Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 1, 10, 11 och 16 i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget) samt artiklarna 15 och 298 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 41 och 42 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ(2),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 15 december 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (omarbetning)(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2014 om allmänhetens tillgång till handlingar (artikel 104.7 i arbetsordningen) åren 2011–2013(4),

–  med beaktande av EU-domstolens dom av den 17 oktober 2013 i mål C-280/11 P, Europeiska unionens råd mot Access Info Europe,

–  med beaktande av det paket för bättre lagstiftning som kommissionen lade fram i maj 2015,

–  med beaktande av ordförande Junckers politiska riktlinjer för kommissionen,

–  med beaktande av kommissionens, rådets och parlamentets rapporter om tillämpningen under 2013 och 2014 av förordning (EG) nr 1049/2001,

–  med beaktande av kommissionens grönbok från 2007 om allmänhetens tillgång till handlingar från Europeiska gemenskapens institutioner,

–  med beaktande av Europeiska ombudsmannens årsrapport 2014,

–  med beaktande av artiklarna 52 och 116.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A8‑0141/2016), och av följande skäl:

A.  Fullständig öppenhet är grunden för medborgarnas förtroende för EU:s institutioner och bidrar till medvetenhet om de rättigheter som följer av EU:s rättssystem och till kännedom och kunskap om EU:s beslutsprocess, däribland ett korrekt genomförande av administrativa och lagstiftningsmässiga förfaranden.

B.  Tillgång till handlingar är en grundläggande rättighet som skyddas i stadgan om de grundläggande rättigheterna och i fördragen och vars genomförande fastställs i förordning (EG) nr 1049/2001, framför allt i syfte att så mycket som möjligt underlätta utövandet av denna rättighet och främja god administrativ praxis när det gäller tillgång till handlingar genom att säkerställa en demokratisk tillsyn över EU:s institutioner och deras efterlevnad av fördragens bestämmelser.

Insyn och demokrati

1.  Europaparlamentet påpekar att många av rekommendationerna i sin resolution om allmänhetens tillgång till handlingar åren 2011−2013 inte har följts upp ordentligt av de tre institutionerna. Parlamentet beklagar särskilt att EU:s institutioner och organ inom sina befintliga ledningsstrukturer inte utsett en insynsansvarig som ska ansvara för att rutinerna följs och förbättras. Parlamentet uppmanar eftertryckligen institutionerna att göra detta så snart som möjligt.

2.  Europaparlamentet påpekar att EU-institutionerna i sin verksamhet och politik måste basera sig på en representativ demokrati i enlighet med artikel 10.1 i EU-fördraget och säkerställa efterlevnaden av principerna om full insyn, uppgiftsdelning samt information till medborgarna så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. Parlamentet framhåller att deltagandedemokrati i artikel 10.3 i EU-fördraget erkänns som en av de demokratiska huvudprinciperna i EU och att beslut därigenom måste fattas så nära medborgarnas som möjligt. När medborgarnas medverkan i beslutsprocessen sker i form av offentliga samråd måste institutionerna beakta resultatet av dessa.

3.  Europaparlamentet påpekar att insyn och fullständig tillgång till institutionernas handlingar måste vara grundregeln i överensstämmelse med förordning (EG) nr 1049/2001 och påminner om domstolens fasta rättspraxis, där det framgår att undantagen från detta måste tolkas korrekt och vägas mot det överordnade allmänintresset av att lämna ut handlingar och av de krav som en demokrati ställer, däribland ett ökat medborgardeltagande i beslutsprocessen, legitimitet hos förvaltningen samt effektivitet och ansvarstagande gentemot medborgarna.

4.  Europaparlamentet anser att EU:s institutioner, byråer och andra organ fortfarande inte fullt ut beaktar och följer de regler och ändringar som föreskrivs i Lissabonfördraget och stadgan om de grundläggande rättigheterna när de tillämpar förordning (EG) nr 1049/2001, särskilt när det gäller deltagandedemokrati. Parlamentet noterar och välkomnar de senaste domarna från domstolen (stora avdelningen) i målen Digital Rights Ireland Ltd(5) och Schrems(6). I bägge fallen utgick domstolen från stadgan när den ogiltigförklarade datalagringsdirektivet(7) respektive Safe Harbour-beslutet(8). Parlamentet betonar att allmänhetens tillgång till handlingar och förvaltningen av register över handlingar måste bygga på normer som i tillräcklig mån uppfyller kraven i artiklarna 41 och 42 i stadgan.

5.  Europaparlamentet betonar att integriteten och skyddet av personuppgifter bör respekteras samtidigt som insyn garanteras.

6.  Europaparlamentet påminner om att alla beslut som nekar allmänheten tillgång till handlingar måste bygga på tydligt och noggrant fastställda rättsliga undantag och åtföljas av motiverade och särskilda skäl som gör det möjligt för medborgarna att förstå varför tillgång till handlingen nekats och att på ett effektivt sätt använda sig av de rättsmedel som finns att tillgå.

7.  Europaparlamentet konstaterar att säkerställandet av ett demokratiskt politiskt system som är ansvarigt och legitimt och som respekterar rättsstatsprincipen förutsätter att medborgarna har rätt att känna till och granska

Parlamentet anser därför att ett elektroniskt register med uppgifter om ovanstående måste offentliggöras.

8.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att utse en kommissionsledamot med ansvar för insyn och allmänhetens tillgång till handlingar. Parlamentet uppmanar kommissionens vice ordförande att under tiden och så snart som möjligt lägga fram en ambitiös handlingsplan om insyn och allmänhetens tillgång till handlingar, eftersom insyn är en hörnsten i bättre lagstiftning.

9.  Europaparlamentet beklagar att det fortfarande är svårt för medborgarna att få tillgång till EU-institutionernas handlingar, eftersom institutionerna saknar en gemensam strategi som syftar till att underlätta medborgarnas tillgång till handlingar och bygger på full insyn, kommunikation och direktdemokrati. EU:s institutioner, organ och byråer uppmanas att vidareutveckla en mer proaktiv strategi för insyn genom att självmant lämna ut så många av sina handlingar som möjligt på ett sätt som är så enkelt, användarvänligt och lättillgängligt som möjligt, samt genom att på begäran låta översätta handlingar till andra officiella EU-språk och möjliggöra välfungerande, enkla och prismässigt överkomliga sätt – även digitala och elektroniska – att få tillgång till information, där hänsyn tas till behoven hos personer med funktionsnedsättning. Parlamentet anser särskilt att tillgången till information bör förbättras genom användarvänliga gränssnitt och söksystem. Parlamentet efterlyser en gemensam åtkomstpunkt till de tre institutionernas portaler – baserat på pilotprojektet för en internetplattform för proaktivt offentliggörande av EU-institutionernas handlingar – samt en harmonisering av sökportaler mellan olika avdelningar inom samma institution (inte minst kommissionens olika generaldirektorat). Parlamentet uppmanar även institutionerna att fortsätta och förstärka arbetet med att göra EU:s lagstiftning och politik mer lättillgänglig för allmänheten. För att detta ska kunna ske anser parlamentet att EU bör använda sig av alla de möjligheter som den nya tekniken ger (sociala nätverk, appar för smarttelefoner m.m.), så att fullständig och enkel tillgång till information kan garanteras.

10.  Europaparlamentet beklagar att officiella handlingar ofta överklassificeras. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt att det bör fastställas tydliga och enhetliga regler för hur handlingar ska säkerhetsskyddsklassificeras och fråntas sin säkerhetsskyddsklassificering. Parlamentet beklagar att institutionerna begär sammanträden inom stängda dörrar utan ordentlig motivering. Parlamentet uppmanar på nytt institutionerna att bedöma och offentligt motivera begäranden om sammanträden inom stängda dörrar i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001. Begäranden om sammanträden inom stängda dörrar i parlamentet bör behandlas av parlamentet från fall till fall. En oberoende tillsynsmyndighet bör övervaka processerna med säkerhetsskyddsklassificering och upphävande av säkerhetsskyddsklassificering.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner, organ och byråer att anta snabbare, mindre krångliga och mer lättillgängliga förfaranden för att behandla klagomål rörande avslag på begäranden om tillgång till handlingar. Parlamentet anser att en mer proaktiv strategi skulle bidra till att säkerställa verklig insyn och förhindra onödiga rättstvister som skulle kunna medföra onödiga kostnader och bördor för både institutionerna och medborgarna.

12.  Europaparlamentet uppmanar alla institutionerna att, i väntan på den emotsedda översynen av förordning (EG) nr 1049/2001, tillämpa den förordningen och efterföljande rättspraxis till fullo och i enlighet med dess anda och bokstav och att beakta de ändringar som tillkommit genom Lissabonfördraget och stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar särskilt rådet, inklusive dess förberedande organ, att offentliggöra protokollen från sammanträdena i rådets arbetsgrupper och andra handlingar mot bakgrund av målet med Access Info Europe, samt intervenerande medlemsstater och deras förslag. Parlamentet uppmanas att offentliggöra föredragningslistor och återkopplingsnoter från utskottssamordnarnas, presidiets och talmanskonferensens sammanträden samt, i princip, alla handlingar som nämns i dessa föredragningslistor, i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 1049/2001, genom att offentliggöra dem på parlamentets webbplats.

13.  Europaparlamentet uppmanar alla institutioner att tillämpa de strängare insynsbestämmelser som finns i förordning (EG) nr 1367/2006 när de begärda uppgifterna gäller miljön, och att uppfylla sina skyldigheter att självmant offentliggöra miljöinformation.

14.  Europaparlamentet uppmanar alla institutioner att utvärdera och vid behov se över sina interna rutiner för rapportering av förseelser och pekar på behovet av skydd för visselblåsare. Särskilt uppmanas kommissionen att rapportera till parlamentet om sina erfarenheter både av de nya visselblåsarbestämmelser för EU-anställda som antogs 2012 och av genomförandeåtgärderna för dessa bestämmelser.

Översyn av förordning (EG) nr 1049/2001

15.  Europaparlamentet påpekar att rätten till tillgång till handlingar alltsedan EU-fördraget och EUF-fördraget trädde i kraft gäller alla EU:s institutioner, organ och byråer. Parlamentet anser därför att förordning (EG) nr 1049/2001 snarast möjligt behöver uppdateras och ändras väsentligt mot bakgrund av fördragsbestämmelserna samt EU‑domstolens och Europadomstolens relevanta rättspraxis. Parlamentet ser det som ytterst viktigt att förordningens tillämpningsområde utvidgas till alla de europeiska institutioner som för närvarande inte omfattas, t.ex. Europeiska rådet, Europeiska centralbanken, EU-domstolen och EU:s samtliga organ och byråer.

16.  Europaparlamentet beklagar att översynen av förordning (EG) nr 1049/2001 fortfarande blockeras i rådet, och hoppas på framsteg så snart som möjligt. Rådet uppmanas att inta en konstruktiv hållning och ta hänsyn till parlamentets ovannämnda ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 15 december 2011 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om de allmänna principerna och gränserna för rätten till tillgång till unionens institutioners, organs och byråers handlingar.

17.  Europaparlamentet rekommenderar att det, bland annat på grundval av förordning (EG) nr 1367/2006 och förordning (EG) nr 1049/2001, upprättas en enhetlig uppsättning principer för tillgång till handlingar, vilket skulle skapa större tydlighet för medborgarna.

18.  Europaparlamentet beklagar att det gjorts så lite framsteg med tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001 när det gäller skyldigheten för institutioner, byråer och andra organ att föra fullständiga register över handlingar i enlighet med artiklarna 11 och 12 och senare även Lissabonfördraget och stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet vill att det tas fram en gemensam strategi för handlingar, och uppmanar de EU-institutioner som ännu inte upprättat register över handlingar att göra detta och att vidta åtgärder för en standardiserad klassificering och presentation av de olika institutionernas handlingar. Parlamentet upprepar att det, utöver en gemensam åtkomstpunkt till EU:s handlingar via de tre institutionernas portaler, behövs gemensamma förfaranden och kriterier för registrering samt tilldelning av en interinstitutionell kod för varje handling, så att ett gemensamt interinstitutionellt register, inklusive en särskild gemensam databas om läget i lagstiftningsärenden, slutligen kan upprättas.

19.  Europaparlamentet erinrar om att institutionerna enligt artiklarna 1 c och 15.1 i förordning (EG) nr 1049/2001 är skyldiga att ”främja goda förvaltningsrutiner när det gäller tillgång till handlingar” och att ”utveckla goda förvaltningsrutiner för att underlätta utövandet av den rätt till tillgång till handlingar som garanteras genom [...] förordning[en]”. Parlamentet betonar att öppenhet är nära förbunden med den rätt till god förvaltning som avses i artikel 298 i EUF-fördraget och artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, och upprepar sin begäran om en förordning om en förvaltningsprocess för EU:s egen förvaltning(9).

20.  Europaparlamentet påpekar att hänvisningen till skyddet av ett effektivt beslutsfattande på lagstiftningsområdet försvunnit i och med Lissabonfördraget.

Insyn i lagstiftningsprocessen

Trepartsmöten

21.  Europaparlamentet påpekar att insyn i lagstiftningsprocessen är av central betydelse för medborgarna. Institutionerna uppmanas att ge tillgång till handlingar som ingår i lagstiftningsprocessen eller är knutna till denna. Framför allt anser parlamentet att EU:s institutioner automatiskt bör göra så många handlingar som möjligt allmänt tillgängliga genom sina webbplatser och överväga att använda Your Europe som en enda, allmänt tillgänglig EU-portal för att göra det lättare att hitta.

22.  Europaparlamentet uttrycker sin erkänsla för ombudsmannens undersökning om praxisen med de s.k. trepartsmötena, som är det etablerade förfarandet för att anta merparten av EU-lagstiftningen. Ombudsmannen uppmuntras här att fullt ut använda sina undersökningsbefogenheter enligt fördragen och ombudsmannens stadga.

23.  Europaparlamentet påpekar att användningen av trepartsmöten, även om de inte formellt föreskrivs av fördragen, har blivit ett erkänt sätt för medlagstiftarna att nå samförstånd och påskynda det fördragsenliga lagstiftningsförfarandet. Till följd av detta används förlikningskommittéer bara vid tredje behandlingen och som en sista utväg.

24.  Europaparlamentet beklagar att medborgarna inte har någon möjlighet att kontrollera förhandlingarna vid trepartsmöten. Parlamentet är bekymrat över det missbruk som användningen av denna lagstiftningspraxis kan medföra, särskilt när nya inslag i lagstiftningen införs under trepartsmöten utan att man utgår från ett kommissionsförslag eller ett ändringsförslag från parlamentet. På detta sätt kan man kringgå det ordinarie lagstiftningsförfarandet och offentlig kontroll.

25.  Europaparlamentet beklagar att tillgången till handlingar och följaktligen till lagstiftningsprocessen är ojämlik på grund av att handlingar läcker ut från formella och informella trepartsmöten, vilket gynnar välunderrättade intressegrupper med goda kontakter. Parlamentet konstaterar att färre handlingar skulle läcka ut om handlingarna från trepartsmötena offentliggjordes självmant och omedelbart på en lättillgänglig plattform.

26.  Europaparlamentet erinrar om att risken för påtryckningar utifrån erkänns i domstolens rättspraxis och kan utgöra ett legitimt skäl att begränsa tillgången till handlingar i samband med beslutsprocessen, på villkor att förekomsten av sådana påtryckningar med säkerhet har fastställts och det har bevisats att det förelegat en rimligen förutsebar risk för att det beslut som skulle fattas i betydande grad skulle påverkas av dessa påtryckningar utifrån(10). Parlamentet befarar att nuvarande praxis gör det lättare för lobbyister snarare än för allmänheten att få större tillgång till avgörande skeden av lagstiftningsprocessen.

27.  Europaparlamentet påpekar att trepartsmötena visserligen är viktiga och effektiva men att de förfaranden som för närvarande tillämpas på dem väcker farhågor kring öppenheten i lagstiftningsförfarandet. Parlamentet uppmanar de berörda institutionerna att skapa större insyn i de informella trepartsmötena för att stärka demokratin genom att göra det möjligt för medborgarna att kontrollera all relevant information som har legat till grund för en lagstiftningsakt, såsom EU-domstolen konstaterade i de förenade målen Sverige och Turco mot rådet, samtidigt som medlagstiftarna måste ges tillräckligt med utrymme för eftertanke. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att utöka rapporteringen till det ansvariga parlamentsutskottet om läget i trepartsförhandlingarna. Parlamentet anser att handlingar som upprättas inom ramen för trepartsmöten, exempelvis föredragningslistor, resultatsammanfattningar, protokoll och allmänna ställningstaganden i rådet, i den mån de finns tillgängliga, är handlingar som rör lagstiftningsförfaranden och i princip inte kan behandlas annorlunda än andra lagstiftningshandlingar. En förteckning över trepartsmötena och de ovannämnda handlingarna bör enligt parlamentet göras direkt tillgänglig på parlamentets webbplats. Parlamentet erinrar om att det framtida interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning omfattar en databas med lagstiftningsärenden och att det, om det antas, även kommer att ta upp lämplig hantering av trepartsmöten.

Ändringsförslag vid plenarsammanträden

28.  Europaparlamentet beklagar att det när ett ändringsförslag inges av minst 40 ledamöter vid ett plenarsammanträde endast är ett fåtal av dessa ledamöters namn som offentliggörs. Parlamentet anser att namnen på samtliga ledamöter som inger ett ändringsförslag bör offentliggöras.

Obligatoriskt lobbyregister

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan ytterligare dröjsmål lägga fram sitt förslag till interinstitutionellt avtal om upprättande av ett obligatoriskt interinstitutionellt register över intressegrupper, och över lokala myndigheter och regionala organisationer, som är verksamma vid institutionerna, och begär att denna fråga ges högsta prioritet. Parlamentet anser att ett sådant register bör innehålla detaljerade uppgifter om vem som företräder vilken intressegrupp samt i vilket syfte och med vilka resurser och vilken finansiering det sker.

30.  Europaparlamentet uppmanar sina ledamöter och rådets företrädare att följa kommissionens praxis, enligt dess beslut av den 25 november 2014, att offentliggöra uppgifter om möten mellan dem själva eller deras personal och berörda parter och det civila samhället.

31.  Europaparlamentet uppmanas att som ett första steg i denna riktning förse de parlamentsledamöter som vill rapportera om sina kontakter med lobbyister med en mall som föredragande kan foga till sina betänkanden, och att skapa utrymme för denna typ av information på parlamentets webbsidor avseende enskilda parlamentsledamöter.

Delegerade akter

32.  Europaparlamentet påpekar att det – i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001 och i syfte att säkerställa en fullständig parlamentarisk, demokratisk och transparent kontroll – är nödvändigt att bevilja tillgång även till handlingar som utfärdats enligt förfarandet för delegerade befogenheter (delegerade akter), som utgör en betydande del av EU‑lagstiftningen och som fullt ut bör underställas lämplig och transparent parlamentarisk och demokratisk kontroll. Parlamentet beklagar i detta sammanhang särskilt den bristande öppenheten inom de europeiska tillsynsmyndigheterna (EBA, Eiopa, Esma), vilket beror på medlagstiftarnas bristande medverkan. Det är beklagligt att det ännu inte har upprättats något gemensamt register över all sekundär lagstiftning, och kommissionen uppmanas att upprätta ett sådant utan dröjsmål.

Internationella överenskommelser

33.  Europaparlamentet konstaterar att internationella överenskommelser har bindande verkan och inflytande på EU-lagstiftningen, och vidhåller att man måste säkerställa insyn i förhandlingarna under hela förfarandet. Institutionerna bör offentliggöra EU‑förhandlarens förhandlingsmandat utan att undergräva EU:s förhandlingsposition. Parlamentet anser att handlingar som rör internationella överenskommelser i princip bör vara offentliga, dock utan att det påverkar tillämpningen av legitima undantag eller undergräver det förtroende mellan de berörda parterna som krävs för att få till stånd ändamålsenliga förhandlingar. Parlamentet beklagar att kommissionen och rådet rutinmässigt säkerhetsskyddsklassificerar alla handlingar som rör förhandlingarna och därigenom begränsar medborgarnas tillgång till information. Parlamentet insisterar på att allmänheten bör ha tillgång till alla relevanta förhandlingsdokument, inklusive sådana som det redan nåtts en överenskommelse om, förutom handlingar som betraktas som känsliga, varvid skälen bör anges tydligt i varje enskilt fall, i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 1049/2001.

34.  Europaparlamentet erinrar kommissionen om att parlamentet enligt artikel 218 i EUF‑fördraget ska hållas fullständigt och omedelbart informerat i alla skeden av förhandlingarna. Kommissionen uppmanas även att i varje skede bedöma vilka handlingar och vilken information som kan offentliggöras självmant.

Insyn i det administrativa förfarandet

35.  Europaparlamentet erinrar om att insyn stärker, och bidrar till genomförandet av, principen om god förvaltning i enlighet med artikel 41 i stadgan och artikel 298 i EUF‑fördraget. Parlamentet uppmanar därför EU:s institutioner att se till att deras interna administrativa förfaranden uppfyller detta mål.

36.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att ta fram gemensamma regler för hur administrativa förfaranden ska gå till och hur administrativa handlingar ska läggas fram, säkerhetsskyddsklassificeras, fråntas sin säkerhetsskyddsklassificering, registreras och lämnas ut. Parlamentet hoppas att ett lagförslag i detta syfte kan läggas fram inom kort.

Överträdelseförfaranden

37.  Europaparlamentet beklagar den bristande insynen i formella underrättelser till och överträdelseförfaranden mot medlemsstaterna. Parlamentet begär framför allt att allmänheten ska få tillgång till de handlingar som kommissionen tillställer medlemsstaterna inom ramen för dessa förfaranden och till de tillhörande svaren. Parlamentet vill dessutom att uppgifter om verkställandet av EU-domstolens domar ska offentliggöras självmant.

Förvaltningen av strukturfonderna och andra frågor

38.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa full tillgång till och verklig insyn i uppgifter som rör förhandlingar om nationella och regionala operativa program.

39.  Europaparlamentet anser att full insyn i och tillgång till uppgifter är av avgörande betydelse för att förebygga och bekämpa alla former av missbruk och bedrägeri. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att se till att det blir obligatoriskt att offentliggöra uppgifter om strukturfondernas alla stödmottagare, inklusive underentreprenörer. Parlamentet upprepar att full insyn i de offentliga utgifterna i EU är avgörande för att säkerställa ansvarsutkrävande och bekämpa korruption.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera att medlemsstaterna uppfyller de informations- och rapporteringskrav som fastställs i förordning (EU) nr 1303/2013 och att vid behov tillämpa de påföljder som föreskrivs vid överträdelser av dessa skyldigheter.

41.  Europaparlamentet påpekar att framsteg visserligen har gjorts med att tillhandahålla information på parlamentets webbplats om de olika ersättningar som ledamöterna har rätt till och om de regler som gäller för dessa, men att man bör gå vidare med denna policy och då ta hänsyn till bästa praxis i de nationella parlamenten och de åtgärder som redan vidtagits av enskilda ledamöter. Parlamentet uppmuntrar därför samtliga ledamöter att delta i denna strävan genom att självmant lämna ut uppgifter som rör deras specifika verksamhet och utgifter, så att parlamentet fortsatt kan ligga i framkant i arbetet med att uppnå insyn och öppenhet i EU och så att bättre offentlig ansvarsskyldighet kan råda i fråga om offentliga medel.

42.  Europaparlamentet noterar de förändringar som ECB genomfört i sin öppenhetspolitik och som innebär att protokoll från ECB-rådets sammanträden blir offentliga, men beklagar att ECB fortfarande ligger efter på detta område jämfört med andra centralbanker världen över. Parlamentet ser fram emot ytterligare åtgärder för att insynen i ECB:s informationskanaler ska förbättras.

43.  Europaparlamentet hoppas vidare att alla handlingar som rör beslut inom förfarandet för översyn av tillgångarnas kvalitet ska offentliggöras i framtiden, så att lika villkor kan garanteras på EU-nivå. Parlamentet hoppas att öppenhetskrav även ska tillämpas på den gemensamma resolutionsmekanismen, i enlighet med de relevanta bestämmelserna i SRM-förordningen gällande från den 1 januari 2016.

44.  Europaparlamentet uppmanar den interinstitutionella kommitté som tillsatts genom artikel 15.2 i förordning (EG) nr 1049/2001 att arbeta mer aktivt och rapportera till de behöriga utskotten om de frågor som diskuteras. Parlamentet uppmanar kommittén att sammanträda mer regelbundet och att inleda interna diskussioner och överläggningar genom att ta emot och behandla inlagor från det civila samhället, Europeiska ombudsmannen och Europeiska datatillsynsmannen. Parlamentet uppmanar kommittén att snarast möjligt ta upp de frågor som nämns i denna resolution.

45.  Europaparlamentet anser att EU:s byråer måste ha en gemensam policy när det gäller intressekonflikter. Parlamentet påpekar att den nuvarande policyn i vissa fall innehåller bestämmelser om offentliggörande av meritförteckningar och intresseförklaringar från direktören och högre chefer. Parlamentet är dock bekymrat över att kravet på att offentliggöra meritförteckningar och intresseförklaringar inte gäller för experter. EU‑byråerna uppmanas att se till att detta krav även gäller för experter.

Uppföljning

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och sin generalsekreterare att hålla parlamentet underrättat om genomförandet av rekommendationerna i denna resolution.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att harmonisera kriterierna för offentliggörande av strukturfondernas stödmottagare.

o
o   o

48.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, ombudsmannen, datatillsynsmannen, Europarådet samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 145, 31.5.2001, s. 43. (2) EUT L 264, 25.9.2006, s. 13. (3) EUT C 168 E, 16.6.2013, s. 159. (4) Antagna texter, P7_TA(2014)0203. (5) De förenade målen C-293/12 och C-594/12. Domstolens dom (stora avdelningen) av den 8 april 2014. (6) Mål C-362/14. Domstolens dom (stora avdelningen) av den 6 oktober 2015. (7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG av den 15 mars 2006. (8) Kommissionens beslut 2000/520/EG av den 26 juli 2000. (9) Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2013 med rekommendationer till kommissionen om Europeiska unionens förvaltningsprocesslag (EUT C 440, 30.12.2015, s. 17). (10) Mål T-144/05, Pablo Muñiz mot kommissionen, punkt 86.