Index 
Antagna texter
Torsdagen den 21 maj 2015 - Strasbourg
Fallet med människorättsförsvararen Itai Dzamara i Zimbabwe
 Den svåra situationen för rohingyaflyktingar, inbegripet massgravar i Thailand
 Fallet med människorättsaktivisterna Thulani Maseko och Bheki Makhubu i Swaziland
 Genomförande av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken
 Finansiering av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken
 Säkerhets- och försvarsförmågan i Europa

Fallet med människorättsförsvararen Itai Dzamara i Zimbabwe
PDF 171kWORD 303k
Europaparlamentets resolution av den 21 maj 2015 om fallet med människorättsförsvararen Itai Dzamara i Zimbabwe (2015/2710(RSP))
P8_TA(2015)0210RC-B8-0465/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Zimbabwe, särskilt resolutionen av den 7 februari 2013(1),

–  med beaktande av EU:s lokala uttalanden av den 11 mars 2015 och den 9 april 2015 om bortförandet av Itai Dzamara,

–  med beaktande av uttalandet av den 19 februari 2014 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om översynen av förbindelserna mellan EU och Zimbabwe,

–  med beaktande av rådets beslut 2014/98/Gusp av den 17 februari 2014(2) och 2015/277/Gusp av den 19 februari 2015(3) om ändring av beslut 2011/101/Gusp om restriktiva åtgärder mot Zimbabwe,

–  med beaktande av uttalandet från talespersonen för kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter av den 18 januari 2013 om den senaste tidens attacker mot människorättsförsvarare inför valet,

–  med beaktande av den övergripande politiska överenskommelse som 2008 undertecknades av de tre största politiska partierna Zanu-PF, MDC-T och MDC,

–  med beaktande av rådets slutsatser om Zimbabwe av den 23 juli 2012 och rådets genomförandebeslut 2012/124/Gusp av den 27 februari 2012(4) om restriktiva åtgärder mot Zimbabwe,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter av den 27 juni 1981, som Zimbabwe har ratificerat,

–  med beaktande av Zimbabwes författning,

–  med beaktande av Cotonouavtalet,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 9 mars 2015 uppgavs Itai Dzamara, framstående zimbabwisk människorättsaktivist, ledare för rörelsen Occupy Africa Unity Square och motståndare till president Mugabe, ha bortförts av fem okända beväpnade män i en förort till Harare. Det är fortfarande okänt var han befinner sig och man kan allvarligt ifrågasätta hans säkerhet och huruvida hans rättigheter tillvaratas.

B.  Under de månader som föregick bortförandet hade Itai Dzamara lett en rad fredliga protester mot det försämrade politiska och ekonomiska läget i Zimbabwe. Två dagar innan han bortfördes hade han talat vid ett politiskt möte som anordnades av oppositionspartiet MDC-T och manat till massprotester mot det förvärrade förtrycket och den försämrade ekonomiska situationen i landet. Han uppmanade president Mugabe att avgå och efterlyste reformer av valsystemet.

C.  Regeringen har hittills inte uttalat sig om Dzamaras försvinnande, vilket har fått allmänheten att misstänka att regeringen ligger bakom. Det styrande partiet Zanu-PF förnekar att han skulle ha bortförts med våld och menar att det hela har iscensatts av oppositionspartierna.

D.  I en dom från Högsta domstolen av den 13 mars 2015 beordrades de zimbabwiska myndigheterna att söka efter Itai Dzamara och att varannan vecka tills han återfunnits rapportera resultaten till domstolen. Denna order från Högsta domstolen har ignorerats av de myndigheter den riktar sig till, och de statliga myndigheterna har hittills inte följt denna dom.

E.  Itai Dzamara hade vid flera tillfällen angripits av anhängare av det ledande partiet Zanu-PF och uniformerad polis. I november 2014 belades Dzamara med handfängsel av omkring tjugo uniformerade poliser som slog honom medvetslös och som även angrep hans advokat Kennedy Masiye.

F.  Den 27 april 2015 greps elva personer i Harare efter att de deltagit i en demonstration till stöd för den saknade Itai Dzamara. Aktivisterna arresterades och hölls i sex timmar.

G.  Efter bortförandet uppmanade hans fru, Sheffra Dzamara, Harares högsta domstol att tvinga polisen och den centrala säkerhetstjänsten att söka efter hennes make. Under förhöret sade sig polisen och säkerhetstjänsten inte ha någon vetskap om var Dzamara befann sig. I början av april rapporterade Sheffra Dzamara att okända män ständigt bevakade henne och att hon var rädd att bli dödad.

H.  Situationen för mänskliga rättigheter och demokrati i Zimbabwe blir allt sämre, och det kommer ständigt uppgifter om trakasserier och människorättsövergrepp mot människorättsaktivister, journalister och medlemmar av det civila samhället i Zimbabwe.

I.  Polisen missbrukar ofta befintliga lagar, t.ex. lagen om allmän ordning och säkerhet (POSA) och lagen om tillgång till information och skydd av den personliga integriteten (AIPPA), för att förbjuda lagliga politiska möten och sammankomster.

J.  Mötes- och föreningsfrihet liksom yttrandefrihet är viktiga beståndsdelar i en demokrati.

K.  I februari 2015 återupptog EU sitt stöd till Zimbabwe, i form av ett nationellt vägledande program på 234 miljoner euro för att hjälpa Zimbabwe att bli ett mer demokratiskt och välmående land. Samtidigt beslutade Europeiska rådet att upprätthålla några av sanktionerna mot Zimbabwe. Endast president Robert Mugabe, hans fru och ett försvarsföretag har fortfarande sina tillgångar frysta och omfattas av reseförbudet. Även ett EU-vapenembargo är fortfarande i kraft.

L.  Den 16 mars 2013 antogs en ny författning genom en folkomröstning, med det uttalade syftet att städa upp inom politiken, men i praktiken sker framstegen långsamt och människorättssituationen är fortsatt ostadig.

1.  Europaparlamentet fördömer med kraft det påtvingade försvinnandet av människorättsaktivisten Itai Dzamara och begär att han omedelbart och villkorslöst ska släppas.

2.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck regeringen i Zimbabwe att vidta alla nödvändiga åtgärder för att hitta Itai Dzamara och lagföra alla ansvariga. Parlamentet uppmanar regeringen att till fullo efterkomma Högsta domstolens order som anmodar den att söka efter Dzamara.

3.  Europaparlamentet uppmanar de zimbabwiska myndigheterna att säkerställa hans frus och familjs, liksom hans kollegors och anhängares säkerhet och skydd.

4.  Europaparlamentet är djupt oroat över rapporter från människorättsorganisationer om ökat politiskt våld och ökade trakasserier mot den politiska oppositionen, och över de stränga restriktioner och de hot som människorättsaktivister är föremål för. Dessa blir ofta slagna av polisen och arresteras på falska grunder. Parlamentet beklagar att det sedan det senaste valet och antagandet av den nya författningen 2013 har skett få framsteg vad gäller rättsstatsprincipen och särskilt vad gäller en ändring av förutsättningarna för mänskliga rättigheter.

5.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck de zimbabwiska myndigheterna att utreda påståenden om överdriven våldsanvändning och andra människorättsövergrepp från polisens och statstjänstemäns sida, och att ställa dem till svars.

6.  Europaparlamentet påminner om den zimbabwiska regeringens övergripande ansvar för att garantera säkerheten för samtliga medborgare i landet. Parlamentet uppmanar Zimbabwes myndigheter att genomföra den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter samt regionala människorättsinstrument som Zimbabwe har ratificerat.

7.  Europaparlamentet påminner om att Zimbabwe enligt den övergripande politiska överenskommelsen åtog sig att se till att både dess lagstiftning och dess förfaranden och praxis är förenliga med internationella människorättsprinciper och folkrättsliga lagar, inbegripet mötes- och föreningsfriheten samt yttrandefriheten.

8.  Europaparlamentet uttrycker sin erkänsla för inrättandet av Zimbabwes människorättskommission, men oroas över att den inte getts någon betydande kapacitet att arbeta oberoende och uppfylla sina mål i de brännande människorättsfrågor som landet brottas med.

9.  Europaparlamentet efterlyser därför en gemensam insats från det internationella samfundet, särskilt Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC). Parlamentet anser att denna regionala organisation har en viktig roll som garant för den övergripande politiska överenskommelsen, bland annat genom att insistera på att överenskommelsen, i synnerhet artikel 13, omsätts i praktiken för att polis och andra säkerhetsstyrkor ska agera opartiskt.

10.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck Zimbabwes regering och president Mugabe att fullgöra sina internationella skyldigheter och följa bestämmelserna i de internationella konventioner som Zimbabwe har undertecknat och som garanterar respekten för rättsstatsprincipen och iakttagandet av medborgerliga och politiska rättigheter.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU att intensifiera sin politiska dialog om mänskliga rättigheter på grundval av artikel 8 i Cotonouavtalet, och särskilt att uppmuntra regeringen att häva eller på lämpligt sätt ändra lagen om allmän ordning och säkerhet och lagen om tillgång till information och skydd av den personliga integriteten, i syfte att se till att de inte längre missbrukas.

12.  Europaparlamentet beklagar djupt avsaknaden av en kraftfull och bindande människorättsklausul i det interimsavtal om ekonomiskt partnerskap (EPA) som ingåtts med fyra länder i östra och södra Afrika, däribland Zimbabwe.

13.  Europaparlamentet noterar att EU har beslutat att häva vissa sanktioner, och stöder de riktade åtgärder som fortfarande är i kraft mot presidenten och hans fru, liksom vapenembargot, vilket är ett svar på den politiska situationen och människorättssituationen i Zimbabwe.

14.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att främja demokrati och skyddet av mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen om Zimbabwe ska bli ett fritt och blomstrande land.

15.  Europaparlamentet uppmanar EU:s delegation i Harare att fortsätta att erbjuda stöd till Zimbabwe för att förbättra människorättssituationen. Parlamentet trycker på att EU måste se till att utvecklingsstödet till Zimbabwe verkligen tillgodoser befolkningens behov, särskilt genom organisationer i det civila samhället, och att de politiska och ekonomiska reformer som finansieras med detta stöd genomförs.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europeiska utrikestjänsten, Zimbabwes regering och parlament, regeringarna i Södra Afrikas utvecklingsgemenskap, Afrikanska unionens kommission, Panafrikanska parlamentet, den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen och Samväldets generalsekreterare.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0059.
(2) EUT L 50, 20.2.2014, s. 20.
(3) EUT L 47, 20.2.2015, s. 20.
(4) EUT L 54, 28.2.2012, s. 20.


Den svåra situationen för rohingyaflyktingar, inbegripet massgravar i Thailand
PDF 167kWORD 302k
Europaparlamentets resolution av den 21 maj 2015 om den utsatta situationen för rohingyaflyktingar, inklusive massgravarna i Thailand (2015/2711(RSP))
P8_TA(2015)0211RC-B8-0469/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Myanmar/Burma och rohingya, särskilt resolutionerna av den 20 april 2012(1), den 13 september 2012(2), den 22 november 2012(3) och den 13 juni 2013(4), samt resolutionen av den 23 maj 2013 om återinförande av allmänna tullförmåner för Myanmar/Burma(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 februari 2009 om situationen för burmesiska flyktingar i Thailand(6),

–  med beaktande av uttalandet av den 6 maj 2015 från FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) om massgravar för rohingya i Thailand,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna av den 10 december 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av 1951 års FN-konvention om flyktingars rättsliga ställning och det tillhörande protokollet från 1967,

–  med beaktande av förklaringen om de mänskliga rättigheterna från Sydostasiatiska nationers förbund (Asean), särskilt punkterna 13, 15, 16 och 18,

–  med beaktande av UNHCR:s vädjan av den 15 maj 2015 till de regionala regeringarna om att göra sök- och räddningsinsatser, i vilken man varnade för en ”potentiell humanitär katastrof”,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I en tilltagande regionövergripande kris beräknas tusentals rohingya och andra flyktingar fortfarande befinna sig i båtar i Andamansjön och Malackasundet, en del övergivna av sina människohandlare med bara lite mat eller vatten, och de tvingas tillbaka ut på havet när deras båtar kommer in på territorialvatten.

B.  Den 1 och 4 maj 2015 upptäckte militärpolisen kropparna av minst 30 etniska rohingyamuslimer i ett misstänkt läger för människohandel i Sadaodistriktet i Songkhlaprovinsen nära gränsen mellan Thailand och Malaysia. Ett annat läger med minst fem andra gravar påträffades några dagar senare.

C.  Rohingya är alltjämt utsatta för förföljelse och diskriminering och godtyckligt berövade sitt medborgarskap i Myanmar/Burma och är därför fortsatt statslösa. Den 1 april 2015 drog den burmesiska regeringen in deras tillfälliga identitetskort och berövade dem deras rösträtt. Straffrihet råder alltjämt i fall där de utsatts för brott och grymheter.

D.  Rohingyafolket har lämnat Myanmar/Burma i stora skaror sedan ett våldsutbrott 2012 jämnade hela områden med marken och krävde hundratals människoliv. Många av dem som flytt har råkat i klorna på gäng som bedriver människohandel i Bengaliska viken.

E.  Enligt UNHCR:s återkommande utvärdering av den 8 maj 2015 klev omkring 25 000 rohingya och bangladeshier ombord på smugglarbåtar mellan januari och mars 2015. Det är nästan en fördubbling jämfört med samma period 2014.

F.  Flera tusen rohingya har flytt sjövägen för att undkomma förföljelserna, och hundratals har mist livet då deras båtar sjunkit eller då de tvingats tillbaka ut på havet.

G.  Efter kraftåtgärderna har människohandlarna gått över till sjörutter. Det förekommer allt fler fall av migranter som överges till havs av sina smugglare.

H.  Tusentals rohingya och andra migranter smugglas fortsatt genom Thailand och från andra länder i regionen av människohandlare, i vissa fall med inblandning av korrupta lokala thailändska myndigheter, och hålls fångna under omänskliga förhållanden i läger i djungeln i södra Thailand, där de torteras, svälts och slås ihjäl av sina tillfångatagare, som försöker pressa deras familjer och anhöriga på lösesummor, eller så säljs de som slavar.

I.  UNHCR har efterlyst en gemensam reaktion efter upptäckten av massgravar med rohingya i Thailand och uppmanat länderna i regionen att stärka samarbetet kring åtgärder mot smuggling och människohandel och att samtidigt garantera skydd för offren.

J.  Rohingyafrågan diskuterades inte under Aseans 26:e toppmöte den 26–28 april 2015 i Malaysia.

K.  Mellan 2010 och 2015 försåg kommissionens generaldirektorat för humanitärt bistånd och civilskydd (Echo) utsatta människor i delstaten Rakhine med runt 57,3 miljoner euro i humanitärt bistånd. Under 2015 finansierar Echo projekt över hela Rakhine för att tillgodose några av de mest akuta behoven för rohingyabefolkningen i de norra distrikten, bland annat i fråga om livsmedel och näring, grundläggande hälso- och sjukvård och tillhandahållande av andra bashushållsartiklar, och för att stödja befolkningen, som varit fördriven sedan 2012.

L.  Echo har sedan 2013 anslagit 325 000 euro till Internationella organisationen för migration (IOM) för ett erbjuda livsmedel, bashushållsartiklar, hälso- och sjukvård och skydd för runt 3 000 män, kvinnor och barn ur rohingyabefolkningen som hålls kvar i Thailand.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin allra djupaste oro över den utsatta situationen för rohingyaflyktingarna och den pågående humanitära krisen på öppet hav och på territorialvattnet mellan Myanmar, Bangladesh, Thailand och Indonesien, och är bestört över de fynd som gjorts den senaste tiden i samband med uppgrävningarna av dussintals kroppar från massgravar i närheten av läger för människohandel i södra Thailand. Parlamentet uttrycker sitt deltagande med offrens anhöriga.

2.  Europaparlamentet uppmanar de thailändska myndigheterna att omedelbart genomföra fullständiga och trovärdiga brottsutredningar om massgravarna med rohingyamuslimer, om nödvändigt med bistånd av FN, för att se till att de ansvariga ställs inför rätta.

3.  Europaparlamentet välkomnar den thailändska regeringens erkännande av problemet med människohandel i Thailand och regionen och av vissa korrupta myndigheters delaktighet i smugglingen av människor. Parlamentet uppmanar den thailändska regeringen och dess tjänstemän att sätta stopp för all eventuell samverkan med de kriminella gäng som bedriver handel med rohingya och andra migranter i Thailand.

4.  Europaparlamentet uppmanar länderna i regionen att stärka samarbetet kring åtgärder mot smuggling och människohandel och att samtidigt garantera skydd för offren. Parlamentet framhåller vilken viktig roll Asean kan spela i detta avseende. Parlamentet uppmuntrar regeringarna i staterna i regionen att delta i det kommande regionala möte om migranternas situation som under thailändskt värdskap kommer att hållas i Bangkok den 29 maj 2015. Parlamentet välkomnar utarbetandet av Aseans konvention mot handel med människor, särskilt kvinnor och barn, som bör godkännas av Aseanledarna under 2015.

5.  Europaparlamentet uppmanar alla länder i regionen att underteckna och ratificera FN:s konvention om flyktingars rättsliga ställning och att bevilja rohingyaasylsökande åtminstone tillfälligt skydd, och att samtidigt stödja den burmesiska regeringen i arbetet med att finna långsiktiga, rättvisa lösningar på de bakomliggande orsakerna.

6.  Europaparlamentet uppmanar vidare regeringen i Myanmar/Burma att ändra strategi och att vidta alla nödvändiga åtgärder för att få ett slut på förföljelsen och diskrimineringen av rohingyaminoriteten. Parlamentet upprepar sina tidigare krav på en ändring eller ett upphävande av 1982 års medborgarskapslag så att rohingya har lika möjlighet att få burmesiskt medborgarskap.

7.  Europaparlamentet välkomnar det senkomna uttalandet av den 18 maj 2015 från talespersonen för Aung San Suu Kyis oppositionsparti, Nationella demokratiska förbundet, om att regeringen i Myanmar/Burma bör bevilja rohingyaminoriteten medborgarskap.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft ledarna i Indonesien, Malaysia och Thailand att göra det till en topprioritering att rädda livet på migranter och flyktingar som lämnats vind för våg i båtar i Bengaliska viken och Andamansjön, och välkomnar Malaysias och Indonesiens uttalande av den 20 maj 2015 om att de kommer att ge migranter som påträffas till havs tillfällig fristad.

9.  Europaparlamentet välkomnar hjälpen från Europeiska unionen och internationella organisationer, såsom UNHCR, till rohingya i Myanmar/Burma och Thailand samt EU:s humanitära bistånd till internflyktingar i delstaten Arakan/Rakhine, till papperslösa rohingya och utsatta värdbefolkningar i Bangladesh och till rohingyamigranter och bangladeshiska migranter som för närvarande sitter fast i invandringsläger (män) och socialcentrum (kvinnor och barn) i Thailand.

10.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att ta upp denna fråga på högsta möjliga politiska nivå i sina kontakter med Thailand och Myanmar/Burma och med andra länder som är medlemmar i Asean.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Myanmar/Burmas regering och parlament, Thailands regering och parlament, generalsekreteraren för Sydostasiatiska nationers förbund (Asean), Aseans mellanstatliga kommission för mänskliga rättigheter, FN:s särskilda representant för mänskliga rättigheter i Myanmar, FN:s flyktingkommissarie, FN:s råd för mänskliga rättigheter samt regeringarna och parlamenten i andra stater i regionen.

(1) EUT C 258 E, 7.9.2013, s. 79.
(2) EUT C 353 E, 3.12.2013, s. 145.
(3) Antagna texter, P7_TA(2012)0464.
(4) Antagna texter, P7_TA(2013)0286.
(5) Antagna texter, P7_TA(2013)0228.
(6) EUT C 67 E, 18.3.2010, s. 144.


Fallet med människorättsaktivisterna Thulani Maseko och Bheki Makhubu i Swaziland
PDF 175kWORD 302k
Europaparlamentets resolution av den 21 maj 2015 om fallet med människorättsaktivisterna Thulani Maseko och Bheki Makhubu i Swaziland (2015/2712(RSP))
P8_TA(2015)0212RC-B8-0473/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Cotonouavtalet,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av Swazilands lag om anställningsförhållanden (Industrial Relations Act), 2000 (ändrad),

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) landsprogram för anständigt arbete för Swaziland,

–  med beaktande av den allmänna återkommande utvärderingen av Swaziland inför FN:s råd för mänskliga rättigheter den 4 oktober 2011,

–  med beaktande av EU:s allmänna preferenssystem (GSP), som godkändes av parlamentet den 31 oktober 2012,

–  med beaktande av EU:s uttalande vid Internationella arbetskonferensens 103:e möte i Genève den 6 juni 2014,

–  med beaktande av uttalandet av den 30 juli 2014 från talespersonen för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om domarna mot redaktören för tidskriften The Nation, Bheki Makhubu, och människorättsadvokaten Thulani Maseko,

–  med beaktande av resolution 286 från Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter om yttrandefrihet i Konungariket Swaziland,

–  med beaktande av EU:s lokala uttalande av den 1 april 2014 om den senaste tidens gripande och fortsatta fängslande av redaktören för tidskriften The Nation, Bheki Makhubu, och människorättsadvokaten Thulani Maseko,

–  med beaktande av det pressmeddelande av den 28 mars 2014 om gripandet av Thulani Rudolf Maseko och Bheki Makhubu som utfärdats av den särskilda rapportör om yttrandefrihet och tillgång till information i Afrika som utsetts av Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Swaziland är en absolut monarki under kung Mswati III, som 1973 utlyste ett undantagstillstånd som fortfarande – 41 år senare – är i kraft, som utövar absolut myndighet över regeringens, parlamentets och rättsväsendets arbete och under vars styre det har skett en betydande försämring av situationen för de mänskliga rättigheterna och levnadsstandarden och en ökning av den kroniska fattigdomen, samtidigt som respekten för rättsstaten har minskat, vilket i synnerhet framgår av att politiska partier är förbjudna. Kränkningarna av arbetstagares grundläggande rättigheter har blivit systematiska, och under det senaste årtiondet har Swazilands regering åsidosatt fackliga och mänskliga rättigheter samt underlåtit att respektera ILO:s interventioner om tillämpningen av dess konvention nr 87.

B.  Thulani Maseko, en advokat som arbetar för fackföreningskongressen i Swaziland, greps den 17 mars 2014 efter att ha skrivit en artikel där han kritiserade frånvaron av ett oberoende rättsväsen i Swaziland. Den 19 mars 2015, efter publiceringen av ett fängelsebrev där han kritiserar förhållandena i fängelset,http://www.okayafrica.com/news/swazi-human-rights-lawyer-thulani-maseko-prison-letter/ ställdes han inför en disciplinnämnd i fängelset utan närvaro av advokat och förflyttades därefter med våld till en isoleringscell. Han har överklagat beslutet, men inget datum har ännu meddelats för rättegången.

C.  Bheki Makhubu, kolumnist och chefredaktör för The Nation, som anses vara landets enda oberoende tidning, greps anklagad för ”smutskastning av rättsväsendet” och ”domstolstrots” efter publiceringen av den artikel som kritiserade rättssystemet.

D.  Den 17 juli 2014 befanns Thulani Maseko och Bheki Makhubu skyldiga till domstolstrots av High Court i Swaziland och dömdes till två års fängelse, en dom som förefaller oproportionerlig jämfört med den gängse domen – 30 dagars fängelse med möjlighet att betala böter – i liknande fall. Den domare som ledde rättegången, Mpendulo Simelane, hade namngetts i en av de artiklar som publicerats av Masekos tidning, och detta utgör en uppenbar intressekonflikt och ett hinder för en rättvis rättegång.

E.  De juridiska trakasserierna mot kritiska röster i Swaziland är inte begränsade till fallet Maseko och Makhubu, utan utgör en del av en oroande trend att kringskära yttrandefriheten i landet, där 32 lagar innebär inskränkningar av yttrandefriheten och av tillgången till information och politiska partier har varit förbjudna sedan 1973.

F.  Utöver anklagelser om domstolstrots mot sina kritiker utnyttjar Swazilands myndigheter flitigt lagen om bekämpande av terrorism från 2008 och lagen om uppvigling och omstörtande verksamhet från 1938 för att skrämma aktivister och begränsa rätten till yttrandefrihet, föreningsfrihet och frihet att delta i fredliga sammankomster, och myndigheterna inledde en rättegång enligt lagen om uppvigling och omstörtande verksamhet mot Maseko i september 2014, efter en anklagelse om uppvigling som först riktades mot honom 2009. Internationella organisationer har fördömt bestämmelserna i lagen om bekämpande av terrorism som oförenliga med Swazilands skyldigheter på människorättsområdet på ett antal olika grunder.

G.  I april 2014 blev sju personer gripna och åtalade för terrorhandlingar enbart för att de burit t-shirts med politiska budskap. När Swazilands premiärminister, Barnabas Sibusiso Dlamini, talade inför parlamentet den 7 augusti 2014 sade han att två fackliga ledare som hade närvarat vid det afrikanska toppmötet i Washington borde strypas för att ha kritiserat regeringen och att endast erkända fackföreningar borde tillåtas att fira Första maj.

H.  Den 8 oktober 2014 stängde Winnie Magagula, Swazilands arbetsmarknads- och socialförsäkringsminister, av alla förbund med omedelbar verkan och upplöste fackföreningskongressen i Swaziland (TUCOSWA), Swazilands förenade fackföreningar (ATUSWA), Swazilands förbund för arbetsgivare och handelskammare (FSE&CC) och ett antal andra lagstadgade organ. I artikel 5 i ILO:s konvention nr 87 om föreningsfrihet, som ratificerats av Swazilands regering, erkänns rätten för arbetstagarorganisationer att ansluta sig till förbund och sammanslutningar som de själva väljer.

I.  Swazilands regering har fullständigt ignorerat rekommendationerna och de upprepade uppmaningarna från den internationella fackföreningsrörelsen om att respektera de rättigheter som garanteras i internationella konventioner som ratificerats av Swaziland, i synnerhet ILO:s konvention nr 87, och har i stället fullständigt upphävt rätten för arbetstagare att fritt organisera sig och bedriva facklig verksamhet.

J.  Efter ett undersökningsuppdrag i Swaziland som anordnades av Internationella fackliga samorganisationen den 14–16 maj 2015 för att bedöma framstegen för föreningsfriheten och besöka politiska aktivister och människorättsförkämpar har TUCOSWA äntligen registrerats på nytt. Trots detta har myndigheterna inte lämnat någon försäkran om att de inte kommer att blanda sig i driften och organisationen av fackföreningar, och polisen har också infunnit sig vid fackliga möten.

K.  Den 15 juli 2014 avslutade EU förhandlingarna om ett avtal om ekonomiskt partnerskap med länderna i Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC) (inklusive Swaziland), som väntas landa på Europaparlamentets bord under andra halvåret 2015 för eventuellt godkännande.

L.  I november 2014 förlorade Swaziland sitt avtal om förmånshandel med USA enligt African Growth and Opportunity Act, då regeringen inte vidtagit reformåtgärder som den frivilligt hade åtagit sig att göra 2013, bland annat att åtgärda begränsningarna av föreningsfriheten, mötesfriheten och yttrandefriheten, såsom fängslandet av Maseko och Makhubu, och att ändra lagen om bekämpande av terrorism, lagen om allmän ordning och lagen om anställningsförhållanden.

M.  Inom ramen för den elfte Europeiska utvecklingsfonden (EUF) har EU avsatt 62 miljoner euro till det nationella vägledande programmet för perioden 2014–2020, med prioriteringar som omfattar främjande av goda styrelseformer, öppenhet, ansvarsskyldighet, rättsväsendets oberoende, rättsstatsprincipen och stärkt säkerhet.

1.  Europaparlamentet begär ett omedelbart och ovillkorligt frigivande av Maseko och Makhubu, eftersom deras frihetsberövande är direkt förknippat med det lagenliga utövandet av deras yttrande- och åsiktsfrihet. Parlamentet begär också ett omedelbart och ovillkorligt frigivande av samtliga samvetsfångar och politiska fångar, inbegripet Mario Masuku, ordförande för Folkets förenade demokratiska rörelse, och Maxwell Dlamini, generalsekreterare för Swazilands ungdomskongress. Parlamentet fördömer de svåra fängelseförhållandena för båda fångarna och uppmanar myndigheterna i Swaziland att garantera deras fysiska och psykiska integritet under alla omständigheter.

2.  Europaparlamentet erinrar om de åtaganden som Swaziland gjort inom ramen för Cotonouavtalet om att respektera demokratin, rättsstaten och människorättsprinciperna, som omfattar yttrandefrihet och mediefrihet. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över urholkningen av demokratin och de grundläggande rättigheterna i Swaziland och det alltmer brutala sätt på vilket regeringen svarar sina kritiker.

3.  Europaparlamentet noterar att den avkunnade domen mot Maseko och Makhubu är mycket strängare än andra domar i liknande fall, och anser att detta är ett uppenbart försök att tysta aktivisterna och ska tjäna som avskräckande exempel för andra, enligt den ansvarige domarens ord. Parlamentet kräver att Swazilands regering omedelbart sätter stopp för myndigheternas hotelser mot journalister, advokater, oberoende domare, fackliga tjänstemän och parlamentsledamöter, som har hotats med våld, gripande, åtal eller andra former av påtryckningar till följd av sitt arbete för mänskliga rättigheter, respekt för rättsstaten eller politiska reformer.

4.  Europaparlamentet uppmanar Swazilands regering att inleda en verklig dialog med fackföreningarna om lagstiftningsreformer som garanterar respekten för arbetstagarnas rättigheter, i överensstämmelse med internationella förpliktelser.

5.  Europaparlamentet uppmanar Swazilands myndigheter att vidta konkreta åtgärder för att respektera och främja yttrandefriheten, garantera demokrati och mångfald och skapa rättsliga ramar som gör det möjligt för politiska partier att registrera sig, verka och fullt ut delta, i överensstämmelse med internationella och regionala förpliktelser på människorättsområdet och landets konstitution, särskilt artikel 24.

6.  Europaparlamentet betonar att rättsväsendets oberoende är en grundläggande demokratisk princip som måste respekteras.

7.  Europaparlamentet anser att fängslandet av politiska aktivister och förbudet mot fackföreningar står i uppenbar strid med Swazilands åtaganden enligt Cotonouavtalet om att respektera demokratin, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna, och även enligt kapitlet om hållbar utveckling i SADC-avtalet om ekonomiskt partnerskap, för vilket Europaparlamentets stöd kommer att vara avhängigt av respekten för de åtaganden som görs, inbegripet åtagandet att följa internationella konventioner, i synnerhet grundläggande ILO-normer som konventionerna nr 87 och 98.

8.  Europaparlamentet påminner om att EU beviljar förmåner inom ramen för det allmänna preferenssystemet till Swaziland för att ge incitament för handel i syfte att säkerställa respekten för grundläggande mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter och goda styrelseformer. Parlamentet anser att förbudet mot fackföreningar och fängslandet av politiska motståndare strider mot dessa mål.

9.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att leva upp till sin skyldighet att övervaka att Swaziland respekterar de mänskliga rättigheterna och följer människorätts-, arbetsrätts- och miljökonventionerna inom det allmänna preferenssystemet och att inleda en utredning för att fastställa huruvida det föreligger en allvarlig och systematisk kränkning av de arbetstagarrättigheter som skyddas enligt det allmänna preferenssystemet.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Swazilands regering, regeringarna i medlemsstaterna i Södra Afrikas utvecklingsgemenskap, Internationella arbetsorganisationen, Afrikanska unionen och Förenta nationernas generalsekreterare.


Genomförande av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken
PDF 213kWORD 105k
Europaparlamentets resolution av den 21 maj 2015 om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (baserat på årsrapporten från rådet till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken) (2014/2220(INI))
P8_TA(2015)0213A8-0054/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) (baserat på årsrapporten från rådet till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken),

–  med beaktande av årsrapporten från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (12094/14), särskilt de delar som rör den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken,

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och av avdelning V i det fördraget, särskilt artiklarna 21, 24 och 36,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 19-20 december 2013,

–  med beaktande av slutsatserna från den interparlamentariska konferensen om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken av den 4 april 2014 och den 7 november 2014,

–  med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin Ett säkert Europa i en bättre värld, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003, och av rapporten om dess genomförande Att skapa säkerhet i en värld i förändring, som godkändes av Europeiska rådet den 11–12 december 2008,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 25 november 2013 och den 18 november 2014 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken,

–  med beaktande av lägesrapporten av den 7 juli 2014 från vice ordföranden/den höga representanten och chefen för Europeiska försvarsbyrån om genomförandet av Europeiska rådets slutsatser från december 2013,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen om EU:s övergripande strategi för externa konflikter och kriser och av rådets tillhörande slutsatser av den 12 maj 2014,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet EU:s strategi för cybersäkerhet: en öppen, säker och trygg cyberrymd och av rådets tillhörande slutsatser av den 25 juni 2013 samt av ramen för EU:s politik för it-försvar, som antogs den 18 november 2014,

–  med beaktande av EU:s strategi för sjöfartsskydd av den 24 juni 2014, och dess handlingsplan från december 2014,

–  med beaktande av rådets beslut av den 24 juni 2014 om närmare bestämmelser för unionens genomförande av solidaritetsklausulen,

–  med beaktande av den policyram för ett systematiskt och långsiktigt försvarssamarbete som antogs den 18 november 2014,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 juli 2013 Mot en mer konkurrenskraftig och effektiv försvars- och säkerhetssektor (COM(2013)0542) och av färdplanen för genomförandet av den 24 juni 2014 (COM(2014)0387),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG av den 6 maj 2009 om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG(2),

–  med beaktande av sina resolutioner om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, särskilt resolutionerna av den 21 november 2013 om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken(3) och om det europeiska försvarets industriella och tekniska bas(4) samt av den 12 september 2013 om den maritima dimensionen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken(5) och om EU:s militära strukturer: nuläge och framtidsutsikter(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om it-säkerhet och it-försvar(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 april 2014 om den EU-övergripande strategin och dess konsekvenser för samstämdheten i EU:s yttre åtgärder(8),

–  med beaktande av sin rekommendation av den 13 juni 2013 till vice ordföranden/den höga representanten, rådet och kommissionen om översynen 2013 av Europeiska utrikestjänstens organisation och funktionssätt(9) samt av rådets slutsatser av den 17 december 2013 om översynen 2013 av Europeiska utrikestjänsten(10),

–  med beaktande av FN-stadgan,

–  med beaktande av artikel 132.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0054/2015).

Allmän säkerhetssituation

1.  Europaparlamentet anser att säkerhetssituationen för EU och dess östra och södra grannskap blir alltmer instabil och osäker på grund av de många långvariga och nya utmaningarna på säkerhetsområdet och betraktar konflikten i östra Ukraina, konflikterna i Syrien och Irak, uppsvinget för terrororganisationen IS, krisen i Libyen och terroristhotet i Afrika (särskilt i Sahel och Libyen och på Afrikas horn) som direkta hot mot unionens säkerhet. Parlamentet anser också att USA:s fokusering på Asien–Stillahavsområdet och finanskrisens följder för medlemsstaternas försvarsbudgetar och militära kapacitet belyser hur viktigt det är att unionen och medlemsstaterna nu axlar ett större ansvar för sin egen säkerhet och sitt försvar. Parlamentet betonar att det enda sättet för EU att effektivt bemöta de nya ovannämnda säkerhetsutmaningarna är genom att samla EU:s och medlemsstaternas strukturer i en gemensam och verkligt samordnad insats inom ramen för Gusp/GSFP.

2.  Europaparlamentet anser att det sedan GSFP inrättades i slutet av 1990-talet aldrig har rått så stor osäkerhet vid EU:s gränser och i dess omedelbara grannskap. Parlamentet är oroat över att unionen inte kommer att kunna vara en gemensam central aktör när det gäller att möta vart och ett av dessa hot och att den alltför ofta måste förlita sig på initiativ från en eller flera medlemsstater eller på tillfälliga allianser där unionen bara har en marginell eller kompletterande roll.

3.  Europaparlamentet anser att unionen och dess medlemsstater snarast måste anpassa sig efter de nya utmaningarna på säkerhetsområdet, särskilt genom att effektivt utnyttja de befintliga GSFP-instrumenten, bland annat genom att förbättra kopplingarna mellan dem och EU:s instrument för utrikespolitiska frågor, det humanitära biståndet och utvecklingspolitiken, förbättra samordningen av de nationella åtgärderna och sammanförandet av resurser och, vid behov, se till att det på ett pragmatiskt och flexibelt sätt införs nya mekanismer för att uttrycka europeisk solidaritet. Parlamentet betonar att gränserna mellan yttre och inre säkerhet blir allt otydligare. Därför efterlyser parlamentet ökad samordning mellan externa och interna instrument och mer samarbete och samordning mellan medlemsstaterna, särskilt i fråga om terrorismbekämpning, organiserad brottslighet, it-försvar och migration, under ledning av vice ordföranden/den höga representanten.

4.  Europaparlamentet understryker att unionens styrka och relevans består i dess förmåga att uppbåda resurser och samtidigt mobilisera en bred uppsättning instrument inom diplomati, säkerhet, försvar, ekonomi, handel, utveckling och humanitära frågor utan att tumma på någon av bestämmelserna i FN-stadgan. Parlamentet vidhåller att de militära och civila GSFP-instrumenten utgör integrerade delar av denna omfattande strategi.

Från rådets möte i december 2013 till juni 2015: är GSFP en verklig prioritering?

5.  Europaparlamentet välkomnar Europeiska rådets slutsatser från december 2013, där det erkändes att man bör utöka effektiviteten, synligheten och genomslagskraften för GSFP samt förbättra kapacitetsutvecklingen och stärka den europeiska försvarsindustrin.

6.  Europaparlamentet beklagar, särskilt med tanke på den ökande externa instabiliteten, att de politiska impulser som gavs 2013 inte ledde till förstärkt samarbete och till ett betydande och snabbt genomförande av praktiska åtgärder som motsvarar den uttalade ambitionsnivån. I dagsläget har unionen knappast de operativa och industriella resurser eller den kapacitet som krävs för att den på ett avgörande sätt ska kunna bidra till förebyggandet och hanteringen av internationella kriser och hävda sin egen strategiska autonomi och sina egna strategiska intressen, i linje med de värden och normer som anges i artikel 21 i Lissabonfördraget. Medlemsstaterna uppmanas att snabbt åtgärda detta genom konkreta åtgärder.

7.  Europaparlamentet välkomnar utnämningen av Federica Mogherini till kommissionens nya vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik. Parlamentet välkomnar hennes första uttalanden och hennes beslut att vara ordförande för rådskonstellationerna med ansvar för utrikes frågor och försvar, vilket tyder på att hon är intresserad av GSFP. Parlamentet hoppas att hennes ställningstaganden på ett positivt sätt kommer att stimulera utvecklingen av GSFP. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att inta en ledarroll i det fortsatta genomförandet av GSFP och sammanslagningen och utbytet av EU:s försvarskapacitet. Kommissionen uppmanas att fortsätta det arbete som utförts av försvarsarbetsgruppen på kommissionärsnivå under ledning av vice ordföranden/den höga representanten för att säkerställa politisk vägledning och kontroll.

8.  Europaparlamentet förväntar sig att det på Europeiska rådets möte i juni 2015, då försvarsfrågor återigen står på dagordningen, ska bli möjligt för medlemsstaterna och EU-institutionerna att vidta konkreta åtgärder som överensstämmer med de åtaganden som de gjorde i december 2013. Parlamentet är nöjt över att stats- och regeringscheferna har bekräftat att försvarsrådet kommer att mötas den 25–26 juni 2015, och uppmanar dem att kritiskt granska orsakerna till det dåliga genomförandet och att öka pressen på försvarsbyråkratierna så att de genomför de beslut som fattades på högsta politiska nivå i december 2013. Parlamentet framhåller att man på Europeiska rådets möte i juni 2015 måste uppmuntra motsträviga medlemsstater att satsa mer på försvaret, och koncentrera sina insatser på de krishanteringsområden där EU verkligen kan tillföra mervärde.

9.  Europaparlamentet anser att Europeiska rådet vid sitt kommande möte om försvarsfrågor bör fatta beslut som leder till en förbättring av unionens och medlemsstaternas kapacitet när det gäller territorialförsvaret, i full komplementaritet med Nato, och när det gäller kapaciteten att möta interna säkerhetsutmaningar och att utveckla den snabbinsatskapacitet som är nödvändig för att säkra ett meningsfullt EU-bidrag till krishanteringen, stärka Europeiska försvarsbyrån och det europeiska försvarets industriella bas och inleda utarbetandet av ett övergripande säkerhetskoncept som integrerar de inre och yttre säkerhetsdimensionerna.

Uppdrag och insatser inom GSFP

10.  Europaparlamentet är bekymrat över att de senaste civila och militära insatserna inom GSFP fortfarande lider av de strukturella brister som har varit uppenbara i många år, nämligen ineffektivitet i omedelbara reaktioner på civila och militära insatser, långa och stelbenta beslutsgångar, behovet av ökad solidaritet mellan medlemsstaterna i finansieringen av uppdrag, uppdragsmandat som är olämpliga för den operativa miljön, budgetbegränsningar, styrkebidragsproblemet samt brist på logistisk beredskap och ekonomiska medel.

11.  Europaparlamentet anser att frågan om finansiering av uppdrag och insatser inom GSFP är avgörande om man vill trygga framtiden för denna politik. Tyvärr har den debatt som rådet inledde i december 2013 om denna fråga hittills inte lett fram till några konkreta förslag. Parlamentet begär att Athenamekanismen systematiskt ska stå för kostnaderna för utplaceringen av insatser och uppdrag inom GSFP, särskilt när det gäller användning av EU-stridsgrupper, inkvarteringsinfrastruktur för styrkor, kostnader i samband med upprättande av ankomstplatser för trupper i insatsområdena och säkerhetslager av livsmedel och bränsle när så behövs. Parlamentet begär även att samma mekanism ska användas för att förvalta de ekonomiska medel som kommer från medlemsstaterna bilateralt eller från tredjeländer eller internationella organisationer, så att det blir möjligt för dem att bidra ekonomiskt till en viss insats och, i vederbörligen motiverade fall, stödja tredjeländers deltagande i EU:s krisberedskapsinsatser och krisberedskapsuppdrag.

12.  Europaparlamentet uppmuntrar till ytterligare insatser för att påskynda tillhandahållandet av finansiering för civila uppdrag och för att förenkla beslutsfattandet och genomförandet. I detta sammanhang anser parlamentet att kommissionen genom delegerade akter och i enlighet med artikel 210 i budgetförordningen bör införa särskilda upphandlingsregler för krishanteringsinsatser inom GSFP så att insatserna kan genomföras snabbt och effektivt.

13.  Europaparlamentet efterlyser en förhandsfinansieringsmekanism som gör det möjligt att hjälpa de medlemsstater som vill delta i ett GSFP-uppdrag genom att betala kostnaderna och på så sätt underlätta deras beslut om huruvida ett uppdrag ska inledas.

14.  Europaparlamentet betonar att EU:s bidrag till säkerhet, krishantering och fredsbevarande på internationell nivå genom EU:s civila och militära uppdrag och insatser är ett viktigt inslag i unionens helhetsstrategi. Parlamentet konstaterar att de civila och militära uppdrag som EU sjösatt sedan 2009 alltför ofta har utformats för att stärka unionens krishanteringsprofil. Däremot har man inte vidtagit några strategiska åtgärder som bygger på utförlig analys och planering. Dessa uppdrag – där personalens professionalism och hängivenhet på fältet måste belysas och berömmas – bör vara verkliga och effektiva politiska verktyg som används på ett ansvarsfullt sätt och som ingår i en övergripande handlingsstrategi, särskilt i EU:s grannskap. Parlamentet stöder den pågående översynen av krishanteringsstrukturerna inom Europeiska utrikestjänsten. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att se till att de befintliga strukturerna blir mycket effektivare, så att de kan reagera snabbare och lämpligare på begynnande kriser, bland annat genom att minska antalet parallella strukturer.

15.  Europaparlamentet anser att en viktig förutsättning för att uppdragen ska bli lyckade är att det finns personal som är tillräcklig och som har erforderlig utbildning, kompetens och ledarskapsförmåga.

16.  Europaparlamentet undrar till exempel om det är relevant att utplacera och upprätthålla ett gränsövervakningsuppdrag i Libyen (EU BAM Libyen) i en institutionell och säkerhetsmässig miljö som aldrig gjort det möjligt för uppdraget att uppfylla de grundläggande målen. Parlamentet efterlyser en omvärdering av behoven för Libyen mot bakgrund av den senaste tidens oroande utveckling så att säkerhetsutmaningarna kan hanteras på lämpligt sätt, även i samband med de pågående terrorismbekämpningsinsatserna i Mali och Sahelregionen.

17.  Europaparlamentet anser att det bör göras en utvärdering av effektiviteten i EU:s 17 pågående utlandsuppdrag.

18.  Europaparlamentet beklagar också, med tanke på situationen i Gaza, att rådets diskussioner om gränsövervakningsuppdraget i Rafah (EU BAM Rafah) hittills har varit resultatlösa. Parlamentet begär att uppdraget ska aktiveras på nytt och att man ska ompröva dess mandat och se över dess personalresurser och medel, så att det kan spela en roll vid övervakningen av gränserna mellan Gaza och Egypten och Israel.

19.  Europaparlamentet välkomnar EU:s omfattande engagemang på Afrikas horn, bland annat genom GSFP-uppdragen och insatserna EUTM Somalia, Eunavfor Atalanta och Eucap Nestor. I detta sammanhang konstaterar parlamentet att Eucap Nestors insatser sker i en komplex institutionell och operativ miljö där det finns en mängd olika internationella aktörer, däribland EU. Rådet och Europeiska utrikestjänsten uppmanas att rationalisera uppdragets mål.

20.  Europaparlamentet hoppas att de båda civila uppdrag som inletts detta år – rådets uppdrag för att reformera den civila säkerhetssektorn i Ukraina (EUAM Ukraina) och uppdraget att stödja de interna säkerhetsstyrkorna i Mali (EUCAP Sahel Mali) – verkligen ska uppfylla sina mandat och fokusera på tydligt fastställda, mätbara och långsiktiga mål.

21.  Europaparlamentet konstaterar att det sedan juni 2013 har funnits ett lager som har till syfte att möjliggöra snabba utsändningar av nödvändiga medel till de civila uppdragen inom GSFP. För att detta lager ska utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt bör det inte sortera under kommissionen, utan stå till förfogande för det berörda uppdragets chef och tillgodose de behov som han eller hon identifierar. Parlamentet efterlyser en årlig verksamhetsrapport för lagret, så att man ordentligt kan utvärdera om det tillför ett mervärde genom att påskynda de civila uppdragen.

22.  Europaparlamentet välkomnar de pågående studierna för att inrätta ett gemensamt servicecentrum, som ska samla medlen till civila GSFP-uppdrag och bidra till ett effektivare genomförande av uppdragen. Parlamentet begär att ett gemensamt servicecentrum inrättas. Den effektivaste lösningen vore att inom ramen för Europeiska utrikestjänsten skapa en enda institutionell struktur som samlar och rationaliserar servicen till de civila uppdragen (mänskliga resurser, it-system, logistik etc.), vilken i dag är utspridd inom de enskilda uppdragen.

23.  Europaparlamentet konstaterar att de militära insatserna inom GSFP i allt större utsträckning är uppdrag som är inriktade på att bygga upp väpnade styrkor (EUTM Mali och EUTM Somalia). Parlamentet hyllar beslutet att genomföra dessa insatser, men kräver att mandatet för varje uppdrag ska anpassas till omständigheterna i varje enskild situation. Parlamentet anser att de enheter som bildas måste vara fullständigt operativa, dvs. med offensiv kapacitet. Parlamentet beklagar att det nu sällan planeras uppdrag med verkställande mandat. Med tanke på de fortsatta hoten i EU:s grannskap kan unionen inte tillåta sig att fokusera enbart på instrument som används efter kriser eller på instrument som ska göra det lättare att ta sig ur kriser. I stället måste unionen i enlighet med FN-stadgan kunna gripa in i varje etapp av krishanteringen.

24.  Europaparlamentet beklagar djupt de bestående styrkebidragsproblem som uppkommit i samband med att militära uppdrag har inletts. Med undantag för uppdraget EUTM Mali, som bygger på reella bidrag från 23 medlemsstater, berör ingen av unionens pågående militära insatser mer än sex medlemsstater. Medlemsstaterna uppmuntras att bidra med fler styrkor till insatserna när den nationella kapacitet som krävs finns tillgänglig. Parlamentet betonar behovet av en gemensam och samarbetsinriktad ansats för att lösa styrkebidragsproblemen. Parlamentet välkomnar tredjeländernas delaktighet, som vittnar om att partnerskapen inom GSFP är livskraftiga. Medlemsstaterna uppmanas att engagera sig djupare i EU:s militära insatser och att bidra utifrån de resurser och den kapacitet som de kan anslå för detta.

25.  Med tanke på att unionens uppdrag – såväl de civila uppdragen (Eucap) som de militära (EUTM) – är inriktade på utbildning anser Europaparlamentet att det bör skapas en strukturpolitik som syftar till att långsiktigt upprätthålla dessa uppdrag, med effektiva mandat och mål som är lämpliga för de situationer som de ställs inför, och ge dem stöd i form av budgetmedel och utrustning. Denna nya politik, som bör vara en del av unionens samarbete och utveckling, skulle göra det möjligt att genomföra de pågående arbetena inom ramen för initiativen ”Train and Equip” och ”E2I”, som syftar till att stärka tredjeländernas kapacitet (i fråga om utrustning, vapen, infrastruktur och löner), så att deras väpnade styrkor är operativa. Parlamentet uppmuntrar i detta sammanhang kommissionen att söka efter innovativa finansieringskällor.

26.  Europaparlamentet konstaterar att rådet i november 2013 sade sig vilja stärka EU-stridsgruppernas modularitet och flexibilitet, så att de kan sättas in i samband med alla slags krishanteringsuppgifter. Parlamentet konstaterar dock att det enda – mycket begränsade – framsteg som hittills gjorts i detta avseende har varit att man föreslagit att Athenamekanismen ska svara för de strategiska transporterna av EU:s stridsgrupper till insatsområdena. Parlamentet erkänner att avsaknaden av en konstruktiv inställning bland alla medlemsstater har blivit ett politiskt och operativt hinder för utplaceringen av EU:s stridsgrupper.

27.  Europaparlamentet välkomnar det positiva beskedet från försvarsministrarnas senaste informella rådsmöte, nämligen att man ska undersöka potentialen i artikel 44 i EU-fördraget. Parlamentet beklagar dock att motsättningarna i denna fråga för tillfället inte har möjliggjort några framsteg när det gäller att fastställa hur bestämmelserna i artikel 44 ska tillämpas. Genomförandet av artikel 44 skulle göra det möjligt att kraftigt förbättra unionens flexibilitet och möjligheter att agera snabbt och därmed även dess förmåga att möta de omgivande hoten. De medlemsstater som inte är intresserade av att delta i GSFP-insatser, eller som inte har råd att göra det, uppmanas eftertryckligen att agera konstruktivt genom att göra det möjligt för andra att agera om de så önskar.

28.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att undersöka potentialen även i andra relevanta artiklar i Lissabonfördraget, särskilt dem som gäller startfonden (artikel 41 i EU-fördraget), det permanenta strukturerade samarbetet (artikel 46 i EU-fördraget), solidaritetsklausulen (artikel 222 i EUF-fördraget) och klausulen om ömsesidigt försvar (artikel 42 i EU-fördraget).

29.  Europaparlamentet begär att man noga ska undersöka möjligheten att – på ett sätt som säkerställer en nödvändig modularitet – använda sig av multilaterala militärstaber som inrättats och visat sin effektivitet på fältet, till exempel Eurocorps i Strasbourg.

30.  Europaparlamentet är förvånat över att det ännu inte finns någon gemensam EU-strategi för att tackla de nya hoten mot EU:s säkerhet. Parlamentet välkomnar rådets föresats och vice ordförandens/den höga representantens åtagande att inleda en process för strategisk reflektion om utrikes- och säkerhetspolitikens utmaningar och möjligheter. Parlamentet påminner om att denna process syftar till att ta fram en ny gemensam europeisk säkerhetsstrategi för att fastställa de nya geostrategiska scenarier, hot och globala utmaningar som har uppkommit och att definiera de åtgärder som EU kan vidta som svar på detta, särskilt inom ramen för Gusp och GSFP. Vidare uppmanas vice ordföranden/den höga representanten att ta initiativ till en heltäckande process för att utarbeta en ännu ambitiösare vitbok om säkerhet och försvar i Europa för att strama upp EU:s strategiska ambitioner och kapacitetsutvecklingsmekanismer. Parlamentet inväntar det kommande meddelandet från vice ordföranden/den höga representanten om utvärderingen av förändringarnas konsekvenser för den globala miljön och identifiering av de hot och möjligheter som dessa innebär för EU.

31.  Europaparlamentet välkomnar antagandet den 18 november 2014 av ramen för EU:s politik för it-försvar, med fem prioriteringar för it-försvar i samband med GSFP och ett klargörande av de olika aktörernas roll. Parlamentet välkomnar ramens mål att stödja utvecklingen av en nationell it-försvarskapacitet och stärka skyddet av de kommunikationsnät som används för GSFP-verktygen. Parlamentet understryker att det är viktigt att uppnå en gemensam nivå för it-säkerheten bland medlemsstaterna så att samarbetet på it-försvarsområdet kan vidareutvecklas på lämpligt sätt och så att vi kan förstärka vår kapacitet när det gäller it-angrepp och it-terrorism. Parlamentet hoppas att denna handlingsplan ska bli startpunkten för en mer systematisk integrering av it-försvarsfrågor i medlemsstaternas nationella säkerhetsstrategier och för en medvetenhet om riskerna för it-försvaret på EU-institutionsnivå. Vidare efterlyser parlamentet en konsekvent europeisk strategi för att säkra kritisk (digital) infrastruktur mot it-angrepp, samtidigt som medborgarnas digitala rättigheter och friheter skyddas och främjas. Parlamentet påminner om att det krävs större tydlighet och en verklig rättslig ram på detta område, med tanke på svårigheterna med att finna förövarna av it-angrepp och behovet av ett proportionellt och nödvändigt agerande i alla sammanhang.

32.  Europaparlamentet pekar på det överhängande hotet mot it-området och understryker att det är viktigt att EU har motståndskraft och beredskap för att bemöta it-kriser även inom ramen för GSFP. Parlamentet uppmuntrar därför samtliga medlemsstater att utan dröjsmål avsevärt påskynda utvecklingen av sin it-försvarskapacitet. Det är nödvändigt att satsa på högkvalificerat humankapital och på forskning och innovation (FoI). Parlamentet framhåller behovet av synergier och komplementaritet mellan de civila och militära områdena för it-säkerhet och it-försvar i EU. Parlamentet understryker också att det är viktigt att utöka it-försvarssamarbetet med Nato.

33.  Europaparlamentet framhåller vikten av säkerhets- och försvarssamarbete mellan EU och andra internationella institutioner, särskilt FN, Nato, Afrikanska unionen och OSSE. Parlamentet välkomnar förklaringen från Natotoppmötet i Wales i september 2014, där Nato återigen bekräftade sitt stöd för utvecklingen av GSFP. Parlamentet efterlyser åtgärder som stärker de båda organisationerna.

Kapacitetsfrågor

34.  Europaparlamentet anser att de nationella försvarsbudgetarna har skurits ner i kölvattnet av den ekonomiska och finansiella krisen 2008. Nedskärningarna har genomförts utan någon samordning mellan medlemsstaterna, vilket utgör ett hot mot unionens strategiska autonomi och medlemsstaternas förmåga att tillgodose sina försvarsmakters kapacitetsbehov och inverkar menligt på unionens ansvar och potential som en global aktör på säkerhetsområdet. Det är viktigt att medlemsstaterna planerar strategiska investeringar i förvärv och förnyelse av material på förhand.

35.  Europaparlamentet är av den bestämda uppfattningen att EU har ett stort intresse av en säker, öppen och ren havsmiljö som möjliggör fri passage för varor och personer och en fredlig, laglig, rättvis och hållbar användning av havens rikedomar. Parlamentet anser därför att EU:s institutionella ram – både den civila och militära – bör vidareutvecklas så att EU:s strategi för sjöfartsskydd kan genomföras. Parlamentet konstaterar att de flesta strategiska tillgångar, kritiska infrastrukturer och annan kapacitet står under medlemsstaternas kontroll, och att deras vilja att utöka samarbetet är avgörande för Europas säkerhet.

36.  Europaparlamentet välkomnar rådets antagande den 18 november 2014 av en politisk ram för systematiskt och långsiktigt försvarssamarbete med utgångspunkt i en samordnad kapacitetsplanering och i informationsutbyte. Medlemsstaterna bör fortsätta att genomföra Europeiska försvarsbyråns uppförandekod i fråga om samutnyttjande och delning av utrustning för att avhjälpa framtida kapacitetsbrister på ett mycket effektivare sätt och systematisera samarbetet när det gäller kapacitetsutveckling. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att lägga fram dokumentation om specifika åtgärder som kommer att vidtas för att stärka försvarssamarbetet. När det gäller den icke samordnade ökningen av bilateralt och multilateralt försvarssamarbete uppmanas medlemsstaterna att inrätta en permanent samarbetsstruktur som ett medel för bättre samordning och använda EU-medel för samarbete i fredstider. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas vidare att ta fram realistiska planer för en framgångsrik lansering av den permanenta samarbetsstrukturen.

37.  Europaparlamentet gläder sig över att rådet i november 2014 antog Europeiska försvarsbyråns kapacitetsutvecklingsplan för 2014, där det fastställs 16 prioriteringar i fråga om kapacitetsutvecklingen. Parlamentet välkomnar också det arbete som Europeiska försvarsbyrån gjort med hjälp av samarbetsdatabasen Codaba, som kartlägger möjligheterna till samarbete mellan medlemsstaterna och därmed banar väg för olika former av samarbete. Medlemsstaterna uppmanas eftertryckligen att ta vederbörlig hänsyn till dessa verktyg när de utvecklar sin militära kapacitet. Parlamentet påpekar att det är mycket viktigt att undvika överlappning med initiativ som redan pågår på andra håll och att i högre grad kartlägga hur verkligt mervärde kan tillföras.

38.  Europaparlamentet förvånas över att det på EU-nivå ännu inte finns några skatteincitament för samarbete och samutnyttjande av resurser. Parlamentet noterar att rådet i december 2013 tyckte att man borde undersöka sådana incitament och beklagar att diskussionerna fortfarande inte, efter ett år, har lett till något konkret resultat på detta område. Den belgiska regeringen beviljar redan provisorisk momsbefrielse under de förberedande faserna av några av Europeiska försvarsbyråns projekt (till exempel för satellitkommunikation). En sådan momsbefrielse bör beviljas systematiskt och utvidgas till att omfatta infrastruktur och konkreta kapacitetsrelaterade program. Den bör vara utformad som den nuvarande Natomekanismen eller den nuvarande EU-mekanismen för civil forskningsinfrastruktur. Parlamentet ser gärna att det tas fram andra incitament som skulle kunna främja ett samarbete mellan europeiska aktörer.

39.  Europaparlamentet välkomnar de befintliga samarbetsmodellerna, såsom EU-kommandot för flygtransporter, och gläder sig över att detta system fortsätter att utvidgas till nya medlemsstater. Parlamentet beklagar att den modell som funnits i flera år ännu inte har anpassats till andra typer av försvarskapacitet. Parlamentet begär att den modell som använts för EU-kommandot för flygtransporter ska tillämpas inom andra områden för operativt stöd som ett sätt att avhjälpa de största kapacitetsbristerna.

40.  Europaparlamentet noterar att minimala framsteg gjorts när det gäller projekt för sammanslagning och gemensamt utnyttjande. Parlamentet gläds bland annat åt att det skett framsteg på lufttankningsområdet genom förvärvet av en flotta av lufttanknings- och transportflygplan (MRTT). Parlamentet beklagar att mycket få medlemsstater hittills har deltagit i detta projekt. De medlemsstater som saknar kapacitet på detta område uppmanas att ansluta sig till projektet. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör genomföra projekt för samutnyttjande och delning och inrikta sig på de 16 kapacitetsområden som de har identifierat tillsammans med Europeiska försvarsbyrån och Europeiska unionens militära stab (EUMS) via GSFP.

41.  Europaparlamentet konstaterar att rådet vill utarbeta projekt för att öka EU:s kapacitet, bland annat i fråga om ett fjärrstyrt luftfartygssystem (RPAS) och statlig satellitkommunikation. Det behövs en lagstiftningsram för den inledande integreringen av RPAS i Europas luftfartssystem senast 2016 med hänsyn till de civila och militära behoven och till kravet på att följa internationell rätt. Kommissionen uppmanas att informera om hur Horisont 2020-medlen för civil-militär forskning kan användas för att inbegripa RPAS i det europeiska luftrummet.

42.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts när det gäller EU:s satellittjänster (Galileo, Copernicus, Egnos). Dessa rymdtjänster, bland annat Copernicus, bör tas i bruk för att tillgodose behoven av högupplösta satellitbilder i samband med uppdragen och insatserna inom GSFP. Parlamentet välkomnar lanseringen av projektet Ariane 6. Parlamentet beklagar att unionen av tekniska och kommersiella skäl fortsätter att förvärva ryska bärraketer, vilket strider mot dess målsättning att uppnå en viss strategisk autonomi. Parlamentet understryker därför behovet av framsteg i utvecklingen av tekniker som har både civila och militära tillämpningar och som garanterar vårt oberoende.

43.  Europaparlamentet uppmanar unionen att uppmuntra medlemsstaterna att uppfylla Natos kapacitetsrelaterade mål, som innebär att minst 2 procent av BNP ska gå till försvarskostnader och att minst 20 procent av försvarsbudgeten ska gå till större utrustningsbehov, inklusive forskning och utveckling.

Försvarsindustrin

44.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag för att förbättra de små och medelstora företagens tillträde till försvarsmarknaderna. Dessa marknader är för närvarande mycket specifika, vilket bland annat beror på att efterfrågan nästan uteslutande utgörs av offentliga upphandlingar men också på det begränsade antalet företag på marknaden, den långa utvecklings- och användningsperioden för produkterna och den strategiska karaktären för viss teknik.

45.  Europaparlamentet har tagit del av kommissionens meddelande från juli 2013 Mot en mer konkurrenskraftig och effektiv försvars- och säkerhetssektor och den färdplan för genomförandet som offentliggjordes i juni 2014, samt av de tillhörande förslagen, bland annat förslaget om att förbättra genomförandet av direktiven 2009/81/EG och 2009/43/EG om den inre marknaden utan att inkräkta på medlemsstaternas suveräna rättigheter enligt artikel 346 i EUF-fördraget.

46.  Innan man vidtar alla dessa åtgärder är det enligt Europaparlamentet nödvändigt att gemensamt bestämma vad som omfattas av det europeiska försvarets industriella och tekniska bas, så att man kan avgöra vilka företag eller vilken strategisk verksamhet som ska kunna dra fördel av åtgärderna, med hänsyn till kapacitetsskillnaderna mellan medlemsstaternas försvarsindustrier. Denna definition skulle framför allt kunna bygga på vissa kriterier, såsom utveckling av utrustning och teknik i EU, företagens kontroll över ägande- och nyttjanderätt till den utrustning och teknik som utvecklas och, i de fall då ägarna är utländska, garantier för att utländska ägare inte kommer att ha alltför stor rösträtt, vilket skulle kunna hota företagets kontroll över sin verksamhet. Parlamentet betonar behovet av att definiera EU:s kritiska försvarstillgångar (dvs. viktig industriell kapacitet och kritiska tekniker).

47.  Europaparlamentet påminner om att EU:s industripolitik, rymdpolitik och forskningspolitik utsträcker sig till försvarssektorn i och med Lissabonfördragets ikraftträdande. Unionens program på andra områden – t.ex. intern säkerhet och gränssäkerhet, katastrofhantering och utveckling – erbjuder avsevärda möjligheter till gemensam utveckling av kapacitet som är relevant för dessa politikområden och för genomförandet av GSFP-uppdrag. Kommissionen uppmanas att inrätta permanenta förfaranden för samarbete mellan kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, Europeiska försvarsbyrån och medlemsstaterna om den gemensamma marknaden samt industri-, rymd- och FoU-områdena. Kommissionen uppmanas dessutom att skapa en permanent koppling mellan EU:s organ och byråer för intern säkerhet (Frontex, Europol, Enisa) och extern säkerhet och försvar (Europeiska försvarsbyrån, Europeiska utrikestjänsten).

48.  Europaparlamentet har tagit del av kommissionens förslag för att förbättra genomförandet av direktiven 2009/81/EG (tilldelning av kontrakt på försvars- och säkerhetsområdet) och 2009/43/EG (överföring av försvarsrelaterade produkter inom den inre marknaden). Parlamentet anser att det också bör fastställas vad som räknas som utrustning och teknik av stort strategiskt värde och som inte omfattas av vare sig direktiv 2009/81/EG (utrustning av väsentligt säkerhetsintresse) eller direktiv 2004/18/EG (utrustning som har anknytning till, men inte är specifik för försvarsområdet). De företag i EU som är verksamma inom denna sektor behöver en särskild rättslig och finansiell ordning som gör det möjligt för dem att vara konkurrenskraftiga samtidigt som EU:s strategiska autonomi garanteras.

49.  Europaparlamentet konstaterar att rådet vill genomföra ett europeiskt system för försörjningstrygghet där det fastställs att medlemsstaterna ska hjälpa varandra och snabbt tillgodose varandras behov på försvarsområdet. Parlamentet inväntar kommissionens färdplan, som kommer att innehålla olika relevanta möjligheter när det gäller genomförandet av denna ordning samt den grönbok som ska offentliggöras om kontrollen av utländska investeringar i strategiska försvarsföretag. Parlamentet välkomnar antagandet av Europeiska försvarsbyråns förstärkta ramararrangemang för försörjningstrygghet mellan medlemsstaterna. Detta är en viktig, frivillig och icke-bindande mekanism för medlemsstaterna som syftar till att öka det ömsesidiga stödet och biståndet när det gäller försörjningstrygghet. Europeiska försvarsbyrån och kommissionen uppmanas att gemensamt utforma ytterligare resurser och initiativ för att främja försörjningstrygghet i hela EU och stödja medlemsstaterna i genomförandet av det nya ramavtalet.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tydligt identifiera och mobilisera EU-medel och instrument för att inrätta en europeisk gemensam försvarsindustrimarknad.

51.  Europaparlamentet välkomnar ändringarna av Wassenaar-arrangemangets exportkontrollistor när det gäller övervaknings- och intrångstekniker, som nyligen även har genomförts på EU-nivå. Parlamentet betonar dock att mer behöver göras för att förebygga okontrollerad produktion och export av tekniker som kan användas för att angripa EU:s kritiska infrastruktur och kränka de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att så snart som möjligt lägga fram ett förslag om översyn av förordningen om produkter med dubbla användningsområden.

52.  Europaparlamentet anser inte att någon regering på egen hand kan lansera storskaliga program för forskning och teknisk utveckling. Parlamentet påminner om rådets uttalande från december 2008 om kapacitetsuppbyggnad och medlemsstaternas åtagande att uppnå det gemensamma målet att 2 procent av försvarsutgifterna ska gå till finansiering av forskning. Vice ordföranden/den höga representanten och Europeiska försvarsbyråns chef uppmanas att lämna uppgifter om det aktuella läget i denna fråga. Parlamentet gläder sig därför över kommissionens förslag om utveckling av synergier mellan civil och försvarsrelaterad forskning. Parlamentet betonar i detta sammanhang att säkerhetsforskningsprogrammet inom Horisont 2020 erbjuder avsevärda möjligheter när det gäller att bygga upp kapacitet på detta område. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att stödja det forskningsuppdrag som ger stöd till unionens yttre politik, inbegripet teknisk utveckling på området teknik med dubbla användningsområden, för att främja samverkansförmågan mellan civilskyddet och militären i enlighet med det särskilda programmet om inrättande av Horisont 2020. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att inbegripa respektive forskningsverksamheter i de årliga arbetsprogrammen. Parlamentet välkomnar lanseringen av förberedande åtgärder och hoppas att nästa steg inom GSFP ska vara finansiering av ett forskningstema i nästa fleråriga budgetram. Parlamentet betonar att det är viktigt att ett pilotprojekt om GSFP-forskning genomförs gemensamt av kommissionen och Europeiska försvarsbyrån, vilket parlamentet föreslog i budgeten för 2015, med tanke på att byrån genomför unionens mål och dess budget. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att kommissionen inte försåg parlamentet med en bedömning av potentialen i artikel 185 i EUF-fördraget, vilket begärdes i parlamentets resolution av den 21 november 2013 om det europeiska försvarets industriella och tekniska bas.

53.  Europaparlamentet uppmanar samtidigt till största tänkbara vaksamhet när det gäller förvaltningsfrågor, immateriella rättigheter eller samfinansiering och reglerna för deltagande i denna förberedande åtgärd på försvarsområdet. Parlamentet begär att medlemsstaterna ska göras fullt delaktiga i beslutsfattandet, så att man undviker onödig byråkrati och ser till att de program som ingår motsvarar de strategiska behoven för GSFP och medlemsstaterna.

54.  Europaparlamentet påminner om att försvarsforskningen är mycket känslig och strategisk, för både industrins konkurrenskraft och EU:s strategiska autonomi, och efterlyser en ändamålsenlig politik för immateriella rättigheter i samband med säkerhet och försvar för att skydda forskningsresultaten. Parlamentet inväntar förslag om detta från både kommissionen och försvarsindustrin.

55.  Europaparlamentet har tagit del av kommissionens förslag om att främja ett fastställande av gemensamma normer och förfaranden för certifiering av försvarsutrustning. Parlamentet inväntar Europeiska försvarsbyråns och kommissionens färdplan för utarbetande av industriella normer på försvarsområdet samt Europeiska försvarsbyråns och Easas alternativ för att förbättra det ömsesidiga erkännandet av militär certifiering inom EU. Parlamentet beklagar att europeiska standardiseringsorganisationer är motvilliga att utforma standardiseringsmärkningar för försvarsprodukter.

o
o   o

56.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament och regeringar, Natos generalsekreterare, talmannen i Natos parlamentariska församling, FN:s generalsekreterare, tjänstgörande ordföranden för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), talmannen i OSSE:s parlamentariska församling, talmannen i Afrikanska unionens församling och generalsekreteraren för Sydostasiatiska nationers förbund.

(1) EUT L 146, 10.6.2009, s. 1.
(2) EUT L 216, 20.8.2009, s. 76.
(3) Antagna texter, P7_TA(2013)0513.
(4) Antagna texter, P7_TA(2013)0514.
(5) Antagna texter, P7_TA(2013)0380.
(6) Antagna texter, P7_TA(2013)0381.
(7) Antagna texter, P7_TA(2012)0457.
(8) Antagna texter, P7_TA(2014)0286.
(9) Antagna texter, P7_TA(2013)0278.
(10) http://eeas.europa.eu/library/publications/2013/3/2013_eeas_review_sv.pdf


Finansiering av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken
PDF 189kWORD 319k
Europaparlamentets resolution av den 21 maj 2015 om finansieringen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (2014/2258(INI))
P8_TA(2015)0214A8-0136/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av avdelning V i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artiklarna 21, 24, 41, 42, 43, 44, 45 och 46,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(1),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(3) och dess senare ändringar,

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 18/2012 Europeiska unionens stöd till Kosovo på rättsstatsområdet,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 18 december 2013,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 25 november 2013 och den 18 november 2014 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken,

–  med beaktande av lägesrapporten av den 7 juli 2014 från vice ordföranden för kommissionen/den höga representanten och chefen för Europeiska försvarsbyrån om genomförandet av Europeiska rådets slutsatser från december 2013,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från vice ordföranden för kommissionen/den höga representanten och kommissionen om EU:s övergripande strategi för externa konflikter och kriser och rådets slutsatser om samma ämne av den 12 maj 2014,

–   med beaktande av årsrapporten för 2014 och 2013 års finansiella rapport för Europeiska försvarsbyrån,

–  med beaktande av sin resolution av den 3 april 2014 om den EU-övergripande strategin och dess konsekvenser för samstämdheten i EU:s yttre åtgärder(4),

–  med beaktande av ordförandeskapets slutsatser, som antogs av Europeiska rådet i Helsingfors den 11 december 1999 (kapacitetsmålet för 2003), och av kapacitetsmålet för 2010, som antogs av rådet den 17 maj 2004,

–  med beaktande av det civila kapacitetsmålet för 2010, som godkändes vid ministerkonferensen om förbättringar av civila resurser och noterades av rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 19 november 2007,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för utrikesfrågor och budgetutskottet, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och budgetutskottet (A8‑0136/2015), och av följande skäl:

A.  Den allt svårare säkerhetsmiljön inom och utanför unionen, som präglas av nya risker och hot som ingen medlemsstat kan hantera på egen hand, kräver en förstärkning av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) så att den blir ett mer effektivt politiskt instrument och en verklig garanti för EU-medborgarnas säkerhet och för främjandet av europeiska intressen och värderingar. Unionen bör stärka säkerheten vid sina yttre gränser.

B.  Nedskärningarna i försvarsutgifterna och det dubbelarbete som utförs idag kräver ett nytänkande kring finansieringen av GSFP-uppdrag och GSFP-insatser. De avsatta budgetmedlen måste användas på ett bättre och mer kostnadseffektivt sätt och EU‑institutionerna måste utföra en ordentlig demokratisk kontroll av alla uppdrag och insatser.

C.  Vid Europeiska rådets möte i december 2013 beslutade man att undersöka de finansiella aspekterna av EU:s uppdrag och insatser, bland annat en översyn av Athena, i syfte att säkerställa att förfaranden och regler gör det möjligt för unionen att agera snabbare och bli mer flexibel och effektiv i förbindelse med sina civila uppdrag och militära operationer.

D.  Enligt bestämmelserna i Lissabonfördraget är EU:s höga representant även vice ordförande för kommissionen, chef för Europeiska försvarsbyrån och ordförande för Europeiska unionens råd i konstellationen utrikes frågor. Enligt artikel 45 i EU‑fördraget ska Europeiska försvarsbyrån ”vid behov fullgöra sina uppgifter i samråd med kommissionen”.

1.  Europaparlamentet noterar att EU och dess medlemsstater är viktiga finansiärer av ett stort antal freds- och krisförvaltningsuppdrag över hela världen, och att civila och militära GSFP-uppdrag och GSFP-insatser utgör en mycket liten del av den totala finansieringen. Parlamentet bekräftar GSFP-ingripandenas betydelse för att skapa fred, och uppmanar medlemsstaterna att mer aktivt verka för att förebygga konflikter, bidra till återuppbyggnad efter konflikter och skapa varaktig fred i konfliktdrabbade områden. Parlamentet är övertygat om att EU inte uteslutande bör koncentrera sig på instrument som är inriktade på efterkrissituationen eller på hjälp att ta sig ur en kris.

2.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna att utnyttja Lissabonfördragets fulla potential, särskilt artikel 44 om att anförtro genomförandet av ett GSFP-uppdrag åt en grupp medlemsstater och artikel 46 om det permanenta strukturerade samarbetet, för att möjliggöra en snabbare och mer flexibel användning av GSFP-uppdrag och GSFP-insatser. 

3.  Europaparlamentet konstaterar med oro att medlemsstaterna, trots en sammanlagd årlig försvarsbudget på omkring 190 miljarder euro, fortfarande inte uppfyller 1999 års kapacitetsmål från Helsingfors. Parlamentet påminner om EU:s högt satta civila kapacitetsmål. Parlamentet kräver att EU stärks som en verklig försvarsaktör inom ramen för Nato, och beklagar avsaknaden av en doktrin, som verkställer de uppgifter som förtecknas i artikel 43 i EU-fördraget (de utökade Petersbergsuppgifterna). Parlamentet förespråkar starkt närmare samordning och samarbete på säkerhets- och försvarsområdet inom ramen för Nato, både mellan medlemsstaterna och på EU-nivå, särskilt genom en sammanslagning och ett gemensamt utnyttjande av resurser, kapacitet och tillgångar. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt göra en analys av utmaningarna och behoven inom säkerhet och försvar.

4.  Europaparlamentet noterar att finansieringsnivån för civila GSFP-uppdrag i Gusp‑kapitlet i EU:s budget har sjunkit under de senaste åren och förväntas förbli stabil inom den fleråriga budgetramen för 2014–2020. Parlamentet beklagar att de civila uppdragen har påverkats av den allmänna bristen på betalningsbemyndiganden, vilket har tvingat kommissionen att skjuta upp betalningen av 22 miljoner euro till 2015 för att minska problemen. Parlamentet gläder sig dock över de möjliga besparingarna på cirka 16 miljoner euro, vilket gör det möjligt att finansiera nya uppdrag om behov skulle uppstå inom en nära framtid.

Initiativ till kostnadsbesparingar och ökad effektivitet

5.  Europaparlamentet välkomnar de konkreta åtgärder och pragmatiska lösningar som nyligen presenterades av kommissionen inom ramen för de befintliga finansiella reglerna i syfte att korta ned de finansiella förfarandena för de civila GSFP-uppdragen. Parlamentet beklagar dock de fortsatt avsevärda förseningarna i upphandlingen av viktig utrustning och viktiga tjänster för GSFP-uppdragen inom ramen för Gusp, vilka delvis beror på rådets ofta långsamma process för beslutsfattande, men också på en delvis avsaknad av en samlad syn på hur de finansiella reglerna ska tillämpas för GSFP‑uppdragen och de negativa konsekvenser detta får för genomförandet av uppdragen och för personalen, samt eventuellt för säkerheten i förbindelse med uppdragen.

6.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att åtgärda dessa brister genom att utarbeta en särskild mall för de finansiella reglerna för civila GSFP-uppdrag och anpassa de befintliga riktlinjerna till deras behov, i syfte att främja ett snabbt, flexibelt och mer effektivt genomförande av uppdragen och samtidigt säkra en sund ekonomisk förvaltning av EU:s resurser och ett tillräckligt skydd av unionens ekonomiska intressen. Parlamentet anser att budgeten bör delegeras till den civila insatschefen, i likhet med vad som gjorts för EU-delegationernas chefer.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra en årlig utvärdering av de totala kostnaderna för säkerhets- och försvarspolitiken, vilken ska omfatta en transparent översikt över offentliga upphandlingar för att möjliggöra en mer effektiv förvaltning av budgeten till detta område i framtiden.

8.  Europaparlamentet stöder med kraft inrättandet av ett gemensamt servicecenter och ett integrerat resursförvaltningssystem, för att påskynda de civila uppdragen och göra dem mer kostnadseffektiva. Parlamentet beklagar att detta initiativ för närvarande hamnat i ett dödläge. Parlamentet noterar att man nu överväger införandet av en plattform för stöd till uppdragen, men uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att vidta ytterligare åtgärder i riktning mot inrättandet av ett verkligt gemensamt servicecenter.

9.  Europaparlamentet anser att de konstanta begränsningarna av den administrativa budgeten för Europeiska utrikestjänsten och den civila planerings- och ledningskapaciteten måste lättas, eftersom det årliga budgetanslaget fortfarande är för litet för att täcka alla planerings-, lednings- och stöduppgifter, särskilt vid en tidpunkt då flera uppdrag inleds nästan samtidigt.

10.  Europaparlamentet anser att det permanenta GSFP-lagret, som för närvarande endast används för nya civila GSFP-uppdrag, snabbt bör utvidgas till att också omfatta befintliga uppdrag, samtidigt som tillgången till den lagrade utrustningen förbättras och urvalet i fråga om den nödvändiga utrustningen diversifieras. Parlamentet föreslår att GSFP-lagret förvaltas av det framtida gemensamma servicecentrumet.

11.  Europaparlamentet understryker behovet av en tillräcklig personalstyrka för uppdragen i linje med de olika åtaganden som gjorts av medlemsstaterna i detta avseende (t.ex. det civila kapacitetsmålet för 2010 eller den fleråriga planen för utveckling av civil kapacitet). Parlamentet beklagar dock svårigheterna med att rekrytera – och behålla – ett tillräckligt antal kvalificerade medarbetare till GSFP-uppdragen. Parlamentet vill främja en omfattande användning av civila insatsgrupper som snabbt kan sättas in, vilket skulle öka EU:s kapacitet till snabba reaktioner, påskynda inrättandet av uppdrag och bidra till effektivare krishanteringsberedskap.

12.  Europaparlamentet beklagar den bristande insynen och de höga kostnaderna i samband med urvalet av de privata företag som ska garantera säkerheten för de civila GSFP-uppdragens personal. Parlamentet kräver att ett särskilt ramavtal för säkerhetstjänster i samband med civila GSFP-uppdrag, i syfte att sänka de privata säkerhetsföretagens avgifter och göra urvalsförfarandet mer transparent. Parlamentet anser att europeiska företag bör prioriteras i detta sammanhang.

Samstämmighet och komplementaritet

13.  Europaparlamentet anser att GSFP är en del av den bredare externa Gusp-dimensionen och av EU:s yttre åtgärder som helhet samt av den interna dimensionen av politiken för den inre marknaden, industri, rymdfart och forskning och utveckling. Parlamentet är fast övertygat om att samstämmighet och komplementaritet måste säkerställas mellan de olika instrumenten så att stordriftsfördelar kan uppnås och verkningarna av EU:s utgifter kan maximeras. Parlamentet är vidare övertygat om EU har fler verktyg och större hävstångspotential än någon annan överstatlig institution, eftersom EU:s säkerhets- och försvarspolitik med hjälp av en sammanhängande strategi kan förstärkas med andra typer av EU-instrument och finansieringsmekanismer. Parlamentet anser därför att medlen till Gusp bör användas på ett smartare sätt, särskilt genom ökad samordning mellan GSFP-instrumenten och EU:s olika stödprogram som förvaltas av kommissionen.

14.  Europaparlamentet efterlyser större militära och civila synergier, när detta är möjligt, vilka särskilt bör beaktas i början av planeringsprocessen, framför allt när det gäller lokaler, sjukvårdstjänster, logistik, transport och säkerheten i förbindelse med uppdrag, samtidigt som de olika kommandostrukturerna respekteras och en tydlig åtskillnad görs mellan de civila uppdragens och de militära operationernas karaktär, mål och funktion.

15.  Europaparlamentet betonar de potentiella besparingar som kan göras genom att på EU‑nivå främja synergieffekter på det militära området, bland annat i fråga om transport, utbildning och sjukvård. Parlamentet framhäver Europeiska försvarsbyråns roll för att främja samverkansförmåga och synergieffekter inom försvarsutrustning och insatskapacitet bland medlemsstaterna, men beklagar djupt att byrån, trots att den leds av EU:s vice ordförande/höga representant, fortfarande omfattas av rådets behörighet och helt finansieras utanför EU:s budget, vilket innebär att den inte underställs EU:s demokratiska kontroll.

16.  Europaparlamentet välkomnar den översyn av krishanteringsförfarandena som beslutades 2013, eftersom den ledde till förbättringar av planeringen och inledandet av GSFP-uppdrag. Parlamentet understryker dock att mer måste göras för att övervinna de bestående avgränsningarna mellan de olika delarna av EU:s utrikespolitiska maskineri.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa permanenta finansiella förfaranden för samarbetet mellan kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, Europeiska försvarsbyrån, Europeiska rymdorganisationen och medlemsstaterna på området för GSFP och för den inre marknaden, industri, rymdfart, forskning och utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att fastställa permanenta finansiella regler för att sammankoppla EU-aktörerna på området för inre säkerhet (t.ex. Frontex, Europol och Enisa) med aktörerna på området för det externa försvaret (t.ex. Europeiska försvarsbyrån och Europeiska utrikestjänsten).

18.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens och Europeiska försvarsbyråns gemensamma genomförande av ett pilotprojekt om GSFP-forskning, i enlighet med parlamentet förslag i 2015 års budget, så att Europeiska försvarsbyrån uppfyller unionens mål och genomför dess budget. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att kommissionen inte har förelagt parlamentet en utvärdering av potentialen i artikel 185 i EUF-fördraget, vilket parlamentet begärde i sin resolution av den 21 november 2013 om det europeiska försvarets industriella och tekniska bas(5).

19.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens färdplan för genomförandet av meddelandet om EU:s försvars- och säkerhetssektor, vilken antogs den 24 juni 2014. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att i en utvärdering av de berörda parterna beskriva på vilket sätt potentiella stödmottagare och nationella och regionala myndigheter tänker utnyttja de berörda åtgärderna (europeiska struktur- och investeringsfonderna, Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Interreg V). Parlamentet beklagar i detta avseende att kommissionens förslag kan ha kommit för sent för att kunna påverka de nationella och regionala myndigheternas pågående resursfördelning eller omfördela EU-medel för att stärka det europeiska försvarets industriella och tekniska bas.

20.  Europaparlamentet välkomnar initiativet för utbildning och utrustning, vilket skulle säkerställa kapacitetsuppbyggnaden i partnerländerna, som ett led i en övergångs- eller tillbakadragandestrategi, genom att bidra till finansieringen av olika typer av materiel och icke-dödande utrustning till tredjeländers säkerhets- och försvarsstyrkor, och ställer sig positivt till en gemensam strategi för utrikestjänsten och kommissionen på detta område. Parlamentet stöder inrättandet av projektceller, som intresserade medlemsstater eller tredjeländer skulle kunna bidra till, och som skulle hjälpa till att säkerställa snabba leveranser och inköp av säkerhetsutrustning till värdländerna genom att tillhandahålla projektstöd, och anser att sådana celler bör användas systematiskt.

21.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag, som syftar till att förbättra genomförandet av direktiv 2009/81/EG (om offentliga kontrakt) och direktiv 2009/43/EG (om överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen). Parlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till att europeiska företag som är verksamma inom försvarsområdet behöver särskilda rättsliga och finansiella bestämmelser för att kunna vara konkurrenskraftiga och att stödja nationella insatser för att stärka försvarskapaciteten.

Finansiering av militära insatser

22.  Europaparlamentet är medvetet om att militära insatser finansieras av medlemsstaterna utanför EU-budgeten och att de gemensamma kostnaderna för insatserna täcks av Athena. Parlamentet understryker att Athena är väsentligt för att dessa insatser ska kunna utföras och utgör samtidigt ett instrument för solidaritet mellan medlemsstaterna genom att uppmuntra dem, särskilt de medlemstater som saknar ekonomiska och operativa resurser, att bidra till GSFP-insatser. Parlamentet beklagar dock att den nuvarande andelen av de gemensamma kostnaderna fortfarande är mycket låg (ungefär 10–15 % av alla kostnader), och att den höga andelen nationella utgifter och ansvar i förbindelse med militära insatser, baserad på principen om att var och en ska stå för sina egna kostnader, strider mot principerna om solidaritet och bördefördelning, vilket ytterligare avskräcker medlemsstaterna från att delta aktivt i GSFP-insatser. Parlamentet är bekymrat över att denna situation, särskilt mot bakgrund av medlemsstaternas bristande vilja att bidra till uppbyggnaden av insatsstyrkorna, hindrar ett snabbt insättande av GSFP-insatser och undergräver deras övergripande effektivitet. Parlamentet anser att den långsiktiga finansieringen av militära uppdrag måste säkerställas.

23.  Europaparlamentet beklagar i detta sammanhang att översynen av Athena, som skulle ha gjorts före utgången av 2014, endast har gett ett mycket begränsat resultat, såsom införandet av en form av förfinansiering av vissa kostnader för att påskynda insatserna. Parlamentet beklagar vidare att rådet inte nådde en överenskommelse om införandet av en finansiering av kostnaderna för strategisk utplacering av EU:s stridsgrupper i förteckningen över gemensamma kostnader som systematiskt ska bäras av Athena, utan i stället enbart antog ett förnybart beslut för en tvåårsperiod. Parlamentet uppmanar Europeiska rådets kommande möte om försvarspolitiken att överväga en utvidgning av de gemensamma kostnader som kan omfattas av Athena, såsom automatisk finansiering av utgifter för GSFP-insatser och GSFP-uppdrag (infrastruktur för inkvartering av styrkor, utgifter i samband med upprättande av inresevägar för trupper i insatsområdena och säkerhetslager av livsmedel och bränsle när så behövs).

24.  Europaparlamentet stöder initiativ som syftar till att undersöka möjligheten att locka till sig och förvalta finansiella bidrag från tredjeländer eller internationella organisationer inom Athena. Parlamentet stöder dessutom möjligheten till ”gemensam finansiering”, där ett mindre antal deltagande länder skulle finansiera vissa av uppdragens operationella kostnader, under förutsättning att deras bidrag förvaltas av Athena och att de kompletterar snarare än ersätter de gemensamma kostnaderna.

25.  Europaparlamentet påminner om att EU i och med Lissabonfördraget fick nya GSFP‑bestämmelser som ännu inte har utnyttjats. Parlamentet uppmuntrar rådet att använda sig av artikel 44 i EU-fördraget, enligt vilken en grupp medlemsstater får gå vidare med genomförandet av en GSFP-uppgift om de så önskar. Parlamentet anser att det finns ett akut behov av en snabbare beslutsprocess. Parlamentet anser att ad hoc-mekanismerna för finansiering av en militär insats bör omfatta mer än de traditionella gemensamma kostnader som återbetalas via Athena.

26.  Europaparlamentet uppmanar rådet att under innevarande budgetår påbörja inrättandet av startfonden (i enlighet med artikel 41.3 i EU-fördraget) för brådskande finansiering av de inledande faserna i militära operationer, vilken också skulle kunna användas som ett effektivt verktyg för kapacitetsutveckling. Parlamentet uppmanar vidare rådet att lägga fram ett förslag om hur man kan möjliggöra snabba samråd med Europaparlamentet i krissituationer. Parlamentet noterar att civila uppdrag förfogar över särskilda budgetar för förberedande åtgärder, medan utnyttjandet av militära uppdrag och deras effektivitet kommer att begränsas strukturellt så länge denna möjlighet inte utnyttjas för dem också. Parlamentet uppmuntrar med eftertryck medlemsstaterna att delta i det permanenta strukturerade samarbete som föreskrivs i artikel 46 i EU‑fördraget, varvid man också skulle säkra den mycket nödvändiga förbättringen av EU:s förmåga att reagera snabbt. Parlamentet beklagar i detta sammanhang bristen på konkret innehåll i rådets policyram för ett systematiskt och långsiktigt försvarssamarbete, som antogs den 18 november 2014 och som enbart beskriver nuvarande praxis. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram de förslag som behövs för att klargöra hur EU:s budget kan underlätta inrättandet av det permanenta strukturerade samarbetet och ett militärt samarbete i fredstid inom ramen för det permanenta strukturerade samarbetet.

27.  Europaparlamentet är förvånat över att det på EU-nivå ännu inte finns några skatteincitament för samarbete och gemensamt utnyttjande av resurser. Parlamentet noterar att rådet i december 2013 tyckte att man borde undersöka sådana incitament, och beklagar att diskussionerna fortfarande – efter ett år – inte har lett till några konkreta åtgärder på detta område. Parlamentet konstaterar att den belgiska regeringen redan beviljar provisorisk momsbefrielse under de förberedande faserna av vissa av Europeiska försvarsbyråns projekt, t.ex. för satellitkommunikation. Parlamentet anser att en sådan momsbefrielse bör beviljas systematiskt och utvidgas till att även omfatta infrastruktur och specifika kapacitetsrelaterade program, och bör baseras på den redan befintliga Nato-mekanismen eller den befintliga EU-mekanismen för civil forskningsinfrastruktur. Parlamentet uppmuntrar utvecklingen av alla andra incitament som kan främja ett europeiskt samarbete i fråga om kapacitet.

Transparens och ansvar

28.  Europaparlamentet betonar att transparens och ansvar är centrala krav, inte bara för demokratisk kontroll utan också för att de uppdrag som utförs under EU-flagg ska kunna fungera och vara trovärdiga. Parlamentet påminner om den betydelse som parlamentet fäster vid att övervaka hur de olika GSFP-uppdragen och GSFP-insatserna budgeteras. Parlamentet välkomnar de rapporteringsmekanismer som föreskrivs i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013, såsom de rapporter om budgetläget för Gusp som ska avläggas varje kvartal och de gemensamma samrådsmötena om Gusp. Parlamentet välkomnar vice ordförandens/den höga representantens åtagande att blåsa nytt liv i ovannämnda möten och att säkra lämplig flexibilitet i fråga om deras omfattning, för att se till att parlamentet hålls fullt informerat om militära uppdrag och om det arbete som kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik bedriver och om dess agenda. Parlamentet vidhåller att eventuella åtgärder för att öka flexibiliteten och effektiviteten i samband med finansieringen och genomförandet av uppdrag och insatser inte får äventyra den positiva utveckling som skett i fråga om transparens och ansvarighet i samband med GSFP-ingripanden. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en bred tolkning av artikel 49.1 g i budgetförordningen, att föreslå specifika budgetposter för varje civilt GSFP-uppdrag inom Gusp-kapitlet och att införa ett obligatoriskt krav på en detaljerad översikt av varje enskilt uppdrag, dess deltagare och uppkomna kostnader i den årliga verksamhetsrapporten.

29.  Europaparlamentet ser fram emot alla initiativ som kan ge tydliga och konsekventa regler för hur de civila uppdragen ska finansieras och fungera. Parlamentet välkomnar, mot bakgrund av de pågående diskussionerna om flexibilitet i de finansiella reglerna, kommissionens åtagande att ta fram en specifik mall för alla GSFP-uppdrag och att anpassa de befintliga riktlinjerna till de krav som uppdragen ställer.

Överensstämmelse mellan ord och handling

30.  Europaparlamentet uppmuntrar vice ordföranden/den höga representanten att påta sig ledarskapet inom GSFP och att spela en ledande roll för att integrera olika områden, genom att säkra samordning mellan rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten och säkerställa samstämmighet mellan de två sistnämnda organen. Parlamentet föreslår att EU:s särskilda representanter ges i uppdrag att förbättra dialogen och samarbetet mellan de olika EU-aktörerna i världen, för att öka sammanhanget i EU:s åtgärder och göra de många finansieringskällorna till en tillgång i stället för en utmaning.

31.  Europaparlamentet anser att man vid Europeiska rådets nästa möte om försvar bör ta tillfället i akt att föra en djupgående diskussion och ta fram konkreta förslag till hur finansieringsarrangemangen för GSFP-uppdrag och GSFP-insatser kan reformeras för att bli mer effektiva och framgångsrika. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullgöra sina åtaganden från Europeiska rådets möte i december 2013. Parlamentet anser att konkreta åtgärder måste antas vid Europeiska rådets kommande möte om försvar för att stärka EU:s försvarskapacitet som komplement till Nato, stärka och stödja Europeiska försvarsbyrån och stödja en gemensam industriell och teknisk bas.

32.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaternas insatser för att genomföra Europeiska rådets beslut om konsolidering av försvarskapaciteten, med beaktande av de budgetmässiga begränsningar som några medlemsstater står inför.

o
o   o

33.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, vice ordföranden/den höga representanten, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Natos generalsekreterare samt talmannen i Natos parlamentariska församling.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(2) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(3) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(4) Antagna texter, P7_TA(2014)0286.
(5) Antagna texter, P7_TA(2013)0514.


Säkerhets- och försvarsförmågan i Europa
PDF 200kWORD 329k
Europaparlamentets resolution av den 21 maj 2015 om konsekvenserna av utvecklingen på de europeiska försvarsmarknaderna för säkerhets- och försvarsförmågan i Europa (2015/2037(INI))
P8_TA(2015)0215A8-0159/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av avdelning V i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 19–20 december 2013 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 18 november 2014 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 juli 2013 Mot en mer konkurrenskraftig och effektiv försvars- och säkerhetssektor (COM(2013)0542) och den därtill hörande färdplanen för genomförandet av den 24 juni 2014 (COM(2014)0387),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG av den 6 maj 2009 om förenkling av villkoren för överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader och anläggningsarbeten, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG(2),

–  med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008 om fastställande av gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel,

–  med beaktande av policyramen för systematiskt och långsiktigt försvarssamarbete, som antogs av rådet den 18 november 2014,

–  med beaktande av det uppdaterade ramarrangemanget för försörjningstrygghet mellan medverkande medlemsstater, som antogs av Europeiska försvarsbyråns styrelse i november 2013, och den därtill hörande uppförandekoden om prioritering, som antogs av Europeiska försvarsbyråns styrelse i maj 2014,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 21 november 2013 om det europeiska försvarets industriella och tekniska bas(3) och av den 14 december 2011 om finanskrisens följder för försvarssektorn i EU:s medlemsstater(4),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0159/2015), och av följande skäl:

A.  Ny lagstiftning avseende den europeiska försvarsmarknaden infördes inom ramen för försvarspaketet 2009, och samtliga 28 medlemsstater har införlivat de nya bestämmelserna i sina nationella rättsordningar. Kärnan i denna nya lagstiftning är inrättandet av ett regelverk som grundar sig på öppenhet, icke-diskriminering och konkurrens och som beaktar försvarssektorns särdrag.

B.  Medlemsstaterna är överens om att en europeisk marknad för försvarsmateriel och försvarstjänster måste utvecklas. Europeiska rådet har till och med efterlyst inrättandet av ett EU-omfattande system för försörjningstrygghet. Lämpliga resurser, tillhandahållande av utrustning och EU:s strategiska autonomi är av avgörande betydelse för unionens säkerhet och säkerheten i grannområdet.

C.  Framgången i de fredsbevarande och säkerhetsrelaterade GSFP-uppdragen är till stor del beroende av deras förmåga att reagera snabbt och direkt. Det är därför mycket viktigt att skapa en verklig europeisk försvarsmarknad för att undvika dubbelarbete och minska byråkratin.

D.  Bristande konsolidering, bristande kostnadseffektivitet och bristande öppenhet på de europeiska försvarsmarknaderna leder till att den europeiska försvarssektorns externa beroende kan öka ytterligare, och detta sker vid en tidpunkt då flera och direkta hot, utan motstycke sedan det kalla krigets slut, riktas mot den europeiska säkerheten.

E.  Investeringar i forskning och teknik inom försvarssektorerna i alla medlemsstater samt gemensamma investeringar i forskning och teknik inom försvarssektorn inom ramen för det europeiska samarbetet har minskat i alarmerande takt under de senaste åren.

Utvecklingen på försvarsmarknaderna hotar den europeiska autonomin

1.  Europaparlamentet är fortsatt mycket oroat över de utbredda och till stor del icke samordnade nedskärningarna i de flesta medlemsstaters försvarsbudgetar. Parlamentet betonar att minskningarna av försvarsbudgetarna försvagar medlemsstaternas och EU:s försvarsförmåga och sätter frågetecken för deras nivå av beredskap att garantera nationell och europeisk säkerhet. Parlamentet anser att dessa icke samordnade nedskärningar tillsammans med strukturella problem och orättvisa rutiner med bristande transparens utsätter EU för en risk genom att unionen lämnar ifrån sig strategiska tillgångar och kapaciteter och går miste om de möjligheter som en samordning av försvarspolitiken och en sammanslagning och ett gemensamt utnyttjande av försvarsresurserna skulle kunna erbjuda när det gäller att upprätthålla EU:s välstånd och fred, i enlighet med artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen, EU:s försörjningstrygghet och försvaret av dess medborgare och intressen.

2.  Europaparlamentet är djupt oroat över den plötsliga ökningen av väpnade konflikter, lågintensiva kriser, hybridkrig och krig ”via ombud”, stater i upplösning, instabilitet, de utbredda kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i EU:s omedelbara grannskap samt terroristhotet inom och utanför EU. Parlamentet anser att de nuvarande säkerhetshoten riktar sig mot hela EU och bör angripas på ett enat och samordnat sätt genom att civila och militära resurser sammanslås och utnyttjas gemensamt. Parlamentet är i detta avseende fast övertygat om att det är absolut nödvändigt att inte slösa resurser och att det är synnerligen viktigt att bättre utnyttja skattemedel och uppnå framsteg när det gäller inrättandet av en europeisk marknad för försvarsmateriel och utvecklingen av en konkurrenskraftig industriell och teknisk bas för det europeiska försvaret som kan skapa synergieffekter genom en större gränsöverskridande samordning och genom att ge GSFP nödvändig kapacitet. Parlamentet anser även att detta kommer att bli avgörande för att öka ändamålsenligheten och kostnadseffektiviteten för europeiska åtgärder inom ramen för Natos operationer för att garantera säkerhet och stabilitet i Europa och dess närområde.

3.  Europaparlamentet uttrycker därför sin oro över medlemsstaternas långsamma och inkonsekventa genomförande av de direktiv som ingår i försvarspaketet 2009, och uppmanar kommissionen att vidta specifika åtgärder för att se till att direktiven genomförs på rätt sätt genom att övervaka de nationella införlivandena i syfte att undvika marknadssnedvridningar. Parlamentet erkänner att införandet av ny lagstiftning är en lång process, men varnar för att en inkorrekt och urvattnad tillämpning riskerar att generera dåliga rutiner och därmed äventyra uppnåendet av de mål som fastställts i direktiven, något som i sin tur kan undergräva inrättandet av en europeisk marknad för försvarsmateriel och försvåra utvecklandet av en industriell och teknisk bas för det europeiska försvaret. Parlamentet understryker att försvarspaketet också bör bidra till att skapa incitament för försvarssamarbete i Europa, och uppmanar kommissionen och Europeiska försvarsbyrån att samarbeta nära i detta avseende. Parlamentet påminner om att den gemensamma upphandlingen inom försvarssektorn dessvärre har stagnerat och till och med sjunkit under de senaste åren.

4.  Europaparlamentet varnar för riskerna för externt beroende inom den europeiska försvarssektorn vid en tidpunkt då säkerhetsmiljön blir alltmer komplicerad och utmanande. Parlamentet varnar särskilt för kombinationen av medlemsstaternas icke samordnade försvarsbudgetar, den bestående marknadsfragmenteringen trots nya regler för den inre marknaden, försvarsindustrins ökade beroende av export till länder utanför EU och ökade utländska investeringar i EU:s försvarssektor i vissa länder, vilket kan leda till bristande insyn och tvinga EU att avstå från kontrollen över strategiska nationella och europeiska försvarsindustrier, försvarstillgångar och försvarsteknik.

5.  Europaparlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas den inverkan vissa projekt har på EU:s autonomi och självständighet, såsom samarbete med Ryssland på känsliga områden som uppskjutning av satelliter med Sojuz-raketer och strategiska flygtransporter. Parlamentet betonar att medlemsstaterna behöver genomföra en prioritetsöversyn av sina försvarsindustrier och införa incitament för deras utveckling inom den utsträckning som är godtagbar enligt EU:s lagstiftning.

6.  Europaparlamentet framhåller att en mycket konkurrenskraftig, modern och integrerad europeisk strategi för försvarsindustrin är av central betydelse för att säkerställa Europas försvarskapacitet och för att indirekt positivt påverka andra relaterade ekonomiska sektorer. Parlamentet påpekar att ett ökat samarbete mellan ekonomiska resurser och mänskligt kapital är helt avgörande för att man ska göra framsteg inom forskningen om produkter med dubbla användningsområden, vilken minimerar vårt externa beroende och tryggar försörjningen och råmaterialen för industrin, särskilt sådan försörjning och sådana råmaterial som är av central betydelse.

7.  Europarlamentet konstaterar att även om Europeiska rådet vid sitt decembermöte 2013 inte förmådde ge ett adekvat svar på dessa utmaningar lyckades det ändå skissera upp ett antal handlingslinjer för att förbättra den gemensamma europeiska säkerhets- och försvarspolitiken och åtog sig att se över framstegen i juni 2015. Parlamentet beklagar att man trots den fortsatt försämrade säkerhetsmiljön, både internt och öster och söder om EU, som utgör säkerhetsrisker för EU, inte har gjorts några verkliga framsteg när det gäller att tackla de nuvarande säkerhetsmässiga utmaningarna och hoten.

8.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att dra nytta av lärdomarna och vidta konkreta åtgärder för att få bukt med fragmenteringen av den europeiska försvarsmarknaden. Parlamentet uppmanar Europeiska rådet att lägga fram specifika riktlinjer för försvarspolitiken och den europeiska försvarsmarknaden, och samtidigt beakta försvarssektorns särskilda särdrag, i syfte att stärka den inre marknadens konkurrenskraft och öka dess transparens, försäkra sig om att de försvarsresurser som behövs för att garantera säkerheten i Europa finns tillgängliga samt uppnå målen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

Minskad europeisk efterfrågan på grund av budgetnedskärningar: behovet av utvidgat samarbete

9.  Europaparlamentet anser att åren av icke samordnade nationella försvarsbudgetar i Europa måste kompenseras genom ökat samarbete och bättre samordning mellan medlemsstaterna, vilket bl.a. omfattar utformningen av en försvarsbudgetpolitik och samordningen av strategiska val när det gäller införskaffandet av militär utrustning och utrustning med dubbla användningsområden i enlighet med transparenta regler för offentlig upphandling. Parlamentet betonar att medlemsstaterna på förhand måste planera strategiska investeringar i förvärv och förnyelse av utrustning. Parlamentet upprepar sitt krav på en konsolidering av efterfrågan i hela EU för att främja och upprätthålla en konkurrenskraftig och oberoende industriell och teknisk bas för det europeiska försvaret. Parlamentet betonar att utformandet av en effektiv och transparent industriell och teknisk bas för det europeiska försvaret är avgörande för EU:s möjligheter att skydda sina medborgare, intressen och värderingar i enlighet med målen i fördraget och fullgöra sina skyldigheter som en säkerhetsskapande aktör. Parlamentet uppmanar kommissionen att utforma en industristrategi som definierar nyckelkapaciteter på vilka en industriell och teknisk bas för det europeiska försvaret skulle kunna byggas upp.

10.  Europaparlamentet påminner om att EU:s 28 medlemsstater tillsammans fortfarande är näst störst i världen när det gäller både försvarsutgifter och vapenexport. Parlamentet anser att detta visar att EU:s medlemsstater och unionen fortfarande spelar en nyckelroll i den globala vapenförsäljningen och försvarsupphandlingen. Parlamentet ser de sammanlagda årliga försvarsutgifterna på 190 miljarder euro som en enorm mängd av skattebetalarnas pengar. Parlamentet påminner också om att många nya studier visar att det största problemet ligger i att försvarsbudgetarna i många av EU:s 28 medlemsstater används på ett mycket ineffektivt sätt som leder till kraftiga förseningar, ökade kostnader och i många fall till inköp av helikoptrar, stridsflygplan och annan teknik som inte är funktionsduglig trots att den är splitterny. Parlamentet betonar behovet av att i grunden omstrukturera förhållandena mellan de nationella försvarsförvaltningarna och försvarsindustrierna, liksom att införa strikta kvalitetskriterier för slutprodukten från upphandlingsprojekt.

11.  Europaparlamentet anser att de nuvarande budgetbegränsningarna i EU:s medlemsstater borde utgöra en möjlighet till mer och bättre samarbete på området för förvärv av försvarsmateriel, vilket skulle ge bättre valuta för skattebetalarnas pengar och garantera adekvat militär kapacitet i hela EU och ett hållbart system för försörjningstrygghet. Parlamentet anser att medlemsstaterna står inför ett val mellan att samarbeta effektivt för att möta gemensamma utmaningar eller att förlora strategisk kapacitet och inte kunna försvara nationella och europeiska medborgare och intressen.

12.  Europaparlamentet påminner om behovet av ökad samstämmighet mellan nationella försvarsplaneringsprocesser, och välkomnar i detta sammanhang rådets antagande av policyramen för systematiskt och långsiktigt försvarssamarbete. Parlamentet beklagar emellertid dess icke-bindande karaktär och det faktum att det i policyramen inte fastställts någon klar och strukturerad process. Parlamentet understryker att detta dokument bör välkomnas av Europeiska rådet för att bli en viktig drivkraft. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att ta hjälp av Europeiska försvarsbyrån i sina nationella försvarsöversyner och att utbyta information om nationella investeringsplaner och prioriteringar inom EU:s militära kommitté. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta en permanent samarbetsstruktur som ett verktyg för bättre samordning och att använda EU-finansiering för samarbete i fredstid. Parlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att ta fram realistiska planer för en framgångsrik lansering av den permanenta samarbetsstrukturen.

13.  Europaparlamentet begär att samarbete och sammanslagning och gemensamt utnyttjande i fråga om initiativ prioriteras och att incitament introduceras i detta syfte. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag för att klargöra hur skatteincitament som inte snedvrider marknaden skulle kunna tjäna dessa mål. Parlamentet noterar Belgiens beslut att bevilja momsbefrielse för Europeiska försvarsbyråns ad hoc-projekt, och anser att denna befrielse bör utökas till byråns alla samarbetsaktiviteter. Parlamentet välkomnar Europeiska försvarsbyråns arbete för en mekanism för gemensam upphandling och förväntar sig att denna ska innefatta åtgärder för att uppmuntra samarbetsinriktat förvärv av och stöd för försvarsmateriel.

14.  Europaparlamentet påminner om att försvarsindustrierna och särskilt små och medelstora företag, inom ramen för Horisont 2020, Cosme samt de europeiska struktur- och investeringsfonderna, kan ansöka om EU-medel för dubbla användningsområden och andra projekt. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bistå företag, i synnerhet små och medelstora företag, att på lämpligt sätt utnyttja europeiska finansieringsmöjligheter för försvarsrelaterade projekt.

15.  Europaparlamentet konstaterar att EU på senare tid i allt högre grad har ställts inför hot och utmaningar på internet, vilket utgör ett allvarligt hot mot de enskilda medlemsstaternas säkerhet och mot EU som helhet. Parlamentet anser att man noggrant bör utvärdera sådana hot och på EU-nivå vidta åtgärder som i sin tur medför tekniska och andra säkerhetsåtgärder i medlemsstaterna.

16.  Europaparlamentet begär att Europeiska rådet på sitt möte i juni 2015 ska ta upp behovet att effektivisera den offentliga upphandlingen och avtalstilldelningen i samband med it-säkerhet och att öka samordningen mellan medlemsstaterna i syfte att göra det möjligt för EU att snabbt möta stora globala hot såsom it-terrorism och it-angrepp.

17.  Europaparlamentet upprepar sin vädjan till vice ordföranden/den höga representanten och rådet om att utarbeta en gemensam EU-ståndpunkt om användningen av bestyckade drönare, varvid man bör lägga yttersta vikt vid respekten för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt och ta upp frågor som de rättsliga ramarna, proportionalitet, ansvarsutkrävande, skydd av civila och öppenhet.

Ökat externt beroende: behovet av en gemensam strategi

18.  Europaparlamentet varnar för att europeiska försvarsföretag i allt större utsträckning kompenserar sin minskade omsättning i Europa med export till länder utanför EU. Parlamentet är bekymrat över de eventuella negativa effekter som detta kan leda till, såsom överföring av känslig teknik och immateriella rättigheter till företagens framtida konkurrenter och flytt av produktionen utanför EU, vilket äventyrar den europiska försörjningstryggheten. Parlamentet anser att det är ett allvarligt strategiskt misstag att utsätta EU för den risk som uppstår då den industriella och tekniska basen för det europeiska försvaret blir beroende av kunder i tredjeländer som har andra strategiska intressen.

19.  Europaparlamentet påminner om att samsyn när det gäller kontrollen av export av militär teknik och försvarsmateriel fastställs i EU:s gemensamma ståndpunkt om vapenexport, i syfte att underlätta samordningen av nationella exportkontrollsystem. Parlamentet anser att en mer enhetlig tillämpning av de åtta kriterierna är nödvändig för att garantera dels att övergripande mål för utrikes- och säkerhetspolitiken har företräde framför kortsiktiga ekonomiska vinster, dels att det råder lika villkor för europeiska företag.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att respektera principerna i den gemensamma ståndpunkten och att till fullo, och i samband med årsrapporterna, rapportera om läget för sin export av försvarsmateriel till tredjeländer. Parlamentet uppmanar rådet och vice ordföranden/den höga representanten att hitta sätt att förbättra efterlevnaden av rapporteringsskyldigheten och öka insynen i den offentliga granskningen av systemet för exportkontroll. Parlamentet påminner om att iakttagandet av den gemensamma ståndpunkten är av grundläggande betydelse för att medlemsstaterna ska kunna uppfylla EU:s principer och värderingar, särskilt inom områdena för internationell människorättslagstiftning och internationell humanitär rätt, och EU:s åtaganden avseende lokal, regional och global säkerhet.

21.  Europaparlamentet noterar kommissionens meddelande om översynen av systemet för exportkontroll avseende produkter med dubbla användningsområden, och framhåller i detta sammanhang nödvändigheten att garantera kontrollmetoder som inte utgör ett hinder för den fria rörligheten för varor och teknik på den inre marknaden och som förhindrar olika tolkningar av EU:s bestämmelser. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast lägga fram ett nytt lagstiftningsförslag för att uppdatera systemet för exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden i syfte att göra det mer sammanhållet, effektivt, insynsvänligt och erkänna konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna, samtidigt som man säkerställer lika villkor. Parlamentet betonar att detta förslag måste ta hänsyn till säkerhetsutmaningarnas föränderliga natur och den snabba tekniska utvecklingen, särskilt när det gäller programvara och utrustning för övervakning och intrång och handel med sårbarheter i programvara.

22.  Europaparlamentet konstaterar att även om den växande betydelsen för teknik med dubbla användningsområden medför fördelar när det gäller synergier mellan försvarssektorn och kommersiell produktion leder denna situation samtidigt till ökat beroende av civila distributionskedjor, vars produktion ofta finns utanför Europa. Parlamentet begär information av kommissionen och Europeiska försvarsbyrån om de eventuella riskerna med ökad internationalisering, de eventuella följderna ägarförändringar inom försvarssektorn kan få för försörjningstryggheten i EU samt de ökade riskerna för europeisk och nationell säkerhet, även för EU:s digitala infrastruktur. Parlamentet uppmanar kommissionen att i god tid informera parlamentet om hur det ligger till med grönboken om kontroll av industriella tillgångar för försvar och känslig säkerhet, vilken enligt planerna skulle offentliggöras i slutet av 2014, och begär information om resultatet av de aviserade samråden med intressenter.

23.  Europaparlamentet välkomnar Europeiska försvarsbyråns och kommissionens arbete när det gäller ett EU-omfattande system för försörjningstrygghet, enligt mandatet från Europeiska rådet, och ser fram emot en färdplan med specifika steg, vilken ska läggas fram för stats- och regeringschefernas godkännande i juni 2015. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska försvarsbyrån att ge detaljerad information om i vilken utsträckning parlamentets förslag om ”ett vidsträckt, ambitiöst och unionsomfattande system för försörjningstrygghet [...] utgående från ett system med ömsesidiga garantier samt en risk- och behovsanalys som eventuellt har det permanenta strukturerade samarbetet som rättslig grund”(5) har ingått i det förberedande arbetet. Parlamentet anser att de metoder som använts av kommissionen, såsom kartläggning och övervakning, har varit otillräckliga. Parlamentet framhåller behovet av att fokusera på nya lösningar för att säkra den fria rörligheten för militär utrustning för de väpnade styrkorna i EU:s 28 medlemsstater.

24.  Europaparlamentet anser att ömsesidiga garantier för försörjningstrygghet mellan medlemsstaterna är en av hörnstenarna för en integrerad europeisk försvarsmarknad. Parlamentet välkomnar Europeiska försvarsbyråns uppdaterade ram för försörjningstrygghet som ett instrument som förstärker det ömsesidiga förtroendet och den ömsesidiga solidariteten, men beklagar att denna ram inte medför några rättsliga förpliktelser. Parlamentet anser att det EU-omfattande systemet för försörjningstrygghet måste grunda sig på genomförandet av befintliga lagar, och i synnerhet på ett fullständigt genomförande av direktivet om överföringar inom EU, för att man ska kunna undanröja hindren för fri rörlighet för försvarsmateriel inom EU.

Utnyttjande av inremarknadsreglernas fulla potential

25.  Europaparlamentet betonar att syftet med det försvarspaket som lanserats av kommissionen är att stärka den europeiska försvarssektorns konkurrenskraft, och att ett av dess mål är att begränsa de problem som härrör från fragmenteringen av den europeiska försvarsmarknaden, från viss protektionism vid tilldelningen av försvarskontrakt och från bristen på samordning mellan olika medlemsstaters kontrollsystem när det gäller överföring av försvarsrelaterade produkter.

26.  Europaparlamentet betonar att en verklig inre försvarsmarknad skulle garantera en fullständig öppenhet och förhindra sådant dubbelarbete som skapar snedvridningar på marknaden. Parlamentet påpekar att framgången med GSFP:s freds- och säkerhetsuppdrag i hög grad är avhängig av deras kapacitet till omedelbar reaktion och att bättre integrering är en nyckelfaktor för att strama upp förfaranden och dra ned på kostnader.

27.  Europaparlamentet anser att för att uppnå en inre försvarsmarknad krävs det en mycket konkurrenskraftig europeisk industri som bygger på innovation och teknik och som kan skapa synergieffekter genom ett större gränsöverskridande samarbete. Vidare anser parlamentet att det är nödvändigt att nå framsteg när det gäller forskning om produkter med dubbla användningsområden för att säkerställa vårt oberoende och garantera försörjningstrygghet, särskilt när det gäller kritiskt materiel.

28.  Europaparlamentet påpekar att man för att stärka det europeiska försvaret, främja teknisk innovation och göra betydande besparingar måste skapa stordriftsfördelar och en gemensam europeisk marknad för försvarsupphandlingar, detta även i syfte att främja en modern, integrerad och konkurrenskraftig europeisk försvarsindustri. Parlamentet framhåller att inremarknadsreglernas fulla potential bör utnyttjas genom ökat gränsöverskridande samarbete för att motverka den pågående fragmenteringen av den europeiska försvars- och säkerhetssektorn, som leder till en överlappning av försvarsmaterielprogram och brist på insyn i förbindelserna mellan nationella försvarsmyndigheter och försvarsindustrin. Medlemsstaterna uppmanas med kraft att upphäva nationella bestämmelser som inte är förenliga med direktiven 2009/43/EG och 2009/81/EG och som hindrar den inre marknaden för försvarsupphandling, och att på ett korrekt sätt genomföra och verkställa direktiv 2009/81/EG när det gäller upphandling på områdena försvar och känslig säkerhet och direktiv 2009/43/EG när det gäller överföring av försvarsrelaterade produkter. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta särskilda åtgärder som garanterar att direktiven genomförs korrekt, genom att kontrollera och övervaka införlivandet i de nationella lagstiftningarna, i syfte att undvika snedvridningar på marknaden.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i syfte att använda resurserna på bästa möjliga sätt, uppmuntra medlemsstaterna att göra gemensamma förvärv via inköpscentraler som Europeiska försvarsbyrån, i enlighet med direktiv 2009/81/EG.

30.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att intensifiera sina ansträngningar för att åstadkomma lika villkor inom de europeiska försvarsmarknaderna för att motverka protektionistisk praxis i medlemsstaterna, genom att främja gränsöverskridande samarbete och bättre tillgång till försvarsindustrins leveranskedjor och genom att vidta åtgärder för att motverka att vissa medlemsstater blir enbart leverantörer och andra enbart mottagare av försvarsteknik. I detta sammanhang anser parlamentet att undantag enligt direktiv 2009/81/EG måste vara välmotiverade. Parlamentet uppmanar kommissionen att lämna information om konsekvenserna av de sju riktlinjer (”guidance notes”) som redan offentliggjorts (om tillämpningsområden, undantag, forskning och utveckling, försörjningstrygghet, informationssäkerhet, underentreprenad och kompensation) och noterar att kommissionen planerar att lägga fram ytterligare två under 2015. Parlamentet anser att dessa riktlinjer är ett utmärkt tillfälle för kommissionen att inleda en dialog med medlemsstaterna om ämnen som inte tidigare tagits upp på ett strukturerat och öppet sätt, och parlamentet begär att få information om resultatet av denna dialog med medlemsstaterna.

31.  Europaparlamentet anser att artikel 346 i EUF-fördraget, i dess nuvarande lydelse och i praktiken, fortfarande ger medlemsstaterna stor handlingsfrihet när det gäller att tillämpa den och därigenom avstå från att i försvarsavtal tillämpa EU:s lagstiftning om försvarsupphandling. Medlemsstaterna uppmanas därför att tillämpa artikel 346 i EUF‑fördraget på ett korrekt och effektivt sätt som är förenligt med de krav som anges i EU:s bestämmelser, direktiven om den inre marknaden och reglerna för försvarsupphandlingar. Parlamentet påminner om att enligt EU-domstolens rättspraxis bör åtgärder enligt artikel 346 begränsas till exceptionella och väl avgränsade fall, och de får inte gå utöver gränserna för dessa förhållanden. Parlamentet varnar för att det finns risk för att en felaktig tillämpning av undantaget från inremarknadsreglerna aktivt försämrar konkurrensen inom EU, minskar insynen, underlättar korruption och därigenom skadar inrättandet av en EU-försvarsmarknad, vilket är till nackdel för det europeiska försvarets industriella och tekniska bas och utvecklingen av en trovärdig militär kapacitet.

32.  Europaparlamentet noterar att en fullständig utfasning av kompensation på lång sikt kommer att bidra till att förbättra den inre marknadens funktionssätt inom den europeiska försvarssektorn. Därför uppmanas kommissionen att fortsätta att kontrollera att medlemsstaterna successivt drar in kompensationer som inte är välmotiverade på grundval av artikel 346 i EUF-fördraget. Parlamentet anser att detta är absolut nödvändigt för att säkra en välfungerande och insynsvänlig inre marknad inom den europeiska försvarssektorn med lika villkor för alla leverantörer, särskilt för små och medelstora företag.

33.  Europaparlamentet påminner om att ramavtal, underleverantörer och uppdelning av avtal bör vara ett sätt att öppna etablerade leverantörskedjor för små och medelstora företag. Parlamentet påminner dock om att principerna om öppenhet i underleverantörskedjan och om gemensamt ansvar måste garanteras. Medlemsstaterna, Europeiska försvarsbyrån och kommissionen uppmanas att arbeta både gemensamt och tillsammans med huvudleverantörer för att se till att de små och medelstora företagen är helt insatta i värdekedjans olika länkar, eftersom detta kommer att hjälpa till med att förbättra och underlätta deras tillträde till försvarsupphandlingar och med att motverka den geografiskt sett ojämna utvecklingen av det europeiska försvarets industriella och tekniska bas.

34.  Europaparlamentet konstaterar att industrin endast i mycket begränsad omfattning har tagit till sig de huvudsakliga instrumenten i direktivet om överföring av försvarsutrustning, i synnerhet allmänna tillstånd och certifiering av företag på försvarsområdet, och att det finns luckor i det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna för att säkerställa lämpliga kontrollåtgärder i syfte att förhindra överträdelser av villkoren för överföringslicenser. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas med eftertryck att se till att dessa instrument verkligen används i praktiken, och parlamentet välkomnar därför kommissionens initiativ att tillsammans med medlemsstaterna inrätta en arbetsgrupp för harmonisering av direktivet om överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen.

35.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens färdplan från 2014 Mot en mer konkurrenskraftig och effektiv försvars- och säkerhetssektor liksom kommissionens åtagande, som fastställs i färdplanen, att studera hur man ska mildra eventuella negativa konsekvenser av kompensationer som tredjeländer kräver och hur de påverkar den inre marknaden och den europeiska industrin. Parlamentet framhåller vikten av att färdplanen genomförs i god tid och att ytterligare nödvändiga åtgärder vidtas. Parlamentet stöder helt och fullt kommissionens arbete med att ge praktisk vägledning till små och medelstora företag som använder EU-medel för projekt med dubbla användningsområden.

36.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna omgående måste se till att kommissionen och EU-organen får bättre insyn i upphandlingspraxis inom försvarssektorn. Parlamentet understryker att särskilda upphandlingsförfaranden, till exempel det förhandlade förfarandet utan offentliggörande av meddelande om upphandling, bör vara begränsade till undantagsfall och bör motiveras enbart av tvingande hänsyn till ett allmänintresse inom försvars- och säkerhetsområdet, i överensstämmelse med direktiv 2009/81/EG. Kommissionen uppmanas med kraft att garantera lämplig övervakning som möjliggör fullständig rapportering i fråga om de båda direktiven, till parlamentet och till rådet, enligt planerna under 2016.

37.  Europaparlamentet påminner om att det är viktigt att behöriga tillsynsmyndigheter regelbundet kontrollerar försvars- och säkerhetsmateriel, bland annat redovisningen.

38.  Europaparlamentet understryker att samarbete mellan strategiska partner är avgörande för EU:s försörjningstrygghet och uppmuntrar därför kommissionen och medlemsstaterna att ta hänsyn till försvarsupphandlingar när de förhandlar fram internationella handelsavtal.

Översyn av försvarsupphandlingspaketet

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina genomföranderapporter till parlamentet och rådet 2016 med avseende på direktiven 2009/81/EG och 2009/43/EG noggrant utvärdera om och i vilken utsträckning direktivens bestämmelser har verkställts korrekt och om direktivens mål har uppnåtts, och att lägga fram lagstiftningsförslag i enlighet med detta om rapporternas resultat pekar i denna riktning.

40.  Europaparlamentet betonar att ytterligare särskilda rapporteringskrav bör ställas på medlemstaterna, tillsammans med krav på lämpliga sekretessgarantier.

41.  Europaparlamentet påminner om att syftet med uppdateringen av EU:s upphandlingsbestämmelser genom direktiven 2014/24/EU och 2014/25/EU, som antogs 2014, är att uppnå öppenhet i underleverantörskedjan och efterlevnad av miljö-, social- och arbetsmarknadslagstiftningen. Parlamentet betonar att de nya riktlinjerna erbjuder möjligheter till enhetligare förfaranden, bland annat genom elektronisk upphandling, samlade inköp och användning av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, vilka kan anpassas efter försvars- och säkerhetssektorns särskilda karaktär.

42.  I syfte att bygga upp en innovativ och konkurrenskraftig europeisk industri och utnyttja säkerhets- och försvarsbudgetarna på bästa sätt efterlyser Europaparlamentet att det nya förfarandet för ”innovationspartnerskap” ska börja tillämpas vid försvarsupphandlingar. Detta gör det möjligt för upphandlande myndigheter att införa detta förfarande för utveckling och efterföljande köp av nya, innovativa produkter, tjänster eller byggentreprenader, samtidigt som man ger marknaden de nödvändiga incitamenten och stöder utvecklingen av innovativa lösningar utan att marknaden för den skull sätts ur spel.

43.  Europaparlamentet betonar att säkerställandet av största möjliga skydd och säkerhet för civilbefolkningen måste beaktas vid upphandlingar som avser försvars- och säkerhetsmateriel.

o
o   o

44.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament, Natos parlamentariska församling samt Natos generalsekreterare.

(1) EUT L 146, 10.6.2009, s. 1.
(2) EUT L 216, 20.8.2009, s. 76.
(3) Antagna texter, P7_TA(2013)0514.
(4) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 9.
(5) Antagna texter, P7_TA(2013)0514.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy