Europaparlamentets resolution av den 8 september 2015 om förfaranden och praxis för utfrågningarna av kommissionsledamöter – lärdomar från förfarandet 2014 (2015/2040(INI))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av artikel 17.7 i fördraget om Europeiska unionen,
– med beaktande av artikel 246 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av sin resolution av den 1 december 2005 om riktlinjer för godkännande av Europeiska kommissionen(1),
– med beaktande av sitt beslut av den 20 oktober 2010 om översynen av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen(2),
– med beaktande av sitt beslut av den 14 september 2011 om att ändra artiklarna 106 och 192 samt bilaga XVII till Europaparlamentets arbetsordning(3),
– med beaktande av uppförandekoden för kommissionens ledamöter, särskilt artikel 1.3–1.6,
– med beaktande av artiklarna 52 och 118 samt bilaga XVI till arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för transport och turism och utskottet för rättsliga frågor (A8-0197/2015),
och av följande skäl:
A. Utfrågningar av nominerade kommissionsledamöter, som hölls första gången 1994, utgör nu en väletablerad praxis som ökar EU-institutionernas demokratiska legitimitet och för dessa institutioner närmare de europeiska medborgarna.
B. Utfrågningarna är oumbärliga för att parlamentet ska kunna fatta ett väl underbyggt beslut om kommissionen vid förtroendeomröstningen, så att kommissionen kan tillträda sin post.
C. Utfrågningarna ger parlamentet och EU-medborgarna möjlighet att få veta mer om och utvärdera kandidaternas personligheter, kvalifikationer, beredskap och prioriteringar, liksom deras kunskaper om sitt utsedda ansvarsområde.
D. Utfrågningarna förbättrar insynen och ger hela kommissionen en större demokratisk legitimitet.
E. Jämställdhet mellan kvinnor och män måste säkerställas på alla områden, inbegripet i fråga om anställning. Detta krav måste återspeglas i Europeiska kommissionens sammansättning. Trots upprepade uppmaningar från Jean-Claude Juncker under 2014 föreslog regeringarna avsevärt fler manliga än kvinnliga sökande. De kvinnor som föreslogs kom i första hand från medlemsstater med liten befolkning, och de större medlemsstaterna struntade i stor utsträckning i detta krav. Den enda rättvisa lösningen vore att uppmana varje medlemsstat att nominera två kandidater, en man och en kvinna, så att den nominerade ordföranden får möjlighet att föreslå ett högkvalitativt kollegium med lika många män som kvinnor.
F. Utfrågningarna har redan visat sig vara ändamålsenliga, men det finns alltid utrymme för förbättringar, särskilt mer flexibla och dynamiska diskussioner mellan kommissionsledamoten och ledamöterna i det utskott som ansvarar för utfrågningen.
G. Utfrågningen av den nominerade vice ordföranden för kommissionen, Frans Timmermans, visade att parlamentets förfaranden behöver anpassas om en eller flera vice ordföranden i framtida kommissioner ges en särskild status.
H. Artikel 3 i EU-fördraget säger att unionen ska ”främja jämställdhet mellan kvinnor och män”, och artikel 23 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna säger att ”jämställdhet mellan kvinnor och män ska säkerställas på alla områden, inbegripet i fråga om anställning, arbete och lön”.
1. Europaparlamentet anser att de offentliga utfrågningarna av de nominerade kommissionsledamöterna utgör ett viktigt tillfälle för Europaparlamentet och EU-medborgarna att få grepp om kandidaternas prioriteringar och bedöma deras yrkesmässiga lämplighet för rollen.
2. Europaparlamentet anser att en tidsfrist bör fastställas för när alla medlemsstater ska ha nominerat sina kandidater, så att kommissionens valda ordförande ges tillräckligt med tid för att fördela ansvarsområdena med hänsyn till kandidaternas arbetslivserfarenhet och bakgrund, och så att parlamentet kan hålla sina utfrågningar och göra sina bedömningar, och uppmanar talmannen att inleda en diskussion med de andra institutionerna för att uppnå detta.
3. Europaparlamentet anser dessutom att varje medlemsstat hädanefter bör nominera minst två kandidater – en manlig och en kvinnlig kandidat som är jämställda – som den valda kommissionsordföranden kan ta ställning till. Parlamentet anser att det är viktigt att unionen också inom sina egna institutioner bör uppnå de jämställdhetsmål den själv har satt upp.
4. Europaparlamentet anser att de kontroller av de nominerade kommissionsledamöternas förklaringar om ekonomiska intressen som utförs av utskottet för rättsliga frågor bör förbättras. Parlamentet anser därför att förklaringarna om ekonomiska intressen bör omfatta familjeintressen i enlighet med artikel 1.6 i uppförandekoden för kommissionens ledamöter. Parlamentet anser att en bekräftelse från utskottet för rättsliga frågor på att det inte föreligger någon intressekonflikt, utifrån en omfattande analys av förklaringarna om ekonomiska intressen, utgör en väsentlig förutsättning för att det ansvariga utskottet ska kunna anordna utfrågningen.
5. Europaparlamentet påminner om att det är utskotten som ansvarar för utfrågningarna. Parlamentet anser emellertid att en utfrågning av en vice ordförande för kommissionen som till största delen har övergripande ansvarsområden undantagsvis kan hållas i ett annat format, till exempel under ett sammanträde i talmanskonferensen eller utskottsordförandekonferensen, under förutsättning att sammanträdet möjliggör dialog och att respektive ansvarigt utskott deltar för att fråga ut sin nominerade kommissionsledamot.
6. Europaparlamentet anser att det skriftliga frågeformulär som skickas ut inför varje utfrågning borde omfatta sju frågor i stället för fem, men att det inte bör finnas flera delfrågor under varje fråga.
7. Europaparlamentet anser att det vore bättre att ha cirka 25 frågor, men att varje frågeställare omedelbart kan följa upp sin fråga, för att göra utfrågningarna mer ändamålsenliga och inkvisitoriska.
8. Parlamentet anser att förfaranden för uppföljning av de nominerade kommissionsledamöternas svar under utfrågningarna skulle kunna bidra till att förbättra kontrollen och öka hela kommissionens ansvar. Parlamentet efterlyser därför en regelbunden översyn av de prioriteringar som de nominerade kommissionsledamöterna anfört efter inledningen av mandatet.
9. Europaparlamentet anser att följande riktlinjer bör tillämpas på samordnarnas utvärderingssammanträde efter utfrågningarna:
–
Om samordnarna enhälligt godkänner kandidaten – skrivelse om godkännande.
–
Om samordnarna enhälligt underkänner kandidaten – skrivelse om underkännande.
–
Om en stor majoritet av samordnarna godkänner kandidaten – skrivelse om godkännande med stor majoritet (minoriteter kan begära att det framgår att deras grupp inte delar majoritetens uppfattning).
–
Om kandidaten inte godkänns av en tydlig majoritet, eller om en majoritet underkänner kandidaten (dock inte enhälligt), och om samordnarna anser att det är nödvändigt:
–
Först begärs mer information med hjälp av fler skriftliga frågor.
–
Om detta inte är tillräckligt begärs ytterligare en utfrågning på 1,5 timmar, med godkännande av talmanskonferensen.
–
Om det fortfarande saknas enighet eller överväldigande majoritet bland samordnarna – omröstning i utskottet.
–
En klar majoritet i detta sammanhang bör vara samordnare som tillsammans företräder minst två tredjedelar av utskottets ledamöter.
10. Europaparlamentet konstaterar att 2014 års utfrågningar blev föremål för större medieintresse och intresse från allmänheten än tidigare utfrågningar, delvis tack vare framväxten av sociala medier. Parlamentet anser att de sociala mediernas inverkan och inflytande sannolikt kommer att öka i framtiden. Parlamentet anser att sociala medier och nätverk bör utnyttjas för att göra EU-medborgarna delaktiga i utfrågningarna på ett mer ändamålsenligt sätt.
11. Europaparlamentet anser att
–
en särskild del av parlamentets webbplats bör avsättas för offentliggörande av de nominerade kommissionsledamöternas meritförteckningar och svar på skriftliga frågor före de offentliga utfrågningarna, på alla officiella språk,
–
bedömningarna bör läggas ut på parlamentets webbplats inom 24 timmar, på en särskild och väl synlig plats,
–
regeln bör ändras till 24 timmar efter bedömningen, eftersom vissa bedömningar slutförs först efter ytterligare förfaranden.
12. Europaparlamentet anser att övergripande frågor som berör sammansättningen och strukturen av och arbetsmetoderna för kommissionen som helhet, och som inte kan besvaras på ett tillfredsställande sätt av en enskild nominerad kommissionsledamot, ska ställas till kommissionens valda ordförande. Parlamentet anser att sådana frågor bör tas upp vid möten mellan den valda ordföranden och talmanskonferensen (ett möte innan utfrågningarna har påbörjats och ett efter att de har avslutats).
13. Europaparlamentet anser att granskningen av kommissionsledamöternas intresseförklaringar även i fortsättningen bör göras av utskottet för rättsliga frågor. Parlamentet anser dock att kommissionsledamöternas intresseförklaringar är alltför begränsade till innehållet, och uppmanar kommissionen att snarast ändra sina regler för detta. Parlamentet anser därför att det är viktigt att utskottet för rättsliga frågor under de närmaste månaderna utfärdar riktlinjer i form av en rekommendation eller ett initiativbetänkande, i syfte att underlätta en reform av förfarandena för kommissionsledamöternas intresseförklaringar. Parlamentet anser att kommissionsledamöternas intresseförklaringar och förklaringar om ekonomiska intressen bör omfatta även familjemedlemmar som tillhör deras hushåll.
14. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.