Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Världshälsoorganisationens (WHO) förklaring av den 8 augusti 2014 om ”ett internationellt hot mot människors hälsa”,

–  med beaktande av WHO:s färdplan för att bekämpa ebola av den 28 augusti 2014,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om ebolakrisen i Västafrika av den 15 augusti 2014,

–  med beaktande av den ebolariskbedömning som gjordes av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar den 27 augusti 2014,

–  med beaktande av det uttalande om ebolautbrottet i Västafrika som gjordes av Tonio Borg, kommissionsledamot med ansvar för hälsa, den 8 augusti 2014,

–  med beaktande av det uttalande om EU:s reaktion på utbrottet av ebola som gjordes av Andris Piebalgs, kommissionsledamot med ansvar för utveckling, och Kristalina Georgieva, kommissionsledamot med ansvar för humanitärt bistånd och krishantering, den 5 september 2014,

–  med beaktande av kommissionens högnivåmöte den 15 september 2014 för att samordna insatserna mot utbrottet av ebola i Västafrika,

–  med beaktande av Afrikanska unionens (AU) uppdrag om stöd i anslutning till utbrottet av ebola i Västafrika (ASEOWA), vilket fastställdes den 21 augusti 2014,

–  med beaktande av FN:s särskilda informationstillfälle om ebola, som Joanne Liu, internationell ordförande för Läkare utan gränser, höll den 2 september 2014,

–  med beaktande av det uttalande som gjordes av Liberias försvarsminister, Brownie Samukai, inför FN:s säkerhetsråd om det hot som utbrottet av ebola utgör mot hans land,

–  med beaktande av sammanträdet i FN:s säkerhetsråd den 18 september där ebolakrisen står högst upp på dagordningen,

–  med beaktande av artikel 123 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Virussjukdomen ebola, som tidigare kallades ebolafeberinfektion, är en allvarlig och ofta dödlig sjukdom hos människan.

B.  Sedan utbrottet av ebola officiellt förkunnades den 22 mars 2014 i Guinea har smittan spridits till fyra andra länder (Liberia, Nigeria, Sierra Leone och Senegal) och drabbat nästan 4 000 människor, varav fler än 2 000 har avlidit. Det finns också många orapporterade fall av smittade och döda.

C.  Epidemin sprids allt snabbare i Västafrika, samtidigt som ett separat utbrott av virussjukdomen pågår i Demokratiska republiken Kongo.

D.  WHO erkänner att utbrottet hade underskattats och uppskattar nu att antalet patienter kan komma att överskrida 20 000 under de närmaste tre månaderna.

E.  WHO har konstaterat att detta är det största registrerade utbrottet när det gäller antalet fall, antalet döda och geografisk utbredning och har förklarat att krisen är ett internationellt hot mot människors hälsa, vilket kräver samordnade internationella insatser.

F.  4,5 miljoner barn under fem år lever i de områden som drabbats av ebolaviruset, och kvinnorna (som utgör 75 procent av fallen) har drabbats oproportionerligt hårt av viruset på grund av deras roll som vårdgivare.

G.  WHO:s färdplan innehåller en rad mycket konkreta och omedelbara åtgärder som syftar till att stoppa spridningen av ebola i hela världen inom sex till nio månader och samtidigt snabbt hantera följderna av en eventuell internationell utbredning samt erkänna nödvändigheten att parallellt ta itu med utbrottets vidare socioekonomiska effekter.

H.  Icke-statliga organisationer som hör till de mest aktiva på fältet, såsom Läkare utan gränser och Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen, kritiserar de internationella insatserna och menar att de är farligt otillräckliga, eftersom den synnerligen begränsade kapaciteten på fältet leder till kritiska brister i samband med alla insatser: medicinsk stödjande vård, utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal, kontroll av infektioner, kontaktspårning, epidemiologisk övervakning, larm- och remitteringssystem, kunskapsspridning i samhället och mobilisering.

I.  Kommissionens GD Utveckling och samarbete och kontor för humanitärt bistånd och civilskydd (Echo) har utlovat mer än 147 miljoner euro i humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd i syfte att begränsa virusets spridning, tillhandahålla behandling och viktig utrustning till smittade personer och sända ut humanitära experter.

J.  Endast 11,9 miljoner euro av det utlovade beloppet på 147 miljoner euro är specifikt avsatta för vissa av de mest akuta humanitära behoven.

K.  Alla partnerorganisationer på fältet har betonat det akuta behovet av både ekonomiska medel och operativ kapacitet, bland annat kvalificerade mänskliga resurser och logistisk utrustning, för att man ska kunna isolera och behandla patienterna.

L.  Kommissionen övervakar situationen via sitt centrum för samordning av katastrofberedskap, vilket bör fungera som plattform för samordningen av EU:s bistånd.

M.  EU:s humanitära experter har skickats till regionen för att övervaka situationen och upprätthålla kontakter med partnerorganisationer och lokala myndigheter.

N.  EU:s medlemsstater har kapacitet att mobilisera omedelbara insatsgrupper för att säkerställa tidiga diagnoser, isolering (av misstänkta fall och bekräftade fall i olika salar), övervakning av kontaktpersoner och kartläggning av smittkedjor, åtgärder vid begravningar, utbildning samt lokalt stöd.

O.  I de drabbade länderna råder dessutom livsmedelsbrist och brist på rent vatten, och ekonomin har kollapsat till följd av att handeln, den kommersiella flygtrafiken och skördearbetet avbrutits efter utbrottet av epidemin, vilket lett till social oro, flykt, kaos, hot mot den allmänna ordningen och ytterligare spridning av viruset.

P.  Sjukdomsutbrottet har uppdagat allvarliga brister i hälso- och sjukvårdssystemen i de drabbade länderna och framhävt det akuta behovet av stöd för att förbättra dessa.

1.  Europaparlamentet beklagar förlusten av människoliv i de områden som härjats av ebolautbrottet och uttrycker sitt uppriktiga deltagande med de afrikanska regeringar och befolkningar som drabbats av utbrottet.

2.  Europaparlamentet anser att det internationella samfundet måste spela en större roll men att afrikanska länder också måste dela på ansvaret, eftersom ebolautbrottet utgör en global säkerhetsutmaning, och inte bara är ett västafrikanskt problem utan snarare ett globalt problem.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera insatserna och samordna åtgärderna med FN för att bekämpa ebolautbrottet. Parlamentet uppmanar FN:s säkerhetsråd att tillsammans med drabbade partnerländer undersöka möjligheten att använda militära och civila försvarsresurser under ledning av generalsekreteraren och i samarbete med kontoret för samordning av humanitära frågor.

4.  Europaparlamentet välkomnar och uppmuntrar den fortsatta upptrappningen av kommissionens finansiella åtagande i fråga om humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd som svar på krisen, och i synnerhet dess stöd till Afrikanska unionens ASEOWA-uppdrag.

5.  Europaparlamentet berömmer det arbete som utförs på fältet av partnerorganisationer trots utmaningarna och välkomnar varmt deras stora insatser och bidrag till att kontrollera utbrottet.

6.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att det finansiella stöd som riktas till de drabbade länderna inte bör beviljas på bekostnad av långsiktigt utvecklingsstöd; det bör snarare betraktas som ett komplement.

7.  Europaparlamentet beklagar att det internationella samfundet underskattat krisen och att det dröjt så länge att utarbeta en lämplig samordnad strategi.

8.  Europaparlamentet välkomnar de åtaganden som medlemsstaterna gjorde vid kommissionens högnivåmöte den 15 september 2014, och uppmanar Europeiska unionens råd att anordna ett ministermöte för att införa en beredskapsplan, för medlemsstaternas mobilisering av medicinska insatser och tillhandahållande av humanitärt bistånd, med kommissionen som samordnare.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en behovsbedömning och landspecifika planer för att fastställa och samordna behovet av kvalificerad sjukvårdspersonal, mobila laboratorier, laboratorieutrustning, skyddskläder samt behandlingscentra med isoleringssalar.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samordna flygtrafiken och att inrätta särskilda luftbroar för att transportera sjukvårdspersonal och utrustning till de drabbade länderna och regionerna samt att vid behov anordna medicinsk evakuering.

11.  Europaparlamentet betonar behovet av att stärka det vetenskapliga samarbetet och det tekniska stödet i de områden som drabbats av utbrottet, i syfte att inrätta kliniska, epidemiologiska och diagnostiska infrastrukturer, inklusive hållbar infrastruktur och övervakning, och särskilt uppmärksamma den lokala personalens deltagande, inklusive utbildning.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att via Centrumet för samordning av katastrofberedskap upprätthålla nära kontakter med Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC), WHO och medlemsstaterna via hälsosäkerhetskommittén.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta kontrollsystem för att se till att hela den budget som tilldelas för att stoppa utbrottet av ebola faktiskt används för att bekämpa epidemin i de länder som drabbats av virussjukdomen och inte för andra syften.

14.  Europaparlamentet betraktar WHO:s färdplan för att bekämpa ebola som grundvalen för prioriterade insatser, i synnerhet när det gäller de särskilda insatserna i länder med omfattande spridning, länder där de första smittofallen upptäcks och grannländer där beredskapen måste förstärkas.

15.  Europaparlamentet välkomnar diskussioner om hur FN:s fredsbevarande insatser, med lämplig utbildning, ytterligare kan stödja kampen mot ebola i regionen.

16.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att stödja och uppmuntra Afrikanska unionen när det gäller behovet av en övergripande handlingsplan, eftersom situationen fortsätter att försämras i snabb takt och påverkar ekonomin och den allmänna ordningen i de berörda länderna. Ebolakrisen har blivit komplex, med politiska, säkerhetsmässiga, ekonomiska och sociala följder som kommer att fortsätta att påverka regionen långt utöver den nuvarande medicinska nödsituationen.

17.  Europaparlamentet betonar att den pågående krisen inte kan lösas av bara hälso- och sjukvårdssystemen, utan att det krävs en samordnad strategi som omfattar olika sektorer (hälso- och sjukvård, utbildning, sanitet, livsmedelsbistånd) för att åtgärda kritiska brister när det gäller alla grundläggande tjänster.

18.  Europaparlamentet anser att den lokal hälso- och sjukvårdspersonalen måste involveras i behandlingen av den drabbade befolkningen och att den bör etablera kontakt mellan befolkningen och internationell hälso- och sjukvårdpersonal.

19.  Europaparlamentet kräver utbildnings- och informationsinsatser för att öka kunskaperna om symptom och förebyggande åtgärder, i syfte att bygga förtroende och främja folkets samarbete inom ramen för åtgärderna för att bekämpa ebola, eftersom information och kommunikation utgör en viktig aspekt av bekämpningen av ebolautbrottet.

20.  Europaparlamentet betonar att kampen mot ebola inte får leda till en stigmatisering i de berörda samhällena eller länderna av de patienter som överlevt.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra noggranna infektionskontroller och i samarbete med ECDC ge allmänheten bättre information om riskerna.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att samordna och stärka den medicinska forskningen och produktionen när det gäller effektiva läkemedel och vacciner mot ebola, och att påskynda de nödvändiga kliniska prövningarna för befintliga behandlingar av kandidater.

23.  Europaparlamentet efterlyser också en tydligare åtskillnad mellan vaccinationstester mot ebola och behandling av ebolasmittade personer. Kliniska prövningar av ebolavaccinet ska iaktta relevanta gällande WHO-regler.

24.  Europaparlamentet uppmanar utvecklingsutskottet att utfärda ingående rekommendationer för att lindra epidemins långsiktiga följder och stärka hälso- och sjukvårdssystemen i de drabbade länderna i syfte att undvika liknande utbrott i framtiden.

25.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, regeringarna och parlamenten i Afrikanska unionen, FN:s generalsekreterare och WHO.