Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Algeriet, särskilt av den 9 juni 2005 om pressfriheten i Algeriet(1) och av den 10 oktober 2002 om ingående av associeringsavtalet med Algeriet(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2015 om den årliga rapporten om de mänskliga rättigheterna och demokratin i världen 2013 och Europeiska unionens politik på området(3) och av sin resolution av den 23 oktober 2013 Den europeiska grannskapspolitiken: På väg mot en förstärkning av partnerskapet. Europaparlamentets ståndpunkt om 2012 års rapporter(4),

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 20 april 2015 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken,

–  med beaktande av uttalandet från Europeiska unionen av den 13 maj 2014 efter det åttonde mötet i associeringsrådet EU–Algeriet

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 15 maj 2012 från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Delivering on a new European Neighbourhood Policy (JOIN(2012)0014),

–  med beaktande av kommissionens informationsmeddelande 2013 om den europeiska grannskapspolitiken från mars 2014 om Algeriet,

–  med beaktande av förklaringen från juni 2011 av Europeiska rådet om det södra grannskapet,

–  med beaktande av uttalandet från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, under hennes besök i Algeriet i september 2012,

–  med beaktande av associeringsavtalet EU–Algeriet, som trädde i kraft den 1 september 2005,

–  med beaktande av artikel 2 i nämnda associeringsavtal, som stadgar att respekten för demokratiska principer och grundläggande mänskliga rättigheter ska vara vägledande för parternas inhemska och internationella politik och utgöra en väsentlig del av avtalet,

–  med beaktande av Algeriets författning, som antogs genom folkomröstning den 28 november 1996, i synnerhet artiklarna 34–36, 39, 41 och 43,

–  med beaktande av slutrapporten av den 5 augusti 2012 från EU:s valobservatörsuppdrag i samband med parlamentsvalet i Algeriet,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, i vilka Algeriet är part,

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 87 om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten från 1948 och ILO:s konvention nr 98 om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten från 1949,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Protester mot arbetslöshet har nyligen ägt rum i Algeriet. De algeriska myndigheterna medger att demonstranternas krav är legitima. Trots detta har människorättsförsvarare, däribland aktivister för arbetstagarrättigheter, under de senaste fyra åren och med förnyad styrka sedan början av 2015 i framför allt de södra delarna av Algeriet hotats, verbalt angripits och utsatts för misshandel och juridiska trakasserier, mot en bakgrund av ökande ekonomiska, sociala och miljörelaterade protester.

B.  Mohamed Rag, en aktivist för arbetstagarrättigheter från den nationella kommittén för försvar av arbetslösas rättigheter (Comité National pour la Défense des Droits des Chômeurs, CNDDC), greps den 22 januari 2015 i staden Laghouat och dömdes till 18 månaders fängelse och böter på 20 000 dinarer för ”överfall mot en säkerhetstjänsteman under tjänsteutövning”. Hans dom fastställdes efter överklagande den 18 mars 2015.

C.  Den 28 januari 2015 greps åtta aktivister för arbetstagarrättigheter och medlemmar i CNDDC – Khencha Belkacem, Brahimi Belelmi, Mazouzi Benallal, Azzouzi Boubakeur, Korini Belkacem, Bekouider Faouzi, Bensarkha Tahar och Djaballah Abdelkader – i staden Laghouat när de samlades framför stadens domstol för att kräva att Mohamed Rag skulle frisläppas. Dessa åtta aktivister dömdes därefter i mars till ett års fängelse med sex månaders villkorlig dom och böter på 5 000 dinarer vardera för ”otillåten/olaglig sammankomst” och ”utövande av påtryckningar på domarnas avgöranden”.

D.  Under förhöret med de ovannämnda CNDDC-aktivisterna, som hölls den 11 mars 2015 i Laghouat, sattes ovanligt många poliser in, vilket hindrade allmänheten och försvarets vittnen från att komma in i rättssalen, och utanför rättssalen grep polisen nästan 50 fredliga demonstranter som uttryckte sin solidaritet med de nio fångarna, för att sedan släppa dem.

E.  Trots att undantagstillståndet upphävdes i februari 2011 till följd av vågen av prodemokratiska massprotester har restriktioner, rättsliga och i praktiken, mot fredliga församlingar fortfarande gällt, särskilt ett dekret av den 18 juni 2001 som fortsatt förbjuda offentliga demonstrationer i staden Alger, och lag 91-19 av den 2 december 1991 om offentliga möten och demonstrationer, som kräver förhandstillstånd för alla offentliga evenemang. Inrikesministeriet ger sällan tillstånd till offentliga sammankomster.

F.  Den som deltar i demonstrationer utan tillstånd kan åtalas och riskerar fängelse i allt från två månader till fem år, i enlighet med artiklarna 99 och 100 i den algeriska strafflagen. I januari 2014 – sista dagen för registrering av nya sammanslutningar – olagligförklarades alla sammanslutningar som inte godtagits. Fredliga protester skingras med våld av polisen, som ibland uppträder våldsamt, och fredliga demonstranter kan gripas före demonstrationer för att förhindra dem från att äga rum.

G.  2014 införde den algeriska regeringen prodemokratiska konstitutionella ändringar och utlovade ytterligare reformer för att skydda mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Genomförandet av dessa reformer har hittills varit otillfredsställande.

H.  I mars 2015 greps fyra andra aktivister för arbetstagarrättigheter och medlemmar i CNDDC, Rachid Aouine, Youssef Sultani, Abdelhamid Brahimi och Ferhat Missa, i staden El Oued och anklagades för anstiftan till sammankomst. Två av dem frikändes, men Rachid Aouine dömdes och Youssef Sultani är fri i väntan på rättegång.

I.  I januari 2012 trädde en ny lag om sammanslutningar (12-06) i kraft, i vilken det föreskrivs begränsningar för icke-statliga organisationer och grupper i det civila samhället när det gäller deras tillkomst, funktionssätt, registrering och tillgång till utländsk finansiering. Den straffbelägger också medlemmar i oregistrerade, avstängda och upplösta sammanslutningar, som kan dömas till sex månaders fängelse och höga böter, vilket hämmar föreningsfriheten.

J.  Även om lag nr 90-14 av den 2 juni 1990 om villkoren för utövande av fackliga rättigheter gör det möjligt för arbetstagare att bilda fackföreningar utan tillstånd genom att meddela myndigheterna skriftligen har myndigheterna i flera fall vägrat att utfärda ett kvitto, utan vilket fackföreningen inte kan företräda arbetstagarna lagligen.

K.  Algeriet, som är under prövning för sin tillämpning av ILO:s konvention 87 i juni 2014, har granskats av ILO:s experter i flera av deras rapporter för att ha kränkt arbetstagarnas rätt att strejka och att bilda fackföreningar som de själva väljer.

L.  Förhandlingarna om handlingsplanen mellan EU och Algeriet inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken inleddes 2012. Samtidigt som man erkände att båda sidor var intresserade av att stärka dialogen och samarbetet i säkerhetsfrågor och regionala frågor uttryckte kommissionen emellertid i mars 2014 oro över bristen på ett oberoende rättsväsen och den försämrade situationen när det gäller mötes-, förenings- och yttrandefriheten i Algeriet.

M.  Algeriet har varit medlem av FN:s råd för mänskliga rättigheter sedan januari 2014.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över gripandet och frihetsberövandet av aktivisterna Rachid Aouine, Mohamed Rag, Khencha Belkacem, Brahimi Belelmi, Mazouzi Benallal, Azzouzi Boubakeur, Korini Belkacem, Bekouider Faouzi, Bensarkha Tahar, Djaballah Abdelkader, eftersom de hålls fängslade trots att deras verksamhet är fullt tillåten enligt algerisk lag och ligger i linje med de internationella människorättsinstrument som Algeriet har ratificerat.

2.  Europaparlamentet påminner om att Algeriet är bundet av artikel 2 i associeringsavtalet, där det stadgas att ett väsentligt inslag i avtalet är respekten för demokratiska principer och grundläggande mänskliga rättigheter, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter, och att Algeriet således har en skyldighet att respektera de universella mänskliga rättigheterna, däribland mötes- och föreningsfriheten.

3.  Europaparlamentet anser att trakasserier och skrämselmetoder mot aktivister för arbetstagarrättigheter och människorättsförsvarare, även på det juridiska planet, inte är en praxis som stämmer överens med bestämmelserna i FN:s förklaring om människorättsförvarare.

4.  Europaparlamentet anser att rätten till en rättvis rättegång och en minimigaranti för rätten till försvar för alla frihetsberövade, även människorättsförsvarare och aktivister för arbetstagarrättigheter, stämmer överens med artikel 14.3 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som ratificerats av Algeriet.

5.  Europaparlamentet uppmanar också de algeriska myndigheterna att säkerställa och garantera rätten till yttrandefrihet, föreningsfrihet och frihet att delta i fredliga sammankomster, och att vidta lämpliga åtgärder för att garantera tryggheten och säkerheten för aktivister i det civila samhället och människorättsförsvarare och deras frihet att bedriva legitim och fredlig verksamhet.

6.  Europaparlamentet erinrar om rekommendationen till den algeriska regeringen från FN:s särskilda rapportör om främjande och skydd av rätten till åsikts- och yttrandefrihet om att återkalla dekretet av den 18 juni 2001, som förbjuder fredliga protester och alla former av offentliga demonstrationer i Alger, och att inrätta ett system med en enkel anmälan i stället för förhandstillstånd för offentliga demonstrationer.

7.  Europaparlamentet uppmanar de algeriska myndigheterna att upphäva lag nr 12-06 om sammanslutningar och att inleda en verklig dialog med det civila samhällets organisationer för att utarbeta en ny lag som överensstämmer med internationella normer för mänskliga rättigheter och den algeriska konstitutionen.

8.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att 12 fackliga organisationer fått tillstånd sedan 2012. Parlamentet påminner om att administrativa manövrar inte får syfta till att hålla inne rättslig status för oberoende fackföreningar som försöker verka utanför de befintliga arbetstagarorganisationerna. Parlamentet uppmanar de algeriska myndigheterna att tillåta nya fackföreningar att lagligen registrera sig och att uppfylla de ILO-konventioner som har ratificerats av Algeriet, i synnerhet konvention nr 87 om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten och konvention nr 98 om organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten.

9.  Europaparlamentet uppskattar att Algeriet har ratificerat de flesta internationella fördrag om mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmuntrar ökat engagemang och förbättrat samarbete mellan de algeriska myndigheterna och FN, särskilt Internationella arbetsorganisationen (ILO) och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar de algeriska myndigheterna att samarbeta med FN:s särskilda förfaranden, bland annat genom att bjuda in särskilda rapportörer att besöka, och att beakta deras rekommendationer. Parlamentet uppmanar också Algeriet att aktivt samarbeta med Afrikanska unionens mekanismer för mänskliga rättigheter, särskilt FN:s särskilde rapportör om människorättsförsvarare.

10.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och EU:s medlemsstater att se till att det finns en tydlig och principfast EU-politik gentemot Algeriet som omfattar en dialog om de mänskliga rättigheterna, i linje med EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna att se till att en dialog om politik, säkerhet och mänskliga rättigheter med Algeriet får ett innehåll i alla tre dimensioner, och uppmanar därför Europeiska utrikestjänsten att sätta upp tydliga riktmärken och indikatorer för att övervaka EU:s mål och bedöma framsteg på områdena mänskliga rättigheter, straffrihet, förenings-, mötes- och yttrandefrihet, rättsstaten samt situationen för människorättsförsvarare i Algeriet.

11.  Europaparlamentet uppmanar de algeriska myndigheterna, vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att ta med ett kraftfullt kapitel om de mänskliga rättigheterna i den kommande handlingsplan EU–Algeriet vilket uttrycker en fast politisk vilja att rättsligt och faktiskt gemensamt verka för främjande och skydd av de mänskliga rättigheterna i enlighet med den algeriska konstitutionen och de internationella fördrag om mänskliga rättigheter och de afrikanska regionala människorättsinstrument i vilka Algeriet är part. Parlamentet anser att specifika mål för de mänskliga rättigheterna bör antas i EU–Algeriet-handlingsplanen, tillsammans med en tidsplan för reformer som Algeriet ska genomföra, med ett meningsfullt engagemang från det oberoende civila samhället. Parlamentet efterlyser indikatorer för en objektiv och regelbunden bedömning av situationen för de mänskliga rättigheterna i Algeriet.

12.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och medlemsstaterna att noggrant följa alla rättegångar och rättsliga förfaranden mot människorättsförsvarare och arbetarrättsaktivister genom närvaro av företrädare för EU:s delegation och medlemsstaternas ambassader i Alger och att rapportera om detta till parlamentet.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, EU:s delegation i Alger, Algeriets regering, FN:s generalsekreterare och FN:s råd för mänskliga rättigheter.

(1) EUT C 124 E, 25.5.2006, s. 567. (2) EUT C 279 E, 20.11.2003, s. 115. (3) Antagna texter, P8_TA(2015)0076. (4) Antagna texter, P7_TA(2013)0446.