med nationella tv-kanaler i flera medlemsstater, vilket leder till högre tittarsiffror. Parlamentet välkomnar att parlamentet får allt fler anhängare på sociala medier, i synnerhet på Facebook med för närvarande över 1,2 miljoner ”vänner”, för vilka exklusiva EuroparlTV-produktioner utvecklas. Parlamentet ser fram emot den oberoende utvärdering av parlamentets multimediaproduktion på internet som görs på uppdrag av och i enlighet med presidiets beslut av den 3 december 2012.
73. Europaparlamentet anser att EuroparlTV inte ingår i parlamentets kärnverksamhet och begär att en lönsamhetsanalys görs innan någon ny verksamhet för EuroparlTV initieras.
Generaldirektoratet för personal
74. Europaparlamentet betonar svårigheterna med att rekrytera tjänstemän eller kontraktsanställda från vissa medlemsstater såsom Tyskland, Förenade kungariket, Österrike och Nederländerna och noterar att för dessa länder är andelen personal i parlamentets sekretariat avsevärt lägre än ländernas ”demografiska vikt” i unionen. Parlamentet noterar även det relativt höga antalet anställda med belgiskt (13,6 %) eller luxemburgskt (2,2 %) medborgarskap, vilket är en följd av parlamentets arbetsorter. Parlamentet uppmanar presidiet att se över rekryteringsförfarandena och rekryteringskraven för att utreda på vilket sätt de eventuellt försvårar rekryteringen av personal från dessa medlemsstater.
75. Europaparlamentet kräver information om anställningsformen för lokala vaktmästare i Strasbourg och upplysningar om anställningen för vaktmästare i Bryssel under veckorna i Strasbourg. Parlamentet efterlyser en rapport från parlamentets förvaltning om huruvida unionens arbets- och sociallagstiftning iakttas när det gäller lokala vaktmästare i Strasbourg och hur falskt egenföretagande motverkas. Parlamentet begär en kostnadsjämförelse av vilken lösning som är mest fördelaktig för skattebetalarna.
76. Europaparlamentet noterar personaldomstolens dom av den 12 december 2013 i mål F-129/12 och beklagar djupt att parlamentet har dömts för att inte ha gett stöd vid mobbning och för olagliga uppsägningar. Parlamentet uppmanar därför behöriga enheter att vidta nödvändiga åtgärder för att undvika liknande situationer i framtiden.
77. Europaparlamentet efterlyser en rapport om ökningen av antalet AD- och AST-tjänster inom parlamentets administration från 2005 fram till nuvarande budgetår samt fördelningen på nationaliteter.
78. Europaparlamentet efterlyser en rapport om ökningen av antalet direktörs- och generaldirektörstjänster inom parlamentets administration sedan 2005 samt fördelningen på nationaliteter.
79. Europaparlamentet efterlyser en rapport om hur många av personalen inom de politiska grupperna som blivit tjänstemän sedan 2009 genom a) ett vanligt urvalsförfarande, b) den s.k. övergångsklausulen.
80. Europaparlamentet erinrar om att över 1 500 parlamentsanställda har barn inskrivna i Europaskolor. Parlamentet framhåller behovet av att parlamentet har en styrande funktion inom organisationen av Europaskolorna.
Generaldirektoratet för infrastruktur och logistik (GD INLO)
Parlamentets fastighetspolitik
81. Europaparlamentet framhåller att parlamentet under årens lopp har blivit fastighetsägare och att denna strategi har inneboende risker och att kostnaderna för drift och underhåll av tekniska anläggningar nödvändigtvis kommer att öka under kommande år i samband med skötseln av allt äldre fastigheter. Parlamentet betonar särskilt att man i en egendoms- och fastighetsstrategi även måste beakta de stigande kostnaderna och behovet av fastighetsrenoveringar på medellång sikt. Parlamentet påpekar att man i egendoms- och fastighetsstrategin måste säkerställa hållbarhet i parlamentets budget och bevara en viss flexibilitet i kombination med förvärv, hyra eller nyttjanderätt, i syfte att säkerställa att parlamentet får bäst valuta för pengarna. Parlamentet understryker att den bästa lösningen kanske inte alltid är att köpa en fastighet.
82. Europaparlamentet noterar att man under 2012 började se över de ekonomiska villkoren i en rad kontrakt, kontrakt för kontrakt, särskilt i ljuset av utvecklingen av hyresmarknaden. Parlamentet välkomnar att dessa omförhandlingar kommer att leda till följande strukturella besparingar under kommande år:
–
Nyttjanderätten av Wiertz-byggnaden leder till en kostnadsminskning på 0,45 miljoner EUR per år i fastighetsskatt och avgifter.
–
Flytten till Geos-byggnaden 2014 leder till en kostnadsminskning på 5 miljoner EUR under 45 månader.
–
Revideringen av hyreskontraktet för Goldbell-byggnaden leder till en kostnadsminskning på 2,5 miljoner EUR fram till utgången av 2017.
–
Revideringen av hyreskontraktet för informationskontoret i Madrid leder till en kostnadsminskning på 0,27 miljoner EUR.
Konrad Adenauer-byggnaden (KAD)
83. Europaparlamentet påminner om att ingen kandidat inledningsvis kunde väljas ut vid anbudsförfarandet för Konrad Adenauer-byggnadsprojektet, eftersom de prisförslag som lämnades in inom ramen för upphandlingen var betydligt högre än de beräknade kostnaderna. Parlamentet noterar att presidiet under 2012 antog beslutet att omarbeta inbjudningarna att lämna anbud för KAD-byggnaden, vilket ledde till betydligt lägre anbud, och därmed kunde den budget som man ursprungligen kom överens om för detta byggprojekt följas. Parlamentet noterar att arbetet inleddes i september 2013 med en ny projektledare och förbättrade partnerskapsarrangemang med stöd från den luxemburgska regeringen. Parlamentet förväntar sig att den globala budget för byggprojektet som man ursprungligen kom överens om följs, trots den oundvikliga förseningen.
Parlamentets kammare i Bryssel
84. Europaparlamentet konstaterar att reparationen av stödramen i taket i parlamentets kammare i Bryssel kommer att medföra kostnader på drygt 2 miljoner euro, vilket är en lägre siffra än uppskattningen på 3 miljoner euro, och att inga rättsliga åtgärder kan vidtas på grund av byggnadens ålder. Parlamentet medger att man tack vare de riktlinjer för regelbunden fortlöpande inspektion och förebyggande underhåll avseende parlamentets byggnader som infördes 2012 upptäckte konstruktionsfel i träbjälkarna i taket och därmed förhindrades en större katastrof med potentiella dödsfall och enorma skador på den berörda byggnaden. Parlamentet noterar att det var möjligt att flytta berörda avdelningar till parlamentets övriga byggnader och stänga av zon A i Paul-Henri Spaak-byggnaden (PHS) tillfälligt och att kammaren kan användas igen i början av april 2014.
Generaldirektoratet för tolkning och konferenser och generaldirektoratet för översättning
85. Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att genomförandet av presidiets beslut om en resurseffektiv flerspråkighet under 2012 medförde besparingar på 10,9 miljoner EUR respektive 10 miljoner EUR för tolknings- respektive översättningstjänster, utan att det påverkade principen om flerspråkighet eller försämrade kvaliteten på parlamentets arbete. Parlamentet upprepar att interinstitutionellt samarbete är avgörande för utbyte av bästa praxis som främjar effektivitet och möjliggör besparingar.
Generaldirektoratet för ekonomi
Den frivilliga pensionsfonden
86. Europaparlamentet konstaterar att värdet av tillgångarna i den frivilliga pensionsfonden(18) ökade under 2012 med en avkastning på investeringarna på 9,4 % samtidigt som investeringsmarknaderna fortsatte att återhämta sig från den globala finanskrisen.
87. Europaparlamentet noterar emellertid att den frivilliga pensionsfonden, beräknat på grundval av fondens tillgångar, ökade sitt beräknade försäkringstekniska underskott till 207,9 miljoner EUR vid utgången av 2012. Parlamentet betonar att dessa förväntade framtida skulder är spridda över flera decennier.
88. Europaparlamentet noterar emellertid att detta väcker farhågor om en eventuell dränering av fonden och att parlamentet garanterar att pensionsrättigheter betalas ut till alla tidigare och vissa nuvarande medlemmar i fonden, när och om fonden inte kan uppfylla sina åtaganden. Parlamentet påminner om att den frivilliga pensionsfonden var tänkt som en tillfällig lösning i väntan på att den nya stadgan för Europaparlamentets ledamöter skulle träda i kraft den 14 juli 2009.
89. Europaparlamentet noterar att Europeiska unionens domstol 2013 beslutade att de beslut som presidiet antog 2009, bland annat om att höja pensionsåldern för fondens medlemmar från 60 till 63 år i syfte att undvika tidig kapitaldränering och att anpassa den till den nya ledamotsstadgan, var giltiga. Parlamentet påminner om att två tredjedelar av betalningarna till fonden gjordes direkt av parlamentet och inte av enskilda medlemmar.
Generaldirektoratet för innovation och tekniskt stöd
90. Europaparlamentet ser med djup oro på att personliga och konfidentiella enskilda brevlådor tillhörande vissa ledamöter, parlamentsassistenter och tjänstemän äventyrades i samband med att parlamentet utsattes för dataintrång när en hacker fångade upp kommunikationen mellan privata smarta telefoner och parlamentets allmänna trådlösa nätverk. Parlamentet framhärdar i att en oberoende tredjepartsgranskning av IKT-säkerheten bör göras på all IKT och alla telekommunikationssystem inom parlamentet i enlighet med specifikationerna som avses i punkt 99 i syfte att färdigställa en tydlig färdplan mot en stabilare politik för IKT-säkerheten 2015.
91. Europaparlamentet anser att gästanvändare bör få tillgång till ett trådlöst nätverk som inte kan ge tillgång till parlamentets intranät eller interna IT-tjänster, som till exempel webbpost, för att skilja funktionerna i det privata trådlösa nätverket från det trådlösa gästnätverket. Parlamentet anser att en oberoende säkerhetsgranskning bör genomföras av hela parlamentets IT- och telekommunikationsinfrastruktur för att säkerställa att parlamentet arbetar med högsta tillgängliga säkerhetsstandarder mot dataintrång och telefonavlyssning.
92. Europaparlamentet anser att viktiga framsteg måste stödjas av lämpliga investeringar i stöd och underhåll för dessa projekt liksom av lämpligt samarbete med ledamöter och personal. Parlamentet betonar framför allt att systemet AT4AM har introducerats framgångsrikt. Parlamentet beklagar att distributionen av en Linuxkonfiguration för Europaparlamentet har avbrutits, vilken aldrig marknadsfördes eller riktades till ledamöter och anställda som kan ha varit intresserade av ett sådant projekt. Parlamentet anser att införandet av nya arbetsredskap för ledamöter och anställda förutsätter att en etapp med pilottester av sådana arbetsredskap genomförs i samarbete med ledamöter och anställda som är beredda att utföra det extra arbete som pilottester innebär.
93. Europaparlamentet insisterar i sammanhanget även på att parlamentet överlägger ytterligare med kommissionens generaldirektorat för informationsteknik för att hitta såväl nya, störande IKT-verktyg från utomstående leverantörer som passande ersättningar för gamla IKT-verktyg och strukturer i riktning mot öppna, kompatibla och leverantörsoberoende lösningar som kan bidra till ett socialt, etiskt och ekonomiskt ansvarstagande.
94. Europaparlamentet noterar arbetet med att internalisera personalen inom generaldirektoratet för innovation och tekniskt stöd i syfte och den utlovade sänkningen av kostnaderna och ökade nivån på kompetens och gemensam identitet bland personalen på IT-området. Parlamentet påminner om att den ökade kompetensnivån inom fasta innovationer också var skälet till att för flera år sedan lägga ut tjänsten externt. Argumentet att sänka kostnaderna kan ifrågasättas. Parlamentet är medvetet om de begränsningar och utmaningar som finns när det gäller att rekrytera marknadens bästa fackmän. Parlamentet anser att generalsekreteraren bör samarbeta med Europeiska rekryteringsbyrån för att hitta möjligheter att påskynda rekryteringsförfarandet och locka de bästa experterna inom it-teknik och IT-säkerhet.
95. Europaparlamentet vidhåller att parlamentet självt måste ha den yttersta kontrollen över de områden som kopplas till informations- och kommunikationsteknik.
96. Europaparlamentet noterar att parlamentets nuvarande IKT-infrastruktur endast delvis bygger på öppen källkod och därför begränsar parlamentets utnyttjande av hård- och mjukvarulösningar. Parlamentet anser att en gradvis övergång bör ske till öppen källkods-baserad IKT-infrastruktur vilket ökar kostnadseffektiviteten och kompatibiliteten samtidigt som höga säkerhetsnivåer kan bibehållas. Parlamentet efterlyser i det sammanhanget också tillräckligt tekniskt och administrativt stöd som garanterar ett adekvat underhåll.
97. Europaparlamentet föreslår att den nya informations- och kommunikationstekniken ska användas mer inom översättning och tolkning.
98. Europaparlamentet uppmanar generalsekreteraren att ytterligare säkerställa att ledamöter och anställda har tillgång till personal för IKT-stöd på sitt arbetsställe och att skapa möjligheter för såväl personal för IKT-stöd som parlamentets tjänstemän och ledamöter att tryggt och bekvämt kunna interagera ansikte mot ansikte. Parlamentet påminner generalsekreteraren om att distansåtkomst till IKT-stöd kan vara opraktiskt och mindre lämpat för att skapa tillit mellan personal inom IT-underhåll och de som behöver IT-underhåll. Det är också olämpligt att helt och hållet förlita sig på distanslösningar tills ovannämnda säkerhetsgranskning har genomförts korrekt.
99. Europaparlamentet kräver att generalsekreteraren ska se till att minst följande granskningar har gjorts senast den 1 december 2014:
–
Penetrationstest modell ”svart låda”.
–
Penetrationstest modell ”vit låda”.
–
Granskning av krypteringsprotokoll.
–
Granskning av program.
–
Granskning av kontrollförteckning för tillgång till program.
–
Granskning av kontrollförteckning för tillgång till fysisk infrastruktur.
–
Granskning av kompileringskedjan för program.
–
Granskning av programmens källkod.
Parlamentet förväntar sig att resultaten av granskningen läggs fram för budgetkontrollutskottet och budgetutskottet tillsammans med en beräkning av kostnader, personalresurser och tidsåtgång för att avhjälpa eventuella säkerhetsbrister som upptäcks vid granskningen.
100. Europaparlamentet anser att uppgifterna inte får begränsas av en plattform- eller systemspecifik struktur och att uppgifternas format ska baseras på utbredda och fritt tillgängliga standarder och stödjas och underhållas av organisationer som är oberoende av tillverkarna. Parlamentet betonar att det måste finnas fri tillgång till en fullständig dokumentation av filformat och alla filtyper.
Resebyrån
101. Europaparlamentet gläder sig åt att det nya kontraktet med resebyrån som gäller från den 1 januari 2014, i enlighet budgetkontrollutskottets begäran, innehåller möjligheten att granska den ekonomiska förvaltningen och det utförda arbetet. Parlamentet noterar att det enda företag som deltog i budgivningen är BCD Travel N.V., vilket är samma byrå som innehade det tidigare kontraktet och att det aktuella kontraktet gäller i två år.
102. Europaparlamentet föreslår att ledamöterna, när så är lämpligt, i samband med flygresor inom Europa ska uppmuntras att utnyttja biljetter i turistklass.
Årsrapport om tilldelade kontrakt
103. Europaparlamentet påminner om att det i budgetförordningen och tillhörande tillämpningsföreskrifter som trädde i kraft den 1 januari 2013 fastställs vilken information om institutionens tilldelning av kontrakt som ska lämnas till budgetmyndigheten och allmänheten. Parlamentet noterar att i den nya budgetförordningen fastställs att tilldelade kontrakt med ett värde på över 15 000 EUR (jämfört med 25 000 EUR tidigare) ska offentliggöras, vilket motsvarar det nya tröskelvärdet över vilket en konkurrensutsatt upphandling måste genomföras.
104. Europaparlamentet konstaterar att alla parlamentets generaldirektorat tilldelade kontrakt med ett värde som översteg 25 000 EUR under 2012 och att det sammanlagda värdet av dessa kontrakt uppgick till 724 miljoner EUR (603 miljoner EUR under 2011). Parlamentet noterar också att utifrån den information som behöriga avdelningar lämnat i registret över tilldelade kontrakt upprättade de centrala enheterna årsrapporten om tilldelade kontrakt 2012 till budgetmyndigheten.
105. Europaparlamentet noterar fördelningen av de kontrakt som tilldelats under 2012 och 2011 efter den typ av kontrakt som använts:
Typ av kontrakt
(mellan 15 000 och 25 000 EUR)
2012
Antal
Värde (EUR)
Tjänster
Materiel
Arbeten
Fastigheter
66
13
15
0
1 363 733
246 663
289 561
0
Totalt
94
1 899 957
Typ av kontrakt
(värda minst 25 000 EUR)
2012
2011
Antal
Procentandel
Antal
Procentandel
Tjänster
Materiel
Arbeten
Fastigheter
167
39
21
3
73 %
17 %
9 %
1 %
168
43
29
5
68 %
18 %
12 %
2 %
Totalt
230
100 %
245
100 %
Typ av kontrakt
(värda minst 25 000 EUR)
2012
2011
Värde (EUR)
Procentandel
Värde (EUR)
Procentandel
Tjänster
Materiel
Arbeten
Fastigheter
478 867 118
20 050 555
48 097 311
177 282 082
66 %
3 %
7 %
24 %
372 679 542
181 515 814
33 142 238
15 881 213
61 %
30 %
6 %
3 %
Totalt
724 297 066
100 %
603 218 807
100 %
(Årsrapport om kontrakt som tilldelats av Europaparlamentet, 2012, s. 6.)
106. Europaparlamentet noterar fördelningen av de kontrakt som tilldelades under 2012 och 2011 efter den typ av förfarande som använts:
Typ av förfarande
(mellan 15 000 och 25 000 EUR)
2012
Antal
Värde (EUR)
Pågående framställningar
Selektivt
Förhandlat
Konkurrensfrågor
Undantag
0
0
94
-
-
0
0
1 899 958
-
-
Totalt
94
1 899 958
Typ av förfarande
(värda minst 25 000 EUR)
2012
2011
Antal
Procentandel
Antal
Procentandel
Pågående framställningar
Selektivt
Förhandlat
Konkurrensfrågor
Undantag
93
4
133
-
-
40 %
2 %
58 %
-
-
90
12
138
2
3
37 %
5 %
56 %
1 %
1 %
Totalt
230
100 %
245
100 %
Typ av förfarande
(värda minst 25 000 EUR)
2012
2011
Värde (EUR)
Procentandel
Värde (EUR)
Procentandel
Pågående framställningar
Selektivt
Förhandlat
Konkurrensfrågor
Undantag
268 775 678
245 111 639
210 409 749
-
-
37 %
34 %
29 %
-
-
436 253 061
126 420 563
31 283 089
4 668 600
4 593 494
72 %
21 %
5 %
1 %
1 %
Totalt
724 297 066
100 %
603 218 807
100 %
(Årsrapport om kontrakt som tilldelats av Europaparlamentet, 2012, sidan 8.)
107. Europaparlamentet noterar att av 230 tilldelade kontrakt under 2012, baserades 97, till ett värde på 514 miljoner EUR, på öppna eller selektiva förfaranden och 133, till ett värde av 210 miljoner EUR, på förhandlade förfaranden. Parlamentet noterar att den kraftigt ökade användningen av förhandlade förfaranden från 2011 till 2012, räknat i värde, berodde på de tre byggavtalsförfaranden, med ett sammanlagt värde på 177,28 miljoner EUR, som avsevärt ökade det totala beloppet.
108. Europaparlamentet beklagar att administrationen, på grund av en minskning av den administrativa bördan för kontrakt till lågt värde, i syfte att öka små och medelstora företags deltagande i upphandlingen av dessa kontrakt, inte känner till det antal små och medelstora företag som tilldelades kontrakt till lågt värde. Parlamentet anser att generalsekreteraren därför inte kan visa huruvida den lättade administrativa bördan faktiskt ledde till ökad medverkan av små och medelstora företag och därmed inte heller de vidtagna åtgärdernas inverkan. Parlamentet kräver att antalet små och medelstora företag som tilldelades kontrakt till lågt värde följs upp.
109. Europaparlamentet anser att vid avtal under tröskeln på 60 000 EUR ska full insyn ges kring tilldelningskriterierna och en kontroll av eventuella intressekonflikter ska göras.
Exceptionella förhandlade förfaranden
110. Europaparlamentet påpekar att parlamentets användning av exceptionella förhandlade förfaranden minskade i antal under 2012 (från 59 under 2011 till 43 under 2012), en minskning med 27 % för institutionen, att fem generaldirektorat inte använde denna typ av förfarande under 2012, medan ett generaldirektorat tilldelade samma antal kontrakt som under 2011 och två av dem tilldelade fler. Parlamentet påpekar dessutom att ansvarig utanordnare sedan 2012 systematiskt måste uppge skälen till att ett exceptionellt förhandlat förfarande har använts i en bilaga till de årliga verksamhetsrapporterna.
Politiska grupper (budgetpunkt 4 0 0)
111. Europaparlamentet anser att de politiska grupperna är viktiga aktörer för parlamentet och unionen som helhet eftersom deras gränsöverskridande karaktär utgör en unik modell i världen och deras roll är avgörande för att säkerställa en stark demokratisk ansvarsskyldighet för alla unionens institutioner.
112. Europaparlamentet noterar att anslagen under budgetpunkt 4 0 0 användes enligt följande 2012:
Grupp
2012
2011
Årliga anslag
Egna medel och överförda anslag
Utgifter
Utnyttjande-grad för årliga anslag (i procent)
Belopp överförda till nästa period
Årliga anslag
Egna medel och överförda anslag
Utgifter
Utnyttjande-grad för årliga anslag (i procent)
Belopp som överförts till nästa period (2011)
PPE
21 128
2 024
18 974
89,81 %
4 178
20 336
1 918
20 442
100,42 %
1 832
S&D
14 908
6 313
14 520
97,40 %
6 702
14 302
5 499
13 696
95,76 %
6 105
ALDE
6 673
2 281
6 855
102,72 %
2 100
6 477
2 416
6 676
103,07 %
2 217
Verts/ALE:
4 319
1 460
4 002
92,65 %
1 778
4 025
1 242
3 820
94,91 %
1 447
GUE/NGL
2 563
1 094
2 602
101,52 %
1 055
2 535
1 088
2 553
100,71 %
1 070
ECR
3 765
1 219
3 407
90,51 %
1 577
3 831
720
3 375
88,09 %
1 176
EFD
2 538
881
2 494
98,29 %
925
2 088
835
2 046
98,03 %
876
Grupplösa ledamöter
1 362
413
963
70,73 %
367
1 270
409
924
72,72 %
413
Totalt
57 255
15 687
53 817
94,00 %
18 680
54 866
14 126
53 514
97,53 %
15 137
* Alla belopp i tusen EUR.
Europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser
113. Europaparlamentet noterar att anslagen under budgetpunkt 4 0 2 användes enligt följande 2012(19):
Parti
Förkortning
Egna medel *
EP-bidrag
Inkomster totalt
EP-bidrag såsom % av stöd-berättigande utgifter (max 85 %)
Inkomst-överskott (överföring till reserver) eller förlust
Europeiska folkpartiet
PPE
1 471
6 483
8 863
85 %
242
Europeiska socialdemokraters parti
PSE
977
4 323
5 514
85 %
91
Alliansen liberaler och demokrater för Europa
ALDE
440
1 950
2 784
85 %
60
Europeiska gröna partiet
EGP
397
1 333
1 908
84 %
127
Alliansen av europeiska konservativa och reformister
AECR
216
1 139
1 701
85 %
13
Europeiska vänsterpartiet
EL
269
835
1 263
79 %
47
Europeiska demokratiska partiet
EDP/PDE
79
363
630
84 %
0
Europeiska fria alliansen
EFA
91
382
530
85 %
23
EU-demokraterna
EUD
29
195
271
85 %
-6
Europeiska kristna politiska rörelsen
ECPM
44
242
285
85 %
0,6
Europeiska fria alliansen
EFA
65
357
428
85 %
2
Alliansen för europeiska nationella rörelser
AEMN
44
186
333
85 %
-2
Rörelsen för frihetens och demokratins Europa
MELD
81
458
702
85 %
0
Totalt
4 203
18 247
25 214
84 %
598
(*) Alla belopp i tusen EUR.
114. Europaparlamentet noterar att anslagen under budgetpunkt 4 0 3 användes enligt följande 2012(20):
Stiftelse
Förkortning
Ansluten till parti
Egna medel *
EP-bidrag
Inkomster, totalt
EP-bidrag såsom % av stödberättigande utgifter (max 85 %)
Centret för Europastudier
CES
PPE
786
3 719
4 505
83 %
Foundation for European Progressive Studies
FEPS
PSE
517
2 795
3 312
85 %
European Liberal Forum
ELF
ALDE
183
996
1 179
85 %
Green European Foundation
GEF
EGP
156
865
1 020
85 %
Transform Europe
TE
EL
120
550
671
83 %
Institute of European Democrats
IED
PDE
48
238
286
85 %
Organisation For European Interstate Cooperation
OEIC
EUD
20
132
152
85 %
Centre Maurits Coppieters
CMC
EFA
36
200
235
85 %
New Direction
ND
AECR
141
679
820
85 %
Europeiska kristna politiska rörelsen
ECPF
ECPM
30
167
197
82 %
European Foundation for Freedom
EFF
EFA
44
234
279
84 %
Foundation for a Europe of Liberties and Democracy
Meddelandet om Europaparlamentets tre arbetsorter – ekonomiska, miljömässiga och regionala följder av den geografiska uppdelningen, utarbetat av Europaparlamentets generalsekreterare den 30 augusti 2013.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 25.11.2005, s. 15).
Den frivilliga pensionsfonden inrättades som en Association sans but lucratif (organisation som drivs utan vinstsyfte) enligt luxemburgsk lag den 14 juli 1993.
Källa: Protokollet från presidiets sammanträde den 9 september 2013 (PE 512.496/BUR) punkt 14 och protokollet från presidiets sammanträde den 7 oktober 2013 (PE 516.110/BUR) punkt 12
Källa: Protokollet från presidiets sammanträde den 9 september 2013 (PE 512.496/BUR) punkt 14, generalsekreterarens meddelande till presidiet D(2013)33164
Europaparlamentets undersökningsrätt
102k
35k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets förordning om närmare föreskrifter för utövandet av Europaparlamentets undersökningsrätt och om upphävande av Europaparlamentets, rådets och kommissionens beslut 95/167/EG, Euratom, EKSG (2009/2212(INL))
– med beaktande av artikel 226 tredje stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artiklarna 41 och 48 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0352/2011),
1. Europaparlamentet antar som sitt förslag till förordning den text som antogs den 23 maj 2012(1).
2. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att ge sitt samtycke till förslaget.
3. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att, om de inte kan ge sitt samtycke till förslaget i dess nuvarande form, återuppta förhandlingarna med det nyvalda parlamentet och erkänna de framsteg som gjorts under de tidigare förhandlingarna på politisk nivå och under de informella kontakterna på teknisk nivå, särskilt när det gäller frågan om sekretess och hanteringen av säkerhetsskyddsklassificerade och andra uppgifter.
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
– med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt ingressen och artiklarna 4.3 (lojalt samarbete mellan unionen och medlemsstaterna), 5 (tilldelning av befogenheter och subsidiaritet), 10.1 (representativ demokrati), 10.2 (företrädande av unionsmedborgarna) och 12 (de nationella parlamentens roll),
– med beaktande av protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, särskilt ingressen och avdelning II om interparlamentariskt samarbete, och av protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, vilka fogats till Lissabonfördraget,
– med beaktande av sina resolutioner av den 12 juni 1997 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten(1), av den 7 februari 2002 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten inom ramen för den europeiska integrationen(2) och av den 7 maj 2009 om utvecklingen av förbindelserna mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten enligt Lissabonfördraget(3),
– med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2014 om EU-lagstiftningens ändamålsenlighet, subsidiaritet och proportionalitet – 19:e rapporten om bättre lagstiftning avseende 2011(4),
– med beaktande av de slutliga rekommendationerna av den 20 december 2011 från styrgruppen för förbindelserna med de nationella parlamenten inom ramen för Lissabonfördraget,
– med beaktande av kommissionens årsrapporter om förbindelserna mellan Europeiska kommissionen och de nationella parlamenten, särskilt rapporten från 2012 (COM(2013)0565),
– med beaktande av de slutsatser som konferensen för talmän i EU-ländernas parlament har antagit sedan Lissabonfördragets ikraftträdande(5), särskilt vid mötena i Warszawa 2012 och Nicosia 2013,
– med beaktande av bidragen till och slutsatserna från mötena i Konferensen mellan de parlamentariska organen för EU-frågor vid Europeiska unionens parlament (Cosac) sedan Lissabonfördragets ikraftträdande, särskilt mötet för L Cosac i Vilnius 2013(6), och av Cosacs halvårsrapporter,
– med beaktande av Cosacs 20:e halvårsrapport, särskilt avsnitten om demokratisk legitimitet i EU och de nationella parlamentens roll och om politisk dialog och valet till Europaparlamentet 2014,
– med beaktande av de nationella parlamentens bidrag till Cosacs ordförandemöte, vilket hölls i det grekiska parlamentet i Aten den 26–27 januari 2014,
– med beaktande av de riktlinjer för interparlamentariskt samarbete som konferensen för talmän i EU-ländernas parlament antog i Lissabon den 21 juli 2008,
– med beaktande av slutsatserna från de interparlamentariska konferenserna om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) den 9−10 september 2012 i Pafos (Cypern), den 24–26 mars 2013 i Dublin (Irland) och den 4−6 september 2013 i Vilnius (Litauen) och bidraget från den interparlamentariska konferens om ekonomisk och finansiell styrning av EU som ska anordnas enligt artikel 13 i fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen och som hölls den 16–17 oktober 2013 i Vilnius (Litauen),
– med beaktande av sina resolutioner av den 12 december 2013 om konstitutionella problem med flernivåstyrning i Europeiska unionen(7) och om Europaparlamentets förbindelser med de institutioner som företräder de nationella regeringarna(8),
– med beaktande av rapporten Mot en verklig ekonomisk och monetär union, som den 5 december 2012 lades fram av ordförandena Van Rompuy, Juncker, Barroso och Draghi,
– med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 13–14 december 2012 samt den 24–25 oktober och 19–20 december 2013,
– med beaktande av artikel 130 i arbetsordningen,
– med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2014 om genomförande av Lissabonfördraget med avseende på Europaparlamentet(9),
– med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0255/2014), och av följande skäl:
A. Enligt EU-fördraget måste EU:s nuvarande institutionella struktur betraktas som en fas i den process för att skapa en allt fastare sammanslutning som inleddes då Europeiska gemenskaperna bildades.
B. Enligt principen om lojalt samarbete ska unionen och dess medlemsstater respektera och bistå varandra när de fullgör de uppgifter som följer av fördragen. Medlemsstaterna ska enligt samma princip hjälpa unionen att fullgöra sina uppgifter och de ska avstå från varje åtgärd som kan riskera att unionens mål inte uppnås.
C. Artikel 12 i EU-fördraget, där de nationella parlamentens uppgifter anges, stärker principen om lojalt samarbete genom att slå fast att de nationella parlamenten bidrar aktivt till en väl fungerande union.
D. Genom principen om tilldelade befogenheter fastställs unionens befogenheter, som utövas i enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Det åligger samtliga EU-institutioner att tillsammans med de nationella parlamenten se till att lagstiftningsakterna är förenliga med subsidiaritetsprincipen.
E. Demokratisk legitimitet och ansvarsskyldighet måste garanteras på alla nivåer där beslut fattas och genomförs samt i det ömsesidiga samspelet mellan dessa nivåer.
F. Unionens sätt att fungera bygger på representativ demokrati och på en dubbel demokratisk legitimitet genom Europaparlamentet, som är direktvalt av medborgarna, och medlemsstaterna såsom dessa är företrädda i rådet av sina regeringar, som själva är demokratiskt ansvariga inför sina nationella parlament och medborgare.
G. Europaparlamentet och de nationella parlamenten är, inom sina respektive befogenhetsområden, hörnpelarna i unionens dubbla demokratiska legitimitet: Europaparlamentet är den institution där medborgarna är direkt företrädda på EU-nivå, och de nationella parlamenten är de nationella institutioner som kan utkräva ansvar av regeringsföreträdarna i rådet.
H. De nationella parlamenten är därför inte någon ”tredje kammare” i EU:s lagstiftande församling, utan snarare ett instrument för att utkräva ansvar av unionens andra kammare, dvs. rådet.
I. Det är därför lämpligt att acceptera denna konstruktiva inställning från de nationella parlamentens sida, vilken kommer till uttryck genom förmedlingen av sådana bidrag.
J. De nationella parlamenten bör utveckla stabila och konsekventa EU-relaterade strukturer för att stärka förbindelserna med EU-institutionerna och tillägna sig ytterligare sakkunskaper i EU-relaterade frågor.
K. I det nuvarande integrationsskedet har de nationella parlamenten sin egen specifika roll att spela som består i att stärka en ”europeisk medvetenhet” i medlemsstaterna och föra medborgarna närmare EU.
L. Det interparlamentariska samarbetet kan vara mycket viktigt för att driva den europeiska integrationsprocessen framåt genom att möjliggöra informationsutbyten, en gemensam hantering av problem, en ömsesidigt gynnsam dialog och ett smidigare införlivande av EU-lagstiftning i nationell lagstiftning.
M. Efter inrättandet av den interparlamentariska konferensen om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) och av den interparlamentariska konferensen om ekonomisk styrning, och efter det att de sektorsspecifika interparlamentariska utskottsmötena har blivit den prioriterade samarbetskanalen, bör Cosac fortsätta att fungera som forum för regelbundet utbyte av synpunkter, information och bästa praxis gällande de praktiska aspekterna av den parlamentariska kontrollen.
N. Europaparlamentet bör på närmare håll göras delaktigt i den ”politiska dialog” som kommissionen har inrättat med de nationella parlamenten, och särskilt i den förstärkta politiska dialogen i samband med den europeiska planeringsterminen för förhandssamordning av den ekonomiska politiken. Detta är framför allt viktigt med tanke på det ömsesidiga beroendet mellan Europaparlamentets och de nationella parlamentens beslut.
O. Europaparlamentets arbetsordning har ändrats för att ta hänsyn till Lissabonfördragets bestämmelser om de nationella parlamentens roll i EU.
P. Hänsyn bör tas till den roll som konferensen för talmän i EU-ländernas parlament för närvarande spelar inom det interparlamentariska samarbetet.
I. De nationella parlamenten och unionens demokratiska legitimitet
1. Europaparlamentet gläder sig över att det finns fördragsbestämmelser som ger de nationella parlamenten en rad rättigheter och skyldigheter som gör det möjligt för dem att aktivt bidra till en union som fungerar väl. Parlamentet anser att dessa rättigheter och skyldigheter omfattar följande:
a)
Ett aktivt deltagande i EU-frågor (befogenheter att ratificera fördrag, deltagande i konvent enligt artikel 48 i EU-fördraget, kontroll av nationella regeringar, subsidiaritetsprövning, möjligheter att motsätta sig lagstiftning under exceptionella omständigheter, införlivande av EU-lagstiftning i nationell lagstiftning).
b)
En politisk dialog (interparlamentariskt samarbete och ömsesidigt utbyte av information med EU-institutionerna, särskilt Europaparlamentet).
2. Europaparlamentet påpekar att unionens dubbla demokratiska legitimitet som en union av medborgare och en union av medlemsstater förkroppsligas, i EU:s lagstiftningsprocess, av Europaparlamentet och rådet. Om medlemsstaterna ska företrädas på ett enhetligt och demokratiskt sätt i EU, bör de nationella regeringarnas hållningar i rådet ta vederbörlig hänsyn till åsikterna i de nationella parlamenten, så att rådets demokratiska karaktär stärks.
3. Europaparlamentet understryker att de nationella parlamenten och Europaparlamentet måste garantera verklig legitimitet och ansvarsskyldighet på nationell nivå respektive EU-nivå. Parlamentet påminner om den princip som anges i slutsatserna från Europeiska rådets möte i december 2012, om att det allmänna målet under processen förblir ”att säkerställa demokratisk legitimitet och ansvarsskyldighet på den nivå där besluten fattas och genomförs”.
4. Europaparlamentet berömmer de nationella parlamenten för att ha vidtagit åtgärder för att
a)
förbättra sina styrnings- och kontrollförfaranden, i syfte att åstadkomma större enhetlighet,
b)
förbereda de nationella ministrarnas och regeringarnas arbete i rådet och Europeiska rådet, i enlighet med de nationella författningarna,
c)
kontrollera de ställningstaganden som de nationella ministrarna och regeringarna gör i rådet och Europeiska rådet, i enlighet med de nationella författningarna,
d)
utöva en effektiv styrnings- och kontrollfunktion när det gäller genomförandet av direktiv och förordningar,
e)
uppmuntra rådet att förbättra insynen i sina överläggningar om lagstiftningsakter, särskilt under den förberedande fasen av lagstiftningsprocessen, för att minska informationsasymmetrin mellan Europaparlamentet och rådet,
f)
utvärdera förbindelserna mellan Europaparlamentets utskott och de nationella parlamentens utskott.
5. Europaparlamentet bekräftar den roll som dess egna utskott och de nationella parlamentens utskott spelar i EU:s lagstiftningsprocess.
6. Europaparlamentet beklagar därför djupt bristen på insyn i överläggningarna om lagstiftningsakter och det bristfälliga informationsflödet mellan Europaparlamentet och rådet. Rådet uppmanas att i fråga om öppenhet och insyn tillämpa samma nivåer som parlamentet, särskilt vid utarbetandet av lagstiftningsakter.
7. Europaparlamentet anser att bristen på insyn i rådets överläggningar, särskilt när det gäller lagstiftningsakter, gör det svårt för regeringarna att vara verkligt ansvariga inför sina respektive nationella parlament.
8. Europaparlamentet konstaterar att de tröskelvärden som anges i artikel 7.3 i protokoll nr 2 hittills har uppnåtts två gånger under subsidiaritetsprövningarna. Syftet med mekanismen för tidig varning är inte att blockera EU:s beslutsprocess, utan att förbättra EU-lagstiftningens kvalitet genom att framför allt säkerställa att EU agerar inom ramen för sina befogenheter.
9. Europaparlamentet anser därför att de nationella parlamentens och EU-institutionernas övervakning av efterlevnaden av subsidiaritetsprincipen inte bör ses som en onödig begränsning, utan som en mekanism som garanterar de nationella parlamentens befogenheter, eftersom den bidrar till att justera form och innehåll för gynnsam lagstiftningsverksamhet inom EU.
10. Europaparlamentet anser att mekanismen för tidig varning bör ses och användas som ett bland flera instrument för att säkerställa ett verkningsfullt samarbete mellan EU-institutionerna och de nationella institutionerna.
11. Europaparlamentet gläds åt att denna mekanism i praktiken även används som en kanal för samråd och samarbetsinriktad dialog mellan de olika institutionella nivåerna inom EU:s flernivåsystem.
12. Europaparlamentet anser att institutionerna först och främst bör betrakta de nationella parlamentens motiverade yttranden som en möjlighet att få en klarare bild av hur man bäst uppnår lagstiftningsakternas mål. Kommissionen uppmanas att snabbt och utförligt besvara de motiverade yttranden och bidrag som skickas av de nationella parlamenten.
II. De interparlamentariska förbindelserna och den europeiska integrationsprocessen
13. Europaparlamentet vidhåller att EU:s interparlamentariska samarbete inte ersätter den normala parlamentariska kontroll som Europaparlamentet utövar i enlighet med sina fördragsfästa befogenheter och som de nationella parlamenten utövar över sina respektive regeringars EU-relaterade verksamhet. Parlamentet anser att syftet med detta samarbete är att
a)
främja utbyte av information och bästa praxis mellan nationella parlament och Europaparlamentet, i syfte att göra det möjligt för dem att utöva en effektivare kontroll och bidra i större utsträckning utan att deras respektive befogenheter undergrävs,
b)
se till att parlamenten till fullo kan utöva sina befogenheter när det gäller EU-frågor,
c)
främja framväxten av en verkligt europeisk parlamentarisk och politisk kultur.
14. Europaparlamentet betraktar interparlamentariska möten som platser där EU-politik och nationell politik strålar samman och ger värdefulla impulser till varandra. En viktig funktion för dessa möten är att göra det möjligt för de nationella parlamenten att ta hänsyn till det europeiska perspektivet i nationella debatter och för Europaparlamentet att ta hänsyn till det nationella perspektivet i europeiska debatter.
15. Europaparlamentet påpekar att det nya europeiska interparlamentariska systemet alltjämt håller på att ta form och måste avspegla ett samförståndsbaserat förhållningssätt i enlighet med avdelning II artikel 9 i protokoll nr 1 till Lissabonfördraget, där det fastställs att Europaparlamentet och de nationella parlamenten tillsammans har till uppgift att i samförstånd bestämma hur det interparlamentariska samarbetet ska organiseras och främjas i unionen, även om det fortfarande är för tidigt att utarbeta en gemensam ram för interparlamentariskt samarbete.
16. Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som i enlighet med rekommendationerna från styrgruppen för förbindelserna med de nationella parlamenten har vidtagits sedan Lissabonfördragets ikraftträdande för att intensifiera samarbetet mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet, framför allt när det gäller planeringen av interparlamentariska utskottsmöten (50 stycken sedan 2010), översändandet av de nationella parlamentens översända handlingar (motiverade yttranden och bidrag) till ledamöterna av de nationella parlament och relevanta politiska organ, införandet av videokonferenser, främjandet av bilaterala besök, tekniska förbättringar av Ipex (InterParliamentary EU information eXchange), det ökade antalet samarbetsprojekt inom ramen för Europeiskt centrum för parlamentarisk forskning och dokumentation (CERDP), besök av administrativa tjänstemän samt utbyte av information och bästa praxis. Parlamentet anser att dessa åtgärder bidrar till att göra de interparlamentariska förbindelserna mer effektiva och fokuserade, samtidigt som de bidrar till parlamentarisk demokratisering.
17. Europaparlamentet understryker att de interparlamentariska mötena behöver organiseras i nära samarbete med de nationella parlamenten för att deras effektivitet och kvalitet ska förbättras. Parlamentet rekommenderar därför att de nationella parlamenten ska inbegripas i ett så tidigt skede som möjligt när dagordningen till de interparlamentariska mötena utarbetas.
18. Europaparlamentet anser att utvecklingen av interparlamentariska möten bör bygga på praktiska arrangemang som tar hänsyn till de särskilda inslagen i varje typ av möte.
19. Europaparlamentet lovordar effektiviteten i de interparlamentariska utskottsmötena. Parlamentet ser gärna att det mellan olika föredragande finns ett närmare samarbete om specifika lagstiftningsfrågor.
20. Europaparlamentet välkomnar att effektiva möten hålls mellan de politiska grupperna och de europeiska politiska partierna som ett led i EU:s interparlamentariska samarbete. Parlamentet efterlyser fortsatt stöd för dessa möten som ett effektivt sätt att utveckla en äkta europeisk politisk medvetenhet.
21. Europaparlamentet välkomnar den roll som Ipex har främst som plattform för utbyte av information om parlamentariska kontrollförfaranden, trots de språksvårigheter som kan uppstå. För att ”dialogen” mellan parlamenten ska bli så ändamålsenlig som möjligt uppmanas de nationella parlamenten att ägna särskild uppmärksamhet åt flerspråkighetsprincipen.
22. Europaparlamentet betonar att det interparlamentariska samarbetet måste vara öppet och inkluderande och är bekymrat över att det anordnas reducerade interparlamentariska möten som inte omfattar alla parlament och som har till syfte att anta ståndpunkter om EU-frågor där det inte finns samförstånd.
23. Europaparlamentet konstaterar att den ”politiska dialogen” (som inleddes genom ”Barroso-initiativet” 2006) och mekanismen för tidig varning är två sidor av samma mynt. Parlamentet noterar utvecklingen av långtgående förbindelser mellan de nationella parlamenten och kommissionen och instiftandet av en ”förstärkt politisk dialog” som ett led i den europeiska planeringsterminen för förhandssamordning av den ekonomiska politiken.
III. Utveckling och förslag
24. Europaparlamentet föreslår att en överenskommelse ska träffas mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet. Denna överenskommelse skulle kunna ligga till grund för ett effektivt samarbete i enlighet med artikel 9 i protokoll nr 1 till Lissabonfördraget och artikel 130 i parlamentets arbetsordning.
25. Europaparlamentet begär att regelbundna, tematiskt strukturerade och effektiva möten ska hållas mellan de politiska grupperna och de europeiska politiska partierna inom ramen för EU:s interparlamentariska samarbete.
26. Europaparlamentet betonar att det interparlamentariska samarbetet alltid måste sträva efter att sammanföra rätt människor vid rätt tidpunkt för att på ett meningsfullt sätt ta itu med rätt frågor, så att de beslut som fattas inom olika ansvarsområden drar fördel av det mervärde som följer av äkta dialog och verkliga debatter.
27. Europaparlamentet anser att Cosac bör fortsätta att fungera som forumet för regelbundet utbyte av synpunkter, information och bästa praxis när det gäller de praktiska aspekterna av den parlamentariska kontrollen.
28. När det gäller konferensen om ekonomisk styrning – som bygger på artikel 13 i fördraget om stabilitet, samordning och styrning – påminner Europaparlamentet om att en överenskommelse som nåddes vid konferensen för talmän i EU-ländernas parlament i Nicosia i april 2013 innehåller bestämmelser om ett antal arrangemang för denna konferens och att en översyn av dessa arrangemang ska genomföras 2015 vid konferensen för talmän i EU-ländernas parlament i Rom. Parlamentet anser således att alla förfaranden för godkännande av praktiska arrangemang för konferensen om ekonomisk styrning före denna översyn är förhastade och därför bör undvikas.
29. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.
Genomförandebestämmelser till systemet för Europeiska unionens egna medel ***
193k
38k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om utkastet till rådets förordning om genomförandebestämmelser till systemet för Europeiska unionens egna medel (05600/2014 – C7-0047/2014 – 2011/0184(APP))
– med beaktande av utkastet till rådets förordning (05600/2014),
– med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 311 fjärde stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (C7‑0047/2014),
– med beaktande av sin resolution av den 29 mars 2007 om framtiden för Europeiska unionens egna medel(1),
– med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011 om investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt och hållbart Europa för alla(2),
– med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2012 om den fleråriga budgetramen och egna medel(3),
– med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2012 i syfte att uppnå ett positivt resultat av förfarandet för godkännande av den fleråriga budgetramen för 2014–2020(4),
– med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2013 om Europeiska rådets slutsatser av den 7–8 februari 2013 avseende den fleråriga budgetramen(5),
– med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2013 om den politiska överenskommelsen om den fleråriga budgetramen 2014–2020(6),
– med beaktande av sin resolution av den 16 april 2014 om genomförandebestämmelser till systemet för Europeiska unionens egna medel(7),
– med beaktande av att fördraget för första gången kräver parlamentets godkännande av genomförandebestämmelserna till systemet för Europeiska unionens egna medel,
– med beaktande av artikel 81.1 första och tredje styckena i arbetsordningen,
– med beaktande av rekommendationen från budgetutskottet (A7‑0269/2014).
1. Europaparlamentet godkänner utkastet till rådets förordning.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om utkastet till rådets beslut om systemet för Europeiska unionens egna medel (05602/2014 – C7-0036/2014 – 2011/0183(CNS))
– med beaktande av artikel 311 tredje stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C7‑0036/2014),
– med beaktande av sin resolution av den 29 mars 2007 om framtiden för Europeiska unionens egna medel(1),
– med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011 om investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt och hållbart Europa för alla(2),
– med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2012 om den fleråriga budgetramen och egna medel(3),
– med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2012 i syfte att uppnå ett positivt resultat av förfarandet för godkännande av den fleråriga budgetramen för 2014–2020(4),
– med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2013 om Europeiska rådets slutsatser av den 7–8 februari 2013 avseende den fleråriga budgetramen(5),
– med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2013 om den politiska överenskommelsen om den fleråriga budgetramen 2014–2020(6),
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0271/2014).
1. Europaparlamentet godkänner rådets utkast såsom ändrat av parlamentet.
2. Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.
3. Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra sitt utkast.
4. Europaparlamentet uppmanar högnivågruppen om egna medel att lägga fram sin första utvärdering om systemet för egna medel före utgången av 2014 så som anges i det gemensamma uttalandet, som bifogas denna resolution(7). Parlamentet förväntar sig att denna grupp kommer att lägga fram förslag för att komma till rätta med bristerna i det rådande systemet i syfte att bana väg för en reform – vägledd av de övergripande målen för enkelhet, öppenhet, rättvisa och demokratisk ansvarighet – som ska genomföras i samband med nästa fleråriga budgetram.
5. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Rådets utkast
Ändring
Ändring 1 Utkast till beslut Skäl 8a (nytt)
(8a) Europaparlamentet har fortlöpande begärt att EU-budgeten ska finansieras helt och hållet med egna medel, i enlighet med fördraget, och har regelbundet lyft fram det befintliga systemet för egna medels brister och begränsningar, vilket inte är underkastat parlamentets kontroll och dessutom är icke-transparent, orättvist, mycket komplicerat och totalt obegripligt för EU-medborgarna, vilka får ta konsekvenserna i slutändan. Parlamentet anser att ett sådant system i allt väsentligt är oförenligt med fördragets bokstav och anda.
Ändring 2 Utkast till beslut Skäl 8b (nytt)
(8b) Europaparlamentet anser att det rådande systemet för unionens finansiering, i vilket ca 74 % av intäkterna härrör från BNI-baserade bidrag och 11 % från befintliga, statistiska mervärdesskattebaserade bidrag, bara har stärkt logiken med ”skälig avkastning” som har varit förhärskande i alla diskussioner i rådet, både om intäkts- och utgiftssidan av EU-budgeten och har lett till införandet av komplicerade och oklara rabatter och andra justeringsmekanismer, och det bidrar till det återkommande problemet med brist på betalningar i det årliga budgetförfarandet. Parlamentet anser också att det rådande systemet förhindrar bildandet av en tillräcklig majoritet i rådet för att budgetera en tillräcklig nivå av betalningsbemyndiganden i årsbudgetarna för att för att man ska kunna uppfylla EU:s rättsliga skyldigheter och politiska åtaganden.
Ändring 3 Utkast till beslut Skäl 8c (nytt)
(8c) Europaparlamentet har kraftfullt förespråkat en djupgående reformering av systemet för egna medel som skulle innebära en återgång till ett system med genuina, tydliga, enkla och rättvisa egna medel. Parlamentet anser att kommissionens lagstiftningsförslag om egna medel från juni 2011 var ett steg i rätt riktning och de fick stöd från början av en överväldigande majoritet i Europaparlamentet. Parlamentet beklagar att rådet inte hade möjlighet att gå vidare med reformeringen av systemet för egna medel på grundval av dessa lagstiftningsförslag. Parlamentet beklagar att Europeiska rådet genom sin slutliga politiska överenskommelse den 8 februari 2013 t.o.m. har infört nya rabatter och undantag.
Ändring 4 Utkast till beslut Skäl 8d (nytt)
(8d) En högnivågrupp om egna medel har inrättats på gemensamt initiativ av de tre EU-institutionerna, i enlighet med det gemensamma uttalandet om egna medel, vilken utgör en del av den politiska överenskommelsen om den fleråriga budgetramen 2014–2020. Gruppen kommer att göra en allmän översyn av systemet för egna medel, vägledd av de övergripande målen om enkelhet, öppenhet, rättvisa och demokratisk ansvarighet. Alla aspekter av reformeringen av systemet för egna medel bör undersökas. En första utvärdering kommer att läggas fram i slutet av 2014.
Ändring 5 Utkast till beslut Skäl 8e (nytt)
(8e) Resultatet av högnivågruppens arbete ska utvärderas vid en interinstitutionell konferens under 2016, med deltagande av de nationella parlamenten. Baserat på resultatet av arbetet kommer kommissionen att bedöma om nya initiativ gällande egna medel är lämpliga. Denna utvärdering kommer att utföras samtidigt som översynen/revisionen av den fleråriga budgetramen för 2014–2020 efter valet, vilken ska inledas av kommissionen senast under 2016. Parlamentet anser att högnivågruppens arbete bör bana väg för en överenskommelse om möjliga reformer som ska tas i bruk under perioden som omfattas av nästa fleråriga budgetram.
BILAGA
Gemensamt uttalande om egna medel
1. I enlighet med artikel 311 i EUF-fördraget ska unionen se till att den har nödvändiga medel för att nå sina mål och genomföra sin politik. Det fastställs även att budgeten utan att det inverkar på andra inkomster ska finansieras helt av egna medel. I artikel 311 tredje stycket anges att rådet i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, med enhällighet och efter att ha hört Europaparlamentet, ska anta ett beslut om systemet för unionens egna medel och att rådet, inom ramen för detta, kan inrätta nya kategorier av egna medel eller upphäva en befintlig kategori.
2. I juni 2011 lade kommissionen därför fram förslag till reform av unionens system för egna medel. Europeiska rådets enades vid mötet den 7–8 februari 2013 om att bestämmelserna för egna medel bör vägledas av de övergripande målen om enkelhet, öppenhet och rättvisa. Europeiska rådet uppmanade även rådet att fortsätta arbetet med kommissionens förslag om en ny kategori momsbaserade egna medel. Det uppmanade även de medlemsstater som deltar i det fördjupade samarbetet på området för skatt på finansiella transaktioner att undersöka om denna kan bli grunden för en ny kategori egna medel i EU:s budget.
3. Frågan om egna medel kräver ytterligare arbete. I detta syfte kommer en högnivågrupp att sammankallas vars medlemmar ska utses av de tre institutionerna. Den kommer att beakta alla befintliga eller kommande bidrag från de tre EU-institutionerna och de nationella parlamenten. Den bör utnyttja lämplig sakkunskap, bland annat hos nationella budgetmyndigheter och finanspolitiska myndigheter samt oberoende experter.
4. Gruppen kommer att göra en allmän översyn av systemet för egna medel, vägledd av de övergripande målen om enkelhet, öppenhet, rättvisa och demokratisk ansvarighet. En första utvärdering kommer att läggas fram i slutet av 2014. Framstegen i arbetet kommer att bedömas på politisk nivå genom regelbundna möten, minst en gång var sjätte månad.
5. De nationella parlamenten kommer att inbjudas till en interinstitutionell konferens 2016 för att utvärdera detta arbete.
6. Baserat på resultatet av arbetet kommer kommissionen att bedöma om nya initiativ gällande egna medel är lämpliga. Bedömning kommer att ske parallellt med den översyn som avses i artikel 1a i förordningen om den fleråriga budgetramen med tanke på de reformer skulle kunna övervägas för den period som omfattas av nästa fleråriga budgetram.
Traditionella, momsbaserade egna medel och BNI-baserade egna medel samt åtgärder för att möta likviditetsbehov *
197k
38k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om utkastet till rådets förordning om metoder och förfaranden för tillhandahållande av traditionella, momsbaserade egna medel och BNI-baserade egna medel samt åtgärder för att möta likviditetsbehov (omarbetning) (05603/2014 – C7-0037/2014 – 2011/0185(CNS))
– med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2011)0742),
– med beaktande av artikel 322.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C7‑0037/2014),
– med beaktande av sin resolution av den 29 mars 2007 om framtiden för Europeiska unionens egna medel(1),
– med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011 om investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt och hållbart Europa för alla(2),
– med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2012 om den fleråriga budgetramen och egna medel(3),
– med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2012 i syfte att uppnå ett positivt resultat av förfarandet för godkännande av den fleråriga budgetramen(4),
– med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2013 om Europeiska rådets slutsatser av den 7–8 februari 2013 avseende den fleråriga budgetramen(5),
– med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2013 om den politiska överenskommelsen om den fleråriga budgetramen 2014–2020(6),
– med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(7),
– med beaktande av skrivelsen av den 6 mars 2012 från utskottet för rättsliga frågor till budgetutskottet i enlighet med artikel 87.3 i arbetsordningen,
– med beaktande av artiklarna 87 och 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0268/2014), och av följande skäl:
A. Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller kommissionens förslag inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.
1. Europaparlamentet godkänner rådets utkast såsom det anpassats till rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.
2. Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.
3. Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
– med beaktande av utkastet till rådets beslut (05600/2014),
– med beaktande av kommissionens förslag till rådets förordning (COM(2011)0740),
– med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 311 tredje stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7‑0047/2014),
– med beaktande av sin resolution av den 29 mars 2007 om framtiden för Europeiska unionens egna medel(1),
– med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011 om investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt och hållbart Europa för alla(2),
– med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2012 om den fleråriga budgetramen och egna medel(3),
– med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2012 i syfte att uppnå ett positivt resultat av förfarandet för godkännande av den fleråriga budgetramen(4),
– med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2013 om Europeiska rådets slutsatser av den 7–8 februari 2013 avseende den fleråriga budgetramen(5),
– med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2013 om den politiska överenskommelsen om den fleråriga budgetramen 2014–2020(6),
– med beaktande av artikel 81.1 andra stycket i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0270/2014), och av följande skäl:
A. Enligt artikel 311 i EUF-fördraget ska rådet genom förordningar i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande fastställa genomförandebestämmelser för systemet för unionens egna medel i den mån som detta föreskrivs i det beslut som fastställer bestämmelserna avseende systemet för unionens egna medel.
B. I artikel 311 i EUF-fördraget föreskrivs också att budgeten helt ska finansieras av egna medel och att rådet får inrätta nya kategorier av egna medel eller upphäva en befintlig kategori, vilket alltså är den rättsliga grunden för en djupgående reform av systemet för egna medel.
C. Parlamentet har ständigt begärt att finansieringen av EU-budgeten ska återgå till ett genuint system för egna medel, enligt vad som föreskrivs i fördraget. Parlamentet har regelbundet betonat att bristerna och begränsningarna i det befintliga systemet för egna medel, bristen på transparens och den höga graden av komplexitet gör att systemet är totalt obegripligt för EU-medborgarna, vilka slutligen får ta konsekvenserna.
D. De nationella bidragen till EU-budgeten, baserade på BNI, som för närvarande motsvarar ungefär 74 procent av de totala EU-inkomsterna, kan inte betraktas som genuina egna medel eftersom de helt enkelt är överföringar från de nationella statskassorna till EU-budgeten. De mervärdesskattebaserade medlen, som utgör ungefär 11 procent av de totala EU-inkomsterna har utvecklats på ett sådant sätt att de också uppfattas som ett nationellt bidrag till EU-budgeten. Denna situation har de senaste decennierna stärkt resonemanget om ”skälig avkastning”, som också tydligt var förhärskande i slutsatserna från Europeiska rådets möte den 7–8 februari 2013 om den fleråriga budgetramen 2014–2020 och har i stor utsträckning förhindrat en strukturreform av EU-budgeten.
E. På grund av åtstramningsåtgärder är medlemsstaterna motvilliga att öka sina bidrag till EU-budgeten, trots den tydliga nytta de har av EU-finansierade program och ett system med direkta egna medel för EU är den enda hållbara lösningen.
F. Parlamentet har ständigt stött kommissionens förslag, som lades fram i juni 2011 och som – genom att minska de nationella bidragen till EU-budgeten till högst 40 procent, avskaffa det nuvarande rent statistiska mervärdesskattebaserade bidraget och ersätta det med ett genuint mervärdesskattebaserat EU-medel, inrätta en ny och genuin typ av egna medel och ersätta alla rabatter och korrigeringsmekanismer med ett system för enhetsbelopp för perioden 2014–2020 – innebar ett steg i rätt riktning genom att EU‑budgetens inkomstsida anpassades till fördragets bokstav och andemening, och förslaget stöddes därför direkt av en överväldigande majoritet i parlamentet.
G. Trots att parlamentet var missnöjt med att rådet inte gjorde framsteg med reformen av systemet för egna medel, gav det slutligen sitt samtycke till förordningen om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 i november 2013, till följd av överenskommelsen med rådet om en gemensam förklaring om inrättandet av högnivågruppen för egna medel. Det litauiska ordförandeskapet förklarade vid detta tillfälle att man ville anordna ett första möte i denna grupp den 18−19 december 2013. Mötet kommer att äga rum först i april 2014 på grund av rådets försenade beslut om sina tre kandidater till denna högnivågrupp .
H. Syftet med högnivågruppen för egna medel är att göra en första utvärdering av det nuvarande systemets brister före slutet av 2014 och att lämna det slutliga resultatet 2016, som ska bedömas vid en interinstitutionell konferens med deltagande av nationella parlament. Högnivågruppen bör undersöka alla aspekter av reformen av systemet för egna medel med syftet att ge kommissionen de medel som behövs för att bedöma om nya initiativ för egna medel är lämpliga samtidigt med översynen/revisionen av den fleråriga budgetramen för 2014–2020 efter valet (den ska inledas senast i slutet av 2016) och för att den ska kunna föreslå en lyckad reform för den period som omfattas av den fleråriga budgetramen efter 2020.
1. Europaparlamentet välkomnar rådets överenskommelse om att fastställa genomförandebestämmelser för unionens egna medel i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
2. Europaparlamentet anser att det är beklagligt att rådet beslutat att återföra de bestämmelser som har att göra med beräkningen av BNI-medlen till beslutet om egna medel. Parlamentet anser att detta är ett förlorat tillfälle att omgruppera alla genomförandebestämmelser i en gemensam text, och anser att artikel 311 i Lissabonfördraget inte innehåller en objektiv motivering för denna uppdelning.
3. Europaparlamentet beklagar att rådet inte har lyckats göra några framsteg i fråga om reformen av systemet för egna medel på grundval av de lagstiftningsförslag som har lagts fram av kommissionen.
4. Europaparlamentet vidhåller sitt krav på reformering av systemet för Europeiska unionens egna medel så att det blir enkelt, öppet, rättvist, synligt och begripligt för EU‑medborgarna, vilket skulle stärka EU-medborgarnas koppling till europeiska projekt och samtidigt minska bördan för medlemsstaternas nationella statskassor.
5. Europaparlamentet har höga förväntningar på arbetet i högnivågruppen för egna medel, som är en unik möjlighet att komma till rätta med den rådande blockeringen av reformen av systemet för egna medel. Parlamentet välkomnar högnivågruppens första möte den 3 april 2014. Parlamentet förväntar sig att högnivågruppen trots avsevärda och beklagliga förseningar i organiserandet av detta första möte fortfarande kommer att uppfylla de mål och den tidsplan som fastställs i det gemensamma uttalandet om inrättande av högnivågruppen för egna medel.
6. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ett utökat samarbete mellan de offentliga arbetsförmedlingarna (COM(2013)0430 – C7-0177/2013 – 2013/0202(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0430),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 149 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0177/2013),
– med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2013(1),
– med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 28 november 2013(2),
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 7 februari 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artiklarna 55 och 37 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7‑0072/2014).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet godkänner sitt uttalande som bifogas denna resolution.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut nr .../2014/EU om ett utökat samarbete mellan de offentliga arbetsförmedlingarna
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut nr 573/2014/EU.)
BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN
UTTALANDE FRÅN EUROPAPARLAMENTET
OM
INRÄTTANDET AV ETT NÄTVERK FÖR DE OFFENTLIGA ARBETSFÖRMEDLINGARNA
1. Europaparlamentet välkomnar den överenskommelse som medlagstiftarna har nått om kommissionens förslag till beslut om utökat samarbete mellan de offentliga arbetsförmedlingarna, som formaliserar och stärker det befintliga informella samarbetsnätverket mellan de offentliga arbetsförmedlingarna.
2. Europaparlamentet erinrar om att det i artikel 149 i EUF-fördraget fastställs att parlamentet och rådet får besluta om stödåtgärder för att främja samarbete mellan medlemsstaterna på sysselsättningsområdet. Sådana akter är rättsakter och får föreskriva rättsligt bindande skyldigheter. Åtgärderna får dock inte omfatta harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar.
3. Europaparlamentet anser att inrättandet av ett samarbetsnätverk mellan de offentliga arbetsförmedlingarna är en stödåtgärd som omfattas av artikel 149 i EUF-fördraget. När beslutet har antagits ska alla medlemsstater därför delta i nätverket, eftersom en medlemsstat inte kan låta bli att delta i en unionspolitik bara för att den så önskar.
4. Europaparlamentet understryker att enligt skälen och de normativa artiklarna är det främsta syftet med beslutet att stärka och effektivisera det redan befintliga informella nätverket mellan de offentliga arbetsförmedlingarna, genom att formalisera det med en lagstiftningsakt. Målet kan bara nås om alla medlemsstater deltar i nätverket och i de verksamheter som anges i artikel 3 i beslutet.
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond (COM(2013)0522 – C7-0231/2013 – 2013/0248(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0522),
– med beaktande av artikel 294.2, artikel 175 tredje stycket och artikel 212.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0231/2013),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 10 december 2013(1),
– med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 28 november 2013(2),
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 12 mars 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från budgetutskottet (A7-0078/2014).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 661/2014.)
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om Europeiska unionens medverkan i en ökning av Europeiska investeringsfondens kapital (COM(2014)0066 – C7-0030/2014 – 2014/0034(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2014)0066),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 173.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0030/2014),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 25 mars 2014(1),
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 12 mars 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0156/2014).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets och rådets bifogade uttalande, som kommer att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien) tillsammans med den slutliga lagstiftningsakten.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut nr .../2014/EU om Europeiska unionens medverkan i en ökning av Europeiska investeringsfondens kapital
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut nr 562/2014/EU.)
BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN
Uttalande av Europaparlamentet och rådet
Europaparlamentet och rådet är ense om att ta upp frågan om hur fondens utdelningar ska hanteras, inom ramen för nästa översyn av de finansiella reglerna för unionens allmänna budget eller, allra senast, inom ramen för den preliminära rapport som föreskrivs i artikel 4.
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om de avgifter som ska betalas till Europeiska läkemedelsmyndigheten för säkerhetsövervakning av humanläkemedel (COM(2013)0472 – C7-0196/2013 – 2013/0222(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0472),
– med beaktande av artiklarna 294.2, 114 och 168.4 c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0196/2013),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av de motiverande yttranden från det grekiska parlamentet, den spanska deputeradekammaren och den spanska senaten som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,
– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 16 oktober 2013(1),
– efter att ha hört Regionkommittén,
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 19 februari 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7‑0476/2013).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om de avgifter som ska betalas till Europeiska läkemedelsmyndigheten för säkerhetsövervakning av humanläkemedel
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 658/2014.)
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om makroekonomiskt stöd till Republiken Tunisien (COM(2013)0860 – C7-0437/2013 – 2013/0416(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0860),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 212 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0437/2013),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av yttrandet från budgetutskottet över förslagets ekonomiska förenlighet,
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 26 februari 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 och 38 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A7-0110/2014).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut nr .../2014/EU om makroekonomiskt stöd till Republiken Tunisien
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut nr 534/2014/EU.)
Flerårig återhämtningsplan för blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet ***I
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 302/2009 om en flerårig återhämtningsplan för blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet (COM(2013)0250 – C7-0117/2013 – 2013/0133(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0250),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0117/2013),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 16 oktober 2013(1),
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 7 mars 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A7-0102/2014).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 302/2009 om en flerårig återhämtningsplan för blåfenad tonfisk i östra Atlanten och Medelhavet
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 544/2014.)
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om straffrättsligt skydd av euron och andra valutor mot penningförfalskning och om ersättning av rådets rambeslut 2000/383/RIF (COM(2013)0042 – C7-0033/2013 – 2013/0023(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0042),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 83.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0033/2013),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 23 maj 2013(1),
– med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 28 maj 2013(2),
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 19 februari 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7‑0018/2014).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om straffrättsligt skydd av euron och andra valutor mot penningförfalskning och om ersättande av rådets rambeslut 2000/383/RIF
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 2001/110/EG om honung (COM(2012)0530 – C7-0304/2012 – 2012/0260(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0530),
– med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0304/2012),
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 14 november 2012(1),
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 7 mars 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7-0440/2013).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(2).
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om ändring av rådets direktiv 2001/110/EG om honung
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska havs- och fiskerifonden [och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1198/2006, rådets förordning (EG) nr 861/2006 och rådets förordning (EG) nr XXX/2011 om en integrerad havspolitik] (COM(2013)0245 – C7-0108/2013 – 2011/0380(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0804) och kommissionens ändrade förslag (COM(2013)0245),
– med beaktande av artiklarna 294.2, 42, 43.2, 91.1, 100.2, 173.3, 175, 188, 192.1, 194.2 och 195.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C7-0108/2013),
– med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,
– med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttranden av den 11 juli 2012(1) och den 22 maj 2013(2),
– med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 9 oktober 2012(3),
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 12 februari 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artiklarna 55 och 37 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandena från budgetutskottet, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för regional utveckling (A7-0282/2013),
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(4).
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2328/2003, (EG) nr 861/2006, (EG) nr 1198/2006 och (EG) nr 791/2007 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1255/2011
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 508/2014.)
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om utkastet till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av beslut 2005/681/RIF om inrättande av Europeiska polisakademin (Cepol) (17043/2013 – C7-0435/2013 – 2013/0812(COD))
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av det initiativ från en grupp medlemsstater som har lagts fram för Europaparlamentet och rådet (17043/2013),
– med beaktande av artikel 76 b och artikel 87.2 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka utkastet till akt har lagts fram för parlamentet (C7‑0435/2013),
– med beaktande av artikel 294.3 och 294.15 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av kommissionens yttrande (COM(2014)0007),
– med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 5 mars 2014 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av artiklarna 44 och 55 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0146/2014).
1. Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.
2. Europaparlamentet beklagar att det inte fick vara fullt delaktigt i utvärderingen av ansökningarna och att bara en kandidat presenterades för det berörda utskottet, trots att sju ansökningar hade inkommit efter rådsordförandeskapets uppmaning i juli 2013 att ansöka om provisoriskt värdskap för Europeiska polisakademin tills en långsiktig lösning för byråns framtid skulle kunna hittas. Ansökningar lämnades in från Irland, Grekland, Spanien, Italien, Ungern, Nederländerna och Finland. Den politiska överenskommelsen bekräftades vid rådets (rättsliga och inrikes frågor) möte den 8 oktober 2013. Parlamentet avser att begära mer information om konsekvensbedömningen för den exakta lokaliseringen innan det slutgiltigt tar ställning.
3. Europaparlamentet uppmanar budgetmyndigheterna att se till att merkostnaderna i samband med flytten av Cepols säte kommer att täckas fullt ut av nuvarande värdland och extra medel från EU:s budget och därmed inte belastar Cepols vanliga budget så att Cepols normala operativa behov inte äventyras.
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../2014 om ändring av rådets beslut 2005/681/RIF om inrättande av Europeiska polisakademin (Cepol)
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) nr 543/2014.)