Index 
Antagna texter
Tisdagen den 7 juni 2016 - StrasbourgSlutlig utgåva
Eliminering av olaglig handel med tobaksvaror: protokoll till WHO:s ramkonvention ***
 Enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon: Unece-överenskommelse ***
 Handelsavtal EU-Colombia och Peru (Kroatiens anslutning) ***
 Fördjupat samarbete i fråga om förmögenhetsförhållanden för internationella par ***
 Eliminering av olaglig handel med tobaksvaror: protokoll till Världshälsoorganisationens ramkonvention (straffrättsligt samarbete) ***
 Marknader för finansiella instrument ***I
 Marknader för finansiella instrument samt marknadsmissbruk och värdepappersavveckling ***I
 Nominering av en ledamot av revisionsrätten – Rimantas Šadžius
 Rapporten om en konsekvent politik för utveckling 2015
 Den nya alliansen för tryggad livsmedels- och näringsförsörjning
 Utvärdering av internationella redovisningsstandarder (IAS)
 Fredsfrämjande insatser – EU:s samarbete med FN och Afrikanska unionen
 Otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan
 Tekniska lösningar för hållbart jordbruk
 Förbättrad innovation och ekonomisk utveckling i framtidens jordbruksdrift i EU

Eliminering av olaglig handel med tobaksvaror: protokoll till WHO:s ramkonvention ***
PDF 238kWORD 59k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 7 juni 2016 om utkastet till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet för att eliminera olaglig handel med tobaksvaror till Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll, vad avser de bestämmelser i protokollet som inte omfattas av del III avdelning V i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (14384/2015 – C8-0118/2016 – 2015/0101(NLE))
P8_TA(2016)0238A8-0154/2016

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (14384/2015),

–  med beaktande av förslaget till protokollet för att eliminera olaglig handel med tobaksvaror till Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll (15044/2013),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 33, 113, 114, 207 samt artikel 218.6 andra stycket a och 218.8 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0118/2016),

–  med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och 99.2 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel (A8-0154/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och till Världshälsorganisationen.


Enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon: Unece-överenskommelse ***
PDF 241kWORD 60k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 7 juni 2016 om utkastet till rådets beslut om avslutande av revidering 3 av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas överenskommelse om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras och/eller användas på hjulförsett fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgodkännande utfärdade på grundval av dessa föreskrifter (”Reviderad överenskommelse av år 1958”)) (13954/2015 – C8-0112/2016 – 2015/0249(NLE))
P8_TA(2016)0239A8-0185/2016

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (13954/2015),

–  med beaktande av revidering 3 av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas överenskommelse om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras och/eller användas på hjulförsett fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgodkännande utfärdade på grundval av dessa föreskrifter (”Reviderad överenskommelse av år 1958”) (13954/2015),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 207 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0112/2016),

–  med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och 99.2 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel (A8‑0185/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och till Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa.


Handelsavtal EU-Colombia och Peru (Kroatiens anslutning) ***
PDF 238kWORD 59k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 7 juni 2016 om utkastet till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens och dess medlemsstaters vägnar, av tilläggsprotokollet till handelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Colombia och Peru, å andra sidan, med anledning av Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (12594/2014 – C8-0180/2015 – 2014/0234(NLE))
P8_TA(2016)0240A8-0155/2016

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (12594/2014),

–  med beaktande av tilläggsprotokollet till handelsavtalet mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Colombia och Peru, å andra sidan, med anledning av Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (12595/2014),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 91, 100.2, 207 samt artikel 218.6 andra stycket a led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0180/2015),

–  med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och 99.2 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel (A8‑0155/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner att tilläggsprotokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Columbia och i Republiken Peru.


Fördjupat samarbete i fråga om förmögenhetsförhållanden för internationella par ***
PDF 236kWORD 59k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 7 juni 2016 om utkastet till rådets beslut om bemyndigande av ett fördjupat samarbete på området för domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om internationella pars förmögenhetsförhållanden, som omfattar frågor om såväl makars förmögenhetsförhållanden som förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap (08112/2016 – C8-0184/2016 – 2016/0061(NLE))
P8_TA(2016)0241A8-0192/2016

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (08112/2016),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 329.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0184/2016),

–  med beaktande av villkoren i artikel 20 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 326 och 327 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 85 och 99.1 första och tredje styckena i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för rättsliga frågor (A8-0192/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner förslaget till rådets beslut om bemyndigande av ett fördjupat samarbete på området för domstols behörighet, tillämplig lag samt erkännande och verkställighet av domar i mål om internationella pars förmögenhetsförhållanden, som omfattar frågor om såväl makars förmögenhetsförhållanden som förmögenhetsrättsliga verkningar av registrerade partnerskap.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.


Eliminering av olaglig handel med tobaksvaror: protokoll till Världshälsoorganisationens ramkonvention (straffrättsligt samarbete) ***
PDF 242kWORD 60k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 7 juni 2016 om utkastet till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet för att eliminera olaglig handel med tobaksvaror till Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll, vad avser bestämmelserna i protokollet om skyldigheter avseende straffrättsligt samarbete och fastställande av brottsrekvisit (14387/2015 – C8-0119/2016 – 2015/0100(NLE))
P8_TA(2016)0242A8-0198/2016

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (14387/2015),

–  med beaktande av protokollet för att eliminera olaglig handel med tobaksvaror till Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll (15044/2013),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 82.1 och 83 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0119/2016),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2016 om tobaksavtalet (PMI-avtalet)(1),

–  med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och 99.2 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från budgetkontrollutskottet (A8-0198/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen och till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna samt till Europol, Eurojust och Olaf.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0082.


Marknader för finansiella instrument ***I
PDF 242kWORD 64k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 7 juni 2016 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument i fråga om vissa datum (COM(2016)0056 – C8-0026/2016 – 2016/0033(COD))
P8_TA(2016)0243A8-0126/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0056),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 53.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0026/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 29 april 2016(1),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 26 maj 2016(2),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 18 maj 2016 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8‑0126/2016).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 7 juni 2016 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/… om ändring av direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument

P8_TC1-COD(2016)0033


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2016/1034.)

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Marknader för finansiella instrument samt marknadsmissbruk och värdepappersavveckling ***I
PDF 243kWORD 66k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 7 juni 2016 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 600/2014 om marknader för finansiella instrument, förordning (EU) nr 596/2014 om marknadsmissbruk och förordning (EU) nr 909/2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler med avseende på vissa datum (COM(2016)0057 – C8-0027/2016 – 2016/0034(COD))
P8_TA(2016)0244A8-0125/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0057),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0027/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 29 april 2016(1),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 26 maj 2016(2),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 18 maj 2016 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8‑0125/2016).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 7 juni 2016 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/… om ändring av förordning (EU) nr 600/2014 om marknader för finansiella instrument, förordning (EU) nr 596/2014 om marknadsmissbruk och förordning (EU) nr 909/2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler

P8_TC1-COD(2016)0034


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2016/1033.)

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Nominering av en ledamot av revisionsrätten – Rimantas Šadžius
PDF 234kWORD 60k
Europaparlamentets beslut av den 7 juni 2016 om nomineringen av Rimantas Šadžius till ämbetet som ledamot av revisionsrätten (C8-0126/2016 – 2016/0805(NLE))
P8_TA(2016)0245A8-0183/2016

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8‑0126/2016),

–  med beaktande av artikel 121 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A8-0183/2016),

A.  Europaparlamentets budgetkontrollutskott har granskat den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

B.  Vid sitt sammanträde den 23 maj 2016 höll budgetkontrollutskottet en utfrågning med rådets kandidat till uppdraget som ledamot av revisionsrätten.

1.  Europaparlamentet tillstyrker rådets förslag till utnämning av Rimantas Šadžius till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.


Rapporten om en konsekvent politik för utveckling 2015
PDF 202kWORD 96k
Europaparlamentets resolution av den 7 juni 2016 om EU-rapporten om en konsekvent politik för utveckling 2015 (2015/2317(INI))
P8_TA(2016)0246A8-0165/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som på nytt bekräftar att unionen ska ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna,

–  med beaktande av artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen, som föreskriver att unionens åtgärder i internationella sammanhang ska utgå från de principer som har legat till grund för dess egen tillblivelse, utveckling och utvidgning och som den strävar efter att föra fram i resten av världen: demokrati, rättsstatlighet, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten.

–  med beaktande av punkterna 9 och 35 i den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen i december 2005 med titeln Europeiskt samförstånd(1),

–  med beaktande av flera av rådets slutsatser, kommissionens tvåårsrapporter och Europaparlamentets resolutioner om en konsekvent politik för utveckling, särskilt Europaparlamentets resolution av den 13 mars 2014 om EU-rapporten om en konsekvent politik för utveckling 2013(2),

–  med beaktande av kommissionens femte tvåårsrapport om detta ämne, det vill säga kommissionens arbetsdokument om en konsekvent politik för utveckling, som offentliggjordes i augusti 2015 (SWD(2015)0159),

–  med beaktande av 2030-agendan för hållbar utveckling, som antogs vid FN:s toppmöte om hållbar utveckling i New York 2015(3), och som innehåller ett mål om en mer konsekvent politik för hållbar utveckling (mål 17.14),

–  med beaktande av det fjärde högnivåforumet om biståndseffektivitet och dess slutdokument från december 2011 om partnerskap för ett effektivt utvecklingssamarbete,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från utskottet för internationell handel (A8-0165/2016), och av följande skäl:

A.  I rådets slutsatser om kommissionens femte tvåårsrapport om en konsekvent politik för utveckling, som antogs i oktober 2015, framhålls att en konsekvent politik för utveckling kommer att vara en viktig del av EU:s bidrag till uppnåendet av det mer allmänna målet om en konsekvent politik för hållbar utveckling.

B.  Antagandet av 2030-agendan för hållbar utveckling innebär en ny utmaning för uppnåendet av en konsekvent politik för utveckling, då den fastställer en samlad och heltäckande uppsättning utvecklingsmål som är tillämplig på alla.

C.  EU måste gå i bräschen för främjandet av en konsekvent politik för utveckling.

D.  1,5 miljarder människor lever fortfarande i fattigdom med bristfällig hälso- och sjukvård och utbildning och svåra levnadsförhållanden. De flesta är kvinnor.

E.  Skatteutrymmet i utvecklingsländerna begränsas i realiteten av kraven från globala investerare och finansmarknader. Utvecklingsländerna har erbjudit flera skatteincitament och skattebefrielser för att locka eller hålla kvar investerare, vilket har lett till en skadlig skattekonkurrens och en kapplöpning mot botten.

F.  EU har ett direkt och historiskt ansvar i sina kontakter med partnerländer.

G.  I det nuvarande europeiska utvecklingsramverket saknas effektiva mekanismer för att förhindra och rätta till inkonsekvenser som uppstår på grund av den politik som unionen bedriver på olika områden.

En konsekvent politik för utveckling inom ramen för 2030-agendan

1.  Europaparlamentet bekräftar att en konsekvent politik för utveckling är en avgörande del i att genomföra och uppnå den nya agendan för hållbar utveckling. Parlamentet efterfrågar proaktiva åtgärder som baseras på en samsyn på en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet påpekar att det människorättsbaserade tillvägagångssättet bör leda till en fördjupad förståelse av vad en konsekvent politik för utveckling innebär, eftersom det inte går att göra framsteg i riktning mot en hållbar utveckling och fattigdomsutrotning om man inte åtgärdar hindren för förverkligandet av rättigheter. Parlamentet anser att en konsekvent politik för utveckling bör bidra till att inrätta rättsstatsprincipen och opartiska institutioner, och till att ta itu med utmaningen att främja goda styrelseformer i utvecklingsländerna.

2.  Europaparlamentet beklagar att det konkreta genomförandet av en konsekvent politik för utveckling har gått väldigt långsamt, trots stödet i FN:s millenniedeklaration(4) och Lissabonfördraget samt vid forumet för biståndseffektivitet i Busan(5).

3.  Europaparlamentet uppmanar till en debatt i hela EU om en konsekvent politik för utveckling inom ramen för 2030-agendan om hållbar utveckling och dess 17 nya universella och odelbara mål för hållbar utveckling, för att man bättre ska kunna förstå hur konceptet kan fungera tillsammans med det mer allmänna konceptet för en konsekvent politik för hållbar utveckling.

4.  Europaparlamentet erinrar om att målen för hållbar utveckling gäller för både utvecklade länder och utvecklingsländer, och att målen för hållbar utveckling på ett omfattande sätt bör integreras i EU:s beslutsfattande, på både intern och extern nivå. Parlamentet betonar att styrprocesser behöver utarbetas för att främja en konsekvent politik för utveckling på global nivå, och efterlyser ett införande av en konsekvent politik för utveckling som en kärnfråga i EU:s kommande policydebatter om den nya globala strategin och den fleråriga budgetramen.

Mekanismer för en konsekvent politik för utveckling

5.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att diskutera en konsekvent politik för utveckling vid ett av sina möten i syfte att främja dels en interinstitutionell debatt med kommissionen, utrikestjänsten, rådet och parlamentet, dels en debatt på nationell nivå.

6.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen och utrikestjänsten inför detta möte överlämnar konkreta rekommendationer till medlemsstaternas stats- och regeringschefer om effektiva mekanismer för att genomdriva konsekvens i politiken för utveckling och integrera EU-strategier för att bättre förverkliga målen för en hållbar utveckling, samt om hur man på ett tydligare sätt kan fastställa varje EU-institutions ansvar för att åtagandena i samband med en konsekvent politik för utveckling fullgörs. Parlamentet anser att en sådan process bör vara så insynsvänlig och öppen för deltagande som möjligt, och bör involvera lokala och regionala myndigheter, organisationer i civilsamhället och tankesmedjor.

7.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en grupp kommissionsledamöter som arbetar med yttre förbindelser. Parlamentet begär regelbundna rapporter om denna grupps arbete från vice ordföranden/den höga representanten till utskottet för utveckling.

8.  Europaparlamentet anser att de mekanismer som vissa EU-delegationer har använt för att ge återkoppling till kommissionens rapport om en konsekvent politik för utveckling 2015 bör utvidgas till att omfatta samtliga EU-delegationer, och att en sådan återkoppling bör göras varje år. Parlamentet uppmanar EU-delegationerna att se till att en konsekvent politik för utveckling finns med på föredragningslistorna för deras bilaterala möten och sammanträden i gemensamma församlingar, samt vid de årliga mötena för EU:s delegationschefer i Bryssel.

9.  Europaparlamentet välkomnar paketet om bättre lagstiftning, som kommissionen antog den 19 maj 2015. Parlamentet välkomnar också det särskilda omnämnandet av en konsekvent politik för utveckling som ett rättsligt krav i verktyg 30 i riktlinjerna för bättre lagstiftning (COM(2015)0215).

10.  Europaparlamentet beklagar att endast ett litet antal bedömningar har gjorts av politikens effekter på utvecklingen och att man vid dessa inte har gjort någon noggrann bedömning av eventuella effekter på utvecklingsländer, trots att konsekvensbedömningar är ett viktigt redskap för att uppnå en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet hoppas att paketet om bättre lagstiftning och dess riktlinjer kommer att förbättra denna situation genom att beakta utveckling och mänskliga rättigheter i alla konsekvensbedömningar och genom att öka öppenheten och insynen. Parlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt rådgöra med människorättsorganisationer i ett tidigt skede i den politiska processen och att införa starkare skyddsåtgärder och mekanismer för att uppnå en bättre balans i fråga om hur intressenter är representerade. Parlamentet välkomnar det offentliga samrådet i färdplanen, som syftar till att fastställa resultatet av en konsekvent politik för utveckling och dess effekter på utvecklingsländerna, och som ger externa intressenter, inklusive utvecklingsländer och civilsamhället, möjlighet att föra fram sina åsikter och delta aktivt. Parlamentet välkomnar också fältarbetet i färdplanen och fallstudierna, som på ett effektivt sätt kan bidra till en korrekt utvärdering av effekterna av en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet anser att det krävs mer systematiska efterhandsutvärderingar under genomförandet av EU:s politik.

11.  Europaparlamentet anser att större betoning bör läggas på institutionell samordning, såväl mellan EU-institutionerna som med medlemsstater. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar att integrera en konsekvent politik för utveckling i en rättsligt bindande akt, och att fastställa en handlingsplan för en konsekvent politik för hållbar utveckling för att göra den operativ. Parlamentet anser att nationella parlament i högre grad bör involveras i agendan för en konsekvent politik för utveckling, i egenskap av den roll de har att hålla sina regeringar ansvariga och granska framstegen på detta område.

12.  Europaparlamentet understryker den viktiga roll som parlamentet måste spela för att främja en konsekvent politik för utveckling genom att prioritera den på den egna dagordningen, öka antalet möten om ämnet mellan utskott och mellan parlament, främja diskussioner om en konsekvent politik för utveckling med partnerländerna och stimulera en dialog med civilsamhället.

13.  Europaparlamentet noterar att vissa medlemsstater har inrättat en effektiv mekanism för interministeriell samordning med ett särskilt mandat för en konsekvent politik för hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa och utbyta den goda praxis som andra medlemsstater redan har antagit.

14.  Europaparlamentet noterar att gemensam programplanering är ett framgångsrikt verktyg för en konsekvent planering av EU:s verksamhet på området för utvecklingssamarbete. Parlamentet är positivt till att den omfattar medlemsstaternas bilaterala verksamhet i partnerländer, men beklagar att tidigare åtgärder för att koppla samman EU:s insatser med medlemsstaternas verksamhet har misslyckats, vilket har lett till att synergieffekter inte har kunnat utnyttjas.

15.  Europaparlamentet är medvetet om att ett korrekt genomförande av en konsekvent politik för utveckling kommer att kräva en lämplig resurs- och personalnivå, och begär med eftertyck att nationella ministeriers och EU-delegationers kontaktpunkter för en konsekvent politik för utveckling ges de resurser som behövs för att nationella och europeiska strategier för en konsekvent politik för utveckling ska kunna införas.

16.  Europaparlamentet understryker den viktiga roll som nationella parlament spelar i fråga om genomförandet av en konsekvent politik för hållbar utveckling genom att säkerställa att politiska åtaganden, övervakning och ett fullt deltagande av organisationer i det civila sammanhället ses över regelbundet, och genom att granska konsekvensbedömningsrapporter från regeringar.

17.  Europaparlamentet påminner om sitt förslag om att inrätta ett oberoende system i EU för att ta emot klagomål från personer eller samhällsgrupper som har påverkats av EU:s politik. Parlamentet är medvetet om den viktiga roll som utvecklingsutskottet och dess ständiga föredragande om en konsekvent politik för utveckling spelar för att vidarebefordra de farhågor som individer eller samhällsgrupper som har påverkats av EU:s politik har fört fram.

18.  Europaparlamentet betonar att EU måste investera mer resurser i evidensbaserade analyser av en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast kartlägga inkonsekvenser och analysera kostnaden för dem, samt utarbeta lämpliga mekanismer för att övervaka en konsekvent politik för utveckling och följa de framsteg som görs. Parlamentet uppmanar också kommissionen att i sina analysförslag inkludera hur man ska undvika och hantera inkonsekvenser mellan olika politikområden. Parlamentet understryker också att hänvisningarna till en konsekvent politik för utveckling i programplaneringshandlingar måste förbättras.

19.  Europaparlamentet påpekar att en konsekvent politik för utveckling behöver stärkas i samband med översynen av det europeiska samförståndet om utveckling och diskussionerna om det framtida avtal som ska ersätta Cotonouavtalet.

Prioriterade områden

Migration

20.  Europaparlamentet är medvetet om att EU just nu genomgår den största flyktingkrisen sedan andra världskriget. Parlamentet betonar att en starkare koppling mellan migration och utvecklingspolitik är avgörande för att man ska kunna ta itu med de grundläggande orsakerna till detta fenomen. Parlamentet anser att EU bör använda alla tillgängliga verktyg för att ta itu med krisen, inklusive säkerhetsinstrument och diplomatiska instrument. Parlamentet betonar att man vid hanteringen av flyktingkrisen inte enbart bör fokusera på säkerhetsfrågor, och att utvecklingsmål måste integreras på ett bättre sätt så att EU:s migrationspolitik överensstämmer med den politik som syftar till att minska fattigdom. Parlamentet understryker att en konsekvent politik för utveckling utgör en viktig del i EU:s nya politik om migration, och välkomnar antagandet av den europeiska migrationsagendan (COM(2015)0240), som innehåller en omfattande åtgärdsplan för att hantera krisen. Parlamentet anser att genomförandet av denna agenda bör åtföljas av konkreta åtgärder för att stimulera den ekonomiska, politiska och sociala utvecklingen och goda styrelseformer i ursprungsländerna. Parlamentet belyser remitteringars roll som en källa till finansiering av utveckling. Parlamentet framhåller betydelsen av medlemsstaternas överenskommelser med tredjeländer om att underlätta säkra förflyttningar och rörlighet för internationella arbetstagare. Parlamentet anser inte att program och anslag för utvecklingsstöd bör användas för att kontrollera migration. Parlamentet betonar att alla gemensamma migrationsstrategier behöver inriktas på lagliga vägar till Europa och på mottagande av migranter.

21.  Europaparlamentet betonar att EU i högre grad behöver harmonisera migrations- och asylpolitiken, både inom unionen och tillsammans med sina internationella partner. Parlamentet menar att en verkligt effektiv och helhetsinriktad migrations- och asylpolitik till fullo måste integrera EU:s interna och externa politik, särskilt inom EU:s arbetsstrukturer. Parlamentet understryker att man behöver utforma en gemensam asyl- och immigrationspolitik, och efterlyser ett inkluderande angreppssätt för att ta itu med de underliggande orsakerna till migration som i hög grad är kopplad till utveckling, i syfte att få till stånd en hållbar lösning på den rådande migrationskrisen. Parlamentet påminner om att kvinnor och flickor som är flyktingar och migranter är särskilt utsatta för sexuellt våld och utnyttjande, och att ett könsperspektiv måste integreras i EU:s migrationspolitik.

22.  I syfte att säkerställa konsekvens mellan migrations- och utvecklingspolitiken uppmanar Europaparlamentet EU och medlemsstaterna att inte rapportera kostnader för flyktingar som offentligt utvecklingsbistånd, eftersom detta får till följd en enorm alternativkostnad på bekostnad av utvecklingsprogram som konkret motverkar de underliggande orsakerna till migration.

Handel och finans

23.  Europaparlamentet understryker att EU och dess medlemsstater tillsammans fortfarande är världens största givare av Aid for Trade (11,7 miljarder euro 2013 – SWD(2015)0128). Parlamentet föreslår att EU:s Aid for Trade också ska syfta till att ge fattiga producenter, kooperativ, mikroföretag och små företag en starkare ställning, underlätta diversifieringen av inhemska marknader, öka kvinnors jämställdhet samt ytterligare främja regional integration och minska inkomstklyftor. Parlamentet välkomnar kommissionens syfte att fokusera mer på de utvecklingsrelaterade bestämmelserna i handelsavtal. Parlamentet erinrar om medlemsstaternas åtagande att göra konkreta insatser för att nå målet på 0,7 % av BNP till offentligt utvecklingsbistånd till utvecklingsländer, samt om rekommendationen från OECD:s biståndskommitté att nå en genomsnittlig gåvoandel på 86 % av det totala offentliga utvecklingsbiståndet. Parlamentet understryker att handelsavtal bör bidra till främjandet av en hållbar utveckling, mänskliga rättigheter och kampen mot korruption runtom i världen.

24.  Europaparlamentet påminner om att handelsliberalisering inte alltid är positiv för utrotning av fattigdom, eftersom den kan ha negativa effekter på en hållbar utveckling.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en årlig rapport för parlamentet och rådet om genomförandet av EU:s Aid for Trade i utvecklingsländer, med uppgifter om hur stora belopp som anslås och var medlen kommer ifrån, både under kapitel 4 i EU-budgeten och inom ramen för EUF. Parlamentet anser att en sådan rapport skulle utgöra en bra grund för EU:s rapporter om en konsekvent politik för utveckling, som ska offentliggöras vartannat år.

26.  Europaparlamentet påminner om att mål 17.15 i målen om hållbar utveckling framhåller behovet av att respektera respektive lands politiska utrymme att utrota fattigdomen och få till stånd en hållbar utveckling. Parlamentet upprepar att utvecklingsländerna har rätt att reglera investeringar för att säkerställa att alla investerare, även utländska, uppfyller sina skyldigheter, i syfte att skydda mänskliga rättigheter och arbets- och miljöstandarder.

27.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som har gjorts sedan överenskommelsen om hållbarhet i Bangladesh upprättades, och uppmanar kommissionen att utvidga bindande ramar till att omfatta även andra sektorer. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att i detta sammanhang utvidga sådana initiativ på områdena för företagens sociala ansvar och tillbörlig aktsamhet som kompletterar EU:s befintliga timmerförordning eller som rör den föreslagna EU-förordningen om konfliktmineraler till att omfatta andra sektorer, och på så sätt säkerställa att EU och dess näringsidkare och aktörer uppfyller skyldigheten att respektera både mänskliga rättigheter och de högsta sociala och miljömässiga standarderna.

28.  Europaparlamentet påminner om att EU:s investeringspolitik, i synnerhet när offentliga medel används, måste bidra till förverkligandet av målen för hållbar utveckling. Parlamentet påminner om att institutioner för utvecklingsfinansiering behöver göras mer öppna för insyn och mer redovisningsskyldiga, så att man effektivt kan spåra och kontrollera penningflöden, skuldhållbarhet och mervärde i fråga om deras projekt för hållbar utveckling.

29.  Europaparlamentet påminner om det offentliga utvecklingsbiståndets unika roll när det gäller att uppnå effektiva utvecklingsresultat. Parlamentet begär att det offentliga utvecklingsbiståndets inriktning på utveckling och dess karaktär, inklusive ett transparent och tillförlitligt rapporteringssystem, ska skyddas. Parlamentet påminner om att en avbindning av bistånd är en nödvändig förutsättning för att utvecklingsländernas socioekonomiska aktörer, till exempel lokala företag och experter på tekniskt bistånd, ska kunna ges fler möjligheter, och förespråkar en större användning av utvecklingsländernas upphandlingssystem för biståndsprogram till stöd för verksamhet som bedrivs av den offentliga sektorn i syfte att stärka den lokala privata sektorn.

30.  Europaparlamentet påminner emellertid om att enbart bistånd inte är tillräckligt. Parlamentet anser att innovativa och diversifierade finansieringskällor, som exempelvis skatt på finansiella transaktioner, koldioxidskatter, flygbiljettskatter, avkastning på naturtillgångar osv., måste beaktas och bör anpassas till principerna för effektivitet i utvecklingsarbetet. Parlamentet anser att offentlig, privat, internationell och inhemsk finansiering bör göras mer samstämd. Parlamentet inser att den privata sektorn spelar en avgörande roll i detta avseende, och betonar att det är viktigt att skapa de rätta förutsättningarna för privata företag i utvecklingsländerna, och att främja inrättandet av politiska och rättsliga ramar som underlättar användning av bankkonton och upprättande av digitala infrastrukturer.

31.  Europaparlamentet anser att EU:s handelspolitik måste beakta verkligheten och utvecklingsförhållandena i utvecklingsländer för att målen för en konsekvent politik för utveckling ska kunna uppnås, samt utvecklingsländernas rätt att utforma sina egna utvecklingsstrategier. Parlamentet betonar att handels- och investeringsavtal som EU och dess medlemsstater ingår varken direkt eller indirekt får undergräva utvecklingsmål eller främjandet och skyddet av mänskliga rättigheter i partnerländerna. Parlamentet påminner om att en rättvis och ordentligt reglerad handel i enlighet med WTO:s bestämmelser skulle kunna vara positiv för utvecklingen. Parlamentet välkomnar införandet av omfattande kapitel om handel och hållbar utveckling i alla handels- och investeringsavtal.

32.  Europaparlamentet uppmanar EU att upprätta en lämplig ram som avser hur företag integrerar mänskliga rättigheter och sociala och miljömässiga standarder. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att fortsätta att engagera sig i arbetet i FN:s råd för mänskliga rättigheter i syfte att hålla företag ansvariga för brott mot mänskliga rättigheter.

33.  Europaparlamentet stöder ett effektivt, rättvist och transparent skattesystem som följer principerna för god samhällsstyrning. Parlamentet välkomnar det paket med åtgärder för skattetransparens som kommissionen lade fram den 18 mars 2015 och paketet mot skatteflykt som lades fram den 28 januari 2016 och som innehåller kommissionens meddelande om en extern strategi för att främja god förvaltning i skattefrågor internationellt. Parlamentet framhåller att man behöver göra en konsekvensbedömning och en analys av spridningseffekterna av ny europeisk skattelagstiftning så att denna inte får negativa konsekvenser för utvecklingsländerna. Parlamentet påminner om att mobilisering av inhemska resurser genom beskattning är den viktigaste inkomstkällan för den offentliga finansieringen av hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar med eftertryck EU att hjälpa utvecklingsländerna att stärka kapaciteten på områdena för skatteförvaltning, ekonomisk styrning och förvaltning av offentliga finanser, och för att stoppa olagliga finansiella flöden. Parlamentet uppmanar EU att säkerställa att företag betalar skatt i de länder där de utvinner eller skapar värde. Parlamentet betonar också EU:s ansvar att på global nivå främja principen om en konsekvent politik för utveckling i skattefrågor och göra den operativ. Parlamentet uppmanar med kraft EU att i detta syfte göra det möjligt för utvecklingsländerna att delta på lika villkor i den globala reformen av befintliga internationella skatteregler.

34.  Europaparlamentet anser att internationellt samarbete är avgörande för att man ska kunna ta itu med olagliga finansiella flöden och skatteundandragande, och uppmanar EU att uppmuntra till ytterligare internationellt samarbete i skattefrågor. Parlamentet uppmanar EU att säkerställa att utvecklingsländerna behandlas rättvist vid förhandlingar om skatteavtal i linje med FN:s modellavtal för dubbelbeskattning, genom att deras särskilda situation beaktas och en rättvis fördelning av beskattningsrättigheter garanteras. Parlamentet välkomnar de åtaganden som gjordes vid den konferens om utvecklingsfinansiering som hölls i Addis Abeba i juli 2015, om bland annat en översyn av multilateral utvecklingsfinansiering och skatteinitiativet Addis Tax Initiative, som syftar till att hjälpa utvecklingsländer att bygga upp system för inhemsk resursförsörjning. Parlamentet uppmanar EU att till fullo utnyttja OECD:s modellavtal för skatter, som inbegriper en fakultativ bestämmelse om assistans med skatteuppbörd.

35.  Europaparlamentet begär en utvärdering av vilken effekt prissubventioner på exporter, tullar och handelshinder har på utvecklingsländerna.

36.  Europaparlamentet upprepar att ansträngningar för att säkra tillgång till råvaror från utvecklingsländer inte får underminera lokal utveckling och utrotning av fattigdom, utan i stället bör stödja utvecklingsländerna i deras arbete med att omsätta sina mineralrikedomar i verklig utveckling.

Tryggad livsmedelsförsörjning

37.  Europaparlamentet framhåller att man bara kan uppnå en global tryggad livsmedelsförsörjning om man bedriver en konsekvent politik för utveckling på alla nivåer, särskilt om de mer ambitiösa målen i 2030-agendan, dvs. att helt avskaffa hungersnöd och alla former av undernäring, ska uppnås. Parlamentet anser att EU bör främja införandet av stabila regelverk med tydliga kriterier för att skydda sårbara människors rättigheter och tryggade livsmedelsförsörjning.

38.  Europaparlamentet uppmanar EU att systematiskt utvärdera, bland andra faktorer, effekten av EU:s jordbruks-, handels- och energipolitik – till exempel biodrivmedelspolitiken – på livsmedelsförsörjningen i utvecklingsländerna och på de mest utsatta människornas försörjningsmöjligheter. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att fortsätta fokusera på kooperativ, mikrojordbruk, småskaliga och medelstora jordbruk och jordbruksarbetare, samt att främja hållbara och agroekologiska metoder i linje med slutsatserna från den internationella studien av hur kunskap, vetenskap och teknik inom jordbruket kan bidra till utveckling (IAASTD), med rekommendationerna från FN:s särskilda rapportör för rätten till mat samt med målen för hållbar utveckling. Parlamentet påminner om att man behöver se till att åtgärder inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken inte äventyrar livsmedelsproduktionskapaciteten och den långsiktiga livsmedelstryggheten i utvecklingsländerna. Parlamentet betonar att viktiga frågor om konsekvens i politiken och politikens effekter behöver tas upp i den fortgående övervakningen av EU:s policyram för att hjälpa utvecklingsländer att stärka livsmedelsförsörjningen (COM(2010)0127). Parlamentet betonar att EU måste stödja uppbyggandet av bearbetningsindustrier i jordbrukssektorn och en förbättring av tekniken för att lagra livsmedel. Parlamentet påminner om att man måste se över hur fiskeriavtal påverkar livsmedelstryggheten i utvecklingsländer. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att bidra till att förebygga markrofferi genom att stödja utvecklingsländerna i deras genomförande på nationell nivå av FN:s frivilliga riktlinjer för ansvarsfull förvaltning av besittningsrätt till mark, fiske och skogar.

Hälsa

39.  Europaparlamentet betonar att utvecklingsländerna i sina budgetar måste prioritera anslag till inrättande av välfungerande hälso- och sjukvårdssystem, uppbyggnad av hållbar hälso- och sjukvårdsinfrastruktur och tillhandahållande av grundläggande tjänster och kvalitetsvård. Parlamentet uppmanar EU att stödja införandet av allmän hälso- och sjukvårdsförsäkring, som kommer att garantera ett ömsesidigt ansvar för hälsorisker i utvecklingsländer.

Klimatförändringar

40.  Europaparlamentet begär att EU, medlemsstaterna och alla internationella partner på ett beslutsamt sätt ska genomföra det nyligen ingångna klimatavtalet från COP21 i Paris. Parlamentet betonar att EU och övriga utvecklade länder måste fortsätta att stödja klimatåtgärder för att minska utsläppen och öka motståndskraften mot klimatförändringarnas följder i utvecklingsländer, särskilt i de minst utvecklade länderna (MUL). Parlamentet påminner om att det är mycket viktigt att tillräcklig klimatfinansiering tillhandahålls i detta sammanhang. Parlamentet stöder EU:s energiomställning och övergången till förnybar energi. Parlamentet betonar att ett misslyckande med att begränsa den globala uppvärmningen till en bra bit under 2°C kan underminera framstegen på utvecklingsområdet. Parlamentet uppmanar EU att inta en proaktiv roll i fråga om hanteringen av globala klimatutmaningar genom att fastställa strategiska prioriteringar på alla nivåer och över alla sektorer, och att fastställa och genomföra nya bindande klimat- och energieffektivitetsmål och mål för förnybar energi i linje med Parisavtalet.

