Index 
Antagna texter
Onsdagen den 8 juli 2015 - Strasbourg
Förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar
 Stabiliserings- och associeringsavtal med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (protokoll med anledning av Kroatiens anslutning till EU) ***
 Stabiliserings- och associeringsavtal med Serbien (protokoll med anledning av Kroatiens anslutning till EU) ***
 Förlängning av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete med Indien ***
 Vetenskapligt och tekniskt samarbete med Färöarna: Horisont 2020 ***
 Företagsstyrning: Aktieägares långsiktiga engagemang och insyng ***I
 Marknadsstabilitet för unionens utsläppshandelssystem ***I
 Sjöfolk ***I
 Avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete med Schweiz: Horisont 2020 och Iterverksamhet ***
 Riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik *
 Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter: ansökan EGF/2015/001 FI/Broadcom - Finland
 Budget 2016 – mandat för trepartsmötet
 Initiativ för grön sysselsättning: Ta vara på den gröna ekonomins jobbpotential
 Skatteundandragande och skatteflykt som utmaningar i utvecklingsländer

Förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar
PDF 499kWORD 134k
Europaparlamentets resolution av den 8 juli 2015 med Europaparlamentets rekommendationer till Europeiska kommissionen om förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP) (2014/2228(INI))
P8_TA(2015)0252A8-0175/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av EU:s förhandlingsdirektiv för det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP) mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater, som enhälligt antogs av rådet den 14 juni 2013(1) och som offentliggjordes av rådet den 9 oktober 2014 samtidigt som dess säkerhetsskyddsklassificering togs bort,

–  med beaktande av artiklarna 168–191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF), särskilt försiktighetsprincipen i artikel 191.2,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 26 mars 2014 från toppmötet mellan EU och USA(2),

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 20 mars 2015 från kommissionsledamot Cecilia Malmström och USA:s handelsrepresentant Michael Froman om uteslutandet av offentliga tjänster i handelsavtal mellan EU och USA,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 mars 2015 om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 21 november 2014 om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP)(3),

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 16 november 2014 från USA:s president Barack Obama, kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker, Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy, Förenade kungarikets premiärminister David Cameron, Tysklands förbundskansler Angela Merkel, Frankrikes president François Hollande, Italiens premiärminister Matteo Renzi, och Spaniens premiärminister Mariano Rajoy, efter deras möte i samband med G20-toppmötet i Brisbane, Australien(4),

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 26–27 juni 2014(5),

–  med beaktande av ordförande Junckers politiska riktlinjer av den 15 juli 2014 för nästa kommission En ny start för EU: Mitt program för sysselsättning, tillväxt, rättvisa och demokratisk förändring(6),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till kommissionskollegiet av den 25 november 2014 om transparens i TTIP-förhandlingarna (C(2014)9052)(7), av kommissionens beslut av den 25 november 2014 om offentliggörande av information om möten som hålls mellan kommissionsledamöter och organisationer eller egenföretagare (C(2014)9051) och om offentliggörande av information om möten som hålls mellan kommissionens generaldirektörer och organisationer eller egenföretagare (C(2014)9048), av Europeiska unionens domstols domar och yttranden (C-350/12 P, 2/13, 1/09) om tillgång till institutionernas handlingar, och av Europeiska ombudsmannens beslut av den 6 januari 2015, vilket avslutar ombudsmannens undersökning på eget initiativ (OI/10/2014/RA) avseende Europeiska kommissionens hantering av förfrågningar om information och tillgången till handlingar (transparens),

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 3 december 2014 från Energirådet EU–USA(8),

–  med beaktande av EU:s integrerade strategi för livsmedelssäkerhet (”från jord till bord”) som togs fram 2004(9),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 13 januari 2015 om det offentliga samrådet på internet om investeringsskydd och tvistlösning mellan investerare och stat (ISDS) i TTIP-avtalet (SWD(2015)0003),

–  med beaktande av EU:s förslagstexter, som lagts fram för diskussion med USA under förhandlingsomgångarna om TTIP, i synnerhet de texter för vilka säkerhetsskyddsklassificeringen har tagits bort och som har offentliggjorts av kommissionen, bland annat EU:s ståndpunktsdokument TTIP regulatory issues - engineering industries (regleringsfrågor och verkstadsindustri)(10), Test–case on functional equivalence: proposed methodology for automotive regulatory equivalence (provfall för funktionell ekvivalens: föreslag till metod för regelekvivalens för fordon)(11) och Trade and sustainable development chapter/labour and environment: EU paper outlining key issues and elements for provisions in the TTIP (handel och hållbar utveckling/arbetsrätt och miljö: EU-rapport om viktiga frågorna och bestämmelser i TTIP)(12) och förslagstexterna om tekniska handelshinder (TBT)(13), sanitära och fytosanitära åtgärder (SPS)(14), förenklade tull- och handelsprocedurer(15), små och medelstora företag(16), eventuella konkurrensbestämmelser(17), eventuella bestämmelser om statliga företag och företag som beviljas särskilda eller exklusiva rättigheter eller privilegier(18), eventuella bestämmelser om subventioner(19) och tvistlösning(20)samt inledande bestämmelser om regleringssamarbete(21),

–  med beaktande av Regionskommitténs yttrande om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP) (ECOS-V-063), som antogs vid den 110:e plenarsessionen (11–13 februari 2015), och av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 4 juni 2014 om de transatlantiska handelsförbindelserna och EESK:s syn på det förbättrade samarbetet och ett eventuellt frihandelsavtal mellan EU och USA,

–  med beaktande av den slutliga rapporten av den 28 april 2014 från Ecorys till kommissionen Trade Sustainability Impact Assessment (Trade SIA) in support of negotiations of a comprehensive trade and investment agreement between the European Union and the United States of America(22),

–  med beaktande av kommissionens rapport Hinder för handel och investeringar – Rapport 2015 (COM(2015)0127)(23),

–  med beaktande av Detailed Appraisal of the European Commission’s Impact Assessment on EU-US Transatlantic Trade and Investment Partnership, som publicerades i april 2014 av Centrum för europeiska politiska studier (CEPS) på uppdrag av parlamentet,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner, särskilt resolutionerna av den 23 oktober 2012 om handel och ekonomiska förbindelser med Förenta staterna(24), den 23 maj 2013 om EU:s förhandlingar om ett handels- och investeringsavtal med Förenta staterna(25), och den 15 januari 2015 om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2013(26),

–  med beaktande av artiklarna 108.4 och 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling, utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, utskottet för kultur och utbildning, utskottet för rättsliga frågor, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för konstitutionella frågor och utskottet för framställningar (A8-0175/2015), och av följande skäl:

A.  Export genom handel och tillväxt genom investeringar är viktiga motorer för sysselsättning och ekonomisk tillväxt och kräver inga statliga investeringar.

B.   EU:s BNP är i hög grad beroende av handel och export och gynnas av handel och investeringar baserade på regler. Ett ambitiöst och balanserat avtal med USA bör främja återindustrialiseringen av Europa och bidra till att uppnå Europa 2020-målet att öka industrins andel av EU:s BNP från 15 % till 20 % genom att utöka den transatlantiska handeln med både varor och tjänster. Avtalet kan skapa möjligheter, framför allt för små och medelstora företag, mikroföretag (i enlighet med definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG), kluster och företagsnätverk, som oproportionerligt mycket mer än större företag drabbas av icke-tariffära handelshinder, eftersom de större företagen har stordriftsfördelar som ger dem lättare tillträde till marknaderna på båda sidor av Atlanten. Ett avtal mellan de två största ekonomiska blocken i världen kan skapa standarder, normer och regler som därefter kommer att antas på global nivå, vilket också skulle vara till fördel för tredjeländer och skulle förhindra en ytterligare fragmentering av världshandeln. Om ett avtal inte kan förhandlas fram, kommer i stället andra tredjeländer med andra standarder och värden att kunna påta sig denna roll.

C.  Nio av Europeiska unionens medlemsstater har redan undertecknat ett bilateralt avtal med USA, viket i samband med TTIP kunde ge lärdomar avseende god praxis och hur man bättre kan hantera de hinder som dessa stater har mött.

D.  Den senaste tidens kriser vid EU:s gränser och utvecklingen runt omkring i världen visar att det finns behov av att investera i global styrning och ett system baserat på regler och värderingar.

E.  Med hänsyn till den allt djupare sammanläkningen av de globala marknaderna är det av största vikt att de politiska beslutsfattarna drar upp linjerna för och främjar dessa marknaders interaktion. Relevanta handelsregler liksom avskaffandet av onödiga handelshinder är av grundläggande betydelse för att ett mervärde ska kunna skapas samtidigt som en stark, konkurrenskraftig och diversifierad industriell bas upprätthålls och utvecklas i Europa.

F.  EU:s försök att hantera de utmaningar som ställs av klimatförändringar, miljöskydd och konsumentsäkerhet har resulterat i höga regleringskostnader för EU-företagen, tillsammans med höga priser på energiråvaror och elektricitet, vilket – om det inte behandlas i TTIP – kan påskynda utlokaliseringsprocessen, avindustrialiseringen och förlusten av arbetstillfällen och därmed hota EU:s återindustrialisering och sysselsättningsmål, vilket också kommer att motverka just de politiska mål som EU:s bestämmelser eftersträvar.

G.  Ett välutformat handelsavtal skulle kunna bidra till att utnyttja de möjligheter som globaliseringen medför. Ett kraftfullt och ambitiöst handeslavtal bör inte enbart fokusera på att minska tullar och icke-tariffära handelshinder, utan bör också vara ett verktyg för att skydda arbetstagare, konsumenter och miljön. Ett kraftfullt och ambitiöst handelsavtal gör det möjligt att skapa en ram genom att bestämmelserna skärps till högsta standarder, i linje med våra gemensamma värderingar, och förhindrar därmed social och miljömässig dumpning och säkerställer en hög nivå på konsumentskyddet mot bakgrund av det gemensamma målet att säkra öppen konkurrens på lika villkor.

H.  Höga gemensamma standarder ligger i konsumenternas intresse, men det bör betonas att konvergens också är viktigt för företagen, eftersom de högre kostnader som högre standarder medför bättre kan kompenseras genom ökade stordriftsfördelar på en potentiell marknad med 850 miljoner konsumenter.

I.   Tidigare handelsavtal har visat på avesvärda fördelar för den europeiska ekonomin, men det är svårt att bedöma och förutsäga de verkliga konsekvenserna av TTIP för både EU:s och USA:s ekonomier medan förhandlingarna fortfarande pågår och olika undersökningar visar motstridiga resultat. TTIP kommer inte ensamt att lösa de långvariga strukturella ekonomiska problemen och deras bakomliggande orsaker i EU, utan bör ses som en del i en bredare europeisk strategi för att skapa sysselsättning och tillväxt, och förhoppningarna på TTIP måste stå i proportion till den ambitionsnivå som nås i förhandlingarna.

J.  Konsekvenserna av det ryska embargot har tydligt visat på jordbrukets fortsatta geopolitiska betydelse, vikten av att ha tillgång till en rad olika jordbruksmarknader och behovet av starka och strategiska handelspartnerskap med tillförlitliga handelspartner.

K.  Det är viktigt för det europeiska jordbruket att en ömsesidigt fördelaktig handelsöverenskommelse ingås med USA så att Europa kan utveckla sin ställning som nyckelaktör på världsmarknaden, utan att man äventyrar de nuvarande kvalitetsstandarderna för EU:s jordbruksprodukter och en framtida förbättring av dessa standarder, och att man samtidigt bevarar den europeiska jordbruksmodellen och garanterar dess ekonomiska och sociala bärkraftighet.

L.   Handels- och investeringsflöden är inte ett mål i sig. Vanliga medborgares, arbetstagares och konsumenters välbefinnande liksom större möjligheter för företagen i egenskap av motorer för tillväxt och sysselsättning är riktmärkena för ett handelsavtal. TTIP bör vara en modell för ett bra handelsavtal som lever upp till dessa krav för att kunna utgöra ett exempel i framtida förhandlingar med andra handelspartner.

M.   Förhandlingarna kräver en viss grad av konfidentialitet för att ett högkvalitativt resultat ska kunna uppnås. Den begränsade transparens som tidigare kännetecknade TTIP-förhandlingarna har medfört brister när det gäller den demokratiska kontrollen av förhandlingsprocessen.

N.  Ordförande Juncker fastställde entydigt i sina politiska riktlinjer att han vill uppnå ett balanserat och rimligt handelsavtal med USA och att – även om EU och USA skulle kunna gå ett steg längre när det gäller att erkänna varandras produktstandarder eller arbeta för att få fram transatlantiska standarder – EU inte kommer att offra vare sig sina standarder när det gäller (livsmedels)-säkerhet, hälsa, djurhälsa, sociala frågor, miljö och uppgiftsskydd och den kulturella mångfalden. Livsmedelssäkerheten, skyddet av EU-medborgarnas personuppgifter och tjänster av allmänt intresse kommer inte att vara förhandlingsbara, såvida syftet inte är att uppnå ett högre skydd.

O.  Det är viktigt att se till att förhandlingarna om Safe Harbour-överenskommelsen och paraplyavtalet om dataskydd slutförs med framgång.

P.  Ordförande Juncker fastställde också klart och tydligt i sina politiska riktlinjer att han inte kommer att godta att EU-ländernas domstolar får sin behörighet begränsad av särskilda regelverk som är avsedda för investerartvister. Resultatet av det offentliga samrådet på internet om investeringsskydd och tvistlösning mellan investerare och stat (ISDS) i TTIP finns nu tillgängligt och därför pågår det för närvarande en reflektionsprocess – där bidragen behandlas – inom och mellan de tre EU-institutionerna, samtidigt som diskussioner förs med det civila samhället och näringslivet, om bästa sättet att säkerställa investeringsskydd och likabehandling för investerare och samtidigt garantera staternas rätt att lagstifta.

Q.  Parlamentet stöder till fullo både rådets beslut att ta bort säkerhetsskyddsklassificeringen från förhandlingsdirektiven och kommissionens transparensinitiativ. Den livliga offentliga debatten om TTIP-avtalet över hela Europa har visat att TTIP-förhandlingarna måste föras under mer transparenta och inkluderande former och ta hänsyn till de farhågor som uttryckts av de europeiska medborgarna samt att allmänheten måste informeras om förhandlingsresultatet.

R.  Sedan juli 2013 har diskussioner förts mellan USA och EU, men hittills har man inte enats om någon gemensam text.

S.  TTIP förväntas bli ett blandat avtal som kräver ratificering av Europaparlamentet, och alla de 28 medlemsstaterna.

1.  Europaparlamentet anser att EU och USA är viktiga strategiska partner. Det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP) är det viktigaste gemensamma projektet för EU och USA under senare tid, och det bör blåsa nytt liv i det transatlantiska partnerskapet i stort, även utöver de handelsrelaterade aspekterna. Parlamentet betonar att det ur ett politiskt perspektiv är mycket viktigt att avtalet ingås.

2.  I anslutning till de pågående förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar riktar Europaparlamentet följande rekommendationer till kommissionen

   a) som när det gäller tillämpningsområdet och den bredare kontexten uppmanas att
   (i) se till att transparenta TTIP-förhandlingar leder till ett ambitiöst, omfattande och balanserat handels- och investeringsavtal med höga standarder som främjar hållbar tillväxt med fördelar för alla medlemsstater och med gemensamma och ömsesidiga fördelar för parterna, ökar den internationella konkurrenskraften och öppnar nya möjligheter för EU-företagen, särskilt för de små och medelstora företagen, stöder skapandet av högkvalitativa arbetstillfällen för de europeiska medborgarna och direkt gagnar de europeiska konsumenterna; avtalets innehåll och genomförande är viktigare än förhandlingstakten.
   (ii) betona att TTIP-förhandlingarna visserligen består av förhandlingar inom tre huvudområden – avsevärt förbättra det ömsesidiga marknadstillträdet (för varor, tjänster, investeringar och offentlig upphandling på alla förvaltningsnivåer), minska de icke-tariffära handelshindren och öka överensstämmelsen mellan regelsystemen och utarbeta gemensamma regler för att hantera gemensamma globala handelsutmaningar och handelsmöjligheter – men att alla dessa områden är lika viktiga och måste ingå i ett omfattande paket; TTIP bör vara ambitiöst och bindande på alla förvaltningsnivåer på båda sidor av Atlanten, och avtalet måste leda till ett verkligt och varaktigt öppnande av marknaden på ömsesidiga grunder och främjande av handeln på fältet, och bör särskilt uppmärksamma strukturella åtgärder för att öka det transatlantiska samarbetet och samtidigt upprätthålla regleringsstandarder och konsumentskydd och förebygga social, skattemässig och miljömässig dumpning,
   (iii) beakta den strategiska betydelsen av EU:s och USA:s ekonomiska förbindelser i allmänhet och inom ramen för TTIP i synnerhet, bland annat som en möjlighet att främja de principer och värderingar, förankrade i en regelbaserad ram, som EU och USA delar och värnar, och utforma en gemensam strategi och vision för global handel, investeringar och handelsrelaterade frågor såsom höga standarder, normer och bestämmelser, i syfte att utveckla en bredare transatlantisk vision och en gemensam uppsättning strategiska mål; hålla i åtanke att TTIP, med hänsyn till den transatlantiska marknadens storlek, är en möjlighet att utforma och reglera det internationella handelssystemet i syfte att säkerställa att de båda blocken utvecklas i en sammankopplad värld,
   (iv) se till, framför allt med hänsyn till den senaste tidens positiva utveckling inom Världshandelsorganisationen (WTO), att ett avtal med USA blir ett steg på vägen mot mer omfattande handelsförhandlingar och inte får företräde framför eller motarbetar WTO-processen; bilaterala och plurilaterala handelsavtal bör generellt sett ses som det näst bästa alternativet och får inte förhindra insatser för att uppnå väsentliga förbättringar på det multilaterala planet; TTIP-avtalet måste säkerställa synergier med andra handelsavtal som är under förhandling.
   (v) hålla i åtanke att EU:s handelspolitik definieras i EUF-fördraget som en integrerad del av unionens övergripande yttre åtgärder, och därför bedöma effekterna av det slutliga avtalet, dvs. erkänna möjligheter såsom lättare marknadstillträde till följd av gemensamma transatlantiska standarder, och risker såsom en avledning av handeln från utvecklingsländerna till följd av en urholkning av förmånerna.
   (vi) se till att avtalet garanterar full respekt för EU:s standarder för grundläggande rättigheter genom att en rättsligt bindande människorättsklausul införs som en standardel i EU:s handelsavtal med tredjeländer.
   b) När det gäller marknadstillträdet uppmanas kommissionen att
   (i) se till att erbjudandena om marknadstillträde inom de olika områdena är ömsesidiga, lika ambitiösa och att de återspeglar båda parternas förväntningar, och betona att balans måste säkras mellan de olika förslagen för dessa områden,
   (ii) sträva efter att avskaffa alla tullar, samtidigt som hänsyn tas till att det finns ett antal känsliga jordbruks- och industriprodukter på båda sidor, för vilka fullständiga förteckningar ska fastställas under förhandlingarna; när man ska förutse lämpliga övergångsperioder och kvoter för de känsligaste produkterna och, i vissa fall, utesluta dem, med hänsyn till att dessa produkter, på grund av EU:s bestämmelser, i många fall har högre produktionskostnader i EU,
   (iii) i överensstämmelse med förhandlingsmandatet förespråka införandet i avtalet av en skyddsklausul, som ska tillämpas om den inhemska livsmedelsproduktionen riskerar att skadas allvarligt på grund av ökad import av en viss vara, med särskild hänvisning till livsmedelsproduktion och till energiintensiva och koldioxidläckande sektorer i EU samt kemi-. råvaru- och stålindustrierna.
   (iv) beakta att EU i egenskap av det största handelsblocket i världen har viktiga offensiva intressen inom den högt specialiserade tjänstesektorn, till exempel på området för ingenjörstjänster och andra tjänster inom de fria yrkena, telekommunikationstjänster, finansiella tjänster eller transporttjänster,
   (v) öka marknadstillträdet för tjänster enligt en ”hybridförteckning” där tjänster som ska öppnas för utländska företag uttryckligen nämns i en ”positiv förteckning” och nya tjänster utesluts medan det säkerställs att eventuella standstill- och ratchetklausuler endast gäller för icke-diskriminerande bestämmelser och medger tillräcklig flexibilitet så att tjänster av allmänt ekonomiskt intresse kan återföras under offentlig kontroll, framväxten av nya och innovativa tjänster beaktas, och en ”negativ förteckning” användas för nationell behandling,
   (vi) se till att förhandlingarna på ett meningsfullt sätt tar upp och upphäver USA:s nuvarande begränsningar av sjö- och lufttransporttjänster som ägs av europeiska företag med stöd av amerikanska rättsakter såsom Jones Act, Foreign Dredging Act, Federal Aviation Act och den amerikanska Air Cabotage Law, och i fråga om kapitalrestriktioner för utländskt ägande av flygbolag, vilka allvarligt hindrar marknadstillträdet för EU-företagen liksom innovationer i själva USA,
   (vii) bygga på den gemensamma förklaringen i vilken förhandlingsparterna klart åtar sig att utesluta nuvarande och framtida tjänster av allmänt intresse samt tjänster av allmänt ekonomiskt intresse från TTIP-avtalets tillämpningsområde, (inbegripet men inte begränsat till vatten, hälsa, sociala tjänster, sociala trygghetssystem och utbildning), för att säkerställa att nationella och, i tillämpliga fall, lokala myndigheter behåller sin fulla rätt att införa, anta, bibehålla eller avvisa alla åtgärder som rör beställning, organisering, finansiering och tillhandahållande av offentliga tjänster i enlighet med fördragen och med EU:s förhandlingsmandat; detta undantag bör gälla oberoende av hur tjänsterna tillhandahålls och finansieras,
   (viii) beslutsamt sträva efter att säkerställa ett ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer, särskilt genom att skapa en rättslig ram med de federala stater som har lagstiftningsbefogenheter på detta område, så att yrkesverksamma från EU och USA kan arbeta på båda sidor av Atlanten och för att främja rörligheten för investerare, yrkesverksamma, högkvalificerade arbetstagare och tekniker mellan EU och USA inom de sektorer som omfattas av TTIP,
   (ix) hålla i åtanke att förenklade viseringsförfaranden för europeiska tjänste- och varuleverantörer är en viktig faktor för att partnerskapet ska kunna utnyttjas, och att inom ramen för förhandlingarna öka den politiska pressen på USA för att säkerställa full ömsesidighet och likabehandling för alla medborgare i EU:s medlemsstater utan diskriminering när det gäller deras tillträde till USA,
   (x) kombinera förhandlingarna om marknadstillträde för finansiella tjänster med konvergens inom finansregleringen på högsta nivå, i syfte att främja införandet och förenligheten av nödvändig reglering för att stärka den finansiella stabiliteten, säkerställa ett korrekt skydd för konsumenter av finansiella varor och tjänster och stödja de pågående samarbetsinsatserna inom andra internationella forum, såsom Baselkommittén för banktillsyn och rådet för finansiell stabilitet; se till att dessa samarbetsinsatser inte begränsar EU:s och medlemsstaternas suveränitet i fråga om reglering och tillsyn, däribland deras befogenhet att förbjuda vissa finansiella verksamheter och produkter,
   (xi) inrätta ett förstärkt samarbete mellan EU, medlemsstaterna och USA, inklusive mekanismer för effektivare internationellt samarbete i syfte att fastställa högre globala standarder i kampen mot ekonomisk brottslighet och skattebrott och korruption,
   (xii) se till att EU:s regelverk om skydd av personuppgifter inte äventyras genom liberaliseringen av dataflöden, i synnerhet på området för e-handel och finansiella tjänster, och samtidigt erkänna behovet av dataflöden som grundsten för den transatlantiska handeln och den digitala ekonomin; som en central referens införliva en omfattande och otvetydig horisontell fristående klausul, baserad på artikel XIV i det allmänna tjänstehandelsavtalet (Gats), som till fullo undantar EU:s befintliga och framtida bestämmelser om skydd av personuppgifter från avtalet, utan några villkor om att den måste vara förenlig med andra delar av TTIP; endast förhandla om bestämmelser som rör flödet av personuppgifter om full tillämpning av EU:s dataskyddslagstiftning garanteras och respekteras på båda sidor av Atlanten, och att samarbeta med USA i syfte att uppmuntra tredjeländer runt om i världen att anta liknande höga standarder,
   (xiii) hålla i åtanke att Europaparlamentets godkännande av det slutliga TTIP-avtalet kan vara hotat om inte USA:s urskillningslösa massövervakning stoppas helt och en lämplig lösning nås avseende EU-medborgarnas rätt till skydd av personuppgifter, inbegripet administrativ och rättslig prövning, i enlighet med punkt 74 i parlamentets resolution av den 12 mars 2014(27),
   (xiv) se till att förtroendet mellan unionen och USA som försvagades till följd av massövervakningsskandalerna snabbt och fullt ut återupprättas,
   (xv) inbegripa ett ambitiöst kapitel om konkurrens som säkerställer att EU:s konkurrenslagstiftning vederbörligen efterlevs, särskilt på det digitala området; se till att privata företag kan konkurrera på rättvisa villkor med statsägda eller statligt kontrollerade företag; se till att statliga subventioner till privata företag regleras och omfattas av ett transparent kontrollsystem,
   (xvi) efterlysa öppen konkurrens och utveckling av den digitala ekonomin, som till sin natur är global men som har sina huvudbaser i EU och USA; under förhandlingarna betona att den digitala ekonomin måste stå i centrum för den transatlantiska marknaden, eftersom den bidrar till utvecklingen av den globala ekonomin och till ett ytterligare öppnande av de globala marknaderna,
   (xvii) när det gäller informationssamhällets tjänster och telekommunikationstjänster hålla i åtanke att det är av särskild vikt att TTIP-avtalet säkerställer lika spelregler med lika och transparent tillgång på ömsesidiga villkor för EU:s tjänsteföretag till USA-marknaden och med ett krav för amerikanska tjänstetillhandahållare att respektera och följa alla relevanta bransch- och produktsäkerhetsstandarder och konsumenträttigheter när de erbjuder tjänster i Europa eller till europeiska kunder,
   (xviii) med hjälp av en juridiskt bindande allmän klausul som är tillämplig på hela avtalet, se till att parterna, i fullständig överensstämmelse med Unescos konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar, förbehåller sig rätten att anta eller upprätthålla alla åtgärder (särskilt regleringsåtgärder och/eller finansiella åtgärder) i syfte att skydda och främja kulturell och språklig mångfald, i linje med relevanta artiklar i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, liksom mediefrihet och mediepluralism, oberoende av vilken teknik eller distributionsplattform som används och med beaktande av att det mandat som medlemsstaterna tilldelat kommissionen uttryckligen utesluter audiovisuella tjänster,
   (xix) precisera att inget i avtalet får inverka på EU:s eller EU-medlemsstaternas möjlighet att subventionera och bevilja ekonomiskt stöd till kulturella industrier och kulturella, utbildningsmässiga, audiovisuella och pressrelaterade tjänster,
   (xx) bekräfta att det fasta bokprissystemet och prissättningen på tidningar och tidskrifter inte kommer att äventyras av skyldigheterna enligt TTIP-avtalet,
   (xxi) med stöd av en allmän klausul säkerställa EU-medlemsstaternas rätt att anta eller behålla åtgärder som rör tillhandahållandet av alla utbildningstjänster och kulturella tjänster som utförs på icke-vinstdrivande grunder och/eller erhåller någon grad av offentlig finansiering eller statligt stöd i någon form, och att säkerställa att privat finansierade utländska tjänsteleverantörer uppfyller samma kvalitets- och ackrediteringskrav som de inhemska tjänsteleverantörerna,
   (xxii) med hänsyn till de europeiska företagens, särskilt de små och medelstora företagens, mycket stora intresse av att få icke-diskriminerande tillgång till offentliga kontrakt i USA, både på federal nivå och delstatsnivå, till exempel för byggtjänster, anläggningsarbeten, transport- och energiinfrastruktur och varor och tjänster, sträva efter en hög ambitionsnivå inom kapitlet om offentliga upphandlingar och samtidigt säkra att kapitlet är förenligt med EU:s nya direktiv om offentlig upphandling och koncessioner, för att i linje med principen om ömsesidighet utjämna de nuvarande stora skillnaderna när det gäller öppenheten på upphandlingsmarknaderna på båda sidor av Atlanten, genom att avsevärt öppna upp den amerikanska marknaden (som fortfarande regleras av Buy American Act från 1933) både på federal nivå och på delstatsnivå, på basis av de åtaganden som ingåtts i avtalet om offentlig upphandling och genom att upphäva de restriktioner som för närvarande tillämpas på både federal nivå, delstatsnivå och lokal nivå i USA; inrätta mekanismer för att säkerställa att de åtaganden som ingåtts av de amerikanska federala myndigheterna kommer att respekteras på alla politiska och administrativa nivåer,
   (xxii) i syfte att skapa öppna, icke-diskriminerande och förutsägbara formföreskrifter som säkerställer lika tillträde för europeiska och amerikanska företag, särskilt små och medelstora företag, i samband med upphandling se till att USA ökar transparensen i det upphandlingsförfarande som gäller på dess territorium,
   (xxiv) uppmuntra samarbetet mellan EU och USA på det internationella planet i syfte att främja gemensamma hållbarhetskriterier för offentlig upphandling, bland annat i samband med genomförandet av det nyligen reviderade avtalet om offentlig upphandling på alla federala nivåer och alla delstatsnivåer, och även arbeta för att normer för företagens sociala ansvar, baserat på OECD:s riktlinjer för multinationella företag, antas och iakttas,
   (xxv) se till att delstaterna deltar i förhandlingarna för att uppnå positiva resultat när det gäller öppnandet av USA:s marknad för offentlig upphandling för EU-företagen,
   (xxvi) när det gäller offentliga upphandlingar ha i åtanke att områdena försvar och säkerhet är känsliga områden samt beakta de mål som stats- och regeringscheferna fastställde vid rådets möte om försvarsfrågor 2013, dvs. att främja inrättandet av såväl en europeisk säkerhets- och försvarsmarknad som det europeiska försvarets industriella och tekniska bas,
   (xxvii) se till att förhandlingarna om ursprungsregler syftar till att göra EU:s och USA:s strategier förenliga och till att införa effektiva ursprungsregler, för att därmed undvika att ursprungsregler undergrävs av andra avtal, och att betrakta förhandlingarna som en möjlighet att övergå till gemensamma standarder för obligatorisk ursprungsmärkning av produkter; med hänsyn till ingåendet av det övergripande avtalet om ekonomi och handel (Ceta) mellan EU och Kanada och den potentiella uppgraderingen av frihandelsavtalet mellan EU och Mexiko, kommer det att bli nödvändigt att undersöka möjligheterna till och omfattningen av kumulation; emellertid hålla i åtanke att målet med TTIP är att främja handeln med produkter som har framställts i USA och EU och inte att möjliggöra import från tredjeländer, och att det därför kommer att bli nödvändigt att överväga undantag för vissa produkter på individuell basis, och att man bör bevilja undantag från alla former av kumulation för känsliga sektorer,
   (xxviii) se till att TTIP blir ett öppet avtal, och undersöka hur viktiga partner som har ett intresse i TTIP-förhandlingarna på grund av tullunionsavtal med EU eller USA mer aktivt kan informeras om utvecklingen.
   c) När det gäller pelaren för regleringssamarbete och enhetlighet mellan regelverken samt icke-tariffära handelshinder uppmanas kommissionen att
   (i) se till att kapitlet om regleringssamarbete främjar transparenta, effektiva och konkurrensfrämjande ekonomiska förhållanden genom att identifiera och förebygga potentiella framtida icke-tariffära handelshinder, som på ett oproportionerligt sätt drabbar de små och medelstora företagen och underlätta handel och investeringar, samtidigt som man utvecklar och garanterar högsta standarder när det gäller skydd för hälsa och säkerhet, i linje med försiktighetsprincipen enligt artikel 191 i EUF-fördraget, konsumenter, arbetsrätts- och miljölagstiftning, djurens välfärd och den kulturella mångfalden inom EU; med fullt iakttagande av den lagstiftningsmässiga självständigheten, stödja inrättandet av en strukturerad dialog och samarbete mellan lagstiftare på ett så transparent sätt som möjligt och med deltagande av berörda aktörer; inbegripa övergripande bestämmelser om enhetlighet mellan regelverken och transparens i syfte att bidra till utarbetandet och tillämpningen av verkningsfulla, kostnadseffektiva och mer förenliga regelverk för varor och tjänster; de båda parternas förhandlare måste fastställa och vara mycket tydliga med vilka tekniska åtgärder och tekniska standarder som är grundläggande och inte får äventyras och vilka som kan bli föremål för en gemensam strategi, samt inom vilka områden ömsesidigt erkännande baserat på gemensamma höga standarder och ett starkt system för marknadsövervakning är önskvärt och inom vilka områden där det är möjligt med endast ett förbättrat informationsutbyte, baserat på erfarenheterna av flera års pågående diskussioner i olika forum, t.ex. Transatlantiska ekonomiska rådet och forumet på hög nivå för lagstiftningssamarbete, och att också se till att det inte kommer att påverka de standarder som ännu måste fastställas inom områden där standarderna i USA och EU är mycket olika, t.ex. när det gäller genomförandet av befintlig (ram)lagstiftning (t.ex. Reach) eller genom antagandet av nya lagar (t.ex. kloning) eller framtida definitioner som påverkar skyddsnivån (t.ex. hormonstörande kemikalier); se till att eventuella bestämmelser om regleringssamarbete i TTIP inte innebär några formella krav på antagande av de EU-akter som berörs av det och inte heller ger upphov till några lagstadgade rättigheter i det avseendet,
   (ii) basera förhandlingarna om sanitära och fytosanitära åtgärder (SPS) och åtgärder för tekniska handelshinder (TBT) på de grundläggande principerna för de multilaterala SPS- och TBT-avtalen och skydda EU:s sanitära och fytosanitära regler och förfaranden; i första hand sträva efter att avskaffa eller avsevärt minska alltför tungrodda SPS-åtgärder, inklusive importförfaranden på detta område; särskilt se till att förhandsgodkännanden, obligatoriska protokoll eller förhandsklareringsinspektioner inte tillämpas som en permanent importåtgärd; säkra ökad transparens och öppenhet, ömsesidigt erkännande av likvärdiga standarder, utbyte av bästa praxis, en förstärkt dialog mellan regleringsorganen och de berörda aktörerna och ett förstärkt samarbete inom internationella standardiseringsorgan; i samband med SPS- och TBT-förhandlingarna se till att de höga standarder som har införts för att garantera livsmedelssäkerhet och skydda människornas, djurens och växternas liv och hälsa i EU inte på något sätt äventyras,
   (iia) bekräfta att det på de områden där EU och USA har mycket olika bestämmelser inte kommer att ingås något avtal, till exempel offentliga sjukvårdstjänster, genetiskt modifierade organismer, användningen av hormoner inom nötköttssektorn, Reach och dess genomförande och kloning av djur för animalieproduktion, och därför inte förhandla om dessa frågor,
   (iii) uppmuntra USA att häva förbudet mot import av nötkött från EU,
   (iv) när det gäller kapitlet om det horisontella regleringssamarbetet prioritera främjandet av bilateralt samarbete i syfte att undvika onödiga avvikelser, särskilt vad gäller ny teknik och nya tjänster, till förmån för den europeiska och amerikanska konkurrenskraften och konsumenternas valmöjligheter; uppnå detta genom förstärkt informationsutbyte, och att förbättra antagandet och genomförandet av internationella instrument, med respekt för subsidiaritetsprincipen, på grundval av framgångsrika internationella erfarenheter, till exempel ISO-standarder eller inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (Unece) - Världsforumet för harmonisering av föreskrifter om fordon (Unece WP29); hålla i åtanke att erkännandet av största möjliga antal säkerhetsföreskrifter inom transportområdet som likvärdiga på grundval av en kontrollerat likvärdig skyddsnivå, skulle vara ett av partnerskapets viktigaste resultat; se till att den konsekvensbedömning som görs på förhand för varje rättsakt undersöker konsekvenserna för konsumenterna och miljön vid sidan av konsekvenserna för handel och investeringar; främja förenlighet mellan regelverken utan att äventyra de europeiska eller amerikanska lagstiftarnas legitima regleringsmål, politiska mål eller befogenheter,
   (v) arbeta för att fortsättningsvis garantera en hög produktsäkerhetsnivå inom EU samtidigt som onödigt dubbelarbete bör undvikas i fråga om testning där detta innebär resursslöseri, särskilt vad gäller lågriskprodukter,
   (vi) behandla tullfrågor som går utöver bestämmelserna i WTO:s avtal om förenklade handelsprocedurer (TFA) samt understryka att om den administrativa bördan verkligen ska avlägsnas behöver man arbeta för en maximal nivå av regleringsharmonisering av tull- och gränsrelaterad politik och praxis,
   (vii) inom ramen för det framtida regleringssamarbetet tydligt fastställa vilka åtgärder som gäller tekniska handelshinder och parallella eller onödiga administrativa bördor och formaliteter och vilka som gäller grundläggande standarder och bestämmelser, eller förfaranden med ett allmänpolitiskt syfte,
   (viii) fullt ut respektera de gällande lagstiftningssystemen på båda sidorna av Atlanten liksom Europaparlamentets roll i EU:s beslutsprocess och dess demokratiska kontroll av EU:s lagstiftningsprocess i samband med inrättandet av ramen för det framtida samarbetet, och samtidigt säkerställa största möjliga transparens och ett balanserat deltagande av berörda aktörer i de samråd som ingår i utvecklingen av ett lagstiftningsförslag och att inte fördröja det europeiska lagstiftningsförfarandet; specificera vilken roll och rättslig status som rådet för regleringssamarbete har, liksom dess sammansättning, med beaktande av att varje direkt och obligatorisk tillämpning av dess rekommendationer skulle innebära en överträdelse av de lagstiftningsförfaranden som fastställs i fördragen; även se till att det fullt ut bevarar nationella, regionala och lokala myndigheters kapacitet att lagstifta om sin egen politik, särskilt social- och miljöpolitiken.
   d) När det gäller regler uppmanas kommissionen att
   (i) kombinera förhandlingarna om marknadstillträde och regleringssamarbete med införandet av ambitiösa regler och principer, med hänsyn till att varje pelare har sina egna specifika särdrag, när det gäller frågor såsom, men inte begränsat till, hållbar utveckling, energi, små och medelstora företag, investeringar och statligt ägda företag,
   (ii) se till att kapitlet om hållbar utveckling är bindande och verkställbart, och syftar till att fullt ut och effektivt ratificera, genomföra och verkställa Internationella arbetsorganisationens (ILO) åtta grundläggande konventioner och deras innehåll, ILO:s agenda för anständigt arbete samt grundläggande internationella miljöavtal; bestämmelserna måste syfta till att ytterligare stärka skyddet av arbetsrättsliga och miljömässiga standarder; ett ambitiöst kapitel om handel och hållbar utveckling måste också inbegripa bestämmelser om företagens sociala ansvar baserade på de riktlinjer för multinationella företag som utarbetats av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och en tydlig och strukturerad dialog med det civila samhället,
   (iii) se till att arbetsrättsliga och miljömässiga standarder inte begränsas till kapitlet om handel och hållbar utveckling, utan även ingår i andra delar av avtalet såsom investeringar, handel med tjänster, regleringssamarbete och offentlig upphandling,
   (iv) se till att arbetsrättsliga och miljömässiga standarder kan genomdrivas, genom att utnyttja de goda erfarenheter som EU och USA har av nuvarande frihandelsavtal och av nationell lagstiftning; se till att genomförandet och efterlevnaden av arbetsrättsliga bestämmelser omfattas av ett effektivt övervakningsförfarande, som involverar arbetsmarknadens parter och företrädare för det civila samhället, och av den allmänna tvistlösningsmekanism som gäller för hela avtalet,
   (v) med full respekt för nationell lagstiftning se till att anställda vid transatlantiska företag, som är registrerade enligt en EU-medlemsstats lagstiftning, har tillgång till information och samråd i enlighet med EU:s direktiv om europeiska företagsråd,
   (vi) se till att de ekonomiska, sysselsättningsrelaterade, sociala och miljömässiga konsekvenserna av TTIP också undersöks med hjälp av en ingående och objektiv förhandsbedömning av handelns konsekvenser för hållbar utveckling, med full respekt för EU:s direktiv om bedömning av konsekvenserna för hållbar utveckling och med ett strukturerat deltagande av berörda aktörer, inklusive det civila samhället, genomföra jämförande djupstudier rörande konsekvenserna för varje medlemsstat samt en utvärdering av konkurrenskraften hos EU:s sektorer och deras motsvarigheter i USA, med syftet att göra prognoser över förlorade och tillkommande arbetstillfällen i de berörda sektorerna i varje medlemsstat, varvid anpassningskostnaderna delvis skulle kunna finansieras av EU och medlemsstaterna,
   (vii) hålla fast vid målet att ägna ett särskilt kapitel åt energin, inklusive industriråvaror; se till att de två sidorna under förhandlingarnas gång undersöker olika sätt att underlätta energiexport, så att TTIP avskaffar varje gällande begränsning eller hinder för bränsleexport, inklusive flytande naturgas och råolja, mellan de två handelsparterna med syftet att skapa en konkurrenskraftig, transparent och icke-diskriminerande energimarknad, och därigenom stödjer diversifiering av energikällor, bidrar till leveranssäkerhet och åstadkommer lägre energipriser; detta energikapitel måste innehålla tydliga garantier för att EU:s miljöstandarder och mål för klimatinsatser inte undermineras; uppmuntra samarbete mellan EU och USA om att avskaffa skatteundantagen för flygbränsle för kommersiell luftfart, i linje med G20-gruppens utfästelse att fasa ut stödet till fossila bränslen,
   (viii) se till att parternas rätt att styra och reglera utforskning, utnyttjande och produktion av energikällor inte påverkas av något avtal, men att principen om icke-diskriminering tillämpas när beslut om utnyttjande väl har fattats; hålla i åtanke att ingenting i avtalet får undergräva legitima icke-diskriminerande demokratiska beslut avseende energiproduktion, i enlighet med försiktighetsprincipen; se till att tillgång till råmaterial och energi också garanteras företag från EU eller USA på icke-diskriminerande grund och att kvalitetsstandarderna för energiprodukter respekteras, inklusive de som gäller för energiprodukter i samband med deras koldioxidutsläpp, t.ex. enligt vad som fastställs i bränslekvalitetsdirektivet,
   (ix) se till att TTIP stöder utnyttjandet och främjandet av miljöanpassade varor och tjänster, inklusive genom att underlätta deras utveckling och förenkla deras export och import, och därmed gör det möjligt att utnyttja den avsevärda potential för både miljövinster och ekonomiska vinster som den transatlantiska ekonomin erbjuder, vilket kompletterar de pågående multilaterala förhandlingarna inför överenskommelsen om miljöanpassade varor, med syftet att bidra till kampen mot den globala uppvärmningen och skapa nya arbetstillfällen i den ”gröna ekonomin”,
   (x) se till att TTIP tjänar som ett forum för utveckling av ambitiösa och bindande gemensamma hållbarhetsstandarder för energiproduktion och energieffektivitet, samtidigt som man beaktar och ansluter sig till de båda parternas redan gällande standarder, t.ex. EU:s direktiv om energimärkning och ekodesign, och undersöka hur man kan förstärka samarbetet om forskning, utveckling och innovation i samband med energi och främja miljöanpassad teknik med låga koldioxidutsläpp,
   (xi) se till att TTIP bidrar till bevarandet och den hållbara förvaltningen av fiskeresurserna, särskilt vad gäller samarbete mellan de två parterna för att bekämpa olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU),
   (xii) se till att TTIP omfattar ett särskilt kapitel för små och medelstora företag, baserat på ett gemensamt åtagande från de två parternas sida, och att det har som mål att skapa nya möjligheter i USA för europeiska små och medelstora företag (inklusive mikroföretag), på grundval av de erfarenheter som gjorts och sammanställts av exportinriktade små och medelstora företag, till exempel genom att avskaffa dubbla certifieringskrav, inrätta ett webbaserat informationssystem över olika regleringar och bästa praxis, underlätta tillgången till stödordningar för små och medelstora företag, införa snabbförfaranden vid gränserna eller avskaffa vissa höga tullsatser som fortfarande tillämpas; inrätta samarbetsmekanismer för båda sidor för gemensamt arbete för att underlätta små och medelstora företags medverkan i den transatlantiska handeln och investeringarna, t.ex. genom en gemensam kontaktpunkt för små och medelstora företag, och ge dessa företag en nyckelroll vid inrättandet, vilken skulle tillhandahålla specifik information som de behöver för att exportera till, importera från eller investera i USA, inklusive om tullavgifter, skatter, regleringar, tullförfaranden och marknadsmöjligheter,
   (xiii) se till att TTIP innehåller ett heltäckande kapitel om investeringar, med bestämmelser om både marknadstillträde och skydd av investeringar, med tanke på att tillgång till kapital kan stimulera sysselsättning och tillväxt; kapitlet om investeringar bör syfta till att säkra icke diskriminerande behandling för europeiska och amerikanska företag som önskar etablera sig på varandras territorium, och samtidigt ta hänsyn till vissa specifika sektorers känslighet; bestämmelserna bör göra Europa attraktivare för investeringar, förbättra förtroendet för Europeiska investeringar i USA och också behandla investerares skyldigheter och ansvar genom att som riktmärken bl.a. hänvisa till OECD:s principer för multinationella företag och FN:s principer för företag och mänskliga rättigheter,
   (xiv) se till att bestämmelserna om skydd av investeringar begränsas till bestämmelser avseende tiden efter etablering, och fokuserar på nationell behandling, behandling som mest gynnad nation, rättvis och lika behandling och skydd mot direkt och indirekt expropriering, inklusive rätt till snabb, tillräcklig och verksam ersättning; standarder för skydd och definitioner av investerare och investeringar bör utarbetas på ett precist lagenligt sätt och skydda rätten att lagstifta i allmänhetens intresse samt klargöra innebörden av indirekt expropriering och förhindra ogrundade eller överdrivna krav; den fria överföringen av kapital bör följa bestämmelserna i EU-fördraget och bör inkludera en försiktighetsklausul utan tidsbegränsning vid händelse av finansiella kriser,
   (xv) se till att utländska investerare behandlas på ett icke-diskriminerande sätt, samtidigt som de inte ges fler rättigheter än inhemska investerare, och ersätta systemet för tvistlösning mellan investerare och stat med ett nytt system, vilket är baserat på demokratiska principer och föremål för tillsyn, där potentiella fall behandlas på ett transparent sätt av offentligt tillsatta oberoende professionella domare vid offentliga utfrågningar och som innehåller en överklagandemekanism, som garanterar konsekventa rättsliga beslut och där EU‑domstolen och de nationella domstolarnas jurisdiktion respekteras, och där privata intressen inte kommer åt att undergräva den offentliga politikens intressen,
   (xvi) se till att TTIP innehåller ett ambitiöst, balanserat och modernt kapitel om tydligt definierade områden av immateriella rättigheter, inklusive erkännande och förstärkt skydd av geografiska beteckningar och som återspeglar en skälig och effektiv skyddsnivå, utan att EU hindras att reformera sitt copyrightsystem, och som samtidigt garanterar en skälig balans mellan immateriella rättigheter och allmänintresset, särskilt behovet av att bevara tillgången till läkemedel till rimlig kostnad genom att alltjämt stödja flexibiliteten i Trips-avtalet,
   (xvii) beakta att det är mycket viktigt att EU och USA fortsätter att medverka och engagera sig i diskussioner om global multilateral harmonisering av patent inom ramen för befintliga internationella organ, och parlamentet varnar därmed för försök att införa bestämmelser i TTIP om materiell patenträtt, särskilt avseende frågor som har att göra med patentmöjligheter och tidsfrister i samband med nyhetsbedömningen,
   (xviii) se till att kapitlet om immateriella rättigheter inte innehåller bestämmelser om ansvar för mellanhänder på internet eller om straffrättsliga påföljder som ett verktyg för att framtvinga efterlevnad, vilket tidigare har avvisats av parlamentet, inklusive det föreslagna Acta-avtalet,
   (xix) säkra fullständigt erkännande och ett starkt rättsligt skydd av EU:s geografiska beteckningar, och åtgärder för att hantera oriktig användning och missvisande information och missledande praxis; garantera konsumenterna att dessa produkter är korrekt etiketterade, spårbara och av angivet ursprung samt skydda producenternas kunskaper, då detta är en viktig del av ett balanserat avtal.
   e) När det gäller transparens, det civila samhällets involvering, information till allmänheten och politiska budskap uppmanas kommissionen att
   (i) fortsätta de pågående insatserna att förbättra transparensen i förhandlingarna genom att offentliggöra fler förhandlingsförslag och genomföra Europeiska ombudsmannens rekommendationer, särskilt i samband med bestämmelserna om allmänhetens tillgång till handlingar,
   (ii) omvandla dessa insatser för att säkra transparens till konkreta praktiska resultat, bland annat genom att nå en överenskommelse med USA om att förstärka transparensen, däribland tillgång för alla Europaparlamentsledamöter till alla förhandlingsdokument, inklusive konsoliderade texter, samtidigt som vederbörlig konfidentialitet upprätthålls, så att parlamentsledamöterna och medlemsstaterna kan föra konstruktiva diskussioner med berörda aktörer och allmänheten; se till att båda förhandlingsparterna måste motivera varje avvisande av en begäran om offentliggörande av ett förhandlingsbud,
   (iii) främja ett ännu närmare samarbete med medlemsstaterna, som ansvarade för förhandlingsmandatet till kommissionen att inleda förhandlingar med USA, i syfte att säkra deras aktiva deltagande i åtgärderna för att sprida information om avtalets tillämpningsområde och möjliga fördelar för de europeiska medborgarna, ett åtagande som ingick i rådets slutsatser av den 20 mars 2015, och säkra en bred och faktabaserad offentlig debatt i Europa om TTIP i syfte att undersöka de verkliga farhågor som omgärdar avtalet,
   (iv) förstärka sitt fortlöpande och transparenta samarbete med ett stort antal olika aktörer under hela förhandlingsprocessen; alla berörda parter uppmanas att aktivt delta och föreslå initiativ och ta fram information som är av betydelse för förhandlingarna,
   (v) uppmuntra medlemsstaterna att involvera sina nationella parlament i linje med sina respektive konstitutionella skyldigheter, ge medlemsstaterna allt stöd som krävs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter och intensifiera kontakterna med de nationella parlamenten så att dessa hålls ordentligt informerade om de pågående förhandlingarna,
   (vi) bygga på det nära samarbetet med parlamentet och verka för en ännu mer strukturerad dialog, som även i fortsättningen kommer att vara inriktad på att noga övervaka förhandlingarna, och engagera parlamentet i arbetet med kommissionen, medlemsstaterna, den amerikanska kongressen samt berörda aktörer på båda sidor av Atlanten för att säkerställa ett förhandlingsresultat som gagnar medborgarna både inom och utanför EU och USA,
   (vii) se till att TTIP-avtalet och dess framtida tillämpning åtföljs av ett fördjupat transatlantiskt parlamentariskt samarbete grundat på och med utnyttjande av erfarenheter från den transatlantiska lagstiftningsdialogen, som i framtiden leder till ett bredare och förstärkt politiskt ramverk för att utveckla gemensamma strategier, stärka det strategiska partnerskapet och förbättra det globala samarbetet mellan EU och USA.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med Europaparlamentets rekommendationer till kommissionen samt för information till rådet, medlemsstaternas regeringar och parlament och USA:s administration och

(1) http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-11103-2013-DCL-1/sv/pdf
(2) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_Data/docs/pressdata/en/ec/141920.pdf
(3) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/145906.pdf
(4) http://europa.eu/rapid/press-release_STATEMENT-14-1820_en.htm
(5) http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-79-2014-INIT/sv/pdf
(6) http://ec.europa.eu/priorities/docs/pg_sv.pdf
(7) http://ec.europa.eu/news/2014/docs/c_2014_9052_en.pdf
(8) http://europa.eu/rapid/press-release_IP-14-2341_en.htm
(9) http://ec.europa.eu/dgs/health_consumer/information_sources/docs/from_farm_to_fork_2004_en.pdf
(10) http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2015/january/tradoc_153022.pdf
(11) http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2015/january/tradoc_153023.pdf
(12) http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2015/january/tradoc_153024.pdf
(13) http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2015/january/tradoc_153025.pdf
(14) http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2015/january/tradoc_153026.pdf
(15) http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2015/january/tradoc_153027.pdf
(16) http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2015/january/tradoc_153028.pdf
(17) http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2015/january/tradoc_153029.pdf
(18) http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2015/january/tradoc_153030.pdf
(19) http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2015/january/tradoc_153031.pdf
(20) http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2015/january/tradoc_153032.pdf
(21) http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2015/februari/tradoc_153120.pdf
(22) http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2014/may/tradoc_152512.pdf
(23) http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2015/march/tradoc_153259.pdf
(24) EUT C 68 E, 7.3.2014, s. 53.
(25) Antagna texter, P7_TA(2013)0227.
(26) Antagna texter, P8_TA(2015)0009.
(27) Antagna texter, P7_TA(2014)0230,


Stabiliserings- och associeringsavtal med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (protokoll med anledning av Kroatiens anslutning till EU) ***
PDF 238kWORD 289k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 juli 2015 om utkastet till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens och dess medlemsstaters vägnar av protokollet till stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, å andra sidan, med anledning av Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (05548/2014 – C8-0127/2014 – 2013/0386(NLE))
P8_TA(2015)0253A8-0188/2015

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (05548/2014),

–  med beaktande av utkastet till protokoll till stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, å andra sidan, med anledning av Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (05547/2014),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 217 samt artikel 218.6 andra stycket a led i och 218.8 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0127/2014),

–  med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och 99.2 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A8-0188/2015).

1.  Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.


Stabiliserings- och associeringsavtal med Serbien (protokoll med anledning av Kroatiens anslutning till EU) ***
PDF 239kWORD 290k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 juli 2015 om utkastet till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens och dess medlemsstaters vägnar av protokollet till stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Serbien, å andra sidan, med anledning av Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (06682/2014 – C8-0098/2014 – 2014/0039(NLE))
P8_TA(2015)0254A8-0189/2015

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (06682/2014),

–  med beaktande av utkastet till protokoll till stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Serbien, å andra sidan, med anledning av Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (06681/2014),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 217 samt artikel 218.6 andra stycket a led i och 218.8 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0098/2014),

–  med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och 99.2 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A8-0189/2015).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Serbien.


Förlängning av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete med Indien ***
PDF 239kWORD 290k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 juli 2015 om utkastet till rådets beslut om förlängning av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Indiens regering (05872/2015 – C8-0074/2015 – 2014/0293(NLE))
P8_TA(2015)0255A8-0179/2015

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut om förlängning av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Indiens regering (05872/2015),

–  med beaktande av rådets beslut av den 25 juni 2002 om ingående av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Indiens regering (2002/648/EG)(1),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 186 samt artikel 218.6 andra stycket a led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0074/2015),

–  med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och 99.2, artikel 108.7 och artikel 50.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0179/2015).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet förlängs.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Republiken Indien.

(1) EGT L 213, 9.8.2002, s. 29.


Vetenskapligt och tekniskt samarbete med Färöarna: Horisont 2020 ***
PDF 237kWORD 289k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 juli 2015 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska unionen och Färöarna genom vilket Färöarna associeras med Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) (05660/2015 – C8-0057/2015 – 2014/0228(NLE))
P8_TA(2015)0256A8-0180/2015

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (05660/2015),

–  med beaktande av förslaget till avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska unionen och Färöarna genom vilket Färöarna associeras med Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) (14014/2014),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 186 samt artikel 218.6 andra stycket a och artikel 218.8 första stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0057/2015),

–  med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och 99.2, artiklarna 108.7 och 50.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0180/2015).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Färöarna.


Företagsstyrning: Aktieägares långsiktiga engagemang och insyng ***I
PDF 719kWORD 157k
Text
Konsoliderad text
Europaparlamentets ändringar antagna den 8 juli 2015 av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2007/36/EG vad gäller uppmuntrande av aktieägares långsiktiga engagemang och direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa inslag i årsberättelsen om företagsstyrning (COM(2014)0213 – C7-0147/2014 – 2014/0121(COD))(1)
(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)
P8_TA(2015)0257A8-0158/2015

[Ändring 1, om inte annat anges]
EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGSFÖRSLAG(2)
till kommissionens förslag
---------------------------------------------------------
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS
DIREKTIV (EU) 2015/…
om ändring av direktiv 2007/36/EG vad gäller uppmuntrande av aktieägares långsiktiga engagemang, av direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa inslag i årsberättelsen om företagsstyrning och av direktiv 2004/109/EG
(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 50 och 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(3),

efter att ha samrått med Europeiska datatillsynsmannen,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)  I Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG(4) anges kraven för utövande av vissa aktieägarrättigheter i anknytning till röstandelar vid bolagsstämmor i företag som har sina huvudkontor i en medlemsstat och vilkas aktier handlas på en reglerad marknad belägen i eller som opererar i en medlemsstat.

(2)  Även om aktieägarna inte står som ägare till företag, som är separata rättsliga enheter som de inte har full kontroll över, spelar de en viktig roll i styrningen av dessa företag. Finanskrisen har avslöjat att aktieägarna i många fall stödde förvaltarnas överdrivna, kortsiktiga risktagande. ▌Den nuvarande nivån på ”tillsynen” över de företag man investerar i och engagemanget från de institutionella investerarnas och kapitalförvaltarnas sida är dessutom ofta otillräckliga och alltför inriktade på kortsiktiga vinster, vilket leder till att de börsnoterade företagens företagsstyrning och prestationer blir suboptimala.

(2a)  Ett större engagemang i företagsstyrningen från aktieägarnas sida är ett av de redskap som kan bidra till en förbättring av företagens finansiella och icke-finansiella resultat. Eftersom aktieägarnas rättigheter inte är den enda långsiktiga faktor som behöver beaktas i samband med företagsstyrning bör de åtföljas av kompletterande åtgärder för att garantera ett större deltagande från olika intressenter, framför allt de anställda, de lokala myndigheterna och civilsamhället.

(3)  I handlingsplanen om europeisk bolagsrätt och bolagsstyrning meddelade kommissionen ett antal åtgärder på området för företagsstyrning, framför allt för att uppmuntra till ett långsiktigt engagemang från aktieägarnas sida och för att öka öppenheten mellan företag och investerare.

(4)  För att ytterligare underlätta utövandet av aktieägarrättigheter och kontakterna mellan börsnoterade företag och aktieägare bör de börsnoterade företagen ha rätt att identifiera sina aktieägare och kommunicera med dem direkt. För att förbättra öppenheten och dialogen bör därför detta direktiv innehålla regler som säkerställer att aktieägarna kan identifieras. [Ändring 29]

(5)  En viktig förutsättning för att aktieägarna faktiskt ska kunna utöva sina rättigheter är effektiviteten i den kedja av intermediärer som för aktieägarnas värdepapperskonton, framför allt i gränsöverskridande sammanhang. Ett av syftena med direktivet är att förbättra överföringen av information från intermediärer genom investeringskedjan för att underlätta utövandet av aktieägarrättigheter.

(6)  Med tanke på intermediärernas viktiga roll bör de åläggas att underlätta utövandet av aktieägarnas rättigheter ▌när aktieägarna önskar utöva dessa rättigheter själva ellerönskar utse en tredje person för att göra detta. Om aktieägarna inte vill utöva sina rättigheter själva utan har utsett intermediären till tredje person bör den senare vara skyldig att utöva dessa rättigheter efter aktieägarnas uttryckliga tillstånd och anvisningar och till deras fördel.

(7)  För att främja värdepappersinvesteringarna i unionen och utövandet av aktierelaterade rättigheter bör detta direktiv föreskriva en hög grad av öppenhet i fråga om kostnader för tjänster som tillhandahålls av intermediärer. För att förebygga prisdiskriminering av gränsöverskridande aktieinnehav jämfört med rent inhemska innehav bör alla skillnader mellan de avgifter som tas ut för inhemskt respektive gränsöverskridande utövande av rättigheter vederbörligen motiveras och återspegla skillnaderna mellan de faktiska kostnaderna för de tjänster som erbjuds av intermediärer. Intermediärer som har inrättat ett lokalkontor i unionen bör omfattas av reglerna om identifiering av aktieägare, överföring av information, underlättande av aktieägares rättigheter och öppenhet i fråga om ▌kostnader för att säkerställa en effektiv tillämpning av bestämmelserna om aktier som ägs via sådana intermediärer.

(8)  Ett effektivt och hållbart aktieägarengagemang är ettviktigt inslag i de börsnoterade företagens företagsstyrningsmodell, som är beroende av en god jämvikt mellan olika organ och intressenter. Ett riktigt engagemang från intressenternas, särskilt de anställdas, sida bör anses vara en ytterst viktig del i utvecklingen av en balanserad europeisk ram för företagsstyrning.

(9)  Institutionella investerare och kapitalförvaltare är ofta viktiga aktieägare i unionens börsnoterade företag och kan därför spela en väsentlig roll i dessa företags företagsstyrning men också mer allmänt vad gäller deras strategi och långsiktiga prestationer. Erfarenheterna under senare år har emellertid visat att institutionella investerare och kapitalförvaltare sällan engagerar sig på riktigt i de företag i vilka de äger aktier, och det finns belägg för att kapitalmarknaderna utövar påtryckningar på företagen för att de ska uppvisa kortsiktiga resultat, vilket äventyrar företagens långsiktiga finansiella och icke-finansiella resultat ochleder, tillsammans med ett flertal andra negativa konsekvenser, till suboptimala investeringsnivåer i till exempel forskning och utveckling, något som är till skada för ▌företagens ▌långsiktiga resultat.

(10)  Ofta underlåter institutionella investerare och kapitalförvaltare att öppet redovisa sina investeringsstrategier och sin policy när det gäller engagemang samt hur de tillämpas och vilka resultat de ger. En offentlig redovisning av sådan information skulle öka investerarnas medvetenhet, göra det lättare för de slutliga förmånstagarna, till exempel blivande pensionärer, att optimera sina investeringsbeslut, stärka dialogen mellan företagen och deras aktieägare, stärka aktieägarnas engagemang samt stärka företagens ansvarighet gentemot intressenterna och det civila samhället.

(11)  Därför bör institutionella investerare och kapitalförvaltare utveckla en policy för aktieägarengagemang som bland annat fastställer hur de integrerar aktieägarnas engagemang i sin investeringsstrategi, övervakar företagen de investerar i, även med avseende på deras sociala och miljörelaterade risker, för en dialog med de företagen och deras intressenter samt utövar sin rösträtt. En sådan policy för aktieägarnas engagemang bör omfatta en policy för att hantera faktiska eller potentiella intressekonflikter, som den institutionella investerarens eller kapitalförvaltarens tillhandahållande av finansiella tjänster, eller företag som är anslutna till dem, till det företag man investerar i. Denna policy, dess tillämpning och resultaten av den bör offentliggöras och skickas till de institutionella investerarnas kunder en gång per år. Om institutionella investerare eller kapitalförvaltare beslutar att inte utveckla en policy för aktieägarengagemang och/eller beslutar att inte offentliggöra dess tillämpning och resultat ska de lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför det förhåller sig så.

(12)  De institutionella investerarna bör varje år offentliggöra för allmänheten hur deras investeringsstrategi förhåller sig till deras ansvarsförbindelsers natur och varaktighet och hur strategin bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång och lång sikt. Om de utnyttjar kapitalförvaltare, antingen via diskretionära fullmakter som omfattar förvaltning av kapital på individuell grund eller genom samlad finansiering, bör de offentliggöra de viktigaste inslagen i överenskommelsen med kapitalförvaltaren vad gäller ett antal frågor, till exempel om den uppmuntrar kapitalförvaltaren att anpassa sin investeringsstrategi och sina investeringsbeslut efter natur och varaktighet för den institutionella investerarens ansvarsförbindelser, om den uppmuntrar kapitalförvaltaren att fatta investeringsbeslut som grundas på företagets resultat på medellång till lång sikt och att engagera sig i företaget, hur den utvärderar kapitalförvaltarens resultat, hur ersättningen för kapitalförvaltningstjänsterna är strukturerad samt den avsedda portföljens omsättningshastighet. Detta skulle bidra till en verklig intressegemenskap mellan de institutionella investerarnas slutliga förmånstagare, kapitalförvaltarna och de företag man investerar i samt skapa möjligheter att utveckla långsiktigare investeringsstrategier och förbindelser med de företag som är föremål för investeringen, vilket även innebär aktieägarengagemang.

(13)  Kapitalförvaltarna bör bli skyldiga att varje halvår offentligt redovisa ▌hur deras investeringsstrategi och tillämpningen av den överensstämmer med överenskommelsen om kapitalförvaltning och hur investeringsstrategin och investeringsbesluten bidrar till utvecklingen av den institutionella investerarens tillgångar på medellång och lång sikt. Kapitalförvaltarna bör också offentligt redovisa portföljens omsättning, om de fattar investeringsbeslut på grundval av bedömningar om utvecklingen på medellång till lång sikt i de företag de investerar i ▌och huruvida de utnyttjar röstningsrådgivare i samband med sitt engagemang i företagen. Ytterligare information bör lämnas av kapitalförvaltarna direkt till de institutionella investerarna, inbegripet information om portföljens sammansättning, portföljens omsättningskostnader, eventuella intressekonflikter som har uppstått och hur de har hanterats. Denna information skulle göra det möjligt för institutionella investerare att bättre övervaka kapitalförvaltare och uppmuntra till en bättre samordning av intressen och till aktieägarengagemang.

(14)  För att förbättra informationen i investeringskedjan bör medlemsstaterna se till att röstningsrådgivare inför och tillämpar lämpliga åtgärder för att efter bästa förmågasäkerställa att deras röstningsrekommendationer är korrekta och pålitliga, att de bygger på en grundlig analys av all information som står till deras förfogande och inte påverkas av några befintliga eller potentiella intressekonflikter eller affärsförbindelser. Röstningsrådgivare bör anta och följa en uppförandekod. Avvikelser från uppförandekoden bör redovisas och förklaras, tillsammans med eventuella alternativa lösningar som har tillämpats. Röstningsrådgivare bör årligen rapportera om hur uppförandekoden har tillämpats. De bör offentliggöra viss central information i samband med utarbetandet av sina rekommendationer och alla faktiska eller potentiella intressekonflikter eller affärsförbindelser som kan påverka röstningsrekommendationernas utformning.

(15)  Eftersom ersättningar är ett av de viktigaste instrumenten för att integrera företagens och direktörernas intressen och mot bakgrund av den avgörande roll direktörerna spelar i företagen är det viktigt att företagens ersättningspolicy fastställs på ett lämpligt sätt, utan att detta påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU(5)och med beaktande av skillnaderna i styrelsestruktur som tillämpas av företag i de olika medlemsstaterna.Direktörernas prestation bör utvärderas utifrån såväl finansiella som icke-finansiella kriterier, inklusive miljömässiga, sociala och styrningsrelaterade faktorer.

(15a)  Ersättningspolicyn avseende företagsdirektörer bör också bidra till företagets långsiktiga tillväxt, så att den överensstämmer med en effektivare företagsstyrning och inte helt eller huvudsakligen är kopplad till kortsiktiga investeringsmål.

(16)  För att säkerställa att aktieägare faktiskt kan påverka ersättningspolicyn bör de ges rätten att rösta om ersättningspolicyn på grundval av en tydlig, lättbegriplig och fullständig översikt över företagets ersättningspolicy som ska överensstämma med företagets affärsstrategi, mål, värderingar och långsiktiga intressen och omfatta åtgärder för att undvika intressekonflikter. Företagen bör betala ersättning till sina direktörer i enlighet med en ersättningspolicy som aktieägarna har röstat om. Den ersättningspolicysom varit föremål för omröstning bör offentliggöras utan dröjsmål. [Ändring 30]

(17)  För att säkerställa att genomförandet av ersättningspolitiken ligger i linje med den godkända policyn bör aktieägarna få rätt att delta i en rådgivande omröstning om företagets ersättningsrapport. För att säkerställa direktörernas ansvarighet bör ersättningsrapporten vara tydlig och lättbegriplig och ge en heltäckande översikt över den ersättning som beviljats de enskilda direktörerna under det senaste budgetåret. Om aktieägarna röstar emot ersättningsrapporten bör företaget vid behov inleda en dialog med aktieägarna för att fastställa orsakerna till avslaget. Företaget bör i nästa ersättningsrapport förklara hur resultatet av omröstningen har beaktats. [Ändring 31]

(17a)  Ökad insyn i storföretagens verksamhet, särskilt i fråga om vinster som gjorts, skatter på vinster som betalts eller subventioner som erhållits, är av största vikt för att aktieägarna och andra unionsmedborgare ska känna förtroende för och engagera sig i företagen. Obligatorisk rapportering på detta område kan därför ses som en viktig del av företagens ansvar gentemot aktieägarna och samhället.

(18)  För att ge intressenterna, aktieägarna och det civila samhället enkel tillgång till all relevant information om företagsstyrningen bör ersättningsrapporten ingå i den företagsstyrningsrapport som börsnoterade företag ska offentliggöra i enlighet med artikel 20 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013(6).

(18a)  Det är nödvändigt att skilja mellan förfarandena för att fastställa direktörernas ersättning och lönebildningssystemet för anställda. Följaktligen bör bestämmelserna om ersättning inte påverka det fulla utövandet av grundläggande rättigheter som garanteras genom artikel 153.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), allmänna principer i nationell avtalsrätt och arbetsrätt samt i tillämpliga fall arbetsmarknadsparternas rätt att ingå och tillämpa kollektivavtal i enlighet med nationell lagstiftning och sedvana.

(18b)  Bestämmelserna om ersättning bör i tillämpliga fall inte heller påverka tillämpningen av bestämmelser om anställdas representation i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet i enlighet med nationell lagstiftning.

(19)  Transaktioner med närstående parter kan skada företagen ▌, eftersom de kan ge den närstående parten en möjlighet att lägga beslag på tillgångar som tillhör företaget. Det är därför viktigt att införa lämpliga mekanismer för att skydda företagens intressen. Medlemsstaterna bör därför säkerställa att betydande transaktioner mellan närstående parter godkänns av aktieägarna eller av ett av företagets administrativa organ eller tillsynsorgan, i enlighet med förfaranden som hindrar en närstående part från att utnyttja sin ställning och ger tillräckligt skydd för företagets intresse och intressena för aktieägare som inte är närstående parter, däribland minoritetsaktieägare. Företagen bör vid betydande transaktioner mellan närstående parter offentliggöra transaktionerna senast när transaktionen genomförs och låta meddelandet om offentliggörande åtföljas av en rapport från en oberoende tredje part som bedömer om transaktionen skett enligt marknadsvillkor och som bekräftar att transaktionen är skälig och rimlig ur företagets, inklusive minoritetsägarnas, synvinkel. Medlemsstaterna bör ges möjlighet att utesluta transaktioner som ingåtts mellan företaget och samriskföretag och en eller flera av dess ingående medlemmar, under förutsättning att de medlemmarna eller samriskföretagen helt ägs av företaget och att inga andra närstående parter till företaget har ett intresse i medlemmarna eller i samriskföretagen eller i transaktioner som ingås i den löpande affärsverksamheten och som slutförs på normala marknadsvillkor.

(20)  Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995(7) är det nödvändigt att hitta en balans mellan att underlätta utövandet av aktieägarnas rättigheter och rätten till integritet och skydd av personuppgifter. Identifieringsuppgifterna om aktieägarna bör begränsas till respektive aktieägares namn och kontaktuppgifter, inklusive fullständig adress, telefon och i förekommande fall e‑postadress, samt det antal aktier som ägs och rösträtter som innehas av respektive aktieägare. Informationen ska vara korrekt och uppdaterad, och såväl intermediärer som företag bör ha rätt att korrigera eller radera alla felaktiga eller ofullständiga uppgifter. Dessa identifieringsuppgifter om aktieägare får inte användas i något annat syfte än att underlätta utövandet av aktieägarrättigheter, aktieägarengagemanget samt dialogen mellan företaget och aktieägaren.

(21)  För att säkerställa enhetlig tillämpning av bestämmelserna om identifiering av aktieägare, om överföring av information, om underlättande av utövandet av aktieägarrättigheter och omersättningsrapporternabör befogenheten att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på fastställande av specifika krav för överföring av information om aktieägarnas identitet, överföring av information mellan företaget och aktieägarna samt intermediärens underlättande av utövandet av aktieägarrättigheter och standardiserad utformning av ersättningsrapporten. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, även på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds till Europaparlamentet och rådet samtidigt, i god tid och på lämpligt sätt.

(22)  För att säkerställa att de krav som anges i detta direktiv eller de åtgärder som ska genomföra detta direktiv tillämpas i praktiken bör alla överträdelser av kraven leda till påföljder. I det syftet bör påföljderna vara tillräckligt avskräckande och proportionella.

(23)  Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräckligt utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna – på grund av unionens aktiemarknads internationella karaktär och då åtgärder från medlemsstaterna sannolikt skulle leda till olika regelsystem, vilket kan undergräva eller skapa nya hinder för den inre marknadens funktion – utan snarare, på grund av målens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(24)  I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument(8), har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Lagstiftaren anser att översändandet av sådana dokument är berättigat när det gäller detta direktiv.

HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

Artikel 1

Ändringar av direktiv 2007/36/EG

Direktiv 2007/36/EG ska ändras på följande sätt:

(1)  Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska följande mening läggas till:"

”I direktivet fastställs också specifika krav för att underlätta aktieägarnas engagemang på lång sikt, inbegripet identifiering av aktieägare, överföring av information och underlättande av utövandet av aktieägarrättigheter. Dessutom skapas insyn i policyn för engagemang från institutionella investerare och kapitalförvaltare och i röstningsrådgivarnas verksamhet, och det fastställs vissa krav när det gäller ersättningar till direktörerna och transaktioner mellan närstående parter."

"

aa)  Följande stycke ska läggas till efter punkt 3:"

”3a. De företag som avses i punkt 3 ska under inga omständigheter undantas från bestämmelserna i kapitel Ib.”

"

b)  Följande stycke ska läggas till efter punkt 3a:"

”3b. Kapitel Ib ska gälla för institutionella investerare och kapitalförvaltare i den mån de investerar för institutionella investerares räkning, direkt eller via ett företag för kollektiva investeringar och under förutsättning att de investerar i aktier. Det ska också gälla för röstningsrådgivare.”

"

ba)  Följande stycke ska läggas till efter punkt 3b:"

”3c. Bestämmelserna i detta direktiv ska inte påverka de bestämmelser som föreskrivs i den sektorsspecifika EU-lagstiftning som reglerar specifika typer av börsnoterade företag eller enheter. Bestämmelser i sektorsspecifik EU-lagstiftning ska ha företräde framför detta direktiv i den mån kraven i detta direktiv strider mot de krav som föreskrivs i den sektorspecifika EU-lagstiftningen. Om detta direktiv fastställer närmare bestämmelser eller lägger till krav i förhållande till de bestämmelser som anges i sektorsspecifik EU-lagstiftning, ska de bestämmelserna tillämpas tillsammans med bestämmelserna i detta direktiv.”

"

(2)  I artikel 2 ska följande läggas till som led d–jc:"

”d) intermediär: en juridisk person som har sitt huvudkontor, sin centrala administration eller huvudsakliga verksamhet i EU och som för värdepapperskonton åt kunder,

   da) stort företag: ett företag som uppfyller de kriterier som fastställs i artikel 3.4 i direktiv 2013/34/EU,
   db) stor koncern: en koncern som uppfyller de kriterier som fastställs i artikel 3.7 i direktiv 2013/34/EU,
   e) intermediär i tredjeland: en juridisk person som har sitt huvudkontor, sin centrala administration eller huvudsakliga verksamhet utanför EU och som för värdepapperskonton åt kunder,
   f) institutionell investerare: ett företag som erbjuder livförsäkringar enligt artikel 2.3 a, b och c och återförsäkring som täcker livförsäkringskrav och som inte är uteslutet enligt artikel 3, 4, 9, 10, 11 eller 12 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG(9) och ett institut som tillhandahåller tjänstepensioner enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG(10) i enlighet med artikel 2 i det direktivet, om inte en medlemsstat har beslutat att inte tillämpa det direktivet helt eller delvis på den institutionen i enlighet med artikel 5 i det direktivet,
   g) kapitalförvaltare: ett värdepappersföretag enligt punkt 1 i artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU(11) som tillhandahåller portföljförvaltningstjänster åt institutionella investerare, en AIF-förvaltare (förvaltare av alternativa investeringsfonder) enligt definitionen i artikel 4.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU(12) som inte uppfyller villkoren för undantag i enlighet med artikel 3 i det direktivet, ett förvaltningsföretag enligt definitionen i artikel 2.1 b i Europaparlamentet och rådets direktiv 2014/65/EG(13) eller ett investeringsföretag som auktoriserats enligt direktiv 2009/65/EG, under förutsättning att det inte utsett ett förvaltningsföretag som auktoriserats i enlighet med det direktivet som ansvarigt för förvaltningen,
   h) aktieägarengagemang: en aktieägares övervakning, antingen på egen hand eller tillsammans med andra aktieägare, av företag i relevanta frågor som omfattar strategi, finansiell och icke-finansiell utveckling, risk, kapitalstruktur, personalfrågor,socialochmiljörelaterad påverkan samt företagsstyrning genom att föra en dialog med företagen och deras intressenter i dessa frågor och genom att utöva rösträtter och andra rättigheter med koppling till aktier,
   i) röstningsrådgivare: en juridisk person som yrkesmässigt tillhandahåller rekommendationer åt aktieägarna om utövandet av deras rösträtter,
   l) direktör:
   – en ledamot av ett företags administrativa, exekutiva eller kontrollerade organ,
   – verkställande direktör och vice verkställande direktör, även när de inte är ledamöter av ett företags administrativa, exekutiva eller kontrollerade organ,
   j) närstående part: samma betydelse som i den internationella redovisningsstandard som antagits i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002(14),
   ja) tillgångar: det totala värdet av tillgångar presenterat på företagets konsoliderade balansräkning i enlighet med internationella redovisningsstandarder,
   jb) intressent: varje enskild person, grupp, organisation eller lokalsamhälle som berörs av eller på annat sätt har intresse av ett företags drift och resultat,
   jc) information om aktieägares identitet: all information som gör det möjligt att fastställa identiteten på en aktieägare, inklusive åtminstone
   – namn på aktieägare och deras kontaktuppgifter (inklusive fullständig adress, telefonnummer och e-postadress) samt, om de är juridiska personer, deras unika identifieringskod eller, om denna inte är tillgänglig, andra identifieringsuppgifter,
   – antalet ägda aktier och rösträtter kopplade till dessa aktier.”

"

(2a)  I artikel 2 ska följande stycke läggas till:"

”Medlemsstaterna får vid tillämpningen av detta direktiv låta den definition av direktör som avses i led l i första stycket inbegripa andra personer med liknande befattningar.”

"

(2b)  Efter artikel 2 ska följande artikel införas:"

”Artikel 2a

Uppgiftsskydd

Medlemsstaterna ska se till att all behandling av personuppgifter inom ramen för detta direktiv sker i enlighet med nationella lagar för införlivande av direktiv 95/46/EG.”

"

(3)  Efter artikel 3 ska följande införas som kapitel Ia och 1b:"

”KAPITEL IA

IDENTIFIERING AV AKTIEÄGARE, ÖVERFÖRING AV INFORMATION OCH UNDERLÄTTANDE AV AKTIEÄGARRÄTTIGHETER

Artikel 3a

Identifiering av aktieägare

1.  Medlemsstaterna ska se till att företag har rätt att identifiera sina aktieägare, med hänsyn till befintliga nationella system.

2.  Medlemsstaterna ska se till att intermediären på begäran av företaget utan oskäligt dröjsmål meddelar företaget informationen om aktieägares identitet. Om det finns flera olika intermediärer i en investeringskedja ska företagets begäran överföras mellan intermediärerna utan oskäligt dröjsmål. Den intermediär som innehar informationen om aktieägares identitet ska överföra den direkt till företaget.

Medlemsstaterna får föreskriva att värdepapperscentraler (VPC) ska vara de intermediärer som ansvarar för insamlingen av informationen om aktieägares identitet och för att överföra den direkt till företaget.

3.  Aktieägarna ska i vederbörlig ordning informeras av sin intermediär om att informationen om deras identitet kan behandlas i enlighet med denna artikel och, i förekommande fall, om att denna information faktiskt har överförts till företaget. Denna information får användas endast för att underlätta utövandet av aktieägarrättigheter och engagemang och dialog mellan företaget och aktieägaren i frågor som rör företaget. Företag ska i samtliga fall ha tillstånd att ge tredje parter en bild av företagets samlade aktieägarstruktur genom att offentliggöra de olika kategorierna av aktieägare. Företaget och intermediären ska se till att fysiska och juridiska personer kan korrigera eller radera alla ofullständiga eller felaktiga uppgifter. Medlemsstaterna ska se till att företagen och intermediärerna inte lagrarinformation omaktieägarens identitet som har förmedlats till dem i enlighet med denna artikel längre än nödvändigt, och i varje fall inte under längre tid än 24 månader efter det att företaget eller intermediärerna fått reda på att den berörda personen har upphört att vara aktieägare.

4.  Medlemsstaten ska se till att en intermediär som till företaget rapporterar informationen avseende aktieägares identitet i enlighet med punkt 2 inte ska anses bryta mot några restriktioner avseende offentliggörande av information som anges i avtal eller i lagar, förordningar eller administrativa bestämmelser.

5.  För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikelska kommissionen ges befogenhet att anta delegeradeakteri enlighet med artikel 14a för att angeminimikravenför överföring av den information som anges i punkterna 2 och 3 vad beträffar formatet för den information som ska överföras, formatet på begäran, inklusive de säkra format som ska användas, samt de tidsfrister som ska uppfyllas. [Ändring 24]

Artikel 3b

Överföring av information

1.  Om ett företag inte kommunicerar direkt med sina aktieägare ska medlemsstaterna se till att intermediären utan oskälig fördröjning gör den information som avser deras aktier tillgängligpå företagets webbplats och överför den till dem eller, i enlighet med de instruktioner som lämnas av aktieägaren, till en tredje part, i samtliga följande fall:

   a) Informationen är nödvändig för att utöva en aktieägarrättighet som uppkommer genom aktierna.
   b) Informationen avser alla som äger aktier i den klassen.

2.  Medlemsstaterna ska kräva att företagen tillhandahåller och levererar informationen som avser utövandet av de rättigheter som uppkommer genom aktierna enligt punkt 1 till intermediären i standardiserad form och i rätt tid.

3.  Medlemsstaterna ska kräva att intermediären, utan oskälig fördröjning och i enlighet med de instruktioner som ges av aktieägarna, till företaget överför den information som mottagits av aktieägarna avseende utövandet av de rättigheter som uppkommer genom deras aktier.

4.  Om det finns fler än en intermediär i en investeringskedja ska den information som avses i första och tredje stycket överföras mellan intermediärerna utan oskäligt dröjsmål.

5.  För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel ska kommissionen ges befogenhet att anta delegeradeakteri enlighet med artikel 14a för att ange minimikraven för överföring av den information som anges i punkterna 1–4 vad beträffar det innehåll som ska överföras, de tidsfrister som ska uppfyllas samt typ och format för den information som ska överföras, inklusive de säkra format som ska användas.

Artikel 3c

Underlättande av utövandet av aktieägarrättigheter

1.  Medlemsstaterna ska se till att intermediärerna vidtar åtgärder för att underlätta aktieägarens utövande av aktieägarrättigheter, bland annat rätten att delta i och rösta vid bolagsstämmor. Åtgärderna ska omfatta minst ett av följande:

   a) Intermediären vidtar de åtgärder som krävs för att aktieägaren eller en tredje person som utsetts av aktieägaren själv ska kunna utöva rättigheterna.
   b) Intermediären utövar de rättigheter som uppkommer genom aktierna efter uttryckligt tillstånd och instruktioner från aktieägaren och för dennes räkning.

2.  Medlemsstaterna ska se till att företagen på sin webbplats offentliggör protokollen från bolagsstämmorna och omröstningsresultaten. Medlemsstaterna ska se till att företagen bekräftar de röster som avgetts i bolagsstämman av aktieägarna eller för deras räkning när omröstningen sker på elektronisk väg. Om intermediären avger rösten ska röstbekräftelsen skickas till aktieägaren. Om det finns flera intermediärer i investeringskedjan ska bekräftelsen skickas mellan intermediärerna utan oskäligt dröjsmål.

3.  För att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna artikel ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akteri enlighet med artikel 14a för att ange minimikraven för att underlätta det utövande av aktieägarrättigheter som anges i punkterna 1 och 2 i denna artikel vad beträffar typ av underlättande, formulär för röstbekräftelse och de tidsfrister som ska uppfyllas.

Artikel 3d

Öppenhet vad gäller kostnader

1.  Medlemsstaterna får medge att intermediärerna debiterarkostnaderna för de tjänster som ska tillhandahållas av företagen enligt detta kapitel. Intermediärer ska offentliggöra priser, avgifter och andra kostnader separat för var och en av de tjänster som anges i detta kapitel.

2.  Om intermediärerna får debitera kostnader i enlighet med punkt 1, ska medlemsstaterna se till att intermediärerna offentliggör kostnaderna separat för var och en av de tjänster som avses i detta kapitel.

Medlemsstaterna ska säkerställa att alla kostnader som en intermediär kan debitera aktieägare, företag eller andra intermediärer ska vara icke-diskriminerande, rimliga och proportionella. Eventuella skillnader mellan avgifterna för inhemskt respektive gränsöverskridande utövande av rättigheter ska vara tillåtna endast om de är motiveradeoch ska återspegla skillnader mellan de faktiska kostnaderna för att tillhandahålla tjänsterna.

Artikel 3e

Intermediärer från tredjeland

En intermediär från tredjeland som bedriver verksamhet i unionen ska omfattas av bestämmelserna i detta kapitel.”

KAPITEL IB

INSYN I INSTITUTIONELLA INVESTERARES, KAPITALFÖRVALTARES OCH RÖSTNINGSRÅDGIVARES VERKSAMHET

Artikel 3f

Policy för aktieägarengagemang

1.  Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 3f.4, säkerställa att institutionella investerare och kapitalförvaltare utarbetar en policy för aktieägarengagemang (”engagemangspolicy”). Denna engagemangspolicy ska fastställa hur institutionella investerare och kapitalförvaltare vidtar åtgärder för att

   a) integrera aktieägarengagemanget i sin investeringsstrategi,
   b) övervaka de företag man investerar i, inklusive deras icke-finansiella utveckling och minskningen av de sociala och miljörelaterade riskerna,
   c) genomföra dialoger med de företag man investerar i,
   d) utöva rösträtter,
   e) utnyttja tjänster som tillhandhålls av röstningsrådgivare,
   f) samarbeta med andra aktieägare,
   fa) föra en dialog och samarbeta med andra intressenter i de företag de investerat i.

2.  Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 3f.4, säkerställa att engagemangspolicyn omfattar strategier för att hantera faktiska eller potentiella intressekonflikter i samband med aktieägarengagemanget. Sådana strategier ska framför allt utarbetas för samtliga följande situationer:

   a) Den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren, eller andra dem närstående företag, erbjuder finansiella produkter till eller har andra kommersiella förbindelser med det företag man investerar i.
   b) En styrelseledamot hos den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren är även styrelseledamot i det företag man investerar i.
   c) En kapitalförvaltare som förvaltar tillgångarna för ett institut som tillhandahåller tjänstepensioner investerar i ett företag som betalar bidrag till det institutet.
   d) Den institutionella investeraren eller kapitalförvaltaren är nära ansluten till ett företag för vilkas aktier ett uppköpsbud har lagts.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att institutionella investerare och kapitalförvaltare en gång per år offentligt redovisar sin engagemangspolicy, hur den har tillämpats samt policyns resultat. Den information som avses i första meningen ska åtminstone finnas tillgängligkostnadsfritt på företagets webbplats. Institutionella investerare ska en gång per år förse sina kunder med denna information.

Institutionella investerare och kapitalförvaltare ska, för varje företag som de äger aktier i, offentliggöra för allmänheten huruvida och i så fall hur de röstat under bolagsstämman för de berörda företagen och avge en röstförklaring. Om en kapitalförvaltare röstar för en institutionell investerares räkning ska den institutionella investeraren ange var kapitalförvaltaren offentliggjort den informationen. Den information som avses i denna punkt ska åtminstone finnas tillgänglig kostnadsfritt på företagets webbplats.

▌

4.  Om institutionella investerare eller kapitalförvaltare beslutar att inte utarbeta en policy för aktieägarnas engagemang eller att inte offentliggöra dess genomförande och resultat ska de lämna en tydlig och motiverad förklaring till ett sådant beslut. [Ändring 25]

Artikel 3g

Institutionella investerares investeringsstrategi och överenskommelser med kapitalförvaltare

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa att de institutionella investerarna offentliggör för allmänheten hur deras investeringsstrategi förhåller sig till ansvarsförbindelsernas natur och varaktighet och hur den bidrar till tillgångarnas utveckling på medellång och lång sikt. Den information som avses i första meningen ska åtminstone finnas tillgänglig kostnadsfritt på företagets webbplats så länge som den gäller och ska årligen skickas till företagets kunder tillsammans med informationen om deras engagemangspolicy.

2.  Om en kapitalförvaltare investerar för en institutionell investerare, antingen på grundval av ett skönsmässigt arrangemang med varje enskild kund eller genom ett företag för kollektiva investeringar, ska den institutionella investeraren årligen offentliggöra de viktigaste inslagen i överenskommelsen med kapitalförvaltaren vad gäller följande frågor:

   a) Om och i vilken utsträckning den uppmuntrar kapitalförvaltaren att anpassa sin investeringsstrategi och sina beslut till ansvarsförbindelsernas natur och varaktighet.
   b) Om och i vilken utsträckning den uppmuntrar kapitalförvaltarna att fatta investeringsbeslut som grundas på företagens utveckling på medellång till lång sikt, inklusive den icke-finansiella utvecklingen, och att engagera sig i företagen som ett sätt att förbättra företagens resultat för att ge avkastning på investeringarna.
   c) Metod och tidshorisont för utvärdering av kapitalförvaltarens prestationer och framför allt om och hur denna utvärdering beaktar den långsiktiga absoluta utvecklingen till skillnad mot utvecklingen i förhållande till ett jämförelsetal eller index eller andra kapitalförvaltare som tillämpar liknande investeringsstrategier.
   d) Hur utformningen av ersättningen för kapitalförvaltarens tjänster bidrar till att anpassa kapitalförvaltarens investeringsbeslut efter natur och varaktighet för den institutionella investerarens ansvarsförbindelser.
   e) Portföljens avsedda omsättningshastighet eller hastighetsintervall, den metod som används för att beräkna omsättningshastigheten och om det finns några rutiner om den överskrids av kapitalförvaltaren.
   f) Varaktigheten för överenskommelsen med kapitalförvaltaren.

▌

Om överenskommelsen med kapitalförvaltaren inte innehåller ett eller flera av de inslag som anges i punkterna a–f ovan ska den institutionella investeraren lämna en tydlig och motiverad förklaring till varför det förhåller sig så. [Ändring 26]

Artikel 3h

Kapitalförvaltarnas öppenhet

1.  Medlemsstaterna ska se till att kapitalförvaltarna i enlighet med punkterna 2 och 2a redovisar hur deras investeringsstrategi och genomförandet av den överensstämmer med den överenskommelse som avses i artikel 3g.2.

2.  Medlemsstaterna ska se till att kapitalförvaltarna årligen till allmänheten offentliggör samtliga nedanstående uppgifter ▌:

   a) Om, och i så fall hur, de fattar investeringsbeslut på grundval av bedömningar av utvecklingen på medellång till lång sikt för det företag man investerar i, inklusive dess icke-finansiella utveckling.

▌

   b) Portföljens omsättningshastighet, den metod som används för att beräkna den och en förklaring om omsättningshastigheten överskrider det uppställda målet.

▌

   c) Huruvida faktiska eller potentiella intressekonflikter har uppkommit i samband med engagemang i företagens verksamhet och, om så varit fallet, hur kapitalförvaltaren har hanterat dem.
   d) Huruvida kapitalförvaltaren använder röstningsrådgivare i samband med sitt engagemang i företagen och, om så varit fallet, på vilket sätt.
   e) Hur investeringsstrategin och genomförandet av den generellt bidrar till den institutionella investerarens tillgångar på medellång till lång sikt.

2a.  Medlemsstaterna ska se till att kapitalförvaltare årligen redovisar samtliga nedanstående uppgifter till den institutionella investerare med vilken de har ingått den överenskommelse som avses i artikel 3g.2:

   a) Hur portföljen ställdes samman och en förklaring av betydande förändringar av portföljen under föregående period.
   b) Portföljens omsättningskostnader.
   c) Kapitalförvaltarnas policy när det gäller utlåning av värdepapper och dess tillämpning.

3.  Den information som lämnas enligt punkt 2 ska åtminstone finnas tillgänglig kostnadsfritt på kapitalförvaltarens webbplats. Den information som lämnas enligt punkt 2a ska tillhandahållas kostnadsfritt och, om kapitalförvaltaren inte förvaltar tillgångarna skönsmässigt för varje enskild kund, också tillhandahållas andra investerare på begäran.

3a.  Medlemsstaterna får föreskriva att en kapitalförvaltare i undantagsfall kan tillåtas att avstå från att redovisa en viss del av den information som ska redovisas enligt denna artikel, om detta godkänns av den behöriga myndigheten och om den aktuella informationen rör nära förestående skeenden eller frågor som är under förhandling och informationen därmed i hög grad skulle kunna äventyra marknadspositionen för kapitalförvaltaren.

Artikel 3i

Insyn i fråga om röstningsrådgivare

1.  Medlemsstaterna ska se till att röstningsrådgivare vidtar och tillämpar lämpliga åtgärder för att efter bästa förmåga säkerställa att deras undersökningar och röstningsrekommendationer är korrekta och tillförlitliga, att de grundas på en omfattande analys av all information som står till deras förfogande och att de tagits fram uteslutande i deras kunders intresse.

1a.  Medlemsstaterna ska se till att röstningsrådgivare anger den uppförandekod som de tillämpar. Om de avviker från någon av rekommendationerna i den uppförandekoden ska de ange detta, förklara skälen till detta och meddela vilka alternativa åtgärder som eventuellt vidtagits. Denna information ska, tillsammans med hänvisningen till den uppförandekod som de tillämpar, offentliggöras på röstningsrådgivarens webbplats.

Röstningsrådgivarna ska varje år rapportera hur uppförandekoden tillämpats. Denna årliga rapport ska offentliggöras på röstningsrådgivarens webbplats och ska förbli tillgänglig kostnadsfritt under minst tre år från publiceringsdatum.

2.  Medlemsstaterna ska se till att röstningsrådgivare en gång per år offentligt redovisar följande information i samband med utformningen av sina undersökningar och röstningsrekommendationer:

   a) De viktigaste dragen i de metoder och modeller de tillämpar.
   b) De viktigaste informationskällor de utnyttjar.
   c) Om, och i så fall hur, de beaktar omständigheter i samband med nationella marknader, rättsliga villkor och tillsynsvillkor samt företagets specifika villkor.
   ca) De viktigaste dragen i de undersökningar de har gjort och de röstningspolicyer som tillämpas för varje marknad.
   d) Om de kommunicerar eller för dialoger med företagen som är föremål för deras undersökningar och röstningsrekommendationer och deras intressenter och, om så är fallet, deras omfattning och natur.
   da) Policyn angående förebyggande och hantering av potentiella intressekonflikter.
   e) Det totala antalet anställda som deltar i utarbetandet av röstningsrekommendationerna och de anställdas kvalifikationer.
   f) Det totala antalet röstningsrekommendationer som lämnades under föregående år.

Informationen ska offentliggöras på röstningsrådgivarnas webbplats och förbli tillgänglig kostnadsfritt under minst tre år från publiceringsdatum.

3.  Medlemsstaterna ska se till att röstningsrådgivare identifierar och till sina kunder utan oskäligt dröjsmål redovisar alla faktiska eller potentiella intressekonflikter eller affärsförbindelser som kan påverka undersökningarna och utarbetandet av röstningsrekommendationer och de åtgärder som de har vidtagit för att undanröja eller lindra den faktiska eller potentiella intressekonflikten.”

"

(4)  Följande artiklar ska läggas till:"

”Artikel 9a

Rätten att rösta om företagens ersättningspolicy

1.  1. Medlemsstaterna ska se till att företag upprättar en ersättningspolicy när det gäller direktörer och gör den till föremål för en bindande omröstning på bolagsstämman. Företagen ska enbart betala ersättning till sina direktörer i enlighet med en ersättningspolicy som har blivit föremål för omröstning på bolagsstämman. Alla förändringar i policyn ska bli föremål för omröstning på bolagsstämman, och policyn ska under alla omständigheter läggas fram för godkännande av bolagsstämman minst vart tredje år.

Medlemsstaterna kan dock bestämma att bolagsstämmans omröstningar om ersättningspolicyn är rådgivande.

I de fall där ingen ersättningspolicy har tillämpats tidigare och aktieägarna förkastar det utkast till policy som lagts fram för dem, får företaget – medan ett nytt utkast utarbetas, dock under högst ett år innan utkastet antas – betala ersättning till sina direktörer i enlighet med befintlig praxis.

I de fall där det finns en befintlig ersättningspolicy och aktieägarna förkastar det utkast till policy som lagts fram för dem i enlighet med första stycket, får företaget – medan det omarbetar utkastet, dock under högst ett år fram till dess att utkastet antas – betala ersättning till sina direktörer i enlighet med den befintliga policyn.

2.  ▌Policyn ska vara klar, begriplig och i överensstämmelse med företagets affärsstrategi, mål, värderingar och långsiktiga intressen och omfatta åtgärder för att undvika intressekonflikter.

3.  I policyn ska anges hur den bidrar till företagets långfristiga intressen och hållbarhet. Den ska innehålla tydliga kriterier för tilldelning av fast och rörligersättning, inklusive alla bonusar och alla förmåner oavsett form.

Policyn ska ange lämpliga relativa andelar avseende den fasta och den rörliga ersättningens komponenter. I den ska förklaras hur lönen och anställningsvillkoren för företagets anställda beaktades när policyn eller direktörernas ersättning fastställdes.

Vad gäller rörlig ersättning ska policyn ange de finansiella och icke-finansiella prestationskriterier som ska tillämpas i policyn, eventuellt med hänsyn till program för företagens sociala ansvar och de resultat som uppnåtts i detta avseende, och förklara hur de bidrar till företagets långsiktiga intressen och hållbarhet och de metoder som ska tillämpas för att fastställa i vilken utsträckning prestationskriterierna har uppfyllts. I den ska anges uppskovsperioder, förvärvandeperioder för aktiebaserade ersättningar, behållande av aktier efter förvärv och information om företagets möjligheter att återkräva rörlig ersättning.

Medlemsstaterna ska se till att aktievärdet inte är en avgörande del av de finansiella prestationskriterierna.

Medlemsstaterna ska se till att en aktiebaserad ersättning inte utgör den största delen av direktörernas rörliga ersättning. Medlemsstaterna får föreskriva undantag från bestämmelserna i detta stycke på villkor att ersättningspolicyn innehåller en tydlig och motiverad förklaring till hur ett sådant undantag bidrar till företagets långsiktiga intressen och hållbarhet.

I policyn ska villkoren i direktörernas anställningskontrakt anges, inklusive deras varaktighet och tillämpliga uppsägningsperioder och uppsägningsvillkor och betalningar kopplade till kontraktens upphörande samt egenskaperna hos systemen för tilläggspension eller förtidspensionering. Om det enligt nationell rätt är tillåtet för företag att ha överenskommelser med direktörer utan anställningskontrakt, ska policyn i detta fall ange de huvudsakliga villkoren i överenskommelserna med direktörerna, inklusive deras varaktighet och tillämpliga uppsägningsperioder och uppsägningsvillkor och betalningar kopplade till avtalens upphörande samt egenskaperna hos systemen för tilläggspension eller förtidspensionering

Policyn ska ange företagets förfaranden för fastställande av direktörernas ersättning och även ange vilken roll ersättningskommittén har och hur den fungerar.

Policyn ska innehålla en förklaring av den specifika beslutsprocess som leder till att den upphör att gälla. Om det sker en revidering av policyn ska den innehålla en förklaring av alla betydande förändringar i policyn och på vilket sätt den beaktar aktieägarnas röster och synpunkter på policyn och rapporten under minsttre tidigare efter varandra följande år.

4.  Medlemsstaterna ska se till att ersättningspolicyn offentliggörs utan dröjsmål efter aktieägarnas godkännande och finns tillgängligkostnadsfritt på företagets webbplats åtminstone under den tid policyn gäller. [Ändring 27 rev]

Artikel 9b

Information som ska lämnas i ersättningsrapporten och rätten att rösta om ersättningsrapporten

1.  Medlemsstaterna ska se till att företaget utarbetar en tydlig och lättbegriplig ersättningsrapport som ger en heltäckande översikt över den ersättning, inklusive alla förmåner oavsett form, som i enlighet med den ersättningspolicy som avses i artikel 9a har beviljats enskilda direktörer, inklusive nyrekryterade och tidigare direktörer, under det senaste räkenskapsåret. Den ska, i förekommande fall, innehålla samtliga följande inslag:

   a) Den totala ersättning som tilldelas, betalas eller kommer att betalas uppdelad per del, den relativa andelen fast och rörlig ersättning, en förklaring av hur den totala ersättningen är kopplad till långsiktiga prestationer och information om hur de finansiella och icke finansiella prestationskriterierna tillämpades.
   b) Den relativa förändringen av de verkställande direktörernas ersättning under de tre senaste räkenskapsåren, samt förändringens storlek i förhållande tillföretagetsallmänna resultatutvecklingoch till förändringen av den genomsnittliga ersättningen för anställdaunder samma period.
   c) Ersättning som företagets direktörer mottagit eller som är utestående från annat företag inom samma koncern.
   d) Antalet aktier och aktieoptioner som tilldelats eller erbjudits och de viktigaste villkoren för att lösa in optionerna och eventuella ändringar av villkoren för befintliga aktieoptioner, inklusive lösenpris och lösendatum och eventuella ändringar av dessa.
   e) Information om möjligheten att kräva tillbaka rörlig ersättning.
   f) Information om möjligheten att kräva tillbaka rörlig ersättning.

2.  Medlemsstaterna ska se till att fysiska personers rätt till integritet skyddas i enlighet med direktiv 95/46/EG när direktörernas personuppgifter behandlas.

3.  Medlemsstaterna ska se till att aktieägarna har rätt att hålla enrådgivandeomröstning om ersättningsrapporten för föregående räkenskapsår under bolagsstämman. Om aktieägarna röstar emot ersättningsrapporten ska företaget vid behov inleda en dialog med aktieägarna i syfte att identifiera orsakerna till avslaget. Företaget ska i nästa ersättningsrapport förklara hur aktieägarnas omröstning har beaktats.

3a.  Bestämmelserna om ersättning i denna artikel och i artikel 9a ska inte påverka tillämpningen av nationella lönebildningsmodeller för anställda och, i förekommande fall, nationella bestämmelser om anställdas representation i styrelser.

4.  För att säkerställa enhetlig tillämpning av denna artikel ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 14a med avseende på att fastställa den standardiserade redovisningen av den information som anges i punkt 1 i denna artikel. [Ändring 28]

Artikel 9c

Rätten att rösta om transaktioner mellan närstående parter

1.  Medlemsstaterna ska se till att företagen offentliggör betydande transaktioner mellan närstående parter senast vid tidpunkten när transaktionen genomförs och låta offentliggörandet åtföljas av en rapport ▌som bedömer om den skett på marknadsvillkor och bekräftar att transaktionen är skälig och rimlig från företagets, inklusive minoritetsägarnas, synpunkt samt lämnar en förklaring till de utvärderingar som bedömningen grundar sig på. Meddelandet ska innehålla information om typen av relation till den närstående parten, namn på den närstående parten, transaktionens belopp och all övrig information som krävs för att bedöma om transaktionen är rättvis från aktieägarnas, inklusive minoritetsägarnas, synpunkt.

Medlemsstaterna ska fastställa särskilda regler när det gäller den rapport som ska antas i enlighet med första stycket, inklusive den aktör som ska utarbeta rapporterna och som ska vara en av följande:

   – En oberoende tredje part.
   – Företagets tillsynsorgan.
   – En kommitté av oberoende direktörer.

2.  Medlemsstaterna ska se till att betydande transaktioner med närstående parter godkännsav aktieägarna eller av företagens administrativa organ eller tillsynsorgan i enlighet med förfaranden som förhindrar en närstående part från att utnyttja sin ställning och ger tillräckligt skydd för intressena för företaget och för aktieägare som inte är närstående parter, inklusive minoritetsägare.

Medlemsstater får föreskriva att aktieägarna har rätt att rösta om betydande transaktioner som godkänts av företagets administrativa organ eller tillsynsorgan.

Avsikten är dels att förhindra att närstående parter drar fördel av en särskild ställning, dels att säkerställa tillbörligt skydd för företagets intresse.

2a.  Medlemsstaterna ska se till att närstående parter och deras företrädare inte deltar i utarbetandet av den rapport som avses i punkt 1 och i de omröstningar och beslut som nämns i punkt 2. Om transaktionen med den närstående parten inbegriper en aktieägare, ska denna aktieägare uteslutas från alla omröstningar om transaktionen. Medlemsstaterna får låta en aktieägare som är en närstående part delta i omröstningen under förutsättning att nationell rätt via lämpliga skyddsåtgärder skyddar intressena för aktieägare som inte är närstående parter, inklusive minoritetsägare, under omröstningsförfarandena genom att se till att den närstående parten inte kan godkänna transaktionen om en majoritet aktieägare som inte är närstående parter, eller en majoritet av oberoende direktörer, röstar emot.

3.  Medlemsstaterna ska se till att transaktioner med samma närstående part som har slutförts under valfri tolvmånadersperiod eller under samma räkenskapsår och som inte omfattas av de skyldigheter som anges i punkterna 1, 2 och 3 läggs samman med avseende på tillämpningen avdessa punkter.

4.  Medlemsstaterna får från kraven i punkterna 1, 2 och 3 undanta

   – transaktioner som inletts mellan företaget och en eller flera av gruppmedlemmarna eller samriskföretagen, under förutsättning att dessa gruppmedlemmar eller samriskföretag helt ägs av företaget eller att någon annan av företagets närstående parter har ett intresse i de medlemmarna eller i samriskföretagen,
   – transaktioner som är en del av den löpande verksamheten och som ingåtts på normala marknadsvillkor.

4a.  Medlemsstaterna ska fastställa en definition av betydande transaktioner med närstående parter. Definitionen av betydande transaktioner med närstående parter ska ta hänsyn till

   a) det inflytande som information om transaktionen kan ha på de beslut som parterna i godkännandeprocessen fattar,
   b) transaktionens effekt på företagets resultat, tillgångar, kapitalisering eller omsättning, och den närstående partens ställning,
   c) de risker som transaktionen skapar för företaget och dess minoritetsägare.

När medlemsstaterna definierar betydande transaktioner med närstående parter får de fastställa ett eller flera kvantitativa nyckeltal baserade på transaktionens påverkan på företagets intäkter, tillgångar, kapitalisering eller omsättning eller ta hänsyn till transaktionens typ och den närstående partens ställning.

"

(5)  Efter artikel 14 ska följande kapitel IIa införas:"

”KAPITEL IIA

DELEGERADE AKTER OCH PÅFÖLJDER

Artikel 14a

Delegeringens utövande

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3a.5, 3b.5, 3c.3 och 9b ska ges till kommissionen tills vidare från och med den …*.

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3a.5, 3b.5, 3c.3 och 9b får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som avses i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare datum som anges i beslutet. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3a.5, 3.b.5, 3c.3 och 9b ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 14b

Påföljder

Medlemsstaterna ska föreskriva regler för de påföljder för överträdelser av nationella bestämmelser som har utfärdats med tillämpning av detta direktiv och vidta de åtgärder som krävs för att se till att påföljderna tillämpas. Påföljderna ska vara effektiva, väl avvägda och avskräckande. Medlemsstaterna ska anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast den [datum för införlivande] och alla senare ändringar som gäller dem så snart som möjligt.”

"

Artikel 2

Ändringar av direktiv 2013/34/EU

Direktiv 2013/34/EU ska ändras på följande sätt:

(-1) I artikel 2 ska följande led läggas till:"

”(17) skattebeslut: alla former av förhandstolkning eller förhandstillämpning av en skattebestämmelse för en gränsöverskridande situation eller transaktion av ett företag som kan leda till en skatteförlust i medlemsstaterna eller som kan leda till skattebesparingar för företaget till följd av artificiella koncerninterna överföringar av vinster.”

"

(-1a) I Artikel 18 ska följande punkt läggas till efter punkt 2:"

”2a. I noterna till de finansiella rapporterna ska stora företag och företag av allmänt intresse också redovisa, och för varje medlemsstat och tredjeland där de är etablerade specificera, följande sammanställda information för budgetåret:

   a) Namn, verksamhetens art och geografiskt område.
   b) Omsättning.
   c) Antal anställda i heltidsekvivalenter.
   d) Tillgångarnas värde och årlig underhållskostnad för dessa tillgångar.
   e) Försäljning och inköp.
   f) Resultat före skatt.
   g) Skatt på resultatet.
   h) Mottagna offentliga subventioner.
   i) Moderföretag ska tillhandahålla en förteckning över dotterföretag med verksamhet i varje medlemsstat eller tredjeland tillsammans med relevanta uppgifter.”

"

(-1b) I artikel 18 ska punkt 3 ersättas med följande: "

”3. Medlemsstaterna får föreskriva att punkterna 1 b och 2a inte ska gälla årsbokslut för företag som ingår i den koncernredovisning som måste upprättas enligt artikel 22, under förutsättning att den informationen lämnas i noterna till koncernredovisningen.”

"

(-1c) Följande artikel ska införas:"

”Artikel 18a

Ytterligare krav på offentliggörande för stora företag

1.  I noterna till de finansiella rapporterna ska stora företag, utöver den information som krävs enligt artiklarna 16, 17 och 18, och eventuella andra bestämmelser i detta direktiv, offentliggöra viktiga aspekter av och information om skattebeslut, med uppgifter för varje medlemsstat och tredjeland där det stora företaget har ett dotterföretag. Kommissionen ska ges befogenhet att, genom delegerade akter i enlighet med artikel 49, fastställa vad som ska offentliggöras och i vilket format.

2.  Företagvars genomsnittliga antal anställda på koncernnivå under räkenskapsåret inte överstiger 500 och som på balansdagen på koncernnivå antingen uppvisar en balansräkning som inte överstiger 86 miljoner EUR eller en nettoomsättning som inte överstiger 100 miljoner EUR, ska undantas från det krav som fastställs i punkt 1 i denna artikel.

3.  Kravet i punkt 1 i denna artikel ska inte gälla företag som lyder under lagen i en medlemsstat vars moderföretag lyder under lagarna i en medlemsstat och vars information ingår i den information som redovisas av detta moderföretag enligt punkt 1 i denna artikel.

4.  Den information som avses i punkt 1 ska granskas i enlighet med direktiv 2006/43/EG."

"

(1)  Artikel 20 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska följande led läggas till som led h:"

”h) Den ersättningsrapport som definieras i artikel 9b i direktiv 2007/36/EG.”

"

b)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

”3. Den lagstadgade revisorn eller revisionsföretaget ska avge ett yttrande i enlighet med andra stycket i artikel 34.1 om den information som utarbetats enligt leden c och d i punkt 1 i denna artikel och kontrollera att informationen som anges i leden a, b, e, f, g och h i punkt 1 i denna artikel har lämnats.”

"

c)  Punkt 4 ska ersättas med följande:"

”4. Medlemsstaterna kan undanta företag som anges i punkt 1 och som enbart har emitterat andra värdepapper än aktier som godkänts för handel på reglerade marknader enligt vad som anges i punkt 14 i artikel 4.1 i direktiv 2004/39/EG från tillämpning av leden a, b, e, f, g och h i punkt 1 i denna artikel, om inte sådana företag har emitterat aktier som handlas via en multilateral handelsplattform enligt definitionen i punkt 15 i artikel 4.1 i direktiv 2004/39/EG.”

"

Artikel 2a

Ändringar av direktiv 2004/109/EG

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG(15) ändras på följande sätt:

(1)  I artikel 2.1 ska följande led läggas till:"

”r) skattebeslut: alla former av förhandstolkning eller förhandstillämpning av en skattebestämmelse för en gränsöverskridande situation eller transaktion av ett företag som kan leda till en skatteförlust i medlemsstaterna eller som kan leda till skattebesparingar för företaget till följd av artificiella koncerninterna överföringar av vinster.”

"

(2)  Följande artiklar ska införas:"

”Artikel 16a

Ytterligare krav på offentliggörande för emittenter

1.  Medlemsstaterna ska kräva att varje emittent årligen, för varje medlemsstat och tredjeland där den har ett dotterbolag, och för räkenskapsåret offentliggör följande information i konsoliderad form:

   a) Namn, verksamhetens art och geografiskt område.
   b) Omsättning.
   c) Antal anställda i heltidsekvivalenter.
   d) Resultat före skatt.
   e) Skatt på resultatet.
   f) Mottagna offentliga subventioner.

2.  Kravet i punkt 1 ska inte gälla emittenter som lyder under lagen i en medlemsstat vars moderföretag lyder under lagarna i en medlemsstat och vars information ingår i den information som redovisas av detta moderföretag enligt punkt 1 i denna artikel.

3.  Den information som avses i punkt 1 ska granskas i enlighet med direktiv 2006/43/EG och ska om möjligt offentliggöras som en bilaga till den berörda emittentens årsredovisning eller, i tillämpliga fall, koncernredovisning.

Artikel 16b

Ytterligare krav på offentliggörande för emittenter

1.  Medlemsstaterna ska ålägga varje emittent att årligen offentliggöra sammanställd information för budgetåret om viktiga aspekter av och information om skattebeslut, med uppgifter för varje medlemsstat och tredjeland där det stora företaget har ett dotterföretag. Kommissionen ska ges befogenhet att, genom delegerade akter i enlighet med artikel 27.2a, 27.2b och 27.2c, fastställa vad som ska offentliggöras och i vilket format.

2.  Kravet i punkt 1 i denna artikel ska inte gälla emittenter som lyder under lagen i en medlemsstat vars moderföretag lyder under lagarna i en medlemsstat och vars information ingår i den information som redovisas av detta moderföretag enligt punkt 1 i denna artikel.

3.  Den information som avses i punkt 1 ska granskas i enlighet med direktiv 2006/43/EG och ska om möjligt offentliggöras som en bilaga till den berörda emittentens årsredovisning eller, i tillämpliga fall, koncernredovisning.”

"

(3)  Artikel 27.2a ska ersättas av följande:"

”2a. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 2.3, 5.6, 9.7, 12.8, 13.2, 14.2, 16a.1, 17.4, 18.5, 19.4, 21.4, 23.4, 23.5 och 23.7 ska ges till kommissionen för en period av fyra år från och med januari 2011. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast sex månader före utgången av perioden av fyra år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning i enlighet med artikel 27a.”

"

Artikel 3

Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska senast den [18 månader efter ikraftträdandet] sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 4

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 5

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Ärendet återförvisades till det ansvariga utskottet för ytterligare behandling enligt artikel 61.2 andra stycket i arbetsordningen (A8-0158/2015).
(2) Ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar med symbolen ▌.
(3) EUT C 451, 16.12.2014, s. 87.
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag (EUT L 184, 14.7.2007, s. 17).
(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).
(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).
(7) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).
(8) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.
(9)Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).
(10) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EUT L 235, 23.9.2003, s. 10).
(11)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 175, 12.6.2014, s. 349).
(12) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1).
(13) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32).
(14) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (EGT L 243, 11.9.2002, s. 1).
(15) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG av den 15 december 2004 om harmonisering av insynskraven angående upplysningar om emittenter vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad och om ändring av direktiv 2001/34/EG (EUT L 390, 31.12.2004, s. 38).


Marknadsstabilitet för unionens utsläppshandelssystem ***I
PDF 243kWORD 62k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 juli 2015 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om upprättande och användning av en reserv för marknadsstabilitet för unionens utsläppshandelssystem och om ändring av direktiv 2003/87/EG (COM(2014)0020 – C8-0016/2014 – 2014/0011(COD))
P8_TA(2015)0258A8-0029/2015

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2014)0020),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8‑0016/2014),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 4 juni 2014(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 13 maj 2015 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0029/2015).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 8 juli 2015 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2015/… om upprättande och användning av en reserv för marknadsstabilitet för unionens utsläppshandelssystem och om ändring av direktiv 2003/87/EG

P8_TC1-COD(2014)0011


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2015/1814.)

(1) EUT C 424, 26.11.2014, s. 46.


Sjöfolk ***I
PDF 244kWORD 293k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 juli 2015 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om sjöfolk och om ändring av direktiven 2008/94/EG, 2009/38/EG, 2002/14/EG, 98/59/EG och 2001/23/EG (COM(2013)0798 – C7-0409/2013 – 2013/0390(COD))
P8_TA(2015)0259A8-0127/2015

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0798),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och artikel 153.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0409/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 25 mars 2014(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 3 april 2014(2),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 13 maj 2015 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från fiskeriutskottet (A8-0127/2015).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 8 juli 2015 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/… om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG, 2009/38/EG och 2002/14/EG samt rådets direktiv 98/59/EG och 2001/23/EG vad gäller sjöfolk

P8_TC1-COD(2013)0390


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2015/1794.)

(1) EUT C 226, 16.7.2014, s. 35.
(2) EUT C 174, 7.6.2014, s. 50.


Avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete med Schweiz: Horisont 2020 och Iterverksamhet ***
PDF 243kWORD 291k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 juli 2015 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen samt Schweiziska edsförbundet och om anslutning av Schweiziska edsförbundet till Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation och Europeiska atomenergigemenskapens forsknings- och utbildningsprogram som kompletterar Horisont 2020, och om reglering av Schweiziska edsförbundets deltagande i den Iterverksamhet som bedrivs av Fusion for Energy (05662/2015 – C8-0056/2015 – 2014/0304(NLE))
P8_TA(2015)0260A8-0181/2015

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (05662/2015),

–  med beaktande av utkastet till avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen samt Schweiziska edsförbundet och om anslutning av Schweiziska edsförbundet till Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation och Europeiska atomenergigemenskapens forsknings- och utbildningsprogram som kompletterar Horisont 2020, och om reglering av Schweiziska edsförbundets deltagande i den Iterverksamhet som bedrivs av Fusion for Energy (15369/2014),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 186, artikel 218.6 andra stycket a, artikel 218.7 samt artikel 218.8 första stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0056/2015),

–  med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och artikel 99.2, artiklarna 108.7 och 50.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0181/2015).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Schweiziska edsförbundet.


Riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik *
PDF 507kWORD 172k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 juli 2015 om förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (COM(2015)0098 – C8-0075/2015 – 2015/0051(NLE))
P8_TA(2015)0261A8-0205/2015

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2015)0098),

–  med beaktande av artikel 148.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8‑0075/2015),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8‑0205/2015),

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till beslut
Skäl 1
(1)  Medlemsstaterna och unionen bör arbeta för att utveckla en samordnad sysselsättningsstrategi och särskilt för att främja en kvalificerad, utbildad och anpassningsbar arbetskraft och en arbetsmarknad som är mottaglig för ekonomiska förändringar i syfte att uppnå full sysselsättning och sociala framsteg enligt artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen. Medlemsstaterna måste, med beaktande av nationell praxis i fråga om arbetsmarknadens parters ansvar, betrakta främjande av sysselsättningen som en fråga av gemensamt intresse och ska inom rådet samordna sina åtgärder i detta hänseende.
 (1)  Medlemsstaterna och unionen bör arbeta för att utveckla en effektiv och samordnad sysselsättningsstrategi som ska motverka de allvarliga konsekvenserna av arbetslöshet, för att främja en kvalificerad, och utbildad arbetskraft och en arbetsmarknad som är mottaglig för ekonomiska, sociala och miljömässiga förändringar, framför allt genom riktat stöd till utbildning inom sektorerna för vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik och genom en anpassning av utbildningssystemen i syfte att uppnå full sysselsättning och sociala framsteg enligt artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen. Särskilda insatser bör göras för att öka sysselsättningen bland personer med mycket låg utbildning eller kompetens och bland dem som inte har möjlighet att snabbt skaffa sig en utbildning eller kompetens, och för att minska den ständigt ökande höga och långsiktiga arbetslösheten, med särskilt fokus på eftersatta regioner. Medlemsstaterna måste, med beaktande av nationell praxis i fråga om arbetsmarknadens parters ansvar, betrakta främjande av sysselsättningen som en prioriterad fråga av gemensamt intresse och ska inom rådet samordna sina åtgärder i detta hänseende. Unionen bör låta dessa insatser åtföljas av politiska förslag för att uppnå fördragets mål och säkra en integrerad arbetsmarknad för alla liksom anständiga arbetsförhållanden i hela unionen, däribland skäliga löner, som också uppnås genom kollektivförhandlingar.
Ändring 2
Förslag till beslut
Skäl 1a (nytt)
(1a)  Eurostat uppskattar att antalet arbetslösa i januari 2015 uppgick till 23 815 000, av vilka så många som 18 059 000 fanns i euroområdet.
Ändring 3
Förslag till beslut
Skäl 1b (nytt)
(1b)  Det är nödvändigt att fastställa tydliga indikatorer för fattigdom – ett tillstånd som många av unionens medborgare lever i – i förhållande till de tidigare uppgifterna i rådets beslut 2010/707/EU/7071a, enligt vilka det fanns ett behov att hjälpa minst 20 miljoner människor ur en situation där de riskerar att drabbas av fattigdom och social utestängning.
____________
1a Rådets beslut 2010/707/EU av den 21 oktober 2010 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (EUT L 308, 24.11.2010, s.46).
Ändring 4
Förslag till beslut
Skäl 2
(2)  Unionen ska bekämpa social utestängning och diskriminering, trygga lika tillgång till grundläggande rättigheter samt främja social rättvisa och socialt skydd. Vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet bör unionen beakta de krav som är förknippade med garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå.
 (2)  Unionen måste bekämpa social utestängning, alla former av fattigdom och diskriminering, trygga lika tillgång till grundläggande rättigheter samt främja social rättvisa och socialt skydd. Detta allmänna mål bör inte sättas på spel till följd av biverkningar av annan lagstiftning eller politik. Vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet bör unionen beakta de krav som är förknippade med garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå.
Ändring 6
Förslag till beslut
Skäl 4
(4)   Medlemsstaterna bör betrakta den ekonomiska politiken som en fråga av gemensamt intresse och samordna denna politik inom rådet. Riktlinjer för sysselsättningspolitiken och allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken bör antas av rådet som en vägledning för medlemsstaternas och unionens politik.
(4)   Medlemsstaterna bör betrakta den ekonomiska och den sociala politiken som en fråga av gemensamt intresse och samordna denna politik inom rådet. Riktlinjer för sysselsättningspolitiken och allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken bör antas av rådet som en vägledning för medlemsstaternas och unionens politik.
Ändring 7
Förslag till beslut
Skäl 4a (nytt)
(4a)  För att åstadkomma ett mer demokratiskt beslutsfattande om de integrerade riktlinjerna som påverkar invånare och arbetsmarknader inom hela unionen, är det viktigt att beslut om både sysselsättningsriktlinjerna och de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken fattas av Europaparlamentet och rådet. De integrerade riktlinjerna bör göra det möjligt för medlemsstaterna att prioritera antagande av hållbara och integrerade ekonomiska modeller på unionsnivå, nationell nivå och lokal nivå.
Ändring 8
Förslag till beslut
Skäl 5
(5)  I enlighet med fördragets bestämmelser har unionen utarbetat och genomfört instrument för politisk samordning av finanspolitiken och den makrostrukturella politiken. I den europeiska planeringsterminen kombineras de olika instrumenten i en övergripande ram för en integrerad multilateral övervakning av ekonomi och budget. Den europeiska planeringsterminen kommer att fungera bättre, om den förenklas och stärks såsom kommissionen föreslår i sin årliga tillväxtöversikt för 2015.
 (5)  I enlighet med fördragets bestämmelser har unionen utarbetat och genomfört instrument för politisk samordning av finanspolitiken och den makrostrukturella politiken som starkt påverkar den sociala situationen och sysselsättningsläget i unionen. Denna politik kan i vissa delar av unionen leda till en situation präglad av stagnation och deflation, vilket kan ha en negativ effekt på tillväxten eller sysselsättningen. Det är i detta sammanhang absolut nödvändigt att ta hänsyn till de nya sociala indikatorerna och de asymmetriska chocker som vissa medlemsstater har upplevt till följd av den finansiella och ekonomiska krisen. I den europeiska planeringsterminen kombineras de olika instrumenten i en övergripande ram för en integrerad multilateral övervakning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken samt sysselsättnings- och socialpolitiken, och den bör vara mer inriktad på att uppfylla målen i Europa 2020-strategin. Den europeiska planeringsterminen kan fungera bättre, om den förenklas och stärks såsom kommissionen föreslår i sin årliga tillväxtöversikt för 2015, men instrumentet har ännu inte förbättrat den ekonomiska situationen i de medlemsstater som är hårdast drabbade av krisen.
Ändring 9
Förslag till beslut
Skäl 5a (nytt)
(5a)  Enligt det europeiska sociala observatoriet finns det redan inkomststöd och sociala skyddsnät i 26 medlemsstater1a. Kommissionsledamoten med ansvar för sysselsättning och sociala frågor, Marianne Thyssen, har sagt att om hon skulle få bestämma hur det skulle vara i alla medlemsstater i Europa skulle det finnas en minimiinkomst i samtliga länder i Europa.
____________
1a http://www.eesc.europa.eu/resources/docs/revenu-minimum_-etude-ose_-vfinale_en--2.pdf
Ändring 10
Förslag till beslut
Skäl 5b (nytt)
(5b)  Det finns ingen lagstiftningsbehörighet på unionsnivå för att inrätta en rättslig ram för en minimilön i unionen.
Ändring 47
Förslag till beslut
Skäl 6
(6)  Under den finansiella och ekonomiska krisen har stora svagheter i unionens och dess medlemsstaters ekonomi blivit uppenbara. Krisen har också tydligt visat hur nära sammanlänkade medlemsstaternas ekonomier och arbetsmarknader är. Att skapa stark och hållbar tillväxt för alla och nya arbetstillfällen är unionens största utmaning i dag. Detta kräver en samordnad och ambitiös politik både på unions- och medlemsstatsnivå, i överensstämmelse med fördragets bestämmelser och unionens ekonomiska styrning. Insatserna bör göras på både utbuds- och efterfrågesidan, och omfatta investeringsstimulans, förnyade satsningar på strukturreformer samt utövande av finanspolitiskt ansvar.
 (6)  Under den finansiella och ekonomiska krisen har allvarliga svagheter i medlemsstaternas ekonomi och i samordningsmekanismerna på unionsnivå blivit uppenbara. Krisen har också tydligt visat hur nära sammanlänkade medlemsstaternas ekonomier och arbetsmarknader är. Att skapa stark och hållbar tillväxt för alla och nya arbetstillfällen är unionens största utmaning i dag, vilket betyder att man måste sätta stopp för den omfattande arbetslösheten i vissa delar av EU. Detta kräver en fast, samordnad och ambitiös, men framförallt effektiv, politik både på unions- och medlemsstatsnivå, i överensstämmelse med fördragets bestämmelser och unionens ekonomiska styrning. Insatserna bör göras på både utbuds- och efterfrågesidan, och omfatta investeringsstimulans, särskilt investeringar som syftar till utveckling av små och medelstora företag, mikroföretag, innovativa nystartade företag och företag som främjar gröna jobb samt förnyade satsningar på strukturreformer samt utövande av finanspolitiskt ansvar. Insatserna bör också omfatta skapandet av en mer inkluderande och rättighetsbaserad arbetsmarknad med adekvat social trygghet. Insatserna bör dessutom inbegripa sociala skyddsåtgärder såsom garanterad minimiinkomst, som ska införas i enlighet med nationell praxis i syfte att bekämpa extrem fattigdom och social utestängning.
Ändring 12
Förslag till beslut
Skäl 7
(7)  Medlemsstaterna och unionen bör även ta itu med krisens sociala konsekvenser och sträva efter att bygga ett sammanhållet samhälle, där människor kan förutse och hantera förändringar samt aktivt delta i samhällsliv och ekonomi. Tillträde och möjligheter för alla bör tryggas samt fattigdom och social utestängning minskas, framför allt genom väl fungerande arbetsmarknader och sociala välfärdssystem och undanröjande av hindren för deltagande på arbetsmarknaden. Medlemsstaterna bör också sörja för att alla invånare och regioner gynnas av den ekonomiska tillväxten.
 (7)  Medlemsstaterna och unionen bör även ta itu med krisens sociala konsekvenser genom att tillhandahålla mer tillförlitliga uppgifter om extrem fattigdom, och sträva efter att bygga ett inkluderande och mer rättvist samhälle, där människor kan förutse och hantera förändringar samt aktivt delta i samhällsliv och ekonomi. Icke-diskriminerande tillträde och möjligheter för alla bör tryggas samt fattigdom och social utestängning minskas avsevärt, framför allt genom väl fungerande arbetsmarknader och tillfredsställande sociala välfärdssystem och undanröjande av onödiga administrativa hinder och hinder för deltagande på arbetsmarknaden, i synnerhet de som personer med funktionsnedsättning möter. Medlemsstaterna bör också sörja för att alla invånare och regionala och lokala enheter gynnas av den ekonomiska tillväxten. Resultattavlan med centrala sysselsättnings- och sociala indikatorer inom den gemensamma sysselsättningsrapporten är här ett mycket användbart verktyg, eftersom den hjälper oss att i god tid upptäcka stora problem och skillnader på sysselsättningsområdet och det sociala området, och att identifiera var behovet av politiska insatser är störst. I framtida versioner av resultattavlan bör det dock också ingå könsuppdelade uppgifter.
Ändring 13
Förslag till beslut
Skäl 7a (nytt)
(7a)  Europeiska revisionsrätten har tagit fram tre viktiga punkter för genomförandet av ungdomsgarantin: tillräcklig total finansiering, en definition av ”utbud av hög kvalitet” och metoder för kommissionens övervakning och rapportering av resultaten av denna strategi.
Ändring 14
Förslag till beslut
Skäl 7b (nytt)
(7b)  I rådets beslut 2010/707/EU anges följande mål: att till 2020 öka sysselsättningsgraden bland kvinnor och män mellan 20 och 64 år till 75 %, att minska andelen personer med avbruten skolgång till mindre än 10 %, att öka andelen av befolkningen i åldern 30–34 år med avslutad högre utbildning eller motsvarande till minst 40 %, att främja social delaktighet, framför allt genom minskad fattigdom, med målsättningen att åtminstone 20 miljoner människor ska komma ur en situation där de riskerar att drabbas av fattigdom och social utestängning. Genomförandet av Europa 2020-strategin inom det sysselsättnings- och socialpolitiska området kvarstår som ett centralt mål för medlemsstaternas sysselsättningspolitik.
________________
1a Rådets beslut 2010/707/EU av den 21 oktober 2010 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (EUT L 308, 24.11.2010, s. 46).
Ändring 15
Förslag till beslut
Skäl 8
(8)  Att vidta åtgärder enligt riktlinjerna är ett viktigt steg mot att uppnå målen i Europa 2020-strategin. Riktlinjerna består av en rad politiska insatser på europeisk och nationell nivå som medlemsstaterna och unionen bör göra för att de samordnade strukturreformerna ska få positiva spridningseffekter, den övergripande ekonomiska politiken bli balanserad och de europeiska politiska strategierna bidra på ett mer enhetligt sätt till Europa 2020-strategins mål.
 (8)  Att vidta åtgärder enligt riktlinjerna är ett viktigt steg mot att uppnå målen i Europa 2020-strategin, vilka fortfarande inte har uppfyllts. Resultatet av det offentliga samrådet 2014 om Europa 2020-strategin visade tydligt att strategins mål för sysselsättning, fattigdom, social utestängning och utbildning fortfarande är högst relevanta, och samtliga lika viktiga samt ömsesidigt beroende och ömsesidigt stärkande. Riktlinjerna består av en rad politiska insatser på europeisk och nationell nivå som medlemsstaterna och unionen bör göra för att de samordnade reformerna för att minska ojämlikheten och öka medborgarnas välbefinnande ska få positiva spridningseffekter, den övergripande ekonomiska politiken bli balanserad och de europeiska politiska strategierna bidra på ett mer enhetligt sätt till Europa 2020-strategins mål.
Ändring 16
Förslag till beslut
Skäl 9
(9)   Dessa riktlinjer riktar sig till medlemsstaterna och unionen, men de bör genomföras i partnerskap med alla nationella, regionala och lokala myndigheter, i nära samarbete med parlament, arbetsmarknadens parter och företrädare för det civila samhället.
 (9)   Vid utformandet och genomförandet av nationell politik bör medlemsstaterna säkerställa en effektiv styrning. Dessa riktlinjer riktar sig till medlemsstaterna och unionen, men de bör genomföras, övervakas och utvärderas i partnerskap med alla nationella, regionala och lokala myndigheter, parlament, arbetsmarknadens parter och företrädare för det civila samhället.
Ändring 17
Förslag till beslut
Skäl 10
(10)  De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken vägleder medlemsstaterna i genomförandet av reformer och avspeglar det ömsesidiga beroendet mellan länderna. Riktlinjerna är i linje med stabilitets- och tillväxtpakten. Riktlinjerna bör ligga till grund för eventuella landsspecifika rekommendationer som rådet kan ge medlemsstaterna.
 (10)  De allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningsriktlinjerna vägleder medlemsstaterna i genomförandet av reformer och bör ligga till grund för eventuella landsspecifika rekommendationer som rådet kan ge medlemsstaterna. Med tanke på att medlemsstaternas ekonomier och arbetsmarknader är starkt ömsesidigt beroende, bör rådet vid antagandet av landsspecifika rekommendationer beakta läget i grannländerna samt i de länder som den berörda medlemsstaten har en uppenbar anknytning till, och observera trender inom arbetskraftsmigrationen eller andra relevanta indikatorer. För detta ändamål bör kommissionen förfoga över exakt och uppdaterad statistik och data ifall anpassningar behöver göras i de landsspecifika rekommendationerna.
Ändring 18
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 5 – stycke 1
Medlemsstaterna bör underlätta för nya arbetstillfällen, undanröja hinder för nyanställningar i företag, främja entreprenörskap och särskilt stödja bildandet av småföretag och deras tillväxt, i syfte att öka sysselsättningsgraden för kvinnor och män. Medlemsstaterna bör också aktivt främja den sociala ekonomin och social innovation.
 Medlemsstaterna bör i samarbete med lokala och regionala myndigheter snabbt och effektivt ta itu med det allvarliga problem som arbetslösheten utgör, och underlätta för nya arbetstillfällen och investera i skapandet av hållbara arbetstillfällen av god kvalitet, hantera frågor om tillträde för riskgrupper och undanröja hinder för nyanställningar i företag, oavsett kompetensnivåer och arbetsmarknadssektorer, även genom att avlägsna onödig byråkrati, med samtidig respekt för arbetsnormer och sociala normer, främja entreprenörskap bland unga, och särskilt stödja bildandet av mikroföretag, små och medelstora företag och deras tillväxt, i syfte att öka sysselsättningsgraden för kvinnor och män. Medlemsstaterna bör aktivt främja bl.a. sysselsättning i den gröna, vita och blå sektorn och den sociala ekonomin och stödja social innovation.
Ändring 19
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 5 – stycke 2
En skatteväxling bör göras från arbete till andra former av beskattning som är mindre skadliga för sysselsättning och tillväxt, samtidigt som inkomsterna måste tryggas för tillräckligt socialt skydd och tillväxtfrämjande utgifter. En sänkning av skatten på arbete bör inriktas på relevanta skattetryckskomponenter och på att undanröja hinder och negativa incitament för deltagande på arbetsmarknaden, särskilt för dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden.
 En skatteväxling bör göras från arbete till andra former av beskattning som är mindre skadliga för sysselsättning och tillväxt, samtidigt som inkomsterna måste tryggas för tillräckligt socialt skydd och utgifter för offentliga investeringar, innovation och sysselsättningsskapande. En sänkning av skatten på arbete bör inriktas på relevanta skattetryckskomponenter, på att komma åt diskriminering och på att undanröja hinder och negativa incitament för deltagande på arbetsmarknaden, särskilt för personer med funktionsnedsättningar och för dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden, samtidigt som gällande arbetsnormer respekteras.
Ändring 20
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 5 – stycke 3
Medlemsstaterna bör, i samarbete med arbetsmarknadens parter, uppmuntra lönesättningsmekanismer som gör det möjligt att anpassa lönerna till produktivitetsutvecklingen. I det sammanhanget bör man ta hänsyn till olikheter i kompetens och förhållanden på den lokala arbetsmarknaden samt skillnader i ekonomiska resultat mellan regioner, sektorer och företag. När medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter fastställer minimilöner bör de beakta hur minimilönerna påverkar fattigdomen bland förvärvsarbetande, skapandet av nya arbetstillfällen och konkurrenskraften.
 En politik för att säkerställa löner som man kan leva på är fortfarande viktigt för att skapa sysselsättning och minska fattigdomen i unionen. Medlemsstaterna bör därför, i samarbete med arbetsmarknadens parter, respektera och uppmuntra lönesättningsmekanismer som gör det möjligt att anpassa reallönerna till produktivitetsutvecklingen vilket bidrar till att korrigera tidigare skillnader utan att utlösa ett deflationstryck. Dessa mekanismer bör säkerställa tillräckliga resurser för att tillgodose grundläggande behov, med hänsyn till fattigdomsindikatorer som är specifika för varje medlemsstat. I det sammanhanget bör man verkligen utvärdera olikheter i kompetens och förhållanden på den lokala arbetsmarknaden för att i hela unionen säkerställa en skälig lön som det går att leva på. När medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter fastställer minimilöner, i enlighet med nationell lagstiftning och praxis, bör de se till att de är adekvata och beakta hur minimilönerna påverkar fattigdomen bland förvärvsarbetande, hushållsinkomsten, den samlade efterfrågan, skapandet av nya arbetstillfällen och konkurrenskraften.
Ändring 21
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 5 – stycke 3a (nytt)
Medlemsstaterna bör minska byråkratin för att avlasta små och medelstora företag, eftersom de i så hög grad bidrar till sysselsättningsskapandet.
Ändring 22
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 6 – stycke 1
Medlemsstaterna bör främja produktivitet och anställbarhet genom ett tillräckligt utbud av relevant kunskap och kompetens. Medlemsstaterna bör göra nödvändiga investeringar i utbildningssystemen och samtidigt förbättra deras effektivitet och ändamålsenlighet för att höja kompetensnivån hos arbetskraften, som då bättre kan förutse och svara mot de snabbt föränderliga behoven på de dynamiska arbetsmarknaderna i en alltmer digital ekonomi. Medlemsstaterna bör intensifiera sina insatser för att förbättra tillgången till högkvalitativ vuxenutbildning för alla, och genomföra strategier för aktivt åldrande och ett längre arbetsliv.
 Medlemsstaterna bör främja en hållbar produktivitet och kvalitativ anställbarhet genom ett tillräckligt utbud av relevant kunskap och kompetens som har gjorts tillgängligt för alla. Särskild uppmärksamhet bör ägnas hälso- och sjukvård, sociala tjänster och transporttjänster som har eller på medellång sikt kommer att få personalbrist. Medlemsstaterna bör göra effektiva investeringar i utbildning av hög kvalitet och för alla från tidig ålder och i yrkesutbildning, och samtidigt förbättra deras effektivitet och ändamålsenlighet för att öka kunnandet och kompetensen hos arbetskraften och göra dess färdigheter mer mångsidiga, så att arbetskraften bättre kan förutse och svara mot de snabbt föränderliga behoven på de dynamiska arbetsmarknaderna i en alltmer digital ekonomi. Detta bör därför beaktas eftersom ”mjuk kompetens” såsom kommunikation, blir allt viktigare i allt fler yrken.
Ändring 23
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 6 – stycke 1a (nytt)
Medlemsstaterna bör främja entreprenörskap bland unga, bland annat genom att införa frivilliga entreprenörskapskurser och uppmuntra studentföretag på skolor och universitet. Medlemsstaterna bör i samarbete med lokala och regionala myndigheter öka insatserna för att förhindra att unga slutar skolan i förtid, skapa en smidigare övergång från utbildning till arbetsliv, förbättra tillgången till och undanröja hindren för högkvalitativ vuxenutbildning för alla, med särskilt fokus på högriskgrupper och deras behov, genom att erbjuda omskolning då förlust av arbetstillfällen och förändringar på arbetsmarknaden kräver en aktiv återintegrering. Medlemsstaterna bör samtidigt genomföra strategier för aktivt åldrande som möjliggör ett hälsosamt arbetsliv fram till den faktiska pensionsåldern.
Ändring 24
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 6 – stycke 1b (nytt)
Samtidigt som medlemsstaterna säkerställer den kompetensnivå som efterfrågas på en arbetsmarknad i ständig förändring och stöder program för utbildning såväl som program för vuxenutbildning, bör de beakta att det också behövs lågkvalificerade arbetstillfällen och att sysselsättningsmöjligheterna för högkvalificerade personer är bättre än för personer med medelhög eller låg utbildning.
Ändring 25
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 6 – stycke 1c (nytt)
Tillgången till en förskola och barnomsorg av god kvalitet till ett rimligt pris bör prioriteras i övergripande strategier och investeringar liksom stöd till familjer och föräldraskap samt åtgärder som hjälper föräldrar att förena arbete och familjeliv, som ett sätt att förhindra att unga inte slutar skolan i förtid och att öka deras möjligheter på arbetsmarknaden.
Ändring 26
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 6 – stycke 2
Den höga arbetslösheten måste motverkas och långtidsarbetslöshet förhindras. Antalet långtidsarbetslösa bör minskas avsevärt genom övergripande och sinsemellan kompletterande strategier, bland annat aktivt stöd särskilt för att långtidsarbetslösa ska kunna komma tillbaka till arbetsmarknaden. Ungdomsarbetslösheten behöver motarbetas över hela linjen, bland annat genom att berörda myndigheter förses med de medel som krävs för att till fullo genomföra de nationella genomförandeplanerna för ungdomsgarantin på ett konsekvent sätt.
 Frågan om arbetslöshet, framför allt långtidsarbetslöshet och den höga arbetslösheten i vissa regioner bör snabbt och effektivt åtgärdas, och den bör förhindras med hjälp av en kombination av åtgärder på efterfråge- och utbudssidan. Antalet långtidsarbetslösa bör minskas och problemet med kompetensglapp och föråldrad kompetens bör åtgärdas genom övergripande och sinsemellan kompletterande strategier, bland annat genom individuellt behovsbaserat aktivt stöd och lämpliga sociala trygghetssystem så att långtidsarbetslösa ska kunna komma tillbaka till arbetsmarknaden på ett medvetet och ansvarsfullt sätt. Ungdomsarbetslösheten behöver motarbetas över hela linjen, genom en övergripande strategi för ungdomssysselsättning. Här ingår investeringar i sektorer som kan skapa arbetstillfällen av god kvalitet för unga samt att berörda aktörer, såsom stödtjänster för ungdomar, utbildningssamordnare, ungdomsorganisationer och offentliga arbetsförmedlingar förses med de medel som krävs för att till fullo genomföra de nationella genomförandeplanerna för ungdomsgarantin på ett konsekvent sätt, men också genom att medlemsstaterna snabbt utnyttjar de anslag som finns till deras förfogande. Det bör dessutom bli lättare för dem som vill starta eget att få tillgång till finansiering genom mer tillgänglig information och mindre byråkrati och möjlighet att omvandla flera månaders arbetslöshetsersättning till ett inledande startbidrag efter att ha presenterat en affärsplan och i överensstämmelse med nationell lagstiftning.
Ändring 27
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 6 – stycke 2a (nytt)
Medlemsstaterna bör beakta lokala och regionala skillnader vid utarbetandet och genomförandet av åtgärder mot arbetslöshet och bör samarbeta med lokala arbetsförmedlingar.
Ändring 28
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 6 – stycke 3
Strukturella svagheter i utbildningssystemen måste åtgärdas för att trygga utbildningskvaliteten samt förebygga och hantera problem med avbruten skolgång. Medlemsstaterna bör höja utbildningsnivån samt överväga varvad utbildning och förbättrad yrkesutbildning, och samtidigt förbättra möjligheterna att få färdigheter som förvärvats utanför det formella utbildningssystemet erkända.
 Strukturella svagheter i utbildningssystemen måste åtgärdas för att trygga utbildningskvaliteten samt förebygga och hantera problem med avbruten skolgång och satsa på en heltäckande utbildning av hög kvalitet redan från tidig ålder. Detta kräver flexibla utbildningssystem med tonvikt på praktik. Medlemsstaterna bör, i samarbete med lokala och regionala myndigheter, höja kvaliteten på utbildningsnivån och göra utbildning tillgänglig för alla samt inrätta och förbättra varvad utbildning, anpassad efter medlemsstatens egna behov, genom att förbättra yrkesutbildningen och de befintliga ramarna, såsom Europass, och vid behov säkerställa en omvärdering av kompetensen och erkänna sådan kompetens som förvärvats utanför det formella utbildningssystemet. Kopplingarna mellan utbildning och arbetsmarknad bör stärkas och en tillräckligt bred utbildning bör erbjudas som ger människor en solid grund för en livslång anställbarhet.
Ändring 29
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 6 – stycke 3a (nytt)
Medlemsstaterna bör bättre anpassa sina utbildningssystem till arbetsmarknaden för att förbättra övergången mellan utbildning och arbetsliv. Detta är särskilt viktigt mot bakgrund av digitaliseringen, och med tanke på ny teknik, gröna jobb och hälso- och sjukvården.
Ändring 30
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 6 – stycke 4
Hindren för deltagande på arbetsmarknaden bör undanröjas, särskilt för kvinnor, äldre arbetstagare, ungdomar, personer med funktionsnedsättningar och lagliga migranter. Jämställdhet mellan könen, vilket inbegriper lika lön, ska råda på arbetsmarknaden, och ekonomiskt överkomlig och högkvalitativ barnomsorg och förskola erbjudas.
 Diskriminering på arbetsmarknaden såväl som i tillträdet till arbetsmarknaden måste minskas ytterligare, särskilt för grupper som utsätts för diskriminering eller utestängning, såsom kvinnor, äldre arbetstagare, ungdomar, personer med funktionsnedsättningar och lagliga migranter. Jämställdhet mellan könen, vilket inbegriper lika lön, ska råda på arbetsmarknaden, och ekonomiskt överkomlig och högkvalitativ barnomsorg och förskola erbjudas och det ska finnas nödvändig flexibilitet för att förhindra att de med avbrott i sina yrkesliv på grund av familjeansvar, såsom anhörigvårdare, utestängs. Medlemsstaterna bör i detta avseende bryta dödläget vad gäller direktivet om kvinnor i styrelser.
Ändring 31
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 6 – stycke 4a (nytt)
Mot denna bakgrund bör medlemsstaterna ta hänsyn till det faktum att andelen unga som varken arbetar eller studerar är högre för kvinnor än för män, samt att fenomenet unga som varken arbetar eller studerar främst beror på ökad ungdomsarbetslöshet men även på passivitet från ungdomarnas sida, som inte är kopplat till avsaknad av utbildning.
Ändring 32
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 6 – stycke 5
Medlemsstaterna bör fullt ut utnyttja stöd från Europeiska socialfonden och annan unionsfinansiering för att höja sysselsättningen och förbättra social integration, utbildning och offentlig förvaltning.
 Medlemsstaterna bör fullt ut och på ett effektivt och ändamålsenligt sätt utnyttja stöd från Europeiska socialfonden och annan unionsfinansiering för att bekämpa fattigdom, höja kvaliteten i sysselsättningen och förbättra social integration, utbildning, offentlig förvaltning och offentliga tjänster. Den europeiska fonden för strategiska investeringar och dess investeringsplattformar bör också användas för att säkerställa att arbetstillfällen av hög kvalitet skapas och att arbetstagarna ha den kompetens som krävs inför unionens övergång till en hållbar modell för tillväxt.
Ändring 33
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 7 – stycke 1
Medlemsstaterna bör minska segmenteringen av arbetsmarknaden. Regler om anställningsskydd och berörda myndigheter bör ge goda förutsättningar för rekrytering och erbjuda ett adekvat skydd för arbetstagare och arbetssökande, inklusive tillfälligt anställda eller egenföretagare. Sysselsättningens höga kvalitet bör tryggas i form av socioekonomisk trygghet, utbildningsmöjligheter, arbetsförhållanden (inbegripet arbetsmiljö) och balans mellan arbets- och privatliv.
 Medlemsstaterna bör minska segmenteringen av arbetsmarknaden genom att ta itu med osäkra anställningar, undersysselsättning, odeklarerat arbete och nolltidskontrakt. Regler om anställningsskydd och berörda myndigheter bör ge goda förutsättningar för rekrytering och erbjuda ett adekvat skydd för arbetstagare och arbetssökande, inklusive tillfälligt anställda, deltidsanställda, anställda med atypiska kontrakt eller egenföretagare, genom att aktivt engagera arbetsmarknadens parter och främja kollektivförhandlingar. Sysselsättningens höga kvalitet bör tryggas för alla i form av socioekonomisk trygghet, varaktighet, skäliga löner, rättigheter på arbetet, dräglig arbetsmiljö (inklusive hälsa och säkerhet), social trygghet, jämställdhet och utbildningsmöjligheter. Det är därför nödvändigt att främja ungdomars inträde på arbetsmarknaden, återintegrering av långtidsarbetslösa och balans mellan arbets- och privatliv samt erbjuda vård och omsorg till ett rimligt pris och modernare arbetsorganisation. Uppåtriktad konvergens när det gäller arbetsförhållanden bör främjas över hela unionen.
Ändring 34
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 7 – stycke 1a (nytt)
Tillträdet till arbetsmarknaden bör gynna företagande, skapande av hållbara arbetstillfällen inom samtliga sektorer, inbegripet gröna jobb och sociala tjänster och social innovation, i syfte att på bästa sätt tillvarata människors kompetens, främja deras livslånga utveckling och stödja arbetstagarstyrd innovation.
Ändring 35
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 7 – stycke 2
Medlemsstaterna bör involvera nationella parlament och arbetsmarknadens parter, när reformer och politik utformas och genomförs i överensstämmelse med nationell praxis, samt stödja en bättre fungerande och effektiv social dialog på nationell nivå.
 Medlemsstaterna bör involvera nationella parlament, arbetsmarknadens parter samt organisationer i det civila samhället liksom regionala och lokala myndigheter när reformer och politik utformas och genomförs i överensstämmelse med partnerskapsprincipen och nationell praxis, samt stödja en bättre fungerande och effektiv social dialog på nationell nivå, särskilt i länder med stora problem med lönedevalvering till följd av de avregleringar som nyligen gjorts på arbetsmarknaderna, och svaga kollektivförhandlingar.
Ändring 36
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 7 – stycke 3
Medlemsstaterna bör stärka den aktiva arbetsmarknadspolitiken genom att bredda målgrupperna, räckvidden och täckningen samt låta den samverka med passiva åtgärder. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken bör riktas in på en förbättrad matchning mellan utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden och stöd vid övergångar på arbetsmarknaden, genom att de offentliga arbetsförmedlingarna erbjuder individanpassat stöd och inför system för resultatmätning. Medlemsstaterna bör även se till att de sociala trygghetssystemen faktiskt aktiverar och ger möjligheter åt dem som kan delta på arbetsmarknaden, skyddar de som (tillfälligt) är utestängda från arbetsmarknaden och/eller inte har kunnat delta på arbetsmarknaden, och förbereder individen för eventuella risker. Genom att investera i humankapital bör medlemsstaterna främja inkluderande arbetsmarknader som är öppna för alla samt vidta effektiva åtgärder mot diskriminering.
 Medlemsstaterna bör säkerställa grundläggande kvalitetsstandarder i den aktiva arbetsmarknadspolitiken genom att göra den mer målinriktad, förbättra räckvidden och täckningen samt låta den samverka med stödåtgärder, såsom social trygghet. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken bör riktas in på bättre tillträde till arbetsmarknaden, stärkta kollektivförhandlingar liksom en förbättrad social dialog och stöd vid övergångar på arbetsmarknaden, genom att de högkvalificerade offentliga arbetsförmedlingarna erbjuder individanpassat stöd och inför system för resultatmätning. Medlemsstaterna bör även se till att de sociala trygghetssystemen faktiskt aktiverar och ger möjligheter åt dem som kan delta på arbetsmarknaden, skyddar de som (tillfälligt) är utestängda från arbetsmarknaden och/eller inte har kunnat delta på arbetsmarknaden, och förbereder individen för eventuella risker och förändrade ekonomiska och sociala villkor genom att investera i humankapital. Medlemsstaterna bör införa, som en möjlig åtgärd för att minska fattigdomen och i enlighet med nationell praxis, en minimiinkomstnivå som står i proportion till deras särskilda socioekonomiska situation. Medlemsstaterna bör främja inkluderande arbetsmarknader som är öppna för alla samt vidta effektiva åtgärder mot diskriminering.
Ändring 37
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 7 – stycke 4
Arbetstagarnas rörlighet bör tryggas så att den europeiska arbetsmarknadens fulla potential kan utnyttjas, bland annat genom att möjligheterna förbättras för överföring av pensionsrättigheter och erkännande av kvalifikationer. Samtidigt bör medlemsstaterna förebygga missbruk av gällande regler.
 Arbetstagarnas rörlighet bör tryggas som en grundläggande rättighet och som ett fritt val så att den europeiska arbetsmarknadens fulla potential kan utnyttjas, bland annat genom att möjligheterna förbättras för överföring av pensionsrättigheter och faktiskt erkännande av kvalifikationer och färdigheter samt undanröjande av byråkrati och andra hinder. Samtidigt bör medlemsstaterna hantera språkbarriärerna och i samband med detta förbättra utbildningssystemen. Medlemsstaterna bör också på lämpligt sätt utnyttja Euresnätverket för att främja arbetskraftens rörlighet. Investeringar i regioner som har ett utflöde av arbetskraft bör främjas i syfte att mildra kompetensflykten och uppmuntra mobila arbetstagare att återvända.
Ändring 38
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 7a (ny) – rubriken
Bättre kvalitet och resultat inom utbildningssystemen på alla nivåer
Ändring 39
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 7a (ny)
Medlemsstaterna bör prioritera tillgången till omsorg och en förskola av hög kvalitativ till ett rimligt pris, eftersom båda är viktiga stödåtgärder för aktörer på arbetsmarknaden och bidrar till en ökning av den totala sysselsättningsgraden samtidigt som de innebär ett stöd till individerna i deras ansvarstagande. Medlemsstaterna bör inrätta de heltäckande strategier och investeringar som krävs för att förbättra stödet till familjer och föräldraskap så att föräldrar får hjälp med att skapa balans mellan arbete och familjeliv, som ett sätt att förebygga skolavhopp i förtid, så att ungdomarna ges ökade möjligheter på arbetsmarknaden.
Ändring 40
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 8 – rubriken
Säkerställa rättvisa, bekämpa fattigdom och främja lika möjligheter
 Säkerställa social rättvisa, bekämpa fattigdom och främja lika möjligheter
Ändring 41
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 8 – stycke 1
Medlemsstaterna bör modernisera sina sociala trygghetssystem för ett ändamålsenligt, effektivt, tillräckligt skydd i alla skeden av livet och för att garantera rättvisa och råda bot på ojämlikhet. Det finns behov av en förenklad och mer riktad socialpolitik i kombination med en ekonomiskt överkomlig och högkvalitativ barnomsorg och skola, yrkesutbildning och jobbstöd, bostadsbidrag och lättillgänglig hälso- och sjukvård, tillgång till grundläggande service såsom bankkonto och Internet samt förebyggande åtgärder mot avbruten skolgång och social utestängning.
 Medlemsstaterna bör, i samarbete med lokala och regionala myndigheter, förbättra sina sociala trygghetssystem genom att erbjuda en grundläggande standard för ett ändamålsenligt, effektivt och hållbart skydd i alla skeden av livet och för att garantera ett värdigt liv, solidaritet, tillgång till socialt skydd, full respekt för sociala rättigheter, rättvisa och råda bot på ojämlikhet samt säkerställa inkludering för att utrota fattigdom, särskilt bland dem som står utanför arbetsmarknaden och de mest sårbara grupperna. Det finns behov av en förenklad, mer riktad och ambitiös socialpolitik, bland annat genom en ekonomiskt överkomlig och högkvalitativ barnomsorg och skola, effektivt stöd till yrkesutbildning och arbete, bostadsbidrag och lättillgänglig och högkvalitativ hälso- och sjukvård för alla, tillgång till grundläggande service såsom bankkonto och internet samt förebyggande åtgärder mot avbruten skolgång och extrem fattigdom, social utestängning och mer generellt alla former av fattigdom. Särskilt barnfattigdom måste bekämpas med beslutsamhet.
Ändring 42
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 8 – stycke 2
För att uppnå detta bör en rad olika kompletterande åtgärder sättas in, bland annat arbetsmarknadsåtgärder, möjliggörande tjänster och inkomststöd anpassade efter individuella behov. De sociala trygghetssystemen bör utformas för att underlätta täckning för alla berättigade personer, stödja investeringar i humankapital och bidra till att förebygga, minska och skydda mot fattigdom.
 För att uppnå detta bör en rad olika kompletterande åtgärder sättas in, bland annat arbetsmarknadsåtgärder, möjliggörande tjänster och inkomststöd anpassade efter individuella behov. Det är i detta avseende upp till varje medlemsstat att fastställa minimiinkomstnivåer, i enlighet med nationell praxis och i proportion till den specifika samhällsekonomiska situationen i medlemsstaten i fråga. De sociala trygghetssystemen bör utformas för att underlätta tillgång och täckning för alla personer på ett icke-diskriminerande sätt, stödja investeringar i humankapital och bidra till att förebygga, minska och skydda mot fattigdom och social utestängning liksom mot andra risker, såsom försämrad hälsa och arbetslöshet. Barnfattigdom till följd av långtidsarbetslösa föräldrar bör särskilt uppmärksammas.
Ändring 43
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 8 – stycke 3
Pensionssystemen bör reformeras för att bli hållbara och klara den ökande livslängden och andra demografiska förändringar, bland annat genom att koppla den lagstadgade pensionsåldern till medellivslängden, höja den faktiska pensionsåldern och utveckla det kompletterande pensionssparandet.
 Pensionssystemen bör utformas på ett sätt som säkerställer deras hållbarhet, säkerhet och lämplighet för kvinnor och män genom förstärkta pensionssystem som syftar till en skälig pension som är åtminstone över fattigdomsnivån. Pensionssystemen bör erbjuda konsolidering, vidareutveckling och förbättring av de tre pelarna inom pensionssparandet. Att koppla den lagstadgade pensionsåldern till medellivslängden är inte det enda sättet att hantera befolkningens åldrande. Reformer av pensionssystemen bör bland annat också spegla trender på arbetsmarknaden, födelsetalen, den demografiska situationen, hälsoläget och välståndet, arbetsförhållanden och försörjningskvoten. Det bästa sättet att hantera utmaningen med en åldrande befolkning är att öka den totala sysselsättningsgraden och bland annat utgå från sociala investeringar i aktivt åldrande.
Ändring 44
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 8 – stycke 4
Medlemsstaterna bör förbättra tillgänglighet, effektivitet och ändamålsenlighet inom sjuk- och hälsovård samt långvarig vård och omsorg, och samtidigt säkra en hållbar finanspolitik.
 Medlemsstaterna bör förbättra kvalitet, överkomlighet, tillgänglighet, effektivitet och ändamålsenlighet inom sjuk- och hälsovård samt långvarig vård och omsorg samt socialtjänster, men även anständiga arbetsvillkor i närstående sektorer, och samtidigt säkra den finansiella hållbarheten hos dessa system genom att förbättra den solidariska finansieringen.
Ändring 45
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 8 – stycke 4a (nytt)
Medlemsstaterna bör fullt ut utnyttja stöd från Europeiska socialfonden och annan unionsfinansiering för att bekämpa fattigdom, social utestängning och diskriminering, förbättra tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning, främja jämställdheten mellan kvinnor och män och förbättra den offentliga förvaltningen.
Ändring 46
Förslag till beslut
Bilaga – Riktlinje 8 – stycke 4b (nytt)
De överordnade målen för Europa 2020 om fattigdomsbekämpning och social utestängning, som kommer att vara utgångspunkten när medlemsstaterna fastställer sina nationella mål med beaktande av sina relativa utgångslägen och nationella omständigheter, är att sysselsättningsgraden bland kvinnor och män mellan 20 och 64 år till 75 % senast 2020; att minska andelen personer med avbruten skolgång till mindre än 10 p%, att öka andelen av befolkningen i åldern 30–34 år med avslutad högre utbildning eller motsvarande till minst 40 %; och att främja social delaktighet, framför allt genom minskad fattigdom, med målsättningen att åtminstone 20 miljoner människor ska komma ur en situation där de riskerar att drabbas av fattigdom och social utestängning1a.
__________________
1a Befolkning definieras som antalet personer som riskerar fattigdom och utestängning enligt tre indikatorer (riskerar fattigdom, materiell fattigdom, hushåll utan förvärvsarbetande). Medlemsstaterna får själva fastställa nationella mål med utgångspunkt från de mest lämpliga indikatorerna, med beaktande av deras nationella omständigheter och prioriteringar.

Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter: ansökan EGF/2015/001 FI/Broadcom - Finland
PDF 261kWORD 72k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 8 juli 2015 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, i enlighet med punkt 13 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (ansökan från Finland - EGF/2015/001 FI/Broadcom) (COM(2015)0232 – C8-0135/2015 – 2015/2125(BUD))
P8_TA(2015)0262A8-0210/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0232 – C8-0135/2015),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2014–2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1927/2006(1),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(2), särskilt artikel 12,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(3), särskilt punkt 13,

–  med beaktande av det trepartsförfarande som föreskrivs i punkt 13 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för regional utveckling,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0210/2015), och av följande skäl:

A.  Unionen har inrättat lagstiftnings- och budgetinstrument för att kunna ge kompletterande stöd till arbetstagare som drabbas av konsekvenserna av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln eller av den globala finansiella och ekonomiska krisen, och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

B.  Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda bör vara dynamiskt och ges så snabbt och effektivt som möjligt, i enlighet med Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som antogs vid förlikningsmötet den 17 juli 2008, och med vederbörlig hänsyn till det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 när det gäller antagandet av beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (nedan kallad fonden).

C.  Antagandet av förordningen om fonden återspeglar överenskommelsen mellan parlamentet och rådet om att återinföra kriteriet för utnyttjande i krislägen, öka unionens ekonomiska bidrag till 60 % av den totala uppskattade kostnaden för de föreslagna åtgärderna, effektivisera handläggningen av ansökningar om medel ur fonden inom kommissionen, parlamentet och rådet genom att förkorta tiden för bedömning och godkännande, öka antalet stödberättigade åtgärder och förmånstagare genom att inbegripa egenföretagare och ungdomar, samt finansiera incitament att starta egna företag.

D.  Finland lämnade in ansökan EGF/2015/001 FI/Broadcom om ekonomiskt stöd från fonden efter 568 uppsägningar i Broadcom Communications Finland, verksamt i Nace rev. 2 huvudgrupp 46 (Parti- och provisionshandel utom med motorfordon)(4) och hos två underleverantörer eller producenter i efterföljande produktionsled.

E.  Ansökan uppfyller kriterierna för berättigande till stöd enligt förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

1.  Europaparlamentet delar kommissionens åsikt att villkoren enligt artikel 4.1 a i fondens förordning är uppfyllda och att Finland därför är berättigat till ekonomiskt stöd på 1 365 000 EUR enligt denna förordning.

2.  Europaparlamentet noterar att de finska myndigheterna lämnade in sin ansökan om ekonomiskt stöd från fonden den 30 januari 2015 och att kommissionen gjorde bedömningen av denna ansökan tillgänglig den 2 juni 2015. Parlamentet uppskattar den snabba bedömningsperioden på mindre än fem månader.

3.  Europaparlamentet erinrar om att under 2000-talet ökade antalet anställda i finska dotterbolag på alla kontinenter tills Asien växte fram som den främsta arbetsgivaren inom elektronik- och elindustrin 2004 och antalet anställda i Europa började minska. Parlamentet anser att det delvis finns ett samband mellan uppsägningarna i Broadcom och den utveckling som påverkar hela den finska elektronikindustrin och som kulminerade med Nokias kollektiva uppsägningar 2011. Parlamentet anser dock att dessa händelser i allt väsentligt är kopplade till genomgripande strukturförändringar inom världshandeln på grund av globaliseringen.

4.  Europaparlamentet noterar att dessa uppsägningar kommer att förvärra arbetslöshetssituationen ytterligare, särskilt i regionen Norra Österbotten (del av Nuts(5) 2‑nivåregionen FI1A) där 424 av de 568 uppsägningarna skedde. Parlamentet noterar att arbetslöshetsnivån i denna region ständigt är några procentenheter högre än genomsnittsnivån för landet som helhet. Parlamentet noterar att i augusti 2014, när arbetslöshetsnivån nationellt var 12,2 %, låg den på 14,1 % i Norra Österbotten, och i den mest drabbade staden, Uleåborg, var den 16,1 %, och att samma region påverkades enormt av de kollektiva uppsägningarna i Nokia från 2011 och framåt.

5.  Europaparlamentet anser att företagsundersökningar och företagsbesök är åtgärder som inte bara kan gagna uppsagda arbetstagare som omfattas av denna ansökan utan som även kan bidra till att bygga upp kunskap om sysselsättningsfrågor inom denna sektor inför framtida uppsägningar. Parlamentet noterar att dessa särskilda åtgärder redan är en fortsättning på liknande åtgärder som genomförts under ett tidigare ärende i Finland inom ramen för fonden (EGF/2013/001 FI/Nokia).

6.  Europaparlamentet noterar att hittills har ”Parti- och provisionshandel utom med motorfordon” varit föremål för en annan ansökan till fonden (EGF/2010/012 NL/Noord Holland ICT) som också baserades på globaliseringskriteriet.

7.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att de finska myndigheterna den 11 augusti 2014 beslutade, i syfte att snabbt ge arbetstagarna stöd, att inleda de individanpassade åtgärderna långt innan ansökan lämnades in och det slutliga beslutet fattades att bevilja stöd från fonden för det föreslagna samordnade paketet.

8.  Europaparlamentet noterar att Finland planerar tre olika typer av åtgärder för de uppsagda arbetstagare som omfattas av denna ansökan: i) hjälpa dem att hitta ett nytt arbete, ii) hjälpa dem att starta eget företag och iii) erbjuda dem grundläggande utbildning eller vidareutbildning.

9.  Europaparlamentet noterar att myndigheterna planerar att använda 17,46 % av alla kostnader för bidrag och incitament i form av lönesubventioner (som en del av lönen för varje anställningsförhållande som fastställts för varje arbetstagare som omfattas av åtgärderna) och i form av bidrag till resor, uppehälle och flyttkostnader, vilket uppgår till hälften av det högsta tillåtna beloppet, dvs. 35 % av alla kostnader för sådana åtgärder.

10.  Europaparlamentet välkomnar de förfaranden som de finska myndigheterna har iakttagit för att rådfråga de berörda stödmottagarna eller deras företrädare eller arbetsmarknadens parter samt de lokala och regionala myndigheterna.

11.  Europaparlamentet påminner om vikten av att förbättra de uppsagda arbetstagarnas anställbarhet med hjälp av anpassad yrkesutbildning och av att erkänna den kompetens som en arbetstagare förvärvat under hela sitt yrkesliv. Parlamentet förväntar sig att den utbildning som erbjuds i det samordnade paketet ska anpassas inte bara till de uppsagda arbetstagarnas utan också till näringslivets faktiska behov.

12.  Europaparlamentet påminner om att det samordnade paketet med individanpassade tjänster ska utformas utifrån framtida utsikter på arbetsmarknaden och önskad kompetens och vara förenligt med övergången till en resurseffektiv och hållbar ekonomi, i enlighet med artikel 7 i fondförordningen.

13.  Europaparlamentet välkomnar att de föreslagna fondåtgärderna kompletterar andra åtgärder som finansieras av nationella medel eller EU-medel.

14.  Europaparlamentet noterar att den information som presenterats om det samordnade paket med individanpassade tjänster som ska finansieras via fonden innehåller uppgifter om hur dessa tjänster kompletterar åtgärder som finansieras genom strukturfonderna. Parlamentet betonar att de finska myndigheterna bekräftar att de åtgärder som avses inte får stöd från något annat av unionens finansieringsinstrument. Parlamentet uppmanar på nytt kommissionen att presentera en jämförande analys av dessa uppgifter i sina årsrapporter för att garantera fullständig respekt för det befintliga regelverket och förhindra all överlappning mellan EU-finansierade tjänster.

15.  Europaparlamentet uppskattar det förbättrade förfarande som kommissionen införde efter parlamentets begäran att bidragen snabbare skulle göras tillgängliga. Parlamentet noterar den tidspress som den nya tidsplanen för med sig och de potentiella effekterna för hur effektivt ärendena behandlas.

16.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (ansökan från Finland - EGF/2015/001 FI/Broadcom)

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2015/1477.)

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 855.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90 och vissa EG-förordningar om särskilda statistikområden (EUT L 393, 30.12.2006, s. 1).
(5) Kommissionens förordning (EU) nr 1046/2012 av den 8 november 2012 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (Nuts) vad gäller inrapportering av tidsserierna för den nya regionala uppdelningen (EUT L 310, 9.11.2012, s. 34).


Budget 2016 – mandat för trepartsmötet
PDF 1481kWORD 1136k
Resolution
Bilaga
Bilaga
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 8 juli 2015 om mandatet för trepartsmötet om förslaget till budget 2016 (2015/2074(BUD))
P8_TA(2015)0263A8-0217/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 312 och 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av det förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016 som kommissionen antog den 24 juni 2015 (COM(2015)0300),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(1),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(2),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2015 om allmänna riktlinjer för utarbetandet av budgeten för 2016 – avsnitt III – kommissionen(4),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 17 februari 2015 om budgetriktlinjerna för 2016,

–  med beaktande av avdelning II kapitel 8 i arbetsordningen,

–  med beaktande av skrivelserna från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för internationell handel, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för konstitutionella frågor,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och yttrandena från övriga berörda utskott (A8-0217/2015),

Budgetförslaget för 2016: respektera åtagandena och finansieringsprioriteringarna

1.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet i sin ovannämnda resolution av den 11 mars 2015 framhöll skapandet av anständiga arbeten av god kvalitet, utveckling av företag och entreprenörskap för smart och hållbar tillväxt för alla i EU samt intern och extern solidaritet i ett säkert Europa, som de främsta prioriteringarna för 2016 års budget. Parlamentet påminner om sitt engagemang för att respektera rättsliga såväl som politiska åtaganden och sin uppmaning till institutionerna att leva upp till sina löften.

2.  Europaparlamentet understryker i detta sammanhang att i den fleråriga budgetramen (2014–2020) fastställs tak för alla rubriker, men även en särskild flexibilitet som ska vara så stor som möjligt för att unionen ska kunna fullgöra sina rättsliga förpliktelser, samt särskilda instrument som gör det möjligt för unionen att agera vid specifika, oförutsedda händelser eller finansiera tydligt identifierade utgifter utöver taken.

3.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionens förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016 förstärker ovannämnda prioriteringar och innehåller förslag om att öka EU:s stöd till investeringar, kunskap, arbetstillfällen och tillväxtinriktade program, och särskilt för ett typiskt rörlighetsprogram som Erasmus+. Parlamentet anser att förslaget till budget för 2016 är ett välkommet steg på väg mot att hjälpa medlemsstaterna att hantera de strukturella utmaningarna, särskilt den försämrade konkurrenskraften. Parlamentet är tillfreds med att kommissionen utöver förväntade ökningar i hela rubrik 3 (säkerhet och medborgarskap) och rubrik 4 (Europa i världen) antar utmaningen att reagera på nya händelser såsom kriserna i Ukraina, Syrien och Medelhavsområdet, genom att tillmötesgå EU:s och medlemsstaternas behov på områden som säkerhet och migration och genom att visa prov på en stark politisk vilja inom området för yttre åtgärder och budgetåtaganden gentemot ursprungsländer och transitländer.

4.  Europaparlamentet välkomnar inbegripandet av Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) i budgetförslaget för 2016 och särskilt utnyttjandet av den samlade marginalen för åtaganden för att täcka en del av de utgifter som behövs för att finansiera Efsi-garantifonden på 8 miljarder euro, i stället för att endast göra nedskärningar i Horisont 2020 och Fonden för ett sammanlänkat Europa. Parlamentet betonar att det hade för avsikt att i största möjliga utsträckning minimera konsekvenserna för dessa två program och att den överenskommelse som nåtts av medlagstiftarna ytterligare minskar dessa nedskärningar med 1 miljard euro, och förskonar främst grundforskningen från besparingar. Parlamentet förväntar sig att den slutliga överenskommelsen om Efsi så snart som möjligt återspeglas i budgeten för 2016 på grundval av en ändringsskrivelse.

5.  Europaparlamentet påminner emellertid om att beslutet om de årliga anslag som ska godkännas för inrättandet av Efsi-garantifonden kommer att fattas av budgetmyndigheten först under det årliga budgetförfarandet. Parlamentet åtar sig i samband med detta att ytterligare kompensera för de nedskärningar som drabbat Horisont 2020 och Fonden för ett sammanlänkat Europa, och som fortfarande är betydande, för att göra det möjligt för dessa program att till fullo uppnå de mål som man enades om så sent som för två år sedan i samband med förhandlingarna om den rättsliga grunden för respektive program. Parlamentet har också för avsikt att noggrant undersöka om dessa nedskärningar bör koncentreras till åren 2016−2018, enligt kommissionens förslag, eller om de bör spridas ut ytterligare över åren 2019−2020, för att minimera konsekvenserna för dessa program.

6.  Europaparlamentet beklagar att programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (Cosme) får lägre åtagandebemyndiganden i nominella termer 2016 jämfört med 2015. Parlamentet betonar den mycket negativa signal som en sådan minskning skulle ge vid en tidpunkt då de små och medelstora företagens potential som innovatörer och källor till sysselsättning behövs oerhört väl för att stimulera EU:s återhämtning, minska investeringsgap och bidra till unionens framtida välstånd. Parlamentet påminner om att främjande av entreprenörskap och förbättring av unionsföretagens, även de sociala företagens, konkurrenskraft och marknadstillträde och förbättrad tillgång till finansiering för små och medelstora företag, som i betydande utsträckning bidrar till Europas ekonomi och konkurrenskraft, är prioriteringar som tydligt delas av alla institutionerna, vilket har varit motiveringen för att tidigarelägga och öka anslagen till Cosme de senaste två åren, med hänsyn till programmets höga genomförandegrad. Parlamentet har därför för avsikt att se till att detta program utvecklas positivt under 2016.

7.  Europaparlamentet bekräftar sin oro för finansieringen av sysselsättningsinitiativet för ungdomar, som är ett centralt verktyg för kampen mot ungdomsarbetslösheten i unionen, vilken är fråga som har högsta prioritet för alla europeiska beslutsfattare. Parlamentet noterar tidigareläggandet av tilläggsanslaget för sysselsättningsinitiativet för ungdomar under 2014 och 2015 och beklagar att inga nya åtaganden föreslås under 2016 Parlamentet påminner om att den fleråriga budgetramen innehåller en samlad marginal för åtaganden som ska tillgängliggöras utöver de tak som fastställs i den fleråriga budgetramen för 2016 för tillväxt- och sysselsättningspolitiska mål, särskilt ungdomsarbetslösheten. Parlamentet påminner om att enligt förordningen om Europeiska socialfonden kan anslag till sysselsättningsinitiativet för ungdomar därför revideras uppåt för åren 2016–2020 inom ramen för budgetförfarandet. Parlamentet vill därför se att sysselsättningsinitiativet för ungdomar fortsätter genom att den flexibilitet som finns i den fleråriga budgetramen utnyttjas, och har för avsikt att se till de belopp som behövs anslås i budgeten för 2016.

8.  Europaparlamentet noterar att tack vare att man i tid nådde en uppgörelse om en omplanering av åtagandena under delad förvaltning inom ramen för den fleråriga budgetramen för 2014–2020 på grund av det sena antagandet av relevanta bestämmelser och program, har kommissionen i sitt förslag till budget för 2016 (rubrikerna 2 och 3) inkluderat 4,5 miljarder euro i åtagandebemyndiganden som inte kan användas under 2014. Parlamentet påminner om att förslaget till ändringsbudget nr 1/2015 redan har möjliggjort en överföring av 16,5 miljarder euro från 2014 till 2015 under rubrikerna 1b, 2 och 3. Parlamentet betonar att dessa emellertid är rena överföringar från anslag som man redan kommit överens om för 2014 och därför, av jämförbarhetsskäl, inte bör tas med i utvärderingar av utvecklingen av 2016 års budget i förhållande till 2015 års budget. Parlamentet påpekar därför att programmen i fråga i själva verket drar fördel av ökade åtagandebemyndiganden i förslaget till budget för 2016.

9.  Europaparlamentet är bekymrat över att lanseringen av nya program under perioden för den fleråriga budgetramen för 2014–2020 går långsammare än planerat på grund av det sena antagandet av de rättsliga grunderna och de operativa programmen samt på grund av bristen på betalningsbemyndiganden under 2014. Parlamentet åtar sig att undersöka huruvida de begärda åtagande- och betalningsbemyndigandena verkligen kommer att göra det möjligt för de nya programmen att komma igång. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla åtgärder som behövs för att ta igen förseningarna av genomförandet.

10.  Europaparlamentet noterar att förslaget till EU-budget för 2016 uppgår till 153,5 miljarder euro i åtagandebemyndiganden (inklusive 4,5 miljarder euro som omfördelats från 2014) och 143,5 miljarder euro i betalningsbemyndiganden. Parlamentet påpekar att även om man bortser från effekten av omfördelningen 2015 och 2016, motsvarar detta en ökning med 2,4 % av åtagandena och 1,6 % av betalningarna jämfört med 2015 års budget. Parlamentet betonar att dessa generellt sett måttliga ökningar fortsätter på den väg som den fleråriga budgetramen slog in på och om man tar hänsyn till inflationen är ökningen i reala termer närmast obefintlig, vilket visar på betydelsen av att utgifterna är effektiva och ändamålsenliga.

11.  Europaparlamentet understryker att kommissionen lämnar en marginal på 2,2 miljarder euro i åtagandebemyndiganden (av vilka 1,2 miljarder euro finns under rubrik 2) och 1,6 miljarder euro i betalningsbemyndiganden under taken i den fleråriga budgetramen. Parlamentet påminner om att de tillgängliga marginalerna för åtaganden och betalningar samt betalningar som inte utförts bidrar till de samlade marginaler som ska användas under kommande år, när behov uppkommer. Parlamentet noterar att den samlade marginalen för åtaganden för första gången ställs till förfogande och att en del av denna ska användas för Efsi. Parlamentet välkomnar i princip den föreslagna användningen av flexibilitetsinstrumentet för tydligt fastställda utgifter som en del av nya EU-initiativ på området asyl och migration, som inte kan finansieras inom ramarna för rubrik 3. Parlamentet har för avsikt att använda en del av de återstående marginalerna och relevanta flexibilitetsbestämmelser i den fleråriga budgetramen för att förstärka centrala prioriteringar.

Betalningar: återställa förtroendet

12.  Europaparlamentet påminner om att betalningsunderskottet, som främst beror på otillräckliga tak för betalningarna och underbudgetering, var högre än någonsin 2014 och fortfarande är allvarligt 2015. Parlamentet befarar att detta kommer att fortsätta att äventyra ett korrekt genomförande av den nya fleråriga budgetramen för 2014−2020 och drabba mottagarna negativt, särskilt lokala, regionala och nationella myndigheter som står inför ekonomiska och sociala begränsningar. Samtidigt som parlamentet stöder en aktiv förvaltning av betalningarna från kommissionens sida är det bekymrat över att ansökningsomgångar skjutits upp, minskad förhandsfinansiering och försenade betalningar, vilket kan göra det svårare att uppnå målen om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. Parlamentet upprepar sin oro över de ad hoc-mässiga nedskärningar av betalningarna som rådet infört vid sin behandling av de årliga budgetarna, bland annat i program för konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning under rubrik 1a. Parlamentet uppmanar kommissionen att senast den 31 mars 2016 utarbeta en rapport om konsekvenserna för de stödmottagare till vilka unionens betalningar under 2013–2015 har försenats, samt om effekterna av genomförandet av program.

13.  Europaparlamentet ser positivt på att förslaget till EU-budget återspeglar det gemensamma uttalandet om en betalningsplan för 2015–2016 från parlamentet, rådet och kommissionen till följd av den gemensamma diagnos och det gemensamma åtagande som de tre institutionerna enats om för att minska denna eftersläpning. Enligt artikel 310 i EUF-fördraget ska budgetens inkomster och utgifter balansera varandra. Parlamentet påminner om att enligt kommissionens beräkningar skulle de betalningsbemyndiganden som begärs i budgetförslaget minska eftersläpningen av obetalda räkningar till en hållbar nivå på ungefär 2 miljarder euro. Parlamentet kommer därför att ge kommissionens förslag sitt fulla stöd och förväntar sig att rådet respekterar sina åtaganden i detta avseende.

14.  Europaparlamentet understryker att parlamentet, rådet och kommissionen har åtagit sig att undvika att det i framtiden skapas en ohållbar eftersläpning av utestående betalningskrav i slutet av året, samtidigt som man till fullo iakttar och genomför de överenskommelser som nåtts som en del av den fleråriga budgetramen och det årliga budgetförfarandet. Parlamentet upprepar i detta avseende behovet att noga och aktivt övervaka utvecklingen av denna eftersläpning. Parlamentet upprepar sin oro för att betalningscyklernas särdrag ska sätta ytterligare press på nivån för betalningsbemyndigandena, särskilt i slutet av den fleråriga budgetramen. Parlamentet påminner kommissionen om dess åtagande i det gemensamma uttalandet om en betalningsplan, att utveckla sina verktyg för prognoser på medellång och lång sikt och att inrätta ett system för tidig varning, med målet att presentera de första betalningsprognoserna i juli, så att budgetmyndigheten kan fatta välinformerade beslut i framtiden.

15.  Europaparlamentet välkomnar att balansen i de sammanlagda betalningsbemyndigandena äntligen förflyttas från genomförandet av programmen inom den förra fleråriga budgetramen (2007–2013) till genomförandet av de nya programmen (2014–2020). Parlamentet understryker emellertid att nivån på betalningarna i budgetförslaget för 2016, särskilt för rubrik 1b, är låg i jämförelse med nivån för åtagandena, vilket medför en risk för en liknande eftersläpning av utestående betalningar i slutet av den nuvarande fleråriga budgetramen. Parlamentet ifrågasätter därför i vilken utsträckning detta är förenligt med det långsiktiga perspektivet för betalningsplanen.

Underrubrik 1a – Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning

16.  Europaparlamentet noterar att jämfört med 2015 innebär kommissionens förslag för 2016 en ökning av åtagandena under underrubrik 1a med 6,1 % till 18,6 miljarder euro. Parlamentet påpekar att ökningen av åtagandena främst beror på integreringen av Efsi, ökningar för Erasmus+ och Fonden för ett sammanlänkat Europa och, i mindre utsträckning, ökningar för programmen Tull, Fiscalis och insatser mot bedrägerier samt programmet för sysselsättning och social innovation. Parlamentet kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt att minska ojämlikheterna mellan lärlingsutbildningar och högre utbildning i Europa, särskilt genom att säkerställa lika tillgång till rörlighet.

17.  Europaparlamentet beklagar emellertid de minskade anslagen till stora infrastrukturprojekt, Horisont 2020 och Cosme, samt de långsammare framstegen för Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) – Transport, på grund av omfördelningen till Efsi. Parlamentet påminner om att kommissionens ursprungliga förslag om Efsi skulle ha medfört en nedskärning med 170 miljoner euro av anslagen till Horisont 2020 år 2016 jämfört med 2015, vilket skulle ha gett en motsägelsefull signal om ett program som allmänt anses vara en av de främsta prioriteringarna i den nuvarande fleråriga budgetramen. Parlamentet beklagar dominoeffekten för forskningsfinansieringen, bland annat inom områdena energi, små och medelstora företag, klimat och miljö, samhällsvetenskap och vetenskap och samhälle. Parlamentet åtar sig att sträva efter att ytterligare kompensera för de föreslagna nedskärningarna i dessa program genom ökade anslag under budgetförfarandet, genom att använda den marginal på 200 miljoner euro som fortfarande finns under taket för rubrik 1a. Parlamentet betonar att anslagen till investeringar, forskning, utveckling och innovation bör inriktas på områden där största möjliga mervärde kan uppnås, såsom förbättrad energieffektivitet, IKT, bidrag till grundforskning samt koldioxidsnål teknik och teknik för förnybar energi.

18.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för Iterprogrammet och är fast beslutet att se till att programmet får tillräcklig finansiering. Parlamentet är emellertid bekymrat över att planen att lägga fram en reviderad tidsplan och ekonomisk planering för Iter i november 2015 innebär att budgetmyndigheten inte kommer att kunna ta hänsyn till den nya informationen i det årliga budgetförfarandet för 2016. Parlamentet uppmanar dessutom med eftertryck det europeiska gemensamma företaget för Iter och utveckling av fusionsenergi att utan dröjsmål lägga fram den begärda rapporten om beviljandet av ansvarsfrihet för 2013 och att följa upp parlamentets relevanta rekommendationer.

19.  Europaparlamentet understryker att tidigare underbudgetering av betalningsbemyndiganden har ökat gapet mellan åtaganden och betalningar i flera program under rubrik 1a, och därmed bidragit till den kraftiga ökningen i de utestående åtagandena jämfört med de andra rubrikerna. Parlamentet är bekymrat över att kommissionen har tvingats sänka beloppet för förhandsfinansiering och, vilket är mer oroande, skjuta upp nya ansökningsomgångar och fördröja undertecknandet av kontrakt. Parlamentet noterar till exempel att i samband med Horisont 2020 beräknar kommissionen att i ett normalt scenario för genomförandet utan några begränsningar för betalningsbemyndigandena, skulle omkring 1 miljard euro mer ha betalats ut i slutet av 2014. Samtidigt som parlamentet välkomnar kommissionens ansträngningar att hålla betalningssituationen under kontroll, betonar parlamentet på nytt att det under inga omständigheter kommer att tolerera att ett långsammare genomförande av programmen under 2014–2020 betraktas som ett sätta att hantera betalningsunderskottet på.

20.  Europaparlamentet välkomnar därför ökningen av betalningsbemyndigandena med 11,4 % till 17,5 miljarder euro jämfört med 2015 och ökningen i fråga om förhållandet mellan betalningar och åtaganden för 2016. Parlamentet noterar särskilt att för flera program (Copernicus, Erasmus+, Horisont 2020, FSE –Transport, kärnsäkerhet och nedläggning av kärnkraftverk) överskrider betalningsbemyndigandena nivån för åtagandebemyndigandena.

Underrubrik 1b – Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning

21.  Europaparlamentet noterar det föreslagna beloppet på 50,8 miljarder euro i åtaganden (+3,2 % jämfört med 2015 (effekten av omfördelningen neutraliserad)) och 49,1 miljarder euro i betalningar (-4 %) för underrubrik 1b, vilket ger en liten marginal på 15,3 miljoner euro under taket för åtagandena. Parlamentet påminner om att sammanhållingspolitiken är EU:s huvudstrategi för investeringar och inriktad på att minska skillnaderna mellan EU:s regioner genom att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen. Parlamentet understryker att instrument såsom ESF, Eruf, Sammanhållningsfonden och ungdomssysselsättningsinitiativet är av avgörande betydelse för att främja konvergens, minska utvecklingsgapet och stödja skapandet av hållbara arbetstillfällen av hög kvalitet. Parlamentet betonar den centrala roll som EU:s sammanhållningspolitik spelar för att Europa 2020-strategins mål ska uppnås.

22.  Europaparlamentet betonar att 44 % av betalningsbemyndigandena som förslås för 2016 täcker utestående betalningskrav för tidigare programperioder, vilket innebär att det bara finns 26,8 miljarder euro i betalningar för lanseringen av de nya sammanhållningsprogrammen under perioden 2014–2020. Parlamentet anser att de föreslagna betalningsbemyndigandena därför är ett absolut minimum för vad som behövs i denna underrubrik.

23.  Europaparlamentet påminner om att ett belopp på 21,6 miljarder euro behövs i 2016 års budget för att sänka nivån på utestående betalningskrav för sammanhållningsprogrammen 2007–2013 från 24,7 miljarder euro i slutet av 2014 och 20 miljarder euro i slutet av 2015 till ungefär 2 miljarder euro i slutet av 2016, vilket beskrivs i kommissionens bedömning som bifogas det gemensamma uttalandet om en betalningsplan för 2015–2016. Parlamentet begär med eftertryck att man, för att inte äventyra EU:s trovärdighet, i framtiden undviker en liknande onormal eftersläpning av obetalda räkningar.

24.  Parlamentet betonar, utöver sin begäran att sysselsättningsinitiativet för ungdomar ska fortsätta, att det är mycket viktigt att främja ett effektivt och snabbt genomförande av initiativet i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vidta alla åtgärder som krävs för att prioritera att de nationella ungdomsgarantisystemen sätts igång, när så är lämpligt med beaktande av revisionsrättens rekommendationer i dess särskilda rapport nr 3/2015. Parlamentet upprepar att den ökning av förhandsfinansieringen till 30 %, som fick starkt stöd av parlamentet, är beroende av att medlemsstaterna snabbt lämnar in ansökningarna om mellanliggande betalningar (inom ett år), som ska förverkligas under 2016. Parlamentet insisterar på att den ökade förhandsfinansieringen av ungdomsinitiativet för sysselsättning inte bör få några negativa konsekvenser för genomförandet av andra delar av Europeiska socialfonden (ESF).

Rubrik 2 – Hållbar tillväxt: naturresurser

25.  Europaparlamentet noterar det föreslagna beloppet på 63,1 miljarder euro i åtaganden (-0,1 % jämfört med 2015 (effekten av omfördelningen neutraliserad)) och 55,9 miljarder euro i betalningar (-0,2 %) för rubrik 2, vilket ger en marginal på 1,2 miljarder euro under taket för åtagandena och en marginal på 1,1 miljarder euro under undertaket för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EGFJ). Parlamentet påpekar att mekanismen för budgetdisciplin endast tillämpas i syfte att upprätta en reserv för kriser inom jordbrukssektorn. Parlamentet inväntar kommissionens ändringsskrivelse som förväntas läggas fram i oktober 2015, vilken bör baseras på uppdaterad information om finansieringen av Europeiska garantifonden för jordbruket. Parlamentet betonar att överföringar mellan den gemensamma jordbrukspolitikens två pelare leder till en total ökning av det tillgängliga beloppet för landsbygdsutveckling.

26.  Europaparlamentet betonar att förslaget till budget för 2016 återspeglar minskade behov av interventioner på jordbruksmarknaden jämfört med 2015 års budget, främst på grund av effekterna under 2015 av nödåtgärderna till följd av Rysslands embargo mot import av vissa jordbruksprodukter från EU. Parlamentet noterar att enligt kommissionen behövs inga ytterligare åtgärder inom ramen för 2016 års budget. Parlamentet betonar målen om ökad konkurrenskraft och hållbarhet i det europeiska jordbruket, och begär att resurser ska tilldelas för att dessa mål ska kunna uppnås.

27.  Europaparlamentet understryker att den reformerade gemensamma fiskeripolitiken erbjuder en långtgående rättslig ram för att möta de utmaningar som säkrandet av ett ansvarsfullt fiske innebär, bland annat genom insamling av uppgifter, och välkomnar att outnyttjade anslag från 2014 överfördes till Europeiska havs- och fiskerifonden 2015. Om effekterna av denna omfördelning neutraliseras ökar anslagen till fonden ytterligare under 2016. Parlamentet noterar emellertid att när det gäller betalningarna kompenseras utfasningen av det förra programmet endast delvis av inledandet av det nya, vilket innebär lägre anslag för 2016.

28.  Europaparlamentet välkomnar de ökade anslagen till Life-programmet för miljö och klimatförändringar, både när det gäller åtaganden och betalningar. Parlamentet välkomnar de första stegen mot en miljöanpassning av EU:s budget och påpekar behovet av att ytterligare öka takten.

Rubrik 3 – Säkerhet och medborgarskap

29.  Europaparlamentet välkomnar att budgetförslaget för 2016 innebär att stödet till alla program under rubrik 3 ökar och uppgår till 2,5 miljarder euro i åtagandebemyndiganden (+12,6 % jämfört budgeten för 2015 (effekten av omfördelningen neutraliserad) och 2,3 miljarder euro i betalningsbemyndiganden (+9,7 %). Parlamentet påpekar att detta inte lämnar någon marginal för ytterligare ökade anslag eller pilotprojekt och förberedande åtgärder under rubrik 3. Parlamentet anser att i dagens geopolitiska läge, som särskilt beror på de ökande migrationsströmmarna, är den nivå som fastställts för taken för den klart minsta rubriken i den fleråriga budgetramen eventuellt föråldrad och bör korrigeras i samband med eftervalsöversynen av den fleråriga budgetramen.

30.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens europeiska migrationsagenda och upprepar sitt stöd för en förstärkning av EU:s resurser och främjandet av en kultur där bördor fördelas rättvist och där det råder solidaritet inom områdena asyl, migration och förvaltningen av de yttre gränserna. Parlamentet lovordar därför de ökade åtagandebemyndigandena för fonden för inre säkerhet och asyl-, migrations- och integrationsfonden, som inbegriper utvecklingen av det gemensamma europeiska asylsystemet. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag att ta flexibilitetsmekanismen i anspråk till ett belopp av 124 miljoner euro för att ta itu med den nuvarande migrationsutvecklingen i Medlehavsområdet. Parlamentet ifrågasätter om den föreslagna finansieringen är tillräcklig. Parlamentet understryker behovet av en strikt kontroll av användningen av dessa fonder.

31.  Parlamentet betonar att med tanke på hur många människor som anländer till unionens södra kuster och den allt större roll som Easo måste spela i asylhanteringen, är förslaget att öka personalstyrkan vid Easo med endast 6 tjänster helt klart otillräckligt. Parlamentet begär därför en lämplig personalstyrka och budget för Easo för 2016 för att stödkontoret ska kunna utföra sina uppgifter och sin verksamhet på ett effektivt sätt.

32.  Europaparlamentet anser att budgetkonsekvenserna och de ytterligare uppgifter som följer av de åtgärder som presenterats som en del av EU:s agenda för migration och EU:s agenda för säkerhet med avseende på Europol bör bedömas i detalj av kommissionen för att budgetmyndigheten ska kunna göra en korrekt anpassning av Europols budget- och personalbehov. Parlamentet betonar Europols roll för att ge gränsöverskridande stöd till medlemsstaterna och för informationsutbytet. Parlamentet understryker behovet att säkerställa en lämplig budget och personalstyrka för Easo för 2016 för att stödkontoret ska kunna utföra sina uppgifter och sin verksamhet på ett effektivt sätt.

33.  Europaparlamentet anser att de berörda organen inte bör omfattas av några personalneddragningar eller omplaceringar av personal och att de måste avdela sin personal på lämpligt sätt för att kunna fullgöra sitt ökade ansvar.

34.  Europaparlamentet påminner också om att parlamentet konsekvent och med eftertryck ställer sig bakom en tillräcklig finansiering för kultur- och medieprogram. Parlamentet välkomnar därför ökningen av anslagen till programmet Kreativa Europa, bland annat multimedieåtgärder, jämfört med 2015 års budget, samtidigt som det ställer sig tvivlande till den administrativa uppdelningen av programmets kultur- och mediedelar. Parlamentet stöder också den föreslagna ökningen av anslagen till Europa för medborgarna, eftersom detta program är mycket viktigt för medborgarnas delaktighet i den demokratiska processen i Europa. Parlamentet anser att det europeiska medborgarinitiativet är ett centralt instrument för deltagandedemokrati i EU, och begär att initiativets synlighet och tillgänglighet förbättras. Parlamentet lyfter fram den positiva roll som paneuropeiska nätverk av lokala och nationella medier spelar, exempelvis EuranetPlus.

35.  Europaparlamentet betonar att livsmedels- och fodersäkerhet, konsumentskydd och hälsa är områden som är av central betydelse för EU-medborgarna. Parlamentet uppskattar därför de ökade åtagandebemyndigandena för programmet Livsmedel och foder, folkhälsoprogrammet och programmet för konsumentskydd jämfört med budgeten för 2015.

Rubrik 4 – Europa som global partner

36.  Europaparlamentet välkomnar den totala ökningen av anslagen till rubrik 4, som uppgår till 8,9 miljarder euro i åtagandebemyndiganden (+5,6 % jämfört med 2015 års budget), samtidigt som det finns en marginal på 261,3 miljoner euro under taket. Parlamentet noterar att detta visar att solidariteten med tredjeländer är stor. Parlamentet anser att EU-budgeten är av avgörande betydelse för att nå ut till människor i nöd och för att främja grundläggande europeiska värderingar. Parlamentet är tillfreds med att de ekonomiska och sociala svårigheter som EU ställts inför under de senaste åren inte har inneburit att mindre uppmärksamhet har ägnats resten av världen. Parlamentet anser dock att ytterligare förstärkningar av vissa prioriterade områden, såsom det europeiska grannskapsinstrumentet, inbegripet stöd till fredsprocessen i Mellanöstern, Palestina och UNRWA, troligtvis kommer att krävas på grund av den pågående humanitära och politiska krisen i grannskapet och även längre bort.

37.  Europaparlamentet välkomnar de ökade betalningsbemyndiganden som begärts av kommissionen för alla program under rubrik 4 (+28,5 % till 9,5 miljarder euro), vilket innebär att betalningarna överstiger åtagandena, särskilt på områdena utveckling, humanitärt bistånd och EU-bistånd till Palestina och UNRWA. Parlamentet anser att sådana ökningar fullständigt motiveras av behovet att vidta åtgärder för att motverka effekterna av det dramatiska betalningsunderskottet i denna rubrik 2014 och 2015, vilket har gjort att kommissionen har minskat förhandsfinansieringen och skjutit upp de rättsliga åtagandena. Parlamentet påminner om att ett belopp på 1,7 miljoner euro i räntor för försenade betalningar måste betalas under 2015 under rubrik 4. Parlamentet förväntar sig att gapet mellan åtagandena och betalningarna gradvis minskas och att eftersläpningen av obetalda räkningar hamnar på en normal nivå igen. Parlamentet betonar att detta är nödvändigt för de sårbara stödmottagarnas finansiella stabilitet och för att EU ska kunna agera som en tillförlitlig partner gentemot internationella organisationer.

38.  Europaparlamentet anser att externa finansieringsinstrument tillhandahåller verktyg för att på ett mångfacetterat sätt och parallellt med deras respektive mål ta itu med de grundläggande orsakerna till dessa utmaningar på områdena inre säkerhet och migration, som är centrala för nästa års budget, med särskilt fokus på unionens södra och östra gränser och mer generellt på konfliktdrabbade områden. Parlamentet framhäver särskilt finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och det europeiska grannskapsinstrumentet, men även politikområden där ökningarna blir mer måttliga såsom humanitärt bistånd, stabilitets- och fredsinstrumentet, den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att tydligt fastställa områden som kan bidra till hanteringen av dessa aktuella utmaningar och där potentiella ökningar kan användas effektivt. I detta avseende påminner parlamentet om vikten av att ge stöd för att minska och på sikt utrota fattigdomen, och behovet att låta mänskliga rättigheter, jämlikhet mellan könen, social sammanhållning och bekämpning av ojämlikhet stå i centrum för EU:s biståndsinsatser till tredjeländer.

39.  Europaparlamentet understryker den märkbara ökningen av beloppet i 2016 års budget för garantifonden för åtgärder avseende tredje land, som förvaltas av Europeiska investeringsbanken, och noterar att detta bland annat beror på lanseringen av lånen i form av makrofinansiellt bistånd till Ukraina.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att se till att en integrerad strategi tillämpas i strategiska länder som tar emot en relativt omfattande finansiering från flera olika EU-källor, såsom Ukraina och Tunisien. Parlamentet anser att ett starkare politiskt och ekonomiskt inflytande från EU:s sida kan uppnås genom att man ser till att sammanhållningen och samordningen mellan de största aktörerna i EU och på plats ökar, genom att förenkla och förkorta förfaranden och genom att ge en tydligare bild av EU:s insatser.

Rubrik 5 – Administration

41.  Europaparlamentet noterar att rubrik 5 ökas med 2,9 % jämfört med budgeten för 2015 till 8 908,7 miljoner euro, och att detta belopp står för institutionernas samlade administrativa utgifter (+2,2 %) samt pensioner och Europaskolorna (+5,4 %). Parlamentet noterar att en marginal på 574,3 miljoner euro återstår under taket. Parlamentet betonar att rubrik 5:s andel av EU-budgeten förblir stabilt på 5,8 %. Parlamentet påminner emellertid om att detta belopp inte tar hänsyn till tekniskt stöd som räknas som driftsutgifter.

Särskilda instrument

42.  Europaparlamentet bekräftar på nytt att särskilda instrument är avgörande för att den fleråriga budgetramen ska iakttas och genomföras till fullo och på grund av sina egenskaper bör räknas utanför och utöver taken, både när det gäller åtagandena och betalningarna, särskilt vid beräkningen av den samlade marginalen för betalningarna. Parlamentet välkomnar den föreslagna pariteten mellan åtagandena och betalningarna för reserven för katastrofbistånd. Parlamentet noterar att de belopp som avsatts för reserven för katastrofbistånd, Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och Europeiska unionens solidaritetsfond i förslaget till budget för 2016 är relativt stabila eller har ökat något.

Pilotprojekt – förberedande åtgärder

43.  Europaparlamentet betonar hur viktiga pilotprojekt och förberedande åtgärder är som verktyg för formuleringen av politiska prioriteringar och för att bana väg för nya initiativ som kan komma att förvandlas till EU-verksamhet och -program, även initiativ som ska återspegla och åtfölja de ekonomiska, miljömässiga och sociala förändringarna i EU. Parlamentet är bekymrat över att kommissionen inte har anslagit några medel för en fortsättning av vissa ytterst framgångsrika pilotprojekt och förberedande åtgärder, särskilt under rubrik 3. Parlamentet har för avsikt att gå vidare med att fastställa ett väl avvägt paket med pilotprojekt och förberedande åtgärder. Parlamentet noterar att i det nuvarande förslaget är marginalen i vissa rubriker ganska begränsad, eller till och med obefintlig, och har för avsikt att undersöka hur utrymme kan skapas för eventuella pilotprojekt och förberedande åtgärder.

Decentraliserade byråer

44.  Europaparlamentet understryker den avgörande roll som decentraliserade byråer spelar i EU:s politiska beslutsfattande och är fast beslutet att utvärdera varje enskild byrås budget- och personalbehov för att se till att alla har tillräckliga anslag och tillräckligt med personal, vilket särskilt gäller de byråer som nyligen har fått nya uppgifter eller som har fått en större arbetsbörda på grund av hur de politiska prioriteringarna har fastställts eller av andra orsaker. Parlamentet är särskilt fast beslutet att förse byråerna på området för rättsliga och inrikes frågor med de resurser de behöver för att hantera de aktuella utmaningarna på migrationsområdet. Parlamentet betonar på nytt sitt motstånd mot omplaceringspoolen och förväntar sig att en lösning hittas under budgetförfarandet för att förhindra ytterligare nedskärningar av personalen i decentraliserade byråer. Parlamentet upprepar dessutom sin avsikt att använda sig av den interinstitutionella arbetsgruppen om de decentraliserade byråerna och organen för att finna en gemensam utgångspunkt för institutionerna när det gäller den budgetmässiga hanteringen av byråerna, även med tanke på förlikningen om budgeten för 2016.

o
o   o

45.  Europaparlamentet begär ett förstärkt budgetstöd för att möjliggöra adekvat yrkesutbildning och omskolning i de sektorer som lider brist på arbetskraft samt i nyckelsektorer som har hög sysselsättningsskapande potential såsom den gröna ekonomin, kretsloppsekonomin, hälso- och sjukvården samt IKT-sektorn. Parlamentet betonar att budgeten för 2016 bör tillhandahålla tillräckligt stöd för främjandet av social delaktighet och för åtgärder som syftar till att utrota fattigdom och stärka människor som lever i fattigdom eller har drabbats av social utestängning. Parlamentet påminner om att jämställdhetsfrågan bör integreras i EU:s politik och beaktas i budgetförfarandet. Parlamentet begär med eftertryck att ekonomiskt stöd ges till alla program som främjar skapandet av arbetstillfällen och social delaktighet för dem som är missgynnade på flera olika sätt på arbetsmarknaden, t.ex. långtidsarbetslösa, funktionshindrade, de som tillhör en minoritet och personer som är overksamma eller låtit sig avskräckas.

46.  Europaparlamentet påminner om att med program som förväntas vara i full gång, integreringen av nya viktiga initiativ på områdena investeringar och migration, möjligheten att lösa problem från tidigare år såsom betalningar och särskilda instrument, och den första aktiveringen av de nya bestämmelserna om den fleråriga budgetramen, såsom den samlade marginalen för åtaganden, kommer 2016 års budgetförfarande att bli ett test för att bedöma rådets tillvägagångssätt för betalningsplanen samt av bedömningen av den nuvarande fleråriga budgetramen. Parlamentet påminner kommissionen om dess rättsliga skyldighet att senast i slutet av 2016 lägga fram en översyn av hur den fleråriga budgetramen fungerar och att låta denna översyn kompletteras av ett lagstiftningsförslag om översyn av förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020. Parlamentet påminner om att parallellt med denna process bör kommissionen också bedöma det nya initiativet gällande egna medel, på grundval av de resultat som högnivågruppen för egna medel kommer fram till och som ska presenteras under 2016.

47.  Europaparlamentet uppskattar det breda samförstånd som har förekommit vid behandlingen av förslagen till ändringsbudgetar för 2015, vilket har visat på en gemensam vilja att iaktta den fleråriga budgetramen, genomföra de omsorgsfullt framförhandlade rättsliga grunderna och säkerställa finansieringen av de nya programmen. Parlamentet vill se en fortsättning på samarbetsandan mellan kommissionen och budgetmyndighetens två parter och hoppas att detta till slut kommer att leda till att man kan ta itu med orsakerna till den ökade eftersläpningen av betalningarna, som är inbyggd i budgetförfarandet. Parlamentet förväntar sig att samma anda råder under förhandlingarna om 2016 års budget, och när det gäller att finna sätt att hantera nya, oförutsebara framtida utmaningar.

48.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

BILAGA I: GEMENSAMT UTTALANDE OM DATUM FÖR BUDGETFÖRFARANDET OCH VILLKOR FÖR ARBETET I FÖRLIKNINGSKOMMITTÉN 2015

A.  I enlighet med del A i bilagan till det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning har Europaparlamentet, rådet och kommissionen nått enighet om följande viktiga datum för budgetförfarandet 2016:

1.  Innan rådet antar sin ståndpunkt kommer ett trepartsmöte att sammankallas den 14 juli.

2.  Rådet kommer att sträva efter att anta sin ståndpunkt och översända den till Europaparlamentet senast i vecka 38 (tredje veckan i september) för att göra det lättare att i god tid nå en överenskommelse med Europaparlamentet.

3.  Europaparlamentets budgetutskott kommer att sträva efter att rösta om ändringarna av rådets ståndpunkt senast i slutet av vecka 42 (i mitten av oktober).

4.  Ett trepartsmöte kommer att sammankallas den 19 oktober innan Europaparlamentet inleder sin behandling.

5.  Europaparlamentet röstar i plenum om sin behandling under vecka 44 (plenarsessionen den 26–29 oktober).

6.  Förlikningsperioden inleds den 29 oktober. I överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 314.4 c i EUF-fördraget kommer tidsfristen för förlikning att löpa ut den 18 november 2015.

7.  Förlikningskommittén sammanträder den 9 november i Europaparlamentets regi och den 13 november i rådets regi och får vid behov återuppta sina sammanträden. Förlikningskommitténs sammanträden förbereds vid ett eller flera trepartsmöten. Ett trepartsmöte planeras äga rum den 11 november. Ytterligare trepartsmöten kan sammankallas under den 21 dagar långa förlikningsperioden.

B.  Villkoren för arbetet i förlikningskommittén anges i del E i bilagan till det ovannämnda interinstitutionella avtalet.

BILAGA II: GEMENSAMT UTTALANDE OM EN BETALNINGSPLAN 2015−2016

Som en uppföljning av det gemensamma uttalande om en betalningsplan som man enats om i december 2014 som en del av den överenskommelse som nåddes om 2014 och 2015 års budgetar har de tre institutionerna, på grundval av det dokument som kommissionen översände den 23 mars 2015, gemensamt utvärderat läget och betalningsutsikterna i EU:s budget.

Europaparlamentet, rådet och kommissionen har enats om följande:

1.  Lägesrapport

Europaparlamentet och rådet noterar kommissionens grundliga utvärdering, som lämnats i dokumentet Elements for a payment plan to bring the EU budget back onto a sustainable track (i bilagan), som analytisk grund för identifiering av de huvudsakliga drivkrafterna bakom det ökande antalet utestående betalningskrav vid årets slut, och till stöd för att uppnå målet att minska antalet obetalda fakturor, med ett särskilt fokus på genomförandet av de sammanhållningspolitiska programmen 2007–2013.

a)  Begränsningar för de betalningsbemyndiganden som beviljades i de tidigare budgetarna i kombination med genomförandecykeln för sammanhållningsprogrammen har lett till en gradvis uppbyggnad av en ohållbar eftersläpning av utestående betalningskrav vid årets slut, och en rekordhög nivå på 24,7 miljarder euro kunde konstateras i slutet av 2014. Institutionerna är dock medvetna om att de svåra beslut som fattades med avseende på 2014 och 2015 års budgetar till stor del har stabiliserat eftersläpningen.

b)  Vidare har de uteblivna betalningarna inneburit att genomförandet av programmen 2014–2020 under andra rubriker har saktats ned, främst på grund av strävan att uppfylla avtalsförpliktelser som härrör från tidigare åtaganden och därmed undvika ränta för sen betalning. Detta i ett läge när dessa viktiga program förväntas bidra till tillväxt och sysselsättning i Europa och till att säkra unionens ställning på den internationella arenan.

2.  Prognos

c)  Europaparlamentet och rådet noterar den prognos för 2015 och 2016 som kommissionen lagt fram där analysen ger vid handen att det kan vara möjligt att minska eftersläpningen vid årets slut av utestående betalningskrav för sammanhållningsprogrammen 2007–2013 till en nivå runt 2 miljarder euro vid slutet av 2016, särskilt med tanke på att sammanhållningsprogrammens slutskede närmar sig, och förutsatt att tillräckliga betalningsbemyndiganden beviljas i 2016 års budget. Detta bör bidra till att negativa återverkningar och onödiga förseningar i genomförandet av programmen för 2014–2020 kan undvikas.

d)  Europaparlamentet och rådet understryker sitt åtagande att fasa ut den ohållbara eftersläpningen av utestående betalningskrav för 2007–2013 års sammanhållningsprogram. De åtar sig att samarbeta fullt ut för att kunna bevilja så många betalningsbemyndiganden i 2016 års budget att det blir möjligt att nå ett sådant mål. I överläggningarna kommer de att beakta den aktuella prognosen, som kommissionen kommer att ta med och vidareutveckla i sina beräkningar för budgetförslaget för 2016.

e)  Kommissionen kommer att fortsätta att noga övervaka utvecklingen av eftersläpningen och vid behov föreslå lämpliga åtgärder för att säkerställa en ordnad utveckling av betalningsbemyndiganden i linje med de godkända åtagandebemyndigandena.

f)  De tre institutionerna erinrar om sitt åtagande att aktivt övervaka genomförandet av betalningar under 2015. Som ett led i deras fortlöpande diskussioner bekräftar de sin vilja att anordna särskilda interinstitutionella möten den 26 maj, 14 juli och 19 oktober, i syfte att säkerställa en hållbar budgeteringsprocess. Dessa interinstitutionella möten bör också behandla de långsiktiga prognoserna för betalningsutvecklingen fram till slutet av den nuvarande fleråriga budgetramen, för vilken kommissionen uppmanas att vid behov lägga fram alternativa scenarier.

g)  För att underlätta processen för övervakning av programmen 2007–2013 kommer kommissionen att i juli och oktober rapportera om genomförandet av budgeten, dels jämfört med månadsprognoserna för budgetåret, dels jämfört med föregående år fram till dags dato, liksom utvecklingen av eftersläpningen av utestående betalningskrav i underrubrik 1b.

h)  Europaparlamentet och rådet är fast beslutna att undvika en motsvarande uppbyggnad av eftersläpning i framtiden och uppmanar kommissionen att noga kontrollera genomförandet av programmen för 2014–2020 och att inrätta ett system för tidig varning. För att uppnå detta åtar sig kommissionen att utveckla lämpliga verktyg för att under budgetförfarandets gång löpande tillhandahålla prognoser för betalningar, per underrubrik för underrubrikerna 1b, 2 och 5 och per program för underrubrikerna 1a, 3 och 4 med inriktning på år N och år N+1, inklusive utvecklingen av obetalda fakturor och utestående åtaganden; dessa prognoser kommer regelbundet att uppdateras på grundval av budgetbeslut och sådan utveckling av relevans som påverkar programmens betalningsprofiler; betalningsprognoser kommer att presenteras i juli inom ramen för de interinstitutionella möten om betalningar som föreskrivs i punkt 36 tredje stycket i det interinstitutionella avtalet.

i)  Detta bör göra det möjligt för budgetmyndigheten att fatta nödvändiga beslut i god tid, så att man kan undvika framtida uppbyggnad av ohållbar eftersläpning av utestående betalningskrav vid årets slut samtidigt som man till fullo respekterar och genomför de avtal som ingåtts som en del av den fleråriga budgetramen och det årliga budgetförfarandet.

Inslag i en betalningsplan som ska föra in EU:s budget på ett hållbart spår igen

Innehållsförteckning

Sammanfattning

1.   Bakgrund

2.   Situationen vid utgången av 2014

2.1.   Genomförandet vid utgången av 2014

2.2.   Mildrande åtgärder som vidtagits under 2014

3.   terminologi

3.1.   Projektcykel

3.2.   Utestående åtaganden (RAL)

3.3.   Kassaflödesbegränsningar respektive underskott av betalningsbemyndiganden

3.4.   Eftersläpning av utestående betalningsanspråk vid årets slut

4.   Rubrik 1b: eftersläpningens utveckling och utsikter

4.1.   Genomförandet av strukturfonderna 2007–2013

4.2.   Profil för utestående betalningsanspråk för programperioden 2007-2013

4.3.   Eftersläpningens delar och typer

4.4.   Utsikter för betalningar 2007–2013 (anspråk) under 2015 och 2016

4.5.   Förväntade betalningsanspråk för 2016

4.6.   Sammanfattning av uppgifter som används för att beräkna betalningsanspråk och eftersläpningarna

4.7.   Betalning vid avslutande

5.   Övriga rubriker: Utsikter för programmen 2007-2013

5.1.   Översikt

5.2.   Delad förvaltning av program i rubrikerna 2 och 3

5.2.1.   Rubrik 2

5.2.2.   Rubrik 3

5.3.   Direkt förvaltning av program i rubrikerna 1a och 4

5.3.1.   Rubrik 1a

5.3.2.   Rubrik 4

6.   Utsikter för programmen 2014–2020

7.   Slutsatser

Bilaga 1: information SOM ÖVERSÄNTS AV KOMMISSIONEN den 15 DECEMBER 2014

Bilaga 2: Rubrik 1b: De senaste prognoserna från Medlemsstaterna

Sammanfattning

Det ökade gapet mellan godkända betalningsbemyndiganden och de åtaganden som de europeiska institutionerna tidigare ingått har varit en av de centrala aspekterna av utvecklingen när det gäller genomförandet av EU:s budget, särskilt sedan 2012. Denna betalningsklyfta har fått ett antal negativa konsekvenser inom olika utgiftsområden, och har framför allt lett till en ökad eftersläpning av utestående betalningsanspråk för sammanhållningsprogrammen för 2007–2013 (rubrik 1b), något som nådde en historisk toppnivå vid utgången av 2014.

Denna ökade eftersläpning av utestående betalningsanspråk är en följd av att betalningsanspråken avseende programcykeln 2007–2013 ökade till en toppnivå samtidigt som betalningstaket inom den fleråriga budgetramen sänktes år 2014, vilket skedde i ett allmänt klimat präglat av konsolidering av de offentliga finanserna på nationell nivå. Två olika faktorer är därför avgörande för att man ska förstå denna utveckling.

För det första, den cykliska ökningen av betalningsanspråken till följd av det fortlöpande genomförandet av sammanhållningsprogrammen för 2007–2013, vilka ska betalas ut under de första åren av den fleråriga budgetramen för 2014–2020. Efter en långsam start för programmen 2007–2009, vilket (bland annat) berodde på finanskrisens följder och de vidtagna motåtgärderna, har genomförandet ökat sedan 2012. Betalningsanspråken har sålunda ökat årligen och nådde ett historiskt rekord på 61 miljarder euro 2013 inom sammanhållningspolitiken, som drivits på av tidsfrister för genomförandet och de bestämmelser om automatiskt återtagande som fastställs i lagstiftningen om sammanhållningspolitiken(5).

Det har varit svårt att hantera en sådan kraftig ökning av betalningsanspråken för sammanhållningspolitiken 2007–2013 i EU:s budget, samtidigt som andra program är i full gång och taket för betalningarna var lägre 2014, och mot bakgrund av den pågående budgetkonsolideringen i medlemsstaterna.

Den andra avgörande faktorn som kan förklara denna utveckling är den betydande sänkningen av betalningstaket i den nya fleråriga budgetramen, vilken var särskilt drastisk (8 miljarder lägre) 2014. Den brist på betalningsbemyndiganden som detta gett upphov till påverkar inte endast sammanhållningspolitiken (rubrik 1b), utan även andra utgiftsområden och i synnerhet politikområdena Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning (rubrik 1a), Europa i världen (rubrik 4) och Säkerhet (rubrik 3).

För att möta denna utmaning vidtog kommissionen åtgärder för att trygga en aktiv förvaltning av de knappa betalningsbemyndigandena, nämligen följande: snabbt vidta åtgärder för att återkräva felaktigt utbetalda belopp, begränsa outnyttjade belopp på förvaltningskonton, minska förfinansieringsprocenterna, på bästa sätt utnyttja de tillåtna sista betalningsdatumen, senarelägga inbjudningar att lämna förslag/anbudsinfordringar och relaterad upphandling och i högre grad prioritera länder som erhåller finansiellt stöd.

Budgetmyndigheten informerades dessutom i god tid om de olika utmaningarna och utvecklingstendenserna och olika ändringsbudgetar föreslogs för att öka de godkända betalningsbemyndigandena.

Trots ökningen av betalningsbemyndigandena genom ändringsbudgetar som godkänts av parlamentet och rådet(6), och trots kommissionens aktiva förvaltning av tillgängliga betalningsbemyndiganden, har eftersläpningen av utestående betalningsanspråk hela tiden ökat: endast för sammanhållningspolitiken 2007–2013 uppgick beloppet till 24,7 miljarder euro vid utgången av 2014(7).

Tack vare de mildrande åtgärder som kommissionen vidtog kunde eftersläpningen i stor utsträckning kontrolleras inom andra politikområden som förvaltas direkt av kommissionen. De flesta av de betalningsbemyndiganden som fanns tillgängliga 2014 användes till att fullgöra kontraktsbaserade skyldigheter som härrörde från den förra programperioden och på detta sätt minimera påföljderna för sena betalningar, vilka trots detta ökade femfaldigt på ett år (till 3 miljoner euro)(8). Genom dessa åtgärder undvek man större negativa finansiella konsekvenser för EU:s budget, men de innebar att ett antal betalningsdatum fick flyttas fram till 2015, vilket påverkade aktörernas legitima förväntningar eftersom de kanske var tvungna att flytta fram startdatumen för sina projekt och/eller tillfälligt öka samfinansieringen.

Avslutandet av sammanhållningsprogrammen för perioden 2007–2013 närmar sig. Under 2014 minskade det totala antalet mottagna betalningsanspråk till 53 miljarder (från 61 miljarder 2013). Enligt de senaste prognoserna (januari 2015) förväntas medlemsstaterna lägga fram betalningsanspråk för ett belopp på ca 48 miljarder euro 2015 och 18 miljarder euro 2016. Dessa siffror kan emellertid inte beaktas till det nominella värdet, eftersom det under 2015–2016 kommer att finnas ett tak för betalningsanspråk som förfaller till betalning på 95 % av programmets hela finansieringsram i enlighet med bestämmelserna i relevant lagstiftning(9). Kommissionen uppskattar att de resulterande betalningsanspråk som förfaller till betalning 2015 uppgår till ca 35 miljarder euro och upp till 3,5 miljarder euro 2016.

I budgeten för 2015 godkänns nästan 40 miljarder euro i betalningsbemyndiganden för sammanhållningspolitiken 2007–2013. Denna budget kommer att täcka både eftersläpade betalningar (24,7 miljarder euro, vilket tar i anspråk 62 % av budgeten för sammanhållningspolitiken 2017–2013) och nya betalningsanspråk som mottagits i tid för att betalas (uppskattningsvis 35 miljarder euro). Resultatet blir att eftersläpningen vid utgången av 2015 uppskattas ha minskat till ett belopp på 20 miljarder euro.

I detta skede uppskattar kommissionen att upp till 23,5 miljarder euro kommer att behövas för att täcka de återstående betalningsanspråken före avslutandet och för att åtgärda eftersläpningen. I sitt förslag till budget för 2016 kommer kommissionen att finjustera betalningsbemyndigandena för rubrik 1b, för att se till att detta åstadkoms tillsammans med ett korrekt genomförande av programmen för 2014–2020.

Budgetåret 2015 för sammanhållningspolitiken (miljarder euro)

Tillgängliga betalningsbemyndiganden i budgeten 2015

(1)

39,5

—  Av vilka eftersläpningar i slutet av 2014

(2)

24,7

—  Av vilka prognoserna för 2015 med ett tak på 95 %

(3)

~35

Förväntad eftersläpning i slutet av 2015

(4)=(1)-(2)-(3)

~20

Budgetåret 2016 för sammanhållningspolitiken (miljarder euro)

Förväntad eftersläpning i slutet av 2015

(1)

~20

Maxbelopp för återstående betalningsanspråk som förväntas mottas under 2016 för avslutandet

(2)

~3,5

Maxbelopp för betalningsanspråk som ska täckas av 2016 års budget

(3)=(1)+(2)

~23,5

På samma sätt bör nivån på de betalningsbemyndiganden som föreslås för andra politikområden i 2016 års budget göra det möjligt att uppfylla skyldigheter som härrör från tidigare åtaganden och minimera riken för sena räntebetalningar, men även trygga en adekvat nivå på genomförandet och upphandlingen när det gäller programmen under perioden 2014–2020.

Den fleråriga karaktären hos en betydande andel av EU-budgeten förklarar tidsskillnaden mellan tidpunkten då åtagandet registrerades och den tidpunkt då själva betalningen mot detta åtagande verkställdes. Det är därför normalt och väntat att en strukturell volym av utestående åtaganden (så kallade ”RAL”, dvs. den franska förkortningen för reste à liquider) ackumulerats. Med hänsyn till den lagstadgade tidsfristen för kommissionens utbetalning av betalningsanspråk(10) och koncentrationen av betalningsanspråk till slutet av året till följd av kravet att undvika tillbakadraganden och eventuella avbrott, anses det ”normalt” med ett visst antal utestående betalningsanspråk i slutet av året. Den ökade eftersläpningen under de senaste åren har emellertid nått ”onormala” nivåer(11), vilka i förväg tar en betydande och ökande del av följande års budget i anspråk och som inte är hållbara när det gäller sund ekonomisk förvaltning.

Kommissionen uppskattar att ungefär hälften av de utestående betalningsanspråk som släpar efter ifråga om sammanhållningspolitiken vid utgången av 2013 och 2014 var ”onormal”. Detta innebär att eftersläpningen var kopplad till bristen på godkända betalningsbemyndiganden i budgeten, vilket skapade en ”snöbollseffekt”. När avslutandet närmar sig kommer lägre betalningsnivåer att behövas under 2015 och 2016 och eftersläpningen kommer automatiskt att minska. Antalet betalningsavbrott och inställda utbetalningar förväntas också minska i och med att programmen avslutas. Med betalningsbemyndiganden på ca 21,5 miljarder euro för programmen för perioden 2007–2013 under 2016 kommer eftersläpningen enligt prognoserna att vara ca 2 miljarder euro vid utgången av 2016.

Sammanhållningsprogrammen 2007–2013: utvecklingen av eftersläpningen av utestående betalningsanspråk vid årets slut 2007–2016

20150708-P8_TA(2015)0263_SV-p0000002.png

Budgetmyndighetens två parter, rådet och Europaparlamentet, har insett behovet av att fasa ut den ”onormala” eftersläpning som ackumulerats. Dessa kom under förhandlingarna om 2015 års budget gemensamt överens om att ”till årets slut minska antalet obetalda fakturor, framför allt inom ramen för sammanhållningspolitiken, till den strukturella nivån under den nuvarande fleråriga budgetramen” och att ”verka för att under 2015 genomföra en plan för att minska antalet obetalda fakturor i samband med genomförandet av programmen för perioden 2007–2013 till den överenskomna nivån till halvtidsöversynen av den nuvarande fleråriga budgetramen”.

Detta dokument ger en solid grund för en samsyn för budgetmyndighetens två parter, vilka förväntas sträva efter att fatta beslut som gör det möjligt att fasa ut den onormala eftersläpningen av obetalda fakturor för programmen för perioden 2007–2013 före utgången av 2016.

Denna betalningsplan ger även möjlighet att dra vissa lärdomar när det gäller den framtida budgetförvaltningen:

­ Överenskommelsen om ändringsbudget nr 2/2014(12) vid utgången av 2014 var mycket viktig och bidrog i stor utsträckning till att stabilisera eftersläpningen av utestående betalningsanspråk på en nivå som kan fasas ut under en period på två år. Institutionerna har tagit ansvar inför en mycket svår budgetsituation i många medlemsstater.

Det åtgärder för en aktiv budgetförvaltning som kommissionen vidtagit har visat sig vara oumbärliga för att hantera bristen på betalningsbemyndiganden inom många politikområden. Dessa åtgärder kommer att behöva upprätthållas så länge de behövs för att undvika oproportionerliga avbrott för stödmottagare och/eller betalning av straffränta.

­ Även om genomförandet av programmen inom sammanhållningspolitiken följer en återkommande cykel kan storleken på topparna och dalarna jämnas ut genom att man genomför program så snabbt som möjligt i ett tidigt skede av programcykeln. Detta är särskilt önskvärt under de nuvarande ekonomiska förhållandena där investeringar verkligen behövs för att stimulera ekonomisk återhämtning och konkurrenskraft.

­ Ansökningar om betalning måste lämnas in regelbundet. Medlemsstaterna bör undvika onödiga administrativa dröjsmål genom att sända in sina ansökningar om betalning under hela året. Lämnas ansökningarna in regelbundet kan man förbättra budgetförvaltningen och bidra till att minimera eftersläpningen i slutet av året.

­ Dessutom är en tillräcklig budgetering av betalningsbemyndiganden ett nödvändigt villkor för att korrekt genomföra budgeten och undvika en ackumulering av en ohållbar nivå på utestående betalningsanspråk vid årets slut. Utöver detta, kommer man att behöva tillämpa den ”särskilda och maximala flexibilitet” som omnämns i Europeiska rådets slutsatsser och ordförande Barrosos uttalande i februari 2013, för att efterleva unionens rättsliga förpliktelser. Budgetmyndighetens beslut bör dessutom, i största möjliga utsträckning, möjliggöra en smidig betalningsprofil under den fleråriga budgetramens löptid.

­ Prognoskapaciteten måste förstärkas. Förutom de olika analyser som redan lagts fram(13) kommer kommissionen ytterligare att förbättra sina medellångfristiga och långfristiga prognoser för att i ett tidigt skede och i den utsträckning som det är möjligt kunna upptäcka eventuella problem. Den kommer särskilt att informera budgetmyndighetens två parter så snart den upptäckt någon utvecklinstendens vid genomförandet av programmen för perioden 2014–2020 som riskerar att göra betalningsprofilen ojämn.

1.  Bakgrund

Sedan 2011 har kommissionen brottats med en stigande nivå av utestående betalningsanspråk vid årets slut, trots att betalningstaken utnyttjades full ut 2013 och 2014 och trots att marginalen för oförutsedda utgifter togs i bruk 2014. Trots att praktiskt taget alla godkända betalningsbemyndiganden i de årliga budgetarna har använts har eftersläpningen av utestående betalningsanspråk vid årets slut för sammanhållningspolitiken (rubrik 1b) och särskilda program under andra rubriker (såsom rubrik 4 ”Europa i världen”) hela tiden ökat.

Kommissionen har följt parlamentets och rådets uppmaning att övervaka situationen under hela året och särskilda interinstitutionella möten har ägt rum under de senaste åren där man tagit del av lägesbedömningen. Sedan 2011 har kommissionen varit tvungen att lägga fram förslag till ändringsbudgetar (FÄB) som syftat till att avsevärt öka nivån på betalningsbemyndigandena för att råda bot på betalningsbristen. Ursprungligen lägre nivåer på godkända betalningsbemyndiganden har lett till återkommande förslag till ändringsbudgetar, vilket har komplicerat beslutsprocessen ifråga om budgetförslaget, som bör vara huvudmålet för förlikning. Omröstningar om ändringsbudgetar har skett sent, vilket gjort det ännu svårare att hantera betalningsprocessen.

Mot bakgrund av de stadigt stigande nivåerna för åtagandebemyndiganden visar figuren nedan de allt mer ansträngda årliga betalningsbudgetarna och taken samt den successiva minskningen av klyftan mellan betalningstak och de anslag man röstat om, vilket kulminerat i behovet att ta i bruk marginalen för oförutsedda utgifter 2014.

20150708-P8_TA(2015)0263_SV-p0000003.png

I december 2014, inom ramen för den överenskommelse som hade nåtts om 2014 och 2015 års budgetar, kom Europaparlamentet och rådet överens om följande uttalande:

”Institutionerna är överens om målet att till årets slut minska antalet obetalda fakturor, framför allt inom ramen för sammanhållningspolitiken, till den strukturella nivån under den nuvarande fleråriga budgetramen.

För att uppnå detta mål

­ samtycker kommissionen till att, tillsammans med de gemensamma slutsatserna om 2015 års budget, lägga fram den senaste prognosen för antalet obetalda fakturor i slutet av 2014; kommissionen kommer att uppdatera dessa siffror och lägga fram alternativa scenarier i mars 2015 när en helhetsbild av antalet obetalda fakturor i slutet av 2014 kommer att vara tillgänglig för de viktigaste politikområdena,

­ kommer de tre institutionerna, på denna grundval, att sträva efter att enas om en högsta gräns för antalet obetalda fakturor vid årets slut som kan anses vara hållbar,

­ kommer de tre institutionerna, på denna grundval samt i enlighet med förordningen om den fleråriga budgetramen, de överenskomna finansieringsramarna för programmen och alla andra bindande avtal, att verka för att under 2015 genomföra en plan för att minska antalet obetalda fakturor i samband med genomförandet av programmen för perioden 2007–2013 till den överenskomna nivån till halvtidsöversynen av den nuvarande fleråriga budgetramen; de tre institutionerna kommer att enas om en sådan plan i god tid före framläggningen av budgetförslaget för 2016; med tanke på det exceptionellt stora antalet obetalda fakturor är de tre institutionerna eniga om att överväga alla möjliga sätt för att minska detta antal.

Kommissionen samtycker till att varje år till sitt budgetförslag bifoga en utvärdering av antalet obetalda fakturor och en förklaring av hur budgetförslaget kommer att göra det möjligt att minska denna nivå samt med hur mycket. I detta årliga dokument kommer man att ta ställning till de framsteg som hittills har gjorts och föreslå ändringar av planen i enlighet med de uppdaterade siffrorna.”

Som en omedelbar uppföljning av det gemensamma uttalandet lade kommissionen den 15 december 2014 fram en uppdaterad prognos över nivån på utestående betalningsanspråk vid utgången av 2014, vilken framgår av bilaga 1.

Föreliggande dokument ger en överblick över genomförandesituationen vid utgången av 2014, med tonvikten på eftersläpningarna i fråga om programmen för 2007–2013 inom ramen för sammanhållningspolitiken, i syfte att minska denna till en överenskommen nivå före halvtidsöversynen av den gällande budgetramen under 2016. I dokumentet behandlas även hur eftersläpningen utvecklats inom andra rubriker, även om problemet med eftersläpning är mycket mindre akut ifråga om absolut storlek än inom rubrik 1b:

eftersläpningen av utestående betalningsanspråk inom andra rubriker vid utgången av 2014 motsvarade ca 1,8 miljarder euro.

2.  Situationen vid utgången av 2014

2.1.  Genomförandet vid utgången av 2014

Vid utgången av 2014 uppgick genomförandet av betalningsbemyndigandena (före överföringar) till 134,6 miljarder euro (99 % av de slutliga godkända anslagen i budgeten för 2014). Underutnyttjandet av betalningsbemyndiganden (efter överföringar) var det lägst någonsin och uppgick till 32 miljoner euro, jämfört med 107 miljoner euro 2013 och 66 miljoner euro 2012. En så hög genomförandenivå, trots det sena antagandet av förslaget till ändringsbudget nr 3/2014, är en bekräftelse på de strikta begränsningar som fastställts för betalningsbemyndigandena, i synnerhet för slutförandet av programmen för perioden 2007–2013. I många fall utökades även motsvarande budgetposter med anslag som ursprungligen skulle ha avsatts för betalning av förfinansieringen av nyligen antagna program för perioden 2014–2020.

Under 2014 ökades betalningsbemyndigandena för programmen inom ramen för sammanhållningspolitiken för perioden 2007–2013 med 4,6 miljarder euro, av vilka 2,5 miljarder euro via förslaget till ändringsbudget nr 3/2014, 0,6 miljarder euro via överföringen i slutet av året(14) och 1,5 miljarder euro via interna överföringar från programmen för 2014–2020. Dessa ökningar bidrog till att stabilisera eftersläpningarna för sammanhållningsprogrammen för 2007–2013.

En stor mängd outnyttjade åtagandebemyndiganden fördes över eller omprogrammerades till 2015, inte endast för sammanhållningspolitiken, utan även för programmen för landsbygdsutveckling (rubrik 2) och migration och säkerhetsfonderna (rubrik 3). Som en följd av detta minskade de utestående åtagandena (RAL) till 189 miljarder euro vid utgången av 2014, dvs. en minskning med 32 miljarder jämfört med RAL i slutet av 2013. Denna minskning är emellertid en aning artificiell eftersom den i första hand är en följd av underutnyttjandet av de åtagandebemyndiganden för programmen 2014–2020 som förts över och omprogrammerats till 2015 och senare år då RAL kommer att ”återuppstå”. Om åtaganden hade ingåtts för alla anslag för de nya programmen under 2014 skulle RAL ha legat mycket närmare 2013 års nivå (224 miljarder euro).

Diagrammet nedan visar hur nivån på RAL har utvecklats under perioden 2007–2014 och prognosen för RAL-nivån vid utgången av 2015 för budgeten som helhet liksom för program med delad förvaltning i rubrikerna 1b, 2 och 3 och övriga program/rubriker. Det framgår av diagrammet att den övergripande nivån för RAL vid utgången av 2015 förväntas återgå till en nivå jämförbar med den för 2013. Av diagrammet framgår emellertid också skillnaden mellan programmen med delad förvaltning i rubrikerna 1b, 2 och 3, för vilka RAL vid utgången av 2015 förväntas minska jämfört med 2013, och övriga program/rubriker, för vilka RAL vid utgången av 2015 förväntas öka.

20150708-P8_TA(2015)0263_SV-p0000004.png

2.2.  Mildrande åtgärder som vidtagits under 2014

Den 28 maj 2014 lade kommissionen fram sitt förslag till ändringsbudget nr 3/2014 med begäran om ytterligare betalningsbemyndiganden för 2014. Efter en lång antagningsprocess antogs FÄB nr 3/2014 slutligen den 17 december 2014. I väntan på att ändringsbudgeten skulle antas vidtog kommissionen ett antal mildrande åtgärder under 2014 i syfte att uppfylla rättsliga skyldigheter som härrörde från tidigare åtaganden samtidigt som den lanserade den nya generationen av program, med en exceptionellt stram budgetram.

För att genomföra den överenskomna politiken med de anslag som godkänts i budgeten antog kommissionen en strategi för aktiv budgetförvaltning med hänsyn tag

­ Minimera den finansiella påverkan på EU-budgeten av räntor för sena betalningar och eventuella ansvarsförpliktelser.

­ Maximera genomförandet av programmen.

­ Minimera den potentiellt negativa påverkan av beslut på tredje parter och ekonomin som helhet.

Följaktligen inkluderade åtgärderna för att trygga en aktiv förvaltning av de knappa betalningsbemyndigandena följande: proaktivt återkräva felaktigt utbetalda belopp, begränsa outnyttjade belopp på förvaltningskonton, minska förfinansieringsprocenterna, på bästa sätt utnyttja de tillåtna sista betalningsdatumen, senarelägga inbjudningar att lämna förslag/anbudsinfordringar och relaterad upphandling.

Dessa mildrande åtgärder har hjälpt kommissionen att skydda sin ställning som en förstklassig investerare och sitt rykte som en pålitlig och säker partner. Kommissionen har så långt som möjligt lyckats minimera de negativa effekterna av betalningsunderskotten, bland annat när det gäller att begränsa räntorna för sena betalningar. Trots en nästan femfaldig ökning jämfört med 2013 var det räntebelopp som betalades vid utgången av 2014 fortfarande begränsat (3 miljoner euro). Den relativt stora ökningen för rubrik 1a (Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning) och rubrik 4 (Europa i världen) som framgår i tabellen nedan visar vilket tryck betalningsbemyndigandena utsätts för.

Räntor för sena betalningar (i euro)

2008

2009

2010

2011

2012

2013

2014

Rubrik 1a

294 855

157 950

173 748

329 615

137 906

243 748

1 047 488

Rubrik 1b

1 440

5 324

6 220

11 255

31 726

71 620

103 960

Rubrik 2

27 819

1 807

9 576

15 713

61 879

30 991

61 985

Rubrik 3

13 417

59 852

48 673

50 397

29 375

13 060

7 252

Rubrik 4

250 204

178 468

257 818

1 266 425

335 820

247 786

1 797 825

Rubrik 5

43 915

442 678

237 367

60 825

142 254

46 187

8 614

Totalt

631 651

846 079

733 403

1 734 230

738 960

653 392

3 027 124

Räntor för sena betalningar inom sammanhållningspolitiken (rubrik 1b) är inte betydande, eftersom delad förvaltning utgör lejonparten av denna rubrik och delad förvaltning genererar inga förseningsräntor. När det gäller trovärdigheten är dock underlåtenheten att iaktta de fastställda tidsfristerna för politikområden med delad förvaltning mycket skadlig.

3.  terminologi

I detta avsnitt förklaras ett antal definitioner som används i detta dokument.

3.1.  Projektcykel

Innan ett operativt program eller projekt godkänts reserverar kommissionen anslagen genom att skapa ett åtagande för en budgetpost för ett fastställt belopp. För denna transaktion behövs en del av de godkända åtagandebemyndigandena.

Mycket ofta leder undertecknandet av kontraktet för projektet eller godkännandet av det operativa programmet till en viss nivå av förfinansiering, som gör det möjligt för stödmottagaren att inleda programmet utan att låna pengar. När stödmottagarna nått fastställda delmål har de möjlighet att lämna in ansökningar om mellanliggande betalningar och få ersättning för utgifter relaterade till programmet.

Om det är frågan om större program såsom forskning (Horisont 2020), strukturfonder, Europeiska fiskerifonden och landsbygdsutveckling leder emellertid ansökningar om mellanliggande betalningar inte längre till utbetalning eftersom de omfattas av förfinansiering. Dessutom betalas en procentandel av de totala anslag för vilka åtaganden ingåtts för projektet eller programmet först vid avslutandet när kommissionen kontrollerat att allt arbete har utförts i enlighet med det ursprungliga avtalet. Om så inte är fallet ska dessa anslag dras tillbaka. I vissa fall kan kommissionen även utfärda betalningsanspråk för att kräva in betalningar som inte varit motiverade.

3.2.  Utestående åtaganden (RAL)

Utestående åtaganden benämns i allmänhet ”RAL”, dvs. den franska förkortningen för ”reste à liquider”. RAL är den del av ett åtagande som inte har utnyttjats i form av någon betalning vid en viss tidpunkt. I samband med fleråriga projekt ingås åtaganden när projektet inleds med en begränsad förfinansiering medan mellanliggande betalningar görs vid ett senare tillfälle när projektet håller på att genomföras och den slutliga betalningen görs vid avslutandet.

En stor del av EU:s budget hänför sig till investeringar som genomförs under ett antal år. Skillnaden mellan godkända åtagande- och betalningsbemyndiganden i budgeten bestämmer ändringarna i den totala nivån på RAL. Den hastighet med vilken åtagandena ökar och takten för programgenomförandet bestämmer i sin tur den normala utvecklingen av RAL. RAL ökar emellertid ytterligare, oavsett genomförandetakten, om man inte budgeterat för tillräckligt med betalningsåtaganden. I detta senare fall blir följden att nivån på utestående betalningsanspråk ökar i slutet av året.

Förhållandet mellan RAL och åtaganden under året är en god indikator för att jämföra storleken på RAL för särskilda program med deras finansieringsram. Exempelvis program och åtgärder med en årlig karaktär, såsom Erasmus eller Humanitärt bistånd, har ett förhållande mellan RAL och åtaganden under ett, vilket innebär att de flesta åtaganden betalas inom ett år. Sammanhållningsprogram har däremot normalt ett förhållande mellan RAL och åtaganden mellan 2½ and 3, vilket återspeglar effekten av de regler för automatiska återtaganden som fastställs i lagstiftningen (de så kallade ”N+2-” / ”N+3-”reglerna, se avsnitt 4.1 nedan). För vissa program under rubrik 4 är kvoten högre på grund av den komplexa förhandlingscykeln i samband med genomförandet. I sina betalningsanspråk tar kommissionen hänsyn till dessa indikatorer.

3.3.  Kassaflödesbegränsningar respektive underskott av betalningsbemyndiganden

Kommissionens kassaflöden bestäms främst av de belopp som tas ut av medlemsstaterna på månatlig basis i enlighet med bestämmelserna om egna medel. Kommissionen har inte rätt att låna pengar för att täcka kassflödesunderskott. Kassaflödesbegränsningar kan orsaka tillfälliga dröjsmål vid utbetalning till mottagare av EU-medel trots att det finns tillräckligt med godkända betalningsbemyndiganden i budgeten för det berörda budgetåret. Detta kan ske, ofta under första delen av budgetåret, eftersom summan av utestående betalningsanspråk vid utgången av föregående år och de som ska betalas under de första månaderna av innevarande år (till exempel för Europeiska garantifonden för jordbruket) är större än det maximala månatliga inflödet av egna medel som görs tillgängliga för kommissionen. Eftersom eftersläpningen från tidigare år fasats ut och det månatliga inflödet av resurser fortsätter senare under året gäller kassaflödesbegränsningen inte längre under årets följande månader.

Kassaflödesbegränsningar i början av året ökar till följd av underskottet av betalningsbemyndiganden, eftersom de månatliga belopp som betalas in bygger på inkomsterna i budgeten i den form den godkänts, före antagandet av ändringsbudgetar som ökar betalningsnivån, vilket normalt äger rum mot slutet av året.

Beroende på det exakta antagandedatumet (dvs. före eller efter den 16 november ifrågavarande år) kan det extra uttaget av egna medel för att täcka de ytterligare betalningsbemyndiganden som godkänts i ändringsbudgetar som antagits i slutet av året komma att generera tillgång till likvida medel först i början av nästa budgetår, vilket leder till eventuella svårigheter vid genomförandet av ändringsbudgetarna samma år.

3.4.  Eftersläpning av utestående betalningsanspråk vid årets slut

I slutet av varje år konstateras en eftersläpning av utestående betalningsanspråk, dvs. betalningsanspråk som sänts av mottagare av EU-stöd, och som ska tillgodoses inom en fastställd tidsfrist (i allmänhet mindre än två månader), men som ännu inte betalats ut(15). Detta uppstår av följande tre skäl:

a)  Pågående avbrott/inställda betalningar: Betalningar avbröts eller ställdes in för vissa stödmottagare/program. Avbrott i betalningar är normalt kortsiktiga formella åtgärder genom vilka kommissonen skjuter upp betalningen i väntan på information som saknas eller kontroller av förvaltnings- och kontrollsystemen.

b)  Tidsramar: Betalningsanspråk tillgodoses inte eftersom de lämnades in under årets allra sista dagar, vilket innebar att det inte fanns tillräckligt med tid för att handlägga dem före årets slut.

c)  Brist på medel: Betalningsanspråken kunde inte tillgodoses eftersom de godkända betalningsbemyndigandena för den relevanta budgetposten hade utnyttjats fullt ut.

En del av eftersläpningen anses vara ”normal” (se leden a och b). Ökningen av den ”onormala” eftersläpningen av utestående betalningsanspråk, av vilken lejonparten hänför sig till sammanhållningspolitiken, är förknippad med ett underskott av betalningsbemyndiganden (led c), medan kassaflödesbegränsningarna i början av året (se avsnitt 3.3 ovan) även påverkar detta. I avsnitt 4 utvecklas ytterligare fallet med sammanhållningspolitiken.

4.  Rubrik 1b: eftersläpningens utveckling och utsikter

I detta kapitel behandlas det särskilda fallet sammanhållningspolitiken (rubrik 1b). I kapitlet tas först strukturfondernas viktigaste aspekter upp och det förklaras hur särskilda tidigare händelser eller händelser relaterade till lagstiftningen gav upphov till den nuvarande svåra situationen. Sedan görs en beskrivning av hur en ”normal” eftersläpning skulle kunna definieras och det ges en detaljerad analys av situationen vid utgången av 2014.

4.1.  Genomförandet av strukturfonderna 2007–2013

Strukturfonderna 2007–2013: de viktigaste aspekterna

Projekt finansierade med medel från rubrik 1b organiseras i operativa program. Dessa operativa program föreslås av medlemsstaterna och förhandlas fram och antas av kommissionen i början av perioden för hela löptiden. Varje operativt program genomförs med delad förvaltning i form av enskilda projekt. Detta innebär att medlemsstaterna genomför fonderna. Kommissionen deltar i övervakningskommittéer, där den har en rådgivande roll vid valet av projekt och övervakar projektgenomförandet genom årliga genomföranderapporter.

Programmen samfinansieras genom EU-budgeten. Detta innebär att kommissionen inte betalar hela kostnaden för programmet. Medlemsstaterna måste hitta en ”matchande finansiering” för att finansiera en del av programmen.

Så snart ett program antagits har Europeiska unionen ingått ett rättsligt åtagande för hela perioden. Kommissionen ingick automatiskt åtaganden för anslagen på årsbasis före utgången av april 2007–2013, på basis av programmets finansieringsplan och inte på basis av själva genomförandet av programmets projekt. Samtidigt som EU-betalningar aldrig får överstiga åtagandena i EU-budgeten, är utgifter stödberättigande från början av perioden (dvs. till och med innan programmet antagits) fram till stödperiodens utgång.

Efter att programmet godkänts betalar kommissionen förfinansieringen. Dessa betalningar görs automatiskt till medlemsstaten och står till dess förfogande fram till avräkningen i samband med avslutandet.

Eftersom genomförandet av olika projekt sker fortlöpande lägger medlemsstaterna fram anspråk på mellanliggande betalningar via sina attesterande myndigheter. De mellanliggande betalningsanspråken betalas av kommissionen på basis av gällande samfinansieringsgrad och förutsatt att man inte beslutat om något avbrott eller inställda betalningar.

Denna mekanism fungerar så länge som hela den förfinansiering som kommissionen står för samt de mellanliggande betalningsanspråk som läggs fram av medlemsstaterna för programmen inte når 95 % av programmens tilldelningsandel. När detta tak nåtts kan medlemsstaten fortfarande sända in betalningsanspråk men dessa används för att räkna av eventuell utestående förfinansiering. Den återstående delen kommer att regleras vid avslutandet av programmet. Medlemsstaterna måste motivera stödberättigande utgifter för att täcka det förfinansieringsbelopp som erhölls i början av perioden och det belopp som behölls för avslutandet (5 % av den totala tilldelningen).

Efter att stödperioden löpt ut har det fastställts en period på 15 månader för att förbereda och lämna in avslutandedokumentationen till kommissionen och begära att den slutliga betalningen regleras. Innan den slutliga betalningen kan göras undersöker kommissionen dokumentationen om avslutandet (dvs. avslutandeförklaringen, den slutliga genomföranderapporten och ansökan om slutbetalning). Eftersom dessa handlingar förväntas lämnas senast den 31 mars 2017 kommer beslutet om avslutande (och de relaterade slutliga betalningarna) att infalla mellan 2017 och 2019.

På basis av resultatet av detta förfarande används de 5 % som behölls för avslutandet till att tillgodose utestående betalningsanspråk. I annat fall betalar kommissionen inte det fulla beloppet vid avslutandet. Det belopp som inte betalas kommer att dras tillbaka. Om korrigeringarna är större än 5 % kräver kommissionen in det felaktigt utbetalade beloppet.

N+2/N+3-regeln

N+2/N+3-regeln inrättades för första gången för programperioden 2000–2006. Regeln föreskriver att ett åtagande som gjorts år N måste omfattas av samma förfinansieringsbelopp och belopp för mellanliggande betalningsanspråk före den 31 december N+2 (N+2-regeln). Ett åtagande som till exempel gjorts 2012 måste till fullo omfattas av betalningsanspråk före den 31 december 2014. Det belopp som inte omfattas av ett betalningsanspråk dras tillbaka, vilket innebär att medlemsstaten förlorar sin finansiering. Hittills har emellertid inga betydande tillbakadraganden på basis av N+2/N+3-regeln förekommit under strukturfondernas hela historia.

Syftet med regeln är att säkra finansiell disciplin vid förvaltningen av EU-medel. Eftersom åtaganden ingås automatiskt så snart ett program godkänts ålägger regeln medlemsstaterna att genomföra projekten på ett dynamiskt sätt och undvika problem i slutet av cykeln. Dess existens gör det även möjligt att åstadkomma en smidigare betalningsprofil genom att tvinga medlemsstaterna att regelbundet lägga fram sina betalningsansökningar. Såsom det förklaras i nästa kapitel har emellertid ”uppmjukningen” av regeln, i synnerhet efter finanskrisens utbrott 2008, minskat dess reglerande effekt.

Denna regel utgör källan till koncentrationen av betalningsanspråk vid årets slut. Medlemsstaterna måste via ett särskilt it-system sända in sina betalningsansökningar före midnatt den 31 december. Även om de enligt lag är skyldiga att sända in sina ansökningar regelbundet under hela året(16) visar tidigare erfarenheter att många väntar till de sista veckorna med att sända in ansökningar om stora belopp.

4.2.  Profil för utestående betalningsanspråk för programperioden 2007-2013

Främsta drivkrafter under betalningscykeln

I början av perioden betalas betydande belopp i förfinansiering ut, och därefter kommer några år med relativt låga nivåer på de mellanliggande betalningarna då programmen inrättar sina strukturer och börjar genomföra projekt. Effekterna av N+2/N+3-regeln börjar tidigast att slå in i slutet av det tredje året under programperioden och därför finns det inget tryck att lämna in anspråk i början av perioden. Dessutom täcker förfinansieringen fortfarande en stor del av åtagandena som ingåtts i början av programperioden. Cirka 2–3 år före utgången av programperioden börjar den årliga nivån på mellanliggande betalningar att öka då programmen funnit sin form och betalningarna nått marschfart. En topp kan ses i slutet av perioden/i början av påföljande programperiod, följt av en minskning till i stort sett noll under de följande åren när programmen når 95-procentsgränsen. Som nämnts ovan görs de avslutande betalningarna mellan ett och tre år efter det att stödperioden löpt ut.

Undantag

De utvecklingstendenser i lagstiftningsramen för programperioden 2007-2013 har förstärkt den cykliska karaktären på nivån för mellanliggande betalningar:

1.  Övergången från N+3 till N+2. Som en del av den övergripande kompromissen med vilken den fleråriga budgetramen 2007–2013 fastställdes blev de nya medlemsstaterna liksom Grekland och Portugal föremål för N+3-reglen för åtagandedelarna under 2007–2010 och sedan N+2-regeln tills slutet av perioden. Detta innebär att dessa medlemsstater före utgången av 2013 blev tvungna att täcka två åtagandedelar: 2010 års del och den för 2011. Medlemsstaterna väntade naturligtvis inte nödvändigtvis till tidsfristen för tillbakadragande för att genomföra programmen och lämna in sina betalningsanspråk, så det förekom inga dubbla betalningsansökningar under 2013. Denna regel förstärkte dock i hög grad toppnivån 2013 och hade en spridningseffekt på påföljande år genom ackumuleringen av en allt större eftersläpning.

2.  Medlemsstaterna var ålagda att genomföra en efterlevnadskontroll av sina kontrollsystem för medlen. Resultaten av efterlevnadkontrollen skulle godkännas av kommissionen. Anspråk på mellanliggande betalningar kunde lämnas in men endast betalas av kommissionen efter godkännande av efterlevnadskontrollen. De flesta programmen antogs 2007 men inlämnadet av ansökningarna (eller åtminstone deras betalning från kommissionen) försenades, och nästan inga mellanliggande betalningar gjordes 2008.

3.  Som en respons på finanskrisen kom enträgna uppmaningar från medlemsstaterna att neutralisera 2007 års åtagandedel för N+2/N+3-regeln. Detta accepterades av kommissionen men istället för att senarelägga återtagandegränsen för 2007 års del med ett år mjuknades N+1/N+3-regeln ytterligare genom en enhällig omröstning i rådet att sprida kraven för 2007 års del i sex sjättedelar under hela perioden. Denna så kallade Greklandsregeln gjorde det möjligt att lämna in färre betalningsansökningar i början av perioden, vilket uppvägs genom mer betalningsansökningar i slutet av perioden.

Dessutom, också som ett svar på krisen, förlängdes stödberättigandeperioden för utgifterna för programmen 2000–2006 från i slutet av 2008 till 2009 (genom att ändra kommissionens beslut att godkänna programmen) och därför fortsatte medlemsstaterna att fokusera på genomförandet av programmen 2000–2006. Till följd av detta försenades genomförandet av programmen 2007–2013 och det därmed sammanhängande inlämnandet av mellanliggande betalningar 2007–2013.

Jämförelse mellan programmen 2000–2006 och programmen 2007–2013

Under programperioden 2007–2013 ändrades N+3-regeln till N+2-regeln i slutet av det fjärde året medan programperioden 2000-2006 endast hade N+2-regeln, dock med vissa justeringar 2004 på grund av de 10 nya medlemsstaterna.

I diagrammet nedan jämförs de kumulativa mellanliggande betalningarna för perioden 2000–2006, som gjordes under åren 2001–2007 som en del av den totala finansieringsramen, med de kumulativa mellanliggande betalningarna för programmen 2007–2013 som gjordes från 2008–2014, åter igen som en procentandel av den totala finansieringsramen.

Diagram 1: Årligt mönster för kumulativa mellanliggande betalningar (med ett års eftersläpning): Perioden 2000–2006 (EU-15) jämfört med perioden 2007–2013 (% av den totala finansieringsramen exklusive förfinansiering)

20150708-P8_TA(2015)0263_SV-p0000005.png

Såsom visas i diagrammet ligger de kumulativa betalningarna för programmen 2007–2013 konstant under den nivå som gällde för perioden 2000–2006, dock med en inhämtning mot slutet av perioden. Den fördröjda profilen för programmen 2007–2013 uppstod till följd av en kombination av de faktorer som beskrivs ovan. Den förklarar undergenomförandet av betalningsbemyndiganden och betalningstaket i början av perioden, då betalningsprofilen för programmen 2000–2006 använts som referens för att fastställa taken.

Betalningsansökningarna började att hämta igen skillnaden i ett senare skede och betalningarna begränsades hårt av nivån på de godkända betalningsbemyndigandena och/eller betalningstaket som ledde till att eftersläpningen uppstod.

Utvecklingen av eftersläpningen 2007–2014

Följande diagram(17) visar hur eftersläpningen utvecklats för 2007–2013 års program under perioden 2007–2016.

Diagram 2: Sammanhållningsprogrammen 2007–2013: utvecklingen av utestående betalningsanspråk vid årets slut (i miljoner euro)

20150708-P8_TA(2015)0263_SV-p0000006.png

Såsom visas i diagrammet började eftersläpningen för programmen 2007–2013 att öka 2011 när den nådde nivån 11 miljarder euro, och 2014 nåddes toppnivån på 24,7 miljarder euro. Nedan förklaras att prognoserna fortfarande uppvisar en stor eftersläpning i slutet av 2015 innan en ”normal” och hållbar eftersläpning återkommer i slutet av 2016.

4.3.  Eftersläpningens delar och typer

Under året erhåller kommissionen följande betalningsanspråk för strukturfonderna:

a)  Stödberättigade betalningsanspråk som täcks av betalningar under loppet av året.

b)  Betalningsanspråk som redan har täckts av förfinansiering i början av programperioden och som sedan inte följs upp av ytterligare betalningar.

c)  Betalningsanspråk som endast kan betalas efter avslutandet kommer att behöva vänta tills kommissionen och mottagaren uppnår en överenskommelse om avslutandet.

d)  Betalningsanspråk betalas inte eftersom de lämnades in under årets allra sista dagar, vilket innebar att det var för sent att handlägga dem före årets slut.

e)  Betalningsanspråk som avbryts/ställs in för vissa mottagare. Inställelser eller avbrott i betalningar är normalt kortsiktiga formella åtgärder genom vilka kommissonen skjuter upp betalningen i väntan på uteblivna uppgifter eller kontroller av förvaltnings- och kontrollsystemen.

f)  Betalningsanspråk som är obetalda i slutet av året eftersom de godkända betalningsbemyndigandena för den relevanta budgetposten hade utnyttjats fullt ut.

De sista fyra kategorierna (från c till f) förblir utestående anspråk i årets slut, men eftersläpningen innehåller utestående betalningsanspråk enligt skälen d, e och f. En viss nivå av utestående betalningsanspråk vid årets slut anses ”normal” när de motsvarar skälen d och e. En ”onormal” eftersläpning innehåller bara utestående betalningsanspråk enligt skäl f.

Följande diagram visar flödet av betalningsanspråk för rubrik 1b, från att medlemsstaterna inlämnande via identifieringen av ”betalningsanspråk som förfaller till betalning” till den ”normala” och ”onormala” eftersläpningen.

20150708-P8_TA(2015)0263_SV-p0000007.png

Koncentration av anspråk i slutet av året och tid för att betala

Det råder en stor koncentration av betalningsanspråk som medlemsstaterna sänder i december månad, någonstans mellan 27 % och 35 % av årstotalen för perioden 2011–2014. För varje betalningsanspråk som erhålls behöver kommissionen utföra kontroller innan utbetalningen sker. Ju större antalet anspråk är som erhålls under årets sista veckor desto större är risken för att anspråken inte ska betalas tillbaka före utgången av året.

Av detta skäl uppmanar kommissionen regelbundet medlemsstaterna att sända in sina anspråk mer regelbundet under året.

I följande diagram visas den månatliga utvecklingen av inlämnadet av betalningsanspråk för 2007–2013 års program mellan 2011 och 2014.

Diagram 3a: Månatligt mönster för kumulativa mellanliggande betalningsanspråk för perioden 2007–2013 (i % av totalbeloppet)

20150708-P8_TA(2015)0263_SV-p0000008.png

Diagrammet ovan visar klart och tydligt en återkommande mycket brant ökning av betalningsanspråk i slutet av året.

Diagram 3b: Koncentration av betalningsanspråk under årets två sista månader (procentandel som mottagits i november och december) mellan

2011 och 2014

20150708-P8_TA(2015)0263_SV-p0000009.png

Diagrammet visar att mer och mer anspråk har inkommit sent under året, på grund av det ökande trycket av N+2-regeln. Avskaffandet av N+3-regeln 2013 innebar att alla medlemsstater hade en N+2-regel utom Rumänien, Slovakien och Kroatien. Det hade en stor effekt på volymen anspråk som erhålls under året. Beloppet av anspråk som ankommer för sent för att betalas under året beror på det totala belopp anspråk som erhålls under året och på profilen inom året.

Effekter av avbrott och inställda betalningar

Kommissionen använder sig av ett antal förebyggande mekanismer för att skydda EU-budgeten innan det görs betalningar till medlemsstaterna när den är medveten om de potentiella bristerna. Dessa är särskilt värdefulla för att förbättra kontrollsystem i medlemsstaterna och därmed för att minska behovet av framtida finansiella korrigeringar från kommissionens sida.

Till följd av detta går det inte att betala vissa anspråk direkt eftersom de har avbrutits eller ställts in av kommissionen i väntan på att förbättringar i kontrollsystemen görs. De flesta av dessa anspråk kommer till slut visserligen inte att avslås men de kan inte betalas direkt.

I enlighet med denna förordning(18) kan kommissionen

­ avbryta betalningen och skjuta upp tidsfristen upp till 6 månader för program 2007–2013 om det finns belägg för en betydande brist i hur förvaltning och kontrollsystem fungerar i den berörda medlemsstaten, eller om kommissionens avdelningar måste utföra ytterligare kontroller till följd av information om att utgifter i en attesterad utgiftsdeklaration är kopplad till en allvarlig oriktighet som inte har korrigerats.

­ ställa in hela eller delar av en mellanliggande betalning till en medlemsstat för program 2007–2013 om det finns belägg för allvarliga brister i programmets förvaltning eller kontrollsystem och medlemsstaten inte har vidtagit de nödvändiga korrigerande åtgärderna, eller om utgifterna i en attesterad utgiftsredogörelse står i samband med en allvarlig oriktighet som inte korrigerats, eller om en medlemsstat gör sig skyldig till allvarliga överträdelser när det gäller dess förvaltnings- och kontrollförpliktelser. Om medlemsstaten inte vidtar de nödvändiga åtgärderna kan kommissionen utkräva en finansiell korrigering.

Uppskattning av den ”normala" eftersläpningen

Tidigare har förklarats att den ”normala” eftersläpningen är totalen av de anspråk som avbrutits eller ställts in och de anspråk som kommer för sent för att betalas under året. Anspråk som inkommer under årets sista tio kalenderdagar kan anses vara anspråk som inkommer för sent för att kunna betalas eftersom kommissionen måste få tillräcklig försäkran om att den kommer att kunna genomföra de tillgängliga anslagen i budgeten fullt ut. Vissa av de anspråk som avbrutits eller ställts in utgör också en del av de anspråk som inkommer för sent för att betalas och bör inte räknas dubbelt.

Därför kommer den ”normala” eftersläpningen att öka med det totala antalet anspråk som erhålls under året och dess relativa koncentration under årets sista dagar.

För perioden 2010–2014 ger diagrammet en översikt om betalningsanspråk som erhållits, eftersläpningen vid årets slut och de anspråk som inkommer för sent för att betalas eller ställs in.

Diagram 4 – Rubrik 1b: Betalningsanspråk, eftersläpning, inställelser

2010–2014

20150708-P8_TA(2015)0263_SV-p0000010.png

Under de senaste tre åren (2012–2014) kan den "normala" eftersläpningen (dvs. anspråk som mottagits under årets tio sista dagar eller avbrutna eller inställda anspråk även om de har mottagits innan de tio sista dagarna) uppskattas till ungefär hälften av värdet av den totala eftersläpning som ackumulerats i slutet av varje år. Den andra halvan är kopplad till bristen på betalningsanslag som godkänts i budgeten, vilket har skapat en ”snöbollseffekt”.(19)

Med den minskande nivån på anspråk som förväntas 2015 och 2016, den förväntade minskningen av fall som avbrutits/ställts in och det uteblivna trycket från N+2-regeln i slutet av 2015(20), förväntas också den ”normala” eftersläpningen att minska kraftigt.

4.4.  Utsikter för betalningar 2007–2013 (anspråk) under 2015 och 2016

Uppskattning för 2015 och 2016 på grundval av medlemsstaternas prognoser

Den förordning som styr 2007–2013 års fonder(21) kräver att medlemsstaterna till kommissionen översänder en prognos över de mellanliggande betalningar som de sannolikt kommer att begära för år N och år N+1 senast den 30 april år N. Under de senaste åren har medlemsstaterna samtyckt till att uppdatera denna information i september år N, för att mer korrekt kunna bedöma den ökade nivån på utestående betalningsanspråk (eftersläpning) och den betydande koncentrationen av betalningsanspråk som lämnats in under året sista månader.

I den nya förordningen som styr fonderna för 2014-2020(22) åläggs medlemsstaterna att skicka sina prognoser för mellanliggande betalningsansökningar för år N och N+1 senast den 31 januari år N (med en uppdatering senast den 31 juli). Den nya tidsfristen har tillämpats på frivillig basis av medlemsstaterna 2015 för deras program 2007–2013 på grundval av en begäran från kommissionen som bekräftades i december 2014. Enligt de uppgifter som kommissionen mottagits fram till den 3 mars 2015 uppskattar medlemsstaterna nu att de kommer att lämna in betalningsanspråk på 48 miljarder euro (som förfallit till betalning och som inte förfallit) 2015 och på cirka 18 miljarder euro 2016(23).

Tidigare har förklarats att alla betalningsanspråk inte kommer att leda direkt till betalningar på grund av behovet av att respektera det 95-procentstak för betalningar som anges i artikel 79 i förordning 1083/2006(24). I takt mer att allt fler program når 95-procentstaket kommer denna korrigering att bli betydligt viktigare 2015 och under påföljande år. Därför är de faktiska uppgifterna om de förväntade förfallna anspråken lägre än de som medlemsstaterna prognosticerat, eftersom anspråk över 95-procentstaket beaktas först vid avslutandet. På grundval av dessa prognoser med tak förväntar sig kommissionen att erhålla ett totalt belopp på betalningsanspråk som förfallit till betalning på cirka 35 miljarder euro 2015. Motsvarande siffra för 2016 ligger för närvarande på 3 miljarder euro. Detta belopp för 2016 kommer att bli exaktare (och kan möjligen bli något högre) när medlemsstaterna väl lämnar in uppgifter som saknas eller reviderar redan översända uppgifter för vissa operativa program.

Bilaga 2 visar närmare uppgifter om medlemsstaternas prognoser för betalningsanspråk som ska lämnas in 2015 och 2016 för sammanhållningsprogrammen 2007–2013.

Kommissionens uppskattning grundat på genomförandet

I slutet av 2014 var det totala beloppet för förfinansiering och mellanliggande betalningar 266,1 miljarder euro. Den totala finansieringsramen för program inom sammanhållningspolitiken 2007–2013 är 347,3 miljarder euro. Med beaktande av redan gjorda tillbakadraganden och risken för tillbakadraganden på grund av genomförandet av N+2/N+3-regeln i slutet av 2014, men som fortfarande väntar på bekräftelse (ett totalt belopp på cirka 0,9 miljarder euro sedan i början av perioden), är det belopp som maximalt behöver betalas 80,3 miljarder euro. Emellertid ska 5 % av beloppet för varje program först betalas vid avslutandet (17,3 miljarder euro).

Den förväntade nivån på mellanliggande betalningar som fortfarande måste betalas 2015 eller under påföljande år är sålunda cirka 63 miljarder euro eller 18 % av den totala finansieringsramen, som inkluderar eftersläpningen i slutet av 2014 (24,7 miljarder euro). Den maximala nivån på nya betalningsanspråk som förfallit till betalning som kommer att mottas 2015 eller under påföljande år, före avslutandet, är 38,3 miljarder euro. Om ett belopp på upp till 35 miljarder euro i betalningsanspråk ska mottas 2015 skulle det återstående beloppet på upp till 3,5 miljarder euro mottas 2016.

Uppskattad eftersläpning i slutet av 2015 grundat på de korrigerade prognoserna från medlemsstaterna

Nivån på betalningsbemyndiganden som godkänts i 2015 års budget ligger på 39,5 miljarder euro. Detta belopp kommer att täcka både eftersläpningen före 2015 (24,7 miljarder euro) och de nya anspråken (uppskattade till 35 miljarder euro). Den uppskattade eftersläpningen i slutet av 2015 skulle följaktligen uppgå till 20 miljarder euro, varav minst hälften eller 10 miljarder euro skulle stå kvar som onormal eftersläpning.

I miljarder euro

Eftersläpning slutet av 2014

(justerad)

Medlemsstaternas prognoser för 2015 års anspråk korrigerade enligt taket på 95 %

Betalnings-bemyndiganden som godkänts i 2015 års budget

Förväntad eftersläpning i slutet av 2015

24,7

~35

39,5

~20

4.5.  Förväntade betalningsanspråk för 2016

Eftersläpningen i slutet av 2015 kommer såsom ovan förklarats att bli cirka 20 miljarder euro, förutsatt att medlemsstaternas prognoser visar sig vara korrekta. Det förväntas fortfarande upp till 3,5 miljarder euro i betalningsanspråk som förfaller till betalning innan programmen avslutas. Med tanke på de relativt begränsade belopp när det gäller betalningsanspråk och eftersom inte det råder något N+2-tryck längre finns det ingen anledning att anta att något större belopp av dessa betalningsanspråk kommer att komma in för sent för att betalas 2016.

Kommissionen kommer att finjustera sina äskanden i budgetförslaget för 2016, med beaktande av den ”normala” eftersläpningen i slutet av 2016. Den ”normala” eftersläpningen – som täcker mycket sena inlämnanden av anspråk och återstående avbrott/inställelser – skulle dock vara mycket låg jämfört med tidigare år, eftersom nivån på nya anspråk som mottas 2016 också är mycket låg och kommissionen förväntar sig att medlemsstaterna korrigerar brister och lämnar in ”rena” anspråk. Detta skulle ligga i storlekordningen 2 miljarder euro. Denna ”normala” eftersläpning i slutet av 2016 kommer därför att behöva täckas i 2017 års budget. Beloppet som ska tas med i 2016 års budget skulle därför vara cirka 21,5 miljarder euro.

4.6.  Sammanfattning av uppgifter som används för att beräkna betalningsanspråk och eftersläpningarna

Följande tabell sammanfattar informationen om programmens finansieringsramar, den förväntade användningen av budgetanslag som är tillgängliga i budgeten för 2015 och de maximala betalningsanspråk som förväntas 2016.

Utestående mellanliggande betalningar 2015–2017 (miljarder euro)

Programmets finanseringsram

(1)

347,3

—  Av vilken förfinansiering och mellanliggande betalningar fram till slutet av 2014

(2)

266,1

—  Reserverat för avslutande (5 %) och gjorda tillbakadraganden

(3)

18,2

Maxbelopp för mellanliggande betalningar som förfaller (2015–2017)

(4)=(1)-(2)-(3)

~63,0

—  Av vilket eftersläpningar vid slutet av 2014 (utestående betalningsanspråk)

(5)

24,7

—  Av vilket maxbeloppet för mellanliggande betalningar som förfaller 2015–2017

(6)=(4)-(5)

38,3

Budgetår 2015, miljarder euro

Tillgängliga anslag i budgeten 2015

(1)

39,5

—  Av vilka eftersläpningar i slutet av 2014

(2)

24,7

—  Av vilka prognoserna för 2015 med ett tak på 95 %

(3)

~35

Förväntad eftersläpning i slutet av 2015

(4)=(1)-(2)-(3)

~20

Budgetår 2016, miljarder euro

Förväntad eftersläpning i slutet av 2015

(1)

~20

Maxbelopp för återstående betalningsanspråk som förväntas mottas under 2016 före avslutandet

(2)

~3.5

Maxbelopp för betalningsanspråk som ska täckas av 2016 års budget

(3)=(1)+(2)

~23.5

4.7.  Betalning vid avslutande

Avslutandet av strukturfonder har sin egen betalningsdynamik. Varje medlemsstat skickar sina avslutandedokument per program senast den 31 mars 2017. Kommissionen informerar medlemsstaterna om sin åsikt om innehållet i avslutandeförklaringen inom fem månader från att den mottagits, givet att all information har lämnats i det ursprungliga avslutandedokumentet(25). Som regel kommer betalningarna att inträffa först efter 2016. Det totala belopp som reserverats för avslutandet (5 % av den totala tilldelningen) är 17,3 miljarder euro, men betalningsnivån kommer att påverkas av kvaliteten på genomförandet av programmet under hela perioden. Möjliga avslutandetillbakadraganden i sammanhållningspolitiken kan minska behovet av betalningar.

Som en fingervisning var procentandelen tillbakadraganden vid avslutandet, för perioden 2000–2006, 2,6 % av den totala finansieringsramen för Europeiska socialfonden (ESF) och 0,9 % för Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf). För ESF finns det dock fortfarande ungefär 0,5 miljarder euro i RAL som är relaterade till problematiska fall med oriktigheter och därför uppskattar kommissionen att den slutliga procentandelen tillbakadraganden vid avslutandet kommer att vara 3 % för den fonden. Kommissionen utesluter inte att tillbakadraganden vid avslutandet skulle kunna vara högre än under tidigare period så den ovannämnda uppskattningen bör anses vara en försiktig fingervisning.

Ansökningar om avslutande beaktas inte i analysen för reduceringen av den normala delen av eftersläpningen eftersom den största delen betalas 2017–2019 eller under påföljande år och kommer ändå inte leda till betalningar eftersom otillbörligt utbetalade belopp först kommer att regleras innan slutbetalningen görs.

5.  Övriga rubriker: Utsikter för programmen 2007-2013

5.1.  Översikt

Efter den detaljerade analys av det specifika fall som sammanhållningspolitiken utgör (rubrik 1b) som gjordes i avsnitt 4 ovan, ägnas detta avsnitt åt situationen i de andra rubrikerna som kan sammanfattas enligt följande:

­ Anslag för Europeiska garantifonden för jordbruket (rubrik 2) är icke-differentierade vilket innebär att betalningar och åtaganden budgeteras på samma nivå. Därför finns det ingen eftersläpning vid årets slut.

­ Förvaltningen av landsbygdsutvecklingsfonden, Europeiska fiskerifonden (rubrik 2) och fonderna för asyl, migration, gränser och säkerhet (rubrik 3) delas med medlemsstaterna på ett liknande sätt som inom sammanhållningspolitiken. Landsbygdsutvecklingen har hittills inte haft någon eftersläpning men detta är inte fallet för andra medel.

­ De flesta av de andra programmen (rubrikerna 1a och 4) förvaltas av kommissionen. Med tanke på bristen på betalningar har många av dessa program blivit föremål för de mildrande åtgärder som kommissionen vidtagit under 2014 (och i vissa fall redan 2013), från minskning av förfinansieringen (med vederbörligt beaktande av typen och den finansiella sundheten hos partner för genomförandet, mottagare och förmånstagare), till att senarelägga slutbetalningarna eller budgetstödbetalningar, avstå från att sätta igång nya åtaganden och senarelägga avtalsingåenden. De flesta av dessa mildrande åtgärder senarelägger bara tiden för utbetalningen eftersom åtaganden fortfarande måste infrias.

Tabellen nedan ger en översikt över hur eftersläpningen för rubrikerna 1a och 4 utvecklas. Det finns en klar uppåtriktad trend för eftersläpningen för rubrik 4, som 2014 nådde sin högsta nivå på senare år, medan utvecklingen för rubrik 1a är mindre klar.

Eftersläpning vid årets slut (i miljoner euro)

2007

2008

2009

2010

2011

2012

2013

2014

Rubrik 1a

1 679

507

291

628

604

567

551

541

Rubrik 4

172

178

284

226

387

367

389

630

5.2.  Delad förvaltning av program i rubrikerna 2 och 3

5.2.1.  Rubrik 2

Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ)

Det finns ingen eftersläpning för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) eftersom fonden baseras på icke-differentierade anslag.

Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU)

Hittills har det inte förekommit någon eftersläpning för landsbygdsutvecklingen: kommissionen har alltid kunnat betala alla betalningsanspråk i tid. Med tanke på storleken på landsbygdsutvecklingsprogrammet och 95-procentsregeln som också gäller ligger den maximala nivån på mellanliggande betalningar som fortfarande kan betalas innan avslutandet på ungefär 8,7 miljarder euro för perioden 2007–2013. De betalningsbemyndiganden som godkändes i 2015 års budget för 2007–2013 års program uppgår till 5,9 miljarder euro. Det återstående beloppet på 2,8 miljarder euro förfaller till betalning 2016, efter att medlemsstaterna lämnat in den slutgiltiga kvartalsdeklarationen, vilket ska göras i januari 2016.

Det totala belopp som reserverats för avslutandet är cirka 4,8 miljarder euro. Det faktiska belopp som ska betalas kommer att bero på tillbakadragna anslag. Som en fingervisning skulle 1,5 miljarder euro dras tillbaka om man tillämpar den andel på 1,5 % i tillbakadraganden som uppvisades under den tidigare avslutandeperioden 2000–2006. Avslutandebetalningar förväntas äga rum mellan 2016 och 2019.

Europeiska fiskerifonden (EFF)

Förvaltningssättet för EFF liknar sammanhållningspolitiken (rubrik 1b). Eftersom EFF inte har någon N+3-regel hade den inga särskilda problem med omvandlingen av N+3-regeln till N+2-regeln mellan åtagandedelen 2010 och åtagandedelen 2011. Den hade inte heller ”Greklandsregeln”, även om starten på programen försenades något genom förpliktelserna avseende förvaltning och kontrollsystem. Under senare år har emellertid EFF-eftersläpningen varit mycket stor. I början av 2014 låg eftersläpningen på nivån för framröstade betalningsbemyndiganden för programmen 2007–2013.

När det gäller tidpunkten för betalningsanspråk under året mottogs under 2010–2014 två tredjedelar av de årliga betalningsanspråken under november och december. Följande diagram visar nivån på eftersläpningen från 2011 till 2014 för 2007–2013 års program för EFF tillsammans med de ursprungliga betalningsbemyndigandena för påföljande år.

20150708-P8_TA(2015)0263_SV-p0000011.png

Huvudskälen till minskningen av EFF-eftersläpningen i slutet av 2014 har varit en omfördelning av alla tillgängliga betalningsbemyndiganden inom budgetkapitlet (inbegripet alla betalningsbemyndiganden för den delade förvaltningen av EHFF, beroende på det försenade antagandet av den nya rättsliga grunden) och förstärkningarna som erhållits i förslaget till ändringsbudget nr 3/2014 (antogs som ändringsbudget nr 2/2014) och överföringar i slutet av året.

Den högre nivån på betalningar som godkänts i 2015 års budget bör möjliggöra en minskning av eftersläpningen till dess normala nivå på ungefär 0,1 miljarder euro.

5.2.2.  Rubrik 3

Asyl-, migrations-, gräns- och säkerhetspolitik

Den gemensamma asyl- och invandringspolitiken under perioden 2007–2013 genomfördes i huvudsak genom det allmänna programmet ”Solidaritet och hantering av migrationsströmmar” (SOLID). Detta allmänna program består av fyra instrument: Fonden för de yttre gränserna (EBF), Europeiska återvändandefonden (RF), Europeiska flyktingsfonden och Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare (EIF).

Följande diagram visar den ökande nivån på utestående betalningsanspråk vid årets slut för asyl-, migrations-, gräns- och säkerhetsprogrammen.

20150708-P8_TA(2015)0263_SV-p0000012.png

RAL har ökat från 150 miljoner euro i början av 2007 till 2,6 miljarder euro 2014, trots 300 miljoner euro som dragits tillbaka under perioden 2007–2014. Ungefär 1,9 miljarder euro återstår att betalas för programmen 2007–2013. De godkända betalningsbemyndigandena för programmen i 2015 års budget ligger en bit över 600 miljoner euro, inbegripet anslagen för de ursprungliga och årliga förfinansieringsbetalningarna för de nya programmen 2014–2020.

Med beaktande av det belopp som ska betalas vid avslutande (uppskattat till ungefär 1 miljard euro), och det faktum att den andra förfinanseringen inte kunde betalas 2013 och 2014 på grund av brist på betalningsbemyndiganden, uppskattas de betalningar som behövs för att minska eftersläpningen för programmen 2007–2013 till en normal nivå i slutet av 2016 till cirka 235 miljarder euro.

5.3.  Direkt förvaltning av program i rubrikerna 1a och 4

5.3.1.  Rubrik 1a

I detta avsnitt ges en översikt över betalningssituationen för programmen under rubrik 1a i slutet av 2014.

Utestående betalningsanspråk vid årets slut

Diagrammet nedan visar hur utestående betalningsanspråk vid årets slut har utvecklats för de viktigaste programmen i rubrik 1a.

20150708-P8_TA(2015)0263_SV-p0000013.png

Den höga nivån på utestående betalningsanspråk i slutet av 2007 berodde på projektcykeln från det sjätte ramprogrammet för forskning (FP-6) och det särskilt stora antalet öppna åtaganden vid denna tidpunkt. Dessutom fastslogs det i forskningsavtalen att revisionsintyg skulle behövas innan kostnadsanspråk skulle kunna betalas.

De mildrande åtgärder som kommissionen vidtagit 2014 (se avsnitt 2.2 ovan) för att ta itu med bristen på betalningsbemyndiganden gjorde att utestående betalningsanspråk inte ökade i slutet av 2014. Åtgärderna var bland annat en minskning av nivån på förfinansieringen och senareläggningen av undertecknandet av nya kontrakt/bidragsöverenskommelser, vilket försköt en del av betalningarna till påföljande år. Detta begränsade visserligen nivån på utestående betalningsanspråk men en bieffekt av dessa åtgärder har varit att genomförandet av programmen 2014-2020 blivit långsammare. I vissa fall har mer drastiska åtgärder behövt vidtas för att prioritera betalningarna till de mer sårbara mottagarna.

Utvecklingen av utestående åtaganden (RAL)

Den i stort sett stabila nivån på utestående betalningsanspråk vid årets slut för program under rubrik 1a står i bjärt kontrast med den tydliga uppåtriktade trenden för nivån på utestående åtagande (RAL), något som visas i diagrammet nedan.

20150708-P8_TA(2015)0263_SV-p0000014.png

Till stor del beror den ökade RAL i rubrik 1a på det allt större gapet mellan åtagande- och betalningsbemyndiganden för forskning, det största utgiftsprogrammet i denna rubrik. Detta illustreras i diagrammet nedan med den nedåtgående trenden för andelen betalningar i förhållande till åtaganden.

20150708-P8_TA(2015)0263_SV-p0000015.png

Som ett exempel på hur projekt i rubrik 1a genomförs ges nedan en beskrivning av projektcykeln för forskningsprogrammen.

Projektcykeln för forskning

Forskningsprogram genomförs genom fleråriga arbetsprogram som omfattar förslagsomgångar, offentlig upphandling, studier, expertgrupper, deltagande i internationella organisationer, seminarier och workshoppar, utveckling och övervakning. Cirka 90 % av forskningsprogrammen är förknippade med ansökningsomgångar, de övriga 10 % med annan verksamhet.

Det årliga arbetsprogrammet för år N antas av kommissionen i mitten av år N-1. Ansökningsomgångar utlyses från och med den andra halvan av år N-1. I de flesta fall äger inlämnande av förslag rum inom tre månader efter det att förslagsomgången offentliggjorts. Övergripande åtaganden ingås efter det att arbetsprogrammet antagits år N och senast innan avtalsförhandlingarna inleds (i regel i samband med tidsfristen för inlämnade av förslag). Bedömningen av förslag (tre månader) och urval (en-två månader) följs upp av avtalsförhandingar (från en till sex månader) och undertecknande (upp till ett par månader). Kommissionen / genomförandeorganet har åtta månader på sig mellan tidsfristen för inlämnande och undertecknadet av anslagen (tiden för beviljande), varav fem månader för att informera de sökande om resultatet av den vetenskapliga bedömningen och tre månader för att utarbeta bidragsöverenskommelsen. När de enskilda åtagandena väl gjorts och kontrakten undertecknats bör förfinansieringen betalas inom 30 dagar från undertecknandet av avtalet eller från 10 dagar före startdatumet för åtgärden, beroendet på vad som infaller senare. Till följd av de strukturåtgärder som forskningsgeneraldirektoraten vidtagit 2014 betalas nu i många fall förfinansieringen för år N-åtaganden år N+1 istället för år N. Mellanliggande betalningar grundas på finansieringsöversikten och är kopplade till regelbundna rapporter, vanligen var artonde månad. Slutbetalningen på 10 % betalas då slutrapporten accepterats.

För alla andra åtgärder som föreskrivs i arbetsprogrammen ingås de preliminära åtaganden år N och förhandsbetalningarna görs samma år. Resten betalas år N+1.

Brist på betalningar för forskning: praktiska följder

För att hantera bristen på betalningsbemyndiganden inom forskningsprogrammen överfördes 2014 totalt 236,5 miljoner euro från Horisont 2020-budgetposter för 2014–2020 i syfte att förstärka 2017–2013 års slutförandebudgetposter för samma program, vilket försenar förfinansieringen av Horisont 2020-förslagsomgångar som inleddes 2014 och 2015. Detta var inte fallet under tidigare år, och leder till en försening i genomförandet av de nya programmen.

Forskning tar tid och att hålla inne med undertecknade av kontrakt och finansiering är inte förenligt med målet om förstärkta forskningsinsatser för att stödja den ekonomiska tillväxten. Med ökningen i nivån på betalningsbemyndiganden som godkänts för Horisont 2020 i 2015 års budget förväntas det bli möjligt för nyckelprogrammen att hämta igen förlorad tid.

Erasmus+

Erasmus+ är ett bra exempel på ett årligt program för vilket betalningsnivån nära följer nivån på åtagandena, eftersom livscykeln på de flesta åtgärder är kopplade till den akademiska kalendern.

På grund av betalningsbristen motsvarade dock inte ökningen i betalningsbemyndiganden 2014 ökningen av åtagandebemyndigandena som kommer att fortsätta under perioden 2014–2020. Denna brist på betalningar 2014 kan också ses som andelen betalningar i förhållande till åtaganden i diagrammet nedan.

20150708-P8_TA(2015)0263_SV-p0000016.png

Till följd av detta var det 2014 inte möjligt att betala delar av den andra förfinansieringen till nationella myndigheter, som ska finansiera rörlighetsåtgärder. Situationen torde förbättras något men Erasmus+ förväntas ändå att stå inför liknande begräsningar 2015.

Transport och energi

I diagrammet nedan visas den allt större skillnaden mellan nivån på åtaganden och betalningar för politikområdena transport och energi.

20150708-P8_TA(2015)0263_SV-p0000017.png

De betalningsbemyndiganden som godkänts i 2015 års budget kommer att räcka för att täcka den första förfinansieringen av projekt 2014–2020 och att delvis hantera 2007–2013 års RAL, som uppskattas till mer än 2 miljarder euro.

Ekonomisk återhämtningsplan för Europa (EERP)

Jämfört med den höga nivån på åtagandena 2009 och 2010 har genomförandet av betalningarna för detta program startat långsamt eftersom EERP-projekt till största delen består av storskaliga infrastrukturprojekt.

20150708-P8_TA(2015)0263_SV-p0000018.png

Särskilt under 2014 var betalningsbemyndigandena inte tillräckliga för att täcka alla betalningsanspråk som mottagits under året, och detta även efter det sena antagandet av förslaget till ändringsbudget nr 3/2014 vilket gav ytterligare betalningsbemyndiganden. I slutet av 2015 låg RAL fortfarande på 2 miljarder euro, hälften av det belopp som ursprungligen avsattes till EERP. Nivån på betalningsbemyndiganden som godkänts under 2015 uppgår till 407 miljoner euro, vilket förväntas täcka de uppskattade behoven under året.

5.3.2.  Rubrik 4

Diagrammet nedan visar nivån på utestående åtaganden (RAL) för program under rubrik 4 sedan 2007.

20150708-P8_TA(2015)0263_SV-p0000019.png

Rubrik 4 innehåller kortfristiga krishanteringsinstrument, långfristiga instrument som använder flerårig programmering, och ad hoc-instrument såsom makrofinansiella lån och biståndhjälp. Tre stora instrument (instrumentet för stöd inför anslutningen II (IPS), Europeiska grannskapsinstrumentet (ENI) och finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete (DCI), med flerårig programplanering, står för 73 % av utgifterna under denna rubrik. Stödet till tredjeländer som finansieras enligt dessa program har typiskt sett en livscykel på cirka 6–8 år. Krishanteringsinstrumenten (utvecklingsbistånd, instrumentet som bidrar till stabilitet och fred, den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken) och makrofinansiellt stöd har å andra sidan mycket korta betalningscykler på 12–18 månader.

Sedan 2013 har de flesta instrumenten i rubrik 4 uppvisat allvarliga brister på betalningsbemyndiganden, vilket först drabbade humanitära och krisrelaterade instrument med snabbutbetalande genomförandecykler, och därefter instrument såsom instrumentet för utvecklingssamarbete och Europeiska grannskapsinstrumentet, där betalningarna för det mesta är förknippade med existerande kontrakt och åtaganden. Situationen förvärrades 2014 på grund av den övergripande minskningen i de tillgängliga betalningarna jämfört med 2013. För vissa av programmen kom förstärkningen genom förslaget till ändringsbudget nr 3/2014 (och andra åtgärder som överföringar)(26) mycket sent och var otillräckliga för att täcka den utestående eftersläpningen.

Åtgärder som införts (se avsnitt 2.2 ovan) kunde endast delvis lindra effekterna av betalningsbristen genom att senarelägga utbetalningen, medan tidigare åtaganden fortfarande måste infrias.

Utestående betalningsanspråk vid årets slut

Totalt sett ökade utestående betalningsanspråk vid slutet av 2014 betydligt för rubrik 4. Detta beror framför allt på den kraftiga ökningen av anspråk och brist på relaterade betalningsbemyndiganden, såsom i fallet med Europeiska grannskapsinstrumentet och därefter instrumentet för utvecklingssamarbete, vilket visas i diagrammet nedan.

20150708-P8_TA(2015)0263_SV-p0000020.png

Å andra sidan har förstärkningarna i betalningsbemyndiganden som godkänts i budgetarna för 2013 och 2014 gjort det möjligt att rätta till nivån för utestående betalningsanspråk för humanitärt bistånd(27).

20150708-P8_TA(2015)0263_SV-p0000021.png

Såsom visats ovan har RAL i rubrik 4 och i synnerhet för de tre stora långsiktiga instrumenten ökat stadigt under de senaste fem åren, i linje med åtagandenivåerna i den tidigare fleråriga budgetramen. Program som ursprungligen fick sina åtaganden 2010 till exempel, som kommer att ha formaliserats med mottagande tredjeländer 2011 och kontrakt som ingåtts fram till 2014. Detta betyder att många av dessa större program, för vilka åtaganden gjordes när dessa ökade kraftigt, nu behöver betalas för. Nivån på betalningsbemyndiganden som godkänts i 2015 års budget förväntas leda till att gapet minskas, vilket bör bidra till satt stabilisera situationen men situationen kommer att vara fortsatt ansträngd och både gapet och RAL förväntas öka för många instrument såsom instrumentet för utvecklingssamarbete.

6.  Utsikter för programmen 2014–2020

Budgeten för 2016 måste innehålla tillräckliga betalningsbemyndiganden inte bara för att fasa ut de onormala nivåerna på utestående betalningsanspråk till följd av åtaganden för 2007–2013 års program, utan också för 2014–2020 års program i rubrik 1a och 4, vars genomförande har plågats av betalningsbrister. Budgeten för 2016 måste också innehålla de nödvändiga betalningsbemyndigandena för andra fonder, såsom landsbygdsutveckling (rubrik 2) så att det kan undvikas att det skapas en ny eftersläpning som inte fanns tidigare.

Kommissionen kommer att bedöma 2016 års betalningsbehov för 2014–2020 års program i budgetförslaget för 2016.

7.  Slutsatser

Under senare år, och särskilt 2014, har nivån på betalningsbemyndiganden varit otillräcklig för att täcka inkommande betalningsanspråk. Detta har i sin tur lett till en ökande eftersläpning av utestående betalningsanspråk vid årets slut, särskilt för sammanhållningspolitikens program 2007–2013. Kommissionen har vidtagit ett antal mildrande åtgärder för att minimera de negativa effekterna av betalningsbrister genom att i så stor utsträckning som möjligt infria kraven från tidigare åtaganden. Som en bieffekt har dock genomförandet av 2014–2020 års program störts.

Betalningsbemyndiganden i 2015 års budget förväntas leda till en minskning av eftersläpningen av utestående betalningsanspråk för 2007–2013 års program. Kommissionen har identifierat den betalningsnivå som krävs för att fasa ut den normala nivån på utestående betalningsanspråk för 2007–2013 års program före utgången av 2016. I budgetförslaget för 2016 kommer kommissionen att föreslå betalningsbemyndiganden i enlighet med detta.

Kommissionen anser att de tre institutionerna på denna grundval kan åta sig att genomföra en plan för att minska nivån på obetalda fakturor som avser genomförandet av 2007–2013 års program till en hållbar nivå före utgången av 2016.

Bilaga 1: information SOM ÖVERSÄNTS AV KOMMISSIONEN den 15 DECEMBER 2014

Den 15 december 2014 presenterade kommissionen den förväntade eftersläpningen för 2007–2013 års sammanhållningsprogram vid slutet av 2014 och 2105 enligt följande:

2010

2011

2012

2013

2014 (*)

2015 (*)

Eftersläpning av obetalda fakturor

(miljarder euro)

6,1

10,8

16,2

23,4

Upp till

25-(1)

19 (2)

(*) Kommissionens beräkningar grundade på medlemsstaternas justerade prognoser.

(1)  Med beaktande av ytterligare betalningsbemyndiganden i förslaget till ändringsbudget nr 3/2014 i den form förslaget slutligen antogs.

(2)  Med beaktande av ytterligare betalningsbemyndiganden i förslaget till ändringsbudget nr 3/2014 i den form förslaget slutligen antogs och betalningsbemyndiganden som godkänts i budgeten för 2015.

Kommissionen lade också fram en uppdelning av den förväntade eftersläpningen för 2007–2013 års sammanhållningsprogram vid slutet av 2014. Såsom visas i tabellen låg den totala nivån på betalningsbemyndiganden som faktiskt mottagits före utgången av 2014 på 1,5 miljarder euro under prognoserna som utarbetats av medlemsstaterna och cirka 2,5 miljarder euro över det övre intervallet som kommissionen prognosticerat.

FÖRVÄNTAD EFTERSLÄPNING I SLUTET AV 2014

miljarder euro

(1)

Betalningsanspråk som mottagits men inte betalats före utgången av 2013 (eftersläpning)

23,4

(2)

Betalningsanspråk som mottagits före utgången av november 2014

31,4

(3)  = (1) + (2)

Betalningsanspråk som gjorts före utgången av november och som ska betalas 2014

54,8

(4)

Godkänd nivå för betalningsbemyndigandena (med ändringsbudget nr 3/2014)

49,4

(5)  = (3) – (4)

Eftersläpning före utgången av november 2014 där betalningsanspråk gjorts före utgången av 2014.

5,4

Prognos

Genomförande i praktiken

Medlemsstaternas prognoser för betalningsanspråk som ska lämnas in i december 2014

23

21,5

Kommissionens prognoser för betalningsanspråk som ska lämnas in i december 2014

18 - 19

21,5

Prognos för eftersläpning av obetalda fakturor vid utgången av 2014: upp till 25 miljarder euro.

Kommissionen har slutligen lagt fram medlemsstaternas uppskattningar av betalningsanspråk per land som ska lämnas in för sammanhållningspolitiken 2014 (54,33 miljarder euro), betalningsanspråken som skickats in fram till den 31 oktober 2014 (31,36 miljarder euro) och till följd av detta, betalningsanspråken som ska lämnas in i november och december (22,97 miljarder euro).

Bilaga 2: Rubrik 1b: De senaste prognoserna från Medlemsstaterna

I denna bilaga visas de senaste prognoserna från medlemsstaterna när det gäller inlämnande av betalningsanspråk för 2007–2013 års sammanhållningsprogram 2015 och 2016, där en skillnad görs mellan bruttoprognoser (som medlemsstaterna anfört) och prognoser med tak (se förklaring i avsnitt 4.4).

Medlemsstaternas prognoser (i miljarder euro)

Period

2007-2013

2015*

2016

Bruttoprognoser

Bruttoprognoser

AT

Österrike

0,09

0,00

BE

Belgien

0,24

0,06

BG

Bulgarien

1,35

0,00

CY

Cypern

0,06

0,00

CZ

Tjeckien

4,01

3,75

DE

Tyskland

2,43

0,95

DK

Danmark

0,04

0,03

EE

Estland

0,09

0,00

ES

Spanien

4,65

1,74

FI

Finland

0,21

0,02

FR

Frankrike

1,92

0,34

GR

Grekland

0,75

0,00

HR

Kroatien

0,22

0,31

HU

Ungern

3,86

1,24

IE

Irland

0,03

0,01

IT

Italien

5,07

1,44

LT

Litauen

0,09

0,00

LU

Luxemburg

0,01

0,00

LV

Lettland

0,54

0,09

MT

Malta

0,14

0,04

NL

Nederländerna

0,21

0,10

PL

Polen

8,92

3,99

PT

Portugal

0,52

0,06

RO

Rumänien

6,64

2,81

SE

Sverige

0,11

0,00

SI

Slovenien

0,38

0,18

SK

Slovakien

2,68

0,64

UK

Förenade kungariket

1,52

0,25

CB

Territoriellt samarbete

1,16

0,25

TOTALT

47,93

18,32

PROGNOSER MED TAK TOTALT***

34,74

2,95**

* För de operativa program för vilka medlemsstaterna inte sänt in prognoser i januari 2015 har beloppen i prognoserna för 2015 beräknats på basis av motsvarande prognoser som sänts in i september 2014.

** Det maxbelopp som ska betalas 2016 är 3,5 miljarder euro, av vilket 3 miljarder redan bekräftats av medlemsstaterna i detta skede.

*** Taket innebär en tillämpning av regeln på 95 %, vilken fastställer att mellanliggande betalningar endast får betalas före avslutandet så länge som summan av betalningarna är lägre än 95 % av programmens anslagstilldelning

(1) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(4) Antagna texter, P8_TA(2015)0061.
(5) Detta följer av den så kallade N+2/ N+3-reglerna, enligt vilka betalningar måste göras inom två (N+2) eller tre (N+3) år efter det att motsvarande åtagande ingåtts. Vid utgången av 2013 var de två bestämmelserna om automatiskt återtagande tillämpliga samtidigt.
(6) Det totala beloppet för ytterligare betalningsbemyndiganden som godkänts via ändringsbudgetar uppgick till 6,7 miljarder euro 2012, 11,6 miljarder euro 2013 och 3,5 miljarder euro 2014.
(7) Eftersläpningen av utestående betalningsanspråk för sammanhållningsprogrammen för perioden 2007–2013 vid årets slut ökade från 11 miljarder euro 2011 till 16 miljarder euro 2012, 23,4 miljarder euro 2013 och 24,7 miljarder euro 2014.
(8) Det bör noteras att för politikområden som omfattas av delad förvaltning, såsom sammanhållningspolitiken (där kommissionen ersätter medlemsstaternas utgifter) utgår ingen ränta för sena betalningar.
(9) Återstående 5 % ska betalas när programmet avslutas, vilket kommer att ske 2017–2019, efter det att kommissionen bedömt att programmet genomförts korrekt och att inga korrigeringar behöver göras.
(10) I lagstiftningen om sammanhållningspolitiken fastställs en tidsfrist på 60 dagar.
(11) I avsnitten 3.4 och 4.3 definieras normal och onormal eftersläpning.
(12) Ändringsbudget nr 2/2014 lades ursprungligen fram som förslag till ändringsbudget nr 3/2014.
(13)Månatliga rapporter om mellanliggande betalningar och betalningsanspråk, budgetprognosvarning (två gånger om året).
(14) DEC 54/2014.
(15)Obetalda belopp som är en följd av minskningen av förfinansieringsnivåerna till en nivå under den lagstadgade/normala lägsta nivån ingår inte i den nuvarande definitionen av ”utestående betalningsanspråk”: för ett antal program genomfördes dock en viss minskning av förfinansieringsnivåerna 2014 (i vissa fall redan 2013) för att flytta fram betalningar till ett senare datum.
(16) Artikel 87 i rådets förordning nr 1083/2006: ”…ansökningar om mellanliggande betalningar […] samlas ihop så vitt möjligt […] vid tre olika tillfällen per år”.
(17) Identisk med den som ingår i sammanfattningen.
(18) Artiklarna 91 och 92 i förordning nr 1083/2006 för programperioden 2007–2013.
(19) På grund av kassaflödesbegränsningar under årets första månader (se avsnitt 3.3 ovan) kan en del av eftersläpningen möjligen inte betalas inom de lagstagda tidsfristerna i början av året.
(20) Med undantag för Kroatien, Rumänien och Slovakien.
(21) Artikel 76 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999 (EUT L 210, 31.7.2006, s. 25).
(22) Artikel 112 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 320).
(23) De prognoser som medlemsstaterna lämnade in i januari 2015 omfattade inte alla operativa program. För dessa fall har kommissionen tillämpat de prognoser som mottogs i september. En sådan extrapolering av saknade prognoser från medlemsstaterna kan inte göras för 2016, eftersom prognoserna från september 2014 endast hänförde sig till 2014 och 2015 (inte ännu 2016). Detta innebär att prognosen för 2016 endast inkluderar de operativa program för vilka medlemsstaterna översänt information och kan behöva revideras uppåt så snart den saknade informationen lämnats in.
(24) I artikel 79 i rådets förordning (EU) nr 1083/2006 fastställs: ”De sammanlagda utbetalda beloppen för förhandsfinansiering och mellanliggande betalningar får inte vara högre än 95 % av fondernas bidrag till det operativa programmet.” De återstående 5 procenten kommer först betalas då det operativa programmet avslutas.
(25) Artikel 89 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999 (EUT L 210, 31.7.2006, s. 25).
(26) +406 miljoner euro (nettoökning i betalningsbemyndiganden) för humanitärt bistånd, + 30 miljoner euro för DCI och +250 miljoner euro för ENI.
(27) I grafen återspeglas dock inte effekterna av den minskade nivån på förfinanseringen.


Initiativ för grön sysselsättning: Ta vara på den gröna ekonomins jobbpotential
PDF 466kWORD 339k
Europaparlamentets resolution av den 8 juli 2015 om ”Initiativ för grön sysselsättning: Ta vara på den gröna ekonomins jobbpotential” (2014/2238(INI))
P8_TA(2015)0264A8-0204/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande Initiativ för grön sysselsättning: Ta vara på den gröna ekonomins jobbpotential (COM(2014)0446),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Grön handlingsplan för små och medelstora företag (COM(2014)0440),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Mot ett kretsloppssamhälle: Program för ett avfallsfritt Europa (COM(2014)0398),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument Exploiting the employment potential of green growth (SWD(2012)0092),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 6 december 2010 Sysselsättningspolitik för en konkurrenskraftig, koldioxidsnål, resurseffektiv och grön ekonomi,

–  med beaktande av rådets beslut 2010/707/EU av den 21 oktober 2010 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik,

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande Green action plan for SMEs and Green Employment Initiative,

–  med beaktande av OECD:s och Cedefops (Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning) studie från 2014 Greener Skills and Jobs, OECD Green Growth Studies,

–  med beaktande av artikeln i tidskriften European Employment Observatory Review från april 2013 Promoting green jobs throughout the crisis: a handbook of best practices in Europe,

–  med beaktande av ILO:s och Cedefops rapport från 2011 Skills for green jobs: a global view: synthesis report based on 21 country studies,

–  med beaktande av Cedefops rapport från 2010 Skills for green jobs – European synthesis report,

–  med beaktande av Eurofounds rapporter Industrial relations and sustainability: the role of social partners in the transition towards a green economy (2011), Greening the European economy: responses and initiatives by Member States and social partners (2009) och Greening of Industries in the EU: anticipating and managing the effects on quantity and quality of jobs (2013),

–  med beaktande av arbetsdokumentet av den 8 februari 2010 från OECD/CFE-LEED (OECD:s centrum för företagande/programmet för lokal utveckling inom ekonomi och sysselsättning Green jobs and skills: the local labour market implications of addressing climate change,

–  med beaktande av ILO:s/Uneps definition av gröna jobb som alla anständiga arbetstillfällen som bidrar till att bevara eller återupprätta miljöns kvalitet, oavsett om det är inom jordbruket, industrin, tjänstesektorn eller förvaltningen,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 december 2013 om miljöinnovation – sysselsättning och tillväxt med hjälp av miljöpolitik(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2012 om färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 september 2010 om att utveckla sysselsättningspotentialen av en ny hållbar ekonomi(3),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0204/2015), och av följande skäl:

A.  Sådana globala trender som ineffektiv resursanvändning och ohållbar belastning av miljön samt klimatförändringar har snart nått gränsen för när man inte längre kan förebygga oåterkalleliga konsekvenser för våra samhällen och den naturliga miljön. Den växande sociala utestängningen och bristen på jämlikhet är ett problem för samhället.

B.  Europeiska miljöbyrån framhåller i sin rapport från 2015 hur otillräckliga de nuvarande åtgärderna är när det gäller att förverkliga målsättningen att bevara den biologiska mångfalden, minska användningen av fossila bränslen samt motverka klimatförändringarna och dess effekt på människors hälsa och miljön.

C.  Eftersom det inte finns någon konsekvent politik mot dessa gemensamma utmaningar kommer en avsevärd del av potentialen att skapa hållbar sysselsättning i en miljövänlig och socialt inkluderande övergång att förbli outnyttjad.

D.  Som ett led i insatserna mot dessa hot växer det nu fram nya sektorer, medan många andra sektorer förändras och somliga sektorer, såsom dem som är kraftigt förorenande, är på tillbakagång. Det finns ett behov av att fokusera på innovation och på sätt att minska föroreningarna. Inom somliga sektorer som är på tillbakagång måste särskild uppmärksamhet ägnas de anställda, i form av omskolning och alternativ sysselsättning. Investeringar på de områden som prioriteras inom kommissionens agenda för grön sysselsättning, inbegripet återvinning, biologisk mångfald, energieffektivitet, luftkvalitet och all teknik för förnybara energi såsom havsbaserad förnybar energi, har potentialen att avsevärt främja sysselsättningsskapandet, bland annat i glesbygd.

E.  Sektorn för gröna varor och tjänster har enligt Europeiska miljöbyrån vuxit med över 50 procent mellan 2000 och 2011, samtidigt som den skapat över 1,3 miljoner arbetstillfällen. Enligt kommissionens beräkningar kommer marknaden för förnybar energi fram till 2020 att ge upphov till 20 miljoner nya arbetstillfällen i Europa. En ambitiös och enhetlig EU-politik och investeringar i förnybar energi, skogsbruk, hållbart jordbruk och markskydd (för att förebygga och motverka hydrologisk obalans) har potentialen att avsevärt främja sysselsättningsskapandet.

F.  Målet om hållbar utveckling ingår i Lissabonfördraget, och genomförandet av detta innebär att miljöfrågor ska behandlas på samma nivå som ekonomiska och sociala frågor.

G.  I Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla framhålls den avgörande betydelsen av en övergång till gröna och socialt rättvisa ekonomier.

H.  Stelheter på arbetsmarknaden hämmar skapandet av arbetstillfällen, samtidigt som en konkurrenskraftig arbetsmarknad i EU kan bidra till att Europa 2020-strategins sysselsättningsmål uppnås.

I.  Vid konferensen i Cancún 2010 om FN:s ramkonvention om klimatförändringar utfäste sig EU och dess medlemsstater att tillförsäkra de anställda en rättvis övergång som skapar anständigt arbete och arbetstillfällen av god kvalitet. En rättvis övergång för alla i riktning mot en miljömässigt hållbar ekonomi förutsätter god förvaltning för att bidra till målet om hållbar och långsiktig sysselsättning för alla – inbegripet men inte uteslutande högkvalificerade arbetstillfällen –, social delaktighet och fattigdomsutrotning.

J.  De fem pelarna i en rättvis övergång är samråd/fackföreningarnas röst, investeringar i gröna och anständiga arbetstillfällen, grön kompetens, respekt för arbetstagarrättigheter och mänskliga rättigheter och socialt skydd för arbetstagare och samhällen som går i bräschen för övergången till en koldioxidsnål ekonomi.

K.  Arbetstagarna måste vara starkt delaktiga i övergången, för att öka miljömedvetenheten och insikten om behovet av resurseffektivitet och för att minska vår miljöpåverkan.

L.  Expansionsmöjligheterna för gröna jobb inskränks av bristen på kompetens och kompetensglappet, som i sin tur orsakas av flera olika faktorer, bland annat olikhet i hållbarhetskursplanerna, identifierade brister i bestämda sektorer, brist på studenter med nödvändig kompetens inom vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap, matematik och informationsteknik, samt könskoncentration i vissa sektorer snarare än jämn könsfördelning.

M.  Det finns belägg för att investeringar i energi- och resurseffektivitet och en utveckling av leveranskedjan genom en tydlig industripolitik, liksom skatteväxling från skatt på arbete till andra källor, har potentialen att påverka sysselsättningsskapandet i gynnsam riktning.

N.  Europa är utsatt för global konkurrens, och överkomliga energikostnader, fullbordandet av EU:s inre marknad och ett bättre investeringsklimat för hållbar tillväxt och sysselsättningsskapande spelar en avgörande roll.

O.  Vissa sektorer, såsom energieffektiva byggnadsrenoveringar, är platsspecifika och kan inte ut- eller omlokaliseras.

P.  Osäkerhet och bristande samstämdhet i de politiska riktlinjerna samt brist på tydliga mål hindrar investeringar, kompetensutveckling och forskning och utveckling och motverkar därmed utvecklingen av sysselsättningsmöjligheter.

Q.  Större samhällsmedvetenhet om vikten av en grön ekonomi skulle öka sysselsättningsmöjligheterna.

R.  Tydliga och fastställda mål på medellång och lång sikt, inbegripet EU:s energieffektivitets- och föroreningsmål, kan bli viktiga drivkrafter för en förändring. I detta sammanhang har också unionslagstiftningen en viktig funktion att fylla. Målinriktade investeringar som skapar arbetstillfällen, bland annat för utveckling av leveranskedjor inom EU, bör uppstå ur en tydlig politisk ram och vara konsekventa med den.

S.  Den offentliga sektorn och de lokala och regionala myndigheterna kan spela en avgörande roll för att underlätta övergångarna till en grön ekonomi och skapa inkluderande arbetsmarknader.

T.  Instrument såsom miljömärken, Emas och miljöanpassad offentlig upphandling (MOU) bidrar till att skapa gröna jobb.

U.  Mikroföretag och små och medelstora företag är en av de viktigaste källorna till sysselsättning i EU, står för mycket mer än 80 procent av alla arbetstillfällen och har varit ledande inom många ”gröna” sektorer, men de kan ha särskilt svårt att förutse vilken kompetens som behövs och att ta till vara jobbpotentialen.

V.  De integrerade riktlinjerna är centrala för samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik och sysselsättningspolitik och utgör grundvalen för landsspecifika rekommendationer. De bör stödja Europa 2020-målen, särskilt sysselsättningsmålet, bland annat genom att främja nya arbetstillfällen av hög kvalitet, inklusive genom grön sysselsättning.

W.  Kvinnorna måste i lika stor utsträckning som männen gynnas av skapandet av lämpliga gröna jobb, och glastaket måste krossas.

X.  Kvinnorna har drabbats oproportionerligt hårt av krisen och åtstramningspolitiken, och gröna jobb har visat sig vara mer kriståliga än andra.

Y.  Koldioxidsnåla sektorer tenderar att ha högre arbetsproduktivitet, och löneandelen har minskat i mindre grad inom dessa sektorer än i de 15 mest förorenande industrierna.

Z.  Eurobarometers uppgifter om gröna jobb i små och medelstora företag visar att energisparande och minskning av avfall och råvaruförbrukning har blivit ekonomiskt fördelaktigt.

Mot en grön ekonomi – möjligheter för arbetsmarknaden

1.  Europaparlamentet framhåller att en övergång i riktning mot hållbara samhällen och ekonomier, bland annat till hållbara mönster för konsumtion och produktion, kan ge möjligheter både till skapande av nya arbetstillfällen av hög kvalitet och omvandling av befintlig sysselsättning till gröna jobb inom snart sagt alla sektorer och längs med hela värdekedjan: från forskning till produktion, distribution och underhåll, och i nya gröna högteknologiska sektorer, t.ex. förnybar energi, och i traditionella industrier, t.ex. tillverknings- och byggindustrin, eller inom jordbruk och fiske, eller tjänstesektorer, t.ex. turism, catering, transport och utbildning. Parlamentet framhåller samtidigt att investeringar i förnybar energi och energieffektivitet förutom att skapa många arbetstillfällen bidrar till bibehållandet av den europeiska ekonomins och industrins konkurrenskraft samt till att minska Europas energiberoende.

2.  Europaparlamentet understryker att tillgången på två tredjedelar av de tjänster som har sitt ursprung i naturen minskar – däribland bördiga jordar, rent vatten och ren luft – samtidigt som den globala uppvärmningen och förlusten av biologisk mångfald närmar sig de gränser över vilka oåterkalleliga konsekvenser för våra samhällen och den naturliga miljön inte kan undvikas.

3.  Europarlamentet påpekar att kontinuerlig ekonomisk tillväxt endast är möjlig om hänsyn tas till miljöns begränsningar. Parlamentet betonar därför att en grön ekonomi och ett kretsloppssamhälle kan ge lösningar både för miljön och för ekonomin och samhället i allmänhet.

4.  Europaparlamentet betonar att en fullt genomförd miljölagstiftning samt förbättrad miljöintegration och politisk samstämdhet mellan olika sektorer i EU är mycket viktigt för ett fullt utnyttjande av möjligheterna i samband med den gröna ekonomin och därmed för skapandet av gröna jobb.

5.  Europaparlamentet noterar att Europeiska miljöbyrån i sin rapport från 2015 framhåller hur otillräckliga de nuvarande åtgärderna är när det gäller att förverkliga målsättningen att bevara den biologiska mångfalden, minska användningen av fossila bränslen samt motverka klimatförändringarna och dess effekt på människors hälsa och miljöns kvalitet.

6.  Europaparlamentet konstaterar att övergången bär på stora möjligheter till skapande av lokala arbetstillfällen som inte kan omlokaliseras, och inom områden som inte kan utlokaliseras, samt inom krisdrabbade sektorer såsom byggsektorn. Parlamentet konstaterar att det finns starka belägg för att övergången till en grön ekonomi på det hela taget kommer att påverka sysselsättningen positivt, eftersom hållbar ekonomisk verksamhet, såsom energibesparingar eller ekologiskt jordbruk, är mer arbetskraftsintensiv än de verksamheter som den ersätter och skulle kunna hjälpa regioner att bli mer självförsörjande.

7.  Europaparlamentet anser att en vedertagen definition av ”gröna jobb”, baserad på definitionen från ILO och den internationella konferensen med ILO-statistiker, bör antas.

En rättvis övergång och skapandet av högkvalitativa och hållbara arbetstillfällen

8.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens uttalande om att strukturomvandlingen bör hanteras på ett socialt ansvarsfullt sätt, samtidigt som behovet av innovation och omstrukturering bland företagen erkänns.

9.  Europaparlamentet anser att det för att maximera den gröna ekonomins sysselsättningsskapande nettopotential är avgörande att vi ger den befintliga arbetskraften rätt möjligheter att skaffa sig den nya kompetens som krävs för kretsloppssamhället.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja strategier för att säkra och renovera offentliga byggnader i syfte att öka energieffektiviteten och minska förbrukningen.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, och i förekommande fall kommissionen, att gå in för en ”färdplan för en rättvis övergång” för att sträva efter ambitiösa miljömål och främja följande aspekter: adekvat socialt skydd och ersättning, varaktig sysselsättning och sunda och säkra arbetsvillkor, statliga investeringar i utbildnings-, yrkesutbildnings- och kompetensprogram, respekt för arbetstagarrättigheter och utökad rätt till information, samråd och deltagande för arbetstagare i frågor om hållbar utveckling samt effektiv arbetstagarrepresentation. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att sträva efter att uppnå dessa mål.

12.  Europaparlamentet erinrar om att EU:s reviderade arbetsmiljöstrategi om tillämpligt bör ta hänsyn till särskild utveckling inom nya sektorer.

13.  Europaparlamentet betonar att det för att förutse förändringar på sysselsättningens område krävs att övergången hanteras på ett utvecklingsföregripande sätt, att insamlingen av tillförlitliga uppgifter om arbetsmarknadens nuvarande och framtida behov förbättras och att europeiska högre utbildningsanstalter involveras, samt att långsiktig planering är väsentlig för att övergången ska bli effektiv och sysselsättningen öka. Parlamentet betonar hur viktiga lokala och regionala myndigheter är för övergången till den grönare ekonomin när det gäller utbildning, infrastruktur, stöd till lokala företag och skapande av stabila arbetstillfällen med löner som regleras av kollektivavtal eller andra tillåtna sätt i enlighet med nationell lagstiftning. Dialogen mellan arbetsmarknadens parter är en nödvändig del av förändringshanteringen. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna, regionala och lokala självstyrelseorgan och arbetsmarknadens parter att ta sitt ansvar och gemensamt ta itu med utmaningen samtidigt som de tar hänsyn till subsidiaritetsprincipen.

14.  Europaparlamentet konstaterar att arbetsmarknadens parter under de senaste åren gradvis har blivit allt viktigare för övergången till gröna jobb, men påminner om att mer måste göras för att bygga upp en varaktig och hållbar dialog mellan arbetsmarknadens parter som kan hjälpa dem att möta utmaningarna i samband med övergången till en konkurrenskraftig, koldioxidsnål och resurseffektiv ekonomi.

15.  Europaparlamentet betonar de nationella regeringarnas betydelse för främjandet av sektorsvis dialog mellan arbetsmarknadens parter, särskilt inom framväxande gröna industrier, och även för att säkerställa deltagandet av små och medelstora företag.

16.  Europaparlamentet konstaterar att somliga regioner står inför flera utmaningar än andra på grund av den geografiska koncentrationen av energi- och resursintensiva och förorenande industrier eller av större fattigdom eller arbetslöshet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna samt lokala och regionala självstyrelseorgan som stöds av EU att samarbeta med arbetsmarknadens parter och tillsammans genomföra färdplaner för en rättvis övergång, inbegripet solidaritetsmekanismer för en socialt rättvis, grön övergång inom de lokala och regionala ekonomierna, med stöd till samhällen och arbetstagare som påverkats av förändringen. Därmed minskas otryggheten på grund av förlorat arbete, och efterfrågan på ny kompetens tillgodoses.

17.  Europaparlamentet betonar att lokala myndigheter kan spela en avgörande roll för att skapa fler anständiga och inkluderande arbetstillfällen inom den gröna ekonomin genom att

   – satsa på gröna investeringar,
   – utnyttja offentliga upphandlingar, inklusive sociala klausuler och miljöklausuler inom offentlig upphandling,
   – bygga upp partnerskap, däribland med utbildningsanstalter, för att minska kompetensglappet på den lokala arbetsmarknaden,
   – stödja både gröna små och medelstora företag och miljöanpassningen av små och stora företag,
   – inrätta gröna sysselsättningsprogram som ser till att även utsatta grupper kan dra fördel av den gröna tillväxten.

18.  Europaparlamentet vill lyfta fram de belägg som pekar på vikten av att ledningen engagerar sig för att dess arbetskraft i betydande omfattning ska delta i att uppnå dessa förändringar genom förbindelser mellan arbetsmarknadens parter. Parlamentet rekommenderar att ”gröna ombud” från fackföreningarna ska få medverka genom att samarbeta med arbetsgivarna för att stärka miljöanpassningen av ekonomin och göra sina arbetsplatser mera hållbara. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge riktat stöd till gemensamma initiativ från arbetstagare och arbetsgivare för miljöanpassning av industrierna.

19.  Europaparlamentet anser att pilotprojekt till stöd för vissa av dessa mål bör tas fram.

20.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att utnyttja målinriktade program för rörlighet på arbetsmarknaden i Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation för att främja arbetssökandes rörlighet.

Kompetens för grön sysselsättning

21.  Europaparlamentet välkomnar de verktyg för kompetensutveckling och för prognostisering av kompetensbehov som kommissionen föreslagit men betonar att kompetensutvecklingen bör främja utvecklingen av kompetens inom naturvetenskap, teknik, ingenjörskonst och matematik – områden som är allmänt gångbara i en ekonomi. Parlamentet betonar dock att det behövs mera ambitiösa åtgärder och investeringar. Samtliga intressenter på arbetsmarknaden måste vara starkt engagerade på alla nivåer för att förutse framtida kompetensbehov.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med kommissionen för att upprätta en databas med utbildningskurser och arbetstillfällen med anknytning till grön sysselsättning, med målsättningen att förbättra kvaliteten på information, rådgivning och vägledning om karriärer och den kompetens som behövs för att dra fördel av de sysselsättningsmöjligheter som uppstår genom att ekonomin blir miljövänligare.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att uppgiftsinsamling sker inom alla gröna sektorer, inbegripet de som för närvarande förbises, till exempel kollektivtrafiken och detaljhandeln. Parlamentet uppmanar även kommissionen att, i samband med att man bistår de nationella statistikbyråerna och de offentliga arbetsförmedlingarna och stärker användningen av kvantitativa modellverktyg, jämställhetsintegrera uppgiftsinsamlingen från alla delar av den gröna sysselsättningen.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att jämställdhetsintegrera framtagandet av ny insamling, uppdelning och analys av uppgifter, till exempel med hjälp av det ekonometriska verktyget Fidelio eller tillsammans med intressenter såsom den internationella konferensen med ILO-statistiker.

25.  Europaparlamentet betonar att det krävs en starkare tonvikt på att åtgärda kompetensglappet genom att främja kompetensutveckling.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa till att främja kompetensutvecklingen genom uppdatering av kvalifikationer och därtill hörande kursplaner på EU-nivå.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera en mer omfattande användning av klassificeringssystem såsom Esco, som kan användas för att kartlägga kompetensklyftor.

28.  Europaparlamentet betonar betydelsen av bättre synergieffekter mellan utbildningssystemen och de framväxande nya gröna jobb genom bättre samordning mellan utbildningsanstalterna och arbetsgivarorganisationerna samt andra relevanta organisationer.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, regionala självstyrelseorgan och lokala myndigheter att tillsammans med arbetsmarknadens parter och utbildningsanordnare anta och genomföra strategier för kompetensutveckling och strategier för att förutse framtida kompetensbehov, med målsättningen att förbättra allmän, sektorsspecifik och yrkesspecifik kompetens. Parlamentet betonar dessutom vikten av partnerskap och förtroende mellan utbildningsanstalter, företag, arbetsmarknadens parter och myndigheter.

30.  Europaparlamentet konstaterar att dessa strategier bör omfatta en grundlig bedömning av vilken typ av gröna jobb som ska skapas och på vilken nivå, samt av vilken kompetens och vilka kunskaper som krävs, som leder till föregripande och kartläggning av kompetensluckor samt målinriktade program för yrkesutbildning och livslångt lärande med fokus på att matcha kompetens och arbetstillfällen i syfte att öka sysselsättningen. Parlamentet betonar behovet av att både friställda arbetstagare och lågkvalificerade arbetstagare som löper risk för att bli utestängda från arbetsmarknaden aktivt får delta i dessa strategier genom att se till att kompetensutbildningen är målinriktad, tillgänglig och kostnadsfri för dessa arbetstagare.

31.  Europaparlamentet noterar att det enligt Cedefop är bättre att anpassa läroplaner så att de inbegriper miljömedvetenhet samt förståelse för hållbar utveckling och företags effektivitet än att föreslå nya utbildningsprogram.

32.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna samt regionala och lokala myndigheter att i systemen för yrkesutbildning och allmän utbildning ta med kompetens och färdigheter från områdena hållbar utveckling och miljö, i synnerhet genom att stärka yrkesutbildning och genom att främja forskningscentrumens möjligheter att utveckla teknik, projekt och patent för grön produktion i samarbete med nya gröna företag. Parlamentet uppmuntrar till utbyten mellan olika forskningscentrum och nätverk av företag och yrkesverksamma. Parlamentet påminner om hur viktigt det är med kompetens inom vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik och om behovet av att se till att fler kvinnor studerar sådana ämnen.

33.  Europaparlamentet efterlyser en ambitiös strategi för skapande av hållbara arbetstillfällen, bland annat genom att ta itu med kompetensglappet med särskilt fokus på att tillgodose den grönare ekonomins kompetensbehov.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att dra nytta av utvecklingen inom denna sektor, skapa högkvalificerade lärlingsplatser för att ge unga specialkunskaper och utbildning och bidra till att åtgärda den höga ungdomsarbetslösheten.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inom ramen för övergången till en grön ekonomi ta hänsyn till att kvinnor och flickor behöver få bättre tillgång till livslångt lärande, särskilt inom områden med stor grön jobbpotential, såsom naturvetenskap, teknik, ingenjörskonst eller ny och digital teknik, med målsättningen att stärka kvinnornas ställning i samhället, bekämpa könsstereotyper och skapa arbetstillfällen som till fullo motsvarar kvinnors behov och möjligheter.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna samt regionala och lokala myndigheter att systematiskt jämställdhetsintegrera utformningen, genomförandet och övervakningen av strategier på samtliga nivåer för skapandet av gröna jobb i syfte att säkerställa lika möjligheter, med beaktande av de utmaningar som skapandet av gröna jobb innebär på landsbygden. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna samt regionala och lokala myndigheter att satsa mera på att ge kvinnor möjlighet att till fullo medverka i utformningen av politiken och beslutsfattandet kring samt genomförandet av en strategi för grön sysselsättning vilken inbegriper grön kompetens.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lyfta fram och inleda en offentlig debatt om konceptet ”utbildning för hållbar utveckling”, med särskild tonvikt vid flickors och kvinnors utbildning. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att främja strategier för att uppmuntra fler kvinnor att utbilda sig inom områdena naturvetenskap, teknik, ingenjörskonst, matematik och entreprenörskap samt att koppla agendan för gröna jobb till kvinnors egenmakt genom utbildning. Parlamentet efterlyser även åtgärder för att uppmuntra kvinnor att delta i yrkesutbildning och livslångt lärande inom de gröna sektorerna.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta en jämställdhetsstrategi på EU-nivå för 2015–2020, där hänsyn tas till Europa 2020-strategins sysselsättningsmål för smart och hållbar tillväxt för alla.

39.  Europaparlamentet betonar behovet av målinriktade myndighetsåtgärder och offentliga tjänster för att involvera alla berörda arbetsmarknadsaktörer, däribland arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer, för att åtgärda kompetensglappet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna samt regionala och lokala myndigheter att upprätta mekanismer för att utbilda arbetskraftsmyndigheternas och arbetsförmedlingarnas personal så att de låter den kompetens som behövs för grön sysselsättning ingå i all arbetsmarknadspolitik samt att utarbeta metoder för att bedöma effekten av sådan utbildning. Parlamentet betonar vikten av att europeiska utbildningsanstalter ökar sina insatser för att anpassa sina program så att de motsvarar behoven inom en grönare ekonomi och på arbetsmarknaden i allmänhet.

40.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa regelverk som uppmuntrar innovation inom den gröna ekonomin.

En konsekvent politik för fullt tillvaratagande av jobbpotentialen i hållbara ekonomier

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anta ambitiösa, långsiktiga och väl sammanhållna ramar inom lagstiftning, budgetpolitik och finanser för hållbara investeringar och att uppmuntra till innovation, så att sysselsättningspotentialen i dessa förändringar fullständigt kan tas till vara. Parlamentet påpekar att politiken bör utvecklas som ett led i en långsiktig ram, som innefattar mål och indikatorer för mätning av framstegen med måluppfyllandet.

42.  Europaparlamentet betonar att samordning inom hela kommissionen och mellan relevanta ministerier på nationell nivå är viktigt för att åstadkomma en övergripande, förvaltningsomfattande ram för förändring som har förmågan att ägna nödvändig uppmärksamhet åt övergångens fördelningseffekter.

43.  Europaparlamentet konstaterar att huruvida initiativet för grön sysselsättning lyckas eller misslyckas beror på ambitionsnivån i kommissionens bindande mål för förnybar energi och energieffektivitet och på vilka investeringar i teknik för förnybar energi och energieffektivitetsprogram som medlemsstaterna åtar sig att göra.

44.  Europaparlamentet påpekar att kommissionen och medlemsstaterna har ansvar för att genomföra en konsekvent politik för främjande av förnybar energiproduktion och ökad energieffektivitet, avsedd att få i gång lokal och regional utveckling och skapa högkvalitativa lokala arbetstillfällen. Parlamentet betonar att förnybar energi och energieffektivitet under de kommande åren kan bli en av de främsta källorna till arbetstillfällen i Europa.

45.  Europaparlamentet erinrar om att energioberoende inom EU:s territorium fortfarande är ett av de långsiktiga målen för unionens ekonomiska politik och energipolitik. Parlamentet vidhåller också att hänsyn ovillkorligen måste tas till investeringarnas territoriella dimension, eftersom den bidrar till att uppnå unionens politiska mål när det gäller territoriell sammanhållning för att koppla samman landsbygds- och stadsområden.

46.  Europaparlamentet ser positivt på att kommissionen tog med arbetstillfällen med anständiga villkor i EU:s förhandlingsmandat för klimatkonferensen i Paris (COP 21) och därmed bygger vidare på Cancúnöverenskommelsen från 2010 och efterföljande initiativ. Parlamentet uppmanar kommissionen att hålla fast vid den ”rättvisa övergången” i sin förhandlingsposition.

47.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att fastställa bindande energibesparings- och energieffektivitetsmål och att stödja ett system med vita certifikat som ett verktyg för att göra det lättare att nå EU:s energibesparingsmål. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra och säkerställa efterlevnaden av energieffektivitetsdirektivet och att som ett minimum fortsätta att beslutsamt verka för att energieffektivitetsmålen ska nås till 2030.

48.  Europaparlamentet stöder EU:s åtagande att i samarbete med andra internationella partner driva på en rättvis och global övergång till en inkluderande grön ekonomi.

49.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att oinskränkt respektera och genomföra de nya bestämmelserna i den reviderade unionslagstiftningen om offentlig upphandling och att överväga att undersöka om införandet av miljökriterier och sociala kriterier i deras respektive politik för offentlig upphandling skulle kunna stimulera skapandet av arbetstillfällen i den grönare ekonomin. Parlamentet betonar att återstående rättsliga oklarheter i samband med användning av sociala klausuler och miljöklausuler inom offentlig upphandling skulle kunna klargöras.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder som främjar en förnyelse av reparationssektorn, vilket skulle skapa nya och till sin natur redan ekologiska arbetstillfällen.

51.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att allmännyttiga tjänster bidrar till en rättvis övergång till en hållbar ekonomi, framför allt genom att på ett förutseende sätt se till att tjänster såsom kommunikationer, energi, transporter och avfalls- och vattenhantering utförs på ett hållbart sätt.

52.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt återkallandet av lagstiftningspaketet för ett kretsloppssamhälle, vars bestämmelser skulle ha bidragit till att skapa upp till 180 000 nya arbetstillfällen i EU bara inom avfallshanteringssektorn. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att uppfylla sitt åtagande om att snarast möjligt föreslå en ambitiös avfallslagstiftning som bör syfta till minskning i tidigare led, utarbetande av nya återvinningsmål samt nya kriterier för beräkning av det material som faktiskt återvinns, samtidigt som den respekterar medlemsstaternas ansvar.

53.  Europaparlamentet uppmanar även kommissionen att överväga att införa kriterier för att gynna företag som har positiva och hållbara rutiner för bortskaffande av avfall.

54.  Europaparlamentet inser att man kan skapa betydande möjligheter till grön sysselsättning i EU:s landsbygdsområden genom att knyta samman en hållbar jordbruksproduktion med övervakning och skydd av den biologiska mångfalden på jordbruksföretagen och smart märkning av jordbruksprodukters miljöpåverkan för att stimulera konsumenternas efterfrågan på produkter som främjar den biologiska mångfalden.

55.  Europaparlamentet konstaterar att en hållbar skogsförvaltning har verklig potential när det gäller att skapa arbetstillfällen och samtidigt aktivt bidra till att begränsa klimatförändringarna och bevara den biologiska mångfalden.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda den europeiska planeringsterminen och översynen av Europa 2020-strategin till stöd för skapandet av gröna jobb. Parlamentet uppmanar kommissionen att utfärda landsspecifika rekommendationer som bidrar till att sysselsättningen kan öka och de ekologiska fotavtrycken minska. Parlamentet vill ha detaljerade och oberoende studier om kostnaderna för och fördelarna med att beskattningen läggs om (t.ex. från arbetskraft till miljö) samt att subventioner avskaffas fram till 2020.

57.  Europaparlamentet betonar att sådana rekommendationer skulle kunna omfatta en skatteväxling från skatt på arbete till andra källor och att en sådan skatteväxling bör syfta till att förändra miljöförstörande beteende men får inte ha negativ påverkan på de sociala trygghetssystemen eller oproportionerligt påverka låginkomsttagare.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fasa ut direkt och indirekt miljöskadliga subventioner, däribland men inte enbart subventioner för fossila bränslen. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla modeller som medlemsstaterna kan genomföra för att flytta skatten från arbete till miljöföroreningar och att beakta varors och tjänsters miljöpåverkan i enlighet med principen att förorenaren betalar. Parlamentet uppmanar kommissionen att till medlemsstaterna utfärda landsspecifika rekommendationer som kan bidra till att främja grön sysselsättning och minska de ekologiska fotavtrycken. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att på ett proaktivt sätt integrera miljö- och klimataspekter i den europeiska planeringsterminen för att stödja skapandet av gröna jobb.

59.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa riktade subventioner och/eller skattelättnader för nystartade företag och för mikroföretag och små och medelstora företag som erbjuder varor och tjänster med ett stort mervärde för miljön, inklusive en allmänt minskad kolhalt.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka den politiska samstämdheten och sammanhållningen och stärka de politiska åtagandena på högsta nivå inom anknytande områden, såsom beskattning av finansiella transaktioner och bekämpning av skattebedrägerier och skatteundandragande.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förnya sitt åtagande om Europa 2020-strategin och utan dröjsmål, senast 2015, lägga fram halvtidsöversynen av den. Parlamentet uppmanar kommissionen att på nytt bekräfta målen i den europeiska planeringsterminen och att ta hänsyn till resultattavlan för makroekonomiska obalanser och översynen av Europa 2020-strategin samt att föreslå mera ambitiösa sociala mål och miljömål för 2030 och 2050. Parlamentet betonar att en exakt, metodiskt grundad och gemensam övervakning av gröna jobb också skulle kunna hjälpa medlemsstaterna att bedöma effektiviteten i sin miljö- och arbetsmarknadspolitik och stärka de verktyg som tagits fram på EU-nivå för att följa framsteg och övervaka sysselsättningsriktlinjerna inom ramen för Europa 2020-strategin.

62.  Europaparlamentet betonar sysselsättningsmöjligheterna i anslutning till klimat- och energipaketet för 2030 och den framtida miljölagstiftningens betydelse när det gäller att nå EU:s långsiktiga miljömål och skapa sysselsättning och grön tillväxt.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se innovation som grundvalen för Europas industri och att utarbeta aktiva strategier för att se till att sociala övergångar hanteras väl och att behållningen sprids i hela Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja framväxten av nya försörjningskedjor och industrinätverk inom resurseffektivitet, varor och tjänster genom en hållbar industripolitik och incitament för marknadsomvandling.

64.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna måste förbereda sina ekonomier för en koldioxidsnål, resurs- och energieffektiv framtid och samtidigt ta hänsyn till den eventuella risken för omlokalisering av arbetstillfällen och koldioxidläckage på grund av klimatpolitikens effekter.

65.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka de internationella insatserna för att utforma en global miljöpolitik som kan begränsa skadorna till följd av utlokalisering av industriproduktionen utanför EU och till följd av koldioxidläckage.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast lägga fram sitt förslag till reform av EU:s utsläppshandelssystem, med beaktande av behovet av att skydda industrier som löper en betydande risk för koldioxidläckage.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta upp grön sysselsättning i samband med genomförandet av energiunionen.

Att investera i skapandet av hållbar sysselsättning

68.  Europaparlamentet betonar att det behövs rätt blandning av åtgärder på tillgångs- och efterfrågesidan, vilken kan åstadkommas genom att kombinera skapandet av arbetstillfällen med matchande aktiv arbetsmarknadspolitik som anpassats till behoven på de olika lokala arbetsmarknaderna.

69.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bland annat inom ramen för Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) främja högkvalitativa investeringar inriktade på att bli till nytta för samhället och ekonomin, till exempel hållbara högkvalitativa arbetstillfällen, jämställdhet, högkvalitativ utbildning och innovation för att främja övergången till en grön ekonomi och bekämpa energifattigdom. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att koncentrera investeringarna till områden där de påverkar arbetsmarknaden gynnsamt, i syfte att skapa hållbara arbetstillfällen med fullt socialt skydd och bekämpa arbetslösheten. Parlamentet betonar att finansierade projekt ska bidra på ett mätbart sätt till Europa 2020-strategin. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att skapandet av arbetstillfällen inom de gröna sektorerna har förblivit positiv under hela recessionen.

70.  Europaparlamentet framhåller att investeringar i energieffektivitet kan främja sysselsättningsskapande och ekonomisk utveckling på det lokala planet och minska energifattigdomen, och att det kostnadseffektivaste sättet att erbjuda långsiktiga lösningar på energifattigdomen, som berör så många som 125 miljoner människor i Europa, består i att man ser till att byggnader är energieffektiva, vilket också är viktigt för att säkerställa en effektivare användning av den europeiska energin och skapa gröna jobb. Parlamentet upprepar att det också är mycket viktigt att garantera säkerheten i byggnader. Kommissionen uppmanas att så snart som möjligt presentera sitt initiativ om smart finansiering av smarta byggnader.

71.  Europaparlamentet rekommenderar att målen i fråga om klimat, förnybar energi och energieffektivitet bör betraktas som investeringsmål och viktiga principer för politiska åtgärder.

72.  Europaparlamentet varnar för stödverksamhet som medför negativa miljömässiga och sociala effekter, eftersom detta undergräver den politiska samstämdhet som krävs för att få ut så mycket som möjligt av sysselsättningspotentialen hos gröna jobb.

73.  Europaparlamentet rekommenderar en satsning på målinriktade kvalitetsinvesteringar i viktiga allmännyttiga tjänster såsom kommunikationer, energi, transporter och avfalls- och vattenhantering för att stödja hållbara förfaranden för offentlig upphandling och integrering av grön kompetens.

74.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att dra full nytta av de möjligheter som erbjuds av den rättsliga ramen kring de europeiska struktur- och investeringsfonderna och andra källor till EU-finansiering för att främja hållbara projekt som skapar gröna jobb, och att göra EU-finansiering och finansiella instrument så lättillgängliga som möjligt för lokala myndigheter, med tydliga, enkla bestämmelser och överkomliga minimitrösklar för stödberättigande.

75.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att använda den eftervalsöversyn av den fleråriga budgetramen som ska göras 2016 som ett tillfälle att främja den grönare övergången för våra ekonomier.

76.  Europaparlamentet konstaterar att det finns möjlighet att få stöd från ESF för att bidra till att stödja grön ekonomisk tillväxt och sysselsättningsökning, och uppmuntrar de nationella regeringarna och de relevanta nationella myndigheterna att överväga att använda denna finansiering mer aktivt för att främja skapande av ekonomiskt berättigade och ekonomiskt hållbara gröna jobb.

77.  Europaparlamentet noterar att vissa medlemsstater har gjort betydande framsteg med miljöanpassningen av ekonomin, och uppmuntrar unionen och medlemsstaterna att främja utbyte av idéer, kunskap, erfarenhet och bästa praxis på detta område för att säkerställa en smidig övergång.

78.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och den privata sektorn att använda instrument såsom ekodesign, miljömärken, Emas och miljöanpassad offentlig upphandling (MOU), eftersom de kan stödja den gröna ekonomin och därmed bidra till att skapa gröna jobb. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla vägledningsverktyg för att skapa gynnsamma marknadsvillkor så att dessa frivilliga verktyg antas fullt ut.

79.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka ansträngningarna för att införa ett revisionssystem enligt europeisk standard (ISO 14000) för miljöadministration.

Små och medelstora företag

80.  Europaparlamentet stöder målen i den gröna handlingsplanen för små och medelstora företag samt de åtgärder som inriktas på små och medelstora företag, däribland inrättandet av ett europeiskt expertcentrum för resurseffektivitet som ska ge råd till och hjälpa små och medelstora företag som försöker förbättra sina resultat i fråga om resurseffektivitet, stödja grönt entreprenörskap, ta vara på möjligheterna till grönare värdekedjor och göra det lättare för gröna små och medelstora företag att komma in på marknaden. Parlamentet anser att informationsverksamhet och tekniskt stöd är avgörande för att små och medelstora företag aktivt ska delta i kretsloppssamhället.

81.  Europaparlamentet påminner om att de små och medelstora företagen har en enorm potential för att skapa sysselsättning, särskilt bland ungdomar, och för att främja system där yrkesutbildning varvas med praktik.

82.  Europaparlamentet framhåller att Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) skulle kunna underlätta för mikroföretag och små och medelstora företag att bedriva verksamhet som i hög grad är samhälls- och miljöinnovativ.

83.  Europaparlamentet påminner om att Eurobarometers uppgifter om gröna jobb i små och medelstora företag visar att energibesparingar och minskning av avfall och råvaruförbrukning har blivit ekonomiskt fördelaktigt.

84.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stimulera nya affärsmodeller, t.ex. kooperativa företag, i arbetet med att effektivisera produktions- och distributionsprocesser, anta innovativa lösningar för att spara resurser och erbjuda hållbarare produkter och tjänster.

85.  Europaparlamentet påpekar att små och medelstora företag kan skapa tillväxt och arbetstillfällen enbart om det finns gynnsamma möjligheter till incitament även genom den gröna ekonomin.

86.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att gröna incitament för små och medelstora företag har meningsfull inverkan där de bäst behövs.

87.  Europaparlamentet påpekar att små och medelstora företag och mikroföretag är viktiga drivkrafter för sysselsättningsskapandet i Europa. Parlamentet påpekar att dessa företag ställs inför särskilda utmaningar när de vill tillvarata de sysselsättningsmöjligheter som en grön övergång erbjuder, framför allt i fråga om tillgång till finansiering, yrkesutbildning och att åtgärda kompetensglappet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta ambitiösa åtgärder för att tillhandahålla stöd som gör det lättare att skapa gröna jobb inom små och medelstora företag och mikroföretag, bland annat i form av målinriktad information, medvetandehöjande, tekniskt stöd samt tillgång till finansiering och yrkesutbildningsåtgärder.

88.  Europaparlamentet påpekar att en grönare värdekedja som omfattar återtillverkning, reparation, underhåll, återvinning och ekodesign kan innebära betydande affärsmöjligheter för många små och medelstora företag.

o
o   o

89.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Antagna texter, P7_TA(2013)0584.
(2) EUT C 251 E, 31.8.2013, s. 75.
(3) EUT C 308 E, 20.10.2011, s. 6.


Skatteundandragande och skatteflykt som utmaningar i utvecklingsländer
PDF 273kWORD 318k
Europaparlamentets resolution av den 8 juli 2015 om skatteundandragande och skatteflykt som utmaningar till goda styrelseformer, socialt skydd och utveckling i utvecklingsländer (2015/2058(INI))
P8_TA(2015)0265A8-0184/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Monterreydeklarationen (2002), den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering i Doha (2008), Parisförklaringen (2005) och Accra-agendan för åtgärder (2008),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner 68/204 och 68/279 om den tredje internationella konferensen om utvecklingsfinansiering, som ska hållas i Addis Abeba (Etiopien) den 13–16 juli 2015,

–  med beaktande av arbetet inom FN:s expertkommitté för internationellt samarbete i skattefrågor(1),

–  med beaktande av FN:s modellavtal för dubbelbeskattning mellan utvecklade länder och utvecklingsländer(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism(3),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 april 2010 Beskattning och utveckling – Samarbete med utvecklingsländer för att främja god förvaltning i skattefrågor (COM(2010)0163),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 februari 2015 Ett globalt partnerskap för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling efter 2015 (COM(2015)0044),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 mars 2015 om skattetransparens för att bekämpa skatteflykt och skatteundandragande (COM(2015)0136),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 maj 2013 om bekämpning av skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteparadis(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om beskattning och utveckling – samarbete med utvecklingsländer för att främja god förvaltning i skattefrågor(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 februari 2010 om god förvaltning i skattefrågor(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2013 om korruption inom den offentliga och den privata sektorn: inverkan på mänskliga rättigheter i tredjeländer(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 februari 2014 om att främja utveckling genom ansvarsfulla affärsmetoder, inklusive utvinningsindustrins roll i utvecklingsländerna(8).

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2014 om EU och den globala utvecklingsramen efter 2015(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2014 om EU-rapporten om en konsekvent politik för utveckling 2013(10),

–  med beaktande av artikel 208 i EUF-fördraget som fastställer att utrotning av fattigdom är det främsta målet för EU:s utvecklingspolitik och föreskriver en konsekvent politik för utveckling,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0184/2015), och av följande skäl:

A.  Olagliga finansiella flöden, dvs. alla de oredovisade finansiella utflöden som inbegriper kapital som intjänats, överförts eller använts olagligen, har ofta sitt ursprung i skatteundandragande och skatteflykt, som till exempel oskälig internprissättning, vilket strider mot principen att skatter ska betalas där vinsten har gjorts. Skatteundandragande och skatteflykt har av alla stora internationella texter och konferenser om utvecklingsfinansiering pekats ut som stora hinder för mobilisering av inhemska skatteintäkter till förmån för utveckling.

B.  Enligt 2014 års rapport från Global Financial Integrity stod kombinerade utländska direktinvesteringar och offentligt utvecklingsbistånd mellan 2003 och 2013 för något mindre än de olagliga utflödena. Detta olagliga utflöde av kapital är ungefär tio gånger större än det bistånd som ges till utvecklingsländer, som ska användas till fattigdomsbekämpning, välfärd och hållbar utveckling, vilket motsvarar en olaglig kapitalflykt från utvecklingsländerna på uppskattningsvis 1 000 miljarder dollar om året.

C.  Att generera offentliga intäkter från utvinningsindustrin är nödvändigt för många utvecklingsländers utvecklingsstrategier, särskilt i de minst utvecklade länderna, men utvinningsindustrins potential att öka skatteintäkterna utnyttjas i allmänhet inre tillräckligt, på grund av bristfälliga skatteregler eller svårigheter att upprätthålla dem, eftersom uppgörelser mellan utvecklingsländernas regeringar och företagen inom utvinningsindustrin ofta är av ad hoc-mässig karaktär och förhandlas fram utan insyn och tydliga riktlinjer.

D.  Förekomsten av stora informella sektorer i utvecklingsländernas ekonomier omöjliggör i princip en bredare inkomstbeskattning, och i länder där en stor andel av befolkningen lever i fattigdom är en stor del av BNP inte beskattningsbar.

E.  Rättvisa, välbalanserade, effektiva och transparenta skattesystem ger nödvändig finansiering till regeringar, så att de kan erbjuda medborgarna de grundläggande offentliga tjänster som de har rätt till, såsom hälso- och sjukvård och utbildning för alla. En effektiv omfördelningspolitik bidrar till att minska påverkan av den växande omjämlikheten på dem som är mest behövande.

F.  Enligt Unctad har 30 % av de gränsöverskridande företagsinvesteringarna gått via länder med låga skatter, som används som mellanled, innan de når sin slutdestination som produktiva tillgångar.

G.  Intäkter från bolagsskatt utgör en betydande del av utvecklingsländernas nationella inkomst, vilket gör att dessa länder drabbas särskilt hårt av företagens skatteflykt, och under de senaste åren har utvecklingsländerna stadigt sänkt sina bolagsskattesatser.

H.  Skatteparadis och jurisdiktioner som tillämpar sekretess som innebär att bankinformation eller finansiell information tillåts hållas privat, kombinerat med system för skattebefrielse för att locka till sig kapital och inkomster som skulle ha beskattats i andra länder, skapar en skadlig skattekonkurrens, undergräver rättvisan i skattesystemet och snedvrider handeln och investeringarna, vilket särkskilt drabbar utvecklingsländerna som årligen förlorar uppskattningsvis 189 miljarder US-dollar i skatteintäkter.

I.  Beskattning kan vara en tillförlitlig och varaktig inkomstkälla i utvecklingsländer och är till skillnad från traditionella mekanismer för utvecklingsfinansiering, som subventionerade lån, stabila, men endast om det finns ett rättvist, välbalanserat, effektivt och transparent beskattningssystem, en effektiv och ändamålsenlig skatteförvaltning som främjar skattemoralen och en transparent och ansvarsfull användning av de offentliga inkomsterna kan säkras.

J.  De potentiella fördelarna med en effektiv och transparent beskattning och ekonomisk politik sträcker sig bortom ökningen av tillgängliga resurser för att främja utveckling. Beskattning har positiva bieffekter för samhällsstyrningen och statsbyggandet genom att den stärker de demokratiska institutionerna, rättsstaten och det sociala kontraktet mellan regeringen och medborgarna, så att det skapas en ömsesidig koppling mellan skatter, offentliga och sociala tjänster och ansträngningar för att främja stabila offentliga finanser, vilket gynnar det långsiktiga oberoende från utländskt bistånd och gör det möjligt för utvecklingsländerna att överta äganderätten till sina politiska beslut.

K.  Behovet av att öka de inhemska intäkterna har blivit mer akut i och med den finansiella och ekonomiska krisen.

L.  Andelen finansiella medel som gjorts tillgängliga av utvecklingsländerna genom mobilisering av inhemska intäkter har ökat stadigt, och viktiga framsteg har gjorts inom detta område med stöd från internationella givare.

M.  Utvecklingsländerna har stora politiska, administrativa och tekniska problem med att öka sina skatteintäkter till följd av otillräckliga mänskliga och finansiella resurser för att samla in skatter, otillräcklig administrativ förmåga att hantera komplexiteten i att ta ut skatt från multinationella företag, brist på infrastruktur och kapacitet för att driva in skatter, kompetensflykt från skattemyndigheter, korruption, bristande legitimitet i det politiska systemet, bristande deltagande i internationellt skattesamarbete och en ojämn inkomstfördelning och dålig förvaltning på skatteområdet.

N.  Det rådande världsläget med avreglerad handel och det gradvisa undanröjandet av handelsbarriärer de senaste decennierna har ökat den gränsöverskridande handeln med varor. Detta har dock skapat problem för de utvecklingsländer som till stor del är beroende av skatteintäkter från handeln (särskilt de minst utvecklade länderna), när det gäller att kompensera för lägre handelsskatter och att skifta till andra typer av inhemska resurser, särskilt en välbalanserad skattemix.

O.  På senare år har det skett en ökning av antalet skatteavtal mellan utvecklade länder och utvecklingsländer som har använts för att sänka skatterna för gränsöverskridande finansiella överföringar, vilket har reducerat utvecklingsländernas förmåga att mobilisera inhemska resurser till ett minimum och gett multinationella företag möjligheter att undvika beskattning. I en konsekvensanalys som nyligen genomfördes av de nederländska myndigheterna konstaterades att det nederländska skattesystemet underlättade undandragande av källskatt, vilket har lett till utebliven utdelning och ränta från innehållna skatteintäkter i utvecklingsländer till ett värde av 150–550 miljoner euro om året.(11)

P.  Utvecklingsländer har mycket låga skatteintäkter jämfört med utvecklade ekonomier (med en skattekvot på 10–20 % jämfört med 30–40 % i OECD-länderna) och kännetecknas av extremt snäva skatteunderlag. Det finns stor potential att bredda skattebasen och öka mängden skatteintäkter för att kunna tillhandahålla nödvändiga medel för grundläggande statliga tjänster.

Q.  Utvecklingsländerna har försökt attrahera investeringar huvudsakligen genom att erbjuda olika skatteincitament och skatteundantag som inte är transparenta eller baserade på korrekta analyser av kostnader och fördelar. Ofta har man misslyckats med att attrahera verkliga och hållbara investeringar och försatt utvecklingsländerna i konkurrens med varandra om att kunna erbjuda den mest fördelaktiga skattebehandlingen. Detta har lett både till otillfredsställande resultat när det gäller ändamålsenliga och effektiva skattesystem och till skadlig skattekonkurrens.

R.  Medlemsstaterna har redan förbundit sig att avsätta 0,7 % av sin BNP till offentligt utvecklingsbistånd, och mängden bistånd till stöd för mobilisering av inhemska resurser är fortfarande låg och motsvarade mindre än 1 % av det totala offentliga utvecklingsbiståndet 2011. Endast uppskattningsvis 0,1 % (118,4 miljoner US-dollar) av det offentliga utvecklingsbiståndet tilldelades kapacitetsuppbyggnad i skattefrågor under 2012.

S.  Många av utvecklingsländerna når inte ens upp till den minimiskattenivå som är nödvändig för att finansiera sina grundläggande funktioner och offentliga tjänster och sitt arbete för att minska fattigdomen.

T.  EIB, EBRD och medlemsstaternas institut för biståndsfinansiering stöder privata företag i utvecklingsländer direkt genom att tillhandahålla lån, eller indirekt genom att stödja finansiella intermediärer såsom affärsbanker och riskkapitalfonder, som sedan lånar vidare till eller investerar i företag.

U.  Utvecklingsländerna bör vara bättre representerade i det internationella skattesamarbetets strukturer och förfaranden för att kunna delta på lika villkor i utformningen och reformen av global skattepolitik.

V.  Expertkommittén för internationellt samarbete i skattefrågor är ett underorgan inom Ekonomiska och sociala rådet som ägnar sig särskilt åt utvecklingsländer och övergångsekonomier.

W.  Att samla in tillräckligt med offentliga finanser kan vara avgörande för att främja mer jämlika samhällen som förkastar diskriminering mellan män och kvinnor och ger särskilt stöd åt barn och andra utsatta grupper.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en omfattande handlingsplan, i form av ett meddelande, för att stödja utvecklingsländerna i kampen mot skatteundandragande och skatteflykt och för att hjälpa dem att inrätta rättvisa, välbalanserade, effektiva och transparenta skattesystem, som tar i beaktande det arbete som OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd bidrar med inför den internationella konferens om utvecklingsfinansiering som ska hållas i Addis Abeba (Etiopien) den 13–16 juli 2015 samt den påverkan som internationella skatteavtal har på utvecklingsländer.

2.  Europaparlamentet håller fast vid att effektiv mobilisering av inhemska resurser och förbättrade skattesystem kommer att bli en avgörande faktor för uppnåendet av ramen för tiden efter 2015, som ersätter millennieutvecklingsmålen och utgör en hållbar strategi för att på lång sikt bli kvitt beroendet av utländskt bistånd, och att effektiva och rättvisa skattesystem är avgörande för fattigdomsutrotningen, kampen mot orättvisor, god samhällsstyrning och statsbyggandet. Parlamentet påminner om att viss gränsöverskridande ekonomisk verksamhet har påverkat länders förmåga att generera inhemska statsintäkter och att välja sin beskattningsstruktur, eftersom kapitalets ökade rörlighet, kombinerat med användningen av skatteparadis, har förändrat villkoren för beskattningen i grunden. Parlamentet uttrycker oro över korruptionsnivån och över att det saknas insyn i den offentliga förvaltningen, vilket hindrar investeringar av skatteintäkter i statsbyggande, offentliga tjänster eller offentlig infrastruktur.

3.  Europaparlamentet påpekar att skatteresurser fortfarande bara utgör en liten andel av BNP i de flesta utvecklingsländer, vilket gör dem särskilt sårbara för enskilda skattebetalares och företags skatteundandragande och skatteflykt. Parlamentet understryker att detta leder till stora ekonomiska förluster för utvecklingsländerna, vilket gynnar korruption och skadar EU:s utvecklingspolitik, och att lämpliga åtgärder, på nationell, europeisk och internationell nivå, för att stoppa detta, bör vara en central fråga för EU och dess medlemsstater, med beaktande av utvecklingsländernas behov och hinder när det gäller att få tillgång till sina skatteintäkter. Parlamentet anser att EU bör inta en ledarroll i de internationella ansträngningarna för att slå ner på skatteparadis, skattebedrägeri och skatteflykt, samarbeta med utvecklingsländerna för att motarbeta det aggressiva skatteunderdragande som vissa transnationella företag ägnar sig åt, samt att söka vägar att hjälpa utvecklingsländerna att motstå påtryckningarna om att konkurrera med skatter.

Handlingsplan för att bekämpa skatteundandragande och skatteflykt i utvecklingsländer

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta konkreta och effektiva åtgärder för att stödja utvecklingsländerna och ramarna för regional skatteförvaltning, såsom African Tax Administration Forum och Inter-American Centre of Tax Administrations, i kampen mot skatteundandragande och skatteflykt, utarbetandet av en rättvis, välbalanserad, effektiv och transparent skattepolitik och främjandet av administrativa reformer, och för att öka andelen bistånd och utvecklingsbistånd som går till ekonomiskt och tekniskt stöd till de nationella skatteförvaltningarna i utvecklingsländerna. Parlamentet anser att detta stöd ska tillhandhållas för att stärka rättsliga och korruptionsbekämpande organ i dessa länder. Parlamentet efterlyser att man sammanför expertis från den offentliga sektorn i medlemsstaterna och mottagarländerna i syfte att förstärka samarbetet och samtidigt åstadkomma konkreta preliminära resultat för mottagarländerna. Parlamentet stöder planeringen av workshoppar, utbildningar, expertuppdrag, studiebesök och rådgivning.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sätta god förvaltning i skattefrågor och rättvis, välbalanserad, effektiv och transparent skatteuppbörd högt upp på dagordningen i sin politiska dialog (om politik, utveckling och handel) och i alla avtal om utvecklingssamarbete med partnerländer, öka egenansvaret och den inhemska ansvarsskyldigheten genom att främja en miljö där de nationella parlamenten på ett meningsfullt sätt kan bidra till utformningen och tillsynen av nationella finanser, inbegripet inhemska intäkter och skattefrågor, och stödja det civila samhällets roll när det gäller att säkerställa allmänhetens kontroll över skatteförvaltningen och bevakningen av fall av skattebedrägeri, bland annat genom att inrätta effektiva system för att skydda visselblåsare och journalistiska källor.

6.  Europaparlamentet kräver att information om faktiska ägare av företag, stiftelser och andra institutioner snabbt görs tillgänglig för allmänheten i ett öppet dataformat, för att förhindra att anonyma skalbolag och liknande juridiska former används för penningtvätt, finansiering av olaglig verksamhet eller terroristverksamhet och för att dölja korrupta och kriminella personers identitet och stölder av offentliga medel och vinster från olaglig handel och skatteundandragande. Parlamentet anser vidare att alla länder åtminstone bör anta och fullt ut genomföra rekommendationerna om penningtvätt från arbetsgruppen för finansiella åtgärder.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att genomdriva principen att börsnoterade och icke börsnoterade multinationella företag i alla länder och inom alla sektorer, särskilt företag som utvinner naturtillgångar, måste införa landsspecifik rapportering som standard, vilket innebär att de för varje land som de bedriver verksamhet i, inom ramen för årsrapporten, måste offentliggöra namnen på alla dotterbolag och deras respektive ekonomiska resultat, relevant skatteinformation, tillgångar och antal anställda och säkerställa att denna information görs tillgänglig för allmänheten, samtidigt som den administrativa bördan minimeras genom att mikroföretag undantas. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om en vederbörlig ändring av redovisningsdirektivet. Parlamentet påminner om att offentlig insyn är en viktig åtgärd för att rätta till det nuvarande skattesystemet och skapa förtroende bland allmänheten. Parlamentet uppmanar OECD att rekommendera att den föreslagna mallen för landsspecifik rapportering ska offentliggöras av alla multinationella företag, för att säkerställa att alla skattemyndigheter i alla länder har tillgång till utförlig information som gör det möjligt att utvärdera risker för internprissättning och avgöra det effektivaste sättet att utnyttja revisionsresurser på. Parlamentet understryker att skatteundantag och andra fördelar som beviljas utländska investerare genom bilaterala skatteavtal ger de multinationella företagen illojala konkurrensfördelar gentemot inhemska bolag, särskilt små och medelstora företag.

8.  Europaparlamentet efterlyser en översyn av de skattemässiga villkoren och bestämmelserna för företag inom utvinningsindustrin. Parlamentet uppmanar EU att utöka sitt stöd till utvecklingsländerna till stöd för målet att beskatta utvinningen av naturtillgångar tillräckligt, stärka värdregeringarnas förhandlingsläge för att de ska få bättre avkastning från sina naturtillgångar och stimulera diversifieringen av deras ekonomi. Parlamentet stöder utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet och utvidgningen av det till tillverknings- och råvaruhandelsföretag.

9.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en mekanism för automatiskt informationsutbyte, vilket är ett grundläggande verktyg för att öka den globala transparensen och samarbetet i kampen mot skatteundandragande och skatteflykt. Parlamentet erkänner dock att utvecklingsländerna behöver kontinuerligt stöd i form av ekonomisk hjälp, tekniskt stöd och tid för att kunna bygga upp den kapacitet som krävs för att skicka och behandla information. Parlamentet betonar därför vikten av att säkerställa att OECD:s globala standard för automatiskt utbyte av information innehåller en övergångsperiod för utvecklingsländer och att erkänna att de länder som saknar resurser och kapacitet för att inrätta nödvändig infrastruktur för att samla in, förvalta och dela den nödvändiga informationen skulle kunna stängas ute om standarden görs ömsesidig. Parlamentet anser vidare att en enhetlig standard för sekretess bör införas.

10.  Europaparlamentet efterlyser en världsomfattande definition på skatteparadis och sanktioner mot dem som använder sig av sådana, och vill att det upprättas en svart lista över länder som inte bekämpar skatteflykt eller som accepterar det, även inom EU. Parlamentet uppmanar EU att stödja ekonomisk omställning i de utvecklingsländer som tjänar som skatteparadis. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som har besittningar och territorier som inte är en del av unionen att samarbeta med myndigheterna i dessa områden för att anta principerna om skattetransparens och säkerställa att ingen av dem tjänar som skatteparadis.

11.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen och dess medlemsstater att vid förhandlingar om skatte- och investeringsavtal med utvecklingsländer se till att inkomster eller vinster från gränsöverskridande verksamhet beskattas i ursprungslandet, där värdet utvinns eller skapas. Parlamentet betonar att FN:s modellavtal för skatter säkerställer en rättvis fördelning av beskattningsrätter mellan ursprungs- och bosättningsländer. Parlamentet betonar att Europeiska unionen och dess medlemsstater vid förhandlingar om skatteavtal bör följa principen om en konsekvent politik för utveckling som fastställs i artikel 208 i EUF-fördraget.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och samtliga medlemsstater att följa några medlemsstaters exempel och genomföra konsekvensbedömningar av den europeiska skattepolitiken i utvecklingsländerna och utbyta bästa praxis i syfte att stärka en konsekvent politik för utveckling, förbättra de metoder som används i dag och ta större hänsyn till negativa spridningseffekter för utvecklingsländerna och ländernas särskilda behov. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens reviderade handlingsplan mot skatteundandragande och skatteflykt som ska läggas fram 2015, och uppmanar medlemsstaterna att snabbt enas om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas.

13.  Europaparlamentet uttrycker sitt helhjärtade stöd för alla befintliga internationella initiativ för att reformera det globala systemet, inklusive OECD:s initiativ om urholkning av skattebasen och överföring av vinster, med fokus utvecklingsländernas ökade deltagande i strukturerna och förfarandena för internationellt skattesamarbete. Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att se till att FN:s skattekommitté omformas till ett verkligt mellanstatligt organ som är bättre utrustat och har tillräckliga extraresurser inom ramen för FN:s ekonomiska och sociala råd för att säkerställa att utvecklingsländerna kan delta på lika villkor i utformningen och reformen av de befintliga internationella skattereglerna. Parlamentet betonar att sanktioner bör övervägas både för icke-samarbetsvilliga länder och territorier och för finansinstitut som är verksamma i skatteparadis.

14.  Europaparlamentet betonar att tillräckliga offentliga finanser kan bidra till en jämnare könsbalans och tillhandahålla verktyg för att stödja barn och utsatta grupper i samhället på ett bättre sätt, och erkänner att skatteundandragande inte enbart påverkar individers välfärd, utan är särskilt skadligt för fattiga hushåll och låginkomsthushåll, där kvinnorna ofta är oproportionerligt representerade.

15.  Europaparlamentet konstaterar med oro att många utvecklingsländer befinner sig i ett väldigt svagt förhandlingsläge gentemot vissa utländska direktinvesterare. Parlamentet anser att företagen bör vara skyldiga att göra detaljerade åtaganden beträffande investeringarnas positiva spridningseffekter för den lokala och/eller nationella samhällsekonomiska utvecklingen i värdlandet. Parlamentet uppmanar kommissionen, rådet och partnerländernas regeringar att säkerställa att skatteincitament inte utgör ytterligare alternativ för skatteflykt. Parlamentet understryker att incitamenten bör göras mer transparenta och i bästa fall syfta till att främja investeringar i hållbar utveckling.

16.  Europaparlamentet uppmanar EIB, EBRD och medlemsstaternas institut för biståndsfinansiering att övervaka och säkerställa att företag eller andra juridiska personer som tar emot stöd inte ägnar sig åt skatteflykt eller skatteundandragande genom att interagera med finansiella intermediärer i offshorecentrum och skatteparadis eller genom att underlätta olagliga penningflöden, och att utöka sin öppenhetsstrategi genom att till exempel göra alla sina rapporter och undersökningar tillgängliga för allmänheten. Parlamentet uppmanar EIB att tillämpa tillbörlig aktsamhet och kräva årlig landsspecifik rapportering, spåra faktiska ägare och kontrollera internprissättning för att säkerställa insyn i investeringarna och förhindra skatteundandragande och skatteflykt.

o
o   o

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) http://www.un.org/esa/ffd/tax/
(2) http://www.un.org/esa/ffd/tax/unmodel.htm
(3) EUT L 309, 25.11.2005, s. 15.
(4) Antagna texter, P7_TA(2013)0205.
(5) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 37.
(6) EUT C 341 E, 16.12.2010, s. 29.
(7) Antagna texter, P7_TA(2013)0394.
(8) Antagna texter, P7_TA(2014)0163.
(9) Antagna texter, P8_TA(2014)0059.
(10) Antagna texter, P7_TA(2014)0251.
(11) Evaluation issues in financing for development Analysing effects of Dutch corporate tax policy on developing countries, studie beställd av IOB (Policy and Operations Evaluation Department) vid Nederländernas utrikesministerium, november 2013

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy