Index 
Antagna texter
Torsdagen den 7 juli 2016 - Strasbourg
Situationen för personer med albinism i Afrika, särskilt i Malawi
 Bahrain
 Myanmar/Burma, särskilt situationen för rohingyafolket
 FN:s generalförsamlings 71:a session
 Genomförandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning
 Invändning mot en genomförandeakt: Godkända hälsopåståenden om livsmedel

Situationen för personer med albinism i Afrika, särskilt i Malawi
PDF 174kWORD 73k
Europaparlamentets resolution av den 7 juli 2016 om situationen för personer med albinism i Afrika, särskilt i Malawi (2016/2807(RSP))
P8_TA(2016)0314RC-B8-0897/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 4 september 2008 om morden på albiner i Tanzania(1),

–  med beaktande av rapporten av den 18 januari 2016 från FN:s oberoende expert om åtnjutandet av de mänskliga rättigheterna för personer med albinism,

–  med beaktande av EU:s pressmeddelande av den 13 juni 2015 om den internationella dagen för att öka medvetenheten om albinism,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 69/170 av den 18 december 2014 om en internationell dag för att öka medvetenheten om albinism,

–  med beaktande av resolution 263 av den 5 november 2013 från Afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter och folkrättigheter om att förhindra angrepp mot och diskriminering av personer med albinism,

–  med beaktade av resolution 23/13 från FN:s råd för mänskliga rättigheter av den 13 juni 2013 om angrepp mot och diskriminering av personer med albinism,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna av den 10 december 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering,

–  med beaktande av FN:s förklaring om rättigheter för personer som tillhör nationella eller etniska religiösa eller språkliga minoriteter av den 18 december 1992,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av Cotonouavtalet,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Albinism är en medfödd sjukdom som drabbar ungefär 1 av 20 000 personer världen över. Denna andel är mycket högre i länder söder om Sahara, där Tanzania, Malawi och Burundi har en av de högsta koncentrationerna av personer med albinism.

B.  Personer med albinism upplever några av de mest extrema formerna av förföljelse och kränkningar av de mänskliga rättigheterna, som omfattar allt från utbredd social diskriminering, verbala angrepp och utestängning från offentliga tjänster till mord, bortföranden, våldtäkt och stympning. Människorättsobservatörer rapporterade om 449 angrepp mot albiner i 25 afrikanska länder enbart år 2015. Det är högst troligt att detta antal är för lågt skattat eftersom myndigheterna inte systematiskt övervakar och dokumenterar sådana brott eller inte har kapacitet och resurser för att genomföra grundliga utredningar.

C.  Det största hotet för personer med albinism i Afrika kommer sig av utbredd vidskepelse eller vanföreställningar om deras sjukdom, inbegripet myten om att personer med albinism besitter magiska krafter, vilket har till följd att de ofta dödas av kriminella gäng och människohandlare för sina kroppsdelar som tros ge lycka, hälsa och välstånd. I åtskilliga länder öppnar man gravar som tillhör personer med albinism för att stjäla kroppsdelar och ben.

D.  I Malawi, där det uppskattningsvis bor 10 000 personer med albinism, har polisen rapporterat 69 angrepp sedan november 2014, varav 18 mord. I april 2014 dödades fyra personer, häribland en tvåårig baby, vilket fått till följd att myndigheterna förklarat att personer med albinism är en ”utrotningshotad art”.

E.  Malawis president, Peter Mutharika, har offentligt fördömt den senaste tidens många angrepp.

F.  Förutom i Malawi har angrepp mot personer med albinism rapporterats i flera andra östafrikanska länder, särskilt i Tanzania, Burundi, Kenya och Moçambique.

G.  Kvinnor och barn med albinism är särskilt sårbara för socialt utanförskap. Kvinnliga albiner utgör ofta måltavlor för sexuellt våld på grund av den utbredda tron på att sexuellt umgänge med en kvinna med albinism kan bota hiv/aids, och kvinnor som föder barn som är albiner förkastas och diskrimineras i sitt arbete. Barnen utgör en stor del av offren för rituella angrepp och upplever en högre risk att överges. Rädslan för angrepp har lett till att barn i skolåldern inte kan åtnjuta sin rättighet till utbildning.

H.  Tanzanias regering har engagerat sig i seriösa och konkreta åtgärder för att ta itu med häxeriet i landet, bland annat genom att dra in tillstånd för traditionella helbrägdagörare och att gripa åtskilliga häxdoktorer. Tanzanias president utnämnde den första parlamentsledamoten med albinism 2008 och den första biträdande ministern med albinism i december 2015.

I.  Trots ökad internationell synlighet och antagandet av ny lagstiftning i de berörda länderna är antalet åtal och domar fortfarande mycket lågt, och brott och tortyr begås fortfarande med total straffrihet i många afrikanska länder.

J.  En upprörd folkmassa lynchade och satte eld på sju påstådda ”albinojägare” den 1 mars 2016 i södra Malawi. Malawis polischef gav order till sina befäl att skjuta för att döda om någon påträffades med att bortföra personer med albinism.

K.  Diskriminering, trakasserier och stigmatisering av personer med albinism har lett till att hundratals människor flyr och söker en tillflyktsort i tillfälliga bostäder. Denna situation har lett till en mer prekär och osäker situation för personer med albinism, vilket begränsar deras tillgång till grundläggande tjänster som hälso- och sjukvård och utbildning, deras möjligheter till sysselsättning och deras deltagande i samhället.

L.  Denna diskriminering kan leda till livslånga trauman och psykosociala problem och skapar stark oro och rädsla bland albinerna. Personer med albinism har normalt sett större svårigheter att få tillgång till lämplig läkarvård, inklusive förebyggande läkemedel mot hudcancer.

M.  I mars 2015 utsåg FN sin första oberoende expert om de mänskliga rättigheterna för personer med albinism och utsåg officiellt den 13 juni till Internationella dagen för att öka medvetenheten om albinism.

N.  I juni 2016 stod FN bakom det första regionala forumet för insatser för albinism i Afrika, som fastställde en färdplan med specifika, enkla och effektiva åtgärder för att bekämpa människorättsbrott mot personer med albinism.

O.  EU har genomfört opinionsbildande kampanjer för allmänheten för att skapa större medvetenhet om frågan och stöttat organisationers engagemang i det civila samhället och lokala myndigheters kapacitetsbyggande åtgärder för att bekämpa dödandet av personer med albinism.

1.  Europaparlamentet påminner om att personer med albinism har samma rätt att leva som alla andra, utan någon fruktan, så som fastställs i artiklarna 2 och 3 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948.

2.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över att personer med albinism fortsätter att i stor skala diskrimineras och förföljas i Afrika, särskilt efter den senaste tidens ökning av våldet i Malawi. Parlamentet fördömer skarpt samtliga fall där människor dödas, bortförs, stympas eller utsätts för annan omänsklig eller förnedrande behandling, och framför sina kondoleanser till och uttrycker sin solidaritet med offrens familjer. Parlamentet fördömer även all tvivelaktig handel med kroppsdelar från personer med albinism.

3.  Europaparlamentet beklagar djupt den tystnad och passivitet som omger dessa händelser. Parlamentet erinrar om att en stats främsta ansvar är att skydda sina medborgare, även sårbara grupper, och vädjar till Malawis regering och myndigheterna i samtliga berörda länder att vidta alla nödvändiga åtgärder för att eliminera alla former av våld mot och diskriminering av personer med albinism samt att värna deras och deras anhörigas värdighet, mänskliga rättigheter och välbefinnande.

4.  Europaparlamentet vädjar till de malawiska myndigheterna att få ett slut på straffriheten och att skyndsamt söka internationellt stöd för att genomföra opartiska och effektiva utredningar av samtliga rapporterade angrepp mot personer med albinism för att ställa de ansvariga inför rätta och utkräva ansvar av dem.

5.  Europaparlamentet välkomnar president Mutharikas uttalande i vilket han fördömer angreppen och uppmanar säkerhetsorganen att ge personer med albinism största möjliga skydd. Parlamentet varnar emellertid för upptrappningar och erinrar om att anstiftan till hat och våld inte kan vara svaret på den nuvarande diskrimineringen av personer med albinism. Parlamentet fördömer i synnerhet människors försök att ta lagen i egna händer.

6.  Europaparlamentet uppmanar Malawis regering att på ett mer effektivt sätt uppfylla de medicinska, psykologiska och sociala behov som personer med albinism har genom att garantera dem lika tillgång till hälso- och sjukvård och utbildning, som en del av integreringspolitiken.

7.  Europaparlamentet välkomnar Malawis nationella beredskapsplan från mars 2015 som har till syfte att öka medvetenheten, förbättra den interna säkerheten och förbättra övervakningen av mänskliga rättigheter, förvaltningen av rättsväsendet och lagstiftningen, samt stärka människor med albinism. Parlamentet uppmanar Malawis regering att genomföra fempunktshandlingsplanen och kräver att fler resurser avsätts till detta projekt.

8.  Europaparlamentet välkomnar de ansträngningar som gjorts av Tanzanias regering för att bekämpa diskrimineringen av personer med albinism samt dess beslut att inte tillåta häxdoktorer i ett försök att sätta stopp för dödandet av personer med albinism, men erkänner att för få fall tas upp inför domstol. Parlamentet uppmanar därför Malawis regering att ändra befintlig lagstiftning så att den återspeglar den allvarliga karaktären på de brott som begås mot personer med albinism.

9.  Europaparlamentet anser att man bör göra ytterligare ansträngningar för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till diskrimineringen och våldet genom medvetandehöjande kampanjer bland allmänheten. Parlamentet betonar den avgörande roll som lokala myndigheter och organisationer i det civila samhället har för att främja rättigheterna för personer med albinism, informera och utbilda befolkningen och slå hål på myterna och fördomarna om albinism.

10.  Europaparlamentet är bekymrat över de specifika utmaningar som kvinnor och barn med albinism ställs inför och som gör dem mer utsatta för fattigdom, osäkerhet och utanförskap. Parlamentet insisterar på att alla offer bör ha tillgång till lämplig vård och psykologbehandling och att lämpliga strategier bör inrättas för att göra det lättare för dem att återintegreras i samhället.

11.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i de berörda länderna att, i samarbete med sina internationella och regionala partner, förbinda sig till att vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga och bekämpa den olagliga handeln med kroppsdelar från personer med albinism, att pröva fall på nytt som rör misstänkta gravstölder, att spåra och identifiera ursprunget till efterfrågan för sådana kroppsdelar samt att ställa ”albinojägarna” inför rätta.

12.  Europaparlamentet anser att åklagare, utredare och polistjänstemän gör ges specialutbildning för att ge dem den kunskap som krävs för att hantera fall som rör personer med albinism.

13.  Europaparlamentet understryker att den allmänna bristen på förståelse för och den bristande hälsoupplysningen om albinism tenderar att förvärra hälsotillståndet för personer med albinism. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa deras tillgång till hälso- och sjukvård, särskilt på landsbygden och i avlägset belägna områden. Parlamentet anser att vårdpersonal bör ges utbildning i medvetenhet om albinism.

14.  Europaparlamentet efterlyser en bättre utbildning om albinism för lärare och skolförvaltningar och uppmanar de malawiska myndigheterna att underlätta tillgången till och åtnjutandet av utbildning för personer med albinism.

15.  Europaparlamentet välkomnar att FN:s råd för mänskliga rättigheter inrättade en post i form av en oberoende expert om åtnjutandet av de mänskliga rättigheterna för personer med albinism år 2015, och hennes efterföljande initiativ till det första regionala forumet för insatser för albinism i Afrika, som ägde rum i Dar es-Salaam den 17–19 juni 2016.

16.  Europaparlamentet kräver att EU och dess medlemsstater fortsätter att engagera sig för de stater som berörs, för att effektivt stötta deras insatser för att utforma en politik som tar hänsyn till de särskilda behov och rättigheter som albiner har, och som bygger på icke-diskriminering och social delaktighet, genom att tillhandahålla nödvändigt ekonomiskt och tekniskt stöd.

17.  Europaparlamentet uppmuntrar alla de stater som berörs att utbyta bästa metoder i fråga om att värna och främja rättigheterna för personer med albinism.

18.  Europaparlamentet efterlyser att EU noga övervakar människorättssituationen för personer med albinism i Afrika, särskilt genom regelbunden rapportering och uppföljande arbete genom försorg av dess delegationer, och att arbeta för att skyddet av dem och deras sociala integration avsevärt förbättras.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, Malawis och Tanzanias regeringar och parlament, Afrikanska unionen samt FN:s generalsekreterare.

(1) EUT C 295 E, 4.12.2009, s. 94.


Bahrain
PDF 173kWORD 72k
Europaparlamentets resolution av den 7 juli 2016 om Bahrain (2016/2808(RSP))
P8_TA(2016)0315RC-B8-0900/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Bahrain, särskilt av den 9 juli 2015 om Bahrain, särskilt fallet Nabeel Rajab(1) och av den 4 februari 2016 om Bahrain: fallet Mohammed Ramadan(2),

–  med beaktande av uttalandet av den 5 juli 2016 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om den senaste utvecklingen i Bahrain,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraff, om tortyr, om yttrandefrihet och om människorättsförsvarare,

–  med beaktande av uttalandet av den 31 maj 2016 från talespersonen för kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, om domen mot Ali Salman, al-Wefags generalsekreterare i Bahrain,

–  med beaktande av uttalandet av den 1 juni 2016 från FN:s särskilda rapportör om främjande och skydd av rätten till åsikts- och yttrandefrihet, David Kaye, om domen mot oppositionsledaren schejk Ali Salman, uttalandet av den 16 juni 2016 från talesmannen för FN:s generalsekreterare och uttalandet av den 21 juni 2016 från talesmannen för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, båda om Bahrain,

–  med beaktande av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter, vars syfte är att sätta skyddet och övervakningen av mänskliga rättigheter i centrum för all EU-politik,

–  med beaktande av Bahrains konstitution som antogs i februari 2002, särskilt kapitel 3 i denna, av artikel 364 i Bahrains strafflag och av Bahrains medborgarskapslag från 1963,

–  med beaktande av rapporten från november 2011 från Bahrains oberoende undersökningskommission,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, konventionen om barnets rättigheter samt Arabiska stadgan om mänskliga rättigheter, till vilka alla Bahrain är part,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen från 1948 om de mänskliga rättigheterna, särskilt artikel 15,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Bahrain är en viktig partner till Europeiska unionen i Persiska viken, bland annat när det gäller politiska och ekonomiska förbindelser, energi och säkerhet. Vi har ett ömsesidigt intresse av att ytterligare fördjupa vårt partnerskap för att bättre kunna bemöta framtidens utmaningar.

B.  Den senaste månaden har Bahrains regering ökat förtrycket och förföljelsen av människorättsförsvarare och den politiska oppositionen. Yttrandefrihet och mötesfrihet är oumbärliga pelare i ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle. Bahrains konstitution som antogs 2002 stadfäster de grundläggande friheterna, bland dem yttrandefriheten och mötesfriheten.

C.  Den 13 juni 2016 grep polisen återigen den kände människorättsförsvararen Nabeel Rajab och anklagade honom för att ha spridit falska rykten i tider av krig och för att ha förolämpat offentliga myndigheter i twitter-inlägg från 2015, vilket sammanlagt medför ett fängelsestraff på tretton år. Nabeel Rajab avtjänade mellan 2012 och 2014 ett 2-årigt fängelsestraff när han utövade sin rätt till yttrandefrihet och mötesfrihet. FN:s arbetsgrupp om godtyckligt frihetsberövande konstaterade 2013 att han godtyckligt hade frihetsberövats.

D.  Efter femton dagar i isolering ledde de dåliga förhållandena i fängelset till att Rajabs hälsa försämrades och att han den 27 juni 2016 fick föras till sjukhus. Han fördes tillbaka till fängelset den 29 juni 2016 trots att hans hälsa fortfarande var dålig.

E.  Bahrains regering tvingade Zainab al-Khawaja i exil efter hot om att han återigen skulle gripas och fängslas på obestämd tid, och införde reseförbud mot en grupp rättighetsaktivister som skulle åka till FN:s människorättsråd i Genève.

F.  Ramadan och Ali Moosa hotas fortfarande av ett överhängande dödsstraff.

G.  Bahrains myndigheter fortsätter att använda återkallande av medborgarskap som ett sätt att utöva politiskt förtryck, vilket kulminerade i att prästen ayatolla schejk Isa Quassims nyligen fråntogs sitt medborgarskap. Bahrains myndigheter har fråntagit 300 personer deras medborgarskap, däribland människorättsförsvarare, politiker, journalister och högre religiösa ledare, vilket betyder att de flesta av dessa blir statslösa, i strid med artikel 15 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

H.  Den 14 juni 2016 förbjöd Bahrains myndigheter tillfälligt landets största politiska parti, al-Wefaq National Islamic Society, frös deras tillgångar och övertog deras huvudkvarter och lämnade in en domstolsbegäran om en snabb upplösning av den politiska organisationen i juli 2016.

I.  Shejk Ali Salman, ledaren för oppositionsgruppen al-Wefaq, har suttit fängslad sedan juli 2015 utan rättvis rättegång, och i maj 2016 förlängdes till och med på begäran hans dom från fyra till nio år. Bristen på skydd av en skyldig persons rättigheter står i direkt strid med Bahrains nationella konstitution och folkrätten. I september 2015 hade FN:s arbetsgrupp om godtyckligt frihetsberövande förklarat att hans frihetsberövande var godtyckligt.

1.  Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över det pågående förtrycket mot människorättsförsvarare, den politiska oppositionen och det civila samhället liksom begränsningen av grundläggande demokratiska rättigheter särskilt yttrandefriheten, föreningsfriheten och mötesfriheten, den politiska pluralismen och rättstatligheten. Parlamentet uppmanar statliga myndigheter samt säkerhetsstyrkor och säkerhetstjänster att upphöra med alla våldshandlingar, förföljelser och trakasserier, även inom rättsväsendet, och med censuren av människorättsförsvarare, politiska motståndare, fredliga demonstranter och civilrättsliga aktörer.

2.  Europaparlamentet respekterar Bahrains suveränitet, oberoende och territoriella integritet och uppmuntrar en fortsatt dialog mellan Bahrains regering, Europeiska unionen och EU:s medlemsstater.

3.  Europaparlamentet kräver att Nabeel Rajab och andra människorättsförsvarare som fängslats på grund av anklagelser som rör deras rätt till yttrandefrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet omedelbart och ovillkorligt friges, och att alla åtal mot dem läggs ned. Parlamentet uppmanar myndigheter att garantera Nabeel Rajabs fysiska och psykiska integritet och att ge honom den medicinska vård som han behöver.

4.  Europaparlamentet fördömer införandet av reseförbud för delegationen med människorättsaktivister som var på väg till det 32:a mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève, och uppmanar regeringen att häva dessa förbud. Parlamentet betonar att det är oacceptabelt att företrädare för det civila samhället och medier hindras från att delta i arbetet inom internationella organ, och insisterar på att Bahrains myndigheter respekterar de grundläggande mänskliga och politiska rättigheterna för representanter för Bahrains civila samhälle.

5.  Europaparlamentet påminner Bahrains regering om att den ansvarar för att garantera säkerheten och tryggheten för alla medborgare oavsett deras politiska åskådning, tillhörighet eller tro. Parlamentet anser att den långsiktiga stabiliteten och säkerheten i Bahrain endast kan säkerställas om ett verkligt pluralistiskt samhälle byggs upp som respekterar mångfald, och kräver i detta sammanhang att schejk Ali Salman och andra aktivister som för närvarande godtyckligt hålls frihetsberövade i Bahrains fängelser friges.

6.  Europaparlamentet anser att yttrandefrihet måste gälla för legitimt och fredligt missnöje. Parlamentet ser med oro på Bahrains regerings förtryck av den legitima politiska oppositionen, inklusive förlängningen av schejk Ali Salmans straff, det tillfälliga förbudet mot al-Wefaq National Islamic Society och frysningen av dess tillgångar. Parlamentet efterlyser större grundläggande friheter för alla Bahrains medborgare. Parlamentet vidhåller att det måste bli ett omedelbart stopp på förtrycket av olika politiska åsikter i landet och på förtrycket av deras ledande representanter, oavsett deras politiska eller religiösa tillhörighet.

7.  Europaparlamentet uttrycker särskild oro över hur lagen mot terrorism missbrukas i Bahrain, och särskilt återkallandet av medborgarskap som ett sätt att utöva politiska påtryckningar och bestraffningar. Parlamentet uppmanar med kraft Bahrains myndigheter att återkalla beslutet att frånta ayatolla schejk Isa Quassim hans medborgarskap, att ändra landets medborgarskapslag och att ge tillbaka medborgarskapet till de personer som orättvist fråntagits det, för att därmed respektera internationella normer och folkrätten på detta område.

8.  Europaparlamentet uppmanar Bahrains myndigheter att se till att 2002 års konstitution genomförs fullt ut, och att respektera de mänskliga rättigheter och grundläggande rättigheter som garanteras i denna liksom de internationella människorättsnormer och internationella instrument som har ratificerats av Bahrain. Parlamentet efterlyser framför allt ett verkligt genomförande av de rekommendationer som Bahrains oberoende undersökningskommission, den allmänna återkommande utvärderingen och den nationella människorättsinstitutionen har utfärdat för att människorättssituationen ska kunna förbättras.

9.  Europaparlamentet påminner Bahrains myndigheter om att artikel 15 i konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning föreskriver att inget uttalande som tillkommit som ett resultat av tortyr får användas som bevis i några som helst rättsliga förfaranden. Parlamentet uppmanar Bahrains myndigheter att ratificera det fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr.

10.  Europaparlamentet välkomnar Bahrains deltagande i den internationella koalitionen mot Da'esh.

11.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över Bahrains återgång till dödsstraff och efterlyser återinförandet av ett moratorium för dödsstraff.

12.  Europaparlamentet välkomnar bestämmelserna om ett arbetstagarskydd i Bahrains arbetsrättslagstiftning från 2012 och tror att de kan fungera som exempel för andra länder i Gulfstaternas samarbetsråd.

13.  Europaparlamentet berömmer Bahrain för att generellt respektera medborgarnas och utländska medborgares rätt att utöva sin religion. Parlamentet uppmanar Bahrains myndigheter att följa landets konstitution som fastslår att det inte får förekomma någon diskriminering på grund av religion vad gäller medborgarnas rättigheter och skyldigheter, och att upphöra med diskrimineringen av den shiamuslimska befolkningen.

14.  Europaparlamentet konstaterar att Bahrains regering fortlöpande arbetar med att reformera landets strafflag och rättsliga förfaranden, och uppmuntrar en fortsättning av denna process. Parlamentet uppmanar Bahrains regering att upprätthålla internationella standarder i fråga om rätten till en rättvis rättegång, Parlamentet betonar vikten av det stöd som Bahrain fått, särskilt när det gäller landets rättsväsen, för att landet ska följa internationella normer för mänskliga rättigheter. Parlamentet efterlyser en stärkt människorättsdialog mellan EU och Bahrain.

15.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att fortsätta uttrycka oro över angreppen på yttrandefriheten, föreningsfriheten samt rätten att hålla fredliga sammankomster i Bahrain och andra länder i Gulfstaternas samarbetsråd, på bilateral nivå och med hjälp av multilaterala plattformar såsom det kommande ministermötet mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd den 18–19 juli 2016.

16.  Europaparlamentet fördömer handelsavtalen om vapen och teknik som används för brott mot mänskliga rättigheter. Parlamentet efterlyser ett förbud mot export av tårgas- och kravallutrustning tills dess att undersökningar har gjorts om olämpliga användningar av sådan utrustning och tills förövarna har identifierats och ställts inför rätta.

17.  Europaparlamentet stöder fullt ut att det inrättas en arbetsgrupp mellan EU och Bahrain för mänskliga rättigheter men konstaterar att en dialog om de mänskliga rättigheterna mellan EU och Bahrain inte ersätter en grundlig dialog mellan regeringen, oppositionen och det civila samhället i Bahrain.

18.  Europaparlamentet uppmanar Bahrains regering att samarbeta med FN:s särskilda rapportörer (framför allt om tortyr, mötesfrihet, domares och advokaters oberoende och om människorättsförsvarare) och gå ut med en stående inbjudan till dem.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Konungariket Bahrains regering och parlament och medlemmarna av Gulfstaternas samarbetsråd.

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0279.
(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0044.


Myanmar/Burma, särskilt situationen för rohingyafolket
PDF 179kWORD 76k
Europaparlamentets resolution av den 7 juli 2016 om Myanmar/Burma, särskilt situationen för rohingyafolket (2016/2809(RSP))
P8_TA(2016)0316RC-B8-0910/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Myanmar/Burma och rohingya, särskilt resolutionerna av den 20 april 2012(1), den 13 september 2012(2), den 22 november 2012(3), 13 juni 2013(4) och de 21 maj 2015(5), samt resolutionen av den 23 maj 2013 om återinförande av allmänna tullförmåner för Myanmar/Burma(6),

–  med beaktande av årsrapporten av den 20 juni 2016 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om människorättssituationen för rohingyamuslimer och andra minoriteter i Myanmar/Burma,

–  med beaktande av resolutionerna som antogs av FN:s råd för mänskliga rättigheter den 24 mars 2016 om människorättssituationen i Myanmar/Burma och av den 3 juli 2015 om människorättssituationen för rohingyamuslimer och andra minoriteter i Myanmar/Burma,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 1 juni 2016 Elements for an EU strategy vis-à-vis Myanmar/Burma: A Special Partnership for Democracy, Peace and Prosperity (JOIN(2016)0024),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 juni 2016 om EU:s strategi för Myanmar/Burma,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter vad gäller yttrandefrihet online och offline,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 18 maj 2015 The EU and ASEAN: a partnership with a strategic purpose (JOIN(2015)0022),

–  med beaktande av den miljökonsekvensbedömning till stöd för ett investeringsskyddsavtal mellan Europeiska unionen och Republiken Unionen Myanmar, som offentliggjordes i april 2016,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna av den 10 december 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966,

–  med beaktande av 1951 års FN-konvention om flyktingars rättsliga ställning och det tillhörande protokollet från 1967,

–  med beaktande av Myanmar/Burmas lag om rätten till fredliga sammankomster och fredliga processioner från 2012 och ändringarna av den från 2014, och av dess nya lag om fredliga sammankomster och fredliga processioner av den 31 maj 2016,

–  med beaktande av rapporten från sammanslutningen av Asean-parlamentariker för mänskliga rättigheter från april 2015 The Rohingya Crisis and the Risk of Atrocities in Myanmar: An ASEAN Challenge and Call to Action,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Myanmar/Burma har gjort mycket för att reformera sin ekonomi och sitt politiska system, och långtgående reformer har inletts sedan 2011.

B.  Den 9 november 2015 vann Nationella Demokratiförbundet (NLD), under ledning av Aung San Suu Kyi, som vunnit både Nobels fredspris och Sacharovpriset valet med en överväldigande majoritet, och Htin Kyaw blev den första civila presidenten på 50 år. Trots att Suu Kyi är populär som person kom hon, enligt landets konstitution från 2008 som utarbetats av militären, inte i fråga för presidentposten, men är i dag landets faktiska styresperson under titeln statsrådgivare.

C.  Rohingyafolket är en etnisk och religiös minoritet av muslimer som under flera årtionden lidit under brutalt förtryck, systematisk förföljelse, segregering, utestängning, diskriminering och andra grova människorättskränkningar.

D.  Rohingyafolket står för den största procentuella andelen av Myanmar/Burmas muslimer, och flertalet av dem bor i delstaten Rakhine.

E.  Rohingyafolket, med sina ungefär 1 miljon medlemmar, är en av världens mest förföljda minoriteter och har officiellt ställning såsom statslösa, efter det att Myanmar/Burmas lag om medborgarskap tillkom 1982. Varken myndigheterna i Myanmar/Burma eller grannländerna vill veta av Rohingyafolket, trots att vissa av grannländerna har många flyktingar bland sina invånare. Pågående sammanstötningar i delstaten Rakhine medför fortsatt mänskligt lidande och undergräver förtroendet för fredsprocessen.

F.  FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Zeid Ra’ad al-Hussein, beskrev i sin rapport av den 20 juni 2016, de fortgående allvarliga kränkningarna av rohingyafolkets rättigheter, bland vilka märks att de godtyckligt berövats sin nationalitet så att de blir statslösa, fått sin rörelsefrihet allvarligt inskränkt, hotats till liv och säkerhet, förvägrats rättigheterna till hälsa och utbildning, samt utsatts för tvångsarbete, sexuellt våld och begränsningar av sina politiska rättigheter, av ett slag ”som kan innebära brott mot mänskligheten”. Ra’ad al-Hussein angav att medlemmar av rohingyafolket är utestängda från många yrken och behöver särskilda dokument för att få tillträde till sjukhus, något som lett till förseningar och dödsfall bland spädbarn och mödrar under förlossningar.

G.  Enligt sammanslutningen av Asean-parlamentariker för mänskliga rättigheter lever fortfarande omkring 120 000 av rohingyafolket i över 80 internflyktingläger i delstaten Rakhine, med begränsad tillgång till humanitärt bistånd, medan, under de gångna åren, över 100 000 andra flytt till andra länder, antingen sjö- eller landvägen, varvid de ofta hamnat i klorna på människohandlare. Tusentals och åter tusentals riskerar varje år sina liv vid flyktförsök, antingen sjö- eller landvägen, och många har därvid mist livet.

H.  Den nya regeringen blev arvtagare till en situation där lagarna och politiken är upplagda så, att minoriteter förvägras sina grundläggande rättigheter. Att grova övergrepp mot rohingyafolket fått gå ostraffade har uppmuntrat till ytterligare våld mot dem.

I.  Aung San Suu Kyi tillkännagav vid ett sammanträffande med Yanghee Lee, som är FN:s särskilde rapportör för mänskliga rättigheter i Myanmar/Burma, att regeringen vägrar att använda ordet Rohingya – vilket innebär att militärdiktaturens tillvägagångssätt får fortsätta – eftersom det, liksom också ordet Bengali, anses som ett exempel på hetspropaganda. I stället föreslår regeringen ett nytt begrepp, nämligen ”den muslimska folkgruppen i delstaten Rakhine”. Nationalistpartiet Arakan National Party (ANP), som företräder den hårda linjens buddister i Rakhine, avvisade det nya begreppet, och anklagade regeringen för att indirekt gå med på att rohingyafolket är en inhemsk befolkning i delstaten Rakhine, vilket ANP avvisar. För några dagar sedan demonstrerade tusentals på gatorna mot regeringen. Aung San Suu Kyi har övertagit posterna som statsrådgivare, utrikesminister och minister för presidentens kansli i en civil regering.

J.  Myanmar/Burma genomgår en politisk omvandling men är fortfarande, i praktiken, ett fäste för militären, där vissa ministerposter, domartjänster och mandat i parlamentet är förbehållna för personer som utses av militären. Korruptionen bland myndigheterna upplevs fortfarande som mycket stor.

K.  Myanmar/Burmas lagstiftning är fortfarande behäftad med allvarliga problem, eftersom flera viktiga lagar bryter mot internationella konventioner om de mänskliga rättigheterna. Bland dessa lagar märks Myanmar/Burmas strafflag, lagen om fredliga sammankomster och fredliga processioner, lagen om telekommunikationer, lagen om nyhetsmedier och de fyra lagarna ”om skydd av ras och religion”.

L.  På kortare tid än en vecka brändes två moskéer ned i samband med att våldsamheter på sista tiden utbröt mot Myanmar/Burmas muslimer.

M.  Rohingyafolket (inom delstaten Rakhine, men också utanför den) är utsatt för våld, aggressiv och diskriminerande propaganda och handlingar som utförs av vissa radikala buddistgrupper i Myanmar/Burma.

N.  Under de gångna åren har många politiska fångar frigetts, men talrika människorättsförsvarare, journalister, regeringskritiker samt militärer och många andra har arresterats med stöd av svepande och vagt formulerade bestämmelser, i samband med att de fredligt utövat sina demokratiska rättigheter.

O.  Myanmar/Burma har gjort uppenbara insatser för att få fredsprocessen att gå framåt, liksom också med förberedelsearbetet inför en nationell fredsprocess (det 21:a århundradets Panglong-konferens). Eldupphör måste vidmakthållas på det nationella planet och alla etniska väpnade grupper måste tas med i arbetet för att säkerställa fred, välstånd och enighet i landet.

1.  Europaparlamentet välkomnar de trovärdiga, konkurrensutsatta valen i november 2015, och noterar med tillfredsställelse den fredliga maktövergången till landets första icke‑militära president sedan 1962.

2.  Europaparlamentet välkomnar rådets slutsatser av den 20 juni 2016 om EU:s strategi för Myanmar/Burma. Parlamentet framhåller att EU har ett strategiskt intresse av att stärka sina förbindelser med Myanmar/Burma. Parlamentet menar att den nya regeringen har en historisk möjlighet att befästa demokratin och att uppnå fred, nationell försoning och välstånd.

3.  Europaparlamentet välkomnar Myanmar/Burmas regerings beslut att göra fred och nationell försoning till en huvudsaklig prioritering. Parlamentet betonar att det måste bli ett omedelbart slut på striderna och att tvister bör lösas förhandlingsvägen.

4.  Europaparlamentet förstår att reformer tar tid, men betonar att den fortsatta situationen med att vissa minoriteter förföljs, såsom det dokumenterats i den aktuella rapporten från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Situation of human rights of Rohingya Muslims and other minorities in Myanmar, är så pass allvarlig att den omedelbart måste avhjälpas, och uppmanar regeringen att vidta åtgärder utgående från rekommendationerna i rapporten, bland annat genom att avskaffa diskriminerande ”lokala förordningar” i delstaten Rakhine, att upphäva de åtgärder som begränsar tillgången till akut medicinsk vård och att ta bort begränsningarna för den fria rörligheten.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft regeringarna och de relevanta myndigheterna i alla länder i regionen att fullt ut följa principen om non‑refoulement och att skydda rohingyaflyktingar, i linje med sina internationella skyldigheter och med internationella normer för mänskliga rättigheter.

6.  Europaparlamentet upprepar sin djupaste oro för den svåra situationen för flyktingar från rohingyafolket i Sydöstasien, och efterlyser regional och internationell mobilisering för att de ska få akut bistånd i sin ytterst utsatta situation. Parlamentet uttrycker sitt beklagande till familjerna till dem som fallit offer för människohandel, våld och brist på skydd från de officiella myndigheterna i destinationsländerna.

7.  Europaparlamentet framhåller att EU med tillfredsställelse noterat de insatser som görs av regeringen i Myanmar/Burma för att inleda arbetet med att ta itu utmaningarna i delstaten Rakhine, bland annat rohingyafolkets situation.

8.  Europaparlamentet håller fast vid att myndigheterna skyndsamt bör säkerställa fri och obehindrad inresa i delstaten Rakhine för humanitära aktörer, FN, internationella människorättsorganisationer, journalister och andra internationella observatörer.

9.  Europaparlamentet uppmanar Myanmar/Burmas regering att otvetydigt fördöma allt hets till hat på grundval av ras eller religion, att vidta konkreta åtgärder för att genast få slut på detta hat och att genomföra särskilda åtgärder och strategier för att få slut på direkt och indirekt diskriminering av rohingyafolket i framtiden.

10.  Europaparlamentet upprepar Europeiska rådets yrkande på att det ska byggas upp effektiva demokratiska institutioner, bland annat ett oberoende och opartiskt rättsväsen och ett starkt civilt samhälle, och arbetas till förmån för god samhällsstyrning, för att Myanmar/Burma ska bli en demokrati med full respekt för rättsstaten och grundläggande rättigheter.

11.  Europaparlamentet uppmanar den valda regeringen att utveckla en öppen demokrati där mänskliga rättigheter respekteras och där alla människor garanteras yttrande-, mötes- och rörelsefrihet, utan någon som helst form av diskriminering.

12.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Myanmar/Burmas regering att omedelbart omsätta i praktiken de rekommendationer som ingår i den resolution om människorättssituationen i Myanmar/Burma som antogs vid det 31:a sammanträdet i FN:s råd för mänskliga rättigheter

13.  Europaparlamentet uppmanar Myanmar/Burmas regering att skydda rohingyafolket mot all diskriminering och att göra slut på straffriheten för kränkningar som begåtts mot rohingyafolket. Parlamentet välkomnar det senkomna uttalandet av den 18 maj 2015 från talespersonen för Aung San Suu Kyis oppositionsparti, Nationella demokratiska förbundet (NLD), om att Myanmar/Burmas regering bör bevilja rohingyaminoriteten medborgarskap. Parlamentet uppmanar Aung San Suu Kyi att i egenskap av Sacharovpristagare använda sin nyckelställning inom Myanmar/Burmas regering till att förbättra rohingyaminoritetens situation.

14.  Europaparlamentet uppmanar Myanmar/Burmas regering att reformera lagen om medborgarskap från 1982 och att återge rohingyaminoritetens dess medborgarskap. Parlamentet uppmanar med kraft Myanmar/Burmas regering och myndigheterna i delstaten Rakhine att omedelbart börja registrera alla barn när de föds. Parlamentet uppmanar Myanmar/Burmas regering att upphäva alla diskriminerande bestämmelser.

15.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta stödja FN:s råd för mänskliga rättigheter i dess insatser till hjälp för flyktingar ur rohingyafolket i regionen Sydasien och Sydöstasien.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stöda den handlingsplan för perioden 2014–2024 som FN:s råd för mänskliga rättigheter har för att få slut på statslösheten.

17.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Myanmar/Burmas regering att omedelbart frige alla politiska fångar, liksom också dem som arresterats med stöd av sådana anklagelser som bryter internationell människorättslagstiftning och internationella människorättsnormer.

18.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att ta upp situationen för rohingyafolket på högsta möjliga politiska nivå i sina kontakter med Myanmar/Burma och med andra länder som är medlemmar i Asean.

19.  Europaparlamentet vill att man ska vara försiktig med att ingå det planerade investeringsskyddsavtalet EU–Myanmar/Burma, eftersom det skulle kunna bli till fara för den framtida socialt balanserade utvecklingen av Myanmar/Burma, så länge som det fortfarande i hög grad saknas lagstiftning om företagens ansvar och skyldigheter i socialt avseende och med avseende på miljön, liksom också om arbetstagares rättigheter, om markägande och om korruptionsbekämpande åtgärder, och uppmanar med kraft bägge sidorna att ta hänsyn till dessa farhågor.

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Myanmar/Burmas regering och parlament, generalsekreteraren för Sydostasiatiska nationers förbund, Aseans mellanstatliga kommission för mänskliga rättigheter, FN:s särskilda rapportör för situationen för mänskliga rättigheter i Myanmar/Burma, FN:s flyktingkommissarie, FN:s råd för mänskliga rättigheter samt regeringarna och parlamenten i andra stater i regionen.

(1) EUT C 258 E, 7.9.2013, s. 79.
(2) EUT C 353 E, 3.12.2013, s. 145.
(3) EUT C 419, 16.12.2015, s. 189.
(4) EUT C 65, 19.2.2016, s. 157.
(5) Antagna texter, P8_TA(2015)0211.
(6) EUT C 55, 12.2.2016, s. 112.


FN:s generalförsamlings 71:a session
PDF 211kWORD 102k
Europaparlamentets rekommendation till rådet av den 7 juli 2016 om FN:s generalförsamlings 71:a session (2016/2020(INI))
P8_TA(2016)0317A8-0146/2016

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–  med beaktande av det förslag till rekommendation till rådet om FN:s generalförsamlings 71:a session som Andrey Kovatchev utarbetat på PPE-gruppens vägnar (B8-1374/2015),

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artiklarna 21, 34 och 36,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings 70:e session,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 22 juni 2015 om EU:s prioriteringar inför FN:s generalförsamlings 70:e session,

–  med beaktande av Förenta nationernas stadga,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s människorättskonventioner och tillhörande fakultativa protokoll,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution om Europeiska unionens deltagande i FN:s arbete(1), som ger EU rätt att tala i FN:s generalförsamling, lägga fram muntliga förslag och ändringsförslag som går till omröstning på begäran av en medlemsstat samt rätt till genmäle,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om 10:e årsdagen av resolution 1325 (2000) från FN:s säkerhetsråd om kvinnor samt fred och säkerhet,(2)

–  med beaktande av sin rekommendation av den 18 april 2013 till rådet om FN:s princip om ”skyldigheten att skydda” (R2P)(3),

–  med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 2 april 2014 om FN:s generalförsamlings 69:e session(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 november 2015 om EU:s roll i FN – Hur kan EU:s utrikespolitiska mål uppnås bättre?(5),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 21 januari 2016 om EU:s prioriteringar för mötena i FN:s råd för mänskliga rättigheter under 2016(6) och av den 17 juli 2014 om aggressionsbrott(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2016 om det så kallade IS/Daish systematiska massmord på religiösa minoriteter(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2016 om situationen för kvinnliga flyktingar och asylsökande i EU(9),

–  med beaktande av Parisavtalet av den 12 december 2015,

–  med beaktande av dokumenten Plan of Action to enhance EU CSDP support to UN peacekeeping(10) av den 13 juni 2012 och Strengthening the UN-EU Strategic Partnership on Peacekeeping and Crisis Management: Priorities 2015-2018 av den 23 mars 2015(11),

–  med beaktande av de så kallade Osloriktlinjerna från november 2007 för användning av militära och civila försvarsresurser vid katastrofinsatser,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000) och FN:s säkerhetsråds nyligen antagna resolution 2242 (2015) om kvinnor, fred och säkerhet,

–  med beaktande av FN:s utvärderingsrapport av den 15 maj 2015 om insatser för verkställighet och korrigerande åtgärder för sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp som begåtts av FN-personal och annan personal i fredsbevarande uppdrag,

–  med beaktande av den första FN-rapporten om antibiotikaresistens publicerad av WHO i april 2014 i vilken antimikrobiell resistens klassas som ett allvarligt hot mot den globala folkhälsan,

–  med beaktande av de senaste avslöjandena om advokatbyrån Mossack Fonseca med bas i Panama, och relaterade initiativ för närmare internationellt samarbete för att bekämpa skatteundandragande,

–  med beaktande av artiklarna 134.3 och 113 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0146/2016), och av följande skäl:

A.  EU:s engagemang för effektiv multilateralism och gott globalt styre med FN i centrum är en integrerad del av EU:s utrikespolitik och grundar sig på övertygelsen att ett multilateralt system som baseras på allmängiltiga regler och värderingar som måste respekteras och upprätthållas är bäst lämpat för att hantera kriser, utmaningar och hot på global nivå.

B.  EU bör ta en ledande och aktiv roll i arbetet med att skapa ett FN som på ett verkningsfullt sätt kan främja globala lösningar, fred och säkerhet, utveckling, mänskliga rättigheter, demokrati samt en internationell ordning som bygger på rättsstatsprincipen.

C.  EU:s medlemsstater måste göra allt de kan för att samordna sina insatser i organen och byråerna inom FN-systemet i enlighet med sitt mandat enligt artikel 34.1 i EU-fördraget.

D.  Den globala och regionala säkerhetsmiljön försämras snabbt, den blir mer komplex och gränsen mellan inre och yttre säkerhet suddas ut. FN besitter en nyckelroll för att säkerställa global säkerhet och stabilitet.

E.  Förändringar i den globala maktkonstellationen och maktutbredningen gör att det behövs en noggrann omprövning av verktygen för effektiv multilateralism inom ramen för FN. Sådana verktyg måste inkludera alla berörda aktörer, både statliga och icke-statliga, och så även i processer som rör konfliktförebyggande och krishantering.

F.  EU och dess medlemsstater är sammantaget det kollektiv som ekonomiskt bidrar mest till FN-systemet, med en tredjedel av FN:s ordinarie budget, nästan två femtedelar av budgeten för FN:s fredsbevarande insatser och omkring hälften av alla bidrag till FN:s fonder och program.

G.  EU arbetar för miljömässig hållbarhet, särskilt i kampen mot klimatförändringarna genom att främja internationella åtgärder och insatser för att bevara och förbättra miljön och en hållbar förvaltning av jordens naturresurser.

H.  EU är en av de mest engagerade försvararna av och förespråkarna för mänskliga rättigheter, grundläggande friheter, kulturella värden och mångfald, demokrati och rättsstaten.

I.  EU:s säkerhetsmiljö har blivit alltmer instabil och ostadig på grund av ett stort antal varaktiga eller nya utmaningar, däribland våldsamma konflikter, terrorism, organiserad brottslighet, migrationsflöden utan motstycke och klimatförändringar. Dessa kan inte hanteras nationellt utan kräver regionala och globala insatser.

J.  Nya utmaningar såsom hybrid- och informationskrigföring, it-hot, bioteknik, dödliga autonoma system, nanoteknik, miniatyrisering av vapen samt spridningen av tekniker med dubbla användningsområden gör att multilaterala avtal måste tas fram, och då är FN:s ramverk det mest lämpliga att använda.

K.  Den senaste utvecklingen vad gäller spridningen av massförstörelsevapen och deras bärare gör vapenkontroll och nedrustning allt svårare och undergräver den globala säkerheten och stabiliteten. FN utgör en lämplig ram för att främja ansträngningar för en ny generation av vapenkontroll- och nedrustningsåtgärder tillsammans med likasinnade partner.

1.  Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

Fred och säkerhet

Terrorismbekämpning

Icke-spridning och nedrustning

Migration

Mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen

Utveckling

Klimatförändringar

EU och en reform av FN-systemet

   a) Rådet uppmanas att aktivt vidta åtgärder för att se till att alla parter som är direkt eller indirekt involverade i väpnade konflikter samt deras organisationer till fullo handlar i överensstämmelse med sina skyldigheter och gällande normer enligt internationell rätt samt gör insatser för att uppnå fredliga diplomatiska lösningar på konflikter av alla slag; att framhålla att detta även bör omfattar skyldigheten att bevilja människor i nöd tillgång till humanitärt bistånd.
   b) Rådet uppmanas att fortsatt stödja multilaterala försök att finna varaktiga politiska och fredliga lösningar på de pågående konflikterna i Mellanöstern och Nordafrika; att fortsatt stödja det arbete som utförs av FN:s generalsekreterares särskilda sändebud för Syrien, den särskilda representanten och chefen för FN:s stöduppdrag i Libyen, FN:s generalsekreterares särskilda sändebud för Jemen, FN:s särskilda samordnare för fredsprocessen i Mellanöstern samt FN:s generalsekreterares särskilda representant för Västsahara; att efterlysa fortsatt humanitärt, finansiellt och politiskt bistånd från det internationella samfundet för att man ska kunna ta itu med den humanitära situationen och verka för ett omedelbart stopp på våldet; att fördöma ensidiga och icke samordnade åtgärder i alla krisområden.
   c) Rådet uppmanas att stödja de samtal mellan de syriska parterna som vägleds av säkerhetsrådets resolution 2254 (2015); att stödja arbetet i de specialgrupper som skapades av den internationella stödgruppen för Syrien, som kontrollerar leveransen av välbehövligt humanitärt bistånd till tusentals syrier i belägrade områden och andra områden som är svåra att nå, samt upphörandet av fientligheterna med stöd av FN:s säkerhetsråds resolution 2268(2016); att kraftfullt fördöma de utbredda människorättskränkningarna och kränkningarna av internationella humanitär rätt i Syrien och att stödja arbetet i organisationer från det civila samhället när det gäller att dokumentera belägg för krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och andra människorättskränkningar; att understryka behovet av att finna en politisk lösning på konflikten och att se till att kvinnorna involveras i fredsförhandlingarna; att eftertryckligen uppmana alla FN-medlemsstater att tillgängliggöra alla nödvändiga ekonomiska och mänskliga resurser för att bistå lokalbefolkningen och flyktingarna.
   d) Rådet uppmanas att förvissa sig om att FN:s generalförsamling, tillsammans med EU och USA, tillhandahåller samtliga instrument för att garantera en hållbar och effektiv tvåstatslösning, baserad på gränserna från 1967 och med Jerusalem som huvudstad för båda staterna, där staten Israel med säkra och erkända gränser och en angränsande självständig, demokratisk och livskraftig palestinsk stat samexisterar sida vid sida i fred och säkerhet; att agera i linje med rådets slutsatser om fredsprocessen i Mellanöstern som antogs den 18 januari 2016 och som ser den kontinuerliga utbyggnaden av bosättningarna som ett ständigt hinder för fred.
   e) Rådet uppmanas att understryka behovet av en samordnad humanitär insats i Jemen under FN:s ledning; att eftertryckligen uppmana alla parter att tillåta införsel och leverans av livsmedel, läkemedel, bränsle och annat nödvändigt bistånd via FN och internationella humanitära kanaler, i syfte att tillgodose de akuta behoven för de civila som drabbats av krisen, i enlighet med principerna om opartiskhet, neutralitet och oberoende; att efterlysa ett humanitärt uppehåll för att livräddande bistånd ska kunna nå det jemenitiska folket snarast möjligt; att efterlysa en opartisk och oberoende utredning av alla påstådda kränkningar av internationell människorättslagstiftning och internationell humanitär rätt, inbegripet de senaste angreppen mot humanitär infrastruktur och personal; att uppmana alla parter att respektera de mänskliga fri- och rättigheterna för alla jemenitiska medborgare, och att betona vikten av att förbättra säkerheten för alla dem som arbetar för fred och med humanitära uppdrag i landet, däribland biståndsarbetare, läkare och journalister; att uppmuntra en politik för ett närmande mellan Saudiarabien och Iran i syfte att minska regionala spänningar och verka för konfliktlösning i Jemen och på andra håll.
   f) Rådet uppmanas att fortsatt begära fullständig respekt för östeuropeiska och sydkaukasiska länders internationellt erkända gränser och territoriella integritet, häribland Georgien, Moldavien och Ukraina, med tanke på överträdelserna av internationell rätt i dessa områden och deras fria och självständiga val att slå in på den europeiska vägen; att stödja och blåsa nytt liv i de diplomatiska ansträngningarna för en fredlig lösning av dessa pågående och låsta konflikter; att uppmana med kraft det internationella samfundet att till fullo följa linjen att inte erkänna den olagliga annekteringen av Krim; att aktivt öka trycket på Ryssland, som ständig medlem i FN:s säkerhetsråd, i syfte att lösa konflikten i Ukraina.
   g) Rådet uppmanas att efterlysa ökat stöd för det internationella samfundets och regionala organisationers insatser för att hantera säkerhetskriserna i Afrika, särskilt i Somalia, Sudan, Sydsudan, Centralafrikanska republiken, Mali, Nigeria, Burundi och området kring de stora sjöarna i allmänhet; att uppmuntra FN:s medlemsstater att öka sitt stöd för den allt viktigare rollen och den egna förmågan hos Afrikanska unionen vad gäller medling och krishantering i strävandet efter komplementaritet med insatser från FN:s stödkontor för fredsbyggande arbete; att stödja insatserna från AU:s, EAC:s och FN:s sida för att förebygga en ytterligare upptrappning av krisen i Burundi och att verka för att främja den mycket viktiga interna dialogen mellan regeringen och oppositionen i Burundi, en dialog som måste vara inkluderande och genuin till sin karaktär; att stödja oberoende internationella undersökningar som inriktat sig på alla påstådda människorättskränkningar och att bidra till att de skyldiga hålls ansvariga och ställs inför rätta.
   h) Rådet uppmanas att stödja de pågående omfattande ansträngningarna att stärka FN:s fredsfrämjande insatser och organisationens förmåga att hantera konflikter; att undersöka nya möjligheter för och främja ett stärkt samarbete mellan EU och FN när det gäller att ge deras strategiska visioner för säkerheten en ny utformning, genom å ena sidan den nya globala EU-strategin för utrikes- och säkerhetspolitiken och å andra sidan FN:s översyn av de fredsfrämjande insatserna, den fredsbyggande strukturen och agendan för kvinnor, fred och säkerhet (FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000)) samt synergierna mellan dessa; att se till att översynsförfarandet för FN:s fredsbyggande struktur främjar principen om skyldigheten att skydda och kvinnors roll i det fredsbyggande arbetet.
   i) Rådet uppmanas att välkomna antagandet och stödja genomförandet av FN:s säkerhetsråds nyligen antagna resolution 2242 (2015), där kvinnor utgör en central del i alla insatser för att bemöta globala utmaningar, och att efterlysa ytterligare ansträngningar för att integrera agendan för kvinnor, fred och säkerhet i alla de olika dimensionerna av fredsbevarande; att betona vikten av att kvinnor jämlikt, fullt ut och aktivt medverkar i att förebygga och lösa konflikter, samt i fredsförhandlingar och fredsbyggande processer; att se till att kvinnor som fallit offer för krigsvåldtäkter får all nödvändig och säker medicinsk vård.
   j) Rådet uppmanas att inom FN-systemet främja en kultur som präglas av förebyggande, för att förbättra dess förmåga att reagera snabbare på framväxande kriser och potentiella hot mot fred och säkerhet, i synnerhet genom effektivare förebyggande diplomati, förtroendeskapande åtgärder och medlingsinsatser; att sträva efter att förbättra systemen för tidig varning och kommunikationen i ett tidigt skede och vidareutveckla förfarandena för krissamråd mellan FN, EU och andra regionala och subregionala organisationer som spelar en allt viktigare roll för den internationella freden och säkerheten, för att bättre kunna samordna krisåtgärderna och undvika onödigt dubbelarbete; att samarbeta med FN för att stärka rollen och kapaciteten för regionala och subregionala organisationer vid fredsbevarande och konfliktförebyggande arbete, civil och militär krishantering samt konfliktlösning.
   k) Rådet uppmanas att öka medlemsstaternas stöd för FN:s fredsbevarande och fredsbyggande insatser där mänskliga rättigheter och tydliga strategier för tillbakadragandet ingår, framför allt genom att bidra med personal och utrustning, och att stärka EU:s understödjande roll i detta avseende; att vidareutveckla förfarandena för tillämpning av EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik till stöd för FN:s insatser, bland annat genom insättning av EU-stridsgrupper eller genom kapacitetsuppbyggnad och initiativ för reform av säkerhetssektorn, samtidigt som man ägnar tillräcklig uppmärksamhet åt frågor såsom mänskliga rättigheter, hållbar utveckling och grundläggande orsaker till massmigration.
   l) Rådet uppmanas främja en bred definition av begreppet mänsklig säkerhet och koppla det närmare till jämställdhet och mänskliga rättigheter och principen om skyldigheten att skydda (R2P), och att fortsatt stödja insatserna för att främja operationaliseringen av R2P; att stödja FN genom att även framöver spela en avgörande roll i att bistå länder vid genomförandet av R2P, i syfte att upprätthålla rättsstaten och internationell humanitär rätt; att främja uppförandekoden om säkerhetsrådets åtgärder mot folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, som innebär att FN:s medlemsstater åtar sig att stödja åtgärder från säkerhetsrådets sida som syftar till att förhindra eller sätta stopp för sådana brott, och att inte rösta mot motsvarande resolutioner från säkerhetsrådet.
   m) Rådet uppmanas att på nytt ge uttryck för sitt entydiga fördömande av terrorism och sitt helhjärtade stöd för åtgärder som syftar till att besegra och utplåna terroristorganisationer, i synnerhet det så kallade IS/Daish, som utgör ett tydligt hot mot den regionala och internationella säkerheten, och med samtidigt beaktande av att dessa åtgärder alltid bör genomföras med full respekt för internationell människorättslagstiftning; att stödja främjandet av alla aspekter av säkerhetsrådets resolution 2178 (2014) om att motverka de hot som utländska terroriststridande utgör, och de vägledande principerna från Madrid om att hejda flödet av utländska terroriststridande.
   n) Rådet uppmanas att intensifiera ansträngningarna att slå ned på rekrytering och bekämpa terroristpropaganda på sociala medier men även via nätverk av radikaliserade hatpredikanter; att stödja såväl åtgärder mot radikalisering som politik för avradikalisering, i linje med FN:s handlingsplan för att förhindra våldsbejakande extremism.
   o) Rådet uppmanas att fortsätta sitt samarbete med FN i arbetet med att bekämpa finansiering av terrorism, också genom att tillämpa befintliga mekanismer för att identifiera enskilda terrorister och organisationer och globalt stärka mekanismerna för frysande av tillgångar, samtidigt som man upprätthåller internationella normer när det gäller rättssäkerhet och rättsstatsprincipen.
   p) Rådet uppmanas att stödja FN:s specialgrupp för genomförande av terrorismbekämpning i syfte att säkerställa samordning och konsekvens i genomförandet av FN:s globala terrorismbekämpningsstrategi, med utnyttjande av resurserna och expertisen hos de 25 enheterna i FN-systemet och hos Interpol, samtidigt som det bör erinras om att terrorismbekämpning inte får användas som förevändning för att förtrycka oliktänkande i landet eller för att kränka befolkningens rättigheter.
   q) Rådet uppmanas att främja en samordnad internationell insats för att motverka det växande hotet från improviserade sprängladdningar, i synnerhet genom att utveckla en förståelse av kopplingen mellan motverkande av improviserade sprängladdningar och motverkande av terrorism, med hjälp av resurser och sakkunskap från FN-systemets enheter och Interpol i syfte att möjliggöra ett mer omfattande brottsbekämpande och militärt samarbete.
   r) Rådet uppmanas att i sammanhanget upprepa behovet av en lämplig blandning av säkerhet, brottsbekämpning, mänskliga rättigheter och socioekonomiska verktyg, som erbjuder bättre möjligheter att bemöta terrorismens föränderliga natur och den våldsbejakande extremismen hos Daish, al-Qaida, al-Shabab, Boko Haram och andra grupper.
   s) Rådet uppmanas att stödja ett förstärkt bidrag från EU till FN:s initiativ för kapacitetsuppbyggnad i kampen mot utländska terroriststridande och våldsbejakande extremism.
   t) Rådet uppmanas att stödja FN:s ansträngningar att förhindra att icke-statliga aktörer och terroristgrupper utvecklar, tillverkar, förvärvar eller överför massförstörelsevapen och deras bärare, och att bidra till den omfattande översynen av säkerhetsrådets resolution 1540 (2004), som ska ske under 2016; att insistera på fullständig efterlevnad av fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen, konventionen om kemiska vapen och konventionen om biologiska vapen samt på ett slutförande av ratificeringsprocessen i fråga om fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar; att uppmuntra FN:s samtliga medlemsstater att underteckna och ratificera konventionen om förbud mot användning, lagring, produktion och överföring av antipersonella minor (truppminor) samt om deras förstöring; att välkomna inrättandet av en öppen arbetsgrupp (OEWG) som ett underorgan till FN:s generalförsamling, i syfte att driva på de multilaterala förhandlingarna om kärnvapennedrustning och för att alla medlemsstater ska aktivt delta i dess arbete; att kräva att FN:s medlemmar aktivt vidtar åtgärder för global nedrustning, med vederbörlig hänsyn till både säkerhetsdimensionen och de humanitära dimensionerna av kärnvapen.
   u) Rådet bör uppmana medlemsstaterna att vid 71:a sessionen stödja FN:s generalförsamlings resolution om vapen med utarmat uran och utveckla en EU-gemensam ståndpunkt som bättre speglar parlamentets upprepade krav på ett globalt moratorium grundat på försiktighetsprincipen och det framväxande globala samförståndet om de potentiella hälsoriskerna för civilbefolkningen, komplexa ansvarsbördor för hantering av radioaktivt avfall från tidigare konfliktsituationer och ekonomiska kostnader förknippade med användning av sådana vapen; att inbegripa utvärdering av utarmat uran och minröjningsprojekt i EU:s finansieringsinstrument för åtgärder mot minor.
   v) Rådet uppmanas att främja ett fullständigt genomförande av vapenhandelsfördraget och uppmuntra FN:s samtliga medlemsstater att underteckna eller ansluta sig till fördraget.
   w) Rådet uppmanas att verka för effektivare åtgärder mot avledning av och olaglig handel med vapen och ammunition, inklusive handeldvapen och lätta vapen, i synnerhet genom att ta fram ett system för spårning av vapen.
   x) Rådet uppmanas att främja politiska åtgärder på global nivå i fråga om användningen av bestyckade drönare i syfte att strikt begränsa deras användning inom gränserna för internationell människorättslagstiftning och humanitär rätt; att främja förbudet mot utveckling, produktion och användning av helt självstyrande vapen som gör det möjligt att genomföra attacker utan mänsklig medverkan; att se till att mänskliga rättigheter ingår i samtliga dialoger med tredjeländer om terrorismbekämpning.
   y) Rådet uppmanas att i ytterligare utsträckning stödja det pågående FN-arbetet med att se över möjligheten att ta fram normer för ansvarsfullt och säkert beteende på internet, t.ex. i form av en multilateral ram för att motverka it-angrepp, i syfte att se till att befintlig internationell rätt och människorättslagstiftning tillämpas.
   z) Rådet uppmanas att främja ett ökat stöd för det arbete som UNHCR utför inom ramen för sitt internationella uppdrag att skydda flyktingar, och att särskilt uppmärksamma utsatta grupper som kvinnor och barn; att framhålla den stora brist på finansiering som råder för UNHCR om man jämför budgetbehoven med de mottagna medlen, och att kräva ökad global solidaritet; att kräva en ökning av finansieringen i FN:s reguljära budget till UNHCR:s kärnverksamhet så att denna organisation kan fungera.
   aa) Rådet uppmanas att påminna om att ökad konsekvens och samordning krävs mellan migrationspolitikens yttre och inre dimensioner och dagordningarna för utveckling och utrikes frågor.
   ab) Rådet uppmanas att kräva större ansträngningar att förhindra irreguljär migration och bekämpa smuggling av och handel med människor, särskilt genom att bekämpa kriminella nätverk med hjälp av tidigt och effektivt utbyte av relevanta underrättelseuppgifter, med respekt för internationell människorättslagstiftning; att förbättra metoderna för att finna och skydda offer och att stärka samarbetet med tredjeländer i syfte att spåra, beslagta och återvinna vinningen av brottslig verksamhet inom denna sektor; att på FN-nivå insistera på ratificering och fullständigt genomförande av FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och tilläggsprotokollen mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen respektive om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn; att stödja det arbete som utförs av FN:s särskilda rapportör om migranters mänskliga rättigheter.
   ac) Rådet uppmanas att stödja högnivåmötet i FN:s generalförsamling om hanteringen av stora flykting- och migrantströmmar, planerat till den 19 september 2016, och kräva att det inriktas på de grundläggande orsakerna till migration och samtidigt vederbörligen uppmärksamma frågorna om utrotning av fattigdom och förverkligandet av de mänskliga rättigheterna samt stabilitet.
   ad) Rådet uppmanas att tydligt och bestämt återigen framhålla att alla mänskliga rättigheter enligt FN:s konventioner är universella, odelbara, avhängiga av varandra och tätt sammankopplade och att respekten för dessa rättigheter måste upprätthållas; att fästa uppmärksamheten på kränkningar av och brott mot mänskliga rättigheter runt om i världen; att uppmana till försvar av åsikts- och yttrandefriheten; att betona betydelsen av pressfrihet i ett sunt samhälle, och varje medborgares roll i samhället, och att försvara förenings- och mötesfriheten.
   ae) Rådet uppmanas att fortsatt vara en förkämpe för religions- och trosfrihet; att kräva större ansträngningar att skydda rättigheterna för religiösa och andra minoriteter; att efterlysa ökat skydd av religiösa minoriteter mot förföljelse och våld; att efterlysa ett upphävande av de lagar som kriminaliserar hädelse eller avfällighet och som används som förevändning för förföljelse av religiösa minoriteter och icke-troende; att stödja det arbete som utförs av den särskilda rapportören om religions- och trosfrihet; att aktivt arbeta för ett FN-erkännande av de folkmord som begåtts av det så kallade IS/Daish mot minoriteter, och för ett hänskjutande till Internationella brottmålsdomstolen av fall som misstänks utgöra brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och folkmord.
   af) Rådet uppmanas att fortsätta att aktivt främja jämställdhet och icke-diskriminering; att med kraft uppmana FN att aktivt stödja jämställdhetsinitiativ i sin verksamhet och i sina program och att fortsätta att stödja arbetet för FN:s enhet för jämställdhet och kvinnors egenmakt (UN Women); att stödja åtgärder som förstärker kvinnligt ledarskap och kvinnors delaktighet i beslutsprocessen på alla nivåer; att bekämpa våld och diskriminering av människor på grund av deras sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck; att kräva upphävande av lagstiftning i FN:s medlemsstater som kränker rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer); att välkomna det första mötet någonsin om hbti-rättigheter i FN:s säkerhetsråd 2015; att be FN:s medlemsstater att verkställa rekommendationerna från FN:s särskilda rapportör om nutida former av rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och därmed sammanhängande intolerans.
   ag) Rådet uppmanas att främja barns rättigheter, framför allt genom att bidra till att garantera barns tillgång till vatten, sanitet, hälso- och sjukvård samt utbildning, även i konfliktområden och flyktingläger, och utrota barnarbete, tortyr, människohandel, barnäktenskap och sexuellt utnyttjande; att stödja och stärka internationella insatser genom FN för att få slut på utnyttjandet av barn i väpnade konflikter och bättre hantera konsekvenserna av konflikter och situationer efter konflikter för kvinnor och flickor; att stödja ett människorättsinriktat synsätt på funktionsnedsättningar i risk- och nödlägen, i linje med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
   ah) Rådet uppmanas med kraft att uppmana alla stater, även EU:s medlemsstater, att snabbt ratificera det fakultativa protokollet till den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, inklusive inrättande av klagomåls- och utredningsmekanismer.
   ai) Rådet uppmanas att bidra till ett framgångsrikt resultat av arbetet i den mellanstatliga arbetsgruppen om transnationella företag och andra företag med avseende på mänskliga rättigheter; att främja FN-medlemsstaternas genomförande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter; att uppmuntra FN:s medlemsstater att utveckla och genomföra nationella handlingsplaner; att stödja projektet om ansvarsskyldighet och rättsmedel (Accountability and Remedy) från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, i syfte att stärka nationella rättsmedel särskilt i fall av grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna i näringslivet; att uppmana FN-medlemsstaterna att ta upp frågan om mänskliga rättigheter med internationella och nationella idrottsorganisationer.
   aj) Rådet uppmanas att fortsätta att förespråka nolltolerans för dödsstraff och att fortsätta arbeta för ett allmänt avskaffande av dödsstraffet och bana väg för antagandet av FN:s generalförsamlings nästa resolution om ett moratorium för användningen av dödsstraff; att fördöma det ökade antalet avkunnade dödsdomar för narkotikarelaterade brott och kräva att användningen av dödsstraff avskaffas för sådana brott.
   ak) Rådet uppmanas att påminna om generalförsamlingens skyldighet – när medlemmarna i FN:s råd för mänskliga rättigheter utses – att beakta kandidaternas respekt för främjande och skydd av mänskliga rättigheter, rättsstatlighet och demokrati; att begära tydliga resultatkriterier inom området mänskliga rättigheter för medlemskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter, och att inför människorättsrådets tioårsdag efterlysa en bedömning av rådets arbetsmetoder och inverkan.
   al) Rådet uppmanas att stärka Internationella brottmålsdomstolens arbete i dess roll för att sätta stopp för straffriheten för personer som begår de allvarligaste brott som angår det internationella samfundet, och för att skipa rättvisa åt offer för krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord; att erbjuda politiskt, diplomatiskt, ekonomiskt och logistiskt stöd för den dagliga verksamheten vid Internationella brottmålsdomstolen; att uppmana alla FN:s medlemsstater att ansluta sig till brottmålsdomstolen genom att ratificera Romstadgan, och att uppmuntra ratificering av Kampalaändringarna; att främja ett nära samarbete mellan FN och dess organ och byråer och brottmålsdomstolen och utvidgade förbindelser med säkerhetsrådet; att efterlysa ett hänskjutande av situationen i Nordkorea till FN:s säkerhetsråd.
   am) Rådet uppmanas att ta del av allmänhetens åsikter och inleda en övergripande debatt med alla medlemmar i FN:s generalförsamling avseende vikten av att konstitutionella begränsningar av presidentmandat respekteras världen över.
   an) Rådet uppmanas att begära att FN åtgärdar de juridiska bristerna i termen ”klimatflykting”, också med hjälp av en eventuell internationell definition.
   ao) Rådet uppmanas att verka för ett genomförande av de mål för hållbar utveckling som ingår i 2030-agendan för hållbar utveckling; att vidta åtgärder för att förbättra livet för kommande generationer samt uppmuntra och stödja länder när det gäller att ta egenansvar och upprätta nationella ramverk i syfte att uppnå de 17 målen; att uppmuntra FN-medlemsstaterna att fullgöra sina åtaganden i fråga om utvecklingsbistånd och att efterlysa en stabil ram av indikatorer samt användning av statistiska uppgifter för att övervaka utvecklingen och sörja för ökad ansvarighet för alla; att kräva att det politiska högnivåforumet (HLPF) för hållbar utveckling blir det främsta beslutsfattande organet behörigt att säkerställa uppföljningen och översynen av genomförandet av målen för hållbar utveckling och att lägga fram en gemensam EU-ståndpunkt om genomförandet av Agenda 2030 inför högnivåforumet 2016.
   ap) Rådet uppmanas att se till att man inte undergräver regelverket för Pekingplattformen när det gäller tillgång till utbildning och hälsa som en grundläggande mänsklig rättighet; att stärka tillgången till vårdtjänster för sexuell och reproduktiv hälsa eftersom dessa bidrar till att minska spädbarns- och mödradödligheten; att främja familjeplanering, mödravård, enkel tillgång till preventivmedel och tillgång till alla relevanta vårdtjänster för sexuell och reproduktiv hälsa eftersom dessa är viktiga faktorer för att rädda livet på kvinnor och hjälpa dem att återuppbygga sina liv i de fall de utsatts för våldtäkt; att göra dessa strategier till centrala delar av utvecklingssamarbetet med tredjeländer.
   aq) Rådet uppmanas att stärka en konsekvent politik för utveckling inom FN:s arbetsstrukturer för att införliva alla dimensioner som rör hållbar utveckling på ett effektivt sätt; att understryka vikten av ett universellt, regelbaserat, öppet, transparent, icke-diskriminerande, inkluderande och rättvist multilateralt handelssystem och behovet av att WTO:s Doharunda slutförs; att påminna om att utveckling inte är möjlig utan fred, och att fred inte är möjlig utan utveckling, samt att betona vikten av hållbarhetsmål nr 16 om fred, rättvisa och styrning, som bör vara en av prioriteringarna när det gäller finansiering av utvecklingssamarbete; att uppmana FN att systematiskt införliva kapacitetsuppbyggnad och goda styrelseformer i sina långsiktiga utvecklingsstrategier.
   ar) Rådet uppmanas att välkomna FN:s generalförsamlings antagande av den banbrytande resolutionen 68/304 av den 9 september 2014, i vilken det erkändes att alla länder har suverän rätt att omstrukturera sina statsskulder utan att detta motverkas eller hindras av åtgärder som utgår från en annan stat, och där det med oro konstaterades att det internationella finansiella systemet inte har någon sund rättslig ram för en korrekt och förutsebar omstrukturering av statsskulder – genom resolutionen inleddes en process för att anta en multilateral rättslig ram för omstrukturering av statsskulder; att uppmana hela FN-systemet att stötta denna process fullt ut; att uppmana EU och dess medlemsstater att aktivt medverka i denna process.
   as) Rådet uppmanas att utforma ett mycket mer effektivt och strategiskt tillvägagångssätt med avseende på FN-organen, i synnerhet när det gäller programplanering av de externa finansiella instrumenten, i syfte att öka synligheten för EU:s bistånd på plats.
   at) Rådet uppmanas att vidta aktiva åtgärder för att förbättra den politiska styrningen på området för hållbar utveckling genom att stärka FN:s miljöprogram (Unep), och att ta fasta på förslaget om att inrätta en internationell brottmålsdomstol för miljöbrott, i syfte att effektivare upprätthålla miljölagstiftningen runt om i världen.
   au) Rådet uppmanas att arbeta för en förstärkning av det internationella skattemässiga samarbetet för att stödja inrättandet av ett internationellt skatteorgan inom ramen för FN-systemet; att motverka skatteundandragande och penningtvätt genom automatiskt utbyte av upplysningar i skattefrågor över hela världen och skapande av en gemensam global svart lista över skatteparadis.
   av) Rådet uppmanas att lansera en världsomspännande plan för att bekämpa antimikrobiell resistens i syfte att förhindra ytterligare spridning av resistenta superbakterier.
   aw) Rådet uppmanas att se till att EU behåller sitt ledarskap i kampen mot klimatförändringarna och fortsätter att samarbeta med FN på detta område; att säkerställa ett skyndsamt genomförande av de beslut som fattades vid FN:s klimatkonferens i Paris 2015.
   ax) Rådet uppmanas att stödja en genomgripande reform av FN:s säkerhetsråd på grundval av ett brett samförstånd för att bättre spegla den nya verkligheten och att se till att rådet har förmåga att effektivt hantera hot mot den internationella freden och säkerheten; att arbeta för det långsiktiga målet att EU får en plats i ett reformerat säkerhetsråd i FN; att kräva att säkerhetsrådets medlemmar avstår från att använda sin vetorätt i fall där brott mot mänskligheten begås.
   ay) Rådet uppmanas att främja ett återupplivande av generalförsamlingens arbete, samt ökad samordning och konsekvens i samtliga FN-institutioners åtgärder, vilket bör leda till att effektiviteten, ändamålsenligheten, legitimiteten, transparensen, ansvarsskyldigheten, kapaciteten och representativiteten i systemet stärks; att stödja och vidareutveckla den ökade transparensen i processen med att välja FN:s nästa generalsekreterare, där kandidaternas presentationer hålls i generalförsamlingen; att inom ramen för arbetet med att välja och utse den bästa kandidaten, främja en jämlik och rättvis fördelning baserad på kön och geografisk härkomst och stödja att en kvinna utses till nästa generalsekreterare om kandidaterna har utmärkta kvalifikationer som är jämförbara.
   az) Rådet uppmanas, mot bakgrund av 2015 års FN-rapport och den senaste tidens anklagelser mot franska styrkor och FN-styrkor om sexuella övergrepp mot barn i Centralafrikanska republiken, att se till att FN, EU:s medlemsstater och EU:s GSFP-organ utan dröjsmål och med största beslutsamhet utreder, åtalar och dömer all personal från FN, enskilda länder och EU som gjort sig skyldiga till handlingar som inbegriper sexuellt våld.
   ba) Rådet uppmanas att begära att Europeiska revisionsrätten stärker sitt samarbete med respektive tillsynsinstanser vid Förenta nationernas sekretariat, särskilt kontoret för intern översyn, den oberoende rådgivande revisionskommittén (Independent Audit Advisory Committee, IAAC) och revisorskollegiet (Board of Auditors, BoA), i syfte att öka öppenheten och den ömsesidiga förståelsen av finansiering och funktionssätt.
   bb) Rådet uppmanas att inrätta ett ändamålsenligt system för skydd av visselblåsare inom FN.
   bc) Rådet uppmanas, mot bakgrund av den nyliga intressekonflikten för FN:s särskilda representant för Libyen, att verka för en bindande uppförandekod som ålägger befattningshavare att värna om sin opartiskhet i enlighet med FN:s riktlinjer om effektiv medling.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter, Europeiska utrikestjänsten, kommissionen och, för kännedom, till Förenta nationernas generalförsamling och Förenta nationernas generalsekreterare.

(1) A/RES/65/276 av den 3 maj 2011.
(2) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 56..
(3) EUT C 45, 5.2.2016, s. 89.
(4) Antagna texter, P7_TA(2014)0259.
(5) Antagna texter, P8_TA(2015)0403.
(6) Antagna texter, P8_TA(2016)0020.
(7) Antagna texter, P8_TA(2014)0013.
(8) Antagna texter, P8_TA(2016)0051.
(9) Antagna texter, P8_TA(2016)0073.
(10) EEAS 01024/12, rådets dokument 11216/12.
(11) EEAS 458/15, rådsdokument 7632/15.


Genomförandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning
PDF 558kWORD 180k
Europaparlamentets resolution av den 7 juli 2016 om genomförandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, med särskilt beaktande av de avslutande iakttagelserna från FN:s kommitté för konventionen (2015/2258(INI))
P8_TA(2016)0318A8-0203/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 9, 10, 19, 168 och 216.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artiklarna 2 och 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 3, 15, 21, 23 och 26 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess ikraftträdande i EU den 21 januari 2011 enligt rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november 2009 om ingående från Europeiska gemenskapens sida av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning(1),

–  med beaktande av de avslutande iakttagelserna av den 2 oktober 2015 från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning om Europeiska unionens inledande rapport(2),

–  med beaktande av förteckningen över frågor av den 15 maj 2015 från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning i samband med Europeiska unionens inledande rapport(3),

–  med beaktande av uppförandekoden mellan rådet, medlemsstaterna och kommissionen om fastställande av interna ordningar för Europeiska unionens genomförande av och representation när det gäller Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,

–  med beaktande av FN:s riktlinjer för alternativ omvårdnad av barn(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006(5),

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling(6),

–  med beaktande av domstolens domar i de förenade målen C-335/11 och C-337/11, HK Danmark, och i målen C-363/12, Z, och C-356/12, Glatzel,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 28 april 2015 till Europaparlamentet och rådet Handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati (2015-2019) ”Hålla de mänskliga rättigheterna högt på EU:s dagordning” (JOIN(2015)0016),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 2 december 2015 till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar vad gäller tillgänglighetskrav för produkter och tjänster (COM(2015)0615),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 19 juni 2015 Reply of the European Union to the list of issues in relation to the initial report of the European Union on the implementation of the UN Convention on the Rights of Persons with Disabilities (SWD(2015)0127),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 5 juni 2014 Report on the implementation of the UN Convention on the Right of Persons with Disabilities (CRPD) by the European Union (SWD(2014)0182),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 oktober 2011 Initiativ för socialt företagande: Skapa förutsättningar för att främja sociala företag inom ramen för social ekonomi och innovation (COM(2011)0682),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 november 2010 EU:s handikappstrategi 2010–2020: Nya åtgärder för ett hinderfritt samhälle i EU (COM(2010)0636),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2016 om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten 2016(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 september 2015 om att skapa en konkurrenskraftig arbetsmarknad i EU för 2000-talet: att matcha kompetens och kvalifikationer med efterfrågan och arbetstillfällen som ett sätt att ta sig ur krisen(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 september 2015 om socialt entreprenörskap och social innovation för att bekämpa arbetslöshet(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 september 2015 över situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2013–2014)(10),

–  med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen av den 8 juli 2015 om förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2015 om den förteckning över frågor som FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning har antagit i samband med Europeiska unionens inledande rapport(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2013 om krisens konsekvenser för utsatta gruppers tillgång till vård(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om rörlighet och integrering av personer med funktionsnedsättning och EU:s handikappstrategi 2010–2020(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 maj 2009 om aktiv inkludering av människor som är utestängda från arbetsmarknaden(15),

–  med beaktande av djupanalysen från Europaparlamentets utredningstjänst om EU:s genomförande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av Agenda 2030 för hållbar utveckling,

–  med beaktande av Europeiska ombudsmannens årsrapport 2014,

–  med beaktande av Europeiska ombudsmannens beslut, vilket avslutar den undersökning på eget initiativ som ombudsmannen gjort av kommissionen (OI/8/2014/AN),

–  med beaktande av den kommande årsrapporten för 2015 från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter,

–  med beaktande av undersökningen från december 2015 från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter om våld mot barn med funktionsnedsättning: lagstiftning, politik och program i EU,

–  med beaktande av Eurostats statistik över funktionsnedsättningar för 2014 om tillträde till arbetsmarknaden, tillgång till utbildning samt fattigdom och skillnader i inkomst,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för framställningar, utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för transport och turism, utskottet för regional utveckling, utskottet för kultur och utbildning, utskottet för rättsliga frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0203/2016), och av följande skäl:

A.  Som fullvärdiga medborgare har alla personer med funktionsnedsättning lika rättigheter och en oförytterlig rätt till värdighet, likabehandling, ett självständigt liv, autonomi, stöd från offentligt finansierade system och full delaktighet i samhället.

B.  Det beräknas finnas 80 miljoner människor med funktionsnedsättning i EU, varav ungefär 46 miljoner är kvinnor och flickor – det vill säga cirka 16 procent av EU:s totala kvinnliga befolkning – och funktionsnedsättning är således vanligare bland kvinnor än män i unionen. Kvinnor med funktionsnedsättning utsätts ofta för diskriminering på flera grunder och har stora svårigheter att utöva sina grundläggande rättigheter och friheter, till exempel sin rätt till utbildning och sysselsättning, vilket kan leda till social isolering och psykologiska trauman. Dessutom påverkas kvinnor av funktionsnedsättning i oproportionerligt hög grad i egenskap av omsorgsgivare för familjemedlemmar med funktionsnedsättning.

C.  Enligt EUF-fördraget ska EU bekämpa all diskriminering på grund av funktionshinder vid utformningen och genomförandet av sin politik och verksamhet (artikel 10). EU kan dessutom anta lagstiftning mot sådan diskriminering (artikel 19).

D.  Artiklarna 21 och 26 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna förbjuder uttryckligen all diskriminering på grund av funktionshinder, och föreskriver att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta i samhället på lika villkor.

E.  FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är den första internationella överenskommelse om mänskliga rättigheter som ratificeras av EU. Den har även undertecknats av samtliga 28 EU-medlemsstater och ratificerats av 27 medlemsstater. Den medlemsstat som ännu inte gjort det bör slutföra sina reformer för att kunna ratificera FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

F.  Det är första gången som ett konventionsorgan inom FN granskat huruvida EU fullgjort sina internationella människorättsskyldigheter. De avslutande iakttagelserna från FN:s kommitté för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som handlar om konventionens genomförande i EU och som offentliggjordes 2015, ger en viktig signal om EU:s åtagande om jämlikhet och respekt för mänskliga rättigheter och föreskriver en rad riktlinjer om lagstiftningsåtgärder och politiska åtgärder inom EU:s behörighetsområde.

G.  Domstolens rättspraxis bekräftar att konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är bindande för EU och i dess medlemsstater när de genomför EU:s lagstiftning, eftersom konventionen är ”en integrerad del av EU:s rättsordning” och har ”företräde framför sekundärrätten”(16).

H.  Principerna i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning går långt utanför diskriminering och pekar ut vägen mot fullständigt åtnjutande av de mänskliga rättigheterna för alla personer med funktionsnedsättning och deras familjer i ett inkluderande samhälle.

I.  Personer med funktionsnedsättning utgör en heterogen grupp, där kvinnor, barn, äldre och personer med sammansatta stödbehov utsätts för tillkommande svårigheter och flerfaldig diskriminering.

J.  Funktionsnedsättning kan orsakas av en gradvis och ibland osynlig försämring av en persons hälsotillstånd, vilket är fallet för personer med neurodegenerativa eller sällsynta sjukdomar, som kan ha en negativ effekt på den ifrågavarande individens förmåga att leva ett självständigt liv.

K.  Man beräknar att omkring 80 procent av alla personer med funktionsnedsättning bor i utvecklingsländer. EU stöder främjandet av rättigheter för personer med funktionsnedsättning på internationell nivå, och är världens största givare av offentligt utvecklingsbistånd (ODA).

L.  Barn med funktionsnedsättning löper 17 gånger större risk att bo på institution än sina jämnåriga utan funktionsnedsättning, och de löper mycket större risk att utsättas för våld, försummelse och övergrepp än när de bor hemma(17).

M.  Barn med funktionsnedsättning har rätt att leva med (sina) familjer eller i en familjemiljö på ett sätt som är förenligt med barnens bästa. Familjemedlemmar måste ofta skära ned på eller upphöra med sin yrkesverksamhet för att ta hand om familjemedlemmar med en funktionsnedsättning.

N.  I FN:s konvention om rättigheterna för personer med funktionsnedsättning betonas nödvändigheten av att införliva ett jämställdhetsperspektiv i alla insatser och av att främja fullt åtnjutande av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

O.  Likabehandling och positiva åtgärder och strategier för kvinnor med funktionsnedsättning och mödrar till barn med funktionsnedsättning är en grundläggande mänsklig rättighet och en moralisk skyldighet.

P.  Kvinnor och flickor med funktionsnedsättning är utsatta för diskriminering med flera dimensioner i sitt vardagsliv. Den kan ta sig olika uttryck – fysiska, känslomässiga, sexuella och ekonomiska – och där ingår våld från intima partners sida, våld från omsorgsgivares sida, sexuellt våld och institutionellt våld.

Q.  Kvinnor med funktionsnedsättning löper större risk än andra kvinnor att utsättas för våld i hemmet och sexuella övergrepp som varar längre och är intensivare(18).

R.  Kvinnor med funktionsnedsättning, särskilt migranter, löper större risk för fattigdom och socialt utanförskap på grund av diskriminering på flera grunder.

S.  Funktionsnedsättning är en orsak till och kan vara en konsekvens av fattigdom, och ungefär 30 procent av de hemlösa har en funktionsnedsättning och riskerar att förbises(19). Det statliga socialskyddet i synnerhet spelar en viktig roll för att förhindra fattigdom bland personer med funktionsnedsättning. Statistik från 2012 visar att så många som 68,5 procent av personerna med funktionsnedsättning skulle leva i fattigdom utan de sociala förmåner, inklusive pensioner, som de får från staten(20).

T.  Det är nödvändigt att tillämpa gällande EU-rätt och EU:s befintliga politiska verktyg för att optimera genomförandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

U.  Vissa medlemsstater som har ratificerat konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har ännu inte inrättat eller utsett de organ som ska genomföra och övervaka genomförandet av konventionen, i enlighet med kraven i artikel 33. Arbetet i de organ som redan inrättats, framför allt de övervakningsramar som anges i artikel 33.2, hindras av bristen på finansiella och mänskliga resurser samt avsaknaden av en solid rättslig grund för att utse dem.

V.  En av grundpelarna för personer med funktionsnedsättning är deras deltagande på och tillträde till arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsdeltagandet för dessa personer är fortsatt problematiskt och ligger på 58,5 procent jämfört med 80,5 procent för personer utan funktionsnedsättning, vilket innebär att många personer med funktionsnedsättning hindras från att leva ett självständigt och aktivt liv.

W.  Sysselsättningsgraden bland kvinnor utan funktionsnedsättning är 65 procent, jämfört med 44 procent bland kvinnor med funktionsnedsättning. Kvinnor med funktionsnedsättning utsätts oftare än män med funktionsnedsättning för diskriminering när det gäller tillgång till sysselsättning och utbildning. Den höga arbetslöshetsnivån bland personer med funktionsnedsättning är fortfarande oacceptabel. Det är svårare för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning att få tillträde till arbetsmarknaden. Hinder för rörlighet och ett större beroende av familjemedlemmar och omsorgsgivare måste övervinnas för att göra det lättare för kvinnor med funktionsnedsättning att delta aktivt i utbildning och på arbetsmarknaden samt i det sociala och ekonomiska samhällslivet.

X.  Förvärvsarbete är av avgörande vikt för att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva ett självständigt liv och försörja sin familj och hushållet. Kvinnor och flickor med funktionsnedsättning är ofta underbetalda. Denna utsatta grupp drabbas oftare än andra av fattigdom och löper större risk för socialt utanförskap.

Y.  EU är, i egenskap av part i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, skyldigt att se till att personer med funktionsnedsättning och de organisationer som företräder dem involveras nära och blir aktivt delaktiga i utarbetandet och genomförandet av lagstiftning och åtgärder för att genomföra konventionen och i alla beslutsprocesser om frågor som rör personer med funktionsnedsättning.

Z.  Medlemsstaternas åtstramningsåtgärder har lett till nedskärningar inom socialtjänsten, stödet till familjer och tjänsterna i närsamhället och orsakat oproportionerligt negativa effekter på levnadsstandarden för personer med funktionsnedsättning, särskilt barn med funktionsnedsättning och deras familjer.

AA.  Kommissionen har dragit tillbaka sitt förslag till direktiv om mammaledighet.

AB.  Direktiv 2011/24/EU om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård förbjuder inte uttryckligen diskriminering på grund av funktionsnedsättning.

AC.  På grund av demografiska och samhälleliga förändringar har efterfrågan på hushållsanställda och omsorgsgivare ökat, särskilt i hemmen. Det är vanligtvis kvinnor i familjen som står för omsorgen om personer med funktionsnedsättning eller omsorgsbehov, vilket ofta leder till att de utestängs från arbetsmarknaden.

AD.  I sina slutsatser om Europeiska unionens inledande rapport rekommenderar kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning att EU integrerar ett funktionshindersperspektiv i sina strategier och program för jämställdhet, liksom ett jämställdhetsperspektiv i sina handikappstrategier samt att unionen utarbetar åtgärder för positiv särbehandling, inrättar en övervakningsmekanism och finansierar uppgiftsinsamling och forskning om kvinnor och flickor med funktionsnedsättning. Vidare rekommenderar kommittén att EU tillhandahåller ett effektivt skydd mot våld, misshandel och utnyttjande, att man inom politiken för balans mellan arbetsliv och privatliv beaktar behoven bland barn och vuxna med funktionsnedsättning, liksom bland deras omsorgsgivare, och att åtgärder vidtas för att minska den höga arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättning, varav flertalet är kvinnor.

AE.  I sin reaktion på parlamentets resolution av den 27 september 2011 Europa, världens främsta resmål – en ny politisk ram för europeisk turism(21), som antogs av kommissionen den 13 december 2011, erkände kommissionen behovet av att garantera en obruten kedja av tillgängliga tjänster för alla (transport, inkvartering, restauranger och turistattraktioner). Kommissionen har därför börjat satsa på åtgärder som ska höja medvetenheten, öka kompetensen inom turistsektorn och i slutändan förbättra kvaliteten på turistanläggningar för personer med särskilda behov eller funktionsnedsättningar.

AF.  De behov som personer med funktionsnedsättning och nedsatt rörlighet har i fråga om transport, rörlighet och turism ger upphov till innovationsmöjligheter för företag när det gäller transport- och rörlighetstjänster och kan leda till situationer som alla vinner på genom tjänster för personer med alla typer av funktionsnedsättningar (bland annat, men inte endast begränsat till personer med nedsatt rörlighet, blinda, döva och hörselskadade, personer med autism och personer med intellektuell och psykosocial funktionsnedsättning m.m.), även andra som använder sig av dessa tjänster, i enlighet med principen ”design för alla”.

Allmänna principer och skyldigheter

1.  Europaparlamentet påminner om att fullständig inkludering av personer med funktionsnedsättning inte är bara en rättighet och berättigad förmån för de berörda individerna, utan även en tillgång för samhället i stort eftersom det kan dra nytta av de värderingar och olika färdigheter som dessa personer har med sig.

2.  Europaparlamentet betonar att alla personer med funktionsnedsättning har rätt att leva i ett samhälle där de har samma möjligheter som andra, så att de till fullo inkluderas och kan delta.

3.  Europaparlamentet betonar att integrering av personer med funktionsnedsättning i samhället oberoende av ett lands socioekonomiska, politiska eller kulturella status inte bara är en utvecklingsfråga utan också en fråga om mänskliga rättigheter.

4.  Europaparlamentet framhåller att funktionsnedsättningar blir allt vanligare i takt med en åldrande befolkning.

5.  Europaparlamentet anser att EU bör inta en ledande roll när det gäller respekten för och främjandet av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet ser positivt på att ett konventionsorgan inom FN för första gången granskat huruvida EU fullgjort sina internationella människorättsskyldigheter. De avslutande iakttagelserna från FN:s kommitté för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning om EU:s genomförande av konventionen, som offentliggjordes 2015, ger en viktig signal om EU:s åtagande om jämlikhet och respekt för mänskliga rättigheter och erbjuder vägledning i fråga om lagstiftningsåtgärder och politiska åtgärder över EU:s hela behörighetsområde.

6.  Europaparlamentet stöder slutsatserna och rekommendationerna från kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning och understryker att EU-institutionerna och medlemsstaterna måste ta hänsyn till kvinnor och flickor med funktionsnedsättning i sin politik, sina program och sina strategier för jämställdhet samt jämställdhetsintegrera sina handikappstrategier. Dessutom begär parlamentet att det upprättas mekanismer för att regelbundet övervaka de framsteg som görs.

7.  Europaparlamentet uppmanar Europaparlamentet, rådet och kommissionen att oinskränkt genomföra rekommendationerna från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning och att se till att konventionen följs i all framtida lagstiftning.

8.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att anslå tillräckliga medel för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och det tillhörande fakultativa protokollet.

9.  Europaparlamentet beklagar djupt att EU inte hållit tillräckliga formella samråd med organisationer för personer med funktionsnedsättning i sina förberedelser inför översynsprocessen av FN:s kommitté för konventionen 2015 och under utarbetandet av sin framstegsrapport. Organisationer för personer med funktionsnedsättning bör aktivt bidra till möten inom ramen för konventionen som en oberoende part, bland annat genom att delta i officiella EU-delegationer för framtida revideringar.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att befästa och lägga fram ett förslag om en verkligt strukturerad dialog mellan EU och de organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning, som bland annat inbegriper tillräcklig finansiering för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning och de organisationer som företräder dem kan delta fullt ut och på lika villkor.

11.  Europaparlamentet betonar vikten av ett systematiskt och nära samråd mellan organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning, beslutsfattare, företag och andra relevanta aktörer beträffande alla nya initiativ, genomförande, övervakning och utvärdering av politiska åtgärder och insatser med avseende på utbildning, kultur, idrott och ungdom.

12.  Europaparlamentet uppmanar till att ge de befintliga likabehandlingsorganen en förstärkt uppgift med att integrera, främja och övervaka konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet påminner EU och dess medlemsstater om kravet på meningsfull samverkan med det civila samhället och, framför allt, med organisationer för personer med funktionsnedsättning.

13.  Europaparlamentet begär att EU ska ratificera det fakultativa protokollet till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

14.  Europaparlamentet kräver en omfattande och övergripande översyn av EU:s befintliga och kommande lagstiftning och finansieringsprogram, inbegripet framtida programperioder, i syfte att följa FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning fullt ut genom att konstruktivt involvera organisationer för personer med funktionsnedsättning och medlemmar i EU:s ramverk för konventionen (nedan kallat EU:s ramverk), inbegripet integration av funktionsnedsättning i all lagstiftning samt i alla åtgärder och strategier. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att integrera funktionsnedsättning i all lagstiftning samt i alla åtgärder och strategier.

15.  Europaparlamentet vill att rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska tas med i EU:s allmänna socioekonomiska agenda, framför allt i Europa 2020-strategin och den europeiska planeringsterminen. Parlamentet rekommenderar att det antas en funktionsnedsättningspakt för att rättigheter för personer med funktionsnedsättning faktiskt ska integreras genom EU-initiativ.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med den europeiska planeringsterminen vid bedömningen av den sociala situationen i medlemsstaterna (landsrapporter och landspecifika rekommendationer) även fokusera på att övervaka situationen för personer med funktionsnedsättning som ett led i EU:s åtagande att bygga ett hinderfritt samhälle i Europa.

17.  Europaparlamentet anser att EU-institutionerna, framför allt Europaparlamentet, rådet och kommissionen, bör arbeta för att dagens och morgondagens lagstiftning ska slå vakt om mänskliga rättigheter och fullt ut följa konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

18.  Europaparlamentet ber kommissionen att tillhandahålla en lista över lagstiftning i syfte att föreslå en uppdatering av behörighetsförklaringen mot bakgrund av de avslutande iakttagelserna och se till att en sådan görs återkommande med formellt deltagande av organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning och Europaparlamentet.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i detta hänseende överväga behovet av att ta fram ett EU-ramverk som garanterar effektivt genomförande av personer med funktionsnedsättnings rättigheter, främjande av deras personliga självbestämmande, tillgänglighet, tillgång till sysselsättning, social delaktighet och ett självständigt liv samt undanröjande av alla former av diskriminering.

20.  Europaparlamentet delar de farhågor som yppas i FN:s kommitté för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i fråga om att Europeiska unionen saknar en klar strategi för genomförande av konventionen.

21.  Europaparlamentet uppmanar institutionerna att föregå med gott exempel i integrationspolitiken.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda översynen av EU:s handikappstrategi till att utveckla en heltäckande, genusinkluderande EU-strategi för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, inbegripet åtaganden avseende yttre åtgärder med klara tidsramar för genomförandet och specifika och tydliga riktmärken och indikatorer.

23.  Europaparlamentet beklagar djupt den diskriminering och utestängning som personer med funktionsnedsättning utsätts för än i dag. Parlamentet uppmanar kommissionen att maximera synergierna mellan å ena sidan EU:s handikappstrategi 2010–2020 och å andra sidan bestämmelserna i konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och FN:s konvention om barnets rättigheter, för att de erkända rättigheterna faktiskt ska kunna åtnjutas och utövas i praktiken, bland annat genom harmoniserings- och genomförandeåtgärder för regelverket och kulturella och politiska insatser.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga den breda definitionen av funktionsnedsättning på EU-nivå.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över vägledningen för sociala hänsynstaganden i samband med offentlig upphandling för att understryka de sociala skyldigheterna, men även lyfta fram möjligheterna och fördelarna med att investera i högkvalitativa stödtjänster för personer med funktionsnedsättning.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över riktlinjerna för konsekvensbedömningar och ändra dem genom att lägga till en mer heltäckande lista med punkter för att bättre kunna bedöma efterlevnaden av konventionen.

Särskilda rättigheter

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att, i syfte att undvika viktimisering, vidta åtgärder för att bekämpa alla former av diskriminering, bl.a. flerfaldig diskriminering, diskriminering på grund av anknytning och samverkande diskriminering baserad på funktionsnedsättning, särskilt med hänsyn till kvinnor och barn med funktionsnedsättning, äldre och personer med sammansatta stödbehov, inklusive personer med intellektuell och psykosocial funktionsnedsättning, och personer vilkas funktionsnedsättning förändras över tiden.

28.  Europaparlamentet beklagar att rådet fortfarande inte har antagit förslaget från 2008 till direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Parlamentet uppmanar än en gång rådet att göra det med det snaraste.

29.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstaterna att integrera rättigheterna för kvinnor och barn med funktionsnedsättning, bland annat i den kommande agendan för barnets rättigheter, och att se till att samråd sker med pojkar och flickor och de organisationer som företräder dem i alla frågor som berör dem, med tillhandahållande av lämpligt stöd utifrån deras funktionsnedsättning och ålder.

30.  Europaparlamentet betonar att om skyddet av barnets rättigheter ska säkerställas måste familjerna garanteras lämpligt stöd genom en förstärkning och uppgradering av EU:s lagstiftningsinstrument, t.ex. rättsakten om längre föräldraledighet för föräldrar till barn med funktionsnedsättning.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla personer med funktionsnedsättning kan utöva den rätt till fri rörlighet som alla EU-medborgare har genom att i befintlig och kommande lagstiftning garantera lika möjligheter, grundläggande rättigheter, lika tillgång till tjänster och till arbetsmarknaden samt samma rättigheter och skyldigheter i fråga om tillgång till sociala tjänster som andra medborgare i den medlemsstat där de är försäkrade, i överensstämmelse med principen om likabehandling och icke-diskriminering. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att vad gäller likabehandling i arbetslivet fullt ut uppfylla bestämmelserna i det omarbetade jämställdhetsdirektivet (2006/54/EG).

32.  Europaparlamentet uppmärksammar behovet av att stödja migrerande kvinnor och flickor med funktionsnedsättning för att de ska kunna utveckla färdigheter som ger dem tillgång till lämplig sysselsättning.

33.  Europaparlamentet framhåller att för att åstadkomma självständigt och oberoende boende för personer med funktionsnedsättning, särskilt för kvinnor, är (personlig eller offentlig) assistans ett sätt att stödja dem och deras familjer, göra det möjligt för dem att ta sig till arbetsplatser och utbildningsanstalter och stödja dem i samband med graviditet och moderskap.

34.  Europaparlamentet uppmärksammar åter det brådskande behovet att behandla frågan om våld mot kvinnor och flickor med funktionsnedsättning i privata miljöer och institutionsmiljöer och uppmanar medlemsstaterna att inrätta stödtjänster som är tillgängliga för kvinnor och flickor med alla typer av funktionsnedsättning. Parlamentet förespråkar att EU ansluter sig till Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen) som ytterligare ett steg i arbetet med att bekämpa våld mot kvinnor och flickor med funktionsnedsättning.

35.  Europaparlamentet påminner om vikten av rätten för personer med funktionsnedsättning att delta på alla nivåer i de politiska processer och beslutsprocesser som rör funktionsnedsättning, något som framhålls i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet understryker att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning, bl.a. från marginaliserade och sårbara grupper som utsätts för diskriminering på flera grunder, måste ges möjlighet och rätt att delta i beslutsfattandet så att deras intressen och rättigheter uttrycks, stöds och skyddas och ett verkligt jämställdhetsperspektiv på gräsrotsnivå säkerställs. Medlemsstaterna uppmanas att tillhandahålla lämpligt anpassade tjänster och inrättningar som skulle möjliggöra dessa personers aktiva engagemang och delaktighet samt att investera i tekniska hjälpmedel, anpassningsbar teknik och e-integration.

36.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna till effektiva livsstärkande insatser för kvinnor med funktionsnedsättning, i överensstämmelse med de rekommendationer inför översynen av EU:s genomförande av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som framförts av FN-kommittén för denna konvention.

37.  Europaparlamentet känner oro över att uppgiften att det i huvudsak är kvinnor som tar ansvar för uppgiften att ta hand om barn med funktionsnedsättning.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta arbetet för att öka medvetenheten om FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och bekämpa fördomar samt för att främja en bättre förståelse för alla personer med funktionsnedsättning, så att beslutsfattandet sker på grundval av deras verkliga behov.

39.  Europaparlamentet stöder initiativ som syftar till att upplysa om svårigheterna för personer med funktionsnedsättning och att göra personer med funktionsnedsättning mer medvetna om sin potential och hur de kan bidra, bl.a. genom särskilda utbildningsprogram i skolor. Parlamentet betonar att konventionens betydelse i grunden ligger i att få till en attitydförändring genom att man erkänner att det är de sociala och ekonomiska hindren som är hinder för personen snarare än funktionsnedsättningen i sig.

40.  Europaparlamentet uppmanar de relevanta myndigheterna i medlemsstaterna att utarbeta strategier för att öka medvetenheten om rättigheterna för personer med funktionsnedsättning, att stödja utbildning för anställda inom turism- och transportsektorn för att öka medvetenheten om och en jämlik behandling av personer med funktionsnedsättning och att främja samarbete och utbyte av bästa praxis mellan europeiska organisationer som arbetar med frågor om funktionsnedsättning samt offentliga och privata företag som ansvarar för transporter. Parlamentet kräver också att undervisningsmaterial ska finnas i tillgängliga former.

41.  Europaparlamentet betonar att flygbolagens personal måste få ordentlig utbildning så att flygbolagen kan ge lämplig service till personer med funktionsnedsättning. Parlamentet betonar att betydelsen av att se till att personalen kan hantera rullstolar utan att skada dem måste uppmärksammas.

42.  Europaparlamentet välkomnar förslaget till europeisk rättsakt om tillgänglighet(22) och är angeläget om att den antas snabbt för att säkerställa tillgänglighet till varor och tjänster, bl.a. till de byggnader i vilka tjänsterna tillhandahålls, tillsammans med verksamma och tillgängliga nationella genomförande- och klagomålsmekanismer. Parlamentet påminner om att det behövs ett helhetsgrepp på tillgänglighetsfrågor och att den rätt till tillgänglighet som fastslås i artikel 9 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning måste garanteras personer med alla typer av funktionsnedsättning.

43.  Europaparlamentet betonar behovet av att anta den europeiska rättsakten om tillgänglighet, som behövs för att hantera frågor som rör tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning i fråga om transport, rörlighet och turism, och för att garantera att persontrafik med flyg, buss, på järnväg och på vatten, särskilt beträffande omstigningsställen och trappstegsfri tillgänglighet till alla offentliga tunnelbanor och tåg, webbplatser för sådana tjänster, tjänster för mobila enheter, smart biljettförsäljning och realtidsinformation samt självbetjäningsterminaler, biljettförsäljningsautomater och incheckningsautomater som används i kollektivtrafiken, är fullt tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.

44.  Europaparlamentet konstaterar att det är lättare för små och medelstora företag att uppfylla EU-standardkrav än att vara tvungna att anpassa sig till olika nationella regler. Parlamentet beklagar dock att gränsöverskridande turistprodukter och turisttjänster inte omfattas av förslaget till europeisk rättsakt om tillgänglighet. Parlamentet understryker det faktum att inga ytterligare åtgärder har vidtagits på EU-nivå i fråga om turistanläggningar och turisttjänster för att gradvis harmonisera logiklassificeringssystemen utifrån tillgänglighetskriterierna.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i förstärkt omfattning främja forskning och utveckling, särskilt vad gäller tillgång till ny och innovativ teknik för personer med funktionsnedsättning.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid utarbetandet av framtida lagstiftningsakter i relevanta fall, såsom i den digitala agendan, beakta det faktum att tillgänglighet är lika relevant i den fysiska miljön som i IKT-miljön.

47.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att vid tillämpningen av tillgänglighetsprincipen aktivt arbeta för att införa ”utformning för alla” i befintliga byggnader och vid nybyggnadsprojekt, på arbetsplatser och i vissa offentliga byggnader, t.ex. skolbyggnader som finansieras genom allmänna medel.

48.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att arbeta tillsammans med parlamentet på ett tydligt och ändamålsenligt direktiv om tillgänglighet till offentliga instansers webbplatser försett med bred tillämpning och stabil kontrollmekanism, i enlighet med den föreslagna europeiska rättsakten om tillgänglighet och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, för att på så sätt garantera att de 80 miljoner personerna med funktionsnedsättning och de 150 miljoner äldre inom EU kan åtnjuta lika tillgång till webbplatser och offentlig service på internet.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna se till att det EU-täckande telefonnumret för nödsituationer, 112, är fullt tillgängligt och tillförlitligt, med hjälp av den senaste tekniken på nationell nivå och i samband med roaming, framför allt för döva och personer med nedsatt hörsel, för att på så vis undvika onödiga dödsfall och skador. Parlamentet framhåller behovet av att genomföra åtgärder på nationell nivå, bland annat för att garantera överensstämmelse mellan medlemsstaterna, inklusive tillgängliga nationella larmcentraler.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att elektroniska och mobila hälso- och sjukvårdstjänster, tillämpningar och apparater, däribland larmnumret 112, som måste vara lätt att använda överallt i Europa, och det avancerade systemet för lokalisering av mobiltelefoner, är helt och fullt tillgängliga för patienter med funktionsnedsättning och deras omsorgsgivare, och att vidareutnyttja potentialen hos telemedicin för att förbättra åtkomst och vård i detta sammanhang.

51.  Europaparlamentet betonar behovet av att öka stödet och särskilda åtgärder för personer med funktionsnedsättning i humanitära sammanhang, särskilt barn, och uppmanar kommissionen att kartlägga investeringar och finansiering till stöd för personer med funktionsnedsättning i nödsituationer, inklusive köns- och åldersuppdelade uppgifter.

52.  Europaparlamentet understryker att pågående konflikter och naturkatastrofer också bidrar till det ökande antalet personer med funktionsnedsättning.

53.  Europaparlamentet stöder konventionens expertrekommendationer om att EU ska vara mer tillgängligt och inkluderande för att få till stånd ett människorättsbaserat förhållningssätt till funktionsnedsättning i risk- och nödsituationer, bland annat genom tillämpning av Sendai-ramverket för katastrofriskreducering 2015–2030. Parlamentet uppmanar med kraft till att i EU:s migrations- och flyktingpolitik integrera de mänskliga rättigheterna för personer med funktionsnedsättning, som drabbas av dubbel diskriminering. Parlamentet betonar att dessa åtgärder på ett lämpligt sätt bör tillgodose behoven för personer med funktionsnedsättning och beakta kravet på rättighetsbaserade rimliga anpassningsåtgärder. Parlamentet uppmuntrar till att behoven för personer med funktionsnedsättning ska integreras ytterligare i medlemsstaternas och EU:s humanitära åtgärder.

54.  Europaparlamentet uppmanar EU att ta ledningen när det gäller att främja rättigheter för personer med funktionsnedsättning i genomförandet av Sendai-ramverket och 2030-agendan för hållbar utveckling med sina partnerländer, regionala organisationer och på global nivå.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta en genomförandeplan i överensstämmelse med rådets slutsatser från februari 2015 om katastrofhantering som inkluderar personer med funktionsnedsättning och Sendai-ramverket.

56.  Europaparlamentet framhåller på nytt betydelsen av rådets slutsatser om att katastrofhantering som inkluderar personer med funktionsnedsättning bör integreras i unionens civilskyddsmekanism och i medlemsstaterna. Parlamentet framhåller att personer med funktionsnedsättning och räddningstjänst och civilskydd måste göras mer medvetna om och få information om initiativ för katastrofriskreducering och att personer med funktionsnedsättning måste få psykologiskt stöd under återhämtningsfasen efter katastrofer.

57.  Europaparlamentet betonar vikten av att ge särskilt stöd till personer med funktionsnedsättning efter nödsituationer.

58.  Europaparlamentet inser att utsatta samhällsmedlemmar blir ännu mer marginaliserade om de har en funktionsnedsättning, och betonar att EU-institutionerna och medlemsstaterna bör fördubbla sina insatser för att fullständigt tillmötesgå alla personer med funktionsnedsättning, också statslösa, hemlösa, flyktingar och asylsökande samt personer som tillhör minoriteter, när det gäller tillhandahållandet av rättigheter och tjänster. Parlamentet understryker att frågan om funktionsnedsättning måste integreras i EU:s migrations- och flyktingpolitik.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att, i enlighet med artikel 11 i konventionen, ta särskilda hänsyn till personer med funktionsnedsättning när de lägger fram förslag om en lösning på flyktingfrågan, om finansiering eller om andra stödåtgärder.

60.  Europaparlamentet betonar att EU bör vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att samtliga personer med funktionsnedsättning som fråntagits sin rättskapacitet kan utöva alla rättigheter enligt EU:s fördrag och lagstiftning, såsom tillgång till rättslig prövning, till varor och tjänster, inklusive banktjänster och sysselsättning samt hälso- och sjukvård liksom rösträtt och konsumenträttigheter.

61.  Europaparlamentet erkänner att konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har visat sig vara ett positivt och mycket viktigt instrument för främjande av lagreformer och för att medlemsstaterna ska åläggas att ompröva hur personer med funktionsnedsättning uppfattas. Parlamentet beklagar dock de svåra utmaningar som personer med funktionsnedsättning fortfarande ställs inför inom strategiska områden såsom rättskipning i brottmål och politiskt deltagande. Parlamentet ser det som en prioritering att det politiska systemet ska bli helt och fullt tillgängligt för alla personer med funktionsnedsättning. Parlamentet inser att det då måste handla om mer än bara att rent fysiskt kunna komma åt att rösta, och att tillgängligheten bör inbegripa en bred uppsättning initiativ för att öppna den demokratiska processen för alla medborgare. Parlamentet anser att detta bör inbegripa valmaterial på teckenspråk, i punktskrift och lättläst format, tillhandahållande av all den hjälp personer med funktionsnedsättning behöver i samband med valförrättningar, främjande av poströstning och budröstning när så är möjligt, och undanröjande av hinder för de medborgare med funktionsnedsättning som önskar kandidera i val, liksom åtgärder med inriktning på att hantera gällande regler avseende rättskapacitet och dessas inverkan på enskilda människors förmåga att delta fullt ut i den demokratiska processen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa ett korrekt och fullständigt genomförande, särskilt för personer med funktionsnedsättning, av bestämmelserna i artikel 3.2 i direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem, och i direktiven 2010/64/EU om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden respektive 2012/13/EU om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden, och i synnerhet i direktiv 2013/48/EU om rätt till tillgång till försvarare i straffrättsliga förfaranden och förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder samt om rätt att få en tredje part underrättad vid frihetsberövande och rätt att kontakta tredje parter och konsulära myndigheter under frihetsberövandet.

62.  Europaparlamentet beklagar på det djupaste att många stater genom domstolsåtgärder fortfarande frånkänner eller begränsar rättskapaciteten för personer med intellektuella svårigheter. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att ta ett positivt grepp på frågan om rättskapacitet genom att gå in för att stödja de berörda personerna och låta dem medverka, i stället för att automatiskt utestänga dem.

63.  Europaparlamentet oroas över de svårigheter som personer med funktionsnedsättning fortfarande ställs inför när det gäller möjligheter till rättslig prövning. Parlamentet påminner om att möjligheter till rättslig prövning är en grundläggande rättighet och en viktig del av rättsstatsprincipen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förfarandena fullt ut ska anpassas till personer med funktionsnedsättning. Kommissionen bör överväga att infoga särskilda utbildningsprogram om konventionen i EU:s program ”Rättsliga frågor” för 2014–2020. Domstolar i EU bör tillämpa sina interna regler och instruktioner på ett sätt som underlättar möjligheterna till rättslig prövning för personer med funktionsnedsättning, och de allmänna rekommendationerna från kommittén för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning bör också beaktas vid rättskipningen.

64.  Europaparlamentet erkänner att Haagkonventionen om internationellt skydd av vuxna på många sätt funktionellt kan bidra till och stödja parterna i konventionen i uppfyllandet av sina internationella skyldigheter. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att kommissionen inte följt upp parlamentets resolution av den 18 december 2008 med rekommendationer till kommissionen om gränsöverskridande konsekvenser av det lagliga skyddet av vuxna(23).

65.  Europaparlamentet understryker att det förekommer våld, mobbning och sexuella övergrepp i skolan, hemmet och olika institutioner, och att barn med funktionsnedsättning är mer utsatta för detta. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att ingripa mer effektivt och att bekämpa våldet mot barn med funktionsnedsättning med hjälp av specifika åtgärder och tillgängliga stödtjänster.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta ändamålsenliga åtgärder för att förhindra våld mot barn med funktionsnedsättning. Åtgärderna ska rikta sig till familjer, grupper, yrkesverksamma och institutioner. Parlamentet noterar att skolor spelar en avgörande roll för att främja social inkludering och betonar behovet av lämpliga mekanismer som möjliggör integrering i vanliga skolor och säkerställer att pedagoger och lärare är tillräckligt förberedda och utbildade för att känna igen och ingripa mot våld mot barn med funktionsnedsättning.

67.  Europaparlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att se till att ofrivillig behandling och inlåsning förbjuds i lagstiftningen i enlighet med senaste internationella standarder.

68.  Europaparlamentet uppmanar med kraft till att principen om fri rörlighet för personer med funktionsnedsättning inom EU ska garanteras genom att alla hinder som fortfarande står i vägen för utövandet av denna frihet undanröjs.

69.  Europaparlamentet betonar att den fria rörligheten för EU-medborgare måste garanteras för personer med funktionsnedsättning. Medlemsstaterna måste därför säkerställa ömsesidigt erkännande av dessa personers situation och sociala rättigheter (artikel 18 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning).

70.  Europaparlamentet beklagar att rådet inte ville inkludera handlingar om funktionsnedsättning i tillämpningsområdet för förordningen om främjande av medborgares och företags fria rörlighet genom förenkling av godtagandet av vissa officiella handlingar i EU.

71.  Europaparlamentet välkomnar det europeiska intyget om funktionsnedsättning. Europaparlamentet beklagar det begränsade deltagandet från vissa medlemsstaters sida i projektet för ett ”europeiskt intyg för funktionsnedsättning”, som genom praktiska åtgärder främjar rörlighet och ömsesidigt erkännande av rättigheterna för medborgare med funktionsnedsättning i medlemsstaterna.

72.  Europaparlamentet betonar att om rättigheterna för personer med funktionsnedsättning ska iakttas fullt ut måste dessa personer garanteras rätten att välja hur de vill leva och hur de bäst kan utnyttja sin potential, t.ex. genom att man i ökad utsträckning anlitar omsorgsgivare.

73.  Europaparlamentet beklagar på det djupaste de katastrofala förhållanden i vilka personer med funktionsnedsättning har konstaterats befinna sig i vissa medlemsstater, och uppmanar medlemsstaterna att göra allt för att Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och dess artikel 3 med förbud mot omänsklig och förnedrande behandling ska respekteras.

74.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och rådet att bättre tillgodose behoven hos personer med funktionsnedsättning, och att alltid beakta deras behov när EU-förordningar om t.ex. passagerarrättigheter i olika transportslag (förordningarna (EG) nr 1107/2006 och (EG) nr 261/2004 om luftfart, förordning (EG) nr 1371/2007 om järnvägstransport, förordning (EU) nr 1177/2010 om vattenvägstransport och förordning (EU) nr 181/2011 om busstransport) ses över, och när lagstiftning utarbetas om exempelvis passagerarrättigheter för multimodala resor. Parlamentet framhåller att EU 2010 utlovade ett hinderfritt samhälle i Europa i EU:s handikappstrategi 2010–2020.

75.  Europaparlamentet uppmanar EU att bättre övervaka tillämpningen av lagstiftningen om passagerarrättigheter och att harmonisera arbetet vid de nationella tillsynsmyndigheterna, och uppmanar medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att genomföra EU-lagstiftning vars syfte är att förbättra tillgången till transporter lokalt, regionalt och nationellt inom transport- och turismsektorn (bl.a. buss och taxi, kollektivtrafik i städerna samt järnvägs-, luft- och vattenvägstransporter och även järnvägsstationer, flygplatser och hamnar) och att hantera de problem som står i vägen för ett hinderfritt Europa, exempelvis genom stärkta befogenheter för de tillsynsmyndigheter som enligt lagstiftningen ansvarar för passagerarrättigheter för att säkerställa att alla passagerare med funktionsnedsättning har faktiska och lika rättigheter i hela EU, även avseende tillgänglighet och standardisering, harmonisering, tekniska krav samt incitament för företag.

76.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga ansvaret för var och en av de aktörer som tillhandahåller vård för personer med funktionsnedsättning, särskilt vid byten mellan olika slags transportmedel, och att ge parlamentet information om deltagandet av föreningar för personer med funktionsnedsättning och deras roll i tillämpningen av lagstiftningen om passagerarrättigheter.

77.  Europaparlamentet betonar att hinderfri tillgång till transporttjänster, fordon, infrastruktur och intermodala kommunikationsnav, framför allt på landsbygden, är ett krav för att säkra rörlighetssystem utan inbyggd diskriminering. Parlamentet betonar i samband med detta att personer med funktionsnedsättning måste ha tillgång till varor och tjänster och att mer måste göras för att både transport- och turisttjänster, fordon och infrastruktur ska bli tillgängliga. Parlamentet påpekar att Fonden för ett sammanlänkat Europa erbjuder en möjlighet till finansiering för åtgärder i stadsområden och för åtgärder som förbättrar tillgängligheten för personer med någon typ av funktionsnedsättning, på upp till 10 procent av anpassningskostnaderna.

78.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin årsrapport om genomförandet av anslagen för TEN-T offentliggöra vilka framsteg som gjorts vad gäller åtgärder och det stödbelopp som beviljats för att anpassa infrastruktur till personer med funktionsnedsättning från Fonden för ett sammanlänkat Europa och från andra EU‑fonder. Parlamentet uppmanar även kommissionen att vidta åtgärder för att främja ett större engagemang i projekt med målet att anpassa infrastruktur till personer med funktionsnedsättning, bl.a. i form av informationsmöten för potentiella utvecklare.

79.  Europaparlamentet framhåller i detta sammanhang betydelsen av att finansiera åtgärder i stadsområden där man oftare måste byta mellan olika slags transportmedel och där personer med någon form av funktionsnedsättning har det som svårast.

80.  Europaparlamentet understryker det faktum att ständigt tillgängliga format bör stå högst upp på dagordningen vad gäller en digitaliserad politik för rörlighet, och bör underlätta tillgänglighet för alla personer med olika typer av funktionsnedsättning genom användning av tillgängliga språk, format och tekniker som lämpar sig för olika typer av funktionsnedsättning, inklusive teckenspråk, blindskrift, förstorande och alternativa kommunikationssystem samt andra tillgängliga metoder, medel och format för kommunikation som personen själv väljer, inklusive lättläst information eller piktogram, undertextning och personliga textmeddelanden om resor, bokning och biljettförsäljning, och genom användning av flera sensoriska kanaler. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att, i fråga om transportmöjligheter och transporttjänster, inrätta lämpliga övervaknings- och kontrollmekanismer genom vilka det säkerställs att tillgänglighet och hjälpmedel för personer med funktionsnedsättning erbjuds också i kollektivtrafiken i samtliga medlemsstater.

81.  Europaparlamentet betonar att personer med funktionsnedsättning bör kunna få information om hur de kan ta sig från dörr till dörr med multimodala och gränsöverskridande transportförbindelser som låter dem välja mellan den mest hållbara, billigaste eller snabbast förbindelsen, och de bör även kunna boka och betala resan elektroniskt.

82.  Europaparlamentet kräver också att trafikinformation i realtid ska finnas tillgänglig så att människor med funktionsnedsättning kan få information om eventuella störningar och alternativa resmöjligheter före resan.

83.  Europaparlamentet betonar att personer med funktionsnedsättning måste få tillgång till information och kommunikation i lättillgängliga format och tekniker som lämpar sig för olika typer av funktionsnedsättning, däribland teckenspråk, blindskrift, förstorande och alternativa kommunikationssystem samt andra tillgängliga metoder, medel och format för kommunikation som de själva väljer, såsom lättlästa format och textning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att kontrollera att EU:s lagstiftning om tillgång till information och kommunikation efterlevs. Parlamentet riktar en kraftfull uppmaning till rådet att utan ytterligare dröjsmål anta beslutet om ingående på Europeiska unionens vägnar av Marrakechfördraget om att underlätta tillgången till publicerade verk för personer som är blinda, synsvaga eller har annat läshandikapp. Parlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att vidta konsekventa och ändamålsenliga åtgärder i enlighet med dess bestämmelser.

84.  Europaparlamentet påminner om att rätten att leva självständigt och delta i samhället och i kulturliv, fritidsverksamhet och idrott samt få tillgång till en integrerad utbildning garanteras i artiklarna 19, 24 och 30 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Dessa rättigheter skyddas i EU-lagstiftningen, särskilt artikel 21 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, som förbjuder diskriminering på grund av funktionshinder och på grundval av principen om fullständigt och faktiskt deltagande, inbegripet demokratisk delaktighet och inkludering i samhället av personer med funktionsnedsättning (artikel 3 i konventionen). Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att förstärka de åtgärder som ska säkerställa att personer med funktionsnedsättning på samma villkor som andra faktiskt får tillgång till centrala områden såsom bra och integrerad utbildning, kultur och idrott men också aktiviteter utanför skoltid såsom teater, språk och konst. Parlamentet uppmanar kommissionen att infoga en funktionsnedsättningsspecifik indikator i Europa 2020‑strategin inom ramen för utbildningsmålen.

85.  Europaparlamentet påminner om förslaget till allmänna kommentarer från FN:s kommitté för konventionen om artikel 24 (rätten till en integrerad utbildning), där det normativa innehållet, staternas skyldigheter, förhållandet till andra bestämmelser i konventionen och genomförandet på nationell nivå specificeras.

86.  Europaparlamentet påminner om att ungdomsinriktade program särskilt bör uppmärksamma unga personer med funktionsnedsättning.

87.  Europaparlamentet noterar att ungdomsstrategierna efter 2018 bör ta hänsyn till behoven för ungdomar med funktionsnedsättning.

88.  Europaparlamentet påminner om att personer med funktionsnedsättning ofta utestängs från eller saknar faktisk tillgång till utbildningstjänster om det behövs individanpassade utbildningsprocesser som tar hänsyn till graden av funktionsnedsättning för att de ska kunna nå sin fulla sociala, ekonomiska och utbildningsmässiga potential. Parlamentet betonar att nödvändiga åtgärder bör vidtas för att alla studerande med funktionsnedsättning ska erbjudas rimliga anpassningsåtgärder så att de kan utöva sina rättigheter till integrerad och högkvalitativ utbildning. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och ansvariga delegerade regionala och lokala myndigheter att stärka utbildningsprogram och kontinuerlig fortbildning för alla berörda parter som är involverade i icke-formella och informella utbildningssammanhang samt tillgången till IKT-infrastruktur, för att stödja arbetet med studerande med funktionsnedsättning, och att bekämpa fördomar mot personer med funktionsnedsättning, särskilt personer med psykosocial och intellektuell funktionsnedsättning.

89.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta ändamålsenliga åtgärder för att ta itu med segregeringen och avvisandet av studerande med funktionsnedsättning i skolor och andra lärmiljöer, och att erbjuda rimliga anpassningsåtgärder och det stöd som behövs för att underlätta för den lärande att nå sin fulla potential. Parlamentet framhåller det faktum att lika möjligheter bara kan bli verklighet om rätten till integrerad utbildning säkerställs på alla nivåer och i all slags utbildning, däribland livslångt lärande, och erkännandet av kvalifikationer för personer med funktionsnedsättning garanteras, särskilt de kvalifikationer som förvärvats tack vare stödjande lärmiljöer, där personer med funktionsnedsättning specifikt kan förvärva kompetens och färdigheter med hjälp av vilka de kan övervinna sin funktionsnedsättning. Parlamentet pekar på de särskilda utbildningsprogrammens tekniska och ekonomiska brister, särskilt i de krisdrabbade medlemsstaterna, och uppmanar kommissionen att undersöka hur förhållandena kan förbättras.

90.  Europaparlamentet noterar de framsteg som har gjorts i bestämmelserna för studentutbytesprogram, särskilt Erasmus+-programmet, genom infogandet av ytterligare ekonomiskt stöd till rörlighet för studenter och personal med funktionsnedsättning, och vidhåller att det är nödvändigt med fortsatta specifika bestämmelser i alla delar av programmet. I praktiken stöter studerande med funktionsnedsättning fortfarande på många hinder (i fråga om attityder, kommunikation, arkitektur, information etc.). Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utöka sitt engagemang för att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta i EU-utbytesprogram och att informera mer och tydligare om möjligheterna till rörlighet. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att främja utbyte av bästa praxis beträffande tillträde till utbytesprogram för studenter och lärare med funktionsnedsättning.

91.  Europaparlamentet menar att man i utbildningssystemen måste undvika att skapa grupper som stämplar de studerande (t.ex. nivågruppering), eftersom det inverkar negativt på studerande med funktionsnedsättning, särskilt de med inlärningssvårigheter.

92.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att infoga ett särskilt avsnitt om funktionsnedsättning i sin utvärdering av direktivet om gränsöverskridande hälso- och sjukvård, och uppmanar medlemsstaterna att främja genomförandet av detta direktiv, även utifrån behoven hos personer med funktionsnedsättning och deras rätt att känna till och, på jämställd fot med andra, verkligen begagna sig av direktivets bestämmelser och instrument, vilka även folk i allmänhet har liten kännedom om.

93.  Europaparlamentet framhäver det starka sambandet mellan funktionsnedsättning, som berör över 15 procent av EU:s befolkning, och ohälsa, varvid svårigheter och ihållande hinder vid åtkomst medför att personer med funktionsnedsättning får olämplig hälso- och sjukvård eller inte får sina behov tillgodosedda, exempelvis när funktionsnedsättningen beror på en biverkning. Bristande tillgång till hälso- och sjukvård av god kvalitet har en negativ effekt på möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att leva självständigt, integrerat och jämlikt.

94.  Europaparlamentet noterar med oro att personer med funktionsnedsättning rapporterar om väsentligt högre grad av otillräcklig eller nekad vård och förekomst av tvångsbehandling eller dålig behandling, och pekar på vårdpersonalens bristande utbildning om vårdbehoven för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera i utbildning av personal som behandlar och tar hand om personer med funktionsnedsättning.

95.  Europaparlamentet betonar att personer med funktionsnedsättning måste ge sitt informerade samtycke till alla medicinska ingrepp som kräver det. Alla nödvändiga åtgärder måste därför vidtas för att se till att dessa personer kan få tillgång till den relevanta informationen och förstå den. Parlamentet betonar att deras samtycke måste ges personligen, i förväg och med full vetskap om alla fakta, med stöd av de nödvändiga mekanismerna för att se till att dessa principer efterlevs, och att liknande, lämpliga åtgärder också måste vidtas i förhållande till personer med psykosocial funktionsnedsättning.

96.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att integrera särskilda åtgärder för funktionsnedsättning i hälso- och sjukvårdsinstrument och -politik för att bidra till bättre hälsoutfall för personer med funktionsnedsättning i medlemsstaterna genom bättre fysisk, miljömässig och sensorisk tillgänglighet, kvalitet och överkomlighet, och att samråda ingående med personer med funktionsnedsättning under utformningen av instrumenten och politiken.

97.  Europaparlamentet upprepar att reproduktiva rättigheter hör till de grundläggande friheter som garanteras enligt Wiendeklarationen och -handlingsprogrammet från 1993 samt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, inbegripet rätten till jämlikhet och icke-diskriminering, rätten att ingå äktenskap och bilda familj, rätten till omfattande reproduktiv hälso- och sjukvård, däribland familjeplanering och mödrahälsovård, utbildning och information, rätten att ge informerat samtycke till alla medicinska förfaranden, däribland sterilisering och abort, samt rätten att inte bli utsatt för sexuellt övergrepp och utnyttjande.

98.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att se till att all hälso- och sjukvård och alla tjänster för kvinnor med funktionsnedsättning, inbegripet alla behandlingar och tjänster som rör reproduktiv hälsa och psykisk hälsa, är tillgängliga och baserade på fritt och informerat samtycke från den berörda personen.

99.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att anta riktlinjer för att se till att all utbildning, information och hälso- och sjukvård och alla tjänster som rör sexuell och reproduktiv hälsa görs tillgängliga för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning i ett tillgängligt och ålderslämpligt format, inbegripet teckenspråk, blindskrift, taktil kommunikation, stor stil och andra alternativa kommunikationssätt, -medel och -format.

100.  Europaparlamentet upprepar att behovet av specialstöd, inklusive barnomsorg, för kvinnor och män med funktionsnedsättning och deras familjer, måste tillgodoses för att de fullt ut ska kunna njuta av moderskapet och faderskapet.

101.  Europaparlamentet betonar att sjukförsäkringssystemen inte får diskriminera personer med funktionsnedsättning.

102.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utarbeta EU-omfattande riktlinjer för de nationella kontaktpunkterna om att förse alla patienter med tillgänglig information om vård i andra medlemsstater, med särskild hänsyn till patientorganisationernas roll.

103.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att bistå medlemsstaterna och medlemmarna i det europeiska referensnätverket med att utöka nätverkets resurser och expertis till att även omfatta former av funktionsnedsättning som, även om de inte nödvändigtvis är sällsynta, också kräver högt specialiserad vård som ges av tvärvetenskapliga vårdteam och ett sammanförande av kunskaper och resurser genom denna ram.

104.  Europaparlamentet framhåller att produkter och tjänster måste göras mer tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Ekonomiska och lönsamhetsrelaterade hinder står i vägen för att detta ska kunna utvecklas och genomföras. Om personer med funktionsnedsättning involveras i större utsträckning i utvecklingen av produkter och tjänster kommer detta att bidra till att främja större säkerhet och tillgänglighet.

105.  Europaparlamentet understryker det faktum att personer med fysisk funktionsnedsättning möter problem även på marknaden för digitaliserad rörlighet, och vill att tillgången underlättas för alla personer med alla typer av funktionsnedsättning genom användning av tillgängliga språk, format och tekniker som lämpar sig för olika typer av funktionsnedsättning, däribland teckenspråk, blindskrift, förstorande och alternativa kommunikationssystem samt andra tillgängliga metoder, medel och format för kommunikation som de själva väljer, såsom lättläst språk, undertextning och personliga textmeddelanden, särskilt i samband med hälsorelaterad information genom användning av mer än en sensorisk kanal.

106.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att fortsätta att satsa på förebyggande och hälsofrämjande arbete för att ta itu med de allvarliga skillnaderna i fråga om tillgång till hälso- och sjukvård, som drabbar de mest utsatta med funktionsnedsättning.

107.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att verka för att sjukdomar som bryter ned minnet ska klassificeras som funktionsnedsättning.

108.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att vederbörligen erkänna anhörigvårdares viktiga roll och se till att de också har lämplig tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster, med tanke på hur det påverkar deras egen fysiska och psykiska hälsa och deras eget välbefinnande att ta hand om personer med funktionsnedsättning.

109.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att anställningskopplade rättigheter och tjänster, bl.a. rimlig anpassning i samband med direktivet om likabehandling i arbetslivet, går att överföra och är förenliga med den fria rörligheten för personer med funktionsnedsättning såsom anges i fördragen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa stimulansåtgärder för arbetsgivare och aktiv arbetsmarknadspolitik till stöd för anställandet av personer med funktionsnedsättning. Parlamentet erkänner att både den sociala ekonomin och den framväxande digitala ekonomin har potential att skapa sysselsättning för personer med funktionsnedsättning.

110.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över de höga arbetslöshetsnivåerna bland personer med funktionsnedsättning, särskilt bland kvinnor med funktionsnedsättning, jämfört med andra befolkningsgrupper i EU. Medlemsstaterna uppmanas att främja och trygga en politisk ram för arbetsmarknadsdeltagandet bland kvinnor med funktionsnedsättning, inklusive kvinnor med dolda funktionsnedsättningar, kroniska sjukdomar eller inlärningssvårigheter.

111.  Europaparlamentet oroas över att det inte framgår uttryckligen i direktivet om likabehandling i arbetslivet att det är en form av diskriminering att neka personer med funktionsnedsättning rimlig anpassning. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en lägesrapport om de typer av klagomål som inkommit och i detta avseende överväga huruvida det är nödvändigt med en översyn av direktivet.

112.  Europaparlamentet framhåller fördelarna med att gå utanför anställningsramen i skyddade verkstäder och upprätta anställningsvillkor för personer med funktionsnedsättning med hjälp av vilka de inkluderas på den öppna arbetsmarknaden. Parlamentet betonar vikten av att dela god praxis mellan offentliga myndigheter, organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning, leverantörer av stödtjänster, erfarna arbetsgivare och andra relevanta aktörer.

113.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att främja sysselsättning för personer med funktionsnedsättning genom sociala och solidariska ekonomiska företag, och på så sätt hjälpa personer med funktionsnedsättning att komma in på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att fortsatta att främja den nya sociala investeringsmarknaden med hjälp av verktyg som har skapats som en del i initiativet för socialt företagande och att informera parlamentet om resultaten av sin halvtidsöversyn.

114.  Europaparlamentet erinrar om att personer med funktionsnedsättning, för att undvika uppsägning, måste ges möjlighet att utföra sitt arbete enligt ett särskilt regelverk. Vidare förordar parlamentet lämpliga kontroller och samarbetsformer med arbetsförmedlingar och företag för att förhindra att personer med funktionsnedsättning marginaliseras från arbetslivet och för att dra full nytta av deras potential.

115.  Europaparlamentet uppmanar enträget medlemsstaterna att anta kvalitetsramar för praktiktjänstgöring och att uppmuntra till och utveckla möjligheter till lärlingsutbildning och utbildning för personer med funktionsnedsättning, samtidigt som man garanterar rimligt boende och rimlig tillgänglighet i syfte att säkerställa socialt skydd och främja integrationen av personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden.

116.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta brådskande åtgärder för att förhindra och vända de negativa effekter som åtstramningsåtgärderna har haft på det sociala skyddet för personer med funktionsnedsättning.

117.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra effektiva mekanismer för att förhindra eller minska fattigdom, utsatthet och socialt utanförskap bland personer med funktionsnedsättning och deras familjer, med särskild hänsyn till barn med funktionsnedsättning, i samband med den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

118.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att avstå från nedskärningar av förmåner som har koppling till funktionsnedsättning, lokalt baserade tjänster, hälso- och sjukvårdstjänster samt utbildningsprogram, om dessa undergräver konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och ytterligare ökar fattigdomen och det sociala utanförskapet.

119.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, i syfte att bekämpa social utestängning av personer med funktionsnedsättning och deras familjer, på grundval av gemensamma regler främja åtgärder mot fattigdom, som många familjer till missgynnade personer befinner sig i, varvid man bör ta avstamp i tydliga indikatorer utifrån vilka de nödvändiga vårdinsatserna kan anpassas.

120.  Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna och kommissionen, enligt artikel 7 och artikel 96.7 i förordningen om gemensamma bestämmelser (EU) nr 1303/2013, ska se till att jämställdhet, icke-diskriminering och integration av personer med funktionsnedsättning beaktas och främjas vid genomförandet av de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) i allmänhet och i de operativa programmen i synnerhet. Parlamentet efterlyser ett helhetsgrepp för att tillgodose de särskilda behoven hos personer med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka tillämpningen av de allmänna förhandsvillkoren om antidiskriminering och funktionsnedsättning. Parlamentet betonar att bedömningen ska innehålla en värdering av hur pass väl planerade åtgärder främjar lika möjligheter för män och kvinnor och integrering av personer med funktionsnedsättning, särskilt i fråga om tillgång till finansiering.

121.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck beslutsfattarna på lokal, regional och nationell nivå och på EU-nivå att garantera en effektiv övervakning av genomförandet av bestämmelser om icke-diskriminering, liksom ESI-fondernas tillgänglighet och användning för att stödja lika tillgång till alla tjänster, inklusive internet, för personer med funktionsnedsättning och likvärdiga bostäder i tillräcklig mängd i lokalsamhällena i alla områden (t.ex. på landsbygden, i glesbygden och i städerna) och till stöd för de institutioner som tar hand om dem. Parlamentet noterar dock att socialpolitiken och finansieringen av den förblir ett ansvarsområde främst för medlemsstaterna.

122.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka att principen om icke-diskriminering och tillhörande lagstiftning iakttas vid användningen av ESI-fonderna. Parlamentet understryker att organ som är ansvariga för att främja social delaktighet och icke-diskriminering, däribland organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning, måste inkluderas i partnerskapet under programplaneringen och genomförandet av de operativa programmen, för att se till att dessa personers intressen och problem verkligen tas i beaktande. Parlamentet uppmanar eftertryckligen till att ESI-fonderna används för att säkerställa miniminormer i fråga om tillgänglighet, rörlighet och bostäder för personer med funktionsnedsättning, och noterar att detta är en utmaning och viktig uppgift, särskilt för lokala och regionala myndigheter.

123.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda strukturfonderna, framför allt Europeiska socialfonden och Kreativa Europa, på ett bättre sätt, och att engagera nationella, regionala och lokala organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning i så hög utsträckning som möjligt. Parlamentet betonar också vikten av att garantera full tillgång för personer med funktionsnedsättning till arbetsmarknaden, utbildning och skolning, Erasmus+, ungdomsgarantin och Euresinitiativ.

124.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utsträcka den princip enligt vilken upphandlande myndigheter inom ramen för europeiska struktur- och investeringsfonder har möjlighet att underkänna anbudsgivare som inte fullgör åtagandet om tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.

125.  Europaparlamentet välkomnar förhandsvillkoren om social inkludering och dess prioriterade investeringar i övergången från institutionella tjänster till tjänster i närsamhället i förordningen om gemensamma bestämmelser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda fonderna till en avinstitutionalisering och som ett verktyg för att genomföra FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

126.  Europaparlamentet ser med oro på att de europeiska struktur- och investeringsfonderna missbrukas till att främja institutionalisering och uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stärka sin övervakning i linje med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och i samråd med organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning. Parlamentet anser att principer om öppenhet bör styra hela förfarandet, från det att medel anslås till dess att de används i praktiken.

127.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder, även med hjälp av ESI-fonderna och andra lämpliga EU-fonder, för att utveckla överkomliga stödtjänster av hög kvalitet i lokalsamhällen för pojkar och flickor med funktionsnedsättning och för deras familjer, däribland för personer med behov av omfattande stöd, att främja avinstitutionalisering och förhindra ny institutionalisering samt främja inkluderande lokalsamhällen och tillgång till inkluderande utbildning av god kvalitet för pojkar och flickor med funktionsnedsättning.

128.  Europaparlamentet anser att EU-institutionerna bör överväga att öppna morgondagens och dagens kanaler till finansiering för organisationer som aktivt företräder personer med funktionsnedsättning.

129.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta arbeta för integration av personer med funktionsnedsättning genom tillhandahållande av ekonomiskt stöd till en rad gräsrotsprojekt och gräsrotsorganisationer.

130.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att aktivt engagera personer med funktionsnedsättning i beslutsprocesserna, inbegripet genom de organisationer som representerar dem, i enlighet med artikel 4.3 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet kräver också ett vederbörligt hänsynstagande till de synpunkter som personer med funktionsnedsättning uttrycker vid dessa beslutsprocesser.

131.  Europaparlamentet upprepar vikten av att undantag från och inskränkningar av upphovsrätten och närstående rättigheter är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet noterar att Marrakechfördraget ingåtts för att underlätta tillgången till publicerade verk för blinda eller synskadade, och upprepar sin övertygelse om att EU är behörigt att ingå detta fördrag utan att ratificeringen villkoras av en översyn av EU:s regelverk eller av tidpunkten för ett beslut av domstolen. Parlamentet betonar i detta hänseende även hur viktigt det är att parlamentet, kommissionen och medlemsstaterna samarbetar för att säkerställa en snabb ratificering av Marrakechfördraget.

132.  Europaparlamentet betonar att varje förändring av lagstiftningen på upphovsrättsområdet och närstående rättigheter måste ge personer med funktionsnedsättning tillgång till verk och tjänster som skyddas av dessa rättigheter i alla former. Parlamentet påminner om att kommissionen väntas lägga fram lagstiftningsförslag om undantag från och inskränkningar av upphovsrätten och närstående rättigheter för att personer med funktionsnedsättning av olika slag ska ha tillgång till verk och tjänster som skyddas av dessa rättigheter.

133.  Europaparlamentet framhåller vikten av digitala system för personer med funktionsnedsättning för att underlätta deras deltagande i alla delar av samhällslivet, och uppmuntrar till fortsatt forskning om användningen av tekniska hjälpmedel i utbildningen. Ett oproportionerligt antal personer med funktionsnedsättning har för närvarande inte tillgång till internet och står utanför den digitala utvecklingen, varför de går miste om information, möjligheter, nya färdigheter och tillgång till viktiga tjänster. Parlamentet uppmuntrar därför lagstiftarna på nationell nivå och EU-nivå att inkludera bestämmelser om tillgänglighet vid genomförandet av lagstiftningen om den digitala inre marknaden, att integrera frågan om åtkomlighet till digitalt innehåll i all relevant politik, att initiera utbildningsprogram för ”digitala mästare” på lokal nivå för att uppmuntra fler personer med funktionsnedsättning att använda internet och att vidta nödvändiga åtgärder för att bekämpa it-brottslighet och nätmobbning. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att se till att immateriell äganderätt inte på ett orimligt eller diskriminerande sätt hindrar personer med funktionsnedsättning att få tillgång till kulturellt material, och att överväga ett obligatoriskt undantag för upphovsrätt vid användning av verk för personer med funktionsnedsättning, vilken är direkt relaterad till funktionsnedsättningen och icke-kommersiell, i den utsträckning den specifika funktionsnedsättningen kräver det. Parlamentet efterlyser en övergripande strategi för att de mänskliga rättigheterna för personer med funktionsnedsättning ska tillämpas i all EU-politik.

134.  Europaparlamentet påminner om att idrott är ett ytterst värdefullt verktyg för social integrering, eftersom det ger kontakter och sociala färdigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i enlighet med artikel 30 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning inrätta specifika program som ska göra idrottsverksamhet och idrottsevenemang mer tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Att fullt ut kunna ta del av kulturella föreställningar eller rekreationsverksamhet är grundläggande rättigheter och parlamentet uppmanar därför kommissionen att förbättra tillgängligheten till sådana evenemang, platser, varor och tjänster, inklusive på det audiovisuella området. Parlamentet välkomnar initiativen att förse audiovisuella och andra verk med lämplig textning eller ljudbeskrivning så att de blir tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.

135.  Europaparlamentet anser att digitala instrument bör tas fram för personer med funktionsnedsättning för att hjälpa till att integrera idrottsmän och idrottskvinnor med funktionsnedsättning, liksom plattformar för distansarbete och för så kallad hot-desking och co-working (gemensamma arbetsutrymmen). Parlamentet anser dessutom att kvalitativ undervisning och idrottsinfrastruktur i skolorna bör anpassas till barn med funktionsnedsättning och deras behov och att det i varje medlemsstat bör finnas en nationell och regional strategisk policyram för livslångt lärande, som innehåller konkreta åtgärder för kompetensutveckling för personer med funktionsnedsättning.

136.  Europaparlamentet påminner om att delprogrammet Media i Kreativa Europa bör ägna särskild uppmärksamhet åt projekt som tar upp funktionsnedsättning, och att filmers och festivalers genomslag i detta avseende bör betonas.

137.  Europaparlamentet betonar vikten av tillgänglighet för att alla personer med funktionsnedsättning fullt ut ska kunna utnyttja det europeiska turistutbudet.

138.  Europaparlamentet betonar att turisttjänster måste beakta de särskilda behoven hos personer med funktionsnedsättning såsom lätt tillgång till information, kommunikation och anläggningar, såsom sovrum, badrum, toaletter och andra inomhusutrymmen.

139.  Europaparlamentet understryker att principen om ”säker turism för alla” bör vara riktmärket för alla turismrelaterade åtgärder, oavsett om de vidtas på nationell, regional, lokal eller europeisk nivå. Leverantörer av turisttjänster bör ta hänsyn till behoven hos personer med funktionsnedsättning och främja åtgärder för att anpassa byggnader och utbilda personal.

Särskilda skyldigheter

140.  Europaparlamentet uppmanar till utarbetande av indikatorer avseende mänskliga rättigheter, och uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla kvalitativt och kvantitativt jämförbara data på grundval av olika faktorer, bland annat kön, ålder, sysselsättningsstatus och funktionsnedsättning, vad gäller all verksamhet inom EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att finansiera relevant forskning och datainsamling, exempelvis om tillgänglighet inom turism och hälso- och sjukvårdstjänster, våld, övergrepp och utnyttjande av personer med alla typer av funktionsnedsättning i samhället och på institutioner.

141.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att harmonisera datainsamlingen om funktionsnedsättning genom socialundersökningar inom EU, i överensstämmelse med artikel 31 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, för att utvecklingen på detta område ska kunna kartläggas på ett korrekt sätt och offentliggöras. Parlamentet framhåller att sådan uppgiftsinsamling bör ske med hjälp av metoder som inkluderar alla personer med funktionsnedsättning, även dem med allvarligare funktionsnedsättningar och dem som bor på institution. Alla uppgifter som insamlas bör behandlas så rigoröst som det förutsätts i initiativ om mänskliga rättigheter och uppgiftsskydd, bland vilka märks, om än inte enbart, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och det europeiska dataskyddsdirektivet. Parlamentet betonar att sådan insamling av data och sådana undersökningar måste vara så specifika och målinriktade som möjligt och att de bör följas upp med lämpliga studier och workshoppar som leder till lämpliga och effektiva åtgärder.

142.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt integrera rättigheter för personer med funktionsnedsättning i alla EU:s politiska strategier och program för internationellt samarbete.

143.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att uppnå de mål för hållbar utveckling som är kopplade till funktionsnedsättning, särskilt mål 4 om att säkerställa en inkluderande och jämlik utbildning av god kvalitet och behovet av fler skolor med tillgång till anpassade infrastrukturer och material för studerande med funktionsnedsättning, och av att investera i lärarkompetens för inkluderande undervisning och deltagande för barn i skolan och i samhället.

144.  Europaparlamentet framhåller löftet om att ingen får hamna på efterkälken och hänvisningarna till funktionsnedsättning i målen för hållbar utveckling, särskilt i de avsnitt som handlar om utbildning, tillväxt och sysselsättning, bristande jämlikhet och tillgång till boende, och avseende datainsamling och övervakning av målen för hållbar utveckling, och rekommenderar att EU tar ledningen vid genomförandet av mål för hållbar utveckling som inkluderar funktionsnedsättning. Parlamentet framhåller dessutom hänvisningarna till Sendai-ramverket för katastrofriskreducering.

145.  Europaparlamentet rekommenderar att EU tar ledningen när det gäller att genomföra 2030-agendan för hållbar utveckling på ett sätt som inkluderar funktionsnedsättning och att fastställa en arbetsplan och en halvtidsöversyn av arbetsplanen för att säkerställa en övervaknings- och utvärderingsmekanism och garantera EU:s ansvarsskyldighet.

146.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en genomförandeplan för målen för hållbar utveckling och Sendai-ramverket för katastrofriskreducering i linje med konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet understryker att en sådan plan bör bidra väsentligt till att fastställa indikatorer på områden knutna till funktionsnedsättning och socioekonomisk integrering. Parlamentet framhåller att fattigdom, socialt skydd, hälso- och sjukvård, våld mot kvinnor, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, tillgång till vatten, sanitära anläggningar och energi, motståndskraft mot katastrofer samt födelseregistrering förtjänar särskild uppmärksamhet vid fastställandet av indikatorer för målen för hållbar utveckling.

147.  Europaparlamentet betonar att EU:s samtliga politiska strategier och program, både internt och externt, måste följa konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och fastställa specifika åtgärder som säkerställer att rättigheter för personer med funktionsnedsättning integreras inom alla områden, inbegripet politiska strategier och program på området för humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd. Parlamentet uppmanar därför EU att anta en harmoniserad utvecklingspolitik som inkluderar funktionsnedsättning och att etablera en systematisk och institutionaliserad metod för att integrera rättigheter för personer med funktionsnedsättning i EU:s samtliga politiska strategier och program för internationellt samarbete.

148.  Europaparlamentet rekommenderar EU:s delegationer och byråer att visa prov på tillräcklig kännedom om EU:s handikappstrategi och att arbeta på ett inkluderande och tillgängligt sätt. Parlamentet föreslår att det inrättas en kontaktpunkt för FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i Europeiska utrikestjänsten. Ett funktionsnedsättningsperspektiv bör snarast möjligt integreras i alla utbildningar om mänskliga rättigheter som ges inom ramen för uppdrag inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP).

149.  Europaparlamentet uppmanar vidare EU att

   inrätta fler utvecklingsprojekt med uttrycklig inriktning på personer med funktionsnedsättning,
   inrätta en mekanism för att bygga kapacitet och utbyta goda lösningar mellan de olika EU-institutionerna och mellan EU och dess medlemsstater om humanitärt bistånd som är tillgängligt och inkluderar funktionsnedsättning,
   etablera kontaktpunkter för funktionsnedsättningsfrågor i EU-delegationerna, utse utbildade sambandspersoner som kan vara till nytta med sin sakkunskap och professionalism för personer med funktionsnedsättning,
   ta upp funktionsnedsättningsfrågor i dialoger med partnerländer och stödja och delta i strategiskt samarbete med partnerlandets icke-statliga organisationer för personer med funktionsnedsättning,
   se över den fleråriga budgetramen och Europeiska utvecklingsfonden inom ramen för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,
   infoga en hänvisning till integrering av funktionsnedsättningsfrågor i EU:s politiska strategier i det eventuella nya europeiska samförståndet om utveckling,
   överväga att öronmärka de medel som är avsedda för EU:s samtliga strategier och program för internationellt samarbete för de nationella programmen för personer med funktionsnedsättning,
   ge barn som kan vara utsatta för risk snabb, passande och heltäckande vård och omsorg, med tanke på hur viktigt det är att ingripa tidigt.

150.  Europaparlamentet välkomnar det nya mål 12 i EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att genomförandet av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning systematiskt tas upp i människorättsdialoger med tredjeländer. Parlamentet uppmanar EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter att leda och övervaka framstegen på detta område, med särskild hänsyn till standardiseringsinsatser i fråga om tillgänglighet.

151.  Europaparlamentet förespråkar en effektiv integration av personer med funktionsnedsättning i samhället, det vill säga lokalsamhället, och finansiering av stödtjänster för personer som lever självständigt genom program inom ramen för finansieringsinstrument för yttre åtgärder. Parlamentet efterlyser en rationellare användning av EU:s strukturfonder. Parlamentet menar att man vid halvtidsöversynen av externa finansieringsinstrument ska bedöma hur effektivt dessa har bidragit till inkluderingen av personer med funktionsnedsättning i samhället och hur effektivt hinder har avlägsnats och tillgängligheten främjats. Parlamentet kräver dessutom att inga utgifter inom EU-program som stöder institutionalisering får leda till isolering av personer med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar till förstärkning och kontroll av utgifter i samråd med organisationer för personer med funktionsnedsättning.

152.  Europaparlamentet föreslår att alla som är anställda av EU med att förvalta dess yttre gränser och dess mottagningscentrum för asylsökande bör genomgå särskild utbildning om behoven hos personer med funktionsnedsättning, för att säkerställa att deras behov tillgodoses.

153.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen dragit sig ur den oberoende övervakningsramen (EU:s ramverk). Parlamentet är fast beslutet att hitta den lämpligaste utformningen för EU:s ramverk, så att det blir fullständigt förenligt med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och Parisprinciperna. Parlamentet begär att uppförandekoden mellan rådet, medlemsstaterna och kommissionen om fastställande av interna ordningar för Europeiska unionens genomförande av och representation när det gäller FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska ses över och ändras så att även parlamentet blir involverat.

154.  Europaparlamentet betonar att det behövs förstärkt politiskt samarbete inom denna ram, också ekonomiska och personella resurser, för att den ska kunna fullgöra sina skyldigheter och genomföra rekommendationerna i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

155.  Europaparlamentet lägger mycket stor vikt vid artikel 33 (om nationell tillämpning och uppföljning) i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och de avslutande iakttagelserna 76 och 77 från FN-kommittén för denna konvention, varför det ser positivt på att FN-kommittén godtar att Europaparlamentet ingår i EU‑ramverket.

156.  Europaparlamentet uppmanar budgetmyndigheterna att anslå tillräckligt med resurser för att EU:s ramverk på ett oberoende sätt ska kunna fullgöra sina uppgifter.

157.  Europaparlamentet påminner om att utskottet för framställningar verkar för ett aktivt skydd av EU-medborgarna (fysiska och juridiska personer) i enlighet med artikel 227 i EUF-fördraget, så att dessa har möjlighet att inge klagomål om rättighetskränkningar inför EU-institutionerna samt de nationella och lokala myndigheterna, inklusive de myndigheter som inrättats genom tillämpning av EU-politik och som har som mål att tillämpa FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning inom ramen för den förklaring om befogenhetsavgränsning som är bifogad till slutakten för fördragets antagande.

158.  Europaparlamentet understryker att utskottet för framställningar är det institutionella EU-organ (tillsammans med Europeiska ombudsmannen för skydd av allmänheten i fall av administrativa missförhållanden) som kan axla en skyddsfunktion inom ramen för EU-ramverket i enlighet med principerna för arbetet inom nationella människorättsinstitutioner (”Parisprinciperna”), vilka FN:s generalförsamling antog i sin resolution 48/134 från 1993.

159.  Europaparlamentet påpekar att utskottet för framställningar för att fullgöra sin skyddsfunktion inom ramen för den oberoende övervakningen använder sig av preliminära undersökningar om överträdelser av den EU-lagstiftning som genomför konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, hänskjuter framställningar till andra parlamentsutskott, så att dessa genomför undersökningar eller vidtar lämpliga åtgärder samt avlägger besök på plats för att samla in information och komma i kontakt med de nationella myndigheterna.

160.  Europaparlamentet påpekar att utskottet för framställningar årligen mottar ett avsevärt antal framställningar från personer med funktionsnedsättning som visar på den verklighet som miljontals människor runt om i Europa upplever då dagligen ställs inför svårigheter när det gäller tillgång till arbete och anställningar, utbildning och transport eller deltagande i det politiska, offentliga eller kulturella livet. Parlamentet betonar vikten av artikel 29 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som syftar till att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta i det politiska och offentliga livet utan att utsättas för diskriminering.

161.  Europaparlamentet påminner om att de mest uppmärksammade framställningarna ofta har haft stöd från organisationer i det civila samhället som företräder personer med funktionsnedsättning, varför man måste främja och sprida den skyddsroll som framställningar som avser kränkningar av dessa rättigheter har samt sådana framställningars ändamålsenlighet. Parlamentet lovordar den roll som dessa organisationer spelar vad gäller att främja social inkludering och en förbättring av livskvaliteten för personer med funktionsnedsättning.

162.  Europaparlamentet noterar de framställningar där det rapporteras om fall av felaktigt handlande i vissa medlemsstater vad gäller säkerställande av bidrag till försörjningen av personer med funktionsnedsättning, med avseende på inte bara bristfällig utbetalning av lagstadgade bidrag, utan även fall som i framställning nr 1062/2014, där myndigheterna enligt uppgift – på grundval av tvivelaktiga medicinska bedömningar som de facto minskar graden av funktionsnedsättning – fattat godtyckliga administrativa beslut för att minska de bidrag som tidigare beviljats. Parlamentet uppmanar de berörda nationella, regionala och lokala myndigheterna att vara mer lyhörda för konsekvenserna av ett sådant handlande för de drabbade och deras anhöriga i vardagen, och uppmanar kommissionen att noggrant övervaka de olika politiska åtgärder och övriga därmed sammanhängande åtgärder som vidtas i de enskilda medlemsstaterna när det gäller funktionsnedsättning.

163.  Europaparlamentet konstaterar att vissa medlemsstater som har ratificerat konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ännu inte har inrättat eller utsett de organ som ska genomföra och övervaka genomförandet av konventionen, i enlighet med kraven i artikel 33. Arbetet i de organ som redan inrättats, framför allt de övervakningsramar som anges i artikel 33.2, hindras av bristen på finansiella och mänskliga resurser samt avsaknaden av en solid rättslig grund för att utse dem.

164.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen alla medlemsstater att anslå de finansiella och mänskliga resurser som krävs för att de övervakningsramar som inrättats i enlighet med artikel 33.2 ska kunna fungera på ett stabilt sätt. De bör även garantera övervakningsramarnas oberoende genom att säkerställa att deras sammansättning och sätt att fungera överensstämmer med Parisprinciperna om funktionen hos nationella människorättsinstitutioner, i enlighet med kraven i artikel 33.2 – detta skulle stödjas genom fastställande av en formell rättslig grund där ramarnas funktion och räckvidd anges klart och tydligt. Parlamentet uppmanar eftertryckligen de medlemsstater som ännu inte utsett de organ som avses i artikel 33 att snarast möjligt göra detta och att ge organen i fråga de resurser och mandat som krävs för att de på ett ändamålsenligt sätt ska kunna fullgöra och följa upp sina skyldigheter enligt konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

165.  Europaparlamentet framhåller att nätverket för konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning måste stärkas för att på lämpligt sätt samordna genomförandet av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning internt, men också interinstitutionellt, samtidigt som man i sin verksamhet och sina möten aktivt involverar och nära samråder med personer med funktionsnedsättning genom de organisationer som företräder dem.

166.  Europaparlamentet uppmanar enträget alla EU-institutioner, byråer och organ att inrätta kontaktpunkter och betonar behovet av en övergripande interinstitutionell samordningsmekanism för alla generaldirektorat och EU-institutioner. Parlamentet vill att formerna för detta samarbete ska anges i en strategi för genomförandet av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

167.  Europaparlamentet efterlyser en ökad interinstitutionell samordning mellan genomförandemekanismerna vid de olika EU-institutionerna.

EU-institutionernas efterlevnad av konventionen (i egenskap av offentliga myndigheter)

168.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att utskottet för framställningar anordnar riktade evenemang med fokus på framställningar rörande funktionsnedsättning, och betonar vikten av att få synpunkter inom ramen för en dialog med många olika berörda parter, inbegripet andra relevanta utskott inom Europaparlamentet, medlemmar i EU‑ramverket för FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, organisationer i det civila samhället som företräder personer med funktionsnedsättning samt akademiker.

169.  Europaparlamentet ser positivt på att den offentliga utfrågning om skydd av rättigheterna för personer med funktionsnedsättning mot bakgrund av inkomna framställningar, som utskottet för framställningar anordnade den 15 oktober 2015, uppfyllde höga tillgänglighetsstandarder, och rekommenderar att man sörjer för att alla utskottssammanträden i parlamentet framöver är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.

170.  Europaparlamentet välkomnar användningen av punktskrift i kommunikationen med framställare och uppmuntrar samtliga EU-institutioner att använda sig av teckenspråk, lätt-att-läsa-format och punktskrift i sin kommunikation med allmänheten för att fullfölja och stärka ansträngningarna att göra allmänheten delaktig i institutionernas arbete och i det europeiska projektet.

171.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att se till att det med hjälp av kommunikationssätt som är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning, t.ex. punktskrift och lättlästa format, ges tydlig och heltäckande offentlig information om möjligheterna att delta i samrådsprocesser.

172.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att se till att möjligheterna att delta i samrådsprocesser klart och tydligt får en bred publicitet med hjälp av tillgängliga kommunikationssätt, att synpunkter kan lämnas i andra format, såsom punktskrift och lättlästa format, och att offentliga utfrågningar och möten där föreslagen lagstiftning och politik diskuteras bör göras fullt tillgängliga för personer med funktionsnedsättning, inklusive personer med intellektuell funktionsnedsättning och inlärningssvårigheter.

173.  Europaparlamentet understryker behovet av att göra det lättare för personer med funktionsnedsättning att delta aktivt och ge fritt uttryck för sina åsikter vid offentliga arrangemang och möten anordnade av institutionerna eller i deras lokaler, genom att erbjuda textning, teckenspråkstolkning och dokument med blindskrift och i lättlästa format.

174.  Europaparlamentet uppmanar Europaskolornas styrelse, samt även kommissionen, att säkerställa inkluderande kvalitetsundervisning vid Europaskolorna i enlighet med kraven i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning på områdena ämnesövergripande bedömning, inkludering av barn med funktionsnedsättning och rimlig anpassning, varvid även föräldrar med funktionsnedsättning bör garanteras en inkluderande möjlighet att delta.

175.  Europaparlamentet uppmanar institutionerna att stödja och främja arbetet inom Europeiska byrån för anpassad och inkluderande utbildning.

176.  Europaparlamentet uppmanar EU att se över reglerna för det gemensamma sjukförsäkringssystemet, pensionssystemet och socialförsäkrings- och socialskyddsåtgärder med koppling till funktionsnedsättning för att säkerställa icke-diskriminering och lika möjligheter för personer med funktionsnedsättning, bl.a. genom att erkänna hälsobehov kopplade till funktionsnedsättning såsom fristående från sjukdom, och att främja självständigt boende och arbete genom att fullt ut ersätta extra kostnader för den utrustning eller de tjänster som krävs i arbetet (t.ex. blindskrift, hörapparater, teckenspråkstolk, textningstjänster m.m.).

177.  Europaparlamentet uppmanar enträget institutionerna, byråerna och organen att, såsom ett led i en öppen och med avseende på funktionsnedsättning inkluderande process, se till att befintliga tjänsteföreskrifter är fullt och effektivt genomförda i linje med konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och interna regelverk och att genomförandebestämmelser utarbetas helt i enlighet med konventionens bestämmelser för att beakta de avslutande iakttagelserna.

178.  Europaparlamentet uppmanar till lämplig behovsbaserad och konventionsförenlig rimlig anpassning för personer med funktionsnedsättning eller personer med omsorgsbehövande familjemedlemmar med funktionsnedsättning som arbetar i EU‑institutionerna, med särskild hänsyn till behoven hos föräldrar med funktionsnedsättning.

179.  Europaparlamentet uppmanar enträget institutionerna att anta omfattande rekryterings-, kvarhållande- och främjandeåtgärder, inklusive positiv särbehandling, för att aktivt och i betydande grad höja antalet tjänstemän eller anställda och praktikanter med funktionsnedsättning, däribland psykosociala och intellektuella funktionsnedsättningar, i överensstämmelse med artikel 5 i direktiv 2000/78/EG.

180.  Europaparlamentet rekommenderar att heltäckande kurser om FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning utarbetas för personalen i samråd med organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning, varvid fokus bör ligga på personal i frontlinjen, chefer och upphandling.

181.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att tillgängliggöra sitt internetinnehåll och sina appar, inklusive intranäten och alla väsentliga dokument och allt väsentligt audiovisuellt innehåll, och att samtidigt garantera fysisk tillgänglighet till sina byggnader.

182.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta nära med EU:s övriga institutioner, organ och byråer samt med medlemsstaterna, för att samordna en ändamålsenlig och systematisk uppföljning av de avslutande iakttagelserna, eventuellt med hjälp av en strategi för genomförandet av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

183.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att säkerställa ett strukturerat och systematiskt samråd med och deltagande av organisationer för personer med funktionsnedsättning när de genomför sina respektive avslutande iakttagelser.

184.  När det gäller artikel 35 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, där konventionsstaterna åläggs att avge en inledande rapport och därefter påföljande rapporter om genomförandet av konventionen, anser Europaparlamentet att dessa rapporter bör läggas fram vart fjärde år och utarbetas med deltagande av handikapporganisationer.

o
o   o

185.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 23, 27.1.2010, s. 35.
(2) CRPD/C/EU/CO/1.
(3) CRPD/C/EU/Q/1.
(4) A/RES/64/142.
(5) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.
(6) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.
(7) Antagna texter, P8_TA(2016)0059.
(8) Antagna texter, P8_TA(2015)0321.
(9) Antagna texter, P8_TA(2015)0320.
(10) Antagna texter, P8_TA(2015)0286.
(11) Antagna texter, P8_TA(2015)0261.
(12) Antagna texter, P8_TA(2015)0208.
(13) EUT C 75, 26.2.2016, s. 130.
(14) EUT C 131 E, 8.5.2013, s. 9.
(15) EUT C 212 E, 5.8.2010, s. 23.
(16) Domstolens dom av den 11 april 2013 i de förenade målen C-335/11 och C-337/11, HK Danmark, punkterna 29–30; domstolens dom av den 18 mars 2014 i mål C-363/12 Z, punkt 73; domstolens dom av den 22 maj 2014 i mål C-356/12, Glatzel, punkt 68.
(17) FRA:s rapport om våld mot barn med funktionsnedsättning: lagstiftning, politik och program i EU (”Violence against children with disabilities: legislation, policies and programmes in the EU”), http://fra.europa.eu/sites/default/files/fra_uploads/fra-2015-violence-against-children-with-disabilities_en.pdf.
(18) FRA:s rapport om våld mot kvinnor: en EU-övergripande undersökning (”Violence against women: an EU‑wide survey”). Huvudsakliga resultat: http://fra.europa.eu/sites/default/files/fra-2014-vaw-survey-main-results-apr14_en.pdf
(19) Van Straaten et al. (2015). Egenrapporterade vårdbehov bland hemlösa i Nederländerna med eller utan en misstänkt intellektuell funktionsnedsättning: en uppföljningsstudie över ett och ett halvt år (”Self-reported care needs of Dutch homeless people with and without a suspected intellectual disability: a 1.5-year follow-up study”). Återfinns i: Health Soc Care Community, den 1 oktober 2015. E-utgåva, den 1 oktober 2015.
(20) EU-SILC 2012.
(21) EUT C 56E, 26.2.2013, s. 41.
(22) COM(2015)0615.
(23) EUT C 45 E, 23.2.2010, s. 71.


Invändning mot en genomförandeakt: Godkända hälsopåståenden om livsmedel
PDF 257kWORD 68k
Europaparlamentets resolution av den 7 juli 2016 om förslaget till kommissionens förordning om ändring av förordning (EU) nr 432/2012 om fastställande av en förteckning över andra godkända hälsopåståenden om livsmedel än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa (D44599/02 – 2016/2708(RPS))
P8_TA(2016)0319B8-0842/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av förslaget till kommissionens förordning (D44599/02),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel(1), särskilt artikel 13.3,

–  med beaktande av yttrandet av den 12 april 2016 från den kommitté som avses i artikel 25.1 i ovannämnda förordning,

–  med beaktande av artikel 5a.3 b i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(2),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av artikel 106.2, 106.3 och 106.4 c i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 1924/2006 ska kommissionen senast den 19 januari 2009 fastställa särskilda näringsprofiler, som livsmedel eller vissa kategorier av livsmedel måste uppfylla för att förses med näringspåståenden eller hälsopåståenden samt villkoren för användningen av näringspåståenden eller hälsopåståenden om livsmedel eller kategorier av livsmedel med hänsyn till näringsprofilerna.

B.  Ett hälsopåstående är enligt artikel 2.5 i förordning (EG) nr 1924/2006 varje påstående som anger, låter förstå eller antyder att det finns ett samband mellan en kategori av livsmedel, ett livsmedel eller en av dess beståndsdelar och hälsa.

C.  Det finns legitima farhågor att påståendena att koffein bidrar till att öka uppmärksamheten och förbättra koncentrationen inte visar ett samband mellan koffeinkonsumtion och hälsa.

D.  Kommissionen har ännu inte fastställt dessa näringsprofiler.

E.  En burk energidryck på 250 ml kan innehålla upp till 27 g socker och 80 mg koffein.

F.  Världshälsoorganisationen rekommenderar att vuxna och barn får högst 10 procent av sitt dagliga energiintag från fritt socker och anser att en ytterligare minskning till under 5 procent (ungefär 25 g) per dag skulle ge ytterligare hälsofördelar(3).

G.  EFSA har funnit bevis på att ett högt sockerintag i form av sockerhaltiga drycker kan bidra till viktuppgång.

H.  Användningen av de föreslagna hälsopåståendena kommer troligtvis att främja konsumtionen av energidrycker, och därmed kommer det dagliga intaget av socker och koffein rimligtvis att överstiga det rekommenderade högsta dagliga intaget.

I.  I artikel 3 c i förordning (EG) nr 1924/2006 förbjuds användningen av hälsopåståenden som uppmuntrar överkonsumtion av ett livsmedel.

J.  Enligt förslaget till kommissionens förordning ska påståenden om att koffein bidrar till att öka uppmärksamheten och förbättra koncentrationen inte användas för livsmedel som riktar sig till barn och ungdomar.

K.  Ungdomar utgör den största gruppen för konsumtion av energidrycker.

L.  68 procent av ungdomarna och 18 procent av barnen konsumerar regelbundet energidrycker.

M.  Energidrycksindustrins frivilliga uppförandekod för marknadsföring och märkning av energidrycker innehåller endast åtagandet att inte marknadsföra energidrycker för barn under 12 år(4).

N.  I praktiken är det svårt att kontrollera att energidrycker med de föreslagna påståendena inte säljs till barn, oavsett om de är avsedda för barn eller ungdomar, vilket innebär att villkoret för att använda det föreslagna påståendet blir ineffektivt. Det finns hur som helst inget hinder för att marknadsföra sådana drycker för ungdomar.

O.  Enligt artikel 3. a i förordning (EG) nr 1924/2006 får användningen av näringspåståenden och hälsopåståenden inte vara tvetydig eller vilseledande.

P.  Villkoret eller begränsningen att det föreslagna påståendet inte bör användas för livsmedel som riktar sig till barn eller ungdomar medför tvetydighet avseende livsmedlets potentiella negativa effekter för människors hälsa.

Q.  Kommissionen har tidigare (bekräftat av tribunalen när det gäller dextros) nekat att godkänna hälsopåståenden som har sänt en motstridig och tvetydlig signal till konsumenterna, även om godkännandet skulle ske på särskilda villkor för användning och/eller åtföljdes av ytterligare meddelanden eller varningar(5).

R.  Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet drog i sitt vetenskapliga yttrande om koffeinets säkerhet slutsatsen att det inte fanns tillräckligt med information för att fastställa en säker nivå för barns koffeinintag, men att ett intag motsvarande 3 mg per kg kroppsvikt per dag troligtvis inte skulle ge upphov till hälsoproblem hos barn och ungdomar(6).

S.  Enligt artikel 3 c i förordning (EG) nr 1924/2006 får användningen av näringspåståenden och hälsopåståenden inte ”uppmuntra eller överse med överkonsumtion av ett livsmedel”.

T.  25 procent av de ungdomar som konsumerar energidrycker dricker tre eller fler burkar per gång, och de föreslagna påståendena kan komma att uppmuntra konsumtion av ännu större mängder av sådana energidrycker.

U.  Den föreslagna varningstexten (användningsvillkor) innehåller ingen varning om högsta intag per konsumtionstillfälle, utan hänvisar endast till högsta intag per dag.

V.  Regelbunden konsumtion av energidrycker har kopplats samman med huvudvärk, sömnproblem och beteendestörningar hos barn och ungdomar.

1.  Europaparlamentet motsätter sig antagandet av förslaget till kommissionens förordning.

2.  Europaparlamentet anser att förslaget till kommissionens förordning inte är förenligt med syftet och innehållet i förordning (EG) nr 1924/2006.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt förslag till förordning.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka möjligheten att införa bestämmelser för marknadsföring av drycker med högt koffeininnehåll eller livsmedel med tillsatt koffein som riktar sig till barn och ungdomar.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och

(1) EUT L 404, 30.12.2006, s. 9.
(2) EUT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(3) http://apps.who.int/iris/bitstream/10665/149782/1/9789241549028_eng.pdf?ua=1
(4) http://www.energydrinkseurope.org/wp-content/uploads/2015/01/FINAL_EDE-Code-of-Practice_clean_250914.pdf
(5) Se tribunalens dom av den 16 mars 2016, Dextro Energy mot kommissionen, T-100/15, ECLI: EU:T:2016:150, punkt 74.
(6) http://www.efsa.europa.eu/sites/default/files/consultation/150115.pdf

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy