Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av talmanskonferensens beslut av den 16 december 2015,

–  med beaktande av förslaget till interinstitutionellt avtal om bättre lagstiftning mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen,

–  med beaktande av artikel 17.1 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artikel 295 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av kommissionens förslag till interinstitutionellt avtal om bättre lagstiftning (COM(2015)0216 med bilagor),

–  med beaktande av ramavtalet av den 20 oktober 2010 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen(1) (ramavtalet från 2010),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2003 om bättre lagstiftning mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen(2) (det interinstitutionella avtalet från 2003),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2014 om EU-lagstiftningens ändamålsenlighet, subsidiaritet och proportionalitet – 19:e rapporten om bättre lagstiftning avseende 2011(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 september 2015 om kommissionens arbetsprogram 2016(4),

–  med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 18 och 19 februari 2016,

–  med beaktande av artikel 140.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A8‑0039/2016), och av följande skäl:

A.  Europaparlamentet har vid upprepade tillfällen krävt att det interinstitutionella avtalet från 2003 ska omförhandlas för att beakta den nya lagstiftningsmiljö som skapades genom Lissabonfördraget, befästa rådande bästa praxis och uppdatera avtalet i linje med agendan för bättre lagstiftning.

B.  Regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och olika nationella parlament har lämnat sina synpunkter på kommissionens meddelande av den 19 maj 2015 Bättre lagstiftning för bättre resultat – en EU-agenda (COM(2015)0215), det ovannämnda förslaget från kommissionen om ett interinstitutionellt avtal om bättre lagstiftning eller samförståndet mellan institutionerna om ett nytt interinstitutionellt avtal om bättre lagstiftning.

C.  I sin ovannämnda resolution av den 16 september 2015 välkomnade parlamentet inledandet av förhandlingar om ett nytt interinstitutionellt avtal om bättre lagstiftning och angav ett antal prioriteringar, särskilt när det gäller kvaliteten på kommissionen lagberedningsarbete, flerårig och årlig programplanering, förstärkt konsekvensbedömning av lagförslag, likabehandling av de två grenarna av den lagstiftande myndigheten genom hela lagstiftningsprocessen när det gäller tillgång till information, lämpliga interinstitutionella samråd, kommissionens uppföljning av parlamentets förslag och rekommendationer samt tillhandahållande av detaljerade motiveringar för varje planerat tillbakadragande.

D.  De interinstitutionella förhandlingarna inleddes formellt den 25 juni 2015.

E.  Den 16 december 2015 godkände talmanskonferensen genom en majoritetsomröstning det provisoriska avtal som förhandlarna för de tre institutionerna enades om den 8 december 2015 i fråga om lydelsen av ett nytt interinstitutionellt avtal om bättre lagstiftning (”det nya interinstitutionella avtalet”).

F.  Syftet är att det nya interinstitutionella avtalet ska ersätta det interinstitutionella avtalet från 2003 och den interinstitutionella gemensamma strategin för konsekvensanalys från 2005. Bilagan till det nya interinstitutionella avtalet är tänkt att ersätta den gemensamma överenskommelsen om delegerade akter från 2001.

G.  Det nya interinstitutionella avtalet ska, enligt uttalandet från Europaparlamentet och kommissionen i bilaga II till detta beslut, inte påverka ramavtalet från 2010.

H.  Icke desto mindre kan vissa bestämmelser i ramavtalet från 2010 komma att bli föråldrade eller behöva uppdateras till följd av det nya interinstitutionella avtalet.

I.  I det nya interinstitutionella avtalet förutses ytterligare interinstitutionella förhandlingar, särskilt om praktiska arrangemang för samarbete och informationsutbyte i samband med ingåendet av internationella avtal och om kriterier för tillämpningen av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget på delegerade akter respektive genomförandeakter.

J.  Vissa bestämmelser i parlamentets arbetsordning kommer att behöva anpassas till följd av det nya interinstitutionella avtalet, till exempel de som rör kommissionens arbetsprogram och kontroll av den rättsliga grunden för akter.

K.  På ett eller annat sätt hanteras i det nya interinstitutionella avtalet de huvudsakliga invändningar som parlamentets utskott för konstitutionella frågor tog upp i sitt dokument av den 22 april 2015 med bidrag från AFCO-utskottet till Europaparlamentets ståndpunkt inför förhandlingarna om en översyn av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning.

1.  Europaparlamentet välkomnar den överenskommelse som institutionerna nått och ser den som en bra grundval för att upprätta och utveckla nya, mer öppna och insynsvänliga förbindelser dem emellan i syfte att åstadkomma bättre lagstiftning i unionsmedborgarnas intresse.

2.  Med tanke på bättre lagstiftning beklagar Europaparlamentet djupt att förhandlingarna om det interinstitutionella avtalet inte följde etablerad praxis i form av ett utskottsförfarande i parlamentet.

3.  Europaparlamentet välkomnar i synnerhet förhandlingsresultatet i fråga om flerårig och årlig interinstitutionell programplanering, kommissionens uppföljning av parlamentets lagstiftningsinitiativ samt tillhandahållandet av motiveringar till och samråd om planerade tillbakadraganden av lagstiftningsförslag. Parlamentet betonar att den överenskomna starka fokuseringen på kommissionens arbetsprogram inte kan tas som intäkt för någon som helst inskränkning av parlamentets egna lagstiftningsbefogenheter eller initiativrätt. Parlamentet välkomnar den överenskomna interinstitutionella diskussionen i de fall då en ändring av den rättsliga grunden för en akt planeras, och uttrycker sin fasta beslutsamhet att motsätta sig alla försök att undergräva Europaparlamentets lagstiftningsbefogenheter genom en ändring av den rättsliga grunden.

4.  Europaparlamentet understryker den betydelse som det nya interinstitutionella avtalets bestämmelser om bättre lagstiftning (konsekvensbedömningar, samråd med allmänheten och berörda parter, utvärderingar osv.) får för en beslutsprocess som är väl underbyggd, omfattar alla och medger insyn samt för en korrekt tillämpning av lagstiftningen, samtidigt som bestämmelserna skyddar lagstiftarnas befogenheter. Parlamentet anser att konsekvensbedömningarna måste vara omfattande och välavvägda och omfatta bland annat kostnaderna för producenter, konsumenter, arbetstagare, administrationen och miljön om nödvändig lagstiftning inte antas. Parlamentet är oroat över att ordalydelsen rörande konsekvensbedömningar inte i tillräcklig grad förpliktar de tre institutionerna att inbegripa små och medelstora företag och konkurrenskraftstester i sina konsekvensbedömningar. Parlamentet betonar betydelsen av att ta hänsyn till och uppmärksamma de små och medelstora företagens behov i alla skeden i lagstiftningscykeln. Enligt kommissionens arbetsdokument av den 19 maj 2015 om riktlinjer för bättre lagstiftning (SWD(2015)0111) ska en bedömning av inverkan på små och medelstora företag ingå i konsekvensbedömningsrapporterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att lämna kompletterande information om denna praxis. Parlamentet välkomnar målet att förbättra unionslagstiftningens genomförande och tillämpning, bland annat genom att man bättre pekar ut nationella åtgärder som inte krävs enligt den unionslagstiftning som ska införlivas (nationell överreglering). Samtidigt som parlamentet är medvetet om att det står medlemsstaterna fritt att tillämpa strängare normer om endast miniminormer fastställs i unionsrätten förväntar det sig att medlemsstaterna tydligt anger och dokumenterar sådana åtgärder.

5.  Europaparlamentet konstaterar att lagstiftningens sammanlagda kostnader kan leda till stora svårigheter för företag och privatpersoner som påverkas av unionsreglerna.

6.  Europaparlamentet tar del av skrivelsen av den 15 december 2015 från kommissionens förste vice ordförande om funktionssättet för den nya nämnd för lagstiftningskontroll som ska övervaka kvaliteten i kommissionens konsekvensbedömningar (dock utan att få vetorätt över lagstiftningsförslag, vilket är en sak för de valda myndigheterna). Parlamentet påminner om att det i sin resolution av den 27 november 2014 om översynen av kommissionens riktlinjer för konsekvensbedömningar och SMF-testets roll(5) begärde att oberoendet för nämnden för lagstiftningskontroll (tidigare konsekvensbedömningsnämnden) ska stärkas och i synnerhet att nämndens ledamöter inte ska underställas politisk kontroll. Parlamentet anser i detta avseende att inrättandet av nämnden för lagstiftningskontroll är ett välkommet första steg för att uppnå detta oberoende, och påpekar också att lagstiftarna kan genomföra sina egna konsekvensbedömningar när de anser att det behövs. Konsekvensbedömningar ersätter dock inte den politiska beslutsprocessen, och parlamentet understryker vidare att det nya interinstitutionella avtalet föreskriver informationsutbyte mellan institutionerna angående bästa praxis och metoder i fråga om konsekvensbedömningar, vilket ger en möjlighet att i sinom tid se över hur nämnden för lagstiftningskontroll fungerar i avsikt att ta fram gemensamma metoder.

7.  Europaparlamentet välkomnar överenskommelsen mellan institutionerna om att samarbeta för att uppdatera och förenkla lagstiftningen och diskutera detta innan kommissionen slutför sitt arbetsprogram. Parlamentet understryker betydelsen av den överenskomna ”årliga undersökningen av bördorna” som ett verktyg för att på ett tydligt och öppet sätt kartlägga och övervaka resultatet av unionens ansträngningar, i syfte att undvika och minska överreglering och administrativa bördor. Den årliga undersökningen av bördorna bör omfatta en förteckning som specifikt hänvisar till små och medelstora företag och bör skilja mellan bördor som införs genom enskilda förslag från kommissionen och lagar som införs av enskilda medlemsstater. Genomförbarheten och önskvärdheten av att sätta upp mål för minskning av bördorna inom särskilda områden måste noga utvärderas från fall till fall i nära samarbete institutionerna emellan, samtidigt som man fokuserar på lagstiftningens kvalitet och inte urholkar relevanta unionsnormer. Parlamentet förväntar sig att kommissionen löpande föreslår att rättsakter ska upphävas om detta bedöms vara nödvändigt. I detta avseende är det positivt att de tre institutionerna enats om att konsekvensbedömningar också bör ta upp förslagens inverkan på administrativa bördor, särskilt när det gäller små och medelstora företag. Parlamentet inser att lämplig unionslagstiftning kan bidra till att minska de administrativa bördorna för små och medelstora företag när 28 olika regeluppsättningar ersätts av en enda för den inre marknaden.

8.  Europaparlamentet anser att man i princip har hittat en balanserad lösning när det gäller delegerade akter och genomförandeakter som garanterar öppenhet och jämbördighet mellan lagstiftarna, men pekar på behovet att snabbt enas om lämpliga avgränsningskriterier för delegerade akter och genomförandeakter och en snar anpassning av alla grundläggande akter till den rättsliga ram som infördes genom Lissabonfördraget.

9.  Europaparlamentet medger att de överenskomna åtgärderna för förbättring av den ömsesidiga diskussionen och informationen mellan parlamentet och rådet i deras egenskap av lagstiftare utgör ett steg framåt. Parlamentet anser dock att åtgärderna bör vidareutvecklas, särskilt i fråga om ömsesidig tillgång till information och sammanträden, så att de skapar en verkligt jämbördig balans och jämlik behandling mellan lagstiftarna genom hela lagstiftningsprocessen och säkerställer att principen om ömsesidigt lojalt samarbete mellan institutionerna följs. De överenskomna informella diskussionerna får inte utvecklas till en ny arena för interinstitutionella förhandlingar utan insyn.

10.  Europaparlamentet påminner om att EUF-fördraget fastställer ett ordinarie lagstiftningsförfarande med tre behandlingar. Parlamentet påpekar att överenskommelser vid andra behandlingen bör vara standardförfarandet när parlamentet och rådet fullständigt utövar sina befogenheter under lagstiftningsförfarandet, och överenskommelser vid första behandlingen bör tillåtas endast när ett välövervägt och uttryckligt beslut har fattats om att göra detta.

11.  Europaparlamentet välkomnar åtagandet om att säkerställa insyn i lagstiftningsförfarandena, men understryker behovet av konkretare bestämmelser och verktyg för att åstadkomma detta, särskilt när det gäller överenskommelser vid första behandlingen.

12.  Europaparlamentet anser också att arrangemangen för politisk dialog med de nationella parlamenten bör utnyttjas bättre. Parlamentet framhåller i detta sammanhang den viktiga roll som Lissabonfördraget tilldelar de nationella parlamenten, och betonar att de, utöver den roll de spelar för att övervaka att subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna följs, kan lämna positiva bidrag inom ramen för den politiska dialogen, vilket de också gör. Parlamentet uppmuntrar till en bättre användning av befintliga subsidiaritets- och proportionalitetsmekanismer enligt fördragen. Det behövs större flexibilitet i fråga om de nationella parlamentens tidsfrist på åtta veckor för att inkomma med motiverade yttranden över bristande efterlevnad av subsidiaritetsprincipen.

13.  Europaparlamentet efterlyser en övergripande utvärdering av vilken inverkan det nya interinstitutionella avtalet kommer att få för ramavtalet från 2010 och andra liknande befintliga interinstitutionella avtal, med tanke på behovet att slå vakt om Europaparlamentets ställning och befogenheter och förenkla strukturen för de många arrangemang som reglerar de interinstitutionella förbindelserna.

14.  Europaparlamentet anser att en sådan förenkling bör genomföras när alla praktiska arrangemang för genomförandet av det nya interinstitutionella avtalet i sin helhet är på plats. Därefter skulle institutionerna också kunna utvärdera om det kan behövas justeringar i det nya interinstitutionella avtalet i ljuset av de erfarenheter man dittills har gjort med att genomföra det.

15.  Europaparlamentet understryker vikten av att det nya interinstitutionella avtalet genomförs på lämpligt sätt och att de åtaganden som görs och de tidsfrister som fastställs i avtalet också respekteras.

16.  Europaparlamentet påpekar att i synnerhet följande frågor kräver ytterligare uppföljning på teknisk och/eller politisk nivå, med aktivt deltagande av alla parlamentsutskott som har relevant erfarenhet och utnyttjande av deras sakkunskap:

17.  Europaparlamentet godkänner det förslag till avtal som utgör bilaga I till detta beslut.

18.  Europaparlamentet godkänner uttalandet av parlamentet och kommissionen i bilaga II till detta beslut.

19.  Europaparlamentet uppmanar sitt ansvariga utskott att undersöka i vilken utsträckning det behövs ändringar eller tolkningar av arbetsordningen eller ändringar av parlamentets arbetsmetoder, förvaltning och kontaktkanaler med andra institutioner för att genomföra det nya interinstitutionella avtalet.

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med kommissionens och rådets respektive ordförande underteckna det nya interinstitutionella avtalet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

21.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut med bilagor till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47. (2) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1. (3) Antagna texter, P7_TA(2014)0061. (4) Antagna texter, P8_TA(2015)0323. (5) Antagna texter, P8_TA(2014)0069 (6) Antagna texter, P7_TA(2014)0127.

Interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av det interinstitutionella avtalet, som offentliggjorts i EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.)

UTTALANDE FRÅN EUROPAPARLAMENTET OCH KOMMISSIONEN MED ANLEDNING AV ANTAGANDET AV DET INTERINSTITUTIONELLA AVTALET OM BÄTTRE LAGSTIFTNING

Europaparlamentet och kommissionen anser att föreliggande avtal återspeglar balansen mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen, och deras respektive befogenheter, enligt fördragen.

Det påverkar inte tillämpningen av ramavtalet av den 20 oktober 2010 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen(1).

(1) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47.