Index 
Antagna texter
Tisdagen den 24 november 2015 - StrasbourgSlutlig utgåva
Upphävande av vissa rättsakter inom Schengenregelverket ***I
 Upphävande av vissa rättsakter inom Schengenregelverket på området polissamarbete och rättsligt samarbete ***I
 Upphävande av vissa rättsakter på området för polissamarbete och straffrättsligt samarbete ***I
 Medlemskap i den utvidgade kommissionen för konventionen för bevarande av sydlig tonfisk ***
 Försäkringsförmedling ***I
 Att minska ojämlikhet, med särskilt fokus på barnfattigdom
 Sammanhållningspolitiken och marginaliserade befolkningsgrupper
 EU:s roll i FN

Upphävande av vissa rättsakter inom Schengenregelverket ***I
PDF 238kWORD 291k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 november 2015 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om upphävande av vissa rättsakter inom området med frihet, säkerhet och rättvisa (COM(2014)0713 – C8-0277/2014 – 2014/0337(COD))
P8_TA(2015)0396A8-0250/2015

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2014)0713),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 77.2 a, b och d, 78.2 e och g, 79.2 c och d samt 87.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8‑0277/2014),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 21 oktober 2015 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 50.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0250/2015).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 24 november 2015 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/… om upphävande av vissa akter i Schengenregelverket

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2016/93.)


Upphävande av vissa rättsakter inom Schengenregelverket på området polissamarbete och rättsligt samarbete ***I
PDF 238kWORD 291k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 november 2015 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om upphävande av vissa rättsakter på området polissamarbete och rättsligt samarbete i straffrättsliga frågor (COM(2014)0714 – C8-0279/2014 – 2014/0338(COD))
P8_TA(2015)0397A8-0251/2015

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2014)0714),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 82.1 d och 87.2 a och c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8‑0279/2014),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 21 oktober 2015 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 50.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0251/2015).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 24 november 2015 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/…om upphävande av vissa akter i Schengenregelverket på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2016/94.)


Upphävande av vissa rättsakter på området för polissamarbete och straffrättsligt samarbete ***I
PDF 237kWORD 61k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 november 2015 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om upphävande av vissa rättsakter på området för polissamarbete och straffrättsligt samarbete (COM(2014)0715 – C8-0280/2014 – 2014/0339(COD))
P8_TA(2015)0398A8-0252/2015

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2014)0715),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 82.1, 83.1, 87.2 och 88.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8‑0280/2014),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 21 oktober 2015 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 50.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0252/2015).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 24 november 2015 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/… om upphävande av vissa akter på området för polissamarbete och straffrättsligt samarbete

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2016/95.)


Medlemskap i den utvidgade kommissionen för konventionen för bevarande av sydlig tonfisk ***
PDF 238kWORD 288k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 november 2015 om utkastet till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och kommissionen för bevarande av sydlig tonfisk (CCSBT) om unionens medlemskap i den utvidgade kommissionen för konventionen för bevarande av sydlig tonfisk (07134/2015 – C8-0323/2015 – 2015/0036(NLE))
P8_TA(2015)0399A8-0318/2015

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (07134/2015),

–  med beaktande av skriftväxlingen för att bli medlem i den utvidgade kommissionen för konventionen för bevarande av sydlig tonfisk,

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43.2 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0323/2015),

–  med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och 99.2 samt artikel 108.7 i arbetsordningen.

–  med beaktande av rekommendationen från fiskeriutskottet (A8-0318/2015),

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och kommissionen för bevarande av sydlig tonfisk.


Försäkringsförmedling ***I
PDF 245kWORD 315k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 november 2015 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om försäkringsförmedling (omarbetning) (COM(2012)0360 – C7-0180/2012 – 2012/0175(COD))
P8_TA(2015)0400A8-0315/2015

(Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0360),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 53.1 och 62 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0180/2012),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 13 december 2012(1),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(2),

–  med beaktande av skrivelsen av den 9 november 2012 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för ekonomi och valutafrågor i enlighet med artikel 104.3 i arbetsordningen,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 22 juli 2015 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 104, 59 och 61.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för rättsliga frågor (A7-0085/2014),

–  med beaktande av de ändringsförslag som Europaparlamentet antog vid plenarsammanträdet den 26 februari 2014(3),

–  med beaktande av talmanskonferensens beslut av den 18 september 2014 om oavslutade ärenden från den sjunde valperioden,

–  med beaktande av det kompletterande betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0315/2015), och av följande skäl:

A.  Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller kommissionens förslag inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet antar sin ståndpunkt vid första behandlingen genom att godta kommissionens förslag med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 24 november 2015 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/… om försäkringsdistribution (omarbetning)

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2016/97.)

(1) EUT C 44, 15.2.2013, s. 95.
(2) EUT C 77, 28.3.2002, s. 1.
(3) Antagna texter, P7_TA(2014)0155.


Att minska ojämlikhet, med särskilt fokus på barnfattigdom
PDF 312kWORD 340k
Europaparlamentets resolution av den 24 november 2015 om att minska ojämlikhet, med särskilt fokus på barnfattigdom (2014/2237(INI))
P8_TA(2015)0401A8-0310/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter, som antogs i New York den 20 november 1989,

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som antogs i New York den 13 december 2006,

–  med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artikel 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av den reviderade europeiska sociala stadgan,

–  med beaktande av direktivet om rasjämlikhet (2000/43/EG) och ramdirektivet om jämlikhet i arbetslivet (2000/78/EG),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 20 februari 2013 Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid (2013/112/EU),

–  med beaktande av kommissionens rapport Employment and Social Developments in Europe 2012,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 februari 2011 En EU-agenda för barns rättigheter (COM(2011)0060),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 december 2010 Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning: en europeisk ram för social och territoriell sammanhållning (COM(2010)0758),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 juli 2006 Mot en EU-strategi för barnets rättigheter (COM(2006)0367),

–  med beaktande av Eurofounds rapport Tredje europeiska undersökningen om livskvalitet – Livskvaliteten i Europa: krisens effekter,

–  med beaktande av Eurofounds rapport från 2013 Tredje europeiska undersökningen om livskvalitet – Livskvaliteten i Europa: sociala skillnader,

–  med beaktande av sin resolution av den 27 november 2014 om 25:e årsdagen av FN:s konvention om barnets rättigheter(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2013 om krisens konsekvenser för utsatta gruppers tillgång till vård(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 juni 2013 om kommissionens meddelande Sociala investeringar till stöd för tillväxt och sammanhållning – inklusive genomförandet av Europeiska socialfonden 2014–2020(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 november 2011 om den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om fattigdom bland kvinnor i Europeiska unionen(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om att minska ojämlikhet i hälsa i EU(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2010 om vikten av ett system med minimiinkomst för att bekämpa fattigdom och främja ett samhälle som är öppet för alla i Europa(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 oktober 2008 om främjande av social integration och bekämpning av fattigdom, inbegripet barnfattigdom, inom EU(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2008 om Mot en EU-strategi för barnets rättigheter(9),

–  med beaktande av Rädda Barnens rapport 2014 Child poverty and social exclusion in Europe,

–  med beaktande av rapporten Children of the Recession: The impact of the economic crisis on child well-being in rich countries från Unicefs forskningskontor (2014),

–  med beaktande av rapporten Towards children's well-being in Europe – explainer on child poverty in the EU från EAPN och Eurochild (2013),

–  med beaktande av bedömningsrapporten The 2014 National Reform Programmes (NRP) and National Social Reports (NSR) from a child poverty and well-being perspective från Eurochild (2014),

–  med beaktande av den 11:e Eurochild-konferensen, som hölls den 26–28 november 2014 i Bukarest,

–  med beaktande av rapporten Measuring child poverty: New league tables of child poverty in the world's rich countries från Unicefs forskningscentrum Innocenti (2012),

–  med beaktande av forskningsprojektet Drivers slutrapport Final Scientific Report: Social Inequalities in early childhood health and development: a European-wide systematic review, London, september 2014,

–  med beaktande av EU:s statistik om inkomst och levnadsvillkor (EU-Silc) 2013,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 30 september 2009 om arbete och fattigdom: ett nödvändigt helhetsperspektiv,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 14 juli 2010 om barnfattigdom och barns välbefinnande,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 10 december 2013 om europeisk minimiinkomst och fattigdomsindikatorer,

–  med beaktande av den sammanfattande rapporten Investing in children: Breaking the cycle of disadvantage – A study of national policies från det europeiska nätverket av oberoende experter på social inkludering (European Network of Independent Experts on Social Inclusion)(10),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8‑0310/2015), och av följande skäl:

A.  Bekämpningen av barnfattigdom måste ges större politisk uppmärksamhet på högsta EU-nivå om EU ska kunna uppnå målet i Europa 2020-strategin om att minska antalet fattiga människor med minst 20 miljoner till senast 2020.

B.  Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter ska alla barn garanteras rätten till utbildning, hälso- och sjukvård, bostad, trygghet, delaktighet i de beslut som berör dem, fritid, en balanserad kost samt omsorg i familjemiljö.

C.  En majoritet av medlemsstaterna har hittills inte i någon större utsträckning brytt sig om att utnyttja EU:s strukturfonder för att bekämpa den alarmerande och ständigt växande barnfattigdomen i Europa och främja barnens sociala integration och allmänna välbefinnande.

D.  De sociala klyftorna bidrar i avsevärd grad till den ökade barnfattigdomen, och barn löper störst fattigdomsrisk i 19 medlemsstater.

E.  Enligt Eurostat påverkas barnfattigdomen främst av politiken för omfördelning av välståndet, effektiviteten hos myndigheternas insatser i form av inkomststöd, tillhandahållandet av möjliggörande tjänster, arbetsmarknadspolitiken(11) och föräldrarnas situation på arbetsmarknaden, vilken är kopplad till deras utbildningsnivå och sammansättningen på det hushåll där barnen bor. Åtgärder för att öka sysselsättningen är ett effektivt instrument för fattigdomsbekämpning.

F.  En femtedel av EU:s totala befolkning är under 18 år. Trots de åtaganden som gjorts befinner sig nu mer än vart fjärde barn i EU i riskzonen för fattigdom eller social utestängning.

G.  Parlamentet har upprepade gånger efterlyst ett genomförande av paketet om sociala investeringar, och ställer sig bakom kommissionens rekommendation Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid, i vilken kommissionen föreslår en omfattande politisk ram för att bekämpa barnfattigdom och öka barns välbefinnande på grundval av tre pelare – tillgång till tillräckliga resurser inom ramen för Europeiska socialfonden, universell tillgång till tjänster av god kvalitet och barns delaktighet i samhället och beslutsfattandet – och erkänner barnen som rättighetsinnehavare. Det är dock beklagansvärt att EU inte vidtagit konsekventa åtgärder för att genomföra rekommendationen genom den europeiska planeringsterminen.

H.  Även om barn till föräldrar med mycket låg arbetsintensitet löper 56,7 procent större risk än andra att hamna i fattigdom eller social utestängning finns det också risk för barnfattigdom i familjer med hög arbetsintensitet (i Rumänien, Litauen, Portugal, Spanien, Grekland, Lettland, Slovakien, Polen och Luxemburg).

I.  Barnfattigdomen har sitt ursprung i familjernas fattigdom, varför familjer med låg inkomst och stora familjer löper större fattigdomsrisk, samtidigt som åtgärder för inkomstfördelning till stor del bidrar till att jämna ut cykler av social ojämlikhet, och när ländernas lönepolitik och sociala skyddssystem försämras ökar också risken för fattigdom och social utestängning, vilket bidrar till ökad barnfattigdom. Detta blir tydligt i medlemsstaterna med lägst barnfattigdom, där det också råder lägst nivåer av allmän fattigdom och ojämlikhet.

J.  Mellan 2008 och 2012 ökade antalet barn i riskzonen för fattigdom eller social utestängning i Europa (EU27, Norge, Island och Schweiz) med nära en miljon, varv en halv miljon bara mellan 2011 och 2012.(12) Enligt uppgifter från Eurostat, löpte 26,5 miljoner barn i EU28 risk att drabbas av fattigdom eller social utestängning under 2013. I EU27 ökade risken för fattigdom eller social utestängning från 26,5 procent till 28 procent mellan 2008 och 2012. Under 2013 hotades 28 procent av den totala befolkningen under 18 år i EU28 av fattigdom eller social utestängning, och i de allra flesta länder löper barn större risk för fattigdom och social utestängning än vuxna.

K.  Kvinnor löper större risk att drabbas av fattigdom än män. Att bekämpa fattigdomen bland kvinnor är därför inte bara viktigt i sig, utan även avgörande för att minska barnfattigdomen.

L.  Klyftorna växer i EU-länderna. Det är mycket oroande att andelen barn som lider av felnäring ökar, med följden att sjukdomar som tidigare försvunnit från EU (till exempel rakit) återkommer. Det är symptomatiskt att andelen barn som inte har råd att äta kött, kyckling eller fisk två dagar i rad i länder som Estland, Grekland och Italien har fördubblats på ett dramatiskt sätt sedan 2008, enligt uppgifter från Unicef(13).

M.  I sina avslutande synpunkter på de senaste regelbundna rapporterna från vissa länder uttryckte FN:s kommitté för barnets rättigheter oro över den växande fattigdomen och/eller fattigdomsrisken bland barn till följd av den ekonomiska krisen, som inverkar negativt på många av rättigheterna i konventionen om barnets rättigheter, i synnerhet rätten till hälsa, utbildning och social trygghet, och uppmuntrade myndigheterna att sörja för att budgetposterna för barn tryggas. Den finansiella och ekonomiska krisen har medfört försämrade levnads- och arbetsförhållanden och uppkomsten av en ny grupp, som även brukar kallas ”nya behövande”.

N.  En positiv företagsmiljö stimulerar sysselsättningen i medlemsstaterna och ökar sysselsättningsmöjligheterna för föräldrarna, som sedan kan fungera som välbehövliga föredömen, framför allt inom grupper i samhället som på ett negativt sätt har påverkats av fattigdom och utestängning i flera generationer.

O.  Familjer med en ensamstående förälder, särskilt ensamstående mödrar, riskerar i högre grad att drabbas av fattigdom och social utestängning (49,8 procent jämfört med 25,2 procent) – även om det enligt EU-Silc finns stora skillnader mellan olika länder(14) – vilket beror på att fattigdom drabbar kvinnor i högre grad än män och att kvinnor är överrepresenterade inom osäkra anställningsformer och bland de ofrivilliga deltidsanställda, ägnar oproportionerligt mycket tid åt obetalt arbete och avbryter sitt yrkesliv för att ta hand om barn eller andra familjemedlemmar samt på löneskillnaderna mellan könen.

P.  Barnfattigdomen kan minskas genom att man förbättrar möjligheterna på arbetsmarknaden för framför allt kvinnor genom att bygga ut barnomsorgen på ett bättre sätt.

Q.  Barn och deras föräldrar, fosterföräldrar och omsorgsgivare måste skyddas mot diskriminering på grund av exempelvis kön, ras, hudfärg, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationellt, etniskt eller socialt ursprung, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionsnedsättning, ålder eller ställning i övrigt. Barn från utsatta befolkningsgrupper löper större risk för marginalisering, fattigdom och social utestängning, vilket bekräftas av de senaste rapporterna från European Federation of National Organisations Working with the Homeless, som visar på en ökning av antalet kvinnor, ungdomar och barnfamiljer (särskilt invandrarfamiljer) som får plats på härbärgen för hemlösa. Stora familjer med bara en inkomsttagare löper större risk för fattigdom och social utestängning på grund av att ländernas lönepolitik och sociala trygghetssystemen försämrats till följd av den finansiella och ekonomiska krisen.

R.  Effekterna av barns fattigdom och sociala utestängning kan hålla i sig hela livet och leda till arbetslöshet och fattigdom i flera generationer. Utbildningsklyftorna mellan barn från olika socioekonomiska samhällsskikt har ökat (i elva länder finns det förskoleverksamhet för endast 15 procent av alla barn under tre år).

S.  Förskoleverksamheten har en avgörande inverkan på barns kognitiva utveckling, eftersom barn utvecklar grundläggande förmågor under sina första fem år i livet, och tillgången till högkvalitativ utbildning utgör en grund för senare framgång i livet när det gäller utbildning, välbefinnande, anställbarhet och social integration och har stor betydelse för självkänslan, särskilt bland barn från missgynnade förhållanden. Utbildningsklyftorna mellan barn från olika socioekonomiska skikt har ökat. Arbetande föräldrar som inte har tillgång till förskola är ofta tvungna att låta andra minderåriga ta hand om barnen eller att anlita nätverk för informell, ej certifierad barnomsorg mot betalning, vilket äventyrar barnens säkerhet och välfärd. Förskolan kan spela en betydelsefull roll genom att kompensera för låg socioekonomisk status bland barn som hotas av fattigdom, och gör det lättare för föräldrarna att ta sig tillbaka in på arbetsmarknaden.(15) En inkluderande utbildning beaktar och anpassar sig till elevernas många olika behov genom ökad delaktighet i lärande, kulturer och samhällsvärderingar, och utgör därför ett kraftfullt verktyg för att bekämpa barnfattigdom och social utestängning.

T.  De lokala och regionala myndigheterna går i bräschen för arbetet med att bekämpa barnfattigdomen och utnyttjandet av barn och har därför ett avgörande ansvar för att förebygga marginalisering och social utestängning. De nationella myndigheterna bör närhelst det behövs ge dem tillräckliga resurser för att uppnå dessa mål.

U.  I de flesta länder är det huvudsakligen familjerna som står för utbildningskostnaderna, framför allt för skolmaterial och transporter. Dessa kostnader är en av många bidragande orsaker till att elever hoppar av skolan. Det finns fortfarande ekonomiska, administrativa och andra praktiska hinder för marginaliserade barns utbildning.

V.  Barns socioekonomiska miljö påverkar fritidsaktiviteternas och skollovens kvalitet. Otillräckligt stimulerande fritidsaktiviteter ökar på ett negativt sätt skillnaderna mellan barnen, framför allt när det gäller utbildning.

W.  Under 2012 hoppade 13 procent av eleverna av skolan i förtid, och i vissa länder (Portugal, Spanien och Malta) översteg denna siffra 20 procent.(16)

X.  Även i länder med lagstadgad rätt för barn till hälso- och sjukvård finns det barn som inte har tillgång till tillfredsställande hälso- och sjukvård, och vissa barn har extremt begränsad tillgång till annan vård än akutvård hos exempelvis allmänläkare eller tandläkare, vilket i synnerhet beror på brist på tillgänglig offentlig service. Barn som föds in i fattigdom löper större risk att drabbas av kroniska sjukdomar och större hälsoproblem, vilket leder till att ojämlikheten blir bestående.

Y.  Familjernas ekonomiska problem bidrar till att föräldrarnas psykiska hälsa försämras och till att familjer splittras, något som ofrånkomligen påverkar barnens psykosociala välbefinnande.

Z.  Den miljö som barnen lever i, inklusive den prenatala perioden, har ett avgörande inflytande på den kognitiva utvecklingen och på barnens kommunikations- och språkfärdigheter samt sociala och emotionella förmågor, vilket på sikt påverkar deras hälsa, välbefinnande, samhällsdeltagande och inlärningsförmåga.(17)

AA.  Alla barn har rätt till skydd mot övergrepp, våld och försummelse, och det finns forskning som visar att knappa ekonomiska förhållanden inom familjen, nedskärningar i den offentliga servicen och åtstramningsåtgärder kan leda till ökat våld mot barn.

AB.  Barnfattigdom är ett multidimensionellt fenomen som kräver multidimensionella motåtgärder. Sysselsättning är en viktig faktor, men inte alltid en garanterad väg ut ur fattigdomen för de berörda barnens familjer.

AC.  Barnfattigdomen medför stora ekonomiska samhällskostnader, framför allt ökade utgifter för socialt stöd.

AD.  Familjer som riskerar fattigdom lever oftare i ohälsosamma och otrygga områden. I EU28 lever 17 procent av barnen under sådana förhållanden, och i 15 EU-länder är andelen högre än detta genomsnitt. Det växande antalet vräkningar som sker till följd av att familjerna inte kan betala sina bostadskostnader har gjort att många barn hamnat i alltmer osäkra bostadsförhållanden, vilket i sin tur har en negativ inverkan på deras utveckling och möjligheter i livet.

AE.  Enligt Eurostats statistik över inkomst och levnadsvillkor (EU-Silc) 2012, är energifattigdom en verklighet som berör alla medlemsstater. En av konsekvenserna av de höjda energipriserna är att många barn lever i bostäder som saknar uppvärmning, vilket gör att luftvägssjukdomarna och hjärt- och kärlsjukdomarna ökar.

AF.  Familjer med barn med hälsoproblem, och föräldrar med hälsoproblem, riskerar i högre grad att drabbas av fattigdom, separation/skilsmässa och svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden.

AG.  Den kommande agendan för hållbara utvecklingsmål för tiden efter 2015 och dess allmängiltighet utgör ett tillfälle att öka satsningarna på barn och deras rättigheter.

AH.  Invandrarbarn är överrepresenterade bland dem som hotas av fattigdom och diskrimineras i högre grad på grund av språkhinder. Situationen är ännu värre för irreguljära invandrarbarn. Allteftersom migrationsflödena intensifieras sker det allt oftare att barn till invandrare får stanna kvar i sina hemländer och tas omhand av andra släktingar eller personer utanför familjen, och detta påverkar deras utveckling negativt, framför allt på det känslomässiga planet.

AI.  Trots att de i EU under de senaste åren har funnits ett starkt politiskt fokus på barnfattigdom och EU:s statschefer har gjort positiva politiska uttalanden har det inte skett någon betydande minskning av barnfattigdomen.

AJ.  Ökat anslag bör ges till programmen för livsmedelsstöd riktade till missgynnade familjer, eftersom allt fler barn har tillgång till mat enbart i skolan. Dessa program är viktiga, men de får inte betraktas som någon långsiktig lösning.

AK.  Barn som lever i fattigdom drabbas ofta i oproportionerligt hög grad av miljöproblem som föroreningar, trafik, förorenad mark och osäkert dricksvatten.

1.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att verkligen engagera sig i utarbetandet av en politik för att bekämpa barnfattigdomen, där fokus ligger på att komma till rätta med de bakomliggande orsakerna, samt att öka effektiviteten, kvantiteten, beloppen och räckvidden på socialt stöd som riktar sig specifikt till barn, men också till arbetslösa föräldrar och ”arbetande fattiga” (till exempel arbetslöshetsersättning och tillräckligt hög minimiinkomst). Medlemsstaterna rekommenderas även att främja arbetslagstiftning som ger sociala rättigheter, inbegripet en lagstadgad minimilön som överensstämmer med landets praxis och kollektivavtal, så att familjerna får ökad trygghet och osäkra anställningar bekämpas samtidigt som man främjar sysselsättning med korrekta sociala rättigheter.

2.  Europaparlamentet begär att man kontrollerar och utvärderar hur effektiva dessa stöd är i syfte att anpassa politiken för bekämpning av fattigdom, utestängning och skolavhopp till kraven på social jämlikhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma och tillämpa olika förfaranden för insamling av uppgifter för varje steg i insatserna.

3.   Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna upprätta en färdplan för genomförandet av den strategi baserad på tre pelare som presenteras kommissionens i rekommendationen Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid i fråga om tillgång till resurser, tjänster och barns delaktighet. Parlamentet anser att det vore lämpligt att ta fram exakta och specifika indikatorer för nivån av barnfattigdom och de värst drabbade områdena, så att trepelar-strategin kan ge bättre resultat. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att på ett effektivt och omfattande sätt integrera relevanta aspekter av paketet om sociala investeringar och kommissionens ovannämnda rekommendation i sina årliga nationella reformprogram och nationella sociala rapporter. Kommissionen å sin sida uppmanas att fastställa ett delmål i Europa 2020-strategin om att minska barnfattigdomen och den sociala utestängningen samt att göra dessa frågor synliga och konkreta i alla skeden av den europeiska planeringsterminen. Parlamentet betonar att minskningen av barnfattigdomen genom ekonomiska satsningar på barn bör föreslås som en grundläggande prioritering inför 2016 års årliga tillväxtöversikt och som ett mycket viktigt sätt att mäta framstegen mot fattigdomsmålet. Kommissionen uppmanas att se till att medlemsstaterna årligen övervakar och rapporterar om hur kommissionens rekommendation följs genom färdplanen och utnyttja Europeiska socialfonden för genomförandet av kommissionens rekommendation och bedöma hur de reformer som föreslås inom ramen för de nationella reformprogrammen påverkar fattigdomen.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom sitt arbete för att minska barnfattigdomen även beakta ställningen för kvinnor som tar hand om barn och familjemedlemmar med särskilda behov och funktionsnedsättning.

5.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att i samband med användningen av medel från europeiska struktur- och investeringsfonder och utformningen av socialpolitiken i högre grad se till att familjer (särskilt med ensamstående föräldrar) med barn med funktionsnedsättning skyddas mot fattigdom.

6.  Europaparlamentet betonar vikten av en förebyggande offentlig politik där man investerar i adekvata insatser för barns välfärd som hjälper barnen att bli individer med egenmakt som klarar sig såväl i samhället som på arbetsmarknaden, i stället för att fokusera på konsekvenserna av deras sociala utestängning och fattigdom.

7.  Europaparlamentet anser att barn- och ungdomspolitiken i hög grad måste präglas av förebyggande insatser, bland annat långsiktiga strategier för att bekämpa sociala orättvisor, utan att för den skull bortse från det nödvändiga stödet till barn som är fattiga eller socialt utestängda eller som hoppar av skolan.

8.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att införa eller stärka allmänna sociala förmåner för barn, till exempel genom att tillhandahålla subventionerade eller kostnadsfria måltider för barn, särskilt sådana som är fattiga och utsatta, i syfte att säkerställa en gynnsam hälsoutveckling. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta aktiva sysselsättningsåtgärder som en del av övergripande strategier och att verka för att föräldrar ska få bättre tillgång till sysselsättning av god kvalitet, tillräcklig inkomst och högkvalitativ offentlig service (särskilt barnomsorg, utbildning, hälso- och sjukvård, bostad och fritidsaktiviteter), så att de lättare kan förena arbete med familj, samt att sörja för att barnen och deras familjer blir mer delaktiga i utvecklingen, genomförandet och uppföljningen av denna politik. Parlamentet understryker att universella lösningar bör kombineras med riktade insatser till stöd för de mest utsatta och marginaliserade grupperna av barn och ungdomar. Parlamentet beklagar att medlemsstaternas regeringar i allt större utsträckning tenderar att övergå från system med allmänna bidrag till förmån för mer behovsprövat stöd, eftersom det finns bevis för att allmänna bidrag ger ett bättre skydd mot barnfattigdom(18).

9.   Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och kommissionen att enas om EU-standarder eller fastställa en gemensam metod för att beräkna kostnaden för att ha barn och vilka resurser som krävs för att förhindra och motverka barnfattigdom.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avstå från att rekommendera omstruktureringar och nedskärningar av medlemsstaternas offentliga förvaltningar, mer flexibla arbetsvillkor eller privatiseringar av den offentliga sektorn, då sådana åtgärder entydigt har medfört en försvagning av barnens sociala rättigheter.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga tonvikt vid behovet av investeringar i kostnadsfri offentlig utbildning genom att ange specifika utbildningsmetoder för samhällets mest sårbara grupper, som invandrare eller personer med olika typer av funktionsnedsättning. Parlamentet anser att utbildning kan utgöra en av de främsta prioriteringarna för att sörja för att barnen får den kompetens som krävs för tillträde till kvalificerade och välbetalda arbeten, så att de kan ta sig ur fattigdomen på egen hand.

12.  Europaparlamentet påminner om att bekämpningen av barnfattigdom förutsätter ett livscykelbaserat förhållningssätt där man bl.a. bryter mönstret att fattigdomsrisker ärvs från generation till generation, tar hänsyn till de olika behoven under småbarnsåren, skolåldern och ungdomen, ser till hela barnet genom att mäta antalet deprivationer som varje barn är drabbat av samtidigt, så att man kan fastställa vilka barn som har det sämst ställt, och mäter inte bara ekonomisk fattigdom, utan även deprivationer av flera olika slag.

13.  Europaparlamentet rekommenderar att alla barn ska ha tillgång till tjänster av god kvalitet i detta avgörande skede av sin utveckling. Hälsa, utbildning, stöd till föräldrar och familjer, bostäder och trygghet är grundläggande service som oftast tillhandahålls av lokala och regionala myndigheter.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna eftertryckligen att anta, genomföra och följa upp program för att minska den multidimensionella barnfattigdomen, varvid man måste sätta fokus på barnens inneboende rättigheter och fastställa mål om minskad fattigdom och social utestängning bland barn, med uttrycklig inriktning på och prioritering av de barn som löper störst risk för fattigdom. Parlamentet framhåller vikten av att medlemsstaterna ser till att de verkliga utgifterna för social trygghet, hälso- och sjukvård, utbildning och subventionerade bostäder återgår till åtminstone samma nivåer som före krisen, till förmån för de mest missgynnade barnen.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna eftertryckligen att utarbeta planer för att minska känslan av socialt utanförskap för barn med inlärningssvårigheter och att skapa effektivare utbildningsmoduler till stöd för inlärningsmetoderna i dem.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att erkänna att barnfattigdom och social utestängning utgör betydande hinder för ländernas möjligheter att uppnå målen i Europa 2020-strategin om sysselsättningsgrad och investeringar i forskning, utveckling, energi och hållbar utveckling.

17.  Europaparlamentet riktar en kraftfull uppmaning till medlemsstaterna om att satsa mer på att skapa och tillgängliggöra en lämplig miljö där barnen tillbringa sin fritid och sina skollov på ett meningsfullt och stimulerande sätt samt att ägna större uppmärksamhet åt tillgången till grundläggande hälso- och sjukvård för barn i missgynnade områden och avsides belägna eller otillgängliga regioner.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genom att införa minimistandarder för barns bostäder, med beaktande av barnens intressen, förhindra att barn som lever i fattigdom och social utestängning hamnar i ghetton samt att sörja för att alla hushåll har ett lämpligt boende som tillfredsställer deras behov och garanterar deras välbefinnande, privatliv och livskvalitet och därigenom bidrar till social rättvisa och sammanhållning samt motverkar social utestängning och fattigdom.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och parlamentet att ta tillfället i akt vid halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen för att uppnå ett bättre utnyttjande av Europeiska socialfonden, fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt och programmet för sysselsättning och social innovation samt att kontrollera huruvida barnen prioriteras vid planeringen och genomförandet av regional- och sammanhållningspolitiken, med särskild hänsyn till skyldigheten att stegvis avveckla stora institutionsboenden (som gäller sedan 2014) i syfte att stärka adoptiv- och fosterföräldrarnas ställning, så att föräldralösa och missgynnade barn faktiskt kan växa upp i familjer eller i familjeliknande miljöer. Kommissionen uppmanas även eftertryckligen att skapa indikatorer för en analys av barnfattigdomen.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga om det behövs kostbaserade strategier, t.ex. diversifierad kost, berikning av livsmedel, näringslära, folkhälso- och livsmedelssäkerhetsåtgärder eller tillskott, för vissa befolkningsgrupper för att förhindra de negativa hälsoeffekterna för barn av felnäring och näringsbrist.

21.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att säkerställa att deras nationella budgetar innehåller tydliga, deltagandebaserade och ansvariga bestämmelser om utgiftsposter för bekämpning av barnfattigdom och att fullgöra sin skyldighet att skydda barnen, bland annat genom ökade offentliga utgifter för att nå de målen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att dra maximal nytta av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, i synnerhet Europeiska socialfonden, i syfte att genomföra alla tre pelarna i rekommendationen om att investera i barnens framtid.

22.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att utarbeta riktlinjer för barns delaktighet i beslutsprocessen genom att inrätta mekanismer som främjar barns delaktighet i beslut som påverkar deras liv och ger barn möjlighet och uppmuntran att uttrycka sina åsikter, varvid man måste se till att dessa åsikter beaktas på vederbörligt sätt och återspeglas i viktiga beslut som rör dem.

23.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen och medlemsstaterna att fastställa mål för att minska fattigdomen och den sociala utestängningen bland barn.

24.  Europaparlamentet riktar en kraftfull uppmaning till medlemsstaterna om att vid behov upprätta samarbetsavtal med företag och institutioner som främjar utbildning och kultur- och idrottsaktiviteter för och integration av barn och bekämpar barnfattigdom. Parlamentet rekommenderar emellertid att medlemsstaterna sörjer för kontroll av dessa stöd och säkerställer deras kvalitet, hållbarhet, relevans och faktiska resultat.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa specifik lagstiftning som skyddar eller förbättrar rättigheterna kopplade till föräldraskap, bland annat genom att skapa effektiva instrument som gör det möjligt att förena arbete och familjeliv, samt att garantera att kvinnor kan återvända till sitt arbete efter graviditet och mammaledighet och stödja familjer med ensamstående föräldrar. Vidare betonar parlamentet att en stärkt lagstiftning om pappaledighet ger en viktig impuls till bekämpningen av köns- och lönediskriminering i arbetet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att arbetsgivarna inte kan rättfärdiga ojämlik behandling och trakasserier av anställda genom att hänvisa till graviditet, föräldraskap eller familjerelaterade orsaker.

26.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att bedriva en förebyggande, universell och integrerad socialpolitik som motverkar fattigdom och situationer där barn skiljs från sina familjer. Vidare uppmanar parlamentet medlemsstaterna att se till att barn och ungdomar placeras i institutionsboende enbart som en sista utväg i undantagsfall samt att utnyttja de europeiska struktur- och investeringsfonderna och Europeiska fonden för strategiska investeringar till att stödja institutionaliserade barns övergång till fosterfamiljer och samhällsbaserade tjänster.

27.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att gå från institutionsplaceringar till stabila fosterhemssystem, eftersom detta bättre förbereder barn och ungdomar för ett självständigt liv, fortsatt utbildning eller arbete.

28.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna utvecklar och tillämpar integrerade skyddssystem för att skydda barn mot våld, misshandel, utnyttjande och vanvård på ett sådant sätt att alla ansvariga och alla delar av systemet samarbetar över sektorerna och myndigheterna delar på ansvaret för att skapa en miljö som skyddar alla barn och ger dem makt och inflytande.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att föra en politik som gör det lättare att skapa och upprätthålla värdiga arbetsplatser samt att utveckla fortbildningssystem, förbättra kvalifikationer och system som underlättar föräldrars inträde på arbetsmarknaden eller återinträde efter avbrott i arbetlivet, till exempel distansarbete eller flextid.

30.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och organ, medlemsstaternas myndigheter och andra berörda parter att utveckla tydliga roller, ansvarsområden, regelbunden dialog och förfaranden när barn behöver skydd i gränsöverskridande situationer.

31.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att garantera alla barn i alla åldrar tillgång till kostnadsfri och offentlig utbildning av god kvalitet som främjar deras emotionella, sociala, kognitiva och fysiska utveckling – inbegripet förskoleverksamhet och såväl formell som informell utbildning – samt att se till att det finns tillräckligt många lärare i förhållande till antalet barn och främja social mångfald i utbildningen i syfte att trygga barnens säkerhet och välbefinnande och att säkerställa att alla barn kan dra nytta av en inkluderande utbildning av god kvalitet och därmed maximera utbildningssystemens inverkan på lika möjligheter och på arbetet med att bryta fattigdomscykeln.

32.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna eftertryckligen att höja kvaliteten på utbildningstjänsterna genom att tillämpa ett individbaserat synsätt och främja samarbete mellan lärare, socialarbetare och föräldrar för att på detta sätt förhindra att barn och ungdomar avbryter sin skolgång.

33.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att satsa särskilt mycket på att utveckla tillgänglig och rimligt prissatt förskoleverksamhet och att betrakta detta som en social investering som syftar till att motverka den ojämlikhet och de utmaningar som framför allt drabbar barn från missgynnade familjer samt att öka föräldrarnas medvetenhet om fördelarna med att barnen faktiskt deltar i förskoleverksamhet.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja en skola för alla, något som inte bara innebär att man ökar antalet speciallärare, utan även att man integrerar elever med behov av särskilt stöd i de vanliga klasserna.

35.  Europaparlamentet riktar en kraftfull uppmaning till medlemsstaterna om att garantera universell och lika tillgång till förskola för barn från alla sociala grupper.

36.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja en fullständig skolgång bland alla barn genom att utan kostnad tillhandahålla grundläggande skolmaterial, näringsrik skolmat och skoltransporter för barn som är fattiga eller som befinner sig i riskzonen för fattigdom samt att effektivisera de rådande offentliga investeringarna på detta område och vidta åtgärder för att motverka att fattigdomen överförs från en generation till nästa.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna eftertryckligen att säkerställa universell, offentlig och kostnadsfri hälso- och sjukvård av hög kvalitet avseende förebyggande insatser, allmänna vaccinationsprogram och primärvård och tillgång till undersökning, behandling och rehabilitering samt att erbjuda talpedagogik och psykoterapi för barn, garantera kvinnor rätten till sexuell och reproduktiv hälsa genom att tillhandahålla spädbarnsvård, mödravård och hembesök före och efter förlossningen, särskilt vid prematur förlossning, liksom att garantera alla barn och deras familjer tillgång till husläkare, sjuksköterskor, tandläkare, familjerådgivning och specialister på mental hälsa. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att integrera dessa aspekter i de nationella strategierna och i EU:s strategier för offentlig hälso- och sjukvård.

38.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att anslå nödvändigt stöd för att garantera alla barn rätten till kultur, idrott, fritidsaktiviteter, tillgång till öppna områden och en hälsosam miljö, med särskild hänsyn till lika tillgång och kvalitet för fattiga barn, barn i avlägset belägna områden, barn med funktionsnedsättning, barn som tillhör nationella eller etniska, religiösa eller språkliga minoriteter, invandrarbarn, barn som flyttar inom EU, oavsett nationalitet, och barn som lämnas kvar i hemlandet. Dessutom påminner parlamentet om rätten till lek, som fastställs i FN:s konvention om barnets rättigheter.

39.  Europaparlamentet betonar vikten ett stärkt skydd mot våld i hemmet för barn som lever i fattigdom och social utestängning.

40.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, framför allt de med störst sociala orättvisor, att stärka de sociala rättigheterna och tillgången till tjänster och social trygghet, som staten måste garantera, genom att öka antalet anställda och yrkesverksamma inom socialförsäkringssystemet som arbetar med och för barn och deras familjer och öka den medicinska, psykologiska och sociala omsorgen, varvid denna bör inriktas på dem som behöver den mest, i synnerhet barn, i enlighet med en strategi för tidiga insatser.

41.  Parlamentet rekommenderar att medlemsstaterna inrättar mekanismer som främjar och tryggar barns delaktighet i beslut som påverkar deras liv och ger barn möjlighet och uppmuntran att uttrycka sina åsikter samt att de garanterar att dessa åsikter beaktas på vederbörligt sätt och återspeglas i viktiga beslut som rör barn.

42.  Europaparlamentet erkänner den betydelse som civilsamhället, bl.a. organisationer som verkar för barns rättigheter och fattigdomsbekämpning, har för arbetet med att säkerställa en konsekvent EU-politik, och efterlyser en ökad dialog med civilsamhället om hur barnfattigdom i medlemsstaterna ska förebyggas och motverkas.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra skolavhopp och barnfattigdom till en uttrycklig prioritering.

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att delta aktivt i kampen mot handel med barn för alla typer av utnyttjande, inbegripet arbete, tvångsäktenskap, olaglig adoption, brottslig verksamhet och sexuell exploatering.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja det arbete som utförs av europeiska och transnationella nätverk för att bekämpa fattigdom och utestängning bland barn och ungdomar. Parlamentet påpekar att man måste satsa extra mycket på att integrera de yttersta randområdena och de minst gynnade regionerna i dessa nätverk och institutioner.

46.  Europaparlamentet betraktar rätten till kostnadsfria och universella system för utbildning, hälso- och sjukvård och social trygghet som en grundläggande förutsättning för att man ska kunna bekämpa fattigdomen, särskilt bland barn. Mot bakgrund av denna målsättning och med tanke på försvagningen av den offentliga servicen uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att införa en barngaranti, så att varje fattigt barn kan få tillgång till kostnadsfri hälso- och sjukvård, utbildning och barnomsorg, anständiga bostadsförhållanden och näringsriktig mat. Detta bör ske som ett led i en europeisk integrerad plan för minskad barnfattigdom som omfattar såväl barngarantin som program för stöd och möjligheter för föräldrarna att ta sig ur social utestängning och komma in på arbetsmarknaden.

47.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att via sina kommuner stödja lokala center för stöd till barn och familjer – särskilt i samhällen och/eller områden som är mest drabbade av barnfattigdom – som tillhandahåller inte bara juridiskt stöd och/eller rådgivning, föräldrarådgivning och skolstöd, utan även bland annat utbildning i och rådgivning om ett hälsosamt liv och säker användning av internet.

48.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla statistiska metoder med flerdimensionella fattigdomsindikatorer (föräldrarnas inkomst, tillgång till kvalitativa offentliga tjänster, deltagande i social och kulturell verksamhet, tillgång till lämplig formell och informell utbildning, exponering för fysiska risker, trygghet, en stabil familjemiljö, tillfredsställelse med livet) uppdelade efter ålder, kön och särskilda missgynnade grupper. Dessa bör kunna ligga till grund för en evidensbaserad politik och ta hänsyn till begränsningarna i mätningen av den relativa fattigdomen och till det arbete som bedrivs av FN:s utvecklingsprogram, Unicef, OECD och gruppen för indikatorer som lyder under kommittén för socialt skydd samt gå utöver indikatorerna för risk för fattigdom och/eller social utestängning (AROPE). Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utforma motåtgärder utifrån en helhetssyn och att dra full nytta av uppgifter som samlats in inom ramen för initiativ som Unicefs MODA (Multi-Overlapping Deprivation Analysis). Parlamentet understryker att fler indikatorer bör tas fram för att man bättre ska kunna bedöma kvaliteten på tjänster, resultaten och tillgången till tjänster, t.ex. avseende föräldrars (migranter eller från minoriteter) socioekonomiska status och bakgrund samt kön, funktionsnedsättning och geografiska aspekter.

49.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén att avge yttranden om rekommendationen Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid.

50.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaterna.

(1) Antagna texter, P8_TA(2014)0070.
(2) Antagna texter, P7_TA(2013)0328.
(3) Antagna texter, P7_TA(2013)0266.
(4) EUT C 153 E, 31.5.2013, s. 57.
(5) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 77.
(6) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 25.
(7) EUT C 70 E, 8.3.2012, s. 8.
(8) EUT C 9 E, 15.1.2010, s. 11.
(9) EUT C 41 E, 19.2.2009, s. 24.
(10) Network of Independent Experts on Social Inclusion, sammanfattande rapport Investing in children: Breaking the cycle of disadvantage – A study of national policies, Bryssel, 2014.
(11) Rädda Barnen, Child poverty and social exclusion in Europe, Bryssel 2014, s. 5.
(12) Rädda Barnen, Child poverty and social exclusion in Europe, Bryssel, 2014, s. 5.
(13) Unicefs forskningskontor (2014), Children of the Recession: The impact of the economic crisis on child well-being in rich countries, Innocenti Report Card 12, UNICEF Office of Research, Florens, s. 2.
(14) Rädda barnen, Child poverty and social exclusion in Europe, Bryssel 2014, s. 14.
(15) Temastudie om politiska åtgärder rörande barnfattigdom, Europeiska kommissionen, 2008, s. 9.
(16) EU-Silc (2013) EU:s statistik över inkomst- och levnadsvillkor.
(17) Drivers, 2014, ”Universal, quality early childhood programmes that are responsive to need promote better and more equal outcomes in childhood and later life.”
(18) Baserat på Eurofounds forskning.


Sammanhållningspolitiken och marginaliserade befolkningsgrupper
PDF 295kWORD 337k
Europaparlamentets resolution av den 24 november 2015 om sammanhållningspolitiken och marginaliserade befolkningsgrupper (2014/2247(INI))
P8_TA(2015)0402A8-0314/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artiklarna 151, 153, 162 och 174–176 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av de europeiska konventioner som syftar till att skydda de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och därmed sammanhängande rättspraxis vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, den europeiska sociala stadgan och de därmed sammanhängande rekommendationerna från Europeiska kommittén för sociala rättigheter samt Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter,

–  med beaktande av FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter,

–  med beaktande av ILO:s konvention om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder,

–  med beaktande av EU:s direktiv om icke-diskriminering, artikel 14 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och protokoll nr 12 till denna konvention,

–  med beaktande av FN:s konvention av den 5 januari 2011 om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006(1) (nedan kallad förordningen om gemensamma bestämmelser),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om särskilda bestämmelser för målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt om upphävande av förordning (EG) nr 1080/2006(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 437/2010 av den 19 maj 2010 om ändring av förordning (EG) nr 1080/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden vad gäller stödberättigande för bostadsinsatser till förmån för marginaliserade befolkningsgrupper(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska socialfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1081/2006(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1381/2013 av den 17 december 2013 om inrättande av ett program Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap för perioden 2014–2020(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 223/2014 av den 11 mars 2014 om fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt(6),

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) nr 240/2014 av den 7 januari 2014 om den europeiska uppförandekoden för partnerskap inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 februari 2014 om kommissionens sjunde och åttonde framstegsrapporter om EU:s sammanhållningspolitik och strategirapporten 2013 om genomförandet av programmen 2007–2013(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 december 2013 om framsteg i genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 juni 2013 om subventionerat boende i Europeiska unionen(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2011 om EU-strategin för integrering av romer(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2010 om sammanhållningspolitikens bidrag till att uppnå Lissabon- och Europa 2020-målen(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2009 om romernas sociala situation och om att förbättra deras tillträde till arbetsmarknaden i EU(13),

–  med beaktande av kommissionens sjätte lägesrapport av den 23 juli 2014 om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning: Investera i sysselsättning och tillväxt – att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i unionen,

–  med beaktade av kommissionens tematiska riktlinjer av den 27 februari 2014 om romer och marginaliserade befolkningsgrupper (tematiskt mål 9 – social integration och fattigdom),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 april 2014 Rapport om genomförandet av EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer (COM(2014)0209),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 maj 2012 Nationella strategier för integreringen av romer: ett första steg i genomförandet av EU-ramen (COM(2012)0226),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 december 2010 Mot en europeisk strategi för Donauregionen (COM(2010)0715),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 december 2010 Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning: en europeisk ram för social och territoriell sammanhållning (COM(2010)0758),

–  med beaktande kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 9 december 2013 om verkningsfulla åtgärder för integrering av romer i medlemsstaterna(14),

–  med beaktande av kommissionens utkast till riktlinjer av den 1 juli 2015 för användningen av EU:s struktur- och investeringsfonder till att bekämpa utbildningsmässig och geografisk segregering,

–  med beaktande av frågan för skriftligt besvarande till kommissionen av den 24 februari 2015 om stöd till marginaliserade befolkningsgrupper (E-002782/2015),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande Strategier för romernas integration(15),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0314/2015), och av följande skäl:

A.  Syftet med sammanhållningspolitiken är att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen och minska de sociala skillnaderna genom att bl.a. minska och utrota fattigdom och utestängning. För att uppnå detta är det nödvändigt att förhindra segregation och främja lika tillgång och möjligheter för alla medborgare, inklusive de mest marginaliserade befolkningsgrupperna och grupper och individer i alla åldrar som drabbats av fattigdom och social utestängning och saknar tillgång till utbildning, sysselsättning, boende och hälso- och sjukvårdssystem.

B.  Sammanhållningspolitiken handlar enligt Europeiska enhetsakten från 1986 om att minska skillnaderna mellan olika regioner och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna. Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bidrar med ytterligare en aspekt av sammanhållning, genom att hänvisa till ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

C.  För att uppnå social sammanhållning måste det finnas ett europeiskt inslag i den politik som syftar till att integrera marginaliserade befolkningsgrupper, och medlemsstaterna måste använda sin behörighet på området genom att genomföra stödjande insatser och genom att också verka inom ramen för såväl transnationellt samarbete som nationella program.

D.  Möjligheter att ge stöd till marginaliserade befolkningsgrupper infördes i Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) 2010. Regelverket för sammanhållningspolitiken under perioden 2014–2020 gör det möjligt att ta sig an saken på ett strategiskt sätt.

E.  Förordning (EU) nr 1304/2013 föreskriver att Europeiska socialfonden (ESF) ska gynna människor, även missgynnade grupper såsom långtidsarbetslösa, personer med funktionsnedsättning, migranter, etniska minoriteter, marginaliserade grupper och människor i alla åldrar som drabbats av fattigdom och social utestängning.

F.  Minst 23,1 procent av sammanhållningspolitikens budget kommer att avsättas till investeringar inom ESF under programperioden 2014–2020. Eruf och ESF har en särskild och betydande roll; minst 20 procent av ESF avsätts i varje medlemsstat för det specifika målet att ”främja social delaktighet, bekämpa fattigdom och alla former av diskriminering”, och den är därför ett mycket viktigt verktyg för att främja ökad integration av marginaliserade befolkningsgrupper.

G.  I förordning (EU) nr 1303/2013 fastställs ett antal förhandsvillkor som måste uppfyllas när det gäller icke-diskriminering, jämställdhet och funktionshinder(16).

H.  Enligt kommissionens sjätte rapport om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning har den ekonomiska krisen lett till ökad fattigdom och social utestängning.

I.  Den ekonomiska krisen och de därav följande budgetnedskärningarna och åtstramningsåtgärderna har lett till många problem och ofta resulterat i allvarliga budgetproblem för kommunerna. Det har därför uppstått en brist på möjligheter i arbetet med marginaliserade befolkningsgrupper och försöken att förbättra deras integrering och förhindra segregering eftersom de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESIF) är de viktigaste och i vissa fall de enda resurserna som står till förfogande för den typen av åtgärder.

J.  Konsekvenserna av den ekonomiska krisen och nedskärningarna av den offentliga servicen har förvärrat situationen för kvinnor i marginaliserade befolkningsgrupper.

K.  Kvinnor som tillhör marginaliserade befolkningsgrupper är mer utsatta för diskriminering på flera grunder, och deras sysselsättningsgrad är mycket lägre än för män inom samma grupper och kvinnor inom andra grupper.

L.  Många aktörer, såväl offentliga som privata från olika nivåer och sektorer, bland annat företrädare för civilsamhället, är involverade och de spelar ofta en viktig roll i arbetet med att verkställa integrationspolitiken. Det behövs därför en sammanhållen och väl samordnad strategi.

M.  Det finns för närvarande ingen definition på EU-nivå av begreppet ”marginaliserad befolkningsgrupp”. Resonemangen i det här betänkandet bygger på att begreppet marginalisering definieras utifrån en analys av bestämda attribut och kännetecken för marginaliserade befolkningsgrupper, där hänsyn tas till gruppernas särskilda situation och behov – t.ex. levnads- och arbetsvillkor, begränsad tillgång till utbildning, sjukvårdssystem och sysselsättning, ofullständig skolgång samt strukturell och systemisk utestängning – i syfte att göra människorna i gruppen socioekonomiskt integrerade.

N.  Kommissionen har inte tillhandahållit någon definition av marginaliserade befolkningsgrupper utan låter medlemsstaterna själva ansvara för definitionen utifrån sina nationella indikatorer. Marginalisering kan dock fastställas genom att se på ett antal relevanta indikatorer, som social utestängning, hög långtidsarbetslöshet, låg utbildningsnivå, (extremt) dåliga boendeförhållanden, omfattande diskriminering, alltför stor exponering för hälsorisker och/eller brist på tillgång till hälso- och sjukvård, dvs. de befolkningsgrupper som anses mest sårbara och i störst behov av hjälp.

O.  Marginalisering är ett socialt fenomen som innebär att individer eller grupper utestängs från samhället och systematiskt hindras från att delta i, eller nekas tillträde till, sociala och politiska processer som är viktiga för deras integration i samhället. Begreppet ”marginaliserade befolkningsgrupper” hänför sig till olika grupper och individer, såsom minoriteter, romer, funktionshindrade personer, människor som lever under fattigdomsstrecket eller riskerar fattigdom, migranter, flyktingar och socialt utestängda grupper i samhället. Rasism, patriarkala strukturer, homofobi, ekonomiska nackdelar och andra diskriminerande faktorer bidrar inom marginaliserade befolkningsgrupper till att skapa skikt av ojämlikhet och en situation med maktlöshet för kvinnor.

P.  Marginaliserade befolkningsgrupper har det gemensamt att de dels är knutna till vissa platser, t.ex. landsbygden och nedgångna stadsdelar, dels består av vissa grupper med gemensamma intressen, t.ex. flyktingar och asylsökande och etniska och språkliga minoriteter, personer med funktionsnedsättning, äldre, hemlösa och ursprungsbefolkning. Olika typer av marginaliserade befolkningsgrupper har liknande svårigheter och alla är stigmatiserade och diskriminerade på flera sätt.

Q.  I Europa finns många marginaliserade befolkningsgrupper. Bland dessa är romerna, ett begrepp som uppfattas olika på olika ställen i Europa, Europas största etniska minoritet och en av de mest marginaliserade befolkningsgrupperna.

R.  Sammanhållningspolitiken bör ta hänsyn till mångfalden marginaliserade befolkningsgrupper och ta hänsyn till särskilda behov. För att marginaliserade befolkningsgrupper ska kunna integreras i stödinsatser krävs ansträngningar på alla nivåer, och därvid anta ett långsiktigt, integrerat och enhetligt perspektiv, sträva efter permanenta lösningar, ge makt och inflytande, utgå från gjorda erfarenheter och bidra till kapacitetsuppbyggnad, även för kvinnor och flickor inom marginaliserade befolkningsgrupper, samt gå över från institutionsbaserad till samhällsbaserad omsorg i syfte att sätta punkt för segregering och uppnå en normalisering.

S.  EU:s sammanhållningspolitiska strategier för att stärka kvinnor i marginaliserade befolkningsgrupper måste beakta situationen för äldre kvinnor, kvinnor med funktionsnedsättning, kvinnliga anhörigvårdare och kvinnor med mentala hälsoproblem.

T.  Konst- och kulturprojekt som främjar utbyte mellan kulturer, ökat inflytande för deltagarna, utveckling av kreativa och sociala färdigheter och aktivt deltagande i det lokala samhällslivet är bland de mest effektiva verktygen för att åstadkomma social delaktighet och integration.

U.  Både formell och informell utbildning bidrar starkt till att man kan komma tillrätta med marginalisering och diskriminering på flera grunder, när det gäller att skapa dialog, öppenhet och förståelse mellan grupper och när det gäller att ge marginaliserade befolkningsgrupper större inflytande. Ett jämställdhetsperspektiv inom utbildningen, och dess roll för att ge kvinnor och flickor i marginaliserade befolkningsgrupper ökat inflytande får inte glömmas bort.

Allmänna principer

1.  Europaparlamentet erinrar om vikten av att omgående ta sig an frågan om marginaliserade befolkningsgrupper. Parlamentet framhåller sammanhållningspolitikens stora betydelse för att integrera dessa befolkningsgrupper ekonomiskt, socialt och territoriellt.

2.  Europaparlamentet erinrar om att marginaliserade befolkningsgrupper infördes som fokus för sammanhållningspolitiska åtgärder på grund av den växande uppmärksamheten på socialt utanförskap, och engagemanget för att bekämpa sådant, inklusive uppmärksamhet på romernas situation och det på intet sätt nya behovet att förbättra deras levnadsförhållanden.

3.  Europaparlamentet efterlyser riktlinjer från kommissionen om hur marginaliserade befolkningsgrupper ska definieras. Definitionen måste omfatta en uppsättning attribut och kännetecken för marginaliserade grupper och samtidigt ta hänsyn till varje potentiell målgrupps särskilda situation, svårigheter och behov i syfte att främja dess socioekonomiska integrering. När definitionen tas fram måste även företrädare för dessa grupper involveras. Parlamentet betonar att sådana riktlinjer skulle göra sammanhållningspolitiken ännu mer ändamålsenlig när det gäller att öka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i hela unionen.

4.  Europaparlamentet välkomnar att det i regelverket för sammanhållningspolitiken 2014–2020 införs nya inslag som befäster den ursprungliga strategin genom att utöka stödmöjligheterna och skapa mekanismer som ser till att stödet till de marginaliserade befolkningsgrupperna överensstämmer med EU:s värderingar och mål, och som tar hänsyn till vikten av att involvera dessa befolkningsgrupper i hela processen.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lämna detaljerad information om i vilken grad möjligheterna att ge stöd till marginaliserade befolkningsgrupper har utnyttjats. Parlamentet begär att en analys görs så att det blir möjligt att dra korrekta slutsatser och upptäcka sådant som gör det svårare att öka stödutnyttjandet eller uppnå bästa möjliga resultat.

6.  Parlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera att den europeiska uppförandekoden tillämpas ändamålsenligt med avseende på partnerskapsprincipen och civilsamhällets delaktighet. Parlamentet betonar att de övergripande principerna i förordningen om de gemensamma bestämmelserna – som konkretiserar grundläggande rättigheter som främjande av lika möjligheter, förhindrande av diskriminering och främjande av hållbar utveckling – måste tillämpas när man utarbetar och genomför program inom ramen för ESIF. Parlamentet erinrar om att alla nationella åtgärder som finansieras genom EU:s sammanhållningspolitik måste respektera principerna om de grundläggande rättigheterna och aldrig får bidra till segregering på något sätt.

7.  Europaparlamentet betonar att likabehandling och icke-diskriminering är övergripande principer i de bestämmelserna för finansiering via ESIF, med syftet att eliminera systemiska orsaker till ojämlikhet, oavsett om ojämlikheten är ekonomisk, social eller genusbetingad, och beträffande tillgång till kultur och utbildning. Parlamentet påpekar att kunskaper och informationsinsatser om systemisk främlingsfientlighet och rasism bör stå i fokus när orsakerna till utestängning analyseras.

8.  Europaparlamentet erinrar om att jämställdhet mellan kvinnor och män är en princip som ska beaktas i allt sammanhållningspolitiskt stöd. Parlamentet beklagar den flerdubbla diskriminering som i synnerhet kvinnor, migranter och personer med funktionsnedsättning drabbas av inom de marginaliserade befolkningsgrupperna.

9.  Europaparlamentet betonar att man vid genomförandet av sammanhållningspolitiken måste ta itu med det avgörande problemet med fattigdom hos och utestängning av unga människor och barn, vuxna och personer med funktionsnedsättning, bl.a. övergången från institutionell till samhällsbaserad vård och omsorg. Parlamentet uppmanar de berörda medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att utveckla och genomföra strategier med ett integrerat synsätt i detta syfte.

10.  Europaparlamentet påpekar att man vid utarbetandet av en politik som är inriktad på vissa grupper enligt principen ”tydlig men inte exkluderande” måste vara noga med att inte utestänga andra grupper som befinner sig i liknande socioekonomiska omständigheter för att på det viset undvika att utlösa försvarsreaktioner. Parlamentet betonar att denna princip bara är ett första steg mot att erkänna behovet av att uppmärksamma vissa av de mest utsatta och marginaliserade befolkningsgrupperna och individerna.

11.  Europaparlamentet framhåller att öppna och demokratiska strukturer som gör det möjligt att utkräva ansvar måste inrättas för att motverka korruption och ett orättmätigt utnyttjande av stödmedel som syftar till att integrera marginaliserade befolkningsgrupper.

12.  Europaparlamentet anser att tillgången till offentliga tjänster är ett av de viktigaste målen för att integrera marginaliserade befolkningsgrupper. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra tillhandahållandet av målgruppsinriktat material för hälsoupplysning och att utveckla strategier som förebygger sjukdomar och samhällsinitiativ som ökar hälsomedvetenheten bland marginaliserade befolkningsgrupper. Parlamentet efterlyser särskilda strukturer, t.ex. kontaktpunkter för rådgivning i frågor om tillgång till hälso- och sjukvård, arbetsmarknad och utbildning och kräver att offentliga förvaltningar vidtar åtgärder för att ersätta det efterfrågestyrda synsättet med en välkomnande och serviceinriktad inställning.

13.  Europaparlamentet kräver att nationella strategier för marginaliserade befolkningsgrupper, bl.a. nationella strategier för romers integrering, nationella strategier för fattigdomsminskning, strategier för integrering av andra marginaliserade eller missgynnade befolkningsgrupper samt strategier för jämställdhet mellan kvinnor och män, samordnas bättre med och i större utsträckning kopplas till sammanhållningspolitiken.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att prioritera barn när de genomför EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer, och framhåller på nytt vikten av att främja lika tillgång till bostäder, hälso- och sjukvård, utbildning och värdiga levnadsvillkor för barn.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de lokala myndigheterna att främja användning av ESF-medel till projekt för informellt och livslångt lärande samt kulturprojekt, i linje med målsättningen att satsa på ny kompetens för innovation och bekämpa arbetslöshet, fattigdom och social utestängning.

16.  Europaparlamentet påminner – med hänvisning till de växande regionala skillnaderna, de demografiska utmaningarna och situationen för alltfler unga människor som har lämnat eller planerar att lämna sina ursprungsländer – om att finansieringen för sammanhållningspolitiken har minskat i budgetcykeln för 2014–2020. Parlamentet anser att sammanhållningspolitiken fortfarande har potential att ge ett mervärde åt det arbete som redan görs i medlemsstaterna och att sammanhållningspolitiken – genom att fokusera på ökade sysselsättningsmöjligheter, deltagande i samhället och investeringar i färdigheter, särskilt i de regioner som behöver det mest – kommer att resultera i fördelar som exempelvis mer social delaktighet och minskad fattigdom, genom att den skapar tillräcklig flexibilitet för att medlemsstaterna ska kunna genomföra enskilda stödinsatser i enlighet med lokala behov, och för att stöd ska sättas in i områden där arbetslösheten är som högst och där stödet bäst behövs.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaternas respekterar dessa principer under genomförandet av operativa program. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta med sin analys i rapporteringen, bl.a. om de nationella strategierna för integrering av romer.

18.  Europaparlamentet betonar att nedskärningar av budgeten för offentliga tjänster i en del medlemsstater under krisen har lett till ökad arbetslöshet, en brist på social trygghet, en svår bostadssituation och hälsoproblem. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda stödet från ESF mer ändamålsenligt för att förbättra kvaliteten på, och säkerställa lika tillgång till, offentliga tjänster för marginaliserade grupper samt att bekämpa alla former av diskriminering.

19.  Europaparlamentet efterlyser ett människorättsperspektiv vid utformningen av åtgärder som finansieras med sammanhållningsmedel, och betonar att kulturella, ekonomiska och sociala rättigheter bör integreras i strategier som syftar till ett erkännande av kvinnor från marginaliserade befolkningsgrupper som aktiva medborgare på egna meriter. Rasism, både öppen och dold, bör uttryckligen tas upp vid utformningen av alla åtgärder och strategier.

Utarbetande av program

20.  Europaparlamentet framhåller att partnerskapsprincipen måste leda till att alla nivåer involveras. Principen är obligatorisk för medlemsstaterna och ska inte bara tillämpas rent formellt. Parlamentet framhåller vikten av att uppförandekoden för partnerskap följs, så att partner är delaktiga och företrädda på lika villkor. I detta avseende bör man lägga särskild vikt vid att integrera marginaliserade befolkningsgrupper, för att ta hänsyn till deras särskilda situation och möjliga svårigheter när det gäller att konkret bidra till partnerskapet. Parlamentet är oroat över den dåliga efterlevnaden av kravet att alla partner ska involveras i enlighet med respektive principer som fastställs i förordningen om gemensamma bestämmelser och den europeiska uppförandekoden för partnerskap. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att alla partner involveras, inklusive de mest berörda, och att genomföra ett system med incitament och utbyte av bästa praxis, inklusive specifikt stöd till de förvaltningsmyndigheter och stödmottagare som har lyckats särskilt bra inom detta område.

21.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen har godkänt partnerskapsavtal som inte inkluderar marginaliserade befolkningsgrupper i tillräckligt hög grad. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att underlätta inkludering av marginaliserade befolkningsgrupper i utarbetandet, genomförandet och utvärderingen av projekt som ett sätt att göra de berörda befolkningsgrupperna delaktiga. Parlamentet menar att rekommendationer inom ramen för den europeiska planeringsterminen kan vara ett lämpligt sätt att främja åtgärder av medlemsstaterna.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder i enlighet med de landsspecifika rekommendationer som utfärdats angående social delaktighet av marginaliserade grupper, och uppmanar kommissionen att noggrant följa upp detta.

23.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att en del medlemsstater, också de som får rekommendationer, väljer att prioritera investeringar i socioekonomisk integration av marginaliserade befolkningsgrupper i sina operativa program. Parlamentet påpekar dock att detta också måste integreras inom politikområden såsom utbildning och sysselsättning.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att dra full nytta av stödmedlen, och framhåller att det behövs en särskild fokusering på stödåtgärder som går längre än de riktade insatserna under det tematiska målet om social integration för att bekämpa fattigdom och diskriminering, och prioritera ett mer integrerat och systematiskt arbetssätt.

25.  Europaparlamentet anser att flernivåstyre och samordning spelar en viktig roll. Parlamentet betonar att det är av avgörande betydelse att involvera lokala myndigheter och andra berörda parter lokalt om man ska kunna nå ut till målgruppen och att detta förutsätter största möjliga territoriella närhet.

Genomförande av program

26.  Europaparlamentet understryker vikten av ett integrerat synsätt. Parlamentet anser att stödmedlen bör användas på ett mer integrerat sätt, bl.a. genom flerfondsprogram, lokalt ledd utveckling, integrerade territoriella investeringar och finansiering från flera fonder enligt artikel 98.2 i förordningen om gemensamma bestämmelser, och att synergieffekter bör uppnås med andra stödinstrument på EU-nivå och nationellt. Parlamentet uppmanar berörda förvaltningar och myndigheter att eftersträva aktivt samarbete på alla nivåer, även gränsöverskridande.

27.  Europaparlamentet konstaterar att finansiering från flera fonder för närvarande används i begränsad utsträckning, vilket delvis skulle kunna bero på de komplexa regler som beskrivs i artikel 98.2 i förordningen om gemensamma bestämmelser. Parlamentet anser att ökad flexibilitet för finansiering från flera fonder, särskilt med inriktning på marginaliserade befolkningsgrupper, skulle kunna göra projekten effektivare och tillföra ett viktigt mervärde. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att analysera hur och i vilken grad finansiering från flera fonder tillämpas.

28.  Europaparlamentet konstaterar att marginaliserade befolkningsgrupper ofta bor i missgynnade stadsdelar och betonar vikten av att det verkligen genomförs program för stadsförnyelse i nedgångna stadsdelar stadsförnyelse med en kombination av integrerade och plats-baserade strategier och partnerskap som angriper både ekonomiska, sociala och territoriella problem och förbättrar stadsmiljön och även med fokus på bättre förbindelser som kan förbättra tillgängligheten för dessa befolkningsgrupper. Parlamentet anser att EU:s framtida agenda för städer på lämpligt sätt bör ta itu med de huvudsakliga problem och behov som finns hos marginaliserade befolkningsgrupper i tätorter om man ska kunna förhindra uppkomsten av gettokvarter och framgångsrikt bekämpa segregering, fattigdom och social utestängning.

29.  Europaparlamentet uppmärksammar de särskilda behov som finns hos marginaliserade befolkningsgrupper på landsbygden, i bergen och i avlägsna områden, bl.a. problem i samband med anslutningsmöjligheter, mobilitet och tillgång till tjänster, men även när det gäller kulturella och sociala möjligheter. Parlamentet framhåller vikten av att knyta samman regionerna bättre. Parlamentet konstaterar också att människor i gränsöverskridande områden ofta marginaliseras på grund av det geografiska läget och att detta bör beaktas på ett bättre sätt när sammanhållningspolitiken utformas, särskilt vad gäller målet om territoriellt samarbete inom EU.

30.  Europaparlamentet understryker vikten av kapacitetsuppbyggnad hos intressenterna, däribland offentliga myndigheter, förvaltningar och civilsamhällesorganisationer i syfte att göra befolkningsgrupper delaktiga, främst genom att låta dem delta i högre grad i det politiska beslutsfattandet. Parlamentet anser att riktat tekniskt stöd och finansiering även bör användas för detta ändamål.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erbjuda det tekniska stöd som behövs för att förbättra den administrativa kapaciteten hos organ som är delaktiga i förvaltningen av strukturfonderna. Vidare uppmanar parlamentet medlemsstaterna att erbjuda rådgivning och administrativt stöd – genom att till exempel anordna utbildningar eller förklara och hjälpa till med bidragsansökningar – för att förenkla marginaliserade gruppers, exempelvis romers, tillgång till information om europeiska och nationella finansieringsprogram till stöd för entreprenörskap och sysselsättning, samt för att lämna in de relevanta ansökningshandlingarna.

32.  Europaparlamentet understryker att arbetsmarknadens parter måste ha tillgång till tekniskt stöd, inte bara för att stärka kapaciteten utan också för att se till att de är samordnade och representerade i tillfälliga kommittéer som fastställer och genomför de operativa programmen.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge vägledning för fastställande av en definition av begreppet marginaliserade befolkningsgrupper och därefter, i partnerskap med företrädare för marginaliserade befolkningsgrupper, inrätta en tillfällig rådgivande expertgrupp, främja lämplig utbildning för den administrativa personalen för att ge specifik kunskap om de problem som de marginaliserade befolkningsgrupperna har, bekämpa diskriminerande metoder i syfte att främja integration via en konstruktiv och effektiv dialog samt att genomföra och övervaka de EU-finansierade projekt som är inriktade på marginaliserade befolkningsgrupper på ett integrerat och ändamålsenligt sätt, så att projekten får största möjliga effekt.

34.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att inkludera jämställdhetsorgan, kvinnoorganisationer och kvinnor från marginaliserade befolkningsgrupper i beslutsprocessen för fördelning, användning, genomförande och övervakning av medlen på alla nivåer – från lokala och regionala myndigheter till medlemsstater och EU:s institutioner – och parlamentet anser att övervakning och utvärdering av de genomförda programmen bör anses vara centrala förfaranden för att stärka deltagandet av kvinnor från marginaliserade grupper.

35.  Europaparlamentet noterar inställningen att alla strategiska och operativa programaspekter – t.ex. tillräcklig administrativ eller institutionell kapacitet – ska finnas på plats innan några investeringar görs. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att noggrant kontrollera att dessa villkor är uppfyllda och se till att de berörda medlemsstaterna vidtar kompletterande åtgärder, särskilt när det gäller att främja integrering och bekämpa fattigdom och diskriminering.

Uppföljning och rekommendationer

36.  Europaparlamentet påpekar att EU-finansierade projekt måste ha ett långsiktigt perspektiv för att vara effektiva och att medlen måste gå till investeringar i stödmottagarnas faktiska behov, med mekanismer som garanterar att målgrupperna nås att utestängning och marginalisering motverkas. Parlamentet kräver kvalitativa utvärderings- och uppföljningsmekanismer och uppmanar kommissionen att införa proaktiva och deltagarinriktade mekanismer för uppföljning och övervakning av medlemsstaternas agerande i samband med planering och utvärdering av stöd till marginaliserade befolkningsgrupper.

37.  Europaparlamentet framhåller att utestängning från bostadsmarknaden, hemlöshet, utestängning från utbildning samt arbetslöshet ofta är avgörande inslag i marginaliseringen. Parlamentet framhåller därför vikten av att integrera bostads-, utbildnings- och sysselsättningsåtgärder som gynnar marginaliserade befolkningsgrupper.

38.  Med tanke på att den senaste ekonomiska och finansiella krisen har varit mest kännbar i de marginaliserade grupper som löper störst risk att förlora sina jobb när det råder turbulens på arbetsmarknaden, påminner Europaparlamentet om att utbildning och sysselsättning är det bästa sättet att ta sig ur fattigdom, och att en integrering av marginaliserade grupper i samhället och på arbetsmarknaden därför bör prioriteras. Parlamentet noterar med oro att personer från marginaliserade grupper ofta utestängs från samhället och diskrimineras och således möter hinder för tillgång till högkvalitativ utbildning, sysselsättning, hälso- och sjukvård, transport, information och allmänna tjänster, vilket skapar ett komplext problem som bör åtgärdas genom kompletterande användning och effektiv kombination av resurser från ESIF och nationella resurser. Parlamentet betonar därför behovet av att göra särskilda ansträngningar vad gäller redan befintliga EU-program som ungdomssysselsättningsinitiativet, Erasmus+ och Kreativa Europa för att nå personer från marginaliserade grupper, och samtidigt regelbundet granska hur programmen lyckas, för att bryta den onda cirkeln av fattigdom och marginalisering och för att främja yrkeskunskaper och kvalifikationer.

39.  Europaparlamentet begär att medlen används för att förbättra levnadsvillkoren och göra det enklare för kvinnor i marginaliserade befolkningsgrupper att få tillgång till utbildning, boende, hälso- och sjukvård, sysselsättning, barnomsorg, social service, brottsofferstöd och rättsväsendet, på permanent basis och av hög kvalitet.

40.  Europaparlamentet betonar att företrädare för marginaliserade befolkningsgrupper måste vara aktivt involverade och ha möjlighet att delta fullt ut i uppföljningsarrangemangen. Parlamentet påpekar att det kan finnas betydande erfarenhet på lokal, regional, nationell och transnationell nivå och understryker vikten av att sprida och ta tillvara goda exempel. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att analysera alla goda exempel som finns, bl.a. innovativa metoder för att integrera marginaliserade grupper och individer i samhället, samt att inleda nätverksaktiviteter, bland annat bland socialarbetare, ungdomsledare och personer som arbetar för lokalsamhället och likaså bland akademiker och forskare. Parlamentet betonar att det behövs ett samarbetsforum på EU-nivå, där man kan utbyta bästa praxis och lösa problem gemensamt. Forumet skulle även kunna fungera som e-lärandehjälpmedel för att bygga upp kapacitet.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta upp sammanhållningspolitik och marginaliserade befolkningsgrupper i den årliga strukturerade dialogen med civilsamhället och organisationer som företräder partner, samtidigt som man ser till att även företrädare för de marginaliserade befolkningsgrupperna deltar och att diskussionen bygger på kvantitativ och kvalitativ analys.

42.  Europaparlamentet påpekar att medvetenhet om strukturell och systemisk integrering inte bara behövs i samhället som helhet utan är särskilt viktigt även i det arbete som utförs av beslutfattare och aktörer på alla förvaltningsnivåer och av andra berörda offentliga organ. Parlamentet uppmanar alla offentliga intressenter och utbildningsinstitutioner att göra en grundlig analys av orsakerna till diskriminering och marginalisering samt öka medvetenheten om att främlingsfientlighet och rasism, och alla typer av marginalisering som leder till systemisk utestängning, bl.a. antiziganism, måste undanröjas. Parlamentet uppmanar kommissionen att strikt genomdriva och övervaka EU:s lagstiftning om diskriminering. Parlamentet uppmanar de offentliga arbetsförmedlingarna att tillhandahålla högkvalitativa, behovsanpassade tjänster.

43.  Europaparlamentet uppmärksammar behovet av ett dubbelt tillvägagångssätt för att hjälpa och integrera marginaliserade grupper, vilket bör göras tillsammans med dem som berörs av tillhandahållandet av utbildning, bl.a. utbildningsinstitutioner, yrkesutbildning, yrkesvägledning och sysselsättningsmöjligheter, och i samarbete med det lokala samhället och lokala myndigheter, för att förbättra och/eller förändra allmänhetens attityd genom att öka medvetenheten kring effekterna av fördomar och förbättra de offentliga tjänsterna och anpassa socialsystemen.

44.  Europaparlamentet betonar att utbildning är en grundläggande rättighet enligt fördraget om Europeiska unionen. Parlamentet betonar också att rättvis tillgång till högkvalitativ utbildning för alla samhällsmedborgare är en förutsättning för att bryta den onda cirkeln av social utestängning. Parlamentet anser att formell, icke-formell och informell utbildning som präglas av undervisning om mångfald, är ett första steg på vägen mot en verklig politisk, ekonomisk och social integration av marginaliserade befolkningsgrupper. Parlamentet framhåller behovet av att genomföra program, projekt och stödåtgärder för marginaliserade befolkningsgrupper i syfte att tillhandahålla förskoleutbildning, att bekräfta vikten av formell utbildning, samtidigt som man även ger möjlighet till andra typer av utbildning samt livslångt lärande, särskilt i yrkesfärdigheter och IKT, samt att förbättra tillgången till medier, också i syfte att öka inflytandet för kvinnor och flickor från marginaliserade befolkningsgrupper.

45.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att främja användning av Eruf till stöd för små och medelstora företag och sociala företag som involverar och gynnar marginaliserade befolkningsgrupper. Parlamentet framhåller behovet av att stödja åtgärder för marginaliserade befolkningsgrupper i syfte att ge hjälp till och fastställa villkoren för mikroföretagande, och därvid bevara olika sätt att göra affärer.

46.  Europaparlamentet påpekar att många sektorer kommer att genomgå en markant omvandling inom den närmsta framtiden, delvis på grund av en större användning av nätbaserade verktyg och lösningar. Parlamentet betonar att detta kommer att sätta press på arbetstagare med låg och mellanhög kompetens, vilket särskilt kommer att påverka personer från marginaliserade grupper, eftersom det oftast är dessa personer som för närvarande hittar sysselsättning i dessa sektorer. Parlamentet understryker vikten av att utbildningar och tjänster finns tillgängliga för alla till rimligt pris inom ny teknik och nya sektorer, med särskilt fokus på möjligheter inom den digitala sektorn och den gröna ekonomin, särskilt för de mest missgynnade grupperna. Parlamentet noterar behovet av mikroföretag och småföretag för att upprätthålla sysselsättningen på landsbygden, och vill därför att större fokus ska läggas på att säkerställa tillgång till finansiering för dessa företag.

47.  Europaparlamentet betonar vikten av att ge kvinnor i marginaliserade befolkningsgrupper ökat inflytande genom att främja kvinnliga företagare och kvinnors deltagande i dessa grupper.

48.  Europaparlamentet betonar vilken viktig roll socialt företagande, kooperativ, ömsesidiga bolag och alternativa företag kan spela för att öka inflytandet för kvinnor i marginaliserade befolkningsgrupper. Parlamentet rekommenderar att sammanhållningsmedel, särskilt från ESF, stöder investeringar på detta område med en stark jämställdhetsintegrering.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera begränsningarna i den nuvarande tilldelningsnyckeln för beslut om stöd från sammanhållningspolitiska fonder som är baserad på BNP, och på ett bättre sätt använda tillgängliga indikatorer – t.ex. Eurostats statistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU-Silc) – som kan visa på ”fickor” av fattigdom och social utsatthet inom unionen, så att EU:s stöd till marginaliserade befolkningsgrupper kan riktas in på ett bättre sätt.

50.  Europaparlamentet understryker att de marginaliserade befolkningsgrupperna ofta utnyttjas i politiskt syfte i den europeiska politiska diskussionen och att det är nödvändigt att göra en detaljerad analys av strukturellt uteslutande såväl i partnerskapsavtalen som i de berörda operativa programmen. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla samstämmiga, enhetliga och tydliga riktlinjer för utveckling, genomförande och förvaltning av de EU-finansierade projekt som är inriktade på marginaliserade befolkningsgrupper, bl.a. en djupgående analys, exempel på bästa praxis och politiska rekommendationer för att se till att marginaliserade befolkningsgrupper inkluderas, också med tanke på den nya programplaneringsperioden.

51.  Europaparlamentet anser att ett jämställdhetsperspektiv och en intersektionell analys bör införas i alla initiativ, program, åtgärder och finansieringsformer för integration och social delaktighet som finansieras med EU-medel, så att man bättre kan hantera de särskilda behoven hos kvinnor i marginaliserade grupper och så att de många olika röster och perspektiv som representeras av kvinnor i olika strukturella positioner och roller kan fångas upp. Parlamentet anser att konsekvensanalyser ur ett jämställdhetsperspektiv och jämställdhetsintegrering i budgetarbetet är användbara verktyg i utvärderingen av vilka konsekvenser finansieringsprioriteringar, fördelningen av finansiella medel och specifikationerna för finansieringsprogram får för kvinnor. Parlamentet betonar att könsuppdelade uppgifter systematiskt måste samlas in och regelbundet analyseras.

52.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tilldela en utmärkelse för exemplariskt arbete med integration och inkluderande av marginaliserade grupper vid användningen av EU-medel. Parlamentet föreslår att en sådan utmärkelse för enastående insatser skulle kunna överlämnas till kommuner eller regioner i medlemsstaterna.

53.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att möjliggöra och uppmuntra nätverkande bland kommuner och städer som arbetar med integration av marginaliserade grupper. Parlamentet föreslår att borgmästaravtalet om klimatförändringar skulle kunna tjäna som förebild för ett sådant nätverk.

o
o   o

54.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 289.
(3) EUT L 132, 29.5.2010, s. 1.
(4) EUT L 347, 20.12.2013, s. 470.
(5) EUT L 354, 28.12.2013, s. 62.
(6) EUT L 72, 12.3.2014, s. 1.
(7) EUT L 74, 14.3.2014, s. 1.
(8) Antagna texter, P7_TA(2014)0132.
(9) Antagna texter, P7_TA(2013)0594.
(10)Antagna texter, P7_TA(2013)0246.
(11) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 112.
(12) EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 120.
(13) EUT C 87 E, 1.4.2010, s. 60.
(14) EUT C 378, 24.12.2013, s. 1.
(15)EUT C 114, 15.4.2014, s. 73.
(16) Del II i Bilaga XI till förordning (EU) nr 1303/2013.


EU:s roll i FN
PDF 357kWORD 328k
Europaparlamentets resolution av den 24 november 2015 om EU:s roll i FN – Hur kan EU:s utrikespolitiska mål uppnås bättre? (2015/2104(INI))
P8_TA(2015)0403A8-0308/2015

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen,

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om EU och FN, särskilt sin rekommendation till rådet av den 2 april 2014 om FN:s generalförsamlings 69:e session(1) och sin resolution av den 11 maj 2011 om EU som global aktör: dess roll i multilaterala organisationer(2),

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 22 juni 2015 om EU:s prioriteringar inför FN:s generalförsamlings 70:e session,

–   med beaktande av FN-stadgan,

–   med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution om Europeiska unionens deltagande i FN:s arbete(3), som ger EU rätt att tala i FN:s generalförsamling, lägga fram muntliga förslag och ändringsförslag som går till omröstning på begäran av en medlemsstat samt utöva rätten till genmäle,

–   med beaktande av det uttalande från säkerhetsrådets ordförande som gjordes den 14 februari 2014 och var det första i sitt slag, om den roll som EU har spelat för att upprätthålla internationell fred och säkerhet(4),

–   med beaktande av förklaringen från världskonferensen i Durban 2001 mot rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och intolerans,

–   med beaktande av den studie som offentliggjordes i mars 2015 av Europaparlamentets generaldirektorat för EU-extern politik, Reforming the United Nations: State of Play, Ways Forward (Att reformera FN: lägesrapport, vägar framåt),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för internationell handel, budgetutskottet, utskottet för kultur och utbildning samt utskottet för konstitutionella frågor (A8-0308/2015), och av följande skäl:

EU:s mål och globala styrkor

A.  Europeiska unionens framtid är kopplad till fred, säkerhet, utveckling och mänskliga rättigheter i hela världen. De utmaningar som EU står inför kräver globala lösningar, och globala problem kräver europeiska åtgärder.

B.  Principerna och målen för EU:s externa politik fastställs i artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen och hänger nära samman med FN:s principer och mål. I artikel 21 i EU-fördraget anges uttryckligen att principerna i FN-stadgan och folkrätten ska respekteras.

C.  EU har en unik potential att mobilisera resurser inom alla diplomatiska, säkerhets- och försvarsrelaterade, ekonomiska, utvecklingspolitiska och humanitära styrmedel, i full överensstämmelse med bestämmelserna i FN-stadgan. Att använda dessa styrmedel på grundval av en övergripande strategi ger EU en unik flexibilitet för att ta itu med de mest utmanande säkerhetsmålen på ett effektivt sätt.

D.  EU deltar aktivt, under FN:s överinseende, i främjandet av fred, säkerhet och framsteg genom sin gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp) och sin gemensamma säkerhets- och försvarspolitik (GSFP).

E.  EU skyddar sina värden, sina grundläggande intressen, sin säkerhet, sitt oberoende och sin integritet och arbetar för att bevara freden, förebygga konflikter och stärka internationell säkerhet, i enlighet med principerna i FN-stadgan samt principerna i Helsingforsslutakten från 1975 och målen i Parisstadgan för ett nytt Europa, som antogs 1990. EU är en del av FN:s kollektiva säkerhetssystem, bland annat som ett av de regionala arrangemangen enligt kapitel VIII i FN-stadgan.

F.  EU främjar en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling i utvecklingsländerna – med de primära syftena att utrota fattigdom, främja långsiktig fred och stabilitet och bekämpa social ojämlikhet – och tillhandahåller humanitärt bistånd åt befolkningar, länder och regioner som drabbas av alla typer av kriser, oavsett om de har naturliga orsaker eller är orsakade av människan.

G.  EU är en ledande aktör inom de närbesläktade politikområdena handel, utveckling, humanitär nödhjälp, miljö och mänskliga rättigheter.

H.  EU arbetar för miljömässig hållbarhet genom att främja internationella åtgärder och insatser för att bevara och förbättra miljön och en hållbar förvaltning av jordens naturresurser.

I.  EU spelar också en ledande roll inom miljöpolitiken, främst i kampen mot klimatförändringarna, och då inte bara genom att ligga i framkant och sätta upp ambitiösa mål för sig själv, utan även genom att oförtrutet verka för bindande avtal samt konkreta och mätbara åtgärder i globala förhandlingar.

J.  EU stärker grunden för social hållbarhet och gott styre genom att befästa, stödja och främja demokratin, rättsstaten, de mänskliga rättigheterna och principerna i folkrätten.

K.  I enlighet med sina fördrag främjar EU ett internationellt system som bygger på fördjupat multilateralt samarbete och ett gott globalt styre och har engagerat sig för en effektiv multilateralism med FN i centrum. Detta engagemang har sin grund i övertygelsen att det internationella samfundet behöver ett effektivt multilateralt system som bygger på universella rättigheter och värden för att framgångsrikt kunna bemöta globala kriser, utmaningar och hot.

L.  Tyngdpunkten i EU:s externa politik har utgjorts av bilaterala förbindelser och samarbete och partnerskap med länder, grupper av länder och andra regionala och internationella organisationer över hela världen. Under de senaste årtiondena har särskild uppmärksamhet ägnats åt de geopolitiska målen och problemen i EU:s östra och södra grannskap. EU har också särskilda relationer till de afrikanska länderna och ägnar i sin verksamhet särskild uppmärksamhet åt deras utmaningar.

M.  I en tid då det ömsesidiga beroendet i världen ökar måste EU stärka sin roll både inom bilaterala förbindelser och i multilaterala forum.

N.  EU har deltagit i och spelar en viktig roll i internationella förhandlingar och medlingsinsatser, särskilt i fallen E3/EU3+3 och förhandlingarna med Iran samt fredsprocessen i Mellanöstern.

O.  Som världens största handelsblock spelar EU en framträdande roll i bilaterala och multilaterala handelsavtal och har utvecklat aktiva handelspolitiska åtgärder för att främja ekonomisk tillväxt, fattigdomsminskning samt skydd av miljön och naturresurserna.

P.  EU och dess medlemsstater är de största ekonomiska bidragsgivarna till FN:s allmänna budget samt dess humanitära bistånd, offentliga utvecklingsbistånd och fredsbevarande insatser. EU:s utvecklingspolitik är av stor betydelse med tanke på dess aktiva främjande av fattigdomsminskning och ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet, och stärker därmed freden och säkerheten. EU är part i över 50 multilaterala avtal och konventioner inom ramen för FN och är den enda deltagaren som inte är en stat.

Q.  EU är en av de mest engagerade försvararna av och förespråkarna för mänskliga rättigheter, grundläggande friheter, kulturella värden och mångfald, demokrati och rättsstaten. Bestämmelser som rör dessa principer ingår i alla dess bilaterala partnerskap och har en central plats i dess multilaterala politik. EU har alltid varit en mycket stark anhängare av internationell rättvisa.

R.  EU spelar en viktig roll för att stödja FN:s insatser på områden av ömsesidigt intresse, i synnerhet när det gäller skydd av civila och särskilt kvinnor och barn som drabbas av väpnade konflikter.

S.  Jämställdhet mellan kvinnor och män är ett av EU:s grundläggande värden och erkänns i fördragen och i stadgan om de grundläggande rättigheterna. EU har tagit ansvar för att integrera jämställdhet i alla sina åtgärder och politikområden, även i utrikespolitiken och politiken för utvecklingssamarbete.

T.  Mänskligheten har gemensamma värden och intressen. Kostnaderna för och nyttan av att lösa gemensamma problem och främja gemensamma mål och värden bör vara rättvist fördelade.

FN-systemet

U.  FN-systemet är det huvudsakliga globala forumet i arbetet för bättre global styrning och är därför det bästa forumet för att främja EU:s värden och intressen.

V.  Det huvudsakliga målet efter andra världskriget var att upprätthålla fred och säkerhet. Arbetet med att främja ekonomisk och social utveckling samt mänskliga rättigheter hade en central plats i stadgan. Miljöfrågorna dök upp på FN:s dagordning i början av 1970-talet. I Brundtlandrapporten från 1987, Vår gemensamma framtid, definierades begreppet hållbar utveckling som en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. Vid Riokonferensen (Unced) 1992 slogs utvecklings- och miljöpolitiken ihop till en politik som kombinerade faktisk fattigdomsminskning och främjande av hållbar utveckling över hela världen.

W.  FN-systemet täcker alla samarbetsområden, med säkerhetsrådet i centrum som primärt ansvarigt för att bevara internationell fred och säkerhet, med bistånd av hjälporgan och rådgivande organ.

X.  FN-systemet består av nitton fackorgan, bland annat FAO, IFAD, ILO, IMF, Unesco, Unido, WHO och Världsbanksgruppen, tillsammans med elva fonder och program, bland annat Unctad, UNDP, Unep, UNFPA, UNHCR, Unicef, UN Women och WFP(5), samt nio fackkommissioner, fem regionala kommissioner och ett antal andra liknande organ. Även organisationer som Världshandelsorganisationen (WTO) och Internationella atomenergiorganet (IAEA) är knutna till FN-systemet.

Y.  De flesta av dessa organ, fonder, program, kommissioner och kommittéer arbetar under överinseende av Ekonomiska och sociala rådet och FN:s generalförsamling, som några av dem rapporterar till.

Z.  EU och dess medlemsstater spelar en avgörande roll för att främja FN:s principer och mål och lösa mänsklighetens gemensamma problem. Å andra sidan behöver Europa globala partner för att lösa sina egna problem på områden som säkerhet, miljöskydd, mänskliga rättigheter, migration, skydd av asylrätten och finansiell instabilitet.

AA.  EU har ett särskilt ansvar för bevarandet av freden, utvecklingen och de mänskliga rättigheterna i sitt eget grannskap.

AB.  Det är mycket viktigt att de åtgärder som vidtas inom ramen för FN respekterar folkrätten. Brott som begås under ett FN-mandat är ytterst skadliga för organisationens trovärdighet och får inte gå ostraffade.

AC.  Länderna är uppdelade i geografiska områden, vilket ofta leder till blockröstning. Stater som är medlemmar i FN:s råd för mänskliga rättigheter begår ofta själva systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna, vilket undergräver människorättsrådets genomslagskraft och trovärdighet i stort.

AD.  Vinsterna från IS/Daishs plundring av kulturella och religiösa platser i Irak och Syrien och smuggling av föremål därifrån används för att bidra till att finansiera rörelsens terrorverksamhet. Unesco och dess konvention om åtgärder för att förbjuda och förhindra olovlig införsel, utförsel och överlåtelse av äganderätten till kulturegendom har en central roll att spela för att akut skydda det syriska och irakiska kulturarvet.

AE.  EU och FN har ett nära samarbete i de känsligaste krissituationerna, särskilt i Mellanöstern och Nordafrika. De måste stärka sina insatser ytterligare för att hitta fredliga politiska lösningar på sådana kriser.

AF.  Diskussionen och beslutet om förnyelsen av mandatet för Forumet för förvaltning av internet planeras äga rum 2015 i FN:s generalförsamling. Parlamentet har uppmanat generalförsamlingen att förnya forumets mandat och att öka dess resurser och stärka flerpartsmodellen för förvaltning av internet.

EU inom FN-systemet

1.  Europaparlamentet påminner om att EU och dess medlemsstater i enlighet med artikel 21.1 i EU-fördraget delar värdena och principerna i FN-stadgan och spelar en avgörande roll för att främja dessa principer och FN:s mål, genom unionens yttre åtgärder. EU behöver globala partner för att framgångsrikt uppnå sina utrikespolitiska mål, särskilt på områdena fred och säkerhet, terrorism, organiserad brottslighet, regionala konflikter, stater i upplösning och spridning av massförstörelsevapen.

2.  Säkerhetssituationen för EU håller på att bli alltmer instabil och osäker på grund av de många långvariga och framväxande utmaningarna på säkerhetsområdet, och Europaparlamentet betraktar konflikten i östra Ukraina, konflikterna i Syrien och Irak, uppsvinget för terrororganisationen IS, krisen i Libyen och terroristhotet i Afrika (särskilt i Sahel, Libyen och på Afrikas horn) som allvarliga globala hot som kräver globala svar. Parlamentet anser att EU inte kan hantera dessa hot på egen hand, utan behöver stöd av internationella partner.

3.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att EU och dess medlemsstater spelar en aktiv roll och bidrar till arbetet inom FN-systemet på olika sätt och i olika former, vilket bör bli mer synligt.

4.  Europaparlamentet välkomnar också EU:s viktiga bidrag till utveckling och humanitärt bistånd runt om i världen. Parlamentet påminner om att EU och dess medlemsstater tillsammans är världens största bidragsgivare till utveckling och humanitärt bistånd.

5.  Europaparlamentet påminner om att EU har blivit en verklig internationell aktör och följaktligen har utökad observatörsstatus i FN, med rätt att tala vid FN:s generalförsamlings möten i debatter mellan företrädare för större grupper och inför enskilda stater, rätt att lägga fram förslag och ändringsförslag, rätt till genmäle samt rätt att väcka ordningsfrågor och dela ut handlingar.

6.  Europaparlamentet påminner dessutom om att EU representeras av en mängd olika aktörer inom FN: Europeiska rådets ordförande, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska kommissionen och EU-delegationer samt av sina 28 medlemsstater, varav två (Frankrike och Storbritannien) är permanenta medlemmar med vetorätt i FN:s säkerhetsråd. Parlamentet insisterar på att EU:s medlemsstater enligt fördraget är skyldiga att samordna sitt agerande inom alla internationella forum.

Hur kan EU:s utrikespolitiska mål uppnås bättre inom FN?

7.  Europaparlamentet är övertygat om att EU, för att bättre uppnå sina utrikespolitiska mål såsom de fastställs i fördraget, bör sträva efter att stärka det globala styret inom FN‑systemet och öka sitt eget och sina medlemsstaters inflytande inom detta system. Parlamentet påminner om EU:s åtagande att aktivt stödja en genomgripande reform av FN-systemet för att stärka dess legitimitet och regionala representation samt dess öppenhet, ansvarsskyldighet och slagkraft i bemötandet av dagens komplexa och mångfacetterade utmaningar. Det är särskilt viktigt att ge nytt liv åt arbetet i generalförsamlingen.

8.  Europaparlamentet betonar att EU bör spela en mer framträdande roll inom generalförsamlingen, vilket förutsätter tillräcklig synlighet och politisk tyngd, så att EU bättre kan fullgöra sina internationella åtaganden i linje med generalförsamlingens ovannämnda resolution av den 3 maj 2011.

9.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för parlamentens och de regionala församlingarnas roll i FN-systemet.

10.  Europaparlamentet uppmanar säkerhetsrådets medlemmar att, i nära samarbete med generalförsamlingen, se över och revidera den ogenomskinliga processen för urval av FN:s generalsekreterare, och att säkerställa lika möjligheter mellan manliga och kvinnliga kandidater till denna befattning. Alla FN-organ, särskilt säkerhetsrådet, uppmanas att ägna tillräcklig uppmärksamhet åt jämställdhetsintegrering inom FN, och EU:s medlemsstater uppmanas att gå i spetsen för dessa insatser genom att uppmuntra och främja kvinnliga kandidater. Parlamentet vill att en kvinna ska väljas till FN:s nästa generalsekreterare, och uppmanar EU att stödja UN Women när det gäller att beakta diskriminering på grund av könsidentitet och könsuttryck.

11.  Europaparlamentet framhåller EU:s aktuella prioriteringar för FN:s generalförsamlings 70:e session, i vilka EU upprepar sitt krav sedan lång tid tillbaka att FN bör effektivisera sina strukturer, sin budget och sina arbetsmetoder, utan att rygga tillbaka för svåra frågor som reformen av säkerhetsrådet.

12.  Europaparlamentet betonar att FN:s generalförsamling, som företräder alla medlemsländers regeringar, måste ha olika sätt och metoder för att ange riktningen för FN-systemet och samordna alla dess aktiviteter.

13.  Europaparlamentet är övertygat om att säkerhetsrådet måste reformeras för att bättre återspegla den nya globala verkligheten och bemöta nuvarande och framtida säkerhetsutmaningar på ett mer effektivt sätt. Parlamentet uppmuntrar de länder som har vetorätt i FN:s säkerhetsråd att avstå från att utöva sin vetorätt i samband med folkmord och brott mot mänskligheten.

14.  Med tanke på EU:s bidrag till freds- och säkerhetsstrukturen i världen och Lissabonfördragets mål att stärka den europeiska utrikespolitiken påminner Europaparlamentet om det långsiktiga målet att EU får en plats i ett utvidgat säkerhetsråd, och efterlyser åter en debatt i hela Europa om reformen av säkerhetsrådet. Parlamentet upprepar sin uppmaning till vice ordföranden/den höga representanten att sträva efter gemensamma EU-ståndpunkter i frågor som faller inom ramen för säkerhetsrådet och att förbättra de befintliga samarbetsmekanismer som syftar till att säkerställa att de EU-medlemsstater som sitter i säkerhetsrådet försvarar gemensamma EU-ståndpunkter i detta forum. Enligt artikel 34 i EU-fördraget ska de EU‑medlemsstater som är medlemmar av säkerhetsrådet hålla övriga medlemsstater och den höga representanten informerade och hävda unionens ståndpunkter och intressen. Parlamentet påminner vidare om att dessa stater, när unionen har intagit en ståndpunkt till en fråga på säkerhetsrådets dagordning, ska begära att den höga representanten inbjuds att lägga fram unionens ståndpunkt.

15.  Kapitel VIII i FN-stadgan förespråkar en förstärkt roll för regionala och subregionala organisationer inom FN, och Europaparlamentet uppmanar EU och OSSE att verka för att de själva och andra regionala organisationer ska öka sitt deltagande i det globala styret.

16.  Genom vidare samarbete med FN bör EU dra större nytta av partnerskap med FN:s fackorgan, fonder, program, kommissioner och kommittéer. Europaparlamentet efterlyser en förstärkning av EU:s samordning i styrelserna för dessa organ i syfte att se till att EU talar med en röst.

17.  Förutom de nödvändiga reformer som ska genomföras inom FN förutsätter ett bättre uppfyllande av EU:s utrikespolitiska mål, inbegripet främjandet av grundläggande värden, att de olika dimensionerna av unionens hela externa politik – såväl den bilaterala som den multilaterala – samordnas på ett bättre sätt. Europaparlamentet upprepar sin begäran om större synlighet för EU:s åtgärder och stöd i alla multilaterala forum och ute på fältet.

18.  Europaparlamentet uppmanar EU att bättre samordna sitt arbete på området humanitärt bistånd, till exempel via Echo, med respektive FN-organ, i syfte att åstadkomma optimal effektivitet med begränsade resurser och undvika onödig överlappning.

19.  Europaparlamentet uppmanar de relevanta EU- och FN-institutionerna att fullt ut följa och genomföra det ekonomiska och administrativa ramavtalet (Fafa). Kommissionen uppmanas att rapportera till parlamentet om genomförandet av Fafa och de tillhörande riktlinjerna, att kartlägga områden där förbättringar behövs och att lägga fram relevanta förslag i detta avseende.

20.  Europaparlamentet betonar vikten av samarbete mellan EU och UNDP om biståndseffektivitet. Parlamentet framhåller engagemanget för det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete och uppmuntrar alla stater, liksom aktörer i den privata sektorn, att ansluta sig till det.

21.  Europaparlamentet anser att Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna på ett mycket framgångsrikt sätt har bidragit till Europas framsteg i fråga om respekt för de mänskliga rättigheterna och kan tjäna som förebild för andra regioner.

22.  Europaparlamentet efterlyser förbättrade verktyg för förebyggande arbete och tidig varning samt utökad medlingskapacitet inom FN, med sammanhållna och realistiska mandat för fredsskapande och fredsbevarande insatser där mänskliga rättigheter och tydliga strategier för tillbakadragandet ingår. EU:s medlemsstater uppmuntras att ge mer omfattande stöd till fredsskapande och fredsbevarande insatser, och EU uppmanas att stärka sina medlingsinsatser för att lösa konflikter. Under den senaste tiden har illdåd och kränkningar av de mänskliga rättigheterna begåtts av vissa extremist- och terroristgrupper. Det pågår också sexuellt våld i konflikter, där våldtäkt används som ett vapen i krigföringen. Parlamentet uppmanar därför säkerhetsrådet kraftfullt att i enlighet med principen om ”skyldigheten att skydda” fastställa en ambitiös uppsättning verktyg och medel för att säkra ett verkligt skydd mot dessa illdåd och upprätthålla rättsstatsprincipen och internationell humanitär rätt, och att uppmana FN:s medlemsstater att bekämpa människohandel och ta i hårdare mot rekrytering till och finansiering av terroristgrupper genom att förebygga och stävja rekrytering, organisering, transport och utrustande av terroriststridande samt finansiering av deras resor och verksamhet.

23.  Europaparlamentet uppmanar EU att stödja större konsekvens, synergi och komplementaritet mellan översynerna av fredsfrämjande insatser, FN:s fredsbyggande struktur och FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet. Parlamentet betonar vikten av att kvinnor på lika villkor och fullt ut deltar aktivt i förebyggande av konflikter, konfliktlösning, fredsförhandlingar, fredsbyggande och fredsbevarande verksamhet, humanitära åtgärder samt återuppbyggnad efter konflikter. Parlamentet välkomnar här att kommissionen har sett över sin politik för humanitärt bistånd, där det nu anges att internationell humanitär rätt och/eller människorättslagstiftning kan motivera att kvinnor som fallit offer för krigsvåldtäkter får säker abort.

24.  Europaparlamentet uppmuntrar EU att verka för en bred definition av begreppet mänsklig säkerhet och koppla det närmare till mänskliga rättigheter, jämställdhet och mänsklig utveckling.

25.  Europaparlamentet är övertygat om att EU måste visa sitt starka och helhjärtade stöd till Internationella brottmålsdomstolen, särskilt genom att stärka och utvidga dess förbindelser med FN, särskilt säkerhetsrådet, och genom att se till att EU:s medlemsstater snabbt ratificerar Kampalaändringarna till Romstadgan, i vilka aggressionsbrott definieras. Parlamentet påminner om att det är staterna själva som har huvudansvaret för att ställa förövare inför rätta, och stöder Internationella brottmålsdomstolens domsrätt i de fall där nationella myndigheter är oförmögna eller ovilliga att på allvar lagföra de allvarligaste brotten som angår det internationella samfundet.

26.  Europaparlamentet stöder förstärkningen av det operativa samarbetet mellan EU och FN inom krishantering, bland annat genom att EU samarbetar med FN kring både utbyte av analyser (för att komma fram till en gemensam analys) och planering av freds- och säkerhetsoperationer (för att underlätta de operativa aspekterna).

27.  Europaparlamentet anser att mer bör göras för att se till att FN:s medlemsstater infriar sina löften att ge humanitärt bistånd genom att man offentliggör regelbundna översikter över deras fullgörande av sina skyldigheter.

28.  Europaparlamentet välkomnar EU:s åtagande om ökat ansvar och ökad insyn i vapenhandeln, och stöder en universalisering och ett fullständigt genomförande av vapenhandelsfördraget, liksom ett genomförande av resultatet från den första konferensen för konventionsstaterna. Parlamentet kräver att EU fortsätter att främja fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen (icke-spridningsfördraget) som hörnstenen i det globala icke-spridningssystemet och därmed själva grunden för kärnvapennedrustning, i enlighet med artikel VI i detta fördrag. Parlamentet kräver vidare att EU aktivt vidtar åtgärder för global nedrustning.

29.  Det är viktigt att EU fortsätter att aktivt främja jämlikhet och icke-diskriminering. Europaparlamentet välkomnar det första mötet någonsin om hbti-rättigheter i FN:s säkerhetsråd, som hölls den 24 augusti 2015, där man fördömde IS angrepp på och dödande av hbti-personer i Mellanöstern. Parlamentet uppmuntrar säkerhetsrådet att fortsätta att uppmärksamma kränkningar av hbti-personers rättigheter.

30.  Europaparlamentet påminner om EU:s ståndpunkt om nolltolerans mot dödsstraff, och betonar att det är viktigt att EU fortsätter att arbeta för ett moratorium för dödsstraff.

31.  Europaparlamentet är övertygat om att FN-systemets ekonomiska, sociala, miljömässiga och utvecklingsmässiga dimensioner behöver stärkas avsevärt genom att man ser till att FN-organen intar en mer politisk hållning, förbättrar samarbetet dem emellan och garanterar en mer ändamålsenlig och transparent användning av tillgängliga resurser. Detta måste uppnås i första hand genom en strukturell och funktionell reform av det enligt FN-stadgan ansvariga huvudorganet för denna uppgift, nämligen Ekonomiska och sociala rådet. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstater att överväga möjligheten att stärka sin roll i Ekonomiska och sociala rådet genom att utveckla det till ett råd för hållbar utveckling.

32.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av det politiska högnivåforumet för hållbar utveckling, som har till uppgift att tillhandahålla politiskt ledarskap, vägledning och rekommendationer om utvecklingspolitik kopplad till de tre pelarna (den sociala, ekonomiska och miljörelaterade) för hållbar utveckling. Parlamentet är övertygat om att högnivåforumet måste bli det främsta beslutsfattande organet för all utvecklingspolitik och därmed säkerställa en samordnad och effektiv bedömning av behoven samt antagande av nödvändiga färdplaner, beslut och bindande åtgärder för hållbar utveckling för perioden efter 2015. De mål för hållbar utveckling som antogs av FN:s toppmöte i september 2015 måste ovillkorligen genomföras i praktiken.

33.  Mot bakgrund av de återkommande humanitära kriser som är kopplade till flyktingar och migranter och som orsakar stort mänskligt lidande, och med tanke på att en hållbar utveckling i ursprungsländerna i slutänden kan leda till en lösning på den humanitära krisen, är Europaparlamentet övertygat om att arbetet i samtliga organ med anknytning till detta problem bör samordnas.

34.  Europaparlamentet anser att utmaningarna i samband med den humanitära flyktingkrisen är frågor som måste hanteras på ett heltäckande sätt, i en anda av solidaritet inom EU och i nära samarbete med FN och dess organ.

35.  Europaparlamentet uppmanar EU och FN att trappa upp sina gemensamma ansträngningar för att nå ett långtgående och rättsligt bindande avtal vid FN:s klimatkonferens i Paris 2015 och för att se till att ett snabbt genomförande av COP 21 kommer att följa.

36.  Europaparlamentet anser att det arbete som utförs av Världsbanken, Internationella valutafonden och Världshandelsorganisationen också skulle kunna samordnas som delar av FN-systemet, samtidigt som deras nuvarande strukturer för beslutsfattande bevaras, så att deras respektive beslut fattas och åtgärder genomförs på ett ansvarsfullt, effektivt, konsekvent och icke-redundant sätt.

37.  Europaparlamentet stöder målet att på multilateral nivå skapa en investeringsskyddsordning med ett nytt system där de nationella domstolarnas jurisdiktion respekteras. Kommissionen uppmanas att inlemma detta mål i sin förhandlingsagenda vid utarbetandet av investeringsavtal. Om en permanent internationell domstol för biläggande av investeringstvister skapades skulle den kunna placeras inom FN-systemet, och parlamentet anser att den bör bygga på rättigheterna och skyldigheterna för dem som är underställda domstolen, med tonvikt på OECD:s principer för multinationella företag och FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. FN-systemet innehåller användbara modeller för ett sådant system, särskilt när det gäller finansieringsfrågor.

38.  Det är nödvändigt att slutföra WTO:s Doharunda, och Europaparlamentet menar att FN kan använda sin unika ställning för att se till att förhandlingarna blir en framgång för utvecklingsländerna. I detta avseende skulle FN kunna arbeta jämsides med WTO samt ge råd och vägledning till utvecklingsländerna i fråga om att främja en strategi för handel och investeringar, med EU som en central medaktör.

39.  Europaparlamentet är medvetet om behovet att stärka och genomföra FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU att bidra till ett framgångsrikt resultat från arbetet i den mellanstatliga arbetsgruppen om transnationella företag och mänskliga rättigheter.

40.  Europaparlamentet anser att FN bör arbeta för alla frågor som rör människors välbefinnande. Detta inbegriper kulturell hållbarhet och skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar, genom integrering av utbildning, turism, kulturdiplomati, skydd av kulturarvet, den kreativa sektorn samt vetenskaplig forskning i utformningen av politiken.

41.  Europaparlamentet rekommenderar samarbete mellan EU och FN kring utbildning i program för nödsituationer i händelse av humanitära kriser, väpnade konflikter eller naturkatastrofer, genom fortsatt stöd till program som Unicefs utbildning i nöd- och krissituationer och efterkrissituationer, UNHCR:s kvalitetutbildningsprogram i flyktingläger samt UNRWA:s utbildningsarbete.

42.  Europaparlamentet ser positivt på att den kommission som tillsattes 2014 har organiserat sitt arbete i kluster, vilket ger vice ordföranden/den höga representanten det förstärkta ansvaret för att samordna EU:s externa politik, i nära samarbete med andra EU-institutioner. Parlamentet betonar att politikområden med en global dimension måste stå i centrum för arbetet i detta specifika kluster.

43.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att i sin årliga rapport om Gusp ta med ett omfattande avsnitt om främjandet av EU:s globala utrikespolitiska mål.

44.  Europaparlamentet anser att parlamentet måste vara i stånd att hantera de globala utmaningarna på samma djupgående och omfattande sätt som kommissionen och organisera sitt arbete i enlighet med detta. Parlamentet uppmuntrar alla parlamentsutskott vars behörighetsområde omfattar politikområden med en extern och global dimension att vidarebefordra sina yttranden över det relevanta avsnittet av rapporten från vice ordföranden/den höga representanten till utskottet för utrikesfrågor, som har ansvaret för denna rapport.

o
o   o

45.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten samt Förenta nationernas generalförsamling och generalsekreterare.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0259.
(2) EUT C 377 E, 7.12.2012, s. 66.
(3) A/RES/65/276 av den 3 maj 2011 om Europeiska unionens deltagande i FN:s arbete.
(4) S/PRST/2014/4 av den 14 februari 2014 – uttalande från säkerhetsrådets ordförande om samarbetet mellan FN och regionala och subregionala organisationer för att upprätthålla internationell fred och säkerhet.
(5) FAO: FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation; IFAD: Internationella jordbruksutvecklingsfonden; ILO: Internationella arbetsorganisationen; IMF: Internationella valutafonden; Unesco: FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur; Unido: FN:s organisation för industriell utveckling; WHO: Världshälsoorganisationen; Unctad: FN:s konferens för handel och utveckling; UNDP: FN:s utvecklingsprogram; Unep: FN:s miljöprogram; UNFPA: FN:s befolkningsfond; UNHCR: FN:s flyktingkommissariat; Unicef: FN:s barnfond; WFP: Världslivsmedelsprogrammet.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy