Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den begäran om upphävande av Jean-François Jalkhs immunitet som översändes den 14 april 2016 av Frankrikes minister med ansvar för rättsliga frågor med anledning av den förundersökning som inletts mot Jean‑François Jalkh vid Nanterres regionala domstol (med referensnr 14142000183) i en grupptalan från föreningen ”Maison des potes – Maison de l’égalité” på grund av offentlig uppvigling till rasrelaterad eller religiös diskriminering, och som tillkännagavs i kammaren den 8 juni 2016,

–  efter att ha hört Jean-François Jalkh i enlighet med artikel 9.5 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013(1),

–  med beaktande av artikel 26 i Republiken Frankrikes konstitution, ändrad genom konstitutionell lag nr 95-880 av den 4 augusti 1995,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0318/2016), och av följande skäl:

A.  Den allmänna åklagaren vid appellationsdomstolen i Versailles har begärt att den parlamentariska immuniteten för en ledamot av Europaparlamentet, Jean-François Jalkh, upphävs med anledning av rättsliga åtgärder till följd av ett påstått brott.

B.  Frågan om upphävande av Jean-François Jalkhs immunitet rör det påstådda brottet offentlig uppvigling till diskriminering på grund av nationalitet, ras eller religion i ord, skrift, bild eller offentliga elektroniska kommunikationsmedel – ett brott som fastställs i fransk lagstiftning, närmare bestämt artiklarna 24.8, 23.1 och 42 i lagen av den 29 juli 1881 samt artikel 93.3 i lag nr 82-652 av den 29 juli 1982, och straffbeläggs i artikel 24.8, 24.10, 24.11 och 24.12 i lagen av den 29 juli 1881 samt artikel 131-26.2 och 131‑26.3 i strafflagen.

C.  Jean-François Jalkh anklagades för detta av föreningen ”Maison des potes – Maison de l’égalité” i ett klagomål som lämnades in till Nanterres regionala domstol den 22 maj 2014.

D.  Klagomålet rörde uttalanden i en broschyr med titeln ”Liten praktisk vägledning för folkvalda i Nationella fronten på kommunal nivå”, publicerad den 19 september 2013 och uppladdad på Nationella frontens officiella webbplats den 30 november 2013. I denna broschyr uppmanades de blivande kommunfullmäktigeledamöterna från Nationella fronten efter valet den 23 och 30 mars 2014 att, från det första sammanträdet i nya kommunfullmäktige, rekommendera att den ”nationella prioriteten” ska gälla – dvs. att den franska befolkningen ska prioriteras – vid tilldelning av subventionerat boende. Jean-François Jalkh var Nationella frontens ansvarige utgivare och hade det redaktionella ansvaret för partiets samtliga webbplatser.

E.  I artikel 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier anges att Europaparlamentsledamöterna vad avser deras egen stats territorium ska åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land.

F.  I artikel 26 i Frankrikes konstitution föreskrivs att ledamöter av Frankrikes parlament inte får lagföras, bli föremål för utredning, häktas, kvarhållas eller dömas på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt uppdrag.

G.  Räckvidden för immuniteten för ledamöter av Frankrikes parlament motsvarar i själva verket räckvidden för Europaparlamentsledamöternas immunitet enligt artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier. Domstolen har konstaterat att ett yttrande av en ledamot av Europaparlamentet omfattas av immunitet endast om ledamoten har gjort det ”under utövandet av sitt ämbete”. Det måste således föreligga ett samband mellan yttrandet och ämbetet som parlamentsledamot. Detta samband måste vara direkt och uppenbart.

H.  Jean-François Jalkh var inte ledamot av Europaparlamentet när det påstådda brottet ägde rum, dvs. den 19 september och den 30 november 2013, men det påstått anstötliga materialet fanns fortfarande den 23 juni och den 2 oktober 2014 att tillgå för den som så önskade.

I.  Det är helt uppenbart att det inte föreligger något samband mellan anklagelserna och Jean-François Jalkhs ämbete som ledamot av Europaparlamentet. Anklagelserna rör i stället verksamhet av rent nationell eller regional karaktär, med tanke på att uttalandena riktades till blivande kommunfullmäktigeledamöter inför lokalvalet den 23 och 30 mars 2014, och Jalkhs befattning som Nationella frontens ansvarige utgivare, med redaktionellt ansvar för partiets samtliga webbplatser.

J.  De påstådda handlingarna rör inte vare sig yttranden som ledamoten av Europaparlamentet gjort eller röster han avlagt under utövandet av sitt ämbete i den mening som avses i artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

K.  Det saknas skäl att misstänka att den förundersökning som inletts med anledning av ett klagomål från föreningen ”Maison des potes – Maison de l’égalité” (inlämnat innan Jean-François Jalkh tillträdde som ledamot av Europaparlamentet) syftar till att skada Jalkhs parlamentariska verksamhet (fumus persecutionis).

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Jean-François Jalkhs immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till Republiken Frankrikes justitieminister och till Jean‑François Jalkh.

(1) Domstolens dom av den 12 maj 1964, Wagner/Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28, domstolens dom av den 10 juli 1986, Wybot/Faure m.fl., 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C-200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C‑163/10, ECLI:EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23.