41.  Europaparlamentet inser att privat finansiering inte kan ersätta offentlig finansiering när det gäller klimatfinansiering. Parlamentet betonar att rapportering och redovisningsskyldighet måste vara öppen för insyn och att införandet av relevanta sociala och miljömässiga skyddsmekanismer avseende privat klimatfinansiering måste säkerställas.

Jämställdhet

42.  Europaparlamentet välkomnar EU:s handlingsplan för jämställdhet 2016–2020, och uppmuntrar till övervakning och genomförande av planens mål i alla EU:s yttre åtgärder, inklusive i EU-finansierade projekt på landsnivå. Parlamentet uppmanar också EU att konkret integrera jämställdhet och kvinnors egenmakt i alla sina politikområden, inklusive i budgetar, och att säkerställa att dess yttre åtgärder bidrar till att bekämpa alla former av diskriminering, inklusive av hbt-personer.

Säkerhet

43.  Europaparlamentet inser att man inte kan få till stånd en hållbar utveckling eller avskaffa fattigdom utan säkerhet. Parlamentet är också medvetet om att sambandet mellan säkerhet och utveckling är en viktig del i säkerställandet av effektivitet i EU:s yttre åtgärder.

44.  Europaparlamentet understryker vikten av att kunna garantera en konsekvent politik och samordning mellan EU:s strategier för yttre åtgärder, säkerhet, försvar, handel, humanitärt bistånd och utvecklingssamarbete. Parlamentet uppmärksammar utmaningen att främja god samhällsstyrning i utvecklingsländer, och insisterar på att en konsekvent politik för utveckling bör bidra till inrättandet av rättsstatsprincipen och opartiska institutioner, samt till att stärka åtgärder som leder till avväpning och som säkerställer offentlig hälso- och sjukvård och en tryggad livsmedelsförsörjning, och till andra strategier som är relaterade till detta och som garanterar säkerhet och utveckling.

45.  Europaparlamentet uppmanar EU att utöka sin kapacitet för krisförebyggande och tidiga insatser för att förstärka synergieffekterna mellan den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) och utvecklingsinstrument genom att finna en balans mellan krishantering på kort sikt och utvecklingsstrategier på längre sikt. Parlamentet anseratt inrättandet av ett nytt instrument för sambandet mellan säkerhet och utveckling skulle kunna innebära färre inkonsekvenser och en effektivare konsekvens i politiken för utveckling. Parlamentet understryker att detta instrument inte bör finansieras med medel från befintliga utvecklingsinstrument, utan med nya budgetanslag. Parlamentet begär att de regioner och länder som berörs ska få sina prioriteringar och strategier inkluderade i utarbetandet av EU:s strategier för säkerhet och utveckling. Parlamentet välkomnar användningen av den politiska ramen för krisåtgärder som ett viktigt verktyg för att möjliggöra en samsyn på kriser i ett tidigt skede. Parlamentet begär att kommissionen, utrikestjänsten och medlemsstaterna ska intensifiera sitt samarbete för att tillhandahålla en omfattande analys som underlag för ett välgrundat val mellan åtgärder inom ramen för GSFP och andra åtgärder vid krishantering.

46.  Europaparlamentet anser att strategin för säkerhet och utveckling i Sahel(6), den afrikanska snabbinsatsstyrkan och den regionala handlingsplanen för Sahel 2015–2020(7) är bra exempel på ett framgångsrikt genomförande av EU:s övergripande strategi med en kombination av säkerhets-, utvecklings- och förvaltningsinsatser.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta stärka kopplingarna mellan humanitärt bistånd, utvecklingssamarbete och motståndskraft mot katastrofer i syfte att möjliggöra ett mer flexibelt och effektivt svar på tilltagande behov.

o
o   o

48.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.
(2) Antagna texter, P7_TA(2014)0251.
(3) http://www.un.org/en/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/70/1
(4) http://www.un.org/millennium/declaration/ares552e.htm
(5) http://www.oecd.org/development/effectiveness/49650173.pdf
(6) http://eeas.europa.eu/africa/docs/sahel_strategy_en.pdf
(7) www.consilium.europa.eu/en/meetings/fac/2015/04/st07823-en15_pdf


Den nya alliansen för tryggad livsmedels- och näringsförsörjning
PDF 262kWORD 145k
Europaparlamentets resolution av den 7 juni 2016 om den nya alliansen för tryggad livsmedels- och näringsförsörjning (2015/2277(INI))
P8_TA(2016)0247A8-0169/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Förenta nationernas toppmöte om hållbar utveckling och det slutdokument som antogs av generalförsamlingen den 25 september 2015, Förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, och särskilt mål 2 i målen för hållbar utveckling som anges i slutdokumentet, nämligen att avskaffa hunger, uppnå tryggad livsmedels- och näringsförsörjning samt främja ett hållbart jordbruk(1),

–  med beaktande av Parisavtalet mellan parterna i Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, antaget den 12 december 2015(2),

–  med beaktande av det övergripande programmet för Afrikas jordbruksutveckling (CAADP), som antogs av Afrikanska unionen (AU) 2002(3),

–  med beaktande av toppmötet för AU:s statschefer som anordnades i Maputo (Moçambique) 2003, då AU-regeringarna enades om att investera mer än tio procent av sina totala nationella budgetanslag i jordbrukssektorn(4),

–  med beaktande av mötet i församlingen av AU:s stats- och regeringschefer i juli 2012, då år 2014 förklarades som ”året för jordbruk och livsmedelssäkerhet i Afrika”(5) med anledning av tioårsjubileet för CAADP,

–  med beaktande av förklaringen om ”påskyndad tillväxt inom jordbruket och förändring för gemensamt välstånd och förbättrad levnadsstandard”, som antogs den 27 juni 2014 vid toppmötet för EU:s statschefer i Malabo (Ekvatorialguinea), varigenom AU-regeringarna åtog sig att anslå minst tio procent av de offentliga utgifterna till jordbruk(6),

–  med beaktande av G8:s livsmedelstrygghetsinitiativ från L’Aquila 2009(7),

–  med beaktande av ramen och riktlinjerna för markpolitik i Afrika (Framework and Guidelines on Land Policy in Africa, F&G), som antogs av den gemensamma konferensen för ministrar för jordbruk, markförvaltning och animalieproduktion, som hölls i april 2009 i Addis Abeba (Etiopien)(8), samt förklaringen om ”frågor och utmaningar på markområdet i Afrika”(9), antagen av AU:s statschefer vid toppmötet i Sirte (Libyen) i juli 2009, där statscheferna krävde ett verkningsfullt genomförande av F&G,

–  med beaktande av de vägledande principerna om storskaliga markbaserade investeringar i Afrika, antagna av AU:s gemensamma konferens för ministrar för jordbruk, landsbygdsutveckling, fiske och vattenbruk, vid deras möte i Addis Abeba den 1–2 maj 2014(10),

–  med beaktande av förklaringen från maj 2013 från det civila samhällets organisationer i Afrika om modernisering av det afrikanska jordbruket – vem vinner på detta?(11),

–  med beaktande av Djimini-förklaringen av den 13 mars 2014 från de västafrikanska småbrukarorganisationerna(12),

–  med beaktande av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations (FAO) frivilliga riktlinjer för att stödja det gradvisa förverkligandet av rätten till tillräcklig föda inom ramen för den nationella livsmedelsförsörjningen från 2004(13),

–  med beaktande av rapporten från 2009 Agriculture at a crossroads från den internationella studien av hur kunskap, vetenskap och teknik inom jordbruket kan bidra till utveckling (IAASTD)(14),

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966(15),

–  med beaktande av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor från 1979(16),

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter från 1987(17),

–  med beaktande av FN:s deklaration om urbefolkningars rättigheter från 2007(18),

–  med beaktande av FN:s grundprinciper och riktlinjer för utvecklingsbaserade vräkningar och tvångsförflyttningar från 2007(19),

–  med beaktande av FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter, som godkändes av FN:s råd för mänskliga rättigheter 2011,(20) samt OECD:s riktlinjer för multinationella företag, som uppdaterades 2011(21),

–  med beaktande av partnerskapet från Busan för effektivt utvecklingssamarbete från 2011(22),

–  med beaktande av de frivilliga riktlinjerna från 2012 för ansvarsfull förvaltning av markinnehav, fiskeri och skog(23),

–  med beaktande av Internationella konventionen om skydd av växtförädlingsprodukter (UPOV-konventionen) från 1991(24),

–  med beaktande av det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk från 2001(25),

–  med beaktande av konventionen om biologisk mångfald från 1992 och det tillhörande Cartagenaprotokollet om biosäkerhet från 2000 och Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning från 2010(26),

–  med beaktande av den afrikanska modellagen om biosäkerhet(27),

–  med beaktande av resolutionen om marklagstiftning för livsmedelssuveränitet, antagen av La Francophonies parlamentariska församling den 12 juli 2012(28),

–  med beaktande av resolutionen om de sociala och miljömässiga effekterna av betesbruk i AVS-länderna, antagen av den gemensamma parlamentariska AVS–EU församlingen i Addis Abeba den 27 november 2013(29),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 31 mars 2010 EU:s policyram för att hjälpa utvecklingsländer att stärka livsmedelsförsörjningen,(30) och rådets slutsatser av den 10 maj 2010 om policyramen(31),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 28 maj 2013 om tryggad livsmedels- och näringsförsörjning(32),

–  med beaktande av kommissionens Action Plan on Nutrition från juli 2014(33),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 september 2011 om EU:s policyram för att hjälpa utvecklingsländer att stärka livsmedelsförsörjningen(34),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 december 2013 om EU:s strategi för resiliens och katastrofriskreducering i utvecklingsländerna: lära av livsmedelsförsörjningskriser(35),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2014 om äganderättens, egendomsägandets och förmögenhetsskapandets roll när det gäller att utrota fattigdom och främja hållbar utveckling i utvecklingsländerna(36),

–  med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2015 om Tanzania, särskilt frågan om markrofferi(37),

–  med beaktande av Declaration of the Global Convergence of Land and Water Struggles, som utfärdades vid World Social Forum i Tunis i mars 2015(38),

–  med beaktande av sin resolution av den 30 april 2015 om Expo 2015 i Milano: Att föda jorden. Energi för livet(39),

–  med beaktande av kraven från det afrikanska civilsamhället att inkludera tryggad livsmedelsförsörjning och rätten till mat på dagordningen för det tyska G7-ordförandeskapet i juni 2015(40),

–  med beaktande av Milanostadgan(41), som lades fram vid världsutställningen Expo 2015 på temat ”Att föda jorden – energi för livet” och som samlat över en miljon underskrifter från stats- och regeringschefer och enskilda människor; i stadgan uppmanas alla sammanslutningar, företag, nationella och internationella institutioner och enskilda människor att ta ansvar för att se till att framtida generationer också ges rätt till mat och den innehåller bindande åtaganden för att garantera den rätten över hela världen,

–  med beaktande av att FN:s kommitté för globalt tryggad livsmedelsförsörjning är ett lämpligt forum för överenskommelser om politisk vägledning i denna fråga internationellt och att det är i detta forum som alla berörda parter kan göra sina röster hörda,

–  med beaktande av den urbana livsmedelspolitikpakten av den 15 oktober 2015(42), framlagd av kommunfullmäktige i Milano och undertecknad av 113 städer över hela världen, som överlämnats till FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon och som illustrerar den nyckelroll som städerna har i arbetet med livsmedelpolitiken,

–  med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2016 om situationen i Etiopien(43),

–  med beaktande av den offentliga utfrågningen om den nya alliansen för tryggad livsmedels- och näringsförsörjning, som anordnades av utskottet för utveckling den 1 december 2015(44),

–  med beaktande av studien New Alliance for Food and Nutrition Security in Africa av professor Olivier de Schutter, som beställdes av utskottet för utveckling och offentliggjordes av generaldirektoratet för EU-extern politik i november 2015(45),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0169/2016), och av följande skäl:

A.  Den nya alliansen för tryggad livsmedels- och näringsförsörjning (nedan kallad den nya alliansen) syftar till att förbättra livsmedels- och näringsförsörjningen genom att hjälpa 50 miljoner människor ur fattigdom i Afrika söder om Sahara senast 2020. De deltagande länderna har förhandlat fram samarbetsramar för länderna (CCF), med åtaganden för att underlätta privata investeringar i jordbrukssektorn i Afrika.

B.  Investeringar i småskaligt jordbruk har försummats de senaste trettio åren i Afrika, medan låginkomstländernas beroende av livsmedelsimport har växt kraftigt, vilket gjort dem känsliga för prisvariationer på de internationella marknaderna.

C.  Stora offentlig-privata partnerskap riskerar att skapa en dominerande ställning för stora jordbruksföretag i det afrikanska jordbruket, vilket tränger ut lokala företag.

D.  Privata investeringar inom den nya alliansen har nått över 8,2 miljoner småbrukare och skapat över 21 000 jobb, mer än hälften för kvinnor.

E.  Livsmedelskrisen 2008 ledde till universellt erkännande av behovet att stödja småbrukarnas livsmedelsproduktion för inhemska marknader.

F.  De strukturella anpassningsprogram som inleddes i början av 1980-talet bidrog till utvecklingen av exportdrivet jordbruk där man prioriterade ökad produktion av avsalugrödor för de globala marknaderna. Detta val gynnade storskaliga, kapitalstarka och mekaniserade produktionsformer, medan småskaligt jordbruk försummades.

G.  Internationella marknader kommer att vara mer volatila i framtiden. Länder bör inte ta risken att vara överdrivet importberoende, utan bör snarare främst investera i inhemsk livsmedelsproduktion för att stå starkare i svåra lägen.

H.  Familjejordbruk och småbrukare måste utgöra kärnan i den nya alliansen.

I.  Livsmedelssäkerhet i utvecklingsländerna beror i stor utsträckning på hållbar användning av naturresurser.

J.  Så kallade tillväxtpoler strävar efter att locka internationella investerare genom att tillhandahålla mark till stora privata företag. Detta får inte ske på familjeföretagens bekostnad.

K.  Överenskommelserna om den nya alliansen innehåller inga konkreta indikatorer om hunger och undernäring.

L.  Familjejordbruk och småbrukare har visat sin förmåga att diversifiera produktionen och öka livsmedelsproduktionen på ett hållbart sätt genom agroekologiska metoder.

M.  Monokultur ökar beroendet av kemiska gödnings- och bekämpningsmedel, leder till omfattande markförstöring och bidrar till klimatförändringen.

N.  Jordbruket svarar för minst 14 procent av de totala årliga utsläppen av växthusgaser, mest på grund av användning av kvävegödsel.

O.  Det finns olika former av markinnehav (hävdvunnet, offentligt och privat), men den nya alliansen tar nästan uteslutande upp registrering av äganderätt som lösning på frågan om rättigheterna i fråga om markinnehav.

P.  År 2050 kommer 70 procent av världens befolkning av bo i städer och en kombinerad global och lokal inställning till näringsförsörjning kommer att vara nödvändigare än någonsin.

Q.  Registrering av äganderätt är inte den enda garantin för skydd mot markexpropriering och tvångsförflyttning.

R.  Kön är en mycket viktig faktor när det gäller jordbruksinvesteringar i Afrika. Kvinnor på landsbygden har länge diskriminerats vad gäller tillgång till en rad produktionsresurser, inklusive mark, krediter, insatsvaror och tjänster.

S.  Fram till helt nyligen har stöd till jordbruket koncentrerats på exportgrödor som odlas av män, och kvinnorna har i stor utsträckning fått ansvaret för att producera livsmedel för familjens uppehälle.

T.  FAO bedömer att ungefär 75 procent av växternas genetiska mångfald har gått förlorad över hela världen. Omfattande genetisk urholkning ökar vår sårbarhet för klimatförändring och nya skadegörare och sjukdomar.

U.  Kontroll, ägande och överkomliga priser vad gäller utsäde är av avgörande betydelse för tryggad livsmedelsförsörjning för fattiga jordbrukare.

V.  Jordbrukarnas rätt att föröka, använda, utbyta och sälja sitt eget utsäde bör skyddas.

W.  Att avhjälpa bristerna i näringsförsörjningen i Afrika är en central fråga på agendan för hållbar utveckling. Dålig näringsförsörjning beror på en rad samspelande processer som rör hälso- och sjukvård, utbildning, sanitet och hygien, tillgång till resurser, kvinnors rättigheter etc.

X.  De åtaganden som gjorts inom samarbetsramen för lagstiftningsreformer inom utsädessektorn syftar till att stärka växtförädlarnas rättigheter, på bekostnad av de nuvarande systemen där jordbrukarna själva kontrollerar utsädet och som de fattigaste jordbrukarna fortfarande i stor utsträckning är beroende av.

Jordbruksinvesteringar i Afrika och uppfyllandet av målen för hållbar utveckling

1.  Europaparlamentet konstaterar att flera samarbetsramar inriktas på utveckling av särskilda ekonomiska områden, med målet att maximera investeringarna genom olika initiativ, från väg- eller energiinfrastrukturer till skatt, tull eller system för registrering av äganderätt. Parlamentet betonar också behovet att förbättra, och säkerställa fokus på, tillgång till vatten, utbildning i näringslära och utbyte av bästa praxis.

2.  Europaparlamentet konstaterar att jordbruksinvesteringspolitik för det mesta inriktas på storskaliga markförvärv och exportorienterat jordbruk, som oftast inte har några kopplingar till de lokala ekonomierna. Parlamentet noterar att utvecklingen av extensiv bevattning i de geografiska investeringsområden som den nya alliansen är inriktad på skulle kunna minska vattentillgången för andra användare, t.ex. småbrukare eller boskapsskötare. Parlamentet betonar att storskaliga offentlig-privata partnerskaps förmåga att bidra till fattigdomsminskning och tryggad livsmedelsförsörjning under dessa förutsättningar måste genomgå en kritisk utvärdering och förbättras. Parlamentet betonar att jordbruksinvesteringspolitik bör kopplas till och stödja utvecklingen av den lokala ekonomin, inklusive småbrukare och familjejordbruk. Parlamentet påminner om att FAO i sina riktlinjer om markinnehav rekommenderar säker tillgång till mark för att familjer ska kunna producera livsmedel för konsumtion i det egna hushållet och öka hushållsinkomsterna. Parlamentet betonar behovet av att basera storskaliga landbaserade investeringar i Afrika på dessa riktlinjer, och att säkerställa småbrukarnas och lokalsamhällenas tillgång till mark, främja investeringar i lokala små och medelstora företag och se till att offentlig-privata partnerskap bidrar till livsmedelstrygghet och minskad fattigdom och ojämlikhet.

3.  Europaparlamentet påpekar att inte alla berörda parter har deltagit i beslutsfattandet i samarbetsramen. Tvärtom har bland annat landsbygdssamhällen, jordbruksarbetare, småbrukare, fiskare och ursprungsbefolkningar mer eller mindre uteslutits, och deras rätt att delta har inte respekterats.

4.  Europaparlamentet beklagar att organisationer i det afrikanska civilsamhället inte har konsulterats i samband med den nya alliansen. Parlamentet betonar att grupper med osäker livsmedelsförsörjning bör delta i utformningen av politik som rör dem. Detta bör vara en hörnsten i all politik för livsmedelstrygghet.

5.  Europaparlamentet påpekar att den nya alliansen har gjort ett åtagande att främja inkluderande, jordbruksbaserad tillväxt som stöder småskaligt jordbruk och bidrar till minskad fattigdom, hunger och undernäring. I detta syfte betonar parlamentet att den nya alliansen i största möjliga utsträckning måste begränsa användningen av kemiska gödnings- och bekämpningsmedel, med tanke på deras inverkan på hälsa och miljö i lokalsamhällena, t.ex. minskad biologisk mångfald och markerosion.

6.  Europaparlamentet kritiserar antagandet att företagens jordbruksinvesteringar automatiskt leder till bättre livsmedels- och näringsförsörjning och minskad fattigdom.

7.  Europaparlamentet noterar G20-ländernas rapport från 2011, där det betonas att skattedrivna investeringar kan vara övergående. Parlamentet påminner om att många undersökningar av investerares motivationer har visat att särskilda skatteincitament har en neutral eller negativ inverkan på beslut att investera(46).

8.  Europaparlamentet konstaterar att skatteincitament, inklusive befrielse från bolagsskatt i särskilda ekonomiska områden, berövar afrikanska länder skatteintäkter som kunde ha varit en källa till mycket viktiga offentliga investeringar i jordbruk, särskilt i program för livsmedels- och näringsförsörjning(47).

9.  Europaparlamentet uppmanar regeringar och givare att tillfälligt avbryta eller se över alla strategier, projekt och konsultarrangemang som direkt uppmuntrar och möjliggör markrofferi genom stöd till mycket skadliga projekt och investeringar eller indirekt ökar trycket på mark- och naturresurser och kan leda till allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet efterlyser i stället stöd till politik som skyddar och prioriterar småskaliga livsmedelsproducenter, särskilt kvinnor, och främjar en hållbar användning av marken.

10.  Europaparlamentet varnar för att i Afrika kopiera den ”gröna revolutionen” av asiatisk modell från 1960-talet och bortse från dess negativa sociala och miljömässiga effekter. Parlamentet påminner om att ett av målen för hållbar utveckling är att främja ett hållbart jordbruk, vilket ska uppnås senast 2030.

11.  Europaparlamentet noterar med oro att den nya alliansen i Malawi ger stöd till ökad tobaksproduktion i stället för att stödja alternativa inkomstkällor i enlighet med skyldigheterna i WHO:s ramkonvention om tobakskontroll från 2005 och de åtaganden som gjorts inom ramen för 2030-agendan för hållbar utveckling.

12.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att arbeta för att omvandla den nya alliansen till ett verkligt verktyg för hållbar utveckling och ett instrument för stöd till familjejordbruk och lokala ekonomier i Afrika söder om Sahara, och påminner om att familjejordbrukare och småbrukare producerar omkring 80 procent av världens livsmedel och står för över 60 procent av sysselsättningen i Afrika söder om Sahara.

13.  Europaparlamentet noterar med oro att samarbetsramarna endast selektivt hänvisar till internationella normer för ansvarsfulla investeringar i jordbruk, och att de varken hänvisar till FAO:s frivilliga riktlinjer från 2004 till stöd för det gradvisa förverkligandet av rätten till tillräcklig föda inom ramen för den nationella livsmedelsförsörjningen eller till några skyldigheter för privata investerare att respektera de mänskliga rättigheterna.

14.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna – sammantaget världens största givare av utvecklingsbistånd – att

   säkerställa att EU-baserade investerare respekterar, och uppmuntrar övriga partner i alliansen att respektera, lokalsamhällens rättigheter och småskaliga jordbrukares behov genom att följa ett människorättsbaserat förhållningssätt inom samarbetsramarna, inklusive genom att upprätthålla garantier för miljömässiga, sociala och mänskliga rättigheter samt arbetstagar- och markrättigheter och största möjliga öppenhet i fråga om investeringsplanerna,
   säkerställa att EU-baserade investerare tillämpar en policy för socialt ansvar när de utarbetar anställningskontrakt och inte utnyttjar sitt ekonomiska övertag över arbetstagare från lokalsamhällen,
   stödja och förespråka lokala afrikanska företag och berörda aktörer som huvudaktörer och förmånstagare för initiativ inom ramen för den nya alliansen,
   genomföra det senaste beslutet från WTO att slopa exportsubventionerna för jordbruksprodukter, eftersom de snedvrider lokala marknader och förstör försörjningsmöjligheterna i utvecklingsländerna,
   undanröja tullhinder som avskräcker afrikanska länder från att på lokal nivå ge mervärde åt obearbetade produkter.

15.  Europaparlamentet uppmanar de deltagande länderna att

   se till att ekonomiska, skattemässiga eller administrativa reformer inte leder till att investerare kan undvika att betala en rättvis skatt i de deltagande länderna eller medför en orättvis fördel för investerare jämfört med småbrukare,
   se till att deras respektive regeringar behåller rätten att skydda sina jordbruks- och livsmedelsmarknader genom lämpliga tull- och skattesystem, som är särskilt viktiga för att komma till rätta med finansiella spekulationer och skattesmitning,
   anta en politik som främjar ansvarsfull handel och arbeta för att undanröja tullhinder som motverkar regional handel.

Styrning, ägarskap och ansvarsskyldighet

16.  Europaparlamentet uppmärksammar det åtagande som gjorts av parterna i den nya alliansen att inbegripa FAO:s frivilliga riktlinjer för att stödja det gradvisa förverkligandet av rätten till tillräcklig föda inom ramen för den nationella livsmedelsförsörjningen, och uppmanar parterna i den nya alliansen att åta sig att genomföra internationella normer för ansvarsfulla investeringar i jordbruk, och att följa de vägledande principerna om företag och mänskliga rättigheter samt OECD:s riktlinjer för multinationella företag.

17.  Europaparlamentet betonar att den nya alliansen måste öka sina insatser vad gäller god förvaltning av naturresurser, särskilt genom att garantera att människor har tillgång till sina egna resurser och genom att skydda deras rättigheter i samband med affärskontrakt som rör naturresurser.

18.  Europaparlamentet uppmanar EU att arbeta med FN för att alla länder med bindande verkan ska anta Milanostadgan och dess åtaganden.

19.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är med vattenreglering och bekämpning av klimatförändring för ett hållbart jordbruk. Parlamentet uppmanar alla parter i den nya alliansen att fokusera på att förbättra tillgången till vatten och bevattningsteknik och att öka insatserna för miljöskydd och markvård.

20.  Europaparlamentet uppmanar EU att arbeta med FN för antagande av och spridning av den urbana livsmedelspolitikpakten från Milano.

21.  Europaparlamentet uppmanar de deltagande länderna att åta sig att genomföra internationella normer som reglerar investeringar utifrån ett människorättsligt synsätt, inbegripet AU:s ram och riktlinjer för markpolitik i Afrika och dess vägledande principer om storskaliga markbaserade investeringar i Afrika.

22.  Europaparlamentet begär att alla avsiktsförklaringar inom samarbetsramarna för länderna offentliggörs till fullo. Parlamentet betonar behovet av starka institutionella och rättsliga ramar för att säkerställa en rättvis fördelning av risker och fördelar. Parlamentet betonar att aktivt deltagande av civilsamhället i den nya alliansen är av avgörande betydelse för att öka insynen och se till att målen uppnås. Parlamentet påpekar att dialog och samråd med alla grupper i civilsamhället måste uppmuntras.

23.  Europaparlamentet beklagar att den enda indikatorn som är gemensam för alla de tio samarbetsramarna inom den nya alliansen är Världsbankens ”Doing Business”-index.

24.  Europaparlamentet betonar att privata företag som deltar i multilaterala utvecklingsinitiativ bör göras ansvariga för sina åtgärder. Parlamentet uppmanar parterna i den nya alliansen att i detta syfte lägga fram årsrapporter om alliansens åtgärder och att offentliggöra rapporterna och göra dem tillgängliga för lokalbefolkning och lokalsamhällen, samt att inrätta en oberoende mekanism för ansvarsskyldighet, inklusive ett klagomålsförfarande för lokalbefolkningar och lokalsamhällen. Parlamentet betonar också att den nya alliansens investeringar beträffande markrättigheter måste bli föremål för oberoende konsekvensbedömningar på förhand och måste rätta sig efter FAO:s frivilliga riktlinjer för ansvarsfull förvaltning av besittningsrätt till mark, fiske och skogar.

25.  Europaparlamentet noterar att multinationella företag som bedriver verksamhet inom den nya alliansen föredrar storskaligt kontraktsjordbruk, vilket riskerar att marginalisera småskaliga producenter. Parlamentet uppmanar de tio afrikanska stater som deltar i den nya alliansen att se till att fördelarna med kontraktsjordbruk kommer såväl köpare som lokala leverantörer till del. Parlamentet anser att det i detta syfte är av avgörande betydelse att stärka exempelvis jordbrukarnas sammanslutningar för att förbättra deras förhandlingsposition.

26.  Europaparlamentet belyser att den privata sektorn redan står för 90 procent av arbetstillfällena i partnerländerna och att potentialen för den privata sektorns deltagande inte går att förneka, eftersom privata företag har de bästa förutsättningarna att ge en hållbar bas för mobilisering av inhemska resurser, som är grunden för alla biståndsprogram. Parlamentet understryker vikten av en transparent regelverksram som tydligt fastställer alla aktörers rättigheter och skyldigheter, inklusive fattiga jordbrukare och utsatta grupper, eftersom rättigheterna inte kan skyddas effektivt utan en sådan ram.

27.  Europaparlamentet begär en översyn av samarbetsramarna för länderna för att effektivt hantera riskerna med kontraktsjordbruk och nätverk med småskaliga producenter (”outgrower schemes”) genom att säkerställa rättvisa avtalsbestämmelser, inklusive prissättningsmetoder, respekt för kvinnors rättigheter, stöd till hållbart jordbruk och lämpliga tvistlösningsmekanismer.

Marktillgång och säker besittningsrätt

28.  Europaparlamentet varnar för att en ensidig inriktning på registrering av äganderätt ofta leder till osäkerhet för småskaliga livsmedelsproducenter och ursprungsbefolkningar, särskilt kvinnor, eftersom deras markrättigheter inte är rättsligt erkända och de är sårbara för orättvisa markaffärer samt expropriering utan samtycke eller skälig ersättning.

29.  Europaparlamentet understryker behovet att ha småskaliga livsmedelproducenter i ledande ställning, så att deras egna oberoende organisationer kan stödja dem vad gäller kontroll av marken, naturresurserna och programmen.

30.  Europaparlamentet noterar med oro att investerare och den lokala elit som är involverade i markaffärer ofta beskriver de berörda markområdena som tomma, obrukade eller underutnyttjade, trots att väldigt lite mark i Afrika verkligen är outnyttjad, med tanke att den exempelvis används som betesmark.

31.  Europaparlamentet pekar på att 1,2 miljarder människor fortfarande saknar permanent tillgång till mark eller är bosatta på mark som de inte formellt har rätt till, utan äganderättsbevis, utan formella markgränser och utan rättsliga eller ekonomiska medel för att omvandla egendom till kapital.

32.  Europaparlamentet välkomnar att de frivilliga riktlinjerna från 2012 för ansvarsfull förvaltning inbegrips i alla samarbetsramar. Parlamentet efterlyser ett effektivt genomförande och en systematisk utvärdering av efterlevnaden av de frivilliga riktlinjerna och ramen för hållbarhetsmålen, inom ramen för översynen av samarbetsramarna.

33.  Europaparlamentet betonar att den nya alliansen bör fokusera på att bekämpa markrofferi, som är ett brott mot de mänskliga rättigheterna eftersom det berövar lokalsamhällena den mark som de behöver för att producera livsmedel och skaffa mat till sina familjer. Parlamentet påpekar att markrofferi i ett antal utvecklingsländer har inneburit att människor har förlorat sitt arbete och livsuppehälle och tvingats lämna sina hem.

34.  Europaparlamentet uppmanar de deltagande länderna att

   garantera deltagandemekanismer som inkluderar alla och som prioriterar rättigheterna, behoven och intressena för de legitima innehavarna av markrättigheterna, särskilt småbrukare och småskaliga familjejordbruk, samt framför allt säkerställa fritt, på förhand inhämtat och välinformerat samtycke från alla grupper som lever på mark vars äganderätt och/eller kontroll ska överföras,
   vidta bindande nationella åtgärder mot markrofferi, korruption baserad på överföring av mark samt användning av mark för spekulativa investeringar,
   övervaka program för registrering av äganderätt till mark och för certifiering i syfte att säkerställa att de är öppna för insyn och inte koncentrerar markägande eller fråntar samhällen de resurser de är beroende av,
   se till att det finansiella stödet inte tjänar till att stödja initiativ som gör det möjligt för företag att tvångsförflytta lokalsamhällen,
   erkänna alla legitima markrättigheter och säkerställa rättslig klarhet för markrättigheter, även informella rättigheter, ursprungsfolks rättigheter och hävdvunnen besittningsrätt, och främja, vilket rekommenderas i de frivilliga riktlinjerna, ny lagstiftning och/eller effektiv tillämpning av befintlig lagstiftning för fungerande skydd i samband med storskaliga markaffärer, t.ex. maximigränser för marktransaktionernas storlek, och fastställa regler för på vilken grund överföringar som överskrider en viss storlek ska godkännas av nationella parlament,
   säkerställa att principen om fritt, på förhand inhämtat och välinformerat samtycke respekteras för alla samhällsgrupper som berörs av markrofferi och att samråd hålls för att säkerställa jämlikt deltagande av alla lokala samhällsgrupper, särskilt de som är mest utsatta och marginaliserade.

35.  Europaparlamentet erinrar också om att användarrätt som bygger på hävdvunnen besittningsrätt bör erkännas och skyddas genom ett rättsligt system i linje med bestämmelserna och besluten från Afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter och folkrättigheter.

36.  Europaparlamentet begär att den nya alliansens verksamhet genomgår en förhandskonsekvensbedömning när det gäller markrättigheter och görs avhängig av fritt förhandsgodkännande från alla berörda lokalbefolkningar.

37.  Europaparlamentet stödjer en robust och innovativ övervakningsmekanism inom kommittén för globalt tryggad livsmedelsförsörjning (CFS). Parlamentet uppmanar EU att bygga en stabil förhandlingsposition, i samråd med organisationer från civilsamhället, för att bidra till det globala övervakningsevenemanget vid CFS 43:e session i oktober 2016, i syfte att säkerställa en heltäckande och ingående bedömning av hur riktlinjerna om besittningsrätt används och tillämpas.

38.  Europaparlamentet uppmanar regeringarna i de berörda länderna att säkerställa att företagen genomför noggranna analyser av hur deras verksamhet påverkar de mänskliga rättigheterna (due diligence) genom att genomföra och offentliggöra oberoende förhandsbedömningar av deras konsekvenser för mänskliga, sociala och miljömässiga rättigheter, och förbättra och säkerställa tillgången till inhemska besvärsförfaranden för mänskliga rättigheter som är oberoende, transparenta och tillförlitliga och som omfattar möjlighet att överklaga.

39.  Europaparlamentet uppmanar parterna i den nya alliansen att införa oberoende besvärsmekanismer för de samhällsgrupper som förlorat mark till följd av storskaliga investeringsprojekt.

40.  Europaparlamentet påminner om att kampen mot undernäring kräver att jordbruks-, livsmedels- och folkhälsosektorerna kopplas nära samman.

Livsmedelstrygghet, näring och hållbart familjejordbruk

41.  Europaparlamentet påminner om behovet att göra allt för att förbättra näringsförsörjningen, trygga livsmedelsförsörjningen och bekämpa hunger, i enlighet med hållbarhetsmål nr 2. Parlamentet insisterar på bättre stöd till åtgärder för att stärka jordbrukskooperativ, som spelar en avgörande roll för jordbrukets utveckling och livsmedelsförsörjningen.

42.  Europaparlamentet noterar att områden där det råder livsmedelstrygghet som grundas på sund, levande mark och produktiva jordbruksekosystem som är motståndskraftiga mot klimatförändringar är stabilare och har lägre utvandring.

43.  Europaparlamentet betonar att högkvalitativ och balanserad kost är väsentlig, och bekräftar att näring bör vara central när man bygger upp eller återställer livsmedelssystem.

44.  Europaparlamentet efterlyser därför sätt att ersätta det alltför stora beroendet av importerade livsmedel med en motståndskraftig inhemsk livsmedelsproduktion som prioriterar lokala grödor som tillgodoser befolkningens näringsbehov. Detta blir allt viktigare i takt med att klimat och marknader blir alltmer instabila.

45.  Europaparlamentet påminner om att energiintaget inte ensamt kan ses som en indikator på näringskvalitet.

46.  Europaparlamentet framhåller behovet av strategier för att minska matsvinnet i hela livsmedelskedjan.

47.  Europaparlamentet betonar behovet av att skydda jordbrukets biologiska mångfald. Parlamentet uppmanar EU-medlemsstaterna att investera i agroekologiska jordbruksmetoder i utvecklingsländer i linje med IAASTD:s slutsatser, rekommendationerna från FN:s särskilda rapportör för rätten till mat samt målen för hållbar utveckling.

48.  Europaparlamentet stöder utvecklingen av politik för hållbart familjejordbruk och för att regeringarna ska skapa ett gynnsamt klimat (stimulansstrategier, lämplig lagstiftning, deltagande i planeringen för politisk dialog, investeringar) för utveckling av familjejordbruk.

49.  Europaparlamentet uppmanar de afrikanska regeringarna att

   investera i lokala livsmedelssystem för att stimulera landsbygdsekonomin och säkerställa anständiga jobb, rättvisa sociala skyddsnät och arbetsrätt, förbättra arrangemangen för demokratisk granskning av tillgången till resurser, inklusive utsäde, och säkerställa att småproducenterna verkligen deltar i utformning och genomförande av politiken; den nya alliansen måste i synnerhet uppmuntra inhemska bearbetningsindustrier i jordbrukssektorn och bättre teknik för livsmedelslagring och den måste stärka kopplingen mellan jordbruk och handel så att man skapar lokala, nationella och regionala marknader som gynnar familjejordbruk och ger konsumenterna livsmedel av god kvalitet till överkomliga priser.
   undvika att göra systemen för livsmedelsproduktion alltför beroende av fossila bränslen, i syfte att begränsa prisvolatiliteten och lindra effekterna av klimatförändringarna,
   utveckla korta livsmedelsförsörjningskedjor på lokal och regional nivå, och bygga lämplig infrastruktur för lagring och kommunikation i detta syfte, eftersom korta försörjningskedjor är mest effektiva för att bekämpa hunger och fattigdom på landsbygden,
   ge afrikanska jordbrukare tillgång till resurssnåla och prismässigt överkomliga tekniska lösningar till agronomiska problem som är specifika för Afrika,
   uppmuntra till odling av många olika näringsrika, lokala och, i största möjliga mån, säsongsbetingade livsmedelsgrödor, helst sådana som är anpassade till lokala förhållanden eller inhemska sorter och arter, inklusive frukt, grönsaker och nötter, i syfte att förbättra näringsintaget med hjälp av kontinuerlig tillgång till en varierad, nyttig och prismässigt överkomlig kost som är tillräcklig i termer av kvalitet, kvantitet och diversitet snarare än enbart i termer av kaloriintag, och förenlig med kulturella värderingar,
   åta sig att fullt ut genomföra den internationella koden för marknadsföring av modersmjölksersättningar och de resolutioner som antagits av Världshälsoförsamlingen om näring till spädbarn och småbarn,
   inrätta, främja och stödja producentorganisationer såsom kooperativ som stärker småbrukares förhandlingsställning, och på så sätt skapa förutsättningar för småbrukare att få bättre betalt på marknaden, och möjliggöra utbyte av kunskaper och bästa praxis mellan småbrukare.

50.  Europaparlamentet betonar att den nya alliansen måste leda till en regionalt anpassad jordbruksstruktur i primär- och bearbetningsleden.

51.  Europaparlamentet uppmanar afrikanska regeringar att stimulera solidaritet mellan generationerna och att erkänna dess avgörande roll i kampen mot fattigdom.

52.  Europaparlamentet betonar vikten av att främja program för utbildning i näringslära i skolor och lokalsamhällen.

53.  Europaparlamentet betonar att rätten till vatten går hand i hand med rätten till mat och att FN:s resolution från 2010 ännu inte har lett till några bestämda insatser för att göra rätten till vatten till en mänsklig rättighet. Parlamentet uppmanar EU att ta i beaktande förslaget från den italienska kommittén för ett världsvattenkontrakt (CICMA) om ett fakultativt protokoll till den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

54.  Europaparlamentet är medvetet om den centrala betydelsen av tillgång till rent dricksvatten, och den inverkan som jordbruket kan ha på detta.

55.  Europaparlamentet inser hur viktigt det är för jordbruk att ha tillgång till vatten, och riskerna med att använda för mycket värdefullt vatten för bevattning, och noterar, mot bakgrund av detta, behovet av att dra ner på slösaktig hantering av vatten vid bevattning samt betonar den roll som vattenbevarande odlingsmetoder kan spela för att förebygga evapotranspiration, bibehålla vatten i sund, levande mark och hålla dricksvattenkällor rena från föroreningar.

56.  Europaparlamentet konstaterar att en hållbar markförvaltning kan öka livsmedelsproduktionen i världen med upp till 58 procent(48).

57.  Europaparlamentet noterar synergierna mellan markbaserade och trädbaserade metoder och vikten av anpassning av jordbruksekosystemen till klimatförändringarna. Parlamentet noterar särskilt det stora behovet av ved och de många användningsområdena för träd som binder kväve.

58.  Europaparlamentet är medvetet om att tropiska och semiarida jordbruk har specifika behov, särskilt i fråga om grödor som behöver skyddas från solen och markskydd, anser att tärande monokulturer är omoderna och noterar också att de i allt större utsträckning fasas ut i den nya alliansens givarländer.

59.  Europaparlamentet varnar för en övertro på produktion av jordbruksråvaror som inte är livsmedel, i synnerhet råvaror till biodrivmedel, i initiativ som finansieras av den nya alliansen, där produktionen av dessa råvaror kan inverka negativt på livsmedelstryggheten och livsmedelssuveräniteten i deltagande länder.

60.  Europaparlamentet konstaterar att agronomiska odlingsmetoder – som stärker naturliga processer som matjordsbildning, reglering av vatten och skadegörare och slutna kretslopp för näringsämnen – kan säkerställa långsiktig produktivitet och bördighet till en låg kostnad för jordbrukarna och förvaltningarna.

61.  Europaparlamentet konstaterar att jordbrukskemikalier ofta både överanvänds och används felaktigt i utvecklingsländer, till exempel de som deltar i den nya alliansen.

62.  Europaparlamentet noterar att detta förvärras ytterligare av analfabetism och avsaknad av lämplig utbildning och kan leda till kraftigt förhöjda halter av bekämpningsmedelsrester i frukt och grönsaker, liksom förgiftning och andra effekter på hälsan för jordbrukarna och deras familjer.

Reform av regelverket inom utsädessektorn

63.  Europaparlamentet påminner om att jordbrukarnas rätt att fritt producera, utbyta och sälja utsäde är en viktig faktor för 90 procent av dem som försörjer sig på jordbruk i Afrika, och att mångfald av utsäden är avgörande för att jordbruket ska bli motståndskraftigt mot klimatförändringarna. Parlamentet betonar att företagens krav på att växtförädlarnas rättigheter ska stärkas i linje med UPOV-konventionen från 1991 inte får leda till att sådana informella arrangemang förbjuds.

64.  Europaparlamentet noterar farorna med en avreglering av utsädessektorn i de deltagande länderna, eftersom en sådan kan leda till att småbrukare blir alltför beroende av utsäde och växtskyddsmedel som tillverkas av utländska företag.

65.  Europaparlamentet påminner om att de Trips-bestämmelser som efterfrågar någon form av skydd för växtsorter inte tvingar utvecklingsländerna att ansluta sig till UPOV-systemet. Parlamentet betonar att de bestämmelserna emellertid gör det möjligt för länder att ta fram sui generis-system som är bättre anpassade till särdragen i det enskilda landets jordbruksproduktion och jordbrukarnas traditionella utsädessystem, medan sådana minst utvecklade länder som är med i WTO inte måste följa de berörda Trips-bestämmelserna. Parlamentet betonar att sui generis-system måste stödja och inte stå i strid med mål och skyldigheter enligt mångfaldskonventionen, Nagoyaprotokollet och det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk.

66.  Europaparlamentet beklagar affärsvärldens begäran om harmonisering av utsädeslagstiftningen på grundval av kriterierna om särskiljbarhet, enhetlighet, stabilitet – i den afrikanska kontexten via regionala institutioner – vilket kommer att hämma utvecklingen och tillväxten för jordbrukarnas traditionella utsädessystem på nationell och regional nivå, eftersom man inom sådana system vanligtvis inte tar fram eller bevarar utsäden som uppfyller dessa tre kriterier.

67.  Europaparlamentet anmodar G7-länderna att stödja jordbrukarnas traditionella utsädessystem via gemensamma fröbanker.

68.  Europaparlamentet påminner om att kommersiella utsädessorter visserligen kan öka avkastningen på kort sikt men att jordbrukarnas traditionella utsädessorter, lantraser och därmed sammanhängande kunskap är bättre lämpade för anpassning till specifika agroekologiska miljöer och till klimatförändringen. Parlamentet betonar att den högre avkastningen dessutom är beroende av insatsvaror (gödning, bekämpningsmedel, hybridutsäden) som riskerar att fånga jordbrukarna i en ond cirkel med skulder.

69.  Europaparlamentet konstaterar med oro att införande och spridning av certifierat utsäde i Afrika ökar småjordbrukarnas beroende, ökar risken för skuldsättning och urholkar mångfalden av utsäden.

70.  Europaparlamentet förespråkar stöd till lokala strategier för att säkerställa konsekvent och hållbar tillgång till en varierad och näringsriktig kost, i enlighet med principerna om ägande och subsidiaritet.

71.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att de åtaganden som EU gjort när det gäller jordbrukarnas rättigheter i det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk återspeglas i allt tekniskt och ekonomiskt stöd till att utveckla en utsädespolicy. Parlamentet uppmanar EU att stödja system för immateriella rättigheter som bidrar till att stärka utvecklingen av lokalt anpassade utsäden och egenproducerat utsäde.

72.  Europaparlamentet uppmanar med kraft G8-länderna att inte stödja GMO-grödor i Afrika.

73.  Europaparlamentet påminner om att den afrikanska modellagen om biosäkerhet innehåller ett högt satt riktmärke för biosäkerhet. Parlamentet anser att allt bistånd från utländska givare för att utveckla biosäkerhet på nationell och regional nivå bör utformas i enlighet med detta.

74.  Europaparlamentet anmodar afrikanska länder att inte genomföra nationella eller regionala biosäkerhetssystem med mindre strikta normer än i Cartagenaprotokollet om biosäkerhet.

75.  Europaparlamentet uppmanar deltagande länder att ge jordbrukarna möjlighet att undvika beroendet av insatsvaror och stödja jordbrukarnas utsädessystem för att upprätthålla och förbättra den biologiska mångfalden inom jordbruket genom att underhålla lokala offentligägda fröbanker och fröbörser och kontinuerlig utveckling av lokala frövarianter, där man specifikt tillhandahåller flexibilitet inom sortlistorna för att inte utesluta jordbrukares sorter, och att säkerställa fortlevnaden av traditionella jordbruksprodukter.

76.  Europaparlamentet uppmanar de deltagande länderna att skydda och främja tillgången till och utbytet av utsäde och insatsvaror för småbrukare, marginaliserade grupper och landsbygdssamhällen, och att respektera internationella överenskommelser om att man inte kan ta patent på liv och biologiska processer, särskilt när det gäller inhemska stammar och arter.

77.  Europaparlamentet betonar att utvecklingen av vissa kommersiella grödor medför ökad risk för marginalisering av kvinnor i beslutsfattandet. Parlamentet noterar att jordbruksutbildning ofta inriktas på män och tenderar att ignorera kvinnor, som därför exkluderas från förvaltningen av den mark och de grödor som de traditionellt har skött.

Jämställdhetsfrågor

78.  Europaparlamentet beklagar att inga exakta åtaganden om jämställdhetsbudgetering eller om övervakning av framsteg med hjälp av könsuppdelad statistik fastställs inom samarbetsramarna. Parlamentet betonar behovet att gå från abstrakta och allmänna till konkreta och precisa åtaganden i de nationella handlingsplanerna för att ge större makt åt kvinnor i egenskap av rättighetsinnehavare.

79.  Europaparlamentet uppmanar med kraft regeringarna att eliminera all diskriminering mot kvinnor när det gäller tillgång till mark och system och tjänster för mikrokrediter, och att på ett effektivt sätt göra kvinnorna delaktiga i utformningen och genomförandet av politiska åtgärder för forskning och utveckling på jordbruksområdet.

Finansiering av jordbruksinvesteringar i Afrika

80.  Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa insyn i all finansiering som beviljas företag från den privata sektorn och att sådan finansiering måste offentliggöras.

81.  Europaparlamentet uppmanar givarna att anpassa offentligt utvecklingsbistånd till principerna om effektivitet i utvecklingen, fokusera på resultat när det gäller fattigdomsutrotning och främja inkluderande partnerskap, öppenhet och ansvarighet.

82.  Europaparlamentet uppmanar givarna att i första hand slussa sitt jordbruksutvecklingsbistånd genom nationella utvecklingsfonder som ger bidrag och lån till småbrukare och familjejordbruk.

83.  Europaparlamentet anmodar givare att stödja utbildning och teknisk rådgivning för jordbrukare.

84.  Europaparlamentet uppmanar givare att främja bildandet av yrkessammanslutningar och ekonomiska sammanslutningar för jordbrukare och att stödja bildandet av jordbrukarkooperativ som gör att de har råd med produktionsmedel och som hjälper jordbrukarna att bearbeta och saluföra sina produkter på ett sätt som värnar lönsamheten.

85.  Europaparlamentet anser att G8-medlemmarnas finansiering av den nya alliansen strider mot målet att stödja inhemska lokala företag. Dessa företag kan inte konkurrera med multinationella företag som redan gynnas av en dominerande marknadsställning och ofta beviljas företags-, tull- och skatteförmåner.

86.  Europaparlamentet påminner om att syftet med utvecklingsbistånd är att minska, och på längre sikt utrota, fattigdom. Parlamentet anser att offentligt utvecklingsbistånd bör inriktas på direktstöd till småskaligt jordbruk.

87.  Europaparlamentet betonar behovet av att blåsa nytt liv i offentliga investeringar i afrikanskt jordbruk, samtidigt som man ger stöd för privata investeringar, och prioritera investeringar i agroekologi, för att på ett hållbart sätt öka livsmedelstryggheten och minska fattigdom och hungersnöd, samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras och ursprungsbefolkningarnas kunskap och innovation respekteras.

88.  Europaparlamentet betonar att G7-länderna bör garantera de afrikanska ländernas rätt att skydda sina jordbrukssektorer genom tull- och skattesystem som gynnar familjejordbruk och småbrukare.

89.  Europaparlamentet uppmanar EU att ta itu med alla de brister i den nya alliansen som anges ovan, att agera för att öka insynen och förbättra styrningen och att säkerställa att åtgärder som vidtas inom den nya alliansen är samstämda med de utvecklingspolitiska målen.

o
o   o

90.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och parterna i den nya alliansen för tryggad livsmedels- och näringsförsörjning.

(1) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/70/1.
(2) UN FCCC/CP/2015/L.9/Rev.1.
(3) http://www.nepad.org/system/files/caadp.pdf
(4) Assembly/AU/Decl.7(II).
(5) Assembly/AU/Decl.449(XIX).
(6) Assembly/AU/Decl.1(XXIII).
(7) http://www.ifad.org/events/g8/statement.pdf
(8) http://www.uneca.org/publications/framework-and-guidelines-landpolicy-africa
(9) Assembly/AU/Decl.1(XIII) Rev.1
(10) http://www.uneca.org/publications/guiding-principles-large-scale-land-based-investments-africa
(11) http://acbio.org.za/modernising-african-agriculture-who-benefits-civil-society-statement-on-the-g8-agra-and-the-african-unions-caadp/
(12) https://www.grain.org/bulletin_board/entries/4914-djimini-declaration
(13) http://www.fao.org/docrep/009/y7937e/y7937e00.htm
(14) http://www.unep.org/dewa/Assessments/Ecosystems/IAASTD/tabid/105853/Defa
(15) https://treaties.un.org/pages/ViewDetails.aspx?src=IND&mtdsg_no=IV-4&chapter=4&lang=en
(16) http://www.un.org/womenwatch/daw/cedaw/
(17) http://www.achpr.org/instruments/achpr/
(18) http://www.un.org/esa/socdev/unpfii/documents/DRIPS_en.pdf
(19) http://www.ohchr.org/EN/Issues/Housing/Pages/ForcedEvictions.aspx
(20) https://www.unglobalcompact.org/library/2
(21) http://www.oecd.org/corporate/mne/oecdguidelinesformultinationalenterprises.htm
(22) http://www.oecd.org/development/effectiveness/busanpartnership.htm
(23) http://www.fao.org/nr/tenure/voluntary-guidelines/en/
(24) http://www.upov.int/upovlex/en/conventions/1991/content.html
(25) http://www.planttreaty.org/
(26) https://www.cbd.int/
(27) http://hrst.au.int/en/biosafety/modellaw
(28) http://apf.francophonie.org/IMG/pdf/2012_07_session_58_Resolution_Regulation_du_foncier.pdf
(29) EUT C 64, 4.3.2014, s. 31.
(30) COM(2010)0127
(31) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/114357.pdf
(32) http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_Data/docs/pressdata/EN/foraff/137318.pdf
(33) SWD(2014)0234
(34) EUT C 56 E, 26.2.2013, s. 75.
(35) Antagna texter, P7_TA(2013)0578.
(36) Antagna texter, P7_TA(2014)0250.
(37) Antagna texter, P8_TA(2015)0073.
(38) http://viacampesina.org/en/index.php/main-issues-mainmenu-27/agrarian-reform-mainmenu-36/1775-declaration-of-the-global-convergence-of-land-and-water-struggles
(39) Antagna texter, P8_TA(2015)0184.
(40) http://afsafrica.org/wp-content/uploads/2015/05/AFSA-Demands-to-the-Germany-G7-Presidency-Agenda.pdf
(41) http://carta.milano.it/wp-content/uploads/2015/04/English_version_Milan_Charter.pdf
(42) http://www.foodpolicymilano.org/wp-content/uploads/2015/10/Milan-Urban-Food-Policy-Pact-EN.pdf
(43) Antagna texter, P8_TA(2016)0023.
(44) http://www.europarl.europa.eu/committees/en/deve/events.html?id=20151201CHE00041
(45) http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2014/514007/AGRI_IPOL_STU(2015)535010_EN.pdf
(46) Mwachinga, E. (Global Tax Simplification Team, World Bank Group), Results of investor motivation survey conducted in the EAC, som presenterades i Lusaka den 12 februari 2013.
(47) Supporting the development of more effective tax systems – rapport till G20:s arbetsgrupp från IMF, OECD och Världsbanken, 2011.
(48) FAO, Global Soil Partnership.


Utvärdering av internationella redovisningsstandarder (IAS)
PDF 303kWORD 100k
Europaparlamentets resolution av den 7 juni 2016 om utvärdering av de internationella redovisningsstandarderna (IAS) och verksamheten i International Financial Reporting Standards Foundation (IFRS Foundation), European Financial Reporting Advisory Group (Efrag) och Public Interest Oversight Board (Piob) (2016/2006(INI))
P8_TA(2016)0248A8-0172/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder(1),

–  med beaktande av rapporten av den 25 februari 2009 från högnivågruppen för finansiell tillsyn i EU, med Jacques de Larosière som ordförande,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/30/EU av den 25 oktober 2012 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 54 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 258/2014 av den 3 april 2014 om inrättande av ett unionsprogram till stöd för särskild verksamhet inom finansiell rapportering och revision för perioden 2014–2020 och om upphävande av beslut nr 716/2009/EG(4),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 258/2014 om inrättande av ett unionsprogram till stöd för särskild verksamhet inom finansiell rapportering och revision för perioden 2014–2020 (COM(2016)0202),

–  med beaktande av Philippe Maystadts rapport från oktober 2013 Should IFRS standards be more European?

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 2 juli 2014 till Europaparlamentet och rådet om framstegen med genomförandet av Efrag-reformen efter rekommendationerna i Maystadt-rapporten (COM(2014)0396),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 18 juni 2015 till Europaparlamentet och rådet Utvärdering av förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (COM(2015)0301),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 17 september 2015 till Europaparlamentet och rådet om verksamheten vid IFRS Foundation, Efrag och Piob 2014 (COM(2015)0461),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 september 2015 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Handlingsplan för en kapitalmarknadsunion (COM(2015)0468),

–  med beaktande av studien om IASB (The European Union’s Role in International Economic Fora – paper 7: The IASB) och de fyra studierna om IFRS 9 (IFRS Endorsement Criteria in Relation to IFRS 9, The Significance of IFRS 9 for Financial Stability and Supervisory Rules, Impairments of Greek Government Bonds under IAS 39 och IFRS 9: A Case Study och Expected-Loss-Based Accounting for the Impairment of Financial Instruments: the FASB and IASB IFRS 9 Approaches),

–  med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1569/2007 av den 21 december 2007 om införande av en mekanism för fastställande av likvärdighet för redovisningsstandarder som tillämpas av tredjelandsemittenter av värdepapper enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG och 2004/109/EG(5),

–  med beaktande av G 20-ledarnas uttalande av den 2 april 2009,

–  med beaktande av IASB:s diskussionsunderlag från juli 2013 A Review of the Conceptual Framework for Financial Reporting (DP/2013/1) och av IASB:s begäran om synpunkter från juli 2015 Trustees' Review of Structure and Effectiveness: Issues for the Review,

–  med beaktande av kommissionens kommentar av den 1 december 2015 om IASB:s dokument Trustees' Review of Structure and Effectiveness,

–  med beaktande av den internationella redovisningsstandarden (IFRS) 9 om finansiella instrument som utfärdades av IASB den 24 juli 2014, Efrags rekommendationer avseende godkännande av IFRS 9, Efrags bedömning av IFRS 9 i förhållande till principen om att förmedla en sann och rättvisande bild, mötesdokumenten från föreskrivande kommittén för redovisningsfrågor (ARC) om IFRS 9 och Europeiska centralbankens (ECB) och Europeiska bankmyndighetens (EBA) skrivelser med kommentarer om godkännandet av IFRS 9,

–  med beaktande av skrivelsen av den 14 januari 2014, som skickades på uppdrag av samordnarna i utskottet för ekonomi och valutafrågor, med kommentarer om IASB:s diskussionsunderlag A Review of the Conceptual Framework for Financial Reporting,

–  med beaktande av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens (Esma) rapport Enforcement and Regulatory Activities of Accounting Enforcers 2014 av den 31 mars 2015 (ESMA/2015/659),

–  med beaktande av Esmas riktlinjer om genomdrivandet av kraven på finansiell information av den 10 juli 2014 (ESMA/2014/807),

–  med beaktande av Esmas tabell över efterlevnad av Esmas riktlinjer om genomdrivandet av kraven på finansiell information av den 19 januari 2016 (ESMA/2015/203 REV),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 april 2008 om internationella redovisningsstandarder (IFRS) och styrningen av International Accounting Standards Board (IASB)(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om EU:s roll inom ramen för internationella finansiella, monetära och tillsynsmässiga institutioner och organ(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning(8), ändrad genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/56/EU av den 16 april 2014(9) gällande från mitten av juni 2016,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och budgetkontrollutskottet (A8-0172/2016),

A.  De internationella redovisningsstandarderna (IFRS) och de internationella redovisningsstandarderna (IAS) är en grundläggande komponent som krävs för att den inre marknaden och kapitalmarknaderna ska kunna fungera effektivt. IFRS och IAS kan betraktas som en allmän nyttighet och bör därför inte äventyra den finansiella stabiliteten eller hindra unionens ekonomiska utveckling, utan bör gagna allmänintresset och inte enbart investerares, långivares och kreditgivares intressen.

B.  Redovisningsfusk inom företagen utgör ett hot mot den ekonomiska och finansiella stabiliteten och underminerar dessutom allmänhetens förtroende för modellen med en social marknadsekonomi.

C.  Syftet med IFRS är att förstärka redovisningsskyldigheten genom att minska informationsklyftan mellan investerare och företag, skydda investeringarna och skapa transparens genom att göra det enklare att jämföra den finansiella informationen internationellt och förbättra dess kvalitet, att göra det möjligt för investerare och andra marknadsaktörer att fatta välinformerade ekonomiska beslut, och således påverka aktörernas beteende på de finansiella marknaderna och dessa marknaders stabilitet. Denna redovisningsmodell baserad på beslutsnytta (decision-usefulness) är inte helt i överensstämmelse med kapitalkravsfunktionen inom redovisningen enligt beskrivningen i EU-domstolens rättspraxis och redovisningsdirektivet, vilket tyder på att begreppsgrunden för redovisning enligt IFRS inte omfattar redovisningens syfte i EU-rätten, för vilken en sann och rättvisande bild av de angivna siffrorna är standard, enligt vad som anges i det skriftliga svaret E-016071/2015 från kommissionsledamot Jonathan Hill, daterat den 25 februari 2016. Kravet på en sann och rättvisande bild fordrar en holistisk utvärdering i vilken siffror och kvalitativa förklaringar är viktiga.

D.  I redovisningsdirektivet anges att räkenskaper är ”av särskild betydelse för skyddet av aktieägare, delägare och tredje parter” och att ”sådana företag inte erbjuder tredje part någon säkerhet utöver de belopp som utgör dessa företags nettotillgångar”. I redovisningsdirektivet anges även att dess syfte är ”att skydda intressenterna i aktiebolag och andra bolag med begränsat ansvar” genom att utdelningar inte betalas med aktiekapital. Detta allmänna syfte med räkenskaper kan endast uppnås om siffrorna i räkenskaperna ger en sann och rättvisande bild av företagets tillgångar och skulder, ekonomiska ställning och resultat. En sann och rättvisande bild, fastställandet av utdelningar och bedömningen av ett företags solvens kräver också kvalitativ information och en bredare riskutvärdering.

E.  IASB verkar inom ramen för IFRS Foundation – en privat, ej vinstdrivande organisation, registrerad i London/Förenade kungariket och i Delaware/USA – som är standardiseringsorganet på området, vars processer måste vara transparenta, oberoende, och underställda direkt offentlig granskning. EU bidrar med ca 14 % av IFRS Foundations budget, och är därmed dess största finansiella bidragsgivare.

F.  Den globala rörligheten för kapital kräver ett globalt system av redovisningsstandarder. IFRS tillämpas i 116 jurisdiktioner enligt olika villkor (fullständigt antagande, delvis, valfritt eller konvergens), men inte i USA för inhemska emittenter.

G.  I ”Norwalkavtalet” från oktober 2002 mellan IASB och US Financial Accounting Standards Board (FASB), föreslås att de IFRS som ges ut av IASB och de US-GAAP som ges ut av FASB ska närma sig varandra.

H.  I EU baseras godkännandeprocessen på godkännandekriterierna i IAS-förordningen. En IFRS bör inte strida mot principen om en sann och rättvisande bild, som ingår i redovisningsdirektivet, vilken kräver att ett bokslut måste ge en ”sann och rättvisande” bild av ett företags tillgångar och skulder, finansiella ställning samt vinster eller förluster. Utdelningar och bonusar får i enlighet med kapitalförsörjningsdirektivet inte betalas ut mot bakgrund av ej realiserade vinster, vilket i sista hand innebär att man tar av kapitalet. IFRS bör främja samhällsnyttan i Europa och bör uppfylla de grundläggande kriterierna avseende kvaliteten på den information som krävs i bokslut.

I.  Kommissionen, rådet och Europaparlamentet deltar i godkännandeprocessen mot bakgrund av råd från European Financial Reporting Advisory Group (Efrag), en privat teknisk rådgivare till kommissionen, och arbetet hos Accounting Regulatory Committee (ARC) som är sammansatt av företrädare från medlemsstaterna. I Maystadt-rapporten diskuterades möjligheten att inrätta en byrå för att ersätta Efrag, som en mer långsiktig lösning.

J.  Inom EU har olika intressenter – särskilt långsiktiga investerare – tagit upp frågan om hur konsekvent IFRS följer de rättsliga kraven i redovisningsdirektivet, i synnerhet försiktighets- och förvaltningsprinciperna. Parlamentets involvering i standardiseringsprocessen är otillräcklig och står inte i proportion till det finansiella bidraget från EU-budgeten till IFRS Foundation. Man har också gjort ansträngningar för att förstärka Europas röst för att garantera att sådana principer erkänns fullt ut och tillämpas genom hela standardiseringsprocessen.

K.  Finanskrisen nyligen gjorde att IFRS roll för finansiell stabilitet och tillväxt hamnade på dagordningen hos både G20 och EU, särskilt bestämmelserna om redovisning av förluster inom banksystemet. G20 och De Larosière-rapporten betonade viktiga frågor i samband med redovisningsstandarder som föregick krisen, inbegripet redovisning utanför balansräkningen, konjunkturförstärkning i samband med marknadsvärderingsprincipen och av erkännandet av vinst och förlust, undervärdering av riskackumulering under konjunkturuppgångar samt avsaknad av en gemensam och transparent metod för värderingen av illikvida och osäkra tillgångar.

L.  Som en mycket viktig reaktion på vissa aspekter av krisen och dess konsekvenser för banksektorn presenterade IASB det finansiella instrumentet IFRS 9. Efrags utlåtande om IFRS 9 var positivt med ett antal observationer avseende användandet av ”verkligt värde” när det gäller svåra marknadsförhållanden, avsaknaden av en begreppsmässig grund avseende faciliteten för avsättningar för förluster under en tolvmånadersperiod samt de otillräckliga bestämmelserna avseende långsiktiga investeringar. På grund av de olika datumen för ikraftträdande av IFRS 9 och den kommande försäkringsstandarden, innehöll utlåtandet en reservation avseende hur tillämpbar standarden är på försäkringssektorn. Denna fråga uppmärksammas också av IASB. Det finns en oro över att den föreslagna redovisningshanteringen av eget kapital kan inverka negativt på långsiktiga investeringar. ECB:s och Ebas skrivelser med kommentarer om IFRS 9 var positiva men nämnde även specifika brister.

M.  Frågan rörande redovisning utanför balansräkningen berördes i senare ändringar av IFRS 7 Finansiella instrument: Offentliggörande och utfärdande av tre nya standarder, IFRS 10 Koncernredovisning, IFRS 11 Samarbetsarrangemang och IFRS 12 Upplysningar om andelar i andra företag.

N.  I maj 2015 offentliggjorde IASB ett utkast till begreppsram i vilket man beskriver koncept som ska hjälpa IASB att utveckla IFRS och göra det möjligt för dem som sammanställer bokslut att utveckla och välja redovisningspolicy samt hjälpa alla aktörer att förstå och tolka IFRS.

O.  IFRS Foundations förvaltningsstruktur håller på att ses över, i enlighet med dess stadgar. Därför är detta rätt tillfälle att se över den organisatoriska strukturen och vilka förändringar som behöver göras av IFRS Foundations och IASB:s styr- och övervakningsorgan, i syfte att integrera dem bättre i systemet av internationella finansinstitutioner och säkerställa en bred representation (t.ex. konsumentorganisationer och finansministerier) av intressen och offentligt redovisningsansvar, vilket kommer att garantera redovisningsstandarder av hög kvalitet.

P.  Isa utvecklas av International Auditing and Assurance Standards Board (IAASB), ett oberoende organ vid International Federation of Accountants (Ifac). Public Interest Oversight Board (Piob) är däremot en internationell och oberoende organisation som övervakar den process som leder till antagande av Isa samt Ifacs övriga allmännyttiga aktiviteter.

Q.  Unionens program till stöd för särskild verksamhet inom finansiell rapportering och revision för perioden 2014–2020 omfattar finansiering av IFRS Foundation och Piob under 2014–2020, men finansiering av Efrag endast under 2014–2016.

Utvärdering av 10 års tillämpning av IFRS i EU

1.  Europaparlamentet noterar kommissionens utvärderingsrapport om IAS-förordningen, som behandlar tillämpningen av IFRS inom EU, och dess bedömning att IAS-förordningens mål har uppfyllts. Parlamentet beklagar att kommissionen ännu inte har föreslagit de lagändringar som krävs för att åtgärda de brister som fastställts i dess utvärdering. Standardiseringsorganet uppmanas se till att IFRS stämmer överens med den existerade uppsättningen redovisningsstandarder och att främja konvergens på internationell nivå. Parlamentet efterlyser en bättre samordnad strategi för utvecklingen av nya standarder, inklusive samordnade tidsplaner för tillämpning, i synnerhet med avseende på genomförandet av IFRS 9 Finansiella instrument och det nya IFRS 4 Försäkringsavtal. Parlamentet uppmanar enträget kommissionen att lägga fram omsorgsfullt utarbetade lagförslag i detta syfte, och att se till att eventuella förseningar inte leder till oförenligheter eller rubbningar av konkurrensen i försäkringsbranschen. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detalj granska huruvida rekommendationerna i de Larosière-rapporten genomförts fullt ut, särskilt rekommendation nr 4 som konstaterar att man bredare måste begrunda huruvida marknadsvärderingsprincipen behövs.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt följa Maystadts rekommendation att utvidga kriteriet avseende ”samhällsnyttan”, – dvs. att redovisningsstandarder varken bör äventyra den finansiella stabiliteten i EU eller hindra EU:s ekonomiska utveckling – och att säkerställa att detta kriterium kommer att respekteras till fullo under godkännandeprocessen. Kommissionen uppmanas enträget att tillsammans med Efrag utfärda tydliga riktlinjer för innebörden av ”samhällsnytta” och principen om en ”sann och rättvisande bild” på grundval av EU-domstolens rättspraxis och redovisningsdirektivet, så att man kan komma fram till en gemensam syn på dessa godkännandekriterier. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om att föra in Maystadts definition av kriteriet avseende ”samhällsnyttan” i IAS-förordningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med Efrag systematiskt undersöka huruvida kriteriet avseende ”samhällsnyttan”, såsom det definieras av Maystadt, kräver förändringar i befintliga redovisningsstandarder, och att mot bakgrund av detta samarbeta med IASB, nationella standardiseringsorgan och standardiseringsorgan i tredjeländer för att få bredare stöd för ändringar eller, om sådant stöd inte kan fås, att där så krävs i EU-lagstiftningen föra in specifika standarder för hur sådana kriterier ska uppfyllas.

3.  Europaparlamentet noterar att testet avseende rättvisande bild i artikel 4.3 i direktiv 2013/34/EU gäller siffrorna i räkenskaperna som standard för syftet med de räkenskaper som sammanställts i enlighet med europeisk lagstiftning enligt beskrivningen i skälen 3 och 29 i direktivet. Parlamentet understryker att detta syfte knyter an till räkenskapernas roll att visa att kapitalkravet är uppfyllt, dvs. att investerare, både borgenärer och aktieägare, använder siffrorna i årsboksluten som grund för att fastställa huruvida ett företag är solvent avseende ”nettotillgångar” och för att fastställa utbetalningar av utdelningar.

4.  Europaparlamentet betonar att en central aspekt för att uppnå en sann och rättvisande bild av siffrorna i räkenskaperna är försiktig värdering, vilket betyder att ingen undervärdering av förluster eller övervärdering av vinster sker, enligt beskrivningen i artikel 6.1 c i och ii i redovisningsdirektivet. Parlamentet påpekar att denna tolkning av redovisningsdirektivet har bekräftats genom ett flertal beslut av EU-domstolen.

5.  Europaparlamentet noterar att skäl 9 i IAS-förordningen medger viss flexibilitet vid beslut om att godkänna en IFRS-standard genom att inte kräva ”en exakt överensstämmelse med var och en av bestämmelserna i dessa direktiv”. Parlamentet föreslår dock att detta inte sträcker sig till att låta IFRS avvika så pass långt från det allmänna syftet med 2013 års redovisningsdirektiv (2013/34/EU), som ersatte det fjärde bolagsrättsdirektivet (78/660/EEC) och det sjunde bolagsrättsdirektivet (83/349/EEC) som avses i artikel 3.2 i IAS-förordningen, att resultatet av detta skulle leda till finansiella rapporter som övervärderar vinster eller undervärderar förluster. Parlamentet anser i detta avseende att godkännandet av IAS 39 möjligen stred mot detta allmänna syfte med det fjärde och sjunde bolagsrättsdirektivet, som ersattes av 2013 års redovisningsdirektiv, med tanke på dess modell enligt vilken reservering sker när en händelse inträffat (”incurred loss model”), särskilt artikel 31.1 c bb i det fjärde bolagsrättsdirektivet, där det sägs att ”alla förutsebara risker och möjliga förluster som har uppkommit under detta eller tidigare räkenskapsår [bör mätas och erkännas], även om dessa risker eller förluster blir kända först efter balansdagen men före upprättandet av balansräkningen”.

6.  Europaparlamentet välkomnar IASB:s avsikt att i den nya begreppsramen återinföra ”försiktighetsprincipen” och att förstärka ”förvaltningen”. Parlamentet beklagar att IASB:s tolkning av ”försiktighet” endast innebär ”försiktig och omdömesgill behandling”. Parlamentet noterar att IASB:s förståelse av principen om försiktighet och förvaltning skiljer sig från vad som anges i EU-domstolens rättspraxis och redovisningsdirektivet. Parlamentet anser att ”försiktighetsprincipen” bör kompletteras med en tillförlitlighetsprincip. Kommissionen och Efrag uppmanas att komma överens om innebörderna av principerna om försiktighet och förvaltning enligt definitionen i EU-domstolens rättspraxis och redovisningsdirektivet och med utgångspunkt från detta samarbeta med IASB, nationella standardiseringsorgan och standardiseringsorgan i tredjeländer för att få bredare stöd för dessa principer. Parlamentet uppmanar IASB att systematiskt undersöka huruvida ett reviderat ”Conceptual Framework” kräver förändringar i befintliga redovisningsstandarder och att göra ändringar där så krävs.

7.  Europaparlamentet noterar reformen avseende erkännandet av förluster inom IFRS ram som ska tillåta en försiktigare uppbyggnad av avsättningar för förluster på grundval av det framåtblickande konceptet för förväntade förluster istället för uppkomna förluster. Parlamentet anser att EU:s godkännandeprocess omsorgsfullt och försiktigt behöver omgärda det sätt på vilket konceptet för förväntade förluster ska specificeras för att undvika en övertro på modellen och möjliggöra tydlig tillsynsvägledning vid nedskrivning av tillgångar.

8.  Parlamentet anser att frågan rörande redovisning utanför balansräkningen ännu inte har berörts korrekt och på allvar, eftersom beslutet om huruvida en tillgång ska tas upp i balansräkningen eller ej fortfarande är föremål för en mekanisk regel som kan kringgås. Parlamentet uppmanar IASB att rätta till dessa brister.

9.  Europaparlamentet välkomnar protokollen från IFRS Foundation och Iosco om ett förstärkt samarbete när det gäller de huvudfrågor rörande tillsynen på värdepappersmarknaden som G20 identifierat. Parlamentet anser att detta samarbete är nödvändigt för att svara mot behovet av globala redovisningsstandarder av hög kvalitet och främja användningen av enhetliga standarder för varierande nationella situationer.

10.  Europaparlamentet är övertygat om att informationsutbytet mellan IASB och Iosco om den ökande användningen av IFRS inte bara ska ses som en förteckning, utan även som möjlighet att identifiera exempel på bästa praxis. Parlamentet välkomnar i detta avseende den årliga ”enforcer discussion session” som Iosco har infört för att IASB ska få information om centrala frågor rörande införandet och tillämpningen.

11.  Europaparlamentet noterar att en redovisningsstandards effekter måste vara fullt begripliga, och insisterar på att det måste vara en prioritet för IASB och Efrag att förstärka sina konsekvensbedömningar, i synnerhet på det makroekonomiska området och att utvärdera vilka olika behov som en mängd olika intressenter har, t.ex. långsiktiga investerare, företag och allmänheten. Parlamentet uppmanar kommissionen att påminna Efrag att stärka sin kapacitet att bedöma nya redovisningsstandarders inverkan på den finansiella stabiliteten, med uttryckligt fokus på europeiska behov som bör föras in i IASB:s standardisering tidigare i processen. Parlamentet noterar särskilt att det saknas en kvantitativ konsekvensbedömning för IFRS 9 för vilken inga uppgifter kommer att finnas tillgängliga före 2017. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att IFRS 9 tjänar EU:s långsiktiga investeringsstrategi, i synnerhet genom att begränsa bestämmelser som skulle kunna medföra kraftig kortsiktig volatilitet i finansiella rapporter. Parlamentet noterar att de europeiska tillsynsmyndigheterna (Esa) – Esma, Eba och Eiopa – som har sakkunskapen och kapaciteten att bistå med denna uppgift, tackade nej till fullvärdigt medlemskap i Efrags styrelse, eftersom Efrag är ett privat organ. Europaparlamentet anser att efter reformen av styrformerna skulle ECB och Esa som observatörer i Efrags styrelse bidra positivt till att större hänsyn togs till effekterna för den finansiella stabiliteten. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samband med översynen av IAS-förordningen undersöka hur man skulle kunna få med systematisk, formell feedback från Esa.

12.  Europaparlamentet är övertygat om att det bara är enkla regler som verkligen kan tillämpas av användarna och kontrolleras av tillsynsmyndigheterna. Parlamentet påminner om att G20-länderna i sitt uttalande den 2 april 2009 uppmanade till minskad komplexiteten i redovisningsstandarderna för finansiella instrument och till klarhet och konsekvens i tillämpningen av värderingsstandarder internationellt, i arbetet med tillsynsmyndigheter. Parlamentet oroar sig över IFRS komplexitet, och önskar att man vid utvecklingen av nya redovisningsstandarder minskar denna komplexitet när det är lämpligt och möjligt. Minskad komplexitet i systemet för redovisningsstandarder kommer att bidra till enhetligare genomförande, så att företagens ekonomiska uppgifter kan jämföras mellan medlemsstaterna.

13.  Europaparlamentet uppmanar till obligatorisk landsvis rapportering inom ramen för IFRS. Parlamentet upprepar sin uppfattning att den offentliga landsvisa rapporteringen kan spela en avgörande roll för att bekämpa skatteflykt och skattebedrägeri.

14.  Europaparlamentet uppmanar IASB, kommissionen och Efrag att involvera parlamentet och rådet i ett tidigt stadium när man utvecklar redovisningsstandarder i allmänhet, och vid godkännandeprocessen i synnerhet. Parlamentet anser att kontrollprocessen för antagandet av IFRS i EU bör formaliseras och struktureras analogt med kontrollprocessen för ”nivå 2”-åtgärder för finansiella tjänster. Parlamentet rekommenderar att de europeiska myndigheterna bjuder in civilsamhällets intressenter för att stödja deras verksamheter, däribland på Efrag-nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa utrymme för intressenterna att diskutera grundläggande principer för redovisning i Europa. Kommissionen uppmanas att ge parlamentet möjlighet att få den slutgiltiga förteckningen över kandidaterna till posten som styrelseordförande i Efrag, så att parlamentet ska kunna ordna informella utfrågningar före omröstningen om den föreslagna kandidaten.

15.  Europaparlamentet noterar i detta avseende att parlamentet aktivt bör främja IFRS, under förutsättning att kraven i denna resolution vederbörligen beaktas, eftersom det finns dokumentation som visar att fördelarna uppväger kostnaderna.

16.  Europaparlamentet är övertygat om att en globaliserad ekonomi behöver internationellt accepterade redovisningsstandarder. Parlamentet påminner emellertid om att konvergens inte är ett mål i sig utan endast önskvärt om det leder till bättre redovisningsstandarder som återspeglar en inriktning på det allmännas bästa, försiktighet och tillförlitlighet. Parlamentet anser därför att en ordentlig dialog bör fortsätta mellan IASB och nationella standardiseringsorgan, trots att konvergensprocessen går långsamt.

17.  Europaparlamentet noterar att de flesta företag är små och medelstora företag. Parlamentet noterar kommissionens avsikt att tillsammans med IASB undersöka möjligheterna att utveckla gemensamma förenklade redovisningsstandarder av hög kvalitet för små och medelstora företag, vilka skulle kunna användas frivilligt på EU-nivå av små och medelstora företag som är registrerade på multilaterala handelsplattformar, och mer specifikt på handelsplattformen tillväxtmarknader för små och medelstora företag. Parlamentet noterar i detta sammanhang möjligheterna med de redan befintliga standarderna för finansiell rapportering för små och medelstora företag. Ett villkor för att arbetet inom detta område ska kunna fortsätta är att IFRS blir mindre komplicerade, att de inte får främja procyklikalitet och att de små och medelstora företagens intressen är tillräckligt företrädda i IASB. De relevanta intressenterna bör vara företrädda i IASB. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en ordentlig konsekvensbedömning av hur IFRS påverkar små och medelstora företag innan några vidare åtgärder vidtas. En sådan utveckling måste övervakas noggrant och parlamentet bör hållas fullständigt informerat, med vederbörlig hänsyn till processen ”bättre lagstiftning”.

18.  Europaparlamentet betonar att nationella standardiseringsorgan nu är ordentligt införlivade i Efrag. Parlamentet konstaterar därför att Efrag har en rådgivande roll när det gäller redovisningsproblem för både små börsnoterade företag och små och medelstora företag mer allmänt.

19.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen uppmuntrar medlemsstaterna att följa Esmas riktlinjer om genomdrivandet av finansiell information. Parlamentet beklagar att åtskilliga medlemsstater inte följer och inte avser att följa Esmas riktlinjer om genomdrivandet av finansiell information. Parlamentet uppmanar dessa medlemsstater att arbeta i riktning mot efterlevnad. Kommissionen uppmanas att utvärdera huruvida Esmas behörighet gör det möjligt att säkerställa ett konsekvent och sammanhållet genomdrivande i hela EU och, om så inte är fallet, att utforska andra sätt att säkerställa ett ordentligt genomdrivande.

20.  Europaparlamentet konstaterar att balansen mellan det obligatoriska genomförandet av IAS-förordningen och medlemsstaternas möjlighet att utöka användningen av IFRS på nationell nivå garanterar verklig subsidiaritet och proportionalitet.

21.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att utreda huruvida bestämmelserna för utdelningar bör samordnas. I detta sammanhang påminner parlamentet om artikel 17.1 i kapitalförsörjningsdirektivet, vilken hänvisar direkt till ett företags årsredovisning som grund för beslut om utdelningar, och som fastställer vissa begränsningar för utbetalning av utdelning. Parlamentet noterar att kommissionens utvärdering av IAS-förordningen har gett vissa bevis för att det kvarstår skillnader i hur medlemsstaterna genomdriver IFRS. Parlamentet betonar att regler för kapitalförsörjning och utdelning i rapporten om utvärdering av IAS-förordningen har angetts som källa till juridiska utmaningar som kan uppstå i vissa jurisdiktioner där medlemsstater tillåter eller kräver att IFRS används för enskilda årsbokslut som ligger till grund för utdelningsbara vinster. Parlamentet påpekar att varje medlemsstat överväger hur man bemöter sådana problem i sin nationella lagstiftning inom ramen för EU:s kapitalförsörjningskrav. Kommissionen uppmanas i detta avseende att säkerställa efterlevnad av kapitalförsörjningsdirektivet och redovisningsdirektivet.

22.  Europaparlamentet uppmanar Efrag och kommissionen att så snart som möjligt utreda huruvida redovisningsstandarderna möjliggör skattebedrägeri och skatteflykt, och att göra alla de ändringar som behövs för att korrigera och förebygga potentiellt missbruk.

23.  Europaparlamentet noterar de pågående ansträngningarna att förbättra transparensen och jämförelsen mellan offentlig redovisning genom utveckling av europeiska redovisningsstandarder för den offentliga sektorn (Epsas).

Verksamheten vid IFRS Foundation, Efrag och Piob

24.  Europaparlamentet stöder kommissionens rekommendation att IRFS Foundations övervakningsorgan bör omorientera sin uppmärksamhet från frågan om den interna organisationen till att diskutera frågor av allmänt intresse som skulle kunna hänskjutas till IFRS Foundation. Parlamentet anser emellertid att ytterligare framsteg bör göras när det gäller styrningen av IFRS Foundation och av IASB, i synnerhet när det gäller transparens, förebyggande av intressekonflikter och mångfald bland anlitade sakkunniga. Parlamentet påpekar att IASB:s legitimitet står på spel om övervakningsorganet fortsätter att vara oense om dess ansvar när man är beroende av beslut i samförstånd. Parlamentet stöder särskilt kommissionens förslag att man bör överväga rapporteringsbehoven för investerare med olika tidshorisonter och tillhandahålla specifika lösningar, i synnerhet för långsiktiga investerare, när deras standarder tas fram. Parlamentet stöder en bättre integrering av IASB i systemet av internationella finansinstitutioner och åtgärder för att säkerställa en bred representation (t.ex. konsumentorganisationer och finansministerier) av intressen och offentligt redovisningsansvar, vilket kommer att garantera redovisningsstandarder av hög kvalitet.

25.  Europaparlamentet noterar att privata aktörer dominerar IASB. Parlamentet påpekar att medelstora företag inte alls finns representerade. Parlamentet framhåller att IFRS Foundation är fortsatt beroende av frivilliga bidrag, ofta från den privata sektorn, vilket kan ge upphov till en risk för intressekonflikter. Kommissionen ombes att med eftertryck uppmana IFRS Foundation att sträva efter en mer diversifierad och balanserad finansieringsstruktur, inklusive baserad på avgifter och offentliga källor.

26.  Europaparlamentet välkomnar IFRS Foundations/IASB:s verksamheter inom koldioxid- och klimatrapportering. Parlamentet anser i synnerhet att viktiga långsiktiga strukturproblem, som att bedöma strandade koldioxidtillgångar i företagens balansräkningar, uttryckligen bör läggas till i IFRS arbetsprogram med avsikten att utveckla standarder för detta. Parlamentet uppmanar IFRS organ att föra upp svårigheterna med koldioxidrapportering och koldioxidrisker på sin agenda.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Efrag att titta närmare på det faktum att pensionstillgångar har börjat avsättas till obligationer istället för aktier till följd av införandet av marknadsvärdering enligt IFRS.

28.  Europaparlamentet stöder kommissionen i dess press på IFRS Foundation att se till att användning av IFRS och ett permanent ekonomiskt bidrag blir villkor för medlemskap i IFRS Foundations och IASB:s styrelser och övervakningsorgan. Parlamentet uppmanar kommissionen att utforska hur man kan reformera IFRS Foundation och IASB så att medlemmar som inte uppfyller tidigare nämnda kriterier fråntas sin vetorätt.

29.  Europaparlamentet uppmanar IFRS förtroendemän, IFRS övervakningsorgan och IASB att främja en lämplig balans mellan könen i respektive forum.

30.  Europaparlamentet påminner om den begäran man gjorde i Goulardbetänkandet om åtgärder för att förbättra den demokratiska legitimiteten, transparensen, redovisningsansvaret och integriteten, vilket bland annat rör allmänhetens tillgång till handlingar, en öppen dialog med olika intressenter, inrättande av obligatoriska transparensregister och regler för transparens vid möten med lobbyister samt interna bestämmelser, särskilt avseende förhindrande av intressekonflikter.

31.  Europaparlamentet understryker att reformen av Efrag måste förbättra Europas bidrag till utvecklingen av de nya IFRS och skulle kunna bidra till att reformera styrningen av IFRS Foundation.

32.  Europaparlamentet beklagar att Efrag har varit verksamt en tid utan en styrelseordförande som kan fylla den viktiga rollen att skapa samförstånd och säkerställa en tydlig och stark europeisk röst i redovisningsfrågor på internationell nivå. Parlamentet betonar hur viktigt det är att utse en ny ordförande så snart som möjligt. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att påskynda rekryteringsprocessen, och ta vederbörlig hänsyn till den roll som parlamentet och dess utskott för ekonomi och valutafrågor spelar.

33.  Europaparlamentet välkomnar reformen av Efrag som trädde i kraft den 31 oktober 2014 och erkänner att betydande insatser har gjorts i detta avseende. Parlamentet noterar att transparensen har förbättrats, men beklagar att kommissionen har riktat in sina insatser på att genomföra de delar av reformen som är uppnåeliga på kort sikt när det gäller finansieringen av Efrag och i synnerhet möjligheten att upprätta ett system där börsnoterade företag betalar obligatoriska avgifter. Parlamentet ber kommissionen att i enlighet med Maystadtrapportens rekommendationer vidta formella åtgärder för att uppmuntra de medlemsstater som inte redan har en nationell finansieringsmekanism att inrätta en. Parlamentet noterar kommissionens förslag att utvidga unionsprogrammet för Efrag under perioden 2017–2020. Kommissionen uppmanas att årligen göra en fullständig bedömning av den reform som man kommit överens om, i enlighet med artikel 9.3 och 9.6 i förordning (EU) nr 258/2014. Kommissionen uppmanas att utvärdera tillfällen och möjligheter att på lång sikt omvandla Efrag till ett offentligt organ.

34.  Europaparlamentet beklagar att Maystadts förslag att kombinera uppgifterna för Efrags VD och ordföranden för Efrags tekniska expertgrupp, har blivit möjligt att genomföra. Parlamentet noterar att den nya styrelsens sammansättning avviker från Maystadts förslag, då de europeiska tillsynsmyndigheterna och Europeiska centralbanken avvisade fullständigt medlemskap i styrelsen. Parlamentet uppmanar Efrag att öka antalet användare i styrelsen, som just nu bara innehåller en enda, och säkerställa att alla relevanta intressenter är representerade i Efrag.

35.  Europaparlamentet välkomnar att Piob diversifierade sin finansiering under 2014 men noterar att den totala finansieringen från Ifac uppgick till 58 % vilket, trots att det fortfarande är en väsentlig andel av Piobs finansiering, ligger klart under tröskelvärdet två tredjedelar, och att kommissionen därför inte hade någon anledning att begränsa sitt årliga bidrag, i enlighet med artikel 9.5 i förordning (EU) nr 258/2014. Piob uppmanas att öka sina ansträngningar att säkerställa integritet i revisionsbranschen.

o
o   o

36.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.
(2) EUT L 182, 29.6.2013, s. 19.
(3) EUT L 315, 14.11.2012, s. 74.
(4) EUT L 105, 8.4.2014, s. 1.
(5) EUT L 340, 22.12.2007, s. 66.
(6) EUT C 259 E, 29.10.2009, s. 94.
(7) Antagna texter, P8_TA(2016)0108.
(8) EUT L 157, 9.6.2006, s. 87.
(9) EUT L 158, 27.5.2014, s. 196.


Fredsfrämjande insatser – EU:s samarbete med FN och Afrikanska unionen
PDF 369kWORD 89k
Europaparlamentets resolution av den 7 juni 2016 om fredsfrämjande insatser – EU:s samverkan med FN och Afrikanska unionen (2015/2275(INI))
P8_TA(2016)0249A8-0158/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av avdelning V i fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 21, 41, 42 och 43,

–  med beaktande av artikel 220 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Förenta nationernas stadga, särskilt kapitlen VI, VII och VIII,

–  med beaktande av rapporten från FN:s generalsekreterare av den 1 april 2015 Partnering for peace: moving towards partnership peacekeeping(1),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 28 april 2015 Kapacitetsuppbyggnad till stöd för säkerhet och utveckling – möjliggöra för partnerländerna att förebygga och hantera kriser(2),

–  med beaktande av rapporten från FN:s oberoende högnivåpanel om fredsbevarande operationer av den 16 juni 2015(3),

–  med beaktande av det uttalande som gjordes vid ledarnas toppmöte om fredsbevarande den 28 september 2015, vilket sammankallats av Förenta staternas president, Barack Obama,

–  med beaktande av dokumenten av den 14 juni 2012 Handlingsplan för att stärka EU:s GSFP-stöd till FN:s fredsbevarande verksamhet(4) och av den 27 mars 2015 Strengthening the UN-EU Strategic Partnership on Peacekeeping and Crisis Management: Priorities 2015-2018(5),

–  med beaktande av den gemensamma strategin EU–Afrika, som man enades om vid det andra EU–Afrika-toppmötet den 8–9 december 2007 i Lissabon(6) och den gemensamma färdplanen 2014–2017, som man enades om vid det fjärde EU–Afrika-toppmötet den 2‑3 april 2014 i Bryssel(7),

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 3/2011 om effektiviteten och ändamålsenligheten i EU-bidrag som kanaliseras genom FN-organisationer i konfliktdrabbade länder,

–  med beaktande av sin resolution av den 24 november 2015 EU:s roll i FN – Hur kan EU:s utrikespolitiska mål uppnås bättre?(8),

–  med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolution av den 9 december 2015 om utvärdering av den fredsbevarande resursen för Afrika tio år senare: effektivitet och framtidsförutsättningar,

–  med beaktande av 2030-agendan för hållbar utveckling,

–  med beaktande av de så kallade Osloriktlinjerna från november 2007 för användning av militära och civila försvarsresurser vid katastrofinsatser,

–  med beaktande av artikel 4 h och 4 j i Afrikanska unionens konstituerande akt,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om tioårsdagen av FN:s säkerhetsråds resolution 1325(2000) om kvinnor, fred och säkerhet(9),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 15 oktober 2012 om en grund för demokrati och hållbar utveckling: EU:s samarbete med det civila samhället på området yttre förbindelser,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0158/2016), och av följande skäl:

A.  Fredsfrämjande insatser är en form av krishantering, normalt till stöd för en internationellt erkänd organisation som FN eller Afrikanska unionen (AU), med FN-mandat, som syftar till att förebygga väpnade konflikter, återupprätta, upprätthålla eller bygga upp freden, se till att fredsavtal respekteras och ta itu med de komplexa akutsituationer och utmaningar som uppstår i sönderfallande eller svaga stater. Stabilitet i det afrikanska och europeiska grannskapet skulle vara till stor nytta för alla våra länder.

B.  Syftet med fredsfrämjande insatser är att bidra till skapandet av en stabil, säker och mer gynnsam miljö på längre sikt. God samhällsstyrning, rättvisa, förstärkning av rättsstaten, skydd för medborgarna, respekt för de mänskliga rättigheterna och säkerhet är nödvändiga förutsättningar för detta, och framgångsrika program för försoning, återuppbyggnad och ekonomisk utveckling bidrar till självupprätthållande fred och välstånd.

C.  Säkerhetssituationen i Afrika har förändrats dramatiskt under det senaste årtiondet med uppkomst av terrorist- och rebellgrupper i Somalia, Nigeria och Sahel-Sahararegionen, och fredsframtvingande insatser och insatser för terroristbekämpning har i många områden blivit mer regel än undantag. Antalet bräckliga stater och områden utan styrning ökar, vilket gör att många människor hamnar i fattigdom, laglöshet, grasserande korruption och våld. De porösa gränserna inom kontinenten bidrar till att underblåsa våldet, minska säkerheten och ge möjligheter till brottslig verksamhet.

D.  Fred har erkänts som avgörande för utveckling i den nya 2030-agendan för hållbar utveckling, och i målen för hållbar utveckling har mål nr 16 om fred och rättvisa införts.

E.  Tillräckligt erfarna och utrustade organisationer och nationer, helst med ett tydligt och realistiskt FN-mandat, bör tillhandahålla de resurser som krävs för en framgångsrik fredsfrämjande insats, för att skapa det säkerhetsklimat som det civila samhällets organisationer behöver för sitt arbete.

F.  Det är framför allt FN som garanterar internationell fred och säkerhet, och som har den mest utbyggda organisationen för multilateralt samarbete vid krishantering. För närvarande har FN sexton fredsbevarande insatser med över 120 000 utplacerade personer, vilket är mer än någonsin. Över 87 procent av FN:s fredsbevarande styrkor har placerats ut i Afrika inom ramen för åtta uppdrag. FN-insatsernas räckvidd är begränsad.

G.  AU har inte samma begränsningar som FN, och kan ta ställning, ingripa utan inbjudan och ingripa även om det inte har ingåtts någon fredsöverenskommelse, samtidigt som FN-stadgan respekteras. Med tanke på antalet mellanstatliga och inomstatliga konflikter i Afrika är detta en viktig skillnad.

H.  Nato har lämnat stöd till AU, bland annat till Afrikanska unionens uppdrag i Sudan (i Darfur) och Afrikanska unionens uppdrag i Somalia, genom planering och strategiska luft- och sjötransportresurser samt kapacitetsuppbyggnad för den afrikanska beredskapsstyrkan.

I.  Kriserna i Afrika kräver enhetlig och global respons som går långt utöver de rena säkerhetsaspekterna. Fred och säkerhet är nödvändiga förutsättningar för utveckling, och alla lokala och internationella aktörer har framhållit behovet av nära samordning mellan säkerhets- och utvecklingspolitiken. Det behövs ett långsiktigt synsätt. Reformering av säkerhetssektorn och avväpning, demobilisering och återanpassning av dem som tidigare deltagit i strider kan vara viktigt för att skapa stabilitet och nå utvecklingsmålen. FN:s sambandskontor för fred och säkerhet och Afrikanska unionens ständiga representation i Bryssel har centrala roller för att utveckla kontakter mellan sina organisationer och EU, Nato och nationella ambassader.

J.  Huvudmekanismen för EU:s samarbete med AU är den fredsbevarande resursen för Afrika, som ursprungligen inrättades 2004 och som har överfört ungefär 1,9 miljarder EUR genom Europeiska utvecklingsfonden (EUF), som finansieras av EU:s medlemsstater. När den fredsbevarande resursen för Afrika inrättades år 2003 skulle dess finansiering genom EUF vara provisorisk, men tolv år senare är EUF fortfarande huvudkällan för finansiering av den fredsbevarande resursen för Afrika. År 2007 utvidgades resursens tillämpningsområde till att omfatta flera olika verksamheter för att förebygga konflikter och stabilisera situationen efter konflikter. I åtgärdsprogrammet 2014–2016 beaktas externa utvärderingar och samråd med medlemsstaterna och det införs nya element som ökar ändamålsenligheten. Artikel 43 i EU-fördraget hänvisar till de uppdaterade s.k. Petersberguppdragen, som inbegriper militära rådgivnings- och biståndsinsatser, konfliktförebyggande och fredsbevarande insatser, insatser med stridande förband vid krishantering, inklusive fredsskapande åtgärder och stabiliseringsinsatser efter konflikter. År 2014 var mer än 90 procent av budgeten öronmärkt för fredsfrämjande insatser, varav 65 procent var avsedda för personal inom Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom). Förstärkning av Afrikanska unionens institutionella kapacitet och de afrikanska regionala ekonomiska gemenskaperna är en nyckelfaktor för de fredsfrämjande insatserna och för försonings- och rehabiliteringsfasen efter konflikter.

K.  EU:s roll måste ses mot bakgrund av att många olika länder och organisationer bidrar till de fredsfrämjande insatserna. Förenta staterna är exempelvis det land i världen som ekonomiskt bidrar mest till FN:s fredsbevarande insatser och ger direkt stöd till AU genom sitt partnerskap för afrikanska fredsbevarande snabbinsatser, samt ungefär fem miljarder amerikanska dollar i stöd till FN:s insatser i Centralafrikanska republiken, Mali, Elfenbenskusten, Sydsudan och Somalia. Dessa olika finansieringskällor samordnas av Afrikanska unionens partnergrupp för fred och säkerhet. Kina har börjat delta aktivt i FN:s fredsbevarande insatser, och forumet för samarbete mellan Kina och Afrika omfattar AU-kommissionen. Näst efter Etiopien kommer de flesta personerna i FN:s fredsbevarande styrkor från Indien, Pakistan och Bangladesh.

L.  De europeiska länderna och EU i sig bidrar i stor utsträckning till FN-systemet, särskilt genom finansiellt stöd till FN:s program och projekt. Frankrike, Tyskland och Storbritannien är EU:s största bidragsgivare till budgeten för FN:s fredsbevarande insatser. EU:s medlemsstater är kollektivt den part som bidrar mest till FN-budgeten för fredsbevarande insatser, med ungefär 37 procent, och de bidrar för närvarande med trupper till nio fredsbevarande uppdrag. 2014 och 2015 uppgick EU:s finansiella åtaganden gentemot AU till totalt 717,9 miljoner EUR, medan AU:s bidrag uppgick till endast 25 miljoner EUR. Europeiska länder bidrar med endast ungefär fem procent av FN:s fredsbevarande personal, med 5000 man av sammanlagt ungefär 92 000. Men samtidigt utbildar till exempel Frankrike 25 000 afrikanska soldater varje år och placerar ut över 4000 personer i afrikanska fredsbevarande insatser.

M.  Antipersonella landminor (truppminor) har varit ett stort hinder för återuppbyggnaden och utvecklingen efter konflikter, inte minst i Afrika, och EU har under de senaste tjugo åren lagt ungefär 1,5 miljarder EUR på processer för att främja minröjning och hjälpa minornas offer, vilket gör EU till den största givaren på området.

N.  Jämte enskilda europeiska länders insatser kan EU ge ett särskilt bidrag till de fredsfrämjande insatserna genom flerdimensionella åtgärder. EU ger tekniskt och ekonomiskt stöd till AU och subregionala organisationer, särskilt genom den fredsbevarande resursen för Afrika, instrumentet som bidrar till stabilitet och fred samt Europeiska utvecklingsfonden. EU genomför rådgivnings- och utbildningsåtgärder inom ramen för sina GSFP-uppdrag och bidrar därmed till en förstärkning av den afrikanska kapaciteten för krishantering.

O.  EU:s pågående fem civila uppdrag och fyra militära insatser i Afrika genomförs ofta parallellt med eller efter insatser av FN, AU eller enskilda länder, exempelvis i Mali, Centralafrikanska republiken eller Somalia.

P.  EU har åtagit sig att bidra till stärkandet av den afrikanska freds- och säkerhetsstrukturen, särskilt genom att stödja den afrikanska beredskapsstyrkans operationella förmåga.

Q.  Europeiska rådet har begärt att EU och dess medlemsstater ska öka stödet till partnerländer och partnerorganisationer genom utbildning, rådgivning, utrustning och resurser, så att de i högre grad kan förebygga eller hantera kriser själva. Det finns ett tydligt behov av ömsesidigt förstärkande åtgärder på säkerhets- och utvecklingsområdena för att uppnå detta mål.

R.  EU bör stödja de insatser som utförs av andra som kanske är bättre lämpade att fullgöra vissa uppgifter, undvika överlappningar och hjälpa till att stärka det arbete som utförs av dem som redan är på plats, särskilt medlemsstater.

S.  I artikel 41.2 i EU-fördraget förbjuds utgifter från EU:s budget i samband med operationer som har militära eller försvarsmässiga konsekvenser, men EU-finansiering av militära uppgifter såsom fredsbevarande insatser med utvecklingsmål utesluts inte uttryckligen. De gemensamma utgifterna får medlemsstaterna stå för inom ramen för Athenamekanismen. Det främsta målet för unionens politik på området för utvecklingssamarbete är minskning, och på lång sikt utrotning, av fattigdomen, men samtidigt utesluter texten i artiklarna 209 och 212 i EUF-fördraget inte uttryckligen finansiering av kapacitetsuppbyggnad inom säkerhetssektorn. EUF och den fredsbevarande resursen för Afrika är i egenskap av instrument utanför EU:s budget relevanta i ansträngningarna för att ta ett helhetsgrepp på sambandet mellan säkerhet och utveckling. Enligt EUF krävs att programplaneringen är utformad så att den uppfyller kriterierna för offentligt utvecklingsbistånd, och dessa kriterier utesluter till största delen säkerhetsrelaterade utgifter. EU ser för närvarande över möjligheten att ha ännu fler specifika instrument i samband med sitt initiativ för kapacitetsuppbyggnad till stöd för säkerhet och utveckling.

T.  Framför allt måste de berörda ländernas behov och den europeiska säkerheten fungera som vägledande principer för EU:s insatser.

1.  Europaparlamentet understryker behovet av samordnade yttre åtgärder med utnyttjande av diplomati, säkerhetsverktyg och utvecklingsverktyg för att återupprätta förtroendet och ta itu med utmaningar såsom krig, interna konflikter, otrygghet, instabilitet och övergångsprocesser.

2.  Europaparlamentet konstaterar att moderna fredsfrämjande insatser i allt högre grad består av flera FN-godkända uppdrag i samma insatsområde, med olika aktörer och regionala organisationer. Parlamentet understryker att det är avgörande för insatsernas framgång att dessa komplexa partnerskap hanteras utan att arbetet eller uppdragen dupliceras. Parlamentet efterlyser i detta avseende en utvärdering och rationalisering av befintliga strukturer.

3.  Europaparlamentet betonar vikten av kommunikation i ett tidigt skede och förbättrade rutiner för krissamråd med FN och AU samt med andra organisationer som Nato och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Parlamentet betonar behovet av förbättrat informationsutbyte, bland annat om planering, genomförande och analys av uppdrag. Parlamentet välkomnar slutförandet och undertecknandet av det administrativa arrangemanget för utbyte av sekretessbelagda uppgifter mellan EU och FN. Parlamentet erkänner betydelsen av partnerskapet mellan Afrika och EU och av dialogen om freds- och säkerhetsutmaningar mellan EU och Afrikanska unionen. Parlamentet föreslår ett avtal mellan AU, EU och andra viktiga aktörer, å ena sidan, och FN, å den andra, med gemensamma mål för säkerheten och utvecklingen i Afrika.

4.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU att eftersträva en lämplig arbetsfördelning och inrikta sig på områden där EU kan göra mest nytta, med hänsyn till utmaningarnas omfattning och hur komplex andra organisationers och nationers medverkan är. Parlamentet noterar att ett antal medlemsstater redan deltar i insatser i Afrika och att EU skulle kunna skapa ett reellt mervärde genom att i ökad utsträckning stödja dessa insatser.

5.  Europaparlamentet konstaterar att FN:s och AU:s uppdrag i en allt mer komplex säkerhetsmiljö har ett behov av en övergripande strategi i vilken, utöver mobilisering av militära, diplomatiska och utvecklingspolitiska instrument, andra väsentliga faktorer är grundlig kunskap om säkerhetsmiljön, utbyte av underrättelser, information och modern teknik, kunskap om hur terrorism och brottslighet i konfliktområden och före detta konfliktområden ska bekämpas, användning av kritiska stödresurser, tillhandahållande av humanitärt bistånd samt återupptagande av politisk dialog, och alla dessa faktorer kan de europeiska länderna hjälpa till med. Parlamentet noterar det arbete på området som redan utförs av vissa medlemsstater och andra multinationella organisationer.

6.  Europaparlamentet betonar vikten av EU:s övriga instrument på säkerhetsområdet, i synnerhet uppdragen och insatserna inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP). Parlamentet påminner om att EU ingriper i Afrika för att bidra till stabiliseringen i länder som genomgår kriser, i synnerhet genom utbildningsuppdrag. Parlamentet understryker betydelsen av GSFP-uppdragen, både de civila och de militära, för att stödja reformerna av säkerhetssektorn och bidra till den internationella krishanteringsstrategin.

7.  Europaparlamentet noterar att det avgörande för fredsfrämjande insatsers framgång är bilden av att de är legitima. Parlamentet anser därför att AU bör bidra med stöd och militära styrkor där så är möjligt. Parlamentet noterar att detta även är viktigt med hänsyn till AU:s långsiktiga mål om egen kontroll.

8.  Europaparlamentet välkomnar att man i åtgärdsprogrammet för den fredsbevarande resursen för Afrika tar itu med bristerna och lägger större tonvikt vid strategier för tillbakadragande, bättre fördelning av bördorna med de afrikanska länderna, mer riktat stöd och förbättrade beslutsförfaranden.

9.  Europaparlamentet välkomnar FN:s och EU:s strategiska partnerskap för fredsbevarande verksamhet och krishantering och dess prioriteringar för 2015–2018, som man enades om i mars 2015. Parlamentet noterar de tidigare och pågående GSFP-uppdragen för fredsbevarande och konfliktförebyggande arbete samt åtgärder för att stärka internationell säkerhet, och uppmärksammar den nyckelroll som spelas av andra organisationer, bland annat panafrikanska och regionala organisationer, och av länder i dessa områden. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta arbetet med att underlätta medlemsstaternas bidrag. Parlamentet påminner om att EU har inlett krishanteringsverksamhet i Afrika i syfte att bevara freden, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten i överensstämmelse med FN-stadgan. Parlamentet noterar att endast elva av de 28 EU-medlemsstaterna gjorde utfästelser vid ledarnas toppmöte om fredsbevarande den 28 september 2015, medan Kina åtog sig att bidra med en beredskapsstyrka på 8 000 man och Colombia med 5 000 man. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att betydligt öka sina militära och polisiära bidrag till FN:s fredsbevarande uppdrag.

10.  Europaparlamentet understryker behovet av ett snabbt afrikanskt svar på kriser och slår fast att den afrikanska beredskapsstyrkan har en nyckelroll i detta. Parlamentet framhåller EU:s betydande bidrag, genom den fredsbevarande resursen för Afrika och finansieringen av AU, som gör det möjligt för AU att stärka sin kapacitet att komma med ett kollektivt svar på kriser på kontinenten. Parlamentet uppmuntrar regionala organisationer, såsom Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowas) och Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC), att öka sina ansträngningar för att snabbt kunna komma med afrikanska svar på kriser och komplettera AU:s insatser.

11.  Europaparlamentet betonar dock vikten av att investera mera i konfliktförebyggande åtgärder, och då ta hänsyn till faktorer som politisk och religiös radikalisering, valrelaterat våld, folkförflyttningar och klimatförändringar.

12.  Europaparlamentet erkänner det mycket viktiga bidraget från den fredsbevarande resursen för Afrika för att utveckla triangulära partnerskap mellan FN, EU och AU. Parlamentet anser att denna resurs är både en viktig utgångspunkt och en potentiell möjlighet för att skapa ett starkare partnerskap mellan EU och Afrika, och den har visat sig helt nödvändig för att AU, och med AU:s hjälp de åtta regionala ekonomiska gemenskaperna, ska ha möjlighet att planera och genomföra sina insatser. Parlamentet anser det vara mycket viktigt att EU-institutionerna och medlemsstaterna hela tiden är verkligt engagerade för att resursen ska kunna användas fullt ut, och att AU visar högre nivåer av effektivitet och öppenhet i samband med användningen av medel. Parlamentet anser att den fredsbevarande resursen för Afrika bör inriktas på strukturellt stöd snarare än att bara finansiera de afrikanska styrkornas arvoden. Parlamentet erkänner att det även finns andra finansieringssätt, men med tanke på resursens enda inriktning på Afrika och dess tydliga mål är den särskilt viktig för de fredsfrämjande insatserna i Afrika. Parlamentet anser att civilsamhällesorganisationer som ägnar sig åt fredsbyggande arbete i Afrika bör ges möjlighet att bidra med sina synpunkter, som del av mer strategiska kontakter med det civila samhällets organisationer vad gäller fred och säkerhet. Parlamentet är fortsatt bekymrat över de ständiga problemen rörande finansiering och politisk vilja från de afrikanska ländernas sida. Parlamentet noterar rådets slutsatser av den 24 september 2012, enligt vilka man bör planera andra finansieringsformer för den fredsbevarande resursen för Afrika än finansiering genom Europeiska utvecklingsfonden.

13.  Europaparlamentet konstaterar att en förstärkning av det europeiska militära samarbetet skulle öka effektiviteten och ändamålsenligheten I Europas bidrag till FN:s fredsuppdrag.

14.  Europaparlamentet välkomnar med tanke på den stora betydelsen av kapacitetsuppbyggnad i Afrika den framgångsrika Amani Africa II-övningen i oktober 2015, med mer än 6 000 militära, polisiära och civila deltagare, och ser fram emot att den afrikanska beredskapsstyrkan på 25 000 man kan göras operationell så snart som möjligt under 2016.

15.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna och andra medlemmar av världssamfundet att bidra med utbildning, även på disciplinområdet, utrustning, logistiskt stöd, finansiellt bistånd och utarbetande av insatsregler (ROE), för att uppmuntra och bistå de afrikanska staternas fullständiga och kontinuerliga engagemang för den afrikanska beredskapsstyrkan. Parlamentet uppmanar med kraft EU-medlemsstaternas ambassader och EU:s delegationer att mer aktivt befrämja den afrikanska beredskapsstyrkan i afrikanska huvudstäder. Parlamentet anser att det offentliga utvecklingsbiståndet måste få en ny utformning inom ramen för OECD med ett fredsbyggande perspektiv. Parlamentet anser att EUF-förordningen bör ses över i syfte att möjliggöra en utformning av programplaneringen som inbegriper utgifter för fred, säkerhet och rättvisa med utvecklingsmotiv.

16.  Europaparlamentet noterar hur viktiga uppdragen inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) är för Afrikas säkerhet, inte minst utbildnings- och stöduppdragen för afrikanska styrkor, och särskilt uppdragen EUTM Mali, Eucap Sahel Mali, Eucap Sahel Niger, EUTM Somalia och Eucap Nestor. Parlamentet noterar det stöd som dessa uppdrag ger åt andra FN-ledda uppdrag. EU uppmanas att förstärka kapaciteten i dessa utbildningsuppdrag, bland annat genom att möjliggöra uppföljning av afrikanska soldater som har utbildats, under och efter deras medverkan i insatserna.

17.  Europaparlamentet insisterar på att varken EU eller medlemsstaterna bör agera på egen hand i sitt stöd till fredsfrämjande insatser, utan snarare bör ta full hänsyn till bidragen från andra internationella aktörer, förbättra samordningen med dem och svarsinsatsernas snabbhet, och inrikta ansträngningarna på vissa prioriterade länder med hjälp av de lämpligaste och mest erfarna medlemsstaterna som ledande nationer. Parlamentet betonar de regionala ekonomiska gemenskapernas betydelse i säkerhetsstrukturen i Afrika. Parlamentet noterar den roll EU-delegationerna kan spela för att underlätta samordningen bland internationella aktörer.

18.  Europaparlamentet stöder EU:s helhetsgrepp, som är ett centralt verktyg för att uppnå EU:s fulla potential att agera i samband med fredsbevarande insatser och stabiliseringsprocessen, liksom för att mobilisera olika sätt att stödja utvecklingen i AU-medlemsstater.

19.  Europaparlamentet betonar att gränsförvaltningsstöd bör vara en prioritet för EU:s engagemang i Afrika. Parlamentet noterar att de uppluckrade gränserna är en av huvudfaktorerna bakom terrorismens utveckling i Afrika.

20.  Europaparlamentet välkomnar det gemensamma meddelandet om kapacitetsuppbyggnad och efterlyser i likhet med rådet dess snabba genomförande. Parlamentet framhåller EU:s möjligheter att särskilt genom sitt helhetsgrepp, som omfattar civila och militära medel, bidra till att öka säkerheten i instabila och konfliktdrabbade länder och tillgodose sina partners behov, i synnerhet de militära mottagarnas, och upprepar att säkerhet är en förutsättning för utveckling och demokrati. Parlamentet beklagar att varken kommissionen eller rådet delgett Europaparlamentet sin bedömning av de rättsliga möjligheterna till stöd för kapacitetsuppbyggnad. Båda institutionerna uppmanas att informera Europaparlamentet om detta i god tid. Kommissionen uppmanas att föreslå en rättslig grund i linje med de ursprungliga EU-målen från 2013 inom initiativet ”Enable and Enhance”.

21.  Europaparlamentet påpekar att det i dokumentet av den 7 december 2015 från rådets juridiska avdelning, om de rättsliga aspekterna i samband med kapacitetsuppbyggnad till stöd för säkerhet och utveckling, ges idéer om hur finansieringen av materiel för afrikanska länders militärstyrkor kan se ut. Rådet uppmanas att fortsätta denna diskussion.

22.  Europaparlamentet ser med tillfredsställelse på de positiva reaktioner som Frankrike fick efter aktiveringen av artikel 42.7. Att de europeiska arméerna på nytt engagerar sig i Afrika är mycket välkommet.

23.  Europaparlamentet är medvetet om att problemet ofta inte är bristen på finansiering, utan snarare det sätt på vilket medlen används och vilka andra resurser som utnyttjas. Parlamentet noterar att revisionsrättens rekommendationer avseende EU-medel inte har genomförts till fullo. Parlamentet efterlyser regelbundna översyner av hur finansiering från nationella regeringar genom EU och FN används. Parlamentet anser att det, med tanke på att medlen är begränsade och problemen omfattande, är av yttersta vikt att medlen utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt. Parlamentet anser att redovisningsskyldighet är en väsentlig del i denna process, liksom att hjälpa till att bekämpa den endemiska korruptionen i Afrika. Parlamentet insisterar på en grundligare och mer transparent utvärdering av de fredsfrämjande insatser som EU stöder. Parlamentet stöder initiativ såsom Békou-förvaltningsfonden, som är verksam i Centralafrika och försöker samordna europeiska utvecklingsrelaterade resurser, sakkunskap och kapacitet för att motverka de internationella insatsernas uppsplittring och ineffektivitet i samband med ett lands återuppbyggnad. Parlamentet efterlyser en mer systematisk gemensam planering mellan EU:s olika instrument.

24.  Europaparlamentet noterar FN:s utvärderingsrapport av den 15 maj 2015 om insatser för verkställighet och korrigerande åtgärder avseende sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp som begåtts av FN-personal och annan personal i fredsbevarande uppdrag. Parlamentet anser att AU, FN, EU och medlemsstaterna bör vara mycket vaksamma när det gäller sådana brottsärenden, och kräver ytterst strikta disciplinära och rättsliga förfaranden och största möjliga ansträngningar för att förhindra sådana brott. Parlamentet rekommenderar dessutom lämplig teoretisk och praktisk utbildning för personal som arbetar med fredsbevarande insatser, och tror att kvinnlig personal och rådgivare i jämställdhetsfrågor skulle kunna bidra till att förebygga kulturellt betingade missuppfattningar och minska förekomsten av sexuellt våld.

25.  Europaparlamentet uppmanar EU och FN att gemensamt satsa på kapacitetsuppbyggnad. Parlamentet anser att det nuvarande finansieringsprogrammet är ohållbart, och att den fredsbevarande resursen för Afrika bör förenas med vissa villkor, så att AU ökar sitt eget bidrag till de fredsfrämjande insatserna.

26.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament, FN:s generalsekreterare, ordföranden för AU-kommissionen, talmannen för Panafrikanska parlamentet, Natos generalsekreterare och ordföranden för Natos parlamentariska församling.

(1) S/2015/229.
(2) JOIN(2015)0017.
(3) A/70/95–S/2015/446.
(4) Rådsdokument 11216/12.
(5) EEAS(2015)458, rådsdokument 7632/15.
(6) Rådsdokument 7204/08.
(7) Rådsdokument 8370/14.
(8) Antagna texter, P8_TA(2015)0403.
(9) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 56.


Otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan
PDF 296kWORD 107k
Europaparlamentets resolution av den 7 juni 2016 om otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan (2015/2065(INI))
P8_TA(2016)0250A8-0173/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 juli 2014 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Bekämpning av otillbörliga affärsmetoder mellan företag i livsmedelskedjan (COM(2014)0472),

–  med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet om otillbörliga affärsmetoder mellan företagen i livsmedelskedjan (COM(2016)0032),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 oktober 2009 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén En bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa (COM(2009)0591),

–  med beaktande av kommissionens grönbok av den 31 januari 2013 om otillbörliga affärsmetoder i B2B-leveranskedjan för livsmedel och icke-livsmedel (COM(2013)0037),

–  med beaktande av sin förklaring av den 19 februari 2008 om utredning av och åtgärder mot det maktmissbruk som stormarknader med verksamhet i Europeiska unionen utövar(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 september 2010 om skäliga inkomster för jordbrukare: en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2012 om obalanser i livsmedelskedjan(3),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 12 november 2013 om kommissionens grönbok om otillbörliga affärsmetoder i B2B‑leveranskedjan för livsmedel och icke-livsmedel,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om storskalig detaljhandel – tendenser och konsekvenser för jordbrukare och konsumenter(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik(5), särskilt punkt 104,

–  med beaktande av kommissionens beslut av den 30 juli 2010 om inrättande av högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2011 om en effektivare och rättvisare detaljhandelsmarknad(7),

–  med beaktande av studien ”Monitoring the implementation of principles of good practice in vertical relationships in the food supply chain”, som tagits fram av Areté srl för Europeiska kommissionen (januari 2016),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 december 2013 om en europeisk handlingsplan för detaljhandeln till nytta för samtliga aktörer(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam(9),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner(10),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden(11),

–  med beaktande av den utredning om Tesco plc som den brittiska rättsinstansen på speceributiksområdet (Groceries Code Adjudicator) offentliggjorde den 26 januari 2016,

–  med beaktande av rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal(12),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 261/2012 av den 14 mars 2012 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller avtalsvillkor inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter(13),

–  med beaktande av leverantörskedjeinitiativets framstegsrapport från juli 2015,

–  med beaktande av Consumers Internationals rapport ”The relationship between supermarkets and suppliers: what are the implications for consumers?” från 2012,

–  med beaktande av den allmänna ramen för hållbarhetsbedömning av livsmedels- och jordbrukssystem, som har utarbetats av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO),

–  med beaktande av den ytterst kritiska situation som jordbrukare och jordbrukskooperativ står inför, särskilt inom mejerisektorn och gris- och nötköttssektorerna samt sektorerna för frukt och grönsaker och spannmål,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0173/2016), och av följande skäl:

A.  Otillbörliga affärsmetoder är ett allvarligt problem som uppträder i många sektorer av ekonomin. I kommissionens rapport av den 29 januari 2016 om otillbörliga affärsmetoder mellan företagen i livsmedelskedjan (COM(2016)0032) bekräftas att dessa metoder kan förekomma i varje led i livsmedelskedjan. Problemet är särskilt synligt inom livsmedelskedjan, där det har negativa effekter på den svagaste länken i kedjan. Det är ett problem vars existens alla aktörer i livsmedelskedjan och många nationella konkurrensmyndigheter bekräftar. Kommissionen, parlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har upprepade gånger uppmärksammat problemet med otillbörliga affärsmetoder i sitt arbete.

B.  Det är svårt att karakterisera ”otillbörliga” metoder inom livsmedelskedjan som överträdelser av den befintliga konkurrenslagstiftningen, eftersom de verktyg som finns att tillgå inom den lagstiftningen endast är tillämpliga på vissa former av konkurrensbegränsande beteende.

C.  Livsmedelskedjans storlek och strategiska betydelse är avgörande för Europeiska unionen. Den sysselsätter över 47 miljoner människor i EU och står för omkring 7 procent av bruttoförädlingsvärdet på EU-nivå, och det totala värdet på EU‑marknaden av produkter knutna till livsmedelsdetaljhandeln uppskattas till 1,05 miljarder euro. Detaljhandelssektorn står för 4,3 procent av EU:s BNP, och 17 procent av EU:s små och medelstora företag är verksamma inom den(14). 99,1 procent av företagen inom livsmedels- och dryckesindustrin är små och medelstora företag och mikroföretag.

D.  Den inre marknaden har gett aktörerna i livsmedelskedjan stora fördelar. Livsmedelshandeln är allt oftare gränsöverskridande och har avgörande betydelse för hur den inre marknaden fungerar. Den gränsöverskridande handeln mellan EU:s medlemsstater står för 20 procent av EU:s totala livsmedels- och dryckesproduktion. 70 procent av alla medlemsstaters livsmedelsexport går till andra medlemsstater.

E.  De genomgripande strukturförändringar som har gjorts i B2B-leveranskedjan för livsmedel under senare år har inneburit en hög koncentrationsnivå och en vertikal och gränsöverskridande integrering av aktörer verksamma inom produktionssektorn, och särskilt inom berednings- och detaljhandelssektorerna samt inom de tidiga produktionsleden.

F.  Signalerna om otillbörliga affärsmetoder från de aktörer som deltar i livsmedelskedjan handlar huvudsakligen om

   sena betalningar,
   begränsat marknadstillträde,
   ensidiga eller retroaktiva ändringar av avtalsvillkoren,
   uteblivet tillhandahållande av antingen tillräckligt detaljerade uppgifter eller otydligt formulerade villkor om avtalsvillkoren,
   vägran att ingå skriftligt avtal,
   plötsligt och omotiverat avslutande av avtal,
   oskälig överföring av kommersiell risk,
   begäran om betalning för varor eller tjänster som saknar värde för en av parterna i avtalet,
   debitering för fiktiva tjänster,
   överföring till leverantörerna av transport- och lagringskostnaderna,
   framtvingade rabatter, listningsavgifter och andra tilläggsavgifter,
   överföring till leverantörerna av kostnaderna för marknadsföring av varor i försäljningslokaler,
   påtvingat ovillkorligt återtagande av osålda varor,
   tryck på att sänka priserna,
   hinder för motparter från att göra sina inköp i andra medlemsstater (territoriell begränsning av leveranser).

G.  Det är omöjligt att stoppa jordbruksproduktionen när den väl inletts, och jordbruksprodukterna är fördärvliga till sin natur. Därför är jordbrukarna särskilt känsliga för otillbörliga affärsmetoder inom livsmedelskedjan.

H.  Producenterna går ibland med förlust på grund av att de på ett ofördelaktigt sätt har förhandlat med andra aktörer i livsmedelskedjan, till exempel genom rabatter och prissänkningar i stormarknaderna.

I.  Otillbörliga affärsmetoder inträffar i situationer där det inte råder rättvisa förhållanden i handelsförbindelserna mellan motparterna i livsmedelskedjan och uppkommer på grund av skillnader i förhandlingsstyrka i affärsförbindelserna vilka är ett resultat av den växande koncentrationen av marknadsövertag bland ett litet antal multinationella koncerner, och dessa orättvisor tenderar att skada små och medelstora företag.

J.  Otillbörliga affärsmetoder kan leda till ogynnsamma följder för de enskilda aktörerna i livsmedelskedjan, särskilt för jordbrukarna och de små och medelstora företagen, vilket i sin tur kan påverka hela EU-ekonomin och konsumenterna genom att begränsa konsumenternas val av produkter och deras tillgång till nya och innovativa produkter. Otillbörliga affärsmetoder kan inverka på prisförhandlingar mellan företag, avskräcka från gränsöverskridande handelsutbyte i EU och hindra den inre marknaden att fungera som den ska. Effekterna av de otillbörliga affärsmetoderna kan i synnerhet leda till minskade investeringar och begränsad innovation hos företagen, inte minst när det gäller miljöskydd, arbetsvillkor och djurs välbefinnande, på grund av minskade intäkter och brist på säkerhet, och kan få till följd att de överger produktions, berednings- och handelsverksamheten.

K.  Otillbörliga affärsmetoder utgör ett hinder för utvecklingen av den inre marknaden och hur väl den fungerar, och kan innebära en allvarlig störning av marknadens funktion.

L.  Otillbörliga metoder kan leda till överdrivna kostnader eller lägre inkomster än väntat för näringsidkare i en svagare förhandlingsposition, och leda till överproduktion och livsmedelsslöseri.

M.  Konsumenter kan komma att ställas inför mindre produktmångfald, försämrat kulturarv och färre försäljningsställen till följd av otillbörliga affärsmetoder.

N.  Små och medelstora företag och mikroföretag, som utgör över 90 procent av den europeiska ekonomin, är särskilt utsatta för otillbörliga affärsmetoder och drabbas i större utsträckning än storföretag av följderna av dem, vilket gör det svårare för dem att överleva på marknaden, att satsa på nya investeringar i produkter och teknik samt innovation, och gör att de får svårare att utveckla sin verksamhet, inte minst över gränserna på den inre marknaden. Små och medelstora företag avskräcks från att inleda affärsförbindelser på grund av risken att tvingas använda otillbörliga affärsmetoder.

O.  Otillbörliga affärsmetoder inträffar inte bara i livsmedelskedjan, utan lika ofta utanför denna, t.ex. i konfektionsindustrin och bilindustrin.

P.  Många medlemsstater har vidtagit åtgärder för att motverka otillbörliga affärsmetoder med olika metoder, i vissa fall genom att tillämpa frivilliga och självreglerande mekanismer, i andra genom att införa lämpliga nationella regler. Detta har i sin tur lett till stora skillnader och skiljaktiga regler när det gäller det rättsliga skyddets nivå, art och former i de enskilda medlemsstaterna. Vissa medlemsstater har inte vidtagit några åtgärder i detta avseende.

Q.  Vissa medlemsstater som ursprungligen försökt hantera problemet med otillbörliga affärsmetoder genom frivilliga initiativ har senare gått över till att bekämpa dessa metoder genom lagstiftning.

R.  Otillbörliga affärsmetoder täcks bara delvis av konkurrenslagstiftningen.

S.  Den europeiska konkurrenslagstiftningen bör göra det möjligt för konsumenterna att ta del av ett stort utbud av kvalitetsprodukter till konkurrenskraftiga priser och samtidigt se till att företagen har incitament för investeringar och innovation. Företagen bör ges en rimlig chans att marknadsföra fördelarna med sina produkter utan att på lösa grunder utestängas från marknaden genom otillbörliga affärsmetoder.

T.  Den europeiska konkurrenslagstiftningen bör göra det möjligt för slutkonsumenten att köpa varor till konkurrenskraftiga priser, men den måste också säkerställa en fri och rättvis konkurrens mellan företagen, särskilt för att uppmuntra dem att satsa på innovation.

U.  I affärsförbindelser kan den s.k. skrämselfaktorn infinna sig, där den svagare parten inte kan utöva sina rättigheter på ett effektivt sätt och drar sig för att inge klagomål om den starkare partens otillbörliga affärsmetoder av rädsla för att affärsförbindelserna med denna ska äventyras.

V.  Hur väl livsmedelskedjan fungerar påverkar unionsmedborgarnas dagliga liv, med tanke på att omkring 14 procent av hushållens utgifter går till livsmedel.

W.  Många aktörer är verksamma i livsmedelskedjan, däribland tillverkare, återförsäljare, mellanhänder och producenter, och otillbörliga affärsmetoder kan inträffa på olika nivåer i kedjan.

X.  Skrämselfaktorn innebär att små leverantörer inte effektivt kommer att kunna utnyttja rättigheten att gå till domstol, om den införs, och att andra, billigare och mer tillgängliga mekanismer, såsom medling av en oberoende skiljeman, bättre skulle tjäna deras intressen.

Y.  Leverantörskedjeinitiativet har stora begränsningar – till exempel finns det inga påföljder om man inte uppfyller skyldigheterna och inga möjligheter att inge konfidentiella klagomål – vilket innebär att det inte kan användas som ett effektivt verktyg för att bekämpa otillbörliga affärsmetoder.

1.  Europaparlamentet välkomnar de steg kommissionen hittills har tagit för att bekämpa otillbörliga affärsmetoder i syfte att säkra en mer balanserad marknad och bemästra dagens fragmenterade situation som är resultatet av de olika nationella strategier som tillämpas för att hantera otillbörliga affärsmetoder i EU, men påpekar att dessa steg är otillräckliga för att bekämpa otillbörliga affärsmetoder. Parlamentet välkomnar kommissionens ovan nämnda rapport av den 29 januari 2016 och den efterlängtade åtföljande studien om övervakningen av genomförandet av principerna för god praxis i vertikala förbindelser i livsmedelskedjan, men noterar dess slutsatser, som inte leder fram mot ett unionellt ramverk för att hantera otillbörliga affärsmetoder på unionsnivå.

2.  Europaparlamentet gläder sig över de åtgärder som vidtagits inom ramen för högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja och inrättandet av en expertplattform för avtalspraxis mellan företag, som har tagit fram en förteckning, en beskrivning och bedömning av affärsmetoder som bör betraktas som grovt otillbörliga.

3.  Europaparlamentet noterar inrättandet och utvecklingen av leverantörskedjeinitiativet, som spelar en viktig roll för främjandet av kulturella förändringar och stärkt affärsetik, och där man har enats om en uppsättning principer för god praxis för vertikala förbindelser i livsmedelskedjan och ett frivilligt ramverk för genomförande av dessa principer vilket redan under sitt andra verksamhetsår omfattar över 1 000 deltagande företag från hela EU och framför allt små och medelstora företag. Parlamentet välkomnar de framsteg som hittills gjorts, och anser att insatserna för att främja rättvisa affärsmetoder i livsmedelskedjan bör få ett stort genomslag men i nuläget inte kan betraktas som tillräckliga för att få bukt med problemet med otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan. Parlamentet betonar däremot att leverantörskedjeinitiativets ändamålsenlighet, som både den färska kommissionsrapporten och externa bedömare lyfter fram, undermineras av en bred uppsättning brister, såsom svaga styrelseformer, begränsningar i öppenheten, avsaknad av tillsynsåtgärder och påföljder, brist på effektiva avskräckande åtgärder mot otillbörliga affärsmetoder, liksom att det saknas möjligheter till individuella anonyma klagomål från personer som kan bli offer för otillbörliga affärsmetoder, och att det heller inte finns några möjligheter till utredningar på eget initiativ av ett oberoende organ, vilket följaktligen leder till underrepresentation av i synnerhet små och medelstora företag och jordbrukare, vilka kan uppfatta leverantörskedjeinitiativet som otillräckligt för sitt syfte. Parlamentet rekommenderar inrättandet av liknande leverantörskedjeinitiativ i andra relevanta icke‑livsmedelssektorer.

4.  Europaparlamentet beklagar däremot att några av de tvistlösningsalternativ som främjats av leverantörskedjeinitiativet ännu inte har använts i praktiken, vilket innebär att bedömningen av deras ändamålsenlighet baseras på teoretiska bedömningar. Parlamentet är bekymrat över att inga konkreta fall har undersökts för att bedöma leverantörskedjeinitiativets roll när det gäller att motverka otillbörliga affärsmetoder, och att en mer ingående analys inte har gjorts vad gäller insamlingen av uppgifter om inkomna och lösta klagomål. Parlamentet anser att avsaknaden av en sådan fördjupad utvärdering äventyrar den övergripande bedömningen av initiativet. Parlamentet är besviket över uttalandet, som lyfts fram av den tidigare nämnda Areté-studien om leverantörskedjeinitiativets ändamålsenlighet, att de verkliga resultaten kan förefalla mycket blygsamma i förhållande till den faktiska eller upplevda omfattningen av och allvarighetsgraden för problemet med otillbörliga affärsmetoder.

5.  Europaparlamentet noterar inrättandet av nationella plattformar för leverantörskedjeinitiativet för organisationer och företagare i livsmedelskedjan med syftet att uppmuntra till dialog mellan parterna, främja introduktionen och utbytet av rättvisa affärsmetoder och försöka eliminera otillbörliga affärsmetoder, men undrar om de verkligen är ändamålsenliga. Parlamentet påpekar dock att några nationella plattformar inte har uppnått dessa mål och att jordbrukare i Finland har övergett plattformen. Parlamentet föreslår att medlemsstaterna ska uppmuntras och ges incitament att, med hjälp av lämpliga instrument, vidta ytterligare åtgärder för att hantera eventuella klagomål eller brister på överensstämmelse som rapporterats av dessa nationella plattformar.

6.  Europaparlamentet anser att principerna om god praxis och förteckningen över exempel på rättvisa och otillbörliga metoder i vertikala förbindelser i livsmedelskedjan bör utvidgas och genomföras på ett effektivt sätt.

7.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens pågående studie om valmöjligheter och innovation i detaljhandeln. Denna studie torde vara viktig för att klargöra utvecklingen av och drivkrafterna bakom valmöjligheter och innovation på övergripande marknadsnivå.

8.  Europaparlamentet välkomnar utvecklingen av alternativa och informella mekanismer för att lösa konflikter och ge tillgång till rättslig prövning, särskilt genom medling och skiljeförfarande.

9.  Europaparlamentet noterar att där otillbörliga affärsmetoder förekommer inom leveranskedjan för livsmedel strider de mot grundläggande rättsprinciper.

10.  Europaparlamentet fördömer praxis som innebär ett missbruk av ojämlika styrkeförhållanden mellan ekonomiska parter och påverkar den verkliga avtalsfriheten.

11.  Europaparlamentet påpekar att otillbörliga affärsmetoder, när de tillämpas av parter med starkare förhandlingsposition, har en negativ inverkan på hela livsmedelskedjan, inte minst på sysselsättningen, vilket försämrar konsumenternas val och de tillgängliggjorda produkternas kvalitet, variation och innovationskraft. Parlamentet betonar att otillbörliga affärsmetoder kan hämma företagens konkurrenskraft och investeringar, och tvinga dem att införa besparingar på bekostnad av löner, arbetsvillkor eller kvaliteten på råvaror.

12.  Europaparlamentet bekräftar att fri och rättvis konkurrens, balanserade relationer mellan alla aktörer, avtalsfrihet och ett kraftfullt och effektivt genomförande av relevant lagstiftning – vilket gör det möjligt att skydda alla ekonomiska aktörer i livsmedelskedjan, oavsett geografiskt läge – är nyckeln till en välfungerande leveranskedja för livsmedel och en tryggad livsmedelsförsörjning.

13.  Europaparlamentet påpekar behovet att bygga upp ömsesidigt förtroende mellan parterna i leveranskedjan, på grundval av principerna om avtalsfrihet och ett ömsesidigt fördelaktigt förhållande. Parlamentet understryker att den större avtalsslutande partens sociala företagsansvar att begränsa sina förhandlingsfördelar och samarbeta med den svagare parten för en lösning som gynnar båda parter.

14.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens bekräftelse i dess grönbok av den 31 januari 2013 att det inte råder någon faktisk avtalsfrihet vid betydande obalans mellan parterna.

15.  Europaparlamentet konstaterar att otillbörliga affärsmetoder främst beror på en ojämn inkomst- och maktbalans i livsmedelskedjan, och betonar att dessa måste åtgärdas snarast för att förbättra jordbrukarnas situation i livsmedelssektorn. Metoder som att sälja produkter till priser som underskrider produktionskostnaderna samt det allvarliga missbruk som består i att storskaliga återförsäljare säljer baslivsmedel från jordbruket, t.ex. mejeriprodukter, frukt och grönsaker, till lockpriser hotar den långsiktiga hållbarheten för EU:s produktion av sådana varor. Parlamentet välkomnar initiativ som ”Initiative Tierwohl” i Tyskland, som syftar till att ge jordbrukare en möjlighet att konkurrera utifrån sina produkters kvaliteter.

16.  Europaparlamentet framhåller att otillbörliga affärsmetoder får allvarliga negativa konsekvenser för jordbrukarna, i form av exempelvis lägre vinster, högre kostnader än beräknat, överproduktion av eller slöseri med livsmedel samt svårighet att planera finansiering. Dessa negativa konsekvenser medför i slutändan minskade valmöjligheter för konsumenterna.

17.  Europaparlamentet ifrågasätter att kommissionen i sin rapport ger sitt helhjärtade stöd för leverantörskedjeinitiativet, med tanke på dess begränsningar. Parlamentet framhåller på nytt jordbrukarnas ovilja att delta till följd av bristen på förtroende, begränsningarna i fråga om anonyma klagomål, bristen på lagstadgade befogenheter, de obefintliga möjligheterna att utfärda verkningsfulla påföljder, bristen på lämpliga mekanismer för bekämpning av väldokumenterade otillbörliga affärsmetoder samt synpunkterna på obalanserna i tillsynsmekanismernas karaktär, vilka ännu inte beaktats i vederbörlig ordning. Parlamentet beklagar kommissionens motvilja att säkerställa anonymitet och lämpliga påföljder.

18.  Europaparlamentet anser att leverantörskedjeinitiativet och andra frivilliga system i nationell eller unionell regi (kodexar för god praxis, frivilliga tvistlösningsmekanismer) bör utvecklas vidare och främjas som komplement till ändamålsenliga och kraftfulla efterlevnadskontroller på medlemsstatsnivå – som säkrar anonymiteten i klagomål och inrättar avskräckande påföljder – tillsammans med samordning på EU-nivå. Parlamentet uppmanar företagen inom produktionen och handeln, däribland jordbrukarnas sammanslutningar, att delta i dessa initiativ. Parlamentet anser att dessa initiativ bör vara tillgängliga för alla leverantörer som inte är oroade över sin anonymitet, och att de med fördel skulle kunna utvecklas som utbildningsplattformar och för utbyte av bästa praxis. Parlamentet noterar att kommissionen i sin färska rapport menar att leverantörskedjeinitiativet måste förbättras, särskilt för att ta hänsyn till konfidentiella klagomål och när det gäller att tilldela oberoende organ utrednings- och påföljdsbefogenheter.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att säkerställa effektiva mekanismer för efterlevnadskontroll, såsom utveckling och samordning av ett nätverk av nationella myndigheter som är ömsesidigt erkända på EU-nivå. Parlamentet betonar i sammanhanget att den brittiska rättsinstansen på speceributiksområdet (Groceries Code Adjudicator) är en modell som skulle kunna följas på EU-nivå, eftersom den skulle kunna åstadkomma en verklig avskräckande effekt på otillbörliga affärsmetoder och bidra till att undanröja skrämselfaktorn.

20.  Europaparlamentet välkomnar det steg som nyligen togs inom leverantörskedjeinitiativet för att göra det möjligt för små och medelstora företag och mikroföretag att ansluta sig enligt ett förenklat förfarande. Parlamentet konstaterar att antalet registrerade små och medelstora företag har ökat. Parlamentet påpekar däremot att leverantörskedjeinitiativet måste stärkas ytterligare genom en rad åtgärder som identifieras av kommissionen i dess rapport av den 29 januari 2016 och vilkas framsteg bör övervakas av kommissionen i syfte att

   öka ansträngningarna för att offentliggöra och öka medvetenheten om leverantörskedjeinitiativet, särskilt bland små och medelstora företag,
   säkerställa att förvaltningsstrukturen är opartisk, t.ex. genom att tillsätta en oberoende ordförande som inte är knuten till vissa intressegrupper,
   låta dem som anser sig utsatta för otillbörliga affärsmetoder lämna in klagomål konfidentiellt, samt
   förbättra de interna förfarandena för att kontrollera om individuella företag handlar i enlighet med sina åtaganden och på ett konfidentiellt sätt visa på förekomsten av bilaterala tvister samt resultaten från dessa.

21.  Europaparlamentet noterar kommissionens iakttagelse att jordbrukarnas representanter har beslutat att inte gå med i leverantörskedjeinitiativet, eftersom det enligt deras uppfattning inte säkerställer tillräcklig konfidentialitet för de klagande, saknar lagstadgade befogenheter för oberoende utredningar och meningsfulla påföljder samt mekanismer för att bekämpa väldokumenterade otillbörliga affärsmetoder, och eftersom deras oro för obalanser i tillsynsmekanismernas karaktär inte har beaktats tillräckligt. Jordbrukarnas deltagande är avgörande, och ett minskat deltagande beror inte på bristande kännedom, utan snarare på bristande förtroende för leveranskedjeinitiativets förfaranden och styrning i sin nuvarande form. Parlamentet föreslår därför att förbättringar av leveranskedjeinitiativets funktion – bland annat genom oberoende styrning, konfidentialitet och anonymitet, samt effektiva tillsynsåtgärder och avskräckande åtgärder – skulle kunna vara ett första steg på vägen mot att öka jordbrukarnas intresse, stöd och därmed deltagande.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta och uppmuntra producenter att ansluta sig till producentorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer för att stärka deras förhandlingsposition och ställning i livsmedelskedjan.

23.  Europaparlamentet anser dock att frivilliga system och system för självreglering kan erbjuda ett kostnadseffektivt medel för att säkerställa hederligt agerande på marknaden, lösa tvister och eliminera otillbörliga affärsmetoder, om de kombineras med oberoende och ändamålsenliga efterlevnadskontroller. Parlamentet understryker emellertid att sådana system hittills har visat sig ge begränsade resultat beroende på bristen på ordentlig efterlevnad, underrepresentation av jordbrukare, opartiska styrningsstrukturer, intressekonflikter mellan berörda parter, tvistlösningsmekanismer som inte kan lösa ”skrämselfaktorn” hos leverantörerna, samt det faktum att de inte gäller hela leverantörskedjan. Kommissionen uppmanas att fortsätta att främja utbyte av bästa praxis medlemsstaterna emellan.

24.  Europaparlamentet noterar att det redan finns EU-lagstiftning för att bekämpa otillbörliga affärsmetoder avseende handeln mellan företag och konsumenter (direktiv 2005/29/EG) men påpekar att det inte finns någon EU-lagstiftning för att bekämpa otillbörliga affärsmetoder mellan de olika aktörerna i livsmedelskedjan.

25.  Europaparlamentet påpekar att alla seriösa analyser av otillbörliga affärsmetoder måste utgå från det nya ekonomiska paradigm som vuxit fram under de senaste åren: storskalig detaljhandel där tillgång till försäljningsställen har omvandlats till en avgörande konkurrensfaktor som står under storvaruhusens kontroll. Parlamentet påpekar att vissa konkurrensmyndigheter har identifierat särskild praxis som medför alltför stora risker för leverantörer och kan minska deras konkurrenskraft. Konkurrensmyndigheterna har även dragit slutsatsen att de så kallade egna märkena för in en dimension av horisontell konkurrens gentemot de industriella märkena och att denna dimension inte har beaktats tillräckligt.

26.  Europaparlamentet understryker att insatserna för kampen mot otillbörliga affärsmetoder kommer att bidra till att säkerställa en väl fungerande inre marknad och till att utveckla det gränsöverskridande handelsutbytet inom EU och med tredjeländer. Parlamentet påpekar att den fragmenterade karaktären hos marknaderna, samt olikheterna mellan medlemsstaternas lagar om otillbörliga affärsmetoder, utsätter leverantörskedjans aktörer för en rad olika marknadsvillkor och kan leda till vad som kallas ”forum shopping”, som i sin tur kan leda till rättsosäkerhet.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullständigt och konsekvent genomdriva efterlevnaden av konkurrenslagstiftningen, bestämmelserna mot otillbörliga affärsmetoder och monopol, och att framför allt ålägga beslutsamma påföljder för missbruk av en dominerande ställning i livsmedelskedjan.

28.  Europaparlamentet anser att det är väsentligt att se till att EU:s konkurrenslagstiftning tar hänsyn till jordbrukets specifika särdrag och gagnar såväl producenter som konsumenter, som båda spelar en viktig roll i försörjningskedjan. EU:s konkurrenslagstiftning måste skapa förutsättningar för en effektivare marknad som medger att konsumenterna får tillgång till ett stort urval av kvalitetsprodukter till konkurrenskraftiga priser, samtidigt som den säkerställer att primärproducenterna ges incitament till investeringar och innovation utan att bli utträngda från marknaden till följd av otillbörliga affärsmetoder.

29.  Europaparlamentet noterar att produkter som säljs under återförsäljarens eget varumärke visserligen kan ge konsumenterna ett mervärde och ett större urval, inklusive rättvisemärkta produkter, men utgör också en strategisk fråga på medellång och lång sikt, eftersom de skapar en horisontell dimension av konkurrensen när det gäller industriella varumärken som aldrig tidigare varit en faktor och kan ge återförsäljarna en orättvis och konkurrenshämmande ställning, eftersom de blir både kund och konkurrent. Parlamentet uppmärksammar att det finns en risktröskel för de egna märkenas intrång på marknaden i en specifik produktkategori, där de positiva effekterna av egna märken kan förvandlas till negativa effekter och fungera avskräckande för nyskapande i många företag. Parlamentet vidhåller därför att kommissionen och konkurrensmyndigheterna måste ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om egna varumärken, särskilt när det gäller behovet av att bedöma de eventuella långsiktiga konsekvenserna för livsmedelskedjan och jordbrukarnas ställning inom den, samtidigt som man tar hänsyn till att konsumentvanorna varierar i medlemsstaterna.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullständigt och konsekvent genomföra direktiv 2011/7/EU om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner, så att företagen betalar fordringsägarna inom 60 dagar eller annars måste betala ränta och ersätta fordringsägarnas skäliga indrivningskostnader.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett eller flera förslag på en EU-ramlagstiftning som fastställer allmänna principer och tar vederbörlig hänsyn till nationella förhållanden och bästa metoder i kampen mot otillbörliga affärsmetoder inom hela leveranskedjan för livsmedel i syfte att säkerställa lika villkor i alla medlemsstater, så att marknaderna fungerar som de ska och förbindelserna mellan livsmedelsproducenter, -leverantörer och -distributörer präglas av hederlighet och öppenhet.

32.  Europaparlamentet är fast övertygat om att den definition av otillbörliga affärsmetoder som skisserats av kommissionen och relevanta aktörer i dokumentet ”Vertical relationships in the Food Supply Chain: Principles of Good Practice", offentliggjort den 29 november 2011(15), bör beaktas, tillsammans med en öppen förteckning över otillbörliga affärsmetoder, när ett förslag läggs fram till EU-ramlagstiftning.

33.  Europaparlamentet föreslår vidare att anonymitet och konfidentialitet ska inlemmas i framtida lagstiftningsinitiativ på detta område, vare sig det rör sig om ett eller flera.

34.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna, om så inte redan är fallet, bör inrätta eller utse offentliga organ, eller särskilda organ såsom en skiljedomare, på nationell nivå med ansvar för att verkställa åtgärder mot otillbörliga affärsmetoder inom leveranskedjan för livsmedel. Parlamentet menar att offentliga organ av denna typ kan förenkla verkställigheten, t.ex. genom att ha befogenhet att inleda och genomföra undersökningar på eget initiativ eller på grundval av informell information eller klagomål som mottagits på konfidentiell basis (så att skrämselfaktorn kan undvikas), och att fungera som medlare mellan inblandade parter. Parlamentet betonar behovet av ömsesidigt erkännande och effektivt samarbete på EU-nivå mellan nationella myndigheter i syfte att säkerställa utbyte av relevant information, särskilt vad gäller god praxis, och expertis i fråga om nya typer av otillbörliga affärsmetoder, under fullt iakttagande av subsidiaritetsprincipen.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och andra berörda parter att, som uppföljning av kommissionens rapport, göra det lättare att låta jordbrukarnas organisationer (däribland producentorganisationer och deras sammanslutningar) omfattas av de nationella tillsynsorgan som reglerar livsmedelskedjan, främst genom att se till att klagomål kan framföras anonymt och införa regelverk med verkningsfulla påföljder.

36.  Europaparlamentet anser att EU-ramlagstiftning är nödvändig för att man ska kunna bekämpa otillbörliga affärsmetoder och säkerställa att europeiska jordbrukare och konsumenter omfattas av rättvisa försäljnings- och inköpsvillkor.

37.  Europaparlamentet framhåller att denna EU-ramlagstiftning inte får leda till ett sämre skydd i länder som redan antagit nationell lagstiftning om bekämpning av otillbörliga affärsmetoder mellan företag.

38.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstater utan behörig tillsynsmyndighet att överväga att inrätta en sådan myndighet och ge den befogenheter att övervaka och se till att de åtgärder som krävs för att motverka otillbörliga affärsmetoder efterlevs.

39.  Europaparlamentet betonar att tillsynsmyndigheterna bör förfoga över en rad olika tillsynsåtgärder och påföljder för att möjliggöra flexibla svar beroende på de aktuella omständigheternas allvarlighetsgrad. Parlamentet menar att sådana åtgärder och påföljder bör ha en avskräckande verkan i syfte att förändra beteenden.

40.  Europaparlamentet påminner om att alla medlemsstater redan har nationella regelverk som hanterar otillbörliga affärsmetoder. Parlamentet noterar de lagstiftningsåtgärder som nyligen vidtagits i några medlemsstater, där man har infört föreskrifter som kompletterar den nationella konkurrenslagstiftningen, utvidgat direktivet om otillbörliga affärsmetoders tillämpningsområde till att omfatta förbindelser mellan företag, samt inrättat oberoende tillsynsmyndigheter. Parlamentet noterar emellertid att de strategier som de berörda medlemsstaterna har valt i detta avseende har resulterat i olika grader och typer av skydd mot otillbörliga affärsmetoder.

41.  Europaparlamentet påminner om att det vid antagandet av åtgärder mot otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan är nödvändigt att ta hänsyn till olika marknaders särdrag och de rättsliga villkor som gäller för dem, och till att situationerna och tillvägagångssätten är olika i olika medlemsstater, men även marknadernas konsoliderade eller fragmenterade karaktär, samt även beakta andra väsentliga faktorer och dra fördel av de åtgärder som redan vidtagits i några medlemsstater och som visat sig vara ändamålsenliga. Parlamentet anser att varje lagstiftningsinitiativ på detta område bör trygga en förhållandevis stor valfrihet i fråga om medel, beroende på marknadens karaktär, för att undvika att samma strategi för alla börjar tillämpas, och bevara som allmän princip att verkställigheten av bestämmelserna måste bli mer effektiv genom att de behöriga organen inom den offentliga förvaltningen engageras i arbetet vid sidan av begreppet privat övervakning, och därvidlag också bidra till att förbättra det fragmenterade och blygsamma samarbetet som råder inom olika nationella tillsynsorgan och för att möta de gränsöverskridande utmaningarna när det gäller otillbörliga affärsmetoder.

42.  Europaparlamentet påpekar att det befintliga fragmenterade och blygsamma samarbetet inom olika nationella tillsynsorgan inte är tillräckligt för att möta de gränsöverskridande utmaningarna när det gäller otillbörliga affärsmetoder.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma ändamålsenligheten och verkan av lagstiftningsåtgärder och icke-lagstiftningsåtgärder, varvid hänsyn bör tas till samtliga konsekvenser för de berörda aktörerna och för konsumenternas välbefinnande, och till den kombination av politiska åtgärder som angetts av respondenterna i den tidigare nämnda Areté-studien, dvs. en kombination av frivilliga initiativ och offentlig tillämpning (33 procent av de totala svaren) och specifik lagstiftning på EU-nivå (32 procent).

44.  Europaparlamentet är övertygat om att konsumenternas medvetenhet om jordbruksprodukter är av avgörande betydelse när det gäller att komma till rätta med de problem som beror på obalanser i livsmedelskedjan, bl.a. otillbörliga affärsmetoder. Parlamentet uppmanar alla berörda aktörer i förvaltningen av livsmedelskedjan att öka insynen i livsmedelskedjan i stort och öka konsumentinformationen genom lämpligare produktmärkning och certifieringssystem, för att konsumenterna ska kunna göra sina val utifrån fullständig information om de tillgängliga produkterna och agera i enlighet med detta.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med medlemsstaterna främja initiativ som uppmärksammar konsumenterna på den fara som prisdumpning utgör för primärproducenterna, och stöder uttryckligen informationskampanjer om detta i skolor och vid högre läroanstalter.

46.  Europaparlamentet konstaterar att det sedan 2009 har antagit fem resolutioner om problem med leverantörskedjan i EU, varav tre var särskilt inriktade på obalanser och missbruk inom livsmedelskedjan. Kommissionen har under samma period utarbetat tre meddelanden och en grönbok samt lagt fram två slutliga uppdragsrapporter om liknande ämnen. Mot bakgrund av detta anser parlamentet att ytterligare analyser av läget i livsmedelskedjan bara skulle fördröja synnerligen angelägna åtgärder för att hjälpa jordbrukarna i kampen mot otillbörliga affärsmetoder.

47.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen alla parter i livsmedelskedjan att överväga standardavtal och även nya typer av avtal som innebär att man delar risk och nytta.

48.  Europaparlamentet konstaterar att reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och den nya samlade marknadsordningen omfattade ett antal åtgärder för att minska skillnaderna i förhandlingsposition mellan jordbrukare, återförsäljare, partihandlare och små och medelstora företag i livsmedelskedjan, i synnerhet genom stöd för inrättande och utveckling av producentorganisationer. Parlamentet framhåller vikten av detta samarbete på leverantörssidan.

49.  Europaparlamentet noterar att förordning (EU) nr 1308/2013 – som innehåller bestämmelser om inrättande av producentorganisationer – stöds genom finansiella incitament inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare. Den rättsliga ramen ger större utrymme för kollektiva förhandlingar (i vissa sektorer) och leveransavtal (för alla sektorer) till producentorganisationer, deras sammanslutningar och branschorganisationer och innehåller även bestämmelser om tillfälliga undantag från vissa konkurrensregler under perioder av allvarliga obalanser på marknaden, under förutsättning att de omfattas av säkerhetsåtgärder.

50.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att med kraft främja denna strategi för att ge primärproducenterna en starkare förhandlingsposition och uppmuntra producenterna att ansluta sig till producentorganisationer och deras sammanslutningar. Parlamentet understryker i synnerhet att små jordbruk och familjejordbruk, som har en potential att skapa och upprätthålla arbetstillfällen i isolerade och perifera områden och i bergsområden, är särskilt sårbara.

51.  Europaparlamentet anser att förstärkning och inrättande av producentorganisationer måste gå hand i hand med en förstärkt förhandlingsposition för jordbrukarna i livsmedelskedjan, i synnerhet genom att man ger dem rätten att kollektivt förhandla om avtal.

52.  Europaparlamentet efterlyser mer öppenhet och information i leverantörskedjan och anser att organ och marknadsinformationsverktyg som t.ex. det europeiska instrumentet för övervakning av livsmedelspriser och observatoriet för mjölkmarknaden måste stärkas, så att jordbrukarna och producentorganisationerna får korrekta och aktuella uppgifter om marknaden.

53.  Europaparlamentet anser att priserna i hela livsmedelskedjan i högre grad bör spegla det mervärde som skapas av primärproducenterna. Parlamentet begär därför att detaljhandelsprissättningen ska vara så insynsvänlig som möjligt.

54.  Europaparlamentet framhåller att jordbrukarna i en rad medlemsstater har försäkrat sig om en stark ställning i livsmedelskedjan genom att bilda kooperativa föreningar som ser till att värdeökningen i bearbetningsledet återförs till jordbrukarna, och att det är avgörande att dessa föreningar inte åläggs extrakostnader som en följd av tvingande och kostnadstunga byråkratiska regler.

55.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen producenter och förädlingsföretag att samarbeta för att satsa på innovation och öka mervärdet i sina produkter.

56.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att det i december 2013 antog ett initiativbetänkande där kommissionen uppmanades att undersöka möjligheten att införa oberoende efterlevnadskontroller för att hantera ”skrämselfaktorn” bland primärproducenterna. Kommissionen uppmanas eftertryckligen att överväga detta i sin rapport.

57.  Europaparlamentet anser att branschorganisationer skulle kunna fungera som en plattform som gör det möjligt för primärproducenter att, utan att behöva vara rädda, inge klagomål till en behörig myndighet över påstått otillbörliga affärsmetoder.

58.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta betänkande till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 184 E, 6.8.2009, s. 23.
(2) EUT C 308 E, 20.10.2011, s. 22.
(3) EUT C 227 E, 6.8.2013, s. 11.
(4) EUT C 255, 14.10.2005, s. 44.
(5) Antagna texter, P8_TA(2016)0004.
(6) EUT C 210, 3.8.2010, s. 4.
(7) EUT C 33 E, 5.2.2013, s. 9.
(8) Antagna texter, P7_TA(2013)0580.
(9) EUT L 376, 27.12.2006, s. 21.
(10) EUT L 48, 23.2.2011, s. 1.
(11) EUT L 149, 11.6.2005, s. 22.
(12) EGT L 95, 21.4.1993, s. 29.
(13) EUT L 94, 30.3.2012, s. 38.
(14) Eurostat, 2010.
(15) https://ec.europa.eu/digital-single-market/sites/digital-agenda/files/discussions/Vertical%20relationships%20in%20the%20Food%20Supply%20Chain%20-%20Principles%20of%20Good%20Practice.pdf.


Tekniska lösningar för hållbart jordbruk
PDF 296kWORD 102k
Europaparlamentets resolution av den 7 juni 2016 om tekniska lösningar för ett hållbart jordbruk i EU (2015/2225(INI))
P8_TA(2016)0251A8-0174/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 11, 114.3, 168.1 och 191,

–  med beaktande av rådets beslut 2013/743/EU av den 3 december 2013 om inrättande av det särskilda programmet för genomförande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut 2006/971/EG, 2006/972/EG, 2006/973/EG, 2006/974/EG och 2006/975/EG(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1982/2006/EG(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014–2020(6),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 870/2004 av den 24 april 2004 om inrättande av ett gemenskapsprogram för bevarande, karakterisering, insamling och nyttjande av genetiska resurser inom jordbruket och om upphävande av förordning (EG) nr 1467/94(7), och av kommissionens rapport av den 28 november 2013 Genetiska resurser inom jordbruket – från bevarande till hållbart nyttjande (COM(2013)0838),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder(8),

–  med beaktande av samförståndsavtalet mellan kommissionen och Europeiska investeringsbanken av den 14 juli 2014 om samarbete inom jordbruk och landsbygdsutveckling 2014–2020,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2014 om framtiden för trädgårdsnäringen i Europa – tillväxtstrategier(9),

–  med beaktande av den studie som genomfördes 2014 av utredningsavdelning B: Struktur- och sammanhållningspolitik – Jordbruk och landsbygdsutveckling Precision agriculture: An opportunity for EU farmers – potential support with the CAP 2014-2020,

–  med beaktande av 2013 års studie från Bedömning av vetenskapliga och tekniska alternativ (Stoa) Tekniska alternativ för att ge mat åt tio miljarder människor,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 februari 2012 om det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket (COM(2012)0079),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 februari 2012 Innovation för hållbar tillväxt: En bioekonomi för Europa (COM(2012)0060),

–  med beaktande av kommissionens beslut av den 16 oktober 2015 om inrättande av högnivågruppen av vetenskapliga rådgivare (C(2015)6946),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 maj 2015 Bättre lagstiftning för bättre resultat – en EU-agenda (COM(2015)0215),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 december 2015 om patent och växtförädlares rättigheter(10),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0174/2016), och av följande skäl:

A.  Våra samhällen står inför många utmaningar med avseende på jordbruket och måste bidra på sitt sätt. År 2050 beräknas världens befolkning uppgå till 9,6 miljarder människor, vilket betyder att det kommer att finnas 2,4 miljarder fler människor än i dag.

B.  I genomsnitt slängs minst en tredjedel – i vissa sektorer nästan hälften – av all producerad mat, och ett av de mest effektiva sätten att möta den förväntade efterfrågan utan att göra slut på knappa resurser är att utnyttja tekniska lösningar för att öka produktionen, förbättra distributionssätten och ta itu med matsvinnet.

C.  Det finns ett stort behov av att producera mer livsmedel som är säkra, hälsosamma och näringsrika för EU:s och världens befolkning i syfte att ta itu med undernäring, övervikt, hjärt- och kärlsjukdomar osv. EU:s höga kvalitetsstandarder för livsmedel är erkända i hela världen.

D.  Det finns många alternativa sätt att använda marken som konkurrerar med jordbruket, till exempel urbanisering, industri, turism och fritidsverksamhet.

E.  Jordbruksråvaror erbjuder tillväxtmöjligheter för grön kemi.

F.  Ett mer hållbart jordbruk blir ett allt viktigare mål för aktörerna, eftersom de å ena sidan behöver kontrollera kostnaderna för att säkra inkomsterna, och å andra sidan behöver hantera utarmningen och degraderingen av naturresurser (mark, vatten, luft och biologisk mångfald). Jordbruket står för 70 % av världens användning av sötvatten, och tillgången till vatten är redan en kraftigt begränsande faktor för jordbruksproduktionen i vissa av EU:s och världens regioner. Användningen av dricksvatten i jordbruket kan minskas betydligt genom en effektiv användning av modern bevattningsteknik och odling av grödor som är anpassade till det lokala klimatet.

G.  Kvävegödselmedel ger hög avkastning, men deras tillverkning använder cirka 50 % av den totala mängden fossila bränslen som används i jordbruksproduktionssystem.

H.  Den globala energiefterfrågan förespås öka med 40 % till 2030, och man måste nu fundera allvarligt på att bemöta denna efterfrågan med större energieffektivitet och en säker energimix som omfattar förnybar energi. Forskning har visat att kortare produktionskedjor kan leda till minskad energiåtgång, vilket är bra ur både kostnads- och miljösynpunkt.

I.  Upp till 40 % av världens skördar går förlorade till växtskadegörare och växtsjukdomar varje år, och denna siffra förväntas öka kraftigt under de kommande åren. Åtgärder måste vidtas för att förhindra att siffran ökar ytterligare, inklusive genom systeminriktade lösningar och anpassning av befintliga produktionsmodeller. Klimatförändringarna bidrar till denna förlust och leder till uppkomsten av ekologiskt nya växtskadegörare och växtsjukdomar.

J.  Den globala uppvärmningen genererar extrema väderförhållanden som resulterar i torka och översvämningar som orsakar avsevärda skador för de berörda befolkningsgrupperna och allvarligt äventyrar deras livsmedelsförsörjning. Motståndskraft mot klimatfaktorer i biologiskt och strukturellt olika jordbruksekosystem kan hjälpa till att minska denna risk.

K.  EU:s genetiska odlingspotential förverkligas inte på ett konsekvent sätt i det europeiska jordbruket, där skördarna har legat på samma nivå de senaste åren.

L.  De växtgenetiska resursernas mångfald och kvalitet spelar en avgörande roll för jordbrukets motståndskraft och produktivitet, och är således avgörande för ett långsiktigt jordbruk liksom för en tryggad livsmedelsförsörjning.

M.  Att komma till rätta med avkastningsskillnaden utgör ett särskilt stor problem för forskningsagendan för hållbart jordbruk.

N.  Precisionsjordbruket använder automatisering och annan teknik för att göra viktiga jordbruksmetoder mer exakta och effektiva, genom att använda systembaserade metoder för att samla in och analysera data och optimera samspelet mellan väder, jord, vatten och grödor. Precisionsjordbruk är ett sätt att minska användningen av bekämpningsmedel, gödningsmedel och vatten samtidigt som man förbättrar jordens bördighet och optimerar avkastningen.

O.  Markvetenskapen visar att sund, levande mark ger näring åt och skyddar grödor via nyttiga arter som skyddar mot sjukdomar och skadegörare och som också förser grödor med näringsämnen och vatten i utbyte mot socker i växtrötternas exsudater. Jordbruksmetoder kan påverka markens biologiska, kemiska och fysiska kvalitet negativt, med konsekvenser som jorderosion, försämrad jordstruktur och minskad bördighet.

P.  Fördelarna med innovativ teknik bör inte begränsas till en sorts jordbruk utan behöver tillämpas på alla jordbrukstyper, såväl konventionellt som ekologiskt jordbruk, såväl djuruppfödning som spannmålsodling och såväl storskaligt som småskaligt jordbruk.

Q.  Antalet aktiva substanser i bekämpningsmedel minskade med 70 % mellan 1993 och 2009, samtidigt som skadedjursangrepp har blivit allt vanligare i Europeiska unionen. Godkännandeförfarandet, inbegripet kriterierna för att definiera verksamma ämnen och för nya ämnen som ett alternativ till växtskyddsprodukter, utgör en allt större utmaning för EU:s jordbruk och befolkning. Bristen på verksamma ämnen för mindre användningsområden måste skyndsamt åtgärdas.

R.  Otillräckliga växtskyddslösningar för särskilda grödor äventyrar kvaliteten, mångfalden och den hållbara produktionen av livsmedelsgrödor i EU, med direkta effekter som beräknas uppgå till över 1 miljard euro, inbegripet produktionsförluster och extra kostnader för jordbrukarna.

S.  Kortsiktiga cykler för politiska prioriteringar och prioriteringar för forskningsfinansiering kan skada kompetensen, infrastrukturen och innovationsnivån inom jordbruket, och man bör prioritera dels en effektiv överföring av forskningsresultat från vetenskapen till jordbrukarna, dels forskningsprogram som syftar till att förbättra hållbarheten i jordbruket, minska produktionskostnaderna och öka konkurrenskraften.

Precisionsjordbruk

1.  Europaparlamentet konstaterar att jordbrukssektorn alltid har förlitat sig på nya affärsmodeller för jordbruk och nya metoder som innefattar ny teknik och nya produktionsmetoder för att öka avkastningen och anpassa jordbruket till nya och föränderliga omständigheter. Parlamentet betonar att ekosystemtjänster, såsom näringscykeln, är mycket viktiga för jordbruket, och att vissa funktioner, såsom koldioxidbindning, går längre än livsmedelsproduktion.

2.  Europaparlamentet är övertygat om att innovation kan bidra till att få till stånd ett hållbart jordbruk i EU, och anser att tekniken för precisionsjordbruk är särskilt viktig för en fortsatt utveckling, men är medvetet om att dess utbredda användning begränsas av bland annat teknikens tillförlitlighet och hanterbarhet och de begränsade kunskaperna om den samt möjligheterna att anpassa den till alla jordbrukstyper och jordbruksstorlekar.

3.  Europaparlamentet anser att de principer som underbygger precisionsjordbruket kan ge stora fördelar för miljön, öka jordbrukarnas inkomster, rationalisera användningen av jordbruksmaskiner och avsevärt öka resurseffektiviteten, inklusive användningen av vatten i bevattningssyften. Parlamentet uppmuntrar därför kommissionen att främja strategier som stimulerar utvecklingen och utbredningen av tekniken för precisionsjordbruk till alla sorters jordbruk, oavsett storlek och produktion, och för såväl odling som djuruppfödning.

4.  Europaparlamentet framhåller särskilt att den innovativa processen i precisionsjordbruket behöver komma till rätta med de höga kostnaderna för att utveckla och tillämpa viss teknik inom precisionsjordbruket, och att jordbrukare och hela leverantörskedjan behöver delta aktivt i utvecklingen av tekniken för att säkerställa tydliga fördelar på jordbruksnivå och för att hjälpa jordbruken att bli mer motståndskraftiga.

5.  Europaparlamentet är övertygat om att ekonomisk utveckling och hållbar produktion inte utesluter varandra och att de kan uppnås genom innovation. Parlamentet betonar att innovation i teknik och styrning måste stödjas genom säkerställande av enhetlig reglering, tydlighet och utrymme för företagande, och uppmanar eftertryckligen kommissionen att säkerställa att innovation uttryckligen beaktas i framtida översyner och reformer av relevant lagstiftning. Parlamentet betonar att det europeiska jordbruket kan producera produkter av hög kvalitet och med ett högt mervärde tillsammans med lönsamma och kunskapsbaserade lösningar för att föda en allt större och alltmer krävande världsbefolkning.

6.  Europaparlamentet uppmanar industrin, kommissionen och medlemsstaterna att arbeta i partnerskap för att göra robotteknik och annan teknik inom precisionsjordbruket mer effektiv och anpassningsbar, så att forskningsmedlen används effektivt till förmån för jordbruk och trädgårdsodling.

7.  Europaparlamentet uppmanar dessutom näringslivet att utnyttja de möjligheter som innovation ger upphov till för att utveckla precisionsjordbruksmöjligheter som är tillgängliga för alla, och på så sätt ge personer med funktionsnedsättning egenmakt, främja jämställdhet och bredda kompetensbasen och sysselsättningsmöjligheterna på landsbygden.

8.  Europaparlamentet ser positivt på att robotteknik inom precisionsjordbruket tas upp i det arbetsprogram för 2016–2017 för Horisont 2020 som nyligen publicerades, men beklagar att det för förslag som lämnas in inom denna ram inte ställs krav på en fleraktörsmetod, vilket kan innebära att jordbrukare utestängs från innovativt utvecklingsarbete. Parlamentet betonar att precisionsjordbruk kan minska resursanvändningen med minst 15 %. Parlamentet uppmuntrar tillämpningen av precisionsjordbruk som tillhandahåller nya heltäckande angreppssätt för jordbruksdrift, såsom GPN/GNSS-teknikbaserade maskiner och fjärrstyrda luftfartygssystem (RPAS).

Stordata och databehandling

9.  Europaparlamentet påpekar att jordbrukssektorn, liksom alla andra näringsgrenar, genomgår förändringar. Parlamentet betonar att det moderna jordbruket endast har blivit möjligt genom att man har accepterat vetenskapliga och tekniska framsteg, och att digitala framsteg också innebär möjlighet till vidareutveckling inom jordbrukssektorn.

10.  Europaparlamentet betonar att insamlingen och analysen av stora mängder integrerad data skulle kunna driva innovationen i jordbruket och är särskilt användbart för att hantera och utveckla en effektiv och hållbar livsmedelskedja som kommer jordbrukarna, ekonomin, konsumenterna och miljön till godo. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att avskaffa hindren för att integrera komplexa och fragmenterade IKT-system, stimulera investeringar och täcka utbildningskostnader, och göra de resurser som krävs mer tillgängliga för jordbruket.

11.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som Europeiska rymdorganisationen (ESA) gjort när det gäller utvecklingen av precisionsjordbruket. Parlamentet anser att ESA:s satellit Sentinel 2B, som ska placeras i omloppsbana i slutet av 2016, kan ge en tydligare bild av hur mycket mark som täcks av grödor och skog, och därmed göra det möjligt att genomföra jordbrukspolitiken mer effektivt, rationalisera användningen av resurser samt fastställa den optimala tiden för skörd. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja användningen av satellitbaserade system.

Förvaltning av jord, vatten och näringsämnen

12.  Europaparlamentet inser att markförstöring är ett stort problem inom jordbruksproduktionen, och efterlyser större ambitioner och insatser för att förbättra metoderna för jord- och vattenförvaltning, särskilt mot bakgrund av klimatförändringarna. Parlamentet välkomnar utvecklingen av tekniken för fasta körspår (CTF), som leder till en minskning av markskador som orsakas av att marken överarbetas, och välkomnar också den senaste tidens ansträngningar för att integrera teknik för högupplöst fjärranalys i ekologiskt jordbruk. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att kvantifiera de fördelar för miljön och produktionen som denna nya teknik ger, och att säkerställa medvetenhet, kunskap och tekniköverföring.

13.  Europaparlamentet begär att jordbrukare ska inkluderas i utformningen, testningen och spridningen av teknik för kartläggning av marknäringen för att hjälpa till att göra den mer effektiv.

14.  Europaparlamentet beklagar att effektiviteten i användningen av näringsämnen i EU är mycket låg, och betonar att det behövs insatser för att göra användningen av kväve (N), fosfor (P) och kalium (K) mer effektiv, i syfte att minska dessa ämnens inverkan på miljön och förbättra livsmedels- och energiproduktionen. Parlamentet efterlyser riktad forskning (och tillämpad användning av den) för att förbättra övervakningen av näringsämneseffektivitet och ytterligare optimering av teknik för variabla doser.

15.  Europaparlamentet håller med om att utvecklingen av ny teknik och innovativa jordbruksmetoder avsevärt kan bidra till att minska användningen av växtskyddsprodukter, gödningsmedel och vatten, samt till att bekämpa markerosion.

Genetisk mångfald

16.  Europaparlamentet anser att förlusten av genetisk mångfald under det senaste århundradet hotar en tryggad livsmedels- och foderförsörjning och urholkar EU:s strategier för ett hållbart jordbruk, skydd av den biologiska mångfalden och åtgärder för att begränsa klimatförändringarna. Parlamentet anser att monokulturer och avsaknaden av växelbruk är en stor faktor bakom denna förlust. Parlamentet anser att alla växt- och djurarter, inklusive lantsorter och deras vilda och halvvilda släktingar, samt gamla sorter och pionjärsorter är mycket viktiga för att den genetiska mångfalden, avels- och växtförädlingsprogram och produktion av en tillräcklig mängd näringsrika och hälsosamma livsmedel ska kunna upprätthållas.

17.  Europaparlamentet anser att EU:s regelverk bör göra det möjligt för jordbrukare och uppfödare att på bästa sätt använda sådana genetiska resurser för att säkerställa biologisk mångfald och innovation när de tar fram nya växtsorter och djurarter. Parlamentet betonar att EU:s regelverk alltid bör syfta till att undvika att sådana innovativa processer undergrävs på grund av att onödiga administrativa bördor läggs på uppfödare och jordbrukare.

18.  Europaparlamentet betonar att det behövs en mer omfattande dialog mellan genbanker, privat och offentlig växtforskning, uppfödare, slutanvändare samt alla övriga aktörer som är involverade i bevarandet och användningen av genetiska resurser, i syfte att bygga upp återhämtningsförmågan och bemöta utmaningarna med ett hållbart jordbruk i hela Europa.

19.  Europaparlamentet framhåller det stöd som GD Jordbruk och landsbygdsutveckling (AGRI) och GD Forskning och innovation (RTD) tidigare gav till verksamheter för bevarande av genetiska resurser, till exempel det europeiska nätverket för bevarande av inhemska frön (ENSCONET), och begär att efterföljande program fortsätter att stödja verksamheter för bevarande av grödornas och boskapens genetiska variation, särskilt användningen på plats av genetiska resurser genom åtgärder på gården.

20.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att bevarandet av genetiska resurser öppnas för ett större antal växt- och djurarter, och att forskningsanslagen på detta område resulterar i tekniska förbättringar för jordbruk och trädgårdsodling.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för EU:s strategi för bevarande av den genetiska mångfalden inom jordbruket, som föreskrivs i åtgärd 10 i EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020.

22.  Europaparlamentet anser att man måste använda samlingar av embryonalt material på ett ansvarsfullt sätt för att identifiera och karaktärisera egenskaper för effektiv resursanvändning, motståndskraft mot skadedjur och sjukdomar och andra egenskaper som medför högre kvalitet och bättre motståndskraft. Parlamentet anser att detta kräver en större betoning på fenotypning, som är en särskild begränsning för många grödor.

23.  Europaparlamentet konstaterar att det effektivaste sättet att upprätthålla genetisk mångfald inom jordbruket är att använda den in vivo. Av de tre kriterier (särskiljbarhet, enhetlighet och stabilitet) som tillämpas på EU:s officiella sortlistor noterar parlamentet att enhetlighet och stabilitet inte är naturliga egenskaper i genetiskt olika växter. Trots att anpassningen till klimatförändringarna är beroende av hög genetisk variation blir utsädesmarknaderna allt mer koncentrerade och variationen per sort allt mindre. Parlamentet stöder den roll som system för och utbyten av egenproducerat utsäde spelar för att stärka jordbrukarnas position, och ser deltagandebaserad förädling och uppfödning som en lång tradition av innovation på landsbygden.

24.  Europaparlamentet anser att genetiska resurser måste bibehållas och användas för att livsmedelsförsörjningen ska kunna tryggas på lång sikt och för att den genetiska basen för moderna växtförädlings- och djuravelsprogram ska kunna breddas. Parlamentet inser att det inom det ekologiska jordbruket finns en brist på nya sorter som är motståndskraftiga mot sjukdomar och skadedjur och som kan odlas utan användning av växtskyddsmedel. Parlamentet stöder konceptet med tillgång till och rättvis fördelning av avkastningen från genetiska resurser, men begär med eftertryck att Nagoyaprotokollet, enligt förordning (EU) nr 511/2014 och genomförandeförordning (EU) 2015/1866, ska genomföras så att växtförädlare och uppfödare inte blir avskräckta från att använda material från vilda växt- och djurarter för att introducera nya egenskaper, såsom motståndskraft mot skadedjur och sjukdomar, näringsmässig kvalitet och ökad miljömässig motståndskraft, på grund av alltför komplexa förfaranden och höga kostnader. Parlamentet noterar att detta bör göras utan att man tar makten från landsbygdssamhällen som har förvaltat arter och förädlat sorter under årens lopp.

25.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att lokala rasers avelsprestationer bevaras och utvecklas, med tanke på deras förmåga att anpassa sig till den miljö som de kommer ifrån, samt att jordbrukarnas rätt att förädla växter på egen hand och att lagra och utbyta utsäde av olika arter och sorter respekteras, för att garantera den genetiska mångfalden i det europeiska jordbruket.

26.  Europaparlamentet erkänner behovet av att stödja lämpliga växtföljder som förblir lönsamma för jordbrukarna. Parlamentet framhåller också att man, utöver genetiska resurser, måste behålla en rad lämpliga växtskyddsverktyg för ett brett spektrum av grödor. Parlamentet betonar att utan sådana verktyg kommer mångfalden av grödor som kan produceras på ett lönsamt sätt att drabbas hårt.

Precisionsförädling och precisionsavel

27.  Europaparlamentet anser att kontinuerliga framsteg behövs avseende innovativ förädling och avel genom tillämpning av säker och beprövad teknik som syftar till att utöka inte bara de olika egenskaper som ger grödor motståndskraft mot skadedjur och sjukdomar, utan även utbudet av olika livsmedelsråvaror med näringsmässiga och hälsofrämjande egenskaper på marknaden.

28.  Parlamentet anser att det är viktigt att säkerställa ett långsiktigt stöd till utveckling och användning av framtida tekniska verktyg som kan göra det möjligt för förädling och avel att framgångsrikt möta samhällsutmaningarna i framtiden.

29.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör offentliggöra den slutliga rapporten från arbetsgruppen för ny teknik och använda dess vetenskapliga rön som grund för att bland annat klargöra den rättsliga statusen för de förädlings- och avelsmetoder som är under granskning, och att i sina överläggningar använda en gedigen juridisk analys.

30.  Europaparlamentet uppmuntrar till en öppen och insynsvänlig dialog mellan alla intressenter och allmänheten om en ansvarsfull utveckling av innovativa högprecisionslösningar för förädlings- och avelsprogram, inbegripet om dess risker och fördelar. Parlamentet noterar att insatser kommer att krävas för att öka jordbrukarnas och allmänhetens kunskaper om och förståelse för ny teknik. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att konsumenter och jordbrukare får tillräcklig information om ny och framväxande förädlings- och avelsteknik, så att en öppen och upplyst offentlig debatt kan äga rum.

31.  Europaparlamentet uttrycker oro över det beslut som Europeiska patentverkets (EPO) stora besvärskammare fattade den 25 mars 2015 i målen G2/12 och G2/13.

Växtskyddsmedel

32.  Europaparlamentet betonar att man snarast behöver granska genomförandet av regelverket för växtskyddsmedel och utarbeta ett enhetligt, effektivt, förutsägbart, riskbaserat och vetenskapligt välgrundat system för bedömning och godkännande. Parlamentet anser att det är viktigt att i så hög grad som möjligt minska jordbrukarnas beroende av bekämpningsmedel, med beaktande av att produktionen av livsmedel och foder bedrivs i en konkurrensutsatt, internationell miljö. Parlamentet anser att det är viktigt att ta fram växtskyddsmedel som är kostnadseffektiva, säkra att använda och miljövänliga.

33.  Europaparlamentet välkomnar initiativen inom ramen för kommissionens arbetsprogram Refit 2016, enligt vilka EU är skyldigt att genomföra en utvärdering av förordningarna (EG) nr 1107/2009 och (EG) nr 396/2005. Parlamentet betonar att Refit-processen inte får leda till att livsmedelssäkerhets- och miljöskyddsstandarder sänks.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i rapporten till parlamentet och rådet ta upp alternativ för att ändra och förbättra den nuvarande lagstiftningen, särskilt i fråga om hur det ömsesidiga erkännandet av godkännanden och processen för zonutvärderingar fungerar.

35.  Europaparlamentet understryker att det zonbaserade systemet för godkännanden inte fungerar på grund av den fortsatta användningen av föråldrade nationella godkännandemetoder, och uppmanar kommissionen att harmonisera systemet för godkännande för att säkerställa ömsesidigt erkännande av produkter i alla medlemsstater i de zoner som fastställs i förordning (EG) nr 1107/2009.

36.  Europaparlamentet välkomnar det senaste europeiska forskningsområdets nätverk för integrerat växtskydd (IPM-ERANET) och den nya samordningsplattformen för ”mindre användningsområden”, men anser att plattformen skulle kunna utnyttjas bättre om forskning och innovation för att åtgärda avsaknaden av växtskyddsmetoder för mindre användningsområden och specialgrödor omfattades.

37.  Europaparlamentet framhåller att det är viktigt att effekten av verksamma ämnen bedöms på ett genomblickbart sätt i syfte att säkerställa ett hållbart jordbruk i linje med EU-lagstiftningen, och att de risker och faror som förknippas med användningen av produkter undersöks på ett heltäckande sätt. Parlamentet erinrar om att försiktighetsprincipen bör tillämpas när graden av osäkerhet är för hög för att säkerställa folkhälsa eller goda jordbruks- och miljöförhållanden.

38.  Europaparlamentet uppmanar GD Hälsa och livsmedelssäkerhet (SANTE) att fastställa tydliga kriterier för definitionen av verksamma ämnen med låg risk för utveckling och användning av bekämpningsmedel med låg risk, och samtidigt beakta nya vetenskapliga rön och säkerställa att målen om hälsa och miljöskydd uppfylls, och att säkerställa att säkerhetsdata finns med bland de kriterier som tillämpas på alla potentiella lågriskämnen.

39.  Europaparlamentet anser att ämnen med låg risk, inbegripet icke-kemiska alternativ till växtskyddsmedel, såsom biologiska bekämpningsmedel, bör prioriteras för bedömning av de rapporterande medlemsstaterna och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) för att bidra till att uppnå syftet med direktiv 2009/128/EG i fråga om integrerat växtskydd och hållbar användning av bekämpningsmedel, särskilt för produktanvändning på mindre grödor och specialgrödor.

40.  Europaparlamentet betonar att jordbrukarna behöver ha fler verktyg till hands för att skydda sina grödor och bestämma vilka åtgärder som bäst kommer att skydda deras odlingar. Parlamentet uppmuntrar därför till större användning av olika alternativ till traditionella bekämpningsmedel, inklusive biologiska bekämpningsmedel, som en del i ett integrerat växtskydd, och efterlyser större insatser för att utveckla mer kostnadseffektiva alternativ genom stöd till fältarbete om och mer demonstrationer av icke-kemiska alternativ och lågriskåtgärder och mer miljövänliga bekämpningsmedel.

41.  Europaparlamentet noterar att biologisk bekämpning är metoder för att skydda grödor som är baserade på användningen av levande organismer eller naturliga ämnen, och som skulle kunna minska användningen av traditionella bekämpningsmedel och bidra till mer motståndskraftiga grödor.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en handlingsplan och inrätta en expertgrupp för att utveckla ett mer hållbart skadedjurshanteringssystem. Parlamentet framhåller potentialen hos växtskyddssystem som förbättrar samspelet mellan växtförädling, naturliga bekämpningssystem och bekämpningsmedelsanvändning.

43.  Europaparlamentet beklagar att medlemsstaternas och kommissionens genomförande och utvärdering av genomförandet av integrerat växtskydd och direktiv 2009/128/EG går så långsamt.

Kompetensutveckling och kunskapsöverföring

44.  Europaparlamentet är medvetet om att utvecklingen av jordbruksrelaterad teknik kräver en mängd olika specialistfärdigheter och specialistkunskaper som tillämpas på ett tvärvetenskapligt sätt – bland annat allmän växt-, djur- och miljövetenskap, fysiologi och teknik.

45.  Europaparlamentet beklagar den allt större kunskapsbristen i många av dessa yrken och uppmanar medlemsstaterna att i partnerskap med industrin, forskningsinstitutioner och andra relevanta intressenter utforma sina nästa program för landsbygdsutveckling, inklusive europeiska innovationspartnerskap, i syfte att kartlägga möjligheter att stödja kompetensutveckling och kunskapsöverföring på dessa områden, bland annat med hjälp av fortbildning och lärlingsplatser för unga jordbrukare och nya aktörer.

46.  Europaparlamentet uppmanar den jordbrukstekniska sektorn att i högre grad samordna och integrera demonstrationer på jordbruksföretag och användning av demonstrations- och kontrollgårdar i syfte att utbyta bästa praxis på regional, nationell och europeisk nivå med hjälp av tillgängliga eller nya program, initiativ eller resurser.

47.  Europaparlamentet är medvetet om den potential som precisionsjordbruk och integrering av digital teknik kan ha för att göra jordbruket mer attraktivt för unga jordbrukare och skapa nya möjligheter till tillväxt och sysselsättning på landsbygden. Parlamentet anser att man genom att investera i utvecklingen av denna teknik kan främja ett generationsbyte inom jordbruket.

Forsknings- och finansieringsprioriteringar

48.  Europaparlamentet erkänner att det finns långsiktiga utmaningar med ett hållbart jordbruk och en hållbar trädgårdsodling, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta en långsiktig investeringsplan, där ett sektorsbaserat synsätt prioriteras, med kontinuerlig finansiering för grundforskning och tillämpad forskning. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att förbättra fortbildningen för specialister på hållbart jordbruk samt se till att expertrådgivning finns tillgänglig.

49.  Investeringsplanen bör innehålla kostnadseffektiva lösningar och vara tillämplig för småskalig produktion och för landsbygdsområden, de yttersta randområdena och bergsområden. Parlamentet betonar att jordbrukarna är de främsta förvaltarna av miljön i Europa och att de behöver kontinuerlig tillgång till innovation och forskning, så att de kan producera livsmedel, foder och andra produkter på ett hållbart och mer kostnadseffektivt sätt, och samtidigt skydda miljön åt kommande generationer och öka den biologiska mångfalden och ekosystemtjänster.

50.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som har gjorts inom tillämpad forskning de senaste åren, men begär att mer ska göras för att överföringen av kunskaper till slutanvändarna ska kunna säkerställas, och att jordbrukare och andra användare av jordbruksteknik och jordbruksprodukter, inklusive små jordbruk, ska involveras.

51.  Europaparlamentet begär att det europeiska innovativa partnerskapet för ett konkurrenskraftigt och hållbart jordbruk, under den andra pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken, ska intensifieras i syfte att upprätta partnerskap mellan innovativa aktörer, inklusive alla jordbrukare, särskilt jordbrukare som driver småskaliga jordbruk, längre bort från EU:s beslutsfattande centrum.

52.  Parlamentet noterar att man i medlemsstater där offentlig-privata partnerskap används på ett intelligent sätt ser en större övergång till tillämpad forskning och ett större inflytande för slutanvändarna.

53.  Europaparlamentet anser att kommissionen och medlemsstaterna måste utforma projekt som inriktas på utvecklingen av mer resurseffektiva jordbruksmetoder och varianter av grödor, inklusive varianter som är speciellt anpassade till lokala förhållanden, som syftar till att bevara och förbättra jordens bördighet och näringsämnescyklerna, särskilt med tanke på den minskande tillgången på vatten och vissa viktiga komponenter i gödningsmedel, till exempel fosfat. Parlamentet uppmanar kommissionen att prioritera investeringar i den cirkulära ekonomin och klimatsmarta jordbruksmetoder, med tillräckliga finansieringsinitiativ för forskning och användning av jordbrukarna. Parlamentet understryker att fördelarna med akvaponik, slutna kretslopp för näringsämnen, agroekologi, inklusive skogsjordbruk, markvårdande jordbruk och hållbart skogsbruk, sapropel, korta foderkedjor, naturbete och resurssnål produktion noggrant bör undersökas, spridas och främjas.

54.  Europaparlamentet anser också att kommissionen och medlemsstaterna måste utforma innovativa projekt för produktion av produkter som inte är livsmedel (bioekonomi, förnybar energi osv.) och tjänster i syfte att utveckla en jordbruksindustri som är mer resurseffektiv (bättre tillvaratagande av vatten, energi, växtnäring, djurfoder osv.) och mer oberoende.

55.  Europaparlamentet noterar att det i stora delar av EU finns allt färre oberoende eller offentligt finansierade centrum för utbildning, yrkesutbildning och innovation inom jordbruket, och att de centrum som finns inte i tillräcklig utsträckning erbjuder tvärvetenskapliga metoder på nya områden såsom jordbruksteknik. Parlamentet erkänner att i vissa medlemsstater är jordbrukarnas kvalifikationer fortfarande begränsade, vilket försvårar tillgången till och tillämpningen av ny teknik, och uppmanar därför kommissionen att utarbeta en europeisk plan för investeringar i teknisk eller högre jordbruksutbildning.

56.  Europaparlamentet välkomnar det nyligen lanserade europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket (EIP-AGRI), som syftar till att koppla ihop forskning och praktiskt jordbruk, och uppmanar kommissionen att spela en aktiv roll för att öka samordningen på nationell och gränsöverskridande nivå, främja en tydlig innovationsagenda kopplad till Horisont 2020 och garantera lämplig kunskapsöverföring till slutanvändarna.

57.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att göra mer för att öka medvetenheten i samhället om jordbrukets betydelse i EU, och att utveckla transeuropeiska centrum för innovation på jordbruksområdet som kan visa på och möjliggöra lämplig tillgång till innovativ ny teknik, hållbart jordbruk, tryggad livsmedelsförsörjning och självförsörjning.

58.  Europaparlamentet betonar att verksamheten i dessa centrum bör göra ny teknik tillgänglig, inte bara för ett hållbart jordbruk utan också för en hållbar landsbygdsutveckling, genom att arbeta tillsammans med lokalsamhällen, små och medelstora företag på landsbygden, kooperativ och producentorganisationer. Parlamentet understryker att centrumen bör vara insynsvänliga och öppna för allmänheten och jordbrukare samt sektorsövergripande, och att de bör främja dialog mellan sektorer som eventuellt berörs av innovation på olika sätt.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att traditionella tekniker och traditionella jordbruksföretag kan blomstra – vid sidan av tekniska och vetenskapliga innovationer – eftersom de är en oerhörd tillgång som representerar kulturell, lantlig, historisk och turistisk mångfald och ger försörjning åt många småbrukare i EU i de mest skiftande områden.

60.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bättre utnyttja de finansieringsinstrument som har inrättats inom ramen för samförståndsavtalet mellan kommissionen och Europeiska investeringsbanken i fråga om jordbruk och landsbygdsutveckling för perioden 2014–2020.

61.  Europaparlamentet framhåller mervärdet med dessa instrument, särskilt i fråga om hävstångseffekter och lånegarantier som syftar till att stimulera genomförandet av forskningsagendan för ett hållbart jord- och skogsbruk, inbegripet samhällsutmaning 2 i Horisont 2020. Parlamentet anger framför allt de fördelar som instrumenten ger i fråga om att minska investeringsbehov och risker för jordbrukare som vill börja använda dyr teknik och dyra metoder för precisionsjordbruk.

Europa i centrum för vetenskaplig utveckling och innovation

62.  Europaparlamentet noterar att landsbygdsområden, inklusive de yttersta randområdena och bergsområden, är mer utsatta för faktiska och eventuella klimatförändringar, vilket gör dem mindre attraktiva och mer utsatta för trender som en åldrande befolkning och avfolkning. Parlamentet inser att jordbruket måste ha möjlighet att anpassa sig för att kunna hantera förändringar med hjälp av alla tekniska lösningar som finns för att säkerställa en mer hållbar användning av jordbruksmark.

63.  Parlamentet konstaterar att modern teknik inom jordbruket och en bredare markanvändningssektor kan hjälpa dessa sektorer att på ett rättvist sätt bidra till de globala ansträngningarna för att begränsa klimatförändringarna. Parlamentet lyfter i detta sammanhang fram behovet av att utvidga definitionen av ”produktivt jordbruk” och att till fullo stödja och respektera de jordbruksmarker som tillhandahåller offentliga nyttigheter för begränsning av klimatförändringarna och koldioxidbindning, inklusive agroekologiskt jordbruk.

64.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att bevara jordbruk i områden såsom bergsområden och EU:s yttersta randområden, och stöder alla åtgärder för att säkerställa att också de huvudsakligen små jordbruksföretagen där ska få tillgång till spetsteknik som är särskilt anpassad till deras behov.

65.  Europaparlamentet anser att det är väsentligt att rimlig EU-reglering, inriktad på konsumenternas säkerhet och hälsa samt på miljöskydd, och som bygger på oberoende, sakkunnigbedömda vetenskapliga fakta, gör att jordbruksprodukter från EU kan bli konkurrenskraftiga och attraktiva på den inre marknaden och de globala marknaderna, och begär att denna princip ska iakttas även i fortsättningen.

66.  Europaparlamentet noterar särskilt de höga kostnader, de långa tidsramar och den affärsmässiga osäkerhet och osäkerhet om rättsläget som införandet av ny teknik och hållbara produkter på marknaden innebär med gällande EU-bestämmelser. Detta är ännu mer märkbart i de yttersta randområdena och i avlägsna landsbygdsområden, missgynnade områden och bergsområden.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda och stärka de yttersta randområdenas särdrag, genom att genomföra pilotprojekt inom området teknisk och vetenskaplig innovation som ska minska de naturbetingade nackdelarna och de svårigheter som områdena på grund av sin ringa storlek har att få tillgång till och tillämpa de senaste vetenskapliga och tekniska rönen.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra sin regleringsram i linje med principerna om bättre lagstiftning för att säkerställa ett förfarande enligt vilket beslut fattas i rätt tid och på ett effektivt och ändamålsenligt sätt, vilket skulle kunna bidra till teknisk utveckling i EU.

69.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda den nya mekanismen för vetenskaplig rådgivning för att förbättra en regleringsram som i högre grad betonar riskbaserade och oberoende vetenskapliga belägg vid bedömningen av risker, faror och fördelar i samband med att ny teknik och nya produkter och metoder antas eller inte.

70.  Europaparlamentet konstaterar att det finns ett brett stöd för antagandet av innovationsprincipen, enligt vilken EU:s lagstiftningsförslag till fullo ska bedömas utifrån hur de påverkar innovation.

71.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta mer omfattande åtgärder inom det vetenskapliga samarbetet på internationell nivå, bland annat i syfte att intensifiera utbytet av information och identifiera möjligheter till utveckling.

o
o   o

72.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 965.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 104.
(3) EUT L 347, 20.12.2013, s. 487.
(4) EUT L 309, 24.11.2009, s. 1.
(5) EUT L 309, 24.11.2009, s. 71.
(6) EUT L 77, 15.3.2014, s. 44.
(7) EUT L 162, 30.4.2004, s. 18.
(8) EUT L 268, 18.10.2003, s. 1.
(9) Antagna texter, P7_TA(2014)0205.
(10) Antagna texter, P8_TA(2015)0473.


Förbättrad innovation och ekonomisk utveckling i framtidens jordbruksdrift i EU
PDF 210kWORD 104k
Europaparlamentets resolution av den 7 juni 2016 om förbättrad innovation och ekonomisk utveckling i framtidens jordbruksdrift i EU (2015/2227(INI))
P8_TA(2016)0252A8-0163/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) nr 73/2009,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005,

–  med beaktande av FN:s internationella studie av hur kunskap, vetenskap och teknik inom jordbruket kan bidra till utveckling, med stöd av FAO, GEF, UNDP, Unep, Unesco, Världsbanken och WHO,

–  med beaktande av samförståndsavtalet mellan kommissionen och Europeiska investeringsbanken (EIB), undertecknat den 14 juli 2014,

–  med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om proteinbristen i EU: vilka lösningar finns det på detta långvariga problem?(1),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 18 juni 2012 om det europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 17 december 2015 om patent och växtförädlares rättigheter(3),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0163/2016), och av följande skäl:

A.  FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) beräknar att den förväntade ökningen av världens befolkning till 9,1 miljarder 2050 kommer, om inga åtgärder vidtas, att kräva en produktionsökning med 60 procent av livsmedel som är säkra och av god kvalitet och en ökning med 24 procent av skördeavkastningen i de utvecklade länderna senast 2050, samtidigt som man bevarar resurserna för kommande generationer och förhindrar livsmedelsförluster och matsvinn, som för närvarande motsvarar över en tredjedel av den globala produktionen. FAO beräknar också att åkermarken endast kommer att öka med 4,3 procent till 2050, vilket kommer att kräva bättre förvaltning av naturresurser bland annat för att motverka markförstöring.

B.  Överallt minskar markens inneboende produktivitet och bördighet till följd av markförstöring, särskilt markerosion, som beror på att ekosystemfunktioner går förlorade, exempelvis bildandet av matjord, humifieringen, pollineringen, kvarhållandet av vatten och näringscykeln. Det råder brett samförstånd om att för att vi, för att avhjälpa dessa förluster och bevara och förbättra produktiviteten, på ett innovativt sätt måste stärka sådana ekosystemfunktioner för att säkerställa motståndskraften mot klimatförändringar.

C.  FN menar att om hållbarhetsmålen ska uppnås måste produktiviteten inom jordbruket fördubblas fram till 2030 samtidigt som jordbrukets livsmedelsindustri måste anpassa sig till klimatförändringarna och ändrade väderförhållanden, förbättra markens och ekosystemens kvalitet och minimera förlusten av biologisk mångfald. För att uppnå detta måste användningen av mikrobiologiska beredningar som ökar marklivet prioriteras. Fyra av FN:s åtta millennieutvecklingsmål är knutna till jordbruket.

D.  Befolkningsökning, högre medelinkomster och förändrade konsumentbeteenden kommer att leda till ändrade kostvanor och särskilt utmynna i större efterfrågan på bearbetade livsmedel och animaliskt protein såsom kött och mejeriprodukter.

E.  Livskvaliteten för lantarbetare och i landsbygdssamhällen måste ökas.

F.  Mot bakgrund av de många utmaningarna och de alltfler bestämmelser som jordbrukarna måste följa, och det faktum att reserverna av jordbrukstekniska resurser har minskat och att tillväxthastigheten på bevattnade landområden markant har avtagit, har EU:s konsumenter aldrig tidigare lagt en så liten del av sin inkomst på mat som de gör idag. Den nuvarande ekonomiska nedgången har lett till ökad fattigdom, som ofta tvingar EU:s konsumenter att söka hjälp av livsmedelsbanker.

G.  FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) konstaterar i sin huvudpublikation, rapporten om tillståndet för livsmedel och jordbruk i världen, att kvinnor bidrar avsevärt till landsbygdsekonomin i alla regioner och att deras roll skiljer sig åt mellan regionerna, men de har konsekvent sämre tillgång än männen till de resurser och möjligheter de behöver för att bli mer produktiva.

H.  Konsumenterna efterfrågar livsmedelsproduktion med högre miljö-, närings- och hälsostandarder och värden och av högre kvalitet, samtidigt som jordbrukssektorn måste diversifiera sig och tänka i nya banor för att tillhandahålla kvalitativa, säkra och ekonomiskt överkomliga livsmedel för alla och ge producenterna anständiga inkomster som de kan leva på.

I.  Jordbruksproduktionen måste öka och förbättras med färre resurser till följd av trycket på naturresurserna och dess associerade effekter på den biologiska mångfalden, miljöns sårbarhet, klimatförändringar och markbrist, tillsammans med befolkningsökningen och förändrade konsumentbeteenden. Ett innovativt jordbruk bör ge ett mindre ekologiskt fotavtryck och optimalt utnyttja naturliga processer och ekosystemtjänster, inklusive förnybar energi och ökad konsumtion av livsmedel från det lokala jordbruket.

J.  En mer resurseffektiv jordbruksmodell vars produkter värderas högre är en förutsättning för att man ska kunna hantera hållbarhetsutmaningarna för alla gårdar oavsett storlek och göra dem bättre rustade att bevara naturresurserna och miljön.

K.  Utvecklingen av mer hållbara jordbruksmodeller som inte bara syftar till att föda befolkningarna utan även till att skapa icke livsmedelsrelaterade produkter och tjänster för med sig en stor potential till nya arbetstillfällen i alla regioner inte bara på livsmedelsområdet (mat både till människor och djur) utan också inom bioekonomi, grön kemi, förnybar energi, turism osv. För övrigt kan dessa arbetstillfällen i de flesta fall inte omlokaliseras.

L.  EU är världens största exportör av jordbruksprodukter, vilket gör jordbrukets livsmedelssektor till en viktig ekonomisk pelare i EU med fler än 47 miljoner anställda i 15 miljoner företag i senare marknadsled inom sådana områden som livsmedelsbearbetning, detaljhandel och tjänster. Den bidrar till en positiv handelsbalans på 17 802 miljoner EUR, vilket motsvarar 7,2 procent av EU:s sammanlagda export.

M.  Konkurrenskraft och hållbarhet var huvudprioriteringar i reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken 2013. Innovation är ett av de bästa sätten att garantera en trygg livsmedelsförsörjning, genom att höja produktiviteten inom jordbruket och säkerställa skäliga och rättvisa priser för jordbrukare och konsumenter, enligt artikel 39 i EUF‑fördraget. Ett hållbart och innovativt jordbruk, med produkter av hög kvalitet, bidrar till att uppfylla många horisontella politiska mål för miljö och hälsa i EUF‑fördraget. Den framtida konkurrenskraften är bland annat beroende av de naturliga processernas och naturresursernas inneboende produktivitet och bördighet.

N.  I det samförståndsavtal mellan kommissionen och EIB som undertecknades den 14 juli 2014 uppmuntras uttryckligen ytterligare investeringar i ett innovativt jordbruk. Man tillhandahåller finansiella instrument för att främja utnyttjandet av investeringar i jordbruk och innehåller ett förslag från kommissionen om att stödja och utvidga de finansiella instrumenten inom jordbruket för att bekämpa prissvängningar.

O.  Jordbrukssektorn har ofta varit föremål för förändringar för att stärka produktiviteten. Dessa förändringar har bidragit avsevärt till att jordbruket utvecklats till dagens ekonomiska nivå. Införlivande av den senaste tekniken och anpassning och förnyande av befintlig teknik, inklusive ekologiska och agroekologiska metoder, kommer att ge betydande fördelar för jordbruksföretag oberoende av storlek. Vattenbruk har en outforskad potential att leda in den traditionella jordbruksproduktionen i nya banor genom att utnyttja havens och oceanernas naturresurser på ett hållbart sätt.

P.  Av diverse strukturella anledningar är stora områden av övergiven jordbruksmark i vissa medlemsstater fortsatt outnyttjade.

1.  Europaparlamentet konstaterar att jordbruket alltid har utvecklat ny praxis liksom nya tekniker och produktionsmetoder som har förbättrat resultaten, gjort jordbruket mer anpassningsbart till nya och föränderliga omständigheter och minskat produktionskostnaderna. Parlamentet konstaterar även att jordbruket och skogsbruket är viktiga delar av vår naturmiljö som tillhandahåller varor och tjänster som inte bara handlar om att producera livsmedel och som kan förbättras genom främjandet av ny utveckling. Parlamentet är övertygat om att innovation är en förutsättning för att upprätthålla denna utveckling.

2.  Europaparlamentet är starkt övertygat om att ekonomisk utveckling och hållbar produktion inte utesluter varandra och att de i första hand kan uppnås genom innovation, forskning och utveckling, nya drifts- och affärsmodeller och förbättrad agronomi. Parlamentet betonar att innovation i teknik och drift måste stödjas genom säkerställande av koherenta och tydliga regelverk, med utrymme för entreprenörsanda. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att den gemensamma jordbrukspolitiken i framtiden återspeglar detta och att man tar uttrycklig hänsyn till innovation i kommande översyn och reform av relevant lagstiftning, som ger större erkännande till nya och unga jordbrukare med nyskapande idéer och affärsmodeller. Parlamentet betonar att det europeiska jordbruket uppnår sitt mål att producera produkter av hög kvalitet och med ett högt mervärde genom lönsamma och kunskapsbaserade lösningar, såsom anges i Europa 2020-strategin. Parlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens bedömning av hur bioekonomistrategin från 2012 kan bidra till den cirkulära ekonomin, eftersom en övergång från fossilbaserade till förnybara energikällor bidrar till att sänka jordbrukarnas energikostnader vilket frigör resurser för mer investering i innovation.

3.  Europaparlamentet betonar att jordbruket kan vara en del av lösningen genom försiktig användning av naturresurser och bevarande av den biologiska mångfalden. Att främja innovation är av avgörande betydelse för att uppnå detta. Jordbruket är beroende av naturresurserna och detta samspel bör optimeras och produktionssystemen bör förstås bättre för att förbättra driftssystemen. Parlamentet anser att våra jordbruksekosystems inneboende produktivitet, bördighet och motståndskraft måste säkerställas på medellång och lång sikt och att utsläppen måste minska. Parlamentet betonar betydelsen av att förbättra produktionssystemen genom bättre anpassade grödor och växelbrukssystem och förbättrade driftssystem, och noterar betydelsen av levande jord. Parlamentet betonar potentialen till nya arbetstillfällen inte bara inom livsmedelsproduktion utan också inom turism, bioekonomi och grön kemi.

4.  Europaparlamentet tar hänsyn till att EU:s marknad för livsmedel och jordbruk är en av de mest integrerade marknaderna i Europa och uppmanar kommissionen att ta fram och genomföra regelverk som säkerställer mer likvärdiga villkor och rättvis konkurrens, i syfte att främja den ekonomiska utvecklingen för jordbruks- och livsmedelssektorn i alla medlemsstater.

5.  Europaparlamentet påpekar att små och medelstora familjejordbruk är en viktig del av det europeiska jordbruket och bidrar till att skapa en socialt och ekonomiskt livskraftig landsbygd, som bidrar till att bevara kultur- och naturarvet. Parlamentet påpekar också att dessa jordbruksföretag ibland har svårt att dra nytta av avancerad produktionsteknik och metoder som skulle kunna säkerställa anständiga inkomster, förbättra jordbrukarnas levnads- och arbetsförhållanden och skapa sysselsättning av hög kvalitet. Parlamentet understryker att innovation har potential att öka arbetsproduktiviteten och inkomsterna genom minskade produktionskostnader och effektivare verksamhet. Parlamentet betonar att ägande av och tillgång till åkermark är av avgörande betydelse för jordbrukare och familjejordbruk. Parlamentet anser att sysselsättning inom jordbruket bör göras mer lockande för unga män och kvinnor, bland annat genom att förbättra tillgången till finansiering, teknik och stödprogram. Parlamentet efterlyser utveckling av nya affärsidéer och uppmanar kommissionen att informera jordbrukare mer effektivt om deras möjligheter i detta avseende. Parlamentet lyfter fram jordbrukets sociala betydelse, dess bidrag till social sammanhållning och minskad avfolkning av landsbygden, de innovativa tjänster det för med sig till lokalsamhällen och dess roll för bevarande av traditionell kunskap. Parlamentet betonar vikten av tillgång till snabba och tillförlitliga internettjänster via bredband och av innovativa koncept som skräddarsytts för missgynnade regioner som bergsområden och randområden i unionen. Kommissionen uppmanas att prioritera detta.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå lösningar för att stimulera utnyttjandet av IKT-baserade driftssystem, realtidsövervakning, sensorteknik och användningen av övervakningssystem för att optimera produktionssystemen och precisionsjordbruket, vilket bl.a. skulle kunna innebära att man anpassar sig till föränderliga produktions- och marknadsförhållanden och därmed får till stånd ett effektivare och optimalt naturresursutnyttjande, bättre övervakning av ett antal produktionsstadier, bättre odlingsresultat, mindre ekologiskt fotavtryck, minskad energiförbrukning, minskade utsläpp av växthusgaser, bättre förståelse för djurens beteende samt bättre djurhälsa och djurskydd. Parlamentet understryker samtidigt att det är av avgörande betydelse med en mer omfattande användning av IKT för att göra jordbruket mer miljömässigt hållbart och konkurrenskraftigt. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att förbättra samordningen mellan de berörda politikområdena för att mer effektivt främja system för IKT-baserade driftssystem.

7.  Europaparlamentet påminner om att förenklade metoder och mer vägledning beträffande genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken skulle uppmuntra jordbrukare att tillämpa mer hållbara jordbruksmetoder.

8.  Europaparlamentet är övertygat om att information som samlas in med hjälp av robotteknik, sensorteknik, automatisk kontroll och annan teknisk innovation som är kopplad till sakernas internet och stordata kommer att möjliggöra realtidsövervakning, bättre beslutsfattande och förbättrad driftsledning i hela livsmedelskedjan. Parlamentet välkomnar inrättandet av arbetsgrupp nr 06 om smart jordbruk och livsmedelssäkerhet inom ramen för sammanslutningen Alliance for Internet of Things Innovation (AIOTI), och betonar i detta sammanhang den digitala inre marknadens betydelse och relevans för jordbruket när det gäller att hantera driftskompatibilitetsproblem, standarder för bättre konvergens och frågor om äganderätten till, tillgången till och användningen av personlig och icke-personlig information.

9.  Europaparlamentet ser med oro på den låga medvetenheten om den potential som stordata och sakernas internet besitter och fragmenteringen av tillhörande tekniksystem, vilket försvårar utnyttjandet och sinkar genomförandet, och är besviket över hur långsamt införandet av GPS-tekniken är. Parlamentet betonar vikten av att göra denna teknik meningsfull för jordbrukarna. Parlamentet noterar att endast 10 procent av autostyrning, mindre än 1 procent av RTK-korrektion vid maskinstyrning och mindre än 1 procent av teknik för varierad tilldelning för närvarande används i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att kvantifiera fördelarna för miljön och produktionen och att säkerställa medvetenhet, kunskap och tekniköverföring. Parlamentet uttrycker oro över att vissa medlemsstater riskerar att förlora en del av direktstödet under 2018 på grund av deras avsaknad av fastighetsregister och föreslår att kommissionen tillgängliggör smarta verktyg som utformats för att underlätta kartläggning av jordbruksmark.

10.  Europaparlamentet uppmuntrar tillämpningen av precisionsjordbruk som tillhandahåller nya heltäckande angreppssätt för jordbruksdrift, såsom GPN/GNSS-teknikbaserade maskiner som, tillsammans med fjärrstyrda luftfartygssystem (RPAS eller drönare), kan hantera åkermark med centimeterprecision. Parlamentet håller med om att sådan teknik avsevärt skulle kunna minska användningen av såväl växtskyddsmedel som av gödselmedel och vatten, och bekämpa markerosionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att avlägsna hindren för antagande av precisionsjordbruk, särskilt hinder som har att göra med komplicerade och fragmenterade IKT-system och investeringsnivåfrågor. Precisionsjordbruk är också viktigt inom uppfödningen, för att kontrollera djurens hälsa, utfordring och produktionskapacitet. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att stödja sådana metoder, särskilt genom att utnyttja de möjligheter som de nya bestämmelserna om landsbygdsutveckling i förordning (EU) nr 1305/2013 erbjuder. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid framtida ändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken ta hänsyn till jordbrukarnas användning av precisionsjordbruk för ett grönare direktstöd. Parlamentet anser att man bör se till att samtliga jordbruksföretag, även i de mest avlägsna och isolerade regionerna och de allra minsta förtagen, och alla andra aktörer inom jordbruket på landsbygden får tillgång till tekniker med flera användningsområden, med tanke på behovet att bibehålla och öka sysselsättningen i de mest utsatta områdena.

11.  Europaparlamentet välkomnar den ökade användningen av drönare för jordbruksändamål, eftersom detta kan leda till besparingar vad gäller växtskyddsmedel och vattenåtgång. Parlamentet konstaterar att ett lagstiftningsförslag är på gång i översynen av grundförordningen för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (Easa), så att samtliga drönare skulle omfattas av EU:s behörighet. Kommissionen uppmanas att se till att det föreligger tydliga och otvetydiga EU-täckande standarder och bestämmelser för den civila användningen av drönare, och att kommande lagstiftning beaktar de särskilda förhållanden under vilka drönare används inom jordbruket.

12.  Europaparlamentet betonar vikten av nya innovativa och ekonomiskt överkomliga lösningar för att jordbrukssektorn ska kunna öka användningen av miljövänligare metoder, varor och resurser, bland annat nya odlingsmetoder och ny markförvaltning, men även sätt att öka användningen av förnybar energi och sätt att gradvis avveckla fossilbaserade bränslen.

13.  Europaparlamentet uppmuntrar innovativa lösningar för djurhållning som kan bidra till bättre djurskydd och djurhälsa, vilket minskar behovet av veterinärmedicinska läkemedel, bl.a. antimikrobiella medel. Parlamentet lyfter fram möjligheterna att optimera användningen av djurexkrementer i produktionen av förnybar energi och bättre gödningsmedel. Parlamentet påpekar att man inom ramen för naturliga processer kan hitta innovativa lösningar för att avskilja utsläpp, minska föroreningarna och öka energieffektiviteten inom djurhållningen, samtidigt som man tar itu med dess konsekvenser för kostnaderna. Parlamentet uppmärksammar att metangas kan avskiljas för energiproduktion som skulle kunna bidra till att motverka klimatförändringen. Parlamentet upprepar att antimikrobiella medel bör användas försiktigt och ansvarsfullt och att hela produktionskedjan kan förbättras med verktyg för effektivare och snabbare diagnos, bättre realtidsövervakning, specifika försiktighetsåtgärder och nya sätt att expediera medlen, i syfte att motverka antimikrobiell resistens, samtidigt som man lämnar tillräckligt handlingsutrymme för de medlemsstater som redan klarar sig bättre i detta avseende, och pekar på behovet av forskning om läkemedel för att klara av nya sjukdomar.

14.  Europaparlamentet stöder extensiva metoder för djuruppfödning och efterlyser utveckling av innovativa tekniker som möjliggör korrekt bedömning av miljöfördelarna med gräsmark och betesmark som underhålls genom djuruppfödning och som beaktar fördelarna med animalieproduktion som ett komplement till vegetabilieproduktion.

15.  Europaparlamentet understryker vikten av att animaliskt protein används i produktionscykeln. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utforma åtgärder för att ta tillvara avfallet från jordbrukskedjan och främja användning av protein till foder.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja politiska åtgärder för tillgång till mark för små och medelstora jordbruk, djuruppfödning baserat på grönbete och grönfoder samt produktion av vegetabiliska proteiner, samt att i detta sammanhang främja forskning och innovation för hållbar produktion av vegetabiliskt protein.

17.  Europaparlamentet betonar teknikens och innovationens outnyttjade potential för utvecklingen av nya varor och produkter (på områdena foder och livsmedel, maskiner, biokemi, biologisk bekämpning osv.) som skulle kunna skapa arbetstillfällen i hela livsmedelskedjan. Parlamentet vill icke desto mindre uppmärksamma det faktum att innovation och teknifiering leder till förlorade arbetstillfällen inom traditionella yrken inom lantbruket och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillhandahålla utbildning och omskolningskurser för arbetstagare i de berörda jordbrukssektorerna. Parlamentet understryker skapandet av nya arbetstillfällen i jordbrukssektorn, vilket är av yttersta vikt för landsbygdsutvecklingen, återbefolkandet av landsbygden och den ekonomiska tillväxten, och anser att utvecklingen av moderna jordbruksmetoder kommer att göra jordbruket mer attraktivt för både unga jordbrukare och företagare. Kommissionen uppmanas att undersöka möjligheterna att uppmuntra jordbrukare att höja allmänhetens kunskaper om hur livsmedelskedjan fungerar och om nya produktionsmetoder.

18.  Europaparlamentet anser att ny informationsteknik bidrar med stora möjligheter att inrätta nya värdekedjor, vilka bl.a. skulle kunna omfatta fler direktkontakter mellan producenter och konsumenter, med större fokus på innovativa produkter, nya tjänster och mer differentierad produktion, med potential att tillhandahålla nya inkomstflöden för jordbrukare liksom att skapa en mer transparent marknad som kommer att gynna jordbrukarna och öka deras potentiella räckvidd. Parlamentet påpekar att innovation inom livsmedelsförsörjningskedjan skulle kunna bidra till att säkerställa en jämnare riskfördelning.

19.  Europaparlamentet betonar att man måste ta itu med livsmedelssvinnet, särskilt det systemiska svinnet, eftersom 100 miljoner ton livsmedel årligen slängs eller går till spillo i Europa, vilket motsvarar 30–50 procent av EU:s hela livsmedelsproduktion. Om man ska kunna minska det nuvarande slöseriet anser parlamentet att det också behövs mer samarbete inom livsmedelskedjan. Parlamentet påpekar att föråldrade regelverk inte bör få lägga hinder i vägen för innovation inom bearbetningen av livsmedelsavfall och att utbyte av bästa praxis och prioritering av innovativa projekt bör uppmuntras för att bekämpa livsmedelssvinnet, även inom ramen för Horisont 2020.

20.  Europarlamentet understryker att varje ton livsmedelsavfall som undviks kan bidra till en minskning av koldioxidutsläppen med ungefär 4,2 ton, med betydande återverkningar för miljön. Parlamentet betonar dessutom vikten av en rättslig ram som är samstämd med den principen för cirkulär ekonomi och som innebär att klara riktlinjer fastställs om biprodukter, att råvaror används på bästa sätt och att mängden restavfall minskas i så stor utsträckning som möjligt.

21.  Europaparlamentet betonar att en betydande del av de biotiska avfallsflödena redan används för exempelvis djurfoder eller som råmaterial för biobränsle. Parlamentet anser emellertid att dessa material skulle kunna ge ännu bättre resultat om man satsade på högsta möjliga mervärde och använde ny teknik, såsom bioraffinering, insektsuppfödning, återvinning av fett, enzymer och protein från djur från restflöden inom livsmedelssektorn, fermentering i fast fas, biogasutvinning och utvinning av mineraler ur gödsel och användning av överskottsgödsel som förnybar energikälla. Parlamentet konstaterar att det saknas tydliga regler och att andra resurser från biomassa inte används tillräckligt, såsom biprodukter och avfallsflöden från jordbruket, och uppmuntrar kommissionen att stödja återanvändningen av sådana produkter på energiområdet och andra områden genom att främja EU-täckande system för erkännande och särskilda åtgärder inom landsbygdsutvecklingsprogrammet som kan sammanföra jordbrukare och andra berörda parter, t.ex. lokala myndigheter, i mindre projekt. Parlamentet konstaterar att dessa system för erkännande och särskilda program för landsbygdens utveckling också kan underlätta spridningen över gränserna och förbättra synergin och samstämdheten med annan EU-politik.

22.  Europaparlamentet anser att den försämrade markkvaliteten är ett hot mot framtidens produktion och är ett skäl att ändra produktionsmetoder och driftssystem, med tanke på att nedläggningen av uppfödningsverksamhet inom många jordbruksföretag till viss del förklarar den minskade bördigheten, som är kopplad till den otillräckliga mängden organiskt material och organiskt gödselmedel. Parlamentet är oroat över att EU är mycket beroende av importen av mineraler för framställning av mineralgödsel, exempelvis fosfat, och att framställningen av mineralgödsel har ett stort koldioxidavtryck och ekologiskt avtryck. Parlamentet betonar möjligheten att omvandla stallgödsel till mineralkoncentrat som skulle kunna användas för att framställa ”miljövänlig gödsel” som skulle kunna minska och i slutändan ersätta behovet av mineralgödsel med tanke på att dess effektivitetsnivå är jämförbar med den sistnämnda. Parlamentet välkomnar att framställningen och användningen av mineralkoncentrat avsevärt bidrar till den cirkulära ekonomin genom att sluta mineralkretsloppet, vilket avsevärt kommer att sänka gödslingskostnaderna för jordbruksföretagen. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över EU:s gödselmedelsförordning och undanröja rättsliga hinder i nitratdirektivet för att möjliggöra och främja utvecklingen av mineralkoncentrat ur stallgödsel.

23.  Europaparlamentet är också oroat över att EU fortfarande är beroende av import av proteinrikt djurfoder som soja, och efterfrågar en ambitiös politik för att utveckla odlingen av proteinrika grödor i EU.

24.  Europaparlamentet förordar användningen av specifika driftssystem för enskilda gårdar som mäter och utvärderar den näringsämnesbalans på gårdsnivå som är kopplad till de olika kedjorna i produktionscykeln för att bidra till att mäta enskilda gårdars miljöpåverkan och beräkna gårdsspecifika näringsämnesbalanser. Parlamentet konstaterar att en effektiv mineralanvändning leder till högre skördeavkastning och mindre behov av gödselmedel, och bidrar till effektiva utfodringsmetoder som gör det möjligt för jordbrukarna att förbättra sin verksamhet samtidigt som de minskar kostnaderna och går ifrån generiska åtgärder. Kommissionen uppmanas att stödja redan planerade pilotprojekt inom detta område med hjälp av samfinansiering från olika EU‑fonder, bland annat Horisont 2020 och Efsi, och lägga fram en undersökning om denna fråga.

25.  Europaparlamentet uppmuntrar införandet av precisionsteknik med låga utsläpp för lagring, transport och utspridning av gödsel, vilket skulle leda till en avsevärd förbättring av växternas näringsupptag från gödseln och därmed minska behovet av mineralgödsel och risken för vattenföroreningar.

26.  Europaparlamentet påpekar att bättre infiltrationstekniker är ett av de viktigaste sätten att minska de totala ammoniakutsläppen. Följaktligen bör varje land se till att infiltrationstekniker för flytgödsel med låga utsläpp kombineras med bandspridning (med hjälp av system för släpfotsramp eller släpslang), nedplöjning eller acidifiering.

27.  Europaparlamentet påpekar att klimatsmarta jordbruksmetoder skulle kunna generera fördelar på tre fronter genom att öka den hållbara produktionen, säkerställa ett klimattåligt jordbruk som bättre förmår hantera föränderliga och negativa vädermönster samt minska utsläppen från jordbruket genom att uppmuntra produktiva, resurseffektiva och cirkulära system. Parlamentet betonar att jordbruk och skogsbruk har en unik förmåga att förmåga att aktivt avskilja koldioxid med hjälp av plantor och beskogning, användning av täckgrödor och baljväxter, minskning av jordbearbetning, permanent odling av täckgrödor och läplanteringar av skog, vilka inte enbart hjälper till att skydda grödor utan även att hålla kvar vatten i marken, samt bindande av växthusgaser i marken (kolsänkor). Parlamentet noterar i detta sammanhang ”fyra promille-programmet” från FN:s klimatmöte i Paris (COP21) och möjligheten till ekonomiska incitament. Parlamentet uppmanar jordbrukare att fortsätta ta till sig dessa nya och innovativa metoder.

28.  Europaparlamentet understryker skogsjordbrukets viktiga roll i jordbrukssystemen, särskilt som skydd mot översvämningar och markerosion och för att främja jordens hälsa. Parlamentet efterlyser ytterligare integrering av innovativa trädbaserade metoder i jordbruksverksamhet, och avlägsnande av administrativa hinder för att optimera planeringen på avrinningsområdenas nivå och förvaltningen av avrinningsdistrikt. Parlamentet betonar fördelarna med träd för ökad hållbarhet och produktivitet i jordbruket samt för bevarande av den biologiska mångfalden och den lokala och regionala ekonomiska utvecklingen. Parlamentet erkänner att traditionell betesdrift under träd är en hållbar markanvändning med flera funktioner som bör skyddas och belönas, och att nyare sätt att införliva träd i låglandsjordbruken, som alléodling (”alley cropping”), bör övervägas.

29.  Europaparlamentet anser att markkvaliteten är av ekonomisk och miljömässig betydelse eftersom en utarmning av miljöstatusen skulle resultera i mindre produktiv mark, lägre näringsämnestillgång, ökning av växternas mottaglighet för skadedjur och sjukdomar, lägre vattenhållningstal och minskad biologisk mångfald. Kommissionen uppmanas att stödja innovativa metoder och utbyte av bästa praxis, såsom växelbruksystem, permanent odling av täckgrödor, begränsad markbearbetning eller gröngödsling med baljväxter och kvävebindande bakterier för att undvika att marken försämras ytterligare. Parlamentet påpekar att jordbrukare, för att kunna bekämpa ökenspridning och eutrofiering, måste uppmuntras att utveckla bevattningssystem, inbegripet förbättring av bevattningseffektivitet och tillämpning av ekonomiska bevattningstekniker. Parlamentet anser att man måste öka kunskaperna om samspelet mellan mobilisering av organiskt material och produktionsbehoven, och välkomnar forskning om innovativa metoder, såsom användningen av mikrobiella ingrepp (bakteriella gödningsmedel) och undersökningar av samspel mellan växter och mark med mykorrhiza, polyglycerolpolyricinoleat och tillväxtreglerande medel för växter som skulle kunna minska miljöpåverkan och användningen av kemiska gödselmedel och bekämpningsmedel som skadar människors och djurs hälsa och miljön. Parlamentet erkänner betydelsen av en hållbar markanvändning som tar hänsyn till gårdsspecifika behov.

30.  Europaparlamentet inser att jordbrukssystemen inte är produktiva om de är översvämmade eller uttorkade under större delen av året. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja innovationer för förvaltning och bevarande av vatten, integrerat med rådgivning och kurser för jordbrukarna, genom innovativa tekniker och teknik för att exempelvis minska slösaktiga bevattningsmetoder, eller för att minska översvämningarna. Parlamentet efterlyser användning av dessa nya tekniker med befintliga och nya inslag i landskapet, som dammar, och med program som ska öka fältkapaciteten i jorden och i livsmiljöer som är förknippade med jordbruk, som våtängar, skydda grundvattenzoner samt öka infiltrationskapaciteten i jorden och fältkapaciteten. Parlamentet välkomnar synergier med förvaltningsplanering för avrinningsdistrikt på landskapsnivå. Parlamentet efterlyser spridning av tekniker för regenerativt jordbruk för att bland annat öka matjordslagrets djup, främja bildandet av humus eller ympa döende eller dålig jord med kompost för att den på nytt ska fungera optimalt.

31.  Europaparlamentet efterlyser större insatser för att utveckla och till fullo genomföra integrerade förvaltningssystem för växtskydd genom stöd till vetenskaplig forskning om icke-kemiska alternativ och lågriskåtgärder, i enlighet med relevant lagstiftning, och miljövänligare bekämpningsmedel. Parlamentet varnar för profylaktisk användning av växtskyddsmaterial och understryker i det avseendet att integrerad växtskyddsförvaltning bör utnyttja samspelet mellan biologiska och kemiska åtgärder på ett smartare sätt. Parlamentet betonar att innovationer vad gäller alternativa lågriskämnen, i enlighet med relevant lagstiftning, och fysiska insatser skulle kunna uppmuntras mer, tillsammans med biologisk stimulering och bekämpning, på EU-nivå. Parlamentet uttrycker oro över att det nuvarande systemet för godkännande av växtskyddsprodukter är suboptimalt och att lagstiftningen för incitament till utvecklingen av integrerad bekämpning släpar efter. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en färdplan för hållbarare växtskyddssystem, som inkluderar rådgivningstjänster. Parlamentet konstaterar att biologiska mekanismer för bekämpning av skadedjur och sjukdomar skulle kunna minska användningen av bekämpningsmedel och eventuellt bidra till mer motståndskraftiga grödor.

32.  Europaparlamentet efterlyser en fortlöpande utveckling av innovativa växtförädlingstekniker, samtidigt som man bibehåller europeiska fröbanker, vilket är av största vikt för nya sorter och varierade sorter med högre avkastning, större näringsvärde och bättre motståndskraft mot skadedjur, sjukdomar och ogynnsamma väderförhållanden samt för en större biologisk mångfald. Parlamentet påpekar att förädlingstekniker skulle kunna ge möjligheter att minska det konventionella jordbrukets miljöpåverkan. Parlamentet varnar för skapandet av kemiskt beroende i nyare sorter. Parlamentet invänder mot dagens administrativa bördor och regelbördor för företag och uppmuntrar till lokalt baserade program för växtförädling på gårdarna. Parlamentet understryker att vederbörlig omsorg måste iakttas när nya sorter godkänns. Parlamentet uppmana eftertryckligen kommissionen att uppmuntra ny teknik som har genomgått lämplig riskbedömning där så krävs och fullt ut respekterar försiktighetsprincipen, och att säkerställa tillgång till biologiskt material för små och medelstora företag i växtförädlingsbranschen, och parlamentet förväntar sig att kommissionen ger starkt stöd till innovation i detta avseende. Parlamentet invänder mot beslutet av Europeiska patentverkets (EPO) stora besvärskammare av den 25 mars 2015 i målen G2/12 och G2/13.

33.  Europaparlamentet påminner i samband med innovativa förädlingsmetoder för växtsorter och djurraser om det rättsliga skyddet för biotekniska uppfinningar(4), enligt vilket allmänna växtsorter och djurraser, samt väsentligen biologiska förfaringssätt för framställning av växter eller djur, inte är patenterbara. Parlamentet uppmanar uttryckligen kommissionen att undersöka ett klarläggande av tolkningen av och tillämpningsområdet för detta undantag eftersom den fria tillgången till och användningen av förädlingsmaterial, i livsmedelsförsörjningens intresse, även fortsättningsvis måste garanteras.

34.  Europaparlamentet betonar möjligheten att använda finansiella instrument för att bidra till förbättrade jordbruksinkomster. Parlamentet noterar att endast fem medlemsstater har utnyttjat de utvidgade möjligheter som det nya landsbygdsutvecklingsprogrammet erbjuder för att använda marknadskompatibla finansiella instrument för att hantera marknadsbrister. Kommissionen uppmanas att underlätta tillgången till krediter, eftersom bristande sådan tillgång ofta är ett hinder för innovation.

35.  Europaparlamentet välkomnar samförståndsavtalet mellan kommissionen och EIB och lovordar kommissionens vilja att stödja jordbruksprojekt och unga jordbrukare genom nya finansieringsmöjligheter för de medlemsstater som inför sådana former av finansiellt stöd som garantifonder, löpande fonder och investeringskapital för att underlätta kredittillgången för jordbrukare och grupper av jordbrukare, såsom kooperativ, producentorganisationer och producentsammanslutningar och deras partner, i syfte att underlätta investeringar i moderniseringsåtgärder på gårdarna och samtidigt erbjuder finansieringsmöjligheter för att överbrygga hinder för kreditgivning, vilket påverkar kvinnor i oproportionerligt hög utsträckning, och finansieringsmöjligheter för unga jordbrukare att utvidga sin verksamhet, liksom för att säkerställa investeringar i offentligt finansierad forskning kombinerad med offentlig-privata partnerskap i syfte att testa och lansera innovativa produkter. Parlamentet upprepar att det vill se detta finansiella stöd flöda och avlägsna alla hinder för denna finansiering.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en grundlig kartläggning av de nya kunskaper som krävs för framtidens jordbruksdrift i EU, och att främja spridningen av dessa med alla tillgängliga medel.

37.  Europaparlamentet konstaterar att det finns stora möjligheter för bättre riskhantering och anser att dagens riskhanteringsverktyg och marknadsstyrningsverktyg är underutvecklade, en situation som skulle kunna leda till produktivitetsbortfall på kort sikt och innovationsbortfall på lång sikt. Parlamentet uppmanar kommissionen att utreda och rapportera om möjligheten att främja privata försäkringssystem som täcker allvarliga klimathändelser, djur- eller växtsjukdomar, angrepp av skadegörare och miljöolyckor, vilket anges i artikel 37 i förordning (EU) nr 1305/2013.

38.  Europaparlamentet välkomnar de möjligheter som skapas av det europeiska innovationspartnerskapet AGRI (EIP-AGRI) för tillämpad forskning inom jordbrukssektorn som gör det möjligt för grupper av jordbrukare att delta i innovationen. Parlamentet uttrycker oro över att EIP-AGRI genomförs på ett så fragmenterat sätt nationellt och uppmanar i detta avseende kommissionen att säkerställa enklast möjliga förfaranden för deltagande. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka samfinansieringsmekanismerna för EIP-AGRI och andra EU-strategier för att uppmuntra till effektivare forskning som är bättre kopplad till marknadens behov och behovet att utveckla hållbara agronomiska och agroekologiska metoder och som drivs av företagens behov och socioekonomiska behov, och att skapa gränsöverskridande forskningsfokusgrupper och bättre möjligheter för företag att delta. Parlamentet uppmanar kommissionen att medverka mer aktivt vad gäller tillhandahållande av en klart uttalad innovations- och forskningsagenda knuten till Horisont 2020-program.

39.  Europaparlamentet betonar vikten av konsumenternas medvetenhet och konsumentupplysning. Parlamentet betonar att mer öppenhet i leveranskedjorna och i produktionen kan hjälpa konsumenterna att göra mer medvetna val om vilka produkter de köper, och det kan i sin tur hjälpa jordbrukarna att få högre inkomster från sin produktion.

40.  Europaparlamentet anser att ekonomisk utveckling och miljöhållbarhet kompletterar varandra förutsatt att tillräckligt utrymme kvarstår för innovation och företagande och förutsatt att åtgärder vidtas för att förhindra och med retroaktiv verkan bekämpa omotiverade skillnader i medlemsstaternas genomförande, i syfte att säkerställa verkligt lika villkor i EU, bl.a. genom att undersöka nya och relevanta tekniker såsom satellitbilder. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att det råder verkligt lika villkor för jordbrukssektorn och samtidigt se till att relevant miljölagstiftning, såsom fågel- och livsmiljödirektiven, till fullo respekteras i de olika medlemsstaterna och att man sätter stopp för det olika, motstridiga och suboptimala genomförandet av dem.

41.  Europaparlamentet är oroat över att man i halvtidsutvärderingen av EU:s strategi för biologisk mångfald 2020 konstaterade att det inte har gjorts några betydande övergripande framsteg vad gäller jordbrukets bidrag till att bevara och förbättra den biologiska mångfalden.

42.  Europaparlamentet betonar att den gemensamma jordbrukspolitiken bör vara mer inriktad på jordbrukarnas behov och lokala förutsättningar, utan att frångå de politiska målen. Parlamentet betonar att det behövs ett enklare och flexiblare regelverk som är mer inriktat på nationella och lokala förutsättningar och bättre anpassat för att skapa synergieffekter med andra områden genom att stärka kunskapssamverkan, integrera resursanvändningen och bättre integrera dem i den cirkulära ekonomin i syfte att öka synligheten av befintliga system för specifik märkning i marknadsföringssyfte och uppmuntra till nya innovationer för att främja mångfalden bland de europeiska jordbruksprodukterna. Parlamentet betonar också att en konkurrenskraftig och hållbar gemensam jordbrukspolitik säkerställer bättre utnyttjande av innovativa metoder och långsiktig livskraft för den europeiska jordbrukssektorn genom samordning av statliga interventioner och främjande av innovationer inom offentlig och privat sektor som bidrar till ekonomisk utveckling i Europa, särskilt på landsbygden.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vartannat år framlägga en rapport om effekterna av finansiering och andra EU-åtgärder för innovationer inom jordbruket på kostnads- och avkastningsutvecklingen för jordbruksprodukter samt på de tillhörande finansiella och ekonomiska framtidsperspektiven för familjejordbruken i EU.

44.  Europaparlamentet anser att innovation är ett viktigt verktyg och en central övergripande politisk prioritering för att utveckla, genomföra och uppnå målen i 2014‑2020 års reform av den gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att tillhandahålla en mer långtgående övergripande strategi med mätbara resultat för att anpassa och inrikta forskningen och innovationen på politiska prioriteringar. Parlamentet betonar att den gemensamma jordbrukspolitiken bör tillhandahålla mer flexibilitet för användning av nyutvecklade tekniker och metoder utan att det sker en ökning av den administrativa bördan. Parlamentet anser att det bör vara en övergripande prioritering för det europeiska regelverket att säkerställa tillräckligt utrymme för pilotprogram och testning av innovativa tekniker med respekt för försiktighetsprincipen.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att också se till att reglerna och politiken är inriktade på ökad sund konkurrens också inom andra regleringsområden som ska skapa en bättre fungerande och integrerad inre marknad.

46.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 58.
(2) EUT C 193, 30.6.2012, s. 1.
(3) Antagna texter, P8_TA(2015)0473.
(4) Direktiv 98/44/EG om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy