Europaparlamentet utfärdar denna resolution

‒  med beaktande av kommissionens meddelande Mot ett kretsloppssamhälle: Program för ett avfallsfritt Europa (COM(2014)0398),

‒  med beaktande av kommissionens meddelande Möjligheter till resurseffektivitet inom byggsektorn (COM(2014)0445),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Grön handlingsplan för små och medelstora företag: Att hjälpa små och medelstora företag att omvandla miljöproblem till affärsmöjligheter (COM(2014)0440),

–  med beaktande av kommissionens meddelande En ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik (COM(2015)0080),

‒  med beaktande av kommissionens meddelande Upprättande av den inre marknaden för gröna produkter: Bättre information om produkters och organisationers miljöprestanda (COM(2013)0196),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Innovation för hållbar tillväxt: En bioekonomi för Europa (COM(2012)0060),

‒  med beaktande av kommissionens meddelande Färdplan för ett resurseffektivt Europa (COM(2011)0571),

‒  med beaktande av kommissionens meddelande Ett resurseffektivt Europa – flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin (COM(2011)0021),

‒  med beaktande av kommissionens meddelande Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 december 2013 om miljöinnovation – sysselsättning och tillväxt med hjälp av miljöpolitik(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2014 om en europeisk strategi för plastavfall i miljön(2),

‒  med beaktande av sin resolution av den 24 maj 2012 om ett resurseffektivt Europa(3),

‒  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2011 om en effektiv råvarustrategi för Europa(4),

‒  med beaktande av det sjunde miljöhandlingsprogrammet,

–  med beaktande av EU:s strategi för hållbar utveckling (2006) och översynen från 2009,

‒  med beaktande av rådets (miljö) slutsatser av den 28 oktober 2014 om miljöanpassning av den europeiska planeringsterminen och Europa 2020-strategin – Halvtidsöversyn,

–  med beaktande av Europeiska miljöbyråns sammanfattande rapport om Europas miljö – tillstånd och utblick 2015,

‒  med beaktande av konventionen om biologisk mångfald,

‒  med beaktande av Uneps (FN:s miljöprogram) utredning om utformningen av ett hållbart finansiellt system,

‒  med beaktande av slutsatserna från Uneps internationella panel för hållbar resursförvaltning om miljömässiga risker och utmaningar kopplade till mänskligt orsakade metallflöden och metallkretslopp (2013),

‒  med beaktande av slutsatserna från Uneps internationella panel för hållbar resursförvaltning om frikoppling av naturresursanvändning och miljökonsekvenser från ekonomisk tillväxt (2011),

‒  med beaktande av framställningen Stop Food Waste in Europe (Stoppa matsvinnet i Europa),

‒  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 10 december 2014(5),

‒  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 12 februari 2015(6),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor samt utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0215/2015), och av följande skäl:

A.  Ett ohållbart resursutnyttjande är grundorsaken till en rad miljöfaror, såsom klimatförändringar, ökenspridning, avskogning, förlust av biologisk mångfald och försvagade ekosystemtjänster. Den globala ekonomin använder motsvarande 1,5 jordklots resurser för världsproduktionen och absorbering av avfall, en siffra som under 2030-talet beräknas uppgå till två jordklot.

B.  Europa är mer beroende av importerade resurser än någon annan region i världen, och en rad resurser kommer att vara uttömda inom en relativt kort tidsperiod. Europas konkurrenskraft kan ökas avsevärt genom att man får ut ett större mervärde ur resurserna i ekonomin och främjar en hållbar försörjning av material från europeiska källor. För att säkerställa råvaruförsörjningen bör dessutom partnerskap för innovation mellan industrin, avfallshanteringssektorn och forskningen om återvinningspotentialen hos viktiga råvaror förstärkas.

C.  Övergången till ett kretsloppssamhälle är i grund och botten en ekonomisk fråga som handlar om hållbar tillgång till råvaror, återindustrialisering och fortsatt digitalisering av Europa, skapande av nya arbetstillfällen samt utmaningarna i fråga om klimatförändringar, energiotrygghet och den knappa tillgången på råvaror. Investeringar i ett kretsloppssamhälle kan därför vara fullt förenliga med kommissionens agenda för sysselsättning, tillväxt och konkurrenskraft samt skapa en situation som alla inblandade vinner på.

D.  Resurseffektivitet måste också ta hänsyn till och överensstämma med övergripande hållbarhetsfrågor, bland annat miljömässiga, etiska, ekonomiska och sociala dimensioner.

E.  Målen och de definitiva åtgärdsprioriteringarna i det sjunde miljöhandlingsprogrammet är av bindande karaktär.

F.  I miljöprogrammet från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) anges att miljöeffektiviteten i frivilliga strategier ofta kan ifrågasättas och att deras ekonomiska effektivitet i allmänhet är låg(7).

G.  En övergång till ett kretsloppssamhälle kräver systemförändringar som påverkar alla aktörer i värdekedjan samt omfattande innovationer inom teknik, företag och samhället i stort.

H.  Medborgare, småföretag och lokala myndigheter spelar en särskild roll för att säkerställa resurseffektivitet och främja en frikoppling mellan ekonomisk tillväxt och resursförbrukning.

I.  Ett välfungerande kretsloppssamhälle kräver konkurrenskraftiga företag. Samtidigt fungerar företagen själva som drivkraft vid övergången till ett kretsloppssamhälle.

J.  Det är viktigt att placera små och medelstora företag i centrum för EU:s strategi för resurseffektivitet eftersom de står för 99 % av företagen i EU och sysselsätter två tredjedelar av arbetskraften.

K.  Ett ambitiöst paket för ett europeiskt kretsloppssamhälle skapar affärsmöjligheter, tryggar tillgången till primära material, förlänger deras produktiva utnyttjande (genom återanvändning, återtillverkning eller återvinning eller som reservdelar), säkerställer återvinningsprocesser av hög kvalitet när de blivit uttjänta samt behandlar alla biprodukter och allt avfall som värdefulla resursflöden för vidare utnyttjande.

L.  En hållbar och ansvarsfull försörjning av primära råvaror är avgörande för att uppnå resurseffektivitet och uppfylla målen för kretsloppssamhället.

M.  Det är nödvändigt att utveckla marknader för sekundära råvaror i syfte att uppnå resurseffektivitetsmålen och ett kretsloppssamhälle.

N.  Parlamentet har vid upprepade tillfällen uppmanat kommissionen att fastställa indikatorer och mål för resurseffektivitet.

O.  Elimineringen av giftiga kemikalier för vilka det finns eller kommer att utvecklas säkrare alternativ i linje med gällande kemikalielagstiftning spelar en central roll för uppbyggnaden av ett kretsloppssamhälle.

P.  Eurostatuppgifterna om hantering av kommunalt avfall i EU-28 visar tydligt att det fortfarande inte råder lika villkor i fråga om avfallspolitik och att genomförande och upprätthållande av befintlig lagstiftning är en viktig utmaning.

Q.  I genomsnitt återanvänds eller återvinns endast 40 % av vårt fasta avfall, medan resten går till deponering eller förbränning.

R.  Produktion och konsumtion av jordbruksprodukter avsedda för livsmedel står för en betydande del av resursutnyttjandet, med omfattande inverkan på miljön, folkhälsan, djurhälsan och djurens välbefinnande. Det behövs hållbara lösningar för att ta itu med det ineffektiva utnyttjandet av livsmedelsresurser på ett heltäckande sätt.

S.  Avskaffandet av miljöskadliga subventioner, bland annat direkta och indirekta subventioner till fossila bränslen, skulle kraftigt minska utsläppen av växthusgaser, bidra till kampen mot klimatförändringar och möjliggöra kretsloppssamhället.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande Mot ett kretsloppssamhälle: Program för ett avfallsfritt Europa (COM(2014)0398), Parlamentet stöder kommissionens strategi för att utforma, och bedriva innovation till stöd för, ett kretsloppssamhälle, lägga fast en politisk ram till stöd för resurseffektivitet, fastställa ett mål för resurseffektivitet i enlighet med meddelandet och utforma en särskild politisk ram för att ge små och medelstora företag möjlighet att omvandla miljöproblem till miljömässigt hållbara affärsmöjligheter. Parlamentet framhåller att det behövs lagstiftningsåtgärder för att gå i riktning mot ett kretsloppssamhälle och uppmanar kommissionen att lägga fram ett ambitiöst förslag om ett kretsloppssamhälle före utgången av 2015, som den aviserade i sitt arbetsprogram för 2015.

2.  Europaparlamentet understryker att bekämpande av resursbrist kräver att utvinningen och användningen av resurser minskar och att tillväxten helt frikopplas från användningen av naturresurser – en systemförändring som kräver ”backcasting” i fråga om de nödvändiga åtgärderna med utgångspunkt i ett hållbarhetsperspektiv år 2050 och som innebär att åtgärderna måste införas omedelbart.

3.  Europaparlamentet framhåller att produktion och konsumtion är områden som måste behandlas på ett sätt som säkerställer överensstämmelse med de övergripande målen för hållbar utveckling.

4.  Europaparlamentet erinrar om att förbättringar i fråga om effektivt resursutnyttjande visserligen redan har åstadkommits men att den fortsatta produktionstillväxten har överstigit dessa effektivitetsvinster och att resursutvinningen fortsätter att öka dramatiskt över hela världen. Det finns därför ett akut behov av en total minskning av resursutvinningen och resursutnyttjandet för att övervinna bumerangeffekten. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå åtgärder i linje med detta.

5.  Europaparlamentet påminner om att vatten, både som naturresurs som används i produktionsprocesser och som kollektiv nyttighet, bör beaktas när råvaruförbrukningen beräknas och användas på ett effektivt sätt.

6.  Europaparlamentet betonar att företagen, myndigheterna och konsumenterna inom EU med hjälp av förbättrad resursanvändning tack vare krav på bättre produktutformning och en avfallslagstiftning som säkerställer en förflyttning uppåt i avfallshierarkin (och på så sätt sporrar till avfallsförebyggande, återanvändning, förberedelse för återanvändning och materialåtervinning) skulle kunna göra avsevärda nettobesparingar på uppskattningsvis 600 miljarder euro, alltså 8 % av den årliga omsättningen, och samtidigt minska de sammanlagda årliga växthusgasutsläppen på mellan 2 och 4 %. Parlamentet framhåller att en ökning av resursproduktiviteten på 30 % fram till 2030 skulle kunna öka BNP med nära 1 % och skapa 2 miljoner nya fasta arbetstillfällen(8). Parlamentet erinrar om att resurseffektivitet är ett prioriterat mål i det sjunde miljöhandlingsprogrammet, där det betonas att både produktionen av och konsumenternas efterfrågan på miljömässigt hållbara produkter och tjänster måste stimuleras genom åtgärder som gör dem mer lättåtkomliga, överkomligt prissatta, funktionella och attraktiva.

7.  Europaparlamentet är övertygat om att en förbättrad resurseffektivitet kräver både lagstiftningsåtgärder och ekonomiska incitament, internalisering av externa kostnader och ytterligare finansiering av forskning och innovation, liksom även sociala förändringar och livsstilsförändringar. Parlamentet påpekar att det behövs en kombination av instrument på olika politiska nivåer, med respekt för subsidiaritetsprincipen.

8.  Europaparlamentet anser att införandet av ett fullskaligt kretsloppssamhälle kräver deltagande av alla berörda aktörer, regioner, städer, lokalsamfund, små och medelstora företag, icke-statliga organisationer, näringslivsföreträdare, fackföreningar och medborgare.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att involvera lokala och regionala myndigheter under hela utvecklingen av ett åtgärdspaket för kretsloppssamhället.

10.  Europaparlamentet betonar att allmänhetens medvetenhet och medborgarnas uppfattningar och delaktighet är avgörande för en lyckad övergång till ett kretsloppssamhälle. Parlamentet noterar att vederbörlig uppmärksamhet och tillräckliga resurser bör ägnas åt utbildning och information i syfte att främja hållbara konsumtions- och produktionsmodeller, och framhåller fördelarna med en övergång till ett resurseffektivt kretsloppssamhälle.

11.  Europaparlamentet påpekar att övergången till ett kretsloppssamhälle kräver en kvalificerad arbetskraft och att allmän och yrkesinriktad utbildning måste ta hänsyn till behovet av grön kompetens.

12.  Europaparlamentet understryker att det redan finns vissa finansiella mekanismer som gynnar kretsloppssamhället i EU, särskilt inom programmet Horisont 2020 och Life+, och att dessa, om de används rätt, kan främja miljöinnovation och industriell ekologi i EU:s medlemsstater och regioner.

13.  Europaparlamentet betonar att ett klart rättsläge och långsiktig förutsägbarhet är nyckeln för att frigöra den potential för kretsloppssamhället som Europeiska fonden för strategiska investeringar besitter, så att investeringarna styrs mot en hållbar ekonomi.

14.  Europaparlamentet betonar att en övergång mot ett hållbart kretsloppssamhälle bör kombinera ambitiösa miljömål med höga sociala krav, däribland främjande av anständiga arbeten samt hälsosamma och trygga arbetsvillkor (dvs. att arbetstagare inte exponeras för skadliga ämnen på arbetsplatsen).

15.  Europaparlamentet framhåller behovet av att upprätta en mer enhetlig rättslig ram för hållbar produktion och konsumtion, som täcker hela produktionscykeln, från hållbar materialutvinning till återvinning av uttjänt material.

Indikatorer och mål

16.  Europaparlamentet framhåller att EU:s resursanvändning måste vara hållbar senast 2050 och att detta bland annat kräver en absolut minskning av resursförbrukningen till hållbara nivåer på grundval av tillförlitlig mätning av resursförbrukningen genom hela leveranskedjan, strikt tillämpning av avfallshierarkin, kaskadanvändning av resurser, i synnerhet vid användningen av biomassa, ansvarsfull och hållbar materialutvinning, ett slutet kretslopp för icke förnybara resurser, ökad användning av förnybara energikällor inom gränserna för deras förnybarhet, utfasning av giftiga ämnen, särskilt där det finns eller kommer att utvecklas säkrare alternativ i linje medgällande kemikalielagstiftning, så att giftfria materialkretslopp kan utvecklas, samt förbättrad kvalitet på ekosystemtjänsterna.

17.   Europaparlamentet efterlyste redan 2012 tydliga, gedigna och mätbara indikatorer för ekonomisk verksamhet, som tar hänsyn till klimatförändringar, biologisk mångfald och resurseffektivitet ur ett livscykelperspektiv, och ville att dessa indikatorer skulle ligga till grund för lagstiftningsinitiativ och konkreta minskningsmål.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast vid utgången av 2015 föreslå en styrindikator och en uppsättning delindikatorer för resurseffektivitet, däribland ekosystemtjänster. Parlamentet påpekar att användningen av dessa harmoniserade indikatorer bör vara rättsligt bindande från och med 2018, att de bör mäta resursförbrukningen, inklusive import och export, på EU-, medlemsstats- och industrinivå och att de bör ta hänsyn till produkters och tjänsters hela livscykel samt baseras på fotavtrycksmetoden och mäta åtminstone mark-, vatten och materialanvändning samt koldioxid.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att före utgången av 2015 föreslå ett mål om att resurseffektiviteten på EU-nivå ska öka med 30 % fram till 2030 jämfört med 2014 års nivåer, samt individuella mål för varje medlemsstat. Parlamentet framhåller att resurseffektivitetsmål måste understödjas av indikatorer innan de kan genomföras.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja användningen av resurseffektivitetindikatorer genom internationella konventioner för att möjliggöra jämförelser mellan olika industrier och ekonomier och säkerställa likvärdiga förutsättningar, samt att stödja dialog och samarbete med tredjeländer.

21.  Europaparlamentet understryker att dessa indikatorer bör vara en del av den europeiska planeringsterminen och av alla konsekvensbedömningar.

Produktpolitik och ekodesign

22.  Europaparlamentet framhåller vikten av en välgenomtänkt produktpolitik som ökar produkternas förväntade livslängd, hållbarhet, återanvändbarhet och återvinningsbarhet. Parlamentet påpekar att mängden resurser som en produkt utnyttjar under sin livslängd samt dess reparerbarhet, återanvändbarhet och återvinningsbarhet till stor del bestäms under designfasen. Parlamentet uppmanar kommissionen att verka för en livscykelsbaserad strategi i produktpolitiken, särskilt genom att inrätta harmoniserade metoder för att bedöma produkternas miljöavtryck.

23.  Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att lägga fram ett ambitiöst arbetsprogram och att grundligt och noggrant tillämpa ekodesignkraven i det befintliga ekodesigndirektivet i samband med nya och uppdaterade genomförandeåtgärder, till att börja med genom att omedelbart anta åtgärder som redan har utarbetats.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en översyn av ekodesignlagstiftningen och annan relevant produktpolitikslagstiftning före utgången av 2016 på grundval av en konsekvensbedömning, varvid följande väsentliga ändringar bör ingå: utökad räckvidd för ekodesignkraven så att de omfattar alla de viktigaste produktgrupperna, inte bara energirelaterade produkter; successivt införande av alla relevanta resurseffektivitetsfaktorer i de obligatoriska produktdesignkraven; införande av ett obligatoriskt produktpass baserat på dessa krav; införande av egenkontroll och extern granskning för att förvissa sig om att produkterna uppfyller dessa standarder; fastställande av övergripande krav på bland annat hållbarhet, reparerbarhet, återanvändningsbarhet och återvinningsbarhet.

25.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av en kostnads-/nyttoanalys utvärdera möjligheten att fastställa minimivärden för återvunnet material i nya produkter i samband med den framtida översynen av ekodesigndirektivet.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla åtgärder mot inbyggt föråldrande och att ytterligare utveckla en uppsättning produktstandarder för kretsloppssamhället, som bland annat inbegriper renovering och reparation, underlättande av nedmontering samt effektiv användning av råmaterial, förnybara resurser och återvunnet material i produkter.

27.  Europaparlamentet påminner om att det för ett framgångsrikt kretsloppssamhälle är viktigt att det finns tillgång till standardiserade och modulära komponenter och att produkter utformas så att de är enkla att demontera, har lång hållbarhet och produceras med effektiva processer. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta lämpliga åtgärder för att se till att produkterna är hållbara, enkelt kan uppgraderas, återanvändas, anpassas, repareras, återvinnas och nedmonteras för användning som nya resurser, och att delar som innehåller farliga ämnen tydligt kan identifieras i produktdokumentationen i syfte att underlätta sortering av dessa delar inför återvinningen.

28.  Parlamentet konstaterar att det är av avgörande betydelse att öka konsumenternas medvetenhet och att stärka deras proaktiva roll.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en utvidgning av minimigarantierna för varaktiga konsumentvaror för att förlänga produkternas förväntade livslängd, och att förtydliga att säljare av konsumentvaror, i enlighet med direktiv 1999/44/EG, bör granska fel under de första två åren av den lagstadgade garantin och ta betalt av konsumenten endast om felet har orsakats av felaktig användning.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå lämpliga åtgärder om tillgång till reservdelar för att säkerställa produkters reparerbarhet under livscykeln.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) att intensifiera arbetet med att ersätta ämnen som inger mycket stora betänkligheter och att begränsa ämnen som utgör oacceptabla risker för människornas hälsa eller miljön inom ramen för Reach, detta inte minst som ett sätt att uppfylla kraven enligt det sjunde miljöhandlingsprogrammet om att utveckla giftfria materialkretslopp så att återvunnet avfall kan användas som en betydande och pålitlig källa till råmaterial inom unionen. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att omedelbart upphäva sitt ensidiga moratorium när det gäller behandling av rekommendationer från Echa om införande av ämnen som inger mycket stora betänkligheter i bilaga XIV i Reach, och att i stället snabbt införa sådana ämnen. Parlamentet framhåller att förebyggande enligt avfallshierarkin har förtur framför återvinning och att återvinning därmed inte bör rättfärdiga fortsatt användning av farliga etablerade ämnen.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera sitt arbete med att ersätta farliga ämnen inom ramen för direktiv 2011/65/EU om begränsning av användning av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning med syfte att skapa giftfria materialkretslopp.

33.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra en effektiv marknadskontroll för att säkerställa att produkter, både europeiska och importerade, överensstämmer med kraven i fråga om produktpolitik och ekodesign. För att säkerställa denna effektiva marknadskontroll uppmanas medlemsstaterna att utan dröjsmål fullfölja lagstiftningsförfarandet för översynen av förordningen om marknadskontroll. Ytterligare förseningar skulle skada företagens och medborgarnas intressen.

Mot ett avfallsfritt Europa

34.  Europaparlamentet lyfter fram den analys av kommissionen som visar att antagandet av nya avfallsmål skulle skapa 180 000 nya arbetstillfällen, göra EU mer konkurrenskraftigt och minska efterfrågan på dyra resurser som är bristvaror(9). Parlamentet beklagar att lagstiftningsförslaget om avfall drogs tillbaka(10), men ser i vice ordförande Timmermans uttalande under parlamentets sammanträdesperiod i december 2014 en möjlighet till att det framläggs ett nytt och mer ambitiöst paket om kretsloppssamhället.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram det aviserade förslaget om en översyn av avfallslagstiftningen senast i slutet av 2015 och därvid noggrant tillämpa avfallshierarkin samt

36.  Europaparlamentet betonar betydelsen och mervärdet av europeiska mål för avfallspolitiken, inte bara i fråga om rättssäkerhet, förutsebarhet och skapandet av lika villkor på den inre marknaden, utan även för att garantera att alla EU-medborgares livsmiljö skyddas och förbättras.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa samma mål för alla medlemsstater för att se till att det finns ett likvärdigt miljöskydd inom hela EU och för att inte undergräva den inre marknaden.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den nuvarande avfallslagstiftningen och målen i denna genomförs fullständigt och korrekt, särskilt skyldigheten att införa system för separat insamling, och att medlemsstaterna ökar sina ansträngningar att nå befintliga mål, samt att hjälpa medlemsstaterna att införa rätt instrument för att uppnå målen inom de fastställda tidsfristerna.

39.  Europaparlamentet framhåller att bättre planering och informationsutbyte krävs för att ta tillvara tillgänglig avfallshanteringskapacitet inom EU på bästa sätt och undvika överkapacitet.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att undersöka möjligheterna att föreslå ett regelverk för ökad deponiutvinning för att möjliggöra återvinning av sekundära råvaror som finns i befintliga deponier och undersöka utvecklingen av ett miljötillståndssystem för återvinningsindustrin.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa ökad insyn och bättre kontroller för att förhindra avfallstransporter till länder med lägre miljökrav och sociala krav än EU.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna öka ansträngningarna för att motverka den illegala exporten av avfall efter konsumentledet.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för ramdirektivet om avfall fastställa dels de minimikrav som ska gälla för de nationella avfallsförebyggande programmen, dels en uppsättning mål och indikatorer för att göra det möjligt att jämföra de enskilda framstegen i medlemsstaterna.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med de särskilda avfallsutmaningarna och att vidta de åtgärder som beskrivits i kommissionens meddelande om kretsloppssamhället (COM(2014)0398). Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och kommissionen att se till att EU-medel mobiliseras för att främja ett uppnående av målen om integrerad avfallshantering, t.ex. separat insamling och utbyggnad av återvinningsinfrastruktur.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett mål om att senast 2025 ha minskat det marina avfallet med 50 % i förhållande till nivåerna 2014.

46.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att formulera målsättningar för insamling och återvinning av vissa kritiska metaller med tanke på att de i allt högre grad är bristvaror och att man måste minska beroendet.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast i slutet av 2015 föreslå mål, åtgärder och instrument för effektiv bekämpning av livsmedelssvinn, bland annat genom att införa ett bindande mål för att minska livsmedelssvinnet inom framställning, detaljhandel/distribution, livsmedelstjänster/hotellsektorn och hushåll med minst 30 % till 2025. Kommissionen uppmanas att verka för att det i medlemsstaterna tas fram överenskommelser om att livsmedelsbranschen bör dela ut osålda produkter till välgörenhetsorganisationer. Kommissionen uppmanas att, då den genomför en konsekvensbedömning av nya relevanta lagstiftningsförslag, utvärdera deras potentiella inverkan på livsmedelssvinnet.

Hållbara byggnader

48.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande Möjligheter till resurseffektivitet inom byggsektorn (COM(2014)0445). Parlamentet anser att det behövs en strategi för byggsektorn, baserad på en färdplan och dess långsiktiga mål.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett fullt genomförande av principerna om och kraven för kretsloppssamhället inom byggsektorn och att vidareutveckla regelverket för resurseffektivitet i byggnader. Detta innebär att ta fram indikatorer, standarder, metoder och kvalitetskrav för markanvändning och stadsplanering, arkitektur, byggteknik, uppförande, underhåll, anpassningsbarhet, energieffektivitet, renovering samt återanvändning och återvinning. Parlamentet påpekar att indikatorer för hållbara byggnader även bör omfatta grön infrastruktur, såsom gröna tak. Parlamentet betonar vikten av en helhetsvision för byggnadsbestånden i EU, med klara och ambitiösa mål på medellång och lång sikt och färdplaner för genomförandet av denna vision.

50.  Europaparlamentet anser att inomhusluftkvaliteten och användarnas välbefinnande och sociala behov bör integreras i hållbarhetsbedömningar av byggnader.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för de allmänna indikatorerna för resurseffektivitet ta fram indikatorer för att bedöma byggnaders hållbarhet under deras hela livscykel, med hjälp av befintliga standarder och metoder och på grundval av en strategi för miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avgöra om principerna och standarderna för bästa tillgängliga teknik (BAT) skulle kunna utvidgas till att omfatta byggnaders samtliga material och delar, samt att ta fram ett byggpass som utgår från en byggnads hela livscykel.

53.  Europaparlamentet påpekar att 90 % av byggnadsmiljön 2050 redan existerar och att det därför bör fastställas särskilda krav och incitament för renoveringsindustrin så att vi 2050 har förbättrat byggnadernas energiavtryck. Kommissionen uppmanas därför att ta fram en långsiktig strategi för renovering av befintliga byggnader och att uppgradera rollen för de nationella renoveringsstrategier som infördes genom direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet.

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja ökad återvinning genom utbyggnad av infrastruktur för selektiv insamling och återvinning inom byggsektorn.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka möjligheterna när det gäller revisioner före rivning (dvs. en bedömning av en byggnad före nedmontering eller rivning för att beskriva vilka material som används och fastställa vilken andel som kan separeras för återvinning) och sortering av återvinningsmaterial på plats (sortering på plats resulterar för det mesta i renare sekundära råvaror än sortering på annan plats och kan minska miljöeffekterna av transporter, t.ex. genom krossning/kompaktering på plats).

56.  Europaparlamentet konstaterar att betong är ett av de material som används mest inom byggindustrin. Kommissionen uppmanas att bedöma möjligheterna att öka återvinningen av betong inom byggsektorn på det sätt som sker i Tyskland och Schweiz.

Utveckling av marknader för sekundära råvaror

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla åtgärder för att uppmuntra och främja framväxten av marknader för sekundära råvaror av hög kvalitet och av verksamhet baserad på återanvändning av sekundära råvaror.

58.  Europaparlamentet anser att en långsiktig och förutsägbar politik kommer att bidra till att stimulera de investeringar och åtgärder som krävs för att utveckla marknaderna för miljövänligare teknik fullt ut och främja hållbara företagslösningar. Parlamentet betonar att det behövs indikatorer och mål för resurseffektivitet baserade på insamling av tillförlitliga data, vilket borde ge den vägledning som offentliga och privata beslutsfattare behöver vid omvandlingen av ekonomin.

59.  Europaparlamentet betonar vikten av att kommissionen och medlemsstaterna främjar upprättandet av program för industriell symbios som stöder industriella synergier för återanvändning och materialåtervinning och hjälper företagen, framför allt små och medelstora företag, att komma underfund med hur deras energi, avfall och biprodukter kan tjäna som resurser för andra. Parlamentet påpekar att det finns andra liknande begrepp, såsom ”vagga till vagga” och industriell ekologi.

Övriga åtgärder

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå förfaranden för offentlig upphandling där återanvända, reparerade, återtillverkade, renoverade och andra hållbara och resurseffektiva produkter och lösningar bör ges företräde. Om de inte ges företräde bör följ eller förklara-principen tillämpas.

61.  Europaparlamentet betonar att det behövs en skatteram som följer principen om att ”förorenaren betalar” och ger rättvisande signaler för investeringar i resurseffektivitet, modernisering av produktionsprocesser och tillverkning av produkter som lättare går att reparera och som håller längre. Parlamentet vill att medlemsstaterna ska sträva efter framsteg inom detta område, såsom ett led i processen med den europeiska planeringsterminen(11).

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka och föreslå skatteåtgärder, t.ex. lägre mervärdesskatt för återvunna, återanvända och resurseffektiva produkter.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut genomföra den gröna handlingsplanen för små och medelstora företag.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma en politisk ram för näringsämnen i syfte att förbättra återvinning, främja innovation, förbättra marknadsvillkoren och integrera deras hållbara användning i unionslagstiftningen om gödselmedel, livsmedel, vatten och avfall.

65.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under första halvåret 2016 lägga fram ett meddelande om hållbara livsmedel, vilket har försenats flera gånger sedan 2013. Eftersom produktionen och konsumtionen av livsmedel svarar för en betydande andel av resursanvändningen bör det meddelandet ta ett helhetsgrepp på resursineffektiviteten i livsmedelskedjan och uppmuntra utvecklingen av en hållbar livsmedelspolitik. Kommissionen uppmanas att överväga att utöka användningen av miljövänliga livsmedelsförpackningar och att bedöma huruvida det är genomförbart att gradvis ersätta livsmedelsförpackningar med biobaserat och biologiskt nedbrytbart, komposterbart material i enlighet med europeiska standarder.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en permanent resurseffektivitetsplattform, i vilka alla relevanta berörda parter ska delta, för att uppmuntra och underlätta tillämpningen av de senaste forskningsrönen, utbytet av bästa praxis och framväxten av nya industrisynteser och industriella ekosystem.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en sektorsövergripande arbetsgrupp för hållbar finansiering över direktoratsgränserna i syfte att inkludera resurseffektivitetsindikatorerna i den integrerade rapporteringen och redovisningen på företagsnivå, varvid hänsyn ska tas till att viss affärsinformation omfattas av sekretess. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att undersöka hur resurseffektivitetsrisker och miljörisker ska kunna integreras i bland annat bankers kreditvärdering och kapitalkrav, att ta fram ett heltäckande försäkringssystem för miljöfaror samt att fastställa informationskrav för investeringsprodukter, med en vederbörlig konsekvensbedömning. Parlamentet anser att kommissionen i detta sammanhang skulle ha nytta av ett samarbete med Uneps undersökning av utformningen av ett hållbart finansiellt system. Kommissionen uppmanas att studera befintliga, frivilliga initiativ i medlemsstaterna för ett eventuellt utbyte av bästa metoder.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, eftersom en hållbar och ansvarsfull användning av primära råvaror är avgörande för att uppnå resurseffektivitet och kretsloppssamhällets mål, se över de politiska rekommendationerna från EU:s resurseffektivitetsplattform för utvecklingen av krav på en hållbar användning av prioriterade material och råvaror. Parlamentet noterar i detta sammanhang parlamentets och rådets gemensamma stöd för kommissionens förslag om ansvarsfull användning av metaller och mineraler från konfliktområden.

69.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över sin definition av råvaror ”av avgörande betydelse” och ta större hänsyn till den miljöpåverkan och de risker som är kopplade till utvinning och bearbetning av dessa råvaror, samt möjligheten att ersätta dem med sekundärmaterial.

70.  Europaparlamentet framhåller att alla EU-medel – bl.a. medel från Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), Horisont 2020, sammanhållningsfonderna och Europeiska investeringsbanken – måste mobiliseras för att främja resurseffektivitet, i linje med avfallshierarkin. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att fasa ut alla miljömässigt farliga subventioner, även subventioner till generering av energi från den biologiskt nedbrytbara delen av industriellt och kommunalt avfall genom förbränning i enlighet med direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och direkta och indirekta subventioner för fossila bränslen.

71.  Europaparlamentet vill att den finansiering som ges via EU:s program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (Cosme) samt via Horisont 2020 och de europeiska struktur- och investeringsfonderna i högre grad ska inriktas på utveckling av hållbara, innovativa och resurseffektiva lösningar och nya företagsmodeller (såsom leasing eller produktservicesystem) samt på bättre produktutformning och ökad materialeffektivitet i produkters och processers prestanda.

72.  Europaparlamentet betonar att forskning och innovation är avgörande för att främja en omställning till ett kretsloppssamhälle i Europa, och att det är nödvändigt att inom ramen för Horisont 2020 bidra till sådana forsknings- och innovationsprojekt som kan visa på kretsloppssamhällets ekonomiska och miljömässiga hållbarhet och testa den i praktiken. Med hjälp av en systembaserad strategi kan samtidigt sådana projekt underlätta utformningen av en lagstiftning som är innovationsfrämjande och lättare att genomföra genom att man identifierar eventuella rättsliga oklarheter, hinder och/eller luckor som kan hämma utvecklingen av resurseffektiva företagsmodeller.

73.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta tillvara alla möjligheter som den digitala agendan och informationstekniken erbjuder för att främja resurseffektivitet och en övergång till ett kretsloppssamhälle.

74.  Europaparlamentet framhåller att EU har en öppen ekonomi med både import och export på världsmarknaden. Parlamentet uppmärksammar att den globala utmaningen med ökande resursknapphet måste åtgärdas också på internationell nivå. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att aktivt stödja det arbete som utförs av FN:s miljöprograms internationella panel för hållbar resursförvaltning för att undersöka resursfrågor av kritisk betydelse för världen och ta fram praktiska lösningar för politiska beslutsfattare samt för näringsliv och samhälle.

75.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder på internationell nivå för att förbättra produkters spårbarhet.

76.  Europaparlamentet betonar att en ökad energieffektivitet kan minska EU:s energiberoende och energifattigdom, som påverkar bortåt 125 miljoner EU-medborgare. Parlamentet konstaterar att det är värt att betrakta energieffektiviteten som en separat energikälla, vars tillväxt bidrar stort till utvecklingen av EU:s industri och jobbskapandet och till skäligare energifakturor för folket.

77.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om den befintliga och planerade lagstiftningen hindrar kretsloppssamhället, befintliga innovativa affärsmodeller eller framväxten av nya affärsmodeller, t.ex. uthyrningsekonomi eller gemensam ekonomi, eller om det finns finansiella eller institutionella hinder i detta hänseende. Kommissionen uppmanas att förbättra denna lagstiftning och att vid behov ta itu med hindren. Vidare uppmanas kommissionen att se över relevant lagstiftning i syfte att förbättra produkters miljöprestanda och resurseffektivitet under hela deras livscykel och för att öka samstämmigheten mellan befintliga instrument och främja en föregångarstrategi.

78.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga relevanta aspekter av EU:s konkurrenspolitik när det gäller kretsloppssamhället, i synnerhet för att klargöra avvägningen mellan risker för otillåten marknadssamverkan och behovet av fördjupat samarbete mellan tillverkare och deras leverantörer.

79.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att återrapportera till parlamentet om alla vidtagna åtgärder som beskrivs ovan och att lägga fram förslag om nästa steg senast 2018.

o
o   o

80.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0584. (2) Antagna texter, P7_TA(2014)0016. (3) EUT C 264 E, 13.9.2013, s. 59. (4) EUT C 51 E, 22.2.2013, s. 21. (5) Ännu ej offentliggjort i EUT. (6) EUT C 140, 28.4.2015, s. 37. (7) OECD:s miljöprogram Voluntary Approaches to Environmental Policy, 2003. (8) Kommissionens meddelande av den 2 juli 2014 Mot ett kretsloppssamhälle: program för ett avfallsfritt Europa (COM(2014)0398). (9) Kommissionens arbetsdokument av den 2 juli 2014 med en sammanfattning av konsekvensbedömningen som åtföljde förslaget till ett direktiv om ändring av avfallsdirektiven (SWD(2014)0208). (10) Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiven 2008/98/EG om avfall, 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall, 1999/31/EG om deponering av avfall, 2000/53/EG om uttjänta fordon, 2006/66/EG om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och 2012/19/EU om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska och elektroniska produkter (COM(2014)0397). (11) Rapport år 2015 från organisationen Green Budget Europe med landsspecifika rekommendationer till stöd för processen med den europeiska planeringsterminen, s. 6, http://www.foes.de/pdf/2015-02-25_CSR%20Recommendations_FINAL.pdf