Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 472/2013 av den 21 maj 2013 om förstärkning av den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna i medlemsstater i euroområdet som har eller hotas av allvarliga problem i fråga om sin finansiella stabilitet(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 473/2013 av den 21 maj 2013 om gemensamma bestämmelser för övervakning och bedömning av utkast till budgetplaner och säkerställande av korrigering av alltför stora underskott i medlemsstater i euroområdet(2),

–  med beaktande av skrivelsen av den 3 juli 2013 från kommissionens vice ordförande Olli Rehn om tillämpningen av artikel 5.1 i rådets förordning (EG) nr 1466/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1175/2011 av den 16 november 2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1466/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken(3),

–  med beaktande av rådets förordning (EU) nr 1177/2011 av den 8 november 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1467/97 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1173/2011 av den 16 november 2011 om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet(5),

–  med beaktande av rådets direktiv 2011/85/EU av den 8 november 2011 om krav på medlemsstaternas budgetramverk(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1174/2011 av den 16 november 2011 om verkställighetsåtgärder för att korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser i euroområdet(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2014 om undersökningen av trojkans (ECB, kommissionen och IMF) roll och verksamhet med avseende på programländerna i euroområdet(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 december 2013 om konstitutionella problem med flernivåstyrning i Europeiska unionen(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 1 december 2011 om den europeiska planeringsterminen för samordningen av den ekonomiska politiken(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2011 om den finansiella, ekonomiska och sociala krisen: rekommendationer om åtgärder och initiativ(12),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 november 2014 Bedömning av den ekonomiska styrningen – Rapport om tillämpningen av förordningarna (EU) nr 1173/2011, 1174/2011, 1175/2011, 1176/2011, 1177/2011, 472/2013 och 473/2013, (COM(2014)0905),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 januari 2015 Att på bästa sätt utnyttja flexibiliteten inom stabilitets- och tillväxtpaktens befintliga regler (COM(2015)0012),

–  med beaktande av kommissionens sjätte lägesrapport av den 23 juli 2014 om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning (COM(2014)0473),

–  med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möten i juni och december 2014,

–  med beaktande av slutsatserna från toppmötet om euron i oktober 2014,

–  med beaktande av kommissionens ordförande Jean-Claude Junckers anförande den 15 juli 2014 i Europaparlamentet,

–  med beaktande av ECB:s ordförande Mario Draghis anförande den 22 augusti 2014 vid det årliga centralbankssymposiet i Jackson Hole,

–  med beaktande av ECB:s dokument nr 157 från november 2014 The identification of fiscal and macroeconomic imbalances – unexploited synergies under the strengthened EU governance framework,

–  med beaktande av OECD:s arbetsdokument nr 163 av den 9 december 2014 om sociala frågor, sysselsättning och migration Trends in income inequality and its impact on economic growth,

–  med beaktande av IMF-personalens diskussionsdokument från september 2013 Towards a fiscal union for the euro area,

–  med beaktande av ECB-rådets förslag av den 10 juni 2010 Reinforcing Economic Governance in the Euro Area,

–  med beaktande av rådets slutsatser om den sjätte lägesrapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning: Investering för tillväxt och sysselsättning, som antogs av rådet (allmänna frågor – sammanhållningspolitik) den 19 november 2014,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för konstitutionella frågor (A8-0190/2015), och av följande skäl:

A.  Den ekonomiska styrningen i euroområdet, som syftade till att undvika ohållbara offentliga finanser och samordna finanspolitiken, inleddes med stabilitets- och tillväxtpakten som består av två enkla regler för att undvika negativa effekter på EMU som helhet.

B.  Omedelbart efter införandet av euron minskade konsolideringstakten när det gäller genomförandet av dessa regler, vilket delvis lade grunden till den aktuella krisen inom EMU.

C.  En reform av den ursprungliga stabilitets- och tillväxtpakten genomfördes 2005. Ett antal förbättringar gjordes och flexibiliteten ökades, men problemen med de svaga genomförandebestämmelserna och samordningen behandlades inte i tillräcklig grad.

D.  När flera länder riskerade att ställa in betalningarna av sina skulder, vilket skulle ha lett till en global spridning av krisen och depressionen, kunde situationen avstyras genom inrättandet av ad hoc-mekanismer såsom EFSF och EFSM.

E.  För att undvika att denna typ av kris skulle uppstå igen och spridas till andra länder genom banksektorn, vidtogs en rad åtgärder som bland annat omfattade inrättandet av bankunionen, den europeiska stabilitetsmekanismen, en förbättrad lagstiftning för den ekonomiska styrningen i form av sex- och tvåpacken, fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen samt den europeiska planeringsterminen, som alla måste betraktas som ett paket.

F.  Enligt kommissionens senaste höstprognos förväntas unionens bruttonationalprodukt (BNP) i euroområdet öka, efter två års negativ tillväxt, vilket innebär att den ekonomiska återhämtningen sakta går framåt och ytterligare måste stärkas, eftersom produktionsgapet även i fortsättningen kommer att vara stort.

G.  De stora skillnaderna mellan medlemsstaterna kvarstår när det gäller skuldkvoter, underskottskvoter, sysselsättningsnivåer, bytesbalans och sociala skyddsnivåer, även efter genomförandet av programmen, vilket avspeglar skillnaderna i orsakerna till krisen och dess utgångspunkt samt ambitionerna för, effekterna av och det nationella egenansvaret för genomförandet av de åtgärder som de berörda institutionerna och medlemsstaterna har enats om.

H.  Investeringarna i euroområdet har minskat med 17 procent sedan tiden före krisen och förblir svaga. Både bristen på framtidsinriktade tillväxtfrämjande investeringar och alltför stora offentliga och privata skuldnivåer är en förlamande börda för framtida generationer.

I.  En europeisk investeringsplan som ett viktigt instrument för att främja framför allt privata investeringar håller på att införas och ska mobilisera 315 miljarder euro i nya investeringar under de kommande tre åren. Även om de föreslagna finansiella målen uppnås, är denna plan endast en av de faktorer som bidrar till att överbrygga det totala investeringsunderskottet, tillsammans med genomförandet av strukturreformer för att skapa investeringsvänliga förhållanden i medlemsstaterna.

Lägesbeskrivning av den gällande ramen för ekonomisk styrning

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande av den 28 november 2014 om översynen av den ekonomiska styrningen. Parlamentet anser att kommissionens bedömning ger en bild av hur och i vilken utsträckning de olika verktygen och förfarandena har använts och genomförts.

2.  Europaparlamentet betonar att kärnan i det ekonomiska styrningssystemet är förebyggandet av alltför stora underskott och skulder, liksom alltför stora makroekonomiska obalanser, samt samordningen av den ekonomiska politiken. Parlamentet insisterar därför på att den centrala frågan i översynen är huruvida EMU har fått bättre återhämtningsförmåga genom den nya ramen för ekonomisk styrning, särskilt när det gäller förmågan att undvika att en medlemsstat inte betalar sin skuld, samtidigt som systemet bidragit till en närmare samordning av och konvergens mellan medlemsstaternas ekonomiska politik och säkerställt en hög nivå av insyn, trovärdighet och demokratisk ansvarsskyldighet.

3.  Europaparlamentet noterar att framsteg gjorts i vissa medlemsstater när det gäller att hantera skuldnivåer eller ta sig ur förfarandet med alltför stora underskott.

4.  Europaparlamentet håller med kommissionen i dess analys om att delar av den nya ramen har gett resultat, men att möjligheterna att dra slutsatser om bestämmelsernas effektivitet i normala ekonomiska tider är begränsade.

5.  Europaparlamentet är medvetet om att en bedömning av tillämpningen av sexpacket och tvåpacket fortfarande är partiell och inte kan isoleras från den europeiska planeringsterminen, EUF-fördraget och finanspakten.

6.  Europaparlamentet välkomnar den breddning av stabilitets- och tillväxtpakten som sker genom sexpacket och tvåpacket genom införandet av förfaranden för att förhindra och korrigera makroekonomiska obalanser i en medlemsstat och mellan medlemsstaterna, och genom att ändra den överdrivna tilltron till underskottskriteriet till att beakta både underskotts- och skuldkriteriet, och på detta sätt i ett tidigt skede försöka identifiera och korrigera eventuella problem och förhindra att kriser uppstår, samtidigt som man tillåter flexibilitet i form av undantag för strukturella reformer, investeringar och ogynnsamma konjunkturförhållanden. Parlamentet påminner om att flexibiliteten inte får äventyra paktens förebyggande karaktär.

7.  Europaparlamentet understryker vikten av resultattavlan för att i ett tidigt skede fastställa makroekonomiska obalanser, liksom vikten av hållbara strukturreformer när man försöker överbrygga makroekonomiska obalanser.

8.  Europaparlamentet betonar att en konsekvent och rättvis tillämpning av ramen i länderna och över tiden bidrar till trovärdigheten. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att tillämpa och agera i den anda som präglar de ändringar som gjorts av stabilitets- och tillväxtpakten genom sex- och tvåpacken, särskilt när det gäller bestämmelser om efterlevnadskontroll.

9.  Europaparlamentet anser att den nuvarande ekonomiska situationen med svag tillväxt och hög arbetslöshet kräver brådskande, omfattande och beslutsamma åtgärder, i enlighet med ett holistiskt synsätt som bygger på tillväxtfrämjande budgetkonsolidering, strukturreformer och främjande av investeringar för att återupprätta en hållbar tillväxt och konkurrenskraft, främja innovation och bekämpa arbetslösheten, samtidigt som man hanterar risken för ihållande inflation eller ett eventuellet hot om deflationstryck, samt ihållande makroekonomiska obalanser. Parlamentet betonar att ramen för ekonomisk styrning måste utgöra ett centralt inslag i denna holistiska syn om dessa ändringar ska kunna hanteras.

10.  Europaparlamentet instämmer i kommissionsledamot Marianne Thyssens uttalande om att länder som tillhandahåller högkvalitativa arbetstillfällen och bättre socialt skydd och som investerar i humankapital är mer motståndskraftiga mot ekonomiska kriser. Parlamentet uppmanar kommissionen att låta denna ståndpunkt avspeglas i genomförandet av all politik inom ramen för den europeiska planeringsterminen och alla landsspecifika rekommendationer.

11.  Europaparlamentet betonar att den nuvarande ramen för ekonomisk styrning måste genomföras och vid behov förbättras så att den kan bidra till finanspolitisk stabilitet, främja en verklig diskussion om en övergripande bedömning av hela euroområdet som möjliggör tillväxtvänligt finanspolitiskt ansvar, förbättra utsikterna för den ekonomiska styrningen i euroområdet och hantera medlemsstaternas olika ekonomiska och finanspolitiska situationer på ett likvärdigt sätt. Parlamentet framhåller bestämt att denna ram präglas av brist på egenansvar på nationell nivå och för lite uppmärksamhet på de internationella ekonomiska utsikterna och en lämplig demokratisk mekanism för ansvarsskyldighet.

12.  Europaparlamentet betonar att den rådande situationen kräver ökad och mer sammanhängande ekonomisk samordning i euroområdet som helhet och en förstärkning av det nationella egenansvaret och den demokratiska ansvarsskyldigheten för genomförandet av bestämmelserna (i syfte att återupprätta förtroendet, främja konvergens mellan medlemsstaterna, förbättra den finanspolitiska hållbarheten, främja hållbara strukturreformer och stimulera investeringar) samt snabba reaktioner för att korrigera de mest uppenbara skiljelinjerna, effektivisera ramarna för den ekonomiska styrningen och säkerställa ett konsekvent och rättvist genomförande av ramarna på lång sikt i alla medlemsstater.

13.  Europaparlamentet understryker vikten av enkla och transparenta förfaranden för den ekonomiska styrningen och varnar för att dess nuvarande komplexa karaktär liksom det bristande genomförandet och egenansvaret inverkar negativt på dess effektivitet och dess möjligheter att accepteras av de nationella parlamenten, de lokala myndigheterna, arbetsmarknadsparterna och medlemsstaternas medborgare.

14.  Europaparlamentet konstaterar att vissa framsteg har nåtts i diskussionen om det medelfristiga målet och om ökat egenansvar i den nationella debatten i medlemsstaterna i euroområdet, delvis tack vare bidraget från de nationella finanspolitiska råden, vilka fungerar som oberoende organ som övervakar efterlevnaden av finanspolitiska regler och makroekonomiska prognoser. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en översikt över de nationella finanspolitiska rådens struktur och funktion, och hur dessa råd kan öka det nationella egenansvaret.

15.  Europaparlamentet anser att ramen för den ekonomiska styrningen är ett centralt politiskt initiativ som utgör grundvalen för målen och flaggskeppsinitiativen i Europa 2020-strategin, som syftar till att fullt ut utnyttja den inre marknadens outnyttjade tillväxtpotential. Parlamentet anser att medlemsstaterna genom att frigöra den inre marknadens tillväxtpotential lättare kommer att kunna uppfylla de mål som ingår i ramen för ekonomisk styrning. Parlamentet anser vidare att konsumenter och företag är de främsta aktörerna på den inre marknaden.

Hur kan flexibiliteten bäst utnyttjas inom ramen för befintliga bestämmelser?

16.  Europaparlamentet konstaterar att stabilitets- och tillväxtpakten, som infördes för att säkerställa finanspolitisk hållbarhet i de medlemsstater som deltar i den ekonomiska och monetära unionen, gör det möjligt för medlemsstaterna att vid behov föra en kontracyklisk politik och säkrar det finanspolitiska manöverutrymme som krävs för att de automatiska stabilisatorerna ska kunna fungera korrekt. Parlamentet understryker att inte alla medlemsstater uppnådde ett överskott när ekonomin blomstrade och att vissa befintliga flexibilitetsklausuler som fastställs i lagstiftningen inte fullt ut utnyttjades under de föregående åren.

17.  Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen i sitt tolkningsmeddelande om flexibilitet erkänner att det sätt som de nuvarande finanspolitiska reglerna tolkas på är en faktor som bidrar till att utjämna investeringsunderskottet i EU och underlätta genomförandet av tillväxtfrämjande, hållbara och socialt balanserade strukturreformer. Parlamentet noterar att meddelandet inte inför några ändringar när det gäller beräkningen av underskottet, men att vissa investeringar kan motivera ett tillfälligt avsteg från det medelfristiga målet för berörd medlemsstat eller från anpassningsbanan mot detta mål.

18.  Europaparlamentet stöder alla de incitament som kommissionen föreslår för att finansiera den nya europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), främst genom att göra de nationella bidragen till fonden finanspolitiskt neutrala i förhållande till uppfyllandet av det medelfristiga målet och de nödvändiga finanspolitiska justeringarna, utan att ändra den förebyggande eller den korrigerande delen av stabilitets- och tillväxtpakten. Parlamentet noterar kommissionens avsikt att inte inleda ett förfarande vid alltför stora överskott om en medlemsstats underskott, enbart på grund av det ytterligare bidraget till Efsi, går lite och tillfälligt utöver gränsen på 3 procent. Parlamentet betonar stabilitets- och tillväxtpaktens väsentliga bidrag till att bygga upp förtroendet för att locka till sig utländska investeringar. Parlamentet betonar vikten av additionaliltet när det gäller stödet från Efsi, eftersom Efsi-finansierade projekt under inga omständigheter enbart får ersätta redan planerade investeringar, och att nettoinvesteringsnivån i stället ska höjas.

19.  Europaparlamentet gläder sig över att kommissionens meddelande syftar till att klargöra investeringsklausulens tillämpningsområde och medge en viss flexibilitet i stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del i form av ett tillfälligt avsteg från det medelfristiga målet, förutsatt att detta avsteg inte innebär att man överskrider det 3-procentiga referensvärdet för underskottet och en lämplig säkerhetsmarginal, särskilt när det gäller utgifter för projekt inom struktur- och sammanhållningsfonderna, inbegripet sysselsättningsinitiativet för unga, de transeuropeiska näten och Fonden för ett sammanlänkat Europa samt medfinansieringen enligt Efsi.

20.  Europaparlamentet anser att en förutsättning för tillämpningen av strukturreformsklausulen i den förebyggande delen och beaktandet av strukturreformsplaner i den korrigerande delen är att det nationella parlamentet formellt antar en reform och att reformen faktiskt genomförs, vilket stärker effektiviteten och egenansvaret. Parlamentet betonar att reformprocessen till fullo bör involvera arbetsmarknadens parter i alla skeden.

21.  Europaparlamentet kräver en förstärkt dialog mellan kommissionen och medlemsstaterna om innehållet i strukturreformerna och om olika typer av strukturreformer samt om vilka av dem som är mest lämpliga och effektiva och kan föreslås av kommissionen i de landsspecifika rekommendationerna, varvid deras förenlighet med fördraget och sekundärrätten ska beaktas och hänsyn ska tas till en kostnadsnyttoanalys, en resultatinriktad bedömning och tidsplanen samt bidraget till uppfyllandet av det medelfristiga målet.

22.  Europaparlamentet uppmanar de nationella parlamentens finansutskott att systematiskt bjuda in de europeiska kommissionsledamöterna med ansvar för den ekonomiska styrningen till en offentlig debatt i deras parlamentariska församlingar innan medlemsstaternas budgetförslag antas.

23.  Europaparlamentet anser att strukturreformer som ingår i nationella reformprogram på medellång och lång sikt bör ge positiv ekonomisk, social och miljömässig avkastning och förbättra den administrativa kapacitetens ändamålsenlighet och effektivitet.

24.  Europaparlamentet noterar att meddelandet inte går närmare in på vad som avses med ”oförutsedda händelser” som står utanför en medlemsstats kontroll och som skulle kunna tillåta medlemsstaten att göra tillfälliga avsteg från anpassningsbanan mot det medelfristiga målet, eftersom detta skulle kunna ha lett till en definition av alla möjliga former av hypoteser, med en risk för att utelämna just den hypotes som faktiskt förverkligas. Parlamentet understryker behovet av att behandla likvärdiga situationer på ett likvärdigt sätt.

25.  Europaparlamentet kräver att den ekonomiska och sociala sammanhållningen förbättras genom en förstärkning av Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden för att upprätthålla och skapa sysselsättning med rättigheter, och genom att främja åtgärder mot arbetslöshet och fattigdom.

26.  Europaparlamentet betonar vikten av att främja ekonomisk tillväxt och skapa nya arbetstillfällen, särskilt för unga, för att allmänheten ska kunna acceptera den europeiska ramen för ekonomisk styrning.

27.  Europaparlamentet konstaterar med stor oro att långtidsarbetslösheten har fördubblats under krisens förlopp. Parlamentet konstaterar också att denna ökning har varit ännu större bland lågkvalificerade arbetstagare. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att kampen mot långtidsarbetslöshet avspeglas i dess politik och i de landsspecifika rekommendationerna.

28.  Europaparlamentet anser att den växande ojämlikheten i Europa bör ges högsta prioritet i unionens ekonomiska ram. Parlamentet anser också att ett av de bästa sätten att bekämpa den växande ojämlikheten är att öka insatserna för att skapa fler högkvalitativa arbetstillfällen i Europa.

Närmare samordning, ekonomisk konvergens och rationalisering av den europeiska planeringsterminen

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till fullo tillämpa stabilitets- och tillväxtpakten och säkerställa att den tillämpas konsekvent i linje med sin senaste översyn av sex- och tvåpacken och meddelandet om flexibilitet. Parlamentet anser att den europeiska planeringsterminen, när detta är nödvändigt och möjligt, bör rationaliseras och förstärkas inom ramen för den aktuella lagstiftningsramen. Parlamentet betonar att all framtida rationalisering och förstärkning av den under alla omständigheter bör vara stabilitetsinriktad.

30.  Europaparlamentet anser att kommissionens meddelande klargör var det finns utrymme för flexibilitet enligt den gällande lagstiftningen. Parlamentet välkomnar försöket att skapa mer klarhet på detta invecklade område och förväntar sig att kommissionen utnyttjar den flexibilitet som medges inom ramen för befintliga bestämmelser i linje med meddelandet och samtidigt säkerställer förutsägbarhet, transparens och effektivitet när det gäller ramen för ekonomisk styrning.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att förbättra utformningen av de finanspolitiska och makroekonomiska ramarna för att möjliggöra tidigare och mer konsekventa diskussioner bland alla berörda parter med hänsyn till de europeiska intressen som berörs av dessa ramar, behovet av att öka konvergensen mellan medlemsstaterna i euroområdet, diskussionerna i de nationella parlamenten och den roll som arbetsmarknadens parter eller lokala myndigheter spelar när det gäller ansvaret för hållbara och socialt balanserade strukturreformer.

32.  Europaparlamentet insisterar på att den årliga tillväxtöversikten liksom de landsspecifika rekommendationerna i högre grad måste genomföras och ta hänsyn till bedömningen av budgetläget i och utsikterna för både euroområdet som helhet och de enskilda medlemsstaterna. Parlamentet föreslår att den övergripande bedömning som avses i förordning (EU) nr 473/2013 om gemensamma bestämmelser för övervakning och bedömning av utkast till budgetplaner och säkerställande av korrigering av alltför stora underskott i medlemsstater i euroområdet, blir föremål för en debatt i Europaparlamentets plenarsammanträde med rådet, ordföranden för Eurogruppen och kommissionen före Europeiska rådets vårmöte och korrekt genomförs under hela den europeiska planeringsterminen.

33.  Europaparlamentet konstaterar att den europeiska planeringsterminen har blivit en viktig faktor för genomförandet av reformer på nationell och europeisk nivå genom att säkerställa att EU och dess medlemsstater samordnar sin ekonomiska politik. Parlamentet beklagar dock bristen på egenansvar vilket leder till ett otillfredsställande genomförande av de landsspecifika rekommendationerna.

34.  Europaparlamentet anser att den europeiska planeringsterminen bör rationaliseras och förstärkas, utan ändring av den befintliga lagstiftningsramen, och att dokument med anknytning till planeringsterminen bättre bör samordnas för att öka fokus, effektivitet och egenansvar i syfte att uppnå de europeiska målen för god ekonomisk styrning.

35.  Europaparlamentet kräver att de landsspecifika rekommendationerna, när detta är relevant, bättre samordnas med rekommendationerna inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott, för att säkra konsekvens mellan övervakningen av de offentliga finanserna och samordningen av den ekonomiska politiken.

36.  Europaparlamentet stöder ett förstärkt förfarande på EU-nivå och nationell nivå när det gäller utarbetandet, uppföljningen, stödet och övervakningen av de landsspecifika rekommendationerna, vilket också gör det möjligt att kontrollera det faktiska genomförandet och kvaliteten i förhållande till resultatet.

37.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen enligt lagstiftningen bland annat ska ta hänsyn till 2020-målen när den utarbetar sina rekommendationer, och ställer sig bakom principen enligt vilken rådet som regel förväntas följa kommissionens rekommendationer och förslag och i annat fall offentligt ska redogöra för sin ståndpunkt.

38.  Europaparlamentet är bekymrat över skuldökningen i länder som redan har en hög skuldnivå, vilket står i uppenbar strid med 1/20-regeln om skuldminskning. Parlamentet uppmanar kommissionen att förklara hur den tänker behandla detta problem och säkerställa att skuldkvoterna minskar till hållbara nivåer i linje med stabilitets- och tillväxtpakten.

39.  Europaparlamentet stöder kommissionens tredelade strategi (tillväxtfrämjande investeringar, finanspolitisk konsolidering och strukturreformer), som presenteras i den årliga tillväxtöversikten för 2015, och kräver att den görs mer konkret inom ramen för den övergripande bedömningen av budgetläget i och utsikterna för euroområdet och de landsspecifika rekommendationerna.

40.  Europaparlamentet bekräftar behovet av en oberoende och pluralistisk analys av medlemsstaternas ekonomiska perspektiv på EU-nivå. Parlamentet kräver i detta sammanhang en ytterligare utveckling av kommissionens enhet, som är känd som den ekonomiska chefsanalytikern, så att den kan tillhandahålla en oberoende och transparent analys av relevanta uppgifter, som bör offentliggöras och användas som bas för en välgrundad diskussion och beslutsfattande i kommissionen, rådet och Europaparlamentet. Parlamentet kräver att alla relevanta handlingar i god tid överlämnas till den ekonomiska chefsanalytikern, så att enheten kan fullgöra sina uppgifter. Parlamentet framhäver den värdefulla roll som de nationella finanspolitiska råden spelar både på nationell nivå och på EU-nivå och stöder inrättandet av ett europeiskt nätverk.

41.  Europaparlamentet påminner om att förfarandet vid makroekonomiska obalanser ska förhindra att kriser uppstår genom att i ett tidigt skede identifiera skadliga makroekonomiska obalanser på grundval av en objektiv bedömning av utvecklingen av centrala makroekonomiska variabler. Parlamentet anser att förfarandet vid makroekonomiska obalanser måste användas för att på ett effektivt och ändamålsenligt sätt bedöma utvecklingen av makroekonomiska variabler i både länder med underskott och länder med överskott, i synnerhet för att stärka konkurrenskraften och bättre beakta euroområdet som helhet, däribland spridningseffekter. Parlamentet påminner om att den makroekonomiska övervakningen också syftar till att identifiera länder som sannolikt kan drabbas av obalanser i framtiden och till att undvika detta genom att i tid inleda hållbara och socialt balanserade strukturreformer, medan det fortfarande finns utrymme för åtgärder.

42.  Europaparlamentet understryker kommissionens tydliga differentiering mellan den förebyggande och den korrigerande delen av stabilitets- och tillväxtpakten när det gäller investeringar som berättigar till tillfälliga avsteg från det medelfristiga målet eller anpassningsbanan mot detta mål, inom ramen för en säkerhetsmarginal i den förebyggande delen. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att på detta område säkra överensstämmelse med medlagstiftarnas ståndpunkt avseende förordningen om den europeiska fonden för strategiska investeringar.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina analyser beakta alla viktiga faktorer, bland annat verklig tillväxt, inflation, långsiktiga offentliga investeringar och arbetslöshetsnivåer, när den bedömer den ekonomiska och finanspolitiska situationen i medlemsstaterna, och att brådskande åtgärda investeringsunderskottet i EU genom att rikta utgifterna mot de investeringar som är mest produktiva och som i högsta grad främjar hållbar tillväxt och sysselsättning.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att det sätt på vilket effektiva åtgärder beaktas inom ramen för förfarandet för alltför stora underskott baseras på tydliga, numeriska, kvantifierbara och kvalitativa kriterier.

45.  Europaparlamentet insisterar på att fokuseringen på strukturella underskott sedan reformen av stabilitets- och tillväxtpakten 2005 tillsammans med införandet av en utgiftsregel genom reformen 2011 och konceptet med ett produktionsgap, som är svårt att kvantifiera, skapar osäkerhet, komplexitet och marginaler för flexibilitet och därmed för ett skönsmässigt genomförande av stabilitets- och tillväxtpakten. Parlamentet befarar att beräkningen av tillväxtpotentialen och produktionen, som ligger till grund för bedömningen av strukturella underskott och för utgiftsregeln, är föremål för flera tveksamma antaganden som leder till kraftiga revideringar mellan kommissionens höst- och vårprognoser, vilket leder till olika beräkningar och avvikande bedömningar av genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att när den övervakar och bedömer medlemsstaternas finanspolitiska ställning beakta de praktiska konsekvenserna av de överenskomna finanspolitiska åtgärderna och reformerna. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att sträva efter förutsägbarhet och konsekvens i det politiska beslutsfattandet, att basera sina analyser på konkreta fakta och tillförlitliga uppgifter och att vara ytterst försiktig när den använder uppskattningar i förbindelse med koncept såsom beräknad tillväxtpotential för BNP och produktionsgap.

47.  Europarlamentet betonar hur viktigt ny tillväxt och jobbskapande är för att få allmänhetens stöd för ramen för ekonomisk styrning, och uppmanar därför kommissionen att förbättra affärsklimatet i Europa, med särskild fokusering på små och medelstora företag, mindre byråkrati och tillgång till finansiering. Parlamentet påminner i detta sammanhang om behovet att ge stöd till små och medelstora företag så de också kan få tillgång till marknader utanför EU såsom USA, Kanada, Kina och Indien.

Demokratisk ansvarighet och framtida utmaningar i samband med en fördjupad ekonomisk styrning

48.  Europaparlamentet anser att det för en fördjupad och mer motståndskraftig EMU snabbt krävs minskad komplexitet, ökat egenansvar och ökad transparens, i stället för nya bestämmelser som staplas på de redan befintliga. Parlamentet understryker att ansvaret när det gäller EMU delas mellan de nationella och europeiska instanserna och att särskild uppmärksamhet därför måste ägnas åt att säkerställa samstämmighet och ansvarsskyldighet inom ramen för den ekonomiska styrningen på både nationell och europeisk nivå. Parlamentet anser vidare att de institutioner som omfattas av demokratiskt ansvarsutkrävande måste spela en central roll, och understryker att det krävs ett varaktigt parlamentariskt engagemang så att ansvaret kan läggas på den nivå där besluten fattas eller genomförs.

49.  Europaparlamentet inser på grundval av den rådande situationen att ramen för den ekonomiska styrningen måste förenklas, i högre grad efterlevas och, vid behov, korrigeras och kompletteras så att EU och euroområdet kan möta utmaningarna i fråga om konvergens, hållbar tillväxt, full sysselsättning, medborgarnas välbefinnande, konkurrenskraft, sunda och hållbara offentliga finanser, framtidsinriktade långsiktiga investeringar med hög socioekonomisk avkastning samt motståndskraft.

50.  Europaparlamentet anser att eftersom parlamentets bidrag till riktlinjerna för den ekonomiska politiken är en viktig aspekt i ett demokratiskt system kan stärkt legitimitet på europeisk nivå uppnås genom antagandet av konvergensriktlinjer som omfattar målinriktade prioriteringar för de kommande åren, och som bör vara föremål för ett medbeslutandeförfarande som bör införas i samband med nästa ändring av fördraget.

51.  Europaparlamentet påminner om parlamentets resolutioner i vilka man förklarar att inrättandet av den europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) och fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen (”finanspakten”) utanför den struktur som unionsinstitutionerna utgör, är ett bakslag för unionens politiska integration, och kräver därför att den europeiska stabilitetsmekanismen och finanspakten fullt ut integreras i gemenskapsramen, och därmed blir formellt underställda parlamentets ansvar, på grundval av en utvärdering av erfarenheterna från genomförandet, i enlighet med i artikel 16 i fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen.

52.  Europaparlamentet påminner om sin begäran om att nya rättsliga ramar ska utarbetas för framtida makroekonomiska anpassningsprogram, som ersätter trojkan, i syfte att öka transparensen och egenansvaret för dessa program och säkerställa att alla EU-beslut, när detta är möjligt, fattas i enlighet med gemenskapsmetoden. Parlamentet anser att konsekvens bör säkras mellan den form av stabilitetsmekanism som används och den institution som ansvarar för mobilseringen av den, och medger samtidigt att eftersom det finansiella stödet garanteras av medlemsstaterna i euroområdet, har dessa rätt att uttala sig i förbindelse med dess mobilisering.

53.  Europaparlamentet begär att en bedömning görs av Eurogruppens beslutsprocess för att säkerställa tillräcklig demokratisk ansvarighet. Parlamentet gläder sig över att Eurogruppens ordförande regelbundet deltar i sammanträden i utskottet för ekonomi och valutafrågor, på samma sätt som ordföranden för Ekofinrådet, och därmed bidrar till att säkerställa en liknande grad av demokratisk ansvarighet.

54.  Europaparlamentet påminner om att sex- och tvåpacken baseras på en förstärkt roll för en oberoende kommissionsledamot, som skulle säkerställa en rättvis och icke-diskriminerande tillämpning av bestämmelserna, och anser att ytterligare steg i riktning mot en institutionell struktur för den ekonomiska styrningen, såsom en förstärkning av rollen för kommissionsledamoten med ansvar för ekonomiska och monetära frågor eller inrättandet av en europeisk finansmyndighet, måste respektera fördelningen av befogenheterna mellan de olika institutionerna och kopplas till tillräckliga garantier för demokratisk ansvarsskyldighet och legitimitet, däribland Europaparlamentet.

55.  Europaparlamentet påminner om att bankunionen var resultatet av den politiska viljan att undvika en ny finanskris, bryta den onda cirkeln mellan banker och stater och minimera de negativa spridningseffekterna från statsskuldkriser, och att samma vilja krävs för att uppnå en fördjupad EMU.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ambitiös färdplan för uppnåendet av en fördjupad ekonomisk och monetär union, i vilken man beaktar de förslag som förts fram i denna resolution, på grundval av det mandat som getts av eurotoppmötet, och som bekräftats av Europeiska rådet om ”att förbereda nästa steg för ett bättre ekonomiskt styre i euroområdet”, liksom tidigare arbete såsom parlamentets resolution av den 20 november 2012 ”Mot en verklig ekonomisk och monetär union”(13), kommissionens meddelande av den 28 november 2012 ”En plan för en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union – Inledningen till en debatt om Europa” (COM(2012)0777) och de fyra ordförandenas slutrapport av den 5 december 2012.

57.  Europaparlamentet uppmanar de berörda aktörerna i detta nödvändiga nästa steg avseende EMU att ta hänsyn till den förväntade framtida utvidgningen av euroom)rådet och att utforska alla möjligheter att fördjupa och förstärka EMU så att den blir mer motståndskraftig och kan skapa tillväxt, sysselsättning och stabilitet, såsom

58.  Europaparlamentet begär att eventuella ytterligare etapper i EMU ska utarbetas i enlighet med formeln ”4+1 ordförande”, inklusive parlamentets talman, som bör bjudas in till alla möten, förses med fullständig information och ges rätt att delta i debatterna, Parlamentet konstaterar att kommissionens ordförande utryckt sin avsikt att ta hänsyn till Europaparlamentets talmans synpunkter i sina överväganden under förberedelserna av de fyra ordförandenas rapport.

59.  Europaparlamentet uppmanar sin talman att på förhand samordna arbetet med de politiska gruppernas ordförande eller de ledamöter som specifikt utsetts av sina politiska grupper eller parlamentet och att företräda parlamentet i detta kommande arbete på grundval av det mandat som ges genom denna resolution, i vilken man bland annat behandlar frågorna i de fyra ordförandenas analytiska underlag om förberedelserna av de kommande stegen för en bättre ekonomisk styrning inom euroområdet.

o
o   o

60.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till ordförandena för rådet, kommissionen, Eurogruppen, ECB och till medlemsstaternas nationella parlament.

(1) EUT L 140, 27.5.2013, s. 1. (2) EUT L 140, 27.5.2013, s. 11. (3) EUT L 306, 23.11.2011, s. 12. (4) EUT L 306, 23.11.2011, s. 33. (5) EUT L 306, 23.11.2011, s. 1. (6) EUT L 306, 23.11.2011, s. 41. (7) EUT L 306, 23.11.2011, s. 25. (8) EUT L 306, 23.11.2011, s. 8. (9) Antagna texter, P7_TA(2014)0239. (10) Antagna texter, P7_TA(2013)0598. (11) EUT C 165 E, 11.6.2013, s. 24. (12) EUT C 33 E, 5.2.2013, s. 140. (13) Antagna texter, P7(2012)0430.