Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2014/2240(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0214/2015

Ingivna texter :

A8-0214/2015

Debatter :

PV 07/09/2015 - 27
CRE 07/09/2015 - 27

Omröstningar :

PV 08/09/2015 - 5.11
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2015)0291

Antagna texter
PDF 301kWORD 107k
Tisdagen den 8 september 2015 - Strasbourg Slutlig utgåva
Tillvaratagande av potentialen för forskning och innovation inom den blå ekonomin för att skapa sysselsättning och tillväxt
P8_TA(2015)0291A8-0214/2015

Europaparlamentets resolution av den 8 september 2015 över att tillvarata potentialen för forskning och innovation inom den blå ekonomin för att skapa sysselsättning och tillväxt (2014/2240(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 maj 2014 Innovation i den blå ekonomin: Utnyttjande av havens potential för sysselsättning och tillväxt (COM(2014)0254),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/89/EU av den 23 juli 2014 om upprättandet av en ram för havsplanering(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (ramdirektivet om en marin strategi)(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 oktober 2010 Flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin – Innovationsunionen (COM(2010)0546),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 oktober 2007 En integrerad havspolitik för Europeiska unionen (COM(2007)0575),

–  med beaktande av deklarationen från Limassol av den 8 oktober 2012 om en agenda för tillväxt och sysselsättning inom havs- och sjöfartssektorerna,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 september 2012 Blå tillväxt: möjligheter till hållbar tillväxt inom havs- och sjöfartssektorn (COM(2012)0494),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 maj 2013 Handlingsplan för en marin strategi för AtlantområdetUppnå smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2013)0279),

–  med beaktande av kommissionens grönbok av den 29 augusti 2012 Kunskap i havsfrågor 2020: från kartläggning av havsbotten till havsprognoser (COM(2012)0473),

–  med beaktande av sin resolution av den 2 juli 2013 Blå tillväxt – Att stärka en hållbar tillväxt i den marina sektorn, sektorn för sjötransporter och turismsektorn i EU(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 Kunskap i havsfrågor 2020: Kartläggning av havsbottnarna för att främja ett hållbart fiske(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 februari 2014 om särskilda åtgärder inom den gemensamma fiskeripolitiken för att utveckla kvinnans roll(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1982/2006/EG(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1292/2013 av den 11 december 2013 om ändring av förordning (EG) nr 294/2008 om inrättande av Europeiska institutet för innovation och teknik(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1312/2013/EU av den 11 december 2013 om det strategiska innovationsprogrammet för Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT): institutets bidrag till ett mer innovativt Europa(8),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 15 oktober 2014 Innovation i den blå ekonomin: Utnyttjande av havens potential för sysselsättning och tillväxt(9),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 3 december 2014 Innovation i den blå ekonomin: Utnyttjande av havens potential för sysselsättning och tillväxt(10),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 februari 2014 En europeisk strategi för ökad tillväxt och sysselsättning inom kust- och havsturism” (COM(2014)0086),

–  med beaktande av Rådets (konkurrenskraft) slutsatser av den 4 december 2014 Stärka turismen genom att dra nytta av Europas kulturarv, naturarv och maritima arv,

–  med beaktande av slutförklaringen från FN:s konferens om hållbar utveckling (Rio+20) som hölls i Rio de Janeiro, Brasilien, den 20–22 juni 2012,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och fiskeriutskottet (A8-0214/2015), och av följande skäl:

A.  Begreppet den blå ekonomin omfattar många olika ekonomiska sektorer som rör haven och oceanerna, från traditionella och etablerade sektorer till framväxande sektorer, bland annat fiskerier, vattenbruk, transporter på floder och till havs, hamnar och logistik, turism, fritidssegling och kryssningsfartyg, byggande och reparation av fartyg, havsanläggningar, skydd av kustlinjen, prospektering och utvinning av mineraltillgångar till havs, utvinning av vindenergi och havsbaserad energi samt bioteknik.

B.  Utvecklingen av den blå ekonomin bör inriktas på hållbara ekonomiska verksamheter som tillgodoser dagens och framtida generationers behov och skapar välstånd för samhället.

C.  En utveckling av den blå ekonomin kräver att vetenskapliga kunskaper integreras fullt ut eftersom detta är utgångspunkten för forskning och innovation, och forsknings- och teknikområden med relevans för den blå ekonomin är mycket diversifierade.

D.  Skyddet och bevarandet av havens naturresurser är en grundförutsättning för att upprätthålla, stödja och utveckla den blå ekonomin, och livskraftiga marina ekosystem är dessutom en förutsättning för att utvinna resurserna i haven och oceanerna. Innovation och hållbarhet bör vara centrala inslag i den blå ekonomin för att skapa tillväxt och sysselsättning.

E.  Det råder stor brist på data, information och kunskap om haven och oceanerna, deras resurser och biologiska mångfald samt deras samverkan med mänsklig verksamhet och denna verksamhets – befintlig eller under utveckling – miljöpåverkan och sammantagna effekter. Bristande kunskap på dessa områden betyder att ett hållbart utnyttjande av dessa resurser kraftigt inskränks och möjligheten till innovation och ett utnyttjande av havens och oceanernas fulla potential begränsas, i ett skede då jordens befolkning ökar och våra hav och oceaner i allt större utsträckning kommer att användas för mat, utrymme, energi och mineraler och därför måste hanteras på ett mer systematiskt sätt för en hållbar användning.

F.  Marina ekosystem är ömtåliga hetfläckar för biologisk mångfald som är känsliga för mänsklig verksamhet och det blir allt viktigare att samla in och dela korrekt information om var olika habitattyper finns och i vilken omfattning för att underlätta ansvarsfull förvaltning, utveckling och skydd av känsliga områden.

G.  Hinder för framgångsrik innovation i den blå ekonomin orsakas inte bara av vetenskapliga kunskapsluckor, som universitet, företag och forskningsinstitut försöker åtgärda genom spetsforskning, utan beror också i stor utsträckning på att det är svårt att få offentlig såväl som privat finansiering.

H.  Möjligheter till utvinning av marina resurser för att utveckla hållbara förnybara energikällor kan väsentligt bidra till den europeiska strategin för energitrygghet genom att medlemsstaterna görs mindre beroende av energikällor från länder utanför EU.

I.  En hållbar utveckling av den blå ekonomin kan i hög grad bidra till tillväxt och ekonomisk utveckling såväl som till sysselsättning, särskilt för kustregioner, regioner i de yttersta randområdena och öregioner, med hänsyn tagen till de specifika och olika behoven och skillnaderna mellan de olika geografiska områdena.

J.  Mer investering i forskning och innovation vad gäller hav och oceaner kan vara ett bra verktyg för att stödja målen för ekonomisk, social och geografisk sammanhållning, bekämpa de växande obalanserna och skillnaderna mellan medlemsstaterna och stärka EU:s globala position inom havspolitiken och den blå ekonomin (till exempel genom export av miljöteknik), med beaktande av att små och medelstora företag samt familjeföretag är avgörande för innovation och sysselsättning.

K.  Hänsyn måste tas till att en lämplig kompetensnivå varierar inom verksamheterna i den blå ekonomin, dvs. på internationell, europeisk och medlemsstatlig nivå. De sektorer som ska prioriteras för en utveckling av den blå ekonomin kan skilja sig åt från medlemsstat till medlemsstat, dels beroende på respektive tidigare utveckling av traditionella eller etablerade sektorer, dels på befintliga resurser och utvecklingspotentialen för framväxande sektorer i varje medlemsstat.

L.  Det krävs en kompetent, välutbildad arbetsstyrka med lämplig utbildning för att utnyttja innovationsmöjligheter inom den blå ekonomin. I nuläget finns ett kompetensunderskott som måste åtgärdas.

M.  Utnyttjandet av den blå ekonomins potential får inte användas som ett argument för ett icke hållbart resursutnyttjande av hav och oceaner samt en tillämpning av tillväxtmodeller som redan har visat sig icke hållbara. Havens och oceanernas resurser bör utnyttjas med strikt hänsyn till god förvaltning och bevarande av dessa resurser, utan att balansen i havens ekosystem förändras och genom att återställa en skadad balans, exempelvis med hjälp av innovativa metoder som motverkar havsföroreningar, särskilt den ökade mängden av plastavfall, agglutinerad plast och sten (plastiglomerate) och mikroplast av nedbruten plast, och genom att återvinna avfallet utan att uttömma resurserna.

N.  Många verktyg för miljövänlig förvaltning av kust- och havsområden stöds av kartläggning av havsbotten, inklusive planering av topografiska undersökningar genom att identifiera områden som sannolikt innehåller ett visst habitat av intresse, eller genom att tillhandahålla information som stöd vid lokalisering och planering av offshore-projekt såsom utveckling av kajer och småbåtshamnar, kustskyddsarbeten, vindkraftparker till havs samt landåtervinning på ett miljömässigt hållbart sätt.

O.  I enlighet med artikel 190 i Lissabonfördraget och förklaringen från Rio+20 ska förvaltningen av alla verksamheter som påverkar havsmiljön styras av försiktighetsprincipen och ett ekosystembaserat tillvägagångssätt.

P.  EU har utarbetat en rad program och riktlinjer som ger en ram för verksamheter som är kopplade till den blå ekonomin och innovation i den blå sektorn. Denna ram bör granskas utifrån dess praktiska användbarhet när det gäller stödet till medlemsstaternas och de regionala och lokala myndigheternas insatser för en utveckling av den blå ekonomin.

Q.  Stöd till och utveckling av en ny, hållbar blå ekonomi måste också ingå i EU:s utvecklingspolitik, externa politik och i unionens politik för Medelhavsländerna, och de afrikanska länder som gränsar till Medelhavet, de östafrikanska östaterna i Indiska oceanen och de östater som är parter i avtalet om ekonomiskt partnerskap (EPA) måste betraktas som partner i ansträngningarna för att skapa en hållbar blå ekonomi.

R.  Kust- och ösamhällens lokala och regionala myndigheter är oumbärliga parter i diskussionerna om den blå ekonomins potential och dess förverkligande.

S.  Kustområdena har särdrag som gör dem unika och som påverkar deras utvecklingsmöjligheter på medellång och lång sikt.

T.  Europeiska hav och oceaner varierar mycket – Atlanten utanför Irland är mycket djup medan Svarta havets vatten utanför Rumänien är grunt, och vattnet i Arktis är kallt medan Medelhavets vatten är varmt.

U.  Turismen står för 5 % av EU:s BNP, 12 miljoner arbetstillfällen och 2,2 miljoner företag. Kulturturismen står för nästan 40 % av den paneuropeiska turismen, och kust- och havsturismen utgör en tredjedel av all turism i Europa och sysselsätter 3,2 miljoner arbetstagare.

V.  För närvarande kommer uppskattningsvis 3–5 % av EU:s BNP från havssektorn som helhet, vilken sysselsätter omkring 5,6 miljoner människor och bidrar med 495 miljarder euro till den europeiska ekonomin.

W.  Man tror för närvarande att det finns betydligt fler molekyler i havet än på land och att de erbjuder en otrolig potential för forskning inom områdena hälso- och sjukvård, kosmetika och bioteknik.

X.  En integrerad havspolitik har betydelse som hävstång för verksamheter i den blå ekonomin, framför allt för att man på ett integrerat sätt ska kunna möta alla de utmaningar som de europeiska haven konfronteras med i dag.

Y.  Inom den förra gemensamma fiskeripolitiken visade sig grupperna för fiskeriutveckling vara ett mycket användbara instrument för skapande av sysselsättning och välfärd samt social och territoriell sammanhållning, som beslutsfattare och aktörer för sin egen utveckling.

1.  Europaparlamentet har tagit del av kommissionens meddelande Innovation i den blå ekonomin: Utnyttjande av havens potential för sysselsättning och tillväxt. Parlamentet anser att meddelandet har ett begränsat tillämpningsområde och inte omfattar alla sektorer i den blå ekonomin. Parlamentet uppmanar kommissionen att anta en integrerad och mer omfattande strategi för att möta de utmaningar som är kopplade till innovation och sysselsättningsskapande åtgärder i alla olika samverkande sektorer.

2.  Europaparlamentet vidhåller att den blå ekonomin bör definieras i specifika och övergripande termer som omfattar samtliga ekonomiska verksamheter, sektorsvisa och sektorsövergripande, med anknytning till oceanerna, haven, kustekosystemen, tillhörande inland och kustområden, och former av direkt eller indirekt stöd bör ingå. Parlamentet uppmärksammar den övergripande betydelsen av innovation för samtliga verksamheter, oavsett om de är traditionella eller framväxande.

3.  Europaparlamentet förespråkar behovet av en strategisk planering av den blå ekonomins verksamheter, direkta finansieringsmetoder med inriktning på prioriteringar och en handlingsplan för att få fart på denna sektor före 2020, bland annat särskilda idéer om samarbetsmekanismer och investeringar i infrastruktur.

4.  Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att analysera och kvantifiera omfattningen av de befintliga verksamheterna i den blå ekonomin, och efterlyser en strategi som sammanför initiativ för samtliga havsrelaterade sektorer. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att sammanställa de otaliga projekt som tidigare har finansierats och som var relevanta för den blå ekonomin och att inleda en omfattande studie om betydelsen och vikten av den blå ekonomin.

5.  Europaparlamentet understryker att omfattande mänsklig verksamhet redan nu sätter stort tryck på haven och oceanerna med konsekvenser som följd (t.ex. föroreningar, miljö- och klimatförändringar, överutnyttjande av resurser, överfiske), även om hav och oceaner fortfarande innehåller viktiga ekosystem som är oåtkomliga och därmed fortfarande intakta. Parlamentet anser att den blå ekonomin därför bör vara inriktad på att skydda, återskapa och bevara havens och oceanernas ekosystem, biologiska mångfald, återhämtningsförmåga och produktivitet, inklusive tjänster som rör marin biologisk mångfald och fungerande ekosystem. Parlamentet anser att försiktighetsprincipen och ett ekosystembaserat tillvägagångssätt ska styra den blå ekonomin.

6.  Europaparlamentet betonar vikten av ny teknik för att stoppa förstöringen av marina ekosystem och betonar kopplingen mellan den blå ekonomin och den gröna ekonomin, särskilt vad gäller innovativa metoder för att sanera haven, inklusive återvinning av miljöskadlig plast på ett lönsamt sätt.

7.   Europaparlamentet framhåller att bättre kunskaper om haven och oceanerna, exempelvis havsbottnar och livet i havet, i kombination med miljökonsekvensbedömningar, kommer att möjliggöra ett hållbart utnyttjande av marina resurser och förbättra de vetenskapliga grunder som EU:s olika havspolitiska strategier bygger på.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med medlemsstaterna (efter ovan nämnda vetenskapliga analys och sammanställning) bedöma de finansiella behoven i den blå ekonomin (sektoriella, nationella och europeiska) för att utnyttja potentialen för hållbar tillväxt, utveckling och skapande av sysselsättning, med särskild tonvikt vid de regioner som är särskilt beroende av fisket, och med särskild hänsyn till nystartade företag, små och medelstora företag och familjeföretag.

9.  Europaparlamentet understryker att hållbar utveckling av den blå ekonomin kräver ytterligare investeringar i kunskap och forskning. Parlamentet beklagar de kort- och långsiktiga effekter som de minskade offentliga investeringarna i forskning, utveckling och innovation har medfört för de nationella forskningsprogrammen. Parlamentet anser att unionen och medlemsstaterna måste tillhandahålla solid finansiering under förutsättningar som garanterar långsiktig kontinuitet och förutsägbarhet i syfte att förbättra kunskaperna om den marina miljön och dess ekonomiska potential, utan att för den skull äventyra finansieringen av redan befintliga och pågående program.

10.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att främja en regelbunden insamling av vetenskapliga aktuella data om statusen för havsbestånden i och utanför EU:s vatten, i samarbete med andra internationella organisationer. Parlamentet påminner om havs- och sjöfartsforskningens tvärvetenskapliga karaktär och betonar att det är viktigt att stödja en tvärvetenskaplig insats som omfattar olika sektorer och inriktningar inom havs- och sjöfartsforskningen.

11.  Europaparlamentet efterlyser konkreta mål och tidsfrister för att göra data om havsbotten såväl som vattenpelare och levande resurser öppna, mer tillgängliga och helt kompatibla och harmoniserade. Parlamentet vill att information om haven och oceanerna ska göras tillgänglig för allmänheten för att främja innovation samtidigt som resursslöseri och identiska projekt ska undvikas. Parlamentet anser att investeringar i datainsamlingsprojekt också kommer att bidra till produktivitet och ökad innovation.

12.  Europaparlamentet menar att resultat av offentligfinansierad forskning ska vara offentliga för icke kommersiellt bruk (med skydd för uppgifter som är strategiskt viktiga för medlemsstaterna), och att denna princip måste vara bindande för deltagare i unionens forskningsprogram. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att göra de data som ligger till grund för resultaten av sådan forskning allmänt tillgängliga. Parlamentet efterlyser ett EU-initiativ som ska uppmuntra privata företag inom sjöfartssektorn att utbyta uppgifter som inte är ekonomiskt känsliga för forskningsändamål och uppmuntrar kommissionen att snarast möjligt inrätta plattformen för forskningsinformation inom ramen för programmet Horisont 2020.

13.  Europaparlamentet kräver att projektet för det europeiska nätverket för marina observationer och data (EMODnet) uttryckligen ska omfatta undersökningen om kumulativ inverkan, marint avfall, havsbuller och hormonstörande ämnen i avsnittet om den mänskliga inverkan.

14.  Europaparlamentet avvisar de av kommissionen föreslagna budgetnedskärningarna i ramprogrammet för forskning Horisont 2020.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med regelbundna bedömningar av genomförandet av programmet Horisont 2020 i de sektorer som är kopplade till den blå ekonomin, och att offentliggöra resultaten. Parlamentet stöder inrättandet av ett särskilt partnerskap för sjöfartssektorn inom ramen för Horisont 2020 och kräver att det ska ingå i arbetsprogrammet för Horisont 2020 för 2016–2017. Parlamentet anser att mer bör göras för att stärka kopplingen mellan forskning och industri i utvecklingen av nya produkter och processer, tillväxt och sysselsättning.

16.  Europaparlamentet framhåller att medlemsstaterna och de regionala myndigheterna har ett stort ansvar för utvecklingen av den blå ekonomin och uppmanar kommissionen att stödja och främja alla samarbetsformer mellan medlemsstaterna och de regionala myndigheterna (åtgärda nuvarande brister på detta område), såsom initiativen för gemensam programplanering, och involvera sjöfartskluster, fiskesektorn och lokalsamhällen. Parlamentet betonar de makroregionala strategiernas roll som ett sätt att ta itu med gemensamma utmaningar och utnyttja gemensamma möjligheter (t.ex. strategin för den adriatisk-joniska regionen) och uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att bygga på framgångsrika regionala forskningsprojekt (t.ex. Bonus).

17.  Europaparlamentet efterlyser samarbete och partnerskap mellan medlemsstaterna för att på ett effektivare sätt rikta det stöd som är tillgängligt via EU:s och medlemsstaternas instrument. Parlamentet betonar att finansieringens direkta inverkan och den direkta påverkan på den blå ekonomin bör beaktas då prioriteringar fastställs.

18.  Europaparlamentet framhåller medlemsstaternas intresse av att utöka samarbetet med staterna längs Medelhavets södra kust och uppmanar medlemsstaterna att betrakta den blå ekonomin som ytterligare ett samarbetsområde. Parlamentet uppmuntrar samarbetsformer med tredjeländer (unionen för Medelhavsområdet, organisationen för ekonomiskt samarbete i Svartahavsområdet), och uppmanar kommissionen att inkludera stöd till utvecklingen av en hållbar blå ekonomi som ett mål i EU:s utvecklingspolitik.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa gynnsamma rättsliga villkor för investeringar i förnybar energi i den blå ekonomin och att presentera en tydlig och stabil ram för stöd till forskning, företag och statliga myndigheter som möjliggör ökade investeringar i innovativa projekt för utveckling av förnybar energi.

20.  Europaparlamentet betonar att europeiska hav och oceaner är väldigt varierande och att det därför är viktigt att kommissionen inte tillämpar någon universallösning. Parlamentet påpekar att en metod som integrerar den blå ekonomins olika sektorer måste främjas. En sådan metod måste baseras på gemensamma principer såsom hållbarhet och erkänna och respektera olika regioners särdrag och behov och medlemsstaternas prioriteringar samt stödja dem i deras utveckling av dessa prioriteringar.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och kommissionens organ att stödja medlemsstaterna i utformningen och tillämpningen av nationella och regionala strategier för att utveckla den maritima ekonomin.

22.  Europaparlamentet uppmärksammar den negativa utvecklingen och den tydliga försämringen i vissa av den blå ekonomins mer traditionella sektorer (bland annat fiske- och varvsindustrin), särskilt i regioner där de har utgjort verkliga kärnverksamheter som lett till näringsverksamhet både i tidigare och senare produktionsled, och som skapat sysselsättning och främjat utveckling. Parlamentet anser att EU:s strategier för den blå ekonomin inte får bortse från dessa verksamheter och regioner, och bör framhålla möjligheten till innovation samt utnyttja Europas kunnande (t.ex. inom modernisering av fartyg) för att vända den nedåtgående trenden.

23.  Europaparlamentet betonar betydelsen av havs- och sjöfartsforskning och av mer samarbete kring dessa sektorer bland forskare, medlemsstater och regioner för att överbrygga den klyfta som finns mellan medlemsstaterna och den geografiska koncentrationen i vissa områden, och för att öka kustområdenas konkurrenskraft och skapa varaktiga lokala arbetstillfällen av god kvalitet.

24.  Europaparlamentet anser att bristen på utbildade personer inom olika ämnesområden och verksamheter – däribland, forskare, ingenjörer, tekniker och arbetstagare – utgör ett allvarligt hinder för ett fullt utnyttjande av den blå ekonomins potential. Parlamentet understryker att denna brist är nära förknippad med det minskade engagemanget och de minskade investeringarna från medlemsstaternas sida inom forsknings- och utbildningsområdena, och med att personer med utbildning inom dessa områden inte tillvaratas, särskilt i de medlemsstater som drabbats värst av den ekonomiska krisen. Parlamentet vill därför att denna trend snabbt ska vändas. Parlamentet uppmanar medlemsstater och regionala myndigheter att satsa på en ambitiös social dimension av blå tillväxt och sjöfartskunskap för att främja unga människors utbildning och tillträde till yrken inom sjöfarten. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja program inom högre utbildning såväl som yrkesutbildning och fortbildning, och sträva efter att integrera begreppet den blå ekonomin i dessa program.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstater, regionala myndigheter, utbildningsinstitutioner och sektorn att samordna, skapa synergieffekter och identifiera tvärvetenskapliga forskningsfrågor inom den blå ekonomin för att främja unga människors utbildning och tillträde till yrken med anknytning till blå tillväxt.

26.  Europaparlamentet anser att en genuin utveckling av den blå ekonomin ska medföra uppskattning för den blå ekonomins yrken liksom skapande av arbetstillfällen av god kvalitet med tillhörande rättigheter, inklusive arbetsmiljörättigheter för sjöfartsanställda, och en medvetenhet om dessa rättigheter för att sektorn ska förbli attraktiv. Med tanke på att den blå ekonomin traditionellt har varit och fortfarande i mycket hög grad är mansdominerad är det nu läge för EU att erkänna att detta är ett perfekt tillfälle att locka kvinnor till denna yrkesbransch. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att införliva jämställdhetsperspektivet i samtliga utvecklingsfaser inom den blå ekonomin och att främja och stärka kvinnors faktiska deltagande i denna.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att värna arbetstagares rättigheter och garantera säkra arbetsvillkor i alla sektorer av den blå ekonomin, vare sig de redan finns eller nyligen har uppstått.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in och analysera uppgifter om sjöfartsrelaterade yrken på alla nivåer (från lagstiftning till teknik och miljöförvaltning, från dykinstruktörer till sjömän och sjöfartstekniker) och att använda sådana uppgifter för att undersöka möjligheter till sysselsättning på olika nivåer – traditionella, framväxande och helt nya arbetstillfällen som kan uppstå.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ange samtliga EU-medel som finns tillgängliga för att finansiera verksamheter i den blå ekonomin och att sammanföra dem i en enda plattform som är tillgänglig för medborgarna. Parlamentet uppmanar också kommissionen att öronmärka medel för innovation och blå tillväxt för att finansiera grundforskning, forskning och utveckling, yrkesutbildning, sysselsättningsskapande, nya företag, små och medelstora företag, sociala företag, kooperativ, utbildning och lärlingsutbildning, fattigdomsminskning i kustområden, bioteknisk utveckling, transportförbindelser, energisammanlänkningar, fartygsbyggnad och fartygsreparation, tillgång till bredband i kustområden, miljöskydd och utsläppande på marknaden av innovativa produkter, tjänster och processer.

30.  Europaparlamentet bedömer att investeringarna i den blå sektorn bl.a. bör inriktas på miljöinnovationer som inte är beroende av ändliga resurser, på resurseffektivitet, kretsloppsekonomin, naturskydd, havs- och kustskydd, lindring av och anpassning till klimatförändringarna samt ett hållbart resursutnyttjande (med en utnyttjandegrad som på lång sikt inte överstiger den naturliga återväxten). Parlamentet uppmanar kommissionen att införliva dessa principer i de aktuella och framtida stödprogrammen.

31.  Europaparlamentet efterlyser en lämplig finansiell ram som stimulerar innovation, hållbar utveckling av den blå ekonomin och sysselsättningsskapande och som kan kombinera, samordna och underlätta tillgången till de olika finansieringsinstrument som finns – de europeiska struktur- och investeringsfonderna (Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF), Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF), Sammanhållningsfonden), ramprogrammet för forskning, en eventuell framtida kunskaps- och innovationsgrupp (KI-grupp) inriktad på den blå ekonomin, Europeiska fonden för strategiska investeringar och andra instrument. Parlamentet framhåller behovet av att instrumenten är mer fokuserade på de olika aktörernas behov – offentliga institutioner, lokala myndigheter, företag (särskilt små och medelstora företag), icke statliga organisationer osv. – och att de möjligheter som finns offentliggörs på bred front.

32.  Europaparlamentet beklagar djupt förseningarna med programplaneringen av Europeiska havs- och fiskerifonden i vissa medlemsstater.

33.  Europaparlamentet anser att offentliga investeringar, särskilt i vissa medlemsstater, spelar en avgörande roll för att främja utvecklingen och det fulla utnyttjandet av den blå ekonomins möjligheter, samtidigt som den roll som privata investeringar spelar inte får glömmas bort. Parlamentet framhåller att investeringar i den blå ekonomin förutsätter en projektmix med alltifrån infrastrukturprojekt till olika småskaliga investeringar i små och medelstora företag som behöver extra hjälp för att få tillgång till stöd.

34.  Europaparlamentet framhåller att landbaserade industrier som stöder den havsbaserade blå ekonomin spelar en avgörande roll för marin innovation och uppmanar kommissionen att öka stödet till dessa landbaserade industrier.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaternas ansträngningar att främja smarta strategier för specialisering för att skapa och utnyttja de värdekedjor som är kopplade till de många olika verksamheterna i den blå ekonomin. Parlamentet anser att utvecklingen av kluster, eller ”megakluster” innebär att medlemsstaterna aktivt måste främja synergier inom och mellan sektorer. Parlamentet anser att strategier för forskning och teknisk utveckling inom sjöfarten först kan testas och därefter tjäna som exempel på bästa praxis för den blå ekonomin i stort.

36.  Europaparlamentet anser att genomförandet av strategier, planer och program samt av en specifik nationell lagstiftning, kan gynna en politisk och institutionell ram som främjar utvecklingen av en blå ekonomi i de olika medlemsstaterna. Parlamentet betonar att dessa strategier, planer och program, liksom den specifika nationella lagstiftningen, bör bidra till en harmonisk och hållbar interaktion mellan mänsklig verksamhet och havs- och kustmiljön. Parlamentet betonar vikten av fysisk planering i kust- och havsområden för en hållbar och samordnad utveckling av sjöfartsverksamhet, där alla berörda sektorers intressen tas i beaktande på ett rättvist sätt, samt interaktioner mellan land och hav och en integrerad förvaltning av kustområden. Parlamentet erinrar om direktivet om fysisk planering i kust- och havsområden, ramdirektivet om en marin strategi och den integrerade havspolitiken på EU-nivå och i havsområdena.

37.  Europaparlamentet uppmärksammar betydelsen av offentliga företag eller majoritetsägda statliga bolag på områden som kommersiell sjöfart, hamndrift och inom varvsindustrin och vad gäller marina försvarsanläggningar och kustförsvarsanläggningar. Parlamentet tar avstånd från ett synsätt som tenderar att bara fokusera på den privata sektorn och anser att stärkandet och moderniseringen av den offentliga sektorn kan utgöra en stimulerande faktor för att främja den blå ekonomin.

38.  Europaparlamentet anser att för att säkra en hållbar utveckling av den blå ekonomin bör en bättre integration och samordning av insatser och kompetens ske på EU-nivå, med sammanhängande och samstämda åtgärder. Parlamentet menar att relevanta organ och spridda kompetenser som redan finns bör sammanföras under ett befintligt organ med sjöfartskompetens som ett sätt att stärka samordningen, samarbetet, och stödet till medlemsstaterna för att utveckla och fullt ut utnyttja den blå ekonomins möjligheter,

39.  Europaparlamentet anser att kust- och ösamhällen bör vara fullt delaktiga i alla utvecklingsfaser av den blå ekonomin, och att det är en nödvändig förutsättning för att denna ekonomiska sektors potential ska kunna utnyttjas i fråga om innovation, sysselsättning, välstånd och hållbar utveckling. Parlamentet medger potentialen och behovet av innovativa lösningar när det gäller flytande stadsutbyggnad.

40.  Europaparlamentet erkänner kust- och ösamhällenas mångfald och särdrag och kräver att exceptionella åtgärder vidtas för att effektivt främja den blå ekonomins utveckling i dessa områden genom att minska hinder för investeringar och skapa gynnsamma förutsättningar för tillväxt.

Sektorbaserade strategier

41.  Europaparlamentet efterlyser ett ökat stöd för modernisering och hållbar utveckling av fiskerisektorn samt av industrin för förädling av fiskeriprodukter, som syftar till ett ökat mervärde, med fokus på ett småskaligt fiske, och som ökar fiskeredskapens selektivitet samt minskar energianvändningen och miljöpåverkan och effektiviserar kampen mot illegalt, oreglerat och orapporterat fiske. Parlamentet erinrar om att kartläggning och klassificering av livsmiljöer är nödvändiga för en bärkraftig, hållbar och välfungerande fiskerisektor. Parlamentet vidhåller att vetenskapliga fiskerirelaterade data som ligger till grund för politiska beslut bör offentliggöras fullt ut.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta de åtgärder som krävs för att stärka den roll som grupperna för fiskeriutveckling inom ramen för den nya gemensamma fiskeripolitiken spelar, och ge dem mer resurser så att de kan fortsätta att stärka sin roll och främja detta interterritoriella samarbete.

43.  Europaparlamentet menar att kultur- och naturattraktioner måste identifieras och främjas. Parlamentet betonar vikten av ”no-go”- områden för att hjälpa oförstörda områden att överleva och överexploaterade havsbottenområden att återhämta sig och därmed bidra till våra havs framtida hållbarhet.

44.  Europaparlamentet menar att en hållbar utveckling för vattenbruket i EU kräver ett starkare stöd för den vetenskapliga forskningen och den tekniska utvecklingen när det gäller odling av nya arter, särskilt inhemska arter, och att hållbar foderförsörjning säkerställs, att kryphål förhindras, att påverkan på den biologiska mångfalden minimeras och att effekterna av kemikalie- och läkemedelsanvändningen minskas, även på området för utveckling av nya eller signifikant förbättrade produkter, för att möjliggöra en diversifiering av produktionen och utbudet av livsmedel samt en förbättrad kvalitet, samtidigt som det bidrar till större miljösäkerhet. Parlamentet påpekar att korrekta kunskaper om batymetri och havsbottensammansättning är nödvändiga för att kunna välja de lämpligaste platserna för en utbyggnad av den lokala vattenbrukssektorn, beräkna kapacitet och modellera föroreningar från vattenbruksrelaterad verksamhet.

45.  Europaparlamentet förordar att kriterier för miljömässig hållbarhet – och hållbarhet i stort – ska integreras i produktionsstandarder och märkning för att belöna ansvarsfulla producenter och för att konsumenter i högre grad ska kunna fatta mer välgrundade beslut i takt med att denna sektor växer. Parlamentet efterlyser lämpliga föreskrifter om vattenbruk och åtgärder för att minska förändringar av vattenkvaliteten. Parlamentet uppmanar till en övergång från traditionellt till ekologiskt vattenbruk.

46.  Europaparlamentet anser att den kommersiella och flodbundna sjöfarten, av olika skäl som rör energiförbrukningen och den tekniska möjligheten att ställa om till gasol, blir allt viktigare jämfört med andra typer av varutransporter. Parlamentet efterlyser en omfördelning av resurser för att stödja innovationen i sektorn med målet att öka energieffektiviteten, diversifiera primära energikällor och minska skadliga utsläpp.

47.  Europaparlamentet upprepar vikten av omedelbara åtgärder vad gäller sjöfarten för att effektivisera och påskynda utfasningen av fossila bränslen inom sektorn, och att utvecklingen och användningen av flytande naturgas som ett renare övergångsbränsle bör uppmuntras för denna sektor.

48.  Europaparlamentet betonar den strategiska betydelsen av byggande och reparation av fartyg och denna verksamhets kopplingar till andra sektorer, t.ex. järn- och stålindustrin, den kommersiella sjöfarten, fisket och kryssningsturismen. Parlamentet anser att satsningen på teknisk innovation och mycket specialiserade processer, som kan medföra ett mervärde, skulle kunna göra sektorn mindre konkurrensutsatt internationellt sett genom att sträva efter att bryta den negativa trend som den befinner sig i. Särskilt stöd bör tillhandahållas för återhämtning och modernisering av den europeiska varvsindustrin och specialstålsindustrin i deras olika former.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att grundligt se över sin politik för den europeiska varvsindustrin och förordar med eftertryck ett speciellt stöd avsett för nystart och modernisering av varvsindustrin i Europa.

50.  Europaparlamentet anser att det bör finnas en starkare inriktning på havets roll för turismen och dess hållbarhet. Havs- och kustturismen i Europa möter konkurrens från tredjeländer. EU bör dra nytta av sin kulturella rikedom för att erbjuda hållbara havs- och kustturismtjänster av hög kvalitet. Kulturarvet och havs- och kustturism kan spela en viktig roll för att locka fler konsumenter och företag genom att diversifiera utbudet för turister. Kulturarvet, havs- och kustturism kan bidra positivt till Europas mål om en hållbar ekonomisk tillväxt och skapande av sysselsättning. Små och medelstora företag, som är vanligast inom vattenturismsektorn, bör få mer stöd, för att se till att befintliga och nya arbetstillfällen är hållbara, håller hög kvalitet och är tillgängliga året om.

51.  Europaparlamentet betonar vikten av att främja socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbara former av turism som kan utgöra en viktig källa till mervärde för havsområden.

52.  Europaparlamentet anser att det är absolut nödvändigt att ge kulturarvet under vatten den uppmärksamhet den förtjänar i den blå ekonomin, i synnerhet eftersom dagens samhällen kan lära sig av kulturarvet under vatten, t.ex. om tidigare exploatering av havet och människans reaktioner på klimatförändringar och havsnivåhöjningar, och eftersom kulturarvet under vatten är en resurs för turismen.

53.  Europaparlamentet betonar att EU fortfarande är världsledande inom den blå ekonomin, men att den internationella konkurrensen i sektorn är stenhård och att det endast är med lika villkor på global nivå som man kan fortsätta säkerställa hållbar tillväxt och europeiskt jobbskapande i denna komplexa sektor.

54.  Europaparlamentet anser att studier om försämringen av kustmiljöerna (föroreningar och förlust av biologisk mångfald), ekosystemens motståndskraft och förmåga till återhämtning, kusterosion och begränsning av dess orsaker samt havsanläggningar till skydd av kustlinjen (inbegripet naturbaserade lösningar som grön infrastruktur) är centrala delar av den blå ekonomin, som blir allt viktigare med tanke på klimatförändringarna. Parlamentet efterlyser ökat stöd från unionen för dessa områden och flexibilitet för områden med en särskild kustlinjeprofil som drabbas av upprepade katastrofer på grund av kusterosion.

55.  Europaparlamentet påpekar att havsenergi har stor potential när det gäller att utnyttja inhemska resurser, diversifiera energikällor och bidra till klimat- och energimålen. Parlamentet betonar att förnybar havsenergi är en framtidsbransch och hänvisar i detta avseende till vikten av att utveckla innovativa, rena energikällor och blå energi, såsom tidvattenenergi, vågenergi och osmotisk energi, som kommissionen också nämner i sitt meddelande av den 20 januari 2014 om blå energi. De havsbaserade kraftnäten mellan medlemsstaterna är av stor betydelse. Potentialen för avskiljning och lagring av koldioxid måste beaktas och undersökas ytterligare.

56.  Europaparlamentet betonar att man vid prospektering och utvinning av havsenergiresurser bör beakta behovet av tekniköverföring, särskilt i fråga om fortbildning för kvalificerade och högkvalificerade arbetstagare, och uppfylla de stränga kriterierna för miljömässig hållbarhet. Parlamentet framhåller den multiplikatorpotential som dessa verksamheter har för sysselsättningen och för relaterad verksamhet, både i tidigare och senare led.

57.  Europaparlamentet betonar vikten av ny teknik, t.ex. för att stoppa försämringen av marina ekosystem, eller för avskiljning och lagring av koldioxidutsläpp. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare analysera hur tekniken och åtföljande infrastruktur för säker och kostnadseffektiv transport av koldioxid kan tillämpas på ett ekonomiskt hållbart sätt.

58.  Europaparlamentet påpekar att den optimala placeringen av kraftgeneratorer för att producera blå energi, t.ex. vind-, våg- och solkraft, havsströmmar, osmotisk kraft och temperaturgradent energi, kan beror på en rad faktorer såsom vattendjup, havsbottenförhållanden, oceanografiska kännetecken och avstånd från land. Parlamentet anser därför att en harmonisering av de uppgifter som samlas in inom ramen för olika nationella program om batymetri, havsbottenförhållanden eller vertikala havsprofiler kan underlätta valet av platser och tillståndsreglerna för utveckling av förnybar energi. Parlamentet understryker även att ytterligare forskning om marinenergilösningar är nödvändig för att utveckla kostnads- och resurseffektiva energitekniklösningar till rimliga priser.

59.  Europaparlamentet anser att prospektering och utvinning på kontinentalsockeln kräver ett ständigt deltagande av medlemsstaterna, särskilt när det gäller information, identifiering av områden där utvinning är förbjuden, miljökonsekvensbedömning, analys och riskminimering samt utövande av suveränitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram och uppdatera en icke uttömmande förteckning över verksamhet till havs (t.ex. havsbaserad energiproduktion, djuphavsutvinning, marin sand- och grusutvinning osv.) som måste föregås av en miljökonsekvensbedömning och socioekonomisk konsekvensbedömning. Parlamentet framhåller återanvändning och återvinning av mineraler som ett alternativ till djuphavsutvinning, och de möjligheter som sådan verksamhet skapar när det gäller att integrera vetenskapliga kunskaper, utveckling och tekniköverföring.

60.  Europaparlamentet förespråkar ett samordnat och starkt EU-deltagande i Internationella havsbottenmyndigheten för att få till stånd effektiva miljöregler baserade på försiktighetsprincipen som förhindrar de negativa effekterna av djuphavsutvinning och exploatering, däribland områden av särskilt miljöintresse (APEI), och effekterna av djuphavsutvinning och bioprospektering på lokala samhällen, och för att garantera fullständig öppenhet av data.

61.  Europaparlamentet anser att den bioteknik som används i hav och oceaner är en mycket diversifierad verksamhet med enorm global potential när det gäller att upptäcka och tillämpa nya kunskaper och skapa nya tekniker och produkter med högt mervärde (nya material, livsmedel, farmaceutiska substanser osv.). Parlamentet lyfter fram sektorns behov av utbildning och yrkesutbildning och menar att medlemsstaterna, tillsammans med den privata sektorn, måste ta ett stort ansvar och att internationellt samarbete på detta område är nödvändigt.

62.  Europaparlamentet framhåller den sociala dialogens betydelse och anser att alla arbetsmarknadsparter som är involverade i den blå ekonomin bör vara representerade. Parlamentet lyfter fram betydelsen av samråd med berörda parter om den blå ekonomins utveckling i allmänhet, däribland samråd med det civila samhället och med regionala och lokala myndigheter.

63.  Europaparlamentet ställer sig helt och fullt bakom kommissionens initiativ i meddelandet om att främja en kompetensallians och ett kunskaps- och innovationscentrum för den blå ekonomin.

64.  Europaparlamentet anser att ett Erika IV-paketet om sjöfartssäkerhet bör inledas för att förhindra fler stora sjöfartskatastrofer. Parlamentet menar att skadorna på havsmiljön bör medges i EU:s lagstiftning genom detta paket.

65.  Europaparlamentet lyfter fram behovet av att öka det civila samhällets medvetenhet om havets betydelse som ekonomisk, kulturell och social resurs samt betydelsen av forskning och dialog för att uppnå integrerad hållbarhet mellan aktörer och medborgare.

66.  Europaparlamentet menar att haven och kusterna är värdefulla resurser som bör utgöra en av pelarna i EU:s politik för en industriell renässans. Parlamentet understryker att man bör vidta åtgärder för att återvitalisera den blå ekonomin och samtidigt stödja en sammanhållen europeisk ekonomi och hållbar utveckling, särskilt i de regioner där denna potential har begränsats på grund av globaliseringen.

67.  Europaparlamentet anser att utbyte av information och bästa praxis skulle kunna bidra till en snabb och hållbar utveckling av sektorn.

o
o   o

68.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaterna.

(1) EUT L 257, 28.8.2014, s. 135.
(2) EUT L 164, 25.6.2008, s. 19.
(3) Antagna texter, P7_TA(2013)0300.
(4) Antagna texter, P7_TA(2013)0438.
(5) Antagna texter, P7_TA(2014)0178.
(6) EUT L 347, 20.12.2013, s. 104.
(7) EUT L 347, 20.12.2013, s. 174.
(8) EUT L 347, 20.12.2013, s. 892.
(9) EUT C 12, 15.1.2015, s. 93.
(10) EUT C 19, 21.1.2015, s. 24.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy