Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ukraina, särskilt resolutionen av den 15 januari 2015(1),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 12 september 2013 om den maritima dimensionen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken(2), av den 12 september 2012 om årsrapporten från rådet till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken(3), av den 3 juli 2012 om handelsaspekter på det östliga partnerskapet(4) och av den 14 december 2011 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 januari 2011 om en EU-strategi för Svarta havet(6),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 17 mars 2014, den 21 mars 2014 och den 18 december 2014,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om Ukraina av den 17 november 2014 och den 29 januari 2015,

–  med beaktande av de senaste förklaringarna av den 9 februari 2015 och 16 mars 2015 från rådet (utrikes frågor),

–  med beaktande av EU:s associeringsavtal med Ukraina, Moldavien och Georgien,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ryssland, särskilt sin resolution av den 13 mars 2014 om Rysslands invasion av Ukraina(7), den 17 april 2014 om Rysslands påtryckningar på länder i det östliga partnerskapet, särskilt destabiliseringen av östra Ukraina(8) och den 18 september 2014 om situationen i Ukraina och det aktuella läget för förbindelserna mellan EU och Ryssland(9),

–  med beaktande av förklaringen från Natotoppmötet i Wales av den 5 september 2014,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0171/2015), och av följande skäl:

A.  Svartahavsbäckenet är en av världens strategiskt viktigaste regioner och är av central betydelse för EU och dess medlemsstater, särskilt i säkerhets- och försvarshänseende, och för EU:s grannskapspolitik och det östliga partnerskapet. Vikten av ett förstärkt samarbete mellan Europeiska unionen och länderna i området erkändes i Svartahavssynergin – EU:s regionala strategi som lanserades 2008. Alla pågående utdragna konflikter i Moldavien (Transnistrien) och Georgien (Sydossetien och Abchazien) och Nagorno-Karabach återfinns i Svartahavsbäckenet.

B.  Svartahavsbäckenet är en mycket viktig yttre gräns för Europeiska unionen.

C.  Europeiska rådet har i skarpa ordalag fördömt Rysslands annektering av Krim och Sevastopol i strid med FN-stadgan, Parisstadgan och Helsingforsslutakten, samt även i strid med Rysslands åtaganden enligt samförståndsavtalet från Budapest, och kommer inte att erkänna den. Ryssland har agerat för att destabilisera läget i östra Ukraina. Som en följd av detta har handelshinder införts mellan EU och Krim.

D.  Nato har fördömt Rysslands militära upptrappning på Krim liksom landets olagliga och illegitima annektering av Krim och dess fortsatta och avsiktliga destabilisering av östra Ukraina i strid med folkrätten.

E.  Den militära balansen i Svartahavsbäckenet har förändrats som en följd av den olagliga annekteringen av Krim, där Ryssland nu olagligt tagit kontrollen över hundratals kilometer av Krims kustlinje och de angränsande farvattnen fram till Natos och EU:s sjögränser. Ryssland har även underblåst aggressionshandlingar på ukrainskt territorium.

F.  Före den olagliga annekteringen fanns det på Krim mycket små ryska mark- och flygstyrkor som hade till huvuduppgift att försvara Sevastopol – den ryska Svartahavsflottans huvudsakliga bas – och två närliggande marinbaser. Annekteringen av Krim har kraftigt försvagat Ukrainas försvar och har framför allt påverkat marinen, som togs över av ryska styrkor. Genom en militär uppladdning på Krim och i Svartahavsbäckenet efter annekteringen har Ryssland inrättat en gemensam offensiv insatsstyrka som omfattar marinen och styrkor på marken och i luften.

G.  Sedan annekteringen har Ryssland påskyndat Svartahavsflottans utbyggnad och modernisering. Planen för att modernisera Svartahavsflottan är en av de ambitiösaste delarna av den ryska statens program för anskaffande av vapen för perioden 2011–2020. I december 2014 godkände den ryska regeringen en ny militär doktrin där Nato betraktas som ett stort säkerhetshot mot Ryssland.

H.  Ryssland drog sig 2007 ur förhandlingarna om fördraget om begränsning av konventionella vapen i Europa. Den 11 mars 2015 avbröt Ryssland sitt deltagande i den gemensamma rådgivande gruppen inom ramen för fördraget om konventionella styrkor i Europa och har således helt dragit sig ur fördraget.

I.  Turkiet är ett kandidatland till EU, allierat med Nato och även en sjömakt, en aktiv utrikespolitisk aktör i regionen och en central partner för EU, inte minst i frågor som rör energi och gränssäkerhet. Turkiets strategiska läge är dessutom av stor betydelse när det gäller det andra stora hot som både Nato och EU står inför: det självutnämnda Daesh (Islamiska staten). Turkiet kan spela en viktig roll när det gäller att bemöta hoten mot Svarta havet och Daesh. Turkiet anser att den ryska annekteringen av Krim är olaglig, men har trots detta ännu inte gjort några tydliga uttalanden om den och dess konsekvenser. Turkiets senaste diplomatiska ståndpunkter, särskilt i fråga om närliggande kriser, har varit tvetydiga och föga samstämmiga med EU:s och Natos ståndpunkter. Turkiet är en strategisk säkerhetspartner och har en viktig roll att spela i Svartahavsområdet, inte minst enligt villkoren i Montreuxkonventionen 1936.

J.  EU:s reaktion på Rysslands aggression och kränkning av Georgiens territoriella integritet 2008 kan ha uppmuntrat Ryssland att agera på ett liknande sätt i Ukraina. EU, Nato och USA har fördömt de ”fördrag” som i november 2014 och mars 2015 undertecknades mellan Ryssland och separatistmyndigheterna i Abchazien och Sydossetien, och har återigen uttryckt sitt stöd för Georgiens suveränitet och territoriella integritet. Dessa ”fördrag” strider mot de grundläggande principerna för folkrätten och Rysslands internationella åtaganden, däribland dem som gjordes inom ramen för avtalet av den 12 augusti 2008 om eldupphör.

K.  Sedan de ryska styrkornas ockupation av Abchazien, Tschnivali-regionen/Sydossetien och nu senast Krim har området blivit en skådeplats för människorättskränkningar. På Krim drabbar människorättskränkningarna minoritetsgrupper och motståndare till den ryska ockupationen, särskilt de infödda krimtatarerna, pro-ukrainska aktivister, aktivister inom det civila samhället och människor som vill behålla sitt ukrainska medborgarskap.

Förändringar av de strategiska villkoren och säkerhetsförhållandena i Svartahavsområdet

1.  Europaparlamentet ger sitt helhjärtade stöd till beslutet att inte erkänna Rysslands annektering av Krim. Parlamentet bekräftar sitt engagemang för Ukrainas oberoende, suveränitet och territoriella integritet, i enlighet med FN-stadgan, särskilt artikel 2. Parlamentet stöder fullt ut Europeiska rådets slutsatser att EU inte ska erkänna den olagliga annekteringen av Krim och Sevastopol. Parlamentet betonar att annekteringen också strider mot 1997 års fördrag om vänskap, samarbete och partnerskap mellan Ukraina och Ryssland. Parlamentet framhåller behovet av att EU och dess medlemsstater talar med enad stämma om EU:s förbindelser med Ryssland.

2.  Europaparlamentet noterar bekymrat att den olagliga annekteringen av Krim har framkallat en genomgripande förändring av säkerhetsförhållandena i Svartahavsbäckenet och närområdet. Parlamentet anser att Rysslands aggressiva åtgärder utgör en återgång till en fientlig blockbaserad strategi. Det finns risk för att Ryssland, genom att ockupera hela halvön, har skaffat sig en mycket viktig språngbräda både västerut (Balkan, Transnistrien och Donaus mynningar), och söderut (östra Medelhavsområdet), där man har upprättat en ständig marin specialstyrka, och att den olagliga annekteringen av Krim innebär att Ryssland fått ett ”sydligt Kaliningrad”, dvs. en annan bas som gränsar direkt mot Nato.

3.  Europaparlamentet anser att de ändrade geostrategiska villkoren, den framväxande militariseringen av Svartahavsbäckenet och Rysslands fientliga annektering av Krim signalerar de bredare och systematiska utmaningarna för den normbaserade europeiska säkerhetsarkitekturen efter kalla kriget. Parlamentet menar att EU och medlemsstaterna måste kunna vidta säkerhetsåtgärder för att möta dessa utmaningar och mot bakgrund av detta se över sin utrikes- och säkerhetspolitik, vilket måste återspeglas i en revision av den europeiska säkerhetsstrategin, EU:s strategi för sjöfartsskydd och EU-strategin för Svarta havet. Parlamentet är oroat över det ökade ryska trycket mot EU:s östgräns, inte minst mot Rumänien, Polen och Baltikum, vilket utgör en stor risk.

4.  Europaparlamentet betonar att EU bör stärka sin egen motståndskraft och bemöta utmaningen med information som används som vapen och informationssäkerhet. Parlamentet välkomnar rådets beslut den 19–20 mars 2015 om lanseringen av ett projekt för att bekämpa rysk propaganda, bland annat genom finansiering av flera ryskspråkiga tv-kanaler.

5.  Europaparlamentet är mycket oroat över Rysslands nuvarande defensiva och offensiva militära uppladdning i Svarta havet och över den planerade utbyggnaden och moderniseringen av Rysslands Svartahavsflotta, som bland annat innefattar sex nya moderna dieseldrivna ubåtar av typen Rostov-na-Donu och sex nya fregatter av typen Amiral Grigorovitj. Parlamentet påminner om att placeringen av luftburna offensiva resurser, och uppgraderingen av den militära infrastrukturen på Krim, kommer att stärka Rysslands offensiva militära ställning samt dess förmåga att visa sin makt utanför det egna territoriet.

6.  Europaparlamentet konstaterar bekymrat att Ryssland fortsätter att bygga upp sin militära kapacitet i de ockuperade georgiska områdena Abchazien och Tschnivali/Sydossetien. Parlamentet noterar att denna militära infrastruktur av både defensiv och offensiv karaktär, med hela dess stora räckvidd, utgör ett allvarligt hot mot hela Svartahavsområdet.

7.  Europaparlamentet noterar bekymrat att Ryssland kraftigt har stärkt sitt luft- och sjöförsvar i Svartahavsbäckenet genom att förse marinen med nya antifartygsrobotar (som har en räckvidd på 600 kilometer och kan nå Bosporen) och genom att se till att ryska jaktflygplan har kontroll över ungefär tre fjärdedelar av Svartahavsbäckenets luftrum (genom att i praktiken tredubbla antalet flygplatser på Krim). Parlamentet konstaterar att Ryssland har stärkt sin kapacitet i både strategiskt och taktiskt hänseende: strategiskt sett kan långdistansbombflygplan utrustas med kryssningsrobotar, och fjärrspaningsflyg nära Svartahavsområdets västra kust har potential att tränga djupt in i Centraleuropa; taktiskt sett kan två marininfanteribrigader – eventuellt understödda av helikoptrar av typen Mistral – utgöra ett stort landstigningshot. Europaparlamentet välkomnar Frankrikes beslut att ompröva leveransen av amfibiestridsfartyg av Mistralklass till Ryssland och välkomnar Frankrikes förhandlingar för att otvetydigt och slutligt upphäva detta avtal.

8.  Europaparlamentet är djupt oroat av president Putins förklaring att han var beredd att sätta ryska kärnvapen i beredskap under Rysslands annektering av Krim, om Väst hade ingripit. Parlamentet är också mycket oroat över de hotfulla uttalandena från höga ryska tjänstemän om att Ryssland har rätt att använda och placera ut kärnvapen på Krim, något som skulle få globala konsekvenser. Parlamentet konstaterar med oro att Ryssland i mars 2015 under en militärövning på Krim placerade ut ett okänt antal strategiska bombflygplan av typen TU-22M3 som kan bestyckas med kärnvapen. Parlamentet oroas över den nya ryska militärdoktrin från december 2014 som tillåter att kärnvapen används mot ett land som inte innehar sådana.

9.  Europaparlamentet noterar att Rysslands eventuella utplacering av vapensystem med dubbla funktioner på Krim väcker frågetecken kring landets goda avsikter när det gäller att nå framsteg i agendan för multilateral kärnvapennedrustning under den kommande översynen av icke-spridningsavtalet och underminerar de insatser som redan gjorts i den riktningen.

10.  Europaparlamentet konstaterar att ryska jaktflygplan nyligen på nära håll flugit över Natos krigsfartyg och utforskningsplattformar i Svarta havet och betraktar dessa överflygningar som ett tydligt tecken på en mer aggressiv rysk hållning i Svartahavsbäckenet, och varnar för en ökad risk för upptrappningar. Parlamentet begär direkta kommunikationslinjer mellan militära styrkor för att undvika tragiska missförstånd som kan få långtgående militära och säkerhetsmässiga följder.

11.  Europaparlamentet är mycket oroat över den oerhört allvarliga situationen i östra Ukraina, där krig leder till en destabilisering av Ukraina och regionen som helhet, och oroar sig även över den möjliga satsningen på att skapa en landkorridor som sammanbinder det ryska fastlandet med Krim genom separatistkontrollerat territorium längs med den västra kusten av Azovska sjön (Mariupol), något som skulle kunna leda till att Ukraina helt och hållet skärs av från havet. Parlamentet uppmanar Ukraina och Moldavien att vidta åtgärder för att omöjliggöra leveranser av vapen och militär utrustning till Transnistrien, såväl till lands som med flyg.

12.  Europaparlamentet fördömer att Ryssland ger direkt och indirekt stöd till separatistgrupper i Ukraina, bland annat genom stöd i form av vapen och rekrytering, och därigenom underlättar en fortsättning på kriget. Parlamentet är bekymrat över rapporter om krigsförbrytelser i regionen som ska ha begåtts av ryskstödda separatister, bland annat nedskjutningen av det civila passagerarflygplanet MH-17, en incident som för närvarande är föremål för en oberoende internationell undersökning. Parlamentet uppmanar med kraft Ryssland att omedelbart dra tillbaka alla sina militära styrkor från ukrainskt territorium och att följa Minskavtalen. Ryssland och alla inblandade parter uppmanas med kraft att använda sitt inflytande för att få slut på fientligheterna, förhindra fortsatta krigsförbrytelser och nya offer. Parlamentet upprepar att ingen amnesti kan beviljas för de begångna krigsförbrytelserna.

13.  Europaparlamentet beklagar att BLACKSEAFOR och Black Sea Harmony, två initiativ för regionalt säkerhetssamarbete i Svarta havet som utformats för att visa omvärlden att kuststaterna kan ta huvudansvar för sin egen säkerhet och samtidigt bevara potentialen för ett återuppväckt möjligt framtida samarbete dessa stater emellan för närvarande har gått i stå.

Vikten av att inta en bestämd hållning och att kommunicera med Ryssland

14.  Europaparlamentet understryker att förhållandet med Ryssland, som är en nyckelaktör i det internationella systemet, i allmänhet bör vara samarbetsinriktat snarare än konfliktbetonat på längre sikt. På grund av den bristande tilliten efter Rysslands senaste åtgärder anser parlamentet emellertid att ett återupptaget samarbete på kort och medellång sikt för det första måste bygga på starka strategiska försäkringar från Nato till dess medlemmar i öst och, för det andra, på en förändrad rysk politik gentemot Ukraina, framför allt en fullständig och ovillkorlig tillämpning av Minskavtalen från september 2014 och februari 2015 (som bara gäller konflikten i östra Ukraina) och ett återlämnande av Krim till Ukraina, för att på så sätt återställa den tidigare situationen och återupprätta de ukrainska myndigheternas kontroll över sitt territorium inom internationellt erkända gränser.

15.  Europaparlamentet hoppas att det avtal om eldupphör som undertecknades i Minsk den 12 februari 2015 ska bli långvarigt så att det finns tid för att förhandla fram en politisk lösning. Parlamentet är bekymrat över de många indikationerna på att den ryska sidan och separatisterna överträder avtalet. Parlamentet betonar att den nuvarande internationella rättsliga ramen måste respekteras fullt ut.

16.  Europaparlamentet anser, om Ryssland inte fullt ut följer villkoren i Minskavtalen om eldupphör och fortsätter destabiliseringen av östra Ukraina och den olagliga annekteringen av Krim, att sanktionerna mot Ryssland bör upprätthållas och stärkas samt även att ge det stöd som Ukraina behöver för att öka sin försvarsförmåga. Parlamentet anser att EU måste visa enighet, solidaritet och engagemang genom att införa sanktioner mot Rysslands agerande i strid med bestämmelserna i folkrätten.

17.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att stå fast och enade i sitt åtagande att genomföra de beslutade sanktionerna mot Ryssland, även genom att frysa allt militärt samarbete och försvarssamarbete och genom att upphäva kontrakt, till exempel leveransen av amfibiestridsfartyg av Mistralklass till Ryssland och ser fram emot det framgångsrika slutförandet av förhandlingarna att upphäva detta kontrakt.

Energi, maritima frågor, gränser och människors säkerhet i Svartahavsområdet

18.  Europaparlamentet välkomnar genomförandet av EU:s energipolitik, som syftar till att främja en tryggad energiförsörjning för samtliga medlemsstater. Medlemsstaterna uppmanas eftertryckligen att vidta de åtgärder som krävs för att minska sitt energiberoende och garantera säkerheten för olje- och gasutvinningen och transportverksamheten i Svartahavsområdet. Parlamentet uppmanar EU att stödja initiativ för att diversifiera Svartahavsområdets energiresurser, däribland genom investeringar och finansiella åtgärder, som ett led i en strategi för energioberoende. Parlamentet uppmanar kommissionen att återuppta sitt arbete i syfte att bygga naturgasledningen Nabucco. Parlamentet menar att en konstruktiv och förtroendefull relation grannländerna emellan är den bästa garantin för medlemsstaternas energiförsörjning.

19.  Europaparlamentet är bekymrat över att vinsterna från olje- och gasutvinningen och transportverksamheten i Svarta havet i allt högre grad är beroende av den militarisering som utlösts av Rysslands olagliga annektering av Krim och landets efterföljande kapacitetsuppbyggnad i området. Parlamentet framhåller på nytt att EU med hänsyn till risken för instabilitet och framför allt Europas beroende av Svarta havet för energiförsörjning har ett strategiskt intresse av att avskräcka regionala aktörer från att gå en farlig politisk balansgång och kan i detta syfte behöva mobilisera sjö- och luftresurser till Svarta havet. Medlemsstaterna uppmanas att vidta de åtgärder som krävs för att garantera säkerheten i utnyttjandet av olja och gas och transporter i Svartahavsområdet.

20.  Europaparlamentet understryker att den aktuella krisen påverkar samarbetet inom andra viktiga områden, såsom gränsförvaltningen och säkerheten (särskilt migrationskontrollen), den olagliga handeln och bekämpningen av den organiserade brottsligheten.

21.  Europaparlamentet fördömer kränkningarna av de mänskliga rättigheterna på Krim efter de ryska styrkornas ockupation, bland annat i form av hotelser och ett allt större antal påtvingade försvinnanden(10), censurering av yttrandefriheten och förföljelser av minoriteter, särskilt etniska och nationella minoriter. Parlamentet fördömer den systematiska förföljelsen av de infödda krimtatarerna som har deltagit i demonstrationer till stöd för Ukrainas territoriella integritet. Parlamentet påminner om att tusentals krimtatarer har flytt sitt hemland av fruktan för förföljelse och har sökt skydd i andra regioner i Ukraina. Parlamentet uttrycker sin solidaritet med dem och begär att situationen ska förbättras. Parlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att omedelbart upphöra med trakasserierna av krimtatarernas verkställande organ Mejlis. Parlamentet uppmanar Ryssland att till fullo respektera rättigheterna för lokalbefolkningen på Krim och uppmanar Ukraina, EU och dess medlemsstater att övervaka respekten för mänskliga rättigheter på Krim.

22.  Europaparlamentet begär utredningar av alla fall av allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter på Krim och att internationella organisationer som bevakar mänskliga rättigheter ska få bättre tillgång till dessa fall. Parlamentet uppmanar den ukrainska regeringen att använda alla sina tillgängliga medel för att utreda och lagföra krigsförbrytelser som begåtts på landets territorium. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet, inklusive Haagtribunalen, att inleda en undersökning angående brott som eventuellt begåtts under den olagliga annekteringen av Krim och konflikten i östra Ukraina.

23.  Europaparlamentet framhåller den extremt sårbara miljön i Svartahavsbäckenet. Parlamentet betonar att den ökande militariseringen av området medför ytterligare risker för detta känsliga ekosystem, och begär att det ska inrättas en effektiv mekanism för att förhindra incidenter, med ett tillförlitligt system för informationsutbyte mellan alla kuststater i ett nödläge.

24.  Europaparlamentet påminner om att EU måste stå enat och tala med en enda röst inför det ryska hybridkriget i Ukraina. Parlamentet hävdar med kraft att enhet är en förutsättning för ett effektivt svar på alla säkerhetshot och politiska utmaningar som uppstår till följd av en blandning av ryska militära och icke-militära insatser i Ukraina.

EU:s och de internationella aktörernas roll

25.  Europaparlamentet understryker att Svartahavsområdet bör vara en verklig prioritering för EU. Parlamentet anser att det nuvarande formatet med Svartahavssynergin har överlevt sig självt. Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten uppmanas på nytt att så snart som möjligt ta fram en ny omfattande EU-strategi för Svartahavsområdet. Parlamentet betonar att bestämmelserna i EU:s strategi för sjöfartsskydd även bör tillämpas på Svarta havet. Parlamentet begär en översyn av den europeiska säkerhetsstrategin och förväntar sig att översynen av den europeiska grannskapspolitiken, med beaktande av alla relevanta program som täcker regionen, ska leda till ökat GSFP-samarbete med partnerstaterna vid Svartahavskusten.

26.  Europaparlamentet betonar att det faktiska samarbetet med länderna i Svartahavsbäckenet bör fortsätta trots att Svartahavssynergin i praktiken har lagts på is. Parlamentet välkomnar de pågående GSFP-uppdragen – EU:s rådgivande uppdrag, EU:s övervakningsuppdrag och EU:s gränsövervakningsuppdrag – och ser dem som viktiga beståndsdelar i EU:s insatser för att lösa de utdragna konflikterna i regionen. Parlamentet välkomnar EU-medlemsstaternas ansträngningar för att stärka den militära kapaciteten i kuststaterna vid Svarta havet för att öka deras förmåga att hantera krissituationer i området. Parlamentet anser att EU behöver en djärv och resultatorienterad strategi, särskilt när det gäller områdena för ekonomi, försvar och säkerhet, för att stärka EU internt, uppdatera och förbättra de befintliga instrumenten och öka unionens förmåga att reagera på händelser i grannskapet som påverkar EU:s säkerhet.

27.  Europaparlamentet framhåller den avgörande betydelsen av samordning med Nato, särskilt med de kuststater vid Svarta havet som är medlemmar i alliansen, och med USA, eftersom Svartahavsbäckenet är ett centralt inslag i den euroatlantiska säkerheten. Parlamentet understryker att det är av avgörande betydelse för säkerställandet av säkerhet och stabilitet i regionen att EU:s och Natos medlemsstater i Svartahavsområdet moderniserar och utökar sin militära kapacitet. Parlamentet välkomnar Natos åtagande att stödja de regionala ansträngningar i staterna vid Svarta havet som syftar till att säkerställa säkerhet och stabilitet. Parlamentet understryker att det är nödvändigt med stöd från EU och Nato för att bibehålla Svarta havet som ett öppet ekonomiskt område. OSSE uppmanas att utöka räckvidden för sina insatser som rör säkerheten i Svarta havet. Parlamentet uppmanar EU att stödja en utökad närvaro och nya initiativ av OSSE i regionen för att bidra till en förbättrad säkerhetssituation.

28.  Europaparlamentet påminner om att alla EU-medlemsstater måste åtnjuta samma säkerhetsnivå i enlighet med artikel 42.7 i EU-fördraget, framför allt mot bakgrund av säkerhetsläget i Svartahavsbäckenet.

29.  Europaparlamentet välkomnar Natoländernas utfästelse om kollektiv säkerhet och om att vid behov verkställa artikel 5 i Washingtonfördraget. Parlamentet gläder sig över att Nato vid sitt toppmöte i Wales fattade beslut rörande åtgärder för strategisk tillförsikt och beredskapshandlingsplanen, som är viktiga inslag för de mest drabbade Natoländernas säkerhet. Nato uppmanas att fortsätta utveckla sin it- och robotförsvarskapacitet, bland annat i Svartahavsområdet, och att ta fram beredskapsplaner för att avskräcka och bekämpa asymmetrisk krigföring och hybridkrigföring.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna i deras försök att hitta lösningar för att öka sin försvarsbudget till den optimala nivån på 2 procent. Parlamentet välkomnar det åtagande som medlemmar i alliansen gjorde vid Natos senaste toppmöte i Newport om att se till att deras försvarsuppgifter ska uppgå till minst 2 procent av BNP senast 2024. Parlamentet uttrycker sin oro över uttalandena från vissa alliansmedlemmar om att de avser att genomföra nya nedskärningar i försvarsutgifterna. Parlamentet påminner, mot bakgrund av detta, om artikel 3 i Washingtonfördraget.

31.  Europaparlamentet påminner om att även om Georgiens och Ukrainas ansökningar om en handlingsplan för Nato-medlemskap 2008 inte godkändes, tillkännagav Nato vid sitt toppmöte i Bukarest att Georgien och Ukraina ska bli medlemmar i alliansen. Efter kriget i Georgien 2008 och den olagliga annekteringen av Krim 2014 har Ryssland vingklippt de båda länderna territoriellt och gjort så att de inte kan bli medlemmar i Nato. Samtidigt som Nato inte kan försvara Georgien och Ukraina direkt, anser parlamentet att Nato har en moralisk skyldighet att hjälpa länderna att försvara sig själva.

32.  Europaparlamentet understryker att Nato bör slå vakt om sin generella överlägsenhet till sjöss och i luften i Svartahavsbäckenet och upprätthålla sin kapacitet att övervaka området.

o
o   o

33.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU-medlemsstaternas regeringar och parlament samt till alla länder i Svartahavsområdet.

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0011. (2) Antagna texter, P7_TA(2013)0380. (3) EUT C 353 E, 3.12.2013, s. 77. (4) EUT C 349 E, 29.11.2013, s. 38. (5) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 26. (6) EUT C 136 E, 11.5.2012, s. 81. (7) Antagna texter, P7_TA(2014)0248. (8) Antagna texter, P7_TA(2014)0457. (9) Antagna texter, P8_TA(2014)0025. (10) I den mening som avses i artikel 7.1 i i Romstadgan (2002).