Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Nigeria, däribland resolutionerna av den 4 juli 2013(1) och den 15 mars 2012(2),

–  med beaktande av uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Catherine Ashton om Nigeria, däribland uttalandena av den 26 juni 2014 och den 15 april 2014,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 12 maj 2014 om bortföranden i Nigeria,

–  med beaktande av uttalandet av den 26 juni 2014 från Europeiska utrikestjänstens talesperson,

–  med beaktande av rådets beslut att föra upp Boko Haram på EU:s förteckning över terroristorganisationer, vilket trädde i kraft den 29 maj 2014,

–  med beaktande av uttalandet från talespersonen för FN:s generalsekreterare av den 30 juni 2014,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport om barn och väpnade konflikter (CAAC) som publicerades den 1 juli 2014,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares bidrag av den 17 juni 2014 till en paneldebatt som anordnades med anledning av den internationella dagen för Afrikas barn,

–  med beaktande av rapporten om Internationella brottmålsdomstolens preliminära utredningar 2013,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, ratificerad av Nigeria den 29 oktober 1993,

–  med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor från 1979,

–  med beaktande av FN:s förklaring från 1981 om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering på grund av religion och tro,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter från 1981, ratificerad av Nigeria den 22 juni 1983,

–  med beaktande av den andra översynen av Cotonouavtalet 2007–2013, ratificerad av Nigeria den 27 september 2010,

–  med beaktande av Nigerias författning, i synnerhet bestämmelserna om skydd för religionsfriheten i kapitel IV – Rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Boko Haram utgör ett allt större hot mot stabiliteten i Nigeria, Västafrika och Sahelregionen. Det våld som denna extremistiska islamistiska jihadorganisation ligger bakom har förorsakat många tusen dödsfall under de senaste tio åren. Måltavla för denna organisation är urskillningslöst kristna, moderata muslimer, statligt anställda och institutioner och i egentligen vem som helst som inte delar deras dogmatiska och extrema uppfattningar.

B.  Under natten mellan den 14 och 15 april 2014 kidnappades 276 kvinnliga studenter av Boko Haram från den statliga gymnasieskolan i staden Chibok i delstaten Borno. Mer än 200 elever saknas fortfarande. Det finns uppgifter om att nigerianska säkerhetsstyrkor inte reagerade på en förhandsvarning. Ytterligare kidnappningar av skolbarn har ägt rum sedan attacken i Chibok.

C.  Det finns allvarliga hot om sexuellt våld, slaveri och tvångsäktenskap mot de kidnappade flickorna.

D.  Dessa bortföranden möttes med starka reaktioner från det civila samhället i Nigeria och runt om i världen med krav om att den nigerianska regeringen vidtar effektiva åtgärder för att ”hämta hem våra flickor", säkerställa skydd av skolbarn och ta itu med Boko Harams framfart.

E.  Det finns alarmerande rapporter, bland annat från Europeiska utrikestjänsten och statliga källor, om urskillningslöst våld som del av regeringens svar, bland annat från den nigerianska saminsatsstyrkan av militära och polisiära enheter som inrättades i maj 2013 för att bekämpa Boko Haram.

F.  Under de senaste månaderna har Boko Harams attacker ökat dramatiskt i antal och de blir allt våldsammare, med över 4 000 dödsoffer hittills i år till följd av attacker på kyrkor, skolor, marknader och byar samt på säkerhetsinrättningar. Boko Haram utvidgar för närvarande området för sina attacker så att det omfattar hela den norra halvan av Nigeria liksom angränsande områden i grannländerna.

G.  Boko Haram hålls ansvarig för minst 18 attacker på civila i norra Nigeria under de senaste två veckorna. Detta kan kopplas till ökade politiska spänningar inför det planerade valet 2015.

H.  Boko Harams attacker och regeringens svar har utlöst en flyktingkris med mer än 10 000 personer som söker skydd utomlands, huvudsakligen i Niger och Kamerun, och med många fler internflyktingar, enligt FN:s flyktingkommissariat UNHCR. Detta sätter ytterligare press på de knappa lokala livsmedels- och vattenresurserna, särskilt i Niger, som självt kämpar med osäker livsmedelsförsörjning efter många år av torka.

I.  Den humanitära situationen för en stor del av befolkningen förblir kritisk, med 70 procent av befolkningen som lever på mindre än 1,25 dollar per dag.

J.  Yttrandefriheten och pressfriheten sätts på spel genom hot om arresteringar, skrämsel, våld och till och med död för dem som rapporterar om de nigerianska myndigheterna på ett kritiskt sätt. Boko Haram har upprepade gånger hotat att attackera medieföretag som har rapporterat negativt om gruppen.

K.  Till följd av undantagstillståndet som gällt sedan den 14 maj 2013 i delstaterna Borno, Yobe och Adamawa har stora delar av dessa stater blivit oåtkomliga för hjälporganisationer, journalister och reportrar. Regeringen har stängt ned mobiltelefontjänster i flera områden i syfte att förhindra kommunikation mellan militanta aktörer.

L.  EU och dess medlemsstater har vid upprepade tillfällen erbjudit sitt stöd till Nigeria i dess fortlöpande ansträngningar att skydda sina medborgare och bekämpa terrorism i alla dess former liksom att sätta stopp för straffriheten för dem som utövar sexuellt våld.

M.  Den 28 maj 2014 satte EU upp Boko Haram och dess ledare Abubakar Shakau på sin förteckning över terroristorganisationer, efter FN:s beslut om att betrakta Boko Haram som en terroristorganisation, och följde därmed andra internationella partners exempel.

N.  FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, har varnat för att Boko Harams attacker kan utgöra brott mot mänskligheten. Internationella brottmålsdomstolens preliminära utredning har bekräftat denna varning, och drar slutsatsen att det finns rimliga skäl att anta att Boko Haram begår brott mot mänskligheten och krigsförbrytelse.

1.  Europaparlamentet fördömer starkt den fortsatta vågen av väpnade attacker och bombdåd, självmordsbombningar, kidnappningar och andra våldshandlingar utförda av terroristsekten Boko Haram mot civila mål, regeringsmål och militära mål i norra Nigeria, men också i Abuja och Lagos. Parlamentet kräver att skolflickorna från Chibok omedelbart och villkorslöst friges.

2.  Europaparlamentet uttrycker sin djupaste sympati med offrens familjer och stöder den nigerianska regeringens ansträngningar att få ett slut på våldet och ställa de ansvariga inför rätta.

3.  Europaparlamentet uppmanar Nigerias regering och myndigheter att arbeta tillsammans för att se till att flickorna kommer hem oskadda, att förbättra öppenheten kring räddningsinsatserna och att tillhandahålla lämplig infomation samt medicinskt och psykologiskt stöd till de bortförda flickornas familjer så att det rådande klimatet av misstänksamhet kan upphöra.

4.  Europaparlamentet är extremt bekymrat över Boko Harams aktiva och riktade attacker mot kvinnor och barn som en del av dess blodiga gerillakampanj och fördömer det flagranta brottet mot de grundläggande rättigheterna som Boko Haram gör sig skyldigt till när de förbjuder unga flickor och pojkar att gå i skolan.

5.  Europaparlamentet anser att övervaknings- och rapporteringsmekanismen om allvarliga brott mot barns rättigheter i väpnade konfliktsituationer bör aktiveras i Nigeria och att Unicef bör öka sin kapacitet i området, i enlighet med sitt uppdrag.

6.  Europaparlamentet är dessutom djupt oroat över rapporterna om tvångskonverteringar till islam och införandet av sharialagar som en del av gruppens uttalade mål för att skapa ett islamiskt kalifat i norra Nigeria.

7.  Europaparlamentet uppmanar den nigerianska regeringen och dess styrkor att visa återhållsamhet i bekämpandet av upprorsvåld och se till att varje åtgärd för att hantera sådant våld sker i enlighet med den nigerianska regeringens åtaganden enligt internationell lag. Parlamentet ber de nigerianska myndigheterna att granska rapporter om urskillningslöst och oproportionellt våld begånget av regeringsstyrkor, däribland nedbränning av hem och avrättandet av misstänkta från Boko Haram, men även av medborgare utan uppenbar koppling till organisationen, samt att ställa förövarna bakom dessa brott inför rätta.

8.  Europaparlamentet uppmanar den nigerianska regeringen att bekämpa inte bara Boko Haram-upproret utan även dess underliggande orsaker, däribland underutvecklingen, den utbredda korruptionen, förskingringen av oljepengar, radikaliseringen och bristen på framtidsutsikter, och ber medlemsstaterna att bistå Nigeria att ta itu med dessa frågor.

9.  Europaparlamentet uppmanar därutöver de nigerianska myndigheterna att överbrygga den ekonomiska klyftan mellan norra och södra delarna av landet, bland annat genom att tillhandahålla bättre utbildning och hälso- och sjukvårdstjänster i norr, samt att garantera en rättvis fördelning av vinsterna från oljerikedomarna genom statsbudgeten för att åstadkomma en ordentlig regional utveckling.

10.  Europaparlamentet betonar särskilt vikten av ett oberoende, opartiskt och tillgängligt rättssystem för att få slut på straffriheten och öka respekten för rättsstatsprincipen och folkets grundläggande rättigheter. Parlamentet efterlyser således åtgärder för att effektivisera Nigerias rättssystem och göra det mer oberoende som ett sätt att effektivt använda straffrätten för att bekämpa terrorism.

11.  Europaparlamentet uppmanar Nigerias regering att erkänna och respektera press- och mediefriheten och att låta journalister och reportrar få tillträde till fronten, eftersom pressen och medierna kan spela en viktig roll för att stärka ansvarsutkrävandet och dokumentera kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

12.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning om att avskaffa förbudslagen mot samkönade äktenskap, tillsammans med avsnitten 214, 215 och 217 i Nigerias strafflag, som skulle utsätta HTB-personer – såväl nigerianska medborgare som utlänningar – för allvarlig risk för våld och arrestering.

13.  Europaparlamentet är oroat över människohandelns och vapen- och knarksmugglingens ökning i regionen och dess kopplingar till islamisk terrorism. Parlamentet noterar även de kopplingar som råder inom denna olagliga verksamhet mellan de militanta grupperna Boko Haram, AQIM och Al-Shabab. Parlamentet uppmanar den nigerianska regeringen att arbeta med Ecowas regeringar, andra regeringar och internationella organ för att utrota denna handel som en del av sina insatser för att bekämpa spridningen av internationell terrorism och dess finansieringskällor.

14.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck Europeiska utrikestjänsten, rådet och kommissionen att samarbeta med FN och andra internationella partner för att strypa finansieringen till och begränsa rörelsefriheten för Boko Haram, inte minst för dess ledarskikt.

15.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten, kommissionen, EU:s medlemsstater och internationella partner att fortsätta att samarbeta med Nigeria, bl.a. i fallet med skolflickorna i Chibok, både bilateralt och genom regionala strukturer och FN-strukturer, i hjälpinsatser, utbildning av säkerhetsstyrkor och utbyte av underrättelseuppgifter.

16.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att snabbt avsluta landsstrategin 2014–2020 för Nigeria och att inkludera bistånd och stöd för att komma tillrätta med de underliggande orsakerna till Boko Harams uppgång.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Nigerias federala regering, Afrikanska unionens institutioner, FN:s generalsekreterare, FN:s generalförsamling, ordförandena i Gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen och det panafrikanska parlamentet.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0335. (2) EUT C 251 E, 31.8.2013, s. 97.