Europaparlamentets resolution av den 7 juni 2016 om EU-rapporten om en konsekvent politik för utveckling 2015 (2015/2317(INI))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som på nytt bekräftar att unionen ska ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna,
– med beaktande av artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen, som föreskriver att unionens åtgärder i internationella sammanhang ska utgå från de principer som har legat till grund för dess egen tillblivelse, utveckling och utvidgning och som den strävar efter att föra fram i resten av världen: demokrati, rättsstatlighet, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten.
– med beaktande av punkterna 9 och 35 i den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen i december 2005 med titeln Europeiskt samförstånd(1),
– med beaktande av flera av rådets slutsatser, kommissionens tvåårsrapporter och Europaparlamentets resolutioner om en konsekvent politik för utveckling, särskilt Europaparlamentets resolution av den 13 mars 2014 om EU-rapporten om en konsekvent politik för utveckling 2013(2),
– med beaktande av kommissionens femte tvåårsrapport om detta ämne, det vill säga kommissionens arbetsdokument om en konsekvent politik för utveckling, som offentliggjordes i augusti 2015 (SWD(2015)0159),
– med beaktande av 2030-agendan för hållbar utveckling, som antogs vid FN:s toppmöte om hållbar utveckling i New York 2015(3), och som innehåller ett mål om en mer konsekvent politik för hållbar utveckling (mål 17.14),
– med beaktande av det fjärde högnivåforumet om biståndseffektivitet och dess slutdokument från december 2011 om partnerskap för ett effektivt utvecklingssamarbete,
– med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från utskottet för internationell handel (A8-0165/2016), och av följande skäl:
A. I rådets slutsatser om kommissionens femte tvåårsrapport om en konsekvent politik för utveckling, som antogs i oktober 2015, framhålls att en konsekvent politik för utveckling kommer att vara en viktig del av EU:s bidrag till uppnåendet av det mer allmänna målet om en konsekvent politik för hållbar utveckling.
B. Antagandet av 2030-agendan för hållbar utveckling innebär en ny utmaning för uppnåendet av en konsekvent politik för utveckling, då den fastställer en samlad och heltäckande uppsättning utvecklingsmål som är tillämplig på alla.
C. EU måste gå i bräschen för främjandet av en konsekvent politik för utveckling.
D. 1,5 miljarder människor lever fortfarande i fattigdom med bristfällig hälso- och sjukvård och utbildning och svåra levnadsförhållanden. De flesta är kvinnor.
E. Skatteutrymmet i utvecklingsländerna begränsas i realiteten av kraven från globala investerare och finansmarknader. Utvecklingsländerna har erbjudit flera skatteincitament och skattebefrielser för att locka eller hålla kvar investerare, vilket har lett till en skadlig skattekonkurrens och en kapplöpning mot botten.
F. EU har ett direkt och historiskt ansvar i sina kontakter med partnerländer.
G. I det nuvarande europeiska utvecklingsramverket saknas effektiva mekanismer för att förhindra och rätta till inkonsekvenser som uppstår på grund av den politik som unionen bedriver på olika områden.
En konsekvent politik för utveckling inom ramen för 2030-agendan
1. Europaparlamentet bekräftar att en konsekvent politik för utveckling är en avgörande del i att genomföra och uppnå den nya agendan för hållbar utveckling. Parlamentet efterfrågar proaktiva åtgärder som baseras på en samsyn på en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet påpekar att det människorättsbaserade tillvägagångssättet bör leda till en fördjupad förståelse av vad en konsekvent politik för utveckling innebär, eftersom det inte går att göra framsteg i riktning mot en hållbar utveckling och fattigdomsutrotning om man inte åtgärdar hindren för förverkligandet av rättigheter. Parlamentet anser att en konsekvent politik för utveckling bör bidra till att inrätta rättsstatsprincipen och opartiska institutioner, och till att ta itu med utmaningen att främja goda styrelseformer i utvecklingsländerna.
2. Europaparlamentet beklagar att det konkreta genomförandet av en konsekvent politik för utveckling har gått väldigt långsamt, trots stödet i FN:s millenniedeklaration(4) och Lissabonfördraget samt vid forumet för biståndseffektivitet i Busan(5).
3. Europaparlamentet uppmanar till en debatt i hela EU om en konsekvent politik för utveckling inom ramen för 2030-agendan om hållbar utveckling och dess 17 nya universella och odelbara mål för hållbar utveckling, för att man bättre ska kunna förstå hur konceptet kan fungera tillsammans med det mer allmänna konceptet för en konsekvent politik för hållbar utveckling.
4. Europaparlamentet erinrar om att målen för hållbar utveckling gäller för både utvecklade länder och utvecklingsländer, och att målen för hållbar utveckling på ett omfattande sätt bör integreras i EU:s beslutsfattande, på både intern och extern nivå. Parlamentet betonar att styrprocesser behöver utarbetas för att främja en konsekvent politik för utveckling på global nivå, och efterlyser ett införande av en konsekvent politik för utveckling som en kärnfråga i EU:s kommande policydebatter om den nya globala strategin och den fleråriga budgetramen.
Mekanismer för en konsekvent politik för utveckling
5. Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att diskutera en konsekvent politik för utveckling vid ett av sina möten i syfte att främja dels en interinstitutionell debatt med kommissionen, utrikestjänsten, rådet och parlamentet, dels en debatt på nationell nivå.
6. Europaparlamentet föreslår att kommissionen och utrikestjänsten inför detta möte överlämnar konkreta rekommendationer till medlemsstaternas stats- och regeringschefer om effektiva mekanismer för att genomdriva konsekvens i politiken för utveckling och integrera EU-strategier för att bättre förverkliga målen för en hållbar utveckling, samt om hur man på ett tydligare sätt kan fastställa varje EU-institutions ansvar för att åtagandena i samband med en konsekvent politik för utveckling fullgörs. Parlamentet anser att en sådan process bör vara så insynsvänlig och öppen för deltagande som möjligt, och bör involvera lokala och regionala myndigheter, organisationer i civilsamhället och tankesmedjor.
7. Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en grupp kommissionsledamöter som arbetar med yttre förbindelser. Parlamentet begär regelbundna rapporter om denna grupps arbete från vice ordföranden/den höga representanten till utskottet för utveckling.
8. Europaparlamentet anser att de mekanismer som vissa EU-delegationer har använt för att ge återkoppling till kommissionens rapport om en konsekvent politik för utveckling 2015 bör utvidgas till att omfatta samtliga EU-delegationer, och att en sådan återkoppling bör göras varje år. Parlamentet uppmanar EU-delegationerna att se till att en konsekvent politik för utveckling finns med på föredragningslistorna för deras bilaterala möten och sammanträden i gemensamma församlingar, samt vid de årliga mötena för EU:s delegationschefer i Bryssel.
9. Europaparlamentet välkomnar paketet om bättre lagstiftning, som kommissionen antog den 19 maj 2015. Parlamentet välkomnar också det särskilda omnämnandet av en konsekvent politik för utveckling som ett rättsligt krav i verktyg 30 i riktlinjerna för bättre lagstiftning (COM(2015)0215).
10. Europaparlamentet beklagar att endast ett litet antal bedömningar har gjorts av politikens effekter på utvecklingen och att man vid dessa inte har gjort någon noggrann bedömning av eventuella effekter på utvecklingsländer, trots att konsekvensbedömningar är ett viktigt redskap för att uppnå en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet hoppas att paketet om bättre lagstiftning och dess riktlinjer kommer att förbättra denna situation genom att beakta utveckling och mänskliga rättigheter i alla konsekvensbedömningar och genom att öka öppenheten och insynen. Parlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt rådgöra med människorättsorganisationer i ett tidigt skede i den politiska processen och att införa starkare skyddsåtgärder och mekanismer för att uppnå en bättre balans i fråga om hur intressenter är representerade. Parlamentet välkomnar det offentliga samrådet i färdplanen, som syftar till att fastställa resultatet av en konsekvent politik för utveckling och dess effekter på utvecklingsländerna, och som ger externa intressenter, inklusive utvecklingsländer och civilsamhället, möjlighet att föra fram sina åsikter och delta aktivt. Parlamentet välkomnar också fältarbetet i färdplanen och fallstudierna, som på ett effektivt sätt kan bidra till en korrekt utvärdering av effekterna av en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet anser att det krävs mer systematiska efterhandsutvärderingar under genomförandet av EU:s politik.
11. Europaparlamentet anser att större betoning bör läggas på institutionell samordning, såväl mellan EU-institutionerna som med medlemsstater. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar att integrera en konsekvent politik för utveckling i en rättsligt bindande akt, och att fastställa en handlingsplan för en konsekvent politik för hållbar utveckling för att göra den operativ. Parlamentet anser att nationella parlament i högre grad bör involveras i agendan för en konsekvent politik för utveckling, i egenskap av den roll de har att hålla sina regeringar ansvariga och granska framstegen på detta område.
12. Europaparlamentet understryker den viktiga roll som parlamentet måste spela för att främja en konsekvent politik för utveckling genom att prioritera den på den egna dagordningen, öka antalet möten om ämnet mellan utskott och mellan parlament, främja diskussioner om en konsekvent politik för utveckling med partnerländerna och stimulera en dialog med civilsamhället.
13. Europaparlamentet noterar att vissa medlemsstater har inrättat en effektiv mekanism för interministeriell samordning med ett särskilt mandat för en konsekvent politik för hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa och utbyta den goda praxis som andra medlemsstater redan har antagit.
14. Europaparlamentet noterar att gemensam programplanering är ett framgångsrikt verktyg för en konsekvent planering av EU:s verksamhet på området för utvecklingssamarbete. Parlamentet är positivt till att den omfattar medlemsstaternas bilaterala verksamhet i partnerländer, men beklagar att tidigare åtgärder för att koppla samman EU:s insatser med medlemsstaternas verksamhet har misslyckats, vilket har lett till att synergieffekter inte har kunnat utnyttjas.
15. Europaparlamentet är medvetet om att ett korrekt genomförande av en konsekvent politik för utveckling kommer att kräva en lämplig resurs- och personalnivå, och begär med eftertyck att nationella ministeriers och EU-delegationers kontaktpunkter för en konsekvent politik för utveckling ges de resurser som behövs för att nationella och europeiska strategier för en konsekvent politik för utveckling ska kunna införas.
16. Europaparlamentet understryker den viktiga roll som nationella parlament spelar i fråga om genomförandet av en konsekvent politik för hållbar utveckling genom att säkerställa att politiska åtaganden, övervakning och ett fullt deltagande av organisationer i det civila sammanhället ses över regelbundet, och genom att granska konsekvensbedömningsrapporter från regeringar.
17. Europaparlamentet påminner om sitt förslag om att inrätta ett oberoende system i EU för att ta emot klagomål från personer eller samhällsgrupper som har påverkats av EU:s politik. Parlamentet är medvetet om den viktiga roll som utvecklingsutskottet och dess ständiga föredragande om en konsekvent politik för utveckling spelar för att vidarebefordra de farhågor som individer eller samhällsgrupper som har påverkats av EU:s politik har fört fram.
18. Europaparlamentet betonar att EU måste investera mer resurser i evidensbaserade analyser av en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast kartlägga inkonsekvenser och analysera kostnaden för dem, samt utarbeta lämpliga mekanismer för att övervaka en konsekvent politik för utveckling och följa de framsteg som görs. Parlamentet uppmanar också kommissionen att i sina analysförslag inkludera hur man ska undvika och hantera inkonsekvenser mellan olika politikområden. Parlamentet understryker också att hänvisningarna till en konsekvent politik för utveckling i programplaneringshandlingar måste förbättras.
19. Europaparlamentet påpekar att en konsekvent politik för utveckling behöver stärkas i samband med översynen av det europeiska samförståndet om utveckling och diskussionerna om det framtida avtal som ska ersätta Cotonouavtalet.
Prioriterade områden
Migration
20. Europaparlamentet är medvetet om att EU just nu genomgår den största flyktingkrisen sedan andra världskriget. Parlamentet betonar att en starkare koppling mellan migration och utvecklingspolitik är avgörande för att man ska kunna ta itu med de grundläggande orsakerna till detta fenomen. Parlamentet anser att EU bör använda alla tillgängliga verktyg för att ta itu med krisen, inklusive säkerhetsinstrument och diplomatiska instrument. Parlamentet betonar att man vid hanteringen av flyktingkrisen inte enbart bör fokusera på säkerhetsfrågor, och att utvecklingsmål måste integreras på ett bättre sätt så att EU:s migrationspolitik överensstämmer med den politik som syftar till att minska fattigdom. Parlamentet understryker att en konsekvent politik för utveckling utgör en viktig del i EU:s nya politik om migration, och välkomnar antagandet av den europeiska migrationsagendan (COM(2015)0240), som innehåller en omfattande åtgärdsplan för att hantera krisen. Parlamentet anser att genomförandet av denna agenda bör åtföljas av konkreta åtgärder för att stimulera den ekonomiska, politiska och sociala utvecklingen och goda styrelseformer i ursprungsländerna. Parlamentet belyser remitteringars roll som en källa till finansiering av utveckling. Parlamentet framhåller betydelsen av medlemsstaternas överenskommelser med tredjeländer om att underlätta säkra förflyttningar och rörlighet för internationella arbetstagare. Parlamentet anser inte att program och anslag för utvecklingsstöd bör användas för att kontrollera migration. Parlamentet betonar att alla gemensamma migrationsstrategier behöver inriktas på lagliga vägar till Europa och på mottagande av migranter.
21. Europaparlamentet betonar att EU i högre grad behöver harmonisera migrations- och asylpolitiken, både inom unionen och tillsammans med sina internationella partner. Parlamentet menar att en verkligt effektiv och helhetsinriktad migrations- och asylpolitik till fullo måste integrera EU:s interna och externa politik, särskilt inom EU:s arbetsstrukturer. Parlamentet understryker att man behöver utforma en gemensam asyl- och immigrationspolitik, och efterlyser ett inkluderande angreppssätt för att ta itu med de underliggande orsakerna till migration som i hög grad är kopplad till utveckling, i syfte att få till stånd en hållbar lösning på den rådande migrationskrisen. Parlamentet påminner om att kvinnor och flickor som är flyktingar och migranter är särskilt utsatta för sexuellt våld och utnyttjande, och att ett könsperspektiv måste integreras i EU:s migrationspolitik.
22. I syfte att säkerställa konsekvens mellan migrations- och utvecklingspolitiken uppmanar Europaparlamentet EU och medlemsstaterna att inte rapportera kostnader för flyktingar som offentligt utvecklingsbistånd, eftersom detta får till följd en enorm alternativkostnad på bekostnad av utvecklingsprogram som konkret motverkar de underliggande orsakerna till migration.
Handel och finans
23. Europaparlamentet understryker att EU och dess medlemsstater tillsammans fortfarande är världens största givare av Aid for Trade (11,7 miljarder euro 2013 – SWD(2015)0128). Parlamentet föreslår att EU:s Aid for Trade också ska syfta till att ge fattiga producenter, kooperativ, mikroföretag och små företag en starkare ställning, underlätta diversifieringen av inhemska marknader, öka kvinnors jämställdhet samt ytterligare främja regional integration och minska inkomstklyftor. Parlamentet välkomnar kommissionens syfte att fokusera mer på de utvecklingsrelaterade bestämmelserna i handelsavtal. Parlamentet erinrar om medlemsstaternas åtagande att göra konkreta insatser för att nå målet på 0,7 % av BNP till offentligt utvecklingsbistånd till utvecklingsländer, samt om rekommendationen från OECD:s biståndskommitté att nå en genomsnittlig gåvoandel på 86 % av det totala offentliga utvecklingsbiståndet. Parlamentet understryker att handelsavtal bör bidra till främjandet av en hållbar utveckling, mänskliga rättigheter och kampen mot korruption runtom i världen.
24. Europaparlamentet påminner om att handelsliberalisering inte alltid är positiv för utrotning av fattigdom, eftersom den kan ha negativa effekter på en hållbar utveckling.
25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en årlig rapport för parlamentet och rådet om genomförandet av EU:s Aid for Trade i utvecklingsländer, med uppgifter om hur stora belopp som anslås och var medlen kommer ifrån, både under kapitel 4 i EU-budgeten och inom ramen för EUF. Parlamentet anser att en sådan rapport skulle utgöra en bra grund för EU:s rapporter om en konsekvent politik för utveckling, som ska offentliggöras vartannat år.
26. Europaparlamentet påminner om att mål 17.15 i målen om hållbar utveckling framhåller behovet av att respektera respektive lands politiska utrymme att utrota fattigdomen och få till stånd en hållbar utveckling. Parlamentet upprepar att utvecklingsländerna har rätt att reglera investeringar för att säkerställa att alla investerare, även utländska, uppfyller sina skyldigheter, i syfte att skydda mänskliga rättigheter och arbets- och miljöstandarder.
27. Europaparlamentet välkomnar de framsteg som har gjorts sedan överenskommelsen om hållbarhet i Bangladesh upprättades, och uppmanar kommissionen att utvidga bindande ramar till att omfatta även andra sektorer. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att i detta sammanhang utvidga sådana initiativ på områdena för företagens sociala ansvar och tillbörlig aktsamhet som kompletterar EU:s befintliga timmerförordning eller som rör den föreslagna EU-förordningen om konfliktmineraler till att omfatta andra sektorer, och på så sätt säkerställa att EU och dess näringsidkare och aktörer uppfyller skyldigheten att respektera både mänskliga rättigheter och de högsta sociala och miljömässiga standarderna.
28. Europaparlamentet påminner om att EU:s investeringspolitik, i synnerhet när offentliga medel används, måste bidra till förverkligandet av målen för hållbar utveckling. Parlamentet påminner om att institutioner för utvecklingsfinansiering behöver göras mer öppna för insyn och mer redovisningsskyldiga, så att man effektivt kan spåra och kontrollera penningflöden, skuldhållbarhet och mervärde i fråga om deras projekt för hållbar utveckling.
29. Europaparlamentet påminner om det offentliga utvecklingsbiståndets unika roll när det gäller att uppnå effektiva utvecklingsresultat. Parlamentet begär att det offentliga utvecklingsbiståndets inriktning på utveckling och dess karaktär, inklusive ett transparent och tillförlitligt rapporteringssystem, ska skyddas. Parlamentet påminner om att en avbindning av bistånd är en nödvändig förutsättning för att utvecklingsländernas socioekonomiska aktörer, till exempel lokala företag och experter på tekniskt bistånd, ska kunna ges fler möjligheter, och förespråkar en större användning av utvecklingsländernas upphandlingssystem för biståndsprogram till stöd för verksamhet som bedrivs av den offentliga sektorn i syfte att stärka den lokala privata sektorn.
30. Europaparlamentet påminner emellertid om att enbart bistånd inte är tillräckligt. Parlamentet anser att innovativa och diversifierade finansieringskällor, som exempelvis skatt på finansiella transaktioner, koldioxidskatter, flygbiljettskatter, avkastning på naturtillgångar osv., måste beaktas och bör anpassas till principerna för effektivitet i utvecklingsarbetet. Parlamentet anser att offentlig, privat, internationell och inhemsk finansiering bör göras mer samstämd. Parlamentet inser att den privata sektorn spelar en avgörande roll i detta avseende, och betonar att det är viktigt att skapa de rätta förutsättningarna för privata företag i utvecklingsländerna, och att främja inrättandet av politiska och rättsliga ramar som underlättar användning av bankkonton och upprättande av digitala infrastrukturer.
31. Europaparlamentet anser att EU:s handelspolitik måste beakta verkligheten och utvecklingsförhållandena i utvecklingsländer för att målen för en konsekvent politik för utveckling ska kunna uppnås, samt utvecklingsländernas rätt att utforma sina egna utvecklingsstrategier. Parlamentet betonar att handels- och investeringsavtal som EU och dess medlemsstater ingår varken direkt eller indirekt får undergräva utvecklingsmål eller främjandet och skyddet av mänskliga rättigheter i partnerländerna. Parlamentet påminner om att en rättvis och ordentligt reglerad handel i enlighet med WTO:s bestämmelser skulle kunna vara positiv för utvecklingen. Parlamentet välkomnar införandet av omfattande kapitel om handel och hållbar utveckling i alla handels- och investeringsavtal.
32. Europaparlamentet uppmanar EU att upprätta en lämplig ram som avser hur företag integrerar mänskliga rättigheter och sociala och miljömässiga standarder. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att fortsätta att engagera sig i arbetet i FN:s råd för mänskliga rättigheter i syfte att hålla företag ansvariga för brott mot mänskliga rättigheter.
33. Europaparlamentet stöder ett effektivt, rättvist och transparent skattesystem som följer principerna för god samhällsstyrning. Parlamentet välkomnar det paket med åtgärder för skattetransparens som kommissionen lade fram den 18 mars 2015 och paketet mot skatteflykt som lades fram den 28 januari 2016 och som innehåller kommissionens meddelande om en extern strategi för att främja god förvaltning i skattefrågor internationellt. Parlamentet framhåller att man behöver göra en konsekvensbedömning och en analys av spridningseffekterna av ny europeisk skattelagstiftning så att denna inte får negativa konsekvenser för utvecklingsländerna. Parlamentet påminner om att mobilisering av inhemska resurser genom beskattning är den viktigaste inkomstkällan för den offentliga finansieringen av hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar med eftertryck EU att hjälpa utvecklingsländerna att stärka kapaciteten på områdena för skatteförvaltning, ekonomisk styrning och förvaltning av offentliga finanser, och för att stoppa olagliga finansiella flöden. Parlamentet uppmanar EU att säkerställa att företag betalar skatt i de länder där de utvinner eller skapar värde. Parlamentet betonar också EU:s ansvar att på global nivå främja principen om en konsekvent politik för utveckling i skattefrågor och göra den operativ. Parlamentet uppmanar med kraft EU att i detta syfte göra det möjligt för utvecklingsländerna att delta på lika villkor i den globala reformen av befintliga internationella skatteregler.
34. Europaparlamentet anser att internationellt samarbete är avgörande för att man ska kunna ta itu med olagliga finansiella flöden och skatteundandragande, och uppmanar EU att uppmuntra till ytterligare internationellt samarbete i skattefrågor. Parlamentet uppmanar EU att säkerställa att utvecklingsländerna behandlas rättvist vid förhandlingar om skatteavtal i linje med FN:s modellavtal för dubbelbeskattning, genom att deras särskilda situation beaktas och en rättvis fördelning av beskattningsrättigheter garanteras. Parlamentet välkomnar de åtaganden som gjordes vid den konferens om utvecklingsfinansiering som hölls i Addis Abeba i juli 2015, om bland annat en översyn av multilateral utvecklingsfinansiering och skatteinitiativet Addis Tax Initiative, som syftar till att hjälpa utvecklingsländer att bygga upp system för inhemsk resursförsörjning. Parlamentet uppmanar EU att till fullo utnyttja OECD:s modellavtal för skatter, som inbegriper en fakultativ bestämmelse om assistans med skatteuppbörd.
35. Europaparlamentet begär en utvärdering av vilken effekt prissubventioner på exporter, tullar och handelshinder har på utvecklingsländerna.
36. Europaparlamentet upprepar att ansträngningar för att säkra tillgång till råvaror från utvecklingsländer inte får underminera lokal utveckling och utrotning av fattigdom, utan i stället bör stödja utvecklingsländerna i deras arbete med att omsätta sina mineralrikedomar i verklig utveckling.
Tryggad livsmedelsförsörjning
37. Europaparlamentet framhåller att man bara kan uppnå en global tryggad livsmedelsförsörjning om man bedriver en konsekvent politik för utveckling på alla nivåer, särskilt om de mer ambitiösa målen i 2030-agendan, dvs. att helt avskaffa hungersnöd och alla former av undernäring, ska uppnås. Parlamentet anser att EU bör främja införandet av stabila regelverk med tydliga kriterier för att skydda sårbara människors rättigheter och tryggade livsmedelsförsörjning.
38. Europaparlamentet uppmanar EU att systematiskt utvärdera, bland andra faktorer, effekten av EU:s jordbruks-, handels- och energipolitik – till exempel biodrivmedelspolitiken – på livsmedelsförsörjningen i utvecklingsländerna och på de mest utsatta människornas försörjningsmöjligheter. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att fortsätta fokusera på kooperativ, mikrojordbruk, småskaliga och medelstora jordbruk och jordbruksarbetare, samt att främja hållbara och agroekologiska metoder i linje med slutsatserna från den internationella studien av hur kunskap, vetenskap och teknik inom jordbruket kan bidra till utveckling (IAASTD), med rekommendationerna från FN:s särskilda rapportör för rätten till mat samt med målen för hållbar utveckling. Parlamentet påminner om att man behöver se till att åtgärder inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken inte äventyrar livsmedelsproduktionskapaciteten och den långsiktiga livsmedelstryggheten i utvecklingsländerna. Parlamentet betonar att viktiga frågor om konsekvens i politiken och politikens effekter behöver tas upp i den fortgående övervakningen av EU:s policyram för att hjälpa utvecklingsländer att stärka livsmedelsförsörjningen (COM(2010)0127). Parlamentet betonar att EU måste stödja uppbyggandet av bearbetningsindustrier i jordbrukssektorn och en förbättring av tekniken för att lagra livsmedel. Parlamentet påminner om att man måste se över hur fiskeriavtal påverkar livsmedelstryggheten i utvecklingsländer. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att bidra till att förebygga markrofferi genom att stödja utvecklingsländerna i deras genomförande på nationell nivå av FN:s frivilliga riktlinjer för ansvarsfull förvaltning av besittningsrätt till mark, fiske och skogar.
Hälsa
39. Europaparlamentet betonar att utvecklingsländerna i sina budgetar måste prioritera anslag till inrättande av välfungerande hälso- och sjukvårdssystem, uppbyggnad av hållbar hälso- och sjukvårdsinfrastruktur och tillhandahållande av grundläggande tjänster och kvalitetsvård. Parlamentet uppmanar EU att stödja införandet av allmän hälso- och sjukvårdsförsäkring, som kommer att garantera ett ömsesidigt ansvar för hälsorisker i utvecklingsländer.
Klimatförändringar
40. Europaparlamentet begär att EU, medlemsstaterna och alla internationella partner på ett beslutsamt sätt ska genomföra det nyligen ingångna klimatavtalet från COP21 i Paris. Parlamentet betonar att EU och övriga utvecklade länder måste fortsätta att stödja klimatåtgärder för att minska utsläppen och öka motståndskraften mot klimatförändringarnas följder i utvecklingsländer, särskilt i de minst utvecklade länderna (MUL). Parlamentet påminner om att det är mycket viktigt att tillräcklig klimatfinansiering tillhandahålls i detta sammanhang. Parlamentet stöder EU:s energiomställning och övergången till förnybar energi. Parlamentet betonar att ett misslyckande med att begränsa den globala uppvärmningen till en bra bit under 2°C kan underminera framstegen på utvecklingsområdet. Parlamentet uppmanar EU att inta en proaktiv roll i fråga om hanteringen av globala klimatutmaningar genom att fastställa strategiska prioriteringar på alla nivåer och över alla sektorer, och att fastställa och genomföra nya bindande klimat- och energieffektivitetsmål och mål för förnybar energi i linje med Parisavtalet.
41. Europaparlamentet inser att privat finansiering inte kan ersätta offentlig finansiering när det gäller klimatfinansiering. Parlamentet betonar att rapportering och redovisningsskyldighet måste vara öppen för insyn och att införandet av relevanta sociala och miljömässiga skyddsmekanismer avseende privat klimatfinansiering måste säkerställas.
Jämställdhet
42. Europaparlamentet välkomnar EU:s handlingsplan för jämställdhet 2016–2020, och uppmuntrar till övervakning och genomförande av planens mål i alla EU:s yttre åtgärder, inklusive i EU-finansierade projekt på landsnivå. Parlamentet uppmanar också EU att konkret integrera jämställdhet och kvinnors egenmakt i alla sina politikområden, inklusive i budgetar, och att säkerställa att dess yttre åtgärder bidrar till att bekämpa alla former av diskriminering, inklusive av hbt-personer.
Säkerhet
43. Europaparlamentet inser att man inte kan få till stånd en hållbar utveckling eller avskaffa fattigdom utan säkerhet. Parlamentet är också medvetet om att sambandet mellan säkerhet och utveckling är en viktig del i säkerställandet av effektivitet i EU:s yttre åtgärder.
44. Europaparlamentet understryker vikten av att kunna garantera en konsekvent politik och samordning mellan EU:s strategier för yttre åtgärder, säkerhet, försvar, handel, humanitärt bistånd och utvecklingssamarbete. Parlamentet uppmärksammar utmaningen att främja god samhällsstyrning i utvecklingsländer, och insisterar på att en konsekvent politik för utveckling bör bidra till inrättandet av rättsstatsprincipen och opartiska institutioner, samt till att stärka åtgärder som leder till avväpning och som säkerställer offentlig hälso- och sjukvård och en tryggad livsmedelsförsörjning, och till andra strategier som är relaterade till detta och som garanterar säkerhet och utveckling.
45. Europaparlamentet uppmanar EU att utöka sin kapacitet för krisförebyggande och tidiga insatser för att förstärka synergieffekterna mellan den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) och utvecklingsinstrument genom att finna en balans mellan krishantering på kort sikt och utvecklingsstrategier på längre sikt. Parlamentet anseratt inrättandet av ett nytt instrument för sambandet mellan säkerhet och utveckling skulle kunna innebära färre inkonsekvenser och en effektivare konsekvens i politiken för utveckling. Parlamentet understryker att detta instrument inte bör finansieras med medel från befintliga utvecklingsinstrument, utan med nya budgetanslag. Parlamentet begär att de regioner och länder som berörs ska få sina prioriteringar och strategier inkluderade i utarbetandet av EU:s strategier för säkerhet och utveckling. Parlamentet välkomnar användningen av den politiska ramen för krisåtgärder som ett viktigt verktyg för att möjliggöra en samsyn på kriser i ett tidigt skede. Parlamentet begär att kommissionen, utrikestjänsten och medlemsstaterna ska intensifiera sitt samarbete för att tillhandahålla en omfattande analys som underlag för ett välgrundat val mellan åtgärder inom ramen för GSFP och andra åtgärder vid krishantering.
46. Europaparlamentet anser att strategin för säkerhet och utveckling i Sahel(6), den afrikanska snabbinsatsstyrkan och den regionala handlingsplanen för Sahel 2015–2020(7) är bra exempel på ett framgångsrikt genomförande av EU:s övergripande strategi med en kombination av säkerhets-, utvecklings- och förvaltningsinsatser.
47. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta stärka kopplingarna mellan humanitärt bistånd, utvecklingssamarbete och motståndskraft mot katastrofer i syfte att möjliggöra ett mer flexibelt och effektivt svar på tilltagande behov.
o o o
48. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.