Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2016/2052(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0316/2016

Ingivna texter :

A8-0316/2016

Debatter :

PV 21/11/2016 - 15
CRE 21/11/2016 - 15

Omröstningar :

PV 22/11/2016 - 5.8
CRE 22/11/2016 - 5.8
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2016)0435

Antagna texter
PDF 293kWORD 56k
Tisdagen den 22 november 2016 - Strasbourg Slutlig utgåva
Europeisk försvarsunion
P8_TA(2016)0435A8-0316/2016

Europaparlamentets resolution av den 22 november 2016 om en europeisk försvarsunion (2016/2052(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Lissabonfördraget,

–  med beaktande av avdelning V i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artikel 42.6 i EU-fördraget om permanent strukturerat samarbete,

–  med beaktande av artikel 42.7 i EU-fördraget om försvarsalliansen,

–  med beaktande av protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen,

–  med beaktande av protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 18 december 2013 och den 25−26 juni 2015,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 25 november 2013 och den 18 november 2014 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 april 2016 om EU i en föränderlig global miljö – en mer sammankopplad, omtvistad och komplex värld(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om EU:s klausuler om ömsesidigt försvar och solidaritet: politiska och operativa dimensioner(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2009 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2004–2008(3), där det i punkt 89 fastställs att ”de grundläggande rättigheterna inte upphör att gälla vid militärförläggningens grindar utan gäller i lika hög grad för medborgare i uniform”, och rekommenderas att ”medlemsstaterna ser till att de grundläggande rättigheterna även respekteras inom de väpnade styrkorna”,

–  med beaktande av slutsatserna från den interparlamentariska konferensen om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) i Haag den 8 april 2016, i Luxemburg den 6 september 2015, i Riga den 6 mars 2015, i Rom den 7 november 2014, i Aten den 4 april 2014, i Vilnius den 6 september 2013, i Dublin den 25 mars 2013 och i Pafos den 10 september 2012,

–  med beaktande av det uttalande som vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik nyligen gjorde vid Gymnichmötet mellan EU:s utrikesministrar den 2 september 2016, där hon på nytt betonade medlemsstaternas möjligheter att göra konkreta framsteg på försvarsområdet,

–  med beaktande av dokumentet Delade visioner, gemensamma åtgärder: Ett starkare Europa – En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik, som presenterades av vice ordföranden/den höga representanten den 28 juni 2016,

–  med beaktande av lägesrapporten av den 7 juli 2014 från vice ordföranden/den höga representanten och chefen för Europeiska försvarsbyrån om genomförandet av Europeiska rådets slutsatser från december 2013,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 juli 2013 Mot en mer konkurrenskraftig och effektiv försvars- och säkerhetssektor (COM(2013)0542),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 24 juni 2014 En ny strategi för europeiskt försvar,

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 8 maj 2015 om genomförandet av dess meddelande om försvaret,

–  med beaktande av utvärderingarna av direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader och anläggningsarbeten, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och av direktiv 2009/43/EG om överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 8 juli 2016 från ordförandena för Europeiska rådet och kommissionen och Natos generalsekreterare,

–  med beaktande av vice ordförandens/den höga representantens och kommissionens gemensamma meddelande av den 11 december 2013 EU:s övergripande strategi för externa konflikter och kriser (JOIN(2013)0030) och rådets relaterade slutsatser av den 12 maj 2014,

–  med beaktande av uttalandet från Italiens försvars- och utrikesministrar av den 10 augusti 2016 där ett ”försvarets Schengenområde” efterlystes,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från Tysklands och Frankrikes utrikesministrar av den 28 juni 2016 om ett starkt Europa i en osäker värld,

–  med beaktande av Förenade kungarikets eventuella utträde ur EU,

–  med beaktande av resultaten från Eurobarometer 85.1 från juni 2016,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från budgetutskottet, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd samt utskottet för konstitutionella frågor (A8-0316/2016), och av följande skäl:

A.  Säkerhetssituationen i och omkring Europa har avsevärt försämrats under de senaste åren och har skapat besvärliga och extrema utmaningar, som inget land och ingen organisation kan hantera på egen hand. Europa upplever i större utsträckning än någonsin hotet från terrorism på sitt territorium, samtidigt som terrorismen och det ständiga våldet i Nordafrika och Mellanöstern fortsätter att breda ut sig. Solidaritet och motståndskraft kräver ett enat EU som agerar samfällt och systematiskt i samråd med sina allierade och med partnerländer och tredjeländer. Att vidta förebyggande insatser, utbyta känslig säkerhetsrelaterad information, få ett slut på väpnade konflikter, få bukt med utbredda människorättskränkningar, sprida demokrati och rättsstatlighet och bekämpa terrorism är prioriteringar för EU och dess medborgare och bör gälla både inom och utanför EU:s gränser, även med hjälp av en europeisk ingenjörsstyrka som ska inrättas för att hantera vissa mycket praktiska utmaningar som rör effekterna av klimatförändringar och naturkatastrofer i tredjeländer. Europa måste vara starkare och snabbare i verkliga hotsituationer.

B.  Terrorism, hybridhot, ekonomisk volatilitet, bristfällig it-säkerhet, osäker energiförsörjning, organiserad brottslighet och klimatförändringar utgör de större säkerhetshoten i en allt mer komplex och sammanlänkad värld, i vilken EU bör göra sitt bästa och söka efter möjligheter att garantera säkerhet och skapa välstånd och demokrati. Den nuvarande ekonomiska och säkerhetsmässiga situationen kräver att europeiska väpnade styrkor fördjupar sitt samarbete och att militär personal utbildas och arbetar tillsammans i högre grad och på ett bättre sätt. Enligt resultaten från Eurobarometer 85.1 i juni 2016 skulle cirka två tredjedelar av EU-medborgarna vilja se ett större engagemang från EU:s sida i fråga om säkerhet och försvarspolitik. Den yttre och inre säkerheten flyter ihop allt mera. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid att förebygga konflikter, behandla de bakomliggande orsakerna till instabilitet och säkerställa människors säkerhet. Klimatförändringarna utgör ett allvarligt hot mot global säkerhet, fred och stabilitet och förvärrar hoten mot den traditionella säkerheten, bland annat genom att minska tillgången till färskvatten och livsmedel för befolkningar i svaga länder och utvecklingsländer, vilket leder till ekonomiska och sociala spänningar, tvingar folk att migrera och skapar politiska spänningar och säkerhetsrisker.

C.  Vice ordföranden/den höga representanten har inkluderat unionens säkerhet som en av de fem viktigaste prioriteringarna i sin globala strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik.

D.  Lissabonfördraget kräver att medlemsstaterna tillgängliggör lämplig kapacitet för civila och militära uppdrag och insatser inom ramen för GSFP. Den kapacitetsuppbyggnad på säkerhets- och försvarsområdet som finns förankrad i fördragen är långt ifrån optimal. EU-institutionerna kan också spela en mycket viktig roll i det politiska initiativtagandet. Medlemsstaterna har hittills visat en bristande vilja att bygga upp en europeisk säkerhets- och försvarsunion, eftersom de befarar att den skulle utgöra ett hot mot deras nationella suveränitet.

E.  Kostnaden för avsaknaden av åtgärder på EU-nivå på området för försvar och säkerhet uppskattas till 26,4 miljarder EUR per år(4), som en följd av dubbelarbete, överkapacitet och hinder för upphandlingar på försvarsområdet.

F.  Enligt artikel 42 i EU-fördraget ska unionens gemensamma försvarspolitik gradvis utformas inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, vilket kommer att leda till ett gemensamt försvar, när Europeiska rådet med enhällighet har beslutat detta. I artikel 42.2 i EU-fördraget rekommenderas också medlemsstaterna att anta ett sådant beslut i enlighet med sina respektive konstitutionella bestämmelser.

G.  Artikel 42 EU-fördraget omfattar även bestämmelser om upprättandet av Europeiska försvarsbyrån och om utformningen av en europeisk politik för kapacitet och försvarsmateriel. Den kräver vidare att EU:s insatser är förenliga med Nato, kompletterande och ömsesidigt förstärkande. En europeisk försvarsunion bör förstärka Europas kapacitet att främja säkerhet inom och utanför sina gränser liksom att stärka partnerskapet med Nato och de transatlantiska förbindelserna, och kommer därför att möjliggöra ett starkare Nato och därigenom ytterligare bidra till ett effektivare nationellt (territoriellt), regionalt och globalt säkerhets- och försvarsarbete. I den nyliga gemensamma förklaringen från Natos toppmöte i Warszawa 2016 om det strategiska partnerskapet mellan Nato och EU erkändes Natos roll och den stödjande roll EU kan spela för att uppnå gemensamma mål. Syftet med den europeiska försvarsunionen bör vara att garantera fortsatt fred, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten, i enlighet med principerna i FN:s stadga.

H.  EU:s stridsgrupper, som nådde full operativ kapacitet 2007 och som har utformats för att användas till militära uppdrag av humanitär, fredsbevarande och fredsskapande karaktär, har ännu inte utnyttjats, trots att detta hade varit både möjligt och nödvändigt, på grund av förfarandemässiga, ekonomiska och politiska hinder. Detta innebär att man har gått miste om en möjlighet att stärka EU:s roll som en viktig global aktör för stabilitet och fred.

I.  Utöver inrättandet av Europeiska försvarsbyrån (EDA) har man ännu inte utformat, fattat beslut om eller genomfört någon av de andra saknade beståndsdelarna av EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik. EDA måste bli föremål för en organisatorisk översyn för att kunna utveckla sin fulla potential och bevisa att byrån skapar ett mervärde, gör GSFP effektivare och kan leda till harmoniserade nationella planeringsprocesser i fråga om försvar inom de områden som är relevanta för militära insatser inom ramen för GSFP i linje med Petersberguppdragen, som beskrivs artikel 43 i EU-fördraget. Alla medlemsstater uppmuntras att delta och engagera sig i EDA för att förverkliga detta mål.

J.  Inom ramen för den globala EU-strategin för utrikes- och säkerhetspolitiken krävs det att EU systematiskt främjar försvarssamarbete inom den fullskaliga försvarskapaciteten, för att hantera externa kriser, bygga upp kapacitet hos våra partner, garantera Europas säkerhet och skapa en kraftfull europeisk försvarsindustri, vilket är av avgörande betydelse för unionens strategiska besluts- och handlingsfrihet. Alla medlemmar i rådet måste vara överens om en åtgärd innan den genomförs.

K.  Vid Europeiska rådets möte i juni 2015 låg tonvikten delvis vid försvaret och man efterlyste ett ökat och mer systematiskt europeiskt försvarssamarbete i syfte att tillhandahålla nyckelkapacitet, inbegripet med stöd av EU-medel när detta är lämpligt, samtidigt som man konstaterade att den militära kapaciteten fortsättningsvis kommer att ägas och drivas av medlemsstaterna.

L.  Den 17 november 2015 åberopade Frankrike artikel 42.7 i EU-fördraget och begärde därefter och förvaltade de andra medlemsstaternas hjälp och bistånd på helt bilateral basis.

M.  Vitboken om säkerhet och försvar på EU-nivå bör ytterligare stärka GSFP och förbättra EU:s förmåga att agera som en drivkraft för säkerhet i enlighet med Lissabonfördraget, och skulle kunna utgöra en värdefull reflexion över en framtida och mer effektiv GSFP. GSFP-uppdrag och GSFP-insatser utförs främst i regioner såsom Afrikas horn och Sahel, som har drabbats hårt av de negativa effekterna av klimatförändringarna såsom torka och markförstöring.

N.  Det nederländska rådsordförandeskapet förespråkade tanken om en EU-vitbok. Länderna i Visegrad-gruppen välkomnade tanken om en starkare europeisk försvarsintegration. Tyskland efterlyste en europeisk säkerhets- och försvarsunion i vitboken från 2016 om den tyska säkerhetspolitiken och framtiden för landets försvarsmakt (Bundeswehr).

O.  En stegvis försvarsintegration är vårt bästa alternativ för att uträtta mera med mindre pengar, och vitboken skulle kunna erbjuda en unik möjlighet att föreslå ytterligare steg.

En europeisk försvarsunion

1.  Europaparlamentet påminner om att EU, för att trygga sin säkerhet på lång sikt, behöver politisk vilja och beslutsamhet tillsammans med en bred uppsättning relevanta politiska instrument, däribland en stark och modern militär kapacitet. Parlamentet uppmanar Europeiska rådet att ta ansvar för den gradvisa utformningen av unionens gemensamma försvarspolitik och skjuta till ytterligare ekonomiska resurser för att säkerställa dess genomförande, så att den kan inrättas inom ramen för EU:s nästa fleråriga politiska ramar och fleråriga budgetram. Parlamentet påminner om att unionens gemensamma försvarspolitik har utformats inom ramen för utvecklingen och genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken enligt Lissabonfördraget, den är bunden av internationell rätt och är i dag en förutsättning för att EU ska kunna främja rättsstatlighet, fred och säkerhet i världen. Parlamentet välkomnar i detta avseende medlemsstaternas alla aktuella insatser för den fortsatta integreringen av våra gemensamma försvarsansträngningar, samtidigt som hänsyn också tas till det mycket viktiga bidrag som vitboken om säkerhet och försvar skulle medföra.

2.  Europaparlamentet uppmanar kraftfullt EU:s medlemsstater att utnyttja Lissabonfördragets fulla potential när det gäller GSFP, särskilt i fråga om det permanenta strukturerade samarbetet enligt artikel 42.6 och startfonden enligt artikel 41.3 i EU-fördraget. Parlamentet påminner om att Petersberguppdragen i artikel 43 i EU-fördraget består av en lång rad ambitiösa militära uppdrag såsom gemensamma insatser för avrustning, humanitära insatser och räddningsinsatser, militära rådgivnings- och biståndsinsatser, konfliktförebyggande och fredsbevarande insatser samt insatser med stridande förband vid krishantering, inklusive fredsskapande åtgärder och stabiliseringsinsatser efter konflikter. Parlamentet påminner om att det i samma artikel också anges att alla dessa uppdrag kan bidra till kampen mot terrorism, inklusive genom stöd till tredjeländer i syfte att bekämpa terrorism på deras territorier. Parlamentet understryker att GSFP i dess nuvarande form inte gör det möjligt för EU att fullgöra alla dessa uppdrag. Parlamentet anser att man systematiskt bör sträva efter att utarbeta sätt som gör det möjligt för EU att fullfölja målen i Lissabonfördraget.

3.  Europaparlamentet anser att en verklig och stark europeisk försvarsunion måste erbjuda medlemsstaterna garantier och kapacitet som går utöver de garantier och den kapacitet som de enskilda medlemsstaterna har.

4.  Europaparlamentet anser att vägen mot den europeiska försvarsunionen måste inledas utifrån en grundligt reviderad GSFP, baserad på en stark försvarsprincip, effektiv finansiering och samordning med Nato. Parlamentet anser att GSFP, som ett nödvändigt steg, tillsammans med en allt större integration av inre och yttre säkerhet, måste gå längre än till enbart extern krishantering och verkligen säkerställa gemensam säkerhet och gemensamt försvar och därmed möjliggöra unionens engagemang i alla faser av kriser och konflikter med stöd av samtliga instrument som den har till sitt förfogande.

5.  Europaparlamentet betonar behovet av att inrätta en rådsformation för försvarsministrarna i syfte att säkra ett permanent politiskt ledarskap och samordna utformningen av en europeisk försvarsunion. Parlamentet uppmanar Europeiska unionens råd att som ett första steg inrätta en permanent sammanträdesform för försvarsministrarna i de medlemsstater som vill ha ett djupare försvarssamarbete som ett forum för samråd och beslutsfattande.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionens ordförande att inrätta en permanent arbetsgrupp för ”försvarsfrågor” bestående av kommissionsledamöter, under ledning av vice ordföranden/den höga representanten. Parlamentet begär att få ha ständiga representanter i denna grupp. Parlamentet vill se ett ökat engagemang från kommissionens sida i försvarsfrågor genom forskning, planering och genomförande med tydlig målinriktning. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att integrera klimatförändringsfrågor i EU:s alla utrikespolitiska åtgärder och i synnerhet i GSFP.

7.  Europaparlamentet anser att de allt större svårigheterna med att bilda sig en uppfattning om risker och hot i Europa kräver att en europeisk försvarsunion brådskande inrättas. Särskilt oroande är den ökade försämringen av säkerheten vid EU:s gränser, framför allt i det östra och södra grannskapet. Parlamentet noterar att detta också avspeglas i medlemsstaternas säkerhetsstrategier. Parlamentet betonar att situationen försämrades avsevärt och gradvis under 2014, med uppkomsten och utvecklingen av den självutnämnda Islamiska staten (IS) och därefter Rysslands bruk av våld.

8.  Europaparlamentet anser att den europeiska försvarsunionen måste baseras på en regelbunden gemensam hotbildsbedömning från medlemsstaterna, men att den också måste vara tillräckligt flexibel för att kunna tillgodose de enskilda medlemsstaternas specifika säkerhetsutmaningar och behov.

9.  Europaparlamentet anser att unionen bör avsätta egna medel för att främja ett mer omfattande och systematiskt europeiskt försvarssamarbete mellan medlemsstaterna, vilket även inbegriper ett permanent strukturerat samarbete på försvarsområdet. Parlamentet är övertygat om att utnyttjandet av EU-medel skulle vara ett tydligt uttryck för sammanhållning och solidaritet, och att detta skulle ge alla medlemsstater möjlighet att förbättra sin militära kapacitet inom ramen för en mer gemensam insats.

10.  Europaparlamentet anser att ett förstärkt europeiskt försvarssamarbete skulle leda till större ändamålsenlighet, enhet och effektivitet samt till ökade EU-resurser, ökad EU‑kapacitet och positiva potentiella effekter på försvarsforskning och industri. Parlamentet framhåller att endast genom ett sådant djupare samarbete, som gradvis skulle utvecklas till en verklig europeisk försvarsunion, kan EU och dess medlemsstater skaffa sig den tekniska och industriella kapacitet som krävs för att de ska kunna agera snabbare, självständigt och ändamålsenligt för att hantera aktuella hot på ett snabbt och effektivt sätt.

11.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att ingå mer bindande förpliktelser gentemot varandra genom att inrätta ett permanent strukturerat samarbete inom unionens ramar. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att inrätta multinationella styrkor inom ramen för det permanenta strukturerade samarbetet, och att ställa dessa styrkor till förfogande för GSFP. Parlamentet betonar hur viktigt och nödvändigt det är att alla medlemsstater deltar i ett permanent och effektivt strukturerat samarbete. Parlamentet anser att rådet normalt bör anförtro genomförandet av uppdrag som rör fredsbevarande, konfliktförebyggande och stärkande av den internationella säkerheten till dessa multinationella styrkor. Parlamentet rekommenderar att både de politiska beslutsprocesserna på EU-nivå och de nationella förfarandena utformas på ett sådant sätt att en snabb krishantering är möjlig. Parlamentet är övertygat om att EU:s stridsgruppssystem bör byta namn, användas och vidareutvecklas i detta hänseende, det vill säga politiskt och när det gäller modularitet och en ändamålsenlig finansiering. Parlamentet efterlyser inrättandet av ett operativt högkvarter för EU, vilket är en förutsättning för effektiv planering, ledning och kontroll av gemensamma insatser. Parlamentet betonar att det permanenta strukturerade samarbetet är öppet för alla medlemsstater.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att särskilt erkänna den militära personalens rätt att bilda och ansluta sig till yrkesorganisationer eller fackföreningar och att involvera dem i en regelbunden dialog med myndigheterna. Parlamentet uppmanar Europeiska rådet att vidta konkreta åtgärder för harmonisering och standardisering av de europeiska väpnade styrkorna för att underlätta samarbetet mellan de väpnade styrkornas personal inom ramen för en ny europeisk försvarsunion.

13.  Europaparlamentet konstaterar att alla medlemsstater har svårt att upprätthålla många olika försvarskapaciteter, för det mesta på grund av ekonomiska begränsningar. Parlamentet efterlyser därför större samordning och tydligare alternativ när det gäller vilken kapacitet som ska upprätthållas, så att medlemsstaterna kan specialisera sig på viss kapacitet.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka nya möjligheter till gemensamma inköp och gemensamt underhåll av styrkor och materiel. Det kan vara lämpligt att först inrikta sig på sammanslagning och gemensamt utnyttjande av icke-dödande materiel, såsom fordon och flygplan för transport, fordon och flygplan för tankning och annan stödmateriel.

15.  Europaparlamentet anser att samverkansförmåga är av central betydelse för att medlemsstaternas styrkor ska bli mer kompatibla och integrerade. Parlamentet betonar därför att medlemsstaterna måste undersöka möjligheten till gemensam upphandling av försvarsresurser. Parlamentet konstaterar att detta försvåras av försvarsmarknadernas protektionistiska och slutna karaktär i EU.

16.  Europaparlamentet betonar att det krävs en översyn och utvidgning av Athenamekanismen för att säkerställa att EU:s uppdrag kan finansieras med kollektiva medel i stället för att kostnaderna fördelas över de enskilda deltagande medlemsstaterna, vilket undanröjer ett möjligt hinder för att medlemsstaterna ska skicka sina styrkor.

17.  Europaparlamentet uppmanar parlamentet att inrätta ett fullfjädrat utskott för säkerhet och försvar för att övervaka genomförandet av det permanenta strukturerade samarbetet.

18.  Europaparlamentet anser att det krävs en stark och mer central roll för EDA för att den europeiska försvarsunionen ska kunna samordna kapacitetsstyrda program och projekt och fastställa en gemensam europeisk politik för kapacitet och försvarsmateriel, på grundval av en förteckning över mycket exakta kapacitetskrav för GSFP-insatser och en harmoniserad nationell försvarsplanering och försvarsupphandling med avseende på denna kapacitet, i syfte att öka effektiviteten, undvika dubbelarbete och minska kostnaderna. Parlamentet menar att detta bör baseras på en försvarsöversyn avseende medlemsstaternas styrkor och en översyn av EDA:s tidigare verksamhet och förfaranden. Parlamentet uppmanar EDA att visa vilka av de brister i fråga om kapacitet som identifierades i kapacitetsmålen och kapacitetsutvecklingsplanen som har åtgärdats genom byråns verksamhet. Parlamentet är övertygat om att initiativ och projekt för sammanslagning och gemensamt utnyttjande är utmärkta första steg mot ett förstärkt europeiskt samarbete.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta tillsammans med EDA för att stärka försvarssektorns industriella och tekniska bas, vilket är nödvändigt för Europas strategiska autonomi. Parlamentet anser att det för att stödja industrin är viktigt att medlemsstaterna ökar sina försvarsutgifter och ser till att industrin förblir globalt konkurrenskraftig. Parlamentet konstaterar att den nuvarande fragmenteringen av marknaden är till nackdel för den europeiska försvarsindustrins konkurrenskraft. Parlamentet anser att forskningssamarbete kan bidra till att minska fragmenteringen och förbättra konkurrenskraften.

20.  Europaparlamentet är starkt övertygat om att endast en samordnad strategi för kapacitetsutveckling, bland annat genom konsolidering av funktionella kluster såsom det europeiska kommandot för flygtransporter, kan skapa de stordriftsfördelar som krävs för en europeisk försvarsunion. Parlamentet anser dessutom att en förstärkning av EU:s kapacitet genom gemensam upphandling och andra former av sammanslagningar och gemensamt utnyttjande kan ge ett välbehövligt uppsving åt Europas försvarsindustri, däribland små och medelstora företag. Parlamentet stöder riktade åtgärder för att stimulera sådana projekt, i syfte att nå EDA:s riktmärke att 35 procent av de totala utgifterna ska vara i form av gemensam upphandling, vilket efterlyses i den globala EU-strategin. Parlamentet anser att införandet av en europeisk planeringstermin för försvaret, inom ramen för vilken medlemsstaterna kan konsultera varandras planeringscykler och upphandlingsplaner, kan bidra till att den nuvarande fragmenteringen av försvarsmarknaden avhjälps.

21.  Europaparlamentet betonar att it-säkerhet till sin natur är ett politikområde där samarbete och integrering är av största vikt, inte endast mellan EU-medlemsstater, viktiga partner och Nato utan även mellan olika aktörer i samhället, eftersom det inte bara är ett militärt ansvarsområde. Parlamentet efterlyser tydligare riktlinjer för hur EU:s defensiva och offensiva kapacitet ska utnyttjas och i vilket sammanhang. Parlamentet påminner om att Europaparlamentet flera gånger har efterlyst en grundlig revidering av EU:s förordning om export av produkter med dubbla användningsområden, för att undvika export av programvara och system som kan användas mot EU:s digitala infrastruktur och kränka mänskliga rättigheter om de hamnar i fel händer.

22.  Europaparlamentet påminner om den höga representantens nyliga offentliggörande av EU:s globala strategi, som utgör en sammanhängande ram för prioriteringen av utrikespolitiska åtgärder och för fastställandet av nästa steg i utvecklingen av den europeiska försvarspolitiken.

23.  Europaparlamentet påminner om de fyra riktmärken för kollektiva investeringar som godkändes av EDA:s ministerstyrelse i november 2007, och är oroat över det begränsade samarbete som påvisades i försvarsdatarapporten från 2013.

24.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att ta initiativ till att sammanföra stora företag och intressenter inom den europeiska försvarsindustrin för att utveckla en europeisk drönarindustri.

25.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att ta initiativ till att sammanföra stora företag och intressenter inom den europeiska försvarsindustrin för att utveckla strategier och en plattform för gemensam utveckling av försvarsutrustning.

26.  Europaparlamentet uppmanar vice ordförande/den höga representanten att förbättra samverkan mellan nationella strategier, kapacitet och ledningscentraler för it-säkerhet och EDA, som ett led i ett permanent strukturerat samarbete för att bidra till skyddet och kampen mot it-attacker.

27.  Europaparlamentet efterlyser en vidareutveckling av ramen för EU:s politik för it-försvar för att främja medlemsstaternas it-försvarskapacitet, operativa samarbete och informationsutbyte.

28.  Europaparlamentet noterar det pågående arbetet för att utarbeta en förberedande åtgärd för ett framtida EU-försvarsforskningsprogram, och begär att åtgärden inleds så snart som möjligt, vilket krävdes av Europeiska rådet 2013 och 2015 och inom ramen för ett pilotprojekt initierat av Europaparlamentet. Parlamentet betonar att den förberedande åtgärden bör ges en tillräcklig budget på minst 90 miljoner euro för de kommande tre åren (2017–2020). Parlamentet anser att den förberedande åtgärden bör åtföljas av ett stort EU-finansierat forskningsprogram som en del av nästa fleråriga budgetram (2021−2027). Parlamentet konstaterar att EU:s försvarsforskningsprogram kommer att behöva en total budget på minst 500 miljoner euro per år under denna period för att vara trovärdigt och kunna medföra väsentliga förändringar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla framtida samarbetsprogram för vilka EU-finansierad försvarsforskning kan fungera som utgångspunkt, och efterlyser inrättandet av en startfond för förberedande verksamhet i upptakten till militära insatser, i enlighet med vad som anges i Lissabonfördraget. Parlamentet noterar kommissionens försvarsrelaterade initiativ, såsom handlingsplanen på försvarsområdet, försvarsindustripolitiken och den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen.

29.  Europaparlamentet betonar att genomförandet av GSFP-uppdrag, såsom Eunavfor MED, bidrar till att skapa en europeisk försvarsunion. Parlamentet uppmanar unionen att fullfölja och intensifiera denna typ av insatser.

30.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att tillämpa förfarandena inom den europeiska planeringsterminen för att införa närmare samarbetsformer på säkerhets- och försvarsområdet.

31.  Europaparlamentet betonar vikten av att vidta de åtgärder som krävs för att främja en fungerande, rättvis, tillgänglig och transparent europeisk försvarsmarknad som är öppen för andra, främja framtida teknisk innovation, stödja små och medelstora företag och stimulera tillväxt och sysselsättning, så att medlemsstaterna på ett mycket mer effektivt och ändamålsenligt sätt ska kunna utnyttja och maximera sina respektive försvars- och säkerhetsbudgetar. Parlamentet konstaterar att en solid europeisk försvarsteknisk och försvarsindustriell bas förutsätter en rättvis, fungerande och transparent inre marknad, försörjningstrygghet och en strukturerad dialog med de berörda försvarsindustrierna. Parlamentet är bekymrat över att de framsteg som gjorts för att förbättra konkurrenskraften, bekämpa korruptionen och öka transparensen inom försvarssektorn hittills har varit så långsamma, och att det fortfarande saknas en solid europeisk försvarsindustripolitik och respekt för den inre marknadens regler. Parlamentet anser att en integrerad och konkurrenskraftig europeisk marknad för försvarsutrustning måste ge incitament och fördelar åt alla medlemsstater och erbjuda alla köpare lämpliga och rimligt prissatta medel som motsvarar deras individuella säkerhetsbehov. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa att direktivet om försvarsupphandlingar och direktivet om överföringar inom EU tillämpas korrekt i hela EU. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att garantera ett fullständigt genomförande av de två försvarsrelaterade direktiven i det så kallade försvarspaketet.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att spela sin roll i enlighet med handlingsplanen på försvarsområdet, att främja en stark industriell bas som kan tillgodose EU:s behov av strategisk kapacitet och att fastställa de områden där EU kan ge ett mervärde.

33.  Europaparlamentet är övertygat om att EU i förbindelse med den gradvisa utformningen av en gemensam försvarspolitik för unionen, med de berörda medlemsstaternas samtycke, bör underlätta deltagandet i de kapacitetsprogram som de inleder, däribland deltagandet i de strukturer som skapas för att genomföra dessa program inom unionens ramar.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med EDA underlätta och möjliggöra försvarssamarbete genom att utnyttja EU:s medel och instrument till förmån för utveckling av medlemsstaternas försvarskapacitetsprogram. Parlamentet påminner om att den europeiska handlingsplanen på försvarsområdet bör vara ett strategiskt verktyg som främjar försvarssamarbete på europeisk nivå, särskilt genom ett EU‑finansierat försvarsforskningsprogram och genom åtgärder som förstärker det industriella samarbetet längs hela värdekedjan.

35.  Europaparlamentet ser mycket positivt på konceptet strategisk autonomi, som har utvecklats av vice ordföranden/den höga representanten inom ramen för den globala EU-strategin. Parlamentet anser att detta koncept bör tillämpas både på våra strategiska prioriteringar och på utformningen av vår kapacitet och industri.

36.  Europaparlamentet välkomnar den gemensamma förklaringen av den 8 juli 2016 från ordförandena för Europeiska rådet och kommissionen och Natos generalsekreterare, där man framhäver behovet av samarbete mellan EU och Nato på säkerhets- och försvarsområdet. Parlamentet är övertygat om att samarbetet mellan EU och Nato bör omfatta samarbete i öster och söder, hantering av hybrid- och it-hot, förbättring av sjöfartsskyddet och samordning av försvarskapacitetsutvecklingen. Parlamentet anser att samarbete om teknisk, industriell och militär kapacitet kan möjliggöra ökad kompatibilitet och bättre synergier mellan de två ramverken, vilket säkerställer större resurseffektivitet. Parlamentet påminner om vikten av att ovannämnda förklaring snabbt genomförs, och uppmanar i detta avseende Europeiska utrikestjänsten att tillsammans med berörda motparter ta fram konkreta alternativ för dess genomförande senast i december 2016. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör bygga upp kapacitet som kan sättas in inom ramen för GSFP för att möjliggöra självständiga åtgärder i de fall Nato inte vill agera eller när EU-åtgärder är lämpligare. Parlamentet är av den bestämda åsikten att detta också skulle stärka Natos roll i säkerhets- och försvarspolitiken och i det kollektiva försvaret. Parlamentet understryker att samarbete mellan EU och Nato för att främja en starkare och mer effektiv försvarsindustri och försvarsforskning är en strategisk prioritering som snabbt måste genomföras. Parlamentet är övertygat om att samarbete på området för förebyggande, analys och tidig upptäckt genom ett effektivt informations- och underrättelseutbyte kommer att öka EU:s kapacitet att bemöta hot, däribland hybridhot. Parlamentet är fortfarande av den bestämda åsikten att Nato är den främsta garanten för säkerhet och försvar i Europa. Parlamentet framhåller att man måste undvika överlappningar mellan Natos och unionens instrument. Parlamentet anser att EU även på det civila området kan spela en stor roll i instabila regioner. Parlamentet står dock fast vid att Natos roll är att skydda sina huvudsakligen europeiska medlemmar mot alla yttre angrepp, medan EU bör sträva efter att verkligen kunna försvara sig och agera självständigt vid behov, genom att ta större ansvar i detta avseende tack vare bättre utrustning, utbildning och organisation.

37.  Europaparlamentet noterar att även om Nato måste förbli grunden för Europas kollektiva försvar, kan Natos och EU:s politiska prioriteringar vara olika, inte minst med hänsyn till att Förenta staterna nu vänder sig i riktning mot Asien. Parlamentet noterar vidare att EU förfogar över en unik uppsättning säkerhetsrelaterade instrument som Nato inte har tillgång till och vice versa. Parlamentet anser att EU bör ta ett större ansvar för säkerhetskriser i sitt närmaste grannskap och därigenom bidra till Natos arbete, särskilt när det gäller hybridkrigföring och säkerhet till havs. Parlamentet anser att det på längre sikt kan bli nödvändigt att reformera Berlin plus-arrangemangen, bland annat för att göra det möjligt för Nato att utnyttja EU:s kapacitet och instrument. Parlamentet betonar att EU:s föresats att uppnå strategisk autonomi och utforma en europeisk försvarsunion måste genomföras i fullständig synergi med Nato, och måste leda till ett effektivare samarbete, en rättvis fördelning av bördor och en produktiv arbetsfördelning mellan Nato och EU.

38.  Europaparlamentet är övertygat om att samarbetet mellan EU och Nato bör omfatta gemensam uppbyggnad av motståndskraft i öster och söder, liksom försvarsinvesteringar. Parlamentet anser att samarbete om kapacitet kan leda till förbättrad kompatibilitet och bättre synergier mellan de två ramverken. Parlamentet är av den bestämda åsikten att detta också skulle stärka Natos roll i säkerhets- och försvarspolitiken och i det kollektiva försvaret.

39.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över rapporter om att administrativa förfaranden i onödan försinkar inrättandet av styrkor för GSFP-uppdrag och snabbinsatsstyrkornas rörlighet över gränserna inom EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta ett EU-övergripande system för samordning av snabba överföringar av försvarspersonal, militär utrustning och förnödenheter i förbindelse med GSFP, när solidaritetsklausulen åberopas och när de övriga medlemsstaterna är skyldiga att ge stöd och bistånd med alla till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i FN-stadgan.

40.  Europaparlamentet anser att praktiska arrangemang och riktlinjer bör upprättas för framtida aktivering av artikel 42.7 i EU-fördraget. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för genomförandet av denna artikel, så att enskilda medlemsstater effektivt kan förvalta andra medlemsstaters stöd och bistånd, eller så att detta effektivt kan förvaltas inom unionens ramar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att sträva efter att uppfylla målet att använda två procent av BNP till försvaret och 20 procent av sina försvarsbudgetar till utrustning som enligt EDA är nödvändig, inbegripet relaterad forskning och utveckling, för att överbrygga gapet med hjälp av EDA:s fyra kollektiva investeringsriktmärken.

41.  Europaparlamentet anser att de utmaningar som de finansiella begränsningarna utgör för de nationella budgetarna samtidigt innebär möjligheter till framsteg tack vare det uppenbara behovet av närmare samarbete mellan medlemsstaterna på försvarsområdet. Parlamentet välkomnar vissa medlemsstaters beslut att stoppa eller vända trenden att minska försvarsutgifterna.

42.  Europaparlamentet anser att parlamentet bör ha en viktig roll i den framtida europeiska försvarsunionen, och anser därför att underutskottet för säkerhet och försvar bör bli ett fullvärdigt parlamentsutskott.

43.  Europaparlamentet begär att vice ordföranden/den höga representanten ska påbörja arbetet med en vitbok om EU:s säkerhet och försvar, vilken ska baseras på den globala EU-strategi som Europeiska rådet har godkänt. Parlamentet uppmanar rådet att utan dröjsmål begära att detta dokument utarbetas. Parlamentet beklagar vice ordföranden/den höga representantens förslag till EU:s försvarsministrar enligt vilket det enbart bör finnas en genomförandeplan när det gäller säkerhet och försvar, i stället för ett omfattande vitboksförfarande. Parlamentet anser att denna genomförandeplan bör vara ett första steg mot ett normalt förfarande för utarbetande av en vitbok om säkerhet och försvar, vilken bör kunna användas som grund för en kvantifiering av unionens eventuella bidrag till säkerhets- och försvarspolitiken för varje valperiod på ett specifikt och realistiskt sätt.

44.  Europaparlamentet är övertygat om att vitboken om EU:s säkerhet och försvar bör vara resultatet av sammanhängande mellanstatliga och interparlamentariska processer och bidrag från de olika EU-institutionerna, som bör underbyggas av internationell samordning med våra partner och allierade, däribland Nato, och av ett omfattande interinstitutionellt stöd. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att se över sin ursprungliga tidsplan för att inleda ett målinriktat samråd med medlemsstaterna och parlamenten.

45.  Europaparlamentet anser att vitboken, baserad på den globala EU-strategin, bör omfatta EU:s säkerhets- och försvarsstrategi, den kapacitet som anses nödvändig för att genomföra denna strategi och medlemsstaternas och EU:s åtgärder och program som gör det möjligt att utnyttja denna kapacitet och som bör baseras på en gemensam europeisk politik för kapacitet och försvarsmateriel, med tanke på att försvar och säkerhet fortfarande är en nationell behörighet.

46.  Europaparlamentet anser att vitboken bör ta formen av ett interinstitutionellt avtal av bindande karaktär, i vilket man fastställer alla unionens initiativ, investeringar, åtgärder och program inom ramen för EU:s respektive fleråriga politiska ramar och budgetramar. Parlamentet är övertygat om att medlemsstaterna, partnerna och de allierade bör beakta detta interinstitutionella avtal i sina egna säkerhets- och försvarsplaneringar, så att de blir ömsesidigt förenliga och kompletterar varandra.

Inledande initiativ

47.  Europaparlamentet anser att följande initiativ bör genomföras omedelbart:

   Den förberedande åtgärden om GSFP-forskning som ska inledas 2017 och fortlöpa till 2019.
   Ett efterföljande mer ambitiöst och strategiskt försvarsforskningsprogram, som överbryggar luckorna fram till nästa fleråriga budgetram, om medlemsstaterna bidrar med de nödvändiga extra finansiella resurserna eller genom medlemsstaternas medfinansiering i enlighet med artikel 185 i EUF-fördraget.
   En europeisk planeringstermin för försvaret för att utvärdera de framsteg som görs i fråga om medlemsstaternas budgetära ansträngningar på försvarsområdet.
   En strategi för de steg som krävs för att inrätta och genomföra den europeiska försvarsunionen.
   Diskussion om inrättandet av ett permanent ministerråd för försvarsministrarna.
   Stöd till Natos initiativ att placera ut multinationella bataljoner i medlemsstater där och när det är nödvändigt, i synnerhet för nödvändig infrastrukturutveckling (inbegripet bostäder).
   Utveckling av det normala förfarandet i samband med vitböcker för att möjliggöra en första tillämpning inom ramen för planeringen av den kommande fleråriga budgetramen.
   En konferens om utvecklingen av en gemensam europeisk politik för kapacitet och försvarsmateriel och om harmonisering av motsvarande nationell politik, på grundval av en översyn av EU:s försvar.
   En lösning på de juridiska problem som hindrar genomförandet av det gemensamma meddelandet om kapacitetsuppbyggnad till stöd för säkerhet och utveckling i tredjeländer.
   En reform av konceptet för EU:s stridsgrupper i syfte att upprätta permanenta enheter, som inte skulle vara beroende av någon ledande nation och som systematiskt skulle delta i gemensamma utbildningar.
   Inrättande av en militär startfond enligt artikel 41.3 i EU-fördraget, vilket skulle hjälpa till att inleda militära GSFP-insatser mycket snabbare.
   En handlingsplan för att stärka och utvidga Athenamekanismen, i syfte att göra det möjligt att använda mer av unionens medel till EU-uppdrag.
   En reform av Athenamekanismen i syfte att utöka dess potential för kostnadsfördelning och gemensam finansiering, särskilt när det gäller utplacering av EU:s stridsgrupper eller av andra snabbinsatstillgångar och för kapacitetsuppbyggnad hos militära aktörer i partnerländer (utbildning, mentorskap, rådgivning, tillhandahållande av utrustning, infrastrukturförbättringar och andra tjänster).
   En reflektionsprocess om utländska direktinvesteringar till industrier och tjänsteleverantörer som är viktiga på området för försvar och säkerhet med avseende på utarbetandet av lagstiftning på EU-nivå.
   En reflektionsprocess om standardisering av teknik och produkter med dubbla användningsområden med avseende på utarbetandet av lagstiftning på EU-nivå.
   Reflektion om upprättandet av ett permanent högkvarter för ledning och kontroll av militära GSFP-insatser.
   Ett EU-övergripande system för samordning av snabba överföringar av försvarspersonal, militär utrustning och förnödenheter.
   De första delarna i den europeiska handlingsplanen på försvarsområdet, baserade på en vitbok om EU:s säkerhet och försvar.
   De första EU-Nato-projekten om hantering och förebyggande av hybridhot och om uppbyggnad av motståndskraft, om samarbete inom strategiska kommunikationer och svar, om operativt samarbete (inbegripet till sjöss) och om migration, om samordning av it-säkerhet och försvar, om försvarskapacitet, om förstärkning av försvarssektorns tekniska, forskningsmässiga och industriella bas, om övningar och om uppbyggnad av en försvars- och säkerhetskapacitet i partnerländerna i det sydliga och östliga grannskapet.
   Åtgärder för att öka samarbetet och förtroendet mellan it-säkerhetsaktörer och försvarsaktörer.

48.  Europaparlamentet föreslår att den europeiska försvarsunionen lanseras utan dröjsmål, i två etapper och på grundval av ett system för differentierad integration:

   (a) Inledande av ett permanent strukturerat samarbete, som redan har godkänts av parlamentet och som ingår i programmet ”en ny start för EU” från kommissionens ordförande.
   (b) Genomförande av vice ordföranden/den höga representantens handlingsplan för den globala strategin för utrikes- och säkerhetspolitik.

o
o   o

49.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, FN:s generalsekreterare, Natos generalsekreterare, EU:s byråer på rymd-, säkerhets- och försvarsområdena samt de nationella parlamenten.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0120.
(2) EUT C 419, 16.12.2015, s. 138.
(3) EUT C 46E, 24.2.2010, s. 48.
(4) Cost of Non-Europe in Common Security and Defence Policy, Europaparlamentets utredningstjänst (2013), s.78.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy