Index 
Antagna texter
Torsdagen den 12 mars 2015 - StrasbourgSlutlig utgåva
IS/Daish senaste attacker och kidnappningar i Mellanöstern, som särskilt drabbat assyrier
 Sydsudan, inbegripet nyligen genomförda kidnappningar av barn
 Tanzania, särskilt frågan om markrofferi
 Mordet på den ryska oppositionsledaren Boris Nemtsov och den demokratiska situationen i Ryssland
 Årlig rapport till Europaparlamentet från Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik
 Årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013 och EU:s politik på området
 Förbindelserna mellan EU och Arabförbundet och samarbete i kampen mot terrorismen
 Hållbart utnyttjande av havsaborre
 FN:s människorättsråds 28:e möte
 Situationen i Venezuela

IS/Daish senaste attacker och kidnappningar i Mellanöstern, som särskilt drabbat assyrier
PDF 147kWORD 65k
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2015 om de angrepp och bortrövanden som på senaste tiden förövats av IS/Daish i Mellanöstern, framför allt mot assyrier (2015/2599(RSP))
P8_TA(2015)0071RC-B8-0240/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 18 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av artikel 9 i 1950 års europeiska konvention om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av artikel 18 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av FN:s förklaring från 1981 om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering på grund av religion och tro,

–  med beaktande av FN:s förklaring om rättigheterna för personer som tillhör nationella eller etniska religiösa eller språkliga minoriteter från 1992,

–  med beaktande av FN:s internationella konvention för skydd av alla påtvingade försvinnanden,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Irak, Syrien, Libyen och Egypten, särskilt resolutionen av den 10 oktober 2013 om de senaste fallen av våld mot och förföljelse av kristna, särskilt i Maaloula (Syrien) och Peshawar (Pakistan) och fallet med pastor Saeed Abedini (Iran)(1), av den 18 september 2014 om situationen i Irak och Syrien och IS/Daish offensiv, inklusive förföljelsen av minoriteter(2), och av den 12 februari 2015 om den humanitära krisen i Irak och Syrien, särskilt med avseende på IS/Daish(3),

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om främjande och skydd av religions- och trosfriheten,

–  med beaktande av uttalandet av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om våld mot och förföljelse av kristna och andra befolkningsgrupper i Mellanöstern, framför allt uttalandet av den 16 februari 2015 om att 21 koptiska kristna från Egypten halshuggits i Libyen,

–  med beaktande av uttalandet från kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant om inslagen i en regional EU-strategi för Syrien och Irak samt om hotet från IS/Daish,

–  med beaktande av uttalandet från FN:s säkerhetsråd av den 25 februari 2015 med dess fördömande av att över 100 assyrier bortförts av Isil,

–  med beaktande av rapporten från FN:s oberoende internationella undersökningskommission om Arabrepubliken Syrien av den 14 november 2014 Rule of Terror: Living under ISIS in Syria,

–  med beaktande av de årliga rapporterna och interimsrapporterna från FN:s särskilde rapportör om frihet i fråga om religion eller övertygelse,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Främjandet av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter är grundläggande principer och målsättningar för Europeiska unionen och utgör en gemensam grund för dess förbindelser med tredjeländer.

B.  Enligt internationell människorätt och artikel 18 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter har var och en rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Detta innefattar frihet att byta religion eller trosuppfattning och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom gudstjänst, iakttagande av religiösa sedvänjor, andaktsutövning eller undervisning. Enligt FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna skyddar religions- och trosfriheten alla trosuppfattningar, både teistiska, icke-teistiska och ateistiska.

C.  Europeiska unionen har upprepade gånger uttryckt sitt stöd för tankefrihet, samvetsfrihet samt religions- och trosfrihet och betonat att regeringarna är skyldiga att garantera dessa friheter överallt i världen.

D.  FN och andra internationella organisationer har rapporterat om att IS/Daish och grupper som hör ihop med den i stor skala har förövat allvarliga kränkningar av internationella mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt, framför allt mot etniska och religiösa minoriteter, bland annat i form av målinriktade dödanden, tvångsomvändelser, bortföranden, handel med kvinnor, förslavande av kvinnor och barn, rekrytering av barn såsom självmordsbombare, sexuella och fysiska övergrepp och tortyr. Det råder en allvarlig oro för hur det står till för dem som fortfarande sitter fast i områden som kontrolleras av IS/Daishs styrkor, eftersom knappast något internationellt humanitärt bistånd alls når ut till dessa områden.

E.  IS/Daish har inlett en kampanj för att utplåna alla spår av andra religioner eller trossamfund än dem som företräder deras egen tolkning av islam, genom att döda eller fördriva deras anhängare och förstöra deras heliga platser, historiska platser och verk av människohand, bland dem också exempel på unikt och oersättligt kulturarv som av Unesco erkänts såsom världskulturarv. Allt detta har organisationen beskrivit såsom ”kulturell utrensning”.

F.  I de områden som IS/Daish behärskar kräver organisationen en oacceptabel och oersättlig tribut från tusenåriga civilisationer. I synnerhet i Irak och Syrien, men också annorstädes inom Mellanöstern överlag, är situationen för kristna sådan att själva deras existens hotas. Om de kristna skulle försvinna skulle detta innebära att en avsevärd del av de berörda ländernas religiösa arv gick förlorad.

G.  Framför allt kristna har under ett flertal år avsiktligen tagits som måltavla av olika extremistiska eller jihadistiska grupper, så att över 70 procent av de kristna i Irak och över 700 000 av de kristna i Syrien tvingats fly från sina länder.

H.  I Irak utgör de 250 000 kaldéerna/assyrierna/syriakerna en särskild etnisk-religiös grupp och i Syrien fanns det uppskattningsvis 40 000 assyrier innan inbördeskriget bröt ut i landet under 2011.

I.  Den 15 februari 2015 publicerade IS/Daish en video som visade hur 21 koptiska kristna från Egypten halshöggs i Libyen. Dessa kopter var migrerande arbetstagare från en utfattig del av Egypten och hade bortrövats i Sirte i Libyen.

J.  Den 23 februari 2015 bortrövades uppskattningsvis 220 assyrier av IS/Daish i närheten av Tell Tamer på södra stranden av floden Khabur i nordöstra Syrien. Under samma kampanj förstörde extremisterna också egendom och heliga platser för de kristna. Tusentals assyrier dödades under IS/Daish-angrepp. IS/Daish sägs ha utfärdat en förklaring i februari 2015 där assyriska byar i provinsen Hasaka i Syrien avkrävdes jizya, en skatt som tas ut av icke-muslimer och går tillbaka till den första tiden av islamskt herravälde och avskaffades i hela det ottomanska riket 1856, samt uppfordrades att omvända sig till islam eller mista livet. Alltsedan den 9 mars 2015 rapporteras IS/Daish ha förövat större angrepp på assyrisk-kristna städer i området kring floden Khabur.

K.  Sedan den 1 mars 2015 har IS/Daish frisläppt flera tiotals assyrier, merendels spädbarn och åldringar, efter förhandlingar med ledare för olika stammar, men de flesta assyrierna hålls fortfarande fångna och terroristerna har hotat döda dem om inte koalitionen upphör med sina bombanfall.

L.  Som ett led i en medveten politik för kulturell och religiös utrensning lär IS/Daish ha förstört över 100 kyrkor i Irak och minst 6 kyrkor i Syrien, samt ett antal shiitiska moskéer i Irak. I februari 2015 offentliggjorde IS/Daish-kämparna avsiktligen att de i museet i Mosul förstört statyer och andra verk av människohand som stammar från de forna assyriska och ackadiska rikena. Därefter jämnade IS/Daish den antika assyriska staden Nimrud med marken och på allra senaste tiden sägs IS/Daish ha förstört Hatra, som ingår i Unescos världsarv. Den syriska regimen sägs ha riktat granateld mot kyrkor i områden som kontrolleras av oppositionen, exempelvis i Homs 2012 och i Idlib 2013.

M.  IS/Daish fortsätter att förfölja, stympa och mörda medlemmar av etniska och religiösa minoriteter, journalister, krigsfångar, aktivister och andra och ibland sker detta på extremt grymma och ofattbara sätt. Krigsförbrytelser och andra kränkningar av internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning förövas fortsättningsvis varje dag och i stor skala av andra konfliktparter tillika, bland dem framför allt Assadregimen.

N.  En av de bakomliggande orsakerna till allt våld som förövas av IS/Daish är salafismen, framför allt den extrema wahhabitiska tolkningen av islam.

1.  Europaparlamentet reagerar med chock och smärta på de brutala handlingar som begåtts av IS/Daish-extremisterna mot assyrierna i Syrien och kopterna i Libyen och uttalar sin fullständiga förkastelsedom över illdåden. Parlamentet uttrycker sin solidaritet med offrens anhöriga och med den assyrisk-kristna befolkningsgruppen i Syrien och den koptisk-kristna befolkningsgruppen i Egypten samt med alla andra grupper och personer som drabbats av det våld som IS/Daish utövar.

2.  Europaparlamentet fördömer skarpt IS/Daish och dess avskyvärda övergrepp mot de mänskliga rättigheterna, eftersom sådant är liktydigt med brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser enligt Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen och kan kallas folkmord. Parlamentet är oerhört oroat över att denna terroristgrupp avsiktligen inriktat sig på kristna, jazider, turkmener, shiiter, shabaker, kakaer och sunniter som inte delar deras tolkning av islam, såsom ett led i sina strävanden att utrota alla religiösa minoriteter i de områden som står under dess kontroll. Parlamentet understryker att de som förövat dessa illdåd absolut inte får gå ostraffade och att de ansvariga bör ställas inför Internationella brottmålsdomstolen. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om det fortfarande ouppklarade fallet med att biskoparna Yohanna Ibrahim och Paul Yazigi bortrövats av väpnade rebeller i provinsen Aleppo i Syrien den 22 april 2013.

3.  Europaparlamentet fördömer vidare IS/Daish försök att exportera sin extremistiska och totalitära ideologi och sitt våld till andra länder i och utanför regionen.

4.  Europaparlamentet stöder de internationella insatserna mot IS/Daish, inberäknat den internationella koalitionens militära insatser under Förenta staternas samordning, och uppmanar de EU-medlemsstater som ännu inte gjort det att överväga hur de skulle kunna bidra till dessa insatser, bland annat genom att spåra upp och förbjuda hemliga fonder som Isis förfogar över utomlands.

5.  Europaparlamentet uppmanar den internationella koalitionen att göra mer för att förhindra bortrövanden som riktar sig mot minoriteter, som när hundratals assyriska kristna bortrövats i norra Syrien. Parlamentet understryker att kaldéerna, assyrierna, syriakerna och övriga i riskzonen på Nineveslätten i Irak måste beredas en säker tillflyktsort. De lever i ett område där många etniska och religiösa minoriteter under historiens gång varit markant företrädda och bott sida vid sida under fredliga förhållanden.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att inta ett utvecklingsföregripande synsätt för att avvärja hotet om att IS/Daish ska expandera till länder och regioner bortom Irak och Syrien. Mot bakgrund av detta är parlamentet ytterligt oroat över situationen i Libyen, inte minst på grund av den geografiska närheten både till EU och till konfliktområden i Afrika.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater, samt partnerna inom Nato, att åtgärda frågan om den ambivalenta roll som vissa länder spelar i konflikten, framför allt när dessa länder, antingen aktivt eller passivt, bidragit eller bidrar till att IS/Daish och andra extremistgrupper vuxit till sig. Parlamentet är med tanke på detta ytterligt oroat över att olika offentliga och privata enheter i Gulfregionen bekostar spridningen av den wahhabitiska tolkningen av islam och uppmanar dessa länder att sluta med detta. Parlamentet uppmanar dessutom länderna att sluta upp med att finansiera terrororganisationer från sina territorier och uppmanar Turkiet att spela en positiv roll i kampen mot IS/Daish och omedelbart låta kristna minoriteter och andra förföljda som flyr från Syrien gå över gränsen till Turkiet och söka skydd där.

8.  Europaparlamentet uppmuntrar till samarbete med de nya framväxande regionala och lokala krafterna, såsom den kurdiska regionala regeringen i Irak, kurdiska grupper på annat håll, såsom den roll som spelats av YPG vid befrielsen av Kobane, och av det syriakiska militärrådet, samt av enheter av typ lokala självstyrelseorgan i regionen, vilka visat ett starkare engagemang för mänskliga rättigheter och demokrati än härskarna i sina länder. Parlamentet hyllar framför allt de kurdiska Peshmerga-styrkorna för deras mod när de gjort så mycket för att skydda hotade minoriteter.

9.  Europaparlamentet är oroat över det som rapporteras om att kristna minoriteter inte har tillträde till flyktingläger i regionen eftersom detta skulle vara alltför farligt för dem. Parlamentet begär att EU ska se till att dess utvecklingsbistånd inriktas på alla minoritetsgrupper som blivit fördrivna under konflikten. Parlamentet uppmuntrar EU att använda den erfarenhet och de väletablerade nätverk som finns hos de lokala och regionala kyrkorna, samt hos kyrkornas internationella hjälporganisationer, för att tillhandahålla ekonomiskt stöd och annat stöd för att alla minoritetsgrupper ska kunna dra nytta av det skydd och stöd som det europeiska biståndet erbjuder.

10.  Europaparlamentet anser att rådet och Europeiska utrikestjänsten ovillkorligen måste börja arbeta med internationella och regionala partner om vad som ska ske efter IS/Daish, och då ta hänsyn till det trängande behovet av kulturell och religiös dialog och försoning.

11.  Europaparlamentet fördömer att IS/Daish förstört kulturminnesmärken och verk av människohand i Syrien och Irak, eftersom detta innebär ett angrepp på kulturarvet hos alla invånare i dessa länder, och på mänsklighetens kulturarv överlag.

12.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att samarbeta med internationella och regionala partner för att skydda så mycket som möjligt av kulturarvet och det religiösa arvet, både efter Assyrien och efter andra kulturer och religioner, på de territorier som ockuperas av IS/Daish. Parlamentet uppmanar vidare rådet med kraft att vidta åtgärder mot den illegala handeln med antikviteter från dessa territorier.

13.  Europaparlamentet bekräftar och stöder den oförytterliga rätten för alla religiösa och etniska minoritetsgrupper i Irak och Syrien att fortsätta att leva i värdighet, jämlikhet och trygghet där de historiskt och traditionellt alltid har levt och att fritt utöva sina religioner. Parlamentet uppmanar mot bakgrund av detta med kraft FN:s medlemsstater att tydligt ta avstånd från våldet och uttala sitt stöd för särskilt minoriteters rättigheter. Parlamentet anser att för att lindra lidandet och bromsa kristnas och andra urbefolkningars massflykt från regionen måste regionala politiska och religiösa ledare tydligt och entydigt uttala sitt stöd för dessa personers fortsatta närvaro och deras fulla och lika rättigheter som medborgare i sitt land.

14.  Europaparlamentet avvisar utan förbehåll det kalifat som utropats av IS/Daishs ledarskap, i de områden som IS/Daish kontrollerar, och betraktar det som lagstridigt. Parlamentet poängterar att bildandet och utbredningen av ”islamiska kalifatet”, samt andra extremistgruppers verksamhet i Irak och Syrien, utgör ett direkt hot mot säkerheten, såväl i regionen som i europeiska länder.

15.  Europaparlamentet bekräftar sitt engagemang till förmån för tankefrihet, samvetsfrihet och religions- eller trosfrihet, eftersom det är en grundläggande mänsklig rättighet som garanterats av internationella rättsliga instrument som flertalet av världens länder utfäst sig följa och som erkänns vara ett allmängiltigt värde.

16.  Europaparlamentet stöder alla initiativ, också inom EU, vars mål är att främja dialog och respekt mellan befolkningsgrupper. Parlamentet uppmanar alla religiösa ledare att arbeta för tolerans och ta initiativ mot hat och våldsam och extrem radikalisering.

17.  Europaparlamentet uppmanar EU med kraft att ytterligare undersöka vad som skulle kunna göras mot terrorismen, med iakttagande av de mänskliga rättigheterna, förutom det som redan görs, samt att fortsätta arbeta med medlemsstaterna för att förbättra de strategier som på EU:s mark motverkar radikalisering och spridning av hatpropaganda och anstiftan till våld på internet. Parlamentet uppmanar dessutom med kraft EU:s medlemsstater att arbeta tillsammans med FN:s säkerhetsråd och FN:s generalförsamling för att runtom i världen hejda spridningen av extremistisk och jihadistisk ideologi.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Syriens nationella koalition, Iraks regering och parlament, Kurdistans regionala regering i Irak, Arabrepubliken Egyptens president, deputeraderådet i Tobruk i Libyen och Libyens regering, Arabförbundet, FN:s generalsekreterare och FN:s råd för mänskliga rättigheter.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0422.
(2) Antagna texter, P8_TA(2014)0027.
(3) Antagna texter, P8_TA(2015)0040.


Sydsudan, inbegripet nyligen genomförda kidnappningar av barn
PDF 147kWORD 63k
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2015 om Sydsudan, inbegripet nyligen genomförda kidnappningar av barn (2015/2603(RSP))
P8_TA(2015)0072RC-B8-0241/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Sydsudan, särskilt de av den 16 januari 2014(1) och den 13 november 2014 om situationen i Sydsudan(2),

–  med beaktande av avtalet om eldupphör och maktdelning av den 2 februari 2015 mellan president Salva Kiir och f.d. vicepresident Riek Machar, undertecknat i Addis Abeba under överinseende av den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten (Igad),

–  med beaktande av uttalandet av den 3 februari 2015 från FN:s generalsekreterare Ban Ki‑moon om fredssamtalen i Sydsudan,

–  med beaktande av kommunikén av den 10 februari 2015 från mötet på hög nivå mellan Igad och FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha) om den humanitära krisen i Sydsudan,

–  med beaktande av uttalandet av den 25 februari 2015 från FN:s generalsekreterares särskilde representant för barn och väpnade konflikter,

–  med beaktande av den gemensamma kommunikén från oktober 2014 från Republiken Sydsudan och FN om förebyggande av sexuellt våld i samband med konflikter,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 2155 (2014) och 2206 (2015) som lägger grunden för riktade sanktioner mot dem som hindrar freden i Sydsudan,

–  med beaktande av uttalandet av den 6 mars 2015 från talespersonen för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, om det misslyckade försöket att nå en fredsuppgörelse mellan parterna i konflikten i Sydsudan,

–  med beaktande av förnyandet 2012 av den sydsudanesiska handlingsplanen för att sätta stopp för rekryteringen och utnyttjandet av barn i regeringsunderstödda väpnade styrkor och andra grova brott mot barn,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av Afrikanska unionens konvention om de specifika aspekterna på flyktingproblemen i Afrika,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om barnets rättigheter och välfärd,

–  med beaktande av FN:s konvention mot tortyr,

–  med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om barn och väpnad konflikt från 2010,

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 182 om de värsta formerna av barnarbete, antagen 1999, enligt vilken tvångsrekrytering av barn för utnyttjande i väpnade konflikter är en av de värsta formerna av barnarbete,

–  med beaktande av Cotonouavtalet,

–  med beaktande av det heltäckande fredsavtalet för Sudan från 2005,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 15 och 16 februari 2015 bortfördes uppskattningsvis 89 barn, och möjligtvis hundratals fler, från byn Wau Shilluk i delstaten Upper Nile av en milisgrupp som sägs anföras av Johnson Oloni, en ledare inom Sudanesiska folkets befrielsearmé (SPLA). Enligt vittnen omringade väpnade soldater byn och letade igenom varje hus. I första hand var det pojkar över tolv år som fördes bort med våld.

B.  I december 2013 urartade en politisk dispyt inom Sydsudans styrande parti, Sudanesiska folkets befrielserörelse (SPLM), i en väpnad konflikt i Juba mellan styrkor som stöder president Kiir och styrkor som stöder den förre vicepresidenten Riek Machar.

C.  Sedan den interna väpnade konflikten bröt ut i december 2013 har omkring 1,4 miljoner människor drivits på flykt inom landet, medan 500 000 har flytt till grannländer, och ca 12 000 barn har rekryterats till väpnade styrkor och grupper. Tusentals barn har enligt uppgift dödats, våldtagits, förflyttats eller blivit föräldralösa.

D.  För omkring 4 miljoner människor är risken stor att drabbas av osäker livsmedelsförsörjning och livsmedelsbrist, och FN varnar oupphörligen för att den humanitära krisen och hungersnöden kommer att förvärras om striderna fortsätter. Då det även råder brist på läkarvård och infrastruktur ser det ut som om situationen inte kan annat än förvärras.

E.  FN:s uppdrag i Republiken Sydsudan (UNMISS) tillhandahåller nu en tillflyktsort för fler än 100 000 interflyktingar som försöker undkomma våldet, och det har själv utsatts för attacker.

F.  Enligt beräkningar som FN har gjort är över hälften av invånarna i flyktinglägren barn, vars fysiska säkerhet, utveckling och välfärd är allvarligt hotade. Barnadödlighetssiffrorna i Sydsudan är bland de högsta i världen och landets utbildningsindikatorer är de lägsta i världen. 400 000 barn har avbrutit skolgången till följd av den pågående konflikten.

G.  Parterna i konflikten har gett sig på civila på grund av deras etnicitet och uppfattade politiska tillhörighet, begått sexuella våldshandlingar och ägnat sig åt utbredd förstörelse och plundring av egendom.

H.  Den 7 januari 2014 inleddes förhandlingar i Addis Abeba mellan parterna i konflikten i Sydsudan, under överinseende av den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten (Igad). Trots tidigare överenskommelser om att upphöra med fientligheterna – den senaste var ett eldupphöravtal undertecknat den 2 februari 2015 i Addis Abeba – och Igads fortlöpande insatser för att förhandla fram en politisk lösning på konflikten fortsätter striderna, som kännetecknas av ett fullständigt åsidosättande av internationell människorättslagstiftning och humanitär rätt och straffrihet för övergrepp som begåtts i konflikten.

I.  Regeringen och rebellerna lyckades inte nå en överenskommelse och maktdelning före den 5 mars 2015, som var den tidsfrist som fastställts av Igad, och fredssamtalen har förlängts på obestämd tid. Enligt Igads chefsmedlare kan FN och Afrikanska unionen nu spela en direkt roll i förhandlingarna.

J.  Afrikanska unionen inrättade en undersökningskommission i mars 2014, men dess slutrapport har ännu inte offentliggjorts trots att den översändes till Afrikanska unionens kommission i oktober 2014.

K.  Beslutet att skjuta upp offentliggörandet har mötts med stor besvikelse och ses allmänt som ett nederlag för försöken att få still stånd ansvarsutkrävande och ett slut på straffriheten. FN:s biträdande generalsekreterare Ivan Simonovic, FN:s tidigare högkommissarie för mänskliga rättigheter Navi Pillay och framstående medlemmar av organisationer i det sydsudanesiska civila samhället har uttryckt sin besvikelse.

L.  Den 3 mars 2015 antog FN:s säkerhetsråd enhälligt ett system för att införa sanktioner mot de personer som är ansvariga för eller som medverkar till att konflikten fortsätter eller att freden hindras i Sydsudan. Sanktionerna är också tillämpliga på personer som ger sig på civila eller som angriper sjukhus, religiösa inrättningar, skolor eller platser där civila söker skydd, och som rekryterar eller utnyttjar barn i väpnade styrkor eller grupper.

M.  Trots att landets parlament har röstat för en ratificering har Sydsudan ännu inte anslutit sig till någon central internationell eller regional människorättskonvention, såsom Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter, Afrikanska unionens konvention om de specifika aspekterna på flyktingproblemen i Afrika, FN:s konvention om barnets rättigheter, FN:s konvention mot tortyr och FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.

N.  I Internationella brottmålsdomstolens stadga fastställs det att nationella väpnade styrkors eller väpnade gruppers inkallelse, värvning eller utnyttjande av barn under femton år i strider är ett krigsbrott.

O.  Ett lagförslag om icke-statliga organisationer har diskuterats i Sydsudans parlament, vilket skulle inskränka rätten till föreningsfrihet, göra registrering obligatorisk, förbjuda icke‑statliga organisationer från att verka utan att vara registrerade och kriminalisera frivilligverksamhet som bedrivs utan ett registreringsintyg.

P.  Skolor fortsätter att användas för bl.a. militära syften, som ockupationsområden eller som platser för rekrytering. I slutet av februari 2015 användes enligt uppgift 30 skolor fortfarande för militära syften.

Q.  Om man räknar bort givarstöd och humanitärt stöd är Sydsudans ekonomi nästan helt beroende av oljebranschen, och landets oljeexport står för över 70 procent av BNP och för ca 90 procent av de statliga inkomsterna. Inkomsterna från oljeindustrin har gett näring åt våldsamma konflikter.

R.  Det pågående våldet i Sydsudan medför olidliga humanitära kostnader. FN uppskattar att det under 2015 kommer att behövas 1,81 miljarder US-dollar i humanitärt bistånd. FN har förklarat att katastrofnivå 3 gäller för situationen i Sydsudan – den högsta nivån för en humanitär kris.

S.  EU och dess medlemsstater bidrog med nästan 300 miljoner EUR i humanitärt bistånd under 2014 för att lindra den humanitära krisen och hantera de sydsudanesiska flyktingarnas akuta behov i regionen.

1.  Europaparlamentet är djupt oroat över det försämrade säkerhetsläget och humanitära läget i Sydsudan som skulle kunna destabilisera hela Östafrika. Parlamentet uppmanar med eftertryck alla parter att sätta stopp för våldet, att upphöra med människorättskränkningarna, att under en övergångsperiod bilda en nationell enhetsregering och att se till att det humanitära biståndet når fram dit det ska. Parlamentet uppmanar samtliga parter att upphöra med attackerna mot utbildningsinrättningar och offentliga byggnader och att sluta att använda skolor för militära syften, bl.a. för rekrytering av barnsoldater. Parlamentet påminner i detta sammanhang om sitt stöd för riktlinjerna för skydd för skolor och universitet mot militär användning under väpnade konflikter.

2.  Europaparlamentet är djupt besviket över att inga märkbara framsteg har gjorts efter över ett år av förhandlingar under Igads ledning. Parlamentet uppmanar eftertryckligen alla parter i konflikten att nå en uppgörelse om maktdelning, och ger sitt fulla stöd till den pågående förhandlingsprocessen. Parlamentet efterlyser ett villkorslöst, heltäckande och omedelbart eldupphör och ett slut på alla fientligheter samt ett omedelbart stopp för rekryteringen och mobiliseringen av civila. Parlamentet efterlyser insatser för att nå varaktig fred och stabilitet. Regeringssidan och rebellsidan uppmanas med eftertryck att med ärligt uppsåt inleda villkorslösa och inkluderande politiska samtal för att framgångsrikt slutföra förhandlingarna. Parlamentet välkomnar Afrikanska unionens och Igads insatser för att främja en inkluderande dialog och medling.

3.  Europaparlamentet begär att alla barn som sedan konfliktens början i december 2013 har rekryterats av väpnade styrkor ska släppas fria och tillåtas återvända hem under säkra former. Parlamentet påminner enträget alla parter i konflikten om att rekryteringen och utnyttjandet av barn i väpnade styrkor och grupper är en grov kränkning av folkrätten.

4.  Europaparlamentet uppmanar SPLA och oppositionsstyrkorna att noggrant och under öppna former kontrollera att det inte finns några barn kvar i deras led, och att omedelbart ta fram och genomföra en handlingsplan, i samarbete med FN, för att sätta stopp för grova kränkningar av barns rättigheter.

5.  Europaparlamentet påminner om det åtagande som Sydsudans myndigheter gjorde 2009, förnyat 2012, om att sätta stopp för rekryteringen och utnyttjandet av barn i konflikter, att släppa alla barn som är knutna till regeringsunderstödda säkerhetsstyrkor, att tillhandahålla de tjänster som behövs för att barnens familjer ska kunna återförenas och återintegreras och att utreda grova brott mot barn. Parlamentet beklagar djupt att detta åtagande inte har respekterats till fullo, och uppmanar parterna att till fullo genomföra riktlinjerna i handlingsplanen.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bidra till mobiliseringen av resurser för att hjälpa till med den långsiktiga återintegreringen av barn som har rekryterats till väpnade styrkor och barn som har drabbats av konflikten, i samarbete med kontoret för FN:s särskilde representant för barn och väpnade konflikter, Unicef och andra organ.

7.  Europaparlamentet framhåller behovet av att överbrygga klyftan mellan humanitära krisinsatser och långsiktigt utvecklingssamarbete. Parlamentet anser särskilt att långsiktiga utvecklingsprogram för barn som drabbats av väpnade konflikter bl.a. måste fokusera på system för skydd av barn, utbildning och sysselsättningsarrangemang. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen och medlemsstaterna att öka tillhandahållandet av humanitärt bistånd och att ge lokala jordbrukare och producenter tillgång till resurser.

8.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd att offentliggöra den rapport som sammanställts av Afrikanska unionens undersökningskommission för Sydsudan om människorättsövergrepp i landet och att utan vidare dröjsmål följa upp rapportens resultat.

9.  Europaparlamentet understryker att offentliggörandet av rapporten är ett viktigt steg på vägen mot fred och försoning. Parlamentet konstaterar att alla sydsudaneser har rätt till sanning och rättvisa, och att hundratals offer för och vittnen till grymheter har gjort stora personliga uppoffringar för att samarbeta med Afrikanska unionens undersökningskommission. Ofta har de tagit stora personliga risker när de har återberättat svåra upplevelser för att bidra till att ge en mer komplett bild av konflikten.

10.  Europaparlamentet begär att kommissionen och Europeiska utrikestjänsten aktivt ska stödja genomförandet av undersökningskommissionens rekommendationer, bl.a. vad gäller ett eventuellt inrättande av en specialdomstol, en så kallad ”hybriddomstol”, som ska ta upp grymheterna, vilket har föreslagits av FN:s generalsekreterare.

11.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av FN:s säkerhetsråds resolution 2206 om införande av riktade sanktioner mot dem som har underblåst konflikten, och begär att den omedelbart ska genomföras. Parlamentet understryker att det måste antas ett heltäckande vapenembargo på regional och internationell nivå för att hejda vapenleveranserna till enskilda och grupper som har begått allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, krigsbrott och brott mot mänskligheten, och för att skydda civila som löper stor risk.

12.  Europaparlamentet uppmanar Sydsudans regering att göra snabba, grundliga, opartiska och oberoende utredningar av människorättsövergrepp i syfte att åtala och utkräva ansvar av personer som misstänks för brott mot folkrätten och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inbegripet bortförandet och rekryteringen av barn i väpnade konflikter och sexuellt våld mot kvinnor och barn.

13.  Europaparlamentet påminner om Igad-protokollet av den 25 augusti 2014 som specifikt fastställer att enskilda personer som av Afrikanska unionens undersökningskommission har befunnits vara skyldiga till allvarliga brott inte har rätt att delta i övergångsregeringen.

14.  Europaparlamentet uppmanar Sydsudans regering att utan dröjsmål slutföra de lagstiftningsändringar som brottsbelägger rekryteringen och utnyttjandet av barn, att använda denna lagstiftning för att åtala gärningsmän, att slutföra genomförandet av internationella överenskommelser, bl.a. 2002 års fakultativa protokoll till konventionen om barnets rättigheter, och att ansluta sig till Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen.

15.  Europaparlamentet uppmanar Sydsudans regering att förkasta lagstiftning som skulle begränsa de sektorer inom vilka icke-statliga organisationer och andra organisationer kan bedriva sitt arbete, vilket allvarligt skulle hämma samhällsutvecklingen och de humanitära hjälpinsatserna.

16.  Europaparlamentet uppmanar Sydsudans regering att fullgöra sitt ansvar att ta hand om sitt folk och att uppmuntra internationella givare att öka stödet till biståndsinsatserna. Med tanke på hur omfattande behoven är och hur snabbt de måste tillgodoses uppmanar parlamentet det internationella samfundet att sammankalla en ny internationell givarkonferens för Sydsudan när alla förutsättningar för fred har tillmötesgåtts och det har inrättats en mekanism för rättvis inkomstfördelning.

17.  Europaparlamentet efterlyser enträget att Sydsudans naturresurser ska förvaltas ansvarsfullt och att man ska se till att oljeinkomsterna inte underblåser konflikten. Parlamentet uppmanar de förhandlande parterna att låta frågan om insyn och offentlig granskning i oljebranschen utgöra en del av fredssamtalen och det slutliga avtalet så att inkomsterna därifrån kan användas för att åstadkomma en hållbar utveckling i landet och förbättra levnadsförhållandena för befolkningen.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Sydsudans regering, Sydsudans kommissarie för mänskliga rättigheter, Sydsudans nationella lagstiftande församling, Afrikanska unionens institutioner, den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten (Igad), medordförandena i den parlamentariska AVS–EU-församlingen samt FN:s generalsekreterare.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0042.
(2) Antagna texter, P8_TA(2014)0053.


Tanzania, särskilt frågan om markrofferi
PDF 142kWORD 60k
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2015 om Tanzania, särskilt frågan om markrofferi (2015/2604(RSP))
P8_TA(2015)0073RC-B8-0242/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av G8-ländernas initiativ från 2013 om öppenhet vad gäller mark,

–  med beaktande av Afrikanska unionens ram och riktlinjer för markpolitiken i Afrika (ALPFG), Afrikanska unionens Policy Framework for Pastoralism in Africa: Securing, Protecting and Improving the Lives, Livelihoods and Rights of Pastoralist Communities som antogs vid de afrikanska jordbruksministrarnas möte i oktober 2010 och godkändes vid det verkställande rådets 18:e sammanträde i Addis Abeba i Januari 2011 (Doc. EX.CL/631 XVIII) och av Afrikanska unionens förklaring om markfrågor och markproblem i Afrika från 2009,

–  med beaktande av förklaringen från världstoppmötet om tryggad livsmedelsförsörjning, som antogs i Rom 2010, av principerna om ansvarsfulla investeringar i jordbruket som tar hänsyn till rättigheter, försörjningsmöjligheter och resurser och av de frivilliga riktlinjerna från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation för ansvarsfull förvaltning av markrättigheter, fiske och skog i förhållande till en nationell tryggad livsmedelsförsörjning,

–  med beaktande av Afrikanska unionens, Afrikanska utvecklingsbankens och den ekonomiska kommissionen för Afrikas vägledande principer om storskaliga markbaserade investeringar i Afrika,

–  med beaktande av rapporten av den 11 juni 2009 från FN:s särskilde rapportör för rätten till mat, Olivier De Schutter, Large-scale land acquisitions and leases: a set of core principles and measures to address the human rights challenge,

–  med beaktande av millenniedeklarationen av den 8 september 2000 där millennieutvecklingsmålen fastställs, i synnerhet målen 1, 3 och 7,

–  med beaktande av 2014 års rapport från Förenta nationerna om millennieutvecklingsmålen,

–  med beaktande av rapporten från FN:s konferens om hållbar utveckling, som hölls i Rio de Janeiro (Brasilien) den 20–22 juni 2012,

–  med beaktande av UN-Habitats (FN:s boende- och bosättningsprogram) studie Secure Land Rights for All från 2008 och dess riktlinjer How to Develop a Pro-Poor Land Policy: Guide and Lessons,

–  med beaktande av FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter och ILO:s konvention om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder (nr 169) från 1989,

–  med beaktande av den Förenade republiken Tanzanias lag nummer 5 om byarnas mark från 1999 och lagen om lokalt styre från 1982,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer för markpolitiken från 2004 med riktlinjer för utveckling och program för markpolitiken i utvecklingsländer,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 april 2014 om upprättande av ett nytt program till ett värde av 33 000 000 euro för att förbättra markförvaltningen och livsmedels- och näringstryggheten för familjejordbrukare och utsatta befolkningar i Afrika söder om Sahara,

–  med beaktande av FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter från 2011,

–  med beaktande av den gemensamma parlamentariska församlingens (AVS-EU) resolution om de sociala och miljömässiga effekterna av pastoralism i AVS-länderna, som antogs i november 2013 (ACP-EU/101.526/13/fin),

–  med beaktande av den undersökning om hantering av frågan om mänskliga rättigheter i samband med markrofferi som parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter beställde 2015,

–  med beaktande av det reviderade Cotonouavtalet,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av den Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  De största utmaningarna under 2000-talet – tryggad livsmedelsförsörjning, energibrist, vattenbrist, stadstillväxt, befolkningstillväxt, miljöförstöring, klimatförändringar, naturkatastrofer och instabila stater – hör alla samman med markförvaltningsfrågor, vilket gör behovet av att prioritera omfattande markreformer och säkerställa markrättigheter desto större.

B.  De tanzaniska myndigheterna har meddelat att man planerar att sälja 1 500 kvadratkilometer av massajernas mark i västra Serengeti till ett privat jakt- och safariföretag från Förenade Arabemiraten. Denna plan innebär att 40 000 boskapsuppfödande massajer skulle bort.

C.  Efter internationella påtryckningar påstod Tanzanias president, Jakaya Kikwete, i november 2014 att han hade givit upp planerna och lovade att aldrig tvinga bort massajfolket från deras förfäders marker. Trots detta löfte har tusentals massajer olagligen drivits bort från sin mark. Enligt aktuella rapporter har de tanzaniska myndigheterna förstört över 200 hus och beslagtagit boskap, vilket har gjort 3 000 människor hemlösa och utan tak över huvudet.

D.  Tanzanias massajer har en lång historia av tilltagande konflikter rörande markägande med Tanzanias myndigheter, vilket börjande 1992 när det utländskägda Ortello Business Corporation gavs jakträttigheter inom Loliondo kontrollområde för vilda djur, vilket huvudsakligen bebos av boskapsuppfödande massajer som är lagliga ägare till området.

E.  En framställning från massajerna i Ngorongoro-distriktet har skrivits under av över 2 miljoner människor från hela världen på internetsidan AVAAZ.

F.  Privata investerare och regeringar visar ett allt större intresse för storskaliga markköp och långfristiga arrenden för att producera livsmedel och energi eller utvinna mineraler i huvudsakligen afrikanska utvecklingsländer, i synnerhet Tanzania.

G.  Mellan 2005 och 2008 skedde en betydande ökning av det utländska och inhemska intresset för att bygga upp storskaliga biobränsleplanteringar i Tanzania. Under denna period fick investerare tillgång till cirka 640 000 hektar mark, varvid bönder och hushåll förlorade sin mark och sitt levebröd och se sin livsmedelsförsörjning försämrad.

H.  Man uppskattar att 1,4 miljarder hektar mark runtom i världen förvaltas enligt sedvaneregler. Urbefolkningars tillgång till mark har givits särskilt skydd genom ILO:s konvention nr 169 och genom FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter, där artikel 10 garanterar rätten att inte tvingas bort från sin mark eller sitt territorium och fastställer att ingen förflyttning får ske utan ett fritt och informerat samtycke på förhand från urbefolkningen efter en överenskommelse om rättvis ersättning samt, om möjligt, möjligheten att återvända.

I.  Storskaliga landförvärv kan enligt Tiranaförklaringen definieras som ”markrofferi” när ett eller flera av följande kriterier är tillämpliga: det har skett ett tydligt brott mot de mänskliga rättigheterna, förflyttningen av berörda lokala befolkningar sker utan deras fria och informerade samtycke på förhand, förvärvet bygger inte på öppna, tydliga avtal eller leder till negativa sociala, ekonomiska eller miljömässiga effekter.

J.  Enligt Afrikanska utvecklingsbanken är 75 procent av Tanzanias befolkning småskaliga jordbrukare. Boskapsuppfödande befolkningar lever i harmoni med skyddade djur och utgör, inklusive massajerna, 10 procent av Tanzanias befolkning, men fortsätter att förlora stora delar av sin mark på grund av försäljning utan kunskap om de juridiska och praktiska konsekvenserna, korrupt och illegal tilldelning av mark till utlänningar och klassificering av mark som arrendemark, reservat eller nationalparker från myndigheternas sida.

K.  I artikel 17 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna fastställs att var och en har rätt att äga egendom, både enskilt och tillsammans med andra, och att ingen godtyckligt får fråntas sin egendom.

L.  Internationella, inklusive europeiska, företag har spelat en betydande roll vid storskaliga markförvärv i Tanzania, och internationella finansieringsinstitut har varit delaktiga i finansieringen av storskaliga markaffärer i landet.

M.  I ramen och riktlinjerna för markpolitiken i Afrika kräver man respekt för lokalbefolkningens mänskliga rättigheter, inklusive respekt för sedvanerätten till mark och markrelaterade resurser.

N.  I maj 2014 införde EU ett nytt program för att stärka markförvaltningen och hjälpa till att förbättra livsmedels- och näringstryggheten för utsatta folk i afrikanska länder.

1.  Europaparlamentet fördömer förflyttandet av lokala landsbygdsbefolkningar, förstörelsen av deras byar och traditionella livsstil samt brotten mot deras grundläggande mänskliga rättigheter, inklusive rätten till bra mat, vatten och lämpliga bostäder.

2.  Europaparlamentet fördömer i synnerhet ageranden som inte erkänner lagligheten i sedvanerättsliga system för markinnehav som ger lagstadgade rättigheter till enskilda individer och befolkningar och förhindrar att markrättigheter annulleras och åsidosätts, vilket är särskilt vanligt bland afrikanska befolkningsgrupper.

3.  Europaparlamentet uppmanar Tanzanias regering att omedelbart omsätta de frivilliga riktlinjerna från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation för ansvarsfull förvaltning av markrättigheter, fiske och skog i förhållande till en nationell tryggad livsmedelsförsörjning samt att säkerställa en effektiv möjlighet till juridisk prövning av de rättigheter som ingår i den. Dessutom måste Tanzania upprätthålla de vägledande principerna om storskaliga markbaserade investeringar i Afrika, vilka inkluderar respekt för de mänskliga rättigheterna hos folken och sedvanerätten till mark och bidrar till ansvarfull förvaltning av mark och markbaserade resurser i enlighet med rättsstatsprincipen. Vidare måste kvinnornas rätt till mark förbättras. Kvinnorna utgör minst hälften av den arbetande befolkningen inom jordbruk och handel, men deras äganderätt och tillgång till tjänster som följer av sådan rätt (t.ex. tillgång till banktjänster och medlemskap i föreningar) är fortfarande begränsad, liksom markrättigheterna för utsatta folkslag och sociala grupper, såsom bokskapsuppfödande folk.

4.  Europaparlamentet vill se en oberoende utredning av markkonflikterna i Loliondo.

5.  Europaparlamentet uppmanar Tanzanias regering att främja jordbruksinvesteringar som kommer lokalbefolkningen i de berörda regionerna till nytta, att följa och genomdriva sin politik rörande sociala och miljömässiga konsekvensbedömningar, inklusive bedömningar av effekterna på den lokala livsmedelsproduktionen, innan något investeringsprojekt inleds, samt att respektera bestämmelserna om samråd och ersättning vid expropriering av mark.

6.  Europaparlamentet påminner i synnerhet om att urbefolkningar har beviljats en särskild form för skydd av sina markrättigheter enligt internationell rätt. Parlamentet betonar att i enlighet med FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter får användningen av mark endast ändras efter ett fritt och informerat samtycke på förhand från de berörda lokalbefolkningarna. Parlamentet kräver att staterna ska tillhandahålla effektiva mekanismer för att förebygga, och motverka, alla åtgärder som syftar till, eller leder till, att urbefolkningar fördrivs från sin mark, sina territorier eller sina tillgångar.

7.  Europaparlamentet uttrycker sin oro för bristen på exakt information och hemlighetsmakeriet runt ett antal investeringar i Tanzania. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra myndigheterna att säkerställa att marköverenskommelser sker på ett offentligt och öppet sätt och anpassas till nomadiska boskapsskötare och boskapsuppfödare.

8.  Europaparlamentet uppmanar i synnerhet kommissionen att aktivt engagera sig för att uppmuntra de tanzaniska myndigheterna att lägga fram ett rättsligt bindande, kodifierat erkännande av massajernas rättigheter, med särskild hänvisning till deras förfäders mark, och därmed ge dem ett nödvändigt rättsligt skydd vid framtida konflikter.

9.  Europaparlamentet betonar att säkerställande av rätten till marken för landsbygdsbefolkningar är avgörande för att nå millennieutvecklingsmålen. Parlamentet uppmanar EU att stärka utvecklingsländernas domstolars kapacitet, för att effektivt kunna se till att lagstiftning om äganderätt följs och för att lösa marktvister som ett led i en helhetsstrategi för att konsolidera rättssystemet och rättsstaten.

10.  Europaparlamentet påminner om att storskaliga projekt ofta leder till allvarliga skador på den naturliga miljön, däribland skövling av skogen, förlust av biologisk mångfald och föroreningar av vattendrag.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att anpassa sina riktlinjer för markpolitiken till FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation för ansvarsfull förvaltning av markrättigheter och att öka betydelsen av dessa i sina program för utvecklingssamarbete, handel, investeringspolitik och deltagande i multilaterala finansieringsinstitut.

12.  Europaparlamentet upprepar att mänskliga rättigheter och reglerna om förbud mot markrofferi bör harmoniseras i EU:s handels- och investeringsavtal, inklusive det allmänna preferenssystemet.

13.  Europaparlamentet betonar betydelsen av fullständig insyn och ansvarstagande när europeiska företag och ekonomiska institutioner gör storskaliga investeringar i jordbruksföretag och markförvärv i Tanzania, samt efterlyser en stark och effektiv EU-mekanism för att kontrollera denna verksamhet.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lämna in en rapport till parlamentet om de utgifter inom utvecklingsprogrammen och EU:s budget som hör samman med markförvaltningen, i syfte att säkerställa att dessa program främjar mänskliga rättigheter och bemöter de utmaningar som markrofferi innebär.

15.  Europaparlamentet betonar att markpolitiken effektivt måste erkänna lokala och samhällsbaserade institutioner och strukturer för administrering och förvaltning av mark, jämte motsvarande statliga organ.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Afrikanska unionen samt regeringen och parlamentet i Tanzania.


Mordet på den ryska oppositionsledaren Boris Nemtsov och den demokratiska situationen i Ryssland
PDF 145kWORD 63k
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2015 om mordet på den ryske oppositionsledaren Boris Nemtsov och den demokratiska situationen i Ryssland (2015/2592(RSP))
P8_TA(2015)0074RC-B8-0239/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare betänkanden och resolutioner om Ryssland, särskilt resolutionen av den 23 oktober 2012 om att införa gemensamma visumrestriktioner för ryska tjänstemän som är inblandade i fallet Sergej Magnitskij(1), av den 13 juni 2013 om rättsstatsprincipen i Ryssland(2), av den 13 mars 2014 om Ryssland: domarna mot demonstranter som deltog i händelserna på Bolotnajatorget(3),av den 23 oktober 2014 om upplösning av den icke-statliga organisationen Memorial (vinnare av Sacharovpriset 2009) i Ryssland(4), och av den 15 januari 2015 om Ryssland, särskilt fallet Aleksej Navalnyj(5),

–  med beaktande av uttalandet från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, av den 28 februari 2015 om mordet på Boris Nemtsov,

–  med beaktande av uttalandet från kommissionens vice ordförande/unionens höga representant om det fortsatta frihetsberövandet av Nadja Savtjenko,

–  med beaktande av uttalandet från talespersonen för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant av den 3 mars 2015 om vägran att låta Europaparlamentets ledamot Sandra Kalniete resa in på Ryska federationens territorium,

–  med beaktande av uttalandet av den 4 mars 2014 från Rysslands ombudsman för mänskliga rättigheter, Vladimir Lukin, om offentliga demonstrationer i Moskva och de åtgärder som de brottsbekämpande organen har vidtagit,

–  med beaktande av de människorättssamråd som hölls mellan EU och Ryssland den 28 november 2013,

–  med beaktande av det befintliga partnerskaps- och samarbetsavtal som upprättar ett partnerskap mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Ryska federationen, å andra sidan, och av de avbrutna förhandlingarna om ett nytt avtal mellan EU och Ryssland,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Boris Nemtsov var före detta vice statsminister i Ryska federationen, före detta guvernör för Niznij Novgorod, en framträdande reformatör av samhället och ekonomin i det postsovjetiska Ryssland och en av ledarna för Rysslands liberala och demokratiska opposition. Han mördades nära Kreml två dagar före en av honom organiserad demonstration som skulle hållas den 1 mars 2015 för att protestera mot effekterna av den ekonomiska krisen och mot konflikten i Ukraina.

B.  Veckorna före sin död ägnade Boris Nemtsov åt att undersöka Rysslands deltagande i Donbaskonflikten, och hans avsikt var att offentliggöra en rapport i detta ämne. Fem män har gripits för mordet på Boris Nemtsov, men det är inte klart huruvida någon av dem har avlossat de dödande skotten. De ryska myndigheterna tillät inte vissa ledamöter av Europaparlamentet och vissa nationella delegationer att resa in i Ryska federationen, och hindrade dem därigenom från att närvara vid Boris Nemtsovs begravning.

C.  Boris Nemtsov var en kraftfull förespråkare för en modern, blomstrande och demokratisk rysk federation vars dörrar står öppna mot världen.

D.  Som fullvärdig medlem av Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och som signatärstat till FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna har Ryska federationen förbundit sig att efterleva de allmängiltiga principerna om demokrati, rättsstatlighet och respekt för grundläggande mänskliga fri- och rättigheter.

E.  Situationen för de mänskliga rättigheterna i Ryssland har försämrats under de senaste åren, och de ryska myndigheterna har antagit en rad lagar som innehåller tvetydiga bestämmelser och som används för att ytterligare kringskära oppositionen och aktörerna i det civila samhället samt hindra yttrande- och mötesfriheten. Justitieministeriet har använt sina nyförvärvade befogenheter för att stämpla 42 grupper som ”utländska agenter”, däribland landets mest kunniga och auktoritativa människorättsorganisationer, och har använt byråkratiska förevändningar för att upplösa flera andra grupper. I januari 2015 tog duman det första steget mot att godkänna en ny lag som förbjuder verksamhet av ”oönskade” utländska organisationer.

F.  Europaparlamentet har vid ett flertal tillfällen uttryckt sin oro över situationen för demokratin i Ryssland samt den systematiska underlåtenheten att upprätthålla rättsstaten och respekten för de grundläggande rättigheterna. Rättsstatsprincipen, rätten till en rättvis rättegång, rättssäkerheten och rättsväsendets oberoende respekteras inte i Ryssland. Det senaste presidentvalet och valet till statsduman uppfyllde inte OSSE:s normer.

G.  Flera rättegångar och domstolsförfaranden under senare år, bland annat i målen mot Navalnyj, Magnitskij, Chodorkovskij and Politkovskaja, har medfört tvivel om huruvida de ryska rättsinstanserna verkligen är självständiga och oberoende. Dessa uppmärksammade fall är bara de mest kända utanför Ryssland inom ramen för något som utgör en systematisk underlåtenhet från den ryska statens sida att upprätthålla rättsstatsprincipen och skipa rättvisa för sina medborgare.

H.  Det finns ett allt större behov av en enad, beslutsam, konsekvent och heltäckande EU-politik gentemot Ryssland, som får stöd av alla medlemstater och inom vilken man erbjuder hjälp och stöd i kombination med kraftfull och rättvis kritik utifrån de allmängiltiga värden som såväl EU som Ryssland har enats om att upprätthålla.

I.  EU har vid upprepade tillfällen erbjudit stöd och sakkunskap till Ryssland genom partnerskapet för modernisering, i syfte att stärka rättsstaten, uppfylla landets internationella förpliktelser och utveckla dess fulla ekonomiska potential.

J.  Den 19 februari 2015 dömdes den ryske oppositionsledaren Aleksej Navalnyj till femton dagars fängelse för att ha delat ut flygblad för att informera om en kommande demonstration. Den 30 december 2014 avkunnade en domstol en villkorlig dom på tre och ett halvt års fängelse för honom, medan hans bror, Oleg Navalnyj, dömdes till tre och ett halvt års fängelse.

K.  Den 4 mars 2015 avvisade en domstol i Moskva ett nytt överklagande från Nadja Savtjenko mot det olagliga frihetsberövandet av henne från Ryska federationens sida. Klagomålet hade ingivits med hänvisning till hennes immunitet som ledamot av Europarådets parlamentariska församling. Den 4 mars 2015 hade Savtjenko hungerstrejkat i 82 dygn. Efter så lång tid löper hon risk att få bestående hälsoproblem, eller att dö.

L.  Det har nu gått sex månader sedan den ryska säkerhetstjänsten bortförde den estniske polismannen Eston Kohver på estniskt territorium, i strid mot folkrätten. Han sitter fortsatt olagligt fängslad i Lefortovofängelset i Moskva. Eston Kohver får inte adekvat rättshjälp, har fråntagits rätten till en rättvis rättegång och tvingats att genomgå en omotiverad psykiatrisk undersökning vars närmare detaljer ännu inte är kända.

M.  Det europeiska initiativet för demokrati har riktat in sig på frågan om mångfald i ryska medier, och initiativet uppmanas att tillsammans med sina partner utveckla nya medieinitiativ.

N.  Vraket efter och de svarta lådorna från det polska regeringsflygplanet Tu-154, som kraschade i Smolensk i april 2010 varvid den polska presidenten och flera framstående politiker och militärer samt kulturpersonligheter omkom, är fortfarande i Rysslands händer. De ryska myndigheterna vägrar att lämna tillbaka dem till Polen, trots flera uppmaningar.

1.  Europaparlamentet fördömer skarpt mordet på Boris Nemtsov, som är det mest betydelsefulla politiska mordet i rysk nutidshistoria, där han sköts till döds nära Kreml i ett område utrustat med videoövervakning och övervakat av poliser och säkerhetsvakter.

2.  Europaparlamentet hedrar minnet av Boris Nemtsov, framstående oppositionsledare, grundare av och ledare för den politiska rörelsen Solidarnost och ledande kritiker av president Vladimir Putin och av kriget i Ukraina, samt en man som ägnade sitt liv åt ett mer demokratiskt, välmående och öppet Ryssland och åt starka partnerskap mellan Ryssland och dess grannar och partner. Parlamentet framför sitt djupaste deltagande till Boris Nemtsovs familj och vänner, medlemmarna av oppositionen och det ryska folket. Parlamentet fördömer det ryska ledarskapets beslut att hindra vissa EU-diplomater och nationella delegationer från att närvara vid Nemtsovs begravning och därigenom hindra EU:s försök att hedra modiga ryssar som står upp för allmängiltiga värden.

3.  Europaparlamentet påpekar att mordet på Nemtsov är ett i raden av ett växande antal olösta politiskt motiverade mord och misstänkta dödsfall i Ryssland sedan 1998, bland annat på den undersökande journalisten Anna Politkovskaja, Alexander Litvinenko, som påstås ha mördats i Storbritannien, samt på advokaten Stanislav Markelov, journalisten Anastasia Baburova, människorättsförsvararen Natalja Estemirova, advokaten Sergej Magnitskij och nu alltså politikern Boris Nemtsov.

4.  Europaparlamentet uppmärksammar att de ryska myndigheterna meddelat att man gripit fem misstänkta personer av tjetjenskt ursprung.

5.  Europaparlamentet kräver en oberoende internationell utredning av mordet. De instrument som finns att tillgå inom ramen för OSSE, Europarådet och FN kan bidra till att garantera en opartisk och rättvis utredning.

6.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att vid utformningen av sin framtida politik gentemot Ryssland ta hänsyn till det faktum att den politiska atmosfär som de ryska myndigheterna har skapat har bildat en gynnsam jordmån för detta slags mord, våld och påtryckningar. Parlamentet förskräcks över det hat mot oppositionsaktivister, människorättsförsvarare, minoriteter och grannländer som vuxit till sig i Ryssland de senaste åren och piskats upp av statlig propaganda och officiella medier som ett led i en politisk kultur som tar avstånd från demokratiska principer.

7.  Europaparlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att stoppa det skamliga propaganda- och informationskriget mot grannarna, västvärlden och den egna befolkningen, eftersom det håller på att förvandla Ryssland till en stat som karakteriseras av förtryck, hatpropaganda och fruktan, där den nationalistiska jubelyran bygger på annekteringen av Krim och ett upptrappat krig i Ukraina, där Krimtatarernas rättigheter kränks och där Kreml uppammar och provocerar fram hat och fientligheter. Parlamentet fördömer det nya propagandakrig som bedrivs mot demokratiska och grundläggande värden, vilka nu framställs som helt främmande för det ryska samhället. Såväl Europeiska unionen som Ryska federationen har i ett stort antal internationella förklaringar och fördrag förbundit sig att skydda allmängiltiga demokratiska värden och grundläggande rättigheter. Parlamentet betonar vikten av politisk opposition såsom en garanti för en kontinuerlig debatt och utbyte av åsikter och idéer inom politik och lagstiftningsförfaranden i Ryssland.

8.  Europaparlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att upphöra med alla påtryckningar, repressalier och hotelser – både politiska och juridiska – mot oppositionsledare, företrädare för det civila samhället och oberoende medier, och göra det möjligt för dem att verka fritt i linje med de grundläggande principerna i den ryska konstitutionen.

9.  Europaparlamentet är djupt oroat över Rysslands bristande förmåga att efterleva sina internationella rättsliga åtaganden i egenskap av medlem i FN, Europarådet och OSSE, och att upprätthålla respekten för de grundläggande mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen. Parlamentet anser att Ryska federationen bör uppfylla de åtaganden som landet har förbundit sig till. Den senaste tidens utveckling visar att Ryssland inte rör sig i en riktning mot en fungerande demokrati, vilken omfattar respekt för oppositionen, rättsstatsprincipen och rättsväsendets oberoende, utan i motsatt riktning.

10.  Europaparlamentet beklagar djupt att de ryska myndigheterna inte har besvarat den kritik som både inom Ryssland och internationellt har riktats mot lagen om utländska agenter, och att de i stället har antagit ändringar som i ännu högre grad begränsar de icke-kommersiella organisationernas möjligheter att agera och som innebär diskriminering. Parlamentet uppmanar med kraft Ryssland att se över den berörda lagstiftningen i syfte att leva upp till sina internationella skyldigheter på området för mänskliga rättigheter och demokratiska friheter.

11.  Europaparlamentet välkomnar Högsta domstolens beslut av den 28 januari 2015 att avslå det klagomål som ingetts av justitieministeriet med en begäran om att det ryska sällskapet Memorial skulle stängas med hänvisning till påståenden om oegentligheter inom dess organisatoriska struktur. Parlamentet begär att de andra icke-statliga organisationerna på förteckningen över ”utländska agenter” ska avföras från den.

12.  Europaparlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att omedelbart släppa alla som erkänts vara politiska fångar.

13.  Europaparlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att skyndsamt frige Nadja Savtjenko, ledamot i det ukrainska parlamentet Verchovna Rada och i Europarådets parlamentariska församling, som bortförts på ukrainskt territorium och olagligt hålls frihetsberövad i ett ryskt fängelse, samt att respektera den immunitet hon har såsom ledamot. Parlamentet understryker att Ryssland bär ansvaret för hennes mycket bräckliga hälsotillstånd. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över hennes hälsotillstånd och uppmanar de ryska rättsliga myndigheterna att tillämpa humanitär rätt.

14.  Europaparlamentet fördömer att den estniske polismannen Eston Kohver bortförts från estniskt territorium till Ryssland och kräver att han omedelbart försätts på fri fot och tryggt får återvända till Estland.

15.  Europaparlamentet anser att Ryssland fortfarande är en viktig global aktör och att det ligger i EU:s och Rysslands strategiska intresse att snabbt bryta eskaleringen och återställa förbindelserna genom diplomati och medling, förutsatt att detta sker med vederbörlig respekt för internationell rätt och OSSE-åtaganden.

16.  Europaparlamentet uttrycker sitt stöd till Rysslands demokratiska krafter som gått in för ett öppet samhälle och en reformagenda.

17.  Europaparlamentet uppmanar rådet att utveckla en enhetlig politik gentemot Ryssland där de 28 EU-medlemsstaterna och EU:s institutioner åläggs att skicka ett kraftfullt gemensamt budskap om rollen för de mänskliga rättigheterna i förhållandet mellan EU och Ryssland samt kräva att inskränkningarna av yttrande-, mötes- och föreningsfriheten upphör i Ryssland. Parlamentet anser att en EU-strategi bör gå ut på att få Ryssland att till fullo respektera OSSE:s principer samt på att motivera Rysslands ledare att föra ut landet från dess självpåtagna politiska och ekonomiska isolering.

18.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionens vice ordförande/den höga representanten att, med stöd av Europeiska utrikestjänsten och kommissionen, utveckla ett förstärkt program för att stödja det ryska civilsamhället i Ryssland och på det ockuperade Krim och att söka och utveckla nya möjligheter för att samverka med civilsamhället, i syfte att främja värden som demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen. Parlamentet uppmanar kommissionen att, med tanke på den pågående programplaneringen för EU:s finansieringsinstrument, utöka sitt finansiella stöd till det ryska civilsamhället genom det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter och genom medel avsedda för civilsamhällets organisationer och lokala myndigheter, samt att göra forumet för de civila samhällena i EU och Ryssland till en del av partnerskapsinstrumentet för att säkerställa ett hållbart och trovärdigt stöd på lång sikt.

19.  Europaparlamentet upprepar den oro parlamentet uttryckt i sina tidigare resolutioner över att de ryska myndigheterna inte samarbetat med den oberoende och internationella undersökningen av nedskjutningen av flygningen MH 17. Parlamentet understryker med skärpa att de amnestiarrangemang som företagits med stöd av Minsköverenskommelsen inte kan tillämpas på dem som begått sådana brott, vilket innebär att de inte har rätt till någon som helst amnesti.

20.  Europaparlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att omgående lämna tillbaka vraket efter det polska regeringsplanet Tu-154 och alla tillhörande svarta lådor till Polen. Parlamentet understryker att det ryska rättsväsendets beroende av myndigheterna undergräver alla utsikter till oberoende och ärliga utredningar.

21.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa och till presidenten, regeringen och parlamentet i Ryska federationen.

(1) EUT C 68 E, 7.3.2014, s. 13.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0284.
(3) Antagna texter, P7_TA(2014)0253.
(4) Antagna texter, P8_TA(2014)0039.
(5) Antagna texter, P8_TA(2015)0006.


Årlig rapport till Europaparlamentet från Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik
PDF 287kWORD 99k
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2015 om den årliga rapporten till Europaparlamentet från Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (2014/2219(INI))
P8_TA-(2015)0075A8-0039/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den årliga rapporten från rådet till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (12094/14),

–  med beaktande av artiklarna 21 och 36 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning,

–  med beaktande av uttalandet av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om politiskt ansvar,

–  med beaktande av de åtaganden som vice ordföranden/den höga representanten Federica Mogherini gjorde vid sin utfrågning i utskottet för utrikesfrågor den 6 oktober 2014,

–  med beaktande av artiklarna 52 och 132.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från budgetutskottet (A8-0039/2015).

Att bemöta ett nytt politiskt och säkerhetsmässigt landskap

1.  Europaparlamentet uppmärksammar den dramatiska försämringen av säkerheten i områdena runt EU, särskilt i de närmaste grannländerna, där den internationella ordningen grundad på respekt för lagen och Europas stabilitet och säkerhet hotas i en utsträckning som inte förekommit sedan den europeiska integrationen påbörjades. Parlamentet betonar att den internationella politiska ordningen håller på att förändras.

2.  Europaparlamentet ser med oro på att EU, bland annat till följd av sina interna kriser, ännu inte har lyckats utnyttja sin fulla potential för att forma den internationella politiska och säkerhetsmässiga miljön, och på att bristen på politisk samordning och sammanhållning mellan EU:s olika politikområden samt finansiella begränsningar innebär ytterligare hinder för EU:s inflytande på den internationella arenan och dess förmåga att regionalt och globalt fungera som säkerhetsskapande aktör som bidrar till att förebygga konflikter och till krishantering.

3.  Europaparlamentet anser att de prioriterade uppgifterna för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik är

   att skydda de europeiska värdena och intressena och stärka Europas politiska och rättsliga ordning för att därigenom återupprätta och värna fred och stabilitet,
   att förbättra EU:s bidrag till det territoriella försvaret av sina medlemsstater och säkerheten för sina medborgare genom en förstärkning av EU:s förmåga att försvara sig mot de hot det möter, däribland terrorism samt vapen-, narkotika- och människohandel,
   att stödja arbetet för säkerhet, demokratisering, respekten för rättsstaten och ekonomisk och social utveckling i EU:s grannskap,
   att ta på sig en ledarroll inom konfliktlösning, bland annat genom fredsbevarande och fredsframtvingande insatser inom ramen för GSFP,
   att tillsammans med sina partner stärka den regelbaserade och pluralistiska internationella politiska, ekonomiska och finansiella ordningen, med respekt för rättsstaten och mänskliga rättigheter, och
   att förbättra EU:s inre strukturer och arbetsmetoder för att stärka unionens motståndskraft och göra det möjligt för EU att frigöra sin fulla potential som en global aktör.

EU som en trovärdig aktör

4.  Europaparlamentet anser att en ambitiös och effektiv utrikespolitik för EU måste grundas på en gemensam vision om unionens viktigaste intressen, värden och mål i de yttre förbindelserna och på en delad uppfattning om de hotbilder som påverkar EU som helhet. Parlamentet välkomnar vice ordförandens/den höga representantens åtaganden, på grundval av mandatet från Europeiska rådet från december 2013, att snarast möjligt påbörja en strategisk reflektion om EU:s utrikes- och säkerhetspolitik som bör omfatta många olika intressenter, inbegripet EU:s medlemsstater, institutioner och invånare. Parlamentet anser att denna reflektion bör leda till en ny europeisk säkerhetsstrategi som beaktar den senaste tidens geopolitiska förändringar, så att man kan möta de nya hoten och utmaningarna.

5.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna genom att ratificera fördraget om Europeiska unionen förbundit sig att aktivt och förbehållslöst stödja unionens utrikes- och säkerhetspolitik i en anda av lojalitet och ömsesidig solidaritet, i enlighet med artikel 24.3 i detta fördrag.

6.  Europaparlamentet understryker att EU:s och dess medlemsstaters politiska, ekonomiska, finansiella och försvarsmässiga resurser måste förstärkas och kombineras för att maximera EU:s internationella inflytande, skapa synergier och värna freden och stabiliteten i Europa och dess grannländer. Parlamentet understryker att stora besparingar kan göras genom bättre samarbete mellan medlemsstaterna när det gäller deras utrikes- och säkerhetspolitik.

7.  Europaparlamentet betonar att EU:s och dess medlemsstaters ekonomiska bistånd till länder utanför unionen måste bringas i linje med de gemensamt fastställda strategiska prioriteringarna och användas mer effektivt i enlighet med dessa. Parlamentet efterfrågar fler åtgärder från EU:s sida i syfte att göra unionens bistånd synligare, enhetligare och effektivare. Unionens samtliga biståndsområden, vare sig det gäller utvecklingsbistånd, katastrofhjälp eller humanitärt bistånd, bör samordnas och vara konsekventa. Parlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att säkerställa effektiv tillsyn över det ekonomiska biståndet och se till att målen uppfylls. Parlamentet hänvisar till revisionsrättens rapporter, som har visat på tidigare problem. Det finansiella stödet till det civila samhället och enskilda organisationer på plats bör ökas. Parlamentet efterlyser snabbare och mindre byråkratiska förfaranden för godkännande av projekt.

8.  Europaparlamentet uppmuntrar EU-institutionerna och medlemsstaterna att fullt ut använda den verktygslåda som tillhandahålls genom Lissabonfördraget för att ställa om från vad som hittills varit en främst reaktiv politik till en proaktiv, sammanhållen och strategisk utrikes- och säkerhetspolitik för EU, som grundas på gemensamma värden och genomförs med hänsyn till unionens gemensamma intressen.

9.  Europaparlamentet anser att rådet och kommissionen, med medlemsstaternas aktiva samarbete, måste garantera sammanhållning och konsekvens inom

   EU:s inrikes- och utrikespolitik, inbegripet den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp), den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) och politiken i samband med områdena grannskap, handel, utveckling, humanitärt bistånd, rättsliga och inrikes frågor, energi, miljö, migration och så vidare,
   EU:s och dess medlemsstaters politik.

10.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang den nya kommissionens uppdelning i kluster, eftersom denna gör det möjligt för vice ordföranden/den höga representanten att samordna kommissionens alla relevanta politikområden med en yttre dimension. Parlamentet stöder vice ordföranden/den höga representanten i hennes strävan att fullt ut axla sitt ansvar som kommissionens vice ordförande. Parlamentet uppmuntrar samtidigt vice ordföranden/den höga representanten att använda sin roll som ordförande för rådet (utrikes frågor) för att lägga fram förslag inför rådet som främjar gemensamma, proaktiva åtgärder bortom minsta gemensamma nämnare och som utnyttjar alla de verktyg som står till buds genom Gusp och EU:s utrikespolitik.

11.  Europaparlamentet påminner om att de inre strukturerna hos Europeiska utrikestjänsten måste ändras, så att den kan hjälpa vice ordföranden/den höga representanten i alla hennes roller och göra det möjligt för henne att verka för strategisk planering och samordning av politiska processer inom rådet och kommissionen. Parlamentet framhåller behovet av att rationalisera strukturen för den högsta ledningen inom Europeiska utrikestjänsten och att påskynda och förenkla förfarandena för beslutsfattande. Parlamentet upprepar sin uppmaning om en bättre integrering av EU:s särskilda representanter i Europeiska utrikestjänsten, inbegripet genom en överföring av deras budget från Gusps driftsbudget till budgeten för Europeiska utrikestjänsten. I detta sammanhang efterfrågar parlamentet en politisk och kostnadseffektiv utvärdering av de särskilda representanternas roll.

12.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning om att öka samarbetet och samordningen mellan de olika övervaknings- och krishanteringskapaciteterna på EU-nivå. Parlamentet efterfrågar också en rationalisering av de befintliga strukturerna för att minska onödigt dubbelarbete, även genom att slå samman överlappande kapaciteter. Övervakningscentrumen måste få lämpliga resurser, och språkprofilerna hos den personal som arbetar där bör bringas i linje med de språk som talas i de mest relevanta krisområdena, särskilt ryska och arabiska. Parlamentet efterfrågar förbättrat samarbete och informationsutbyte mellan övervakningscentrumen på EU-nivå och de motsvarande tjänsterna i medlemsstaterna.

13.  Europaparlamentet efterlyser en modernisering av nätverket för EU:s delegationer, för att återspegla EU:s utrikespolitiska behov på 2000-talet, bland annat genom ändringar av personalantal och expertis. Till exempel bör alla delegationer i konfliktområden, särskilt i länder där något GSFP-uppdrag pågår, inkludera minst en expert på säkerhet och försvar. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att ge delegationscheferna större inflytande över all personal, oberoende av från vilken institution den kommer, och att förenkla delegationernas administrativa budgetar i riktning mot en enda finansieringskälla. Rapporteringsvägarna bör förtydligas. Parlamentet beklagar att potentialen för synergier och stordriftsfördelar vid ett stärkt samarbete mellan medlemsstaternas ambassader och EU:s delegationer ännu inte utnyttjas till fullo. Parlamentet insisterar på att den rättvisa balansen mellan personal som utlånas av medlemsstaterna och EU-tjänstemän, som föreskrivs i rådets beslut av den 26 juli 2010 om utrikestjänstens inrättande, bör respekteras på alla nivåer och konstaterar att denna balans för närvarande inte upprätthålls, särskilt inte när det gäller högre befattningar, exempelvis delegationschefer.

14.  Europaparlamentet är oroat över bristen på flexibilitet inom EU:s finansiella regelverk, vilket ofta leder till förseningar i utbetalningen av EU-medel och ytterligare hinder för EU:s förmåga att reagera vid kriser. Det finns ett behov av att snabbare frigöra finansiella medel, samtidigt som en effektiv kontroll måste utövas så att man undviker bedrägerier och förskingring. Parlamentet uppmanar kommissionen att under 2015 lägga fram ett förslag till reform av den relevanta lagstiftningen, med bland annat en möjlighet att för krishantering använda samma påskyndade förfarande som redan finns för humanitärt bistånd, samtidigt som man försäkrar sig om att utbetalningarna vid kriser är förenliga med EU:s långsiktiga strategiska mål. Parlamentet är djupt oroat över bristen på utbetalningar för EU:s två största budgetposter för krishantering och konfliktförebyggande, nämligen Gusp-budgeten och budgetposterna för instrumentet som bidrar till stabilitet och fred. Parlamentet är övertygat om att den nuvarande säkerhetssituationen i Öst- och Sydeuropa kräver synergieffekter och ytterligare investeringar i stället för omfattande nedskärningar.

15.  Europaparlamentet påminner om att EU:s åtgärder måste göras synligare, såväl när det gäller strategisk planering och multilaterala forum som på det operativa planet, genom GSFP-uppdragen och övriga uppdrag med en yttre dimension.

16.  Europaparlamentet påminner om att EU enligt artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen har en skyldighet att se till att dess yttre åtgärder utformas och genomförs i syfte att stärka och stödja demokratin, rättsstaten, de mänskliga rättigheterna och de internationella rättsprinciperna. Detta är ett gemensamt ansvar för EU och medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att regelbundet rapportera om efterlevnaden av artikel 21 och att försöka hitta sätt att förbättra utrikespolitikens sammanhållning, särskilt beträffande mänskliga rättigheter och internationell rätt. Övervakningen av yttre åtgärder med tanke på artikel 21 måste genomföras på ett mer harmoniserat och striktare sätt. Parlamentet betonar att man måste se till att EU:s partner lever upp till de åtaganden de gjort beträffande mänskliga rättigheter i avtal med EU, och betonar nödvändigheten av att vid behov inkludera villkorsklausuler om mänskliga rättigheter i dessa avtal.

17.  Europaparlamentet noterar den ökade efterfrågan på internationell hjälp med demokratistöd och valobservation. Parlamentet erkänner detta som ett område där EU kan spela en effektiv roll för att stödja demokratiska processer. Därför efterlyser parlamentet en konsekvent uppföljning av tillämpningen av de landsspecifika rekommendationerna och förfrågningarna om stöd till kapacitetsuppbyggnad för politiska partier.

18.  Europaparlamentet understryker den oerhörda betydelsen av det kollektiva försvar som Nato garanterar sina medlemmar. Parlamentet uppmanar bestämt medlemsstaterna att så snart som möjligt öka sin förmåga att bidra till territoriets försvar, utöka resurserna och ta metoden för sammanslagning och gemensamt utnyttjande på allvar genom att samarbeta närmare för att skapa synergier. Parlamentet understryker att samtliga medlemsstater ska ha en likvärdig säkerhetsnivå, i linje med artikel 42.7 i fördraget om Europeiska unionen. Parlamentet betonar att en trovärdig utrikespolitik för EU måste bygga på medlemsstaternas tillräckliga försvarskapacitet och en effektiv gemensam säkerhets- och försvarspolitik (GSFP). GSFP är en viktig del i det europeiska försvaret och den europeiska säkerheten, som denna politik bidrar till på många sätt, inbegripet genom att främja inrättandet av en industriell och teknisk bas för det europeiska försvaret (EDTIB), genom att främja samarbete kring utveckling av försvarskapacitet och genom direkta insatser i krisområden inom ramen för sina civila uppdrag och militära insatser. Parlamentet betonar därför att GSFP bör fördjupas ytterligare i samarbete med Nato. EU är en partner till Nato, och de båda organisationernas strategier bör komplettera varandra. Parlamentet understryker den viktiga rollen för samarbetet inom säkerhet och försvar mellan EU och partner såsom FN, Nato, Afrikanska unionen och OSSE. Parlamentet välkomnar vice ordförandens/den höga representantens åtagande att aktivt ta sig an försvarsfrågor, bland annat som ordförande under försvarsministrarnas sammanträden i rådet (utrikes frågor).

19.  Europaparlamentet stöder den pågående översynen av krishanteringsstrukturerna vid Europeiska utrikestjänsten. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att se till att de befintliga strukturerna blir mycket effektivare för att göra det möjligt att reagera snabbare och lämpligare på kriser under utveckling, bland annat genom att antalet parallella strukturer minskas. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att bevara och stärka den särskilda karaktären hos civila förhållningssätt till konfliktförebyggande och krishantering.

20.  Europaparlamentet framhåller att flera bestämmelser i Lissabonfördraget ännu inte har utnyttjats till fullo. Detta gäller till exempel artikel 44 i EU-fördraget (som gör det möjligt att anförtro en liten grupp EU-medlemsstater ett GSFP-uppdrag), artikel 41 i EU-fördraget (om startfonden), artikel 46 i EU-fördraget (om det permanenta strukturerade samarbetet), artikel 42.7 i EU-fördraget (om ömsesidigt bistånd) och slutligen artikel 222 i EUF-fördraget (solidaritetsklausulen). Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att aktivt främja dessa instrument och verka för deras genomförande, och uppmanar medlemsstaterna att använda sig av dem.

21.  Europaparlamentet välkomnar att Europeiska rådet höll ett möte om försvarspolitiken i december 2013 och efterlyser att de beslut som fattades ska genomföras. Parlamentet ser fram emot den kommande debatten i juni 2015. Parlamentet efterlyser ambitiösa beslut under detta toppmöte, särskilt om att

   på grundval av översynen av EU:s strategiska ram påbörja en strategisk reflektion om mål och prioriteringar på säkerhets- och försvarsområdet, med angivande av nödvändiga kapaciteter och alternativ för ett fördjupat försvarssamarbete och för att bättre bemöta de hot som EU-länderna möter,
   stärka Europeiska försvarsbyrån genom att ge den tillräckliga resurser och politiska signaler så att den kan uppfylla sin potential när det gäller att samordna och stimulera samarbete gällande försvarsmateriel,
   se över Athenafinansieringsmekanismen för att ytterligare öka den gemensamma finansieringen av militära insatser inom GSFP, så att ekonomiska överväganden inte äventyrar EU:s förmåga att svara på kriser och uppmuntra medlemsstaterna att snabbt mobilisera styrkor för GSFP-insatserna och garantera en mer rättvis fördelning av bördorna mellan medlemsstaterna,
   stärka det europeiska försvarets industriella och tekniska bas, bland annat genom att samordna försvarsbudgetar, harmonisera krav, minska ineffektiviteten och skapa synergieffekter,
   ta sig an aktuella problem inom planering och utförande av militära insatser, inbegripet genom att upprätta ett permanent militärt insatshögkvarter i nära samarbete med den befintliga civila planerings- och ledningskapaciteten,
   öka EU:s stridsgruppers effektivitet och användbarhet, bland annat genom att införa en modulär arbetsmetod, utöka den gemensamma finansieringen genom Athenamekanismen och sätta in stridsgrupperna i framtida krishanteringslägen när så behövs.

22.  Europaparlamentet anser att de nyligen inträffade terroristattackerna i EU-länder visar att det blir allt svårare att åtskilja intern och extern säkerhet och uppmanar medlemsstaterna och EU:s institutioner att bättre koppla samman sina åtgärder på dessa områden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka utbytet av säkerhetsrelaterade upplysningar, med användning av de befintliga samordningsfaciliteterna på EU-nivå. Parlamentet kräver att samarbetet för terrorismbekämpning stärks inom ramen för EU:s förbindelser med länder i Mellanöstern och Nordafrika, inbegripet genom utbildning och kapacitetsbyggande inom säkerhetssektorn, informationsutbyte och utbyte av bästa praxis. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att göra allt som står i deras kraft för att stärka det internationella samarbetet i syfte att förhindra och bekämpa terrorism, samt understryker den viktiga roll som FN måste spela i denna strävan.

23.  Europaparlamentet efterfrågar en utveckling av de industriella och tekniska resurser som krävs för en förbättring av it-säkerheten, bland annat genom att främja en inre marknad för it-säkerhetsprodukter. Parlamentet understryker behovet av att införliva it‑försvaret i unionens yttre åtgärder och Gusp, och uppmanar till ett närmare samarbete om it-försvar med Nato i syfte att skapa avskräckningsmedel på it-området för att effektivt kunna hantera och förhindra attacker via it-rymden. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater, Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att inrikta sig på sätt att stärka motståndskraften hos den relevanta infrastrukturen. Parlamentet välkomnar EU:s strategi för it-säkerhet. Det finns ett behov av att betydligt öka medlemsstaternas it-försvarskapacitet. Europeiska försvarsbyrån uppmanas med kraft att förbättra samordningen av it-försvaret mellan medlemsstaterna och uppmanar dessa att förse Europeiska försvarsbyrån med medlen för att nå detta mål. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera förordningen om produkter och teknik med dubbla användningsområden för att undvika export av system till dem som strävar efter att undergräva EU:s säkerhet och kritiska infrastruktur och för att förebygga export av teknik för massövervakning till autoritära regimer. Det är viktigt att bibehålla balansen mellan skyddet av de digitala friheterna å ena sidan och säkerheten å den andra.

24.  Europaparlamentet efterfrågar en förnyad och samordnad migrationspolitik för EU. Parlamentet betonar behovet av att ta itu med de underliggande orsakerna till irreguljär migration, genom att stärka samarbetet med transiterings- och ursprungsländer i migrationsflödena och att använda samtliga politik- och biståndsinstrument, inbegripet utvecklings- och handelspolitiken, humanitärt bistånd, konfliktförebyggande och krishantering kombinerat med en nödvändig förstärkning av metoderna för laglig migration. Parlamentet upprepar sin uppmaning att öka det humanitära stödet till länder som agerar värdland för flyktingar och att stärka de regionala skyddsprogram som drivs tillsammans med FN:s flyktingorgan UNHCR nära ursprungsregioner. Migrationshanteringen bör ingå som en del i EU:s yttre åtgärder och vara en högt prioriterad fråga inom EU:s samarbete med sina östra och södra grannländer. Parlamentet betonar att man måste undvika att liv går till spillo vid EU:s gränser.

25.  Europaparlamentet påpekar att energi alltmer används som ett utrikespolitiskt verktyg och erinrar om att energisamarbete ligger till grund för den europeiska integrationen. Parlamentet betonar vikten av att bygga upp en europeisk energiunion med syftet att öka sammanhållningen och samordningen mellan utrikespolitiken och energipolitiken. Energitrygghet bör vara en del av EU:s övergripande verksamhet på området yttre åtgärder, och energipolitiken måste ligga i linje med unionens övriga politiska prioriteringar, inbegripet dess säkerhets-, utrikes-, grannskaps-, handels- och utvecklingspolitik samt dess politik för skydd av de mänskliga rättigheterna. I detta avseende betonas behovet av att betydligt minska beroendet av Ryssland och hitta alternativa energikällor. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen att övervaka och hantera kontroll över infrastrukturer som utövas av aktörer som inte tillhör EU, i synnerhet statsägda företag, nationella banker eller fonder från tredjeländer, som gör ingrepp i EU:s energimarknad eller hindrar diversifiering, inräknat kärnenergisektorn. Även energiföretag med ursprung utanför EU måste omfattas av de konkurrensregler som gäller på EU:s energimarknad.

26.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av posten som vice ordförande med ansvar för energiunionen och kommissionens meddelande om en europeisk strategi för energitrygghet. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att intensifiera samarbetet för att genomföra strategins kort- och långsiktiga åtgärder. Parlamentet betonar behovet av att stärka sammanhållningen mellan EU:s utrikespolitik och andra politikområden med en yttre dimension, såsom energipolitiken, och förväntar sig att kommissionens nya klusterbaserade struktur ska ge resultat i detta hänseende. Parlamentet uppmanar till ytterligare åtgärder för att anpassa energitrygghetsmålen till EU:s övriga mål. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att ta fram strategiska prioriteringar för den externa energipolitiken som en del av de allmänna utrikespolitiska målen och att mer systematiskt använda sig av utrikespolitiska verktyg på energitrygghetsområdet.

27.  Europaparlamentet anser att en solidaritetsmekanism bör inrättas för hantering av eventuella störningar i energitillgången. Parlamentet anser att man bör arbeta för en mer sammankopplad energiinfrastruktur och att alla delar av EU:s territorium bör integreras i ett energinät som täcker hela EU. Ansträngningarna för att diversifiera EU:s energiförsörjning bör påskyndas för att stärka EU:s energioberoende. Utvecklingen av förnybara energikällor och energieffektivitet kommer att starkt gynna trovärdigheten för EU:s yttre åtgärder. En välfungerande intern energimarknad är av central betydelse, och det ligger i unionens allmänna intresse att se till att de internationella energimarknaderna är stabila och insynsvänliga och grundar sig på internationella regler. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till en omfattande strategi för att stärka försörjningstryggheten när det gäller andra resurser än energiresurser.

28.  Europaparlamentet välkomnar vice ordföranden/den höga representanten Federica Mogherinis samarbetsvilliga hållning gentemot parlamentet, avsedd att stärka hennes ansvarstagande inför denna institution. Det finns ett behov av systematiska och proaktiva samråd med parlamentet, särskilt med parlamentets utskott för utrikesfrågor, före antagandet av utrikespolitiska strategier och mandat inom ramen för GSFP. Parlamentet uppmanar rådet att slutföra förhandlingarna med parlamentet om att ersätta 2002 års interinstitutionella avtal om Europaparlamentets tillgång till känslig information i rådet om säkerhets- och försvarspolitiken. Parlamentet är fast beslutet att intensifiera samarbetet med de nationella parlamenten, inbegripet inom den interparlamentariska konferensen om Gusp och GSFP och Cosac, för att bli bättre förberett för att kontrollera respektive resurser.

Att bevara och stärka den europeiska politiska och rättsliga ordningen

29.  Europaparlamentet betonar behovet av att konsolidera EU och stärka dess integrationskapacitet, vilket är ett av Köpenhamnskriterierna. Parlamentet påminner om utvidgningsperspektivet för alla kandidatländer och andra potentiella kandidater, i enlighet med Thessalonikiförklaringen från 2003, på grundval av uppfyllandet av Köpenhamnskriterierna, och stöder en fortsättning på utvidgningsförhandlingarna. I detta sammanhang stöder parlamentet kommissionens strategi, som består i långtgående reformer på områdena rättsstaten, offentlig förvaltning och ekonomisk styrning tidigt i utvidgningsprocessen. Parlamentet påminner om att varje land kommer att bedömas enligt dess egna förtjänster och att man i de fall där EU bedömer ett kandidatlands grad av anpassning till EU:s regelverk som tillfredsställande bör inleda eller fortsätta anslutningsförhandlingarna, eftersom detta är avgörande för trovärdigheten hos EU som helhet. Parlamentet understryker vikten av samarbete med kandidatländerna inom utrikespolitiken och betonar betydelsen av att de följer den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

30.  Europaparlamentet anser att det behövs en övergripande politisk strategi med målet att återupprätta den europeiska politiska ordningen i enlighet med internationell rätt, såsom den fastställdes i Helsingforsslutakten från 1975, som alla europeiska stater – inklusive Ryssland – har förbundit sig att följa. Parlamentet betonar att denna ordning grundas på respekt för de mänskliga rättigheterna, minoriteternas rättigheter och de grundläggande friheterna, staters suveränitet, oberoende och territoriella integritet samt fredlig lösning av konflikter. Parlamentet ser utvecklingen av en konstruktiv dialog med Ryssland och andra stater i EU:s grannskap om ett samarbete för att stärka denna ordning som en viktig del av fred och stabilitet i Europa, förutsatt att Ryssland respekterar internationell rätt och uppfyller sina åtaganden gällande Georgien, Moldavien och Ukraina, inräknat ett tillbakadragande från Krim.

31.  Europaparlamentet anser att EU behöver ett nytt tillvägagångssätt i sina relationer med sina östliga grannländer, baserat på meriter, differentiering och ”mer för mer”‑principen. Stöd till de länder som vill närma sig EU måste vara en topprioritering för EU:s utrikespolitik, och ett viktigt svar för att tygla Rysslands ambitioner i dess grannskap är att investera i dessa länders oberoende, suveränitet, ekonomiska utveckling och fortsatta demokratisering. Parlamentet engagerar sig för ett europeiskt perspektiv för EU:s östliga grannländer och påminner om att de i enlighet med artikel 49 i EU-fördraget – precis som alla andra stater i Europa – får ansöka om medlemskap i Europeiska unionen, förutsatt att de följer Köpenhamnskriterierna och demokratins principer, respekterar grundläggande friheter, mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter samt tillämpar rättsstatsprincipen.

32.  Europaparlamentet välkomnar att associeringsavtal, som också omfattar avtal om djupgående och omfattande frihandel med Georgien, Republiken Moldavien och Ukraina, undertecknats, ratificerats av Europaparlamentet och de nationella parlamenten i de berörda länderna och tillämpas provisoriskt. Detta är ett viktigt steg för ländernas konvergens med EU. Associeringsprocessen bör de berörda länderna använda för att modernisera sitt demokratiska styre, stärka rättsstaten, reformera den offentliga förvaltningen och genomföra ekonomiska och strukturella reformer som ett viktigt steg i sin politiska, ekonomiska, sociala och miljömässiga konvergens med EU. Parlamentet efterfrågar en betydande ökning av EU:s politiska, finansiella och tekniska stöd till dessa reformer. Emellertid krävs strikt villkorlighet och ansvarsskyldighet i samband med användningen av resurser, samt avsevärda framsteg i korruptionsminskningen. Parlamentet välkomnar genomförandet och resultatet av parlamentsvalen i Ukraina och Republiken Moldavien i oktober respektive december 2014 i linje med internationella demokratiska standarder.

33.  Europaparlamentet efterlyser ett nära engagemang för grannländer i östra Europa som ännu inte har slutit associeringsavtal med EU eller vill fördjupa och stärka förbindelserna inom olika ramverk, bland annat genom att man främjar bilateralt samarbete på områden av gemensamt intresse. Stöd från EU kan emellertid vara effektivt bara om det finns ett tillräckligt egenansvar och respekt för europeiska värderingar hos partnerländerna, som måste fullgöra sina skyldigheter enligt internationell rätt.

34.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Ryssland att uppfylla sina åtaganden och juridiska skyldigheter, inbegripet dem som finns i FN-stadgan, Parisstadgan, OSSE:s Helsingforsdeklaration, samförståndsavtalet från Budapest och vänskapsavtalet om samarbete och partnerskap mellan Ryssland och Ukraina. Parlamentet fördömer bestämt att Ryssland brutit mot internationell rätt genom sin direkta militära aggression och sitt hybridkrig mot Ukraina, som har medfört tusentals militära och civila dödsoffer, liksom den olagliga annekteringen och ockupationen av Krim och liknande handlingar gentemot Abchazien och Sydossetien, som är territorier som tillhör Georgien. Parlamentet framhåller den alarmerande försämringen av respekten för mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och mediefrihet på Krim. Ryssland uppmanas med kraft att trappa ner och dra tillbaka sina styrkor från Ukrainas territorium, och att återupprätta det status quo som rådde före annekteringen. Parlamentet välkomnar insatserna för att nå en övergripande överenskommelse i Minsk den 12 februari 2015 och efterlyser att överenskommelsen ska genomföras genast och fullt ut. Parlamentet förkastar som olagliga de president- och parlamentsval som hölls i Donetsk och Luhansk den 2 november 2014.

35.  Europaparlamentet stöder de sanktioner som antagits av EU som svar på Rysslands aggression mot Ukraina och betonar att dessa är justerbara och reversibla, och att de särskilt är avhängiga av uppfyllandet av Minskavtalen, men också kan utökas om Ryssland även i fortsättningen underlåter att uppfylla sina internationella förpliktelser. Kommissionen uppmanas att vaka över att de genomförs på ett enhetligt sätt.

36.  Europaparlamentet understryker EU:s och dess medlemsstaters behov av att visa solidaritet och föra fram ett samstämt budskap till Ryssland. Kandidatländerna uppmanas att harmonisera sin utrikespolitik gentemot Ryssland med EU:s motsvarande politik. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att snarast möjligt utveckla en gemensam EU-strategi för Ryssland med målet att få Ryssland att åta sig att verka för fred och stabilitet i Europa, inklusive ovillkorlig respekt för sina grannars suveränitet och territoriella integritet. Goda förbindelser mellan Ryssland och EU, baserade på respekt för internationell rätt och andra internationella förpliktelser, är av intresse för båda parter, och parlamentet hoppas att Ryssland kommer att visa öppenhet för en sådan utveckling genom att respektera internationell rätt.

37.  Europaparlamentet understryker behovet av ett samstämt europeiskt tillvägagångssätt i förhållande till de desinformationskampanjer och den propagandaverksamhet som Ryssland bedriver både inom och utanför EU. Utrikestjänsten och kommissionen uppmanas att lägga fram en handlingsplan med konkreta åtgärder för att motverka den ryska propagandan. Parlamentet efterlyser ett samarbete med Natos spetsforskningsenhet för strategisk kommunikation i denna fråga.

38.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s ledning och medlemsstaterna att garantera säkerhet och frihet för kristna och andra religiösa och etniska minoritetsgrupper som möter ökad diskriminering och förföljelse och befinner sig mellan fronterna. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att se till att framtida bilaterala avtal innehåller effektiva övervakningsmekanismer för skyddet av religiösa minoriteters mänskliga rättigheter och effektivt genomförande av EU:s riktlinjer för främjande och skydd av religions- och trosfriheten.

Att verka för säkerhet och stabilisering i det södra grannskapet

39.  Europaparlamentet framhåller behovet av en omfattande översyn av EU:s politik för det södra grannskapet, som bör kännetecknas av tillräckliga budgetresurser och utvecklingen och genomförandet av en övergripande strategi som inriktar EU:s instrument och resurser på stöd till att bygga fungerande och inkluderande stater som kan garantera sina invånares säkerhet, främja demokratin, konfrontera religiös extremism, respektera de mänskliga rättigheterna, skydda religiösa och etniska minoriteter och stärka rättsstaten, vilket är en grundläggande förutsättning för investeringar och ekonomisk utveckling. Parlamentet framhåller den outnyttjade potential till gränsöverskridande handel som finns i regionen. Parlamentet yrkar på ett nära samarbete med myndigheterna i de aktuella länderna i hanteringen av migrationsströmmar, samtidigt som de mänskliga rättigheterna och internationell rätt respekteras.

40.  Europaparlamentet betonar att EU när man ger bistånd och stöd måste ställa villkor, då biståndsprogram och stöd till civilsamhället bara blir hållbara om tydliga villkor ställs på högsta politiska nivå.

41.  Europaparlamentet framhåller att EU:s ändrade hållning gentemot sina grannar i syd bör vara baserad på differentiering och på ”mer för mer-principen”, enligt vilken ytterligare EU-stöd bör ges till partnerregeringar som är beslutna att göra sina samhällen mer demokratiska och att respektera grundläggande friheter och mänskliga rättigheter, och som gjort tydliga framsteg i denna riktning, såsom Tunisien, Jordanien och Marocko.

42.  Europaparlamentet beklagar att förbindelserna mellan EU och Turkiet nyligen har försämrats och efterlyser nya insatser för att främja ett starkare partnerskap i syfte att ta itu med gemensamma utmaningar för säkerheten och det humanitära läget i södra Medelhavsområdet. Vidare uppmanas Turkiet med kraft att arbeta för reformer som kommer att vara fullständigt förenliga med människorättsnormerna, däribland pressfriheten, demokratin, jämlikheten och rättsstatsprincipen.

43.  Europaparlamentet uppmanar EU:s ledare att i nära samarbete med Förenta staterna och med inflytande från stormakter (t.ex. Ryssland och Kina) utveckla en strategi för att uppmuntra regionala aktörer (inbegripet Turkiet, Irak, Israel, Jordanien, Egypten, regeringarna inom Gulfstaternas samarbetsråd, Iran, Arabförbundet och kurdiska styrkor) att sluta sig samman för att stoppa krigföring på uppdrag av olika aktörer och finansiering till fundamentalister, och att utveckla en lösning för fred och stabilitet i regionen, särskilt för att få slut på kriget i Syrien och Irak. Det finns ett behov av att bevara Libyens territoriella integritet och nationella sammanhållning, och vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att verka för ett starkare engagemang hos de regionala aktörerna för medling och konfliktlösning, i nära samordning med FN. Parlamentet välkomnar de pågående E3+3-förhandlingarna med Iran och hoppas att de kommer att leda till en ömsesidigt acceptabel överenskommelse som tryggar den uteslutande fredliga karaktären hos Irans kärntekniska program och erbjuder ett långsiktigt perspektiv för Irans fullständiga integration i det internationella samfundet. Parlamentet stöder engagemanget från vice ordföranden/höga representanten och samtliga parter i fredsprocessen i Mellanöstern när det gäller att finna en övergripande, konstruktiv och hållbar lösning på Mellanösternkonflikten som är genomförbar för båda sidor. Bristen på framsteg mot en framförhandlad tvåstatslösning på grundval av 1967 års gränser leder enbart till mera våld och blodspillan.

44.  Europaparlamentet välkomnar uttalandet från vice ordföranden/den höga representanten om öppnandet av ett kontor i Erbil, i irakiska Kurdistan, och uppmanar bestämt vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten att öppna ett sådant kontor så snart som möjligt. Parlamentet understryker att detta skulle göra det möjligt för EU att samla in information på fältet, förbättra EU:s engagemang tillsammans med lokala aktörer, bättre bedöma och samordna humanitära och militära åtgärder samt förbättra EU:s synlighet i regionen.

45.  Europaparlamentet kräver att det utses en särskild rådgivare för att bedöma fördelarna med att öppna en permanent diplomatisk representation för EU i Iran.

46.  Europaparlamentet anser att de kriminella handlingar och det barbariska våld som utförs av jihadterroristgrupper som ingår i eller är kopplade till den s.k. islamiska staten (IS) utgör ett stort hot mot hela Mellanöstern, Europa och Nordafrika, och kanske även för den globala freden och stabiliteten. Parlamentet stöder den internationella koalitionen mot IS och dess försök att bekämpa IS på militär väg. Parlamentet välkomnar EU:s medlemsstaters bidrag i detta sammanhang och uppmuntrar till närmare och effektivt globalt samarbete och dialog i syfte att komma fram till en gemensam riskbedömning. Parlamentet manar till ytterligare starka, globala påtryckningar i form av lagstiftning för att frånta jihadisterna deras oljeintäkter och upprätta strikta internationella sanktioner mot finansiella transaktioner till förmån för dem. I detta sammanhang konstaterar parlamentet att jihadistgruppernas finansiella resurser även kommer från vissa arabländer, och att EU måste uppmana dessa att visa mer konsekvens. Det finns ett brådskande behov av att motarbeta jihadistgruppernas användning av internet för rekrytering och propaganda. Parlamentet understryker att man måste förstärka det internationella samarbetet och det interna EU-samarbetet för att förhindra extremister att resa till Syrien och Irak för att ansluta sig till jihadisternas sak, däribland investeringar i nationellt förebyggande av radikalisering och program för att bekämpa radikalisering i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att ställa återvändande europeiska stridande inför rätta, inom ramen för sina nationella straffrättsliga system. Det behövs närmare samarbete och samordning mellan Turkiet och EU.

47.  Europaparlamentet uppmanar med kraft länderna i området att fortsätta kriget mot terrorismen och avstå från handlingar som kan orsaka spänning, motsättningar och kriser mellan dem och eller skapa ytterligare problem för världssamfundets kamp mot IS.

48.  Europaparlamentet fördömer det brutala våld som tillämpas av al-Asad-regimen mot syriska medborgare och efterlyser ökade påtryckningar för att få till stånd en verklig politisk övergång i Syrien, bland annat genom att man ökar stödet till den moderata syriska oppositionen.

49.  Europaparlamentet understryker att unionens utrikespolitik gentemot det södra grannskapet på många områden också måste kopplas till Afrika. Afrika, och särskilt områdena Sahel och Sahara, befinner sig under ett strategiskt hot. Parlamentet efterlyser en lämplig reaktion från EU inför detta hot, bland annat åtgärder på områdena ekonomisk utveckling, demokrati, rättsstaten, utbildning och säkerhet. Parlamentet konstaterar att terrorister från al-Qaida i islamiska Maghreb (Aqim), Al-Mourabitoun som uppstod genom sammanslagningen av rörelsen för enhet och jihad i Västafrika (Mujao) och Mokhtar Belmokhtars Masked Men Brigade, och Boko Haram fortsätter att förstärka sin kriminella verksamhet. Parlamentet understryker att rekommendationerna i EU:s strategi för säkerhet och utveckling i Sahelområdet måste genomföras och uppmanar kommissionen att utvärdera denna strategi.

50.  Europaparlamentet betonar Jordaniens och Libanons betydelse som stabila partner i Mellanöstern. Parlamentet påminner om att dessa två länder står inför en ökande flyktingström som för med sig mycket stora sociala och ekonomiska utmaningar. Parlamentet berömmer grannländernas fortsatta stöd till flyktingar från Irak och Syrien. EU:s ledare uppmanas med kraft att ta initiativ till en global insats, som även omfattar regionala aktörer, för en massiv ökning av det humanitära biståndet till civila som påverkas av konflikten i Syrien och Irak samt av IS våldshandlingar, särskilt i syfte att stödja flyktingar och ge direkt ekonomiskt stöd till länder i regionen som är värdlander för flyktingar, så att man främjar integration och undviker marginalisering.

51.  Europaparlamentet uppmanar bestämt EU att se till att samarbetet för att bekämpa terrorism tillsammans med tredjeländer går hand i hand med respekten för rättsstatsprincipen och de universella mänskliga rättigheterna.

Att stärka en samarbetsinriktad, regelbaserad internationell ordning

52.  Europaparlamentet anser att Förenta staterna är EU:s viktigaste strategiska partner, och uppmanar till ökad samordning med Förenta staterna på jämbördig nivå när det gäller EU:s utrikespolitik, med stöd av folkrätten och genom att eftersträva gemensamma svar på utmaningar i EU:s grannskap och på internationell nivå. Parlamentet framhåller den strategiska karaktären hos det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar, som skulle kunna göra det möjligt för de transatlantiska partnerna att fastställa globala standarder för arbete, hälsa, miljön och intellektuell äganderätt och att förstärka den globala styrningen. I detta sammanhang efterlyser parlamentet att öppenheten och insynen i förhandlingarna ska ökas och att alla berörda parter ska involveras i processens alla skeden. Latinamerika är en viktig partner för EU, och olika modaliteter för ett triangelformat transatlantiskt samarbete bör utvecklas.

53.  Europaparlamentet understryker behovet av att ha ett strategiskt samarbete och partnerskap med olika länder, med en tydlig agenda, och att se över de nuvarande strategiska partnerskapen mot bakgrund av deras politiska effekter.

54.  Europaparlamentet välkomnar slutsatserna från Natotoppmötet i Wales i september 2014 och menar att dessa bör genomföras. Parlamentet anser att samarbetet mellan EU och Nato bör stärkas och att det bör ske en närmare planering och samordning mellan Natos smarta försvar och EU:s sammanslagning och gemensamma utnyttjande, för att undvika överlappning och använda de knappa resurserna så effektivt som möjligt. Parlamentet konstaterar på nytt att säkerhetspolitiken i de medlemsstater som inte är medlemmar i Nato måste respekteras.

55.  Europaparlamentet understryker behovet av en EU-strategi, som ska samordnas med Förenta staterna, för hur man kan dela ansvaret med Ryssland, Kina, Indien och andra viktiga aktörer för fred och stabilitet i den internationella politiska och ekonomiska ordningen. Parlamentet betonar vikten av att främja förbindelserna med betydelsefulla stater i Asien och regionala organisationer såsom Asean inom ramen för denna strategi.

56.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att stärka EU:s utrikespolitik gentemot Asien, särskilt Kina och Indien. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas med kraft att se till att det varje år hålls bilaterala toppmöten med Kina och Indien och att dessa leder till påtagliga resultat.

57.  Europaparlamentet understryker att freden och stabiliteten i Asien och Stillahavsområdet, och i områdena kring Östkinesiska havet och Sydkinesiska havet, är av stor betydelse för EU. Parlamentet uppmanar med kraft alla berörda parter i regionen att lösa meningsskiljaktigheter på fredlig väg, i enlighet med folkrätten, och att samarbeta med varandra för att utnyttja naturresurser och marina resurser. Parlamentet förespråkar att man utvecklar och främjar EU-politiken genom att stödja aktivt konfliktförebyggande och fredliga konfliktlösningsstrategier. EU har ett avsevärt intresse i östra Asiens kontinuerliga tillväxt och välstånd. Parlamentet understryker att EU:s ekonomiska partnerskap med länderna i Asien och Stillahavsområdet måste stärkas på ett inkluderande sätt för att hållbart bevara fred, stabilitet och välstånd. Parlamentet välkomnar de uppmuntrande framstegen i förbindelserna över Taiwansundet under de senaste sex åren och uppmanar alla parter till ytterligare åtgärder för att underlätta en fredlig utveckling av dessa.

58.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna att ge framförhandlad kärnvapennedrustning och vapenkontroll en ny och kraftfull impuls. Parlamentet välkomnar FN:s kommande översyn av icke-spridningsavtalet som ett viktigt steg mot internationell fred och stabilitet, och uppmanar medlemsstaterna att inta en samordnad och proaktiv position i förhandlingarna. Parlamentet välkomnar ikraftträdandet av vapenhandelsfördraget, som bör genomföras på ett effektivt och fullständigt sätt. Parlamentet kräver att det inrättas en EU-myndighet på området vapenhandel som ska bistå medlemsstaterna i tolkningen, och säkra konsekvent och strikt efterlevnad, av de normer som fastställs i EU:s gemensamma ståndpunkt om vapenexport. Det behövs bättre efterhandskontroller av hur exporterade vapen använts.

59.  Europaparlamentet menar att EU, som tidigare i vissa fall uppnått konkreta resultat i kampen mot dödsstraffet, måste vara mer beslutsamt i sitt engagemang. Parlamentet uppmanar institutionerna och medlemsstaterna att bibehålla och stärka sitt engagemang för denna sak och sin politiska vilja, så att dödsstraffet till slut kan avskaffas i hela världen.

60.  Europaparlamentet hävdar åter behovet av en reform av FN:s säkerhetsråd, så att det bättre återspeglar dagens globala verklighet. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att prioritera denna fråga och inleda en europeisk debatt om reform av FN:s säkerhetsråd. I detta sammanhang betonas att EU bör bli fullvärdig medlem i FN.

61.  Europaparlamentet upprepar att EU måste agera ledare för att främja allmänt undertecknande och allmän ratificering av Romstadgan och att ytterligare stärka och stödja Internationella brottmålsdomstolen.

62.  Europaparlamentet påminner om EU:s kraftfulla åtagande att bekämpa straffrihet och främja den universella giltigheten för Romstadgan om inrättande av Internationella brottmålsdomstolen. Parlamentet välkomnar att Palestina nyligen ratificerat Romstadgan.

63.  Europaparlamentet efterlyser utvecklandet av en sammanhängande klimatstrategi på EU-nivå som tar itu med klimatförändringarnas strategiska och politiska konsekvenser och låter EU möta och förbereda sig för klimatförorsakad geopolitisk instabilitet, med särskild hänsyn till samarbetet med utvecklingsländer och de länder som påverkas mest av klimatförändringarna. Parlamentet erkänner vikten av det kommande toppmötet i Paris om klimatförändringen. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att prioritera diplomati avseende klimatförändringsmålen för att få stöd för ett starkt och omfattande avtal. Parlamentet efterfrågar en diskussion om en framåtblickande strategi för att ta itu med migration orsakad av klimatförändringar.

64.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att på ett positivt och samordnat sätt bidra till utformningen av utvecklingsagendan för perioden efter 2015 och framhåller vice ordförandens/den särskilda representantens viktiga roll för att se till att EU intar en ledande roll i förhandlingarna. Den nya ramen bör ta upp de strukturella orsakerna till fattigdom, ojämlikhet och våld genom att stärka effektiva och demokratiska institutioner för alla, god samhällsstyrning samt rättsstatsprincipen.

o
o   o

65.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, Natos generalsekreterare, talmannen i Natos parlamentariska församling, OSSE:s tjänstgörande ordförande, talmannen i OSSE:s parlamentariska församling, ordföranden för Europarådets ministerkommitté och talmannen i Europarådets parlamentariska församling.


Årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013 och EU:s politik på området
PDF 402kWORD 199k
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2015 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013 och Europeiska unionens politik på området (2014/2216(INI))
P8_TA(2015)0076A8-0023/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s övriga konventioner om och instrument för mänskliga rättigheter,

—  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter och sin resolution av den 27 november 2014 om 25:e årsdagen av den konventionen(1),

—  med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000(2), FN:s utvecklingsprogram för tiden efter 2015 och FN:s generalförsamlings resolutioner,

—  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

—  med beaktande av artiklarna 2, 3 och 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget),

—  med beaktande av artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget),

—  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—  med beaktande av EU:s strategiska ram och EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati(3), som antogs av rådet (utrikes frågor) den 25 juni 2012,

—  med beaktande av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013, som antogs av rådet den 23 juni 2014,

—  med beaktande av årsrapporten om de viktigaste aspekterna och de grundläggande valmöjligheterna när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken 2013, som rådet ställde sig bakom den 22 juli 2014,

—  med beaktande av kommissionens årsrapport 2014 om genomförandet av Europeiska unionens utvecklings- och biståndspolitik under 2013 (COM(2014)0501), som antogs den 13 augusti 2014, samt de åtföljande dokumenten,

—  med beaktande av sin resolution av den 11 december 2013 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2012 och Europeiska unionens politik på området(4),

—  med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer om mänskliga rättigheter,

—  med beaktande av rådets slutsatser av den 23 juni 2014 om tioårsdagen för Europeiska unionens riktlinjer om människorättsförsvarare,

—  med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om EU:s politik till stöd för människorättsförsvarare(5),

—  med beaktande av sina brådskande resolutioner om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen,

—  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2014 om EU:s prioriteringar inför det 25:e mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter(6),

—  med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 2 april 2014 om FN:s generalförsamlings 69:e session(7),

—  med beaktande av sin resolution av den 17 november 2011 om EU:s stöd till Internationella brottmålsdomstolen: utmaningar och svårigheter(8),

—  med beaktande av sin resolution av den 17 juli 2014 om aggressionsbrott(9),

—  med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2011 om EU:s utrikespolitik till stöd för demokratisering(10),

—  med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2013 om press- och mediefrihet i världen(11),

—  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 8 mars 2011 från kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Ett partnerskap för demokrati och delat välstånd med södra Medelhavsområdet (COM(2011)0200),

—  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 20 december 2012 om ett moratorium för tillämpningen av dödsstraff(12),

—  med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2014 om utrotande av tortyr i hela världen(13),

—  med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om tillämpning av rådets förordning (EG) nr 1236/2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning(14),

—  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner nr 1325, nr 1820, nr 1888, nr 1889 och nr 1960 om kvinnor, fred och säkerhet,

—  med beaktande av rapporten om EU-indikatorer för den övergripande strategin för EU:s genomförande av FN:s säkerhetsråds resolutioner nr 1325 och nr 1820 om kvinnor, fred och säkerhet, som antogs av rådet den 13 maj 2011,

—  med beaktande av FN:s Guiding Principles on Business and Human Rights: Implementing the United Nations ‘Protect, Respect and Remedy’ Framework, som FN:s råd för mänskliga rättigheter ställde sig bakom i sin resolution nr 17/4 av den 16 juni 2011,

—  med beaktande av den informations- och kommunikationstekniska sektorsvägledning (Sector Guide) om FN:s Implementing the UN Guiding Principles on Business and Human Rights som kommissionen offentliggjorde den 17 juni 2013,

—  med beaktande av resolutionen av den 26 juni 2014 från FN:s råd för mänskliga rättigheter om inrättande av en öppen mellanstatlig arbetsgrupp som ska utveckla ett internationellt, rättsligt bindande instrument för reglering av transnationella och andra företags verksamhet inom ramen för människorätt,

—  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om företagens sociala ansvar och miljöansvar vid internationella handelsavtal(15),

—  med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2006 om klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati i Europeiska unionens avtal(16),

—  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal(17),

—  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om den internationella handelspolitiken inom ramen för de krav som klimatförändringarna medför(18),

—  med beaktande av rådets slutsatser av den 14 maj 2012 Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring,

—  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2014 om EU och den globala utvecklingsramen efter 2015(19),

—  med beaktande av sin resolution av den 10 oktober 2013 om diskriminering baserad på kasttillhörighet(20),

—  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 5 mars 2014 från kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Ansvarsfull anskaffning av mineraler från konfliktdrabbade områden och högriskområden: mot en integrerad EU-strategi (JOIN(2014)0008),

—  med beaktande av FN:s konvention mot korruption,

—  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2013 om korruption inom den offentliga och den privata sektorn: inverkan på mänskliga rättigheter i tredjeländer(21),

—  med beaktande av rådets slutsatser av den 12 maj 2014 om EU:s övergripande strategi,

—  med beaktande av sin rekommendation av den 18 april 2013 till rådet om FN:s princip om ”skyldigheten att skydda” (R2P)(22),

—  med beaktande av artiklarna 52 och 132.2 i arbetsordningen,

—  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0023/2015), och av följande skäl:

A.  Genom artikel 21 i EU-fördraget stärktes ytterligare EU:s åtaganden att utarbeta en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik utgående från principerna om demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas allmängiltighet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt främjande av internationell rätt och rättvisa med respekt för principerna i Förenta nationernas stadga, i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i folkrätten. Enligt artikel 6 i EU-fördraget ska unionen ansluta sig till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

B.  Enligt artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska den gemensamma handelspolitiken ”föras inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder”.

C.  Respekt för samt främjande och skydd av de mänskliga rättigheternas allmängiltighet och odelbarhet utgör hörnstenarna i EU:s utrikes- och säkerhetspolitik. De mänskliga rättigheternas allmängiltighet ifrågasätts allvarligt av ett antal auktoritära regimer, i synnerhet i multilaterala forum.

D.  Mer än hälften av jordens befolkning lever fortfarande under odemokratiska regimer, och under de senaste åren har den globala friheten minskat konstant.

E.  Demokratiska regimer kännetecknas inte bara av hur de organiserar val, utan även av respekt för rättsstatsprincipen, yttrandefriheten och de mänskliga rättigheterna, ett oberoende rättsväsen och en opartisk förvaltning.

F.  EU:s trovärdighet i de yttre förbindelserna och på den internationella arenan kommer att stärkas genom att konsekvensen ökar mellan EU:s interna och externa politik på området för demokrati och mänskliga rättigheter.

G.  Vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, som nyligen tillträdde, har uppgett att de mänskliga rättigheterna kommer att vara en av hennes övergripande prioriteringar och att hon har för avsikt att använda dem som ett riktmärke i alla förbindelser med tredjeländer. Hon har även upprepat EU:s åtagande att ”utan undantag” främja de mänskliga rättigheterna på alla utrikespolitiska områden. Ett antagande av EU:s nya handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati samt ett nytt mandat för EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter kommer att ingå i EU:s agenda i början av 2015.

H.  Den 23 juni 2014 antog rådet EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013, som omfattar det första hela året av genomförande av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati. 2013 var också det första hela året för det nya mandatet för EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter. Innehavaren av detta ämbete bör ha i uppgift att hjälpa EU att samordna sin verksamhet i syfte att tydlig- och synliggöra unionens insatser för respekten för mänskliga rättigheter runtom i världen, i synnerhet kvinnors rättigheter.

I.  EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013 och de händelser som inträffat efter den period som rapporten omfattar påminner oss mycket tydligt om de allvarliga konsekvenser som bristande respekt för de mänskliga rättigheterna får för människor. Det får negativa konsekvenser för EU när den bristande respekten för de mänskliga rättigheterna och avsaknaden av legitimt demokratiskt deltagande i tredjeländer leder till instabilitet, sönderfallande stater, humanitära kriser och väpnade konflikter, dvs. företeelser som unionen är skyldig att reagera på.

J.  EU:s engagemang för effektiv multilateralism, med FN i centrum, är en väsentlig del av EU:s utrikespolitik och grundar sig på övertygelsen att ett multilateralt system som baseras på universella regler och värderingar är bäst lämpat för att hantera globala kriser, utmaningar och hot.

K.  Europeiska unionen och dess medlemsstater har varit trofasta bundsförvanter till Internationella brottmålsdomstolen sedan den inrättades, samt gett den ekonomiskt, politiskt, diplomatiskt och logistiskt stöd och samtidigt arbetat för att både göra Romstadgan allmängiltig och försvara dess integritet i syfte att stärka brottmålsdomstolens oberoende.

L.  I sin resolution av den 17 juli 2014 upprepade parlamentet sitt starka stöd för antagandet av Kampalaändringarna till Romstadgan, inbegripet ändringarna avseende aggressionsbrott, och uppmanade samtliga EU-medlemsstater att ratificera dem och införliva dem i sin nationella lagstiftning. Ändringarna avseende aggressionsbrott kommer att stärka rättsstatsprincipen på internationell nivå och den internationella freden och säkerheten genom att förhindra olaglig våldsanvändning. Därmed kommer de proaktivt att bidra till att förhindra sådana brott och befästa en varaktig fred.

M.  Det 59:e sammanträdet för FN:s kvinnokommission i New York den 9–20 mars 2015 kommer att inriktas på att följa upp deklarationen och handlingsplanen från Peking, inklusive de utmaningar som i nuläget hindrar själva genomförandet och därmed även uppnåendet av jämställdhet och kvinnors egenmakt, samt på möjligheterna att uppnå jämställdhet och kvinnors egenmakt i agendan för millennieutvecklingsmålen för perioden efter 2015.

N.  Gratis grundläggande skolutbildning för alla barn är en grundläggande rättighet som föreskrivs i FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989. Utbildning för barn och vuxna bidrar till minskad såväl fattigdom som barnadödlighet samt främjar bästa praxis på miljöområdet. Allas tillgång till utbildning är nära knutet till millennieutvecklingsmålet om jämställdhet mellan kvinnor och män, särskilt när det gäller fullbordandet av den grundläggande skolutbildningen. Detta mål är långt ifrån nått.

O.  Under väpnade konflikter tillhör kvinnor och barn – bland annat kvinnor och barn som är flyktingar, asylsökande eller statslösa – de mest utsatta grupperna i samhället, och tonårsflickor som tvingats på flykt i samband med humanitära kriser löper betydligt större risker än normalt.

P.  Diskriminering av eller våld mot kvinnor, däribland sexuella övergrepp, kvinnlig könsstympning, tvångsäktenskap, så kallade hedersbrott, kommersiell exploatering av kvinnor och våld i nära relationer, kan aldrig rättfärdigas av något politiskt, socialt, religiöst eller kulturellt skäl eller av skäl som hänför sig till seder och bruk.

Q.  Det finns ett klart samband mellan korruption och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Korruption i den offentliga och den privata sektorn bidrar till och förvärrar ojämlikheter och diskriminering, och utgör således ett hinder för lika utövande av medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Det har bevisats att korruption i många fall har en koppling till människorättskränkningar, maktmissbruk och avsaknad av ansvarsskyldighet.

R.  Arbetstagarrättigheter och fackföreningsrättigheter hotas allvarligt runtom i världen, och det sätt på vilket företag bedriver sin verksamhet får långtgående konsekvenser för arbetstagares, konsumenters och olika gruppers rättigheter inom och utanför EU. Internationell människorättslagstiftning ålägger stater att skydda de mänskliga rättigheterna, att se till att verksamheten i företag inom respektive stats jurisdiktion inte innebär att de mänskliga rättigheterna kränks och att säkerställa att verklig rättslig prövning finns att tillgå för offren.

S.  Näringslivet kan spela en viktig roll när det gäller att främja de mänskliga rättigheterna. Detta arbete är mycket angeläget och bör stödjas av offentliga organ över hela världen. Främjandet av de mänskliga rättigheterna bör betraktas som en plattform för samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn.

T.  Det utökade allmänna preferenssystemet (GSP plus) för tredjeländer föreskriver en klausul om respekt för internationella konventioner om mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter.

U.  Enligt artikel 16 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna har myndiga män och kvinnor rätt att utan någon inskränkning med avseende på ras, nationalitet eller religion ingå äktenskap och bilda familj. Män och kvinnor ska också enligt nämnda artikel ha samma rättigheter i fråga om äktenskap, både under äktenskapet och vid dess upplösning, och äktenskap får endast ingås med de blivande makarnas fria och fulla samtycke.

V.  Enligt artikel 14 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna har var och en rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse. Det framgår tydligt av FN:s konvention angående flyktingars rättsliga ställning att alla flyktingar har rätt till särskilt skydd och att inga stater får utvisa eller avvisa flyktingar till områden där deras liv eller frihet skulle hotas.

W.  I artikel 18 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna erkänns rätten till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Antalet incidenter rörande religionsfrihet eller trosfrihet har ökat kraftigt, bland annat som en följd av ett ökat antal konflikter med religiösa dimensioner.

X.  Enligt artikel 25 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna erkänns alla människors rätt till en tillräcklig levnadsstandard för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive hälsovård, varvid mödrar och barn är berättigade till särskild omvårdnad och hjälp. Det är 25-årsjubileum för FN:s konvention om barnets rättigheter, som är det mest ratificerade människorättsfördraget. Resolution 26/28 från FN:s råd för mänskliga rättigheter (MR-rådet) innehåller ett krav att MR-rådets kommande sociala forum ska inriktas på tillgång till läkemedel inom ramen för alla människors rätt att åtnjuta den bästa fysiska och psykiska hälsa som går att uppnå. Enligt WHO:s stadga är rätten att åtnjuta den bästa fysiska och psykiska hälsa som går att uppnå en av de grundläggande rättigheterna för varje enskild människa utan åtskillnad på grund av ras, religion, politisk uppfattning eller ekonomisk eller social ställning.

Y.  Följderna av klimatförändringar, i form av t.ex. ökande temperaturer, stigande havsnivåer och mer extrema väderförhållanden, kommer att intensifiera de utmaningar som global instabilitet och följaktligen risken för allvarliga människorättskränkningar utgör.

Z.  Tillgången till säkert dricksvatten och sanitet är en mänsklig rättighet som hänger samman med rätten till en tillfredsställande levnadsstandard, och den är oupplösligt sammankopplad med rätten att åtnjuta den bästa fysiska och psykiska hälsa som går att uppnå samt rätten till liv och mänsklig värdighet. Ungefär 2,6 miljarder människor – hälften av utvecklingsländernas befolkning – har inte ens tillgång till en enkel ”förbättrad” latrin, och 1,1 miljarder människor saknar helt tillgång till dricksvatten.

Aa.  Detta betänkande utgör – som svar på EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013, antagen av rådet – en framåtblickande analys av EU:s verksamhet på detta politikområde. I sina resolutioner om de tidigare årsrapporterna och om översynen av EU:s strategi för mänskliga rättigheter betonade parlamentet att det fanns behov av fortsatta reflektioner kring de egna insatserna för att integrera mänskliga rättigheter i verksamheten, av en uppföljning av parlamentets brådskande resolutioner om brott mot demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen och av övervakning av efterlevnaden av klausuler om demokrati och mänskliga rättigheter i alla de avtal som EU ingår med tredjeländer.

De mänskliga rättigheternas centrala roll i EU:s externa politik

1.  Europaparlamentet påminner om att ingressen till Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna bekräftar att unionen sätter människan och människans värdighet i centrum för sin verksamhet.

2.  Europaparlamentet uppmanar samtliga EU-institutioner och medlemsstater att sätta de mänskliga rättigheterna i centrum för EU:s förbindelser med alla tredjeländer, däribland strategiska partner och även inom ramen för alla högnivåuttalanden och högnivåmöten. Parlamentet betonar vikten av ett verkningsfullt, konsekvent och sammanhängande genomförande av EU:s människorättspolitik, i linje med de entydiga skyldigheter som fastställs i artikel 21 i EU-fördraget och i EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet lovordar vice ordföranden/den höga representanten, som nyligen tillträdde, för hennes uttryckliga åtagande att genomföra dessa principer.

3.  Europaparlamentet betonar vikten av att EU-medlemsstaterna uttalar sig samstämmigt till stöd för de mänskliga rättigheternas odelbarhet, okränkbarhet och allmängiltighet samt i synnerhet ratificerar alla de internationella människorättsinstrument som FN inrättat. EU uppmanas att i överensstämmelse med artikel 21 i EU-fördraget upprätthålla de mänskliga rättigheternas odelbarhet och okränkbarhet, däribland de rättigheter som finns förankrade i den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. EU uppmanas även att i ytterligare utsträckning främja de universella människorättsnormerna som grunden för sina kontakter med tredjeländer och regionala organisationer, inom ramen för både politiska och människorättsrelaterade dialoger samt för handelsförhandlingar.

4.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att göra rättsstatsprincipen till en central del av utvidgningsprocessen. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU att noggrant övervaka genomförandet av bestämmelser som skyddar de mänskliga rättigheterna och minoriteters rättigheter genom hela utvidgningsprocessen.

5.  Europaparlamentet varnar dock för de oavsiktliga följderna av att listan över mänskliga rättigheter ständigt utökas och kommer att omfatta ideologiskt eller politiskt kontroversiella frågor, eftersom detta i längden skulle kunna minska det allmänna stödet för föreställningen om de mänskliga rättigheternas allmängiltighet och odelbarhet.

6.  Europaparlamentet påpekar att EU – utöver det mänskliga lidandet – även bör beakta de konsekvenser som bristande respekt för de mänskliga rättigheterna får i fall där den bristande respekten för de mänskliga rättigheterna och avsaknaden av legitimt demokratiskt deltagande leder till instabilitet, korruption, sönderfallande stater, humanitära kriser eller väpnade konflikter, dvs. företeelser som undergräver EU:s utvecklingspolitiska insatser och som unionen eller dess medlemsstater är skyldiga att reagera på inom det utrikes- och säkerhetspolitiska området. I detta sammanhang välkomnar parlamentet EU:s senaste insatser för att inkludera människorättskränkningar i matrisen för tidig varning i samband med krisförebyggande åtgärder. Parlamentet efterlyser emellertid kraftfullare förebyggande insatser och uppmanar eftertryckligen vice ordföranden/den höga representanten, kommissionen och medlemsstaterna att utveckla en människorättsbaserad krisförebyggande komponent som bör integreras i EU:s övergripande strategi för externa konflikter och kriser och i den kommande reviderade europeiska säkerhetsstrategin.

7.  Europaparlamentet anser att EU och dess delegationer bör kartlägga tidiga varningssignaler, såsom förtryck av minoriteter och kränkningar av mänskliga rättigheter, som utgör en indikation på potentiella konflikter och humanitära katastrofer. Parlamentet uppmanar EU att ta fram bästa praxis för att främja och skydda mänskliga rättigheter i postkatastrof- och postkonfliktsituationer, med särskild hänsyn tagen till personer med funktionsnedsättning och till kvinnor och barn samt andra utsatta grupper, genom att ge information om och vidta relevanta åtgärder när det gäller konkreta hänvisningar till funktionsnedsatta personer, tillgång till program för katastrofriskreducering där personer med funktionsnedsättning inkluderas och utbildning för all relevant servicepersonal och se till att det finns tillräckligt många och lättillgängliga nödhärbärgen och katastrofhjälpsplatser, med fokus på integrering av människorättsfrågor i alla hjälp-, återhämtnings- och återuppbyggnadsinsatser, samtidigt som de humanitära principerna om humanitet, opartiskhet, neutralitet och oberoende samt det behovsbaserade förhållningssättet till humanitärt bistånd respekteras.

8.  Europaparlamentet uppmuntrar unionen att säkerställa synergier mellan de stödmöjligheter som ges genom stabilitetsinstrumentet, finansieringsinstrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter och det europeiska initiativet för demokrati.

9.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över ökningen av allvarliga människorättskränkningar till följd av terrorism runtom i världen. Parlamentet hänvisar till en rapport från 2014 som visar på en ökning av terroristverksamhet med 62 procent från 2012 till 2013 och en ökning av antalet länder som utsatts för terrorism – och där dåden orsakat mer än 50 dödsfall – från 15 till 24 länder. Parlamentet uppmanar eftertryckligen vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska utrikestjänsten att, med avseende på ökningen av terroristverksamhet, samarbeta bättre och effektivare med olika regeringar för att bekämpa alla former av terrorism.

10.  Europaparlamentet hävdar att förnekelse av folkmord och andra brott mot mänskligheten, såväl som rasistiska och främlingsfientliga handlingar samt handlingar som uttrycker religiöst motiverat hat, utgör ett tydligt brott mot de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och att de som sådana bör fördömas.

11.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, Federica Mogherini, och EU-ländernas utrikesministrar att på rådets (utrikes frågor) agenda regelbundet föra upp diskussionen om EU:s insatser för att verka för frigivandet av människorättsförsvarare, journalister, politiska aktivister och andra personer som fredligt utövar sina rättigheter.

EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen som rapporteringsverktyg för EU:s politik för mänskliga rättigheter och demokrati

12.  Europaparlamentet välkomnar rådets antagande av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att åta sig att framöver delta i två årliga specifika debatter om EU:s politik för mänskliga rättigheter och demokrati under parlamentets plenarsammanträden, att presentera EU:s rapport och att reagera på parlamentets betänkande.

13.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte lämnade något skriftligt svar på parlamentets ovannämnda resolution om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2012 och anser att sådana skriftliga svar är ytterst viktiga för samarbetet mellan institutionerna på detta område och att de inte kan ersättas av en debatt i kammaren, som ger mindre tid till reflektion och systematiska svar på alla de frågor som parlamentet tagit upp.

14.  Europaparlamentet lovordar utrikestjänsten och kommissionen för deras omfattande och tydliga rapportering om EU-åtgärder som vidtagits under den period som rapporten omfattar. Parlamentet ger dock på nytt uttryck för sin uppfattning att framför allt landsrapporterna bör möjliggöra en översikt av viktiga positiva och negativa tendenser och omfatta en utvärdering av EU-åtgärdernas effektivitet. En mer grundlig offentlig rapportering, främst på grundval av de prioriteringar och indikatorer som fastställts i EU:s landstrategier för mänskliga rättigheter, som hittills varit konfidentiella, skulle gynna en högre grad av konsekvens både i genomförandet av systemet med de mänskliga rättigheterna som villkor och i bedömningen av EU-politikens konsekvenser för situationen för de mänskliga rättigheterna.

15.  Europaparlamentet står fast vid sin uppfattning att EU-institutionerna bör eftersträva att gemensamt förbättra utformningen av årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen i syfte att nå stora delar av allmänheten och samtidigt bevara rapportens omfattande karaktär som genomföranderapport om EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet förklarar sig på nytt villigt att ingå i ett aktivt och konstruktivt samarbete med övriga EU-institutioner i samband med utarbetandet av framtida rapporter, och påminner om sin begäran att ett avsnitt om medlemsstaternas genomförande av handlingsplanen bör ingå i årsrapporten.

Genomförandet av EU:s strategiska ram och handlingsplan

16.  Europaparlamentet ställer sig åter positivt till EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, som rådet antog 2012. Den strategiska ramen och handlingsplanen utgör en viktig milstolpe i arbetet med att bryta ny mark när det gäller att utveckla politiken och på nytt bekräfta EU:s åtagande – i linje med fördragsstadgade skyldigheter – att ”utan undantag” integrera de mänskliga rättigheterna i all EU-extern politik.

17.  Europaparlamentet påminner om att mänskliga rättigheter har blivit ett väsentligt inslag i unionens yttre åtgärder och en riktig del av unionens identitet i dess bilaterala, multilaterala och institutionella förbindelser.

18.  Europaparlamentet uppskattar utrikestjänstens och kommissionens arbete med att rapportera till parlamentet om genomförandet av EU:s första handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att involvera medlemsstaterna, kommissionen, parlamentet, det civila samhället och regionala och internationella organisationer i den översyn och de samråd som leder fram till antagandet av den nya handlingsplan som ska börja gälla i början av 2015. Parlamentet välkomnar diskussionerna om en bättre prioriteringsordning för målen i den nya handlingsplanen och om sätt att förbättra tydligheten, verkningsfullheten och konsekvensen när det gäller detta utrikespolitiska verktyg för Europeiska unionen, men varnar för en minskning av omfattningen av handlingsplanen och för en sänkning av ambitionsnivån i arbetet med att integrera de mänskliga rättigheterna i EU:s olika politikområden.

19.  Europaparlamentet uppmuntrar alla parter som är involverade i EU:s utrikespolitiska åtgärder att ta ansvar för EU:s utrikespolitik för mänskliga rättigheter och de olika tillhörande verktygen, och att se till att de mänskliga rättigheterna genomgående beaktas, bland annat genom anordnande av regelbunden utbildning i mänskliga rättigheter för berörda tjänstemän.

20.  Europaparlamentet är särskilt oroat över frågan om fullgörande av åtagandet i den strategiska ramen ”att sätta de mänskliga rättigheterna i centrum för EU:s förbindelser med alla tredjeländer, däribland strategiska partner”. Parlamentet uppmanar därför eftertryckligen vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att ägna stor uppmärksamhet åt fullgörandet av ovannämnda åtagande och se till att mänskliga rättigheter och demokrati integreras i EU:s förbindelser med strategiska partner i sådana centrala sammanhang som toppmöten och rådets slutsatser. Parlamentet rekommenderar också att EU, närhelst ett partnerland med vilket ett avtal har ingåtts gjort sig skyldigt till en grov kränkning av de mänskliga rättigheterna, ska vidta effektivare åtgärder när man inför de tillbörliga sanktioner som fastställts i människorättsklausulerna i avtalet, inbegripet ett eventuellt (tillfälligt) upphävande av avtalet.

21.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att, i samverkan med samtliga kommissionsledamöter, utarbeta ett program som integrerar mänskliga rättigheter i olika delar av EU:s verksamhet, i synnerhet på områdena utveckling, migration, miljö, sysselsättning, uppgiftsskydd på internet, handel, investeringar, teknik och näringsliv.

22.  Europaparlamentet välkomnar att vice ordföranden/den höga representanten offentligt har förklarat att det finns ett behov av en översyn av EU:s strategi gentemot alla dess strategiska partner, inklusive Kina och Ryssland, och uppmanar henne att prioritera mänskliga rättigheter i dessa länder under sin mandatperiod genom att klargöra att grova brott mot de mänskliga rättigheterna utgör ett hot mot bilaterala förbindelser mellan EU och dess strategiska partner.

Mandatet för EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter

23.  Europaparlamentet erkänner vikten av det mandat som tilldelats EU:s första särskilda representant för mänskliga rättigheter någonsin och lovordar den nuvarande mandatsinnehavaren för det arbete som uträttats hittills. Parlamentet uppmanar EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter att fortsatt stärka EU:s synlighet och delaktighet i relevanta multilaterala organisationer och regionala människorättsmekanismer (FN, Europarådet, OECD, OSSE, Asean, Afrikanska unionen och OIC), främja viktiga tematiska EU-prioriteringar som ingår i EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter, verka för att stärka det civila samhället i hela världen, bidra till såväl en sammanhängande, konsekvent och verkningsfull människorättspolitik från EU:s sida som integreringen av denna politik samt finna en balans mellan tyst och offentlig diplomati. Parlamentet erkänner nödvändigheten av att bättre synliggöra rollen för EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, som bör ha initiativrätt och rätt att göra offentliga uttalanden samtidigt som vederbörande bistås av EU-institutionernas olika avdelningar i syfte att säkerställa god samordning.

24.  Europaparlamentet uppmanar rådet att ha som allmän princip att i mandaten för EU:s framtida särskilda representanter för geografiska områden systematiskt inkludera samarbete med EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter.

25.  Europaparlamentet begär att ämbetet som EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bibehålls i syfte att göra det till ett permanent ämbete, med lämpliga verktyg som fullt ut stöder den särskilda representantens roll, till exempel genom användning av offentlig diplomati.

Intern/extern konsekvens i EU:s politik för mänskliga rättigheter och demokrati

26.  Europaparlamentet betonar att EU:s politik för mänskliga rättigheter konsekvent måste vara förenlig med de fördragsstadgade skyldigheterna, säkerställa följdriktigheten i den interna och externa politiken och undvika dubbelmoral. Parlamentet anser därför att rådet (utrikes frågor) bör anta slutsatser om mänskliga rättigheter avseende strategiska partner. I detta sammanhang efterlyser parlamentet gemensamma minimigränsvärden för medlemsstaterna och för EU-tjänstemän när det gäller de människorättsfrågor som de måste ta upp med sina motparter hos strategiska partner, samtidigt som man beaktar de särskilda omständigheterna i varje enskilt land.

27.  Europaparlamentet betonar att konsekvensen i unionens åtgärder gentemot tredjeländer är en förutsättning för att unionen ska vara trovärdig och därmed effektiv och att diskrepanser och motsägelser hämmar EU-åtgärdernas effektivitet och ibland gör unionens ståndpunkt i fråga om mänskliga rättigheter svår att uppfatta. Trots alla de svårigheter som uppstått påminner parlamentet om att konsekvens kvarstår som ett prioriterat mål inom utrikespolitiken och att alla utrikespolitiska aktörer bör betona detta i sin ämbetsutövning.

28.  Europaparlamentet anser vidare att det är väsentligt att de människorättskrav som unionen ställer i sina förbindelser med tredjeländer gäller även för medlemsstaterna. Parlamentet påminner därför om att parlamentet årligen antar en rapport om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen. Rapporten utarbetas av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.

29.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att förstärka förvaltningen av, kontrollen över och ansvarsskyldigheten rörande EU:s medel för försvar av de mänskliga rättigheterna.

30.  Europaparlamentet uppmärksammar de avsevärda utmaningar som Rysslands annektering av Krimhalvön och dess fortsatta militära insatser i de östra delarna av Ukraina utgör. Parlamentet understryker att denna aggressionspolitik är en fortsättning på Rysslands utveckling i riktning mot auktoritärt styre med en försämring av människorättssituationen inom landet, och understryker att Ryssland nu utgör en ”strategisk utmaning” för EU och inte längre uppfyller kraven för ett strategiskt partnerskap.

31.  Europaparlamentet uppmanar EU att på ett verkningsfullt sätt ta itu med interna utmaningar rörande de mänskliga rättigheterna, såsom romernas situation, behandlingen av flyktingar och migranter, diskriminering av hbti-personer, förhållandena för förvar och mediernas frihet i medlemsstaterna, för att kunna upprätthålla trovärdigheten och konsekvensen i den externa människorättspolitiken. Parlamentet beklagar att romerna som minoritet fortfarande utsätts för diskriminering, rasism och socialt utanförskap, såväl inom EU som i Turkiet och i kandidatländerna på västra Balkan. I detta sammanhang är respekten för minoriteters rättigheter en av de största utmaningar som identifierats i kommissionens utvidgningsstrategi för perioden 2014–2015.

Verktyg i EU:s politik för mänskliga rättigheter

Landstrategier för mänskliga rättigheter och EU-delegationernas roll

32.  Europaparlamentet lovordar utrikestjänsten för det framgångsrika slutförandet av den första omgången av landstrategier för mänskliga rättigheter, med tydligt fokus på egenansvar för EU-delegationernas del. Parlamentet beklagar emellertid den fortsatta avsaknaden av öppenhet i fråga om landstrategiernas innehåll, i synnerhet bristen på ordentlig information till parlamentet, och kräver återigen att åtminstone de viktigaste prioriteringarna i varje landstrategi offentliggörs och att parlamentet, under lämpliga former, ges tillgång till strategierna så att en ändamålsenlig granskningsnivå kan upprätthållas. Utrikestjänsten uppmuntras att anta indikatorer för att utvärdera strategiernas effektivitet, och att tydligare behandla avsnitten om länder i årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen som rapporter om genomförandet av landstrategierna. Parlamentet påminner om EU:s åtagande att se till att landstrategierna för mänskliga rättigheter beaktas på alla politiska nivåer gentemot tredjeländer, inklusive människorättsdialoger och politiska dialoger.

33.  Europaparlamentet understryker vikten av att EU:s delegationer utarbetar en årlig rapport om sin verksamhet på människorättsområdet.

34.  Europaparlamentet välkomnar det närapå kompletta nätverket av kontaktpunkter för mänskliga rättigheter och sambandsmän för människorättsförsvarare i EU:s delegationer. Vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten uppmanas att utveckla klara operativa riktlinjer när det gäller deras roller i delegationerna så att deras fulla potential kan utnyttjas, i syfte att få till stånd trovärdiga standarder och undvika inkonsekvenser mellan de olika EU-delegationerna.

35.  Europaparlamentet uppmuntrar ett stärkt samarbete mellan medlemsstaternas diplomatiska nätverk och EU:s delegationer runtom i världen för att bidra till de diskussioner som människorättsarbetsgrupper för i tredjeländer.

36.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att se till att ärenden om fängslade människorättsförsvarare tas upp på alla högnivåmöten mellan EU och tredjeländer, inklusive samarbets- och associeringsrådsmöten. Parlamentet vidhåller att alla landstrategier för mänskliga rättigheter mellan EU och tredjeländer bör innehålla ett avsnitt om fängslade människorättsförsvarare.

37.  Europaparlamentet påminner om åtagandet att integrera mänskliga rättigheter i EU:s samtliga konsekvensbedömningar. Parlamentet hävdar bestämt vikten av detta åtagande för att se till att EU respekterar, skyddar och förverkligar de mänskliga rättigheterna och för att se till att EU:s externa politik och verksamhet utformas och tillämpas så att man befäster mänskliga rättigheter utomlands. Parlamentet uppmanar EU att, i bättre samråd och samverkan med det civila samhället och EU:s institutioner, förbättra kvaliteten på och systemet för konsekvensbedömningar när det gäller de mänskliga rättigheterna.

Dialoger och samråd om mänskliga rättigheter

38.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för specifika människorättsdialoger som ett verktyg för EU:s politik för mänskliga rättigheter, under förutsättning att de inte utgör ett självändamål utan ett sätt att försäkra sig om särskilda åtaganden och insatser från motpartens sida. Parlamentet erkänner värdet av att inleda specifika människorättsdialoger i synnerhet med länder där situationen för de mänskliga rättigheterna är mycket problematisk. Det är emellertid viktigt att EU drar tydliga politiska slutsatser i fall människorättsdialogen i fråga inte ger positiva resultat på grund av motpartens ovilja att i god tro diskutera dessa frågor eller på grund av bristen på ett genuint åtagande att genomföra reformer, och att man inriktar sig på offentlig diplomati i syfte att se till att den offentliga trovärdighet som EU:s människorättspolitik har inte hotas. Parlamentet avråder också från att leda bort diskussionerna om mänskliga rättigheter från politiska högnivådialoger och vidhåller att individuella fall med människorättsförsvarare som är i fara eller sitter fängslade, och fall med politiska fångar, måste tas upp av EU på ett verkningsfullt, ansvarsfullt och överskådligt sätt. Vid grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna bör denna fråga stå i centrum för den politiska dialogen på alla nivåer.

39.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen utrikestjänsten att utarbeta en övergripande granskningsmekanism för att underlätta utvärderingen av dialogerna mot bakgrund av misslyckandet med att uppnå betydande och konkreta resultat, och uppmanar med kraft EU att stärka sina riktmärken för att underlätta bedömningen av framsteg och effektivisera dialogerna, vilket skulle bidra till att få länder med allvarliga människorättsproblem att närma sig de internationella människorättsnormerna. Mot bakgrund av att man t.ex. i dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och Kina misslyckades med att uppnå betydande och konkreta resultat och mot bakgrund av den senaste utvecklingen i Hongkong, uppmanar parlamentet eftertryckligen EU att ompröva sin människorättsstrategi och i stället börja tillämpa ett i högre grad följdriktigt, enhetligt och strategiskt tillvägagångssätt när det gäller de mänskliga rättigheterna.

40.  Europaparlamentet beklagar att det, på grund av de många olika strukturerna, formaten, periodiciteten, metoderna och diskussionernas sekretessbelagda karaktär, inte finns någon riktig mekanism för att följa och utvärdera dessa dialoger och inte heller några indikatorer för att mäta framgång. Parlamentet rekommenderar att målen för varje dialog tydliggörs och att resultaten utvärderas i samråd med parlamentet.

41.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen utrikestjänsten att intensifiera diskussionerna med alla länder med vilka man för närvarande har människorättsdialoger genom att kräva konkreta åtaganden av respektive myndigheter och genom att regelbundet göra uppföljningar av de krav som ställts under överläggningarna.

EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter

42.  Europaparlamentet välkomnar att rådet under det år som rapporten omfattar, dvs. 2013, antog såväl EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer) som EU:s riktlinjer om religions- och trosfrihet, och att det under 2014 antog riktlinjerna om yttrandefrihet online och offline.

43.  Europaparlamentet påminner om att antagandet av riktlinjer inte får leda till selektivitet i människorättssystemet, eftersom allmängiltighet och odelbarhet måste förbli centrala principer. Parlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga urvalsprocessen för de frågor som omfattas av riktlinjerna genom att fastställa urvalskriterier tillsammans med Europaparlamentet och företrädare för det civila samhället.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att komplettera riktlinjerna och säkerställa en bättre tydlighet genom att samordna riktlinjernas innehåll och format. Riktlinjerna bör inbegripa mål, kriterier, medel, tidsplaner och indikatorer samt innefatta regelbunden utvärdering. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att det nyligen förordade att riktlinjerna om tortyr genomförs ”på ett effektivt och resultatinriktat sätt”.

45.  Europaparlamentet efterlyser ett mer omfattande deltagande av aktörer i det civila samhället vid utarbetandet, utvärderingen och översynen av riktlinjerna.

46.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen utrikestjänsten och rådet att vidta lämpliga åtgärder för att genomföra och utvärdera EU:s riktlinjer på nationell nivå. Utrikestjänsten och medlemsstaterna uppmuntras även att fortsatt verka för utbildning och medvetenhetshöjande insatser riktade till såväl utrikestjänstens och EU-delegationernas personal som medlemsstaternas diplomater, så att man ser till att EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter får avsedd verkan när det gäller att utforma den konkreta politiken på plats.

EU:s politik till stöd för demokratisering och fria val

47.  Europaparlamentet betonar att demokratiska regimer inte kännetecknas bara av hur de organiserar val, utan även av respekt för rättsstatsprincipen, yttrandefriheten och de mänskliga rättigheterna, ett oberoende rättsväsen och en opartisk förvaltning. Parlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att stödja de demokratiska processer som inletts i tredjeländer. I detta avseende understryker parlamentet vikten av att följa upp rapporter och rekommendationer från valobservatörsuppdrag genom att använda dessa som en del av EU:s engagemang till stöd för demokrati i det berörda landet och genom att ge chefsobservatören mandat att ha en särskild roll i den uppföljande övervakningen av rekommendationernas genomförande, som ett konsekvent inslag i parlamentets övergripande demokratistöd och med stöd av parlamentets ständiga organ. Parlamentet noterar den positiva roll som Europeiska unionens valövervakningsuppdrag kan spela för att garantera EU:s trovärdighet som partner.

48.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsatt eftersträva ett fastställande av bästa metoder på området i syfte att stödja och befästa demokratiseringsprocesser. Parlamentet vill se en utveckling av både politiska och operativa verktyg som kan användas i de prioriterade länderna för att integrera åtgärder för mänskliga rättigheter och demokratistöd – däribland konfliktförebyggande åtgärder och medling – i EU:s strategi på ett sammanhängande, flexibelt och trovärdigt sätt.

49.  Europaparlamentet understryker att politiska övergångs- och demokratiseringsprocesser måste kombineras med respekt för de mänskliga rättigheterna, främjande av rättvisa, öppenhet, ansvarighet, försoning, rättsstatsprincipen och inrättande av demokratiska institutioner. Parlamentet efterlyser ett systematiskt stöd från EU:s sida till fritt och rättvist valda parlament och betonar behovet att satsa på politiska dialoger mellan regerings- och oppositionspartier.

50.  Europaparlamentet påminner om att Europeiska unionen, efter den arabiska våren, omformulerade sin grannskapspolitik gentemot det södra Medelhavsområdet och betonade det civila samhällets roll och principen om ”mer för mer” för att utveckla mer solida partnerskap med sina grannländer och vara vägledande för deras reformer och demokratiska omvandling.

51.  Europaparlamentet anser att den resultatdrivna ”mer för mer”-strategin bör styra EU:s förbindelser med alla tredjeländer, att EU bör bevilja partnerländer avancerad status endast om tydliga krav i fråga om mänskliga rättigheter och demokrati uppfylls och att unionen inte får tveka att frysa denna status om kraven inte längre uppfylls.

52.  Europaparlamentet efterlyser en effektiv användning av ny teknik och internet för att göra information om mänskliga rättigheter och demokrati samt om EU:s program så lättillgänglig som möjligt för människor i hela världen.

53.  Europaparlamentet välkomnar det arbete med pilotländer som nio EU-delegationer hittills uträttat för att uppnå en ökad konsekvens i demokratistödet inom ramen för EU:s yttre förbindelser. Arbetet inleddes som en följd av rådets slutsatser från 2009 och 2010 och har även förankrats i EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2012.

54.  Europaparlamentet begär att kommissionen och utrikestjänsten stärker samordningen med parlamentet avseende den andra generationen av pilotländer så att man ser till att alla EU-institutioner deltar och delar med sig av sin expertis på ett effektivt sätt i arbetet med att få till stånd demokratistöd i tredjeländer.

55.  Europaparlamentet lovordar det europeiska initiativet för demokrati för dess effektiva arbete med att främja demokratin i vårt närområde, och stöder en försiktig utvidgning av dess mandat till andra samhällen som kämpar för demokratisering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i en anda av solidaritet och engagemang tillhandahålla initiativet tillräckliga medel för att säkerställa ett så flexibelt och effektivt stöd som möjligt för lokala aktörer som arbetar för demokratisk förändring.

56.  Europaparlamentet betonar vikten av att stärka kvinnornas roll i främjandet av de mänskliga rättigheterna och demokratiska reformer samt i det konfliktförebyggande arbetet och befästandet av det politiska deltagandet och den politiska representationen. I detta sammanhang konstaterar parlamentet även att de rekommendationer som läggs fram i rapporterna från EU:s valobservatörsuppdrag om kvinnors fullständiga och jämlika deltagande i valprocessen bör beaktas och ligga till grund för åtgärder.

57.  Europaparlamentet påminner om att utvidgningen är EU:s mest framgångsrika demokratiseringsinsats, och understryker att förhandlingar med västra Balkan fortfarande är det huvudsakliga instrumentet för att hjälpa dessa länder att inrätta fullt utvecklade demokratiska samhällen.

EU:s stöd till människorättsförsvarare

58.  Europaparlamentet välkomnar rådets specifika slutsatser om människorättsförsvarare på tioårsdagen för EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare. Vidare lovordar parlamentet kommissionen för dess utökade användning av finansiering genom det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter när det gäller att ge bidrag till människorättsförsvarare som är föremål för omedelbara hot, och uppmuntrar kommissionen att ytterligare undersöka nya sätt att stödja människorättsförsvarare. Parlamentet påminner i detta sammanhang om vikten av det europeiska initiativet för demokrati som ett verktyg för att främja och skydda demokratiaktivister, bloggare och journalister runtom i världen.

59.  Europaparlamentet beklagar djupt att det runtom i världen fortfarande finns en utbredd benägenhet till förföljelse och marginalisering av människorättsförsvarare, i synnerhet i länder som inte erkänner de mänskliga rättigheternas allmängiltighet.

60.  Europaparlamentet uppmanar EU att ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om fängslade människorättsförsvarare runtom i världen och vikten av att EU kollektivt trappar upp insatserna för att få dessa personer frigivna, bland annat genom att upprätta en intern arbetsgrupp inom Europaparlamentet som genom ett nära samarbete med det civila samhället fortlöpande skulle hållas informerad om fall av fängslade aktivister över hela världen.

61.  Europaparlamentet uppmanar på nytt utrikestjänsten att även framöver skydda icke-statliga organisationer, människorättsförsvarare, aktivister från det civila samhället, journalister och advokater genom att göra EU:s människorättsdialoger mer verkningsfulla och främja unionens tematiska prioriteringar och människorättsriktlinjer. I detta sammanhang uppmuntrar parlamentet anordnande av kampanjer som syftar till att nå ut till människorättsförsvarare även i mer avlägsna områden i tredjeländer, så att man bidrar till att målen i EU:s politik uppnås.

62.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att se till att EU:s unionsbidrag och andra program inte enbart finns att tillgå för stora icke-statliga organisationer utan även används för att bygga upp den lokala kapaciteten. Parlamentet efterlyser därför eftertryckligen en minskning av den byråkratiska bördan samtidigt som ansvarsskyldigheten bibehålls i tillämpnings- och redovisningsförfaranden, och påpekar att det är viktigt att ta hänsyn till den ökande pressen på det civila samhället från förtryckarregimer. Parlamentet efterlyser ett mer pragmatiskt synsätt på samhällen som befinner sig i en övergång till demokrati för att se till att lämpliga organisationer och personer får stöd.

63.  Europaparlamentet begär att utrikestjänsten och EU:s delegationer inleder en genuin och pragmatisk politisk dialog med människorättsförsvarare och icke-statliga organisationer i syfte att finna de bästa sätten att stödja en miljö som gör det möjligt för dem att arbeta. Parlamentet begär också att EU stärker både sin aktiva diplomati i tredjeländer och rollen för kontaktpunkterna för mänskliga rättigheter för att integrera de mänskliga rättigheterna i EU-delegationernas dagliga politiska arbete genom att systematiskt ta upp namnen på politiska fångar, aktivt delta i såväl övervakning av rättegångar som besök av fängelser och följa upp fallen i fråga. Parlamentet betonar vikten av att EU såväl använder sig av offentlig diplomati för att stödja människorättsförsvarare som begär att frihetsberövade människorättsaktivister frisläpps. Parlamentet insisterar på att höga EU-representanter, däribland vice ordföranden/den höga representanten, rådets ordförande, kommissionsledamöterna, EU:s särskilda representanter och medlemsländernas regeringstjänstemän, systematiskt träffar människorättsförsvarare, särskilt när de reser till länder där det civila samhället utsätts för påtryckningar.

64.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och EU-ländernas utrikesministrar att hålla ett årligt utrikesrådsmöte avsett för diskussioner om EU:s insatser för att utverka ett frisläppande av människorättsförsvarare, journalister, politiska aktivister och andra personer som fredligt utövar sina rättigheter, och att då ägna särskild uppmärksamhet åt de ärenden som tagits upp i Europaparlamentets resolutioner rörande debatter om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen.

EU:s stöd för allmängiltiga mänskliga rättigheter och till multilaterala människorättsorganisationer

65.  Europaparlamentet påminner om sitt och DROI-utskottets (underutskottet för mänskliga rättigheter) åtagande att stödja ett starkt multilateralt människorättssystem under FN:s överinseende, inbegripet generalförsamlingens tredje utskott, FN:s råd för mänskliga rättigheter, kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och det arbete som bedrivs av närbesläktade specialiserade FN-organ som ILO och via FN:s särskilda förfaranden.

66.  Europaparlamentet erinrar om vikten av de beslut som fattas av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och de berörda ländernas tillämpning av dessa när det gäller respekten för och befästandet av mänskliga rättigheter som grundläggande värderingar och principer.

67.  Europaparlamentet påminner om sin otvetydiga ståndpunkt om att institutionalisera sin närvaro vid möten i FN:s generalförsamling, i enlighet med parlamentets resolution av den 7 februari 2013 om EU:s prioriteringar i FN:s råd för mänskliga rättigheter, och anser det vara absolut nödvändigt att fortsätta med sin praxis att sända en delegation till relevanta möten i FN:s människorättsråd och FN:s generalförsamling. Parlamentet beklagar att denna praxis avbröts 2014.

68.  Europaparlamentet påminner om hur viktigt det är att EU deltar aktivt i FN:s alla människorättsmekanismer, framför allt i arbetet inom generalförsamlingens tredje utskott och FN:s råd för mänskliga rättigheter. EU-medlemsstaterna uppmuntras att göra detta genom att ansluta sig till och ta initiativ till resolutioner, aktivt delta i diskussioner och interaktiva dialoger samt göra uttalanden. Parlamentet ger sitt starka stöd till EU:s allt oftare förekommande tvärregionala initiativ.

69.  Europaparlamentet betonar återigen vikten av fungerande samordning och samarbete på människorättsområdet mellan utrikestjänsten, kommissionen, parlamentet och EU-medlemsstaterna. Utrikestjänsten uppmuntras att, framför allt genom EU:s delegationer i New York och Genève, med hjälp av konkreta samråd i god tid öka EU:s samstämmighet och ge ett enhetligt budskap.

70.  Europaparlamentet påminner om vikten av Europeiska unionens insatser inom OSSE, som snart fyller 40 år. Parlamentet välkomnar att banden stärks mellan EU, OSSE och Europarådet.

71.  Europaparlamentet påminner även om vikten av Europarådets arbete på området och nödvändigheten av att Europeiska unionen skyndsamt ansluter sig till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i enlighet med fördragen.

72.  Europaparlamentet bekräftar på nytt att det är mycket viktigt att det arbete som bedrivs i New York och Genève inom ramen för FN:s generalförsamling, generalförsamlingens tredje utskott och FN:s råd för mänskliga rättigheter integreras i de berörda delarna av EU:s interna och externa verksamhet så att man uppnår följdriktighet.

EU:s politik om internationell straffrätt och Internationella brottmålsdomstolen

73.  Europaparlamentet ger på nytt uttryck för sitt helhjärtade stöd för Internationella brottmålsdomstolens arbete för att sätta stopp för den straffrihet som åtnjuts av personer som begår de allvarligaste av de brott som oroar det internationella samfundet, och för att ge rättvisa till offer för krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord. Parlamentet förblir vaksamt när det gäller alla försök att undergräva denna domstols legitimitet eller oberoende. Parlamentet påminner om dess viktiga roll i den dubbla rättvise- och försoningsprocessen. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU och dess medlemsstater att samarbeta med domstolen och ge den ett starkt diplomatiskt och politiskt stöd i bilaterala förbindelser och i alla forum, inklusive FN. Parlamentet uttrycker sin oro över att flera arresteringsorder fortfarande inte har verkställts. Parlamentet uppmanar också EU, EU-medlemsstaterna och EU:s särskilda representanter att aktivt stödja brottmålsdomstolen, verkställandet av dess beslut samt kampen mot straffrihet för brott som omfattas av Romstadgan. Parlamentet anser att det ökande antalet stater som är parter i brottmålsdomstolen är en viktig utveckling som stärker domstolens allmängiltighet, och välkomnar Elfenbenskustens ratificering av Romstadgan i februari 2013 men beklagar samtidigt att ingen stat ratificerade stadgan under 2014. Parlamentet uppmuntrar EU och dess medlemsstater att intensifiera sina ansträngningar att främja ratificeringen och tillämpningen av Romstadgan för att öka tillgången till rättvisa för offer för allvarliga brott enligt internationell lag, och uppmanar EU:s medlemsstater att som parter i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen ge domstolen de resurser som behövs för att den ska kunna utöva sitt mandat på ett rättvist och effektivt sätt. Parlamentet uppmuntrar EU att fortsätta att bistå internationell straffrätt och brottmålsdomstolen, inklusive genom att stödja det civila samhällets aktörer via det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter.

74.  Europaparlamentet upprepar sin begäran att en EU:s särskilda representant för internationell rättvisa och internationell humanitär rätt bör utses för att ge dessa områden den framträdande plats och synlighet de förtjänar, främja EU:s agenda på ett effektivt sätt och integrera kampen mot straffrihet i EU:s hela yttre verksamhet.

75.  Europaparlamentet beklagar att Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen fortfarande inte har inkluderats i den nya förordningen om det allmänna preferenssystemet i förteckningen över de konventioner som krävs för GSP plus-status. Ett antal GSP plus-sökande (t.ex. Armenien och Pakistan) är stater som inte är parter i stadgan eller inte har ratificerat den. Parlamentet upprepar sin rekommendation att Romstadgan bör inkluderas i den framtida förteckningen över konventioner.

76.  Europaparlamentet uppmanar på nytt EU att anta en gemensam ståndpunkt i fråga om aggressionsbrott och Kampalaändringarna, och uppmanar EU-medlemsstaterna att skyndsamt anpassa sin nationella lagstiftning till definitionerna enligt Kampalaändringarna och andra skyldigheter enligt Romstadgan, för att medlemsstaterna ska ges möjlighet att inleda inhemska utredningar och lagföringsförfaranden samt stärka samarbetet med domstolen.

77.  Inför 100-årsminnet av det armeniska folkmordet uppmanar Europaparlamentet alla EU:s medlemsstater att erkänna denna händelse och uppmuntrar dem och EU:s institutioner att bidra ytterligare till erkännandet av det armeniska folkmordet.

78.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen utrikestjänsten att verka för spridning av god praxis rörande rättigheter, skydd och stöd för brotts- och våldsoffer i tredjeländer, och att delta i utbyten av antikorruptionsåtgärder med tredjeländer eftersom korruption i många fall är en inkörsport till straffrihet och grundorsaken till bristen på rättvisa för offren.

EU:s insatser mot dödsstraffet

79.  Europaparlamentet ger på nytt uttryck för sitt enhälliga motstånd mot dödsstraffet, och uppmanar unionen och dess medlemsstater att fortsatt synliggöra sin politik för att få dödsstraffet avskaffat överallt i världen. Utrikestjänsten uppmanas eftertryckligen att förbli vaksam när det gäller händelseutvecklingen i alla världens länder, och att använda alla tillgängliga medel för att utöva inflytande.

80.  Europaparlamentet stöder förbehållslöst FN:s generalförsamlings resolution från december 2014 om ett moratorium för användningen av dödsstraff(23).

81.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta att använda sig av samarbete och diplomati i alla möjliga forum världen över i syfte att avskaffa dödsstraffet, i enlighet med EU:s riktlinjer om dödsstraff, och även för att säkerställa att rätten till en rättvis rättegång respekteras fullt ut för varje enskild person som riskerar att dömas till döden, utan bruk av tortyr och annan misshandel för att tvinga fram erkännanden.

82.  Europaparlamentet är oroat över den rapporterade ökningen av antalet avrättningar globalt sett från 2012 till 2013, trots att avrättningar förekommer i en allt mindre skara länder. EU uppmanas att vidta vederbörliga åtgärder mot det fortsatt stora antalet avrättningar i Kina och Iran, 2013 års återupptagande av avrättningar i Indonesien, Kuwait, Nigeria och Vietnam, 2013 års avrättningar av minderåriga i Iran, Saudiarabien och Jemen samt den markanta ökningen av antalet rapporterade avrättningar i Irak och Saudiarabien.

83.  Europaparlamentet välkomnar den diskussion som på nytt blossat upp i USA om godtyckligheten och förekomsten av felaktiga beslut i samband med dödsstraffet, kampanjen för att sätta stopp för inflödet från Europa till USA av ämnen som används vid avrättningar samt 2013 års avskaffande av dödsstraffet i delstaten Maryland. Vice ordföranden/den höga representanten, EU:s särskilda representant och utrikestjänsten uppmuntras att inleda en dialog med USA:s regering och delstatsregeringar för att påskynda ett fullständigt avskaffande av dödsstraffet i USA, i syfte att stärka det transatlantiska samarbetet internationellt när det gäller att på ett trovärdigt sätt främja mänskliga rättigheter, internationell rättvisa och demokrati.

84.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda sig av den flexibilitet som det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter numera erbjuder, i syfte att finna nya sätt att bedriva kampanjer för att avskaffa dödsstraffet och stödja insatser för att förhindra dödsdomar och avrättningar.

85.  Europaparlamentet betonar vikten av att EU fortsätter att övervaka de omständigheter under vilka avrättningar genomförs i de länder som ännu tillämpar dödsstraffet, och att EU stöder rättsliga och konstitutionella reformer i riktning mot ett fullständigt och totalt avskaffande.

86.  Europaparlamentet påminner om sin fasta övertygelse att dödsstraffet, som är en kränkning av rätten till personlig integritet och mänsklig värdighet, är oförenligt med den internationella rättens förbud mot grym, omänsklig eller förnedrande bestraffning, och uppmanar utrikestjänsten och medlemsstaterna att formellt erkänna denna oförenlighet och anpassa EU:s politik i fråga om dödsstraff efter detta faktum. Parlamentet understryker behovet att tolka EU:s riktlinjer om dödsstraff respektive tortyr på ett övergripande sätt.

EU:s åtgärder mot tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning

87.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att – mot bakgrund av det fortsatta inflödet av rapporter om utbredd användning av tortyr och övergrepp av olika slag runtom i världen – intensifiera EU:s ansträngningar i kampen mot tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning. Parlamentet ger på nytt uttryck för sin oro över att EU:s åtgärder på detta område i stort förblir otillräckliga och att de inte motsvarar åtagandena enligt EU:s riktlinjer om tortyr. Parlamentet efterlyser i synnerhet ett starkare stöd från EU för inrättande och stärkande av nationella och regionala tortyrförebyggande mekanismer. Parlamentet noterar kommissionens förslag till förordning av den 14 januari 2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1236/2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (COM(2014)0001), som en reaktion på parlamentets resolution av den 17 juni 2010.

88.  Europaparlamentet påminner om att – enligt artiklarna 7 och 8 i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen – tortyr som begåtts systematiskt eller i stor skala kan utgöra en krigsförbrytelse eller ett brott mot mänskligheten. Parlamentet betonar att principen om skyldigheten att skydda ger det internationella samfundet ett särskilt ansvar som det måste axla.

89.  Europaparlamentet uppmuntrar utrikestjänsten att ägna stor uppmärksamhet åt uppgifterna i slutsatserna om länder från FN:s kommitté mot tortyr, den underkommitté som inrättats i enlighet med det frivilliga protokollet till konventionen mot tortyr, och Europarådets kommitté för förhindrande av tortyr, och att systematiskt ta upp dessa problem såväl i de politiska dialogerna med de berörda länderna som i offentliga uttalanden. Utrikestjänsten, i synnerhet EU:s delegationer, och medlemsstaterna, särskilt deras ambassader på plats, uppmanas också att verka för att öka genomförandegraden för EU:s riktlinjer rörande tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att stärka kontrollen av handeln med varor som kan användas till tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling liksom kontrollen av handel med varor och teknik med dubbla användningsområden.

90.  Europaparlamentet understryker att personer som ingår i sårbara grupper, såsom etniska, språkliga och religiösa minoriteter, oftare utsätts för tortyr och övergrepp då de fängslas och att de därför måste få särskild uppmärksamhet.

91.  Europaparlamentet beklagar europeiska företags export av varor och vapen som kan användas till tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, även i samband med insatser mot demonstrationer. Parlamentet stöder i detta avseende översynen av förordning (EG) nr 1236/2005.

92.  Europaparlamentet upprepar vikten av effektiva exportkontrollmekanismer för vissa droger som kan användas för avrättningar och utrustning som kan användas för tortyr. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med de återstående kryphålen i förordningen genom att införa en generalklausul om slutanvändning som förbjuder export av alla droger som kan användas för tortyr eller avrättningar.

93.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen unionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att se till att alla tredjeländer ratificerar den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden av den 20 december 2006.

Mänskliga rättigheter i EU:s handelsavtal och andra internationella avtal

94.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att se till att de handelsavtal som EU ingår med tredjeländer främjar deras ekonomiska och sociala utveckling samt garanterar en god förvaltning av deras naturresurser, särskilt deras land- och vattenresurser. Parlamentet begär på nytt att bindande och icke förhandlingsbara människorättsklausuler vars efterlevnad kan genomdrivas systematiskt inkluderas i internationella avtal, däribland handels- och investeringsavtal, som EU har ingått eller kommer att ingå med tredjeländer, och efterlyser förbättrade samråd med parlamentet på ett tidigt stadium av förhandlingsprocessen för handels- och investeringsavtal för en verklig övervakning av människorättsklausulernas tillämpning samt uppföljande rapportering till parlamentet om avtalens människorättsaspekter.

95.  Europaparlamentet påminner om att handelspolitiken bidrar till förverkligandet av Europeiska unionens globala mål och att unionens handelspolitik enligt artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska föras ”inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder”. Parlamentet framhåller vidare och att unionen enligt artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen ska ”bidra till fred, säkerhet, hållbar utveckling av vår jord, solidaritet och ömsesidig respekt mellan folken, fri och rättvis handel, utrotning av fattigdomen och skydd för de mänskliga rättigheterna, särskilt barnets rättigheter, samt till strikt efterlevnad och utveckling av internationell rätt, inklusive respekt för principerna i Förenta nationernas stadga”.

96.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid utarbetandet av sin nya handelsstrategi beakta handelns och internationella avtals viktiga roll för att främja mänskliga rättigheter på den internationella arenan.

97.  Europaparlamentet betonar vikten av att samarbetet och dialogen fortsätter på multilateral nivå mellan Europeiska unionen och i synnerhet WTO och FN på människorättsområdet för att säkerställa en multilateral handelsram som främjar respekten för de mänskliga rättigheterna.

98.  Europaparlamentet påminner om att det allmänna preferenssystemet utformades för att se till att mottagarländerna respekterar principerna i internationella människorättskonventioner och grundläggande arbetsrättsnormer, och det innehåller ett särskilt system för ytterligare tullförmåner för att främja ratificering och faktisk tillämpning av grundläggande internationella konventioner om mänskliga rättigheter och arbetsrätt, miljöskydd och goda styrelseformer. Parlamentet framhåller på nytt att om villkoren inte respekteras kan det innebära att handelsordningen upphör. Vidare påminner parlamentet om vikten av regelbunden uppföljning och utvärdering av genomförandet av internationella konventioner när det gäller GSP plus-länder.

99.  Europaparlamentet välkomnar ikraftträdandet den 1 januari 2014 av det reviderade GSP-systemet. Parlamentet påminner om att GSP plus har bibehållits i det allmänna preferenssystemet och innebär att länder som vill omfattas av GSP plus måste åta sig att samarbeta fullt ut med internationella organisationer när det gäller respekten för internationella konventioner om mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter.

Företag och mänskliga rättigheter

100.  Europaparlamentet beklagar att det fortfarande saknas en holistisk syn på hur företag följer människorättsnormer i världen, och detta gör att vissa stater och företag kan kringgå reglerna. Därför måste man anta bestämmelser om företagens sociala ansvar. Parlamentet ger sitt starka stöd till genomförandet av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. I synnerhet uppmanar parlamentet kommissionen att vidta effektiva åtgärder för att genomföra FN:s ram ”Skydda, respektera och åtgärda”, som föreslagits av John Ruggie, FN:s generalsekreterares särskilda representant för företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet påminner om betydelsen av att främja företagens sociala ansvar, även i företagens verksamhet utanför EU, och garantera respekten för detta ansvar i hela försörjningskedjan, särskilt vid olaglig virkeshandel, handel med vilda arter och handel med malmer från konfliktdrabbade områden. Parlamentet är övertygat om att de europeiska företagen och deras dotterbolag och underleverantörer bör spela en nyckelroll för att främja och sprida internationella normer för företag och mänskliga rättigheter över hela världen.

101.  Europaparlamentet begär att kommissionen och utrikestjänsten uppmuntrar EU:s delegationer runtom i världen att inleda dialoger med EU-företag för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna samt att se till att ”företag och mänskliga rättigheter” inkluderas bland de ämnen som står i fokus i meddelandena om ansökningsomgångar för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de företag som omfattas av deras nationella rätt inte åsidosätter de mänskliga rättigheterna eller sociala eller hälso- eller miljörelaterade normer som gäller då de startar eller bedriver verksamhet i ett tredjeland.

102.  Europaparlamentet lyfter fram EU:s strategi för företagens sociala ansvar för 2011–2014, där medlemsstaterna uppmanades att utarbeta nationella handlingsplaner för genomförande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar på nytt kommissionen att regelbundet rapportera om EU-medlemsstaternas genomförande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, inklusive deras nationella handlingsplaner. Parlamentet beklagar kommissionens bristande framsteg när det gäller att tillgodose parlamentets begäran om att föreslå lagstiftning som ålägger EU-företag att se till att deras transaktioner inte stöder vare sig parter som deltar i konflikter eller parter som gör sig skyldiga till allvarliga människorättskränkningar.

103.  Europaparlamentet upprepar att europeiska företag bör iaktta försiktighet så att verksamheten, oavsett var den bedrivs, respekterar de mänskliga rättigheterna. Parlamentet betonar vikten av meningsfull rapportering om de människorättsrelaterade, sociala och miljömässiga konsekvenserna av projekt som stöds av europeiska finansiella institutioner. Parlamentet understryker vikten av att dessa institutioner ser till att deras verksamhet är förenlig med artikel 21 i EU-fördraget, som bland annat omfattar en skyldighet att respektera de mänskliga rättigheterna.

104.  Europaparlamentet noterar att företagen inte bör se detta som en svårighet, utan som en möjlighet att skapa nya affärsmöjligheter i de regioner som är i störst behov av hållbara och ansvarsfulla investeringar, och som ett sätt att bidra till respekten för de mänskliga rättigheterna i utvecklingsländer.

105.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att företag som ägs av medborgare eller delstater i tredjeländer men som har etablerats i medlemsstater inte stöder parter som aktivt deltar i konflikter eller gör sig skyldiga till grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inklusive moderna former av slaveri, såsom handel med människor och motbjudande anställnings- och arbetsvillkor för dessa.

106.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att ta kraftfulla initiativ för att förbättra tillgången till rättslig prövning för personer som fallit offer för människorättskränkningar med anknytning till företags verksamhet utanför EU. Parlamentet betonar även att man måste införa effektiva motåtgärder för att straffa företag som gör sig skyldiga till människorättskränkningar och ge dem som blivit utsatta för kränkningar möjlighet till rättslig prövning.

107.  Europaparlamentet uppmanar EU att delta i den spirande debatten om ett juridiskt bindande internationellt instrument avseende företag och mänskliga rättigheter inom ramen för FN-systemet.

108.  Europaparlamentet påminner om de fyra centrala och universella arbetsnormer som är förankrade i Internationella arbetsorganisationens konventioner, dvs. föreningsfriheten och rätten till kollektiva förhandlingar, avskaffandet av alla former av tvångsarbete, utnyttjande och slaveri, avskaffandet av barnarbete och avskaffandet av diskriminering vid anställning.

109.  Europaparlamentet påminner särskilt om den tvingande nödvändigheten att respektera föreningsfriheten och bekämpa alla former av förtryck på detta område, inbegripet mord på fackföreningsanslutna.

110.  Europaparlamentet noterar med stor oro uppgifterna från Internationella arbetsorganisationen om att omkring 21 miljoner män, kvinnor och barn runtom i världen lever under någon form av slaveri. Parlamentet understryker att de mänskliga rättigheterna måste ses ur ett helhetsperspektiv, och betraktas som odelbara, vilket kan ske genom att man betonar och gör kraftfulla och bindande åtaganden för såväl medborgerliga och politiska som ekonomiska, sociala, kulturella och miljömässiga rättigheter, eftersom ingen utveckling kan komma till stånd utan dessa rättigheter. Fattigdomens underliggande orsaker måste bekämpas. Parlamentet betonar skyldigheten att respektera internationella arbetsnormer, i linje med uppfyllandet av Internationella arbetsorganisationens agenda för anständigt arbete och ett universellt socialt grundskydd. Sociala frågor bör inta en mer central plats i EU:s yttre förbindelser. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att EU inte har något standardformat för en ”social klausul” som ska ingå i alla externa handelsavtal, och riktar därför en kraftfull uppmaning till EU att i alla sina externa handelsavtal införa ett kapitel om utveckling och en social klausul som speglar de viktigaste av Internationella arbetsorganisationens arbetsnormer.

111.  Europaparlamentet noterar att den försämrade säkerhetssituationen runtom i världen och den förvärrade finanskrisen alltsedan kraschen 2008 har orsakat en ökning av barnarbetet i världens fattigaste länder, vilket kan få rättsliga och ryktesmässiga konsekvenser för företag som skaffar sina varor i utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att ytterligare främja det internationella programmet för att avskaffa barnarbete, särskilt i utvecklingsländerna, där ett beklagligt stort antal barn sätts i arbete för att bidra till familjens inkomst.

EU-åtgärder för att garantera yttrandefrihet online och offline samt begränsa övervakningsteknikers inverkan på de mänskliga rättigheterna

112.  Europaparlamentet erkänner att den snabba utvecklingen av informations- och kommunikationstekniker har förändrat omständigheterna för utövande av yttrandefriheten och för tillgången till information runtom i världen, och att denna utveckling medfört både mycket stora fördelar och samtidigt allvarliga problem. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang att rådet i maj 2014 antog EU:s specifika riktlinjer om yttrandefrihet online och offline.

113.  Europaparlamentet upprepar att yttrandefriheten liksom mediers frihet, oberoende och pluralism är grundläggande delar av en hållbar demokrati som maximalt ökar det civila samhällets deltagande och ger medborgarna ökat inflytande, och därmed är nödvändiga för att garantera öppenhet och ansvarighet i det offentliga livet.

114.  Europaparlamentet kräver ökat stöd när det gäller att främja friheten för medier, skydda oberoende journalister och bloggare, minska den digitala klyftan och underlätta oinskränkt tillgång till information och kommunikation och ocensurerad tillgång till internet (digital frihet).

115.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att förbättra sin övervakning av, och tydligt och omedelbart fördöma, alla begränsningar av yttrandefriheten, inklusive ett aggressivt bruk av lagar om brottsligt förtal och andra restriktiva lagar, restriktiva kriterier eller betungande förfaranden när det gäller att bli registrerad som journalist eller som utövare av något annat medierelaterat yrke, eller när det gäller registrering av grundandet av ett medieföretag. EU bör även vidta långtgående åtgärder för att stödja bättre tillgång till information som är i allmänhetens intresse.

116.  Europaparlamentet fördömer alla restriktioner som läggs på digitala kommunikationer, inklusive nedstängning av webbplatser och blockering av personliga användarkonton, när detta riktar sig mot det civila samhället, medborgarrättsaktivister och fria medier.

117.  Europaparlamentet är oroat över det ökande antalet och spridningen av övervaknings-, bevaknings-, censurerings- och filtreringstekniker. Dessa tekniker utgör ett allt större hot mot människorätts- och demokratiaktivister i länder med enväldiga regimer och ger även upphov till svåra frågor om rätten till integritet i demokratiska länder, även om de används av legitima ändamål, såsom terrorism- eller brottsbekämpning samt skydd av nationens säkerhet.

118.  Europaparlamentet inser att betydande tillverkare av hacknings- och övervakningstekniker befinner sig i Europa, och att dessa tekniker kan användas för kränkningar av de mänskliga rättigheterna och för att attackera den europeiska digitala infrastrukturen. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en översyn av det europeiska exportkontrollsystemet för att förhindra att farlig teknik faller i fel händer.

119.  Europaparlamentet lovordar kommissionen för den informations- och kommunikationstekniska sektorsvägledning om FN:s Implementing the UN Guiding Principles on Business and Human Rights som den offentliggjorde i juni 2013. Parlamentet är dock fortfarande oroat över handeln med varor och tjänster som syftar till att spärra tillgången till internet eller möjliggöra massövervakning och övervakning av internettrafiken och mobila kommunikationer, att filtrera sökresultat eller att möjliggöra intrång i privata konversationer. Parlamentet påminner om kommissionens meddelande av den 24 april 2014 Översyn av systemet för exportkontroll: att trygga säkerhet och konkurrenskraft i en föränderlig värld (COM(2014)0244), där man bland annat erkänner de människorättsproblem som man stött på vid export av viss informations- och kommunikationsteknik. Kommissionen bör därför överväga hur denna situation kan förbättras, i syfte att eventuellt anta uppdaterade exportkontrollriktlinjer.

120.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsatt stödja initiativ med anknytning till utveckling och spridning av digitala säkerhetstekniker i syfte att stärka positionen för människorättsförsvarare genom att erbjuda mekanismer för säker insamling, kryptering och lagring, vilka gör det möjligt att förhindra övervakning från förtryckande regimers sida.

EU:s stöd för det civila samhället och för mötesfriheten och föreningsfriheten

121.  Europaparlamentet är djupt oroat över det alltmer begränsade utrymmet för legitim verksamhet från det civila samhällets sida i många länder runtom i världen. Ett fritt civilt samhälle är en av grundbultarna i skyddet och stödet för människorätts- och demokrativärderingar i alla samhällen. I detta sammanhang välkomnar parlamentet alla EU-program som syftar till att utbilda unga yrkesverksamma personer från tredjeländer och till att förenkla utbytesprogram för studenter från tredjeländer eftersom dessa gynnar ungdomars aktiva deltagande i främjandet av demokrati och på ett effektivt sätt bidrar till utvecklingen av ett civilt samhälle.

122.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stärka övervakningen av respekten för mötesfriheten och föreningsfriheten samt att tydligt och utan dröjsmål fördöma alla begränsningar av dessa friheter, inklusive förbud mot organisationer från det civila samhället, aggressiv tillämpning av lagar om ärekränkning och annan restriktiv lagstiftning, oskäliga krav på registrering och rapportering, alltför inskränkande regler om utländsk finansiering samt bestämmelser som förbjuder icke-statliga organisationer att delta i politisk verksamhet eller ha kontakt med utländska personer.

123.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att ta upp kränkningar av mötes- och föreningsfriheten på varje nivå av den politiska dialogen, inklusive på den högsta nivån, om andra former av dialog, såsom dialogen om mänskliga rättigheter, inte lett till några konkreta förbättringar på plats. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU och dess medlemsstater att använda sig av dessa dialoger för att ta upp enskilda fall som är föremål för oro, i synnerhet rörande alla de människor som sitter fängslade endast för att de under fredliga former utövat sina rättigheter till mötes- och föreningsfrihet.

124.  Europaparlamentet uppmuntrar representanter i EU:s delegationer och på medlemsstaternas ambassader att övervaka rättegångar med människorättsförsvarare och alla de personer som hålls häktade endast för att de under fredliga former utövat sin rätt till mötes- och föreningsfrihet, och vid behov offentligt fördöma bristen på respekt för rätten till rättvisa rättegångar.

125.  Europaparlamentet uppmanar EU att göra respekten för och främjandet av mötes- och föreningsfrihet till en central prioritering i EU:s framtida handlingsplan om mänskliga rättigheter och demokrati, och att lägga fram särskilda åtgärder i detta avseende, eftersom mötes- och föreningsfrihet är grundläggande inslag i en demokrati och ett öppet samhälle.

126.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för att merparten av finansieringen inom ramen för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter tilldelats i form av stöd till människorättsförsvarare och det civila samhällets verksamhet runtom i världen, och stöder utarbetandet av fonder för rättsligt försvar i syfte att hjälpa förföljda journalister och aktivister att få tillgång till en advokat och en rättvis rättegång.

127.  Europaparlamentet understryker vikten av nationella institutioner för mänskliga rättigheter på den nationella nivån för övervakning av respekten för de mänskliga rättigheterna och för att öka medvetenheten om dessa samt för att se till att offer för kränkningar får gottgörelse. Parlamentet uppmanar EU att utarbeta en politik till stöd för nationella institutioner för mänskliga rättigheter, i linje med Parisprinciperna, och att göra detta till en prioritering i det yttre biståndet, i synnerhet rörande det europeiska grannskapsinstrumentet.

Tankefrihet, samvetsfrihet och religions- och trosfrihet

128.  Europaparlamentet fördömer allt våld och all diskriminering på grund av ideologi, religion eller övertygelse, i enlighet med artikel 10 i EUF-fördraget. Parlamentet är djupt oroat över de fortsatta rapporterna om våld mot och diskriminering av religiösa minoriteter runtom i världen, även i Mellanöstern. Rätten till tanke-, samvets-, religions- och trosfrihet är en grundläggande mänsklig rättighet som har en anknytning till andra mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och innefattar rätten att tro eller inte tro, rätten att utöva eller inte utöva en religion eller tro och rätten att fritt välja, ändra och överge eller återvända till sin tro, i enlighet med artikel 18 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

129.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att se till att religiösa minoriteter respekteras över hela världen, i synnerhet i Mellanöstern, där kristna, inklusive katoliker, bekännare till den armeniska apostoliska kyrkan, kopter och yazidier samt muslimska minoriteter förföljs av IS och andra terroristgrupper.

130.  Europaparlamentet fördömer skarpt attackerna mot kristna i flera länder världen över och uttrycker solidaritet med offrens familjer. Parlamentet är djupt oroat över det växande antal incidenter i vilka kristna har utsatts för förtryck, diskriminering, intolerans och våldsamma attacker, särskilt i Afrika, Asien och Mellanöstern, och uppmanar berörda regeringar att ställa alla de ansvariga inför rätta. Parlamentet är djupt oroat över den aktuella situationen för kristna i Nordkorea, Somalia, Syrien, Irak, Afghanistan, Saudiarabien, Pakistan, Uzbekistan, Jemen, Nigeria och många andra länder där kristna lever i rädsla för att dödas, torteras, våldtas och rövas bort och för att se sina kyrkor skadas eller förstöras.

131.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över situationen för personer som tillhör den rohingya-muslimska minoriteten i Burma/Myanmar, vilka nekas burmesiskt medborgarskap och systematiskt utsätts för människorättskränkningar och förföljelse. Parlamentet påminner om sin resolution av den 13 juni 2013 om situationen för rohingya-muslimerna(24).

132.  Europaparlamentet gläds åt att EU:s riktlinjer för främjande och skydd av religions- och trosfrihet antogs under 2013, och uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt genomförandet av dessa riktlinjer, både i internationella och regionala forum och i bilaterala förbindelser med tredjeländer, och då särskilt uppmärksamma apostaternas utsatta situation. Parlamentet lovordar vice ordföranden/den höga representanten, som nyligen tillträdde, för att hon fastslog att religionsfrihet och trosfrihet är en människorättslig prioritering, och uppmuntrar vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att föra en ständig dialog med icke-statliga organisationer, religiösa grupper och trosgrupper samt religiösa ledare.

133.  Europaparlamentet välkomnar EU:s åtagande att främja rätten till religions- och trosfrihet inom internationella och regionala organ, däribland FN, OSSE, Europarådet och andra regionala mekanismer. Parlamentet uppmuntrar EU att fortsätta lägga fram sin årliga resolution om religions- och trosfrihet inför FN:s generalförsamling och stödja mandatet för FN:s särskilda rapportör om religions- och trosfrihet.

Kvinnors och flickors rättigheter

134.  Europaparlamentet välkomnar EU:s stöd för FN:s resolutioner om könsrelaterade frågor – framför allt om utrotandet av våld mot kvinnor och flickor, diskriminering av kvinnor och yttrande- och åsiktsfrihetens roll för kvinnors egenmakt – samt för FN:s uttalanden om äktenskap för minderåriga och tvångsäktenskap och om kvinnlig könsstympning.

135.  Europaparlamentet uppmanar EU att aktivt delta i det 59:e sammanträdet för FN:s kvinnokommission och att fortsätta att bekämpa alla försök att undergräva FN:s handlingsplattform från Peking rörande bland annat tillgång till utbildning och hälso- och sjukvård som grundläggande mänskliga rättigheter samt sexuella och reproduktiva rättigheter.

136.  Europarparlamentet finner det beklagansvärt att kvinnors och flickors kroppar, särskilt deras sexuella och reproduktiva hälsa och därmed sammanhängande rättigheter, fortfarande utgör ett ideologiskt slagfält, och uppmanar EU och medlemsstaterna att erkänna kvinnors och flickors oförytterliga rätt till fysisk integritet och självständigt beslutsfattande, bland annat rätten till tillgång till frivillig familjeplanering och säkra och lagliga aborter och rätten till skydd mot våld, inklusive könsstympning, barnäktenskap, äktenskap för minderåriga, tvångsäktenskap och våldtäkt inom äktenskapet.

137.  Europaparlamentet upprepar sitt fördömande av alla former av övergrepp och våld mot kvinnor och flickor, särskilt användningen av sexuellt våld som ett vapen i krigföringen och våld i hemmet. Parlamentet uppmanar således Europarådets samtliga medlemsstater att underteckna och ratificera Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet. EU som helhet uppmanas att vidta åtgärder för att ansluta sig till konventionen för att garantera följdriktighet i unionens interna och externa åtgärder mot våld mot kvinnor och flickor.

138.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över att regeringar blundar för omänskliga fall av sexuellt utnyttjande av kvinnor när en av tre kvinnor över hela världen kommer att utsättas för våld någon gång i livet. Parlamentet uppmanar enträget utrikestjänsten att fortsätta att utarbeta god praxis för bekämpning av våldtäkt och sexuellt våld mot kvinnor i tredjeländer för att ta itu med grundorsakerna till detta problem.

139.  Europaparlamentet understryker vikten av att myndigheterna åtar sig att ta fram informationskampanjer som riktar sig till män, särskilt i de yngre generationerna, för att förebygga och gradvis undanröja alla typer av könsrelaterat våld. Parlamentet poängterar att man måste säkerställa att vårdpersonal, poliser, åklagare och domare, både inom EU och i tredjeländer, har fullgod utbildning i att bistå och stödja våldsoffer.

140.  Europaparlamentet betonar att könsrelaterat våld, inklusive skadliga seder och bruk, är en kränkning av de grundläggande rättigheterna och särskilt av människors värde, rätten till liv och rätten till personlig integritet.

141.  Europaparlamentet påpekar att Istanbulkonventionen om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet är ett viktigt och bindande internationellt instrument. Om allt fler länder ansluter sig till denna konvention kommer det således att bidra avsevärt till framtagandet av en integrerad strategi för att skydda och stärka offren och främja internationellt samarbete på området.

142.  Europaparlamentet uppmanar rådet att ta med frågan om könsrelaterade aborter i EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och flickor. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och rådet att ta fram metoder för uppgiftsinsamling om samt indikatorer för detta fenomen och uppmuntrar utrikestjänsten att införliva dessa frågor i utvecklingen och genomförandet av landstrategierna för mänskliga rättigheter.

143.  Europaparlamentet betonar vikten av informationskampanjer och medvetenhetshöjande insatser i samhällen där det förekommer kvinnlig könsstympning, sexuella övergrepp på unga flickor, äktenskap för minderåriga och tvångsäktenskap, kvinnomord och andra könsrelaterade kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt av att involvera människorättsaktivister som redan nu kämpar för att få ett slut på dessa företeelser i framtagandet och genomförandet av dessa kampanjer. Parlamentet påminner om att barnäktenskap, äktenskap för minderåriga och tvångsäktenskap samt oförmågan att införa en lagstadgad lägsta giftermålsålder utgör inte bara en kränkning av barnets rättigheter, utan även ett verkligt hinder för kvinnors egenmakt.

144.  Europaparlamentet fördömer skarpt användningen av sexuellt våld mot kvinnor och flickor som krigstaktik, vilket omfattar brott som massvåldtäkter, sexuellt slaveri, tvångsprostitution, könsrelaterad förföljelse, inklusive kvinnlig könsstympning, människohandel, sexturism, äktenskap för minderåriga och tvångsäktenskap, hedersmord och alla andra former av sexuellt våld av samma allvarliga art. I detta sammanhang är parlamentet fortfarande särskilt oroat över situationen i området kring de afrikanska stora sjöarna och i Syrien till exempel. Parlamentet stöder det arbete som utförs av FN:s enhet för jämställdhet och kvinnors egenmakt, FN:s särskilda rapportör om våld mot kvinnor, dess orsaker och konsekvenser samt FN:s särskilda representant för frågor om sexuellt våld i konflikter. Parlamentet välkomnar att Sacharovpriset 2014 tilldelades Denis Mukwege för hans enastående kamp för att skydda flickor och kvinnor som utsatts för sexuellt våld under väpnade konflikter.

145.  Europaparlamentet uppmärksammar att könsrelaterade brott och sexuella våldsbrott finns med i Romstadgan bland krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten eller handlingar som ingår som en del av folkmord eller tortyr. I detta sammanhang välkomnar parlamentet FN:s säkerhetsråds resolution nr 2106 om förebyggande av sexuellt våld i konflikter, som antogs den 24 juni 2013 och som på nytt bekräftar att ICC spelar en nyckelroll i kampen mot straffrihet för sexualbrott och könsrelaterade brott. EU uppmanas att stödja det fullständiga genomförandet av dessa principer.

146.  Europaparlamentet påminner om att EU åtagit sig att integrera mänskliga rättigheter och könsrelaterade aspekter i GSFP-uppdragen i enlighet med FN:s säkerhetsråds banbrytande resolutioner nr 1325 och nr 1820 om kvinnor, fred och säkerhet. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang på nytt EU och dess medlemsstater att i arbetet med att skapa varaktig försoning stödja ett systematiskt deltagande från kvinnors sida som en absolut nödvändig del av fredsprocessen, och att erkänna vikten av att integrera jämställdhetsperspektivet i konfliktförebyggande åtgärder, fredsbevarande insatser, humanitärt bistånd och återuppbyggnad efter konflikter samt demokratiska övergångsprocesser.

147.  Europaparlamentet anser att underrepresentationen av kvinnor i den politiska beslutsprocessen är en fråga som rör grundläggande rättigheter och demokrati, dvs. värden som borde understryka regeringarnas förmåga att helhjärtat ägna sig åt processer som stärker och upprätthåller demokratin. Parlamentet välkomnar lagstadgade system för en jämn könsfördelning och könskvotering, och begär att det snarast stiftas nödvändig lagstiftning om detta.

148.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja kvinnors fullständiga deltagande i det politiska och ekonomiska beslutsfattandet, särskilt i fredsbyggande arbete, övergång till demokrati och konfliktlösning. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna, kommissionen och utrikestjänsten att fokusera på kvinnors ekonomiska och politiska frigörelse i utvecklingsländer och främja dessa kvinnors medverkan i företag och i genomförandet av regionala projekt och lokala utvecklingsprojekt.

149.  Europaparlamentet betonar vikten av att se till att kvinnor i Europa och resten av världen har rätt att fritt göra sina egna val på samma villkor som män, utan några ideologiska, politiska eller religiösa tvång.

Mänskliga rättigheter och korruption

150.  Europaparlamentet påminner om att korruption utgör en människorättskränkning och att EU har gjort anspråk på att få behörighet vad gäller undertecknandet av FN:s konvention mot korruption.

151.  Europaparlamentet beklagar att det hittills inte gjorts någon uppföljning av parlamentets begäran riktad till vice ordföranden/den höga representanten om att presentera en EU-handlingsplan mot korruption för att på ett effektivt sätt övervaka rekommendationerna i FN:s konvention mot korruption, inklusive en skyldighet för de stater som är parter i konventionen att offentliggöra och sprida information om korruption, inrätta kanaler för rapportering av kränkningar och skapa en verklig rättslig ram för både skydd av vittnen och insatser från det civila samhällets sida på detta område.

152.  Europaparlamentet uppmanar Europol att utveckla fler strategiska och operativa partnerskap med tredjeländer för att bekämpa korruption och organiserad brottslighet på ett mer effektivt sätt.

153.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla innovativa finansiella mekanismer för att genomföra finanspolitiska reformer och stärka kampen mot korruption, olagliga finansiella flöden och skatteundandragande. I detta sammanhang efterlyser parlamentet en diskussion om eventuella offentlig-privata partnerskap, en kombination av bidrag och lån samt åtgärder för att hjälpa utvecklingsländer att bättre mobilisera sina inhemska resurser. Parlamentet noterar att det efterlyses en internationell skatt på finansiella transaktioner vilken skulle kunna fungera som en ytterligare finansieringskälla för utveckling, och påminner medlemsstaterna om att de redan har enats om att införa en skatt på finansiella transaktioner i sina respektive länder och förbundit sig att anslå en del av resurserna till finansieringen av globala kollektiva nyttigheter, inbegripet utveckling.

154.  Europaparlamentet noterar att tredjeländer med svaga styrelseformer och stora biståndsflöden även har en högre korruptionsnivå, vilket får till följd att utvecklingsbiståndets avsedda syfte inte uppnås och att utvecklingen av de mänskliga rättigheterna försvagas. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att stödja utvecklingsprogram i vilka humanitärt bistånd och öppenhet går hand i hand, för att utvecklingen av de mänskliga rättigheterna ska ta fart i tredjeländer.

155.  Europaparlamentet uppmanar på nytt EU och dess medlemsstater att främja inrättandet av en särskild FN-rapportör om ekonomisk brottslighet, korruption och mänskliga rättigheter.

Människohandel

156.  Europaparlamentet fördömer de olagliga verksamheter som utgörs av människohandel, människohandel i syfte att avlägsna organ och alla andra verksamheter i vilka människor utnyttjas och som inbegriper våldsutövande och kränkningar av rätten till kroppslig integritet. Parlamentet betonar att människohandeln, vars offer till största delen är kvinnor som utnyttjas sexuellt, måste bekämpas.

157.  Europaparlamentet uppmanar EU att prioritera kampen mot människohandel inom både den inre och den yttre politiken, med särskilt fokus på skydd av offer. Parlamentet efterlyser intensifierade EU-insatser och en regelbunden översyn av dessa. Parlamentet understryker behovet av ökat samarbete med tredjeländer för utbyte av god praxis och upplösning av internationella nätverk, som också använder internet för att hitta nya offer. Parlamentet betonar på nytt vikten av att alla EU-medlemsstater genomför direktiv 2011/36/EU och EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012–2016.

Diskriminering baserad på kasttillhörighet

158.  Europaparlamentet fördömer de fortsatta människorättskränkningarna mot människor som utsätts för kasthierarkier och kastdiskriminering, bland annat förvägrad jämlikhet, förvägrad tillgång till rättsväsendet och sysselsättning, fortsatt segregering och fortsatta kastbaserade hinder för grundläggande mänskliga rättigheter och utveckling. EU uppmanas att anta en politik som syftar till att eliminera all kastbaserad diskriminering, och att inkludera politiska mål avseende kastbaserad diskriminering i sin nya handlingsplan om mänskliga rättigheter och demokrati.

Rättigheter för hbti-personer

159.  Europaparlamentet beklagar att homosexualitet fortfarande är straffbart i 78 länder, varav tio föreskriver dödsstraff (Saudiarabien, Nigeria, Mauretanien, Sudan, Sierra Leone, Jemen, Afghanistan, Iran, Maldiverna och Brunei), och att transidentitet fortfarande är straffbart i 20 länder. Parlamentet fördömer skarpt den senaste tidens ökning av antalet diskriminerande lagar och anser att metoder och våld mot personer på grund av deras sexuella läggning och könsidentitet inte bör få passera ostraffat. Parlamentet efterlyser en noggrann övervakning av situationen i Nigeria, Uganda, Malawi, Indien och Ryssland, där nya lagar eller den senaste händelseutvecklingen allvarligt hotar friheten för sexuella minoriteter. Parlamentet bekräftar på nytt sitt stöd för det fortsatta arbete som utförs av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter för att bekämpa dessa diskriminerande lagar och metoder, liksom FN:s arbete mer generellt i denna fråga.

160.  Europaparlamentet stöder förslaget att utrikestjänsten bör prioritera åtgärder på detta område och lägga särskilt vikt vid situationer där dödsstraff tillämpas och/eller där hbti-personer utsätts för tortyr och misshandel, genom att fördöma sådana metoder i enlighet med EU:s riktlinjer om dödsstraff och EU:s riktlinjer om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

161.  Europaparlamentet gläds åt att EU:s riktlinjer för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer) antogs under 2013. Utrikestjänsten och kommissionen uppmanas att i politiska dialoger och människorättsdialoger med tredjeländer samt i multilaterala forum ta upp frågan om hbti-personers rättigheter. Det är mycket viktigt att kommissionen och utrikestjänsten fortsätter att ta upp frågan om hbti-personers rättigheter i politiska dialoger och människorättsdialoger och om att använda det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter för att stödja organisationer som försvarar hbti-personers rättigheter genom att inte bara stärka dem i kampen mot homo- och transfobiska lagar och diskriminering av hbti-personer, utan även öka allmänhetens medvetenhet om diskriminering av och våld mot personer med en annorlunda sexuell läggning och könsidentitet och se till att krishjälp finns att tillgå (i form av allt från psykosocial och medicinsk hjälp till medling och återanpassningsstöd) för dem som är i behov av sådant stöd.

162.  Europaparlamentet noterar legaliseringen av samkönade äktenskap eller samkönade civila förbund i allt fler länder – 17 i nuläget – runtom i världen. EU-institutionerna och medlemsstaterna uppmuntras att ytterligare bidra till en diskussion om erkännande av samkönade äktenskap eller samkönade civila förbund som en politisk och social fråga med stark koppling till mänskliga och medborgerliga rättigheter.

163.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Världshälsoorganisationen att ta bort könsidentitetsstörningar från listan över psykiska och beteendemässiga störningar. Kommissionens uppmanas att stärka sina ansträngningar för att transidentiteter inte längre ska sjukdomsförklaras. Parlamentet uppmuntrar staterna att säkerställa snabba, tillgängliga och öppna förfaranden för könserkännande med respekt för rätten till självbestämmande.

164.  Europaparlamentet välkomnar det växande politiska stödet för att förbjuda sterilisering som ett krav för rättsligt erkännande av könstillhörighet, enligt uppgift från FN:s särskilda rapportör om tortyr, och stöder uppfattningen att sådana krav bör behandlas och motverkas som en kränkning av rätten till kroppslig integritet samt den sexuella och reproduktiva hälsan och motsvarande rättigheter.

165.  Europaparlamentet välkomnar Moldaviens upphävande i oktober 2013 av den lag som förbjöd propagerande för andra relationer än sådana som hör till äktenskap eller familj, och uppmanar de övriga länderna i regionen att följa Moldaviens exempel.

Rättigheter för personer som tillhör nationella minoriteter

166.  Europaparlamentet betonar att nationella minoriteter har särskilda behov, och därför bör fullständig och verklig jämlikhet mellan personer som tillhör en nationell minoritet och dem som tillhör majoriteten främjas på alla områden i det ekonomiska, sociala, politiska och kulturella livet.

Rättigheter för personer med funktionsnedsättning

167.  Europaparlamentet välkomnar ratificeringen av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet ger på nytt uttryck för vikten av ett effektivt genomförande från både medlemsstaternas och EU-institutionernas sida, och betonar framför allt vikten av att på ett trovärdigt sätt integrera principen om universell tillgång och alla rättigheter för personer med funktionsnedsättning i EU:s samtliga berörda politikområden, däribland området för utvecklingssamarbete, och understryker dessa frågors tvingande och övergripande karaktär. Parlamentet betonar vikten av att EU samarbetar med de relevanta internationella och regionala organisationerna och det civila samhället, i synnerhet organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning, för att se till att internationella utvecklingsprogram beaktar tillgänglighetsbehoven för personer med funktionsnedsättning.

168.  Europaparlamentet uppmuntrar vice ordföranden/den höga representanten att fortsätta stödja ratificeringen och genomförandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i de länder som ännu inte har ratificerat eller genomfört den.

169.  Europaparlamentet uppmuntrar utrikestjänsten att ägna stor uppmärksamhet åt de landsspecifika synpunkterna och rekommendationerna från kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och åt de olika lägesrapporterna, och att systematiskt ta upp de aktuella problemen såväl i de politiska dialogerna med de berörda länderna som i offentliga uttalanden. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta och föreslå vägledande principer inom EU för att främja och skydda åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning, i syfte att säkerställa en systematisk och konsekvent politik i detta avseende även i dialoger och förhandlingar med tredjeländer.

170.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att uppmuntra EU-delegationer runtom i världen att samarbeta med det civila samhället för att personer med funktionsnedsättning de facto ska kunna utöva de mänskliga rättigheterna.

Barns rättigheter

171.  Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen att föreslå en ambitiös och omfattande strategi och handlingsplan för barns rättigheter för de kommande fem åren, i enlighet med parlamentets krav i ovannämnda resolution av den 27 november 2014 om 25:e årsdagen av FN:s konvention om barnets rättigheter.

172.  Europaparlamentet välkomnar EU:s samarbete med Unicef och andra organisationer och icke-statliga organisationer som arbetar för barns rättigheter. Detta samarbete har resulterat i en verktygslåda för integrering av barns rättigheter i utvecklingssamarbetet och stöd till viktiga millennieutvecklingsmål och barnskyddsprogram för att genomföra barns rättigheter, särskilt i känsliga situationer. Parlamentet välkomnar särskilt manifestet för barns rättigheter och uppmanar fler ledamöter av Europaparlamentet, liksom nationella parlamentsledamöter, att göra reklam för manifestet och bli ”child rights champions”. Parlamentet ser positivt på att de prispengar som Nobels fredspris gav EU användes till att hjälpa barn i konflikter, och påminner om vikten av att alla barn som har varit vittnen till våldsamma händelser eller som är offer för krig får psykologiskt stöd. Vidare betonar parlamentet vikten av att garantera utbildning för barn som drabbats av konflikter. Parlamentet välkomnar även att EU deltog både i den tredje världskonferensen mot barnarbete, som hölls i Brasilien i oktober 2013, och i förhandlingarna om trepartsförklaringen om barnarbete.

173.  Europaparlamentet understryker att alla former av barnarbete under tvång och barnutnyttjande måste bekämpas. Parlamentet kräver ett bättre genomförande av befintlig nationell och internationell lagstiftning som ökar medvetenheten om övergrepp mot barn på arbetsmarknaden.

174.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att fortsätta att vidta åtgärder till förmån för barns rättigheter, med särskild inriktning på våld mot barn, inklusive tortyr, med tanke på att fall av tortyr och frihetsberövande av barn nyligen har rapporterats. Parlamentet efterlyser ett särskilt fokus på frågorna om tvångsarbete för barn, barnfattigdom och undernärda barn och, i detta avseende, på målen gällande universell grundskoleutbildning, minskad barnadödlighet, barnäktenskap och skadliga metoder, värvning av barn till väpnade grupper samt deras avväpning, rehabilitering och senare återanpassning. Även frågan om barn som anklagas för trolldom bör föras upp på dagordningen för människorättsdialoger med de berörda länderna. Det är viktigt att barns rättigheter prioriteras inom EU:s utrikespolitik, utvecklingssamarbete och humanitära bistånd för att säkerställa adekvat finansiering och förbättra skyddet för barn som befinner sig i nöd. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/unionens höga representant att årligen rapportera till parlamentet om de resultat som har uppnåtts med avseende på fokuseringen på barn i EU:s yttre åtgärder. Parlamentet understryker att barn och ungdomar enbart bör delta i arbete som inte påverkar deras hälsa och personliga utveckling och som inte stör deras skolgång. Det är viktigt att barns rättigheter prioriteras inom EU:s utrikespolitik.

175.  Europaparlamentet noterar att man i FN:s konvention om barnets rättigheter efterlyser lagstiftningsmässiga, administrativa, sociala och utbildningsmässiga åtgärder mot barnarbete och erkänner behovet av en mångdimensionell metod. Parlamentet begär att lagar, för att de ska vara verkningsfulla, åtföljs av politiska åtgärder som ger alternativ i form av utbildning och yrkesutbildning, liksom sociala skyddsåtgärder till förmån för barn och familjer.

176.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta att främja en gynnsam miljö för att förhindra och utrota barnarbete, en social dialog och gemensamma åtgärder från den offentliga och den privata sektorns sida för att utrota barnarbete. Parlamentet betonar behovet att ge stöd till konfliktdrabbade länder och länder som nyligen drabbats av en konflikt och stärka dessa länders förmåga att bekämpa barnarbete.

177.  Europaparlamentet betonar på nytt vikten av att öka insatserna för att genomföra den reviderade genomförandestrategin för EU:s riktlinjer om barn och väpnad konflikt. Parlamentet efterlyser i detta avseende en effektivare användning av resurserna inom stabilitetsinstrumentet och finansieringsinstrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter för att bekämpa barnsoldater som företeelse. Parlamentet uppmuntrar EU att ytterligare fördjupa sitt samarbete med FN:s särskilda representant för barn och väpnade konflikter och stödja de tillhörande handlingsplanerna och övervaknings- och rapporteringsmekanismerna, och efterlyser en global ratificering av FN:s konvention om barnets rättigheter, framför allt det tredje fakultativa protokollet, som kommer att ge barn möjlighet att lämna in klagomål till FN:s kommitté för barnets rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten att undersöka olika sätt för EU att unilateralt ansluta sig till FN:s konvention om barnets rättigheter.

178.  Europaparlamentet påpekar att förekomsten av undernäring och felnäring bland barn i utvecklingsländer är mycket oroväckande. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang den handlingsplan som nyligen antogs vid den andra internationella näringskonferensen och som innehåller ett allmänt mål om att minska antalet utvecklingshämmade barn under fem år i världen med 40 procent.

179.  Europaparlamentet slår återigen fast att tillgång till utbildning är en grundläggande rättighet för alla barn, i enlighet med artikel 28 i FN:s konvention om barnets rättigheter. Parlamentet betonar vikten av att unionen och medlemsstaterna inom ramen för alla sina åtgärder förbättrar barns tillgång till hälso- och sjukvård och motsvarande tjänster av hög kvalitet.

180.  Europaparlamentet beklagar att länder runtom i världen fortfarande är motvilliga att underteckna FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och FN:s konvention om barnets rättigheter, som innehåller utförlig vägledning för en utveckling av inkluderande samhällen till skydd för barn med funktionsnedsättning.

181.  Europaparlamentet uppmanar unionen och medlemsstaterna att föra en samstämmig politik för humanitärt bistånd och utveckling för att bekämpa undernäring bland barn.

Ursprungsbefolkningars rättigheter

182.  Europaparlamentet är oroat över att ursprungsbefolkningar löper särskilt stor risk att bli diskriminerade och att de är särskilt sårbara för politiska, ekonomiska och miljö- och arbetsrelaterade förändringar och störningar. De flesta lever under fattigdomsgränsen och har mycket liten eller ingen tillgång till ombud, det politiska beslutsfattandet eller rättsväsendet. Parlamentet oroas särskilt över rapporterna om ett utbrett markrofferi, tvångsförflyttningar och människorättskränkningar till följd av väpnade konflikter.

EU-åtgärder i fråga om migration och flyktingar

183.  Europaparlamentet fördömer antalet omkomna till havs i Medelhavet, närmare bestämt 3 000 personer under 2013 enligt beräkningarna i rapporten Fatal Journeys från Internationella organisationen för migration (IOM), vilket gör detta hav till det farligaste området i världen för irreguljär migration. Parlamentet är mycket djupt oroat över rapporterna om människorättsbrott mot migranter och asylsökande på väg till EU. Parlamentet uppmanar unionen och medlemsstaterna att samarbeta med FN, regionala mekanismer, regeringar och icke-statliga organisationer för att ta itu med dessa frågor. Parlamentet betonar det akuta behovet att utveckla en kraftfullare, mer integrerad och i högre grad solidaritetsbaserad politik på unionsnivå för att ta itu med de trängande frågorna rörande migranter, flyktingar och asylsökande på ett sätt som är förenligt med både internationell människorättslagstiftning och människors grundläggande värde, och uppmanar EU att garantera ändamålsenliga gemensamma normer för mottagandeförfaranden i hela unionen för att skydda ensamkommande barn och de mest utsatta. Vice ordföranden/den höga representanten, kommissionsledamoten med ansvar för migration, inrikes frågor och medborgarskap samt utrikestjänsten uppmanas att utöka samarbetet och främja en rättvis bördefördelning bland medlemsstaterna även när det gäller att ta emot och säkerställa vidarebosättning av flyktingar och bidra till eftersökning och räddning av migranter som befinner sig i fara till sjöss när de försöker ta sig till EU. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att principen om ”non-refoulement”, som upprätthålls av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, måste respekteras på europeiskt och internationellt vatten. Parlamentet påminner om kommissionens åtagande att utveckla adekvata kanaler för laglig migration. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att fullt ut genomföra EU:s nya gemensamma asylpaket och den gemensamma migrationslagstiftningen, och efterlyser i detta syfte ett genomförande av den mekanism för krishantering som föreskrivs i artikel 33 i Dublinförordningen, inbegripet ett entydigt fastställt minimiantal per medlemsstat, för att utan dröjsmål få till stånd en fungerande krishanteringsmekanism för omfördelning i syfte att minska trycket på de mest utsatta medlemsstater där minimikvoten klart överskridits. Medlemsstaterna uppmanas att delta i vidarebosättningsprogram och främja utvecklingen av de regionala skyddsprogrammen i de mest utsatta områdena. Den irreguljära migrationens underliggande orsaker måste bekämpas. Parlamentet uppmuntrar utrikestjänsten och medlemsstaterna att ägna stor uppmärksamhet åt länder där människohandel eller människosmuggling har sitt ursprung samt åt transit- och destinationsländer. Europaparlamentet uppmuntrar vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att fortsätta att stödja processen med ratificeringen av FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, tilläggsprotokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, tilläggsprotokollet mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen samt protokollet mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, delar av och komponenter till dessa samt ammunition.

184.  Europaparlamentet anser att migrantbarn är särskilt utsatta, i synnerhet när de kommer ensamma. Parlamentet påminner om att ensamkommande barn först och främst är barn och att skydd av barn och inte migrationspolitiska skäl måste vara den ledande principen när de tas om hand, således i linje med huvudprincipen om barnets bästa.

185.  Europaparlamentet uppmuntrar vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att fortsätta att stödja processen med ratificeringen av FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, tilläggsprotokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn, tilläggsprotokollet mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen samt protokollet mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, delar av och komponenter till dessa samt ammunition.

186.  Europaparlamentet uppmanar EU att se till att förhandlingarna om och genomförandet av alla avtal om migrationssamarbete och återtagande med tredjeländer respekterar internationella mänskliga rättigheter, flyktingrätt och internationell sjörätt, och begär att få höras innan avtalen ingås. Parlamentet begär att en större insyn säkerställs i förhandlingarna om sådana avtal och att övervakningsmekanismer införlivas för en bedömning av människorättseffekterna av såväl migrationssamarbete med tredjeländer som gränskontrollåtgärder, däribland Frontex och Eurosur. Parlamentet betonar att de mänskliga rättigheterna måste spela en viktig roll på migrations- och asylområdet. Därför kräver parlamentet att Frontex ombud för grundläggande fri- och rättigheter och utbildningsspecialisterna vid Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo) ges den finansiering som krävs för att de ska kunna såväl fullgöra sina utvärderings- och övervakningsuppdrag som ta fram bästa praxis.

187.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en fortlöpande utvärdering av migrations- och gränskontrollprogrammen i EU och i tredjeländer i syfte att föreslå förbättringsåtgärder för att motverka människorättskränkningar samt för att dela med sig av bästa praxis.

188.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Easo att utveckla partnerskap med tredjeländer för att stärka det internationella skyddet för asylsökande.

189.  Europaparlamentet välkomnar det tillagda kriteriet om respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna på förteckningen över huvudkriterier som ska beaktas inför inledandet av förhandlingar om avtal med tredjeländer om undantag från viseringskravet(25). Parlamentet uppmanar kommissionen att använda detta nya kriterium som ett verktyg för att fördjupa människorättsdialogen med tredjeländer, inom den strategiska och ekonomiska ram som viseringsförhandlingar utgör.

190.  Europaparlamentet fördömer den växande kriminaliseringen av irreguljär migration inom EU, vilken sker på bekostnad av de berörda människornas mänskliga rättigheter, och efterlyser med kraft ett omedelbart införande av de människorättsgarantier som krävs samt efterlevnadsmekanismer och mekanismer för ansvarsutkrävande.

191.  Europaparlamentet begär att kommissionen och utrikestjänsten deltar aktivt i debatten om såväl begreppet ”klimatflykting” som en eventuell juridisk definition av nämnda begrepp i folkrätten eller i något rättsligt bindande internationellt avtal.

192.  Europaparlamentet framhåller statslöshet som en avsevärd utmaning på människorättsområdet, och uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att bekämpa statslöshet inom ramen för alla yttre åtgärder från EU:s sida, särskilt genom att ta itu med diskriminering i medborgarskapslagar på grund av kön, religion eller minoritetsstatus, främja barnens rätt till en nationalitet och stödja den kampanj som FN:s flyktingkommissariat inlett och som syftar till att eliminera förekomsten av statslöshet till 2024.

Mänskliga rättigheter och utveckling

193.  Europaparlamentet betonar att respekt för de mänskliga rättigheterna, inbegripet ekonomiska, kulturella, sociala och miljörelaterade rättigheter, tillgång till mat, goda styrelseformer, demokratiska värden, fred, säkerhet och tillgång till ett rättvist och effektivt rättsväsende, är en förutsättning för att man ska kunna minska fattigdomen och orättvisorna och nå millennieutvecklingsmålen. Parlamentet anser att mänskliga rättigheter måste bli en övergripande och integrerad del av alla mål och indikatorer i den politiska agendan för perioden efter 2015. Parlamentet betonar även att genomförandet av agendan måste baseras på starka mekanismer för öppenhet och ansvarighet. Åtaganden om styrelseformer och mänskliga rättigheter måste vara mätbara och kunna följas upp.

194.  Europaparlamentet påminner om att FN har erkänt att utvecklingsmålen inte kan nås fullt ut utan en människorättsbaserad utvecklingsmetod. Parlamentet uppmanar EU att förbli vaksamt när det gäller att se till att frågan om människorättsförsvarare och utrymme för det civila samhället uttryckligen införlivas i diskussionerna om tiden efter millennieutvecklingsmålen.

195.  Europaparlamentet understryker att det finns en tydlig koppling mellan extrem fattigdom och bristande respekt för de mänskliga rättigheterna, och framhåller att man behöver utarbeta principer för tillämpningen av standarder och kriterier avseende mänskliga rättigheter i kampen mot extrem fattigdom.

196.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är med en konsekvent politik för utveckling för att de mänskliga rättigheterna ska respekteras. Parlamentet upprepar därför att man måste gå från ord till handling och anta riktlinjer, konsekvensanalyser och övervaknings- och rapporteringsmekanismer för att göra konsekvent politik för utveckling till ett konkret inslag i EU:s och medlemsstaternas politik, särskilt inom handel och jordbruk. Parlamentet anser att EU bör fortsätta att gå i ledningen för politiken på detta område. EU uppmanas därför att arbeta tillsammans med engagerade partnerländer för att lansera internationella initiativ (inom ramen för FN, G20 osv.) så att den konsekventa politiken för utveckling kan omvandlas till en allmängiltig agenda.

197.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att samordna sina utvecklingsplaner på ett bättre sätt i linje med Lissabonfördraget och ställa utvecklingspolitiken i förgrunden för unionens yttre förbindelser, så att nationella prioriteringar och europeiska agendor för främjande av mänskliga rättigheter samordnas bättre genom utveckling, med tanke på komplexiteten i EU:s utvecklingspolitik.

198.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att under ledning av vice ordföranden/den höga representanten samordna utrikes- och säkerhetspolitiken med utvecklingspolitiken på ett bättre sätt för att skapa synergier och säkerställa en samstämmig metod för en universell tillämpning av de mänskliga rättigheterna via EU:s utvecklingspolitik. Vidare uppmanar parlamentet EU att skapa en bättre extern samordning med tillväxtekonomier, t.ex. Briks-länderna, i multilaterala forum för att ta itu med globala styrningsfrågor och främja de mänskliga rättigheterna genom samordning av deras olika utvecklingsagendor.

199.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU att på ett effektivare sätt integrera mänskliga rättigheter och demokrati i utvecklingssamarbetet och se till att EU:s utvecklingsprogram bidrar till att partnerländer fullgör sina internationella åtaganden när det gäller de mänskliga rättigheterna.

200.  Europaparlamentet betonar vikten av att kombinera utvecklingsstödet med trovärdiga ansträngningar för demokratisering.

201.  Europaparlamentet uppmanar konsekvensbedömningsnämnden att, under överinseende av kommissionens ordförande, se till att inverkan på människorättssituationen beaktas när det gäller EU:s projekt för utvecklingssamarbete och vice versa.

202.  Europaparlamentet framhäver betydelsen av att aktivt engagera icke-statliga organisationer i planering, genomförande och utvärdering av människorättsbestämmelser, så att man säkrar största möjliga medverkan från det civila samhället i utformningen av politiken och gör människorättsbestämmelserna effektiva.

203.  Europaparlamentet välkomnar det nya initiativet EU-frivilliga för humanitärt arbete, som under perioden 2014–2020 kommer att ge omkring 18 000 personer från EU och tredjeländer möjlighet att delta världen över i humanitära insatser där sådana behövs mest akut och ge uttryck för solidaritet genom att hjälpa samhällen som drabbats av naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människor.

204.  Europaparlamentet uppmanar EU att göra en samordnad insats mot markrofferi, genom att främja lämpliga skyddsgarantier för att förhindra förekomsten av denna företeelse i de berörda länderna och bland EU:s och övriga europeiska företag som är verksamma i dessa länder. Nekad tillgång till mark och naturtillgångar för landsbygdsbefolkningen och de fattiga i städerna är en av huvudorsakerna till svält och fattigdom i världen och påverkar i sig även möjligheterna för lokala grupper att utöva sina mänskliga rättigheter, framför allt rätten till mat. Parlamentet efterlyser en bedömning av hur EU:s handelspolitik påverkar markrofferi. Parlamentet välkomnar EU:s aktiva deltagande i utvecklingen av de globala frivilliga riktlinjerna om ansvarsfull förvaltning av besittningsrätt till mark, fiske och skogar inom ramen för nationell livsmedelstrygghet, som antogs under FN:s överinseende, och begär att dessa riktlinjer genomförs och att det antas bindande riktlinjer för att förhindra markrofferi. Parlamentet betonar icke desto mindre att det föreligger ett akut behov att integrera ett hänsynstagande till mänskliga rättigheter och fattigdomsminskning i beslutsfattande som rör investerares förvärv eller långfristiga hyrande av stora landområden. EU:s reaktion på denna utmaning kommer på ett tydligt sätt att visa huruvida man är beredd att fullgöra sitt åtagande att närma sig en rättighetsbaserad strategi i sin politik för utvecklingssamarbete – i enlighet med visionen i Lissabonfördraget – genom vilken EU:s utvecklingspolitik skulle bidra ytterligare till en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i utvecklingsländer med det primära syftet att utrota fattigdomen i världen. Parlamentet uppmanar EU att i linje med rekommendationerna från FN:s särskilda rapportör för rätten till mat åta sig att gå över till agroekologi som ett sätt att garantera rätten till mat.

205.  Europaparlamentet noterar med djup oro att urbefolkningarna drabbas särskilt hårt av människorättskränkningar i samband med utvinning av naturtillgångar. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att stödja kraftfulla lagstiftningsramar och initiativ syftande till öppenhet och god förvaltning i samband med gruvdrift och inom andra naturresurssektorer, med respekt för lokalbefolkningens fria, på förhand inhämtade och välinformerade samtycke och för FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter.

206.  Europaparlamentet noterar med djup oro att sårbara grupper är särskilt utsatta för människorättskränkningar som har att göra med miljöförstöring, eftersom ökad förekomst av monokulturplanteringar, skogsavverkning, infrastruktur och stödprojekt för gas- och oljeutvinning, biobränslen, gruvdrift eller storskalig vattenkraft orsakar avskogning och skogsförstörelse. Kommissionen uppmanas att genomföra det sjunde miljöhandlingsprogrammet och att upprätta en övergripande plan för att motverka avskogning och skogsförstörelse och deras miljömässiga, sociala och människorättsliga konsekvenser.

207.  Europaparlamentet påpekar att man genom genomförandet av program inom utveckling, utbildning och hälsa bidrar till att bekämpa såväl fattigdom som internationell terrorism. Parlamentet uppmanar EU att utveckla fler strategier i linje med utrikestjänstens strategi för säkerhet och utveckling i Sahel.

208.  Europaparlamentet betonar att det, trots de framsteg som redan gjorts när det gäller tillgången till dricksvatten och sanitet, fortfarande finns uppskattningsvis 2,6 miljarder människor som saknar tillgång till en latrin och 1,1 miljarder människor som helt saknar tillgång dricksvatten. Parlamentet hävdar att detta inte enbart beror på bristande resurser utan även på bristande politisk vilja. Parlamentet uppmanar därför regeringarna att garantera tillgång till säkert dricksvatten och sanitet, särskilt för kvinnor och barn.

209.  Europaparlamentet efterlyser en ambitiös långsiktig politisk strategi och handlingsplan för folkhälsa, innovation och tillgång till läkemedel, där man bland annat undersöker möjligheterna till nya stimulansåtgärder för forskning och utveckling, i enlighet med beskrivningen i den rapport som WHO:s rådgivande expertgrupp om forskning och utveckling lade fram 2012 om finansiering och samordning (Financing and Coordination), för att säkerställa rätten till en tillräcklig levnadsstandard för varje människas hälsa och välbefinnande utan åtskillnad på grund av ras, religion, politisk övertygelse eller ekonomiska eller sociala förutsättningar. Parlamentet betonar att kvinnor och flickor är de som är mest utsatta för hiv-pandemin och även de som oftast tar hand om sjuka i sina samhällen.

Internationella kultur- och idrottsevenemang och de mänskliga rättigheterna

210.  Europaparlamentet fördömer det faktum att auktoritära stater allt oftare står värdar för stora idrotts- eller kulturevenemang för att stärka sin internationella legitimitet samtidigt som de i allt större utsträckning kväver det inhemska missnöjet. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att samarbeta med nationella idrottsförbund, företag och organisationer i det civila samhället när det gäller villkoren för deras medverkan i sådana evenemang, även med avseende på den första upplagan av Europeiska spelen i Baku 2015 och Fifas VM i Ryssland 2018. Parlamentet efterlyser en EU-politisk ram för idrott och mänskliga rättigheter och relevanta åtaganden i nästa handlingsplan för mänskliga rättigheter.

211.  Europaparlamentet upprepar att, inom ramen för de mänskliga rättigheternas allmängiltighet, och på grundval av Unesco-konventioner, den kulturella mångfalden och kulturarvet är världens arv, och att det internationella samfundet har en skyldighet att samarbeta när det gäller att skydda dem och öka deras värde. Parlamentet anser att avsiktlig förstörelse av kulturarvet och det konstnärliga arvet, på sätt som nu sker i Irak och i Syrien, bör åtalas som krigsförbrytelser och som brott mot mänskligheten.

Stärkande av Europaparlamentets insatser för de mänskliga rättigheterna

212.  Europaparlamentet ger på nytt uttryck för sitt åtagande att förbättra parlamentets egna förfaranden, processer och strukturer för att se till att mänskliga rättigheter och demokrati står i centrum för dess insatser och politik. Parlamentet påminner om sitt långsiktiga åtagande till förmån för mänskliga rättigheter, som återspeglas av Sacharovpriset för tankefrihet. Det är också nödvändigt med ett verkningsfullt samarbete och en fullödig integrering av de mänskliga rättigheterna överallt i parlamentet för att underutskottet för mänskliga rättigheter ska kunna fullgöra sitt uppdrag i enlighet med arbetsordningen, det vill säga att ”säkerställa samordning mellan all unionens externa politik och dess politik för mänskliga rättigheter”.

213.  Europaparlamentet efterlyser ett bättre genomförande av riktlinjerna för parlamentets interparlamentariska delegationer om främjande av mänskliga rättigheter och demokrati, samt en översyn av riktlinjerna som bör utföras av delegationsordförandekonferensen i samarbete med underutskottet för mänskliga rättigheter. Parlamentet rekommenderar i detta sammanhang en mer systematisk och insynsvänlig metod för att ta upp människorättsfrågor – särskilt enskilda fall som det hänvisas till i parlamentets resolutioner samt Sacharovpristagare och nominerade kandidater som står under hot – under delegationsresor till tredjeländer, och även för att rapportera till underutskottet för mänskliga rättigheter om åtgärder som vidtagits, såväl skriftligen som, i politiskt motiverade fall, inom ramen för en särskild avrapporteringssession.

214.  Europaparlamentet betonar behovet av fortsatta reflektioner kring de lämpligaste sätten att maximera trovärdigheten, synligheten och verkan för parlamentets resolutioner om överträdelser på områdena mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstaten och nödvändigheten av en lämplig samordning mellan och uppföljning av alla EU-institutioner, liksom av det europeiska initiativet för demokrati. Parlamentet betonar särskilt behovet av institutionell uppföljning av frågor som tas upp i parlamentets brådskande resolutioner.

215.  Europaparlamentet efterlyser en diskussion om att samla de olika verktyg som parlamentet har att tillgå avseende stöd för och främjande av mänskliga rättigheter i ett enda strategidokument som antas av parlamentet under ett plenarsammanträde. Parlamentet anser att det bör upprättas en webbplats som uppdateras regelbundet och som innehåller uppgifter om människorättsförsvarare som nämns i parlamentets brådskande resolutioner och att det även bör inrättas en intern arbetsgrupp inom parlamentet som kan följa ärendena med de förtecknade försvararna runtom i världen och uppmana delegationer att resa till tredjeländerna för att träffa dem.

o
o   o

216.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s säkerhetsråd, FN:s generalsekreterare, ordföranden för FN:s 69:e generalförsamling, ordföranden för FN:s råd för mänskliga rättigheter, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och EU:s delegationschefer.

(1) Antagna texter, P8_TA(2014)0070.
(2) A/RES/55/2.
(3) Rådets dokument 11855/2012.
(4) Antagna texter, P7_TA(2013)0575.
(5) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 69.
(6) Antagna texter, P7_TA(2014)0252.
(7) Antagna texter, P7_TA(2014)0259.
(8) EUT C 153 E, 31.5.2013, s. 115.
(9) Antagna texter, P8_TA(2014)0013.
(10) EUT C 33 E, 5.2.2013, s. 165.
(11) Antagna texter, P7_TA(2013)0274.
(12) A/RES/67/176.
(13) Antagna texter, P7_TA(2014)0206.
(14) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 107.
(15) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 101.
(16) EUT C 290 E, 29.11.2006, s. 107.
(17) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 31.
(18) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 94.
(19) Antagna texter, P8_TA(2014)0059.
(20) Antagna texter, P7_TA(2013)0420.
(21) Antagna texter, P7_TA(2013)0394.
(22) Antagna texter, P7_TA(2013)0180.
(23) A/RES/69/186.
(24) Antagna texter, P7_TA(2013)0286.
(25) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 509/2014 av den 15 maj 2014 om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (EUT L 149, 20.5.2014, s. 67).


Förbindelserna mellan EU och Arabförbundet och samarbete i kampen mot terrorismen
PDF 137kWORD 58k
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2015 om förbindelserna mellan EU och Arabförbundet för samarbete i kampen mot terrorism (2015/2573(RSP))
P8_TA(2015)0077RC-B8-0215/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den resolution som FN:s säkerhetsråd antog den 24 september 2014 om det hot mot internationell fred och säkerhet som terroristhandlingar utgör (resolution 2178 (2014)),

–  med beaktande av det gemensamma Rigauttalandet till följd av det informella mötet mellan ministrarna för rättsliga och inrikes frågor i Riga den 29–30 januari 2015,

–  med beaktande av EU:s och Arabförbundets sambandskontor i Malta som ska underlätta dialogen mellan kommissionen och Arabförbundet,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av den förklaring som antogs vid det tredje mötet mellan EU:s och Arabförbundets utrikesministrar den 10 och 11 juni 2014,

–  med beaktande av det samförståndsavtal som undertecknades den 19 januari 2015 mellan vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Federica Mogherini och Arabförbundets generalsekreterare Nabil al-Arabi, som representerade EU och Arabförbundet,

–  med beaktande av EU:s strategi för inre säkerhet, som antogs vid rådets möte den 25 februari 2010,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om terrorismbekämpning, särskilt de av den 9 februari 2015,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 februari 2015 om åtgärder mot terrorism(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2015 om situationen i Egypten(2),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Arabförbundets stater,

–  med beaktande av uttalandet från vice ordföranden/unionens höga representant, Federica Mogherini, av den 19 januari 2015,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Terrorism och våldsam extremism utgör ett allvarligt hot mot säkerheten och friheter på global nivå och respekten för de grundläggande rättigheterna är ett väsentligt inslag i en framgångsrik politik för terrorismbekämpning.

B.  Terrorism är ett globalt hot som kräver ett samlat agerande från nationella regeringar och regionala och internationella organisationer. En global allians som agerar helt i enlighet med internationell rätt, grundläggande värden och internationella människorättsnormer är den enda vägen att gå för att effektivt bemöta detta hot.

C.  Den 19 januari 2015 undertecknade vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, och Arabförbundets generalsekreterare, Nabil al-Arabi, ett samförståndsavtal mellan Europeiska utrikestjänsten och Arabförbundets generalsekretariat.

D.  Innehållet i samförståndsavtalet mellan Europeiska utrikestjänsten och Arabförbundets generalsekretariat från 2015 är inte offentligt.

E.  EU och Arabförbundet har ett gemensamt intresse av att hitta långsiktiga lösningar för att garantera regional fred och stabilitet. Samförståndsavtalet ska stödja och stärka förbindelserna mellan EU:s medlemsstater och Arabförbundets medlemmar för att förbättra deras arbetsstruktur, utbyta erfarenheter och stärka dialogen mellan dem i syfte att uppnå gemensamma mål på områden av gemensamt intresse.

F.  Fenomenet med stridande från Europa som tar sig till olika platser för att bedriva jihad, och det säkerhetshot dessa kan utgöra i EU när de återvänder, lär bestå under åren framöver. Det rapporteras att tusentals unionsmedborgare har lämnat sina hem för att bli utländska stridande sedan kriget och våldet i Syrien, Irak och Libyen bröt ut. Detta innebär ytterligare en utmaning för EU-medborgarnas säkerhet. Terrorhandlingarna nyligen i Paris och Köpenhamn utfördes av EU-medborgare.

G.  Spridningen av terroristpropaganda underlättas av internet och sociala medier. Genom cyberterrorism kan terroristgrupper knyta nya och upprätthålla befintliga kontakter utan att behöva möta fysiska hinder i form av gränser, vilket därmed minskar deras behov av baser eller fristäder i olika länder.

H.  Det förekommer allvarliga och systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Arabförbundets medlemsstater.

I.  Civilsamhällets organisationer, som enligt EU utövar sina allmänna mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, stämplas ofta som terroristorganisationer av regeringarna i Arabförbundets medlemsstater. Terrorismbekämpning och nationell säkerhet åberopas alltmer för att legitimera kraftåtgärder mot oppositionella, civilsamhället och journalister.

J.  EU:s externa politik måste bidra till att motverka terroristhotet, som håller på att eskalera i vissa delar av EU:s grannskap. Förebyggande strategier för terrorismbekämpning bör bygga på ett mångfasetterat tillvägagångssätt som syftar till att direkt bekämpa förberedande av attacker på EU:s territorium, men som även tar fasta på behovet av att angripa de underliggande orsakerna till terrorism.

K.  EU fördömer tillämpningen av dödsstraff och grym och omänsklig bestraffning i hela världen, inklusive för dem som har dömts för att ha utfört terroristdåd.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa bestörtning över det mänskliga lidandet och förlusterna av människoliv på grund av terroristattacker och uttrycker sin solidaritet med de anhöriga till alla oskyldiga offer.

2.  Europaparlamentet understryker att terrorism utgör ett direkt hot mot alla länder och människor oavsett etnisk bakgrund, religion eller trosuppfattning.

3.  Europaparlamentet begär att samförståndsavtalet offentliggörs så att innehållet kan granskas demokratiskt och rättsligt.

4.  Europaparlamentet uppmanar rådet att tillsammans med Arabförbundets samtliga medlemsstater utarbeta en harmoniserad och enhetlig definition av terrorism.

5.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av samarbete i frågor som rör humanitärt bistånd genom informationsutbyte om krissituationer. Parlamentet understryker hur viktigt det är att, när så är lämpligt, utbyta information och bästa praxis samt att samarbeta för att ta fram praktiska strategier i syfte att lättare kunna ringa in hoten. Dessa strategier bör inbegripa effektivare åtgärder för att förhindra radikalisering, rekrytering och terroristers och utländska stridandes resor samt åtgärder till stöd för de stridande som återvänder till avreseorten.

6.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att det i kampen mot terrorism är av avgörande betydelse att man angriper inte bara konsekvenserna utan också de faktorer som ligger bakom radikalisering, och understryker behovet av ett heltäckande och sektorsövergripande tillvägagångssätt som garanterar att åtgärder vidtas inom samtliga berörda politiska områden. Det är bland annat viktigt att främja en kultur som kännetecknas av integration och tolerans genom exempelvis utbildning och social och regional politik.

7.  Europaparlamentet konstaterar att jihadistisk extremism är en av de viktigaste orsakerna till terroristhotet i EU och arabländerna. Parlamentet ställer sig bakom åsikten att en strategi för avradikalisering och terrorismbekämpning aldrig kan fungera utan ett nära samarbete med ursprungsländerna.

8.  Europaparlamentet uppmanar EU:s och Arabförbundets medlemsstater att respektera förbudet mot tortyr som är inskrivet i FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, som de flesta av dem har undertecknat och ratificerat. Parlamentet upprepar att framtvingade erkännanden under tortyr inte är giltiga.

9.  Europaparlamentet bekräftar än en gång att terroristhoten måste bemötas genom en fortsatt balans mellan frihet och säkerhet. Dessutom bör samtliga åtgärder övervägas utifrån deras förenlighet med rättsstatsprincipen och kraven beträffande grundläggande rättigheter.

10.  Europaparlamentet välkomnar generellt sätt samarbetet och partnerskapet mellan EU och tredjeländer för att bekämpa terrorism. Parlamentet välkomnar inrättandet av en strategisk dialog mellan EU och Arabförbundet, som bland annat ska inbegripa utbyten om politiska frågor och säkerhetsfrågor och regelbundna möten mellan EU:s kommitté för utrikes- och säkerhetspolitik och arabländernas ständiga representanter, och berömmer de framsteg som gjorts på området för tidig varning och krishantering, i synnerhet det fullständiga genomförandet av projektet för tidig varning och krishantering.

11.  Europaparlamentet påminner dock om att terrorismbekämpningsåtgärder aldrig får missbrukas för att förtrycka legitima oppositionella eller för att kränka de allmänna mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar EU att införa tydliga garantier i sitt samarbete med tredjeländer för att det inte direkt eller indirekt ska stödja eller legitimera förtrycket av legitima organisationer och enskilda i terrorismbekämpningens namn.

12.  Europaparlamentet betonar att EU:s och Arabförbundets utrikesministrar också enades om att fortsätta arbetet med ett övergripande genomförande av FN:s globala strategi för terrorismbekämpning. Parlamentet stöder att ministrarna välkomnade inrättandet av FN:s centrum mot terrorism på initiativ av väktaren av islams två heliga moskéer och efterlyste stöd för detta centrum, samt att de välkomnade den första internationella konferensen om terrorismbekämpning som hölls i Baghdad i mars 2014 som ett tillfälle att diskutera och finna lämpliga sätt och metoder för att främja internationellt samarbete och bekämpa terrorism på regional nivå.

13.  Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är att EU och Arabförbundet samarbetar i frågor som rör mänskliga rättigheter, med betoning på att fortsätta främja och skydda de mänskliga rättigheterna och upprätthålla samtliga mänskliga rättigheter för alla, däribland rätten till ekonomisk och social utveckling, yttrandefriheten och religions- eller trosfriheten, och samtidigt värna tolerans och samexistens mellan olika religioner och ta avstånd från utestängning, extremism och uppmaningar till och spridning av hat och våld.

14.  Parlamentet uppmanar rådet att undersöka huruvida EU:s uppförandekod om vapenexport kränkts i samband med förtryck.

15.  Europaparlamentet kräver att EU i samarbete med Arabförbundet inrättar en särskild mekanism för att sätta stopp för vapenhandeln, framförallt med inriktning på de länder där terrorismen har sitt ursprung eller där terroristerna utbildas. EU bör noggrant övervaka vapenexporten, i synnerhet när det gäller teknik med dubbla användningsområden, som skulle kunna bli redskap för terroristernas ändamål. Parlamentet anser att det är nödvändigt att motarbeta finansieringen av terrorism i samarbete med relevanta aktörer, inbegripet Arabförbundet och dess medlemmar.

16.  Europaparlamentet anser att EU måste ompröva den svaghet som varit utmärkande för tidigare terrorismbekämpningssamarbete med ursprungs-, transiterings- och destinationsländer genom vilka utländska stridande och resurser till stöd för dem har kanaliserats, bland annat Arabförbundets medlemsstater.

17.  Europaparlamentet betonar att en heltäckande EU-strategi för åtgärder mot terrorism, som bygger på en strategi där man kombinerar diplomatiska, socioekonomiska, utvecklingsinriktade, konfliktförebyggande, fredsbyggande och krishanteringsinriktade verktyg, också måste dra full nytta av unionens utrikes- och utvecklingspolitik för att bekämpa fattigdom, diskriminering och marginalisering samt korruption, och främja en god samhällsstyrning och förebygga och lösa konflikter, som bidrar till att vissa grupper och samhällssektorer marginaliseras och på det sättet blir mer utsatta för propaganda från extremistgrupper.

18.  Europaparlamentet påminner om att det internationella samfundet i och med antagandet av generalförsamlingens resolution 60/288 om FN:s globala strategi för terrorismbekämpning åtagit sig att vidta åtgärder för att upprätthålla respekten för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen som grundförutsättningar i kampen mot terrorism.

19.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna och EU-byråerna, inklusive Europol och Eurojust, om deras skyldigheter enligt stadgan om de grundläggande rättigheterna, internationell människorättslagstiftning och EU:s utrikespolitiska mål.

20.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att religiösa minoriteters rättigheter är oupplösligt kopplade till respekten för andra grundläggande mänskliga rättigheter och friheter såsom rätt till frihet, säkerhet, lika möjligheter för kvinnor och män och yttrandefrihet. Parlamentet uppmanar Arabförbundet, Europeiska utrikestjänsten och de båda organisationernas medlemsstater att skydda de religiösa minoriteterna i arabvärlden och till fullo genomföra EU:s riktlinjer om främjande och skydd av religions- och trosfriheten.

21.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt till Arabförbundets generalsekreterare.

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0032.
(2) Antagna texter, P8_TA(2015)0012.


Hållbart utnyttjande av havsaborre
PDF 128kWORD 51k
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2015 om hållbart utnyttjande av havsabborrbestånden (2015/2596(RSP))
P8_TA(2015)0078B8-0235/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av förslaget till resolution från fiskeriutskottet,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Vetenskapens kännedom om havsabborrens beståndsstatus är otillräcklig. Detta gäller framför allt i fråga om tillgängliga data för exakta gränser, beståndens migrationsvägar och havsabborrens förökningsplatser.

B.  Internationella havsforskningsrådet (Ices) identifierar fyra slags havsabborrbestånd: ett i Keltiska havet/Engelska kanalen/Nordsjön, ett i Biscayabukten, ett i vattnen väster om Pyreneiska halvön och ett väster om Skottland/Irland.

C.  Olika studier visar att havsabborrens beståndsstatus inger betänkligheter, trots de nödåtgärder som tidigare vidtagits av kommissionen.

D.  Eftersom dödligheten fortfarande är mycket stor och havsabborren är en art som uppnår mognad sent och växer långsamt behöver havsabborren mycket tid för att återfå sin populationsstorlek.

E.  Havsabborren är en ädelfisk med betydande ekonomiskt värde och därför mycket eftersökt av fiskerinäringen.

F.  Havsabborrfiske bedrivs av ett ansenligt antal fartyg och fisket är heterogent i fråga om fartygsstorlekarna, fiskesäsongerna och de fiskeredskap som används.

G.  Fångsterna inom fritidsfisket är betydande och bidrar till minst en fjärdedel av fångsterna av denna art.

H.  I förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken(1) föreskrivs det att bestånden ska återställas till eller bevaras över nivåer för maximal hållbar avkastning.

I.  För arten havsabborre finns det inte några totala tillåtna fångstmängder.

J.  Kommissionen har vidtagit nödåtgärder med förbud mot havsabborrfiske med flyttrål i Keltiska havet, Engelska kanalen, Irländska sjön och södra Nordsjön till och med den 30 april 2015.

K.  Det räcker inte med de nationella beståndsvårdande åtgärder som hittills vidtagits för att bevara arten, och de löser inte heller problemen med resursdelning och tillträde till resurserna.

L.  Framför allt måste utnyttjandet av havsabborre under lektiderna begränsas, eftersom det påtagligt bromsar upp förnyelsen av beståndet och hindrar dess återhämtning.

M.  I Irland får bara fritidsfiskare fiska havsabborre.

N.  Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen rekommenderar att fiskedödligheten för havsabborre ska minskas med ungefär 60 procent.

O.  I sitt arbete om havsabborre rekommenderar samarbetsgruppen för de rådgivande nämnderna beståndsvårdande åtgärder på europeisk nivå.

P.  Ett hållbart utnyttjande av havsabborre förutsätter politiska val som bör göras under medverkan av alla berörda parter.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utvärdera havsabborrens beståndsstatus samt beståndets gränser, artens migration och dess exakta förökningsplatser. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta sin utgångspunkt i Europeiska havs- och fiskerifonden, som ställer avsevärda medel till förfogande för insamling av vetenskapliga data.

2.  Europaparlamentet betonar att de olika segmenten inom havsabborrfisket måste utvärderas exakt, liksom också fritidsfiskets procentuella andel av fångsterna.

3.  Europaparlamentet anser att skyddet av havsabborre förutsätter att havsabborrfisket förvaltas på europeisk nivå och att man vid förvaltningen bör ta tillräcklig hänsyn till vetenskapliga rön och gynna en närbelägen förvaltning och principen om regionalisering.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en flerårig förvaltningsplan för havsabborre för att beståndet ska kunna återställas till en nivå över maximal hållbar avkastning. Parlamentet betonar att yrkesfiskare, fritidsfiskare och rådgivande nämnder måste få medverka i arbetet med denna förvaltningsplan.

5.  Europaparlamentet erinrar om att fleråriga förvaltningsplaner bör tas fram i enlighet med medbeslutandeförfarandet.

6.  Europaparlamentet anser att utvecklingen av en flerårig förvaltningsplan för havsabborre förutsätter en utvärdering av olika beståndsvårdande åtgärder för kommersiellt fiske, framför allt att det fastställs en total tillåten fångstmängd, samt att det behövs ett vetenskapligt väl underbyggt beslut om minsta landningsstorlek och begränsningar i tid och rum för att skydda artens förökning, tillsammans med andra tekniska åtgärder.

7.  Europaparlamentet inser vilka problem det skulle föra med sig om det infördes en total tillåten fångstmängd, framför allt med beräkningen av de historiska fångsterna, fördelningen av kvoterna på nationell nivå mellan de olika verksamhetsformerna samt svårigheten att få med fritidsfisket, men betonar att en sådan åtgärd måste övervägas, eftersom havsabborrbeståndet är i sådant skick att det ovillkorligen måste göras något.

8.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt med EU-åtgärder för fritidsfisket i form av kvantitativa begränsningar, vars utformning ännu måste fastställas.

9.  Europaparlamentet anser att det måste råda konsekvens mellan åtgärderna för kommersiellt fiske och för fritidsfiske, för att bestånden ska kunna bevaras på en nivå över maximal hållbar avkastning i enlighet med målen för den gemensamma fiskeripolitiken.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 354, 28.12.2013, s. 22.


FN:s människorättsråds 28:e möte
PDF 269kWORD 99k
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2015 om EU:s prioriteringar inför FN:s råd för mänskliga rättigheter under 2015 (2015/2572(RSP))
P8_TA(2015)0079RC-B8-0228/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s människorättskonventioner och deras fakultativa protokoll, inbegripet konventionen om barnets rättigheter och konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 60/251 om inrättandet av ett råd för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, den europeiska sociala stadgan och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, som antogs den 25 juni 2012,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om FN:s råd för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inklusive sina brådskande resolutioner i dessa frågor,

–  med beaktande av årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013 och av Europeiska unionens politik på området,

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 9 februari 2015 om EU:s prioriteringar inom FN:s olika forum för de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av artiklarna 2, 3.5, 18, 21, 27 och 47 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av det 28:e mötet i FN:s råd för det mänskliga rättigheterna, som ska äga rum den 2–27 mars 2015,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Respekt för samt främjande och försvar av de mänskliga rättigheternas allmängiltighet är en del av EU:s etiska och rättsliga regelverk och en av hörnstenarna i den europeiska enheten och integriteten.

B.  De mänskliga rättigheterna tillkommer alla människor, oavsett nationalitet, ras, kön, etniskt ursprung, religion eller varje annan status, och respekten för dem finns inskriven i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt i senare tillkomna konventioner, förklaringar och resolutioner om de mänskliga rättigheterna.

C.  Alla mänskliga rättigheter – antingen de är medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala eller kulturella – är odelbara och står i samband med och är beroende av varandra. Förvägras man någon av dessa rättigheter får detta direkt negativa konsekvenser för de andra rättigheterna.

D.  Underlåtelse att respektera de mänskliga rättigheterna och frånvaro av legitim demokratisk delaktighet leder till instabilitet, sönderfallande stater, humanitära kriser och väpnade konflikter.

E.  I sina förbindelser med tredjeländer vägleds unionen av artikel 21 i Lissabonfördraget, där de mänskliga rättigheternas och de grundläggande friheternas allmängiltighet och odelbarhet bekräftas och där det påbjuds respekt för människors värde, principerna om jämlikhet och solidaritet samt principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten.

F.  Alla stater är skyldiga att respektera sina befolkningars grundläggande rättigheter och vidta konkreta åtgärder i syfte att främja respekten för dessa rättigheter på nationell nivå samt att samarbeta på internationell nivå för att undanröja hinder för förverkligandet av de mänskliga rättigheterna inom alla områden.

G.  De ordinarie mötena i FN:s råd för mänskliga rättigheter, utnämningen av särskilda rapportörer, mekanismen för allmän återkommande utvärdering samt förekomsten av särskilda förfaranden antingen för specifika situationer i vissa länder eller för temainriktade frågor bidrar till att de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen främjas och respekteras.

H.  Beklagligt nog finns det bland de nuvarande medlemmarna i FN:s råd för mänskliga rättigheter somliga som erkänt hör till dem som begår de grövsta brotten mot de mänskliga rättigheterna och är kända för att inte ha velat vare sig samarbeta med FN:s särskilda förfaranden eller uppfylla sina rapporteringskrav gentemot FN:s konventionsorgan för mänskliga rättigheter.

FN:s råd för mänskliga rättigheter

1.  Europaparlamentet välkomnar EU:s prioriteringar för det kommande 28:e ordinarie mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter (människorättsrådet), i den form de anges i rådets slutsatser av den 9 februari 2015.

2.  Europaparlamentet välkomnar utnämningen av ambassadör Joachim Rücker till människorättsrådets ordförande under 2015.

3.  Europaparlamentet lyckönskar Zeid Ra’ad al-Hussein till hans utnämning som FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och upprepar sitt starkaste stöd för hans insatser och uppdrag.

4.  Europaparlamentet hälsar med tillfredsställelse att vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, kommer att närvara vid högnivåmötet i människorättsrådet, eftersom detta sänder ut rätt signal om EU:s starka engagemang för det multilaterala systemet för de mänskliga rättigheterna.

5.  Europaparlamentet välkomnar den årliga rapporten från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter till FN:s generalförsamling, som omfattar perioden från december 2013 till november 2014, och uttrycker sitt fulla stöd för högkommissarieämbetets oberoende och integritet. Parlamentet betonar att man måste värna om detta oberoende för att högkommissarien ska kunna fortsätta att utföra sitt uppdrag på ett effektivt och opartiskt sätt, och upprepar att tillräckliga medel måste ställas till högkommissariens förfogande.

6.  Europaparlamentet påminner om sitt och DROI-utskottets (underutskottet för mänskliga rättigheter) åtagande att stödja ett starkt multilateralt människorättssystem under FN:s överinseende, inbegripet generalförsamlingens tredje utskott, människorättsrådet, kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och det arbete som bedrivs av närbesläktade specialiserade FN-organ som ILO och via FN:s särskilda förfaranden.

7.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att, i synnerhet genom EU:s delegationer i New York och Genève, göra EU mer samstämmigt med hjälp av konkreta samråd i god tid så att EU:s ståndpunkt kan förkunnas med en röst. Parlamentet bekräftar på nytt att det är mycket viktigt att det arbete som bedrivs i New York och Genève inom ramen för FN:s generalförsamling, generalförsamlingens tredje utskott och människorättsrådet integreras i de berörda delarna av EU:s interna och externa verksamhet så att man uppnår samstämmighet.

8.  Europaparlamentet anser att människorättsrådets trovärdighet undergrävs av att ett antal av dess medlemmar fortsatt trakasserar och frihetsberövar människorättsförsvarare och oppositionsmedlemmar. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt att människorättsrådets medlemmar bör väljas bland stater som upprätthåller respekten för de mänskliga rättigheterna, rättsstaten och demokratin och som godkänt en förlängning av stående inbjudningar till alla särskilda förfaranden. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att arbeta för och anta resultatbaserade människorättskriterier som bör gälla för att en stat ska kunna väljas till medlem av människorättsrådet. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att verka för att valet av människorättsrådets medlemmar präglas av öppenhet, insyn och konkurrens.

9.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd till mekanismen för allmän återkommande utvärdering samt sin uppskattning för det värdefulla arbete som görs inom denna mekanism. Parlamentet uppmanar medlemmarna att aktivt förbereda sina allmänna återkommande utvärderingar, bl.a. genom involvering av det civila samhället, delta i den interaktiva dialogen under utvärderingssessionerna och i debatterna om antagande av utvärderingsresultaten, genomföra rekommendationerna från utvärderingarna och vidta konkreta åtgärder för att upprätthålla och förbättra fullgörandet av sina skyldigheter på människorättsområdet.

10.  Europaparlamentet fortsätter att motsätta sig ”blockröstning” inom människorättsrådet, och uppmanar eftertryckligen människorättsrådets medlemsländer att visa fortsatt öppenhet vid sina omröstningar.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att fortsatt följa upp rekommendationerna från de allmänna återkommande utvärderingarna i EU:s alla politiska dialoger med de berörda länderna för att finna sätt att stödja länderna i deras genomförande av rekommendationerna.

12.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för de särskilda förfarandena och mandatinnehavarnas oberoende ställning, som gör det möjligt för dem att fullgöra sitt uppdrag med fullständig opartiskhet, och uppmanar alla stater att samarbeta med dessa förfaranden. Parlamentet uppmuntrar också medlemsstaterna att blottlägga fall där stater som har mandatinnehavare för särskilda förfaranden brister i samarbetet.

13.  Europaparlamentet anser det viktigt att det sänds ut parlamentariska delegationer till människorättsrådets möten och till andra relevanta möten i FN:s generalförsamling.

14.  Europaparlamentet beklagar att utrymmet för samverkan mellan det civila samhället och människorättsrådet fortsätter att krympa och att icke-statliga organisationer erbjuds färre möjligheter att tala vid dessa möten. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU och människorättsrådet att se till att det civila samhället i största möjliga utsträckning tillåts medverka vid människorättsrådets 28:e möte och i processen för de allmänna återkommande utvärderingarna och andra människorättsmekanismer i FN, utan rädsla för repressalier vid återkomsten till hemlandet.

Medborgerliga och politiska rättigheter

15.  Europaparlamentet bekräftar än en gång att yttrandefriheten, som är hörnstenen i varje fritt och demokratiskt samhälle, är en grundläggande rättighet för varje människa. Parlamentet fördömer skarpt morden på tolv människor i Frankrike i januari 2015, bland annat tecknare vid tidningen Charlie Hebdo, och på fyra människor i ett judiskt snabbköp, liksom morden på en filmregissör och en synagogevakt i Köpenhamn, begångna av terrorister som hade yttrande- och religionsfriheten som måltavla.

16.  Europaparlamentet fördömer extremistiska och jihadistiska gruppers missbruk av religionen, oavsett i vilka länder detta sker, men särskilt i Syrien, Irak, Libyen, Myanmar/Burma, Nigeria och Centralfrikanska republiken. Dessa grupper gör sig skyldiga till angrepp med skjutvapen och bomber, självmordsbombningar, människorov och andra våldsdåd som sprider skräck bland befolkningen. Parlamentet anser att kampen mot terrorismen kräver åtgärder mot dess grundläggande orsaker, bland annat social utslagning, politisk marginalisering och bristande jämlikhet. Parlamentet efterlyser större ansträngningar för att skydda rättigheterna för människor som tillhör religiösa minoriteter. Parlamentet kräver med eftertryck att rättsstaten och de mänskliga rättigheterna ska upprätthållas i all verksamhet mot terrorism.

17.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över alla inskränkningar av mötes- och föreningsfriheten, bland annat i form av förbud mot organisationer i det civila samhället, ett aggressivt bruk av straffrättsliga lagar om förtal och andra frihetsinskränkande lagar, överdrivna krav på registrering och anmälan samt alltför restriktiva bestämmelser om utländsk finansiering. Parlamentet bekräftar att föreningsfriheten och rätten till fredliga sammankomster är grundläggande delar av de mänskliga rättigheterna.

18.  Europaparlamentet uppmanar alla regeringar att främja och stödja såväl organisationer i det civila samhället som människorättsförsvarare och låta dem verka utan fruktan, förtryck eller hotelser, att samarbeta med människorättsrådet inom mekanismen för allmänna återkommande utvärderingar och att se till att länder som tillgripit repressalier mot människorättskämpar ställs till svars, framför allt om repressalierna lett till döden, vilket blev fallet i mars 2014 för människorättskämpen Cao Shunli i Kina, som dog som en följd av att hon försökte gå ombord på ett flygplan för att närvara vid människorättsrådets möte i Genève i september 2013.

19.  Europaparlamentet fördömer än en gång tillämpningen av dödsstraffet och ger sitt starka stöd till att det införs ett moratorium som ett steg på väg mot dess avskaffande.

20.  Europaparlamentet upprepar vikten av att bekämpa tortyr och andra former av misshandel och betydelsen av att EU åtagit sig att prioritera denna fråga, även med avseende på barn, liksom att underlätta det arbete som utförs av FN:s särskilde rapportör om tortyr. Parlamentet uppmanar eftertryckligen utrikestjänsten, kommissionen och EU:s medlemsstater att visa att de gemensamt förbundit sig att utrota tortyr och stödja offren, framför allt genom att fortsätta – eller i förekommande fall börja – bidra till FN:s frivilliga fond för tortyroffer samt till den särskilda fond som inrättats genom det fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr.

21.  Europaparlamentet uttrycker oro över den fortsatta och utbredda diskrimineringen av migranter, däribland asylsökande och flyktingar, samt kränkningarna av deras rättigheter. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att stödja det arbete som utförs av FN:s särskilde rapportör för migranters rättigheter, tillsammans med genomförandet av hans rekommendationer. Parlamentet uppmanar regeringarna att respektera migranternas mänskliga rättigheter och människovärde, att upphöra med godtyckliga gripanden och frihetsberövanden och att, för att inte irreguljära migranter ska hållas frihetsberövade längre än nödvändigt, se över perioderna för frihetsberövande och använda alternativ till förvar. Parlamentet uppmanar regeringarna att i alla sammanhang respektera principen om non-refoulement och att oinskränkt fullgöra sina folkrättsliga skyldigheter i fråga om utvisning av migranter. Parlamentet uppmanar de stater som inte redan gjort det att införa system och förfaranden för att se till att deras folkrättsliga skyldigheter på migrationsområdet efterlevs till fullo av alla deras program och institutioner.

22.  Europaparlamentet stöder den senaste rapporten och de senaste slutsatserna från människorättsrådets särskilde rapportör om nutida former av rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och därmed sammanhängande intolerans. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att i sin interna politik genomföra den särskilde rapportörens rekommendationer för att bekämpa spridningen av hat och hets med rasistiska, etniska och främlingsfientliga förtecken via internet och sociala medier genom lämpliga lagstiftningsåtgärder, med full respekt för andra grundläggande rättigheter såsom yttrande- och åsiktsfriheten.

23.  Europaparlamentet erkänner att den snabba utvecklingen av informations- och kommunikationsteknik har förändrat omständigheterna för utövande av yttrandefriheten runt om i världen, och att denna utveckling medfört både avsevärda fördelar och allvarliga problem. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang EU:s riktlinjer för yttrandefrihet både online och offline, som antogs av rådet i maj 2014, och fördömer alla begränsningar av digital kommunikation, även dem som är riktade mot aktörer från det civila samhället. Parlamentet upprepar behovet av att ägna särskild uppmärksamhet åt rättigheterna för journalister och bloggare.

24.  Europaparlamentet uppmanar människorättsrådet att fortsätta debatten om rätten till integritet och att i detta syfte utse en särskild FN-rapportör om rätten till integritet, särskilt i samband med digitala kommunikationer.

Sociala och ekonomiska rättigheter

25.  Europaparlamentet konstataterar att agendan för tiden efter FN:s millennieutvecklingsmål har som mål att utrota fattigdom senast 2030 genom att ta ett helhetsgrepp på ekonomiska, sociala och miljörelaterade frågor. Parlamentet välkomnar FN:s generalsekreterares sammanfattande rapport inför FN:s särskilda toppmöte om agendan för hållbara utvecklingsmål för tiden efter 2015. Parlamentet stöder generalsekreterarens appeller om en strategi som fokuserar på människors behov och rättigheter i syfte att utrota fattigdomen.

26.  Europaparlamentet anser att den växande och extrema ojämlikheten måste åtgärdas för att man ska kunna bekämpa fattigdomen överlag och verka för sociala och ekonomiska rättigheter genom att underlätta tillgången till framför allt livsmedel, vatten, utbildning, hälso- och sjukvård och adekvata bostäder. Parlamentet framhåller i detta sammanhang det växande problemet med markrofferi, som måste åtgärdas.

27.  Europaparlamentet anser att korruption, skatteflykt, vanskötsel av kollektiva nyttigheter och bristande ansvarsskyldighet bidrar till kränkningar av medborgarnas rättigheter, eftersom det avleder resurser från investeringar i välbehövliga offentliga tjänster såsom utbildning, grundläggande hälso- och sjukvård samt annan social infrastruktur, så att befolkningens fattigdom blir beständig. Parlamentet påminner om att regeringarna enligt den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter är skyldiga att respektera medborgarnas rättigheter genom att ställa tillräckliga resurser till deras förfogande. Parlamentet betonar i detta sammanhang att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt skyddet av människorättsförsvarare som arbetar för att främja ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

28.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för inrättandet av en särskild FN-rapportör om ekonomisk brottslighet, korruption och mänskliga rättigheter.

Företagande och mänskliga rättigheter

29.  Europaparlamentet stöder starkt att FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter sprids och genomförs på ett effektivt och heltäckande vis både inom och utanför EU, och framhåller att man måste vidta alla nödvändiga åtgärder för att åtgärda luckorna i det praktiska genomförandet av FN:s vägledande principer, även vad gäller tillgången till rättvisa. Parlamentet välkomnar initiativet till en förordning om inrättande av ett system för vederbörlig aktsamhet i leveranskedjan när det gäller ansvarsfull användning av mineraler från konfliktområden. Parlamentet uppmanar alla berörda parter att aktivt delta i det elfte mötet i FN:s arbetsgrupp för mänskliga rättigheter och transnationella bolag och andra företag och att stödja insatser för att anpassa sin politik till OECD:s riktlinjer för multinationella företag och till FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter. Parlamentet upprepar sin begäran till kommissionen att före utgången av 2015 rapportera om EU-medlemsstaternas genomförande av FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter.

30.  Europaparlamentet uppmanar EU:s delegationer runt om i världen att samverka med EU-företag för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna samt att se till att ”företagande och mänskliga rättigheter” inkluderas bland de ämnen som står i fokus i lokala förslagsinfordringar inom ramen för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter.

31.  Europaparlamentet anser att företagande och mänskliga rättigheter kan stärka varandra genom att nya affärsmöjligheter skapas i de regioner som är i störst behov av hållbara och ansvarsfulla investeringar och genom att den allmänna respekten för de mänskliga rättigheterna i utvecklingsländer främjas.

32.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att delta i den spirande debatten om ett juridiskt bindande internationellt instrument för företagande och mänskliga rättigheter inom ramen för FN-systemet.

Kvinnors rättigheter

33.  Europaparlamentet påpekar att jämställdhetsintegrering – som inbegriper omorganisering, förbättring, utveckling och utvärdering av politiken för att säkerställa att beslutsfattarna integrerar ett synsätt som bygger på lika möjligheter i alla politiska beslut, på samtliga nivåer och i alla skeden – är ett viktigt verktyg för att uppnå jämställdhet.

34.  Europaparlamentet uppmanar EU att aktivt delta i det 59:e mötet i FN:s kvinnokommission och att fortsätta att bekämpa alla försök att undergräva FN:s handlingsplattform från Peking, som kommer att ses över med anledning av 20-årsdagen av den fjärde världskonferensen för kvinnor när det gäller bland annat tillgång till utbildning och hälso- och sjukvård som grundläggande mänskliga rättigheter, samt sexuella och reproduktiva rättigheter.

35.  Europaparlamentet ställer sig kritiskt till att många länder har kvar lagar som innebär diskriminering, framför allt inom områdena familj och tillgång till egendom, trots de framsteg som hittills gjorts i arbetet för jämställdhet och kvinnors egenmakt. Parlamentet konstaterar att kvinnor fortfarande är enormt underrepresenterade på beslutsfattande positioner och att våld mot kvinnor fortfarande är utbrett, medan tillgången till rättvisa fortfarande är begränsad, trots det antal kvinnor som varje dag dör till följd av våld i hemmet. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över att bakslag har konstaterats i vissa länder, i synnerhet när det gäller sexuella och reproduktiva rättigheter.

36.  Europaparlamentet fördömer skarpt användningen av sexuellt våld mot kvinnor, vilket omfattar brott som massvåldtäkter, sexuellt slaveri, tvångsprostitution, könsrelaterad förföljelse – inklusive kvinnlig könsstympning – människohandel, barn- och tvångsäktenskap, hedersmord och alla andra former av sexuellt våld av samma allvarliga art, också när det används som taktik vid krigföring. Parlamentet uppmanar på nytt EU och samtliga dess medlemsstater att underteckna och ratificera Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen).

37.  Europaparlamentet påminner om att EU åtagit sig att integrera mänskliga rättigheter och könsrelaterade aspekter i uppdragen inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, i enlighet med FN:s säkerhetsråds banbrytande resolutioner nr 1325 och nr 1820 om kvinnor, fred och säkerhet. Parlamentet upprepar i detta sammanhang sin uppmaning till EU och dess medlemsstater att i arbetet med att skapa varaktig försoning stödja ett systematiskt deltagande av kvinnor som en vital del av fredsprocessen, och att erkänna behovet att integrera ett jämställdhetsperspektiv i konfliktförebyggande arbete, fredsbevarande insatser, humanitärt bistånd och återuppbyggnad efter konflikter samt demokratiseringsprocesser.

38.  Europaparlamentet betonar att kvinnlig könsstympning är en form av tortyr. Parlamentet understryker det fortsatta behovet av att EU arbetar tillsammans med tredjeländer för att utrota utövandet av kvinnlig könsstympning. Parlamentet påminner de medlemsstater som har nationella lagar som förbjuder kvinnlig könsstympning om att de måste tillämpa dessa lagar när det konstateras att någon av deras medborgare har utsatts för ett sådant ingrepp.

39.  Europaparlamentet välkomnar Internationella brottmålsdomstolens inkludering av sexualbrott och könsbaserade brott, inklusive våldtäkt, sexuellt våld och förnedring, och dess rekommendation att dessa brott ska betraktas som krigsförbrytelser.

Barns rättigheter

40.  Europaparlamentet uttrycker oro över att – trots framsteg sedan konventionen om barnets rättigheter antogs 1989 – minst 58 miljoner barn, särskilt flickor, barn från fattiga familjer, barn med funktionsnedsättningar och barn i konfliktområden, inte går i skola, och över att många barn fortfarande lider av sjukdomar som lätt kan förebyggas, medan andra utnyttjas i barnarbete.

41.  Europaparlamentet uppmanar alla stater att åta sig att utrota de värsta formerna av barnarbete enligt definitionen i artikel 3 i ILO:s konvention nr 182, omfattande barnslaveri, människohandel med barn, prostitution och farligt arbete som påverkar ett barns fysiska och psykiska hälsa.

42.  Europaparlamentet erinrar om att staten som en av sina primära skyldigheter har att ordna med utbildning för alla barn genom att öka utbildningsutbudet, inrätta adekvata institutioner och åtgärda de strukturella orsakerna till de största hindren för allmän primärutbildning, däribland skolavhopp, som fortfarande är ett stort hinder för allmän primärutbildning.

43.  Europaparlamentet begär tillräcklig EU-finansiering av program för demobilisering och återanpassning för barn med anknytning till väpnade konflikter och för före detta barnsoldater. Parlamentet erinrar om sitt starka stöd till kampanjen Barn, inte soldater, såsom det framhölls vid den utfrågning om samma ämne som hölls i underutskottet för mänskliga rättigheter den 3 december 2014. Parlamentet välkomnar de årliga rapporterna från FN:s särskilda representant för barn och väpnade konflikter och FN:s särskilda representant för våld mot barn, tillsammans med rapporten från den särskilde rapportören om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi.

Hbti-personers rättigheter

44.  Europaparlamentet är oroat över den senaste tidens ökning av antalet diskriminerande lagar och metoder samt våldsdåd mot personer på grund av deras sexuella läggning eller könsidentitet. Parlamentet efterlyser en nära övervakning av situationen för hbti-personer, bland annat i Nigeria och Gambia, där nyligen införda hbti-fientliga lagar utgör ett hot mot livet för sexuella minoriteter. Parlamentet uttrycker sin starka oro över de lagar mot ”propaganda” som begränsar yttrande- och mötesfriheten, även i Europa. Parlamentet välkomnar människorättsrådets resolution om bekämpande av våld och diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet, som antogs den 26 september 2014. Parlamentet bekräftar sitt stöd för att högkommissarien ska fortsätta arbetet med att främja och skydda alla mänskliga rättigheter för hbti-personer, särskilt genom uttalanden, rapporter och kampanjen ”Free and Equal”. Parlamentet uppmuntrar högkommissarien att fortsätta att bekämpa diskriminerande lagar och metoder.

Klimatförändringar och mänskliga rättigheter

45.  Europaparlamentet betonar att klimatförändringarna starkt påverkar grupper och personer i utsatta situationer, särskilt i låginkomstländer och i kuststater och lågt belägna östater som saknar ekonomiska resurser för att anpassa sig till genomgripande miljöförändringar.

46.  Europaparlamentet oroas över att ursprungsbefolkningar löper särskilt stor risk att drabbas av klimatförändringsrelaterade incidenter. Parlamentet konstaterar i detta avseende att de flesta ursprungsbefolkningar lever under fattigdomsgränsen och har liten eller ingen tillgång till representation, politiskt beslutsfattande eller rättssystem.

47.  Europaparlamentet välkomnar människorättsrådets erkännande att miljöförändringar har en negativ inverkan på befolkningars utkomstmöjligheter och står i vägen för förverkligandet av grundläggande internationellt erkända mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar därför med eftertryck de stater som är parter att vidta brådskande och ambitiösa begränsnings- och anpassningsåtgärder vid den kommande klimatkonferensen i Paris 2015.

48.  Europaparlamentet begär att kommissionen och utrikestjänsten deltar aktivt i debatten om begreppet klimatflykting, inklusive en eventuell definition av begreppet i folkrätten eller i något rättsligt bindande internationellt avtal.

Kampen mot straffrihet – Internationella brottmålsdomstolen

49.  Europaparlamentet ger på nytt uttryck för sitt helhjärtade stöd för Internationella brottmålsdomstolens arbete för att sätta stopp för straffriheten för personer som begår de allvarligaste brotten av betydelse för det internationella samfundet, och för att ge rättvisa åt offer för krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord. Parlamentet är alltjämt på sin vakt mot alla försök att undergräva denna domstols legitimitet eller oberoende. Parlamentet uppmanar med eftertryck EU och dess medlemsstater att samarbeta med domstolen och ge den ett starkt diplomatiskt, politiskt och ekonomiskt stöd, även inom FN. Parlamentet uppmanar också EU, dess medlemsstater och dess särskilda representanter att aktivt stödja brottmålsdomstolen, verkställandet av dess beslut samt kampen mot straffrihet för brott som omfattas av Romstadgan. Parlamentet välkomnar den palestinska myndighetens ratificering av Romstadgan i januari 2015.

Urbefolkningar

50.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten, kommissionen och medlemsstaterna att stödja översynen av mandatet för expertmekanismen om urbefolkningarnas rättigheter, i överensstämmelse med slutdokumentet från världskonferensen om urbefolkningar (FN:s generalförsamlings resolution 69/2), i syfte att övervaka, utvärdera och förbättra genomförandet av förklaringen om urbefolkningars rättigheter. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att begära att alla innehavare av mandat för särskilda förfaranden ägnar särskild uppmärksamhet åt frågor som rör kvinnor och flickor i urbefolkningar, och att systematiskt rapportera om sådana frågor till människorättsrådet. Parlamentet uppmanar eftertryckligen utrikestjänsten och medlemsstaterna att aktivt stödja utvecklingen av den systemomfattande handlingsplanen för urbefolkningar, i enlighet med begäran i FN:s generalförsamlings resolution från september 2014, särskilt i fråga om att ordna regelbundna samråd med urbefolkningar som ett led i denna process.

Internationella kultur- och idrottsevenemang och mänskliga rättigheter

51.  Europaparlamentet fördömer det faktum att auktoritära stater allt oftare står värdar för stora idrotts- eller kulturevenemang för att stärka sin internationella legitimitet samtidigt som de kväver inhemska avvikande åsikter ytterligare. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att aktivt ta upp denna fråga, även inom människorättsrådet, och att samarbeta med nationella idrottsförbund, näringslivsaktörer och civilsamhällesorganisationer om villkoren kring deras deltagande i sådana evenemang, bland annat med avseende på de första Europaspelen i Baku 2015 och fotbolls-VM i Ryssland 2018 och i Qatar 2022.

Drönare och självstyrande vapen

52.  Europaparlamentet upprepar sin vädjan till rådet om att utarbeta en gemensam EU-ståndpunkt om användningen av bestyckade drönare, varvid man bör lägga yttersta vikt vid respekten för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt och ta upp frågor som de rättsliga ramarna, proportionalitet, ansvarsutkrävande, skydd av civila och öppenhet. Parlamentet vädjar än en gång till EU att förbjuda utveckling, produktion och användning av helt självstyrande vapen som gör det möjligt att genomföra attacker utan mänsklig medverkan. Parlamentet betonar att mänskliga rättigheter måste ingå i alla dialoger med tredjeländer om terrorbekämpning.

EU:s integrering av mänskliga rättigheter

53.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja den allmängiltiga och odelbara karaktären hos de mänskliga rättigheterna, inklusive medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, i enlighet med artikel 21 i Lissabonfördraget och de allmänna bestämmelserna om unionens yttre åtgärder.

54.  Europaparlamentet uppmanar EU, dess medlemsstater, kommissionen och utrikestjänsten att integrera mänskliga rättigheter i all extern politik med tredjeländer. Parlamentet betonar också att EU i sin politik för mänskliga rättigheter måste se till att dess interna och externa politik stämmer överens med varandra, såsom det förutsätts i EU-fördraget, och undvika dubbla måttstockar när det gäller respekten för mänskliga rättigheter.

55.  Europaparlamentet uppmanar EU att anta ett rättighetsbaserat synsätt och att integrera respekten för mänskliga rättigheter i handel, investeringar, offentliga tjänster och utvecklingssamarbete samt i sin gemensamma säkerhets- och försvarspolitik.

EU:s prioriteringar i frågor om enskilda länder

Ukraina

56.  Europaparlamentet uttrycker sin allvarliga oro över våldet och den väpnade konflikten i östra Ukraina. Parlamentet hoppas att avtalet om eldupphör, som bygger på Minsköverenskommelsen, kommer att hålla. Parlamentet fördömer de omfattande brotten mot de mänskliga rättigheterna i konflikten och följderna av den senaste tidens strider. Parlamentet uttrycker sitt fulla stöd för FN:s övervakningsuppdrag för mänskliga rättigheter och OSSE:s särskilda övervakningsuppdrag i Ukraina, och efterlyser en förstärkning av det sistnämnda. Parlamentet framhåller sin starka oro över internflyktingarnas öde till följd av den väpnade konflikten i de sydöstra regionerna. Parlamentet fördömer den olagliga annekteringen av Krim till följd av Rysslands aggressiva och expansionistiska politik, som utgör ett hot mot Ukrainas enhet och oberoende. Parlamentet är fortsatt oroat över att lokalbefolkningen i denna region, i synnerhet krimtatarerna, utsätts för diskriminering och utbredda människorättskränkningar. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att stödja alla eventuella insatser på FN-nivå för att bekämpa straffriheten och utföra opartiska utredningar av våldshandlingarna och människorättskränkningarna i samband med ingripandena mot demonstrationerna på Majdan, den olagliga annekteringen av Krim och den väpnade konflikten i östra Ukraina. Parlamentet manar till respekt för internationell humanitär rätt med tillhörande principer för att skydda civila i konflikten.

Demokratiska folkrepubliken Korea (Nordkorea)

57.  Europaparlamentet välkomnar planerna på att förlänga mandatet för den särskilde rapportören om människorättssituationen i Demokratiska folkrepubliken Korea (Nordkorea). Parlamentet välkomnar också FN:s generalförsamlings resolution där FN:s säkerhetsråd uppmuntras att vidta lämpliga åtgärder för att utkräva ansvarsskyldighet, bland annat genom att överväga att hänskjuta situationen i Nordkorea till Internationella brottmålsdomstolen. Parlamentet uppmanar människorättsrådet att upprepa sitt krav på ansvarsskyldighet, även för de ansvariga för brott mot mänskligheten som begåtts i enlighet med politik som fastställts på högsta statsnivå. Parlamentet välkomnar upprättandet av en fältbaserad struktur i Republiken Korea (Sydkorea) för att skärpa övervakningen av situationen och dokumenteringen av bevis i syfte att utkräva ansvarsskyldighet, och uppmanar alla stater att samarbeta med denna struktur. Parlamentet uppmanar människorättsrådet att rikta ökad uppmärksamhet mot situationen i Nordkorea genom att sammankalla en formell panel där offer för rättskränkningar får komma till tals i samband med ett framtida möte i människorättsrådet.

Iran

58.  Europaparlamentet välkomnar människorättsrådets resolution från mars 2014 om människorättssituationen i Islamiska republiken Iran, tillsammans med förlängningen av den särskilde rapportörens mandat, och uppmanar Iran att låta FN:s särskilde rapportör resa in i landet som ett tydligt tecken på Irans beredvillighet att vidta åtgärder för att inleda en dialog om mänskliga rättigheter. Parlamentet upprepar sitt fördömande av dödsstraffet i Iran, som även omfattar minderåriga och som ofta verkställs efter en rättsprocess som inte uppfyller internationellt accepterade minimikrav på en rättvis rättegång och ett korrekt förfarande. Parlamentet är fortsatt bekymrat över det stora antalet avrättningar utan ett korrekt förfarande eller en rättvis rättegång. Parlamentet stöder det gemensamma uttalande som mandatinnehavarna för FN:s särskilda förfaranden gjorde i augusti 2014 och i vilket de fördömde vågen av gripanden och domar mot aktörer inom det civila samhället i Iran. Parlamentet uppmanar EU och människorättsrådet att fortsätta att noggrant bevaka de systematiska kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och att se till att de mänskliga rättigheterna förblir en nyckelprioritering i alla kontakter med den iranska regeringen. Parlamentet uppmanar Irans myndigheter att följa internationell humanitär rätt, enligt vilken avrättning av ungdomsbrottslingar är ett brott mot internationella miniminormer, och att inte verkställa någon avrättning av ungdomsbrottslingar.

Myanmar/Burma

59.  Europaparlamentet stöder den senaste rapporten om människorättssituationen i Myanmar/Burma från FN:s särskilde rapportör, som erkänner de framsteg som hittills gjort och samtidigt påtalar områden som fortfarande inger allvarliga betänkligheter. Parlamentet uppmanar regeringen i Myanmar/Burma att integrera mänskliga rättigheter, däribland även minoriteters rättigheter, i landets institutionella och rättsliga ram och i alla politikområden, och att respektera yttrande- och mötesfriheten till fullo. Parlamentet uttrycker sin oro över den föreslagna lagstiftningen om ”skydd av ras och religion”, som innehåller fyra förslag om äktenskap över religionsgränser, religiös omvändelse, engifte och födelsekontroll. Parlamentet uppmanar människorättsrådet att förnya mandatet för den särskilde rapportören under punkt 4 och att upprepa sin allvarliga oro över rohingyaminoritetens situation i delstaten Rakhine, som förvärras av att denna befolkningsgrupp saknar rättslig status och därmed fortfarande utsätts för systematisk diskriminering. Parlamentet efterlyser fullständiga, insynsvänliga och oberoende utredningar av alla rapporter om kränkningar av rohingyafolkets rättigheter och vill att processen med att låta FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter öppna ett lokalkontor i landet ska påskyndas. Parlamentet beklagar djupt angreppen mot civila i delstaterna Kachin och Shan, säkerhetsstyrkornas sexuella våld under väpnade konflikter, förekomsten av politiska fångar, trakasserierna mot människorättsförsvarare, aktivister och medieverksamma, de utomrättsliga avrättningarna, beslagtagandet av mark samt angreppen mot religiösa och etniska minoriteter. Parlamentet anser att förhandlingarna om ett investeringsavtal mellan EU och Myanmar/Burma bör tas under noga övervägande, eftersom utländska investeringar i landet riskerar att förvärra kränkningarna av de mänskliga rättigheterna.

Vitryssland

60.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över de fortgående människorättskränkningarna i Vitryssland. Parlamentet fördömer de tre avrättningar som verkställdes 2014, trakasserierna mot människorättsförsvarare, förföljelsen av oberoende journalister, censuren av all internetbaserad kommunikation samt den restriktiva lagstiftningen om icke-statliga organisationerna. Parlamentet vill att mandatet för FN:s särskilde rapportör när det gäller människorättssituationen i Vitryssland ska förnyas vid människorättsrådets 29:e möte, och uppmanar regeringen att bevilja fullt tillträde för mandatinnehavarna för FN:s särskilda förfaranden, bland dem också den särskilde rapportören. Parlamentet kräver villkorslös frigivning och upprättelse för alla återstående politiska fångar.

Bahrain

61.  Europaparlamentet uttrycker sin fortsatta oro över angreppen på oppositionsledare och aktörer och aktivister i det civila samhället i Bahrain, och över situationen för människorättsförsvarare och politiska aktivister inom oppositionen i landet. Parlamentet uppmanar alla berörda parter i Bahrain att inleda konstruktiva samtal där alla får komma till tals i syfte att uppnå en verklig försoning och respekt för de mänskliga rättigheterna för alla befolkningsgrupper i Bahrain. Parlamentet kräver omedelbar och villkorslös frigivning av alla samvetsfångar, journalister, människorättsförsvarare och fredliga demonstranter, och uttrycker sitt stöd för det gemensamma uttalandet av den 4 februari 2015 från mandatinnehavarna för FN:s särskilda förfaranden om att en ledande oppositionspolitiker gripits och de därpå följande demonstrationerna skingrats. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater och andra medlemmar av människorättsrådet att fortsätta att noggrant följa människorättssituationen i Bahrain, med fokus på fullgörandet av de åtaganden som landet gjorde vid den allmänna återkommande utvärderingen och på genomförandet av rekommendationerna från Bahrains oberoende undersökningskommission, som har välkomnats av kungen av Bahrain. Parlamentet beklagar bristen på framsteg av Bahrains regering i dess samarbete med FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och flyktingkommissariatets särskilda förfaranden. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att arbeta för att det under marsmötet i människorättsrådet antas en resolution som efterlyser ett fullständigt fullgörande av Bahrains åtaganden från den allmänna återkommande utvärderingen och ett genomförande av rekommendationerna – däribland rekommendationerna om människorättsförsvarare – från Bahrains oberoende undersökningskommission, och som begär att FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter ska rapportera om människorättssituationen på fältet och om framstegen i Bahrains samarbete med FN:s människorättsmekanismer.

Egypten

62.  Europaparlamentet välkomnar den allmänna återkommande utvärderingen av Egypten i november 2014, och ser fram emot dess antagande vid det kommande mötet i människorättsrådet. Parlamentet uppmanar med kraft Egypten att omedelbart och ovillkorligt frige alla aktivister och människorättsförsvarare samt dem som hålls fängslade för att de fredligt har utövat sin rätt till yttrande-, mötes- och föreningsfrihet. Parlamentet kräver dessutom att Egyptens regering ska anta lagstiftning i enlighet med internationella normer och slå vakt om föreningsfriheten, som finns inskriven i Egyptens konstitution, inklusive rätten att motta och ge finansiering, samt upphäva protestlagen från november 2013 och införa ny lagstiftning med garantier för mötesfriheten. Parlamentet uppmanar kraftfullt den egyptiska regeringen att inleda en rättslig utredning för att fastställa vilka som bär ansvaret för beordrandet och verkställandet av utomrättsliga avrättningar i samband med nedkämpandet av de huvudsakligen fredliga demonstrationer som utspelat sig sedan den 3 juli 2013, däribland skingrandet den 14 augusti 2013 på torgen Raba’a och Nahda, då minst 1 000 demonstranter dödades. Parlamentet uppmanar Egypten med eftertryck att genomföra oberoende, opartiska och effektiva utredningar av alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna som begåtts sedan 2011, inklusive sexuella våldsbrott, och att se till att förövarna ställs till svars och offren får tillräcklig gottgörelse i enlighet med internationella normer. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att omedelbart upphäva alla dödsdomar och beordra förnyad prövning som garanterar rätten till en rättvis rättegång och ett korrekt förfarande, införa ett omedelbart moratorium för dödsstraff och avrättningar, omedelbart frige alla fängslade journalister och mediearbetare samt garantera rätten till informationsfrihet och yttrandefrihet i enlighet med internationella normer. Parlamentet uppmanar med eftertryck de egyptiska myndigheterna att tillåta ett besök av FN:s särskilda rapportör om våld mot kvinnor, som har godkänts i princip men som varit uppskjutet sedan början av 2014, och att i synnerhet bjuda in FN:s relevanta mekanismer och förfaranden på människorättsområdet, den särskilda rapportören om mötesfrihet, den särskilda rapportören om tortyr, den särskilda rapportören om mänskliga rättigheter i kampen mot terrorism samt den särskilda rapportören om domares och advokaters oberoende. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att se till att den inhemska lagstiftningen är förenlig med internationella människorättsnormer och att omedelbart dra tillbaka lag nr 136/2014 samt upphöra med militära rättegångar mot civila, ogiltigförklara alla domar som utfärdats mot civila av militära domstolar och beordra omedelbar omprövning inför civila domstolar. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja ett kraftfullt uttalande i dessa frågor.

Mali

63.  Europaparlamentet välkomnar arbetet av FN:s oberoende expert om situationen för de mänskliga rättigheterna i Mali, och uppmanar människorättsrådet att förlänga hans uppdrag. Parlamentet välkomnar de framsteg som gjorts av Malis regering med att återupprätta rättsväsendet i vissa delar av landet samt med utredningarna av händelserna 2012, då 21 elitsoldater torterades och dödades, tillsammans med inrättandet av kommissionen för sanning, rättvisa och försoning. Parlamentet är fortsatt oroat över att säkerhetssituationen åter förvärras och att barnsoldater fortfarande används och rekryteras, och uppmanar Malis regering att bland alla krigförande parter utreda vilka som gjorde sig skyldiga till våldshandlingarna under den väpnade konflikten 2012–2013 och ställa dem till svars. Parlamentet välkomnar fredsavtalet för alla Malis människor, som är de som i första hand kommer att vinna på detta efter månader av instabilitet och osäkerhet. Parlamentet beklagar emellertid det senareläggande som begärts av rebellerna i norr. Parlamentet uppmanar alla parter att gå i den maliska regeringens fotspår och omedelbart underteckna avtalet, vars tillämpning kommer att övervakas av EU, och att se till att det framtida fredsavtalet innefattar krav på ansvarsskyldighet, en starkare ställning för sanningskommissionen och säkerhetsprövning av personalen inom säkerhetsstyrkorna.

Sydsudan

64.  Europaparlamentet uppmanar Afrikanska unionen att offentliggöra sin undersökningskommissions rapport om människorättskränkningar och övergrepp som förövats av alla parter i Sydsudan, som ett steg på väg mot främjande av rättvisa med avseende på de människorättskränkningar som begåtts sedan början av konflikten. Parlamentet fördömer att en grupp små barn i Wau Shilluk bortrövades i februari 2015 för att användas som barnsoldater. Parlamentet uppmanar människorättsrådet att anta en resolution som betonar att rättvisa och trovärdiga utredningar och lagföringar av brott enligt internationell rätt är avgörande för att Sydsudan ska kunna bryta en ond spiral av brutalitet som drivs på av straffriheten. I detta syfte vill parlamentet att man överväger att inrätta en rättslig mekanism av hybridtyp. Parlamentet uppmanar dessutom Sydsudan att ansluta sig till Romstadgan och att fastställa ett mandat för en särskild rapportör för Sydsudan, i syfte att hjälpa till att främja rättvisa och trovärdiga åtal och bredare åtgärder för ansvarsskyldighet, med stöd av det internationella samfundet.

Sri Lanka

65.  Europaparlamentet noterar de utfästelser som den nyvalda regeringen i Sri Lanka gjort, och uppmanar den att vidta konkreta åtgärder för ansvarsskyldighet fram till människorättsrådets 30:e möte i september 2015, för att infria sina löften om att förbättra människorättssituationen i landet och motverka bakslag, inklusive allvarligt menade utredningar och åtal, tillsammans med andra åtgärder för att åtgärda det mer omfattande problemet med straffrihet och människorättskränkningar, liksom att fullt ut samarbeta med kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och dess internationella utredning om Sri Lanka.

Syrien

66.  Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över den dramatiska och våldsamma konflikten och den humanitära krisen, som uppstått till följd av det våld som först och främst Assadregimen men även Islamiska staten/Daesh och andra miliser använt mot civilbefolkningen, i synnerhet utsatta grupper som kvinnor och barn. Parlamentet uttrycker oro över att Daesh exporterar sin ideologi utomlands. Parlamentet är mycket oroat över de systematiska kränkningarna av mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt i Syrien, vilka kan utgöra krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Parlamentet uppmanar med kraft alla parter att följa tillämplig internationell humanitär rätt för att skydda civilbefolkningen, respektera dess mänskliga rättigheter och tillgodose dess grundläggande behov. Parlamenter uppmanar med kraft FN:s medlemsstater att tydligt ta avstånd från våldet och i synnerhet uttala sitt stöd för minoriteters rättigheter, bland annat med avseende på den systematiska förföljselsen av kristna. Parlamentet kräver ett omedelbart och ovillkorligt frigivande av alla personer som blivit godtyckligt frihetsberövade eller bortförda för att de utövat sina mänskliga rättigheter eller bedrivit annan fredlig politisk verksamhet. Parlamentet kräver ett starkt stöd från EU och dess medlemsstater för att utkräva ansvar och förlänga FN:s undersökningskommission.

Irak

67.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den dramatiska och våldsamma konflikten och den humanitära krisen i Irak. Parlamentet konstaterar att människorättssituationen förvärras allteftersom IS/Daesh och andra milisgrupper genomför bortföranden och massavrättningar och förföljer Iraks etniska och religiösa minoriteter, däribland kristna.

Palestina/Israel

68.  Europaparlamentet fördömer Hamas och andra väpnade gruppers raketattacker mot Israel från Gazaremsan, och uttrycker allvarlig oro över den humanitära krisen i Gaza. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att offentligt uttrycka sitt stöd för FN:s undersökningskommission och att kritisera de israeliska myndigheternas bristande samarbete och det faktum att de inte beviljat undersökningskommissionen tillträde, genom ett offentligt uttalande i människorättsrådet. Parlamentet betonar att rättvisa och respekt för rättsstaten är den nödvändiga grunden för fred och att den rådande långvariga och systematiska straffriheten för kränkningar av folkrätten måste upphöra. Parlamentet gläds åt att åklagaren vid Internationella brottmålsdomstolen inlett en preliminär utredning av situationen i Palestina. Parlamentet uppmanar EU att samarbeta fullt ut med Internationella brottmålsdomstolens åklagarmyndighet. Parlamentet uppmanar EU att återuppta punkt 7 i människorättsrådet och att skarpt fördöma de långvariga kränkningarna av folkrätten och det uteblivna genomförandet av det rådgivande yttrandet från Internationella domstolen, liksom att stödja förlängningen av undersökningskommissionens mandat.

o
o   o

69.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s säkerhetsråd, FN:s generalsekreterare, ordföranden för FN:s 69:e generalförsamling, ordföranden för FN:s råd för mänskliga rättigheter samt FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter.


Situationen i Venezuela
PDF 224kWORD 61k
Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2015 om situationen i Venezuela (2015/2582(RSP))
P8_TA(2015)0080RC-B8-0236/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Venezuela, särskilt resolutionen av den 27 februari 2014 om situationen i Venezuela(1) och resolutionen av den 18 december 2014 om förföljelsen av den demokratiska oppositionen i Venezuela(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 april 2012 om rättssäkerhet för europeiska investeringar utanför Europeiska unionen(3),

–  med beaktande av pressmeddelandena av den 23 februari 2015 från talespersonen för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, om gripandet av Caracas borgmästare, Antonio Ledezma, och om situationen i Venezuela,

–  med beaktande av uttalandet av den 26 februari 2015 från talespersonen för FN:s generalsekreterare om situationen i Venezuela,

–  med beaktande av uttalandet av den 25 februari 2015 från generalsekreteraren för Sydamerikanska nationernas union (Unasur) och Colombias f.d. president Ernesto Samper om situationen i Venezuela och om Kluivert Roa, den fjortonårige skolpojke som sköts till döds,

–  med beaktande av uttalandet av den 24 februari 2015 från den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av yttrandet av den 26 augusti 2014 från arbetsgruppen för frågor om godtyckliga frihetsberövanden (FN:s generalförsamling, kommissionen för de mänskliga rättigheterna),

–  med beaktande av uttalandet av den 20 oktober 2014 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om frihetsberövandet av demonstranter och politiker i Venezuela,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Venezuela har anslutit sig till,

–  med beaktande av Amnesty Internationals rapport 2014/2015 The State of the World’s Human Rights, publicerad den 25 februari 2015, och av Human Rights Watch rapport om Venezuela New Military Authority to Curb Protests, publicerad den 12 februari 2015,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Antonio Ledezma, en av oppositionsledarna som två gånger valts i demokratiska val till Caracas borgmästare, greps den 19 februari 2015 på godtyckliga grunder av tungt beväpnade medlemmar av Bolivarianska underrättelsetjänsten (Sebin), som inte hade någon arresteringsorder eller några bevis för att han hade begått ett brott. Efter gripandet anklagades Antonio Ledezma för sammansvärjning och medverkan till brott – lagbrott som straffas med långa fängelsestraff i Venezuela – och fördes till militärfängelset Ramo Verde.

B.  Det strider mot internationella normer att låta civila sitta i ett militärfängelse. Venezuela är skyldigt att garantera alla frihetsberövade personers rätt till liv, mänsklig behandling och säkerhet, och att garantera att fängelseförhållandena är förenliga med tillämpliga internationella normer.

C.  Landets president Nicolás Maduro har i en statlig radio- och tevekanal tillkännagivit att man upplöst en förmodad plan för att destabilisera regeringen genom en statskupp, i vilken ledarna för den politiska koalitionen Mesa de la Unidad Democrática, ledamöterna María Corina Machado och Julio Borges, liksom Caracas borgmästare Antonio Ledezma uppges vara inblandade. Dessa oppositionsledare har också knutits till en plan för att mörda oppositionsledaren Leopoldo López, som sedan över ett år tillbaka sitter i ett militärfängelse. Sedan han greps har López utsatts för fysisk och psykisk tortyr och suttit i isoleringscell.

D.  President Maduro har även tillkännagivit märkliga förmenta utländska sammansvärjningar, påstådda destabiliseringsplaner och mordförsök, händelser som vid flera tillfällen har offentliggjorts av den statliga administrationen.

E.  Ledare inom den demokratiska oppositionen har tidigare upprepade gånger och utan grund anklagats för deltagande i påstådda planer för att destabilisera landet och genomföra en statskupp. Hoten mot och misshandeln av fängslade oppositionsledare och studenter som deltog i protesterna 2014 har ökat. Leopoldo López, Daniel Ceballos och andra oppositionspolitiker är fortfarande frihetsberövade på godtyckliga grunder. María Corina Machado har avstängts från sitt ämbete på olagliga och godtyckliga grunder och utestängts från Venezuelas parlament och Venezuelas regering hotar att häva parlamentsledamoten Julio Borges immunitet.

F.  Principen om oskuldspresumtion kan anses ha kränkts när en person som anklagas för brott häktas utan grund före rättegång, eftersom häktningen då snarare utgör en straffåtgärd än en säkerhetsåtgärd.

G.  Ett år efter de fredliga demonstrationerna väntar över 1 700 demonstranter på rättegång, 69 sitter i fängelse och minst 40 människor har dödats i protesterna, utan att någon har ställts till svars för dessa mord, allt enligt uppgift från lokala och internationella organisationer. Demonstranterna har bemötts med överdriven hårdhet och systematiskt våld av polis, medlemmar av Nationella gardet och våldsamma och okontrollerade väpnade regeringstrogna grupper.

H.  I en demokratisk stat får ledarna för den politiska oppositionen inte kriminaliseras och staten måste säkerställa att samhällets alla delar kan delta i landets politiska liv, samt garantera de mänskliga rättigheterna för dem som anger att de tillhör oppositionen, vilket Human Rights Watch fastställde den 24 februari 2015.

I.  Medlemmar av Högsta domstolen har öppet avvisat maktfördelningsprincipen och har offentligt utfäst sig att stödja regeringens politiska agenda. De har flera gånger dömt till regeringens fördel och därmed bekräftat regeringens åsidosättande av mänskliga rättigheter. I december 2014 utsåg nationalförsamlingens regeringsvänliga majoritet tolv nya medlemmar av Högsta domstolen i en omröstning med enkel majoritet efter att ha misslyckats med att uppnå två tredjedels majoritet, för vilket ett samförstånd med oppositionen hade krävts.

J.  Enligt försvarsministeriets nya resolution 8610 får militären använda skjutvapen för att hålla offentliga möten och fredliga demonstrationer under kontroll. Enligt artikel 68 i Venezuelas konstitution är det förbjudet att använda skjutvapen och toxiska ämnen för att kontrollera fredliga demonstrationer. Militärens inblandning i statliga säkerhetsinsatser ska vara begränsad enligt internationella normer.

K.  Den 24 februari 2015 sköts den fjortonårige skolpojken Kluivert Roa till döds under en demonstration om livsmedels- och läkemedelsbristen i San Cristóbal, i delstaten Táchira. Pojken blev därmed den första person som dödades efter att användningen av skjutvapen för att kväva protester godkänts. Den 25 februari 2015 tillkännagav åklagarmyndigheten att en polis hade åtalats för bl.a. mord.

L.  Yttrandefriheten och rätten att delta i fredliga demonstrationer är demokratins hörnstenar. Jämlikhet och rättvisa för alla är en omöjlighet utan respekt för varje medborgares grundläggande fri- och rättigheter. Många rapporter bekräftar att medierna i allt högre grad utsätts för censur och hot.

M.  Venezuela är det land som har de största energitillgångarna i Latinamerika. Folket i Venezuela lider stor brist på grundläggande förnödenheter, livsmedelspriserna har fördubblats och livsmedelsransoneringen har skärpts. Statens misslyckande med att upprätthålla lag och ordning, och den växande politiska polariseringen har lett till att Venezuela har blivit ett av världens mest våldsamma länder.

N.  Endast med respekt för grundläggande fri- och rättigheter och en konstruktiv dialog som präglas av respekt och tolerans kan landet ta sig ur denna allvarliga kris och klara av framtida svårigheter.

O.  Rundabordssamtal (Mesa de Diálogo) inleddes mellan regeringen och oppositionen, men tyvärr avbröts detta initiativ utan att ha nått någon framgång.

P.  Enligt artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är europeiska investeringar i tredjeländer ett fast inslag i EU:s gemensamma handelspolitik och därmed en integrerad del av EU:s yttre åtgärder. Enligt Lissabonfördraget tillhör utländska direktinvesteringar EU:s exklusiva befogenheter, vilket föreskrivs i artiklarna 3.1 e, 206 och 207 i EUF-fördraget.

Q.  Venezuelas regering har ett särskilt ansvar att följa rättsstatsprincipen och folkrätten, med tanke på att landet sedan den 16 oktober 2014 är icke-permanent medlem av FN:s säkerhetsråd.

1.  Europaparlamentet påminner om att det är djupt oroat över den försämrade situationen i Venezuela och fördömer användningen av våld mot demonstranter. Parlamentet uppmanar Venezuelas myndigheter att omedelbart släppa Antonio Ledezma, Leopoldo López och Daniel Ceballos samt allt fredliga demonstranter, studenter och oppositionsledare som på godtyckliga grunder har gripits för att ha utövat sina grundläggande rättigheter och sin rätt att uttrycka sig, i enlighet med uppmaningarna från flera FN-organ och internationella organisationer. Parlamentet uppmanar de venezuelanska myndigheterna att dra tillbaka de ogrundade anklagelserna mot dem.

2.  Europaparlamentet uppmanar de venezuelanska myndigheterna att se till att Antonio Ledezma, Leopoldo López, Daniel Ceballos och alla andra politiska fångar får den läkarvård de kan tänkas behöva samt att omedelbart se till att de regelbundet och i enrum får träffa sina familjer och de advokater som de själva har valt. Parlamentet är djupt oroat över att förhållandena för fångar har försämrats.

3.  Europaparlamentet uppmanar Venezuelas regering att upphöra med den politiska förföljelsen och förtrycket av den demokratiska oppositionen, kränkningarna av yttrande- och demonstrationsfriheten samt censureringen av medierna. Parlamentet påminner myndigheterna om att oppositionens åsikter är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle.

4.  Europaparlamentet fördömer mordet på Kluivert Roa och sex andra studenter, och uttrycker sitt deltagande med deras familjer. Parlamentet uppmanar regeringen att upphäva den nyligen offentliggjorda resolution 8610, som ger säkerhetsstyrkorna rätt att, med ett skjutvapen eller annat potentiellt dödligt vapen, tillgripa potentiellt dödligt våld för att kväsa civila protester, vilket åsidosätter artikel 68 i Venezuelas konstitution.

5.  Europaparlamentet uppmanar Venezuelas regering att följa sin egen konstitution och internationella skyldigheter i fråga om rättsväsendets oberoende, rätten till yttrande- och föreningsfrihet och fredliga sammankomster samt om politisk mångfald, som tillsammans utgör demokratins hörnstenar. Parlamentet uppmanar Venezuelas regering att skapa en miljö där människorättsförsvarare och oberoende icke-statliga organisationer kan utföra sitt legitima arbete för att främja mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet betonar att eftersom Venezuela är icke-permanent medlem av FN:s säkerhetsråd har landets regering ett särskilt ansvar för att följa rättsstatsprincipen och folkrätten.

6.  Europaparlamentet uppmanar Venezuelas regering att se till att anklagelser utreds snabbt och opartiskt, utan något utrymme för straffrihet och med full respekt för principen om oskuldspresumtion och ett vederbörligt rättsligt förfarande. Parlamentet påminner om att respekten för principen om maktfördelning är grundläggande i en demokrati, och att rättssystemet inte får användas som ett politiskt vapen. Parlamentet uppmanar de venezuelanska myndigheterna att garantera säkerheten för landets alla medborgare, oberoende av deras politiska åsikter och politiska tillhörighet.

7.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över risken för att nya protester leder till fler våldsdåd, vilket skulle fördjupa klyftan mellan regeringen och oppositionen och i ännu högre grad polarisera den känsliga politiska utvecklingen i Venezuela. Parlamentet uppmanar företrädarna för samtliga partier och samtliga delar av det venezuelanska samhället att vara återhållsamma i både ord och handling. Parlamentet avråder därför från handlingar som skulle kunna skapa ett klimat som kännetecknas av spänningar och bakslag, vilket skulle kunna leda till att den demokratiska oppositionen misskrediteras och olagliggörs och/eller till att valet ställs in.

8.  Europaparlamentet är oroat över att den politiska oppositionen under ett valår har fallit offer för godtyckliga frihetsberövanden och attacker, vilket gör att man kan ifrågasätta såväl valprocessens legitimitet som dess resultat.

9.  Europaparlamentet uppmanar de venezuelanska myndigheterna att utnyttja perioden fram till det kommande parlamentsvalet för att etablera en inkluderande politisk process som bygger på samförstånd och delat ansvar, genom en genuin nationell dialog där alla demokratiska politiska krafter får delta på ett meningsfullt sätt inom ramen för demokrati och rättsstatsprincipen samt med fullt iakttagande av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar båda sidor att diskutera landets allvarligaste problem så att nödvändiga ekonomiska reformer och regeringsreformer kan inledas. Parlamentet uppmanar de venezuelanska myndigheterna att säkerställa att fria och rättvisa parlamentsval kan hållas inom ramen för en process som tillåter alla demokratiska aktörer att delta. Parlamentet uppmanar samtliga politiska aktörer att föra den politiska kampen inom ramarna för den konstitutionella ordningen, och att stå emot alla påtryckningar att intensifiera sitt agerande.

10.  Europaparlamentet uppmuntrar Venezuelas regionala partner, såsom Unasur och Amerikanska samarbetsorganisationen, att öppna kanaler för dialog och insikt mellan de stridande parterna och att garantera allmänhetens säkerhet och skydd, liksom en återgång till lugn och normalitet i Venezuela.

11.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck EU, medlemsstaterna och det internationella samfundet att göra uttalanden och vidta åtgärder för att visa sitt deltagande med venezuelanerna under denna svåra tid.

12.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen och rådet att undersöka och vidta åtgärder för att skydda EU:s intressen och principen om EU-företags rättssäkerhet i Venezuela.

13.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten, EU:s delegation till Venezuela och medlemsstaternas ambassader att fortsätta att noggrant följa utredningarna och rättegångsförhandlingarna mot oppositionsledare. Parlamentet upprepar sitt krav på att det snarast möjligt ska skickas en tillfällig delegation från Europaparlamentet för att bedöma situationen i Venezuela och föra en dialog med alla parter som är inblandade i konflikten.

14.  Europaparlamentet påminner om sin kommande uppmaning till vice ordföranden/den höga representanten att begära en omedelbar frigivning av alla demonstranter som godtyckligt har frihetsberövats sedan protesterna började.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Bolivarianska republiken Venezuelas regering och nationalförsamling, den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika och Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekreterare.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0176.
(2) Antagna texter, P8_TA(2014)0106.
(3) EUT C 258 E, 7.9.2013, s. 84.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy