Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 114 och 194,

–   med beaktande av Parisavtalet, som ingicks i december 2015 vid den 21:a konferensen för parterna (COP 21) i FN:s ramkonvention om klimatförändringar,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 december 2011 Energifärdplan för 2050 (COM(2011)0885),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 november 2013 Fullbordande av den inre marknaden för el och utnyttjande av offentliga ingrepp på bästa sätt (C(2013)7243) och kommissionens arbetsdokument Generation Adequacy in the internal electricity market – guidance on public interventions (SWD(2013)0438),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 9 april 2014 Riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2010(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 december 2014 Kommissionens arbetsprogram 2015 – En ny start (COM(2014)0910),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 juli 2015 En ny giv för energikonsumenterna (COM(2015)0339),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 februari 2015 Åtgärdspaket för en energiunion. En ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik (COM(2015)0080),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 februari 2015 Att nå elsammanlänkningsmålet på 10 %: Att rusta Europas elnät för 2020 (COM(2015)0082),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 15 juli 2015 Inledning av ett offentligt samråd om en ny marknadsmodell för energimarknaderna (COM(2015)0340),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 23–24 oktober 2014 om ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 mars 2015 om EU:s energiunion,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 november 2015 om energiunionens styrningssystem,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter(2),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 av den 17 april 2013 om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer och om upphävande av beslut nr 1364/2006/EG och om ändring av förordningarna (EG) nr 713/2009, (EG) nr 714/2009 och (EG) nr 715/2009(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG om vilseledande marknadsföring och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder)(5),

–  med beaktade av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 256/2014 av den 26 februari 2014 om anmälan till kommissionen av projekt för investeringar i energiinfrastruktur inom Europeiska unionen, om ersättning av rådets förordning (EU, Euratom) nr 617/2010 och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 736/96(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/89/EG av den 18 januari 2006 om åtgärder för att trygga elförsörjning och infrastrukturinvesteringar(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG(8),

–  med beaktande av det tredje energipaketet,

–  med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2008 om en europeisk stadga om konsumenternas rättigheter på energiområdet(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2013 om energifärdplanen för 2050, en framtid med energi(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2014 om lokala och regionala konsekvenser av utvecklingen av smarta nät(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 oktober 2015 Mot en ny internationell klimatöverenskommelse i Paris(12),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG(13),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 september 2013 om en välfungerande inre marknad för energi(15),

–  med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 15 december 2015 På väg mot en europeisk energiunion(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 december 2015 om att nå elsammanlänkningsmålet på 10 %: Att rusta Europas elnät för 2020(17),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0214/2016), och av följande skäl:

A.  Kommissionens planer för elmarknaden måste leda till en verklig omvandling av marknaden, bidra till effektivitet, försörjningstrygghet och utveckling av förnybar energi och sammanlänkningar samt säkerställa fullbordandet av EU:s inre energimarknad.

B.  Integrationen av energimarknaderna i kombination med en integration av alla marknadsaktörer, inklusive prosumenter, kommer att bidra till att det fördragsenliga målet om en säker, ekonomiskt överkomlig, effektiv och miljövänlig energiförsörjning uppnås.

C.  För att uppnå klimat- och energimålen måste framtidens energisystem vara mer flexibla, vilket kräver investeringar i alla fyra flexibla lösningar – flexibel produktion, nätverksutveckling, efterfrågan och förvaring.

D.  Över hälften av all el inom EU produceras utan utsläpp av växthusgaser.

E.  Integrationen av elmarknaderna måste följa bestämmelserna i artikel 194 i EUF‑fördraget, enligt vilken europeisk energipolitik ska garantera en fungerande energimarknad och energiförsörjning, främja energieffektivitet och energibesparingar samt utvecklingen av förnybara energikällor och sammankopplade energinät. Fastställandet av medlemsstaternas energimix och villkoren för användningen av deras energiresurser förblir en nationell befogenhet.

F.  De positiva erfarenheterna av multilateralt samarbete kan fungera som modeller för förstärkt regionalt marknadsansvar (t.ex. samordningsinitiativ för regional säkerhet), såsom Coreso och säkerhetssamarbetet mellan systemansvariga för överföringssystemet, det pentalaterala energiforumet, högnivågruppen för sammanlänkningar i sydvästra Europa, den baltiska energimarknadens sammanlänkningsplan (Bemip), de gemensamma multinationella nordiska reserv- och balansmarknaderna samt marknadskopplingen inom Central och Östeuropa. De omfattas av regler som säkerställer att kapacitet tilldelas i tillräckligt god tid i förväg för att ge investeringssignaler om mindre förorenande anläggningar.

G.  Flera medlemsstater räknar med en otillräcklig produktionskapacitet som kommer att utgöra en risk för strömavbrott under den närmaste framtiden om inte nödvändiga reservmekanismer tas i bruk.

H.  Nationella kapacitetsmarknader gör integrationen av elmarknaderna svårare och går stick i stäv med målen i den gemensamma energipolitiken och bör endast användas som en sista utväg efter att alla andra alternativ har övervägts, bl.a. förstärkt sammanlänkning med grannländer, efterfrågestyrda åtgärder och andra former av regional marknadsintegration.

I.  Europa har åtagit sig att få till stånd en energiomställning och i synnerhet att underlätta integrationen av förnybara energikällor, vilket medför nya behov av flexibilitet och ett genomförande av marknadssystem för försörjningstrygghet.

J.  Det energitrygghetsmål som fastställs i fördragen kommer att vara mycket viktigt för konsolideringen av energiunionen, och lämpliga instrument för att säkerställa detta måste därför behållas och/eller genomföras.

K.  För att göra offentliga investeringar så effektiva som möjligt genom att vidta nödvändiga åtgärder för att skapa en säker, hållbar och konkurrenskraftig energimarknad måste Europeiska fonden för strategiska investeringar kombineras med andra specifika finansieringskällor för energi såsom Fonden för ett sammanlänkat Europa.

L.  Ökat regionalt samarbete är absolut nödvändigt och bör fungera som en katalysator för djupare marknadsintegration på europeisk nivå.

M.  Energiskatter, höga beskattningskostnader, godtycklig prisreglering, hög marknadskoncentration, administrativa bördor, subventioner samt brist på gränsöverskridande samarbete och sammanlänkningar i vissa regioner och underutnyttjad efterfrågestyrning hindrar en väl fungerande inre marknad för el och försenar en fullständig marknadsintegration av förnybara energikällor.

N.  Alla marknadsaktörer bör bidra till att balansera systemet för att säkerställa maximal säkerhet för elförsörjningen till en rimlig kostnad för samhället och ekonomin.

O.  Den medellångsiktiga ökningen i graden av sammanlänkning mellan vissa medlemsstater – till 15 % på grundval av en kostnadsnyttoanalys – som minskar befintliga flaskhalsar på ett riktat sätt, kan förbättra försörjningstryggheten och eliminera energiöar. Parlamentet betonar att det förutom det kvantitativa målet också är viktigt med öppet tillträde och tillgänglighet i sammanlänkningar om de kvarstående hindren för en fungerande europeisk elmarknad ska kunna övervinnas.

P.  Den ökande andelen variabla förnybara energikällor i elmixen kräver stabilt stöd från flexibla och miljövänliga energikällor och flexibla tekniker, såsom förvaring och efterfrågeflexibilitet.

Q.  Energilagring är ett nyckelverktyg för att skapa mer flexibla och effektiva energimarknaderna, men det finns fortfarande inte någon regleringsmekanism som gör att man kan dra nytta av ett effektivt lagringssystem.

R.  Internationella energiorganet (IEA) lade nyligen fram betydelsefulla rekommendationer i sin studie Re-Powering Markets(18).

S.  En europeisk energimarknad har, om den är väl utformad och genomförs på rätt sätt, potential att väsentligt öka Europas energitrygghet och energioberoende, i synnerhet gentemot stora leverantörer som unionen är beroende av.

T.  EU:s kvarvarande energiöar måste avskaffas utan dröjsmål för att en verklig energimarknad ska kunna skapas.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ovannämnda meddelande av den 15 juli 2015 om en ny marknadsmodell för energimarknaderna, och ställer sig bakom uppfattningen att en förändrad elmarknad i kombination med genomförandet av befintlig lagstiftning bör stärka det regionala samarbetet kring alla aspekter som rör utbudet av och efterfrågan på energi, och bör fokusera på bättre, mer decentraliserade och flexiblare marknader för att säkerställa ett välreglerat marknadsbaserat system som kan uppnå EU:s alla fastställda energi- och klimatmål för 2030.

2.  Europaparlamentet anser att de innovativa faktorer som krävt en ny energimarknadsmodell är följande:

3.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att den nya strategin för energiunionen är utformad med avsikt att EU ska bli ledande inom förnybar energi, och noterar att det kommer att krävas en grundläggande förändring av Europas elsystem för att uppnå detta mål.

4.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att den nya strategin för energiunionen medför nya fördelar för energikonsumenter, erbjuder dem många fler alternativa möjligheter för deltagande på energimarknader och garanterar ett bättre konsumentskydd.

5.  Europaparlamentet kräver att den befintliga ramen för europeiska marknader ska anpassas så att en ökad andel förnybar energi blir möjlig och befintliga luckor i det gränsöverskridande regelverket kan åtgärdas. Parlamentet betonar att en ny utformning av elmarknaden inom ramen för ett alltmer decentraliserat energisystem måste bygga på marknadsprinciper, som ska stimulera investeringar, se till att små och medelstora företag har tillträde till energimarknaden och skapa en hållbar och effektiv elförsörjning genom ett stabilt, integrerat och smart energisystem. Parlamentet anser att denna ram ska främja och belöna flexibla lagringslösningar, tekniker för efterfrågeflexibilitet, flexibel produktion, flera sammanlänkningar och ytterligare marknadsintegration, som bidrar till att främja och integrera en ökad andel förnybar energi på marknaden. Parlamentet betonar att försörjningstryggheten och utfasningen av fossila bränslen kommer att kräva en kombination av likvida kortsiktiga marknader (dagen före- och intradagsmarknader) och långsiktiga prissignaler.

6.  Europaparlamentet anser att ett fullständigt genomförande av det tredje energipaketet i alla medlemsstater är ett av de viktigaste stegen mot en europeisk energimarknad. Parlamentet uppmanar således kommissionen att säkerställa genomförandet av den nuvarande lagstiftningsramen.

7.  Europaparlamentet skulle vilja att den nya utformningen av elmarknaden är holistisk och framtidsinriktat genom att den erkänner den ökade betydelsen av så kallade prosumenter inom den decentraliserade elproduktionen med förnybar energi. Parlamentet uppmanar kommissionen att i denna kontext leda en inkluderande process i syfte att uppnå en gemensam och praktisk förståelse av prosumenter på EU-nivå. Parlamentet ber kommissionen att inkludera ett nytt kapitel om prosumenter i det reviderade direktivet om förnybar energi för att ta itu med de största hindren och öka investeringar i egenproduktion och egenförbrukning av förnybara energikällor.

8.  Europaparlamentet utgår ifrån att den bästa vägen mot en integrerad europeisk marknad för el är att strategiskt fastställa den nödvändiga integrationsnivå som bör uppnås, att återställa förtroendet bland marknadsaktörerna och i synnerhet att säkerställa ett lämpligt genomförande av befintlig lagstiftning.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vara mer aktivt delaktiga i utformningen av en flexibel och decentraliserad europeisk inre marknad för el för att öka samordningen mellan nationella övergångsstrategier och för att undvika permanenta kapacitetsmarknader och kapacitetsmekanismer som undergräver målen i artikel 114 och 194 i EUF-fördraget.

10.  Europaparlamentet anser att det går att åstadkomma en stärkt europeisk inre marknad för el baserad på starkare prissignaler på grossistmarknaden med priser som speglar verklig resursknapphet och resursöverskott, inklusive pristoppar, som tillsammans med andra åtgärder, fungerar som signaler för investeringar i ny kapacitet och flexibla tjänster. Parlamentet påminner om att omställningen till knapphetspriser leder till en ökad användning av efterfrågeflexibilitet och lagring, tillsammans med effektiv marknadstillsyn och -kontroll för att hantera risken för maktmissbruk på marknaden, framför allt för att skydda konsumenter. Parlamentet anser att konsumenternas engagemang är ett av de viktigaste målen för att åstadkomma energieffektivitet, och huruvida priser som återspeglar den faktiska resursknappheten verkligen leder till tillräckliga investeringar i elproduktionskapacitet är något som bör utvärderas med jämna mellanrum.

11.  Europaparlamentet betonar att en europeisk inre marknad för el också påverkas av importen från tredjeländer med fundamentalt olika rättsliga system och lagstiftningssystem, inklusive krav på kärnkraftssäkerhet, miljön och klimatförändringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta tillräcklig hänsyn till detta vid utarbetandet av en ny marknadsmodell för energimarknaderna för att säkerställa lika villkor för energiproducenter i och utanför EU och för att erbjuda europeiska konsumenter trygg, hållbar och ekonomiskt överkomlig energi.

12.  Europaparlamentet anser att investeringar på energiområdet kräver en stabil och långsiktigt förutsägbar ram, och att den utmaning som EU står inför är att ingjuta förtroende för de nya reglerna.

13.  Europaparlamentet efterlyser lämpliga övergångsperioder med detaljerade kostnadsnyttoanalyser för alla förslag under behandling.

14.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av en gemensam analys av systemens tillräcklighet på regional nivå som möjliggörs av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) och Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för el (ENTSO-E), och uppmanar därför systemansvariga för överföringssystemet på angränsande marknader att utarbeta en gemensam metod som godkänns av kommissionen. Parlamentet framhåller den enorma potentialen av fördjupat regionalt samarbete.

15.  Europaparlamentet betonar vikten av samordnad långsiktig planering för en effektiv utveckling av överföringsinfrastrukturen och elmarknaderna i Europa. Parlamentet uppmärksammar i denna fråga behovet av bättre regionalt samarbete och noterar framgången med befintliga regionala marknadsstrategier, såsom Nord Pool.

16.  Europaparlamentet betonar medlemsstaternas rätt att besluta om de villkor som reglerar användningen av deras energiresurser i den nationella energimix som omfattas av bestämmelserna i fördraget som föreskriver att den europeiska energipolitiken ska garantera att energimarknaden fungerar, säkerställa energiförsörjningen, främja energieffektivitet och energibesparingar samt utveckling av förnybara former av energi och främja sammankopplade energinät. Parlamentet betonar att regionalt samarbete skulle ge kostnadsbesparingar och fördelar för det europeiska energisystemet och bör bygga på ett regionalt system för en standardiserad, transparent metod för att utvärdera deras långsiktiga behov, och för att komma överens om vilka åtgärder som ska vidtas vid en elkris, i synnerhet när en sådan kris har gränsöverskridande effekter. Parlamentet uppmanar således kommissionen att föreslå en reviderad ram i detta syfte och att låta detta avspeglas i sitt lagstiftningsförslag.

17.  Europaparlamentet påminner om att de medlemsstater som väljer att använda kärnenergi bör göra det i enlighet med EU:s säkerhetsstandarder och regler för den inre energimarknaden samt regler för statligt stöd.

18.  Europaparlamentet konstaterar att energieffektiviseringar, efterfrågeflexibilitet, energilagringskapacitet och nätutveckling, särskilt genom smarta nät, effektiv användning av sammanlänkningar och ökad utbyggnad och utveckling av nationella nät, är en förutsättning för fullbordandet av den inre marknaden för el med en ökad andel förnybar energi, och erinrar om principen om ”effektivitet först” som innebär att investeringar i efterfrågesidan måste gå före investeringar i nätverk och försörjning. Parlamentet beklagar att utbyggnaden av nät inom och mellan vissa stater fortfarande uppvisar stora brister som leder till överbelastning och kraftigt begränsar nätdriftssäkerheten och den gränsöverskridande energihandeln. Parlamentet beklagar att överföringskapaciteten begränsas för att balansera den nationella produktionen och hantera interna flaskhalsar. Parlamentet kräver att målen för sammanlänkning av elnäten differentieras på regional nivå, så att verkliga marknadsflöden avspeglas, och att relevanta kostnadsnyttoanalyser av dem görs och att de utgår från Entso:s tioåriga nätutvecklingsplan för el, så länge minimimålen som fastställs för EU uppnås. Parlamentet anser därför att det också är mycket viktigt att motverka icke samordnade ringflöden, i synnerhet i den central- och östeuropeiska regionen. Parlamentet betonar att när gränsöverskridande kapacitet väl byggts upp är dess tillgänglighet lika viktig med tanke på medlemsstaternas ökade inskränkning av kapaciteten.

19.  Europaparlamentet noterar att det bör utvecklas nya strategier för att få bukt med flaskhalsar och få till stånd ett smart distributionsnät som möjliggör en smidig integration och tillhandahåller tjänster från decentraliserade producenter, prosumenter och konsumenter.

20.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för EU:s regionala mål om driftskompatibilitet. Parlamentet erkänner dock att ineffektiv användning av befintlig infrastruktur hotar målens effektivitet. Parlamentet betonar att optimal användning av befintlig infrastruktur är avgörande för en europeisk energimarknad och ber kommissionen följaktligen att ta itu med denna fråga i kommande lagstiftningsförslag.

21.  Europaparlamentet efterlyser ett optimalt genomförande och upprätthållande av ramen för den inre marknaden för el och uppmanar kommissionen och Acer att fortsätta hantera problem på grossistmarknaderna där nuvarande praxis inte överensstämmer med förordning (EG) nr 714/2009. Parlamentet uppmanar Acer att öka tillsynen över begränsningarna av den befintliga sammanlänkningskapaciteten.

22.  Europaparlamentet konstaterar att en målinriktad och ambitiös uppgradering av nät och avskaffandet av strukturell överbelastning i nätet är viktiga förutsättningar för att förverkliga den inre marknaden för el och därmed öka konkurrensen. Parlamentet anser att en konfiguration av priszoner bör diskuteras med deltagande av samtliga berörda aktörer och med hänsyn till Acer:s befogenheter liksom till granskningen av de elområden som är en del av Entso för el. Parlamentet betonar att en uppdelning av elområden som en sista utväg kan vara en lämplig marknadsekonomisk strategi som återspeglar den verkliga elbristen i vissa regioner. Parlamentet anser att i nära integrerade elnät bör beslut om uppdelning av priszoner fattas tillsammans med alla berörda grannländer för att undvika en ineffektiv användning av näten och en minskad gränsöverskridande kapacitet som är oförenlig med den inre marknaden.

23.  Europaparlamentet förstår att på grund av det låga energipriset på grossistmarknaderna och dess inverkan på investeringar, och på grund av behovet av att utveckla mekanismer som anpassar produktionskapaciteten till den flexibilitet som krävs för att möta efterfrågan, har flera medlemsstater, i brist på ett europeiskt förfarande och på grund av särdragen i sina konsumtionsmarknader, varit tvungna att utveckla kapacitetsmekanismer.

24.  Europaparlamentet är skeptiskt till rent nationella och icke marknadsbaserade kapacitetsmekanismer och marknader som är oförenliga med principen om en inre energimarknad och som leder till en snedvridning av marknaden, indirekta stöd till beprövade tekniker och höga kostnader för slutkonsumenterna. Parlamentet betonar därför att en kapacitetsmekanism i EU måste utformas på basis av gränsöverskridande samarbete efter det att grundliga studier gjorts av nödvändigheten med mekanismen, och måste vara förenlig med EU:s konkurrensregler och regler om statligt stöd. Parlamentet anser att en bättre integration av den nationella energiproduktionen i EU:s energisystem och en förstärkning av sammanlänkningar kan minska behovet av och kostnaderna för kapacitetsmekanismer.

25.  Europaparlamentet vill att gränsöverskridande kapacitetsmekanismer godkänns först när följande kriterier är uppfyllda:

26.  Europaparlamentet betonar att förutom den nya energimarknadsmodellen är den kommande översynen av direktivet om förnybara energikällor och av energieffektivitetsdirektivet mycket viktig för att tillvarata de möjligheter som energilagring erbjuder.

27.  Europaparlamentet anser att utvecklingen av nya och befintliga ellagringslösningar kommer att vara oumbärlig i energiomställningen, och att reglerna för den nya marknadsmodellen bör främja införandet av en stödram för de olika tekniker som används.

28.  Europaparlamentet anser att energilagring har många fördelar, inte minst att den tillåter efterfrågeflexibilitet, bistår i en balansering av nätet och tillhandahåller sätt att lagra överflödig produktion av förnybar energi på. Parlamentet efterlyser en översyn av den befintliga lagstiftningsramen för att främja utvecklingen av energilagringssystem och andra flexibla alternativ som gör det möjligt att mata in en större andel intermittenta förnybara energikällor – vare sig de är centraliserade eller utspridda – med lägre marginalkostnader i energisystemet. Parlamentet betonar behovet av att införa en separat resurskategori för el- eller energilagringssystem i den befintliga lagstiftningsramen med tanke på energilagringssystemens dubbla funktion – produktion och efterfrågan.

29.  Europaparlamentet vill således att den nya marknadsmodellen åtgärdar tekniska hinder och diskriminerande praxis i nätföreskrifterna för energilagring, och att avgifter och skatter tillämpas rättvist så att man undviker dubbla kostnader för laddning och urladdning av energi och får till stånd en marknad som belönar snabbreagerande flexibla resurser. Parlamentet föreslår att om och när lagringsalternativen blir fler till antalet och ekonomiskt överkomliga, kommer den logiska grunden för kapacitetsmarknader att snabbt försvinna.

30.  Europaparlamentet betonar behovet av att främja användningen av energilagringssystem och att skapa lika villkor som gör att energilagring kan konkurrera med andra flexibla alternativ, som bygger på en teknikneutral modell för energimarknaden.

31.  Europaparlamentet efterlyser således en teknikneutral modell för energimarknaden som ger olika energilagringslösningar baserade på förnybara energikällor, till exempel litium-jonbatterier, värmepumpar eller vätgasbränsleceller, möjlighet att komplettera kapaciteten för förnybar energiproduktion. Parlamentet efterlyser också inrättandet av tydligt definierade mekanismer i syfte att utnyttja överflödig produktion och inskränkningar.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra ståndpunkten om lagring i olika skeden av elkedjan, och att tillåta systemansvariga för överföringen och distributionen att investera i samt använda och utnyttja energilagringstjänster för nätbalansering och andra stödtjänster.

33.  Europaparlamentet noterar det ökade antal energi- och stödtjänster som energilagring kan erbjuda i framtiden. Parlamentet kräver därför en definition av ellagring som kan täcka dess dubbla funktion (elförbrukning och elförsörjning), och ett avskaffande av lagstiftningshinder för ellagring.

34.  Europaparlamentet kräver en översyn av det befintliga regelverket i syfte att stödja användningen av energilagringssystem och andra flexibla alternativ med målet att centraliserat eller decentraliserat mata in en större andel förnybara intermittenta energikällor med låga marginalkostnader i energisystemet.

35.  Europaparlamentet efterlyser en definition av en anordning för energilagring i elsystem som ska införlivas i den befintliga ramen.

36.  Europaparlamentet kräver att det i den befintliga ramen inrättas en separat kategori för ellagringssystem vid sidan av produktion, nätdrift och förbrukning.

37.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna kan samarbeta genom sammanlänkningar för gas och genom att samordna nationella nödåtgärder vid större avbrott i gasförsörjningen.

38.  Europaparlamentet noterar att gränsöverskridande konkurrens kan skapa fördelar för konsumenterna eftersom det finns flera energileverantörer på en decentraliserad marknad, vilket leder till att nya innovativa energitjänsteföretag uppstår.

39.  Europaparlamentet kräver en vidareutveckling av renodlade energimarknader med en rättvis fördelning av kostnader och fördelar mellan alla energianvändare och energiproducenter, som bygger på ett konsekvent genomförande av befintlig lagstiftning, en målinriktad uppgradering av överförings- och distributionsinfrastruktur, stärkt regionalt samarbete, bättre sammanlänkning, energieffektivitet, system för efterfrågeflexibilitet och lagring, och som kan ge korrekta långsiktiga signaler för att skydda elsystemet och utveckla förnybara energikällor, samtidigt som hänsyn tas till särdragen hos elmarknaderna i regioner som är isolerade från det nationella elsystemet, vilket främjar energidiversifiering och stimulerar en större konkurrens med syftet att öka försörjningstryggheten.

40.  Europaparlamentet betonar att energieffektivitet är en grundläggande princip i strategin för energiunionen, eftersom detta är ett ändamålsenligt sätt att minska utsläppen, konsumenternas utgifter och EU:s beroende av import av fossila bränslen.

41.  Europaparlamentet erkänner att energiflexibilitet och energikapacitet för närvarande behövs och bör utvärderas grundligt inom ramen för en framtidssäker marknadsmodell eftersom de kompletterar varandra.

42.  Europaparlamentet betonar att en europeisk elmarknad måste vara marknadsdriven. Parlamentet betonar i detta sammanhang att en dynamisk prisbildning har en signalerande och styrande funktion och tveklöst är viktiga för effektiviteten och således för en välfungerande elmarknad.

43.  Europaparlamentet påpekar att tidsvarierande elpriser kan utlösa flexibilitet på efterfrågesidan, vilket kan hjälpa till att balansera efterfrågan och utbud samt jämna ut variabla förnybara produktionsmönster. Parlamentet betonar i detta avseende vikten av att elpriserna speglar de faktiska elkostnaderna.

44.  Europaparlamentet konstaterar att förväntningar om kommande pristoppar kan skapa incitament för producenter och investerare att investera i flexibla lösningar såsom energilagring, energieffektivitet, efterfrågestyrning, produktionskapacitet för förnybar energi, högeffektiva moderna gaskraftverk och pumpkraftverk. Parlamentet kräver återhållsamhet i fråga om ingripande på grossistmarknaden, även i samband med höga pristoppar, och att all planerad utfasning av reglerade konsumentpriser som ligger under produktionskostnaderna beaktar behoven hos utsatta konsumenter som riskerar energifattigdom.

45.  Europaparlamentet betonar att förnybara energikällor måste integreras fullt ut på elmarknaden. Parlamentet efterlyser åtgärder som stimulerar och maximerar ett inkluderande av dessa i balanseringstjänster, och anser att förkortade stängningstider, handelsintervaller som är anpassade till avräkningsperioden och möjlighet för producenter i olika medlemsstater att lämna aggregerade bud, verkligen skulle bidra till att detta mål uppnås.

46.  Europaparlamentet kräver en integration av den inre marknaden och balanserings- och reservtjänsterna genom att likviditet och gränsöverskridande handel i alla marknadstidsramar främjas. Parlamentet vill att åtgärder för att nå målmodellens ambitiösa mål när det gäller intradagen och balansmarknaderna ska påskyndas, med början i en harmonisering av stängningstiderna och energiprodukterna.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lämna in förslag som tillåter instrument att minska inkomstrisken från 20 till 30 år, så att investeringar i ny koldioxidsnål produktion verkligen drivs av marknaden, till exempel saminvesteringar med avtalsbunden riskfördelning mellan stora konsumenter och elproducenter, eller av en marknad för långsiktiga avtal som bygger på en genomsnittlig prissättning för kostnaderna.

48.  Europaparlamentet kräver att tjänster för elförsörjning och stödtjänster tilldelas på grundval av en fri marknad. Parlamentet anser att en sådan öppen upphandling bör, oavsett om den är nationell eller gränsöverskridande, vara teknikneutral och även göra det möjligt för systemansvariga för lagring att delta.

49.  Europaparlamentet står bakom en ökad andel förnybar energi i EU. Parlamentet betonar betydelsen av stabila och kostnadseffektiva stödsystem för förnybar energi vad gäller investeringar på lång sikt, och av system som är fortsatt flexibla och anpassningsbara på kort sikt och anpassade till nationella behov och förhållanden som möjliggör en utfasning av subventioner för mogen teknik för förnybar energi. Parlamentet välkomnar att ett antal former av teknik för förnybar energi snabbt är på väg att kostnadsmässigt kunna konkurrera med konventionella produktionsformer. Parlamentet noterar att det är viktigt att se till att stödsystem är väl utformade och att eventuella effekter på energiintensiva industrier som riskerar koldioxidläckage minimeras.

50.  Europaparlamentet betonar vikten av digital teknik som sänder prissignaler så att efterfrågerespons kan fungera som en källa till flexibilitet. Parlamentet efterlyser således en ambitiös strategi för att digitalisera energisektorn, från införande av intelligenta nät och intelligenta mätare till utveckling av mobila applikationer, onlineplattformar och datanav.

51.  Europaparlamentet framhåller att medlemsstaterna enligt ramen för 2020 måste uppfylla särskilda kvantitativa mål för andelen förnybar energi i den slutliga energiförbrukning, oavsett marknadssituation, och betonar därför hur viktigt det är att förnybar energi främjas genom åtgärder som är inriktade på konkurrens och kostnadseffektivitet, samtidigt som man är medveten om att det finns många olika förnybara tekniker som är i olika mognadsstadier och har olika egenskaper, och att en standardlösning för alla därför inte kan tillämpas. Parlamentet påminner i detta avseende om betydelsen av EU:s utsläppshandelssystem och betraktar investeringsfrämjande åtgärder som ett mer marknadsanpassat alternativ än fasta inmatningspriser och generella prioriteringsregler.

52.  Europaparlamentet vidhåller att med tanke på den allt högre tekniska mognadsgraden för och den breda spridningen av förnybar energi bör bidragsreglerna vara marknadsbaserade, som t.ex. inmatningspremier, för att hålla nere energikonsumenternas kostnader.

53.  Europaparlamentet varnar för att blanda ihop försörjningsmål och klimatpolitiska mål. Parlamentet kräver en konsekvent förstärkning av utsläppshandelssystemet och en ny marknadsmodell för att åstadkomma mer flexibilitet så att koldioxid- och bränslepriser bättre kan stödja ett ökat utnyttjande av förnybar energi i framtiden.

54.  Europaparlamentet påminner om att från och med 2016 kräver riktlinjerna för statligt stöd från 2014 att stora producenter av el från förnybara energikällor tar ett balanseringsansvar, vilket definieras som en skyldighet för producenter att kompensera för kortsiktiga avvikelser från tidigare leveransåtaganden då det finns en intradagsmarknad. Parlamentet betonar att vid avvikelse från den färdplan som den systemansvarige har anmält bör ett lämpligt kompenserande energipris tas ut. Parlamentet påminner om bestämmelserna i direktivet om förnybara energikällor, som ger förnybar energi prioriterat tillträde till näten och prioriterad inmatning i dem. Parlamentet föreslår att dessa bestämmelser utvärderas och ses över efter det att en ny marknad för el har förverkligats som ger mer enhetliga konkurrensvillkor och tar mer hänsyn till särdragen i produktionen av förnybar energi.

55.  Europaparlamentet kräver, med hänsyn till subsidiaritetsprincipen, att medlemsstaterna, vid ett ökat utnyttjande av förnybar energi, samordnar sina insatser med början på regional nivå, för att skapa ekonomiskt effektiva energimarknader i syfte att nå de gemensamma europeiska målen och stärka stabiliteten i nätet. Parlamentet anser att en medlemsstat inte bör kunna fatta ensidiga beslut som har en betydande inverkan på grannländerna utan en bredare diskussion och samarbete på regional nivå eller EU-nivå. Parlamentet påminner om att förnybara energikällor i de flesta fallen har en stark lokal förankring. Parlamentet uppmanar kommissionen att verka för en mer enhetlig europeisk ram för att främja förnybar energi.

56.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att överväga ett regelverk där slutanvändarna uppmuntras att producera egen el och lagra energi lokalt.

57.  Europaparlamentet är övertygat om att vid sidan av förnybar energi kommer alla säkra och hållbara energikällor i elproduktionen att fortsätta spela en viktig roll för att nå målet om en gradvis minskning av koldioxidutsläppen i enlighet med det senaste globala klimatavtalet COP21.

58.  Europaparlamentet betonar vikten av samordning på EU-nivå för att fastställa koncessionssystem för användning av vattenkraft och för att öppna sektorn för konkurrens, i syfte att undvika snedvridningar på marknaden och gynna en effektiv användning av resurserna.

59.  Europaparlamentet noterar att en omorganisering av elmarknaden kommer att uppfylla konsumenternas förväntningar i och med de verkliga fördelar som användningen av ny teknik ger, särskilt när det gäller förnybar energi med låga koldioxidutsläpp, vilket leder till ömsesidigt beroende mellan EU:s medlemsstater i fråga om energitrygghet.

60.  Europaparlamentet understryker att konventionell produktion av baslastel, vid avsaknad av ett fullständigt sammanlänkat elnätsystem med adekvata lagringsmöjligheter, är fortsatt viktig för en trygg elförsörjning.

61.  Europaparlamentet betonar att det lokala och regionala ansvaret som de systemansvariga för distributionen och överföringen har för energiunionen måste beaktas i större utsträckning eftersom energilandskapet decentraliseras alltmer och 90 % av de förnybara energikällorna är sammanlänkade med distributionsnätet och de systemansvariga för distributionen är lokalt förankrade. Parlamentet påminner om vikten av att alla medlemsstater genomför kraven i det tredje energipaketet beträffande uppdelningen av överförings- och distributionssystemen, särskilt mot bakgrund av den ökade roll som de systemansvariga för distributionen har vad gäller tillgång till och hantering av uppgifter. Parlamentet betonar att kontakterna mellan de systemansvariga för överföringen och de systemansvariga för distributionen måste beaktas i större utsträckning. Parlamentet anser att genomförandet av lämpliga affärsmodeller, särskild infrastruktur och harmoniserat stöd skulle kunna gynna en effektiv snabbstart för efterfrågeflexibilitet i alla medlemsstater samt över gränserna.

62.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta de rättsliga och administrativa mekanismer som krävs för att främja lokalsamhällens engagemang i energiproduktionen, genom att de blir delaktiga i mindre projekt för förnybar elproduktion.

63.  Europaparlamentet betonar att i de flesta fall matas förnybar energi in på distributionssystemnivå, nära förbrukningsnivån, och kräver därför att den roll som de systemansvariga för distributionen har som marknadsförmedlare stärks och knyts närmare arbetet med att utforma det europeiska regelverket och de berörda organen när det gäller att utarbeta riktlinjer för frågor som rör deras intresse som t.ex. efterfrågestyrning, flexibilitet och lagring, och efterlyser ett närmare samarbete mellan de systemansvariga för distributionen och de systemansvariga för överföring på EU‑nivå.

64.  Europaparlamentet kräver att man skapar incitament för nödvändiga investeringar i teknik för smarta nät och i distributionssystem för att bättre integrera en ökad mängd förnybar energi och för att vara bättre förberedd för digitalisering. Parlamentet anser i detta sammanhang att de systemansvariga för distributionen måste ges en större roll vid datainsamling och datadelning, och att uppgiftsskyddet måste säkerställas i alla lägen, samtidigt som hänsyn tas till erfarenheterna i länder där smarta mätare införts fullt ut.

65.  Europaparlamentet betonar vikten av ett regionalt perspektiv vid uppbyggnaden av den elinfrastruktur som saknas och som är avgörande för en trygg och hållbar elförsörjning för att eliminera överbelastningen i elnätet och fullborda den inre energimarknaden.

66.  Europaparlamentet ser på de systemansvariga för distributionen som neutrala marknadsförmedlare som får data från olika källor, som de sedan på ett icke-diskriminerande sätt kan ställa till berättigade tredje parters förfogande, efter det att konsumenten gett sitt samtycke – konsumenten garanteras på så sätt fortsatt kontroll över sina uppgifter. Parlamentet anser att de systemansvariga för distributionen gynnar marknadsutvecklingen och spelar en allt viktigare roll som aktiva systemhanterare, tekniska drivkrafter, dataadministratörer och innovatörer. Parlamentet anser att det krävs tydliga regler för att säkerställa att de systemansvariga för distributionen agerar neutrala marknadsförmedlare. Parlamentet påpekar att de systemansvariga för distributionen, bland övriga marknadsaktörer, också kan stödja lokala myndigheter genom att förse dem med uppgifter för att möjliggöra energiöverföring inom deras områden.

67.  Europaparlamentet betonar behovet av att på alla beslutsnivåer påskynda beviljandet av tillstånd för energiinfrastrukturprojekt.

68.  Europaparlamentet anser att det är viktigt med ett förstärkt samarbete inom och mellan regioner under samordning av Acer och i samarbete med Entso-E, i synnerhet i utvärderingen av gränsöverskridande effekter, men utan att medlemsstaterna för den skull avsäger sig ansvaret för försörjningstryggheten. Parlamentet betonar att gränsöverskridande samarbete och sammanlänkningar är nyckeln till att säkerställa försörjningstryggheten.

69.  Europaparlamentet välkomnar Acers arbete och kräver att byrån får tillräckliga finansiella och mänskliga resurser för att kunna fullgöra sina nuvarande och framtida uppgifter och skyldigheter, och för att utforma strategiska planer för sin verksamhet inom en medellång tidsram.

70.  Europaparlamentet framhåller vikten av en effektiv, opartisk och fortlöpande övervakning av de europeiska energimarknaderna som ett viktigt verktyg för att säkerställa en verklig inre energimarknad som kännetecknas av fri konkurrens, adekvata prissignaler och försörjningstrygghet. Parlamentet understryker Acers betydelse i detta avseende och ser fram emot kommissionens ståndpunkt om nya och utökade befogenheter för Acer i gränsöverskridande frågor.

71.  Europaparlamentet uppmanar Acer att stödja och samordna insatser för ett ökat regionalt samarbete kring systemsäkerhet och systemtillräcklighet. Parlamentet anser att överföringen av befogenheter vad gäller frågor om försörjningstrygghet till överstatliga instanser endast bör ske om det tydligt gynnar hela elsystemet och åtföljs av tillräcklig ansvarsskyldighet.

72.  Europaparlamentet kräver att Acer ges beslutande befogenheter vid samordningen av ett ökat regionalt samarbete i gränsöverskridande och interregionala frågor, särskilt i samband med samordningsinitiativ för regional säkerhet, med målet att optimera förvaltningen av energiresurser, och att en sådan samordning ska tillåta nationella egenheter, vara kostnadsbaserad och uppfylla marknadens kriterier samt tillåta en utveckling av adekvata verktyg för att effektivt övervaka energimarknaden och förverkliga energiunionen utan att en ny supermyndighet behöver inrättas.

73.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionens förslag till en ny marknadsmodell för energimarknaderna endast gäller elsektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera möjligheten att se över marknadsmodellen för naturgasmarknaderna för att möta de utmaningar som gassektorn står inför (t.ex. ändra efterfrågan på gas inom EU, strandade tillgångar och prissättningssystem, ytterligare marknadsintegration och vilka respektive roller Acer och det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för gas (Entso för gas) ska ha.

74.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaterna.

(1) EUT C 200, 28.6.2014, s. 1. (2) EUT L 211, 14.8.2009, s. 1. (3) EUT L 211, 14.8.2009, s. 15. (4) EUT L 115, 25.4.2013, s. 39. (5) EUT L 149, 11.6.2005, s. 22. (6) EUT L 84, 20.3.2014, s. 61. (7) EUT L 33, 4.2.2006, s. 22. (8) EUT L 304, 22.11.2011, s. 64. (9) EUT C 286 E, 27.11.2009, s. 24. (10) EUT C 36, 29.1.2016, s. 62. (11) Antagna texter, P7_TA(2014)0065. (12) Antagna texter, P8_TA(2015)0359. (13) EUT L 140, 5.6.2009, s. 16. (14) EUT L 211, 14.8.2009, s. 55. (15) EUT C 93, 9.3.2016, s. 8. (16) Antagna texter, P8_TA(2015)0444. (17) Antagna texter, P8_TA(2015)0445. (18) http://www.iea.org/publications/freepublications/publication/REPOWERINGMARKETS.pdf