Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna(1), särskilt artikel 30.7,

–  med beaktande av kommissions rapport till Europaparlamentet och rådet av den 3 december 2015 om transfetter i livsmedel och i EU-befolkningens samlade kostintag (COM(2015)0619),

–  med beaktande av det gemensamma forskningscentrumets rapport Trans fatty acids in Europe: where do we stand? A synthesis of the evidence: 2003-2013,

–  med beaktande av det vetenskapliga yttrandet från 2009 från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) med rekommendationer för intag av transfetter,

–  med beaktande av WHO:s publikationer The effectiveness of policies for reducing dietary transfat: a systematic review of the evidence(2), Eliminating trans fats in Europe – A policy brief(3) och Effects of trans-fatty acid intake on blood lipids and lipoproteins: a systematic review and meta-regression analysis(4),

–  med beaktande av frågorna till rådet och kommissionen om transfetter (O-000105/2016 – B8-1801/2016 och O-000106/2016 – B8-1802/2016),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Transfetter är en särskild typ av omättade fetter.

B.  Transfetter finns naturligt i livsmedel som erhålls från idisslare, såsom mejeriprodukter och kött, och i vissa växter och produkter av vegetabiliskt ursprung (purjolök, ärter, sallad, rapsolja), men i huvudsak hittar man dem i industriellt framställda delvis härdade vegetabiliska oljor (växtoljor till vilka man har tillsatt väteatomer och som används för stekning, bakning och i bearbetade livsmedel för att förlänga hållbarheten).

C.  Det största intaget av transfetter sker därför vid konsumtion av industriellt framställda delvis härdade vegetabiliska oljor som industrin använder i många olika drycker och livsmedel (såväl färdigförpackade som oförpackade, såsom livsmedel som säljs i lösvikt eller som serveras i restaurang- och cateringtjänster).

D.  Efsa konstaterade 2010 att effekterna av transfetter från idisslare liknar effekterna av transfetter från industriella produkter.

E.  Fett från idisslare innehåller 3–6 procent transfetter.

F.  Den mänskliga konsumtionen av naturligt förekommande transfetter är i allmänhet låg, och WHO indikerar att dessa naturligt förekommande transfetter sannolikt inte utgör någon hälsorisk vid en normal kosthållning på grund av det jämförelsevis låga intaget.

G.  Denna resolution avser endast industriellt framställda fettsyror.

H.  Många restauranger och snabbmatskedjor använder transfetter för fritering eftersom de är billiga och kan återanvändas många gånger i kommersiella fritöser.

I.  Ytterligare transfetter tillsätts eller bildas när vissa typer av livsmedel tillreds (till exempel kex, kakor, salta snacks och friterade livsmedel).

J.  Den utbredda konsumtionen av industriellt framställda delvis härdade vegetabiliska oljor har associerats med ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar (mer än någon annan långsiktig faktor), infertilitet, endometrios, gallsten, Alzheimers sjukdom, diabetes, fetma och vissa cancersjukdomar.

K.  De europeiska myndigheterna bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att bekämpa orsakerna till fetma.

L.  Ett högt intag av transfetter ökar risken att utveckla kranskärlssjukdom (mer än något annat näringsämne, räknat per kalori) – en sjukdom som lågt räknat orsakar ungefär 660 000 dödsfall om året i EU, det vill säga ungefär 14 procent av alla dödsfall.

M.  Efsa rekommenderar att intagen av transfetter bör vara så låga som möjligt i en näringsmässigt adekvat kost(5).

N.  WHO rekommenderar mer specifikt att konsumtionen av transfetter bör vara mindre än en procent av det dagliga energiintaget(6).

O.  Det amerikanska livsmedelsverket FDA konstaterade i juni 2015 att delvis härdade oljor i allmänhet inte anses säkra för användning i livsmedel.

P.  Tillgången till uppgifter för hela EU är begränsad, men i en färsk undersökning sammanställs uppgifter från nio EU-länder där det visar sig att det dagliga genomsnittsintaget av transfetter är mindre än en procent av det dagliga energiintaget, men att högre intag förekommer i vissa befolkningsgrupper i vissa av dessa medlemsstater(7).

Q.  Trots en rapporterad minskning av transfetter i vissa livsmedel bekräftar en analys av de senaste allmänt tillgängliga uppgifterna att det fortfarande finns ett antal livsmedel med höga halter av transfetter, det vill säga mer än 2 gram transfett per 100 gram fett (till exempel kakor och popcorn med runt 40–50 gram transfett per 100 gram fett, liksom oförpackade livsmedel såsom bageriprodukter) på vissa livsmedelsmarknader i EU.

R.  Internationella undersökningar visar att åtgärder för att begränsa halten av transfetter i livsmedel innebär minskade transfettnivåer utan att den totala fettmängden ökar. Sådana åtgärder är genomförbara, uppnåeliga och kommer sannolikt att ha en positiv effekt på folkhälsan.

S.  Det sorgliga faktum att endast var tredje konsument i EU har kännedom om transfetter tyder på att märkningsåtgärderna inte har varit effektiva och att man behöver arbeta mer med upplysning via utbildningssystemet och i mediekampanjer.

T.  Halten av transfetter i livsmedel regleras inte i EU:s lagstiftning, och det finns inte heller något krav på märkning.

U.  I Österrike, Danmark, Lettland och Ungern finns det lagstiftning som begränsar halten av transfetter i livsmedel, medan de flesta andra medlemsstater har valt frivilliga åtgärder, såsom självreglering, kostrekommendationer eller sammansättningskriterier för vissa traditionella produkter.

V.  Det finns bevis för att Danmarks införande 2003 av lagstadgade gränser för halter av industriellt framställda transfetter, som innebar en nationell gräns på två procent för transfetter i oljor och fetter, har varit framgångsrikt och avsevärt minskat antalet dödsfall till följd av hjärt-kärlsjukdomar(8).

W.  Att leta efter delvis härdade oljor i ingrediensförteckningarna på färdigförpackade livsmedel är det enda sättet för konsumenter att identifiera produkter som kan innehålla transfetter. Med gällande EU-bestämmelser kan det vara förvirrande för konsumenterna att förstå skillnaden mellan delvis härdade oljor (som innehåller transfetter men även andra fettsyror) och helt härdade oljor (som inte innehåller transfetter, utan bara mättade fettsyror) då denna information enligt förordning (EU) nr 1169/2011 måste anges i ingrediensförteckningen för färdigförpackade livsmedel.

X.  Nyligen genomförda undersökningar har visat att personer med högre socioekonomisk status har sundare kostvanor än personer med lägre socioekonomisk status och att denna skillnad har ökat i takt med de växande sociala skillnaderna.

Y.  Transfetter tenderar att användas främst i billigare livsmedel, och eftersom människor med lägre inkomster oftare köper billigare livsmedel med högre halter av transfetter ökar risken för allt större ojämlikheter i hälsa.

Z.  Lämpliga beslut bör fattas på EU-nivå för att minska intaget av industriella transfetter.

AA.  Hälsoorganisationer, konsumentföreningar, sammanslutningar för vårdpersonal samt livsmedelsföretag har med kraft uppmanat(9) kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag som begränsar mängden industriella transfetter i livsmedel till en liknande nivå som den som de danska myndigheterna har fastställt (dvs. 2 g transfetter per 100 g fett).

1.  Europaparlamentet påminner om att transfetter är en prioriterad fråga för parlamentet, och uttrycker på nytt sin oro över hälsoriskerna med transfetter för människor.

2.  Europaparlamentet framhåller att USA redan har aviserat att livsmedelstillverkare från mitten av 2018 måste avlägsna delvis härdade oljor från produkter som säljs på dess inhemska marknad, mot bakgrund av slutsatsen från 2015 om att transfetter i allmänhet inte anses vara säkra.

3.  Europaparlamentet påminner om att gränser för transfetter bevisligen kan ge snabba och omfattande hälsovinster. Parlamentet understryker i detta sammanhang Danmarks framgångsrika erfarenhet av att 2003 införa en nationell gräns på två procent för halter av transfetter i oljor och fetter.

4.  Europaparlamentet betonar att majoriteten av EU:s befolkning – särskilt de mest utsatta befolkningsgrupperna – saknar information om transfetter och hälsokonsekvenserna av att konsumera dem, vilket kan hindra konsumenter från att göra välgrundade val.

5.  Europaparlamentet är oroat över att sårbara grupper, inklusive lågutbildade och personer med lägre socioekonomisk status, och barn är mer benägna att äta livsmedel som innehåller mer transfetter.

6.  Europaparlamentet konstaterar att alla befintliga strategier för att minska transfetter verkar vara knutna till avsevärda minskningar av halten av transfetter i livsmedel, och beklagar avsaknaden av ett harmoniserat tillvägagångssätt på EU-nivå i fråga om transfetter. Parlamentet betonar att enskilda åtgärder på medlemsstatsnivå kommer att skapa ett lapptäcke av bestämmelser, vilket skulle kunna leda till att hälsoeffekterna skiljer sig åt från en medlemsstat till en annan, och dessutom stå i vägen för en smidigt fungerande inre marknad och innovation i livsmedelsindustrin.

7.  Europaparlamentet anser att åtgärder därför inte bör vidtas enbart på nationell nivå, utan att EU-åtgärder behövs för att avsevärt minska det genomsnittliga intaget av transfetter.

8.  Europaparlamentet påpekar att enligt WHO(10) är en strategi för märkning av transfetter troligtvis den åtgärd som kostar mest att genomföra i praktiken, medan de ekonomiska konsekvenserna av ett förbud mot transfetter har varit minimala i de länder som har infört ett sådant förbud, eftersom genomförande- och övervakningskostnaderna är låga.

9.  Europaparlamentet anser att konsumenternas bristande medvetenhet om de negativa hälsoeffekterna av transfetter gör att en obligatorisk märkning av transfetter är ett viktigt men otillräckligt verktyg jämfört med obligatoriska gränser för att minska EU-befolkningens intag av transfetter.

10.  Europaparlamentet påpekar dessutom i detta avseende att en märkning av transfetter endast berör vissa livsmedel, och att oförpackade livsmedel och restaurangmat inte berörs.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så fort som möjligt fastställa ett EU-rättsligt gränsvärde för industriellt framställda transfetter (både som ingredienser och som slutprodukter) i alla livsmedel för att minska alla befolkningsgruppers intag av transfetter.

12.  Europaparlamentet begär att ett sådant förslag ska läggas fram inom två år.

13.  Europaparlamentet begär att ett sådant förslag ska åtföljas av en konsekvensbedömning med en uppskattning av kostnaderna för industrin att ta fram hälsosammare produkter till följd av ett obligatoriskt gränsvärde och risken för att dessa kostnader överförs på konsumenterna.

14.  Europaparlamentet noterar i detta sammanhang kommissionens tillkännagivande att den kommer att genomföra en ingående konsekvensbedömning för att utvärdera kostnaderna och fördelarna med de olika gränsvärdesalternativen, och uppmanar kommissionen att ta särskild hänsyn till effekten på små och medelstora företag.

15.  Europaparlamentet uppmanar livsmedelsindustrin att prioritera alternativa lösningar som respekterar hälso- och miljönormerna, såsom användning av förbättrade oljor, nya metoder för att modifiera fetter och kombinationer av ingredienser som substitut för transfetter (fibrer, cellulosa, stärkelse, proteinblandningar m.m.).

16.  Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna för att öka kostkunskaperna, uppmuntra konsumenterna och ge dem möjlighet att välja mer hälsosamma livsmedel samt arbeta med industrin för att uppmuntra till utvecklingen av hälsosammare produkter.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 304, 22.11.2011, s. 18. (2) Bulletin of the World Health Organization 2013, 91:262–269H. (3) http://www.euro.who.int/__data/assets/pdf_file/0010/288442/Eliminating-trans-fats-in-Europe-A-policy-brief.pdf?ua=1. (4) http://apps.who.int/iris/bitstream/10665/246109/1/9789241510608-eng.pdf. (5) EFSA Journal 2010; 8(3):1461. (6) http://apps.who.int/iris/bitstream/10665/42665/1/WHO_TRS_916.pdf?ua=1 pg89, WHO/FAO technical report series 916. (7) Mouratidou m.fl. Trans fatty acids in Europe: where do we stand? JRC Science and Policy Reports 2014 doi:10.2788/1070. (8) Brandon J. m.fl. Denmark’s policy on artificial trans fat and cardiovascular disease, Am J Prev Med 2015. (9) http://www.beuc.eu/publications/open_letter_industrially_produced_tfas_freeeu.pdf. (10) Eliminating trans fats in Europe: A policy brief, s. 6.