Index 
Antagna texter
Torsdagen den 18 september 2014 - StrasbourgSlutlig utgåva
Förföljelse av människorättsförsvarare i Azerbajdzjan
 Burundi, särskilt fallet Pierre Claver Mbonimpa
 Människorättskränkningar i Bangladesh
 Situationen i Ukraina och det aktuella läget för förbindelserna mellan EU och Ryssland
 EU:s reaktion på utbrottet av Ebola
 Situationen i Irak och Syrien och IS offensiv, inklusive förföljelsen av minoriteter
 Situationen i Libyen
 Israel och Palestina efter Gazakonflikten och EU:s roll

Förföljelse av människorättsförsvarare i Azerbajdzjan
PDF 148kWORD 63k
Europaparlamentets resolution av den 18 september 2014 om förföljelserna av människorättsförsvarare i Azerbajdzjan (2014/2832(RSP))
P8_TA(2014)0022RC-B8-0090/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Azerbajdzjan, särskilt av den 18 april 2012 med Europaparlamentets rekommendationer till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten om förhandlingarna om associeringsavtalet mellan EU och Azerbajdzjan(1) och av den 13 juni 2013 om Azerbajdzjan: fallet Ilgar Mammadov(2),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 15 maj 2012 från kommissionen och EU:s höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Delivering on a new European Neighbourhood Policy (JOIN(2012)0014),

–  med beaktande av kommissionens framstegsrapport om Azerbajdzjan inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken av den 27 mars 2014 (SWD(2014)0070),

–  med beaktande av handlingsplanen EU–Azerbajdzjan inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken,

–  med beaktande av uttalandet av den 2 augusti 2014 från talesmännen för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant och för kommissionsledamoten för utvidgningen och den europeiska grannskapspolitiken, Stefan Füle, om arresteringen av Leyla Yunus,

–  med beaktande av uttalandet av den 6 augusti 2014 från talesmannen för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant, om arresteringen av Rasul Jafarov,

–  med beaktande av uttalandet från EU av den 14 augusti 2014 om situationen för mänskliga rättigheter och det civila samhället i Azerbajdzjan,

–  med beaktande av uttalandet från kommissionsledamoten Füle den 8 september 2014 i Baku om det civila samhällets avgörande roll inom det östliga partnerskapet och hans tillkännagivande av ett nytt EU-stödprogram till det civila samhället i Azerbajdzjan, med 3 miljoner euro avsedda att ställas till förfogande under 2014–2015,

–  med beaktande av uttalandet av den 1 augusti 2014 från Europarådets generalsekreterare Thorbjørn Jagland om arresteringen av Leyla Yunus, som är direktör för institutet för fred och demokrati i Azerbajdzjan,

–  med beaktande av Bakudeklarationen som antogs av OSSE:s parlamentariska församling vid dess årliga session mellan den 28 juni och 2 juli 2014, där det uttrycktes oro över att administrativa förfaranden och lagstiftning missbrukades för att frihetsberöva, sätta i fängelse, skrämma eller på annat sätt tysta ned människorättsförsvarare i flera av OSSE:s deltagarstater,

–  med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Azerbajdzjan, som trädde i kraft 1999, och de pågående förhandlingarna mellan de båda parterna om ett nytt avtal avsett att ersätta det nuvarande avtalet,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Under de senaste åren har klimatet för mänskliga rättigheter i Azerbajdzjan överlag blivit sämre och utmärkts av en massiv ökning av förtryck, påtryckningar och skrämsel som från statsmakternas sida under de närmast gångna månaderna riktats mot icke-statliga organisationer, aktivister inom det civila samhället, journalister och människorättsförsvarare.

B.  Sedan slutet av juli i år har regeringen riktat in sig på några av landets främsta människorättsförsvarare och satt dem i fängelse på uppenbart politiskt motiverade anklagelser. I det sammanhanget kan framför allt nämnas fallen med Leyla Yunus, den välkända direktören för institutet för fred och demokrati i Azerbajdzjan och hennes make, historikern Arif Yunus, samt Rasul Jafarov, som är ordförande för Azerbajdzjans klubb för de mänskliga rättigheterna.

C.  Ordföranden för Azerbajdzjans sällskap för rättsfostran, Intigam Aliyev, som är en människorättsjurist som försvarat fler än 200 fall inför Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna inom områden såsom kränkningar av yttrandefriheten, rätten till rättvis rättegång samt vallagen i Azerbajdzjan, arresterades den 8 augusti 2014 och hölls frihetsberövad i tre månader såsom anklagad för brott. Detta bekräftar den tilltagande tendensen att tysta ned och lagföra framstående människorättsförsvarare i landet.

D.  Leyla Yunus rapporteras ha blivit utsatt för våld i fängelset från sin cellkamrats sida och det berättas att ingenting gjorts vare sig för att straffa cellkamraten eller skydda Leyla Yunus. Fastän Leyla Yunus hälsa försämrats i fängelset har hon inte fått lämplig läkarvård.

E.  Den 26 maj 2014 dömdes Anar Mammadli, som är ordförande för centrumet för valövervakning och studier av demokrati (EMDS), och Bashir Suleymanli, som är föreståndare för samma centrum, till fängelsestraff på 5 år och 6 månader respektive 3 år och 6 månader. De anklagades för en rad brott, från skatteflykt till olaglig företagarverksamhet.

F.  Jämsides med det ovan anförda kom åtta aktivister inom den icke-statliga ungdomsrörelsen NIDA att dömas för huliganism, narkotikainnehav och innehav av sprängämnen, samt för avsikt att störa den allmänna ordningen. Dessutom dömdes Omar Mammadov, Abdul Abilov och Elsever Murselli, som är aktiva i sociala medier, till fängelsestraff på mellan 5 och 5,5 år för narkotikainnehav. Ingen av dem fick själv välja advokat och alla klagade på att de behandlats illa av polisen när de varit frihetsberövade.

G.  Många andra journalister, människorättsförsvarare och aktivister står åtalade i Azerbajdzjan, bland dem Hasan Huseynli som är ledare för allmänna unionen för centrumet för förnuftig medborgarupplysning och som dömdes till sex års fängelse den 14 juli 2014, och Rauf Mirkadirov, som arbetar som undersökande journalist för den ryskspråkiga tidningen Zerkalo och som häktats för förräderi. Institutet för reportrars frihet och säkerhet är en ledande icke-statlig organisation i landet och arbetar med mediers rättigheter, under ledning av den välkände och internationellt erkände människorättsförsvararen Emin Huseynov. Den 8 augusti 2014 gjorde polisen ett tillslag mot dess byråer. En annan som arresterats på senaste tiden är den framstående oppositionsjournalisten Seymur Haziyev som anklagades för brottslig huliganism och hölls häktad i två månader.

H.  Dessa fall följer på dussintals andra fall som involverar politiska aktivister, rättsförsvarare, journalister, bloggare och aktivister i de sociala medierna, som myndigheterna under de senaste två åren satt i fängelse utgående från liknande falska anklagelser, bland annat för huliganism, narkotikainnehav, skatteflykt och rentav förräderi. Den senaste arresteringsvågen har fått vittgående efterverkningar så att ett antal välkända aktivister tvingats fly från landet eller gå under jorden.

I.  Den oberoende azerbajdzjanska tidningen Azadliq måste upphöra att komma ut till följd av påstådda ekonomiska problem, efter att dessförinnan ha råkat ut för officiella påtryckningar, av allt att döma i samband med sina reportage om korruptionen.

J.  Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har avkunnat ett flertal domar i mål som berör brott mot de mänskliga rättigheterna i Azerbajdzjan. Så skedde senaste den 22 maj 2014 mot Ilgar Mammadov, ordföranden för medborgarrörelsen för ett republikanskt alternativ. Trots att det fastställdes att han frihetsberövats på politiska grunder vägrade myndigheterna att frige honom.

K.  Sedan 2006 har det i praktiken varit förbjudet med fredliga protestdemonstrationer i centrala Baku, och på senaste tiden infördes nya bestämmelser om dryga böter och längre perioder av administrativt frihetsberövande för dem som anordnar eller deltar i otillåtna offentliga sammankomster.

L.  Myndigheterna i Azerbajdzjan har inte beaktat utlåtandena från Europarådets europeiska kommission för demokrati genom lag (Venedigkommissionen) angående lagarna om föreningsfrihet, politiska partier och skydd mot förtal. Inte heller har de vederbörligen beaktat vad Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter kommit fram till vid sina besök i landet.

M.  I februari 2014 undertecknade president Aliyev ytterligare ändringar av lagen om icke‑statliga organisationer, så att myndigheterna numera fått ytterligare befogenheter att tillfälligt dra in eller permanent förbjuda inhemska och utländska icke-statliga organisationer i Azerbajdzjan och så att det införs nya bötesbelagda brott, där böterna nu höjts till mellan 2 500 och 3 000 AZN(omkring 2 600 – 3 100 euro) för icke-statliga organisationer och mellan 1 000 och 2 000 AZN (omkring 1 000 – 2 000 euro) för ledarna för inhemska och utländska icke-statliga organisationer.

N.  Den allmänna organisationen för skydd av oljearbetares rättigheter med säte i Baku har fått sitt bankkonto fryst, vilket också inträffat för dess ledare Gahramanova Mirvari Uzeyir, efter det att distriktsrätten i Nasimi i staden Baku fattat beslut om detta den 8 juli 2014.

O.  Azerbajdzjan är medlem i Europarådet och har undertecknat den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

P.  Den 14 maj 2014 övertog Azerbajdzjan ordförandeskapet för Europarådets ministerkommitté.

1.  Europaparlamentet betonar att full respekt för mänskliga rättigheter, demokratins principer, grundläggande friheter och rättsstaten står i centrum för samarbetsramen inom det östliga partnerskapet liksom för Azerbajdzjans åtaganden inom ramen för Europarådet och OSSE.

2.  Europaparlamentet fördömer på det skarpaste att Leyla Yunus, Arif Yunus, Rasul Jafarov, Intigam Aliyev och Hasan Huseyni arresterats och frihetsberövats och kräver att de omedelbart och ovillkorligen försätts på fri fot och att alla åtal mot dem läggs ned. Parlamentet kräver en omedelbar och genomgripande undersökning av angreppet på Ilqar Nasibov och yrkar på att alla ansvariga för det ska ställas inför rätta.

3.  Europaparlamentet uppmanar Azerbajdzjans myndigheter att garantera fysisk och psykisk integritet för Leyla Yunus, Arif Yunusov och alla andra människorättsförsvarare i Azerbajdzjan samt att se till att de snabbt får lämplig medicinsk vård, också i form av läkemedel och sjukhusinläggning.

4.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till Azerbajdzjans myndigheter att de ska vidta konkreta åtgärder för att skyndsamt förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna i landet, också genom att omedelbart och ovillkorligt frige alla politiska fångar och upphöra med att arrestera personer på politiskt motiverade grunder.

5.  Europaparlamentet uppmanar Azerbajdzjans myndigheter att upphöra med trakasserier av och skrämseltaktik mot det civila samhällets organisationer, oppositionspolitiker och oberoende journalister och inte heller blanda sig i eller motverka deras värdefulla arbete för att det ska utvecklas en demokrati i Azerbajdzjan. Parlamentet uppmanar dem också att se till att alla frihetsberövade, bland dem journalister och aktivister inom politiken och det civila samhället, oinskränkt ges rätt till korrekt rättegång, framför allt att de fritt får välja advokat och kontakta sina familjer, samt omfattas av övriga normer för en rättvis rättegång.

6.  Europaparlamentet beklagar djupt de åtgärder som vidtagits av statsmakterna i Azerbajdzjan för att begränsa kontakterna mellan det civila samhället och ungdomsaktivister och intellektuella från Armenien och Azerbajdzjan, eftersom dessa kontakter är av stor vikt för att den långvariga fiendskapen mellan de två länderna ska kunna överbryggas. Parlamentet erinrar i detta hänseende om det viktiga arbete som gjorts av Leyla Yunus och hennes make Arif.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Azerbajdzjans regering att inbjuda och fullständigt samarbeta med Europarådets Venedigkommission och kommissarie och med FN:s särskilda förfaranden i fråga om människorättsförsvarare, rätterna till föreningsfrihet och fredliga sammankomster samt yttrandefrihet och skydd mot godtyckligt frihetsberövande, för att ändra sin lagstiftning och anpassa sin praxis utgående från de sakkunnigas slutsatser.

8.  Europaparlamentet uppmanar Azerbajdzjans myndigheter att ofördröjligen genomföra de reformer av de mänskliga rättigheterna som borde ha gjorts för länge sedan, bland annat de många åtaganden som Azerbajdzjan ingick vid anslutningen till Europarådet och som ännu återstår att fullgöra, samt att rätta sig efter de domar mot Azerbajdzjan som avkunnats av Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna.

9.  Europaparlamentet uppmanar Azerbajdzjans myndigheter att upphäva förbudet mot offentliga sammankomster i centrala Baku och sluta upp med att bötfälla fredliga demonstranter eller utsätta dem för administrativt frihetsberövande.

10.  Europaparlamentet bekräftar på nytt sin ståndpunkt om att EU:s stöd till och samarbete med Republiken Azerbajdzjan, bland annat de pågående förhandlingarna om ett partnerskap för strategisk modernisering, måste ha som villkor att de mänskliga rättigheterna skyddas och främjas samt innehålla klausuler om detta, framför allt i fråga om mediefriheten, inklusive garantier för ett fritt internet och för ocensurerad tillgång till information och kommunikation, yttrandefriheten, föreningsfriheten och mötesfriheten.

11.  Europaparlamentet betonar att det kommer att vara ett villkor för att parlamentet ska godkänna undertecknandet av ett partnerskapsavtal med Azerbajdzjan att landet i tillfredsställande grad överväger de ovannämnda kraven, friger människorättsförsvarare, upphäver den lagstiftning som begränsar det oberoende civila samhällets verksamhet och upphör med förtrycket av och skrämseltaktiken mot oberoende medier, oppositionens krafter, människorättsförsvarare, aktivister som arbetar för minoriteters rättigheter samt ungdomsaktivister och aktivister inom de sociala medierna.

12.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att strikt tillämpa principen om ”mer för mer” och då framför allt inrikta sig på situationen för människorättsförsvarare (såsom det förutsätts i EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare) samt på godtyckliga och politiskt motiverade frihetsberövanden, rättsväsendets oberoende, demokratiska reformer och grundläggande rättigheter och friheter. Parlamentet vill framför allt ha en översyn av programplaneringen inom den europeiska grannskapspolitiken så det blir slut på allt bistånd som inte strikt inriktar sig på mänskliga rättigheter och det civila samhället.

13.  Europaparlamentet beklagar att det inom dialogen om de mänskliga rättigheterna mellan EU och Azerbajdzjan inte gjorts några framsteg med situationen för de mänskliga rättigheterna i landet. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att intensifiera denna dialog för att den ska bli effektiv och resultatinriktad och regelbundet rapportera till parlamentet.

14.  Europaparlamentet uppmanar Azerbajdzjans regering att förenkla dagens alltför invecklade och långdragna förfarande för registrering av icke-statliga organisationer, att radikalt ändra lagstiftningen för att upphäva de nuvarande åtgärderna som begränsar icke-statliga organisationers frihet att ta emot donationer utan officiell registrering och att rätta sig efter Europarådets rekommendation CM/Rec(2007)14 från ministerkommittén till medlemsstaterna om icke-statliga organisationers rättsliga ställning i Europa.

15.  Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att yrka på att Internationella olympiska kommittén ska uppmana Azerbajdzjans myndigheter att sluta med sina tillslag och göra det klart för dem att kommittén förväntar sig att de, såsom värdar för de europeiska olympiska spelen som ska hållas nästa år, ska respektera den olympiska stadgans krav om pressfrihet.

16.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att fullständigt tillämpa EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare och att hos EU:s delegation i Baku anordna regelbundna sammankomster med oberoende människorättsorganisationer, också genom att samordna dessa sammankomster med EU:s medlemsstaters representationer och använda dem för att uttrycka offentligt stöd till människorättsförsvararnas arbete. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att noggrant övervaka alla rättegångar och rättsliga förfaranden mot människorättsförsvarare och rapportera om dem till Europaparlamentet.

17.  Europaparlamentet erinrar om sin ståndpunkt av den 24 maj 2012(3), och uppmanar rådet att överväga om riktade sanktioner skulle kunna vidtas mot dem som är ansvariga för brott mot de mänskliga rättigheterna, ifall dessa kränkningar skulle fortgå.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Republiken Azerbajdzjans president, regering och parlament, Europeiska utrikestjänsten, rådet, kommissionen och Europarådet.

(1) EUT C 258 E, 7.9.2013, s. 36.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0285.
(3) EUT C 264 E, 13.9.2013, s. 91.


Burundi, särskilt fallet Pierre Claver Mbonimpa
PDF 132kWORD 53k
Europaparlamentets resolution av den 18 september 2014 om Burundi, särskilt fallet Pierre Claver Mbonimpa (2014/2833(RSP))
P8_TA(2014)0023RC-B8-0086/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Burundi,

–  med beaktande av Cotonouavtalet,

–  med beaktande av uttalandet av den 10 september 2014 från EU:s delegation till Burundi,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds uttalande av den 10 april 2014 om situationen i Burundi,

–  med beaktande av Arusha-avtalet för fred och försoning,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 22 juli 2014 om området kring de afrikanska stora sjöarna, särskilt punkt 7,

–  med beaktande av rapporterna från FN-kontoret i Burundi,

–  med beaktande av uttalandet onsdagen den 9 juli 2014 från FN:s biträdande generalsekreterare för mänskliga rättigheter, Ivan Simonovic, vid Burundi Configuration of Peacebuilding Fund,

–  med beaktande av uppdragsrapporterna från och de prioriterade verksamhetsområdena (2010–2014) för FAO och Unicef i Burundi, i synnerhet avseende kampen mot svält och undernäring,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av den Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Pierre Claver Mbonimpa, en ledande människorättsförsvarare och ordförande för APRODH (organisationen för skydd av mänskliga rättigheter och fängslade personer), greps på nytt den 15 maj 2014 och anklagades senare för att ”hota landets externa säkerhet” och för att ”hota landets interna säkerhet genom att orsaka allmän oordning”, och har varit frihetsberövad i väntan på rättegång sedan han togs in för förhör.

B.  Pierre Claver Mbonimpas arbete till försvar för demokrati och mänskliga rättigheter i Burundi under de senaste tjugo åren och mer har gett honom flera internationella utmärkelser och ett brett erkännande både inom och utanför landet.

C.  Anklagelserna mot honom gäller några kommentarer han fällde på Radio Publique Africaine (RPA) den 6 maj 2014 om att ungdomssektionen i det regerande partiet CNDD-FDD, även kallat Imbonerakure, beväpnas och skickas till Demokratiska republiken Kongo för militär utbildning. Samma farhågor har rests av FN-kontoret i Burundi, som betonade att militariseringen av dessa ungdomar utgjorde ett allvarligt hot mot freden i Burundi.

D.  Gripandet av Pierre Mbonimpa är representativt för de allt större risker som människorättsförsvarare utsätts för och för förföljelserna av aktivister och journalister samt för de godtyckliga gripandena av medlemmar av oppositionspartierna, som Imbonerakure enligt människorättsgrupper och FN:s biträdande generalsekreterare för mänskliga rättigheter i hög grad står bakom.

E.  Efter ett fredligt evenemang som anordnades av oppositionspartiet den 8 mars 2014 greps 70 personer, varav 48 senare dömdes till fängelsestraff, inbegripet livstids fängelse.

F.  Under de senaste veckorna har Burundis regering förbjudit fredliga protester och demonstrationer till stöd för Mbonimpa och varnat radiostationer för att sända information till stöd för Mbonimpas påståenden.

G.  Full respekt för yttrandefriheten, även för journalister och människorättsförsvarare, är en förutsättning för att fria och rättvisa val ska kunna genomföras 2015 och för att valresultatet ska kunna accepteras av alla.

H.  EU har nyligen beviljat Burundi 432 miljoner euro från Europeiska utvecklingsfonden (2014–2020) till stöd för bland annat bättre styrelseformer och civilsamhället.

I.  Minst varannan burundier och nästan två tredjedelar, eller 58 procent, av alla barn under fem år lider av kronisk undernäring. Burundi har den högsta svältnivån av de 120 länder som låg till grund för beräkningen av världshungerindexet för 2012.

J.  Burundi är ett av världens fem fattigaste länder, med en av de lägsta nivåerna för BNP per capita. Frustrationen ökar bland många burundier till följd av de stigande priserna för livsmedel, vatten och bränsle, den höga korruptionsnivån och de politiska ledarnas bristande ansvarsskyldighet.

K.  Burundi upplever nu sin värsta politiska kris sedan slutet på det tolvåriga inbördeskriget 2005, och detta hotar återigen inte bara landets interna stabilitet utan också stabiliteten i dess grannländer i en redan instabil region på den afrikanska kontinenten.

1.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt fängslandet av människorättsförsvararen Pierre Claver Mbonimpa och kräver att han omedelbart och villkorslöst friges. Parlamentet är bekymrat över hans försämrade hälsa och kräver att han omedelbart får medicinsk vård.

2.  Europaparlamentet är särskilt oroat över situationen för de medlemmar av oppositionspartiet MSD som sitter fängslade efter händelserna den 8 mars 2014. Parlamentet uppmanar de burundiska myndigheterna att upphäva domen och att inleda nya rättsliga förfaranden mot de personer som kan vara föremål för trovärdiga anklagelser, i linje med internationella standarder, däribland rätten till försvar och proportionalitet.

3.  Europaparlamentet uppmanar bestämt den burundiska regeringen att vidta åtgärder för att kontrollera CNDD-FDD:s ungdomssektion och hindra dess medlemmar från att skrämma och överfalla misstänkta motståndare, och att säkerställa att de personer som gör sig skyldiga till dessa övergrepp ställs inför rätta. Parlamentet kräver en oberoende internationell utredning av anklagelserna om att CNDD-FDD beväpnar och utbildar sin ungdomssektion. Parlamentet uppmanar med kraft ledarna av oppositionspartierna att förhindra att deras motståndare utsätts för våldshandlingar.

4.  Europaparlamentet uppmanar länderna i området kring de afrikanska stora sjöarna att ta itu med den olagliga verksamhet som utförs av Imbonerakure och gemensamt hantera dessa problem med Burundis regering. Parlamentet uppmanar dessa länder att i hög grad engagera sig för att främja fred och stabilitet via befintliga regionala mekanismer och att trappa upp sina insatser till förmån för ekonomisk utveckling, med särskilt fokus på försoning, respekt för mänskliga rättigheter, bekämpning av straffrihet och införande av ett mer kraftfullt juridiskt ansvar.

5.  Europaparlamentet påminner om att Burundi är bundet av människorättsklausulen i Cotonouavtalet, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter, och därför har en skyldighet att respektera de universella mänskliga rättigheterna, däribland yttrandefriheten. Parlamentet uppmanar Burundis regering att tillåta en genuin och öppen politisk debatt inför valet 2015, utan rädsla för hot, genom att inte ingripa i oppositionspartiernas interna förvaltning, inte utfärda restriktioner mot de politiska partiernas valkampanjer, särskilt på landsbygden, och inte missbruka rättsväsendet för att utesluta politiska rivaler.

6.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över avsaknaden av rättsskipning för ett stort antal politiska mord som begicks mellan 2010 och 2012, efter valet 2010. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Burundi att säkerställa att de som begått dessa mord ställs inför rätta, i rättvisa rättegångar, och att vidta nödvändiga åtgärder för att förebygga politiskt våld inför valet 2015.

7.  Europaparlamentet upprepar i detta sammanhang vikten av att respektera uppförandekoden för val (Code de bonne conduite en matière électorale) och den färdplan för valen FN lyckats förhandla fram och som undertecknades av de politiska aktörerna 2013. Parlamentet stöder till fullo de insatser som görs av FN-kontoret i Burundi i syfte att förebygga en ytterligare upptrappning av det politiska våldet inför valet 2015 och bidra till varaktig säkerhet och fred.

8.  Europaparlamentet är djupt oroat över den ekonomiska och sociala situationen för Burundis befolkning som helhet, i synnerhet flyktingar och tvångsförflyttade personer, som kommer att bli allt fler, med hänsyn till säkerhetsproblemen i landet och spänningarna i grannländerna.

9.  Europaparlamentet uppmuntrar samtliga parter att leva upp till sina åtaganden enligt Arusha-avtalet för fred och försoning från 2000, som var av stor betydelse för att få ett slut på det tolvåriga inbördeskriget 2005. Parlamentet varnar mot att ändra Burundis konstitution i syfte att stryka de grundläggande bestämmelserna om maktfördelning som fastställdes i Arusha-avtalet.

10.  Europaparlamentet uppmanar EU:s höga representant och medlemsstaterna att garantera en tydlig och principfast EU-policy gentemot Burundi, som tar upp de pågående allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, i linje med EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att inleda samråd med Burundi, i enlighet med artikel 96 i Cotonouavtalet, med avseende på en eventuell uteslutning från avtalet och att vidta alla nödvändiga åtgärder medan samrådet pågår.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, Burundis regering och regeringarna i länderna i området kring de afrikanska stora sjöarna, Afrikanska unionen, FN:s generalsekreterare, medordförandena i den parlamentariska AVS–EU-församlingen samt Panafrikanska parlamentet.


Människorättskränkningar i Bangladesh
PDF 142kWORD 58k
Europaparlamentets resolution av den 18 september 2014 om människorättskränkningar i Bangladesh (2014/2834(RSP))
P8_TA(2014)0024RC-B8-0097/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Bangladesh,

–  med beaktande av samarbetsavtalet mellan EG och Bangladesh från 2001,

–  med beaktande av artiklarna 33 och 35 i Bangladeshs författning, som slår fast att ingen människa får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och att ingen människa får gripas eller hållas i fängsligt förvar utan att informeras om orsakerna,

–  med beaktande av den dom från Bangladeshs högsta domstol som fastställer skyddsåtgärder mot godtyckliga polisgripanden enligt avsnitt 54 i straffprocesslagen, enligt vilken dessutom alla dödsfall som inträffar i polisens förvar ska utredas av en undersökningsdomare och nödvändiga rättsliga åtgärder ska vidtas,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Bangladesh ratificerade år 2000,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU har sedan länge goda förbindelser med Bangladesh, bland annat genom samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling.

B.  Bangladesh har gjort avsevärda framsteg på senare år, särskilt med att uppnå millennieutvecklingsmålen och i fråga om landets ekonomiska resultat.

C.  Bangladeshs regering har aviserat en ”nolltoleranspolitik” mot alla människorättskränkningar från brottsbekämpande myndigheters sida och antagit en lag om reformering av polisväsendet, som bland annat föreskriver en uppförandekod, förebildliga polisstationer och stödcentraler för brottsoffer vid viktigare polisstationer.

D.  Bangladeshs regering har meddelat att den i samarbete med Internationella rödakorskommittén genomför medvetandehöjande program och utbildningsprogram för brottsbekämpande myndigheter och fängelsemyndigheter om internationella skyddsåtgärder mot tortyr.

E.  På senare år har det inträffat en rad tragedier på klädfabriker i Bangladesh, den allvarligaste då fabriken Rana Plaza rasade samman och över 1 100 människor omkom. Efter raset i Rana Plaza-fabriken har Bangladesh, tillsammans med större aktörer i klädsektorn, sjösatt ett reformprogram vars mål är säkra och anständiga arbetsvillkor. EU stöder detta program genom avtalet Bangladesh Sustainability Compact, men vissa aktörer är motvilliga att delta.

F.  Försvinnanden, där statens säkerhetsstyrkor ofta påstås vara inblandade, tortyr och andra former av misshandel förekommer alltjämt i Bangladesh – trots skyddsklausuler i konstitutionen, strafflagen och lagen om tortyr och dödsfall i fängsligt förvar – liksom inskränkningar i yttrandefriheten.

G.  Efter de allmänna valen den 5 januari 2014, som bojkottades av det ledande oppositionspartiet Bangladesh Nationalist Party (BNP) och som överskuggades av strejker som BNP låg bakom med efterföljande våld, har regeringen med partiet Awamiförbundet i spetsen och under ledning av Sheikh Hasina vidtagit flera åtgärder för att inskränka de medborgerliga rättigheterna.

H.  Styrkan Rapid Action Battalion (RAB), som bildades för tio år sedan som en nödåtgärd för att motverka säkerhetshot från militanta grupper, består av både militär och polis, vilket i praktiken innebär att armén fungerar som en brottsbekämpande myndighet utan att det finns några ansvarsmekanismer som medger insyn. Oberoende människorättsorganisationer hävdar att RAB bär ansvaret för 800 dödsfall utan att ansvariga tjänstemän vare sig åtalats eller dömts. Bortsett från att flera RAB-medlemmar på senare tid gripits i samband med ett misstänkt beställningsmord på en politiker från regeringspartiet har andra ohyggliga övergrepp begåtts utan straff.

I.  Den 6 augusti 2014 offentliggjorde Bangladeshs regering sin nya mediepolitik. Delar av denna inskränker mediefriheten – till exempel genom förbud mot innehåll som är ”statsfientligt”, ”förlöjligar den nationella ideologin” eller är ”oförenligt med Bangladeshs kultur” – och begränsar möjligheterna att rapportera om ”anarki, uppror eller våld”. Regeringen planerar ett regelverk för att genomdriva denna politik. Bangladesh innehar plats 145 av 179 i det internationella pressfrihetsindexet World Press Freedom Index.

J.  Bangladeshs regering har föreslagit en ny lag som enligt uppgift innebär allvarliga begränsningar för icke-statliga organisationer. Genom den föreslagna lagen om reglering av utländska donationer skulle nämligen transaktioner och finansiering till förmån för olika grupper som tar emot utländskt kapital komma att regleras och kontoret för icke-statliga organisationers affärer, vid premiärministerns kansli, skulle ges befogenhet att godkänna utlandsfinansierade projekt. Det nya lagförslaget skulle också innebära krav på förhandsgodkännande innan någon som arbetar med frivilligverksamhet kan resa ut ur landet i syften som rör arbetet med ett projekt. Bland icke-statliga organisationer råder allmän oro över att lagen kommer att medföra fler regeringstjänstemän som arbetar med att övervaka, utvärdera och godkänna – med risk för förseningar och missförhållanden.

K.  Den 27 augusti 2014 blev Hana Shams Ahmed, samordnare för International Chittagong Hill Tracts Commission (CHTC), och en vän brutalt attackerade av 8–10 medlemmar ur den så kallade Somo Odhikar Andolon under ett privat besök i Shoilopropat i Bandarban i området Chittagong Hill Tracts. De fyra medlemmar av polisens detektivavdelning som skulle vaka över deras säkerhet ingrep inte och försvann till och med under tiden som övergreppet pågick.

L.  Det etniskt och religiöst motiverade våldet fortsätter, till exempel när flera tiotals män i början av juli attackerade nunnor i ett kloster i Boldipuku som tillhörde Påvliga institutet för utländska missioner (PIME). Vid attacken plundrades klostret och nunnorna blev fysiskt angripna.

M.  Minst fyra bloggare och två människorättsförsvarare har de senaste två åren åtalats enligt avsnitt 57 i lagen om informations- och kommunikationsteknik.

N.  Bangladeshs folkrättstribunal, som har i uppgift att utreda krigsförbrytelser begångna i samband med Bangladeshs självständighetskrig, har hittills avkunnat tio domar, av vilka åtta varit dödsstraff och två livstids fängelsestraff. Den islamistiske politikern Abdul Quader Mollah var den förste som avrättades. Folkrättstribunalen har vid upprepade tillfällen fått kraftig kritik för att den inte uppfyller internationella normer. Enligt beräkningarna väntar över 1 000 människor i Bangladesh på avrättning.

O.  Efter det tragiska raset i Rana Plaza-fabriken i april 2013 införde Bangladeshs regering och västerländska klädkedjor ett system som innebär att över 3 500 klädfabriker ska inspekteras med avseende på sin strukturella hållfasthet och sin brand- och elsäkerhet. De västerländska klädkedjornas inspektioner har skett fortlöpande och offentligt, medan de som gjorts av Bangladeshs regering ännu inte har offentliggjorts.

P.  Fonden Donor Trust Fund, som inrättades av samordningskommittén för Rana Plaza (bestående av företrädare för Bangladeshs regering, klädindustrin, fackföreningar och icke-statliga organisationer och med Internationella arbetsorganisationen (ILO) som ordförande) i syfte att hjälpa offren och de överlevande, har ännu inte uppnått sitt mål på 40 miljoner US‑dollar. Enligt organisationen Clean Clothes Campaign har endast hälften av de huvudsakligen i Europa och USA baserade företagen med kopplingar till fabrikerna i Rana Plaza-byggnaden lämnat bidrag till Donor Trust Fund.

Q.  Trots en del arbetsrättsliga reformer fortsätter arbetstagare att rapportera om trakasserier och hotelser avsedda att hindra dem från att gå med i eller bilda fackföreningar. Även våld mot organisatörer av fackföreningar rapporteras alltjämt. Arbetslagstiftningen från 2013 når fortfarande inte upp till internationella normer för föreningsfrihet, däribland strejkrätten och rätten till kollektivförhandlingar.

1.  Europaparlamentet lovordar Bangladeshs regering för framstegen i uppnåendet av millennieutvecklingsmålen, vilket har lett till avsevärda förbättringar för miljontals människor i deras vardagsliv. Parlamentet inser även att dessa förbättringar har åstadkommits under svåra omständigheter, bland annat genom ett konstant hot i form av våldsamma attacker begångna av radikala grupper som partiet Jamaat-e-Islami, med anknytning till BNP. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang lagen om förbud mot barnäktenskap, som antogs den 15 september 2014.

2.  Europaparlamentet uttrycker emellertid oro över de fortsatta människorättskränkningar som begås av RAB och andra säkerhetsstyrkor, bland annat tvångsförsvinnanden och utomrättsliga avrättningar som drabbar oppositionsaktivister. Parlamentet upprepar sitt krav på att dödsstraffet ska avskaffas och välkomnar Högsta domstolens beslut av den 16 september 2014 att folkrättsdomstolens dödsstraff mot Jamaat-e-Islami-partiets vice ordförande Delwar Hossain Sayedee ska omvandlas till livstids fängelse.

3.  Europaparlamentet uppmanar Bangladeshs regering att omedelbart frige alla personer som utsatts för tvångsförsvinnanden, såvida de inte kan åtalas för en klart straffbar handling; i sådana fall bör de omedelbart ställas inför domstol. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Bangladesh att utreda vilka förövarna är, och att därvidlag även beakta befälsbefattningar, och att ställa de ansvariga inför rätta i en rättvis rättegång. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen att tillsätta ett oberoende organ som ska utreda sådana fall, och upprepar sin uppmaning till regeringen att tillsätta en effektiv och helt oberoende människorättskommission.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft regeringen att använda så lite våld som möjligt för att återupprätta den allmänna ordningen och att strikt följa FN:s grundläggande principer för användning av våld och vapen. Parlamentet fördömer kraftfullt oppositionsgruppers våldsamma attacker mot både civila mål och regeringsmål. Parlamentet uppmanar oppositionsgrupperna att endast delta i fredliga protester.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Bangladeshs regering att åter få statens säkerhetsstyrkor, däribland polisen och RAB, att agera inom lagens råmärken. Parlamentet uppmanar eftertryckligen myndigheterna i Bangladesh att få slut på straffriheten för RAB genom att beordra utredningar och åtal i samband med olagligt dödande som RAB-styrkor påstås ha gjort sig skyldiga till. Parlamentet kommer noga att följa förfarandena i målet om morden i Narayanganj, där tre RAB-tjänstemän har gripits och väntar på rättegång sedan sju personer bortförts och dödats i Narayanganj i april 2014.

6.  Europaparlamentet framhåller vikten av det finns ett oberoende, opartiskt och lättillgängligt rättsväsen för att respekten för rättsstatsprincipen och för befolkningens grundläggande rättigheter ska förbättras, samt vikten av att folkrättsdomstolen reformeras. Parlamentet inser att det är viktigare än någonsin att bygga upp allmänhetens förtroende för rättsväsendet, säkerhetsapparaten och människorättsinstitutionerna med tanke på de tilltagande hoten i regionen från terrororganisationer som al-Qaida.

7.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den föreslagna lagen om icke-statliga organisationer. Parlamentet uppmanar med kraft Bangladeshs regering att fortsätta samråda med oberoende grupper om innehållet i lagförslaget och att se till att lagen, om den antas, är förenlig med internationella normer och med konventioner om medborgerliga rättigheter som Bangladesh har förbundit sig att följa.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Bangladeshs regering att erkänna och respektera press- och mediefriheten och att tillåta människorättsgrupper att spela en viktig roll i arbetet med att skärpa ansvarsutkrävandet och dokumentera människorättskränkningar. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna i Bangladesh att upphäva den nya mediepolitiken och att fullgöra sina skyldigheter i fråga om att tillåta yttrandefrihet.

9.  Europaparlamentet är mycket oroat över det återkommande etniskt och religiöst motiverade våldet. Parlamentet uppmanar med kraft Bangladeshs regering att erbjuda bättre skydd och garantier för minoriteter som hinduer, buddister och kristna men även biharier. Parlamentet välkomnar gripandet av personer som misstänks för inblandning i attackerna mot konventet i Boldipuku.

10.  Europaparlamentet uppmanar Bangladeshs regering att se till att arbetslagstiftningen tillämpas, och manar till ytterligare reformer för att arbetslagstiftningen ska bli förenlig med ILO:s standarder, i synnerhet genom att arbetstagare ges möjlighet att fritt bilda och gå med i fackföreningar.

11.  Europaparlamentet noterar reformprogrammen i klädindustrin, men uppmanar med kraft regeringen att till fullo genomföra den handlingsplan som den enades om och skrev under tillsammans med ILO i maj 2013, bland annat om rekrytering och utbildning av inspektörer och om omfattande inspektioner, med offentliga register, av dess flera tusen fabriker. Parlamentet uppmanar med kraft de parter som undertecknat överenskommelsen om brand- och byggnadssäkerhet i Bangladesh att fullgöra sina åtaganden, även i fråga om ekonomisk kompensation till offren och i fråga om minimistandarder.

12.  Europaparlamentet beklagar att de pengar till Donor Trust Fund som uppbringats genom frivilliga företagsdonationer endast uppgick till sammanlagt 17 miljoner US-dollar i juni 2014, vilket innebär att det fortfarande saknades 23 miljoner US-dollar. Parlamentet sluter sig därför till att frivillighetsprincipen har svikit offren från Rana Plaza-katastrofen och att det snarast möjligt behövs en obligatorisk mekanism.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Bangladeshs regering och parlament, rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt medlemsstaternas regeringar och parlament.


Situationen i Ukraina och det aktuella läget för förbindelserna mellan EU och Ryssland
PDF 160kWORD 76k
Europaparlamentets resolution av den 18 september 2014 om situationen i Ukraina och det aktuella läget för förbindelserna mellan EU och Ryssland (2014/2841(RSP))
P8_TA(2014)0025RC-B8-0118/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om den europeiska grannskapspolitiken, om det östliga partnerskapet och om Ukraina, särskilt resolutionen av den 27 februari 2014 om situationen i Ukraina(1), av den 13 mars 2014 om Rysslands invasion av Ukraina(2), av den 17 april 2014 om Rysslands påtryckningar på länder i det östliga partnerskapet, särskilt destabiliseringen av östra Ukraina(3), samt av den 17 juli 2014 om situationen i Ukraina(4),

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 22 juli och 15 augusti 2014 och av Europeiska rådets slutsatser av den 30 augusti 2014 om Ukraina,

–  med beaktande av uttalandet av den 11 september 2014 från Europeiska utrikestjänstens talesperson om bortförandet av den estniske polistjänstemannen,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ryssland, särskilt resolutionen av den 6 februari 2014 om toppmötet mellan EU och Ryssland(5),

–  med beaktande av förklaringen av den 5 september 2014 från Natos toppmöte i Wales,

–  med beaktande av slutsatserna från rådets (jordbruk och fiske) extra sammanträde av den 5 september 2014,

–  med beaktande av det gemensamma ministeruttalandet av den 12 september 2014 om genomförandet av associeringsavtalet/det djupgående och omfattande frihandelsavtalet mellan EU och Ukraina,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Sommaren 2014 kännetecknades av ytterligare upptrappning av konflikten i östra Ukraina. Enligt FN:s uppskattningar har minst 3 000 människor dödats och tusentals fler sårats, medan hundratusentals civila har flytt konfliktområdena. De ekonomiska kostnaderna för konflikten, inklusive kostnaden för att återuppbygga de östra regionerna, inger allvarlig oro för den sociala och ekonomiska utvecklingen i Ukraina.

B.  Den trilaterala kontaktgruppen enades den 5 september 2014 i Minsk om ett eldupphör som trädde i kraft samma dag. Avtalet omfattade ett tolvpunktsprotokoll som även innehöll krav på frisläppande av gisslan, åtgärder för att förbättra den humanitära situationen, ett tillbakadragande av alla olagliga väpnade grupper, all militär utrustning och alla legosoldater från Ukraina samt åtgärder för decentralisering i regionerna Donetsk och Luhansk.

C.  Sedan fredagen den 5 september 2014 har vapenvilan gång på gång brutits, huvudsakligen av reguljära ryska trupper och separatister i områdena nära Mariupol och flygplatsen i Donetsk, och försök har gjorts att tränga igenom Ukrainas försvarslinje på flera andra orter.

D.  Under de föregående veckorna hade Ryssland utökat sin militära närvaro på Ukrainas territorium och sitt logistiska stöd till de separatistiska miliserna genom ett konstant flöde av vapen, ammunition, bepansrade fordon och utrustning, legosoldater och förklädda soldater, trots EU:s uppmaningar att göra allt man kan för att trappa ned situationen. Sedan början på krisen har Ryssland ansamlat trupper och krigsmateriel vid gränsen till Ukraina.

E.  Rysslands direkta och indirekta militära ingripande i Ukraina, bland annat genom annekteringen av Krim, strider mot internationell rätt såsom FN-stadgan, Helsingforsöverenskommelsen och 1994 års samförståndsavtal från Budapest. Ryssland vägrar fortsatt att tillämpa fördraget om konventionella styrkor i Europa (CFE).

F.  Den 30 augusti 2014 begärde Europeiska rådet förslag för att utöka EU:s restriktiva åtgärder mot bakgrund av Rysslands försök att destabilisera östra Ukraina. Dessa förslag blev verklighet den 12 september 2014.

G.  Efter undertecknandet den 21 mars 2014 av de politiska bestämmelserna i associeringsavtalet undertecknade EU och Ukraina den 27 juni 2014 officiellt den återstående delen av detta avtal, som inbegriper ett djupgående och omfattande frihandelsavtal. Europaparlamentet och Verchovna Rada har parallellt ratificerat associeringsavtalet. Den 12 september 2014 meddelade kommissionen att den provisoriska tillämpningen av det djupgående och omfattande frihandelsavtalet kommer att skjutas upp till den 31 december 2015. Detta kommer att leda till en förlängning av de unilaterala handelsförmåner som EU beviljat Ukraina och som skulle ha löpt ut den 1 november 2014.

H.  Den 7 augusti 2014 antog den ryska regeringen en förteckning över produkter från EU, USA, Norge, Kanada och Australien som under en period på ett år ska förbjudas på den ryska marknaden. EU kommer att drabbas hårdast, eftersom Ryssland är den näst största exportmarknaden för jordbruksprodukter från EU och den sjätte största för fiskeriprodukter, och 73 procent av den förbjudna importen kommer från EU. De restriktioner som för närvarande tillämpas av Ryssland skulle sammantaget kunna äventyra handel för 5 miljarder euro och påverka inkomsterna för 9,5 miljoner människor i EU som arbetar på de jordbruksföretag som berörs mest.

I.  Förbudet mot livsmedelsprodukter från EU på den ryska marknaden, vilket särskilt har drabbat sektorn för frukt och grönsaker samt mejeri- och köttsektorerna, skulle kunna få en dominoeffekt som leder till ett överutbud på den inre marknaden, samtidigt som förbudet mot fiskeriprodukter från EU på den ryska marknaden potentiellt kan vålla allvarliga problem i vissa medlemsstater. Värdet av de förbjudna fiskeriprodukterna uppgår till nära 144 miljoner euro.

J.  Ryssland undergräver EU:s säkerhet genom att regelbundet kränka luftrummet i Finland, de baltiska staterna och Ukraina, och har den senaste tiden strypt gasleveranser till Polen motsvarande 45 procent av den ryska exporten till detta land.

K.  På Natos toppmöte i Newport bekräftades att Nato står på Ukrainas sida gentemot Rysslands destabiliserande inverkan. Man erbjöd stöd för att stärka Ukrainas väpnade styrkor och uppmanade Ryssland att dra tillbaka sina trupper från Ukraina och upphöra med den olagliga annekteringen av Krim. Nato har förklarat att man fortsätter att sträva efter samarbetsinriktade, konstruktiva förbindelser med Ryssland, inbegripet ömsesidiga förtroendeskapande åtgärder, och att kommunikationskanalerna med Ryssland fortfarande är öppna.

L.  Den tragiska nedskjutningen av Malaysian Airlines flyg MH17 i Donetskregionen fick den internationella och europeiska opinionen att reagera med bestörtning. FN och EU har krävt en grundlig internationell utredning av omständigheterna kring olyckan, och att ställa de ansvariga inför rätta är en moralisk och juridisk skyldighet.

M.  Mykola Zelenec, honorärkonsul för Litauen i Luhansk, fördes bort och mördades brutalt av rebellerna.

1.  Europaparlamentet välkomnar undertecknandet av avtalet om eldupphör i Minsk, och uppmanar samtliga parter att göra allt de kan för att fullt ut och i ärligt uppsåt genomföra avtalet för att på så sätt bana väg för en ny och genuin fredsprocess, som inbegriper en av OSSE bevakad permanent och verklig kontroll av den ukrainska gränsen, ett fullständigt och ovillkorligt tillbakadragande av de ryska trupperna, olagliga väpnade grupper, militär utrustning och legosoldater från Ukrainas internationellt erkända territorium samt ett frisläppande av gisslan. Parlamentet beklagar djupt att avtalet om eldupphör hela tiden kränks, huvudsakligen av ryska trupper och separatiststyrkor, och att den pågående uppbyggnaden av dem fortsätter. Parlamentet betonar kraftfullt att man bör finna en politisk lösning.

2.  Europaparlamentet uppmanar alla parter att respektera vapenvilan och avstå från alla åtgärder eller handlingar som kan äventyra avtalet. Parlamentet uttrycker dock stark oro över att vapenvilan utnyttjas av ryska trupper som omgrupperar sig för att fortsätta sin offensiv i syfte att skapa en ”landbrygga” till Krim och vidare till Transnistrien.

3.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt Ryssland för att ha startat ett hybridkrig utan krigsförklaring mot Ukraina med hjälp av reguljära ryska styrkor och genom stöd till olagligt beväpnade grupper. Parlamentet understryker att dessa åtgärder av det ryska ledarskapet utgör ett hot inte bara mot Ukrainas enhet och oberoende, utan mot hela den europeiska kontinenten. Parlamentet uppmanar Ryssland att omedelbart dra tillbaka all militär materiel och alla militära styrkor från Ukraina, att stoppa strömmarna av kombattanter och vapen in i östra Ukraina samt att upphöra med både det direkta och indirekta stödet till separatiststyrkornas verksamhet på ukrainsk mark.

4.  Europaparlamentet upprepar sitt engagemang för Ukrainas oberoende, suveränitet och territoriella integritet, okränkbarheten för landets gränser samt dess rätt att orientera sig mot Europa. Parlamentet upprepar att världssamfundet inte kommer att erkänna den olagliga annekteringen av Krim och Sevastopol eller försöken att skapa låtsasrepubliker i Donbass. Parlamentet välkomnar EU:s beslut att förbjuda import från Krim såvida produkterna inte åtföljs av ett ursprungscertifikat från de ukrainska myndigheterna. Parlamentet fördömer vidare det påtvingade utfärdandet av pass för ukrainska medborgare på Krim, förföljelsen av ukrainare och krimtatarer samt de hot som de självutnämnda ledarna uttalat mot medborgare på Krim som uttryckt intresse för att rösta i det kommande parlamentsvalet.

5.  Europaparlamentet understryker att OSSE spelar en avgörande roll för att lösa krisen i Ukraina på grund av organisationens erfarenhet av att hantera väpnade konflikter och kriser och det faktum att både Ryssland och Ukraina är medlemmar i organisationen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt kommissionen att göra allt de kan för att se till att OSSE:s särskilda övervakningsuppdrag i Ukraina stärks och utökas i fråga om såväl erfaren personal som logistik och utrustning. Parlamentet betonar att OSSE:s observatörer utan ytterligare dröjsmål måste sättas in längs de delar av den ukrainsk-ryska gränsen som för närvarande kontrolleras av separatister.

6.  Europaparlamentet betonar att reformarbetet och associeringsagendan måste gå hand i hand med den fortsatta kampen för att garantera Ukrainas territoriella integritet och enhet. Parlamentet upprepar att dessa två uppgifter är oupplösligt förenade och förstärker varandra. Parlamentet betonar behovet av en fredlig dialog och decentralisering som fortfarande säkerställer att myndigheten över hela territoriet ligger kvar hos den centrala regeringen och därmed garanterar Ukrainas enhet. Parlamentet betonar behovet av förtroendeskapande åtgärder mellan olika grupper i samhället och efterlyser en hållbar försoningsprocess. Parlamentet framhåller i detta sammanhang vikten av en inkluderande nationell dialog och att man undviker sådan propaganda, hets och retorik som ytterligare kan förvärra konflikten. Parlamentet betonar att en sådan inkluderande dialog bör inbegripa det civila samhällets organisationer och medborgare från alla regioner och minoriteter.

7.  Europaparlamentet välkomnar den samtidiga ratificeringen av associeringsavtalet/det djupgående och omfattande frihandelsavtalet av Verchovna Rada och Europaparlamentet. Parlamentet anser att detta är ett viktigt steg som visar båda parternas engagemang för ett framgångsrikt genomförande. Parlamentet noterar det slutliga uppskjutandet av den provisoriska tillämpningen av det djupgående och omfattande frihandelsavtalet mellan EU och Ukraina till den 31 december 2015, vilket ersätts av en förlängning av unilaterala handelsåtgärder som de facto utgör ett asymmetriskt genomförande av avtalet. Parlamentet beklagar djupt de osedvanliga åtgärderna och påtryckningarna från Rysslands sida. Parlamentet påpekar att avtalet inte kan och inte kommer att ändras och att EU har gjort detta mycket tydligt under ratificeringen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt gå vidare med ratificeringen av associeringsavtalet/det djupgående och omfattande frihandelsavtalet med Ukraina. Parlamentet stöder det pågående samrådet mellan Ukraina, Ryssland och EU om genomförandet av associeringsavtalet/det djupgående och omfattande frihandelsavtalet med Ukraina och hoppas att det kommer att bidra till uppklarande av eventuella missförstånd.

8.  Europaparlamentet betonar att de kommande månaderna fram till genomförandet av associeringsavtalet/det djupgående och omfattande frihandelsavtalet bör användas för att ta itu med den nödvändiga omvandlingen och moderniseringen av Ukrainas politiska system, ekonomi och samhälle i enlighet med associeringsagendan. Parlamentet välkomnar president Porosjenkos utlovade reformprogram, som omfattar lagar om korruption, decentralisering och amnesti. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att skyndsamt utarbeta ett omfattande och ambitiöst hjälppaket med finansiellt stöd till Ukraina och i synnerhet till befolkningen i östra Ukraina, i syfte att stödja arbetet med en politisk lösning och för nationell försoning.

9.  Europaparlamentet noterar de lagar om särskild status för vissa distrikt i regionerna Donetsk och Luhansk och om amnesti som Verchovna Rada antog den 16 september 2014 och som utgör ett viktigt bidrag till att trappa ned situationen inom ramen för den ukrainske presidentens fredsplan.

10.  Europaparlamentet stöder de restriktiva åtgärder som EU vidtog gentemot Ryssland under sommaren på grund av Rysslands fortsatta aggression, och noterar att de trädde i kraft den 12 september 2014. Parlamentet anser att alla sanktioner bör utformas på ett sätt som hindrar företag med kopplingar till Kreml att kringgå dem. EU uppmanas att noga övervaka former av ekonomiskt samarbete såsom aktieswappar och samriskföretag.

11.  Europaparlamentet betonar att EU:s restriktiva åtgärder kan upphävas och anpassas i sin omfattning beroende på situationen i Ukraina.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och utrikestjänsten att anta en uppsättning tydliga riktmärken som, när de uppnås, kan hindra att nya restriktiva åtgärder antas gentemot Ryssland eller leda till att de befintliga upphävs. Dessa riktmärken bör bland annat omfatta ett fullständigt tillbakadragande av ryska trupper och legosoldater från Ukrainas territorium, ett slut på leveranser av vapen och utrustning till terrorister, fullständig respekt för vapenvilan från den ryska sidan, en verklig internationell kontroll och verifiering av vapenvilan samt ett återupprättande av Ukrainas kontroll över landets hela territorium. Parlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att inte överväga att upphäva några sanktioner innan dessa villkor är uppfyllda och att vara redo att införa ytterligare sanktioner för alla åtgärder som Ryssland vidtar för att undergräva avtalet om eldupphör eller ytterligare trappa upp spänningarna i Ukraina.

13.  Europaparlamentet påminner om att de restriktiva åtgärder som vidtagits av EU är direkt knutna till Rysslands brott mot folkrätten genom den olagliga annekteringen av Krim och destabiliseringen av Ukraina, medan de handelsåtgärder som vidtagits av Ryssland, inbegripet de som riktas mot Ukraina och andra länder i det östliga partnerskapet vilka nyligen har ingått associeringsavtal med EU, är obefogade. Parlamentet uppmanar EU att överväga att utestänga Ryssland från civilt kärntekniskt samarbete och Swift-systemet.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga följa effekterna av Rysslands så kallade motsanktioner och att snabbt vidta åtgärder för att stödja producenter som drabbas av de ryska handelsrestriktionerna. Parlamentet välkomnar de åtgärder som antogs av rådet (jordbruk och fiske) den 5 september 2014, och uppmanar kommissionen att undersöka olika sätt att göra det möjligt för EU att bättre hantera liknande kriser i framtiden och att göra sitt yttersta för att på ett genomgripande och skyndsamt sätt stödja de drabbade europeiska producenterna. Parlamentet beklagar att de akuta marknadsåtgärderna ställts in för frukt- och grönsaksmarknaderna, men fördömer allt missbruk av stödet. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny ordning så snart som möjligt.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka marknaderna för jordbruk, livsmedel, fisk och vattenbruk, att informera rådet och parlamentet om eventuella förändringar samt att utvärdera effekterna av de åtgärder som vidtagits i syfte att eventuellt utöka förteckningen över produkter som omfattas och öka budgeten på 125 miljoner euro. Parlamentet uppmanar kommissionen att inte begränsa sig till marknadsåtgärder utan att också vidta åtgärder på medellång sikt för att stärka EU:s närvaro på marknader i tredjeländer (t.ex. marknadsföringsverksamhet).

16.  Europaparlamentet anser att möjligheten att utnyttja medel från andra EU-fonder än jordbruksfonderna bör övervägas, eftersom krisen först och främst är av politisk karaktär och inte resultatet av ett marknadsmisslyckande eller ogynnsamma väderförhållanden.

17.  Europaparlamentet understryker att den medellångsiktiga och långsiktiga politiska och ekonomiska stabiliteten och utvecklingen i Ryssland är beroende av framväxten av en verklig demokrati, och betonar att den framtida utvecklingen av förbindelserna mellan EU och Ryssland kommer att bero på vilka insatser som görs för att stärka demokratin, rättsstaten och respekten för de grundläggande rättigheterna inne i Ryssland.

18.  Europaparlamentet uttrycker sin tillfredsställelse över att de olagligt beväpnade grupperna i östra Ukraina frisläppt gisslan, och begär att ukrainska fångar som sitter fängslade i Ryssland ska friges. Parlamentet framhåller i synnerhet fallet Nadjezjda Savtjenko, en ukrainsk volontär som tillfångatogs av separatisterna i juni 2014 och därefter överlämnades till Ryssland, där hon fortfarande hålls i fängsligt förvar. Parlamentet framhåller också fallen med filmarna och journalisterna Oleg Sentsov, Oleksij Tjierny, Gennadij Afanasiev och Aleksandr Koltjenko, som tillfångatagits på Krim.

19.  Europaparlamentet välkomnar Natos förnyade utfästelse att prioritera kollektiv säkerhet och åtagandet i fråga om artikel 5 i Washingtonfördraget. Parlamentet välkomnar besluten vid Natos toppmöte i Newport om att höja säkerhetsnivån för de östliga allierade, bland annat genom skapandet av en ”Very High Readiness Joint Task Force” (VJTF), en permanent roterande militär närvaro av Nato samt inrättandet av logistisk infrastruktur, liksom insatser avsedda att öka Ukrainas förmåga att trygga sin egen säkerhet. Parlamentet konstaterar att de Natoallierade på bilateral nivå kan förse Ukraina med nödvändig vapenutrustning, teknik och kunskap för säkerhet och försvar. Parlamentet understryker dock kraftfullt att det inte finns någon militär lösning på Ukrainakrisen.

20.  Europaparlamentet understryker vikten av en oberoende, snabb och fullständig utredning, delegerad till den nederländska säkerhetsstyrelsen OVV, av orsakerna till att Malaysian Airlines flyg MH 17 sköts ner. De ansvariga för kraschen måste ställas inför rätta. Parlamentet noterar att OVV lade fram sin preliminära rapport om utredningen av flygkraschen den 9 september 2014. Utifrån de preliminära resultaten hittills finns det inget som tyder på att några tekniska eller operativa problem påträffats beträffande flygplanet eller besättningen. De skador som observerats på den främre delen ser ut att indikera att flygplanet med stor kraft träffats av ett stort antal föremål utifrån. Parlamentet beklagar djupt att rebellerna fortfarande inte ger utredarna obehindrat tillträde till nedslagsplatsen, och uppmanar alla parter att underlätta ett omedelbart tillträde.

21.  Europaparlamentet är starkt övertygat om att det enda hållbara svaret för EU inför de ryska hoten är att stå enat och tala med en röst. Parlamentet anser att EU måste tänka över sina förbindelser med Ryssland, överge det strategiska partnerskapet och hitta en ny, enhetlig strategi.

22.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över den katastrofala humanitära situationen i östra Ukraina, särskilt med tanke på den kommande vintern. Parlamentet framhåller det akuta behovet av humanitär hjälp till befolkningen i de konfliktdrabbade områdena och till intern- och externflyktingarna. Parlamentet påminner om Världshälsoorganisationens nyligen utfärdade varning om att östra Ukraina står inför en hälsovårdskris, eftersom sjukhusen inte fungerar fullt ut och det råder brist på läkemedel och vaccin. Parlamentet välkomnar kommissionens beslut nyligen att anslå 22 miljoner euro i humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd till Ukraina. Parlamentet begär ytterligare skyndsamma insatser under EU:s fulla ansvar och överinseende, bland annat en konvoj med humanitärt bistånd till de mest behövande. Parlamentet påminner om att distributionen av humanitärt bistånd till östra Ukraina måste genomföras i fullständig överenstämmelse med internationell humanitär rätt och principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende, och i nära samarbete med den ukrainska regeringen, FN och Internationella rödakorskommittén. Parlamentet uttrycker sin djupa respekt för de enorma insatser som görs av grupper av ukrainska medborgare på området humanitärt bistånd i östra Ukraina, särskilt när det gäller evakuering av barn, hälso- och sjukvård samt livsmedelsförsörjning.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda utarbetandet av det tredje ambitiösa paketet med makroekonomiskt stöd till Ukraina och att spela en ledande roll i anordnandet av den givarkonferens för Ukraina som ska hållas före utgången av 2014 med internationella organisationer, internationella finansinstitut och det civila samhället. Parlamentet betonar vikten av ett åtagande från det internationella samfundet om att stödja ekonomisk och politisk stabilisering och reform i Ukraina.

24.  Europaparlamentet lovordar de ihärdiga insatser som de ukrainska myndigheterna gjort för att garantera rätten till utbildning och i synnerhet för att se till att alla barn så snart som möjligt ska kunna återvända till de skolor som drabbats av konflikten. Parlamentet påminner om vikten av att tillhandahålla psykosocialt stöd till alla barn som varit direkt utsatta för våldsamma händelser.

25.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt det olagliga bortförandet av en estnisk underrättelsetjänsteman från estniskt territorium till Ryssland, och uppmanar de ryska myndigheterna att omedelbart frige Kohver och göra det möjligt för honom att återvända till Estland i säkerhet.

26.  Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att minska EU:s beroende av Ryssland och andra auktoritära regimer. Parlamentet uppmanar vidare Europeiska rådet att vid sitt möte i oktober 2014 anta en ambitiös och omfattande beredskapsplan för den kommande vintern och att då också ta med grannländer som Ukraina.

27.  Europaparlamentet uppmärksammar de senaste trovärdiga rapporterna om människorättskränkningar i konfliktområdena, huvudsakligen begångna av reguljära ryska trupper och separatister. Parlamentet ställer sig bakom uppmaningen till Ukrainas regering att skapa ett gemensamt och regelbundet uppdaterat register över rapporterade fall av bortföranden och grundligt och opartiskt utreda varje påstående om missbruk av våld, misshandel eller tortyr.

28.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens antagande av den fjärde lägesrapporten om genomförandet av handlingsplanen för viseringsliberalisering och rådets beslut att gå vidare till den andra etappen. Parlamentet kräver ett snabbt slutförande av viseringsfriheten mellan EU och Ukraina som ett konkret svar på de europeiska ambitioner som uttrycktes av de människor som demonstrerade på Självständighetstorget. Parlamentet upprepar sin begäran om att det i väntan på detta omedelbart ska införas tillfälliga, mycket enkla och billiga viseringsförfaranden.

29.  Europaparlamentet efterlyser en fortsättning av trepartssamtalen om Ukrainas gasleveranser, som är inställda sedan i jun 2014i, i syfte att hitta en sätt att återuppta dem. Parlamentet upprepar behovet att säkerställa gasförsörjningen genom omvända flöden av gas från angränsande EU‑länder till Ukraina.

30.  Europaparlamentet uppmanar EU att betrakta gaslagring, sammanlänkningar och anläggningar för återflöde som strategiska tillgångar och därmed reglera den andel av alla kontraktsparter som får utgöras av tredje parter inom dessa viktiga sektorer. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att ställa in planerade avtal med Ryssland inom energisektorn, även när det gäller South Stream-gasledningen.

31.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att radikalt förbättra EU:s energitrygghet, energioberoende och motståndskraft mot yttre påtryckningar genom konsolidering av energisektorerna, vidareutveckling av energiinfrastrukturen i EU:s grannländer och utveckling av energisammanlänkningar mellan dessa länder och med EU, i överensstämmelse med målen för energigemenskapen, och att genomföra dessa prioriterade projekt av gemensamt intresse med yttersta skyndsamhet i syfte att bygga upp en fullt fungerande fri marknad för gas i Europa.

32.  Europaparlamentet välkomnar den franska regeringens beslut att stoppa leveransen av de helikopterbärande hangarfartygen av klassen Mistral, och uppmanar alla medlemsstater att anta en liknande linje när det gäller export som inte omfattas av EU:s sanktionsbeslut, särskilt när det gäller vapen och produkter med dubbla användningsområden. Parlamentet påminner om att kontraktet under nu rådande omständigheter skulle strida mot EU:s uppförandekod för vapenexport och den gemensamma ståndpunkten från 2008 om gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel. Parlamentet uppmanar alla EU:s medlemsstater att fullt ut respektera embargot på vapenhandel och exportförbudet för varor med dubbla användningsområden till militära slutanvändare.

33.  Europaparlamentet välkomnar beslutet att hålla ett tidigt parlamentsval i Ukraina den 26 oktober 2014 och förväntar sig att regeringen kommer att garantera ett fritt och rättvist val. Parlamentet uppmanar Ukraina att säkra insyn i finansieringen av partier och deras politiska kampanjer och att till fullo ta upp alla de anmärkningar som framförts i iakttagelserna och slutsatserna från observatörsuppdraget från OSSE/ODIHR i samband med det senaste presidentvalet. Parlamentet uppmanar alla politiska partier som för närvarande finns företrädda i Verchovna Rada att delta i valet och uppfordrar alla sidor att till fullo respektera resultatet. Parlamentet hoppas på en stark majoritet för de viktiga utmaningar och nödvändiga reformer som väntar. Parlamentet uppmanar kraftfullt rebellstyrkorna i östra Ukraina att inte hindra valprocessen och att garantera den grundläggande rättigheten för invånarna i Donbass att fritt välja sina företrädare. Parlamentet åtar sig att skicka valobservatörer för att övervaka valet och efterlyser ett omfattande internationellt valövervakningsuppdrag som följer detta viktiga val, som kommer att äga rum under svåra förhållanden.

34.  Europaparlamentet understryker att Ryssland nu har mindre skäl än någonsin tidigare att kritisera avtalet mellan EU och Ukraina eller att reagera med obefogade handelsrestriktioner och militär aggression. Parlamentet fruktar att denna nya utveckling ska bli en förevändning för Ryssland att trappa upp sin hotfulla politik mot Ukraina och dra in landet i sin egen intressesfär. Parlamentet befarar att det finns en risk för spridningseffekter till Georgien och Moldavien.

35.  Europaparlamentet beklagar att det ryska ledarskapet betraktar EU:s östliga partnerskap som ett hot mot sina egna politiska och ekonomiska intressen. Parlamentet understryker att Ryssland tvärtom kommer att gynnas av ökad handel och ekonomisk aktivitet och att landets säkerhet kommer att stärkas genom ett stabilt och förutsägbart grannskap. Parlamentet finner det djupt beklagligt att Ryssland använder handeln som ett verktyg för att skapa instabilitet i regionen genom att införa importförbud mot produkter från Ukraina och Moldavien, och mer nyligen genom att upphäva OSS:s frihandelsavtal med Ukraina, Georgien och Moldavien och som en konsekvens av detta återinföra behandling som mest gynnad nation för produkter från dessa länder.

36.  Europaparlamentet upprepar att detta avtal inte utgör slutmålet i förbindelserna mellan EU och Ukraina. Vidare betonar parlamentet att Ukraina, enligt artikel 49 i EU-fördraget, precis som alla andra europeiska stater har ett europeiskt perspektiv och kan ansöka om medlemskap i Europeiska unionen, förutsatt att landet ansluter sig till demokratins principer, respekterar grundläggande friheter, mänskliga rättigheter och minoriteternas rättigheter samt garanterar rättsstaten.

37.  Europaparlamentet understryker att förbindelserna för partnerskap och samarbete med Ryssland bör återupprättas när Ryssland visar att landet följer internationell rätt, bidrar aktivt och utan tvetydighet till en fredlig lösning på den ukrainska krisen och fullt ut respekterar den territoriella integriteten, oberoendet och suveräniteten för Ukraina, liksom för andra länder i det östliga partnerskapet och sina grannländer. Parlamentet uppmanar den nya vice ordföranden/höga representanten att aktivt medverka till att underlätta dialogen mellan Ukraina och Ryssland, liksom EU:s dialog med Ryssland, och till att främja fredliga lösningar på konflikter. Parlamentet menar dessutom att kommissionen bör utreda möjligheterna till ett EU‑samarbete med den eurasiska ekonomiska unionen.

38.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, Ukrainas president, regering och parlament, Europarådet, OSSE samt Ryska federationens president, regering och parlament.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0170.
(2) Antagna texter, P7_TA(2014)0248.
(3) Antagna texter, P7_TA(2014)0457.
(4) Antagna texter, P8_TA(2014)0009.
(5) Antagna texter, P7_TA(2014)0101.


EU:s reaktion på utbrottet av Ebola
PDF 139kWORD 57k
Europaparlamentets resolution av den 18 september 2014 om EU:s reaktion på utbrottet av ebola (2014/2842(RSP))
P8_TA(2014)0026RC-B8-0107/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Världshälsoorganisationens (WHO) förklaring av den 8 augusti 2014 om ”ett internationellt hot mot människors hälsa”,

–  med beaktande av WHO:s färdplan för att bekämpa ebola av den 28 augusti 2014,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om ebolakrisen i Västafrika av den 15 augusti 2014,

–  med beaktande av den ebolariskbedömning som gjordes av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar den 27 augusti 2014,

–  med beaktande av det uttalande om ebolautbrottet i Västafrika som gjordes av Tonio Borg, kommissionsledamot med ansvar för hälsa, den 8 augusti 2014,

–  med beaktande av det uttalande om EU:s reaktion på utbrottet av ebola som gjordes av Andris Piebalgs, kommissionsledamot med ansvar för utveckling, och Kristalina Georgieva, kommissionsledamot med ansvar för humanitärt bistånd och krishantering, den 5 september 2014,

–  med beaktande av kommissionens högnivåmöte den 15 september 2014 för att samordna insatserna mot utbrottet av ebola i Västafrika,

–  med beaktande av Afrikanska unionens (AU) uppdrag om stöd i anslutning till utbrottet av ebola i Västafrika (ASEOWA), vilket fastställdes den 21 augusti 2014,

–  med beaktande av FN:s särskilda informationstillfälle om ebola, som Joanne Liu, internationell ordförande för Läkare utan gränser, höll den 2 september 2014,

–  med beaktande av det uttalande som gjordes av Liberias försvarsminister, Brownie Samukai, inför FN:s säkerhetsråd om det hot som utbrottet av ebola utgör mot hans land,

–  med beaktande av sammanträdet i FN:s säkerhetsråd den 18 september där ebolakrisen står högst upp på dagordningen,

–  med beaktande av artikel 123 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Virussjukdomen ebola, som tidigare kallades ebolafeberinfektion, är en allvarlig och ofta dödlig sjukdom hos människan.

B.  Sedan utbrottet av ebola officiellt förkunnades den 22 mars 2014 i Guinea har smittan spridits till fyra andra länder (Liberia, Nigeria, Sierra Leone och Senegal) och drabbat nästan 4 000 människor, varav fler än 2 000 har avlidit. Det finns också många orapporterade fall av smittade och döda.

C.  Epidemin sprids allt snabbare i Västafrika, samtidigt som ett separat utbrott av virussjukdomen pågår i Demokratiska republiken Kongo.

D.  WHO erkänner att utbrottet hade underskattats och uppskattar nu att antalet patienter kan komma att överskrida 20 000 under de närmaste tre månaderna.

E.  WHO har konstaterat att detta är det största registrerade utbrottet när det gäller antalet fall, antalet döda och geografisk utbredning och har förklarat att krisen är ett internationellt hot mot människors hälsa, vilket kräver samordnade internationella insatser.

F.  4,5 miljoner barn under fem år lever i de områden som drabbats av ebolaviruset, och kvinnorna (som utgör 75 procent av fallen) har drabbats oproportionerligt hårt av viruset på grund av deras roll som vårdgivare.

G.  WHO:s färdplan innehåller en rad mycket konkreta och omedelbara åtgärder som syftar till att stoppa spridningen av ebola i hela världen inom sex till nio månader och samtidigt snabbt hantera följderna av en eventuell internationell utbredning samt erkänna nödvändigheten att parallellt ta itu med utbrottets vidare socioekonomiska effekter.

H.  Icke-statliga organisationer som hör till de mest aktiva på fältet, såsom Läkare utan gränser och Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen, kritiserar de internationella insatserna och menar att de är farligt otillräckliga, eftersom den synnerligen begränsade kapaciteten på fältet leder till kritiska brister i samband med alla insatser: medicinsk stödjande vård, utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal, kontroll av infektioner, kontaktspårning, epidemiologisk övervakning, larm- och remitteringssystem, kunskapsspridning i samhället och mobilisering.

I.  Kommissionens GD Utveckling och samarbete och kontor för humanitärt bistånd och civilskydd (Echo) har utlovat mer än 147 miljoner euro i humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd i syfte att begränsa virusets spridning, tillhandahålla behandling och viktig utrustning till smittade personer och sända ut humanitära experter.

J.  Endast 11,9 miljoner euro av det utlovade beloppet på 147 miljoner euro är specifikt avsatta för vissa av de mest akuta humanitära behoven.

K.  Alla partnerorganisationer på fältet har betonat det akuta behovet av både ekonomiska medel och operativ kapacitet, bland annat kvalificerade mänskliga resurser och logistisk utrustning, för att man ska kunna isolera och behandla patienterna.

L.  Kommissionen övervakar situationen via sitt centrum för samordning av katastrofberedskap, vilket bör fungera som plattform för samordningen av EU:s bistånd.

M.  EU:s humanitära experter har skickats till regionen för att övervaka situationen och upprätthålla kontakter med partnerorganisationer och lokala myndigheter.

N.  EU:s medlemsstater har kapacitet att mobilisera omedelbara insatsgrupper för att säkerställa tidiga diagnoser, isolering (av misstänkta fall och bekräftade fall i olika salar), övervakning av kontaktpersoner och kartläggning av smittkedjor, åtgärder vid begravningar, utbildning samt lokalt stöd.

O.  I de drabbade länderna råder dessutom livsmedelsbrist och brist på rent vatten, och ekonomin har kollapsat till följd av att handeln, den kommersiella flygtrafiken och skördearbetet avbrutits efter utbrottet av epidemin, vilket lett till social oro, flykt, kaos, hot mot den allmänna ordningen och ytterligare spridning av viruset.

P.  Sjukdomsutbrottet har uppdagat allvarliga brister i hälso- och sjukvårdssystemen i de drabbade länderna och framhävt det akuta behovet av stöd för att förbättra dessa.

1.  Europaparlamentet beklagar förlusten av människoliv i de områden som härjats av ebolautbrottet och uttrycker sitt uppriktiga deltagande med de afrikanska regeringar och befolkningar som drabbats av utbrottet.

2.  Europaparlamentet anser att det internationella samfundet måste spela en större roll men att afrikanska länder också måste dela på ansvaret, eftersom ebolautbrottet utgör en global säkerhetsutmaning, och inte bara är ett västafrikanskt problem utan snarare ett globalt problem.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera insatserna och samordna åtgärderna med FN för att bekämpa ebolautbrottet. Parlamentet uppmanar FN:s säkerhetsråd att tillsammans med drabbade partnerländer undersöka möjligheten att använda militära och civila försvarsresurser under ledning av generalsekreteraren och i samarbete med kontoret för samordning av humanitära frågor.

4.  Europaparlamentet välkomnar och uppmuntrar den fortsatta upptrappningen av kommissionens finansiella åtagande i fråga om humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd som svar på krisen, och i synnerhet dess stöd till Afrikanska unionens ASEOWA-uppdrag.

5.  Europaparlamentet berömmer det arbete som utförs på fältet av partnerorganisationer trots utmaningarna och välkomnar varmt deras stora insatser och bidrag till att kontrollera utbrottet.

6.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att det finansiella stöd som riktas till de drabbade länderna inte bör beviljas på bekostnad av långsiktigt utvecklingsstöd; det bör snarare betraktas som ett komplement.

7.  Europaparlamentet beklagar att det internationella samfundet underskattat krisen och att det dröjt så länge att utarbeta en lämplig samordnad strategi.

8.  Europaparlamentet välkomnar de åtaganden som medlemsstaterna gjorde vid kommissionens högnivåmöte den 15 september 2014, och uppmanar Europeiska unionens råd att anordna ett ministermöte för att införa en beredskapsplan, för medlemsstaternas mobilisering av medicinska insatser och tillhandahållande av humanitärt bistånd, med kommissionen som samordnare.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en behovsbedömning och landspecifika planer för att fastställa och samordna behovet av kvalificerad sjukvårdspersonal, mobila laboratorier, laboratorieutrustning, skyddskläder samt behandlingscentra med isoleringssalar.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samordna flygtrafiken och att inrätta särskilda luftbroar för att transportera sjukvårdspersonal och utrustning till de drabbade länderna och regionerna samt att vid behov anordna medicinsk evakuering.

11.  Europaparlamentet betonar behovet av att stärka det vetenskapliga samarbetet och det tekniska stödet i de områden som drabbats av utbrottet, i syfte att inrätta kliniska, epidemiologiska och diagnostiska infrastrukturer, inklusive hållbar infrastruktur och övervakning, och särskilt uppmärksamma den lokala personalens deltagande, inklusive utbildning.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att via Centrumet för samordning av katastrofberedskap upprätthålla nära kontakter med Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC), WHO och medlemsstaterna via hälsosäkerhetskommittén.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta kontrollsystem för att se till att hela den budget som tilldelas för att stoppa utbrottet av ebola faktiskt används för att bekämpa epidemin i de länder som drabbats av virussjukdomen och inte för andra syften.

14.  Europaparlamentet betraktar WHO:s färdplan för att bekämpa ebola som grundvalen för prioriterade insatser, i synnerhet när det gäller de särskilda insatserna i länder med omfattande spridning, länder där de första smittofallen upptäcks och grannländer där beredskapen måste förstärkas.

15.  Europaparlamentet välkomnar diskussioner om hur FN:s fredsbevarande insatser, med lämplig utbildning, ytterligare kan stödja kampen mot ebola i regionen.

16.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att stödja och uppmuntra Afrikanska unionen när det gäller behovet av en övergripande handlingsplan, eftersom situationen fortsätter att försämras i snabb takt och påverkar ekonomin och den allmänna ordningen i de berörda länderna. Ebolakrisen har blivit komplex, med politiska, säkerhetsmässiga, ekonomiska och sociala följder som kommer att fortsätta att påverka regionen långt utöver den nuvarande medicinska nödsituationen.

17.  Europaparlamentet betonar att den pågående krisen inte kan lösas av bara hälso- och sjukvårdssystemen, utan att det krävs en samordnad strategi som omfattar olika sektorer (hälso- och sjukvård, utbildning, sanitet, livsmedelsbistånd) för att åtgärda kritiska brister när det gäller alla grundläggande tjänster.

18.  Europaparlamentet anser att den lokal hälso- och sjukvårdspersonalen måste involveras i behandlingen av den drabbade befolkningen och att den bör etablera kontakt mellan befolkningen och internationell hälso- och sjukvårdpersonal.

19.  Europaparlamentet kräver utbildnings- och informationsinsatser för att öka kunskaperna om symptom och förebyggande åtgärder, i syfte att bygga förtroende och främja folkets samarbete inom ramen för åtgärderna för att bekämpa ebola, eftersom information och kommunikation utgör en viktig aspekt av bekämpningen av ebolautbrottet.

20.  Europaparlamentet betonar att kampen mot ebola inte får leda till en stigmatisering i de berörda samhällena eller länderna av de patienter som överlevt.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra noggranna infektionskontroller och i samarbete med ECDC ge allmänheten bättre information om riskerna.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att samordna och stärka den medicinska forskningen och produktionen när det gäller effektiva läkemedel och vacciner mot ebola, och att påskynda de nödvändiga kliniska prövningarna för befintliga behandlingar av kandidater.

23.  Europaparlamentet efterlyser också en tydligare åtskillnad mellan vaccinationstester mot ebola och behandling av ebolasmittade personer. Kliniska prövningar av ebolavaccinet ska iaktta relevanta gällande WHO-regler.

24.  Europaparlamentet uppmanar utvecklingsutskottet att utfärda ingående rekommendationer för att lindra epidemins långsiktiga följder och stärka hälso- och sjukvårdssystemen i de drabbade länderna i syfte att undvika liknande utbrott i framtiden.

25.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, regeringarna och parlamenten i Afrikanska unionen, FN:s generalsekreterare och WHO.


Situationen i Irak och Syrien och IS offensiv, inklusive förföljelsen av minoriteter
PDF 152kWORD 67k
Europaparlamentets resolution av den 18 september 2014 om situationen i Irak och Syrien och IS offensiv, inklusive förföljelsen av minoriteter (2014/2843(RSP))
P8_TA(2014)0027RC-B8-0109/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Irak och Syrien,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om Irak och Syrien,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser om Irak och Syrien av den 30 augusti 2014,

–  med beaktande av uttalandena av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om Irak och Syrien,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2170 (2014) och FN:s människorättsråds resolution S‑22/L.1 (2014),

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares uttalanden om Irak och Syrien,

–  med beaktande av förklaringen från Natos toppmöte den 5 september 2014,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om främjande och skydd av religions- och trosfriheten, som antogs den 24 juni 2013,

–  med beaktande av slutsatserna från Pariskonferensen om säkerhet i Irak och kampen mot Islamiska staten av den 15 september 2014,

–  med beaktande av avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Irak, å andra sidan, och av sin resolution av den 17 januari 2013 om avtalet om partnerskap och samarbete mellan EU och Irak(1),

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Säkerhetsläget och den humanitära situationen i Irak och Syrien, som redan tidigare var i ett kritiskt stadium, har försämrats ytterligare till följd av Islamiska statens (IS), en jihadistisk terrorgrupp med rötter i al‑Qaida, ockupation av delar av ländernas territorier. IS och associerade terrorgrupper är nationsövergripande och utgör därmed ett hot för hela regionen. Oron växer för hur de som fortfarande är fast i IS-kontrollerade områden ska klara sig.

B.  Upplösningen av gränsen mellan Irak och Syrien har gett IS tillfälle att stärka sin närvaro i båda länderna. IS har de senaste månaderna utvidgat sina erövrade territorier från östra Syrien in i nordvästra Irak, inklusive Iraks näststörsta stad Mosul. Den 29 juni 2014 kom det uppgifter om att IS hade utropat ett ”kalifat”, eller en ”islamisk stat”, på de territorier som IS kontrollerar i Irak och Syrien, och dess ledare Abu Bakr al-Baghdadi har utropat sig till kalif. IS erkänner inte de internationellt erkända gränserna och har meddelat sin avsikt att sprida det ”Islamiska kalifatet” till andra länder med muslimsk majoritet.

C.  Efter erövringen av territorierna i Irak och Syrien infördes det en sträng tolkning av sharialagarna. Det har förkommit allvarliga kränkningar av de internationella mänskliga rättigheterna och brott mot humanitär rätt i områden som kontrolleras av IS och associerade grupper, bl.a. riktat dödande, tvångsomvändelse, bortförande, kvinnohandel, kvinno- och barnslaveri, rekrytering av barn som självmordsbombare, sexuella och fysiska övergrepp och tortyr. IS har mördat journalisterna James Foley och Steven Sotloff och biståndsarbetaren David Haines. IS har angripit kristna, jezidiska, turkmenska, shabakiska, kakaiska, sabéeiska och shiitiska befolkningsgrupper, liksom många araber och sunnimuslimer. Moskéer, monument, helgedomar, kyrkor och andra platser för religionsutövning, gravar och gravplatser samt arkeologiska platser och kulturarvsplatser har avsiktligt förstörts.

D.  Kristna irakier har nyligen förföljts, berövats sina grundläggande rättigheter och tvingats lämna sina hem och bli flyktingar på grund av sin religion och övertygelse. Enligt Open Doors International har antalet kristna i Irak minskat kraftigt från 1,2 miljoner i början av 1990-talet till mellan 300 000 och 350 000 idag. Innan konflikten i Syrien började fanns det ungefär 1,8 miljoner kristna i landet. Sedan konflikten började har minst 500 000 kristna fördrivits.

E.  Enligt FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha) har uppskattningsvis 1,4 miljoner personer blivit internflyktingar i Irak i år och uppskattningsvis 1,5 miljoner behöver humanitärt bistånd. IS framryckningar har orsakat en humanitär kris, särskilt genom massiv omflyttning av civila. EU beslutade den 12 augusti 2014 att öka sitt humanitära bistånd till Irak med 5 miljoner euro för att ge internflyktingar grundläggande bistånd, vilket innebär att finansieringen av humanitärt bistånd till Irak under 2014 hittills uppgår till 17 miljoner euro. EU har utvidgat sitt humanitära bistånd ytterligare och har etablerat en luftbro mellan Bryssel och Arbil.

F.  Enligt FN har mer än 191 000 människor mist livet i Syrien under konflikten. Enligt Ocha finns det uppskattningsvis 6,4 miljoner internflyktingar i Syrien och över 3 miljoner syriska flyktingar, huvudsakligen i Libanon (1,17 miljoner flyktingar), Turkiet (832 000), Jordanien (613 000), Irak (215 000) och Egypten och Nordafrika (162 000). Enligt generaldirektoratet för humanitärt bistånd och civilskydd (Echo) behöver uppskattningsvis 10,8 miljoner människor humanitärt bistånd. Hittills under 2014 har EU gett 150 miljoner euro i humanitärt bistånd till offren för krisen i Syrien.

G.  Hundratals utländska stridande, inklusive många från EU:s medlemsstater, har anslutit sig till IS. Dessa EU-medborgare betraktas som en säkerhetsrisk av medlemsstaternas regeringar.

H.  EU har uppmärksammat den börda som har lagts på regionen Kurdistan och Kurdistans regionala regering, som har tagit emot ett stort antal internflyktingar.

I.  FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har påpekat att det fortfarande är mycket svårt att verka i området och ge civila och flyktingar den hjälp de behöver. Det är viktigt att de hundratusentals flyktingarna från Syrien och Irak får tak över huvudet före vintern.

J.  EU har upprepat sitt bestämda engagemang för Iraks enhet, suveränitet och territoriella integritet.

K.  De stats- och regeringschefer som deltog i Natos toppmöte den 4–5 september 2014 har slagit fast att närvaron av IS i både Syrien och Irak är ett hot mot regionens stabilitet och att folket i Syrien och Irak och andra delar av regionen behöver det internationella samfundets stöd för att möta hotet.

L.  Möjligheten har diskuterats att genomföra luftangrepp mot östra Syrien. Vid Natomötet den 5 september 2014 bildades en anti-IS-koalition. Europeiska utrikestjänsten håller på att utarbeta en övergripande regional strategi för att ta itu med det hot som IS utgör. Den 10 september 2014 avslöjade USA:s president Barack Obama sin strategi för att bekämpa IS som bland annat omfattar en systematisk aktion med luftangrepp mot IS-mål ”var de än befinner sig”, även i Syrien, ökat stöd för allierade markstyrkor som bekämpar IS och större antiterrorinsatser för att stoppa gruppens tillgång till finansiering. Arabförbundet har lovat att stärka samarbetet för att undanröja IS i Syrien och Irak.

M.  IS har skaffat sig betydande inkomstkällor genom plundring av banker och företag på territorier som de kontrollerar, övertagande av upp till sex oljefält i Syrien, inklusive al-Omar-fältet, Syriens största oljeanläggning nära gränsen mot Irak, samt finansiering från förmögna givare, främst från den egna regionen.

N.  Främjandet av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter, inklusive religions- och trosfriheten, är grundläggande principer och mål för EU och utgör en gemensam bas för EU:s förbindelser med tredjeländer.

1.  Europaparlamentet är ytterst bekymrat över att säkerhetsläget och den humanitära situationen i Irak och Syrien har försämrats ytterligare till följd av IS ockupation av delar av ländernas territorier. Parlamentet fördömer med kraft det urskillningslösa mördande och de brott mot de mänskliga rättigheterna som begås av denna och andra terroristorganisationer mot religiösa och etniska minoriteter och de mest utsatta grupperna. Parlamentet fördömer kraftfullt attackerna mot civila mål, däribland sjukhus, skolor och helgedomar, samt IS användning av avrättningar och sexuellt våld i Irak och Syrien. Parlamentet understryker att det inte får råda någon straffrihet för de personer som begår sådana dåd.

2.  Europaparlamentet fördömer IS avrättningar av de amerikanska journalisterna James Foley och Steven Sotloff och den brittiske biståndsarbetaren David Haines och uttrycker djup oro för säkerheten för andra som fortfarande hålls fångna av extremisterna. Parlamentet uttrycker sin djupa medkänsla och sitt deltagande med offrens anhöriga och med de anhöriga till alla offer i konflikten.

3.  Europaparlamentet betonar att omfattande eller systematiska angrepp mot civila på grund av deras etniska eller politiska bakgrund, religion, tro eller kön kan betecknas som ett brott mot mänskligheten. Parlamentet fördömer kraftfullt alla former av förföljelse, diskriminering och intolerans som grundar sig på religion och övertygelse samt alla våldsdåd mot religiösa samfund. Parlamentet understryker återigen att rätten till tanke-, samvets- och religionsfrihet är en grundläggande mänsklig rättighet.

4.  Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för alla som utsätts för intolerans och hat på religiösa grunder. Parlamentet uttrycker sin solidaritet med personer tillhörande kristna samfund som förföljs och riskerar att utplånas i sina hemländer, Irak och Syrien, liksom andra förföljda religiösa minoritetsgrupper. Parlamentet bekräftar och stödjer den oförytterliga rätten för alla religiösa och etniska minoritetsgrupper i Irak och Syrien, inklusive kristna, att fortsätta att leva, i värdighet, jämlikhet och trygghet, där de historiskt och traditionellt alltid har levt och att fritt utöva sina religioner. Parlamentet betonar att brotten mot kristna minoritetsgrupper, som assyrier, syrianer och kaldéer, samt mot jezidier och shiamuslimer är en sista framstöt av IS för att uppnå total religiös rensning i regionen. Parlamentet noterar att olika religiösa grupper i århundraden har levt fredligt tillsammans i regionen.

5.  Europaparlamentet avvisar reservationslöst det kalifat som utropats av IS ledarskap, i de områden som IS kontrollerar, och betraktar det som rättsvidrigt. Parlamentet poängterar att bildandet och utbredningen av det ”Islamiska kalifatet”, samt andra extremistgruppers verksamhet i Irak och Syrien, utgör ett direkt hot mot säkerheten i europeiska länder. Parlamentet avvisar tanken på unilaterala ändringar av internationellt erkända gränser med våld. Parlamentet betonar åter igen att IS, genom FN:s säkerhetsråds resolutioner 1267 (1999) och 1989 (2011), är föremål för vapenembargo och frysning av tillgångar och understryker betydelsen av ett snabbt och effektivt genomförande av dessa åtgärder. Parlamentet uppmanar rådet att överväga en effektivare användning av befintliga restriktiva åtgärder, särskilt för att hindra IS från att få intäkter av olaglig försäljning av olja eller försäljning av andra resurser på de internationella marknaderna. Parlamentet är djupt bekymrat över uppgifterna om att vissa EU-medlemsstater är inblandade i olaglig oljehandel med IS. Parlamentet ber kommissionen att bekräfta om dessa uppgifter stämmer. Om så är fallet uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att se till att den olagliga oljehandeln upphör omedelbart.

6.  Europaparlamentet fördömer IS och associerade gruppers användning och drift av oljefält och tillhörande infrastruktur, vilket ger IS avsevärda inkomster, och anmodar alla stater att hålla fast vid FN:s säkerhetsråds resolutioner 2161 (2014) och 2170 (2014), som fördömer all handel, direkt eller indirekt, med IS och associerade grupper. Parlamentet är bekymrat över att IS får inkomster genom att sälja olja och noterar EU:s avsikt att skärpa sanktionerna för att hindra IS från att sälja olja. Parlamentet uppmanar därför EU att införa sanktioner mot alla (statliga myndigheter och offentliga eller privata företag) som är involverade i transporter, omvandling, raffinering och kommersialisering av olja som utvunnits i IS-kontrollerade områden, tillsammans med strikta kontroller av finansiella flöden i syfte att förhindra att IS bedriver ekonomisk verksamhet och utnyttjar skatteparadis.

7.  Europaparlamentet välkomnar den gemensamma appell som utfärdades av alla muslimska förbund i Frankrike den 8 september 2014, liksom appeller från andra muslimska grupper, i vilka man otvetydigt och ovillkorligt fördömer extremistiska terrorgruppers användning av islam för att motivera våld, intolerans och brott mot mänskligheten.

8.  Europaparlamentet uppmanar alla parter i konflikten i Irak att garantera skyddet av civilbefolkningen och att uppfylla sina skyldigheter enligt internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning. Parlamentet efterlyser omedelbart stöd och humanitärt bistånd till de irakiska flyktingarna.

9.  Europaparlamentet välkomnar USA:s och alla andra bidragande länders insatser för att stödja Iraks nationella och lokala myndigheter i kampen mot IS, stoppa IS framryckningar och underlätta tillgången till humanitärt bistånd. Parlamentet välkomnar USA:s uppmaning om att bilda en internationell koalition mot IS, som håller på att byggas upp. Parlamentet välkomnar Arabförbundets beslut av den 7 september 2014 att vidta alla nödvändiga åtgärder för att ta itu med IS och samarbeta med internationella, regionala och nationella aktörer i insatserna för att bekämpa militanta grupper i Syrien och Irak, och att stödja FN:s säkerhetsråds resolution 2170 (2014). Parlamentet uppmanar Arabförbundet att diskutera en ändring av den arabiska konventionen om bekämpning av terrorism från 1998 så att det kan utmana den globala terrorismen med alla medel.

10.  Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att bistå de irakiska myndigheterna – inklusive genom att ge militärt skydd till särskilt utsatta grupper – att skydda och hjälpa de personer som flyr från terrordrabbade områden, särskilt personer som tillhör utsatta grupper och etniska och religiösa grupper. Parlamentet uppmanar också alla regionala aktörer att bidra till strävandena att främja säkerhet och stabilitet i Irak. Parlamentet påminner om att det borde vara alla regionala aktörers, och EU:s, yttersta åtagande och ansvar att göra allt för att se till att traditionella minoritetsgrupper och alla medborgare kan återvända till de ursprungliga hemorter de tvingats fly från. Parlamentet uppmanar EU‑länderna att bistå irakiska och lokala myndigheter med alla medel, även lämpligt militärt stöd, för att stoppa och driva tillbaka IS terrorbaserade och aggressiva utbredning. Parlamentet understryker behovet av att länderna i regionen samordnar sina insatser för slå tillbaka hotet från IS. Parlamentet uppmanar alla regionala aktörer att göra allt som står i deras makt för att stoppa allt som görs av officiella eller privata organ för att propagera för och sprida extremislamiska ideologier, och uppmanar Turkiet att klart och otvetydigt förbinda sig att bekämpa det gemensamma säkerhetshot som IS utgör. Parlamentet uppmanar EU att underlätta en regional dialog om problemen i Mellanöstern och att inkludera alla parter av betydelse, i synnerhet Iran och Saudiarabien.

11.  Europaparlamentet välkomnar att Europeiska centrumet för samordning av katastrofberedskap mobiliseras och att Europeiska unionens civilskyddsmekanism aktiveras på den irakiska regeringens begäran. Parlamentet välkomnar EU:s humanitära bistånd till Irak och Syrien. Parlamentet efterlyser ytterligare humanitärt bistånd till de människor som drabbas av konflikten, inklusive de syriska kurderna.

12.  Europaparlamentet uppmanar alla parter i konflikten i Syrien, särskilt den syriska regimen, att garantera skyddet av civilbefolkningen och att uppfylla sina skyldigheter enligt internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning, att underlätta tillhandahållandet av humanitärt bistånd och stöd genom alla möjliga kanaler, inbegripet över gränser och konfliktlinjer, och att garantera säkerheten för all medicinsk personal och alla biståndsarbetare. Parlamentet lovordar Libanon, Jordanien och Turkiet för den roll de spelat genom att ta emot flyktingar och uppmanar världssamfundet att vara mer aktivt och tillmötesgående i bördefördelningen och ge direkt finansiellt stöd till värdländerna. Parlamentet uppmanar EU att utöva påtryckningar mot alla givare så att dessa snabbt uppfyller sina åtaganden. Parlamentet välkomnar medlemsstaternas åtaganden eftersom EU är den främsta givaren av ekonomiskt stöd och källa till framtida åtaganden.

13.  Europaparlamentet framhåller behovet av att utnyttja alla tänkbara möjligheter att effektivt bekämpa hotet från IS i Syrien, med full respekt för internationell rätt. Parlamentet framhåller att i längden endast en varaktig och inkluderande politisk lösning med en fredlig övergång till en verkligt representativ regering i Syrien kan bidra till att neutralisera hotet från IS och andra extremistorganisationer.

14.  Europaparlamentet uppmanar alla parter i konflikten i Syrien att respektera mandatet för FN:s observatörsstyrka för truppåtskillnad och garantera säkerheten och rörelsefriheten för FN-soldaterna, inklusive de trupper som kommer från EU:s medlemsstater. Parlamentet fördömer en väpnad grupps kvarhållande av 45 fijianer i FN:s fredsbevarande styrkor och välkomnar att de släpptes fria den 11 september 2014.

15.  Europaparlamentet påminner om uttalandet av den gemensamma särskilda samordnaren från FN och Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) att 96 procent av de syriska kemiska vapnen har förstörts. Parlamentet begär att återstående vapen görs obrukbara i enlighet med ramavtalet för avlägsnandet av syriska kemiska vapen.

16.  Europaparlamentet välkomnar enskilda medlemsstaters beslut att bifalla de kurdiska regionala myndigheternas begäran om att man omgående ska tillhandahålla militär utrustning. Parlamentet understryker att sådan respons ges i enlighet med medlemsstaternas kapacitet och nationella lagstiftning och med de irakiska nationella myndigheternas medgivande. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som bistår de kurdiska regionala myndigheterna med militär utrustning att samordna sina insatser och vidta verkningsfulla kontrollåtgärder för att förhindra okontrollerad spridning och användning av militär utrustning mot civila.

17.  Europaparlamentet upprepar sin oro över att tusentals utländska stridande, inklusive EU-medborgare, har anslutit sig till IS-upproret. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att hindra stridande från att lämna sina hemländer, i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 2170 (2014) och att ta fram gemensamma metoder för säkerhetstjänsternas övervakning och kontroll av jihadister. Parlamentet efterlyser samarbete inom EU och på internationell nivå för att vidta lämpliga rättsliga åtgärder mot personer som misstänks vara involverade i terrordåd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka samarbetet och utbytet av information sinsemellan och med EU‑organ samt att säkra ett effektivt samarbete med Turkiet. Parlamentet betonar vikten av förebyggande, åtal, uppsökande verksamhet, rehabilitering och återintegrering.

18.  Europaparlamentet välkomnar bildandet av en ny irakisk regering, som omfattar alla befolkningsgrupper, och antagandet av regeringsprogrammet. Parlamentet ger sitt stöd till premiärministerns insatser för att slutföra regeringsbildningen och han uppmanas att skapa en verkligt representativ regering med en inkluderande agenda. Parlamentet betonar att regeringen bör representera hela den politiska, religiösa och etniska mångfalden i det irakiska samhället, inklusive sunniminoriteten, för att få slut på blodsutgjutelsen och splittringen av landet. Parlamentet uppmanar alla deltagare att samarbeta för att uppnå politisk stabilitet och fred och för att bekämpa IS‑upproret. Parlamentet understryker att Iraks enhet, suveränitet och territoriella integritet är av avgörande betydelse för stabilitet och ekonomisk utveckling i landet och regionen.

19.  Europaparlamentet uppmanar Iraks regering och parlament att omgående se över lagstiftning och rättslig praxis, att reformera landets rättssystem och säkerhetsapparat samt att driva en politik som representerar alla irakier för att få ett slut på diskrimineringen.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att besluta om särskilda insatser för att ta tag i situationen för kvinnor i Irak och Syrien och garantera deras frihet och respekten för deras mest grundläggande rättigheter, samt att vidta åtgärder för att förhindra exploatering, övergrepp och våld som begås mot kvinnor och barn, särskilt äktenskap i tidig ålder för flickor. Parlamentet är särskilt bekymrat över ökningen av alla former av våld mot jezidi-kvinnor, som fängslas, våldtas, utnyttjas sexuellt och säljs av IS-medlemmar.

21.  Europaparlamentet uttrycker oro över det ökande antalet fall av barn och ungdomar som rekryteras i Irak och Syrien. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att samarbeta med partner, däribland även internationella organisationer, för att utarbeta ett omfattande program som tar tag i behovet av att skydda barn och kvinnor som är drabbade av en väpnad konflikt.

22.  Europaparlamentet ger sitt stöd till människorättsrådets begäran till kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om att snarast skicka en delegation till Irak med uppdraget att undersöka IS och associerade gruppers kränkningar av och brott mot internationell människorättslagstiftning och ta reda på fakta och omständigheter kring dessa kränkningar och brott, i syfte att undvika att förövarna går ostraffade och säkerställa att ansvar utkrävs.

23.  Europaparlamentet är alltjämt övertygat om att det inte kan bli någon hållbar fred i Syrien och Irak utan att ansvar utkrävs för de brott som begåtts av alla sidor under konflikten, särskilt för sådana som är religiöst eller etniskt motiverade. Parlamentet kräver återigen att personer som misstänks för att ha begått brott mot mänskligheten i Syrien och Irak tas till Internationella brottmålsdomstolen, och stöder alla initiativ i denna riktning.

24.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, Iraks regering och representantråd, Kurdistans regionala regering, FN:s generalsekreterare, FN:s råd för mänskliga rättigheter och alla parter i konflikten i Syrien.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0023.


Situationen i Libyen
PDF 148kWORD 63k
Europaparlamentets resolution av den 18 september 2014 om situationen i Libyen (2014/2844(RSP))
P8_TA(2014)0028RC-B8-0111/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Libyen,

–  med beaktande av slutsatserna från rådets (utrikesfrågor) möte den 15 augusti 2014 och Europeiska rådets slutsatser om Libyen av den 30 augusti 2014,

–  med beaktande av uttalandena av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik från den 26 augusti 2014,

–  med beaktande av paketet för den europeiska grannskapspolitiken rörande Libyen, vilket antogs i september 2014,

–  med beaktande av utnämningen den 14 augusti 2014 av Bernardino León till ny särskild representant för FN:s generalsekreterare i Libyen,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1970, 1973 (2011) och 2174 av den 27 augusti 2014,

–  med beaktande av rapporten FN:s stöduppdrag i Libyen (Unsmil) av den 4 september 2014 med titeln Overview of violations of international human rights and humanitarian law during the ongoing violence in Libya,

–  med beaktande av mötet den 24 juli 2014 med Arabförbundets, Europeiska unionens, Frankrikes, Tysklands, Italiens, Maltas, Spaniens, Förenade kungarikets och Förenta staternas särskilda sändebud för Libyen samt Förenta nationerna, för att diskutera de senaste händelserna i Libyen,

–  med beaktande av valet till det libyska parlamentet i juni 2014,

–  med beaktande av Genèvekonventionerna från 1949 och tilläggsprotokollen till dem från 1977 samt av den skyldighet som parter i väpnade konflikter har att under alla omständigheter respektera och garantera respekten för internationell humanitär rätt,

–  med beaktande av konventionen om säkerhet för FN och dess åtföljande personal och det fakultativa protokollet,

–  med beaktande av rådets beslut av den 22 maj 2013 som inrättade Europeiska unionens gränsförvaltningsuppdrag i Libyen (EU BAM),

–  med beaktande av Libyens ratificering den 25 april 1981 av Afrikanska unionens konvention om de specifika aspekterna på flyktingproblemen i Afrika,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I februari 2011 gav sig libyerna ut på gatorna för att kräva politiska rättigheter, och de möttes av urskillningslösa tvångsåtgärder från statens sida, vilket utlöste nio månader av civil konflikt och fick Gaddafis regim på fall. Under de senaste veckorna har Libyens säkerhetssituation, politiska stabilitet och människorättssituation och humanitära situation i hög grad förvärrats.

B.  Sammandrabbningarna mellan rivaliserande milisgrupper, och mer specifikt mellan miliserna från Misrata och Zintan, har intensifierats under de senaste månaderna, och strider om kontrollen över i synnerhet Tripoli och Benghazi har destabiliserat Libyen och landets övergång till demokrati samt medfört ett ökande antal civila dödsoffer, internflyktingar och flyktingar. Unsmil räknar med att den senaste vågen av strider har drivit minst 100 000 libyer på flykt internt och att ytterligare 150 000 människor, däribland många migrerande arbetstagare, har lämnat landet.

C.  Den 24 augusti 2014 tog islamistiska milisgrupper kontrollen över Tripoli och stadens civila flygplats. Det finns islamistiska milisgrupper med kopplingar till väpnade grupper såsom IS, Aqim, al-Jammaat al-Libiya, al-Moukatila och Ansar al-Sharia.

D.  De senaste striderna ökar risken för terroristgruppernas spridning. Om inget görs för att motverka detta skulle det kunna förvärra en redan instabil situation i regionen i stort.

E.  Striderna mellan olika lokala väpnade grupper håller på att trappas upp i Libyen. Bland annat sker det angrepp mot civila och civil egendom, inbegripet omfattande människorättskränkningar som i vissa fall är så allvarliga att de kan betecknas som krigsförbrytelser. Flera dussin civila rapporteras ha kidnappats i Tripoli och Benghazi endast för att de tillhör eller misstänks tillhöra en viss stam, familj eller religion. De som begår våldshandlingarna tycks strunta i att deras handlingar kan drabba oskyldiga civila.

F.  Situationen för de mänskliga rättigheterna fortsätter att försämras i hela landet, t.ex. genom godtyckliga gripanden, kidnappningar, olagligt dödande samt tortyr av och våld mot journalister, tjänstemän, politiska aktörer och människorättsförsvarare, såsom det brutala mordet på den framstående aktivisten Salwa Bugaighis.

G.  De senaste striderna har lett till en allmän försämring av levnadsvillkoren i Libyen, med brist på livsmedel, bränsle, vatten och el. Den svåra situationen för civilbefolkningen har förvärrats ytterligare genom att utländsk sjukvårdspersonal har lämnat landet och genom bristen på läkemedel.

H.  Sedan december 2013 har ett antal utländska medborgare dödats eller kidnappats samtidigt som säkerhetssituationen i landet försämrats. I augusti 2014 gjorde ett antal EU‑medlemsstaters regeringar gemensam sak med Förenta staterna och fördömde med kraft det pågående våldet i Libyen.

I.  Den 25 juni 2014 förrättades det parlamentsval. Till följd av den senaste tidens våldsamheter har den lagligen valda nationalkongressen, som ersatt den tidigare generalförsamlingen, flyttat från Tripoli till Tobruk. De islamistiska milisgrupperna erkänner inte nationalkongressen eller den nya regeringen, utan har bildat en egen regering och ett eget parlament.

J.  Enligt libyska statliga medier kommer den konstituerande församling som valdes i februari 2014 och består av 60 företrädare från Libyens tre historiska regioner att offentliggöra ett utkast till författning i slutet av 2014, och en folkomröstning om detta skulle kunna anordnas i mars 2015.

K.  Det finns ett akut behov av att återupprätta trovärdigheten för den politiska processen i Libyen. Den utbredda skepsis som råder bland vanliga libyer har lett till en undergrävd trovärdighet och lågt deltagande i de senaste valen. Hotet mot den demokratiska processen uppstod i och med störtandet av överste Gaddafi och förvärras genom de senaste våldsamheterna.

L.  Unsmil har fått det viktiga uppdraget att bygga upp staten, och Europeiska unionen har fokuserat på att stödja Libyen genom EU BAM.

M.  Det har rapporterats om extern inblandning i våldsamheterna i Libyen, bland annat i form av militära åtgärder och tillhandahållande av vapen och ammunition samt åtgärder som förvärrar de lokala skiljaktigheterna och påverkar de undermåliga styrelsestrukturerna och därmed undergräver landets demokratiska övergång. Vissa gulfstater och vissa andra regionala aktörer stöder nu rivaliserande sidor i de upptrappade oroligheterna i Libyen.

N.  FN:s säkerhetsråds resolution 2174 (2014) tillåter reseförbud och frysning av tillgångar för personer och enheter som av kommittén anses delta i eller stödja andra handlingar som hotar freden, stabiliteten eller säkerheten i Libyen, eller hindrar eller underminerar det framgångsrika fullbordandet av landets politiska övergång.

O.  Hundratals migranter och flyktingar som flyr från våldet i Libyen rapporteras ha omkommit i sina försök att ta sig över Medelhavet till Europa, vilket resulterat i en allvarlig flyktingkris i Italien och Malta. Enligt FN:s flyktingkommissariat har 1 600 personer dött sedan juni i försök att nå Europa. Libyen är det främsta avreselandet för migranter som försöker ta sig till Europa. FN:s flyktingkommissariat uppskattar att cirka 98 000 av ungefär 109 000 personer som tagit sig till Italien sedan början av året har kommit från Libyen. Ytterligare 500 flyktingar befaras ha omkommit efter att deras båt enligt uppgift rammats av ett annat fartyg nära Malta den 15 september 2014.

P.  Den 26 februari 2011 hänsköt FN:s säkerhetsråd situationen i Libyen till Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Den 27 juni 2011 utfärdade ICC tre arresteringsorder för Muammar Gaddafi, Saif al-Islam Gaddafi och Abdullah al-Senussi för brott mot mänskligheten. De återstående misstänkta är inte i domstolens förvar. De libyska myndigheterna har insisterat på att de prövas inom ramen för landets nationella rättssystem.

Q.  Den 25 augusti 2014 anordnade Egypten det tredje ministermötet för Libyens grannländer, med deltagande av utrikesministrarna från Libyen, Tunisien, Algeriet, Sudan, Niger och Tchad, samt Arabförbundet, för att diskutera krisen i Libyen. Forumet utfärdade ett pressmeddelande som bekräftade de libyska institutionernas legitimitet och förkastade utländska ingripanden samt uppmanade till avväpning av milisgrupperna och föreslog inrättandet av en gradvis sanktionsmekanism mot enskilda personer eller enheter som ställer sig i vägen för den politiska processen.

1.  Europaparlamentet fördömer det ökande våldet, särskilt det som riktar sig mot civilbefolkningen och civila institutioner. Samtliga parter i konflikten uppmanas att omedelbart upphöra med allt våld och enas om eldupphör i syfte att få ett stopp på befolkningens allt större lidande, samt att inleda en nationell politisk dialog som omfattar samtliga parter för att bygga en stat grundad på respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatliga principer. Parlamentet kräver att de som är ansvariga för att ha kränkt de mänskliga rättigheterna eller för att ha åsidosatt internationell humanitär rätt ska ställas till svars. Parlamentet uttrycker sin djupa oro och sin solidaritet med den lidande libyska civilbefolkningen och de libyska civila institutionerna.

2.  Europaparlamentet uppmanar med kraft samtliga parter i konflikten att respektera principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende för att trygga tillhandahållandet av humanitärt stöd, säkerheten för civila som får stöd och säkerheten för humanitär personal.

3.  Europaparlamentet påminner om att samtliga parter i Libyen måste utfästa sig att i alla lägen skydda civilbefolkningen, och om att de personer som har frihetsberövats ska behandlas i enlighet med internationell människorättslagstiftning och humanitär rätt. Parlamentet påminner om att de angrepp som medvetet riktas mot personer som tillhandahåller humanitärt bistånd eller som ingår i ett fredsbevarande uppdrag i enlighet med FN-stadgan, vilken är avsedd att skydda civila eller civil egendom i enlighet med internationell rätt i situationer som involverar väpnade konflikter, utgör en krigsförbrytelse enligt Internationella brottmålsdomstolens Romstadga.

4.  Europaparlamentet noterar vilken inverkan den allmänna osäkerheten och den försämrade styrningen i Libyen har på den regionala säkerheten och säkerheten i Europa. Parlamentet påminner om att de strider som pågick under hela juli och augusti 2014 om kontrollen av Tripolis flygplats ledde till en dramatisk upptrappning och till kaos, vilket i sin tur ledde till många dödsfall och till att strategisk infrastruktur förstördes.

5.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över rapporterna om regionala aktörers inblandning i våldsamheterna i Libyen, och uppmanar grannländerna och de regionala aktörerna att avhålla sig från åtgärder som riskerar att förvärra dagens skiljaktigheter och undergräva Libyens demokratiska övergång. Parlamentet uppmanar dem att utöka kontrollen vid sina gränser, inbegripet vid hamnar och flygplatser, och att fortsätta att noggrant inspektera all last till och från Libyen. Parlamentet lovordar Tunisiens gästfrihet gentemot de hundratusentals libyska medborgare som har flytt våldet och nu befinner sig i landet.

6.  Europaparlamentet påminner om FN:s säkerhetsråds resolution 2174, antagen den 27 augusti 2014, vilken breddar de befintliga internationella sanktionerna mot Libyen som nu omfattar straffrättsligt ansvar för personer som deltar i eller stöder handlingar som ”hotar freden, stabiliteten eller säkerheten i Libyen, eller som hindrar eller undergräver ett framgångsrikt slutförande av landets politiska övergång”. Parlamentet uppmanar den höga representanten, EU, dess medlemsstater och det vidare internationella samfundet att undersöka möjligheten att vidta sådana åtgärder mot enskilda personer som hotar möjligheterna till fred och demokratisk övergång i Libyen och att sedan svartlista dem på samma sätt som det internationella samfundet svartlistade Gaddafi och hans inre krets.

7.  Europaparlamentet påminner om att krigförande parter ska hållas ansvariga och ställas inför rätta av inhemska domstolar eller Internationella brottmålsdomstolen, som har jurisdiktion över krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten, folkmord och våldtäkter som begåtts i Libyen sedan den 15 februari 2011, enlighet FN:s säkerhetsråds resolution 1970.

8.  Europaparlamentet ställer sig helt bakom det arbete som FN:s stöduppdrag i Libyen (Unsmil) och FN:s nyligen utsedda särskilda sändebud för Libyen, Bernardino León, bedriver för att främja och underlätta nationell dialog mellan politiker och inflytelserika aktörer i Libyen. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet att genom Förenta nationerna vidta åtgärder med avseende på situationen i Libyen.

9.  Europaparlamentet stöder nationalkongressen som det legitima organ som uppstod efter valet i juni 2014. Parlamentet uppmanar Libyens interimsregering, folkvalda nationalkongress och konstituerande församling att utföra sina uppgifter på grundval av rättsstatliga principer och mänskliga rättigheter, i en inkluderande anda, både i landets intresse och i syfte att skydda alla libyers rättigheter, inbegripet de religiösa minoriteternas rättigheter. Parlamentet uppmanar alla partier att stödja dessa institutioner och att delta i en inkluderande politisk dialog med målet att återupprätta stabiliteten och enas om hur man ska fortsätta framåt. Parlamentet uppmanar nationalkongressens ledamöter att besöka Europaparlamentet och träffa dess nyvalda ledamöter, i syfte att upprätta parlamentariska förbindelser med dem.

10.  Europaparlamentet noterar att kvinnorna har haft en nyckelroll för Libyens övergång, och betonar vikten av att kvinnor fullt ut deltar i Libyens nationella beslutsprocess och i inrättandet av nationella institutioner på alla nivåer.

11.  Europaparlamentet betonar att de libyska myndigheterna måste förvalta exploateringen och försäljningen av olja, och begär att det internationella samfundet inte ingår några transaktioner med andra aktörer. Parlamentet kräver att de internationella företagen i Libyen redogör för sina finansiella förehavanden inom energisektorn.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att samordna medlemsstaternas insatser i Libyen och att koncentrera sitt stöd på statsbyggnad och institutionsuppbyggnad, liksom att tillsammans med medlemsstaterna, FN, Nato och regionala partner bidra till inrättandet av effektiva och nationellt styrda och kontrollerade säkerhetsstyrkor (väpnade styrkor och polisstyrkor) som kan garantera fred och ordning i landet och bidra till att få till stånd ett eldupphör och utforma en mekanism för att övervaka det. Parlamentet betonar att EU även bör prioritera stöd till reformer av det libyska rättssystemet liksom av andra områden som är avgörande för ett demokratiskt styrelseskick.

13.  Europaparlamentet påpekar att unionen har upprättat ett EU-gränsuppdrag (EU BAM) i Libyen, vilket dock hittills inte har kunnat uppnå sitt mål vad gäller förbättrad säkerhet vid landets gränser. Parlamentet konstaterar att detta uppdrag för närvarande ligger på is eftersom merparten av personalen har skickats hem på grund av säkerhetssituationen, förutom en mindre grupp som förflyttats till Tunis. Parlamentet betonar att ett säkerhetsrelaterat EU-bidrag som endast fokuserar på gränssäkerhet är klart otillräckligt och oförenligt med både landets behov och utmaningarna för den regionala säkerheten, vilket inbegriper säkerheten i EU. Parlamentet uppmanar därför den höga representanten att se över mandatet för Europeiska unionens gränsförvaltningsuppdrag i syfte att, inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, inrätta ett nytt uppdrag som tar hänsyn till den förändrade situationen i Libyen, i synnerhet med tanke på det brådskande behovet av att bygga upp staten, stärka institutionerna och reformera säkerhetssektorn.

14.  Europaparlamentet är fortsatt oroat över spridningen av vapen, ammunition och sprängämnen samt vapensmugglingen i Libyen, vilket utgör en risk för landets stabilitet och befolkning.

15.  Europaparlamentet är djupt oroat över det rekordhöga antalet asylsökande och irreguljära migranter som har anlänt via Medelhavet till Italien och Malta, av vilka många har startat sin resa på libyskt territorium. Parlamentet uppmanar EU att följa upp de prioriteringar som har fastställts i arbetsgruppen för Medelhavsområdet och att inleda en politisk dialog om migrationsfrågor med den libyska regeringen, så snart detta är möjligt. Parlamentet beklagar djupt att ytterligare 500 personer har mist livet efter att deras båt enligt uppgift rammats av ett annat fartyg nära Malta.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att med effektiva åtgärder bistå och stödja Italien i dess lovvärda ansträngningar att rädda liv och ta itu med de ökande migrationsströmmarna från norra Afrika, särskilt Libyen.

17.  Europaparlamentet begär att FN:s flyktingkommissariat på nytt öppnas och kan verka problemfritt i Libyen. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta att erbjuda humanitärt, ekonomiskt och politiskt bistånd i krisområden i Nordafrika och Mellanöstern, i syfte att komma till rätta med de grundläggande orsakerna till migration och de humanitära påfrestningarna.

18.  Europaparlamentet är djupt oroat över den ökade närvaron av terroristgrupper och individer med kopplingar till al‑Qaida som verkar i Libyen. Parlamentet bekräftar behovet av att med alla medel bekämpa det hot mot internationell fred och säkerhet som terroristhandlingar utgör, i enlighet med FN-stadgan och internationell rätt, inbegripet tillämplig människorättslagstiftning, flyktinglagstiftning och humanitär rätt.

19.  Europaparlamentet upprepar EU:s orubbliga stöd för och engagemang i det libyska folkets demokratisträvanden, särskilt under den pågående krisen och landets övergång till demokrati. Parlamentet efterlyser ökade insatser från EU:s sida till stöd för stabilitet och demokratisk övergång i Libyen.

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Libyens regering och nationalkongress, FN:s generalsekreterare, Arabförbundet och Afrikanska unionen.


Israel och Palestina efter Gazakonflikten och EU:s roll
PDF 225kWORD 55k
Europaparlamentets resolution av den 18 september 2014 om Israel–Palestina efter Gazakriget och EU:s roll (2014/2845(RSP))
P8_TA(2014)0029RC-B8-0117/2014

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den fjärde Genèvekonventionen från 1949 om skydd av civilbefolkningen i krigstid,

–  med beaktande av FN-stadgan,

–  med beaktande av interimsavtalet om Västbanken och Gazaremsan av den 18 september 1995,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds uttalande av den 12 juli 2014,

–  med beaktande av Osloavtalen (förklaringen om principerna för provisoriska självstyrelseförfaranden) av den 13 september 1993,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 30 augusti 2014, den 16 december 2013, den 14 maj 2012, den 18 juli och den 23 maj 2011 och den 8 december 2009 om fredsprocessen i Mellanöstern,

–  med beaktande av uttalandet av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 27 augusti 2014 om eldupphöret i Gaza,

–  med beaktande av UNRWA:s dagliga lägesrapporter,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds uttalande av den 12 juli 2014 och uttalandet av FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon av den 13 juli 2014,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer för främjande av respekten för internationell humanitär rätt,

–  med beaktande av Genèvekonventionerna från 1949 och tilläggsprotokollen till dem och av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den senaste konflikten i Gaza har lett till förluster av människoliv och oacceptabelt lidande för båda parters civilbefolkning.

B.  Som en följd av israeliska försvarsstyrkors operation ”Protective Edge” och Hamas och andra beväpnade palestinska gruppers raketbeskjutning från Gaza in i Israel dödades från början av juli till slutet av augusti över 2 000 palestinier – varav en klar majoritet civila, inklusive 503 barn – och över 10 000 palestinier skadades på Gazaremsan, samtidigt som 66 israeliska soldater och 6 israeliska civila, däribland ett barn, dödades och över 500 israeler skadades. Denna våldsamma konflikt har skapat en allvarlig humanitär kris i Gaza.

C.  En överenskommelse om eldupphör nåddes den 26 augusti 2014 och avslutade de fientligheter som pågått i Gaza i sju veckor. Egypten har gjort stora ansträngningar för att förhandla fram denna överenskommelse.

D.  Enligt överenskommelsen om eldupphör bör humanitärt bistånd få föras in till Gazaremsan genom gränsövergångarna till Israel, gränsövergången vid Rafah bör öppnas och fiskerizonen bör utökas med 9,6 km utanför Gazakusten.

E.  Om avtalet respekteras bör parterna i slutet av september 2014 inleda en dialog om olika frågor som rör situationen på Gazaremsan. Dessa samtal kan bland annat handla om att avväpna väpnade grupper i Gaza och återbörda kvarlevorna av de två israeliska soldater som dödades i den våldsamma konflikten, eller om frisläppandet av palestinska fångar och ett hävande eller en lättnad av blockaden av Gaza, bland annat genom att hamnen och flygplatsen i området återuppbyggs.

F.  Enligt UNRWA och organisationer ute på fältet har över 1 700 bostäder helt eller delvis förstörts, och ytterligare 40 000 har skadats. Förstörelsen innefattar också 17 sjukhus och vårdkliniker, 136 UNWRA-skolor, 60 moskéer och 13 begravningsplatser

G.  Hela stadsdelar och livsviktig infrastruktur har jämnats med jorden i Gaza, bland annat stadens kraftverk som fortfarande är ur funktion så att det råder strömavbrott under 18 timmar per dygn, och cirka 450 000 saknar fortfarande kommunalt vatten, på grund av att ledningarna skadats eller trycket är för lågt.

H.  Enligt uppskattningar från palestinska sakkunniga skulle återuppbyggnaden av Gaza kosta inemot 8 miljarder US-dollar. Den 9 september 2014 uppmanade FN och den palestinska regeringen internationella givare att ställa till förfogande 550 miljoner US-dollar för livsmedelsbistånd, tillgång till rent vatten, hälso- och sjukvård och utbildning såsom omedelbar hjälp i den situation som råder efter den aktuella konflikten. En internationell givarkonferens för återuppbyggnaden av Gaza planeras i Egypten.

I.  Fortfarande fungerar 29 av UNRWA:s skolbyggnader som kollektiva förläggningar för över 63 000 fördrivna personer.

J.  Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation har cirka 17 000 hektar åkermark lidit direkt skada och hälften av Gazas fjäderfäbestånd har förlorats på grund av direkta träffar eller bristande skötsel på grund av minskat tillträde till jordbruksmark i gränsområden.

K.  Förenta nationerna har ansvaret för att det igångsätts en utredning för att utvärdera skadorna på strukturen i området.

1.  Europaparlamentet uttrycker åter en gång sin medkänsla med de väpnade stridernas samtliga offer och med deras familjer. Parlamentet fördömer skarpt kränkningar av de mänskliga rättigheterna och av internationell humanitär rätt.

2.  Europaparlamentet välkomnar den överenskommelse om eldupphör som förhandlats fram av Egypten och erkänner och välkomnar den roll Egypten spelat för att få till stånd en vapenvila. Parlamentet stöder också de egyptiska myndigheterna i deras fortsatta ansträngningar för att få till stånd en långsiktig vapenvila mellan Israel och Palestina, tillsammans med Egyptens strategiska roll som en nuvarande och framtida medlare för en fredlig lösning. Parlamentet välkomnar de senaste uppgifterna om att egyptierna är redo att inleda samtal om en permanent vapenvila.

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att effektivt delta i insatserna för humanitär nödhjälp och i återuppbyggnaden av Gaza. EU uppmanas medverka fullt ut i den internationella givarkonferensen i Kairo den 12 oktober 2014.

4.  Europaparlamentet understryker att fullständigt och obehindrat tillträde för humanitärt bistånd till befolkningen på Gazaremsan måste vara en omedelbar prioritet. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet att ytterligare intensifiera sina ansträngningar i detta avseende och att snarast svara på vädjanden om ökat ekonomiskt stöd till UNRWA. Parlamentet uppmanar alla aktörer i regionen att omedelbart underlätta det humanitära biståndet så att det når ut till dem i Gaza som behöver basvaror och bastjänster – särskilt eltjänster och vattenförsörjning, och framför allt barns särskilda behov kan tillgodoses. Parlamentet uttrycker oro över de påstådda fallen av avsiktlig blockering av humanitära biståndsleveranser till Gaza. Parlamentet betonar samtidigt att EU:s humanitära och ekonomiska stöd måste fullt ut och så effektivt som möjligt, gynna den palestinska befolkningen, och aldrig får användas, varken direkt eller indirekt, till terroristverksamhet.

5.  Europaparlamentet välkomnar den pågående dialogen mellan Israels regering och den palestinska nationella samförståndsregeringen på olika områden, och uppmanar med kraft båda parter att fortsätta på den inslagna vägen. Parlamentet uppmanar samtidigt den palestinska nationella samförståndsregeringen att omedelbart ta full kontroll över Gazaremsan för att undvika kaos och laglöshet i Gaza. Parlamentet efterlyser i denna anda ett slutförande av den palestinska försoningsprocessen, vilket skulle kunna leda till att parlaments- och presidentval snart kan hållas.

6.  Europaparlamentet uppmanar centrala regionala aktörer, såsom Egypten och Jordanien, att fortsätta sina ansträngningar för att lugna ned situationen. Parlamentet upprepar sitt starka stöd för tvåstatslösningen, baserad på gränserna från 1967 och med Jerusalem som huvudstad för båda staterna. Enligt denna lösning ska staten Israel och en självständig, demokratisk, sammanhängande och livskraftig palestinsk stat leva sida vid sida i fred och säkerhet, vilket förutsätter ett upphävande av blockaden av Gazaremsan. Parlamentet upprepar också att bosättningar är folkrättsstridiga och utgör ett hinder för fred. Parlamentet uppmanar alla EU‑institutioner att uppmuntra förbindelser och utbyten avseende handel, kultur, vetenskap, energi, vatten och ekonomiska förbindelser mellan Israel och dess grannländer.

7.  Europaparlamentet önskar att Hamas och den palestinska myndigheten ska försonas så att de kan arbeta tillsammans för att bygga upp Gaza och finna en långsiktig politisk lösning.

8.  Europaparlamentet välkomnar EU:s vilja att bidra till en övergripande och hållbar lösning som förbättrar säkerheten, välfärden och välståndet för såväl palestinier som israeler. Parlamentet ser positivt på att EU kommer att ta fram alternativ när det gäller effektiva och omfattande åtgärder på följande områden: rörlighet och tillträde, kapacitetsuppbyggnad, kontroll och övervakning, humanitär hjälp samt återuppbyggnad och återställande efter konflikten.

9.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd till president Mahmud Abbas fredliga motståndspolitik och fördömer alla terror- och våldshandlingar. Parlamentet uppmanar Europeiska unionen och dess medlemsstater att stärka stödet till president Abbas ledarskap och hans senaste initiativ att bryta dödläget i konflikten.

10.  Europaparlamentet betonar att den oförändrade situationen på Gazaremsan är ohållbar och en fördel för extremisterna, vilket leder till ständigt nya våldscykler. Parlamentet anser att det inte kommer bli någon långsiktig stabilitet i Gaza utan återuppbyggnad och ekonomisk återhämtning, vilket undergrävs av bristen på fri rörlighet för personer och varor. Parlamentet efterlyser en snabb återuppbyggnad och ett snabbt återställande av Gaza, och ger sitt fulla stöd till givarkonferensen som ska hållas den 12 oktober 2014 i Kairo.

11.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att spela en mer aktiv politisk roll, även inom kvartetten, i arbetet med att få till stånd en rättvis och varaktig fred mellan israeler och palestinier. Parlamentet stöder den höga representanten i hennes insatser för att skapa trovärdiga utsikter för ett återupptagande av fredsprocessen.

12.  Europaparlamentet är mycket positivt till att EU är berett att stödja en eventuell internationell mekanism som godkänns av FN:s säkerhetsråd, bland annat genom en reaktivering och eventuell utvidgning på plats av tillämpningsområdet och mandatet för uppdragen EU BAM Rafah och Eupol Copps, som också omfattar ett utbildningsprogram för personalen vid den palestinska tull- och polismyndigheten för omplacering i Gaza.

13.  Europaparlamentet uttrycker sin uppskattning för det mycket betydelsefulla arbete som UNRWA och all dess personal har utfört under och efter konflikten. Parlamentet uttrycker sitt medlidande med UNRWA och familjerna till de 12 personalmedlemmar som dödades under konflikten. Parlamentet uppmanar EU och internationella givare att kraftigt öka sitt stöd för att täcka de tilltagande omedelbara behoven hos den drabbade befolkningen, vilka UNRWA måste tillgodose.

14.  Europaparlamentet betonar att det är helt nödvändigt att den palestinska myndigheten, EU, Egypten och Jordanien resolut arbetar för att säkerställa att terroristgrupperna i Gaza och på Västbanken inte rustar upp igen och på nytt börjar smuggla vapen, tillverka raketer och bygga tunnlar.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Förenta nationernas generalsekreterare, Mellanösternkvartettens sändebud, Knesset och Israels regering, den palestinska myndighetens president och det palestinska lagstiftande rådet, Egyptens parlament och regering samt Jordaniens parlament och regering.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy