Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 6 juli 2016 om utkastet till rådets beslut om ingående av ett protokoll till avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Azerbajdzjan, å andra sidan, om ett ramavtal mellan Europeiska unionen och Republiken Azerbajdzjan om de allmänna principerna för Republiken Azerbajdzjans deltagande i unionsprogram (05616/2014 – C8-0043/2014 – 2013/0420(NLE))

P8_TA(2016)0301 A8-0210/2016

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (05616/2014),

–  med beaktande av utkastet till protokoll till avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Azerbajdzjan, å andra sidan, om ett ramavtal mellan Europeiska unionen och Republiken Azerbajdzjan om de allmänna principerna för Republiken Azerbajdzjans deltagande i unionsprogram (05618/2014),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 212 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0043/2014),

–  med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och 99.2 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A8-0210/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Azerbajdzjan.

Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2016 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 2/2016 för budgetåret 2016: Införande av överskottet från budgetåret 2015 (09586/2016 – C8-0225/2016 – 2016/2051(BUD))

P8_TA(2016)0302 A8-0212/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(1), särskilt artikel 41,

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016, slutgiltigt antagen den 25 november 2015(2),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(3),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(4),

–  med beaktande av rådets beslut 2007/436/EG, Euratom av den 7 juni 2007 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel(5),

–  med beaktande av det förslag till ändringsbudget nr 2/2016 som kommissionen antog den 15 april 2016 (COM(2016)0227),

–  med beaktande av den ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 2/2016 som rådet antog den 17 juni 2016 och översände till Europaparlamentet samma dag (09586/2016 – C8-0225/2016),

–  med beaktande av artiklarna 88 och 91 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0212/2016), och av följande skäl:

A.  Syftet med förslaget till ändringsbudget nr 2/2016 är att till budgeten för 2016 föra över överskottet från budgetåret 2015, vilket uppgår till 1 349 miljoner EUR.

B.  Detta överskott består till största delen av ett positivt inkomstutfall på 980 miljoner EUR och ett underutnyttjande av anslag på 187 miljoner EUR samt växelkursskillnader på 182 miljoner EUR.

C.  På intäktssidan är de två viktigaste komponenterna ränta på försenade betalningar och böter (180 miljoner EUR) och ett positivt resultat för egna medel (1 071 miljoner EUR) från vilka ett negativt resultat för överskott, saldon och justeringar har räknats av (‑ 537 miljoner EUR).

D.  På utgiftssidan är underutnyttjandet för avsnitt III relativt lågt, med överföringar för 2015 på 78 miljoner EUR och för 2014 på 14 miljoner EUR, medan de uppgår till 94 miljoner EUR för de övriga institutionerna.

E.  Den höga genomförandegraden i avsnitt III understryker pressen på betalningsbemyndigandena som fortfarande utgjorde en avgörande utmaning under 2015 och som förväntas komma tillbaka under de sista åren av den nuvarande fleråriga budgetramen.

1.  Europaparlamentet noterar förslaget till ändringsbudget nr 2/2016 som kommissionen lagt fram, och som uteslutande syftar till att i budgeten föra in överskottet för 2015, dvs. ett belopp på 1 349 miljoner EUR, i enlighet med artikel 18 i budgetförordningen och rådets ståndpunkt om denna ändringsbudget.

2.  Europaparlamentet konstaterar att antagandet av förslaget till ändringsbudget nr 2/2016 kommer att minska BNI-bidragen från medlemsstaterna till unionens budget 2016 med 1 349 miljoner EUR. Parlamentet uppmanar än en gång med eftertryck medlemsstaterna att utnyttja ett sådant återflöde till att uppfylla sina utfästelser i samband med flyktingkrisen och att matcha unionens bidrag till de två särskilda förvaltningsfonderna. Det är oroande att medlemsstaterna 2016 bara har bidragit med 82 miljoner EUR till förvaltningsfonden för Afrika och med 69 miljoner EUR till Madad-fonden för krisen i Syrien, medan unionens bidrag uppgår till 1,8 miljarder EUR, respektive mer än 500 miljoner EUR.

3.  För att unionen ska kunna komma till rätta med sina finansieringsproblem, särskilt i samband med brist på medel för betalningar, insisterar Europaparlamentet på att unionsbudgeten borde få möjlighet att återanvända eventuella överskott som uppstår p.g.a. underutnyttjande av anslag eller från böter från företag som brutit mot unionens konkurrenslagstiftning, i stället för att man justerar BNI-bidragen. Parlamentet förväntar sig att denna fråga ska lösas inom ramen för revideringen av den fleråriga budgetramen.

4.  Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 2/2016.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara ändringsbudget nr 2/2016 slutgiltigt antagen och se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och revisionsrätten samt till de nationella parlamenten.

(1) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1. (2) EUT L 48, 24.2.2016. (3) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884. (4) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1. (5) EUT L 163, 23.6.2007, s. 17.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 6 juli 2016 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om åtgärder för att säkerställa en hög gemensam nivå av nät- och informationssäkerhet i hela unionen (05581/1/2016 – C8-0188/2016 – 2013/0027(COD))

P8_TA(2016)0303 A8-0211/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (05581/1/2016 – C8-0188/2016),

–  med beaktande av det motiverade yttrande från Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 22 maj 2013(1),

–  med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen(2) av ärendet, en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0048),

–  med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 76 i arbetsordningen,

–  med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0211/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med rådets ståndpunkt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna akten i enlighet med artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att, när det har kontrollerats att alla förfaranden vederbörligen avslutats, underteckna akten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EGT C 271, 19.9.2013, s. 133. (2) Antagna texter, 13.3.2014, P7_TA(2014)0244.

Europaparlamentets ändringar antagna den 6 juli 2016 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av en ram för energieffektivitetsmärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU (COM(2015)0341 – C8-0189/2015 – 2015/0149(COD))(1)

P8_TA(2016)0304 A8-0213/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till förordning Skäl 1 (1)  Europeiska unionen är fast besluten att bygga en energiunion med en framåtblickande klimatpolitik. Energieffektivitet är ett centralt inslag i EU:s ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och är mycket viktig för att begränsa energiefterfrågan. (1)  Europeiska unionen är fast besluten att bygga en energiunion med en framåtblickande energi- och klimatpolitik. Energieffektivitet är ett centralt inslag i EU:s ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och är mycket viktig för att begränsa energiefterfrågan och utsläppen av växthusgaser. Ändring 2 Förslag till förordning Skäl 2 (2)  Energieffektivitetsmärkning ger konsumenterna möjlighet att fatta välgrundade beslut i fråga om produkters energianvändning och främjar därmed innovation. (2)  Energieffektivitetsmärkning ger konsumenterna möjlighet att fatta välgrundade beslut i fråga om effektiva och hållbara energirelaterade produkter och bidrar därmed i hög grad till energisparande och lägre elräkningar samtidigt som det främjar innovation och produktion av energieffektivare produkter. Ändring 3 Förslag till förordning Skäl 4 (4)  Direktiv 2010/30/EU bör ersättas med en förordning som har samma tillämpningsområde, men som ändrar och förbättrar vissa av direktivets bestämmelser för att förtydliga och uppdatera innehållet. En förordning är det lämpliga rättsliga instrumentet, eftersom en förordning föreskriver tydliga och detaljerade regler som inte lämnar utrymme för varierande införlivande av medlemsstaterna och som därigenom säkerställer en högre grad av harmonisering i hela unionen. Ett harmoniserat regelverk på EU-nivå i stället för på medlemsstatsnivå medför lägre kostnader för tillverkarna och säkerställer lika villkor. En harmonisering i hela unionen säkerställer den fria rörligheten för varor på den inre marknaden. (4)  Direktiv 2010/30/EU bör ersättas med en förordning som har samma tillämpningsområde, men som ändrar och förbättrar vissa av direktivets bestämmelser för att förtydliga och uppdatera innehållet med beaktande av de snabba tekniska framstegen med produkters energieffektivitet under de senaste åren. En förordning är det lämpliga rättsliga instrumentet, eftersom en förordning föreskriver tydliga och detaljerade regler som inte lämnar utrymme för varierande införlivande av medlemsstaterna och som därigenom säkerställer en högre grad av harmonisering i hela unionen. Ett harmoniserat regelverk på EU-nivå i stället för på medlemsstatsnivå medför lägre kostnader för tillverkarna längsmed hela värdekedjan och säkerställer lika villkor. En harmonisering i hela unionen säkerställer den fria rörligheten för varor på den inre marknaden. Ändring 4 Förslag till förordning Skäl 4a (nytt) (4a)   Begagnade produkter bör undantas från denna förordning, vilket inkluderar alla de produkter som tagits i bruk tidigare, innan de görs tillgängliga på marknaden en andra eller ytterligare gång. Ändring 5 Förslag till förordning Skäl 4b (nytt) (4b)   Eftersom energianvändningen för transportmedel för personer eller varor direkt eller indirekt regleras genom annan unionslagstiftning och unionspolitik bör dessa fortsätta att vara undantagna från denna förordnings tillämpningsområde. Detta undantag inkluderar transportmedel vars motor förblir på samma plats under drift, såsom hissar, rulltrappor och transportband. Ändring 6 Förslag till förordning Skäl 7 (7)  En förbättring av energirelaterade produkters effektivitet genom väl underbyggda beslut från konsumenternas sida gagnar EU:s ekonomi överlag, stimulerar innovation och bidrar till att unionens energieffektivitetsmål för 2020 och 2030 uppnås. Konsumenterna kommer dessutom att kunna spara pengar. (7)  En förbättring av energirelaterade produkters effektivitet genom väl underbyggda beslut från konsumenternas sida och ökad samhällelig medvetenhet gagnar EU:s ekonomi överlag, och minskar både energiefterfrågan och energiräkningarna. Det bidrar också till energitrygghet, ger ett incitament till forskning, innovation och investeringar i energieffektivitet, och en konkurrensfördel till de industrier som utvecklar och framställer de mest energieffektiva produkterna. Det kommer även att bidra till att unionens energieffektivitetsmål för 2020 och 2030 uppnås, liksom också unionens miljö- och klimatmål. Ändring 7 Förslag till förordning Skäl 8 (8)   Europeiska rådet ställde i sina slutsatser av den 23 och 24 oktober 2014 upp ett vägledande mål på EU-nivå på minst 27 % för att förbättra energieffektiviteten under 2030 i förhållande till prognoserna för den framtida energianvändningen. Detta mål kommer att ses över senast 2020, med siktet inställt på ett mål på unionsnivå på 30 %. I slutsatserna fastställdes också ett bindande EU-mål om en intern minskning av växthusgasutsläppen med minst 40 % senast 2030 jämfört med år 1990, inklusive en minskning med 30 % av utsläppen i sektorer som inte omfattas av EU:s utsläppshandelssystem. utgår Ändring 8 Förslag till förordning Skäl 9 (9)  Om korrekt, relevant och jämförbar information ges om energirelaterade produkters specifika energianvändning blir det enklare för kunden att välja produkter som förbrukar mindre energi och andra väsentliga resurser när de används. En standardiserad obligatorisk etikett är ett effektivt sätt att förse potentiella kunder med jämförbar information om energirelaterade produkters energianvändning. Detta bör kompletteras med ett produktinformationsblad. Etiketten bör vara lätt igenkännlig, enkel och koncis. För detta ändamål bör etikettens nuvarande färgskala från mörkgrönt till rött behållas som underlag för den information som ges till kunderna om produkters energieffektivitet. Klassificeringen med bokstäver från A till G har visat sig vara mest effektiv för kunderna. Om produkter på grund av ekodesignkraven enligt direktiv 2009/125/EG inte längre kan omfattas av klasserna ”F” eller ”G” bör dessa klasser inte anges på etiketten. I undantagsfall bör detta även gälla klasserna ”D” och ”E”, även om denna situation sannolikt inte kommer att uppstå eftersom etiketten skulle genomgå en skalrevidering när merparten av produktmodellerna hamnar i de två översta klasserna. (9)  Om korrekt, relevant, verifierbar och jämförbar information ges om energirelaterade produkters specifika energianvändning blir det enklare för kunden att välja produkter som förbrukar mindre energi och andra väsentliga resurser när de används, för att en viss prestanda ska uppnås och livscykelkostnaderna således sjunka. En standardiserad obligatorisk etikett är ett effektivt sätt att förse potentiella kunder med jämförbar information om energirelaterade produkters energieffektivitet och absoluta energianvändning. Detta bör kompletteras med ett produktinformationsblad, även kallat informationsblad eller produktblad i de delegerade akter som antagits i enlighet med direktiv 2010/30/EU, som kan göras tillgängligt i elektronisk form. Etiketten bör vara koncis, baseras på en korrekt mät- och beräkningsmetod, samt vara lätt igenkännlig och begriplig. För detta ändamål bör den vedertagna färguppsättningen från mörkgrönt till rött behållas som underlag för den information som ges till kunderna om produkters energieffektivitet. Den kända klassificeringen med bokstäver från A till G har visat sig vara mest effektiv för kunderna. En enhetlig tillämpning av den inom olika produktgrupper bör öka transparensen och förståelsen bland kunderna. Om produkter på grund av ekodesignkraven enligt direktiv 2009/125/EG1a inte längre kan omfattas av klasserna ”F” eller ”G” bör dessa klasser trots detta anges på etiketten i mörkgrått, för att det ska finnas kvar en enhetlig skala från A till G för alla befintliga produktgrupper. I detta sammanhang bör färgskalan från mörkgrönt till rött på etiketten behållas för de återstående övre klasserna och bör gälla endast för nya produktenheter som släpps ut på marknaden. _______________ Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (EUT L 285, 31.10.2009, s. 10). Ändring 9 Förslag till förordning Skäl 10 (10)  Genom utvecklingen inom den digitala tekniken kan etiketter även tillhandahållas och visas elektroniskt, t.ex. på internet, men även på elektroniska bildskärmar i butiker. För att dra nytta av dessa framsteg bör denna förordning tillåta användning av elektroniska etiketter som ersätter eller kompletterar den fysiska energimärkningen. Om det inte är möjligt att visa energimärkningen, t.ex. vid vissa former av distansförsäljning, i annonser och tekniskt reklammaterial bör potentiella kunder informeras åtminstone om produktens energiklass. (10)  Genom utvecklingen inom den digitala tekniken kan etiketter även tillhandahållas och visas elektroniskt, t.ex. på internet, men även på elektroniska bildskärmar i butiker. För att dra nytta av dessa framsteg bör denna förordning tillåta användning av elektroniska etiketter som komplement till den tryckta energimärkningen. Detta påverkar inte leverantörens skyldighet att till varje enhet bifoga en tryckt etikett för återförsäljaren. Om det inte är möjligt att visa energimärkningen bör potentiella kunder informeras åtminstone om både produktmodellens energiklass och energianvändning. I de delegerade akterna för specifika produktgrupper skulle man också kunna ha alternativa bestämmelser om hur energimärkningen ska visas om det är frågan om produkter med liten storlek och om stora mängder av identiska produkter förevisas samtidigt. Ändring 10 Förslag till förordning Skäl 11 (11)  Tillverkarna reagerar på energimärkningen genom att ta fram allt effektivare produkter. Denna tekniska utveckling leder till produkter som främst hamnar i de högsta klasserna av energimärkningen. Ytterligare produktdifferentiering kan vara nödvändig för att kunderna ska kunna göra en riktig jämförelse, vilket kräver att etiketterna genomgår en skalrevidering. Det kan vara lämpligt att en sådan skalrevidering görs ungefär vart tionde år, med hänsyn till behovet av att undvika alltför omfattande bördor för tillverkarna. Denna förordning bör därför fastställa närmare bestämmelser för en skalrevidering för att skapa högsta möjliga säkerhet angående rättsläget för leverantörer och återförsäljare. En etikett med reviderad skala bör ha tomma toppklasser för att uppmuntra tekniska framsteg och göra det möjligt att ta fram och sprida allt effektivare produkter. När en etikett genomgår en skalrevidering bör alla energietiketter bytas ut på kort tid för att undvika osäkerhet bland kunderna. (11)  Tillverkarna reagerar på energimärkningen genom att ta fram allt effektivare produkter och släppa ut dem på marknaden. Jämsides med detta slutar de tillverka mindre effektiva produkter, eftersom unionslagstiftningen om ekodesign stimulerar dem till detta. Denna tekniska utveckling leder till produktmodeller som främst hamnar i de högsta klasserna av energimärkningen. Ytterligare produktdifferentiering kan vara nödvändig för att kunderna ska kunna göra en riktig jämförelse, vilket kräver att etiketterna genomgår en skalrevidering. Det kan vara önskvärt att en sådan skalrevidering görs ungefär vart tionde år, med hänsyn till behovet av att undvika alltför omfattande bördor för tillverkarna och återförsäljarna, särskilt med hänsyn till småföretagen. Med ett sådant upplägg bör man undvika onödig eller ineffektiv skalrevidering som skulle bli till skada för både tillverkare och konsumenter. Denna förordning bör därför fastställa närmare bestämmelser för en skalrevidering, för att skapa högsta möjliga säkerhet angående rättsläget för leverantörer och återförsäljare. Innan en skalrevidering görs bör kommissionen genomföra en noggrann förberedande utredning. Beroende på produktgruppen, och baserat på en grundlig bedömning av dess potential, bör en etikett med reviderad skala ha fritt utrymme i övre ändan av skalan för att uppmuntra tekniska framsteg och göra det möjligt att ta fram och sprida allt effektivare produktmodeller. När en etikett genomgår en skalrevidering bör alla energietiketter bytas ut på kort och genomförbar tid för att undvika osäkerhet bland kunderna, och etiketterna med reviderad skala bör utformas så, att de lätt går att skilja från de gamla etiketterna, varvid det samtidigt bör genomföras lämpliga konsumentupplysningskampanjer som klart antyder att en ny version har införts så att klassificeringen av apparater förbättrats. Ändring 11 Förslag till förordning Skäl 11a (nytt) (11a)   Den nuvarande utvecklingen av de etiketter som införts genom delegerade akter som antagits i enlighet med direktiv 2010/30/EU påkallar en inledande skalrevidering av befintliga etiketter, för att vi säkert ska få en enhetlig skala från A till G och etiketterna anpassas till kraven i denna förordning. Ändring 12 Förslag till förordning Skäl 14 (14)  För att kunder ska ha fortsatt förtroende för energimärkningen bör användning av andra etiketter som liknar energimärkningen inte tillåtas för energirelaterade produkter. Andra etiketter, märken, symboler eller påskrifter som kan vilseleda kunder eller göra dem osäkra vad gäller energianvändningen bör inte heller vara tillåtna. (14)  För att kunder ska ha fortsatt förtroende för energimärkningen bör användning av andra etiketter som liknar energimärkningen inte tillåtas för energirelaterade produkter. Andra eventuella etiketter, märken, symboler eller påskrifter som inte skiljer sig tydligt från energieffektivitetsmärkningen och som skulle kunna vilseleda kunder eller göra dem osäkra vad gäller energianvändningen eller andra egenskaper som omfattas av den relevanta delegerade akten bör inte heller vara tillåtna. Ändring 13 Förslag till förordning Skäl 15 (15)  För att skapa ett tydligt rättsläge är det nödvändigt att klargöra att de regler om marknadskontroll i unionen och om kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/200821 ska tillämpas på energirelaterade produkter. Med beaktande av principen om fri rörlighet för varor är det av avgörande betydelse att medlemsstaternas marknadskontrollmyndigheter samarbetar effektivt med varandra. Sådant samarbete om energimärkning bör stärkas genom stöd från kommissionen. (15)  För att skapa ett tydligt rättsläge är det nödvändigt att klargöra att de regler om marknadskontroll i unionen och om kontroll av produkter som förs in på unionsmarknaden som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/200821 ska tillämpas på energirelaterade produkter. Med beaktande av principen om fri rörlighet för varor är det av avgörande betydelse att medlemsstaternas marknadskontrollmyndigheter samarbetar effektivt med varandra genom fortlöpande informationsutbyte, i synnerhet om resultaten av bedömningar av produkters överensstämmelse och konsekvenserna av dessa bedömningar. Vidare bör medlemsstaternas tullmyndigheter delta i informationsutbytet om energirelaterade produkter som från tredjeländer importerats till unionen. Grupper för administrativt samarbete (Adco) om ekodesign och energimärkning bör stärkas och förbättras av kommissionen, som en ram för marknadskontrollmyndigheternas samarbete. __________________ __________________ 21 EUT L 218, 13.8.2008, s. 30. 21 EUT L 218, 13.8.2008, s. 30. Ändring 14 Förslag till förordning Skäl 15a (nytt) (15a)   För att marknadskontroll och rättvis konkurrens ska fungera mer effektivt på unionens marknad och de knappa resurserna användas så effektivt som möjligt bör de nationella marknadskontrollmyndigheterna också övervaka efterlevnaden med hjälp av fysisk produkttestning och informations- och kommunikationssystemet för marknadskontroll (ICSMS) för att utbyta information om planerad och slutförd produkttestning, för att tillgängliggöra testprotokoll och för att dela med sig av sina testresultat, så att dubbel testning kan undvikas och vägen beredas för regionala kompetenscentrum för fysisk testning. Resultat bör delges även när inga regelbrott framgått vid testning. Ändring 15 Förslag till förordning Skäl 16 (16)  För att underlätta kontrollen av efterlevnad och för att lämna uppdaterade uppgifter om marknaden för regleringsprocessen vid revideringar av produktspecifika etiketter och informationsblad bör leverantörer lämna uppgifterna om sina produkters överensstämmelse elektroniskt i en databas som upprättas av kommissionen. Uppgifterna bör göras allmänt tillgängliga för att ge information till kunder och erbjuda alternativ för återförsäljare att få etiketterna. Marknadskontrollmyndigheterna bör ha tillgång till uppgifterna i databasen. (16)  Utan att det påverkar medlemsstaternas marknadskontrollskyldigheter och för att inrätta ett användbart redskap för konsumenterna, samt för att underlätta kontrollen av efterlevnad och för att lämna uppdaterade uppgifter om marknaden för regleringsprocessen vid revideringar av produktspecifika etiketter och informationsblad bör leverantörer lämna de efterfrågade uppgifterna om produkters i lag föreskrivna överensstämmelse elektroniskt i en databas som upprättas och underhålls av kommissionen. Den del av uppgifterna som riktar sig till konsumenterna bör göras allmänt tillgänglig på produktdatabasens offentliga gränssnitt. Dessa uppgifter bör tillgängliggöras som öppna data för att de som utvecklar applikationer och andra jämförelseverktyg ska kunna använda dem. Med hjälp av en dynamisk quick response-kod (QR) eller andra användarorienterade verktyg som anges på den tryckta etiketten bör okomplicerad, direkt åtkomst till produktdatabasens offentliga gränssnitt underlättas. Leverantörerna bör via produktdatabasens efterlevnadsgränssnitt tillgängliggöra ytterligare information för både marknadskontrollmyndigheter och kommissionen. Rigorösa regler för uppgiftsskydd bör gälla för databasen. Om den tekniska informationen är känslig bör marknadskontrollmyndigheterna fortfarande kunna få tillgång till den, vid behov i enlighet med leverantörernas skyldighet att samarbeta. Ändring 16 Förslag till förordning Skäl 16a (nytt) (16a)   Kommissionen bör upprätta och underhålla en onlineportal som ger marknadskontrollmyndigheter tillgång till detaljerad produktinformation på leverantörers servrar. Ändring 17 Förslag till förordning Skäl 19 (19)  Energianvändning och annan information om de produkter som omfattas av produktspecifika krav enligt denna förordning bör mätas med tillförlitliga, exakta och reproducerbara metoder som tar hänsyn till allmänt vedertagen bästa praxis för mät- och beräkningsmetoder. För att den inre marknaden ska kunna fungera är det viktigt att det finns standarder som harmoniserats på unionsnivå. Om det inte finns offentliggjorda standarder vid tidpunkten för tillämpningen av produktspecifika krav bör kommissionen i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra tillfälliga mät- och beräkningsmetoder för dessa produktspecifika krav. Så snart en hänvisning till en sådan standard har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning bör efterlevnaden av denna ge presumtion om överensstämmelse med mätmetoderna för de produktspecifika krav som antagits på grundval av denna förordning. (19)  Absolut energianvändning och annan information om miljö och prestanda när det gäller de produkter som omfattas av produktspecifika krav enligt denna förordning bör mätas i enlighet med harmoniserade standarder och metoder, samt med hjälp av tillförlitliga, exakta och reproducerbara metoder som tar hänsyn till allmänt vedertagen bästa praxis för mät- och beräkningsmetoder. De metoder och den testmiljö som används, både av leverantörer och marknadskontrollmyndigheter, bör påminna så mycket som möjligt om de faktiska omständigheter under vilka en genomsnittskonsument använder en given produkt, och vara gedigna, för att avsiktligt och oavsiktligt kringgående ska undvikas. Energieffektivitetsklassen bör inte uteslutande bygga på den energieffektivaste inställningen eller ett ekoläge, om det är osannolikt att detta återspeglar genomsnittskonsumentens beteende. Toleransvärden eller alternativa provparametrar bör upprättas på ett sådant sätt att de inte leder till betydande variationer i effektivitetsvinster som kan ändra en produkts energieffektivitetsklass. Tillåtna avvikelser mellan testade och angivna resultat bör begränsas till statistiska marginaler för osäkerhet vid mätning. Om det inte finns offentliggjorda standarder vid tidpunkten för tillämpningen av produktspecifika krav bör kommissionen i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra tillfälliga mät- och beräkningsmetoder för dessa produktspecifika krav. Så snart en hänvisning till en sådan standard har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning bör efterlevnaden av denna ge presumtion om överensstämmelse med mätmetoderna för de produktspecifika krav som antagits på grundval av denna förordning. Ändring 18 Förslag till förordning Skäl 20 (20)  Kommissionen bör tillhandahålla en arbetsplan för revideringen av etiketter till vissa produkter, bland annat med en vägledande förteckning över fler energirelaterade produkter för vilka en energimärkning kan införas. En teknisk, miljömässig och ekonomisk analys av de berörda produktgrupperna bör ligga till grund för genomförandet av arbetsplanen. Denna analys bör även ta upp kompletterande information samt möjligheterna och kostnaderna för att informera konsumenterna om en energirelaterad produkts prestanda, såsom produktens absoluta energianvändning, hållbarhet eller miljöprestanda, i överensstämmelse med målet att främja ett kretsloppssamhälle. Denna kompletterande information bör göra etiketten mer lättolkad och verkningsfull för konsumenterna och bör inte påverka dem på något negativt sätt. (20)  Baserat på denna förordnings tillämpningsområde bör kommissionen tillhandahålla en långsiktig arbetsplan för revideringen av etiketter till vissa produkter, bland annat med en vägledande förteckning över fler energirelaterade produkter för vilka en energimärkning kan införas, och regelbundet uppdatera denna plan. Kommissionen bör årligen underrätta Europaparlamentet och rådet om hur det går med arbetsplanen. Ändring 19 Förslag till förordning Skäl 20a (nytt) (20a)   En teknisk, miljömässig och ekonomisk analys av de berörda produktgrupperna bör ligga till grund för genomförandet av arbetsplanen. Denna analys bör även behandla kompletterande information samt möjligheterna och kostnaderna för att korrekt informera konsumenterna om en energirelaterad produkts prestanda, såsom livscykelkostnader, möjligheter att reparera produkten, konnektivitet, innehåll av återvunnet material, slitstyrka och miljöprestanda eller kombinerade energieffektivitets- och prestandaindex, i överensstämmelse med målet att främja ett kretsloppssamhälle. Denna kompletterande information bör göra etiketten mer lättolkad och verkningsfull för konsumenterna och bör inte påverka dem på något negativt sätt. Ändring 20 Förslag till förordning Artikel 1 – punkterna 1 och 2 1.  I denna förordning fastställs en ram för angivande, genom märkning och standardiserad produktinformation, av energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser när de används samt kompletterande uppgifter om energirelaterade produkter för att ge kunder möjlighet att välja effektivare produkter. 1.  I denna förordning fastställs en ram som gäller för energirelaterade produkter, så att de får en etikett med uppgifter om energieffektivitet, absolut användning av energi och andra egenskaper med anknytning till miljö och prestanda, Förordningen ger kunder möjlighet att välja effektivare produkter för att minska sin energianvändning. 2.  Denna förordning ska inte tillämpas på 2.  Denna förordning ska inte tillämpas på (a)  begagnade produkter, (a)  begagnade produkter, (b)  transportmedel för personer eller varor, med undantag för de som drivs med en stationär motor. (b)  transportmedel för personer eller varor. Ändring 21 Förslag till förordning Artikel 2 – led 6 (6)  tillverkare: fysisk eller juridisk person som tillverkar en energirelaterad produkt eller som låter konstruera eller tillverka en sådan produkt och saluför den energirelaterade produkten, i eget namn eller under eget varumärke, (6)  (Berör inte den svenska versionen.) Ändring 22 Förslag till förordning Artikel 2 – led 9 (9)  återförsäljare: detaljist eller annan person som säljer, hyr ut, erbjuder för avbetalning eller ställer ut produkter som är avsedda för kunder, (9)  återförsäljare: detaljist eller annan fysisk eller juridisk person som säljer, hyr ut, erbjuder för avbetalning eller ställer ut produkter som är avsedda för kunder, Ändring 23 Förslag till förordning Artikel 2 – led 10a (nytt) (10a)   energieffektivitet: förhållandet mellan å ena sidan resulterande prestanda, tjänster, varor eller energi och å andra sidan insatsen av energi, Ändring 24 Förslag till förordning Artikel 2 – led 11 (11)  energirelaterad produkt: vara eller system som påverkar energianvändningen när den används och som släpps ut på marknaden och tas i bruk i unionen, inklusive delar som ska ingå i energirelaterade produkter som släpps ut på marknaden och tas i bruk, (11)  energirelaterad produkt (nedan kallad produkt): vara eller system som påverkar energianvändningen när den används och som släpps ut på marknaden och tas i bruk i unionen, inklusive delar avsedda att ingå i energirelaterade produkter som släpps ut på marknaden och tas i bruk som enskilda delar för kunder och vilkas energi- och miljöprestanda kan bedömas separat, Ändring 25 Förslag till förordning Artikel 2 – led 13 (13)  etikett: grafisk framställning inklusive en klassificering med bokstäver från A till G i sju olika färger från mörkgrön till röd för att visa energianvändning, (13)  etikett: tryckt eller elektronisk grafisk framställning inklusive en sluten skala med bokstäver endast från A till G, där varje klass motsvarar betydande energibesparingar, i sju olika färger från mörkgrön till röd för att upplysa konsumenter om energieffektivitet och energianvändning, Ändring 26 Förslag till förordning Artikel 2 – led 13a (nytt) (13a)   produktgrupp: en grupp av energirelaterade produkter som har samma grundläggande funktion, Ändring 27 Förslag till förordning Artikel 2 – led 17 (17)  produktinformationsblad: standardiserad uppställning av information om en produkt, (17)  produktinformationsblad: standardiserad uppställning av information om en produkt i tryckt eller elektronisk form, Ändring 28 Förslag till förordning Artikel 2 – led 18 (18)  skalrevidering: återkommande förfarande för en uppstramning av de krav som ställs för att en viss produkt ska uppnå energieffektivitetsklassen på en etikett, vilket för befintliga etiketter kan innebära att vissa energiklasser utgår, (18)  skalrevidering: förfarande för en uppstramning av de krav som ställs för att en viss produktgrupp ska uppnå energieffektivitetsklassen på en etikett, Ändring 29 Förslag till förordning Artikel 2 – led 19 (19)  etikett med reviderad skala: etikett för en viss produkt som har genomgått skalrevidering, (19)  etikett med reviderad skala: etikett för en viss produktgrupp som har genomgått skalrevidering och klart kan skiljas från de etiketter som användes före skalrevideringen, Ändring 97 Förslag till förordning Artikel 2 – punkt 1 – led 19a (nytt) (19a)   smart apparat: en apparat som med hjälp av avancerad informations- och kommunikationsteknik och en standardiserad referensontologi kan aktiveras och fås att reagera på extern stimulans såsom prisinformation, direkta kontrollsignaler som skickats trådlöst eller via apar, och/eller lokala mätningar, och som automatiskt kan ändra sitt energikonsumtionsmönster för effektivare användning. Ändring 30 Förslag till förordning Artikel 2 – led 20 (20)  kompletterande information: information om en energirelaterad produkts funktionella prestanda och miljöprestanda, såsom produktens absoluta energianvändning eller hållbarhet, som bygger på uppgifter som är mätbara för marknadskontrollmyndigheterna, är entydig och inte har några betydande negativa effekter på etikettens begriplighet och verkan för kunderna. (20)  kompletterande information: all information som specificeras av den relevanta delegerade akten och handlar om en energirelaterad produkts funktionella prestanda, miljöprestanda och resurseffektivitetsprestanda samt bygger på uppgifter som är mätbara och verifierbara för marknadskontrollmyndigheterna, är lättfattlig och inte har några betydande negativa effekter på etikettens verkan för kunderna. Ändring 31 Förslag till förordning Artikel 2 – led 20a (nytt) (20a)   produktdatabas: en samling data om de energirelaterade produkter som omfattas av denna förordning och de delegerade akter som antagits i enlighet med den, varvid databasen ordnats systematiskt och består, dels av ett offentligt gränssnitt som lagts upp i form av en konsumentorienterad webbplats, där informationen finns individuellt tillgänglig via elektroniska medel, dels av ett efterlevnadsgränssnitt, som lagts upp i form av en elektronisk plattform som stöder nationella marknadskontrollmyndigheters arbete, med klart angivna krav när det gäller åtkomst och säkerhet, Ändring 32 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 1 1.  Leverantörer ska uppfylla följande krav: 1.  Leverantörer ska (a)  De ska se till att produkter som släpps ut på marknaden kostnadsfritt förses med korrekta etiketter och produktinformationsblad i enlighet med denna förordning och relevanta delegerade akter. (a)  se till att produkter som släpps ut på marknaden kostnadsfritt förses med korrekta tryckta etiketter, med produktinformationsblad för varje individuell enhet, (b)  De ska tillhandahålla etiketter utan dröjsmål och kostnadsfritt på begäran från återförsäljare. (b)  kostnadsfritt tillhandahålla etiketter och produktinformationsblad, inom fem arbetsdagar, på begäran från återförsäljare, (ba)   tillhandahålla både de vid den tidpunkten aktuella etiketterna och etiketterna med reviderad skala, samt produktinformationsbladen, till återförsäljarna för en period av tre månader före den dag som anges i den relevanta delegerade akten, (c)  De ska se till att de etiketter och produktinformationsblad som de tillhandahåller är korrekta och upprätta teknisk dokumentation i den utsträckning som behövs för att kunna bedöma om dessa är korrekta. (c)  se till att etiketter och produktinformationsblad är korrekta och upprätta teknisk dokumentation i den utsträckning som behövs för att kunna bedöma om dessa är korrekta, (d)  De ska, innan de släpper ut en produktmodell på marknaden, registrera de uppgifter som anges i bilaga I i den databas som upprättats i enlighet med artikel 8. (d)  registrera de uppgifter som anges i bilaga I i det offentliga gränssnittet och efterlevnadsgränssnittet av den databas som upprättats i enlighet med artikel 8, i)   vilket för alla nya modeller ska göras innan en enhet av den modellen släpps ut på marknaden, och ii)   vilket för alla modeller som släppts ut på marknaden efter den 1 januari 2014 och fortfarande levereras, ska göras senast 18 månader efter att databasen blivit fullt driftsklar, i enlighet med artikel 16, (da)   i enlighet med artikel 8 i databasen lagra produktinformationsblad och all teknisk dokumentation för en period på minst 10 år efter att den sista produktenheten släpps ut på marknaden, (db)   tillhandahålla etiketter för produktgrupper där produkten består av flera underenheter eller komponenter och där energieffektiviteten är beroende av kombinationen av dessa komponenter. Ändring 33 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 1a (ny) 1a.   Leverantörer får inte: (a)   släppa ut produkter på marknaden som, med hjälp av antingen hårdvara eller programvara som byggts in i produkten, utformats så, att en modells prestanda automatiskt ändras i provningsförhållanden i syfte att nå en mer gynnsam nivå, (b)   när en gång en produkt tagits i bruk, införa sådana förändringar med hjälp av uppdaterad programvara som blir till skada för parametrarna i den ursprungliga energieffektivitetsmärkningen, i den form den fastställts i den relevanta delegerade akten. Ändring 34 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 2 2.  Återförsäljare ska uppfylla följande krav: 2.  Återförsäljare ska (a)  på ett synligt sätt anbringa den etikett som tillhandahålls av leverantören eller på annat sätt för en produkt som omfattas av en delegerad akt. (a)  när produkten är till salu, också vid försäljning på internet, på ett synligt och väl framträdande sätt anbringa etiketten, såsom det fastställs i den relevanta delegerade akten, (aa)   inom tre veckor från och med den dag som anges i den relevanta delegerade akten, både på försäljningsställen och på internet, ersätta befintliga etiketter med etiketter med reviderad skala, (b)  De ska, om de inte har någon etikett eller etikett med reviderad skala (b)  om de inte har någon etikett eller etikett med reviderad skala, be att få etiketten av leverantören, i)   be att få etiketten eller en etikett med reviderad skala av leverantören, ii)   skriva ut etiketten från den produktdatabas som upprättats i enlighet med artikel 8, om denna funktion är tillgänglig för produkten, eller iii)   skriva ut etiketten eller en etikett med reviderad skala från leverantörens webbplats, om denna funktion är tillgänglig för produkten. (c)  De ska tillhandahålla produktinformationsbladet till kunderna. (c)  på begäran tillhandahålla produktinformationsbladet till kunderna, också i tryckt form. Ändring 35 och 86 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 3 3.  Leverantörer och återförsäljare ska uppfylla följande krav: 3.  Leverantörer och återförsäljare ska (a)  De ska ange produktens energieffektivitetsklass i visuella annonser och allt tekniskt reklammaterial som rör en viss modell av produkter i enlighet med den relevanta delegerade akten. (a)  ange produktens energieffektivitetsklass i alla visuella annonser och allt tekniskt reklammaterial som rör en viss modell av produkter i enlighet med den relevanta delegerade akten, (b)  De ska samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna och omedelbart vidta åtgärder för att åtgärda fall av bristande efterlevnad av kraven i denna förordning och dess delegerade akter som omfattas av deras ansvarsområde, på eget initiativ eller på begäran av marknadskontrollmyndigheterna. (b)  samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna och omedelbart vidta åtgärder för att åtgärda fall av bristande efterlevnad, i enlighet med artikel 5, (c)  De får inte, för produkter som omfattas av denna förordning, tillhandahålla eller anbringa andra etiketter, märken, symboler eller påskrifter som inte uppfyller kraven i denna förordning eller de relevanta delegerade akterna, om detta kan leda till missförstånd eller förväxling hos kunderna beträffande användningen av energi eller andra resurser under användning. (c)  för produkter som omfattas av denna förordning, avstå från att tillhandahålla eller anbringa eventuellt missvisande, förvirrande eller efterhärmande etiketter, märken, symboler eller påskrifter beträffande användningen av energi eller andra resurser under användning, (d)  De får inte, för produkter som inte omfattas av denna förordning, tillhandahålla eller anbringa etiketter som efterliknar etiketten enligt definitionen i denna förordning. (d)  för produkter som inte omfattas av denna förordning, avstå från att tillhandahålla eller anbringa etiketter som efterliknar etiketten enligt definitionen i denna förordning. Ändring 36 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 3a (ny) 3a.   Samtliga allmänna skyldigheter som fastställs i punkterna 1–3 ska i lika måtto gälla för befintliga etiketter, nya etiketter eller etiketter med reviderad skala. Ändring 37 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 1 1.  Medlemsstaterna får inte förbjuda, begränsa eller förhindra utsläppandet på marknaden eller ibruktagandet, inom sina territorier, av energirelaterade produkter som är förenliga med denna förordning och dess relevanta delegerade akter. 1.  Medlemsstaterna får inte förhindra utsläppandet på marknaden eller ibruktagandet, inom sina territorier, av produkter som är förenliga med denna förordning. Ändring 38 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 2 2.  Medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att leverantörer och återförsäljare uppfyller skyldigheterna och kraven i denna förordning och de relevanta delegerade akterna. 2.  Medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att leverantörer och återförsäljare uppfyller skyldigheterna och kraven i denna förordning. Ändring 39 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 3 3.  Om medlemsstaterna tillhandahåller ett incitament för en produkt som omfattas av denna förordning och specificeras i en delegerad akt ska de sträva efter den högsta energieffektivitetsklass som anges i den tillämpliga delegerade akten. 3.  Om medlemsstaterna tillhandahåller ett incitament för en energirelaterad produkt som omfattas av denna förordning och specificeras i en delegerad akt ska de med incitamentet sträva efter de två högsta klasser som är i bruk bland dem som anges i den tillämpliga delegerade akten. Ändring 40 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 4 4.  Medlemsstaterna ska i samband med införandet av etiketter, inklusive etiketter med reviderad skala och produktinformationsblad, se till att upplysnings- och reklamkampanjer genomförs som syftar till att främja energieffektivitet och en mer ansvarsfull energianvändning av kunder, om lämpligt i samarbete med återförsäljare. 4.  Medlemsstaterna ska, i samband med införandet och skalrevideringen av etiketter, se till att upplysnings- och reklamkampanjer om energimärkning genomförs. Kommissionen ska samordna dessa kampanjer, stödja ett nära samarbete med leverantörer och återförsäljare, samt utbyte av bästa praxis. Ändring 41 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 5 5.  Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om påföljder och tillsynsmekanismer som ska tillämpas vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och dess delegerade akter samt vidta alla åtgärder som krävs för att se till att de tillämpas. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast den dag då denna förordning börjar tillämpas och utan dröjsmål anmäla alla senare ändringar som påverkar bestämmelserna. 5.  Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om påföljder och tillsynsmekanismer som ska tillämpas vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning samt vidta alla åtgärder som krävs för att se till att de tillämpas. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande och stå i proportion till den ekonomiska nyttan med att bestämmelserna inte efterlevs. Medlemsstaterna ska anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast den dag då denna förordning börjar tillämpas och utan dröjsmål anmäla alla senare ändringar som påverkar bestämmelserna. Ändring 42 Förslag till förordning Artikel 5 – punkt 2 2.  Kommissionen ska stödja samarbete och utbyte av information om marknadskontroll av energimärkning av produkter mellan de nationella myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för marknadskontroll eller yttre gränskontroll och mellan dessa myndigheter och kommissionen. 2.  Kommissionen ska uppmuntra och samordna samarbete och utbyte av information om marknadskontroll av energimärkning av produkter som omfattas av denna förordning mellan de nationella myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för marknadskontroll eller för kontroll av produkter som kommer in på unionens marknad och mellan dessa myndigheter och kommissionen, genom att stärka grupperna för administrativt samarbete (Adco) för ekodesign och energimärkning. Sådana informationsutbyten ska också hållas när testresultat visar att tillverkaren följer den relevanta lagstiftningen. Ändring 43 Förslag till förordning Artikel 5 – punkt 2a (ny) 2a.   Senast den 1 januari 2018 ska medlemsstaterna upprätta och genomföra en marknadskontrollplan för övervakning av hur kraven i denna förordning verkställs. Medlemsstaterna ska se över sina marknadskontrollplaner minst vart tredje år. Senast den 1 januari 2020 och därefter en gång om året ska medlemsstaterna utarbeta en rapport om marknadskontrollen, med en bedömning av händelseutvecklingen i fråga om efterlevnaden av denna förordning och direktiv 2009/125/EG. Medlemsstaterna ska göra det obligatoriskt för alla nationella marknadskontrollmyndigheter att använda informations- och kommunikationssystemet för marknadskontroll (ICSMS). Ändring 44 Förslag till förordning Artikel 5 – punkt 2b (ny) 2b.   Nationella marknadskontrollmyndigheter ska utföra fysisk produkttestning av minst en produktgrupp årligen, i enlighet med de delegerade akter som antagits i enlighet med denna förordning. Marknadskontrollmyndigheterna ska underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om sina planerade och utförda fysiska testningar, genom produktdatabasens efterlevnadsgränssnitt som inrättats i enlighet med artikel 8. De ska använda sig av tillförlitliga, exakta och reproducerbara mätförfaranden i enlighet med artikel 9, som avser att simulera faktiska användningsförhållanden och som utesluter avsiktlig eller oavsiktlig manipulation eller ändring av testresultaten. Ändring 45 Förslag till förordning Artikel 5 – punkt 2c (ny) 2c.   Marknadskontrollmyndigheterna ska ha rätt att av leverantören återkräva kostnaderna för ett fysiskt produkttest, om det brutits mot denna förordning. Kommissionen får göra en oberoende kontroll av efterlevnaden, antingen direkt eller genom en tredje part. Ändring 46 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 1 1.  Om en medlemsstats marknadskontrollmyndigheter har tillräckliga skäl att anta att en energirelaterad produkt som omfattas av en delegerad akt enligt denna förordning utgör en risk för aspekter av skydd i allmänhetens intresse som omfattas av denna förordning, ska de göra en utvärdering av den energirelaterade produkten som omfattar alla de krav som fastställs i denna förordning och dess relevanta delegerade akter. Leverantören ska i nödvändig omfattning samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna i det syftet. 1.  Om en medlemsstats marknadskontrollmyndigheter har tillräckliga skäl att anta att en produkt som omfattas av en delegerad akt enligt denna förordning utgör en risk för aspekter av skydd i allmänhetens intresse som omfattas av denna förordning, ska de omedelbart underrätta kommissionen och göra en utvärdering av produktmodellen som omfattar alla de krav som fastställs i denna förordning och relevanta delegerade akter, och även bedöma om det är tillrådligt att utvärderingen utvidgas till andra produktmodeller. Leverantören ska i nödvändig omfattning samarbeta med marknadskontrollmyndigheterna. Ändring 47 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 2 2.  Om marknadskontrollmyndigheterna vid utvärderingen konstaterar att den energirelaterade produkten inte uppfyller kraven i denna förordning och dess relevanta delegerade akter ska de utan dröjsmål ålägga leverantören att vidta alla lämpliga korrigerande åtgärder för att den energirelaterade produkten ska uppfylla dessa krav, dra tillbaka produkten från marknaden eller återkalla den inom en rimlig tid som de fastställer i förhållande till typen av risk. Artikel 21 i förordning (EG) nr 765/2008 ska tillämpas på de åtgärder som avses i detta stycke. 2.  Om marknadskontrollmyndigheterna vid utvärderingen konstaterar att produktmodellen inte uppfyller kraven i denna förordning ska de ålägga leverantören att vidta alla lämpliga korrigerande åtgärder för att produktmodellen utan dröjsmål ska uppfylla dessa krav, och får föreskriva att produktmodellen ska dras tillbaka från marknaden eller att de enheter som tagits i bruk ska återkallas inom en rimlig tid i förhållande till typen av risk, samt utsträcka åtgärderna till likvärdiga modeller som finns att tillgå på marknaden. Artikel 21 i förordning (EG) nr 765/2008 ska tillämpas på de åtgärder som avses i detta stycke. Ändring 48 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 3 3.  Om marknadskontrollmyndigheterna anser att den bristande överensstämmelsen inte bara gäller det nationella territoriet, ska de informera kommissionen och övriga medlemsstater om utvärderingsresultaten och om de åtgärder som de har ålagt leverantören att vidta. 3.  Marknadskontrollmyndigheterna ska, via ICMS, informera kommissionen och andra medlemsstater om alla utvärderingsresultat och om eventuella åtgärder som de har ålagt leverantören att vidta, i enlighet med punkt 2. Ändring 49 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 4 4.  Leverantören ska se till att alla lämpliga korrigerande åtgärder vidtas i fråga om alla energirelaterade produkter som denne har tillhandahållit på unionsmarknaden. 4.  Leverantören ska se till att eventuella begränsande åtgärder som föreskrivits i enlighet med punkt 2 vidtas i fråga om alla produktmodeller som denne har tillhandahållit på unionsmarknaden. Ändring 50 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 5 5.  Om leverantören inte vidtar lämpliga korrigerande åtgärder inom den period som avses i punkt 2, ska marknadskontrollmyndigheterna vidta alla lämpliga tillfälliga åtgärder för att förbjuda eller begränsa tillhandahållandet av den energirelaterade produkten på deras nationella marknad, dra tillbaka produkten från den marknaden eller återkalla den. Marknadskontrollmyndigheterna ska utan dröjsmål informera kommissionen och övriga medlemsstater om dessa åtgärder. 5.  Om leverantören inte genomför de korrigerande åtgärderna inom den period som avses i punkt 2, ska marknadskontrollmyndigheterna vidta alla lämpliga tillfälliga åtgärder för att förbjuda eller begränsa tillhandahållandet av produktmodellen på deras nationella marknad, eller för att dra tillbaka produktmodellen från den marknaden eller återkalla den. Marknadskontrollmyndigheterna ska omedelbart anmäla till kommissionen och övriga medlemsstater om dessa åtgärder och ladda upp informationen i produktdatabasens efterlevnadsgränssnitt, som inrättats i enlighet med artikel 8. Ändring 51 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 6 6.  Den information som avses i punkt 5 ska omfatta alla tillgängliga uppgifter, särskilt de uppgifter som krävs för att kunna identifiera den energirelaterade produkt som inte uppfyller kraven, dess ursprung, vilken typ av bristande överensstämmelse som görs gällande och den risk produkten utgör, vilken typ av nationell åtgärd som vidtagits och dess varaktighet samt leverantörens synpunkter. Marknadskontrollmyndigheterna ska särskilt ange om den bristande överensstämmelsen beror på att den energirelaterade produkten inte uppfyller krav som rör aspekter av skydd i allmänhetens intresse som föreskrivs i denna förordning eller brister i de harmoniserade standarder som avses i artikel 9, vilka ger presumtion om överensstämmelse. 6.  Den anmälan som avses i punkt 5 ska omfatta alla tillgängliga uppgifter, särskilt de uppgifter som krävs för att kunna identifiera den produktmodell som inte uppfyller kraven, dess ursprung, vilken typ av bristande överensstämmelse som görs gällande och den risk produktmodellen utgör, vilken typ av nationell åtgärd som vidtagits och dess varaktighet samt leverantörens eller återförsäljarens synpunkter. Marknadskontrollmyndigheterna ska särskilt ange om den bristande överensstämmelsen beror på att produktmodellen inte uppfyller krav som rör aspekter av skydd i allmänhetens intresse som föreskrivs i denna förordning eller brister i de harmoniserade standarder som avses i artikel 9, vilka ger presumtion om överensstämmelse. I detta fall ska kommissionen tillämpa det förfarande som föreskrivs i artikel 11 i förordning (EU) nr 1025/2012. Ändring 52 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 7 7.  Andra medlemsstater än den som inledde förfarandet ska utan dröjsmål informera kommissionen och övriga medlemsstater om vidtagna åtgärder och om eventuella kompletterande uppgifter som de har tillgång till med avseende på den berörda energirelaterade produktens bristande överensstämmelse med kraven samt eventuella invändningar mot den anmälda nationella åtgärden. 7.  Andra medlemsstater än den som inledde förfarandet ska utan dröjsmål informera kommissionen och de andra medlemsstaterna om vidtagna åtgärder och om eventuella kompletterande uppgifter som de har tillgång till med avseende på den berörda produktmodellens bristande överensstämmelse med kraven samt eventuella invändningar mot den anmälda nationella åtgärden. Ändring 53 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 8 8.  Om varken en medlemsstat eller kommissionen inom 60 dagar efter mottagandet av den information som avses i punkt 5 har rest invändningar mot en tillfällig åtgärd som vidtagits av en medlemsstat ska åtgärden anses vara berättigad. 8.  Om varken en medlemsstat eller kommissionen inom fyra veckor efter den anmälan som avses i punkt 5 har rest invändningar mot en tillfällig åtgärd som vidtagits av en medlemsstat ska åtgärden anses vara berättigad. Ändring 54 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 9 9.  Medlemsstaterna ska se till att lämpliga begränsande åtgärder utan dröjsmål vidtas mot den berörda energirelaterade produkten, till exempel tillbakadragande av produkten från deras marknad. 9.  Medlemsstaterna ska se till att parallella begränsande åtgärder, som står i proportion till deras specifika nationella situation, utan dröjsmål vidtas mot den berörda produktmodellen, och underrätta kommissionen om åtgärderna. Ändring 55 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 10 10.  Om det, när det förfarande som anges i punkterna 4 och 5 genomförts, görs invändningar mot en åtgärd som en medlemsstat har vidtagit eller om kommissionen anser att en nationell åtgärd strider mot unionslagstiftningen, ska kommissionen utan dröjsmål samråda med medlemsstaterna och leverantören samt utvärdera den nationella åtgärden. På grundval av resultaten av denna utvärdering ska kommissionen besluta om den nationella åtgärden är berättigad eller inte. 10.  Om det, när det förfarande som anges i punkterna 4 och 5 genomförts, görs invändningar mot en åtgärd som en medlemsstat har vidtagit eller om kommissionen anser att en sådan nationell åtgärd strider mot unionsrätten, ska kommissionen utan dröjsmål samråda med medlemsstaterna och leverantören samt utvärdera den nationella åtgärden, varvid, på grundval av resultaten av denna utvärdering, kommissionen ska besluta om den nationella åtgärden är berättigad eller inte och få föreslå en lämplig alternativ åtgärd. Ändring 56 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 11 11.  Kommissionen ska rikta beslutet till alla medlemsstater och omedelbart delge dem och leverantören sitt beslut. 11.  Kommissionen ska rikta beslutet till alla medlemsstater och omedelbart underrätta dem och den berörda leverantören om sitt beslut. Ändring 57 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 12 12.  Om den nationella åtgärden anses berättigad, ska alla medlemsstater vidta de åtgärder som krävs för att se till att den energirelaterade produkt som inte uppfyller kraven dras tillbaka från deras marknader och underrätta kommissionen om detta. Om den nationella åtgärden anses oberättigad ska den berörda medlemsstaten upphäva åtgärden. 12.  Om den nationella åtgärden anses vara berättigad, ska alla medlemsstater vidta de åtgärder som krävs för att se till att den produktmodell som inte uppfyller kraven dras tillbaka från deras nationella marknader och underrätta kommissionen om detta. Om den nationella åtgärden anses vara oberättigad ska den berörda medlemsstaten upphäva åtgärden. Ändring 58 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 13 13.  Om den nationella åtgärden anses berättigad och den energirelaterade produktens bristande överensstämmelse kan tillskrivas en brist i de harmoniserade standarder som avses punkt 6 ska kommissionen tillämpa det förfarande som föreskrivs i artikel 11 i förordning (EU) nr 1025/2012. 13.  Om en nationell åtgärd anses vara berättigad och produktmodellens bristande överensstämmelse kan tillskrivas en brist i de harmoniserade standarder som avses i artikel 6.6 ska kommissionen tillämpa det förfarande som föreskrivs i artikel 11 i förordning (EU) nr 1025/2012. Ändring 96 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 13a (ny) 13a.   Om det konstateras att produkten inte uppfyller de krav som fastställs i denna förordning och dess relevanta delegerade akter ska kunderna ha rätt att gratis returnera produkten till försäljaren och få hela det ursprungliga inköpspriset återbetalat av leverantören. Leverantörerna ska i samarbete med marknadskontrollmyndigheterna vidta alla rimliga åtgärder för att kontakta drabbade kunder i enlighet med gällande konsumentlagstiftning. Ändring 59 Förslag till förordning Artikel 7 – rubriken och punkt 1 Etiketter och skalrevidering Förfarande för införande och skalrevidering av etiketter 1.  Kommissionen får, genom delegerade akter som antagits i enlighet med artiklarna 12 och 13, införa etiketter eller göra en skalrevidering av befintliga etiketter. 1.  Kommissionen har befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13 för att komplettera denna förordning genom att införa etiketter eller göra en skalrevidering av etiketter. Etiketter som införs genom delegerade akter som antagits i enlighet med artikel 10 i direktiv 2010/30/EU före den 1 januari 2017 gäller som etiketter för tillämpningen av denna förordning. Ändring 60 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 2 2.  Om modeller i energiklasserna E, F eller G inte längre får släppas ut på marknaden på grund av en genomförandeåtgärd som antagits i enlighet med direktiv 2009/125/EG för en viss produktgrupp, får den eller de klasserna inte längre visas på etiketten. 2.  För att det ska finnas en enhetlig skala från A till G ska kommissionen, inom 5 år efter denna förordnings ikrafttträdande och med respekt för kraven i punkt 4, införa etiketter med reviderad skala för befintliga produktgrupper, enligt vad som avses i punkt 1. Produktgrupper som omfattas av kommissionens delegerade förordningar (EU) nr 811/2013 1a och 812/20131b ska ses över 6 år efter denna förordnings ikrafttträdande för att skalrevideras. För produktgrupper som omfattas av kommissionens delegerade förordningar (EU) nr 1059/20101c, 1060/20101d, 1061/20101e, 1062/20101f och 874/20121g, ska kommissionen, efter det att de förberedande utredningarna slutförts, införa etiketter med reviderad skala senast 21 månader efter denna förordnings ikrafttträdande. __________________ 1aKommissionens delegerade förordning (EU) nr 811/2013 av den 18 februari 2013 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU avseende energimärkning av pannor och värmepumpar för rumsuppvärmning, pannor och värmepumpar med inbyggd tappvarmvattenberedning, paket med pannor och värmepumpar för rumsuppvärmning, temperaturregulator och solvärmeutrustning samt paket med pannor eller värmepumpar med inbyggd tappvarmvattenberedning, temperaturregulator och solvärmeutrustning (EUT L 239, 6.9.2013, s. 1). 1bKommissionens delegerade förordning (EU) nr 812/2013 av den 18 februari 2013 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU vad gäller energimärkning av varmvattenberedare, ackumulatortankar och paket med varmvattenberedare och solvärmeutrustning (EUT L 239, 6.9.2013, s. 83). 1c Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1059/2010 av den 28 september 2010 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU vad gäller energimärkning av diskmaskiner för hushållsbruk (EUT L 314, 30.11.2010, s. 1). 1d Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1060/2010 av den 28 september 2010 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU vad gäller energimärkning av kylar och frysar för hushållsbruk (EUT L 314, 30.11.2010, s. 17). 1e Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1061/2010 av den 28 september 2010 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU vad gäller energimärkning av tvättmaskiner för hushållsbruk (EUT L 314, 30.11.2010, s. 47). 1f Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1062/2010 av den 28 september 2010 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU vad gäller energimärkning av tv-mottagare (EUT L 314, 30.11.2010, s. 64). 1g Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 874/2012 av den 12 juli 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU vad gäller energimärkning av elektriska lampor och armaturer (EUT L 258, 26.9.2012, s. 1). Ändring 61 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 3 3.  Kommissionen ska se till att det vid införandet eller skalrevideringen av en etikett fastställs sådana krav att inga produkter förväntas ingå i energiklasserna A eller B vid tidpunkten för införandet av etiketten och att den förväntade tidpunkten då en majoritet av modellerna kommer att ingå i dessa klasser infaller minst tio år senare. 3.  Kommissionen ska se till att varje eventuell skalrevidering av nya etiketter eller etiketter med reviderad skala enligt vad som avses i punkt 2 inleds efter uppfyllandet av följande villkor som visar att tekniken i den relevanta produktgruppen gått framåt på lämpligt sätt: (a)   25 % av de produkter som säljs på unionsmarknaden ingår i den högsta energieffektivitetsklassen A, eller (b)   50 % av de produkter som säljs på unionsmarknaden ingår i de högsta energieffektivitetsklasserna A och B. Ändring 62 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 3a (ny) 3a.   Kommissionen ska, genom att ta med produktgruppen i arbetsplanen enligt artikel 11, se till att (a)   den förberedande utredningen inför skalrevideringen slutförs senast 18 månader efter att de villkor som fastställs i punkt 3 uppfylls, (b)   skalrevideringen slutförs, genom att översyn görs och genom att den delegerade akten i enlighet med artikel 13 träder i kraft, senast tre år efter att de villkor som fastställs i punkt 3 uppfylls. Ändring 63 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 4 4.  Etiketter ska regelbundet genomgå en skalrevidering. 4.  Kommissionen ska fastställa kraven för nya etiketter eller etiketter med reviderad skala och syfta till att de ska kunna förväntas gälla i minst 10 år. Kommissionen ska därvid se till att det vid införandet eller skalrevideringen av en etikett fastställs sådana krav att inga produkter förväntas ingå i energiklassen A vid tidpunkten för införandet av etiketten. För produktgrupper där, enligt den förberedande utredning som avses i punkt 3a a, tekniken gått snabbt framåt, förväntas inga produkter ingå i energiklasserna A och B vid den tidpunkt då etiketten införs. Ändring 64 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 5 5.  När en etikett genomgår en skalrevidering 5.  När, i en given produktgrupp, inga modeller som hör till energiklasserna F eller G längre får släppas ut på marknaden på grund av en genomförandeåtgärd som antagits i enlighet med ekodesigndirektivet 2009/125/EG, ska den eller de klasserna anges på etiketten med grå färg, såsom det anges i den relevanta delegerade akten. Etiketternas standardfärgskala från mörkgrönt till rött ska behållas för de återstående övre klasserna. Kraven ska gälla endast för nya produktenheter som tillhandahålls på marknaden. (a)   ska leverantörerna tillhandahålla både de vid den tidpunkten aktuella etiketterna och etiketterna med reviderad skala till återförsäljarna under en period på sex månader före den dag som avses i led b, (b)   ska återförsäljarna byta ut de befintliga etiketterna på utställda produkter, även på internet, till etiketterna med reviderad skala inom en månad efter den dag som anges för detta i den relevanta delegerade akten. Återförsäljare får inte visa etiketterna med reviderad skala före den dagen. Återförsäljare ska få sälja energirelaterade produkter utan etikett eller etikett med reviderad skala endast om en etikett (med reviderad skala) aldrig har upprättats för en viss produkt och leverantören av denna produkt inte längre är aktiv på marknaden. Ändring 65 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 6 6.   Etiketter som införs genom delegerade akter som antagits enligt artikel 10 i direktiv 2010/30/EU före tillämpningsdagen för denna förordning gäller som etiketter för tillämpningen av denna förordning. Kommissionen ska göra en översyn av dessa etiketter inom fem år efter ikraftträdandet av denna förordning i syfte att genomföra en skalrevidering. utgår Ändring 66 Förslag till förordning Artikel 8 Produktdatabas Produktdatabas Kommissionen ska upprätta och underhålla en produktdatabas med den information som avses i bilaga I. Den information som förtecknas i punkt 1 i bilaga I ska göras allmänt tillgänglig. 1.   Kommissionen ska upprätta och underhålla en produktdatabas med två olika gränssnitt: ett offentligt gränssnitt och ett efterlevnadsgränssnitt. Det offentliga gränssnittet ska innehålla den information som fastställs i punkt 1 i bilaga I, varvid de funktionella kraven i punkt 3 i bilaga I ska respekteras. Efterlevnadsgränssnittet ska innehålla den information som fastställs i punkt 2 i bilaga I, varvid de funktionella kraven i punkt 4 i bilaga I ska respekteras. 2.   När information införs i produktdatabasen ska leverantörerna behålla åtkomsträtten till den och rätten att redigera den. Eventuella ändringar ska dateras och vara klart synliga för marknadskontrollmyndigheterna. Uppgifter i efterlevnadsgränssnittet får användas endast för ändamål som sammanhänger med verkställandet av denna förordning och de delegerade akter som antagits under tillämpningen av den, och det ska vara förbjudet att använda dem för icke-avsedda ändamål. Leverantörerna ska på sina servrar få lagra teknisk dokumentation enligt artikel 3.1 c, provningsrapporter eller liknande dokumentation om bedömning av överensstämmelse, såsom det fastställts i punkt 2 a i bilaga I, varvid dokumentationen ska motsvara de test som genomförts av leverantörerna själva och finnas tillgänglig endast för marknadskontrollmyndigheterna och kommissionen. Upprättandet av databasen ska följa kriterier som gör det möjligt att minimera den administrativa bördan för leverantörer och övriga databasanvändare, tillsammans med andra kriterier för användarvänlighet och kostnadseffektivitet. Produktdatabasen varken ersätter eller ändrar marknadskontrollmyndigheternas skyldigheter. 3.   Kommissionen ska, med stöd av marknadskontrollmyndigheterna och leverantörerna, ägna särskild uppmärksamhet åt övergångsskedet till dess att det offentliga gränssnittet och efterlevnadsgränssnittet fullständigt genomförts. 4.   Kommissionen har befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13 för att komplettera denna förordning genom att ange operativa uppgifter för upprättandet av produktdatabasen. Ändring 67 Förslag till förordning Artikel 9 – stycke 2 Om man vid bedömningen av en produkts överensstämmelse tillämpar sådana harmoniserade standarder ska produkten anses överensstämma med de relevanta kraven på mätning och beräkning i den delegerade akten. 2.   Om man vid bedömningen av en produkts överensstämmelse tillämpar sådana harmoniserade standarder ska produktmodellen anses överensstämma med de relevanta kraven på mätning och beräkning i den delegerade akten. 2a.   Då harmoniserade standarder används ska syftet vara att i så hög grad som möjligt simulera faktiska användningsförhållanden, samtidigt som man har kvar en standardiserad testmetod, utan att det blir till förfång för jämförbarheten i produktgruppen. 2b.   De mät- och beräkningsmetoder som ingår i de harmoniserade standarderna ska vara tillförlitliga, exakta och reproducerbara, och anpassade efter kraven i artikel 3.1a. Ändring 68 Förslag till förordning Artikel 10 – stycke 1 Kommissionen ska se till att den vid genomförandet av sina uppgifter enligt denna förordning för varje genomförandeåtgärd eftersträvar ett väl avvägt deltagande av företrädare för medlemsstaterna och alla produktgruppens relevanta intressenter, t.ex. industrin, inbegripet små och medelstora företag, hantverksföretag, fackföreningar, återförsäljare, detaljhandlare, importörer, miljöskyddsgrupper och konsumentorganisationer. Kommissionen ska för detta ändamål inrätta ett samrådsforum där dessa parter ska mötas. Detta samrådsforum kan kombineras med det samrådsforum som avses i artikel 18 i direktiv 2009/125/EG. 1.   Kommissionen ska se till att den vid genomförandet av sina uppgifter enligt denna förordning, när det gäller införande eller skalrevidering av etiketter i enlighet med artikel 7 och när det gäller upprättandet av databasen i enlighet med artikel 8, eftersträvar ett väl avvägt deltagande av företrädare (inklusive marknadskontrollmyndigheter) för medlemsstaterna och alla produktgruppens relevanta intressenter, t.ex. industrin, inbegripet små och medelstora företag, hantverksföretag, fackföreningar, återförsäljare, detaljhandlare, importörer, miljöskyddsgrupper och konsumentorganisationer, liksom också medverkan från Europaparlamentets sida. 2.   Kommissionen ska inrätta ett samrådsforum där de parter som anges i punkt 1 ska mötas för detta ändamål. Detta samrådsforum kan sammanfalla, helt eller delvis, med det samrådsforum som avses i artikel 18 i direktiv 2009/125/EG. Protokollen från samrådsforumets möten ska offentliggöras i det offentliga gränssnittet av den databas som upprättats i enlighet med artikel 8. Ändring 69 Förslag till förordning Artikel 10 – stycke 2 När detta är ändamålsenligt ska kommissionen före antagandet av delegerade akter testa specifika produktgruppers etiketters utformning och innehåll med konsumenter för att försäkra sig om att de till fullo förstår etiketterna. 3.   När detta är ändamålsenligt ska kommissionen före antagandet av delegerade akter som antas i enlighet med denna förordning testa specifika produktgruppers etiketters utformning och innehåll bland representativa grupper i unionen för att försäkra sig om att de till fullo förstår etiketterna. Ändring 70 Förslag till förordning Artikel 11 – stycke 1 Kommissionen ska, efter att ha hört det samrådsforum som avses i artikel 10, upprätta en arbetsplan som ska offentliggöras. Arbetsplanen ska innehålla en vägledande förteckning över produktgrupper som betraktas som prioriterade för antagande av delegerade akter. Arbetsplanen ska också innehålla planer för en revidering och skalrevidering av etiketter för produkter eller produktgrupper. Arbetsplanen får ändras regelbundet av kommissionen efter det att den har hört samrådsforumet. Denna arbetsplan kan kombineras med den arbetsplan som avses i artikel 16 i direktiv 2009/125/EG. 1.   Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 13 för att komplettera denna förordning, efter att ha hört det samrådsforum som avses i artikel 10, för att upprätta en långsiktig arbetsplan som ska offentliggöras, bland annat genom det offentliga gränssnittet av den databas som upprättats i enlighet med artikel 8. 2.   Kommissionen ska lägga upp arbetsplanen i avsnitt med prioriteringar för införandet av energieffektivitetsetiketter i nya produktgrupper och skalrevidering av etiketter för produktgrupper. Kommissionen ska se till att arbetsplanen får de resurser som behövs, och att den är inbördes sammanhängande. Denna arbetsplan kan kombineras med den arbetsplan för ekodesign som avses i artikel 16 i direktiv 2009/125/EG. Kommissionen ska regelbundet uppdatera arbetsplanen, efter att ha hört samrådsforumet. Europaparlamentet och rådet ska årligen underrättas om hur det går med arbetsplanen och eventuella ändringar i den ska formellt anmälas till dem. Ändring 71 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 1 1.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter som rör närmare krav på etiketter för särskilda grupper av energirelaterade produkter (nedan kallade särskilda produktgrupper) i enlighet med artikel 13. 1.  Kommissionen har befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13 för att komplettera denna förordning genom att fastställa närmare krav på etiketter för särskilda grupper av energirelaterade produkter (nedan kallade särskilda produktgrupper). Ändring 72 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 2 2.  I de delegerade akterna ska produktgrupper fastställas som uppfyller följande kriterier: 2.  I de delegerade akterna ska produktgrupper fastställas som uppfyller följande kriterier: (a)  Produktgruppen ska, enligt senast tillgängliga uppgifter och med beaktande av de kvantiteter som släpps ut på unionsmarknaden, ge betydande möjligheter att spara energi och i förekommande fall andra resurser. (a)  Produktgruppen ska, enligt sitt faktiska genomslag på unionsmarknaden, innebära att det finns betydande möjligheter att spara energi och i förekommande fall andra resurser. (b)  Produktgrupper med likvärdig funktion ska skilja sig åt avsevärt i fråga om relevanta prestandanivåer. (b)  Inom produktgruppen ska modeller med likvärdig funktion ha avsevärt olika energieffektivitetsnivå. (c)  Det får inte uppstå betydande negativa effekter på produktgruppens prisnivå och livscykelkostnader. (c)  Det förekommer, ur användarsynvinkel betraktat, inga betydande negativa effekter på produktgruppens prisnivå, livscykelkostnader och funktionalitet. Ändring 73 och 98 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 3 3.  I de delegerade akterna för specifika produktgrupper ska särskilt följande läggas fast: 3.  I de delegerade akterna för specifika produktgrupper ska för den berörda produktgruppen särskilt följande läggas fast: (a)  Definitionen av de specifika produktgrupper som faller under definitionen av ”energirelaterade produkter” i artikel 2.11 och som ska omfattas. (a)  Definitionen av vilka energirelaterade produkter som ska omfattas. (b)  Etikettens utformning och innehåll, inbegripet en skala från A till G som visar energianvändningen; etiketten för de olika produktgrupperna ska i största möjliga utsträckning vara enhetligt utformad och ska under alla omständigheter vara tydlig och läsbar. (b)  Etikettens utformning, dimensioner och innehåll, vilket under alla omständigheter ska vara tydligt och läsbart, varvid hänsyn ska tas till behoven hos kunder med nedsatt syn, och där följande information, som fastställts i enlighet med den relevanta delegerade akten, ska finnas med på en framträdande plats: i)   En skala från A till G som visar vilken energieffektivitetsklass den ifrågavarande produktmodellen tillhör; etiketten för de olika produktgrupperna ska i största möjliga utsträckning vara enhetligt utformad. ii)   Den absoluta energianvändningen, uttryckt i kWh per år eller per annan relevant tidsperiod. (c)  I förekommande fall användningen av andra resurser samt kompletterande information om energirelaterade produkter, varvid etiketten ska framhäva produktens energieffektivitet. (c)  I förekommande fall användningen av andra resurser samt kompletterande information om energirelaterade produkter, varvid etiketten ska framhäva produktens energieffektivitet. (ca)   I förekommande fall en hänvisning på etiketten så att kunderna kan identifiera produkter med uppkopplingsfunktion (dvs. smarta apparater). (d)  De ställen där etiketten ska visas, till exempel fäst på produkten, tryckt på förpackningen, tillhandahållen i elektroniskt format eller visad online. (d)  De ställen där etiketten ska visas, till exempel fäst på produkten, om produkten inte tar skada av detta, tryckt på förpackningen, tillhandahållen i elektroniskt format eller visad online. (e)  I förekommande fall elektroniska medel för märkning av produkter. (e)  I förekommande fall elektroniska medel för märkning av produkter. (f)  Det sätt på vilket etiketten och teknisk information ska tillhandahållas vid distansförsäljning. (f)  Det sätt på vilket etiketten och teknisk information ska tillhandahållas vid distansförsäljning. (g)  Innehållet och i förekommande fall formatet och andra närmare uppgifter rörande den tekniska dokumentationen och produktinformationsbladet. (g)  Det obligatoriska innehållet och i förekommande fall formatet och andra närmare uppgifter rörande produktinformationsbladet och den tekniska dokumentationen. (h)  Angivande av att bara de kontrolltoleranser som fastställs i den eller de delegerade akterna gäller vid kontrollen av överensstämmelse med kraven. (h)  Angivande av att bara de kontrolltoleranser som fastställs i den eller de delegerade akterna gäller vid kontrollen av överensstämmelse med kraven. i)  Leverantörers och återförsäljares skyldigheter vad gäller produktdatabasen. i)  Leverantörers och återförsäljares skyldigheter vad gäller produktdatabasen. (j)  Precist angivande av den energiklass som ska ingå i annonser och tekniskt reklammaterial, inklusive krav på att denna ska föreligga i läslig och synlig form. (j)  I förekommande fall precist angivande av den energiklass som ska ingå i annonser och tekniskt reklammaterial, inklusive krav på att denna ska föreligga i läslig och synlig form. (k)  De förfaranden för bedömning av överensstämmelse och de mät- och beräkningsmetoder som ska användas för att fastställa de uppgifter som lämnas på etiketten och i produktinformationsbladet. (k)  De förfaranden för bedömning av överensstämmelse och de mät- och beräkningsmetoder som, enligt vad som fastställs i artikel 9, ska användas för att fastställa de uppgifter som lämnas på etiketten och i produktinformationsbladet, inklusive definitionen av energieffektivitetsindex eller motsvarande parameter och dess steg A–G, där energieffektivitetsklassen fastställs. (l)  Huruvida det för större apparater krävs en högre grad av energieffektivitet för att uppnå en viss energiklass. (l)  Huruvida det för större apparater krävs en högre grad av energieffektivitet för att uppnå en viss energiklass. (m)   Formatet på eventuella ytterligare hänvisningar på etiketten som gör det möjligt för kunderna att på elektronisk väg få mer detaljerad information om den produktprestanda som anges i informationsbladet. (m)   Formatet på eventuella ytterligare hänvisningar på etiketten som gör det möjligt för kunderna att på elektronisk väg få mer detaljerad information om den produktprestanda som anges i informationsbladet. (n)   Om och hur energiklasser som beskriver produktens energianvändning under användning bör visas på smarta mätare eller på produktens interaktiva skärm. (n)   Om och hur energiklasser som beskriver produktens energianvändning under användning bör visas på smarta mätare eller på produktens interaktiva skärm. (o)   Datum för utvärdering och eventuell revidering av den delegerade akten. (o)   Datum för utvärdering och eventuell revidering av den delegerade akten. Vad gäller etikettens innehåll enligt led b första stycket ska stegen A–G i klassificeringen motsvara betydande energi- och kostnadsbesparingar ur kundens perspektiv. Vad gäller formatet på hänvisningar enligt led m första stycket kan dessa hänvisningar lämnas i form av adressen till en webbplats, en quick response-kod (QR), en länk till etiketter på internet eller någon annan ändamålsenlig konsumentorienterad form. Vad gäller formatet på hänvisningar enligt led l första stycket kan dessa hänvisningar lämnas i form av adressen till en webbplats, en dynamisk quick response-kod (QR), en länk till etiketter på internet eller någon annan ändamålsenlig konsumentorienterad form, som går till det offentliga gränssnittet i den databas som upprättats i enlighet med artikel 8. Införandet av en etikett för en produkt som ska omfattas av en delegerad akt får inte ha några väsentliga negativa effekter på produktens sätt att fungera ur användarens synvinkel. Det produktinformationsblad som avses i första stycket led g ska ge direkta länkar till det offentliga gränssnittet i den databas som upprättats i enlighet med artikel 8 och tillgängliggöras för kunder på alla de av unionens officiella språk som förekommer på de nationella marknader där den ifrågavarande produktmodellen gjorts tillgänglig. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter som rör operativa uppgifter i samband med produktdatabasen, inklusive eventuella skyldigheter för leverantörer och återförsäljare i enlighet med artikel 13. Kommissionen har befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 13 för att komplettera denna förordning genom att fastställa operativa uppgifter i samband med produktdatabasen inklusive eventuella skyldigheter för leverantörer och återförsäljare. I fråga om den information som avses i första stycket led g ska, för att säkerställa lämpligt skydd av konfidentiell information och teknisk dokumentation, det i dessa delegerade akter specificeras vilken information som ska laddas upp i produktdatabasen och vilken information som ska finnas tillgänglig på begäran för de nationella myndigheterna och kommissionen. Ändring 74 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 3a (ny) 3a.   Kommissionen ska föra ett uppdaterat register över alla delegerade akter som kompletterar denna förordning, tillsammans med de delegerade akter som bidrar till utformningen av ekodesigndirektivet 2009/125/EG, där det också ska ingå fullständiga hänvisningar till alla harmoniserade standarder som uppfyller kraven på de relevanta mät- och beräkningsmetoderna enligt artikel 9, och göra det allmänt tillgängligt. Ändring 75 Förslag till förordning Artikel 13 – punkt 2 2.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 7 och 12 ska ges till kommissionen tills vidare från och med dagen för tillämpning av denna förordning. 2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 7, 8.4, 11.1 och 12 ska ges till kommissionen för en period på sex år från och med den 1 januari 2017. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av sex år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. Ändring 76 Förslag till förordning Artikel 13 – punkt 3 3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 7 och 12 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i förordningen upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. 3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 7, 8.4, 11.1 och 12 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. Ändring 77 Förslag till förordning Artikel 13 – punkt 3a (ny) 3a.   Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. Ändring 78 Förslag till förordning Artikel 13 – punkt 5 5.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 7 och 12 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period kan förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. 5.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 7, 8.4, 11.1 och 12 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. Ändring 79 Förslag till förordning Artikel 14 – stycke 1 Senast åtta år efter ikraftträdandet ska kommissionen bedöma tillämpningen av denna förordning och överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet. Rapporten ska bedöma hur effektivt denna förordning har gjort det möjligt för konsumenterna att välja effektivare produkter, med beaktande av dess inverkan på företag. Inom ... [sex år efter ikraftträdandet av denna förordning] ska kommissionen bedöma tillämpningen av denna förordning och överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet. Rapporten ska bedöma hur effektivt denna förordning och dess delegerade akter har gjort det möjligt för konsumenterna att välja mera energieffektiva produkter, med beaktande av sådana kriterier som dess inverkan på företag, energianvändning, växthusgasutsläpp, marknadskontrollverksamhet och kostnaderna för upprättande och uppehållande av databasen. Vid den bedömning som genomförs i enlighet med första stycket ska de genom artikel 5 införda årliga uppföljningsrapporterna om verkställande och marknadskontroll uttryckligen användas. Ändring 80 Förslag till förordning Artikel 16 – stycke 3 Artikel 3.1 d ska dock tillämpas från och med den 1 januari 2019. Artikel 3.1 d ska dock tillämpas så snart det offentliga gränssnittet av den databas som upprättats i enlighet med artikel 8 är fullt driftsklart, och i vilket fall som helst inte senare än den 1 januari 2018 Ändring 81 Förslag till förordning Bilaga I – rubriken och led 1 INFORMATION SOM SKA INGÅ I PRODUKTDATABASEN INFORMATION SOM SKA INGÅ I PRODUKTDATABASEN, SAMT FUNKTIONELLA KRAV 1.  ALLMÄNT TILLGÄNGLIG PRODUKTINFORMATION: 1.  Information som ska tas med i databasens offentligt tillgängliga gränssnitt: (a)  Tillverkarens eller leverantörens namn eller varumärke. (a)  Leverantörens namn eller varumärke, adress, kontaktuppgifter och övriga lagliga identifikationshandlingar. (aa)   Kontaktuppgifter till medlemsstaternas marknadskontrollmyndigheter. (b)  Modellbeteckning(ar), inklusive för alla likvärdiga modeller. (b)  Modellbeteckning(ar), inklusive för alla likvärdiga modeller. (c)  Etiketten i elektroniskt format. (c)  Etiketten i elektroniskt format. (d)  Klassen/klasserna och andra parametrar på etiketten. (d)  Energieffektivitetsklassen/-klasserna och andra parametrar på etiketten. (e)   Produktinformationsbladet i elektroniskt format. (e)   Produktinformationsbladets parametrar i elektroniskt format. (ea)   Medlemsstaternas upplysnings- och reklamkampanjer som avses i artikel 4.4. (eb)   Kommissionens arbetsplan som avses i artikel 11. (ec)   Protokoll från samrådsforumet. (ed)   Förteckning över gällande delegerade akter och harmoniserade standarder. Ändring 82 Förslag till förordning Bilaga I – led 2 2.  Information om efterlevnad, endast tillgänglig för medlemsstaternas marknadskontrollmyndigheter och kommissionen: 2.  Information som ska tas med i databasens efterlevnadsgränssnitt: (a)  Den tekniska dokumentation som anges i den tillämpliga delegerade akten. (a)  Provningsrapport eller liknande dokumentation av bedömning av överensstämmelse som gör det möjligt att bedöma om alla krav i den tillämpliga delegerade akten uppfylls, inklusive testmetoder och mätomgångar. (b)  Provningsrapport eller liknande tekniska bevis som gör det möjligt att bedöma om alla krav i den tillämpliga delegerade akten uppfylls. (b)  Tillfälliga åtgärder som antagits i samband med marknadskontroll med anknytning till denna förordning. (c)  Leverantörens namn och adress. (c)  Den tekniska dokumentation som avses i artikel 3.1 c. (ca)   Direkta kontaktuppgifter till medlemsstaternas marknadskontrollmyndigheter och kommissionens samordning. (cb)   Medlemsstaternas och kommissionens resultat av kontrollerna av efterlevnaden och, om tillämpligt, den korrigerande åtgärd och begränsande åtgärd som vidtagits av marknadskontrollmyndigheterna och som avses i artiklarna 5 och 6. (d)   Kontaktuppgifter till en företrädare för leverantören. Ändring 83 Förslag till förordning Bilaga I – led 2a (ny) 2a.   Funktionella krav på databasens offentliga gränssnitt (a)   Varje produktmodell ska organiseras som en särskild post. (b)   Konsumenterna ska lätt kunna få reda på vilken som är den bästa energiklassen för varje produktgrupp, så att de kan jämföra modellernas egenskaper och välja de produkter som är mest energieffektiva. (c)   Energimärkningen av varje produkt ska framgå såsom en enda överskådlig fil av vilken utskrifter kan tas, vilket också ska gälla för de språkliga versionerna av det fullständiga produktinformationsbladet, som ska omfatta unionens alla officiella språk. (d)   Informationen ska vara maskinläsbar, sorterbar och sökbar och respektera öppna standarder för att tredje part ska kunna använda den gratis. (e)   Överflödig registrering ska automatiskt undvikas. (f)   En helpdesk eller kontaktpunkt för kunder ska inrättas och uppehållas på internet och det ska finnas en tydlig hänvisning till den i gränssnittet. Ändring 84 Förslag till förordning Bilaga I – led 2b (ny) 2b.   Funktionella krav på databasens efterlevnadsgränssnitt (a)   Strikta säkerhetsåtgärder för skyddet av konfidentiell information ska tillförsäkras. (b)   Åtkomsträttigheter ska bygga på behovsenlig behörighet. (c)   En länk ska ges till informations- och kommunikationssystemet för marknadskontroll (ICSMS).

(1) Ärendet återförvisades till det ansvariga utskottet för ytterligare behandling enligt artikel 61.2 andra stycket i arbetsordningen (A8-0213/2016).

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 6 juli 2016 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om en europeisk gräns- och kustbevakning och om upphävande av förordning (EG) nr 2007/2004, förordning (EG) nr 863/2007 och rådets beslut 2005/267/EG (COM(2015)0671 – C8-0408/2015 – 2015/0310(COD))

P8_TA(2016)0305 A8-0200/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0671),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 77.2 b och d samt 79.2 c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0408/2015),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 25 maj 2016(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 30 juni 2016 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, budgetutskottet och fiskeriutskottet (A8-0200/2016),

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 6 juli 2016 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/… om en europeisk gräns- och kustbevakning och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 863/2007, rådets förordning (EG) nr 2007/2004, samt rådets beslut 2005/267/EG

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2016/1624.)

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 6 juli 2016 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1406/2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå (COM(2015)0667 – C8-0404/2015 – 2015/0313(COD))

P8_TA(2016)0306 A8-0215/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0667),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 100.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0404/2015),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 16 mars 2016(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8‑0215/2016), och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 6 juli 2016 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/… om ändring av förordning (EG) nr 1406/2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2016/1625.)

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 6 juli 2016 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 768/2005 om inrättande av Gemenskapens kontrollorgan för fiske (COM(2015)0669 – C8-0406/2015 – 2015/0308(COD))

P8_TA(2016)0307 A8-0068/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0669),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0406/2015),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 25 maj 2016(1),

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A8-0068/2016).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 6 juli 2016 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/… om ändring av rådets förordning (EG) nr 768/2005 om inrättande av Gemenskapens kontrollorgan för fiske

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2016/1626.)

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 6 juli 2016 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 vad gäller sekretariatet för övervakningskommittén för Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (COM(2016)0113 – C8-0109/2016 – 2016/0064(COD))

P8_TA(2016)0308 A8-0188/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0113),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och artikel 325 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0109/2016),

—  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av yttrandet från revisionsrätten av den 5 april 2016(1),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 8 juni 2016 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen.

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A8-0188/2016), och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet antar nedanstånde ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 6 juli 2016 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/… om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 vad gäller sekretariatet för övervakningskommittén för Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf)

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2016/2030.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Uttalande från kommissionen

Kommissionen stöder fullt ut den oberoende funktionen av sekretariatet för Olafs övervakningskommitté. Huvudsyftet med den föreslagna ändringen av Olafs förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 är att ge ytterligare garantier för sekretariatets oberoende. Detta mål kommer att vara vägledande vid genomförandet av den ändrade förordningen.

I enlighet med vad vice ordförande Kristalina Georgieva bekräftade för övervakningskommitténs ordförande i en skrivelse av den 20 maj 2016, avser kommissionen att knyta denna kommittés sekretariat till PMO från och med datumet för ikraftträdande av den ändrade förordningen. Detta är en rent administrativ åtgärd i syfte att förenkla vissa organisatoriska och budgetmässiga aspekter. Det kommer inte att påverka övervakningskommitténs oberoende funktion.

Sekretariatets administrativa anknytning till PMO kommer inte att påverka dess nuvarande personal- och budgetresurser, vilket också nämndes i skrivelsen. Sekretariatets chef kommer att ansvara för att förvalta och bedöma personalen. Bedömningen av sekretariatets chef kommer att ske på grundval av en rapport från övervakningskommittén.

Kommissionen kommer, efter att ha hört övervakningskommittén, att överväga att införa lämpliga interna bestämmelser om rörlighet genom att begränsa utstationeringens längd vid sekretariatet, samtidigt som man säkerställer kontinuitet för att garantera oberoendet och undvika risker för intressekonflikter eller för svängdörrsproblem med Olaf.

Ändringen av förordningen påverkar inte övervakningskommitténs tillgång till information i till exempel Olafs it-system, databaser och handlingar.

Personalen vid övervakningskommitténs sekretariat kommer även i fortsättningen att ha sina kontor i samma byggnader som Olaf, varmed övervakningskommitténs och Olafs oberoende skyddas samtidigt som kontakterna underlättar.

(1) EUT C 150, 27.4.2016, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2016 om förberedelse av revideringen av den fleråriga budgetramen 2014–2020 efter valet: parlamentets synpunkter inför kommissionens förslag (2015/2353(INI))

P8_TA(2016)0309 A8-0224/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 311, 312 och 323 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(1), särskilt artikel 2,

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) 2015/623 av den 21 april 2015 om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(2),

–  med beaktande av rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel(3),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 april 2014 om förhandlingar om den fleråriga budgetramen 2014–2020: lärdomar och fortsatt utveckling(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 december 2013 om Europaparlamentets förbindelser med de institutioner som företräder de nationella regeringarna(7),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 19 november 2013 om den fleråriga budgetramen 2014–2020(8) och om det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2013 om den politiska överenskommelsen om den fleråriga budgetramen 2014–2020(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2013 om den fleråriga budgetramen(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2012 i syfte att uppnå ett positivt resultat av förfarandet för godkännande av den fleråriga budgetramen för 2014–2020(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011 om investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt och hållbart Europa för alla(13),

–  med beaktande av den interinstitutionella förklaringen om jämställdhetsintegrering som bifogas den fleråriga budgetramen,

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 15 juni 2016 om halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling, utskottet för internationell handel, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för transport och turism, utskottet för regional utveckling, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, utskottet för kultur och utbildning, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för konstitutionella frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0224/2016), och av följande skäl:

A.  Den aktuella fleråriga budgetramen antogs för första gången enligt de nya bestämmelserna i Lissabonfördraget, enligt vilka rådet i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande enhälligt ska anta förordningen för den fleråriga budgetramen efter att ha erhållit Europaparlamentets godkännande.

B.  Den aktuella fleråriga budgetramen, som man enades om 2013, speglar EU:s prioriteringar vid tidpunkten för antagandet. EU kommer under de kommande åren att fortsätta att möta utmaningar som inte kunde förutses när man kom överens om den fleråriga budgetramen. EU:s finansiella prioriteringar har mångdubblats, medan den fleråriga budgetramen är oförändrad.

C.  För att säkerställa den demokratiska legitimiteten för den nya fleråriga budgetramen och för att ge den nya kommissionen och det nyvalda Europaparlamentet möjlighet att åter bekräfta och ompröva EU:s politiska och budgetmässiga prioriteringar genom att justera den fleråriga budgetramen begärde Europaparlamentet en klausul för revidering efter valet.

D.  Överenskommelsen om den fleråriga budgetramen 2014–2020 var resultatet av en lång och krävande förhandlingsprocess som ägde rum i ett mycket svårt socialt, ekonomiskt och finansiellt läge. Som en konsekvens minskades den fleråriga budgetramens allmänna nivå jämfört med föregående programplaneringsperiod.

E.  Då det är politiskt omöjligt att ändra de totalbelopp i den fleråriga budgetramen som beslutats av Europeiska rådet, har parlamentet med framgång förhandlat fram infogandet av en särskild artikel i förordningen om den fleråriga budgetramen som avser en obligatorisk och heltäckande översyn/revidering av den fleråriga budgetramen, inrättandet av nya och förbättrade flexibilitetsbestämmelser och införandet av en högnivågrupp för egna medel.

Rättsliga ramar och halvtidsöversynens/halvtidsrevideringens omfattning

1.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen enligt artikel 2 i förordningen om den fleråriga budgetramen ska lägga fram en obligatorisk översyn av hur budgetramen fungerar före utgången av 2016, med fullt beaktande av den ekonomiska situationen vid den tidpunkten och av de senaste makroekonomiska prognoserna, och att denna översyn i förekommande fall ska åtföljas av ett lagstiftningsförslag om revidering av förordningen om den fleråriga budgetramen.

2.  Europaparlamentet anser i detta avseende att en översyn syftar till att bedöma och utvärdera hur den fleråriga budgetramen fungerar mot bakgrund av dess genomförande, nya ekonomiska villkor och annan ny utveckling, och att den i befintligt skick skulle kunna bevara rättslig status quo, medan en revidering innebär att förordningen om den fleråriga budgetramen ändras, vilket även innefattar (utöver själva lagstiftningen) taken i budgetramen, med tillbörlig respekt för artikel 312 i EUF-fördraget och de begränsningar av omfattningen av revideringen av budgetramen som anges i sista meningen i artikel 2 i förordningen om den fleråriga budgetramen. Parlamentet påminner om att denna artikel anger att nationella anslag som redan har tilldelats inte ska minskas genom en revidering. Parlamentet understryker att inga andra begränsningar har angetts för revideringen av budgetramen, och att det därmed är möjligt att justera taken i budgetramen uppåt. Parlamentet betonar i detta sammanhang att artikel 323 i EUF-fördraget kräver att de finansiella medel som behövs för att unionen ska kunna fullgöra sina rättsliga förpliktelser gentemot tredje man säkerställs.

3.  Europaparlamentet påminner om att artikel 311 i EUF-fördraget anger att unionen ska se till att den har de medel som den behöver för att nå sina mål och genomföra sin politik. Parlamentet anser därför att det skulle vara en primärrättslig skyldighet att höja taken om översynen leder till slutsatsen att de aktuella taken är för låga.

4.  Europaparlamentet betonar att artikel 17 i förordningen om den fleråriga budgetramen ger möjlighet att revidera den fleråriga budgetramen vid oförutsedda omständigheter. Parlamentet framhåller omfattningen av de kriser som har drabbat unionen sedan den nuvarande budgetramen antogs 2013.

5.  Europaparlamentet betonar att syftet med den här resolutionen är att analysera de rent budgetmässiga aspekterna av den fleråriga budgetramens funktionssätt, och att betänkandet inte kommer att beröra de rättsliga grunderna för sektorsspecifik lagstiftning. Parlamentet noterar dock att man inom många av EU:s politikområden och program planerar egna översyner/revideringar, de flesta under 2017.

I.Översyn av den fleråriga budgetramen – bedömning av de första åren

6.  Europaparlamentet anser att man vid en översyn av den fleråriga budgetramen under 2016 bör granska ett antal allvarliga kriser och nya politiska initiativ, samt deras budgetkonsekvenser, som inte kunde förutses vid antagandet av den fleråriga budgetramen. Parlamentet noterar bland annat migrations- och flyktingkrisen, nödsituationer utanför EU, problem med inre säkerhet, jordbrukskrisen, finansieringen av Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), EU-budgetens betalningskris, den fortsatt höga arbetslöshetsnivån, särskilt bland ungdomar, samt fattigdom och social utestängning. Parlamentet framhåller vidare den nyligen antagna internationella överenskommelsen om klimatförändringar och den ökande pressen på utvecklingspolitiken. Parlamentet observerar att man, i syfte att finansiera extra trängande behov, för första gången behövde utnyttja budgetramens flexibilitetsmekanismer och särskilda instrument, eftersom taken i budgetramen visade sig vara för låga inom vissa rubriker. Parlamentet anser att den fleråriga budgetramen under de senaste två åren har närmat sig bristningsgränsen.

7.  Europaparlamentet betonar att EU-budgeten måste motsvara EU:s politiska och strategiska prioriteringar och säkerställa en balans mellan långsiktiga prioriteringar och nya utmaningar. I detta sammanhang betonar parlamentet den nyckelroll som EU‑budgeten måste spela för att uppnå den gemensamt överenskomna Europa 2020‑strategin, som står för den huvudsakliga inriktningen och de övergripande prioriteringarna. Parlamentet anser därför att översynen av den fleråriga budgetramen bör innehålla en kvalitativ analys av huruvida, och i vilken utsträckning, de mål som fastställs i denna strategi har uppnåtts. Parlamentet insisterar på att denna bedömning kopplas till en prognos för huruvida de finansiella resurser som är öronmärkta till stöd för denna strategi för de år som återstår i den aktuella fleråriga budgetramen kommer att räcka till för att den ska kunna genomföras med gott resultat.

A.Avgörande händelser och utmaningar

Migrations- och flyktingkrisen

8.  Europaparlamentet betonar att konflikterna i Syrien, Mellanöstern och flera områden i Afrika har fått oöverträffade humanitära och migrationsmässiga konsekvenser. Parlamentet påminner om att EU har påverkats direkt genom att mer än en miljon flyktingar har kommit till Europa bara under 2015 och ännu fler väntas komma under de närmaste åren. Parlamentet påminner också om att denna kris har medfört en stor ekonomisk insats från EU:s sida, vilket i stor utsträckning har påverkat EU:s budget, särskilt inom rubrikerna 3 (Säkerhet och medborgarskap) och 4 (Europa i världen).

9.  Europaparlamentet påminner om att de ytterligare åtgärder som antogs under 2015 enligt den europeiska migrationsagendan har haft en direkt inverkan på budgeten, vilket tydligt återspeglas av ändringsbudgetarna 5 och 7/2015. Parlamentet påminner vidare om att användningen av ytterligare 1 506 miljoner euro i EU:s budget 2016 för utnyttjande av flexibilitetsmekanismen godkändes för att ge ytterligare resurser till migrations- och flyktingrelaterade åtgärder inom rubrik 3 (Säkerhet och medborgarskap), såsom komplettering till Asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif) och Fonden för inre säkerhet, samt resurser till tre byråer med koppling till migrationen, nämligen Frontex, Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo) och Europol.

10.  Europaparlamentet noterar att tidigare nämnda budgetbeslut helt har förbrukat de små marginalerna inom denna rubrik, och att detta har lett till en faktisk revidering av taken för rubrik 3. Parlamentet uppmärksammar även de nya förslagen från kommissionen som förväntas påverka EU:s budget, särskilt förslaget till omarbetning av Dublin III‑förordningen, med en total budgetpåverkan på 1 829 miljoner euro för den resterande perioden av budgetramen, förslaget om inrättande av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, med en totalbudget på 1 212 miljoner euro för den resterande perioden av budgetramen, och den nya mekanismen för katastrofstöd, med en beräknad påverkan på EU:s budget på minst 700 miljoner euro under perioden 2016 till 2018. Parlamentet betonar att situationen är så allvarlig att de extra anslagen som avsattes för Asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif) i november 2015 fick minskas i mars 2016 för att finansiera andra ännu mer akuta behov, som behovet av humanitär hjälp inom EU, som begärts av den tidigare nämnda mekanismen för katastrofstöd.

11.  Europaparlamentet anser att lösningen på den europeiska migrations- och flyktingkrisen kräver en europeisk strategi som baseras på solidaritet och en rättvis fördelning av bördan. Parlamentet understryker i detta sammanhang att EU:s budget bör stödja medlemsstaterna för att lätta på kostnadsbörda i samband med flyktingmottagandet, eftersom detta kommer att lätta på budgettrycket i de medlemsstater som står inför ett särskilt stort inflöde av flyktingar. Parlamentet betonar att detta angreppssätt kommer att skapa synergieffekter, och dessutom är effektivt och kostnadseffektivt för alla medlemsstater.

12.  Europaparlamentet betonar att betydande, men ändå otillräckliga, budgetmedel har använts för att hantera de ursprungliga orsakerna till flykting- och migrationskrisen genom ett förstärkande av särskilda EU-program under rubrik 4. Parlamentet påminner om de åtgärder som vidtagits, såsom omfördelningarna av medel till migrations- och flyktingrelaterade åtgärder med 170 miljoner euro under 2015, beviljandet 2016 av ytterligare 130 miljoner euro inom rubrik 4 för migrations- och flyktingrelaterade åtgärder samt omfördelningen av 430 miljoner euro inom instrumentet för stöd inför anslutningen, finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och det europeiska grannskapsinstrumentet. Parlamentet påminner även om att kommissionen, för att hantera migrations- och flyktingkrisens yttre dimension, har presenterat flera olika förslag som påverkar EU:s budget, som exempelvis inrättandet av EU:s förvaltningsfonder (Madad-fonden och förvaltningsfonden för nödåtgärder i Afrika, med en uppskattad budgetpåverkan på 570 miljoner euro respektive 405 miljoner euro) samt faciliteten för flyktingar i Turkiet där 1 miljard euro ska avsättas från EU:s budget, eventuell ytterligare finansiering ej medräknad. Parlamentet betonar att ytterligare belastning på unionsbudgeten kommer att uppstå på grund av andra planerade åtgärder som meddelats av kommissionen, som ”London pledge”, eller på grund av händelser som toppmötet mellan EU och Turkiet den 18 mars 2016. Parlamentet betonar att ytterligare kommande budgetmedel bör göra det möjligt att också integrera de mest sårbara migranterna, särskilt kvinnor, barn och hbti-personer. Parlamentet oroas dock av att EU på grund av problemens omfattning kommer att behöva vidta ytterligare åtgärder.

13.  Europaparlamentet drar slutsatsen att omfattningen av migrant- och flyktingkrisen och de finansiella konsekvenserna av de åtgärder som initierats av kommissionen för att hantera denna fråga inte kunde ha förutsetts vid antagandet av den fleråriga budgetramen 2014–2020. Parlamentet betonar att EU på grund av bristande resurser har fått skapa tillfälliga ”satellitinstrument” som samfinansieras av medlemsstaterna, EU:s budget och Europeiska utvecklingsfonden, nämligen EU:s förvaltningsfonder (Madad-fonden och EU:s förvaltningsfond för Afrika) och faciliteten för flyktingar i Turkiet. Parlamentet påminner om att avsaknaden av en övergripande budgetstrategi för att hantera migrant- och flyktingkrisen gjorde att parlamentet förbigicks när beslut fattades om EU:s budgetmedel. Parlamentet understryker att mångfaldigandet av sådana instrument skapar problem med ansvarsutkrävande och demokratisk kontroll i EU, vilket måste åtgärdas. Parlamentet beklagar dessutom att medlemsstaterna inte på långa vägar har bidragit i förväntad utsträckning till förvaltningsfonderna, vilket hindrar att fonderna kan fungera på ett framgångsrikt sätt. Parlamentet uppmanar än en gång medlemsstaterna att omedelbart uppfylla sina utfästelser och ta sitt ansvar.

Låg investeringsnivå

14.  Europaparlamentet påminner om att investeringsnivåerna i EU har varit låga och otillräckliga sedan den globala ekonomiska och finansiella krisen bröt ut. Parlamentet noterar särskilt att den totala investeringen under 2014 var 15 % lägre än 2007, vilket motsvarar en investeringsminskning på 430 miljarder euro. Parlamentet anser att den låga investeringsnivån bromsar den ekonomiska återhämtningen och har en direkt inverkan på tillväxt, arbetstillfällen och konkurrenskraft.

15.  Europaparlamentet betonar att den nya kommissionen i svar på detta akuta problem 2014 föreslog en investeringsplan för Europa och inrättandet av Efsi, med målet att uppbåda 315 miljarder euro i nya investeringar i realekonomin. Parlamentet upprepar sitt fasta åtagande gentemot Efsi, som förväntas ge en stark och riktad skjuts åt ekonomiska sektorer som bidrar till tillväxt och sysselsättning. Ett antal projekt har redan godkänts och håller på att genomföras. Parlamentet noterar att unionens garanti till Efsi består av en garantifond på 8 miljarder euro som ingår i EU:s budget.

16.  Europaparlamentet påminner om att man för att säkra den extra finansieringen minskade anslagen för två viktiga EU-program, Horisont 2020 och Fonden för ett sammanlänkat Europa, med 2,2 miljarder respektive 2,8 miljarder euro, medan resterande 3 miljarder euro täcks av icke-fördelade marginaler från den fleråriga budgetramen. Parlamentet betonar sin utfästelse under Efsi-förhandlingarna att så långt det går begränsa de negativa följderna för dessa två program, för vilka finansieringsramarna fastställdes så sent som 2013, och som redan under förhandlingarna om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 drabbades av stora nedskärningar jämfört med kommissionens förslag.

17.  Europaparlamentet beklagar att den andel av EU-budgeten som ägnas åt forskning och innovation ofta har varit den första som påverkats av eventuella budgetnedskärningar. Parlamentet konstaterar att forsknings- och innovationsprogram skapar EU-mervärde, och understryker den nyckelroll som dessa program har i att stödja konkurrenskraften och således för att säkra framtida tillväxt och långsiktigt välstånd i unionen.

18.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang att en tidigareläggning av tilldelningen av resurser, i enlighet med artikel 15 i förordningen om den fleråriga budgetramen, genomfördes 2014–2015 för Horisont 2020 (200 miljoner euro till Europeiska forskningsrådet och Marie Curie-insatser) och Cosme (50 miljoner euro) för att delvis kompensera för de minskade anslagen mellan 2013 och 2014. Parlamentet noterar att denna tidigareläggning inte ändrar programmens totala finansieringsramar, vilket leder till minskade anslag för programmen under den fleråriga budgetramens senare del. Parlamentet betonar dock att det tidigarelagda stödet för Horisont 2020 och Cosme utnyttjades helt och hållet, vilket bevisar programmens goda resultat och kapacitet att utnyttja ytterligare medel.

19.  Europaparlamentet noterar med stor oro att resultatnivån för Horisont 2020 har sjunkit till 13 % från dess föregångares (FP7) 20–22 % under föregående programplaneringsperiod. Parlamentet beklagar att detta leder till att färre högkvalitativa projekt inom forskning och innovation får EU-medel, men noterar samtidigt att avslagen för många högkvalitativa ansökningar med koppling till fonden för ett sammanlänkat Europa beror på otillräckliga budgetanslag.

Ungdomsarbetslöshet

20.  Europaparlamentet betonar att ungdomsarbetslösheten fortfarande är mycket hög, och att den utgör ett av de mest akuta och allvarliga problemen inom EU för närvarande. Parlamentet understryker att 4,4 miljoner unga människor under 25 år var arbetslösa i unionen i februari 2016, och att detta i flera medlemsstater motsvarar över 40 %, och över 60 % i vissa regioner inom EU. Parlamentet understryker att sysselsättningsgraden i EU är betydligt lägre än Europa 2020-målet. Parlamentet framhåller att alltför många unga människor därför riskerar social utestängning, och att mer specifika åtgärder bör vidtas för att omfatta unga som varken arbetar eller studerar. Mängden av högutbildade och välskolade människor har stor betydelse för Europas konkurrenskraft, innovationskapacitet och produktivitet, och parlamentet understryker i detta sammanhang att man måste investera i utbildning, vidareutbildning, ungdom och kultur. Dessutom är EU:s ungdomsstrategi 2010–2018 viktig.

21.  Europaparlamentet betonar att EU:s budget ger ett viktigt bidrag till arbetet med att minska arbetslösheten, särskilt genom Europeiska socialfonden och ungdomssysselsättningsinitiativet. Parlamentet påpekar att kommissionen har uppgett att utnämningen av genomförandemyndigheter har varit ett stort problem för initiativets finansiella flöden. Parlamentet understryker också att trots de inledande förseningarna med utnämningarna och genomförandet av ungdomssysselsättningsinitiativet tyder aktuella siffror på att stödet har utnyttjats till fullo (vilket delvis har uppnåtts genom en avsevärd ökning av förfinansieringen av detta initiativ). Parlamentet observerar att en utvärdering av initiativet snart kommer att slutföras av kommissionen, och förväntar sig att nödvändiga justeringar kommer att presenteras för att säkerställa att initiativet kan genomföras på ett framgångsrikt sätt. Det föreslagna stödprogrammet för strukturreformerna kan eventuellt ge ett värdefullt bidrag till förbättringen av den administrativa förmågan i medlemsstaterna i detta sammanhang. Parlamentet betonar hur viktigt det är att de berörda intressenterna, inklusive ungdomsorganisationer, fortsätter att utvärdera hur väl ungdomssysselsättningsinitiativet fungerar.

22.  Europaparlamentet oroas särskilt över bristen på nya åtagandebemyndiganden för ungdomssysselsättningsinitiativ för 2016, med tanke på att hela det ursprungliga anslaget tidigarelades under 2014–2015 (artikel 15 i förordningen om den fleråriga budgetramen). Parlamentet betonar att avsikten med att stödja den här tidigareläggningen inte var att initiativet skulle avslutas efter enbart två års finansiering och att andra mekanismer inom den fleråriga budgetramen, som den samlade marginalen för åtaganden, inrättades för att initiativet skulle kunna fortsätta. Parlamentet påminner dock om att den samlade marginalen för åtaganden redan har mobiliserats enbart för finansieringen av Efsi. Parlamentet noterar även tidigareläggningen av anslag, på grundval av samma artikel, för Erasmus+ (150 miljoner euro), som är ett annat EU-program som i stor utsträckning bidrar till att förbättra unga människors anställbarhet och som genomfördes fullt ut under de två första åren av perioden. Parlamentet påminner om att en effektiv ungdomsgaranti på EU-nivå enligt Internationella arbetsorganisationen (ILO) skulle kosta 21 miljarder euro på årsbasis för länderna i euroområdet.

Inre säkerhet

23.  Europaparlamentet påminner om de senaste terroristattackerna i Frankrike och i Belgien och de höjda hotnivåerna i andra medlemsstater, vilket kräver fler samordnade och förstärkta åtgärder och medel på EU-nivå. Parlamentet betonar att unionen har ett lämpligt instrument i Fonden för inre säkerhet, och flera byråer som arbetar med frågan och som blir alltmer belastade. Parlamentet anser att det krävs fler europeiska åtgärder och därmed större finansiering på detta område för att man ska kunna bemöta dessa hot på ett adekvat sätt. Parlamentet betonar att ett ökat samarbete inom detta område kräver mer personal i relevanta byråer, vilket kan sätta ytterligare tryck på EU:s budget, och påminner om den begränsade personalökningen vid Europeiska centrumet mot terrorism inom Europol, som finansieras genom en omfördelning från Fonden för inre säkerhet.

24.  Europaparlamentet betonar att också Eurojust gradvis kommer att behöva ytterligare ekonomiska resurser och personalresurser, med tanke på de aktuella åtgärderna och lagstiftningsförslagen för att öka det rättsliga samarbetet, och att detta kommer att påverka EU:s budget.

Kris inom jordbrukssektorn

25.  Europaparlamentet betonar att de låga taken för den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) fram till 2020 innebär mycket mindre marginaler än i den förra fleråriga budgetramen, samtidigt som sektorns utmaningar är fler. Parlamentet påminner om att denna politik är avgörande för många jordbrukares inkomstsituation, särskilt i kristider, och framhåller den höga årliga utnyttjandegraden på nästan 100 %. Parlamentet påminner om de många kriser som har drabbat de europeiska jordbrukarna sedan inledningen av den aktuella fleråriga budgetramen, särskilt inom mejeri-, gris- och nötkötts- samt frukt- och grönsakssektorerna, och de långvariga negativa effekterna för de europeiska jordbrukarna av de förluster som orsakats av Rysslands embargo mot jordbruksprodukter. Parlamentet noterar att sockerkvoterna kommer att avskaffas 2017 och att detta kan komma att påverka sockersektorn, och beaktar särskilt de yttersta randområdenas särskilda behov. Parlamentet belyser budgeteffekterna av de nödåtgärder som vidtagits för att lösa dessa kriser, vilka uppgår till 500 miljoner euro i 2016 års budget och 300 miljoner euro för 2015, som finansierades från marginalerna i rubrik 2. Parlamentet understryker att alla nedskärningar på detta område skulle äventyra EU:s territoriella sammanhållning, särskilt i landsbygdsområdena. Parlamentet är dessutom emot alla tendenser till åternationalisering av jordbrukspolitiken, eftersom detta skulle snedvrida marknaden och leda till otillbörlig konkurrens mellan jordbrukarna.

Miljöutmaningar

26.  Europaparlamentet är oroat över att målet att spendera minst 20 % av EU:s budget (enligt den nuvarande budgetramen) på klimatförändringsrelaterade åtgärder inte har uppnåtts, och att det enligt kommissionens metod för integrering av klimataspekten endast var omkring 12,7 % av EU:s årliga budget som användes till detta ändamål. Parlamentet pekar på det avsevärda behovet av finansiering av klimatåtgärder, skydd av den biologiska mångfalden och en hållbar användning av naturresurser, som kommer att öka ytterligare till följd av effekterna av den pågående globala uppvärmningen. Parlamentet tar särskilt del av det COP21-klimatavtal som ingicks vid den senaste partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar i Paris 2015.

Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning

27.  Europaparlamentet påminner om att sammanhållningspolitiken är EU:s viktigaste investeringspolitik, som syftar till att minska de ekonomiska, sociala och territoriella skillnaderna mellan EU:s alla regioner, och därmed förbättra livskvaliteten för EU:s invånare. Parlamentet lyfter fram dess viktiga roll i genomförandet av Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla, särskilt genom en tydlig öronmärkning av resurser för de klimatrelaterade åtgärderna och de sociala målen, framför allt att bekämpa den ökande fattigdomen, inklusive barnfattigdom, ojämlikhet och social utestängning, och att stimulera sysselsättningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka ett fullständigt genomförande av dessa mål. Parlamentet anser dessutom att strukturfonderna, utöver att respektera de redan tilldelade nationella anslagen, också kan ge ett viktigt bidrag till de nya utmaningarna, såsom konsekvenserna av flyktingkrisen.

Allt större tryck på utvecklings- och grannskapspolitiken

28.  Europaparlamentet noterar det allt större globala behovet av humanitärt bistånd och katastrofriskreducering till följd av effekterna av konflikter och krig. Parlamentet hänvisar till Addis Abeba-avtalet, där stats- och regeringschefer bekräftade sitt starka politiska åtagande för uppnåendet av målen för en hållbar utveckling, och är medvetet om behovet av utgifter i detta avseende. Parlamentet påminner om EU:s nyligen förnyade kollektiva åtagande om att öka sitt offentliga utvecklingsbistånd till 0,7 % av sin BNI och att anslå minst 20 % av sitt offentliga utvecklingsbistånd till grundläggande sociala tjänster, med särskild inriktning på utbildning och hälso- och sjukvård. Parlamentet motsätter sig med kraft användningen av utvecklingsbistånd för mål som inte är utvecklingsrelaterade.

29.  Europaparlamentet påminner om att den geopolitiska situationen i det östra grannskapet också är instabil. Parlamentet betonar den viktiga roll som EU:s budget spelar i fråga om att bidra till en stabilisering av situationen i både EU:s södra och EU:s östra grannskap, och i fråga om att hantera dessa utmaningar genom att ge stöd till länder som håller på att genomföra associeringsavtal, i syfte att föra reformer framåt och säkerställa fördjupade förbindelser mellan EU och dessa länder.

Jämställdhetsintegrering

30.  Europaparlamentet välkomnar halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen som ett tillfälle att göra avsevärda framsteg mot en mer effektiv jämställdhetsintegrering i den fleråriga budgetramen och i genomförandet och övervakningen av den gemensamma förklaring som bifogas budgetramen i detta avseende.

Eftersläpning av betalningar

31.  Europaparlamentet påminner om ansamlingen av obetalda räkningar under föregående fleråriga budgetram (2007–2013) på grund av en eftersläpning, som steg från en nivå på 5 miljarder euro i slutet av 2010 till historiska nivåer på 11 miljarder euro i slutet av 2011, 16 miljarder euro i slutet av 2012 och 23,4 miljarder euro i slutet av 2013. Parlamentet varnar för att den här eftersläpningen har följt med till den nuvarande budgetramen (2014–2020), med en historisk toppnotering på 24,7 miljarder euro i slutet av 2014. Parlamentet betonar att man till följd av parlamentets upprepade begäran har kommit överens om en betalningsplan för att minska eftersläpningen av utestående betalningskrav som rör sammanhållningspolitiken 2007–2013 till en ”normal” nivå på 2 miljarder euro i slutet av 2016. Parlamentet pekar på att det fanns minst 8,2 miljarder euro i obetalda räkningar i slutet av 2015 för 2007–2013 inom sammanhållningspolitiken, en siffra som förväntas sjunka till under 2 miljarder euro i slutet av 2016. Parlamentet noterar att den här minskningen endast innebär en tillfällig lättnad, eftersom den är ett resultat av att ansökningarna om utbetalningar för programmen 2007–2013 och 2014–2020 är färre än beräknat. Parlamentet beklagar att inga åtgärder har vidtagits för att justera de ”dolda eftersläpningar” som identifierats inom andra rubriker. Parlamentet påpekar att den situation som rådde 2012–2014 förväntas uppstå igen i slutet av den aktuella fleråriga budgetramen om inga konkreta åtgärder vidtas.

32.  Europaparlamentet beklagar att konsekvenserna av den här betalningskrisen har varit allvarliga, med konsekvenser för EU-budgetens stödmottagare, såsom studenter, universitet, små och medelstora företag, forskare, icke-statliga organisationer, lokala och regionala myndigheter samt andra relevanta intressenter. Parlamentet påminner särskilt om den dramatiska bristen på betalningar inom området humanitära insatser under 2014, som påverkade EU:s livräddande insatser negativt. Parlamentet understryker också att kommissionen tvingades förlita sig till ”mildrande åtgärder”, såsom minskning av förfinansieringsgrader och uppskjutna inbjudningar att lämna in projektförslag/upphandlingar och liknande kontraktstilldelningar. Parlamentet påminner om att ett artificiellt avtagande av takten i genomförandet av de nya programmen för 2014–2020 skedde på grund av uteblivna betalningar, där ett exempel är en artificiell försening rörande förslagsinfordringar till ett värde av 1 miljard euro inom Horisont 2020 under 2014, i syfte att säkerställa att betalningarna förföll under 2015 i stället för under 2014. Parlamentet betonar dessutom att böter för försenade betalningar belastar EU:s budget och uppgick till cirka 3 miljoner euro under både 2014 och 2015.

B.Omfattande användning av budgetramens flexibilitetsbestämmelser

33.  Europaparlamentet betonar att budgetmyndigheten, för att säkerställa ytterligare anslag som behövts i krissituationer eller för att finansiera nya politiska åtgärder sedan 2014, har godkänt ett omfattande ianspråktagande av flexibilitetsbestämmelserna och de särskilda instrument som ingår i förordningen om den fleråriga budgetramen, efter att ha förbrukat samtliga tillgängliga marginaler. Parlamentet påminner om att flera av dessa bestämmelser har kommit direkt från förslag från Europaparlamentet, som såg begäran om största möjliga flexibilitet som ett av sina viktigaste krav i förhandlingarna om den fleråriga budgetramen.

34.  Europaparlamentet noterar särskilt att de särskilda instrumenten för att hantera flykting- och migrationskrisen (alla medel från flexibilitetsmekanismen användes under 2016 – 1 530 miljoner euro; reserven för katastrofbistånd under 2016 – 150 miljoner euro), problem med försenade betalningar (marginalen för oförutsedda utgifter aktiverades under 2015 – 3,16 miljarder euro) och finansieringen av Efsis garantifond (fullt utnyttjande av den samlade marginalen för åtaganden under 2014 – 543 miljoner euro). Parlamentet påminner om att beslutet att använda marginalen för oförutsedda utgifter vid betalningar innebär sänkta betalningstak för 2018–2020.

35.  Europaparlamentet räknar med att eventuella ytterligare behov i samband med migrations- och flyktingkrisen 2016, inklusive 200 miljoner euro till det nya instrumentet för nödåtgärder inom unionen, bör leda till utnyttjande av marginalen för oförutsedda utgifter så snart som detta krävs. Parlamentet påminner om att det inte finns fler marginaler inom rubrik 3, och att flexibilitetsmekanismen redan har förbrukats för det här året, och föreslår att ytterligare möjligheter till flexibilitet för nya utmaningar bör undersökas.

36.  Europaparlamentet påminner om att lagstiftningsflexibiliteten, som fastställs i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet, möjliggör en ökning av det totala anslaget för program som antagits enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet med upp till +/- 10 % under en sjuårsperiod. Parlamentet noterar att ”nya objektiva och varaktiga omständigheter” innebär att budgetmyndigheten kan avvika ännu mer från det ursprungliga anslaget. Parlamentet välkomnar det faktum att bestämmelsen redan har använts för att möjliggöra för unionen att hantera oförutsedda händelser genom att avsevärt öka de ursprungliga årliga anslagen för program som Asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif).

II.Halvtidsrevidering av den fleråriga budgetramen – ett absolut nödvändigt krav

37.  Europaparlamentet är mot bakgrund av analysen ovan övertygat om att översynen av hur den aktuella fleråriga budgetramen fungerar kommer att leda till slutsatsen att en verklig halvtidsrevidering av den fleråriga budgetramen, enligt förordningen om den fleråriga budgetramen, är absolut nödvändig om unionen på ett effektivt sätt ska kunna hantera flera utmaningar samtidigt som man uppfyller sina politiska mål. Parlamentet påminner om att den huvudsakliga prioriteringen fortfarande är att genomföra Europa 2020-strategin med stöd av EU:s budget. Parlamentet betonar att EU:s budget måste ges tillräckliga resurser för att effektivt kunna säkerställa investeringar som leder till tillväxt och sysselsättning, uppnå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och främja solidaritet.

38.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att vid förberedelsen av lagstiftningsförslaget beakta följande krav från parlamentet om ändringar i förordningen om den fleråriga budgetramen, i fråga om såväl belopp som flera bestämmelser om budgetramens funktionssätt som bör kunna tillämpas redan för den aktuella budgetramen.

39.  Europaparlamentet betonar att två lagstiftningsförslag med viktiga budgetkonsekvenser, nämligen förlängningen av Efsi och införandet av en extern investeringsplan, planeras till hösten 2016. Parlamentet förväntar sig att all information i samband med finansieringen av dessa två förslag görs tillgänglig så tidigt som möjligt, för att man ska kunna ta det i beaktande under förhandlingarna om halvtidsrevideringen av den fleråriga budgetramen. Parlamentet upprepar sin principiella ståndpunkt att nya politiska initiativ inte bör finansieras på bekostnad av EU:s befintliga program och politik.

40.  Europaparlamentet betonar att de ändringar som man kommer överens om under halvtidsrevideringen av den fleråriga budgetramen bör genomföras snarast och integreras redan i 2017 års EU-budget. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram sitt lagstiftningsförslag om revidering av förordningen om den fleråriga budgetramen så snart som möjligt, så att förhandlingarna om revideringen av den fleråriga budgetramen och förhandlingarna om 2017 års EU-budget kan föras parallellt och man i god tid kan nå en överenskommelse om detta.

41.  Europaparlamentet noterar resultatet av den brittiska folkomröstningen den 23 juni 2016. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att tillhandahålla budgetmyndigheten all relevant information om eventuella budgetkonsekvenser av denna folkomröstning, utan att detta inverkar på de kommande förhandlingarna mellan Storbritannien och EU.

42.  Europaparlamentet noterar det viktiga bidrag som EU har gett till främjandet av fred och försoning i Irland, särskilt genom Peace-programmen, som riktar sig till Irland och gränsområdena i söder. Parlamentet konstaterar att resultatet av folkomröstningen i Storbritannien kan komma att orsaka stora problem för fredsprocessen, och undergräver fredsprocessens och långfredagsavtalets integritet. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta stödja fredsprocessen genom fortsatt finansiering av Peace-programmet.

A.Parlamentets krav för andra hälften av den fleråriga budgetramen

Budgetramens siffror (åtaganden)

43.  Europaparlamentet bekräftar till fullo idén om politiskt och ekonomiskt stöd i stor omfattning till Efsi, men är samtidigt övertygat om att EU:s budget inte ska finansiera nya initiativ på bekostnad av unionens befintliga program och politik. Parlamentet avser att fullgöra sitt åtagande att till fullo kompensera för de Efsi-relaterade nedskärningar som påverkar Horisont 2020 och FSE, så att de kan uppnå sina mål enligt beslutet för endast två år sedan, och så att EU kan nå sina mål i fråga om forskning och innovation. Parlamentet betonar i detta sammanhang att finansieringsnivån för de andra programmen inom underrubrik 1a (Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning) inte bör påverkas av denna kompensation, med hänvisning till deras obestridliga bidrag till tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft. Parlamentet anser att marginalerna inom underrubrik 1a inte är tillräckliga för att tillgodose dessa behov, och efterlyser därför en höjning av taket inom denna underrubrik.

44.  Europaparlamentet stöder en fortsättning av ungdomssysselsättningsinitiativet, som ett medel för att säkerställa en snabb reaktion i kampen mot ungdomsarbetslösheten, efter de justeringar som krävs enligt pågående utvärdering. Enligt parlamentet kan detta endast uppnås genom att ungdomssysselsättningsinitiativet fram till slutet av innevarande fleråriga budgetram ges minst lika stora åtagandebemyndiganden som det anslogs årligen under de två första åren av denna period (6 miljarder euro som tidigarelades 2014–2015), beroende på resultatet av kommissionens kommande bedömning. Parlamentet noterar att detta bör inbegripa en revidering uppåt av taken inom underrubrik 1b (Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning), eftersom det inte finns några marginaler att tillgå.

45.  Europaparlamentet är av den fasta övertygelsen att de totala budgetanslagen och de i förväg fastställda nationella anslagen för GJP, inklusive beloppen för direktbetalningar, inte ska röras i samband med revideringen av den fleråriga budgetramen. Parlamentet understryker dessutom att man måste säkerställa att anslagen till Europeiska havs- och fiskerifonden inte minskas, i syfte att se till att målen i den nyligen reformerade gemensamma fiskeripolitiken kan uppnås.

46.  Europaparlamentet anser att migrations- och flyktingkrisens omfattning, som beror på konflikter och klimatförändringar, visar att ytterligare behov med betydande budgetkonsekvenser kan förväntas uppstå för detta ändamål under de närmaste åren under rubrik 3 (Säkerhet och medborgarskap). Parlamentet understryker dessutom att det under samma rubrik också kommer att behövas ytterligare finansiering för stöd till förstärkta åtgärder på EU-nivå för inre säkerhet i EU och för kampen mot terrorismen. Parlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt utarbeta en uppdaterad prognos av vilken budget som krävs fram till slutet av den nuvarande budgetramen för att bemöta alla utmaningar på dessa områden.

47.  Europaparlamentet är därför av den fasta övertygelsen att även om utnyttjandet av de små marginalerna inom rubrik 3 och de befintliga flexibilitetsbestämmelserna utnyttjas så kommer inte resurserna att räcka till för att möta de ökade behoven inom den här rubriken. Parlamentet efterlyser därför betydande förstärkningar av Amif och Fonden för inre säkerhet, samt av de EU-byråer (Frontex, Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo), Europol, Eurojust och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA)) som har tilldelats nya ansvarsområden och som arbetar på detta område, samt andra initiativ som kan genomdrivas. Parlamentet anser att taken inom rubrik 3 måste höjas.

48.  Europaparlamentet förväntar sig att de gemensamma åtgärderna för att effektivt hantera den yttre dimensionen av migrations- och flyktingkrisen, särskilt den politiska stabiliseringen av det europeiska grannskapet och Afrika söder om Sahara och hanteringen av humanitära och ekonomiska orsaker till migration, kommer att intensifieras under de närmaste åren och åtföljas av ett allt större antal ansökningar om finansiering inom rubrik 4 (Europa i världen). Parlamentet betonar att sådana krav på ytterligare finansiering inte ska beviljas på bekostnad av EU:s befintliga yttre åtgärder, inklusive utvecklingspolitiken. Parlamentet begär därför att taken inom rubrik 4 ska höjas.

49.  Europaparlamentet begär ett ökat ekonomiskt stöd till de tre EU-program som direkt berör medborgarna: Kreativa Europa, programmet ”Ett Europa för medborgarna” och Erasmus+, eftersom dessa program skapar nya subventionsposter som gör det möjligt att svara på den nuvarande situationen för integration av och utbildning för flyktingar, och eftersom de är bland de viktigaste av unionens och medlemsstaternas åtgärder för att förbättra den övergripande sociala situationen, den ömsesidiga förståelsen och samlevnaden i våra olika samhällen.

Budgetramens siffror (betalningar)

50.  Europaparlamentet anser att man måste prioritera att agera för att undvika en ny betalningskris i slutet av den aktuella fleråriga budgetramen. Parlamentet är av den starka övertygelsen att alla åtgärder som kan vidtas ska vidtas för att undvika en sådan eftersläpning av obetalda räkningar som uppstod under föregående period. Parlamentet betonar dock att man, samtidigt som betalningsbehoven borde återgå till sin normala nivå, redan nu kan förutse ett stort tryck på betalningar under andra hälften av den fleråriga budgetramen. Parlamentet anser att det ökade trycket bland annat beror på kompensationen av marginalen för oförutsedda utgifter mot de redan ansträngda betalningstaken för 2018–2020, den kraftigt försenade lanseringen av de nya programmen med delad förvaltning, inklusive ungdomssysselsättningsinitiativet, Efsis betalningsprofil och de extra betalningar som motsvarar de nyligen utökade åtagandena i samband med migrations- och flyktingkrisen.

51.  Europaparlamentet påminner om att betalningsbemyndiganden är en naturlig följd av tidigare åtaganden. Parlamentet förväntar sig därför att nya förstärkningar av åtagandebemyndigandena kommer att åtföljas av motsvarande ökning i betalningsbemyndigandena, inklusive en revidering uppåt av betalningstaken. Parlamentet anser dessutom att halvtidsöversynen/revideringen av den fleråriga budgetramen är en utmärkt möjlighet att gå igenom utförda betalningar och uppdaterade prognoser för förväntad betalningsutveckling fram till slutet av den aktuella budgetramen. Parlamentet anser att en gemensam betalningsplan för 2016–2020 bör vara bindande och bör utarbetas och godkännas av de tre institutionerna. Parlamentet insisterar på att en sådan ny betalningsplan bör baseras på sund ekonomisk förvaltning och innehålla en tydlig strategi för hur man ska hantera alla betalningsbehov inom samtliga rubriker fram till slutet av den aktuella fleråriga budgetramen, och för att undvika en ”dold eftersläpning” som orsakas av en artificiell neddragning av takten i genomförandet av vissa fleråriga program och andra mildrande åtgärder, såsom införandet av lägre förfinansieringsgrad.

52.  Europaparlamentet är fast beslutet att på ett entydigt sätt lösa frågan om budgetering av betalningar för de särskilda instrumenten inom budgetramen. Parlamentet påminner om den olösta tolkningskonflikten mellan kommissionen och parlamentet å ena sidan, och rådet å andra sidan, som har stått i fokus vid budgetförhandlingarna under de senaste åren. Parlamentet upprepar sin sedan länge intagna ståndpunkt att betalningsbemyndiganden som har uppstått till följd av utnyttjandet av särskilda instrument vid åtagandebemyndiganden också ska räknas utöver budgetramens årliga betalningstak.

Villkor för att säkra EU:s grundläggande rättighet

53.  Europaparlamentet insisterar på att alla länder bör ta sitt fulla ansvar för flyktingkrisen och beslutet om den särskilda omfördelningsmekanismen. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa en finansiell bonus–malusmekanism för medlemsstaternas fullgörande eller inte av sina åtaganden enligt åtgärder som antagits av EU. Parlamentet vidhåller att alla finansiella bidrag till följd av påföljder mot en medlemsstat som inte respekterar dessa åtgärder bör gå tillbaka till EU-budgeten som extra intäkter.

Extraordinära inkomster

54.  Europaparlamentet är starkt övertygat om att eventuella överskott från undergenomförande av EU:s budget eller från bötesbelopp för företag som brutit mot EU:s konkurrenslagstiftning bör budgeteras som extra inkomst i EU:s budget, utan motsvarande justering av BNI-bidragen. Parlamentet anser att denna åtgärd avsevärt skulle bidra till att underlätta EU-budgetens betalningsproblem. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag i detta avseende.

55.  Europaparlamentet är övertygat om att återtaganden från alla rubriker, på grund av att de åtgärder som de öronmärkts för inte har genomförts alls eller endast delvis, bör göras tillgängliga i EU-budgeten igen och mobiliseras av budgetmyndigheten inom ramen för det årliga budgetförfarandet. Parlamentet är starkt övertygat om att en sådan bestämmelse, med tanke på de begränsningar som för närvarande påverkar EU‑budgeten samt de ytterligare finansieringsbehov som unionen står inför, även bör gälla för återtaganden till följd av genomförande av programmen 2007–2013, inbegripet avslutandet av de sammanhållningspolitiska programmen. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag i detta avseende.

Flexibilitetsbestämmelser och särskilda instrument

56.  Europaparlamentet betonar att man enbart genom att titta på hur ofta och i vilken omfattning de särskilda instrumenten inom budgetramen har utnyttjats under de senaste två åren utan tvivel kan se värdet av flexibilitetsbestämmelserna och mekanismerna i förordningen om den fleråriga budgetramen. Parlamentet upprepar sin sedan länge intagna ställning att flexibiliteten ska möjliggöra ett maximalt utnyttjade av samtliga tak inom budgetramen för åtaganden och betalningar.

57.  Europaparlamentet hoppas därför att man vid halvtidsrevideringen av förordningen om den fleråriga budgetramen bör avskaffa ett antal begränsningar gällande flexibilitetsbestämmelserna som rådet införde vid tiden för antagandet av den fleråriga budgetramen. Parlamentet anser särskilt att eventuella begränsningar i överföringen av outnyttjade anslag och marginaler ska upphävas, antingen genom att årliga tak (den samlade marginalen för betalningar) anges eller genom att tidsbegränsningar (den samlade marginalen för åtaganden) införs. Parlamentet anser att inga särskilda gränser för användningen av medel inom den samlade marginalen för åtaganden bör fastställas med tanke på de rådande budgetbegränsningarna i flera rubriker.

58.  Europaparlamentet betonar särskilt utnyttjandet av det totala beloppet för flexibilitetsmekanismen under 2016. Parlamentet noterar att mekanismen möjliggör finansiering av tydliga utgifter som inte kan finansieras inom taket för en eller flera rubriker och som inte är kopplade till någon särskild EU-politik, Parlamentet anser därför att instrumentet tillhandahåller en verklig flexibilitet inom EU:s budget, särskilt vid större kriser. Parlamentet begär därför att dess anslag ska ökas betydligt till ett årligt anslag på 2 miljarder euro, och påpekar att detta belopp endast budgeteras efter beslut från budgetmyndigheten om att ta detta instrument i anspråk. Parlamentet påminner om att flexibilitetsmekanismen inte är kopplad till ett särskilt politikområde och att den kan användas för alla syften som anses nödvändiga.

59.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av reserven för katastrofbistånd när det gäller att snabbt ge särskilt stöd till tredjeländer vid oförutsedda händelser, och betonar dess särskilda betydelse i den rådande situationen. Parlamentet begär att dess anslag ska ökas betydligt upp till ett årligt anslag på 1 miljard euro.

60.  Europaparlamentet noterar de olika regler som finns gällande tiden för överföring av outnyttjade anslag för de särskilda instrumenten inom budgetramen, nämligen flexibilitetsmekanismen, reserven för katastrofbistånd, Europeiska unionens solidaritetsfond och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Parlamentet uppmanar till harmonisering av dessa regler så att en allmän N+3-regel kan tillämpas för instrumenten.

61.  Europaparlamentet anser att marginalen för oförutsedda utgifter är särskilt viktig, eftersom den är ett instrument som kan användas som en sista utväg vid oförutsedda händelser. Parlamentet betonar att detta, enligt kommissionen, är det enda särskilda instrument som kan tas i anspråk endast för betalningsbemyndiganden, och som därför kan användas för att undvika en betalningskris i EU:s budget som under 2014. Parlamentet beklagar det faktum att en obligatorisk avräkning av anslagen anges i förordningen om den fleråriga budgetramen, i motsats till föregående period. Parlamentet anser att detta krav ger en ohållbar situation, som i själva verket kommer att leda till en sänkning av de årliga beloppen för taken i budgetramen under de sista åren av perioden, och således kommer att leda till ytterligare press på EU-budgeten, och betonar att marginalen för oförutsedda utgifter i alla avseenden är ett instrument som ska användas som en sista utväg och vars utnyttjande godkänns gemensamt av budgetmyndighetens två grenar. Parlamentet uppmanar därför till ett omedelbart upphävande med retroaktiv verkan av regeln om obligatorisk avräkning, och efterlyser en justering uppåt av det högsta årliga beloppet till 0,05 % av EU:s BNI.

Uppföljning av de internationella avtalen om miljöförändringar

62.  Europaparlamentet noterar att COP21-avtalet, som antogs i Paris, är ett universellt, dynamiskt och differentierat avtal som syftar till att möta utmaningarna i samband med klimatförändringarna. Parlamentet konstaterar att ytterligare EU-medel kommer att behöva avsättas enligt detta avtal för att stödja klimatåtgärder i utvecklingsländer. Parlamentet betonar att all finansiering av de eventuella åtgärder som har sitt ursprung i COP21 bör gå utöver de aktuella utgifterna för klimatåtgärder, och uppmanar kommissionen att lägga fram sin genomförandestrategi och första utvärdering av eventuella konsekvenser av COP21-avtalet på EU:s budget i god tid före revideringen. Parlamentet understryker dessutom att revideringen av den fleråriga budgetramen utgör ett utmärkt tillfälle att säkerställa att målet att spendera 20 % på klimatrelaterade åtgärder uppnås och att eventuellt höja detta tröskelvärde i linje med de internationella åtaganden som EU ingick under COP21. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att mekanismen för införlivande av klimatpolitiken är fullt operativ och att den nuvarande metoden för att följa sådana utgifter förbättras. Parlamentet påminner dessutom om att EU har åtagit sig att genomföra FN-konventionens strategiska plan för biologisk mångfald, och understryker att man bör avsätta tillräckliga resurser för att fullgöra sitt åtagande i detta avseende.

Förenkling

63.  Europaparlamentet anser att halvtidsöversynen/halvtidsrevideringen är en utmärkt möjlighet att för första gången göra en bedömning och utvärdering av hur EU-politiken och berörda program fungerar och hur den fleråriga budgetramens flexibilitetsbestämmelser och särskilda instrument genomförs, och förväntar sig att kommissionen presenterar en analys av bristerna i det nuvarande systemet för genomförande. Parlamentet uppmärksammar särskilt bedömningen av hur de nya delar som införs i den nuvarande programplaneringsperioden påverkar genomförandeprocessen, såsom förhandsvillkor enligt sammanhållningspolitiken. Parlamentet anser att halvtidsöversynen/halvtidsrevideringen av den fleråriga budgetramen också bör granska hur de medel som anslagits har bidragit till uppnåendet av målen. Parlamentet uppmanar kommissionen att komma med konkreta förslag för att åtgärda eventuella brister och förbättra och rationalisera genomförandemiljön för de år som återstår av den nuvarande budgetramen, för att säkerställa att de knappa finansiella resurserna används på bästa möjliga sätt och för att minska den administrativa bördan för mottagarna.

Resultatbaserad budgetering / Resultatinriktad EU-budget

64.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att visa det mervärde som genomförandet av EU-budgeten ger, och ser positivt på att EU:s utgifter görs mer resultatorienterade. Parlamentet betonar att resultat- och utfallsbaserade bedömningar bör vara en vägledande princip när så är möjligt, och betonar att denna princip skulle vara särskilt lämpad för innovationsinriktade program. Parlamentet uppmärksammar kommissionens arbete inom ramen för initiativet för en resultatinriktad EU-budget, som behöver utvecklas ytterligare, och inväntar resultatet av arbetet i den interinstitutionella expertarbetsgruppen för resultatinriktad budgetering. Parlamentet anser att detta tillvägagångssätt kan vara ett sätt att förbättra resultatet för underpresterande program. Parlamentet betonar dock att tekniska eller programmässiga brister inte får leda till att EU:s budget minskas eller att politiska prioriteringar överges, och att enbart en bättre användning av medel inte kommer att lösa problemet med för få ekonomiska medel för att bemöta akuta och växande behov. Parlamentet påminner kommissionen om att parlamentet, såsom ena delen av budgetmyndigheten, måste inkluderas vid utarbetandet av kommissionens strategi i denna fråga.

Finansieringsinstrument

65.  Europaparlamentet konstaterar att finansieringsinstrumenten i unionens budget har fått en större roll som en kompletterande typ av finansiering jämfört med subventioner och bidrag. Parlamentet bekräftar potentialen hos dessa instrument när det gäller att öka unionsbudgetens finansiella och därmed även politiska inverkan. Parlamentet understryker dock att en övergång från traditionell finansiering till mer innovativa instrument inte rekommenderas inom alla politiska områden, eftersom det finns politik som inte är helt marknadsrelaterad. Parlamentet påpekar att finansieringsinstrument utgör en alternativ och kompletterande finansieringsmetod, och att de inte bör användas för projekt som endast kan komma i fråga för bidrag, som är särskilt viktiga för mindre utvecklade regioner.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med halvtidsöversynen/halvtidsrevideringen genomföra en djupanalys av hur finansieringsinstrumenten har använts sedan den innevarande programplaneringsperioden inleddes. Parlamentet betonar att hävstångseffekten inte kan vara det enda utvärderingskriteriet vid bedömningar av finansieringsinstrument. Parlamentet påminner i detta sammanhang om hur viktiga tilläggskriterierna och bedömningen av hur instrumenten bidrar till uppnåendet av EU:s politiska mål är.

67.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att identifiera alla EU-politikområden där bidrag kan kombineras med finansieringsinstrument, och att reflektera över vad som är en lämplig balans mellan de två. Parlamentet är fast övertygat om att möjligheten att kombinera olika EU-resurser enligt harmoniserade förvaltningsregler skulle bidra till att optimera synergieffekterna mellan tillgängliga finansieringskällor på EU-nivå. Parlamentet betonar att en ökad användning av finansieringsinstrument inte får leda till en minskning av unionens budget. Parlamentet påminner om sina upprepade uppmaningar till större transparens och demokratisk kontroll i samband med användningen av finansieringsinstrument som stöds av unionens budget.

B.Parlamentets synpunkter om den fleråriga budgetramen efter 2020

68.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen enligt artikel 25 i förordningen om den fleråriga budgetramen ska presentera ett förslag till ny flerårig budgetram före den 1 januari 2018. Parlamentet betonar därför att flera viktiga delar för nästa budgetram bör redan nu diskuteras inom ramen för den kommande översynen/revideringen.

69.  Europaparlamentet anser att de viktigaste prioriteringarna måste gälla justeringar av budgetramens varaktighet, en omfattande reform av systemet för egna medel, ett större fokus på budgetens enhetlighet och större budgetflexibilitet. Parlamentet är dessutom övertygat om att metoderna för beslutsfattande bör granskas för att säkerställa demokratisk legitimitet och överensstämmelse med bestämmelserna i fördraget.

70.  Europaparlamentet påminner om budgetprinciperna för enhetlighet, riktighet, ettårighet, jämvikt, universalitet, specificering, sund ekonomisk förvaltning och öppenhet, som ska respekteras när unionens budget utformas och tillämpas.

71.  Europaparlamentet betonar att en viktig del av svårigheterna för medlemsstaterna när det gäller att komma överens om en flerårig budgetram är att de främst är inriktade på nettoflödet. Parlamentet upprepar sin inställning att unionens budget inte är ett enkelt nollsummespel utan snarare en viktig drivkraft för samordning och ett uttryck för en gemensam politik som skapar ett gemensamt mervärde. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att ändra sin inställning till unionens budget, det vill säga att fastställa budgetens storlek baserat på en ingående bedömning av de finansiella behov som har sin grund i unionens rättsliga skyldigheter, de politiska mål som anges i dess program och strategier samt internationella åtaganden, för att säkerställa att det inte blir ett nytt dödläge som bara bidrar till att göra avståndet mellan unionen och dess medborgare ännu större. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att utarbeta en studie av de besparingar som görs av medlemsstaterna på nationell nivå tack vare politiska åtgärder som finansieras på unionsnivå.

72.  Europaparlamentet framhåller den politiska nödvändigheten av att inrätta ett beslutsförfarande som säkerställer tillgång till de finansiella medel som behövs, antingen på EU-nivå eller på nationell nivå, för att säkerställa ett fullständigt genomförande av de politiska beslut som fattas av Europeiska rådet.

Varaktighet

73.  Europaparlamentet påminner om att de tre institutionerna enligt skäl 3 i förordningen om den fleråriga budgetplanen har enats om att vid översynen/revideringen gemensamt undersöka den lämpligaste tidsperioden. Parlamentet upprepar sin åsikt att budgetramens tidsperiod bör anpassas till parlamentets och kommissionens politiska cykler, och på så sätt göra valet till Europaparlamentet till ett diskussionsforum för framtida prioriteringar när det gäller utgifter.

74.  Europaparlamentet understryker dock att det är viktigt med långsiktig förutsägbarhet, särskilt för program med delad förvaltning inom sammanhållningspolitiken och inom landsbygdsutveckling, mot bakgrund av den tid det tar att enas om sektorsspecifik lagstiftning och operativa program på nationell och regional nivå.

75.  Med hänsyn till den snabbt växlande politiska miljön och för att möjliggöra större flexibilitet anser Europaparlamentet att vissa element i budgetramen ska gälla för fem år medan andra, särskilt de som rör program som kräver längre programplaneringstid och/eller politik som rör komplexa förfaranden för inrättande av system för genomförande, såsom sammanhållningspolitiken och politiken för landsbygdsutveckling, bör antas för en period på 5 + 5 år med obligatorisk halvtidsrevidering.

Reform av systemet för egna medel

76.  Europaparlamentet understryker att det behövs en fullständig reform av systemet för egna medel, med enkelhet, rättvisa och öppenhet som de ledande principerna. Parlamentet förväntar sig därför en ambitiös slutrapport från högnivågruppen för egna medel i slutet av 2016 samt ett lika ambitiöst lagstiftningspaket om egna medel för 2021 från kommissionen senast i slutet av 2017.

77.  Europaparlamentet betonar behovet av att minska andelen BNI-bidrag till unionens budget för att undvika medlemsstaternas metod för ”rättvist återflöde”. Parlamentet understryker att detta skulle minska belastningen på statskassorna och på så sätt göra berörda resurser tillgängliga i medlemsstaternas nationella budgetar. Parlamentet påminner om att egna medel från mervärdesskatt är onödigt komplexa och att de fungerar som ett andra BNI-bidrag, och vill därför att dessa egna medel ska reformeras rejält eller helt avskaffas. Parlamentet anser dock att man behöver behålla BNI-bidraget som en del av budgeten med tanke på behovet av dess funktion som ett balanserande bidrag.

78.  Europaparlamentet föreslår att ett eller flera nya egna medel införs, helst med en tydlig koppling till europeisk politik som skapar mervärde, och noterar att många möjliga nya egna medel redan har diskuterats i högnivågruppen, såsom en reformerad mervärdesskatt, en skatt på finansiella transaktioner, ECB:s myntskatt, ett reformerat EU-system för handel med utsläppsrätter samt koldioxidskatt, transportskatt, företagsbeskattning, elskatt och digital skatt. Parlamentet väntar med intresse på högnivågruppens rekommendationer för att kunna gå vidare och utarbeta parlamentets ståndpunkt i denna fråga. Parlamentet begär i detta sammanhang att alla sorters rabatter ska avskaffas.

Enhetlighet i budgeten

79.  Europaparlamentet betonar vikten av principen om enhetlighet i budgeten och påminner om att unionens alla intäkter och utgifter enligt artikel 310.1 i EUF-fördraget ska anges i budgeten. Parlamentet ser med oro på den senaste tidens övergång från gemenskapsmetoden till det mellanstatliga beslutsfattande som sågs sedan 2014 vid inrättandet av förvaltningsfonden Bêkou för Centralafrikanska republiken, Madad‑fonden för insatser med anledning av krisen i Syrien och Europeiska unionens förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika samt faciliteten för flyktingar i Turkiet. Parlamentet påpekar att denna finansieringsform medför en omfördelning av medel inom ramen för befintliga fleråriga finansieringsprogram som förhandlats fram och avtalats mellan de tre institutionerna. Parlamentet betonar att detta äventyrar det demokratiska ansvarsutkrävandet, eftersom parlamentet har stängts ute från inrättandet av dessa fonder.

80.  Europaparlamentet betonar att parlamentet och rådet enligt fördraget ska fastställa unionens budget på lika villkor som de två grenarna av budgetmyndigheten. Parlamentet anser dessutom att fullständig parlamentarisk kontroll över samtliga utgifter är en viktig aspekt av EU:s användning av medel. Parlamentet uppmanar kommissionen att bevara budgetens enhetlighet och att betrakta denna princip som vägledande vid framläggandet av nya politiska initiativ.

81.  Europaparlamentet upprepar sin sedan länge intagna ståndpunkt att Europeiska utvecklingsfonden (EUF) bör ingå i unionens budget från 2021, samtidigt som man säkerställer finansieringen av den fredsbevarande resursen för Afrika och säkerhetsrelaterade operationer.

82.  Europaparlamentet betonar att all framtida integrering av EUF eller sådana ad hoc‑instrument i EU:s budget medför att instrumentens respektive finansieringsram läggs till utöver taken inom budgetramen, som kommer att behöva revideras i enlighet därmed, för att inte äventyra finansieringen av annan EU-politik och andra EU-program.

Större flexibilitet

83.  Europaparlamentet betonar att unionsbudgetens stela struktur berövar budgetmyndigheten dess möjlighet att på ett adekvat sätt reagera på förändrade omständigheter. Parlamentet manar därför till större flexibilitet i nästa fleråriga budgetram, särskilt mellan rubriker i form av flexibilitet beträffande outnyttjade marginaler och mellan år för att kunna utnyttja taken inom budgetramen till fullo.

84.  Europaparlamentet understryker att utöver förmågan att reagera på förändrade omständigheter utan att äventyra överenskommen programplanering finns det även ett behov av att unionen kan reagera snabbt när kriser, såsom den nuvarande migrationskrisen, uppstår. Parlamentet vill därför att man, utöver den fleråriga budgetramens redan befintliga särskilda instrument, i EU:s budget inför en permanent EU-reserv för kriser för att undvika tillfälliga lösningar som inrättande av förvaltningsfonder. Parlamentet betonar att en sådan mekanism, som är avsedd att hantera kriser och oförutsedda situationer, till sin natur bör fungera som ett nytt särskilt instrument inom budgetramen och räknas utöver den fleråriga budgetramens tak.

Beslutsprocessen

85.  Europaparlamentet påminner om sin kritiska inställning när det gäller hur förfarandet för att anta förordningen om den fleråriga budgetramen 2014–2020 genomfördes, och betonar att antagandet av förordningen kräver parlamentets godkännande. Parlamentet understryker därför att det måste vara fullt delaktigt i relevanta förhandlingar från början. Parlamentet anser att EU:s institutioner bör formalisera metoderna inför nästa förfarande för den fleråriga budgetramen i ett avtal som antas vid halvtidsöversynen/halvtidsrevideringen av budgetramen och som tar hänsyn till bristerna i föregående förhandlingar och säkerställer parlamentets roll och behörighet enligt fördragen. Parlamentet anser också att dessa metoder till sist bör stadfästas i själva det interinstitutionella avtalet, vilket är fallet när det gäller det årliga budgetförfarandet.

86.  Europaparlamentet anser att kravet på enhällighet för antagandet av förordningen om den fleråriga budgetramen är ett verkligt hinder för processen. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang Europeiska rådet att aktivera övergångsklausulen i artikel 312.2 i EUF-fördraget så att förordningen om den fleråriga budgetramen kan antas med kvalificerad majoritet. Parlamentet påminner dessutom om att den allmänna övergångsklausulen i artikel 48.7 i EU-fördraget också kan användas för att tillämpa det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Parlamentet betonar att en övergång till kvalificerad majoritet i omröstningen om antagande av förordningen om den fleråriga budgetramen skulle vara i linje med både det beslutsförfarande som används för antagande av praktiskt taget alla fleråriga EU-program och med det årliga förfarandet för antagande av EU-budgeten.

87.  Europaparlamentet påminner om att fördraget inte ger Europeiska rådet rätt att utöva lagstiftande funktioner. Parlamentet upprepar i detta sammanhang sin kraftiga invändning mot Europeiska rådets inblandning i lagstiftningsarbete under de senaste förhandlingarna om den fleråriga budgetramen. Parlamentet kräver att Europeiska rådet begränsar sig till de uppgifter det tilldelas i fördraget och avstår från att lägga sig i politiska förändringar som ska beslutas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och därigenom respekterar parlamentets lagstiftningsrätt inom ramen för medbestämmandeförfarandet.

88.  Europaparlamentet insisterar på att lagstiftningsprocessen för att anta nästa fleråriga budgetram bör slutföras senast i slutet av 2018, efter uttömmande förhandlingar mellan parlamentet och rådet. Parlamentet betonar att en överenskommelse om den fleråriga budgetramen i god tid kommer att möjliggöra ett snabbt antagande av alla sektorsspecifika förordningar och ett inledande av nya program utan dröjsmål den 1 januari 2021. Parlamentet betonar att de nationella parlamenten och EU-invånarna måste informeras bättre om utmaningarna i nästa fleråriga budgetram genom att det, när så är lämpligt, organiseras en interinstitutionell, interparlamentarisk konferens.

o
o   o

89.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till berörda institutioner, organ och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884. (2) EUT L 103, 22.4.2015, s. 1. (3) EUT L 168, 7.6.2014, s. 105. (4) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1. (5) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1. (6) Antagna texter, P7_TA(2014)0378. (7) Antagna texter, P7_TA(2013)0599. (8) Antagna texter, P7_TA(2013)0455. (9) Antagna texter, P7_TA(2013)0456. (10) EUT C 75, 26.2.2016, s. 47. (11) EUT C 36, 29.1.2016, s. 49. (12) EUT C 68 E, 7.3.2014, s. 1. (13) EUT C 380 E, 11.12.2012, s. 89.

Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2016 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt (2016/2038(INI))

P8_TA(2016)0310 A8-0223/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 4 och 13 i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 107, 108, 113, 115 och 116 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av sitt beslut av den 2 december 2015 om tillsättning av ett särskilt utskott för skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt (TAXE 2) och om fastställande av dess ansvarsområden, antal ledamöter och mandatperiod(1),

–  med beaktande av de avslöjanden som ICIJ (International Consortium of Investigative Journalists) gjort om skattebeslut och annan skadlig praxis i Luxemburg, vilka blivit kända som ”LuxLeaks”,

–  med beaktande av de avslöjanden som ICIJ (International Consortium of Investigative Journalists) gjort om användningen av offshorebolag, vilka blivit kända som ”Panamadokumenten”, och i synnerhet de dokument som offentliggjordes den 9 maj 2016,

–  med beaktande av resultaten av de olika G7-, G8- och G20-toppmötena om internationella skattefrågor, i synnerhet toppmötet i Ise-Shima den 26 och 27 maj 2016, och resultatet av det möte mellan G20-ländernas finansministrar och centralbankschefer som hölls den 14 och 15 april 2016 i Washington,

–  med beaktande av den resolution som FN:s generalförsamling antog den 27 juli 2015 om handlingsagendan från Addis Abeba,

–  med beaktande av rapporten från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) av den 30 november 2015, G20/OECD Principles of Corporate Governance (G20:s och OECD:s principer för företagsstyrning),

–  med beaktande av Ekofinrådets slutsatser om utbyte av skatteuppgifter om multinationella företag och om uppförandekoden för företagsbeskattning av den 8 mars 2016, om bolagsbeskattning, urholkning av skattebasen och överföring av vinster av den 8 december 2015, om företagsbeskattning av den 9 december 2014 samt om beskattningspolitik av den 1 december 1997, samt av kommentaren från Ekofinrådets informella diskussion om Panamadokumenten av den 22 april 2016,

–  med beaktande av rådets direktiv av den 8 december 2015(2) om ändring av direktivet om administrativt samarbete(3),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget(4),

–  med beaktande av rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter i fråga om direkt beskattning och skatter på försäkringspremier(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism(6),

–  med beaktande av kommissionens gemensamma uppföljning, så som den antogs den 16 mars 2016, av rekommendationerna i parlamentets resolutioner om ökad transparens, samordning och samstämdhet för bolagsbeskattningen i EU, och parlamentets resolution om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt,

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller offentliggörande av inkomstskatteuppgifter för vissa företag och filialer (COM(2016)0198) (förslaget om landspecifik rapportering),

–  med beaktande av kommissionens förslag om åtgärdspaketet mot skatteflykt, bestående av ett ”övergripande meddelande”(7), ett förslag till rådets direktiv om åtgärder mot skatteflykt(8), ett förslag till rådets direktiv om ändring av direktivet om administrativt samarbete(9), en rekommendation om skatteavtal(10) och en studie om aggressiv skatteplanering(11),

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (COM(2011)0121), och av parlamentets ståndpunkt om detta av den 19 april 2012(12),

–  med beaktande av resolutionen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, av den 1 december 1997 om en uppförandekod för företagsbeskattning(13) och av de regelbundna rapporterna till rådet från uppförandekodgruppen (företagsbeskattning),

–  med beaktande av det avtal om skattetransparens som paraferades mellan EU och Furstendömet Monaco den 22 februari 2016,

–  med beaktande av det avtal som undertecknades mellan EU och Furstendömet Andorra den 12 februari 2016,

–  med beaktande av det avtal om beskattning av inkomster från sparande som undertecknades mellan EU och Republiken San Marino den 8 december 2015,

–  med beaktande av det avtal om automatiskt informationsutbyte om finansiella konton som undertecknades mellan EU och Furstendömet Liechtenstein den 28 oktober 2015,

–  med beaktande av det avtal om beskattning för att förbättra uppfyllelsen av skattskyldigheten som undertecknades mellan EU och Schweiziska edsförbundet den 27 maj 2015,

–  med beaktande av det uppdaterade avtalet mellan Jersey och Förenade kungariket av den 30 november 2015 och det så kallade ”ändrade synsättet på tolkningen av punkt 2 i den dubbla beskattningsordningen mellan Jersey och Förenade kungariket”,

–  med beaktande av den dubbla beskattningsordningen mellan Guernsey och Förenade kungariket, ändrad genom ordningen 2009, undertecknad den 20 januari 2009 och gällande från och med den 27 november 2009, om informationsutbyte,

–  med beaktande av parlamentets ståndpunkt i fråga om lagstiftning av den 8 juli 2015 av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2007/36/EG vad gäller uppmuntrande av aktieägares långsiktiga engagemang och direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa inslag i årsberättelsen om företagsstyrning(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 december 2015 med rekommendationer till kommissionen om ökad transparens, samordning och samstämdhet för bolagsbeskattningen i unionen(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2015 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2015 om skatteundandragande och skatteflykt som utmaningar till goda styrelseformer, socialt skydd och utveckling i utvecklingsländer(17),

–  med beaktande av de olika parlamentariska utfrågningarna och serien av rapporter om skatteflykt och skatteundandragande i och från nationella parlament, i synnerhet det brittiska underhuset, den amerikanska senaten, den australiska senaten och den franska nationalförsamlingen och senaten,

–  med beaktande av Europarådets rekommendation CM/Rec(2014)7 av den 30 april 2014 om skydd för visselblåsare,

–  med beaktande av rättegången i Luxemburg mot Antoine Deltour, Raphaël Halet och Édouard Perrin, åtalade för sin roll i offentliggörandet av de så kallade ”LuxLeaks”-dokumenten,

–  med beaktande av kommissionens beslut om statligt stöd som gäller Fiat(18), Starbucks(19) och de belgiska besluten om överdriven vinst(20), samt av besluten om att inleda utredningar om statligt stöd när det gäller McDonald’s, Apple och Amazon,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från det särskilda utskottet för skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt (TAXE 2) (A8-0223/2016), och av följande skäl:

Allmänna överväganden, fakta och siffror

A.  Panamadokumentavslöjandet och LuxLeaks-avslöjandet, som offentliggjordes av det internationella journalistnätverket ICIJ (International Consortium of Investigative Journalists), har visat på det trängande behovet av att EU och dess medlemsstater bekämpar skatteflykt och skatteundandragande och agerar för att förbättra samarbetet och transparensen i syfte att göra våra skattesystem rättvisare och garantera att bolagsskatt betalas där värde skapas.

B.  Skatteflyktens och skatteundandragandets omfattning uppskattas av kommissionen till 1 biljon euro(21) per år, medan Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) uppskattar(22) inkomstförlusten på global nivå till mellan 4 och 10 procent av alla bolagsskatteintäkter, vilket motsvarar mellan 75 och 180 miljarder euro årligen, på 2014 års nivåer. Detta är bara försiktiga uppskattningar. De negativa effekter på medlemsstaternas budgetar och på medborgarna som följer av denna praxis är uppenbara och skulle kunna undergräva allmänhetens förtroende för demokratin. Skattebedrägerier, skatteflykt och aggressiv skatteplanering urholkar medlemsstaternas beskattningsunderlag och leder på så sätt till att skatteintäkter går förlorade, vilket försvagar ekonomierna, och påverkar därmed negativt regeringarnas kapacitet att upprätthålla en tillräcklig nivå på offentliga tjänster, investeringar och sociala trygghetssystem.

C.  Inom ett budgetsystem med ömsesidig kontroll är det oacceptabelt att resurser som ska genereras från skatter som ska betalas i en medlemsstat i stället genereras i en annan medlemsstat genom orättvis och aggressiv skatteplanering.

D.  Utvecklingsländer påverkas oproportionellt mycket av företags skatteflykt, som orsakar årliga förluster av skatteintäkter på uppskattningsvis 100 miljarder US-dollar(23) och berövar dem de nödvändiga resurserna för att finansiera de mest grundläggande tjänsterna samt skadar EU:s politik för utvecklingssamarbete.

E.  Panamadokumenten påminde oss om att problemet med skatteflykt inte bara rör multinationella företag, utan även om att det är nära kopplat till kriminell verksamhet och att offshoreförmögenheterna uppskattas till omkring 10 biljoner US-dollar.

F.  G20-ledarna vidtog åtgärder i april 2009 genom att särskilt begära att offshorejurisdiktioner skulle skriva under minst tolv avtal om informationsutbyte, i syfte att sätta stopp för eran av banksekretess. Ekonomer tvivlade starkt på åtgärdernas effektivitet, eftersom de menade att avtal har gjort att resurser i banker har flyttats till andra skatteparadis men inte till att några större summor har förts tillbaka till hemlandet(24). Det finns inga bevis för att portföljinvesteringar i offshorejurisdiktioner håller på att minska, åtminstone fram till 2014, trots den senaste tidens internationella ansträngningar för att öka den finansiella transparensen. Det är alltför tidigt att bedöma om införandet av automatiskt utbyte av skatteupplysningar (den gemensamma rapporteringsstandarden) kommer att leda till att denna trend bryts.

G.  Enligt upplysningar från Banken för internationell betalningsutjämning har gränsöverskridande insättningar i offshorecentrum ökat med i genomsnitt 2,81 procent varje år mellan 2008 och 2015, medan de bara har ökat med 1,24 procent i resten av världen(25). De viktigaste finansiella offshorecentrumen i fråga om utländska insättningar är Caymanöarna (663 miljarder US-dollar), Luxemburg (360 miljarder US-dollar), Schweiz (137 miljarder US-dollar), Hong Kong (125 miljarder US-dollar), Singapore (95 miljarder US-dollar), Bermuda (77 miljarder US-dollar), Panama (67 miljarder US‑dollar), Jersey (58 miljarder US-dollar) och Bahamas (55 miljarder US-dollar). Gränsöverskridande insättningar i europeiska skatteparadis såsom Andorra, Gibraltar, Liechtenstein och Schweiz har minskat eller stagnerat under de senaste åren, vilket har lett till misstankar om att offshoreverksamhet har flyttats till andra jurisdiktioner och att offshoreindustrin har omstrukturerats, till följd av det ökade antalet bilaterala avtal om skatteupplysningar.

H.  Investeringsflödena till finanscentrum offshore beräknas till 72 miljarder US-dollar under 2015(26) och har ökat under de senaste åren på grund av de växande flödena från multinationella företag som är belägna i utvecklings- och övergångsekonomier, i vissa fall genom tur- och returinvesteringar (s.k. round-tripping). Den största delen av investeringsflödena till offshoreområden består av investeringsflöden till företag för särskilda ändamål. Luxemburg var den främsta mottagaren av investeringsflöden med koppling till företag för särskilda ändamål under 2015, och flödena till företag för särskilda ändamål i Nederländerna var också särskilt höga under 2015. Att finansflöden fortsatt kanaliseras genom finansiella mekanismer offshore visar på behovet av bättre samordning av skatte- och investeringspolitiken på EU-nivå och global nivå.

I.  I april 2016 gavs OECD återigen mandat för att upprätta en svart lista över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner. Kriterier för att identifiera skatteparadis håller på att utformas av kommissionen, som har erkänt vikten av att inte enbart använda sig av kriterier för transparens och samarbete utan att även beakta skadliga skattesystem.

J.  Små och medelstora företag är den främsta källan till arbetstillfällen i EU och har legat bakom omkring 85 procent av alla nya jobb i EU(27) under de fem senaste åren. Undersökningar har visat att ett gränsöverskridande företag i genomsnitt betalar 30 % mindre skatt än företag som verkar i bara ett land(28). Detta leder till en allvarlig snedvridning av konkurrensen, innebär förlorade arbetstillfällen och minskad jämlikhet i unionen och hindrar hållbar utveckling.

K.  Aggressiv skatteplanering definieras av kommissionen som att dra nytta av teknikaliteter i ett skattesystem eller skillnader mellan två eller flera skattesystem i syfte att minska det skattepliktiga beloppet. Kommissionen är medveten om att aggressiv skatteplanering kan ta sig många olika uttryck som leder till att skattelagstiftning inte tillämpas på det sätt som lagstiftarna hade tänkt sig. De främsta formerna av aggressiv skatteplanering inbegriper överföring av skulder, placering av immateriella tillgångar och immateriella rättigheter, strategisk internprissättning, hybridarrangemang och lånestrukturer offshore. De företag som har hörts av det särskilda utskottet har till största delen uppgett att de betalar mycket skatt och att deras beteende är lagligt. Endast en liten andel av företagen har än så länge erkänt offentligt att företags skatteflykt bör vara en prioriterad fråga.

L.  Närmare en tredjedel av de gränsöverskridande företagsinvesteringarna kanaliseras genom finansiella arrangemang offshore. Kommissionen noterar att 72 procent av överföringen av vinster i EU görs med hjälp av internprissättning och skatteeffektiv placering av immateriella tillgångar och att de resterande systemen för överföring av vinster omfattar överföring av skulder(29).

M.  Bilaterala skatteavtal fördelar rätten att inhämta skatt mellan ursprungsländer och vistelseländer. Ursprungsländerna har ofta rätt att beskatta företagens aktiva inkomster då det förekommer en permanent etablering i ursprungslandet och vistelseländerna har rätt att inhämta skatt på passiva inkomster såsom vinstutdelning, upphovsrättslig ersättning och ränta. En sådan uppdelning av rätten att inhämta skatt är viktig för att förstå aggressiv skatteplanering.

N.  Bokföringspraxis går ut på att ge en bild av ett företags finansiella situation genom att jämföra intäkter och utgifter och vinster och förluster under den kalenderperiod då de uppkommer, i stället för under den period då betalningsströmmarna faktiskt genomförs. Om beskattningsbar inkomst förflyttas från en jurisdiktion till en annan och de två jurisdiktionerna behandlar denna olika uppstår en möjlighet att utnyttja dessa skillnader. Utbetalning av royaltyer kan vara motiverad av affärsskäl, men utan verklig samordning av skattesystemen kan de behandlas förmånligt i skattehänseende i ett land, vilket leder till att skattebasen urholkas i andra länder.

O.  60 procent av all handel i världen görs inom koncerner och är därför föremål för metoder för internprissättning. 70 procent av all överföring av vinster görs med hjälp av internprissättning.

P.  Den skattepolitiska konvergensen bör också åtföljas av utökade kontroller och fler granskningar av skadlig skattepraxis. Kommissionen har inlett nya formella granskningar av den skattemässiga behandlingen av multinationella företag. Att bedöma skattepolitiska åtgärder utifrån deras karaktär av statligt stöd har blivit viktigare på senaste tiden. Det krävs ytterligare reflektion och åtgärder för att bättre förstå och hantera samspelet mellan beskattning och konkurrens. Kommissionen har möjlighet att granska alla fall av misstänkt olagligt statligt stöd i form av fördelaktig skattemässig behandling på ett icke selektivt och objektivt sätt. Ett antal av kommissionens granskningar avseende statligt stöd hade fortfarande inte avslutats när detta betänkande A8-0223/2016 antogs. Vissa medlemsstater har inlett återkravförfaranden mot ett antal multinationella företag. Endast några medlemsstater har gjort en analys av sina inhemska skattesystems spridningseffekter, för att bedöma deras inverkan på utvecklingsländer.

Q.  Det bästa verktyget för att bekämpa aggressiv skatteplanering är väl utformad lagstiftning som genomförs på ett korrekt och samordnat sätt.

Den roll som spelas av specifika skattejurisdiktioner

R.  Parlamentet har sammanträtt med regeringsföreträdare från Andorra, Liechtenstein, Monaco, Guernsey och Jersey. Caymanöarna har bara deltagit vid ett samordningsmöte och inte vid någon formell utfrågning i det särskilda utskottet. Isle of Man tackade nej till att träffa det särskilda utskottet, men skickade i stället in ett skriftligt bidrag.

S.  Vissa specifika skattejurisdiktioner bidrar aktivt till utformningen av aggressiva skattepolicyer å multinationella företags vägnar, som kan utnyttja dessa möjligheter för att undvika skatt. Bolagsskatten ligger i vissa jurisdiktioner på noll procent, eller nära noll procent. Den komplicerade situationen med många olika skattesystem leder till bristande transparens, vilket är skadligt för samtliga parter.

T.  Alla dessa jurisdiktioner har åtagit sig att införa automatiskt informationsutbyte senast 2017, förutom Andorra och Monaco som kommer att göra detta 2018. Det är viktigt att övervaka om effektiva ändringar redan håller på att införas i lagstiftningen i syfte att garantera ett effektivt automatiskt informationsutbyte från och med 2017.

U.  Kryphål i lagstiftningen, ineffektiva informationsutbyten och, mer allmänt, bristande efterlevnad av kontrollkrav, bristen på information om slutliga mottagare och bank- och företagssekretess trots ett gradvist lättande av banksekretesslagar utgör hinder för arbetet med att sätta stopp för skatteflykt och skatteundandragande. Den oklarhet som omgärdar detta används av vissa skatterådgivare inom finanssektorn för aggressiv skattepraxis. Det automatiska utbytet av information mellan länder utöver de befintliga bilaterala skatteavtalen har införts först nyligen. Utan effektiva kontroller kommer svagheterna i systemet att uppmuntra skatteflykt och skatteundandragande.

V.  Vissa specifika skattejurisdiktioner innanför och utanför EU är inte villiga att reformera sina skattesystem, trots de pågående globala initiativen och trots det faktum att vissa av dem är delaktiga i OECD:s arbete.

W.  De utfrågningar som anordnats med Andorra, Guernsey, Jersey, Liechtenstein och Monaco (se bilaga 1) visade att villkoren för registrering av offshorebolag och den information som ska lämnas i detta avseende varierar mellan jurisdiktionerna. Fullständig information om de slutliga mottagarna för fonder, stiftelser och bolag som de officiella skattemyndigheterna i vissa av dessa jurisdiktioner ska förfoga över tycks saknas eller inte samlas in eller offentliggöras. Andorra, Liechtenstein, Monaco, San Marino och Schweiz har undertecknat avtal om informationsutbyte med EU. Kanalöarna har undertecknat avtal med Förenade kungariket och har förklarat sig redo att ingå liknande avtal med andra medlemsstater.

X.  Den rådande lagstiftningen i vissa jurisdiktioner garanterar inte god styrning eller respekt för internationella normer när det gäller slutliga mottagare, transparens och samarbete.

Y.  Några av dessa jurisdiktioner är medlemsstaternas beroende eller associerade territorier och omfattas, även om de är självstyrande, delvis av nationella och europeiska lagar. Medlemsstaterna bör därför överväga att lagstifta för att säkerställa att deras associerade och beroende territorier respekterar de högsta normerna.

Z.  Några medlemsstater har utarbetat egna förteckningar över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner och/eller egna definitioner av ˮskatteparadisˮ eller ˮprivilegierad skattejurisdiktionˮ. Det förekommer stora skillnader mellan dessa förteckningar om hur icke samarbetsvilliga jurisdiktioner eller skatteparadis definieras eller bedöms. OECD:s förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner fyller inte sitt syfte. I skattepaketet den 17 juni 2015 offentliggjorde kommissionen en förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner. Den skapades med hjälp av gemensamma nämnare från befintliga nationella företeckningar. Någon gemensam unionsomfattande definition och förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner finns fortfarande inte, trots att det finns ett akut behov av en sådan. Ingen av dessa förteckningar innehåller tydliga, mätbara och uttömmande kriterier för hur hemlighetsfulla särskilda jurisdiktioner är.

Finansinstitutens roll i samband med multinationella företags aggressiva skatteplanering

AA.  Vissa finansinstitut och redovisnings- eller advokatbyråer har fungerat som mellanhänder i samband med inrättandet av komplicerade juridiska former som leder till sådana aggressiva skatteplaneringsarrangemang som används av multinationella företag, vilket framgår av LuxLeaks och Panamadokumenten. De rättsliga kryphålen, obalanserna och bristen på samordning, samarbete och transparens mellan länder skapar en miljö som underlättar skatteflykt. Finansinstitut är icke desto mindre viktiga och oumbärliga hjälpmedel i kampen mot skattebedrägerier på grund av den information om finansiella konton och slutliga mottagare de har till sitt förfogande, och det är därför viktigt att de fullt ut och på ett effektivt sätt samarbetar i utbytet av sådan information.

AB.  Flera skatteskandaler som involverar banker blev offentliga inom tidsramen för denna undersökning. Finansinstitut kan använda flera aggressiva skatteplaneringsupplägg för att hjälpa sina kunder att kringgå eller undvika skatt. Banker kan agera på marknaden på uppdrag av sina kunder och till skattemyndigheterna påstå sig vara den slutliga betalningsmottagaren av dessa transaktioner, vilket leder till att kunder otillbörligt gynnas av skattefördelar som beviljats till banker på grund av deras bankstatus eller på grund av deras hemvist. När det gäller utformningen och genomförandet av aggressiv skatteplanering bör bankernas roll (särskilt de som bedriver investeringsbanksverksamhet) betraktas som dubbel: för det första genom att de tillhandahåller aggressiv skatteplanering som kan användas av kunderna – ofta med hjälp av finansiella produkter såsom lån, derivat, repor eller andra aktierelaterade instrument och för det andra genom att de själva använder aggressiv skatteplanering – genom sina egna interna och skyddade strukturerade finansiella transaktioner.

AC.  Alla banker som framträdde inför det särskilda utskottet förnekade formellt att de rådde sina kunder att kringgå eller undvika skatt i vilken form som helst och förnekade att de hade förbindelser med redovisnings- och advokatbyråer för detta ändamål.

AD.  Betydande finansinstitut har inrättat ett stort antal dotterbolag i särskilda skattejurisdiktioner eller i jurisdiktioner med låga eller mycket låga bolagsskatter för att undvika skatt å sina företags- och privatkunders vägnar eller för egen vinning. Ett antal finansinstitut har nyligen stängt vissa av sina kontor i dessa jurisdiktioner. Flera finansinstitut har åtalats för skattebedrägeri eller penningtvätt i Förenta staterna, vilket ledde till att betydande böter betalades, men mycket få åtal har inletts i Europeiska unionen.

AE.  Banker är verksamma på en konkurrensutsatt marknad och stimuleras att främja skatteattraktiva arrangemang för att attrahera nya kunder och betjäna befintliga sådana. Bankanställda är ofta under enorm press att validera kunders kontrakt som möjliggör skatteflykt och skatteundandragande, och de löper risken att avskedas om de inte gör det. Det finns intressekonflikter och en svängdörrsproblematik mellan bankers och konsultföretags ledande anställda och företrädare för skattemyndigheterna. Skattemyndigheterna har inte alltid tillräcklig tillgång till information eller medel för att undersöka banker och upptäcka fall av skatteflykt.

AF.  Det är viktigt att uppmärksamma att inte alla komplexa strukturerade finansiella transaktioner har en dominerande skattemotivation, och att de huvudsakligen skattedrivna produkterna endast utgör en liten del av deras totala verksamhet. Beloppen i aggressiva skatteplaneringstransaktioner kan dock vara mycket stora, med enskilda transaktioner som ibland involverar finansiering för flera miljarder euro och skattemässiga fördelar värda hundratals miljoner(30). Skattemyndigheterna oroar sig för den bristande insynen i komplexa strukturerade finansiella transaktioner, vilka används för aggressiv skatteplanering, i synnerhet där separata etapper i dessa arrangemang genomförs i olika jurisdiktioner.

AG.  Kreditinstitut i EU omfattas redan av offentliga landspecifika rapporteringskrav enligt det fjärde kapitalkravsdirektivet. Det bör noteras att det har funnits vissa brister i dessa landspecifika rapporter och att dessa brister bör åtgärdas. Inga av de finansinstitut som träffade det särskilda utskottet kom med några betydande invändningar mot informationskraven. Vissa av dem uttryckte tydligt att de samtyckte till detta krav och skulle stödja kravet så att det blev en global norm.

AH.  Den offentliga landspecifika rapporteringen avseende vissa finansinstituts dokument har visat anmärkningsvärda skillnader mellan deras totala vinst i dessa utländska jurisdiktioner, deras verksamhet, betalad skatt och antalet anställda i dessa jurisdiktioner. Samma rapportering har avslöjat att det saknas koppling mellan de territorier där de bedriver verksamhet och har personal och de territorier där de gör sina vinster.

AI.  De banker och multinationella företag som deltog vid det särskilda utskottets möten svarade inte helt och hållet på alla frågor från utskottets ledamöter, och vissa av de frågor som togs upp har därför fortfarande inte besvarats eller är bristfälligt definierade. Några av dessa banker och multinationella företag skickade in skriftliga bidrag (se bilaga 2) i ett senare skede.

Patentboxar, kunskapsboxar och FoU-boxar

AJ.  Ordningar med koppling till immaterialrätt, patent och forskning och utveckling (FoU) används i stor utsträckning i unionen. Dessa används av multinationella företag för att på konstgjord väg minska deras totala skatter. Handlingsplanen mot urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS) hänvisar i åtgärd nr 5 till den ändrade nexusstrategin. Uppförandekodgruppens roll är också att analysera och säkerställa en effektiv övervakning av sådan praxis i medlemsstaterna.

AK.  Uppförandekodgruppen analyserade europeiska patentboxsystem men avslutade inte sin analys av specifika system. Samtidigt hänvisar åtgärd 5 i OECD:s BEPS-handlingsplan till den ändrade nexusstrategin som den nya standarden för beviljande av FoU-incitament. Medlemsstaterna enades i uppförandekodgruppen att genomföra den ändrade nexusstrategin i sina nationella lagstiftningar från och med 2015. De enades också om att befintliga patentboxordningar bör avvecklas före 2021. Medlemsstaterna är allvarligt försenade i genomförandet av den modifierade nexusstrategin på nationell nivå.

AL.  Flera studier från kommissionen har tydligt visat att kopplingen mellan patentboxen och FoU kan vara godtycklig och/eller artificiell. Denna bristande överensstämmelse kan leda till antagandet att dessa ordningar i de flesta fall inrättas och används för skatteundandragande. Skatteincitamenten för inkomster från FoU, främst patentboxar, leder ofta till kraftigt minskade skatteintäkter för alla regeringar, även de som bedriver sådan politik. Man bör bättre analysera hur man på bästa sätt kan stimulera välbehövlig FoU och innovation i EU utan att skapa skadlig skatteverksamhet. OECD och IMF bekräftade också flera gånger att de inte tror att patentboxar är det rätta verktyget för att främja FoU.

AM.  Patentboxarnas centrala roll i skadliga skattepraxisarrangemang noterades inledningsvis under de undersökningsuppdrag som utfördes av parlamentets förra särskilda utskott (TAXE 1) i Nederländerna och Förenade kungariket, och bekräftades därefter vid dess uppdrag i Cypern. Liknande system existerar i andra medlemsstater.

AN.  Ett särskilt akut problem uppstår genom den direkta avsaknaden av harmoniserad strategi mellan medlemsstaterna i frågan om utgående betalningar. Inom denna nuvarande, icke-samordnade ram, skapar en kombination av ett borttagande av källbeskattningen i enlighet med direktivet om räntor och royaltyer och moder- och dotterbolagsdirektivet med en brist på källskatter på utdelning, licens- och royaltyavgifter och utgående räntebetalningar i vissa medlemsstater, kryphål varigenom vinster från en medlemsstat effektivt kan strömma ut ur unionen utan att beskattas åtminstone en gång.

Dokument från uppförandekodgruppen om företagsbeskattning, högnivågruppen för beskattning och arbetsgruppen för skattefrågor

AO.  Uppförandekodgruppens mandat definieras i Ekofinrådets slutsatser av den 1 december 1997. Uppförandekodgruppens dokument utgör en viktig informationskälla för det särskilda utskottets arbete (som redan har beskrivits i parlamentets resolution av den 25 november 2015).

AP.  Det tog fem månader efter inledningen av det särskilda utskottets mandattid innan vissa av uppförandekodgruppens mötesdokument och protokoll gjordes tillgängliga för Europaparlamentets ledamöter inom stängda dörrar i parlamentets lokaler. Fler dokument har gjorts tillgängliga, men vissa dokument och protokoll har fortfarande inte offentliggjorts, är otillgängliga eller saknas. Kommissionen meddelade vid ett informellt möte att man har överfört alla dokument som härrör från kommissionen och som man förfogar över till det särskilda utskottet och att alla andra mötesdokument av relevans som härrör från kommissionen, om kommissionen någonsin har förfogat över dem, därför måste ha kommit bort.

AQ.  Medlemsstaterna har lämnat otillräckliga svar på parlamentets upprepade förfrågningar om fullständigt offentliggörande av de berörda dokumenten. Detta har pågått i flera månader. Dessa dokument har lämnats till forskare vid Amsterdams universitet efter en begäran baserad på det europeiska öppenhetsdirektivet. Dessa dokument har emellertid nyligen gjorts tillgängliga men bara konfidentiellt och de kan inte användas i den offentliga debatten. Transparens och tillgång till information är viktiga inslag i parlamentets arbete.

AR.  Specifika frågor har undersökts inom uppförandekodgruppen utan att det ledde till konkreta reformer. Till exempel har diskussioner om domar pågått sedan åtminstone 1999 och det finns fortfarande svårigheter med att genomföra de överenskomna rekommendationerna, även efter LuxLeaks-avslöjandena. Undersökning av patentboxsystem avslutades aldrig helt 2014 och ingen annan undersökning har påbörjats trots att medlemsstaterna är sena med att genomföra den nya modifierade nexusstrategin.

Den yttre dimensionen: G20, OECD och FN – engagemang och konsekvenser för utvecklingsländer

AS.  OECD, FN och andra internationella organisationer deltar i kampen mot urholkning av bolagsskattebasen. Det finns ett behov av att säkerställa global harmonisering av praxis och genomförande av gemensamma normer, såsom de som föreslås av OECD i förhållande till BEPS-paketet. Man bör inrätta ett mellanstatligt forum på FN-nivå med mindre selektivt medlemskap än OECD eller G20 så att alla länder, inklusive utvecklingsländerna, kan delta på lika villkor. Vid det möte mellan G20:s finansministrar och centralbankernas chefer som hölls i Washington den 14–15 april 2016 upprepades kravet på alla länder och jurisdiktioner att genomföra arbetsgruppen för finansiella åtgärders (FATF) standarder om öppenhet och faktiskt ägande av juridiska personer och rättsliga arrangemang. Vissa G20-medlemmar har efterlyst automatiskt utbyte av information rörande faktiskt ägande och har bett FATF och det globala forumet för transparens och informationsutbyte på skatteområdet om att komma med inledande förslag om detta senast i oktober 2016.

AT.  Såsom det observerades under faktainsamlingsuppdrag i Förenta staterna, finns det en brist på öppenhet och en gemensam definition av faktiskt ägande på global nivå. Denna brist på öppenhet har speciellt observerats vad gäller skalbolag och advokatbyråer. Förenta staterna förbereder för närvarande genomförandet av OECD:s BEPS-handlingsplan.

AU.  BEPS-processen inkluderade inte utvecklingsländer som jämbördiga förhandlingspartners och misslyckats med att leverera effektiva lösningar på de fattigaste ländernas skatteproblem, vilket exemplifieras av det globala nätverket av skatteavtal som ofta hindrar utvecklingsländer från att beskatta vinster som genereras på deras territorium.

AV.  Samarbete i gemensamma skattefrågor existerar redan mellan relevanta myndigheter i EU och Förenta staterna, liknande samarbete saknas på politisk nivå, särskilt vad gäller parlamentariskt samarbete.

AW.  Ett beskattningssymposium planeras till juli 2016 i syfte att uppnå en stark, hållbar och balanserad ekonomisk tillväxt. G20 har uppmanat alla internationella organisationer, även EU, att ta itu med de berörda utmaningarna.

AX.  Den gemensamma utfrågningen i det särskilda utskottet TAXE 2 och Utskottet för utveckling om konsekvenser för utvecklingsländer av aggressiv skattepraxis har visat att utvecklingsländerna står inför liknande problem med urholkning av skattebasen, vinstförflyttning, brist på öppenhet, globalt divergerande skattesystem och avsaknad av enhetlig och effektiv internationell lagstiftning. Utvecklingsländer lider av aggressiv skatteplanering. Skattemyndigheterna i utvecklingsländer saknar resurser och expertis för att effektivt bekämpa skatteflykt och skatteundandragande.

AY.  G20-medlemmarna har åter bekräftat sitt åtagande att se till att ansträngningar görs för att förstärka kapaciteten i utvecklingsländernas ekonomier och att uppmuntra utvecklade länder att följa principerna i skatteinitiativet från Addis Abeba som antogs vid FN:s sammanträde den 27 juli 2015. Utvecklingsländernas synpunkter och prioriteringar är avgörande för en effektiv global samordning.

AZ.  Internationella valutafonden och Världsbanken bidrar med tekniskt bistånd, däribland verktyg för utvecklingsländernas skatteförvaltningar som rör internationell beskattning i syfte att förbättra utvecklingsländernas kapacitet att komma till rätta med skatteundandragande, skatteflykt och problem med penningtvätt, särskilt i samband med internprissättning.

BA.  Australiens regering har tillkännagett sina planer på att införa en skatt på undanhållna vinster för multinationella företag som undviker skatt, som ska träda i kraft den 1 juli 2017, och dessutom inrättat en ny arbetsgrupp för skattefrågor.

Arbetet i parlamentets särskilda utskott (TAXE 2)

BB.  Ett antal åtgärder som föreslagits av kommissionen är en direkt uppföljning av parlamentets resolutioner av den 16 december 2015 och den 25 november 2015. Viktiga initiativ i dessa har nu lagts fram av kommissionen, åtminstone till viss del. Andra viktiga åtgärder som efterfrågas i dessa resolutioner saknas fortfarande, bland annat en reform av ramverket för skattestöd, effektiva rättsliga bestämmelser för skydd av visselblåsare samt åtgärder för att begränsa rådgivares och den finansiella sektorns stöd till och främjande av aggressiv skatteplanering.

BC.  Konsekvenserna för unionen har analyserats och bedömts, i synnerhet av parlamentets särskilda utskott om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt (TAXE 1), vars arbete resulterade i att en resolution antogs med överväldigande majoritet den 25 november 2015. Parlamentets resolution av den 16 december 2015 antogs med en liknande överväldigande majoritet. Kommissionen utfärdade ett gemensamt svar på resolutionerna av den 16 december 2015 och den 25 november 2015.

BD.  Parlamentets särskilda utskott TAXE 2, som bildades den 2 december 2015, anordnade elva sammanträden, vissa av dem tillsammans med utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för rättsliga frågor och utskottet för utveckling, där man hörde kommissionsledamoten med ansvar för konkurrens, Margrethe Vestager, kommissionsledamoten med ansvar för ekonomiska och finansiella frågor, skatter och tullunionen, Pierre Moscovici, kommissionsledamoten för finansiell stabilitet, finansiella tjänster och kapitalmarknadsunionen, Jonathan Hill, den nederländska statssekreteraren för ekonomiska frågor, Eric Wiebes (som representerar ordförandeskapet i rådet), experter på beskattnings- och utvecklingsområdet, representanter för multinationella företag, representanter för banker och ledamöter i EU:s nationella parlament. Utskottet höll också i sammanträden med representanter för regeringarna i Andorra, Liechtenstein, Monaco, Guernsey och Jersey, och tog emot ett skriftligt bidrag från Isle of Mans regering (se bilaga 1). Det organiserade även undersökningsuppdrag till Förenta staterna (se bilaga 6 till betänkande A8-0223/2016) för att titta närmare på särskilda aspekter av tredjelandsdimensionen av sitt mandat, och till Cypern (se bilaga 5 till betänkande A8-0223/2016). Ledamöterna i det särskilda utskottet bjöds personligen in till att delta i arbetet i OECD:s interparlamentariska högnivågrupp ”TAXE”. Det särskilda utskottet höll sammanträden bakom lyckta dörrar på samordnarnivå där man hörde representanter för Caymanöarnas regering, undersökande journalister och tjänstemän från kommissionen. Dessa verksamheter, som har lett till en stor mängd mycket användbara uppgifter om praxis och skattesystem både inom och utanför EU, har hjälpt till att klargöra vissa relevanta frågor, medan andra fortfarande inte har fått några svar.

BE.  Endast fyra av de sju multinationella företag som bjöds in tackade ja till den första inbjudan om att träffa dess ledamöter (se bilaga 2).

BF.  På grund av kommissionens och rådets fortsatta vägran att ge sitt samtycke till Europaparlamentets förslag till förordning om detaljerade bestämmelser avseende parlamentets utövande av undersökningsrätt har parlamentets särskilda utskott och undersökningskommittéer fortfarande otillräcklig behörighet, i och med att de till exempel saknar rätten att kalla vittnen och upprätthålla tillgång till dokument, jämfört med liknande utskott i medlemsstaternas parlament och den amerikanska kongressen.

BG.  På senare tid har rådet vid flera tillfällen antagit omfattande tidiga politiska ståndpunkter i skattefrågor utan att beakta eller ens invänta parlamentets ståndpunkter.

Slutsatser och rekommendationer

1.  Europaparlamentet upprepar slutsatserna av sin resolution av den 25 november 2015 och i sin resolution av den 16 december 2015.

Uppföljning från kommissionen och medlemsstaterna

2.  Europaparlamentet beklagar att tretton medlemsstater saknar egna regler för att motverka aggressiv skatteplanering baserad på skattefria flöden av utdelningar, samt att tretton medlemsstater inte tillämpar några prövningar av vem som är verklig förmånstagare när de tar emot en ansökan om nedsättning eller befrielse av källskatt. Parlamentet beklagar att för närvarande har fjorton medlemsstater fortfarande inga kontrollerade regler för utländska företag för att förhindra aggressiv skatteplanering och att tjugofem medlemsstater saknar regler för att motverka felanpassningar av ett lokalt företags skattebehörighet som gjorts av en annan medlemsstat. Parlamentet fördömer att inte en enda medlemsstat än så länge har begärt ett förbud mot strukturer för aggressiv skatteplanering.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att anta ytterligare lagstiftningsförslag om företags skatteflykt då utrymme finns för medlemsstaterna att skärpa sina regler för att motverka skatteflykt för att motarbeta en urholkning av skattebasen. Parlamentet beklagar djupt att medlemsstaterna inte diskuterade parlamentets rekommendationer i rådets arbetsgrupp.

4.  Europaparlamentet välkomnar det åtgärdspaket mot skatteflykt som offentliggjordes av kommissionen den 28 januari 2016 samt alla lagstiftningsförslag och meddelanden som redan framlagts sedan dess (se bilaga 4 till betänkande A8-0223/2016). Parlamentet välkomnar antagandet av rådets direktiv om ändring av direktivet om administrativt samarbete i syfte att införa landspecifik rapportering till skattemyndigheter, men beklagar att rådet inte väntade tills de visste och beaktade parlamentets ståndpunkt innan man enades om sin egen ståndpunkt och inte gav kommissionen möjlighet att delta i informationsutbytet. Parlamentet uppmanar rådet att komma fram till en enhällig ståndpunkt om åtgärdspaketet och låta direktivet mot skatteflykt fortsätta att vara ett enda direktiv, för att effektivt genomföra OECD:s rekommendationer samt gå längre än dessa för att uppfylla EU:s ambitioner och garantera en välfungerande inre marknad snarare än att försvaga den. Parlamentet beklagar djupt att rådets aktuella utkast till ståndpunkt har försvagats, särskilt med en undantagsbestämmelse om räntebegränsning eller en snäv strategi när det gäller kontrollerade regler för utländska företag. Parlamentet välkomnar initiativet att skapa en gemensam definition och unionsförteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner inom ramen för den externa strategin för effektiv beskattning. Parlamentet betonar att denna förteckning bör grunda sig på objektiva, uttömmande och kvantifierbara kriterier. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt att det i framtiden kommer att krävas mer bindande åtgärder för att effektivt och systematiskt bekämpa BEPS.

5.  Europaparlamentet anser att direktivet om administrativt samarbete bör nu, efter att ha genomgått flera på varandra följande och ad hoc-ändringar om automatiskt informationsutbyte om skattebeslut och landspecifik rapportering, omarbetas i sin helhet, i synnerhet men inte enbart för att minska och slutligen eliminera de nuvarande undantagen till principen om informationsutbyte.

6.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att multinationella företag i sina balansräkningar på ett tydligt och begripligt sätt bör offentliggöra, för varje medlemsstat och tredjeland de är verksamma i, en antal informationsposter, som vinst eller förlust före skatt, skatt på vinst eller förlust, antalet anställda och utförd verksamhet. Parlamentet betonar vikten av att informationen blir tillgänglig för allmänheten, möjligen som ett centralt EU-register.

7.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att, före slutet av 2016, lägga fram ett förslag för en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, vilken ska åtföljas av en lämplig och rättvis fördelningsnyckel som ska utgöra en heltäckande lösning på den mest skadliga skattepraxisen inom unionen, skapa klarhet och enkelhet för företag samt underlätta gränsöverskridande ekonomisk verksamhet inom EU. Parlamentet anser att det är en avgörande faktor att den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen konsolideras. Parlamentet anser att konsolideringen bör införas så snart som möjligt och att eventuella mellanliggande system inklusive enbart harmonisering av skatteunderlag med en mekanism för förskjutning av förluster endast kan vara tillfälliga. Parlamentet anser att införandet av en fullständig gemensam konsoliderad bolagsskattebas blir allt mer brådskande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att omgående nå en överenskommelse gällande förslaget om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas när detta lämnas in och att snabbt implementera lagstiftningen därefter. Parlamentet påminner medlemsstaterna om att kryphål och obalanser mellan bolagsskattbaser och olika administrativa rutiner kan skapa orättvisa konkurrensvillkor och orättvis skattekonkurrens även inom EU.

8.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens antagande den 12 april 2016 av ett förslag till ett direktiv om ändring av direktiv 2013/34/EU om företags, deras dotterbolags och filialers, offentliggörande av information med anknytning till inkomstskatt och till ökad transparens när det gäller företagsbeskattning. Parlamentet beklagar dock att den omfattning samt de kriterier och trösklar som kommissionen har föreslagit inte är i linje med parlamentets tidigare ståndpunkter och därför inte kommer att ge resultat.

9.  Europaparlamentet välkomnar överenskommelsen i rådet av den 8 december 2015 om automatiskt utbyte av information om skattebesked. Parlamentet beklagar dock att rådet inte inkluderade parlamentets rekommendationer från dess betänkande av den 20 oktober 2015 om kommissionen ursprungliga förslag om en sådan åtgärd. Parlamentet betonar att kommissionen måste ges full tillgång till den nya unionsdatabasen över skattebesked. Parlamentet insisterar på behovet av en omfattande och effektiv databas över alla besked som får potentiellt gränsöverskridande konsekvenser. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att snabbt införa nödvändiga rättsliga ramverk för automatiskt utbyte av information om skattebesked.

10.  Europaparlamentet understryker att det automatiska utbytet av information kommer att leda till att stora volymer uppgifter måste behandlas, och kräver att frågor med anknytning till databehandling av uppgifterna ska samordnas, precis som de personalresurser som krävs för att analysera uppgifterna. Parlamentet efterlyser en förstärkning av kommissionens roll i detta arbete. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att noggrant övervaka och till fullo tillämpa genomförandet av direktivet om administrativt samarbete på nationell nivå, speciellt med syftet att kontrollera antalet medlemsstater som använder bilaterala skatteavtal för att efterfråga skatteuppgifter i stället för denna rättsliga grund. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förstärka sina skattemyndigheter med en tillräcklig personalstyrka för att säkerställa en effektiv insamling av skatteintäkter och ta itu med skadlig skattepraxis, eftersom personalbrist och nedskärning av personal, såväl som brist på lämplig utbildning, tekniska verktyg och granskningsbefogenheter, i hög grad har hindrat skattemyndigheterna i vissa medlemsstater. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att integrera information som utbyts med skattemyndigheter och med finansiella tillsynsorgan och tillsynsmyndigheter.

11.  Europaparlamentet välkomnar Frankrikes, Nederländernas och Förenade kungarikets tillkännagivande av den 12 maj 2016 om att upprätta offentliga register över företags faktiska ägare. Parlamentet välkomnar Frankrikes åtagande att skapa ett offentligt register för stiftelser. Parlamentet stöder Förenade kungariket i dess åtagande att tvinga alla utländska företag som antingen köper egendom i landet eller ingår ett avtal med staten att uppge de faktiska ägarna. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att anta liknande åtgärder.

12.  Europaparlamentet beklagar att OECD:s nya globala standard för automatiskt utbyte av information inte innehåller en övergångsperiod för utvecklingsländer. Då standarden blir ömsesidig kan de länder som fortfarande har begränsad förmåga att iordningställa den nödvändiga infrastrukturen för att samla in, hantera och dela den nödvändiga informationen i själva verket bli exkluderade.

13.  Europaparlamentet konstaterar att det gemensamma forumet för internprissättning i sitt arbetsprogram för 2014–2019 har inkluderat utveckling av god praxis för att säkerställa att OECD:s riktlinjer i frågan överensstämmer med medlemsstaternas specifika karaktär. Parlamentet konstaterar att kommissionen övervakar hur detta arbete framskrider.

14.  Parlamentet understryker att 70 procent av överföringen av vinster sker genom internprissättning och att bästa sättet att tackla problemet är att anta en fullständig gemensam konsoliderad bolagsskattebas. Parlamentet uppmanar oaktat detta kommissionen att lägga fram ett konkret lagförslag om internprissättning ned beaktande av OECD:s publikation Transfer Pricing Guidelines for Multinational Enterprises and Tax Administration 2010. Parlamentet understryker vidare att ytterligare insatser kan komma att behövas för att minska BEPS-relaterade risker mellan EU:s medlemsstater och tredjeländer, risker som uppkommer genom ramen för internprissättning, särskilt prissättningen av immateriella tillgångar, och att globala alternativ till nuvarande armslängdsprincip bör undersökas aktivt och prövas för att se om de kan bidra till att säkerställa ett rättvisare och effektivare globalt skattesystem.

15.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionsledamoten med ansvar för konkurrens, Margrethe Vestager, har kategoriserat internprissättning som ett särskilt fokusområde för statligt stöd, eftersom det rapporteras vara ett vanligt verktyg som multinationella företag använder för skatteundandragande eller skatteflykt, t.ex. koncerninterna lån. Parlamentet konstaterar att det i nuläget inte finns några riktlinjer för att identifiera och reglera skatterelaterat statligt stöd trots att denna typ av statligt stöd har visat sig vara ett oroväckande verktyg för skatteflykt. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa riktlinjer och tydliga kriterier för att bättre kunna definiera var gränserna för internprissättning går, i syfte att på ett bättre sätt kunna bedöma fall av statligt stöd. Parlamentet stöder slutsatserna i kommissionens utredning av Starbucks, Fiat och Amazon och betonar vikten av att kommissionen har tillgång till alla relevanta uppgifter.

16.  Europaparlamentet beklagar att flera utfrågade multinationella företag inte starkt har fördömt skatteflyktsarrangemang och aggressiv skatteplanering. Parlamentet understryker att det är lätt för multinationella företag att bevilja artificiella lån inom koncernen för aggressiv skatteplanering. Parlamentet understryker att preferensen för sådan skuldfinansiering är till skada för skattebetalarna samt den ekonomiska stabiliteten. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att avskaffa den ensidiga skuldavskrivningen i sin skattelagstiftning.

17.  Europaparlamentet betonar starkt att visselblåsares arbete är avgörande för att avslöja omfattningen av skatteundandragande och skatteflykt och att skydd av visselblåsare av denna anledning behöver garanteras rättsligt och förstärkas inom EU. Parlamentet konstaterar att Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och Europarådet har arbetat med denna fråga. Parlamentet anser att domstolarna och medlemsstaterna bör garantera att legitima affärshemligheter skyddas utan att detta på något sätt hindrar, hämmar eller kväver visselblåsares och journalisters förmåga att dokumentera och avslöja olaglig, olovlig eller skadlig verksamhet i fall där detta uppenbart och på ett överväldigande sätt ligger i allmänhetens intresse. Parlamentet beklagar att kommissionen inte har några planer för snabba åtgärder i denna fråga, med tanke på de mycket betydande avslöjandena som visselblåsare nyligen gjorde i samband med det så kallade LuxLeaks- avslöjandet respektive Panamadokumenten.

18.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har inlett ett offentligt samråd för att förbättra tvistlösningsmekanismerna vid dubbelbeskattning. Parlamentet understryker att upprättandet av en tydlig tidsram för tvistlösningsförfaranden är mycket viktigt för att förbättra systemens effektivitet.

19.  Europaparlamentet välkomnar meddelandet om den externa strategin för effektiv beskattning som uppmanar Europeiska centralbanken att omprioritera kraven på god förvaltning i avtalen med sina finansiella mellanhänder. Parlamentet uppmanar Europeiska centralbanken att ta fram en ny hållbar beskattningspolicy, från och med granskningen av policyn för icke samarbetsvilliga länder och territorier under 2016 i en nära dialog med civilsamhället. Parlamentet upprepar att EIB bör förstärka sina åtgärder för tillbörlig aktsamhet för att förbättra kvaliteten på informationen om slutliga mottagare och på ett effektivare sätt förhindra transaktioner med finansiella mellanhänder som uppvisar ett negativt mönster när det gäller transparens, bedrägeri, korruption, organiserad brottslighet, penningtvätt och skadlig miljöpåverkan och skadliga sociala effekter, eller som är registrerade i finansiella offshore-centrum eller skatteparadis som tillämpar aggressiv skatteplanering.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utfärda tydlig lagstiftning vad gäller definitionen av ekonomisk substans, värdeskapande och fast etableringsställe i syftet att i synnerhet komma till rätta med problemet med brevlådeföretag.

Svarta listor och konkreta sanktioner för icke samarbetsvilliga jurisdiktioner och innehållen skatt

21.  Europaparlamentet konstaterar att det hittills enda konkreta initiativ som tagits av kommissionen avseende icke samarbetsvilliga jurisdiktioner, inbegripet utomeuropeiska territorier, har varit den externa strategin för effektiv beskattning. Parlamentet noterar att OECD:s kriterier för förteckning av icke samarbetsvilliga jurisdiktioner hittills inte har visat sig vara effektiva i att hantera denna fråga, och inte har haft en avskräckande effekt. Parlamentet framhåller att det fortfarande finns tredjeländer som skyddar olagligt förvärvade tillgångar, vilket innebär att det är omöjligt för EU-myndigheterna att driva in dem.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt lägga fram en gemensam definition och förteckning för unionen över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner (dvs. en ”svart lista över skatteparadis”) som ska grundas på öppna och objektiva kriterier, inbegripet genomförande av OECD-rekommendationer, skattetransparensåtgärder, BEPS-åtgärder och standarder för automatiskt informationsutbyte, förekomsten av aktiva skadliga skattemetoder, förmåner som beviljas utländska fysiska personer eller juridiska personer, brist på krav på ekonomisk substans och icke offentliggörande av juridiska personers bolagsstruktur (bland annat fonder, välgörenhetsorganisationer, stiftelser etc.) eller ägande av tillgångar eller rättigheter, samt välkomnar kommissionens avsikt att nå en överenskommelse om en sådan förteckning inom de kommande sex månaderna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att godkänna denna överenskommelse senast i slutet av 2016. Parlamentet anser att ett upptrappningsförfarande, som inleds med en verkligt konstruktiv dialog med den jurisdiktion där brister identifieras före införandet på förteckningen, för att förteckningen också ska få en förebyggande effekt. Parlamentet anser att det behövs en mekanism för att ta bort jurisdiktioner från förteckningen om och när de framgångsrikt uppnår eller återställer efterlevnaden av kriterierna. Parlamentet anser att bedömningen även bör omfatta medlemmar i OECD.

23.  Europaparlamentet efterlyser ett konkret EU-omfattande regelverk för sanktioner mot de svartlistade icke samarbetsvilliga jurisdiktionerna, inbegripet möjligheten att granska och, som sista utväg, säga upp frihandelsavtal och dubbelbeskattningsavtal samt förbjuda tillgång till EU-medel. Parlamentet konstaterar att syftet med sanktioner är att få till förändringar i lagstiftningen i de berörda jurisdiktionerna. Parlamentet vill att dessa sanktioner även ska gälla för företag, banker och revisions- och advokatbyråer, samt för skatterådgivare som bevisats vara involverade i olaglig, skadlig eller olovlig verksamhet med dessa jurisdiktioner eller som har bevisats underlätta olagliga, skadliga eller olovliga skattearrangemang för företag som involverar rättsliga konstruktioner i dessa jurisdiktioner.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en bindande lagstiftning som förbjuder alla EU-institutioner att öppna konton eller vara verksamma i de jurisdiktioner som ingår i unionens gemensamma förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att omförhandla sina bilaterala skatteavtal med tredjeländer, genom att utnyttja multilaterala verktyg, i syfte att införa klausuler mot skatteflykt och således förhindra ”treaty shopping” (utnyttjande av det mest förmånliga avtalet), inklusive en fördelning av beskattningsrätten mellan ursprungs- och bosättningsländer som återspeglar ekonomisk substans och en lämplig definition av fast etableringsställe. Parlamentet betonar vidare att detta förfarande markant skulle påskyndas om medlemsstaterna gav kommissionen mandat att förhandla sådana skatteavtal å EU:s vägnar. Medlemsstaterna uppmanas att säkerställa att utvecklingsländerna behandlas rättvist vid förhandlingar om sådana avtal.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagförslag om en EU‑omfattande källskatt, som ska skötas av medlemsstaterna, i syfte att säkerställa att vinster som skapas inom EU beskattas minst en gång innan de lämnar EU. Parlamentet konstaterar att ett sådant förslag bör inkludera ett återbetalningssystem för att förhindra dubbelbeskattning. Parlamentet understryker att ett sådant allmänt källskattesystem som bygger på avräkningsmetoden har fördelen att dubbel icke-beskattning och BEPS förhindras utan att det skapas fall av dubbelbeskattning.

27.  Europaparlamentet beklagar att Andorra och Monaco har åtagit sig att tillämpa automatiskt informationsutbyte från 2018 i stället för 2017. Parlamentet påpekar att vissa icke samarbetsvilliga jurisdiktioner som Andorra uppfyller standarderna för informationsutbyte men är på väg att bli en lågskattejurisdiktion. Parlamentet oroas över att dubbelbeskattningsavtalet mellan Andorra och Spanien för närvarande inte säkerställer ett effektivt automatiskt informationsutbyte. Parlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka den effektiva tillämpningen av det automatiska informationsutbyte som ingår i medlemsstaternas avtal som tecknats med tidigare eller nuvarande icke samarbetsvilliga jurisdiktioner.

28.  Hybridarrangemang mellan EU-medlemsstaternas och tredjeländernas definition av enheter, som medför dubbel icke-beskattning, bör behandlas effektivt i EU:s lagstiftning, som ett tillägg till kommissionens förslag till åtgärdspaket mot skatteflykt.

Patentboxar, kunskapsboxar och FoU-boxar

29.  Europaparlamentet konstaterar att patent-, kunskaps- och FoU-boxar hittills kanske inte har främjat innovation inom EU som de borde ha gjort. Parlamentet beklagar att de istället används av multinationella företag för överföring av vinster genom aggressiv skatteplanering, såsom den välkända tekniken ”double Irish with a Dutch sandwich”. Parlamentet anser att patentboxar är ett illa lämpat och ineffektivt verktyg för att uppnå ekonomiska mål. Parlamentet insisterar på att FoU kan främjas genom bredare politiska åtgärder som främjar långsiktig innovation och oberoende forskning samt genom subventioner som bör föredras framför patentboxar, eftersom subventioner löper mindre risk att utnyttjas för skatteflykt. Parlamentet noterar att kopplingen mellan patentboxar och FoU-verksamhet ofta är godtycklig och att de nuvarande modellerna leder till en kapplöpning mot botten med avseende på vad multinationella företag faktiskt bidrar med via skatteinbetalningar.

30.  Europaparlamentet beklagar djupt att vissa medlemsstater, särskilt inom ramen för uppförandekodgruppen, hittills har försummat denna fråga och ännu inte har presenterat en ordentlig tidsram för att hantera den.

31.  I syfte att förhindra att patentboxar missbrukas samt säkerställa att dessa, om och när de används, har kopplingar till genuin ekonomisk verksamhet, uppmanar Europaparlamentet kommissionen att lägga fram förslag på bindande unionslagstiftning om patentboxar som bygger på OECD:s ändrade nexusstrategi och åtgärdar bristerna i denna. Parlamentet betonar att kommissionens förslag bör gälla alla nya patentboxar som utfärdas i medlemsstaterna och att befintliga patentboxar som fortfarande är i kraft bör ändras i enlighet med detta.

32.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att integrera en faktisk minimibeskattningsklausul i direktivet om räntor och royaltyer och i moder- och dotterbolagsdirektivet samt att säkerställa att inga undantag beviljas av rådet.

Banker, skatterådgivare och mellanhänder

33.  Europaparlamentet beklagar djupt att vissa banker, skatterådgivare, advokat- och revisionsbyråer och andra mellanhänder har varit ledande och spelat en betydande roll i att utforma aggressiv skatteplanering för sina kunder och också hjälpt nationella regeringar att utforma sina skattesystem och skattelagar, vilket medför en betydande intressekonflikt.

34.  Europaparlamentet ser med oro på bristen på transparens och tillräcklig dokumentation inom finansinstitut och rådgivare och advokatbyråer avseende de specifika former av ägande av och kontroll över företag som rekommenderas av skatterådgivare och ekonomiska och juridiska rådgivare, vilket bekräftades av avslöjandena i Panamadokumenten nyligen. För att ta itu med problemet med skalbolag rekommenderar parlamentet att kraven på öppenhet för att starta privata bolag stärks.

35.  Europaparlamentet är oroat över bristen på öppenhet och tillräcklig dokumentation inom nationella skatteförvaltningar angående effekterna på konkurrensen av beslut om internpris, patentboxupplägg, skattebeslut och andra delar av skönsmässig företagsbeskattning.

36.  Europaparlamentet anser att befintliga uppförandekoder för skatterådgivningsbranschen bör skärpas, i synnerhet med hänsyn till potentiella intressekonflikter så att dessa kan offentliggöras på ett tydligt och förståeligt sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en uppförandekod för unionen för samtliga rådgivningstjänster, för att se till att situationer med potentiella intressekonflikter offentliggörs på ett klart och tydligt sätt. Parlamentet anser att detta bör inbegripa ett EU-system för skatterådgivare avseende oförenlighet, i syfte att förhindra intressekonflikter i samband med råd till både den offentliga och den privata sektorn samt förhindra andra intressekonflikter.

37.  Europaparlamentet uppmärksammar riskerna för intressekonflikter som härrör från tillhandahållandet av juridisk skatterådgivning och revisionstjänster inom samma revisionsbolag. Parlamentet understryker därför vikten av att det görs tydlig åtskillnad mellan dessa tjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en korrekt övervakning och tillämpning av lagstiftningen som syftar till att förhindra sådana konflikter och att undersöka behovet av att se över revisionsdirektivet, särskilt bestämmelserna i artikel 22, respektive revisionsförordningen, särskilt bestämmelserna i artikel 5 och definitionen av den väsentliga effekten av icke-revisionstjänster.

38.  Parlamentet begär att kommissionen gör en undersökning av kopplingen mellan den akademiska världen och skatterådgivningsvärlden, som åtminstone tar itu med frågorna om intressekonflikter.

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner, inbegripet straffrättsliga sanktioner mot företagschefer som deltar i skatteundandragande och möjligheten att återkalla tillståndet att bedriva rörelse för yrkespersoner och företag som bevisats vara inblandade i utformning av, rådgivning i användning av, eller utnyttjande av illegal skatteplanering och skatteundandragande. Parlamentet begär att kommissionen undersöker huruvida det är genomförbart att införa proportionellt betalningsansvar för skatterådgivare som deltar i olaglig skatteverksamhet.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera möjligheten att införa proportionellt betalningsansvar för banker och finansinstitut som medverkar vid överföringar till kända skatteparadis, enligt definitionen i den framtida gemensamma unionsförteckningen över skatteparadis och icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skärpa kraven på banker att till medlemsstaternas skattemyndigheter rapportera överföringar till och från jurisdiktioner som är upptagna i den gemensamma unionsförteckningen över skatteparadis och icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att banker och andra finansinstitut tillhandahåller liknande information till tillsyns- och skattemyndigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka sina skatteförvaltningars kapacitet att undersöka fall av skatteundandragande och skatteflykt.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag som inför ett obligatoriskt krav för banker, skatterådgivare och andra mellanhänder att offentliggöra uppgifter som rör komplexa strukturer och specialtjänster som är kopplade till jurisdiktioner som är uppförda på EU:s gemensamma förteckning över skatteparadis och icke samarbetsvilliga jurisdiktioner, som är utformade för och används av klienter för att underlätta skatteundandragande, skattebedrägeri, penningtvätt eller finansiering av terrorism.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen(31) att införa särskilda gemensamma minimiregler för att motverka missbruk som syftar till att förvägra förmåner som härrör från vissa hybridkapitalöverföringar(32), vars effekt ofta är avdrag för inkomster i en stat utan att ingå i skattebasen för den andra eller generering av oriktiga utländska skattekredittransaktioner.

Visselblåsare

44.  Europaparlamentet erinrar om den avgörande roll som visselblåsare spelar för att avslöja vanskötsel, inbegripet olagliga eller olovliga metoder. Parlamentet anser att sådana avslöjanden, vilka belyser omfattningen av skatteundandragande, skatteflykt och penningtvätt uppenbart ligger i allmänhetens intresse, vilket blev tydligt i och med LuxLeaks-avslöjandet och Panamadokumenten nyligen, som visade omfattningen av överförda tillgångar till lågskattejurisdiktioner. Parlamentet påpekar att tillgång till information och informationens kvalitet är av avgörande betydelse för möjligheten att upptäcka och väcka åtal för skattebrott.

45.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen begränsar sina åtgärder för att övervaka utvecklingen inom olika delar av unionens befogenhetsområden, utan att planera några konkreta åtgärder för att ta itu med problemet. Parlamentet oroar sig över att detta bristande skydd skulle kunna riskera offentliggörandet av nya avslöjanden, och därmed potentiellt leda till att medlemsstater går miste om legitima skatteintäkter. Parlamentet beklagar djupt att kommissionen inte har lämnat något tillfredsställande svar på kraven i punkterna 144 och 145 i parlamentets resolution av den 25 november 2015, eller på kraven i rekommendation A7 i Europaparlamentets resolution av den 16 december 2015, och särskilt inte till begäran att före slutet av 2016 föreslå en tydlig lagstiftningsram för skydd av visselblåsare och liknande personer.

46.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på kommissionen att så snart som möjligt föreslå en tydlig rättslig ram för att garantera effektivt skydd av visselblåsare samt journalister och andra personer med kopplingar till de medier som hjälper och understödjer dem. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att revidera sin nuvarande lagstiftning om skydd av visselblåsare genom att inkludera möjligheten att avstå från åtal i fall där visselblåsare har handlat i allmänhetens intresse. Kommissionen uppmanas att betrakta de bästa exempel på lagstiftning för att skydda visselblåsare som redan har trätt i kraft i vissa medlemsstater som en modell.

Uppförandekodgruppen och interinstitutionella frågor

47.  Europaparlamentet beklagar att trots att både dess första och andra särskilda utskott (TAXE 1 och TAXE 2) upprepade gånger har begärt full tillgång till uppförandekodgruppens handlingar och sammanträdesprotokoll har endast ett begränsat antal nya handlingar gjorts tillgängliga för granskning av parlamentsledamöter inom stängda dörrar, och att detta gjordes först efter fem månader från att mandatet inleddes för TAXE 2. Parlamentet konstaterar att en del av dessa handlingar borde ha offentliggjorts för att möjliggöra offentlig granskning och en öppen politisk debatt om innehållet i dem. Parlamentet konstaterar vidare att rådets vilja att tillmötesgå denna begäran är fortsatt otillfredsställande.

48.  Europaparlamentet beklagar djupt att kommissionen, trots att denna tillhandahållit vissa interna sammanträdesprotokoll från sammanträdena med uppförandekodgruppen, inte kunnat föra register över alla handlingar som spridits. Parlamentet anser att det är kommissionens plikt att behålla alla spår och register över all information och alla handlingar som är i omlopp inom uppförandekodgruppens beredningsområde, i syfte att bedöma hur medlemsstaternas åtgärder överensstämmer med fördraget. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta skyndsamma åtgärder för att förbättra denna situation genom att hämta in samtliga handlingar. Parlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att samarbeta med kommissionen i denna fråga.

49.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att förbättra transparensen och effektiviteten i uppförandekodgruppens arbetsmetoder, eftersom dessa tillhör de faktorer som hindrar konkreta, potentiella förbättringar vad gäller att hantera skadlig skattepraxis. Parlamentet beklagar att det inte har fått flera möteshandlingar från uppförandekodgruppen som härrör från rådet eller medlemsstaterna vilka är avgörande för ett korrekt genomförande av det särskilda utskottets mandat. Parlamentet begär att man regelbundet ska offentliggöra resultaten av övervakningen av medlemsstaternas efterlevnad av de gjorda rekommendationerna. Uppförandekodgruppen bör ta fram en offentligt tillgänglig årsrapport där man presenterar och beskriver den mest skadliga skattepraxis som medlemsstaterna har tillämpat under året. Parlamentet upprepar sin begäran till rådet från 2015 om att inrätta en skattekommitté på politisk nivå.

50.  Europaparlamentet fastställer genom offentlig information att uppförandekodgruppen undersökte 421 åtgärder mellan 1998 och 2014 och bedömde att 111 av dem var skadliga (26 procent), men två tredjedelar av dessa åtgärder undersöktes under gruppens fem första verksamhetsår. Parlamentet noterar att medlemsstaternas granskning av åtgärder har minskat under åren med endast 5 procent av det totala antalet åtgärder som undersöktes under 2014, och beklagar att inga skadliga skatteåtgärder har hittats av gruppen sedan november 2012. Parlamentet drar slutsatsen att uppförandekodgruppen inte har varit fullt fungerande under det senaste årtiondet och att dess styrning och mandat behöver omedelbar översyn.

51.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen från 2015 om att göra en uppdatering av Simmons & Simmons rapport från 1999 om administrativa förfaranden som nämns i punkt 26 i 1999 års rapport från uppförandekodgruppen, Primarolo-rapporten (SN 4901/99).

52.  Europaparlamentet understryker att även om uppförandekodgruppen har gjort det möjligt att göra vissa förbättringar, så är medlemsstaternas självanmälan av potentiellt skadliga åtgärder otillräcklig, kriterierna för att fastställa skadliga åtgärder är föråldrade och principen om majoritetsbeslut för att fatta beslut om skadlighet har visat sig ineffektiv. Parlamentet beklagar att flera medlemsstater motsätter sig en nödvändig reform av uppförandekodgruppen. Europaparlamentet uppmanar därför eftertryckligen medlemsstaterna att så snart som möjligt vidta de åtgärder som krävs för att reformera uppförandekodgruppens kriterier för att upptäcka skadliga åtgärder och styrningsaspekter (däribland beslutsfattandestruktur för och övervakning av överenskommen avveckling och frysning, undvikande av fördröjningar samt straff vid utebliven efterlevnad) i syfte att öka transparensen och ansvaret gentemot allmänheten samt säkerställa att parlamentet är starkt engagerat och har tillgång till information. Parlamentet understryker de brister och annan relevant information som finns i bilaga 3. Parlamentet konstaterar vidare att när man jämför kommissionens förteckning över alla skattesystem som formellt har bedömts av kodgruppen med respektive sammanträdeshandlingar vid tidpunkten för beslutet och därefter, är det först och främst i många fall oklart hur ett beslut har fattats, t.ex. varför system där det fanns skäl att anta att de skulle vara skadliga förklarades icke-skadliga i slutändan, och även, för det andra, avseende de fall där styrkt skadlighet var resultatet av bedömningen, om huruvida de följande avvecklingsförfarandena har slutförts på ett tillfredsställande sätt av medlemsstaterna. Parlamentet framhåller därför att medlemsstaterna inte uppfyllde kraven i rådets direktiv 77/799/EEG och 2011/16/EU eftersom de inte utbytte skatteinformation spontant, inte ens i fall där det fanns goda skäl, trots det handlingsutrymme som dessa direktiv medgav, att förmoda att det kunde förekomma skatteförluster i andra medlemsstater och att skattebesparingar uppnåtts genom konstgjorda överföringar av vinster inom koncerner. Kommissionen har inte fyllt sin uppgift som fördragens väktare, så som artikel 17.1 i EU-fördraget stadgar, eftersom den i denna fråga inte har handlat och vidtagit alla erforderliga åtgärder för att säkerställa att medlemsstaterna uppfyller sina skyldigheter, särskilt de som framgår av rådets direktiv 77/799/EEG och 2011/16/EU, trots motstridiga bevis.

53.  Europaparlamentet noterar att ett mönster av systematisk obstruktion från vissa medlemsstater mot att uppnå framsteg i kampen mot skatteflykt blivit tydligt för det särskilda utskottet. Parlamentet noterar att diskussionerna om administrativ praxis (beslut) pågick i uppförandekodgruppen under nästan två decennier. Parlamentet fördömer att flera medlemsstater var ovilliga att komma överens om att utbyta information om sina beslutsmetoder före LuxLeaks, och fortfarande är tveksamma till att införliva den instruktionsmodell som utvecklades i uppförandekodgruppen i den nationella lagstiftningen, trots sina åtaganden efter LuxLeaks-avslöjandena.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge parlamentet permanent, lämplig och regelbunden tillgång till sammanträdeshandlingar och protokoll från rådets grupper som arbetar med skattefrågor, däribland uppförandekodgruppen för företagsbeskattning, högnivågruppen och arbetsgruppen för skattefrågor. Parlamentet föreslår att kommissionen använder den överenskommelse som ingåtts med parlamentet om tillgång till protokoll från tillsynsnämnden/ECB som ett exempel i sammanhanget.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, i händelse av otillfredsställande respons från medlemsstaternas sida, att presentera ett lagstiftningsförslag, företrädesvis under artikel 116 eller artikel 352 i EUF-fördraget eller genom utvidgat samarbete, för att förbättra effektiviteten i uppförandekodgruppen.

56.  Europaparlamentet uppmanar både EU-institutionerna och medlemsstaterna att vidta skyndsamma åtgärder mot skattebedrägeri, skatteundandragande, skatteparadis och aggressiv skatteplanering, både från tillgångs- och efterfrågesidan. Parlamentet beklagar att rådet, och i synnerhet vissa medlemsstater, i ett antal år inte har vidtagit några kraftfulla åtgärder i dessa frågor, och påminner medlemsstaterna om den möjlighet som står dem till buds att upprätta system för ökat samarbete (mellan minst 9 medlemsstater) i syfte att skynda på åtgärderna mot skadlig och olaglig skattepraxis.

57.  Europaparlamentet ser gärna att det i unionen inrättas ett nytt centrum för en konsekvent och samordnad skattepolitik, inom strukturen för kommissionen, för att säkerställa en enhetligt fungerande inre marknad och att internationella standarder tillämpas. Parlamentet anser att detta nya centrum borde ansvara för utvärdering och övervakning av medlemsstaternas skattepolitik på EU-nivå, säkerställa att inga nya skadliga skatteåtgärder införs i medlemsstaterna, övervaka medlemsstaternas följsamhet av unionens gemensamma förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner, garantera och främja samarbete mellan nationella skattemyndigheter (exempelvis genom utbildning och utbyte av bästa praxis), samt för startandet av akademiska utbildningar inom området. Parlamentet anser att ett sådant centrum skulle kunna förebygga att nya luckor i skattelagstiftningen uppstår på grund av brist på politisk samordning mellan medlemsstaterna, och motverka skattemetoder och standarder som hotar att störa, hindra eller inverka negativt på den inre marknadens funktionssätt och grundtanke. Parlamentet anser att detta centrum också skulle kunna fungera som en kontaktpunkt för visselblåsare, om medlemsstaterna och de nationella skatteförvaltningarna inte agerar i samband med avslöjanden om skatteundandragande och skatteflykt eller inte utför lämpliga utredningar i frågan. Parlamentet anser att centrumet med fördel skulle kunna samla expertis på nationell nivå och på EU-nivå för att minska kostnaden för skattebetalarna.

Den yttre dimensionen

58.  Europaparlamentet välkomnar att skattefrågor åter sätts i fokus på G8- och G20-nivå, vilket bör leda till nya rekommendationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att på ett konsekvent sätt representera unionen under de kommande G20-mötena och på särskilda symposier. Kommissionen uppmanas att regelbundet informera parlamentet om alla resultat och möjliga konsekvenser av G20-beslut som rör kampen mot urholkning av skattebasen, aggressiva skatteplaneringsmetoder och alla olagliga finansiella flöden.

59.  Europaparlamentet uppmanar EU, G20, OECD och FN att fördjupa sitt samarbete för främjande av internationella riktlinjer som även kommer att gynna utvecklingsländer.

60.  Europaparlamentet stöder inrättandet av ett globalt organ, inom ramen för FN, som är välutrustat och har tillräckligt med ytterligare resurser, för att säkerställa att alla länder kan delta på lika villkor i formuleringen och reformen av den globala skattepolitiken. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att börja arbeta på ett ambitiöst globalt skattetoppmöte och sikta på att skapa ett sådant mellanstatligt organ.

61.  Europaparlamentet vill att internationella forum kommer överens om en strängare och mer precis definition av faktiska ägandeförhållanden för att säkerställa ökad transparens.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och, i tillämpliga fall, medlemsstaterna att utföra en analys av de externa effekterna av nationell skattepolitik och EU:s skattepolitik för att bedöma inverkan på utvecklingsländerna.

63.  Europaparlamentet påpekar att olagligt penningutflöde är en viktig förklaring till utvecklingsländernas skuldsituation, och att aggressiv skatteplanering står i strid med principerna för företagens sociala ansvar.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa klausuler om god skatteförvaltning i handels- och partnerskapsavtal, med en särskild hänvisning till efterlevnad av relevanta OECD-rekommendationer på skatteområdet (t.ex. BEPS-initiativet), och att säkerställa att handels- och partnerskapsavtal inte kan missbrukas av företag eller mellanhänder för att undvika och fly från skatter eller tvätta intäkter från olagliga verksamheter.

65.  Europaparlamentet uppmanar OECD och andra internationella organ att börja arbeta fram ett ambitiöst BEPS II, baserat på framför allt minimistandarder och konkreta genomförandemål.

66.  Europaparlamentet betonar att samordningen mellan kommissionen och de medlemsstater som ingår i arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) bör förbättras så att EU kan göra sin röst hörd. Parlamentet betonar behovet av utförliga genomföranderiktlinjer, framför allt för utvecklingsländer, liksom av övervakning av utvecklingen av nya skadliga skatteåtgärder.

67.  Europaparlamentet ser gärna att det på OECD-nivå inrättas en parlamentarisk granskningsgrupp för bevakning och granskning av utvecklingen och genomförandet av detta initiativ.

68.  Europaparlamentet vill att man inrättar en strukturerad dialog mellan Europaparlamentet och Förenta staternas kongress om internationella skattefrågor. Parlamentet föreslår att man skapar formella interparlamentariska forum för att hantera dessa frågor och drar nytta av den befintliga ramen för den transatlantiska lagstiftardialogen i detta avseende. Parlamentet uppmuntrar EU och Förenta staterna att samarbeta vid genomförandet av OECD:s BEPS-projekt, och noterar att det råder stor brist på ömsesidighet mellan Förenta staterna och EU inom ramen för FACTA-avtalet. Parlamentet uppmuntrar förbättrat samarbete mellan Förenta staterna och EU inom ramen för FACTA-avtalet för att säkerställa ömsesidighet, och uppmanar alla berörda parter att proaktivt delta i dess genomförande.

69.  Europaparlamentet välkomnar pilotprojektet för automatiskt utbyte av information om faktiska ägandeförhållanden mellan skattemyndigheter som lanserades i april 2016 av de fem största EU-medlemsstaterna. Eftersom dessa länder har uppgivit att det är avsikten vill parlamentet att detta initiativ utvidgas och utgör grunden för en global standard för informationsutbyte som liknar den som finns för information om finansiella konton.

70.  Europaparlamentet ser gärna, som nästa steg i processen med att förbättra tillgängligheten till information om faktiska ägandeförhållanden och effektiviteten i utbytet av sådan information, att ett EU-register för faktiska ägandeförhållanden upprättas, vilket ska vara tillgängligt för skattemyndigheterna och innehåller alla nödvändiga skyddsmekanismer för uppgiftsskydd, samt utgöra grunden för ett internationellt initiativ i detta avseende. Parlamentet betonar att institutioner som OECD och FN spelar en avgörande roll i sammanhanget.

71.  Europaparlamentet begär en undersökning av möjligheten att införa ett för skattemyndigheterna fritt tillgängligt internationellt register över samtliga tillgångar knutna till fysiska personer, företag och alla typer av förvaltningsfonder och stiftelser, som skulle inbegripa lämpliga skyddsmekanismer för att skydda den konfidentiella information som finns i detta.

72.  Europaparlamentet understryker behovet av en gemensam och övergripande strategi från EU och Förenta staterna i fråga om verkligt ägande och tillämpningen av OECD standarder. Vidare understryker parlamentet att klausuler om god skatteförvaltning bör införlivas i alla framtida handelsavtal för att garantera likvärdiga förutsättningar, skapa ökat värde för samhället i stort och bekämpa skattebedrägerier och skatteflykt och se till att transatlantiska partner går i bräschen för god skatteförvaltning.

Andra förslag

73.  Europaparlamentet uppmanar nationella parlament att samarbeta för att säkerställa kontroll och samstämdhet mellan medlemsstaternas respektive skattesystem. Parlamentet uppmanar nationella parlament att vara vaksamma på deras respektive regeringars beslut i denna fråga och att öka det egna engagemanget för interparlamentariska forums arbete inom skatteområdet.

74.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda alla fall av olagligt statligt stöd som den får kännedom om för att säkerställa att alla behandlas lika inför lagen i unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att utfärda beslut med återkrav i alla fall där de påstådda skatteförmånerna anses vara olagligt statligt stöd, och oroas över anklagelserna om att Luxemburg kan bevilja muntliga avgöranden för att kringgå dess skyldighet att utbyta information enligt direktivet om administrativt samarbete. Parlamentet ber kommissionen att övervaka och rapportera om huruvida medlemsstaterna ersätter en skadlig åtgärd med en annan när lagstiftningsmässiga framsteg har uppnåtts på unionsnivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka och rapportera alla fall av snedvridning av marknaden som har sin grund i beviljandet av särskilda skatteförmåner.

75.  Europaparlamentet betonar potentialen hos digitala lösningar för effektiv skatteuppbörd genom insamling av data direkt från transaktioner inom den delade ekonomin och genom en sänkning av den övergripande arbetsbördan vid medlemsstaternas skattemyndigheter.

76.  Europaparlamentet noterar avslöjandena i Panamadokumenten som dokumenterar företags och privatpersoners systematiska nyttjande av skalföretag för att dölja skattepliktiga tillgångar och intäkter från korruption och organiserad brottslighet. Parlamentet välkomnar parlamentets beslut om att inrätta en undersökningskommitté i detta avseende och att fortsätta att arbeta med skatteundandragande, skatteflykt och penningtvätt. Vidare understryker parlamentet den enorma politiska betydelsen av att analysera tillvägagångssätt bland skattemyndigheter och företag som är inblandade i denna praxis, så att kryphål i lagstiftningen kan täppas till.

77.  Europaparlamentet noterar att ytterligare ansträngningar krävs från medlemsstaterna, kommissionen och uppförandekodgruppen i fråga om tillgång till handlingar. Parlamentet upprepar att de handlingar som redan gjorts tillgängliga för parlamentet bör analyseras mer ingående så att en adekvat bedömning av vilka ytterligare politiska åtgärder och initiativ som krävs kan göras. Parlamentet uppmanar den kommande undersökningskommittén att fortsätta detta arbete och anta ett annat format än det särskilda utskottet, samt att i större utsträckning följa modellen av en förhörskommitté, såsom kommittén för offentliga räkenskaper i Förenade kungariket.

78.  Europaparlamentet uppmanar rådet att till fullo dra nytta av samrådsförfarandet med parlamentet, vilket i synnerhet innebär att vänta på parlamentets synpunkter innan man når en politisk överenskommelse, och sträva efter att ta parlamentets ståndpunkt i beaktande.

79.  Europaparlamentet förbinder sig att fortsätta det arbete som initierades av dess särskilda utskott, att ta itu med de hinder som utskottet stötte på i samband med slutförandet av sitt uppdrag och se till att dess rekommendationer följs upp på lämpligt sätt. Parlamentet uppdrar åt sina behöriga myndigheter att fastställa den bästa institutionella modellen för att uppnå detta.

80.  Europaparlamentet uppmanar sitt behöriga utskott att följa upp dessa rekommendationer i sitt kommande initiativbetänkande som avser lagstiftning i denna fråga.

o
o   o

81.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, medlemsstaterna, de nationella parlamenten, FN, G20 och OECD.

BILAGA 1

FÖRTECKNING ÖVER PERSONER SOM MÖTTS

(UTSKOTTSSAMMANTRÄDEN, SAMORDNARE OCH DELEGATIONER)

BILAGA 2

MULTINATIONELLA FÖRETAG OCH BANKER SOM INBJUDITS ATT FRAMTRÄDA VID UTSKOTTSSAMMANTRÄDEN

Bilaga 2.1: Förteckning över inbjudna multinationella företag

Bilaga 2.2: Förteckning över inbjudna banker

BILAGA 3: UPPFÖRANDEKODGRUPPENS DOKUMENT

(1)  Bygger på offentligt tillgängliga handlingar och källor

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0420. (2) Rådets direktiv (EU) 2015/2376 av den 8 december 2015 om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning (EUT L 332, 18.12.2015, s. 1). (3) Rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG (EUT L 64, 11.3.2011, s. 1) om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter i fråga om direkt beskattning. (4) EGT L 83, 27.3.1999, s. 1. (5) EGT L 336, 27.12.1977, s. 15. (6) EUT L 141, 5.6.2015, s. 73. (7) Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet, Åtgärdspaket mot skatteflykt: Nästa steg i riktning mot effektiv beskattning och ökad transparens i EU (COM(2016)0023). (8) Förslag till rådets direktiv om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt påverkar den inre marknadens funktion (COM(2016)0026). (9) Förslag till rådets direktiv om ändring av direktiv 2011/16/EU vad gäller obligatoriskt automatiskt utbyte av upplysningar i fråga om beskattning (COM(2016)0025). (10) Kommissionens rekommendation av den 28 januari 2016 om genomförandet av åtgärder mot missbruk av skatteavtal (C(2016)0271). (11) Studie om strukturer för aggressiv skatteplanering och indikatorer, Europeiska unionen, 2016. (12) EUT C 258 E, 7.9.2013, s. 134. (13) EGT C 2, 6.1.1998, s. 2. (14) Antagna texter, P8_TA(2015)0257). (15) Antagna texter, P8_TA(2015)0457. (16) Antagna texter, P8_TA(2015)0408. (17) Antagna texter, P8_TA(2015)0265. (18) SA.38375 – State aid which Luxembourg granted to Fiat (Statligt stöd som Luxemburg beviljat Fiat). (19) SA.38374 – State aid implemented by the Netherlands to Starbucks (Statligt stöd som Nederländerna tillämpat för Starbucks). (20) Kommissionens beslut (EU) 2016/1699 av den 11 januari 2016 om den statliga stödordning för skattelättnader vid överskjutande vinst SA.37667 (2015/C) (f.d. 2015/NN) som Belgien har genomfört (delgivet med nr C(2015) 9837) (EUT L 260, 27.9.2016, s. 61). (21) http://ec.europa.eu/taxation_customs/taxation/tax_fraud_evasion/a_huge_problem/index_en.htm, Europeiska kommissionen, den 10 maj 2016. (22) Measuring and Monitoring BEPS, Action 11 - 2015 Final Report, OECD/G20 Base Erosion and Profit Shifting Project. (23) [1] World Investment Report 2015 – Reforming International Investment Governance, UNCTAD, 2015. (24) http://gabriel-zucman.eu/files/JohannesenZucman2014 (25) Banken för internationell betalningsutjämning, 2016, bankstatistik per plats. (26) http://unctad.org/en/PublicationsLibrary/webdiaeia2016d2_en.pdf (27) http://ec.europa.eu/growth/smes/, Europeiska kommissionen, den 10 maj 2016. (28) http://europa.eu/rapid/press-release_MEMO-16-1351_en.htm#_ftnref8 and Egger, P., W. Eggert and H. Winner (2010), ‘Saving taxes through foreign plant ownership’, Journal of International Economics 81, ss. 99–108. Finke, K. (2013), Tax Avoidance of German Multinationals and Implications for Tax Revenue Evidence from a Propensity Score Matching Approach, mimeo. (29) https://polcms.secure.europarl.europa.eu/cmsdata/upload/a0cf64ee-8e0d-4b5f-b145-6ffbaa940e10/TheRoleFinancialSectorTaxPlanning_Draft_210316.pdf (30) OECD, 2008, ˮStudy into the role of tax intermediariesˮ. OECD, 2008, ˮStudy into the role of tax intermediariesˮ. http://www.oecd.org/tax/administration/39882938.pdf (31) Kommissionens tjänsteavdelningar bekräftade förvisso att artikel 10 (”hybridarrangemang”) i kommissionens förslag till direktiv mot skatteflykt av den 28 januari 2016 baserades på en strategi för ömsesidigt erkännande för att lösa skillnader i den rättsliga kvalificeringen av hybridenheter och hybridinstrument, men omfattade inte hybridkapitalöverföringar som inte berör rättsliga kvalificeringsarrangemang. (32) OECD definierar ”hybridöverföringar” som arrangemang som i ett land behandlas som överföring av äganderätten till en tillgång för skatteändamål, men inte i ett annat land, som i allmänhet betraktar det som ett lån mot säkerhet i OECD Se OECD, mars 2012, Hybrid Mismatch Arrangements: : Tax Policy and Compliance Issues, http://www.oecd.org/.

Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2016 om synergier för innovation: Europeiska struktur- och investeringsfonderna, Horisont 2020 och andra europeiska innovationsfonder och EU-program (2016/2695(RSP))

P8_TA(2016)0311 RC-B8-0851/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 4, 162 och 174–190,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006(1) (nedan kallad förordningen om gemensamma bestämmelser),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om särskilda bestämmelser för målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt om upphävande av förordning (EG) nr 1080/2006(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska socialfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1081/2006(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 av den 17 december 2013 om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territoriellt samarbete(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1302/2013 av den 17 december 2013 om ändring av förordning (EG) nr 1082/2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) för att förtydliga, förenkla och förbättra bildandet av sådana grupperingar och deras funktion(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1300/2013 av den 17 december 2013 om Sammanhållningsfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1084/2006(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av beslut nr 1982/2006/EG(8),

–  med beaktande av betänkandet från Europaparlamentets utskott för regional utveckling om sammanhållningspolitiken och forsknings- och innovationsstrategier för smart specialisering (RIS3) (A8-0159/2016),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 juni 2016 till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, Europa investerar igen – Utvärdering av investeringsplanen för Europa (COM(2016)0359),

–  med beaktande av kommissionens publikation av den 22 februari 2016 En investeringsplan för Europa: nya riktlinjer för en sammanslagning av de europeiska struktur- och investeringsfonderna med Europeiska fonden för strategiska investeringar,

–  med beaktande av sin resolution av den 5 februari 2013 om att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2014 om smart specialisering: Expertnätverk för en sund sammanhållningspolitik(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 februari 2014 om att optimera de yttersta randområdenas potential genom att skapa synergieffekter mellan EU:s strukturfonder och andra EU-program(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 september 2015 om investering för tillväxt och sysselsättning: att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i unionen(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 november 2015 om en förenklad och mer resultatinriktad sammanhållningspolitik 2014–2020(13),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 juni 2014 Forskning och innovation som källor till förnyad tillväxt (COM(2014)0339),

–  med beaktande av kommissionens sjätte rapport om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning av den 23 juli 2014 Investera i sysselsättning och tillväxt,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 november 2014 En investeringsplan för Europa (COM(2014)0903),

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar från 2014 Enabling synergies between European Structural and Investment Funds, Horizon 2020 and other research, innovation, and competitiveness-related Union programmes (SWD(2014)0205),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 oktober 2010 Hur regionalpolitiken kan bidra till smart tillväxt i Europa 2020 (COM(2010)0553),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 30 juli 2013 Överbrygga innovationsklyftan,

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 20 november 2014 Åtgärder för att stödja skapandet av ekosystem för grundandet av högteknologiska företag,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I budgetplaneringsperioden 2014–2020 kvarstår sammanhållningspolitiken som det viktigaste EU-instrumentet som syftar till att föra EU närmare medborgarna genom att den täcker alla regioner vad avser investeringar i realekonomin och samtidigt är ett uttryck för europeisk solidaritet i det att den breddar tillväxten och välståndet och minskar ekonomiska, sociala och territoriella ojämlikheter, vilka förvärrades av den ekonomiska och finansiella krisen.

B.  Sammanhållningspolitiken bör vara helt i överensstämmelse med Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla och baseras på samordningen av dess tre fonder, Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF) och Sammanhållningsfonden, samt på en vidare samordning enligt en gemensam strategisk ram med fonderna för landsbygdsutveckling, nämligen Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), och för havs- och fiskerisektorn, nämligen Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF).

C.  Gemensamma bestämmelser har fastställts för alla fem fonder – de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) – i förordningen om gemensamma bestämmelser, medan särskilda regler för varje ESI-fond och för målet Europeiskt territoriellt samarbete har fastställts i separata förordningar.

D.  Genom den senaste reformen av sammanhållningspolitiken infördes ett begränsat antal mål och prioriteringar som skapade ett tematiskt fokus eller en tematisk koncentration, samtidigt som en viss grad av flexibilitet och anpassning till vissa särdrag tilläts. Genom den säkerställdes dessutom en starkare partnerskapsprincip och en robust förvaltning på flera nivåer, en väldefinierad syn på territoriell utveckling, ökade synergier mellan både de fem fonderna och andra relevanta program och initiativ (t.ex. Horisont 2020, PSCI, Cosme, Life, Fonden för ett sammanlänkat Europa, Erasmus+ och NER 300), en ytterligare förenkling av genomförandebestämmelserna, ett effektivt system för övervakning och utvärdering, en transparent resultatram, tydliga bestämmelser om användningen av finansieringsinstrument, ett sunt system för förvaltning och kontroll samt ett effektivt system för ekonomisk förvaltning.

E.  Den 14 december 2015 antog kommissionen ett meddelande om ESI-fondernas bidrag till EU:s tillväxtstrategi, investeringsplanen och kommissionens prioriteringar för det kommande årtiondet. Meddelandet utgör i själva verket den rapport som föreskrivs i artikel 16 i förordningen om gemensamma bestämmelser om ESI-fonderna, om genomförandet av dem hittills, inklusive resultatet av förhandlingarna med alla medlemsstater om partnerskapsöverenskommelserna, de operativa programmen samt de viktigaste utmaningarna för varje land.

F.  Syftet med att stärka synergieffekterna mellan Horisont 2020 och ESI-fonderna är att åstadkomma ett ändamålsenligt samspel mellan investeringsstrategier och ingripanden som ett sätt att i betydande utsträckning påverka ekonomin genom en kombination av å ena sidan innovationsinvesteringar på prioriterade områden enligt principen om smart specialisering och å andra sidan forsknings- och innovationsinitiativ i världsklass, så att fonderna får större verkan.

1.  Europaparlamentet upprepar att kopplingar mellan sammanhållningspolitiken och andra EU-strategier, EU-finansieringsprogram och EU-initiativ (t.ex. Horisont 2020, Fonden för ett sammanlänkat Europa, den digitala inre marknaden, landsbygdsutvecklingen, energiunionen, innovationsunionen och Europa 2020-strategins flaggskeppsinitiativ) har stärkts i den gemensamma strategiska ram som infördes genom förordningen om gemensamma bestämmelser, och bidrar därmed, genom alla sina instrument och mål, inklusive agendan för städer, den territoriella agendan, investeringar i små och medelstora företag, smart tillväxt och strategier för smart specialisering samt potentiella offentliga investeringar för ibruktagande av innovativa lösningar för bl.a. miljö, energi, hälsa, klimat, digitalisering och transport, avsevärt till stärkandet av den inre marknaden och uppnåendet av målen i Europa 2020-strategin.

2.  Europaparlamentet understryker att de ovannämnda synergierna byggs in redan vid den strategiska planeringen och därför ställs det från första början krav på strategiska val och planering från regionernas och medlemsstaternas sida för att identifiera och skapa möjligheter, exempelvis att främja spetskompetens inom områden för smart specialisering. Parlamentet påminner om att detta, när det gäller Horisont 2020, innebär satsning på medvetandehöjande åtgärder, tillhandahållande av information (i synnerhet om forskningsresultat från projekt inom det sjunde ramprogrammet och Horisont 2020), deltagande i kommunikationskampanjer, öppnande av befintliga nätverk för nykomlingar och så stor sammankoppling som möjligt mellan nationella kontaktpunkter och nationella och regionala beslutsfattare och förvaltningsmyndigheter inom Esif.

3.  Europaparlamentet betonar att det för de regioner och medlemsstater som vill investera medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden i forskning och innovation är absolut nödvändigt att utveckla strategier för smart specialisering genom att involvera nationella och regionala förvaltningsmyndigheter och intressenter, såsom universitet och andra anstalter för högre utbildning, industrin och arbetsmarknadens parter i en entreprenörsprocess. Parlamentet påminner om att den smarta specialiseringsmetoden även i fortsättningen bör vara en modell för sammanhållningspolitiken efter 2020 eftersom smarta specialiseringsstrategier bör inbegripa insatser både uppströms (kapacitetsuppbyggnad, förstärkta nationella/regionala forsknings- och innovationssystem) och nedströms (utnyttjande av forskningsresultat, innovationsstöd och marknadstillträde) i Horisont 2020, vilket i sin tur stimulerar samarbete på EU-nivå för att överbrygga innovationsklyftan i Europa och stärka unionens globala konkurrenskraft, samtidigt som man även investerar i kopplingarna mellan dem som tar täten och dem som följer efter i samband med spridning av spetskompetens och bredare deltagande.

4.  Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitikens resultatinriktade strategi bör stärkas ytterligare. Parlamentet understryker det brådskande behovet av att öka synergierna med annan EU-politik för konkurrenskraft, särskilt på forsknings- och utvecklingsområdet, IKT, förnybara energier och små och medelstora företag, med målet att öka utnyttjandegraden för EU:s FoU-resultat, skapa nya högkvalitativa arbetstillfällen och bevara befintliga arbetstillfällen samt främja den gröna ekonomin.

5.  Europaparlamentet noterar att sammanhållningspolitiken under programperioden 2014–2020 ger de finansiella instrumenten en möjlighet att ha en viktig kompletterande roll, och påminner om att de finansiella instrumenten, eftersom de fungerar som ett komplement till bidrag, har en hävstångseffekt som kan öka finansieringens effekter när det gäller uppdatering av innovation på marknaden, t.ex. genom energieffektivitet, och kan bidra till en bättre utnyttjandegrad genom att tillhandahålla den medfinansiering som krävs, särskilt i sådana medlemsstater och regioner som har låg nationell samfinansieringskapacitet. Parlamentet understryker dock det faktum att bidrag fortfarande är oumbärliga för vissa projekt, t.ex. forsknings- och innovationsprojekt och sådana projekt som har stor fokusering på samhälleliga utmaningar. Bidrag och finansiella instrument finansierar inte samma typer av verksamheter, och dessa olika former av stöd riktar sig till olika typer av mottagare och projekt. Parlamentet framhåller vikten av fortsatt bidragsfinansiering inom EU:s framtida program. Parlamentet understryker att en god balans mellan bidrag och finansiella instrument måste upprätthållas framöver. Parlamentet påminner om att det är nödvändigt att ytterligare stärka ansvarsskyldighet, transparens och resultatinriktning när det gäller finansieringsinstrumenten.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att hela tiden vara uppmärksamma på små och medelstora företags behov vid utformningen och genomförandet av ESI-fonderna och Horisont 2020, liksom på synergier mellan dessa. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta samordnade ansökningsomgångar för att underlätta tillgången till finansiering ur flera fonder. Parlamentet efterlyser också en genomgripande utvärdering av de relevanta programmen för små och medelstora företag, t.ex. Cosme, instrumentet för små och medelstora företag i Horisont 2020 och komponenten för små och medelstora företag i Efsi, både när det gäller budgetanslag och projektresultat samt när det gäller den administrativa bördan och ett enkelt genomförande.

7.  Europaparlamentet konstaterar att synergier med andra politiska åtgärder och instrument måste stärkas ytterligare för att investeringarnas verkan ska kunna maximeras. Parlamentet påminner i detta sammanhang om pilotprojektet ”spetsforskningsstegen” i EU-budgeten, vilket fortsatt stöder regioner i 13 medlemsstater i arbetet med att utveckla och utnyttja synergierna mellan ESI-fonderna. Parlamentet efterlyser flexibilitet för medlemsstaterna att använda spetskompetensstämpeln. Det är dessutom viktigt att identifiera närbesläktade specialiseringsområden i andra regioner och medlemsstater för att samarbeta med dem, att förbereda sig bättre inför projektmöjligheter som inbegriper flera olika länder och att knyta internationella kontakter.

8.  Europaparlamentet erinrar om att det till följd av budgetnedskärningar inom ramen för Horisont 2020 finns en risk för att projekt som bedöms som utmärkta blir utan finansiering. Parlamentet betonar att alternativ finansiering måste frigöras. Exempelvis skulle ESI-bidrag kunna tilldelas Horisont 2020-projekt av utmärkt kvalitet med hjälp av spetskompetensstämpeln.

9.  Europaparlamentet noterar att genomförandet av väsentliga delar av Horisont 2020‑budgeten kommer att delegeras till offentlig-offentliga och offentlig‑privata partnerskap, vilket kommer att erbjuda möjligheter att använda de offentlig-offentliga partnerskapens styrmekanismer i syfte att optimera synergierna med initiativ för smart specialisering (RIS3) och program genom att forma de årliga arbetsplanerna.

10.  Europaparlamentet understryker att Efsi måste fungera som komplement och tillägg till ESI-fonderna och andra EU-program, såsom Horisont 2020, och till Europeiska investeringsbankens traditionella verksamhet. Parlamentet konstaterar att detta resulterar i att Efsi riktas in på andra projekt än på dem som man skulle ha inriktat 2,2 miljarder euro från Horisont 2020. Parlamentet betonar att fullständig samstämdhet och synergier mellan EU:s alla instrument måste säkerställas för att nå de övergripande strategiska målen för smart, hållbar och inkluderande tillväxt och för att undvika överlappning eller inkonsekvens dem emellan eller mellan olika nivåer av genomförandet av de politiska åtgärderna, samtidigt som nationella och regionala fonder och program kompletteras. Parlamentet erinrar om att man i översynen av Europa 2020-strategin måste fastställa vilka åtgärder som är nödvändiga, samtidigt som alla tillgängliga resurser utnyttjas effektivt och de förväntade resultaten i fråga om de övergripande strategiska målen uppnås, eftersom investeringarna i forskning och innovation bör förbättras kvantitativt och kvalitativt och få större verkan genom samordnad användning av de sammanhållningspolitiska instrumenten och Horisont 2020.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt övervaka synergieffekterna mellan fonderna och utfärda ett meddelande om dessa synergier, särskilt om synergierna mellan Horisont 2020 och RIS3-strategin, i syfte att sprida bästa praxis och öka synergieffekternas verkan inför översynen av Europa 2020-strategin. Parlamentet påminner om att inget sådant system får leda till en ökad administrativ börda.

12.  Europaparlamentet uppmärksammar kommissionens förberedande arbete inför det eventuella inrättandet av Europeiska innovationsrådet för bättre samordning av innovationsinitiativen i Europeiska unionen. Parlamentet noterar att huvudsyftet med Europeiska innovationsrådet bör vara att bidra till att minska hindren för kommersiellt utnyttjande i Europa och överbrygga innovationsklyftan. Parlamentet framhåller att Europeiska innovationsrådet bör inbegripa alla berörda parter och ha transparenta och snabba samråd och beslutsprocesser, varvid överlappningar bör undvikas. Parlamentet understryker dessutom att budgeten för Horisont 2020 till fullo bör återställas till den nivå som programmet hade innan Efsi inrättades.

13.  Europaparlamentet betonar kopplingen mellan Horisont 2020 och ESI-fonderna ur ett säkerhetsperspektiv (behovet av att ha samma nivå på IKT-infrastrukturen över hela EU), och är positivt inställt till en harmonisering av IKT-säkerhetsstrukturerna. Parlamentet efterlyser dessutom en koppling mellan dessa fonder när det gäller revisionsprocesser, och uppmanar kommissionen att fastställa en tydlig, anpassad och samordnad metod för perioden efter 2020, med särskilt fokus på administrativa processer och revisionsprocesser samt proportionalitet och ansvarsskyldighet.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet och medlemsstaternas nationella och regionala regeringar.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320. (2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 289. (3) EUT L 347, 20.12.2013, s. 470. (4) EUT L 347, 20.12.2013, s. 259. (5) EUT L 347, 20.12.2013, s. 303. (6) EUT L 347, 20.12.2013, s. 281. (7) EUT L 347, 20.12.2013, s. 487. (8) EUT L 347, 20.12.2013, s. 104. (9) EUT C 24, 22.1.2016, s. 2. (10) Antagna texter, P7_TA(2014)0002. (11) Antagna texter, P7_TA(2014)0133. (12) Antagna texter, P8_TA(2015)0308. (13) Antagna texter, P8_TA(2015)0419.

Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2016 om de strategiska prioriteringarna för kommissionens arbetsprogram 2017 (2016/2773(RSP))

P8_TA(2016)0312 RC-B8-0885/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av de politiska riktlinjerna för kommissionen En ny start för EU: Mitt program för sysselsättning, tillväxt, rättvisa och demokratisk förändring som Jean-Claude Juncker lade fram den 15 juli 2014,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 oktober 2015 Kommissionens arbetsprogram 2016 – Dags för nya tag (COM(2015)0610) och bilagorna I–VI till det,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016,

–  med beaktande av utskottsordförandekonferensens sammanfattande rapport, som ger parlamentsutskottens synpunkter och kompletterar innehållet i denna resolution och som kommissionen bör ta vederbörlig hänsyn till när den utarbetar och antar sitt arbetsprogram för 2017,

–  med beaktande av sin resolution av den 28 juni 2016 om Förenade kungarikets beslut att lämna EU till följd av folkomröstningen(1),

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 28–29 juni 2016,

–  med beaktande av Regionkommitténs bidrag till kommissionens arbetsprogram 2017,

–  med beaktande av artikel 37.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den europeiska integrationsprocessen har fört med sig fred och bidragit till säkerhet och välstånd i Europa under flera årtionden.

B.  Europa står nu inför många gemensamma och globala utmaningar, men möter även växande frustration och oro bland många medborgare på grund av osäkra framtidsutsikter och bristande möjligheter som medborgarna förväntar sig att beslutsfattarna ska ha svar på. EU kan inte längre reduceras till ett ekonomiskt projekt om den ska bli framgångsrik. Man måste snabbt vinna tillbaka européernas hjärtan till stöd för den europeiska integrationsprocessen och stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen.

C.  EU:s överlappande kriser kräver effektiva europeiska lösningar, som är starkt förankrade i en mer demokratisk process genom gemenskapsmetoden och med full medverkan av Europaparlamentet och de nationella parlamenten och i enlighet med artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

D.  EU är vårt gemensamma hem och måste erbjuda en trygg plats och en stabil ekonomisk miljö för sina medborgare. Hållbarhet och ekonomisk tillväxt är förenliga och kan ömsesidigt förstärka varandra. EU måste föras ut ur den långvariga ekonomiska krisen och leverera sociala resultat genom en ökning av hållbara investeringar, minskade klyftor och genomförande av överenskomna åtgärder och utveckling av nya åtgärder, särskilt genom en fördjupad inre marknad och en förbättrad ekonomisk och monetär unionen.

E.  Vi har valt att sträva efter en gemensam framtid som en gemenskap grundad på delade värderingar och vi värnar om våra traditioners och vår historias rikedom och mångfald. Vi vill att Europa ska göra sin plikt och ta sitt ansvar på den internationella arenan, med ett fast engagemang för solidaritet, multilateralism, våra partnerskap med omvärlden och främja konvergens om högre standarder. Vi vill säkra vårt gemensamma projekt med gemensam fred, välstånd och demokrati, för att skapa en lockande framtid för alla generationer.

Att förbättra arbets- och levnadsvillkor för Europas medborgare

1.  Europaparlamentet påminner om att Europas ekonomiska återhämtning varit blygsam och ojämn, och att många av unionens regioner fortfarande har oacceptabla nivåer vad gäller arbetslöshet, fattigdom och ojämlikhet och en skriande brist på framtidsutsikter för yngre generationer. EU måste därför arbeta mot en dynamisk och inkluderande arbetsmarknad som ingår i den europeiska modellen för social marknadsekonomi, och förbättra levnads- och arbetsvillkoren för medborgarna och erbjuda dem möjligheter till rättvis rörlighet. Parlamentet är övertygat om att alla EU:s medborgare måste kunna räkna med en grundläggande uppsättning rättvisa arbetsvillkor och tillgång till utbildning av god kvalitet, socialt skydd samt grundläggande tjänster som möjliggör balans mellan arbetsliv och privatliv och som tillgodoser arbetsmarknadens behov. Parlamentet inser att kärnan i en konkurrenskraftig och inkluderande ekonomi är förmågan att tillvarata kvinnors och mäns begåvning inom alla sektorer.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i detta syfte bygga på det offentliga samråd som pågår och på parlamentets kommande betänkande genom att lägga fram ett ambitiöst förslag, i linje med subsidiaritetsprincipen och fördragets mål, som ska ta sig uttryck i konkreta initiativ, och särskilt inriktas på följande:

3.  Europaparlamentet betonar att kommissionen bör övervaka, uppmuntra och stödja en effektiv och ändamålsenlig användning i medlemsstaterna av ekonomiska medel för att främja sysselsättningen bland ungdomar och skapandet av sysselsättning av god kvalitet, framför allt i regioner med hög arbetslöshet, med hjälp av program för sysselsättning och tillväxt, t.ex. dem som finansieras med medel från ungdomssysselsättningsinitiativet, de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna), Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) och Europeiska investeringsbanken.

4.  Europaparlamentet betonar att kommissionen, i samarbete med medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter, även bör förstärka den europeiska sociala dialogen för att bättre tillgodose arbetsmarknadens och socialförsäkringssystemens behov i syfte att ta itu med sociala orättvisor och utmaningar vad gäller konkurrenskraften.

Att stärka ekonomisk återhämtning och konkurrenskraft på lång sikt för att skapa sysselsättning, högre levnadsstandard och välstånd

5.  Europaparlamentet är övertygat om att EU kan bli en världsledande aktör genom att frigöra den inre marknadens fulla potential och främja företagande, lojal konkurrens och investeringar i innovation.

6.  Europaparlamentet anser att EU måste främja ett starkt och diversifierat näringsliv. Parlamentet understryker att EU:s konkurrenspolitik är avgörande för att den sociala marknadsmodellen ska fungera. Parlamentet betonar att om europeisk industri ska vara fortsatt konkurrenskraftig, ändamålsenlig och framtidssäkrad måste den vara hållbar och bli digital. Parlamentet delar kommissionens filosofi om att Europa måste bli ”stort i stora saker och mindre i mindre saker”.

7.  Europaparlamentet vill se en nylansering av Europa 2020-strategin för hållbar tillväxt och sysselsättning, med verkliga framtidsambitioner, särskilt för att förbättra vår sociala marknadsekonomi, och genomföra strukturella reformer för att modernisera medlemsstaternas ekonomier och skapa välstånd för många. Parlamentet är övertygat om att ökad sysselsättning och produktivitet förblir den främsta prioriteringen, och att EU behöver riktade investeringar för att påskynda övergången till en innovativ, resurssnål digital ekonomi för att återindustrialisera Europa och flytta tillbaka arbetstillfällen.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma en ny ambitiös industristrategi, som bygger på och kompletterar paketet om cirkulär ekonomi. Parlamentet påpekar att det behövs ytterligare privata och offentliga investeringar för energiomställning, miljöinnovativa små och medelstora företag, forskning och utbildning.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå fler åtgärder av ett slag som skulle stimulera forskning och utveckling, innovation, kulturell mångfald och kreativitet som huvudsakliga drivkrafter för att skapa sysselsättning, och då ta hänsyn till att tillgången till kapital är en livsviktig fråga för företagen, framför allt de små och medelstora företagen, för att uppmuntra utveckling och tillverkning av nya produkter och tjänster inom såväl traditionella som framväxande sektorer samt ett effektivt skydd av immateriella rättigheter.

10.  Europaparlamentet anser att den inre marknaden behöver integreras ytterligare, särskilt på det digitala området, genom skapande av ett klimat som är rättvist för konsumenter och små och medelstora företag och genom undanröjande av obefogade hinder. Parlamentet är helt övertygat om att en globalt konkurrenskraftig, innovativ, medborgarinriktad digital inre marknad är en möjlig väg framåt för att klara utmaningarna under 2000-talet.

11.  Europaparlamentet förväntar sig av kommissionen att den ska använda alla sina befogenheter och behörigheter för att främja en övergång till en bättre tillväxtmodell som är förenlig med principerna om hållbar utveckling, vilket innebär dess ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensioner.

Att bemöta klimatförändringarna och säkerställa energitrygghet

12.  Europaparlamentet påminner om att det behövs ökade insatser för att förverkliga energiunionen, som kommer att garantera alla medborgare och företag energitrygghet och hållbar energi till överkomliga priser.

13.  Europaparlamentet konstaterar de konsekvenser som klimatkatastroferna innebär för människorna och ekonomin i Europa. Parlamentet framhåller att man med en ambitiös klimatstrategi, där också energieffektivitet ingår, måste fortsätta att ta itu med de bakomliggande orsakerna till klimatförändringarna, och samtidigt säkra vår industris konkurrenskraft.

14.  Europaparlamentet efterlyser naturligtvis ambitiösa mål på EU-nivå för minskade växthusgasutsläpp och för förnybar energi samt för energieffektivitet under perioden efter 2020, i linje med COP21-avtalet från Paris.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en gemensam strategi för energi- och klimatdiplomati, med åtgärder mot dessa globala problem.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa åtgärder för att fasa ut subventioner till fossila bränslen, och samtidigt minska ekonomiska och sociala konsekvenser.

Att säkerställa ett konsekvent bemötande av det växande inflödet av flyktingar

17.  Europaparlamentet anser att Europeiska unionen måste ta fram konkreta lösningar på flyktingkrisen, och framför allt angripa de bakomliggande orsakerna, förstärka samarbetet med flyktingströmmarnas transitländer och ursprungsländer samt genom att använda all politik och alla instrument som finns tillgängliga för att säkerställa dessa länders stabilisering, återuppbyggnad och utveckling.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna ge nödvändigt humanitärt bistånd och säkra anständiga levnadsförhållanden i flyktingläger, kombinerat med långsiktiga utvecklingsprogram, särskilt på utbildningsområdet.

19.  Europaparlamentet påpekar att EU:s asyl- och migrationspolitik inte är ändamålsenlig och måste ses över i grunden med utgångspunkt i artikel 80 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Parlamentet vidhåller att ingen reform av EU:s gemensamma asylsystem får leda till att nuvarande skyddsnivå i EU:s asyllagstiftning sänks.

20.  Europaparlamentet önskar att man omgående ska organisera systematiska genomförbara program för direkt vidarebosättning och omplacering av asylsökande.

21.  Europaparlamentet vill att det inom EU skapas förutsättningar för ett väl fungerande mottagande av asylsökande, som garanterar deras trygghet och en mänsklig och behandling av dem, med särskilt fokus på utsatta gruppers behov. Parlamentet betonar att samtidigt måste tillräckliga medel garanteras för flyktingars integration på arbetsmarknaden och deras sociala delaktighet.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för en verklig EU‑politik för ekonomisk och laglig migration som bygger på befintliga instrument för studerande, forskare och högkvalificerade arbetstagare, och på längre sikt för att införa mer allmänna regler som reglerar inresa och bosättning för tredjelandsmedborgare som söker anställning i unionen för att fylla de luckor som identifierats på EU:s arbetsmarknader.

23.  Internationell migration är ett globalt fenomen som blir alltmer utbrett och komplext och får allt större konsekvenser, och Europaparlamentet menar därför att EU och det övriga internationella samfundet måste ta sitt respektive ansvar på detta område.

Att bemöta medborgarnas rädsla för säkerheten

24.  Europaparlamentet betonar att den yttre och den inre säkerheten är allt starkare kopplade till varandra.

25.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att efter antagandet av förslaget om en europeisk gräns- och kustbevakning se till att detta system snabbt sätts igång, och tilldelas den personal och logistiska resurser som behövs.

26.  För att möta hoten om terrorism och våldsbejakande extremism uppmanar Europaparlamentet kommissionen att noga övervaka införlivandet och genomförandet av EU:s åtgärder mot terrorism, också i form av effektivt polissamarbete och rättsligt samarbete, informationsutbyte i rätt tid mellan nationella myndigheter och genom Europol och Eurojust, samt åtgärder för att motverka nya tendenser vad gäller finansiering av terrorism.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mobilisera expertis samt tekniska och ekonomiska resurser för att garantera samordning på EU-nivå och utbyte av bästa praxis i kampen mot våldsbejakande extremism och terroristpropaganda, radikala nätverk och rekrytering till terroristorganisationer via internet eller andra vägar, med särskilt fokus på strategier för förebyggande arbete, integrering och återintegrering.

28.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa ett fullständigt genomförande av all säkerhetslagstiftning som redan antagits. Parlamentet upprepar att det bör göras en grundlig utvärdering av EU:s strategi mot terrorism, med en bedömning såväl av tillämpningen av de antagna bestämmelserna som av deras effektivitet. Parlamentet förväntar sig att kommissionen ska uppdatera säkerhetsagendan så att den anpassas efter terroristhotets utveckling.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram sina aviserade förslag om en ordentlig rättslig grund för det europeiska centrumet mot terrorism inom Europol, tillsammans med förslag för att förbättra och utveckla befintliga informationssystem, åtgärda luckor i informationen och gå i riktning mot driftskompatibilitet samt förslag om obligatoriskt informationsutbyte på EU-nivå åtföljda av de bestämmelser om uppgiftsskydd som krävs.

Att utveckla en ambitiös handlingsplan för yttre åtgärder: närområdet och det globala systemet

30.  Europaparlamentet efterlyser en ambitiös global strategi från EU:s sida, som positionerar EU som en geopolitisk aktör i en snabbt föränderlig värld, och förväntar sig att kommissionen och Europeiska utrikestjänsten på ett konsekvent sätt ska uppbåda alla EU:s instrument för yttre åtgärder för att uppnå ett bättre, regelbaserat globalt styre, omfattande konvergens i riktning mot högre standarder, ökad säkerhet och större respekt för mänskliga rättigheter i världen. Med tanke på detta bör följande viktiga aspekter sättas högst på EU:s utrikespolitiska agenda:

Rättvis skattepolitik för adekvata resurser

31.  Europaparlamentet betonar att det aldrig varit mera angeläget att intensifiera kampen mot skatteflykt och skatteundandragande, som utgör potentiella inkomster för de nationella budgetarna på uppemot 1 000 miljarder euro. Dessa resurser hade kunnat användas för att investera i framtiden, främja sysselsättningen och minska orättvisorna.

32.  Europaparlamentet understryker att kommissionen måste fortsätta att agera utan dröjsmål för att säkerställa att vinster beskattas i de europeiska länder där den ekonomiska verksamheten faktiskt bedrivs och där värde skapas. EU bör arbeta för en obligatorisk gemensam konsoliderad bolagsskattebas, intensifiera arbetet med att undersöka skatterelaterade brott mot reglerna för statligt stöd, tillämpa gemensamma regler om användning av skattebeslut och insyn i dem samt föra en resolut gemensam strategi för att få bort skatteparadisen.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin kamp mot skatteflykt och skatteundvikande inkludera en yttre dimension, också när det gäller obeskattade vinster som förs ut ur EU.

Att stärka EU:s budget och finansieringsinstrument

34.  Europaparlamentet anser att EU, för att fungera effektivt, behöver en ny strategi för finanser och skatter. Parlamentet anser att kommissionen för detta ändamål bör föreslå åtgärder som bygger på följande principer och inslag:

Fullbordande av Ekonomiska och monetära unionen

35.  Europaparlamentet håller fast vid unionslagstiftningens krav på demokratisk ansvarsskyldighet för beslut som fattats inom ramen för den europeiska ekonomiska styrningen.

36.  Europaparlamentet anser att EU måste arbeta i riktning mot ökad ekonomisk och social konvergens, helt i enlighet med Europa 2020-strategin, stabilitets- och med tillväxtpaktens bestämmelser och den europeiska planeringsterminens förvaltningsramar.

37.  Europaparlamentet anser att kommissionen ständigt bör förbättra sin övervakning av skulder, underskott och makroekonomiska obalanser, på ett sätt som respekterar stabilitets- och tillväxtpakten samt stimulerar ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen, med ökat fokus på euroområdets samlade finanspolitiska inriktning.

38.  Europaparlamentet anser att EU måste förbättra trovärdigheten, konsekvensen, det nationella egenansvaret och den demokratiska legitimiteten i den europeiska planeringsterminen för att säkerställa att medlemsstaterna genomför de landsspecifika rekommendationerna och strukturreformerna i syfte att modernisera sina ekonomier, stärka konkurrenskraften och ta itu med ojämlikheter och obalanser.

39.  Europaparlamentet efterlyser en närmare samordning av den ekonomiska politiken för att åtgärda investeringsgap i euroområdet och stärka reformarbetet i syfte att öka konkurrenskraften samt upprätthålla efterfrågan.

40.  Europaparlamentet anser att bankunionen måste fullbordas, varvid riskreducerande åtgärder bör gå hand i hand med riskdelning.

41.  Europaparlamentet noterar att resultaten av den pågående diskussionen kring hur den ekonomiska och monetära unionens finanspolitiska resurser ska kunna utvecklas bör beaktas.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en sammanhängande och väl underbyggd uppsättning förslag om hur den ekonomiska och monetära unionen ska kunna fullbordas i enlighet med de fem ordförandenas rapport.

Att stärka grundläggande rättigheter och demokrati

43.  Europaparlamentet befarar att den pågående krisen inte bara skadat sammanhållningen i de europeiska samhällena utan också rubbat unionsmedborgarnas tilltro till demokratiska institutioner på EU-nivå och ibland även på nationell nivå. Parlamentet anser därför att Europa måste ha som sin högsta prioritering att öka EU:s demokratiska legitimitet och återställa förtroendet för dess förmåga att tjäna sina medborgares intressen.

44.  Europaparlamentet påminner om att många av dagens utmaningar, allt från klimatförändringar till asyl- och migrationsfrågor, från finansmarknader till bolagens försörjningskedjor och från terroristnät till sönderfallande stater och skurkstater, är transnationella och kräver europeiska lösningar genom gemenskapsmetoden, med kommissionens och parlamentets fulla medverkan.

45.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen, i egenskap av fördragens väktare, har ansvar för att främja unionens allmänna intresse (art. 17 i EU-fördraget), nämligen freden, unionens värden och folkens välfärd (artikel 3 i EU-fördraget). Det bör påpekas att parlamentet också har ett särskilt politiskt ansvar för att hjälpa till att överbrygga meningsskillnader mellan medlemsstaterna, försvara unionsmedborgarnas allmänna intressen och säkerställa demokratisk legitimitet i beslut som fattas på EU-nivå. Kommissionen uppmanas att se till att alla initiativ, även de som tas av Europeiska rådet, är förenliga med bestämmelserna i fördragen.

46.  Europaparlamentet ber kommissionen att ta initiativ för att förstärka EU-institutionerna och uppmuntra unionsmedborgarna att i ökad utsträckning delta i det europeiska politiska livet. EU-institutionerna uppmanas att skapa bättre kontakter med den yngre generationen och deras diskussionsforum. Parlamentet tror även att det är möjligt att vidta mer kraftfulla åtgärder för att informera unionsmedborgarna om deras rättigheter, utnyttja deras potential och reformera det europeiska medborgarinitiativet och förstärka Europeiska ombudsmannens roll.

47.  Europaparlamentet betonar att kommissionen bör lägga fram förslag om demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter, med hänsyn till parlamentets kommande betänkande. Parlamentet anser att kommissionen också bör fortsätta att arbeta för EU:s anslutning till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och då ta hänsyn till domstolens åsikt i frågan och ta itu med de återstående juridiska problemen.

48.  Europaparlamentet uppmanar alla EU-institutioner att eftersträva högsta möjliga normer för insyn, ansvarsskyldighet och integritet, och att bekämpa intressekonflikter.

49.  Europaparlamentet är fast beslutet att använda alla sina verktyg och resurser för att verka som en drivkraft i en förnyad demokratisk process inriktad på en reform av Europeiska unionen.

o
o   o

50.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0294.

Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2016 om Japans beslut att återuppta valfångst under säsongen 2015–2016 (2016/2600(RSP))

P8_TA(2016)0313 RC-B8-0853/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Internationella valfångstkommissionens överenskommelse om nollgräns för kommersiell valfångst (”moratoriet”), som trädde i kraft 1986,

–  med beaktande av resolution 2014-5, som antogs av Internationella valfångstkommissionen vid dess 65:e sammanträde i september 2014,

–  med beaktande av Aichimålen för biologisk mångfald, som antogs med stöd av den internationella konventionen om biologisk mångfald,

–  med beaktande av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter(1) (habitatdirektivet),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 februari 2009 om gemenskapens agerande i fråga om valfångst(2),

–  med beaktande av Internationella domstolens dom av den 31 mars 2014 i målet om valfångst i Antarktis (Australien mot Japan, med deltagande från Nya Zeeland),

–  med beaktande av den démarche som EU undertecknade i december 2015 och som handlade om att Japan återupptagit valfångsten i Södra ishavet med stöd av det nya programmet för vetenskaplig forskning kring valar (New Scientific Research Whale Programme, Newrep-A),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  1982 införde Internationella valfångstkommissionen ett moratorium för all kommersiell valfångst. Moratoriet är fortfarande i kraft och syftar till att skydda bestånden mot utrotning och låta dem återhämta sig. Den internationella konventionen för reglering av valfångsten omfattar särskilda bestämmelser som tillåter begränsade mängder valfångst för strikt vetenskapliga forskningsändamål. Detta kallas för ”valfångst med särskilt tillstånd”.

B.  Trots detta moratorium fortsätter ett flertal länder att bedriva kommersiell valfångst. Sedan moratoriet infördes har antalet valar som dödats med stöd av dessa särskilda tillstånd för vad som uppges vara vetenskapliga forskningsändamål i själva verket ökat. Japan har i flera årtionden bedrivit valfångst med stöd av särskilda tillstånd.

C.  Trots det internationella förbud som trädde i kraft 1986 har Japan fortsatt med valfångst och hade fram till 2014 dödat över 20 000 valar(3).

D.  Valfångsten åsamkar svåra lidanden för enskilda djur och utgör ett hot mot bevarandestatusen för hela valbestånd.

E.  Alla stora valarter är förtecknade i bilaga I till konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites).

F.  I sin dom av den 31 mars 2014 beordrade Internationella domstolen Japan att upphöra med sin årliga jakt på valar, som bedrivs utgående från landets program JARPA II. Domen motiverades med att valfångsten ”saknade vetenskapligt värde” och valfångsten med stöd av tillstånden inte bedrevs för några vetenskapliga forskningsändamål, såsom Japan påstod.

G.  Vetenskapliga tillstånd tillåter att valkött säljs eller skänks bort, samtidigt som de vetenskapliga behoven kan uppfyllas med helt ofarliga alternativ. Genom DNA-prov och fjärrövervakning får forskare möjlighet att lära sig om valar och samla in prover utan att döda dem.

H.  I oktober 2015 deponerade Japan en förklaring hos FN, där landet erkände Internationella domstolens domsrätt. I förklaringen ingick emellertid ett undantag som gällde alla tvister som uppstod till följd av, berörde eller hade anknytning till forskning kring eller bevarande, skötsel eller utnyttjande av havets levande resurser, vilket innebar att det i själva verket gjordes omöjligt att i framtiden inför Internationella domstolen framställa invändningar mot Japans program för valfångst med stöd av särskilda tillstånd.

I.  I november 2015 anmälde det japanska fiskeriverket till Internationella valfångstkommissionen att Japan skulle återuppta valfångsten med stöd av det nya programmet för vetenskaplig forskning kring valar (Newrep-A).

J.  Japan har under flera års tid bedrivit kommersiell handel med valkött och valprodukter, trots att valarna är förtecknade i bilaga I till Cites.

K.  Den vetenskapliga expertpanelen vid Internationella valfångstkommissionen, som behandlade och granskade Newrep-A, drog slutsatsen att det inte framgick av förslaget att valarna måste dödas i samband med provtagningarna för att de angivna målen skulle kunna uppnås.

L.  Huvudmålet måste vara skydd av den biologiska mångfalden, vilket även omfattar bevarandet av arter. I EU:s habitatdirektiv definieras gemenskapens ståndpunkt i fråga om valar (och delfiner), och det direktivet tillåter inte att något av valbestånden i EU:s vatten på nytt utsätts för kommersiell valfångst.

M.  EU och dess medlemsstater har kritiserat Japan för att ha återupptagit verksamheten och för att inte ta tillräcklig hänsyn till vägledningen i Internationella domstolens utlåtande 2014. I december 2015 gick de samman med Nya Zeeland i en démarche till den japanska regeringen.

N.  Japan är en strategisk partner till EU och de bilaterala förbindelserna grundar sig på gemensamma värden, bland vilka märks en fast övertygelse om värdet av effektiv multilateralism och en regelbaserad internationell ordning.

O.  EU förhandlar för närvarande med Japan om ett strategiskt partnerskapsavtal och ett frihandelsavtal.

1.  Europaparlamentet uppmanar Japan att sluta med valfångsten och att rätta sig efter Internationella valfångstkommissionens slutsatser.

2.  Europaparlamentet uttalar sitt starka stöd för att det globala moratoriet för kommersiell valfångst får finnas kvar, liksom ett förbud mot internationell kommersiell handel med valprodukter. Parlamentet yrkar med kraft på ett slut på den omotiverade ”vetenskapliga valfångsten” och stöder tanken på att omfattande skyddsområden med förbud mot all valfångst på obestämd tid ska inrättas i världshaven och andra hav.

3.  Europaparlamentet är djupt oroat över att beslutet att återuppta valfångsten med stöd av det nya programmet Newrep-A tillät att 333 vikvalar, varav 200 dräktiga honor, dödades i Södra ishavet under säsongen 2015–2016 och att Japan har för avsikt att jaga sammanlagt nästan 4 000 valar under hela tolvårsperioden.

4.  Europaparlamentet beklagar djupt att Japan, genom att återuppta valfångsten, uppenbart inte bryr sig om Internationella domstolens dom och anser att jakten således strider mot både Internationella valfångstkommissionens standarder och mot internationell rätt, och undergräver skyddet för den biologiska mångfalden och de marina ekosystemen. Parlamentet framhåller att seriös vetenskaplig forskning inte kräver att valar regelbundet dödas i stor skala.

5.  Europaparlamentet välkomnar att EU deltagit i démarchen för att framföra sina allvarliga betänkligheter till Japan. Parlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och rådet att med kraft uppmana Japan att förbinda sig att fullgöra sina internationella skyldigheter när det gäller skyddet av havsdäggdjur.

6.  Europaparlamentet beklagar att Japan ännu inte omprövat sitt beslut, trots den diplomatiska démarchen och utbredda internationella protester. Parlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater att göra sitt yttersta för att lösa denna fråga genom politisk dialog och genom Internationella valfångstkommissionen.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att genom bilaterala och multilaterala kanaler upprätthålla fortlöpande kontakter med Japan kring frågan om den påstått vetenskapliga valfångsten, i syfte att fångsten ska upphöra.

8.  Europaparlamentet ställer upp bakom Internationella valfångstkommissionens resolution 2014-5, enligt vilken inga fler tillstånd till valfångst bör beviljas utan föregående internationell översyn, bland annat genom försorg av Internationella valfångstkommissionens vetenskapliga kommitté. Parlamentet uppmanar med kraft Internationella valfångstkommissionen att ta med Internationella domstolens dom i sina arbetsrutiner och anpassa sina regler efter den. Parlamentet framhåller att man snabbt måste agera för att stärka Internationella valfångstkommissionen i detta hänseende, och uppmanar medlemsstaterna till kraftfulla insatser för att de beslut som behövs ska fattas vid Internationella valfångstkommissionens nästa sammanträde i oktober.

9.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen rådet och kommissionen att vid utarbetandet av EU:s gemensamma ståndpunkt om valfångst, efter det 66:e sammanträdet i Internationella valfångstkommissionen i oktober 2016, inta en ståndpunkt som är minst lika försiktig som gällande gemensamma ståndpunkt (rådets beslut om fastställande av Europeiska unionens ståndpunkt i frågor som faller under dess befogenhet vid Internationella valfångstkommissionens kommande tre möten – 2011/0221(NLE)).

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Japans regering och parlament.

(1) EGT L 206, 22.7.1992, s. 7. (2) EUT C 76 E, 25.3.2010, s. 46. (3) https://iwc.int/total-catches