Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2014/2095(IMM)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0061/2015

Ingivna texter :

A8-0061/2015

Debatter :

Omröstningar :

PV 25/03/2015 - 20.6
CRE 25/03/2015 - 20.6
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2015)0086

Antagna texter
PDF 223kWORD 57k
Onsdagen den 25 mars 2015 - Bryssel Slutlig utgåva
Begäran om fastställelse av Viktor Uspaskichs immunitet
P8_TA(2015)0086A8-0061/2015

Europaparlamentets beslut av den 25 mars 2015 om begäran om upphävande av Viktor Uspaskichs immunitet (2014/2095(IMM))

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den begäran om upphävande av Viktor Uspaskichs immunitet som översändes den 21 juli 2014 av det litauiska rättsväsendet med anledning av det pågående brottmålsförfarandet i republiken Litauens appellationsdomstol, och som tillkännagavs i kammaren den 15 september 2014,

–  efter att ha hört Viktor Uspaskich den 24 mars 2015, i enlighet med artikel 9.5 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier (protokollet) och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013(1),

–  med beaktande av artikel 62 i Republiken Litauens författning,

–  med beaktande av Europaparlamentets beslut av den 7 september 2010(2),

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0061/2015), och av följande skäl:

A.  Europaparlamentets ledamot Viktor Uspaskich har befunnits skyldig i regionaldomstolen i Vilnius. Denna dom har dock ännu inte vunnit laga kraft.

B.  Detta fall behandlas nu i republiken Litauens appellationsdomstol.

C.  De anklagelser som riktas mot Viktor Uspaskich rör inte några yttranden som gjorts eller röster som avlagts under utövandet av ämbetet som ledamot av Europaparlamentet, varför artikel 8 i protokollet inte är tillämplig.

D.  Enligt artikel 9 i protokollet ska Europaparlamentets ledamöter, under sin mandatperiod och vad avser deras egen stats territorium, åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land. Om en ledamot tas på bar gärning kan dock inte denna immunitet göras gällande och Europaparlamentet kan inte hindras att utöva sin rätt att upphäva en av dess ledamöters immunitet.

E.  I artikel 62 i Litauens författning fastställs att en ledamot av det nationella parlamentet (Seimas) inte utan godkännande från Seimas får ställas till svars i en rättsprocess, kvarhållas eller på annat sätt bli föremål för frihetsbegränsande åtgärder.

F.  Ett brottmålsförfarande har inletts mot Europaparlamentets ledamot Viktor Uspaskich, som i ett förfarande vid regionaldomstolen i Vilnius anklagades för brott i enlighet med artikel 24.4 jämförd med artikel 222.1, artikel 220.1, artikel 24.4 jämförd med artikel 220.1, artikel 205.1 och artikel 24.4 jämförd med artikel 205.1 i republiken Litauens strafflag.

G.  Den 14 juli 2009 ansökte den riksåklagaren i Republiken Litauen om upphävande av Viktor Uspaskichs immunitet i samband med ovannämnda brottmålsförfarande.

H.  Den 27 januari 2010 hördes Viktor Uspaskich för första gången i utskottet för rättsliga frågor och hördes sedan en andra gång den 2 september 2010 efter att två rättsliga frågor hade besvarats av de litauiska myndigheterna, och tillerkändes därigenom rätten att höras på varje möjlig nivå.

I.  Den 7 september 2010(3) beslutade Europaparlamentet att upphäva Viktor Uspaskichs immunitet.

J.  Den 5 april 2011 gjorde Viktor Uspaskich en begäran om fastställelse av sin immunitet, i vilken han bland annat uppgav att utskottet för rättsliga frågor inte hade hört honom tillräckligt och dessutom framförde invändningen att brottmålsförfarandet mot honom var politiskt motiverat och försvårade för honom att uppfylla sina parlamentariska förpliktelser.

K.  I en skrivelse av den 11 april 2011 begärde Viktor Uspaskich att parlamentets beslut av den 7 september 2010 skulle omprövas eftersom WikiLeaks nu skulle ha offentliggjort nya uppgifter som visade att han hade utsatts för fumus persecutionis.

L.  Denna begäran avvisades eftersom man inte kunde fastställa att det fanns en tillräckligt stark koppling mellan de påstådda nya uppgifterna och inledandet av en rättsprocess för bokföringsbrott mot Viktor Uspaskich.

M.  Europaparlamentet beslutade att upphäva Viktor Uspaskichs immunitet och privilegier(4).

N.  Den 12 juli 2013 förklarade regionaldomstolen i Vilnius Viktor Uspaskich skyldig till brott enligt artikel 24.4 jämförd med artiklarna 182.2 och 222.1 i republiken Litauens strafflag, och dömde Viktor Uspaskich till fyra års fängelse.

O.  Både Viktor Uspaskich och den allmänna åklagaren har därefter överklagat domen, vilket innebär att samma rättsfall som Viktor Uspaskichs immunitet upphävdes för, nu behandlas i andra instans.

P.  För appellationsdomstolen krävs det ett nytt beslut från Europaparlamentet eftersom det enligt artikel 62 i republiken Litauens författning inte är möjligt att ställa en medlem av det nationella parlamentet (Seimas) till svars i en rättsprocess utan Seimas medgivande.

Q.  Enligt artikel 9 a i protokollet fastställs innehållet och omfattningen av den immunitet som ledamöterna åtnjuter, vad avser deras egen stats territorium, av respektive nationella lagar.

R.  Viktor Uspaskich uppger att den rättsliga grunden för åtalet har ändrats. Brottsbekämpande och rättsliga myndigheter kan dock mycket väl göra sådana ändringar, förutsatt att den brottsliga gärningen fortfarande är densamma.

S.  Handlingarna visar dock även att sakförhållandet i åtalet hela tiden har varit densamma.

T.  Viktor Uspaskich uppger att det pågår två förfaranden som berör honom vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, men en kontroll har visat att dessa två förfaranden inte har någon relevans för det aktuella fallet.

U.  Ett fall kan endast läggas fram i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna efter att alla inhemska rättsvägar har uttömts, och det är därför omöjligt att ett fall som behandlas i republiken Litauens appellationsdomstol samtidigt är föremål för ett förfarande vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

V.  I sin skrivelse av den 24 oktober 2014 lade Viktor Uspaskich fram ytterligare, nya fakta, som skulle visa att han hade utsatts för fumus persecutionis.

W.  Viktor Uspaskich hänvisar dessutom till WikiLeaks-dokument som nya handlingar i ärendet. Dessa dokument beaktades dock redan i det förfarande om fastställelse av immunitet som inleddes den 5 april 2011 och utgör varken bevis eller är relevanta för ärendet.

X.  Det gick återigen inte att fastställa att det fanns en tillräckligt stark koppling mellan de påstådda nya uppgifterna och inledandet av en rättsprocess för bokföringsbrott mot Viktor Uspaskich.

Y.  Det finns inga övertygande bevis för att fumus persecutionis föreligger och det brott som Viktor Uspaskich anklagas för har ingeting med hans roll som ledamot av Europaparlamentet att göra.

Z.  Beslutet om upphävande av immunität utgör i enlighet med artikel 9.7 i arbetsordningen under inga omständigheter ett ställningstagande i skuldfrågan, då detta enbart är en fråga för nationella processer.

AA.  Det är dessutom inom ramarna för ett immunitetsförfarande inte utskottet för rättsliga frågors uppgift att kontrollera rättssystemen i enskilda medlemsstater.

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Viktor Uspaskichs immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till den behöriga myndigheten i Republiken Litauen.

(1) Domstolens dom av den 12 maj 1964, Wagner/Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28, domstolens dom av den 10 juli 1986, Wybot/Faure m.fl., 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C‑200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI:EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T‑346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23.
(2) EUT C 308 E, 20.10.2011, s. 90.
(3) EUT C 308 E, 20.10.2011, s. 90.
(4) EUT C 165 E, 11.6.2013, s. 80.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy