1. Europaparlamentets beslut av den 27 oktober 2016 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2014, avsnitt II – Europeiska rådet och rådet (2015/2156(DEC))

P8_TA(2016)0418 A8-0271/2016

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2014(1),

–  med beaktande av Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning för budgetåret 2014 (COM(2015)0377 – C8-0201/2015)(2),

–  med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2014, med institutionernas svar(3),

–  med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet(4) och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet, som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2014 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av sitt beslut av den 28 april 2016(5) om att uppskjuta beviljandet av ansvarsfrihet för budgetåret 2014 samt den åtföljande resolutionen,

–  med beaktande av artikel 314.10 och artiklarna 317, 318 och 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(6), särskilt artiklarna 55, 99, 164, 165 och 166,

–  med beaktande av artikel 94 och bilaga V i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkande 2 från budgetkontrollutskottet (A8-0271/2016),

1.  Europaparlamentet beviljar inte rådets generalsekreterare ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska rådets och rådets budget för budgetåret 2014.

2.  Europaparlamentet redovisar sina iakttagelser i resolutionen nedan.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut och den resolution som utgör en del av beslutet till Europeiska rådet, rådet, kommissionen och revisionsrätten, samt att se till att de offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien).

2. Europaparlamentets resolution av den 27 oktober 2016 med de iakttagelser som utgör en del av beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2014, avsnitt II – Europeiska rådet och rådet (2015/2156(DEC))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sitt beslut om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2014, avsnitt II – Europeiska rådet och rådet,

–  med beaktande av artikel 94 och bilaga V i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkande 2 från budgetkontrollutskottet (A8-0271/2016),

A.  Samtliga EU-institutioner bör vara transparenta och skyldiga att för unionens medborgare redovisa för de medel de anförtros i sin egenskap av EU-institutioner.

B.  Europeiska rådet och rådet bör i egenskap av EU-institutioner vara demokratiskt ansvariga inför unionens medborgare eftersom de mottar medel från Europeiska unionens allmänna budget.

1.  Europaparlamentet påminner om parlamentets roll i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (budgetförordningen) avseende ansvarsfrihet för budgeten.

2.  Europaparlamentet påpekar att i enlighet med artikel 335 i EUF-fördraget ska unionen ”i frågor som rör en viss institutions funktion företrädas av den institutionen i enlighet med dess administrativa självständighet”. Detta innebär – med beaktande av artikel 55 i budgetförordningen – att institutionerna har ett individuellt ansvar för genomförandet av sina budgetar.

3.  Europaparlamentet betonar den roll som parlamentet och andra institutioner spelar i förbindelse med förfarandet för att bevilja ansvarsfrihet, som regleras av bestämmelserna i budgetförordningen, särskilt artiklarna 164–166.

4.  Europaparlamentet konstaterar att enligt artikel 94 i sin arbetsordning ska ”bestämmelserna angående förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för kommissionen vad gäller genomförandet av budgeten [...] på motsvarande sätt gälla för förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för följande: [...] De personer som är ansvariga för genomförandet av budgetarna för Europeiska unionens övriga institutioner och organ, exempelvis rådet (i fråga om rådets verkställande verksamhet) [...]”.

5.  Europaparlamentet beklagar att rådet fortsätter att tiga i samband med parlamentets kommentarer i resolutionen om ansvarsfrihet av den 28 april 2016(7) avseende trenden från tidigare år med ökade underutnyttjade medel och överföringar av åtaganden.

Olösta frågor

6.  Europaparlamentet beklagar att Europeiska rådet och rådet inte tillhandahåller parlamentet sina årliga verksamhetsrapporter. Parlamentet anser att detta är oacceptabelt och skadar institutionernas rykte.

7.  Europaparlamentet beklagar att Europeiska rådets och rådets budgetar ännu inte har skilts åt, enligt parlamentets rekommendationer i de senaste ansvarsfrihetsresolutionerna.

8.  Europaparlamentet noterar informationen om fastighetspolitik på rådets webbplats. Parlamentet noterar även att det inte finns någon information om kostnaderna för dessa fastigheter. Parlamentet kräver att få detaljerad information i nästa årliga finansiella rapport.

9.  Europaparlamentet upprepar sin begäran om framstegsrapporter för fastighetsprojekt och en detaljerad fördelning av kostnaderna hittills. Parlamentet begär att få information om kostnaderna för det försenade slutförandet av Europabyggnaden.

10.  Europaparlamentet uppmanar på nytt rådet att ge information om moderniseringen av förvaltningen vid rådet, särskilt om de förväntade effekterna på rådets budget.

11.  Europaparlamentet uppmanar rådet att så fort som möjligt anta en uppförandekod för att garantera institutionens integritet. Parlamentet uppmanar på nytt rådet att utan ytterligare dröjsmål genomföra bestämmelserna om rapportering av missförhållanden.

12.  Europaparlamentet uppmanar rådet att sluta sig till unionens öppenhetsregister för att garantera institutionens transparens och ansvarstagande.

13.  Europaparlamentet uppmanar på nytt rådet att inom ramen för sina strukturer utveckla detaljerade riktlinjer och en oberoende politik för korruptionsbekämpning och att systematiskt öka transparensen i lagstiftningsförfaranden och förhandlingar.

14.  Europaparlamentet beklagar de ständigt återkommande svårigheter som man hittills stött på i samband med ansvarsfrihetsförfarandena och som orsakats av rådets bristande samarbetsvilja. Parlamentet påpekar att det inte beviljade rådets generalsekreterare ansvarsfrihet för budgetåren 2009, 2010, 2011, 2012 och 2013 av de skäl som anges i parlamentets resolutioner av den 10 maj 2011(8), 25 oktober 2011(9), 10 maj 2012(10), 23 oktober 2012(11), 17 april 2013(12), 9 oktober 2013(13), 3 april 2014(14), 23 oktober 2014(15) och 27 oktober 2015(16), och att det sköt upp beslutet om att bevilja rådets generalsekreterare ansvarsfrihet för budgetåret 2014 av de skäl som anges i parlamentets ovannämnda resolution av den 28 april 2016.

15.  Europaparlamentet insisterar på att en effektiv budgetkontroll kräver samarbete mellan parlamentet och rådet, vilket parlamentet betonade i sin ovannämnda resolution av den 28 april 2016. Parlamentet bekräftar att man inte kan fatta ett välgrundat beslut om beviljande av ansvarsfrihet.

16.  Europaparlamentet påminner rådet om kommissionens synpunkt från januari 2014 att samtliga institutioner fullt ut omfattas av förfarandet för uppföljning av de iakttagelser som parlamentet gjort inom ramen för ansvarsfrihetsförfarandet och att samtliga institutioner bör samarbeta för att trygga ett smidigt ansvarsfrihetsförfarande.

17.  Europaparlamentet noterar att kommissionen har slagit fast att den inte kommer att kontrollera andra institutioners budgetgenomförande och att ett besvarande av frågor ställda till en annan institution skulle inkräkta på denna institutions oberoende när det gäller att genomföra sitt eget avsnitt av budgeten.

18.  Europaparlamentet beklagar att rådet fortfarande inte har svarat på parlamentets frågor. Parlamentet påminner om slutsatserna från parlamentets seminarium om parlamentets rätt att bevilja rådet ansvarsfrihet, som hölls den 27 september 2012. Parlamentet påminner även om det tredje stycket i artikel 15.3 i EUF-fördraget, enligt vilken varje institution, organ eller byrå ska säkerställa öppenhet i sitt arbete.

19.  Europaparlamentet noterar att endast tre av de 27 frågor som budgetkontrollutskottets ledamöter ställde till rådet avseende budgetåret 2014 har besvarats tydligt i de handlingar som rådet har tillhandahållit inom ramen för ansvarsfrihetsförfarandet.

20.  Europaparlamentet betonar att rådets utgifter måste granskas på samma sätt som övriga institutioners utgifter och att huvudinslagen i en sådan granskning har fastställts i parlamentets ansvarsfrihetsresolutioner från de senaste åren.

21.  Europaparlamentet betonar parlamentets befogenhet att bevilja ansvarsfrihet enligt artiklarna 316, 317 och 319 i EUF-fördraget i enlighet med den tolkning och praxis som för närvarande gäller, dvs. att bevilja ansvarsfrihet separat för varje budgetrubrik i syfte att säkra transparensen och den demokratiska redovisningsskyldigheten gentemot EU:s skattebetalare.

22.  Europaparlamentet anser att rådets underlåtenhet att överlämna de begärda handlingarna till parlamentet i första hand undergräver unionsmedborgarnas rätt till information och transparens och utgör ett oroande tecken på demokratisk brist i unionens institutioner.

23.  Europaparlamentet anser att denna situation innebär att man allvarligt misslyckats med att iaktta skyldigheterna i fördragen och att de relevanta aktörerna måste vidta nödvändiga åtgärder för att åtgärda detta problem utan ytterligare dröjsmål. Parlamentet betonar att det behövs en översyn av fördragen och av budgetförordningen för att klargöra målen och processerna i samband med ansvarsfrihetsförfarandet, och att man måste fastställa sanktioner för underlåtenhet att följa bestämmelserna enligt fördragen.

24.  Europaparlamentet anser att Europeiska rådets och rådets bristande vilja att samarbeta med den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten sänder en negativ signal till unionsmedborgarna.

(1) EUT L 51, 20.2.2014. (2) EUT C 377, 13.11.2015, s. 1. (3) EUT C 373, 10.11.2015, s. 1. (4) EUT C 377, 13.11.2015, s. 146. (5) EUT L 246, 14.9.2016, s. 20. (6) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1. (7) EUT L 246, 14.9.2016, s. 21. (8) EUT L 250, 27.9.2011, s. 25. (9) EUT L 313, 26.11.2011, s. 13. (10) EUT L 286, 17.10.2012, s. 23. (11) EUT L 350, 20.12.2012, s. 71. (12) EUT L 308, 16.11.2013, s. 22. (13) EUT L 328, 7.12.2013, s. 97. (14) EUT L 266, 5.9.2014, s. 26. (15) EUT L 334, 21.11.2014, s. 95. (16) EUT L 314, 1.12.2015, s. 49.

1. Europaparlamentets beslut av den 27 oktober 2016 om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för det gemensamma företaget Eniac för budgetåret 2014 (2015/2202(DEC))

P8_TA(2016)0419 A8-0264/2016

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den slutliga årsredovisningen för det gemensamma företaget Eniac för budgetåret 2014,

–  med beaktande av revisionsrättens rapport om årsredovisningen för det gemensamma företaget Eniac för budgetåret 2014, med det gemensamma företagets svar(1),

–  med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet(2), som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2014 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 12 februari 2016 om att bevilja det gemensamma företaget ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för budgetåret 2014 (05587/2016 – C8-0058/2016),

–  med beaktande av sitt beslut av den 28 april 2016(3) om att uppskjuta beviljandet av ansvarsfrihet för budgetåret 2014 samt svaren från verkställande direktören för det gemensamma företaget Ecsel (f.d. gemensamma företagen Eniac och Artemis),

–  med beaktande av artikel 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(4), särskilt artikel 209,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 72/2008 av den 20 december 2007 om bildande av det gemensamma företaget Eniac(5),

–  med beaktande av rådets förordning (EU) nr 561/2014 av den 6 maj 2014 om bildande av det gemensamma företaget Ecsel(6), särskilt artikel 12,

–  med beaktande av kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2343/2002 av den 19 november 2002 med rambudgetförordning för de gemenskapsorgan som avses i artikel 185 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(7),

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) nr 110/2014 av den 30 september 2013 om den modellbudgetförordning för offentlig-privata partnerskap som avses i artikel 209 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012(8),

–  med beaktande av artikel 94 och bilaga V i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkande 2 från budgetkontrollutskottet (A8-0264/2016),

1.  Europaparlamentet beviljar verkställande direktören för det gemensamma företaget Ecsel (f.d. gemensamma företagen Eniac och Artemis) ansvarsfrihet för genomförandet av det gemensamma företaget Eniacs budget för budgetåret 2014,

2.  Europaparlamentet redovisar sina iakttagelser i resolutionen nedan.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut och den resolution som utgör en del av beslutet till verkställande direktören för det gemensamma företaget Ecsel (f.d. gemensamma företagen Eniac och Artemis), rådet, kommissionen och revisionsrätten samt att se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L serien).

2. Europaparlamentets beslut av den 27 oktober 2016 om avslutande av räkenskaperna för det gemensamma företaget Eniac för budgetåret 2014 (2015/2202(DEC))

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den slutliga årsredovisningen för det gemensamma företaget Eniac för budgetåret 2014,

–  med beaktande av revisionsrättens rapport om årsredovisningen för det gemensamma företaget Eniac för budgetåret 2014, med det gemensamma företagets svar(9),

–  med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet(10), som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2014 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 12 februari 2016 om att bevilja det gemensamma företaget ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för budgetåret 2014 (05587/2016 – C8-0058/2016),

–  med beaktande av sitt beslut av den 28 april 2016(11) om att uppskjuta beviljandet av ansvarsfrihet för budgetåret 2014 samt svaren från verkställande direktören för det gemensamma företaget Ecsel (f.d. gemensamma företagen Eniac och Artemis),

–  med beaktande av artikel 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(12), särskilt artikel 209,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 72/2008 av den 20 december 2007 om bildande av det gemensamma företaget Eniac(13),

–  med beaktande av rådets förordning (EU) nr 561/2014 av den 6 maj 2014 om bildande av det gemensamma företaget Ecsel(14), särskilt artikel 12,

–  med beaktande av kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2343/2002 av den 19 november 2002 med rambudgetförordning för de gemenskapsorgan som avses i artikel 185 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(15),

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) nr 110/2014 av den 30 september 2013 om den modellbudgetförordning för offentlig-privata partnerskap som avses i artikel 209 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012(16),

–  med beaktande av artikel 94 och bilaga V i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkande 2 från budgetkontrollutskottet (A8-0264/2016),

1.  Europaparlamentet godkänner avslutandet av räkenskaperna för det gemensamma företaget Eniac för budgetåret 2014.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till verkställande direktören för det gemensamma företaget Ecsel (f.d. gemensamma företagen Eniac och Artemis), rådet, kommissionen och revisionsrätten samt att se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L serien).

3. Europaparlamentets resolution av den 27 oktober 2016 med de iakttagelser som utgör en del av beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för det gemensamma företaget Eniac för budgetåret 2014 (2015/2202(DEC))

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av sitt beslut om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för det gemensamma företaget Eniac för budgetåret 2014,

–  med beaktande av artikel 94 och bilaga V i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkande 2 från budgetkontrollutskottet (A8-0264/2016),

A.  Det gemensamma företaget Eniac (nedan kallat det gemensamma företaget) bildades den 20 december 2007 för en tioårsperiod med uppgift att fastställa och genomföra en forskningsagenda för utvecklingen av nyckelkompetens för nanoelektronik inom olika tillämpningsområden.

B.  Det gemensamma företaget blev ekonomiskt självbestämmande i juli 2010.

C.  Det gemensamma företagets grundande medlemmar är Europeiska unionen, företrädd av kommissionen, Belgien, Tyskland, Estland, Irland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Sverige och Förenade kungariket och sammanslutningen för europeisk verksamhet på området nanoelektronik (Aeneas).

D.  EU:s bidrag till det gemensamma företaget för tioårsperioden får uppgå till högst 450 000 000 EUR som ska betalas från budgeten för det sjunde ramprogrammet för forskning.

E.  Aeneas ska bidra med högst 30 000 000 EUR till det gemensamma företagets löpande kostnader och medlemsstaterna ska ge bidrag in natura till de löpande kostnaderna och bidra med ekonomiska resurser som ska uppgå till minst 1,8 gånger EU-bidraget.

F.  De gemensamma företagen Eniac och Artemis har slagits samman i syfte att skapa ett gemensamt teknikinitiativ för elektroniska komponenter och system för europeiskt ledarskap (det gemensamma teknikinitiativet Ecsel), som startade i juni 2014 och kommer att löpa i tio år.

Budgetförvaltning och ekonomisk förvaltning

1.  Europaparlamentet konstaterar att det gemensamma företagets årsredovisning för perioden 1 januari till 26 juni 2014 i alla väsentliga avseenden ger en rättvisande bild av det gemensamma företagets finansiella ställning per den 26 juni 2014 och av det finansiella resultatet och kassaflödena för det budgetår som avslutades detta datum, i enlighet med det gemensamma företagets finansiella bestämmelser och de redovisningsbestämmelser som antagits av kommissionens räkenskapsförare.

2.  Europaparlamentet är bekymrat över att revisionsrätten i sin rapport om årsredovisningen för det gemensamma företaget för perioden 1 januari till 26 juni 2014 (nedan kallad revisionsrättens rapport) för fjärde året i rad har avgett ett uttalande med reservation om de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet på grund av att det administrativa avtalet med de nationella finansieringsmyndigheterna angående granskning av ersättningsanspråk för projekt inte innefattar praktiska arrangemang för efterhandsrevisioner.

3.  Europaparlamentet noterar att enligt revisionsrättens rapport har det gemensamma företaget inte bedömt kvaliteten på granskningsrapporterna från de nationella finansieringsmyndigheterna avseende kostnaderna för avslutade projekt. Parlamentet noterar dessutom att det efter en bedömning av tre av de nationella finansieringsmyndigheternas revisionsstrategier inte gått att avgöra om efterhandsrevisionerna fungerar ändamålsenligt. De nationella finansieringsmyndigheterna hade använt olika metoder och det gemensamma företaget kunde därför varken beräkna en viktad felprocentsats eller en procentsats för kvarstående fel. Parlamentet noterar också att det gemensamma teknikinitiativet Ecsel bekräftat att den omfattande granskningen av de nationella kvalitetssäkringssystemen lett fram till slutsatsen att dessa i rimlig utsträckning skyddar de ekonomiska intressena hos det gemensamma företagets medlemmar.

4.  Europaparlamentet noterar att Ecsel har uppmanat de nationella finansieringsmyndigheterna att lägga fram belägg för att tillämpningen av de nationella förfarandena ger rimlig säkerhet avseende transaktionernas laglighet och korrekthet. Vid tidsfristens utgång den 30 juni 2016 hade 76 % av de nationella finansieringsmyndigheter som uppmanats att göra det och som stod för 96,79 % av de gemensamma företagen Artemis och Eniacs gemensamma utlägg, lämnat in de begärda dokumenten och bekräftat att genomförandet av de nationella förfarandena ger rimlig säkerhet avseende transaktionernas laglighet och korrekthet.

5.  Europaparlamentet noterar att det gemensamma företagets slutliga budget för budgetåret 2014 enligt revisionsrättens rapport innehöll åtagandebemyndiganden på 2 356 000 EUR och betalningsbemyndiganden på 76 500 250 EUR.

6.  Europaparlamentet noterar att enligt det gemensamma företaget har nationella kvalitetssäkringsförfaranden granskats fram till april 2015 för länder som tar emot 54,2 % av bidragen från det gemensamma företaget. Parlamentet lovordar det gemensamma företagets avsikt att fortsätta med denna granskning genom att täcka upp till 92,7 % av det gemensamma företagets totala beviljade bidrag. Parlamentet välkomnar det gemensamma företagets försäkran om att de nationella förfarandena ger rimlig säkerhet med hänsyn till de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet.

(1) EUT C 422, 17.12.2015, s. 25. (2) EUT C 422, 17.12.2015, s. 26. (3) EUT L 246, 14.9.2016, s. 432. (4) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1. (5) EUT L 30, 4.2.2008, s. 21. (6) EUT L 169, 7.6.2014, s. 152. (7) EGT L 357, 31.12.2002, s. 72. (8) EUT L 38, 7.2.2014, s. 2. (9) EUT C 422, 17.12.2015, s. 25. (10) EUT C 422, 17.12.2015, s. 26. (11) EUT L 246, 14.9.2016, s. 432. (12) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1. (13) EUT L 30, 4.2.2008, s. 21. (14) EUT L 169, 7.6.2014, s. 152. (15) EGT L 357, 31.12.2002, s. 72. (16) EUT L 38, 7.2.2014, s. 2.

1. Europaparlamentets beslut av den 27 oktober 2016 om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för det gemensamma företaget Artemis för budgetåret 2014 (2015/2199(DEC))

P8_TA(2016)0420 A8-0276/2016

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den slutliga årsredovisningen för det gemensamma företaget Artemis för budgetåret 2014,

–  med beaktande av revisionsrättens rapport om årsredovisningen för det gemensamma företaget Artemis för perioden 1 januari–26 juni 2014, med det gemensamma företagets svar(1),

–  med beaktande av förklaringen(2) om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet, som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2014 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 12 februari 2016 om att bevilja det gemensamma företaget ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för budgetåret 2014 (05587/2016 – C8-0055/2016),

–  med beaktande av sitt beslut av den 28 april 2016(3) om att uppskjuta beviljandet av ansvarsfrihet för budgetåret 2014 samt svaren från verkställande direktören för det gemensamma företaget Ecsel (f.d. gemensamma företagen Artemis och Eniac),

–  med beaktande av artikel 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(4), särskilt artikel 209,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 74/2008 av den 20 december 2007 om bildande av det gemensamma företaget Artemis för genomförande av det gemensamma teknikinitiativet för inbyggda datorsystem(5),

–  med beaktande av rådets förordning (EU) nr 561/2014 av den 6 maj 2014 om bildande av det gemensamma företaget Ecsel(6), särskilt artiklarna 1.2 och 12,

–  med beaktande av kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2343/2002 av den 19 november 2002 med rambudgetförordning för de gemenskapsorgan som avses i artikel 185 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(7),

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) nr 110/2014 av den 30 september 2013 om den modellbudgetförordning för offentlig-privata partnerskap som avses i artikel 209 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012(8),

–  med beaktande av artikel 94 och bilaga V i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkande 2 från budgetkontrollutskottet (A8-0276/2016).

1.  Europaparlamentet beviljar verkställande direktören för det gemensamma företaget Ecsel (f.d. gemensamma företagen Eniac och Artemis) ansvarsfrihet för genomförandet av det gemensamma företaget Artemis budget för budgetåret 2014.

2.  Europaparlamentet redovisar sina iakttagelser i resolutionen nedan.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut och den resolution som utgör en del av beslutet till verkställande direktören för det gemensamma företaget Ecsel (f.d. gemensamma företagen Eniac och Artemis), rådet, kommissionen och revisionsrätten samt att se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien).

2. Europaparlamentets beslut av den 27 oktober 2016 om avslutande av räkenskaperna för det gemensamma företaget Artemis för budgetåret 2014 (2015/2199(DEC))

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den slutliga årsredovisningen för det gemensamma företaget Artemis för budgetåret 2014,

–  med beaktande av revisionsrättens rapport om årsredovisningen för det gemensamma företaget Artemis för perioden 1 januari–26 juni 2014, med det gemensamma företagets svar(9),

–  med beaktande av förklaringen(10) om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet, som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2014 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 12 februari 2016 om att bevilja det gemensamma företaget ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för budgetåret 2014 (05587/2016 – C8-0055/2016),

–  med beaktande av sitt beslut av den 28 april 2016(11) om att uppskjuta beviljandet av ansvarsfrihet för budgetåret 2014 samt svaren från verkställande direktören för det gemensamma företaget Ecsel (f.d. gemensamma företagen Artemis och Eniac),

–  med beaktande av artikel 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(12), särskilt artikel 209,

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 74/2008 av den 20 december 2007 om bildande av det gemensamma företaget Artemis för genomförande av det gemensamma teknikinitiativet för inbyggda datorsystem(13),

–  med beaktande av rådets förordning (EU) nr 561/2014 av den 6 maj 2014 om bildande av det gemensamma företaget Ecsel(14), särskilt artiklarna 1.2 och 12,

–  med beaktande av kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2343/2002 av den 19 november 2002 med rambudgetförordning för de gemenskapsorgan som avses i artikel 185 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(15),

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) nr 110/2014 av den 30 september 2013 om den modellbudgetförordning för offentlig-privata partnerskap som avses i artikel 209 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012(16),

–  med beaktande av artikel 94 och bilaga V i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkande 2 från budgetkontrollutskottet (A8-0276/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner avslutandet av räkenskaperna för det gemensamma företaget Artemis för budgetåret 2014.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till verkställande direktören för det gemensamma företaget Ecsel (f.d. gemensamma företagen Eniac och Artemis), rådet, kommissionen och revisionsrätten samt att se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien).

3. Europaparlamentets resolution av den 27 oktober 2016 med de iakttagelser som utgör en del av beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för det gemensamma företaget Artemis för budgetåret 2014 (2015/2199(DEC))

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av sitt beslut om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för det gemensamma företaget Artemis för budgetåret 2014,

–  med beaktande av artikel 94 och bilaga V i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkande 2 från budgetkontrollutskottet (A8-0276/2016), och av följande skäl:

A.  Det gemensamma företaget Artemis (nedan kallat det gemensamma företaget) inrättades i december 2007 för en tioårsperiod för att fastställa och genomföra en forskningsagenda för utvecklingen av nyckelteknik för inbyggda datorsystem inom olika tillämpningsområden i syfte att stärka unionens konkurrenskraft och hållbarhet och möjliggöra framväxten av nya marknader och samhälleliga tillämpningar.

B.  Det gemensamma företaget började arbeta självständigt i oktober 2009.

C.  Unionens bidrag till det gemensamma företaget för tioårsperioden får uppgå till högst 420 000 000 EUR som ska betalas från budgeten för det sjunde ramprogrammet för forskning.

D.  Det ekonomiska bidraget från Artemis medlemsstater bör i sin helhet uppgå till minst 1,8 gånger unionens ekonomiska bidrag och bidrag in natura från forsknings- och utvecklingsorganisationer som deltar i projekt under det gemensamma företagets varaktighet ska vara lika stora eller större än bidraget från offentliga myndigheter.

E.  De gemensamma företagen Artemis och Eniac har slagits samman i syfte att skapa ett gemensamt teknikinitiativ för elektroniska komponenter och system för europeiskt ledarskap (det gemensamma teknikinitiativet Ecsel). Det gemensamma teknikinitiativet Ecsel inledde sin verksamhet i juni 2014 och kommer att löpa i tio år.

Budgetförvaltning och ekonomisk förvaltning

1.  Europaparlamentet noterar att det gemensamma företagets årsredovisning för perioden 1 januari till 26 juni 2014 i alla väsentliga avseenden ger en rättvisande bild av det gemensamma företagets finansiella ställning per den 26 juni 2014 och av det finansiella resultatet och kassaflödena för det budgetår som avslutades detta datum, i enlighet med det gemensamma företagets finansiella bestämmelser och de redovisningsbestämmelser som antagits av kommissionens räkenskapsförare.

2.  Europaparlamentet är oroat över att revisionsrätten i sin rapport om det gemensamma företagets årsredovisning för budgetåret 2014 har avgett ett yttrande med reservationer om de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet på grund av att de administrativa överenskommelser som ingåtts med de nationella finansieringsmyndigheterna om granskning av ersättningsanspråk inte omfattar de praktiska arrangemangen för efterhandsrevisioner.

3.  Europaparlamentet konstaterar utifrån revisionsrättens rapport att det gemensamma företaget inte bedömde kvaliteten på granskningsrapporterna från de nationella finansieringsmyndigheterna avseende kostnaderna för avslutade projekt. Parlamentet konstaterar dessutom att, efter en bedömning av tre av de nationella finansieringsmyndigheternas revisionsstrategier, det därför inte gått att avgöra om efterhandsrevisionerna fungerar ändamålsenligt. Eftersom de nationella finansieringsmyndigheterna använt olika metoder har det gemensamma företaget varken kunnat beräkna en tillförlitlig viktad felprocentsats eller kunnat beräkna en procentsats för kvarstående fel.

4.  Europaparlamentet noterar att Ecsel genomförde en omfattande utvärdering av effektiviteten i kvalitetssäkringssystemet för ett urval av 10 Artemis- och Eniac‑medlemsstater som utgjorde den största delen av Ecsels driftsbudget och täckte 89,5 % av det gemensamma företagets totalt beviljade bidrag. På grundval av intygen för avslutat projekt fram till den 13 juni 2016 visar bedömningen att täckningsgraden är tre gånger högre än den tröskel på 20 % över vilken de nationella systemen anses tillräckliga enligt efterhandsrevisionsstrategin.

5.  Europaparlamentet noterar att Ecsel har uppmanat de nationella finansieringsmyndigheterna att lägga fram belägg för att tillämpningen av de nationella förfarandena ger rimlig säkerhet avseende transaktionernas laglighet och korrekthet. Vid tidsfristens utgång den 30 juni 2016 hade 76 % av de nationella finansieringsmyndigheter som uppmanats att göra det och som stod för 96,79 % av Artemis och Eniacs gemensamma utlägg, lämnat in de begärda dokumenten och bekräftat att genomförandet av de nationella förfarandena ger rimlig säkerhet avseende transaktionernas laglighet och korrekthet.

6.  Europaparlamentet konstaterar att enligt revisionsrättens rapport innehöll det gemensamma företagets slutliga budget för budgetåret 2014 åtagandebemyndiganden på 2 554 510 EUR och betalningsbemyndiganden på 30 330 178 EUR (för drift).

Intern kontroll

7.  Europaparlamentet noterar med oro att det gemensamma företaget inte vidtog några åtgärder avseende vissa interna kontrollstandarder relaterade till information och finansiell rapportering, i synnerhet utvärdering av verksamheter samt bedömning av de interna kontrollsystemen och internrevisionsfunktionen. Parlamentet konstaterar att detta berodde på den nära förestående sammanslagningen. Parlamentet noterar att Ecsel sedan dess gjort betydande framsteg vad avser genomförandet av de interna kontrollstandarderna och inrättandet av den interna revisionsfunktionen.

(1) EUT C 422, 17.12.2015, s. 9. (2) EUT C 422, 17.12.2015, s. 10. (3) EUT L 246, 14.9.2016, s. 425. (4) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1. (5) EUT L 30, 4.2.2008, s. 52. (6) EUT L 169, 7.6.2014, s. 152. (7) EGT L 357, 31.12.2002, s. 72. (8) EUT L 38, 7.2.2014, s. 2. (9) EUT C 422, 17.12.2015, s. 9. (10) EUT C 422, 17.12.2015, s. 10. (11) EUT L 246, 14.9.2016, s. 425. (12) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1. (13) EUT L 30, 4.2.2008, s. 52. (14) EUT L 169, 7.6.2014, s. 152. (15) EGT L 357, 31.12.2002, s. 72. (16) EUT L 38, 7.2.2014, s. 2.

1. Europaparlamentets beslut av den 27 oktober 2016 om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för det europeiska gemensamma företaget för Iter och utveckling av fusionsenergi för budgetåret 2014 (2015/2196(DEC))

P8_TA(2016)0421 A8-0275/2016

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den slutliga årsredovisningen för det europeiska gemensamma företaget för Iter och utveckling av fusionsenergi för budgetåret 2014,

–  med beaktande av revisionsrättens rapport om årsredovisningen för det europeiska gemensamma företaget för Iter och utveckling av fusionsenergi för budgetåret 2014, med det gemensamma företagets svar(1),

–  med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet(2), som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2014 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 12 februari 2016 om att bevilja det gemensamma företaget ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för budgetåret 2014 (05587/2016 – C8-0052/2016),

–  med beaktande av sitt beslut av den 28 april 2016(3) om att uppskjuta beviljandet av ansvarsfrihet för budgetåret 2014 samt svaren från direktören för det europeiska gemensamma företaget för Iter och utveckling av fusionsenergi,

–  med beaktande av artikel 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(4), särskilt artikel 208,

–  med beaktande av rådets beslut 2007/198/Euratom av den 27 mars 2007 om inrättande av det europeiska gemensamma företaget för ITER och utveckling av fusionsenergi samt om beviljande av förmåner till detta företag(5), särskilt artikel 5.3,

–  med beaktande av kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2343/2002 av den 19 november 2002 med rambudgetförordning för de gemenskapsorgan som avses i artikel 185 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(6),

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1271/2013 av den 30 september 2013 med rambudgetförordning för de organ som avses i artikel 208 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012(7),

–  med beaktande av artikel 94 och bilaga V i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkande 2 från budgetkontrollutskottet (A8-0275/2016),

1.  Europaparlamentet beviljar direktören för det europeiska gemensamma företaget för Iter och utveckling av fusionsenergi ansvarsfrihet för genomförandet av det gemensamma företagets budget för budgetåret 2014.

2.  Europaparlamentet redovisar sina iakttagelser i resolutionen nedan.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut och den resolution som utgör en del av beslutet till direktören för det europeiska gemensamma företaget för Iter och utveckling av fusionsenergi, rådet, kommissionen och revisionsrätten samt att se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien).

2. Europaparlamentets beslut av den 27 oktober 2016 om avslutande av räkenskaperna för det europeiska gemensamma företaget för Iter och utveckling av fusionsenergi för budgetåret 2014 (2015/2196(DEC))

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den slutliga årsredovisningen för det europeiska gemensamma företaget för Iter och utveckling av fusionsenergi för budgetåret 2014,

–  med beaktande av revisionsrättens rapport om årsredovisningen för det europeiska gemensamma företaget för Iter och utveckling av fusionsenergi för budgetåret 2014, med det gemensamma företagets svar(8),

–  med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet(9), som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2014 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 12 februari 2016 om att bevilja det gemensamma företaget ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för budgetåret 2014 (05587/2016 – C8-0052/2016),

–  med beaktande av sitt beslut av den 28 april 2016(10) om att uppskjuta beviljandet av ansvarsfrihet för budgetåret 2014 samt svaren från direktören för det gemensamma företaget för Iter och utveckling av fusionsenergi,

–  med beaktande av artikel 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(11), särskilt artikel 208,

–  med beaktande av rådets beslut 2007/198/Euratom av den 27 mars 2007 om inrättande av det europeiska gemensamma företaget för ITER och utveckling av fusionsenergi samt om beviljande av förmåner till detta företag(12), särskilt artikel 5.3,

–  med beaktande av kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2343/2002 av den 19 november 2002 med rambudgetförordning för de gemenskapsorgan som avses i artikel 185 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(13),

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1271/2013 av den 30 september 2013 med rambudgetförordning för de organ som avses i artikel 208 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012(14),

–  med beaktande av artikel 94 och bilaga V i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkande 2 från budgetkontrollutskottet (A8-0275/2016),

1.  Europaparlamentet godkänner avslutandet av räkenskaperna för det europeiska gemensamma företaget för Iter och utveckling av fusionsenergi för budgetåret 2014.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till direktören för det europeiska gemensamma företaget för Iter och utveckling av fusionsenergi, rådet, kommissionen och revisionsrätten samt att se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien).

3. Europaparlamentets resolution av den 27 oktober 2016 med de iakttagelser som utgör en del av beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för det europeiska gemensamma företaget för Iter och utveckling av fusionsenergi för budgetåret 2014 (2015/2196(DEC))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sitt beslut om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för det europeiska gemensamma företaget för Iter och utveckling av fusionsenergi för budgetåret 2014,

–  med beaktande av artikel 94 och bilaga V i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkande 2 från budgetkontrollutskottet (A8-0275/2016),

A.  Det europeiska gemensamma företaget för Iter och utveckling av fusionsenergi (nedan kallat det gemensamma företaget) inrättades i mars 2007 för en period av 35 år.

B.  Medlemmarna i det gemensamma företaget är Euratom, företrädd av kommissionen, medlemsstaterna i Euratom och tredjeländer som har ingått samarbetsavtal med Euratom om kontrollerad nukleär fusion.

C.  Det gemensamma företaget inledde sin självständiga verksamhet i mars 2008.

1.  Europaparlamentet noterar att revisionsrätten i sin rapport om det gemensamma företagets årsredovisning för budgetåret 2014 förklarat att årsredovisningen i alla väsentliga avseenden ger en rättvisande bild av det gemensamma företagets finansiella ställning per den 31 december 2014, och av resultatet av transaktioner och kassaflöden för det budgetår som avslutades detta datum, i enlighet med det gemensamma företagets finansiella bestämmelser.

2.  Europaparlamentet noterar att den slutliga budget för 2014 som fanns tillgänglig för genomförandet innehöll åtagandebemyndiganden på 1 168 800 000 EUR och betalningsbemyndiganden på 567 600 000 EUR. Utnyttjandegraderna för åtagande- och betalningsbemyndiganden var 100 % respektive 88,5 %. Parlamentet konstaterar dock att utnyttjandegraden för betalningsbemyndigandena i förhållande till den ursprungliga budgeten för 2014 var 73 %.

3.  Europaparlamentet noterar att till följd av de utmaningar som Iterprojektet för närvarande står inför har den nya generaldirektören för Iterorganisationen presenterat en handlingsplan för Iterrådet med specifika åtgärder för att komma till rätta med de största hindren som nu påverkar Iterprojektets utveckling. Parlamentet noterar också att det gemensamma företagets nya tjänstgörande direktör har utarbetat en handlingsplan för det gemensamma företaget, som i stor utsträckning stöder Iterorganisationens handlingsplan. Parlamentet konstaterar att det gemensamma företagets tjänstgörande direktör lade fram en handlingsplan för styrelsen i mars 2015, som styrelsen helt och hållet ställde sig bakom. Det gemensamma företagets handlingsplan kompletterar Iterorganisationens handlingsplan i ett antal avseenden och identifierar ytterligare förbättringar av det gemensamma företagets egen verksamhet. Parlamentet konstaterar att när granskningen gjordes höll man fortfarande på att fastställa hur de båda handlingsplanerna skulle genomföras i praktiken. Parlamentet konstaterar dessutom att dessa handlingsplaner sedan mars 2015 genomförts och noggrant följts upp av Iterorganisationen och det gemensamma företaget och att de förväntas leda till förbättringar. Parlamentet begär att en rapport om genomförandet av dessa handlingsplaner ska läggas fram i god tid.

4.  Europaparlamentet välkomnar Iterrådets slutsatser från mötet den 15 och 16 juni 2016 som bekräftade att Iterprojektet nu går i rätt riktning på ett sätt som kommer att möjliggöra ett sunt, realistiskt och detaljerat förslag till tidsplan och dithörande kostnader fram till den första plasman. Iterrådet gav också sitt stöd till den uppdaterade integrerade tidsplanen för Iterprojektet, enligt vilken datumet för den första plasman är december 2025, konstaterade att det faktum att alla projektets delmål fram till i dag har genomförts på ett framgångsrikt sätt (enligt eller före tidsplanen) är ett positivt tecken på Iterorganisationens och de nationella organens samlade förmåga att fortsätta att göra framsteg med den uppdaterade tidsplanen, och underströk att beviset på ökad effektivitet i beslutsfattandet, förbättrad förståelse av risker och strikthet när det gäller att uppfylla åtaganden, innebär en förnyad grund för övertygelsen att Iterprojektet kommer att upprätthålla sin nuvarande positiva dynamik.

5.  Europaparlamentet välkomnar Iterrådets ståndpunkt att ett kraftfullt fokus på de grundläggande delarna genom den första plasman effektivt bör minska projektets risker och att den uppdaterade integrerade tidsplanen representerar den väg framåt mot den första plasman som är bäst tekniskt sett, och som kommer att innebära slutförandet av de viktiga monterings- och igångsättningsfaserna för tokamaken och dess stödfunktioner.

6.  Europaparlamentet noterar att de delmål som fastställdes vid Iterrådets sammanträde den 18 och 19 november 2015 till stor del har uppnåtts och att fyra av de sex delmål som fastställdes för utveckling av fusionsenergi (”F4E”) för 2016 redan har uppfyllts.

7.  Europaparlamentet noterar att frågan om att hyra lokaler till det gemensamma företaget har lösts eftersom den spanska regeringen har erbjudit ett långsiktigt hyresavtal för de nuvarande lokalerna och en utvidgning av det nuvarande kontorsutrymmet genom ytterligare ett våningsplan. Parlamentet noterar i detta avseende att det gemensamma företagets styrelse vid sitt sammanträde den 29 och 30 juni 2016 noterade ingåendet av det långsiktiga hyresavtalet för kontorslokalen för F4E mellan Konungariket Spanien och fastighetsägaren, och gav sitt stöd till planen att renovera det kontorsutrymme som tilldelats det gemensamma företaget.

8.  Europaparlamentet noterar det delvisa genomförandet av tjänsteföreskrifterna och uppmuntrar det gemensamma företaget att fortsätta genomföra resten av bestämmelserna. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att det gemensamma företagets nya finansiella bestämmelser och nya tillämpningsföreskrifter trädde i kraft den 1 januari 2016. Parlamentet konstaterar att det gemensamma företaget har fastställt en arbetsdefinition av fusionsanvändning/icke-fusionsanvändning, vilket underlättar fastställandet av räckvidden för den exklusiva användningen av immateriella rättigheter som skapats inom ramen för kontrakten.

(1) EUT C 422, 17.12.2015, s. 33. (2) EUT C 422, 17.12.2015, s. 34. (3) EUT L 246, 14.9.2016, s. 438. (4) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1. (5) EUT L 90, 30.3.2007, s. 58. (6) EGT L 357, 31.12.2002, s. 72. (7) EUT L 328, 7.12.2013, s. 42. (8) EUT C 422, 17.12.2015, s. 33. (9) EUT C 422, 17.12.2015, s. 34. (10) EUT L 246, 14.9.2016, s. 438. (11) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1. (12) EUT L 90, 30.3.2007, s. 58. (13) EGT L 357, 31.12.2002, s. 72. (14) EUT L 328, 7.12.2013, s. 42.

Europaparlamentets resolution av den 27 oktober 2016 om situationen i norra Irak/Mosul (2016/2956(RSP))

P8_TA(2016)0422 RC-B8-1159/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina resolutioner av den 27 februari 2014 om situationen i Irak(1), av den 18 september 2014 om situationen i Irak och Syrien och IS offensiv, inklusive förföljelsen av minoriteter(2), av den 12 februari 2015 om den humanitära krisen i Irak och Syrien, särskilt med avseende på IS(3), av den 12 mars 2015 om de angrepp och bortrövanden som på senaste tiden förövats av IS/Daish i Mellanöstern, framför allt mot assyrier(4), och av den 4 februari 2016 om det så kallade IS/Daish systematiska massmord på religiösa minoriteter(5),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 23 maj 2016 om EU:s regionala strategi för Syrien och Irak och mot hotet från Daish, av den 14 december 2015 om Irak, av den 16 mars 2015 om EU:s regionala strategi för Syrien och Irak och mot hotet från IS/Daish, av den 20 oktober 2014 om IS/Daish-krisen i Syrien och Irak, av den 30 augusti 2014 om Irak och Syrien, av den 14 april 2014 och den 12 oktober 2015 om Syrien och av den 15 augusti 2014 om Irak,

–  med beaktande av uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om Irak och Syrien,

–  med beaktande av resolution 2091 (2016) om utländska kombattanter i Syrien och Irak, som antogs av Europarådets parlamentariska församling den 27 januari 2016,

–  med beaktande av det ministermöte för en stabilisering av Mosul, med deltagande av 22 länder, FN, EU, Arabförbundet och med Frankrike och Irak som medordförande, som hölls i Paris den 20 oktober 2016 och som hade som mål att utarbeta en plan för att skydda civila, ge bistånd och ta itu med frågor om styrningen av områden som nyligen befriats från IS/Daish,

–  med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen från 1998 och dess bestämmelser om domstols behörighet i fråga om folkmordsbrott, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och aggressionshandlingar,

–  med beaktande av Förenta nationernas stadga,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den irakiska armén har med stöd av den globala koalitionen mot IS/Daish, den kurdiska regionala regeringens peshmergastyrkor och folkets mobiliseringsstyrkor inlett en operation för att befria Iraks näst största stad, Mosul, och många andra städer och byar i Mosulkorridoren från IS/Daish.

B.  IS/Daish har infört en drakonisk regim i Mosul, och invånare som lyckats fly nyligen rapporterar att människorna svälter och desperat vill bli befriade.

C.  Nineveslätten, Tall Afar och Sinjar liksom hela regionen har varit urhem för kristna (kaldéer/syrianer/assyrier), yazidier, sunni- och shiaaraber, kurder, shabaker, turkmener, kakaier, sabéer-mandéer och övriga som levt i århundraden i en anda av allmän mångfald, stabilitet och kommunalt samarbete trots perioder av yttre våld och förföljelse, fram till början av detta århundrade och IS/Daish ockupation av stora delar av regionen 2014.

D.  Mosul har varit en multietnisk stad, där en sunniarabisk majoritet har levt sida vid sida med kaldéer, syrianer, assyrier, kurder, yazidier, shabaker, kakaier och turkmener (shiamuslimer och sunnimuslimer). Områdena runt staden har också en tradition av etnisk-religiös mångfald, med en koncentration av kristna på Nineveslätten, yazidier runt Sinjarbergen och muslimska turkmener i Tall Afar. År 2003 uppgick antalet kristna i Irak till mer än 1,5 miljoner, men i dag har antalet sjunkit till under 200 000–350 000, och många av dessa människor lever i fattigdom. Kristna och andra minoriteter i Irak har traditionellt haft en stor social betydelse, genom att de i hög grad har bidragit till politisk stabilitet, och utplånandet av dessa minoriteter i regionen kommer att få ytterligare destabiliserande effekter.

E.  Parlamentet, som i sin resolution av den 4 februari 2016 erkände att IS/Daish håller på att begå folkmord på kristna och yazidier och andra religiösa och etniska minoriteter, har fått sällskap av Europarådet, USA:s utrikesministerium och kongress, det brittiska parlamentet, det australiska parlamentet och andra länder och institutioner i sitt erkännande av att de illdåd som begåtts av IS/Daish mot religiösa och etniska minoriteter i Irak omfattar krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord.

F.  Enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har omkring 3,3 miljoner irakier tvingats fly från krig sedan 2014, och mer än 1,5 miljoner människor löper en omedelbar risk att drivas bort från Mosul som en direkt följd av operationen för att återta området.

G.  UNHCR har öppnat fem läger och är berett att ge skydd åt 45 000 människor på flykt från Mosul och kringliggande områden. Organisation planerar att ha totalt 11 läger öppna under de kommande veckorna, med kapacitet för 120 000 personer, under förutsättning att mark kan tillgängliggöras i säkra områden utanför frontlinjen. UNHCR:s budget för Mosul är för närvarande bara finansierad till lite drygt 38 procent. Finansieringen behövs inte bara för de första förberedelserna, utan också för att hantera den svåra flyktingsituationen, som kan pågå hela vintern.

H.  Nödvändiga säkerhetsvillkor behöver säkerställas för alla dem som har tvingats lämna sitt hemland eller har tvångsförflyttats, för att snarast möjligt förverkliga deras rätt att återvända till sitt land.

I.  Samarbetsrådet inom partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Irak höll sitt andra möte i Bryssel den 18 oktober 2016 för att diskutera Iraks omedelbara behov och utmaningar på det humanitära området och i fråga om stabilitet. EU har hittills bidragit med 134 miljoner euro i humanitärt bistånd till Irak, varav 50 miljoner euro till Mosul.

J.  Det är viktigt att alla grupper, inbegripet kaldéer/syrianer/assyrier och övriga i riskzonen på Nineveslätten garanteras säkerhet.

K.  Artikel 2 i Iraks konstitution garanterar alla medborgare fullständig religionsfrihet och frihet att utöva sin religion.

L.  Artikel 125 i Iraks konstitution garanterar administrativa, politiska, kulturella och utbildningsmässiga rättigheter för de olika nationaliteterna, såsom turkmener, kaldéer, assyrier och alla övriga grupper. Den irakiske premiärministern, Haider al-Abadi, förklarade den 15 april 2015 att ”om vi inte decentraliserar kommer landet att sönderdelas. För mig finns det inga begränsningar för decentralisering”.

M.  Maximalt självstyre och social trygghet för Nineveslättens, Tall Afars och Sinjars befolkningsgrupper inom ramen för den federala republiken Irak skulle återupprätta och upprätthålla de grundläggande mänskliga rättigheterna, inbegripet egendomsrätten, för de inhemska folken i regionen.

1.  Europaparlamentet stöder kraftfullt den operation som Irak har inlett för att befria Mosul från IS/Daish. Parlamentet betraktar denna operation som en avgörande del av de pågående globala insatserna för att tillfoga IS/Daish ett varaktigt nederlag. Parlamentet uttrycker sin tillförsikt om att Irak kommer att vinna denna kamp mot en gemensam fiende och befria Mosul och andra delar av landet från IS/Daish.

2.  Europaparlamentet uttrycker återigen sitt fulla stöd för Iraks oberoende, territoriella integritet och suveränitet liksom landets rätt att vidta nödvändiga åtgärder för att skydda detta.

3.  Europaparlamentet är bekymrat över den senaste tidens spänningar mellan regionala aktörer. Parlamentet kräver full respekt för Iraks territoriella integritet och suveränitet och kräver att inga militära åtgärder vidtas i Irak utan den irakiska regeringens samtycke. Parlamentet betonar vikten av att främja en dialog mellan Irak och länderna i regionen i syfte att bygga upp ett säkrare Mellanöstern.

4.  Europaparlamentet påminner om att de irakiska myndigheterna måste vidta konkreta åtgärder för att skydda civila under insatsen, bland annat genom att utöva ett effektivt befäl och en effektiv kontroll över milisgrupperna och vidta alla rimliga försiktighetsåtgärder för att undvika civila dödsfall och kränkningar av de mänskliga rättigheterna under angreppet. Parlamentet betonar att styrkorna på marken måste följa internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning under insatsen.

5.  Europaparlamentet uttrycker sitt stöd till republiken Irak och dess folk när det gäller erkännandet av en politiskt, socialt och ekonomiskt livskraftig provins som omfattar Nineveslätten, Tall Afar och Sinjar, i överensstämmelse med den lagligt berättigade önskan om regionalt självstyre som de inhemska folken uttryckt.

6.  Europaparlamentet betonar att rätten för de fördrivna folken från Nineveslätten, Tall Afar och Sinjar, varav många är internflyktingar inom Irak, att återvända till sina ursprungliga hemtrakter bör vara en politisk prioritering för den irakiska regeringen med stöd från EU, dess medlemsstater och det internationella samfundet. Parlamentet betonar att med stöd från Iraks regering och den kurdiska regionala regeringen bör deras grundläggande mänskliga rättigheter, inbegripet egendomsrätten, återupprättas fullt ut och stå över alla andras anspråk på egendomsrätt.

7.  Europaparlamentet betonar att Nineveslättens, Tall Afars och Sinjars inhemska folkgrupper – kristna (kaldéer/syrianer/assyrier), yazidier, turkmener och övriga – har rätt till säkerhet, skydd och regionalt självstyre inom republiken Iraks federala struktur.

8.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt det pågående våld och de massavrättningar som förövas av IS/Daish i Irak. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över de återkommande rapporterna om IS/Daishs användning av barn, äldre, kvinnor och utsatta personer som mänskliga sköldar mot de pågående militära operationerna för att befria norra Irak.

9.  Europaparlamentet noterar den akuta signalen från FN:s humanitära samordnare om bristen på adekvat finansiering inför en möjlig humanitär katastrof av en helt ny omfattning till följd av Mosuloffensiven. Parlamentet välkomnar EU:s engagemang i Irak, framför allt dess tidigare insatser när det gäller humanitärt bistånd och avlägsnandet av improviserade sprängladdningar, som kommer att vara viktigt för att flyktingar och internflyktingar ska kunna återvända så snart som möjligt. Parlamentet uppmanar trots detta enträget EU och dess medlemsstater att öka insatserna för stabilisering av de befriade områdena.

10.  Europaparlamentet uppmanar Iraks regering och dess internationella partner att prioritera en fredlig lösning av frågor som rör republiken Iraks omtvistade interna gränser.

11.  Europaparlamentet uppmanar alla parter i konflikten att följa internationell humanitär rätt under och efter stridigheterna och att i konflikten respektera principerna om proportionalitet, åtskillnad och försiktighet. Parlamentet uppmanar eftertryckligen alla parter i konflikten att öppna humanitära korridorer för att möjliggöra för och hjälpa civila att fly undan konflikten, för att undvika att civila blir fast i Mosul och utnyttjas av IS/Daish som mänskliga sköldar, att ge tillgång till säkerhet och humanitärt bistånd och garantera bistånd och skydd för civila under säkerhetsprövningen, i enlighet med nationella och internationella normer, särskilt för att se till att familjer inte separeras och att barn inte utsätts för risker, samt att upprätta en FN-mekanism för övervakning av tredje part. Parlamentet kräver i synnerhet att alla nödvändiga försiktighetsåtgärder vidtas för att se till att barn och deras familjer skyddas från bombningar och att minimera antalet dödsfall och skydda civil infrastruktur, framför allt skolor och sjukhus.

12.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen alla aktörer som bekämpar IS/Daish i Irak att inleda en varaktig, långsiktig och inkluderande politisk samverkan och dialog i syfte att lägga grunden för ett Irak fritt från radikala och extremistiska rörelser. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater, den globala koalitionen mot IS, det internationella samfundet och internationella aktörer att samarbeta med de nationella och regionala regeringarna i Irak för en hållbar säkerhetslösning på Nineveslätten, i Tall Afar och i Sinjar.

13.  Europaparlamentet uppmanar EU, FN och hela det internationella samfundet att samarbeta med den nationella regeringen och de regionala regeringarna i Irak för att övervaka återintegreringen av alla irakier och etniska och religiösa minoriteter som har tvingats fly.

14.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten, medlemsstaterna och det internationella samfundet att ge praktiskt och diplomatiskt stöd till en hållbar och inkluderande struktur för regionen efter konflikten, med särskild hänvisning till möjligheten till en autonom provins som omfattar Nineveslätten, Sinjar och Tall Afar och som ska representeras politiskt av de inhemska folken i regionen. Det är viktigt att konfessionella hjälporganisationer involveras i samordnade humanitära insatser, särskilt för fördrivna etniska och religiösa minoriteter.

15.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater och det internationella samfundet att erbjuda Iraks regering tekniskt stöd vid genomförandet av beslutet att inrätta en provins på Nineveslätten, i enlighet med regeringsbeslutet av den 21 januari 2014, och vid ytterligare decentralisering genom att även inrätta provinser för Tall Afar och Sinjar, och att stödja de nya provinsförvaltningarna så att de kan nå sin fulla potential.

16.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att erbjuda sin bona officia i förhandlingarna med Kurdistans regionala regering och den irakiska regeringen efter befrielsen, för att se till att de etniska minoritetsgrupperna i regionen, framför allt kristna (kaldéer/syrianer/assyrier), yazidier, turkmener, shabaker och kakaier, kan åtnjuta sina legitima rättigheter och inkluderas i en ny förvaltningsstruktur som upprättas för att förhindra att nya konflikter blossar upp.

17.  Europaparlamentet uppmuntrar EU:s medlemsstater att, i samarbete med den irakiska regeringen, lägga till lokala säkerhetsstyrkor till förteckningen över styrkor som har rätt att motta hjälp. Lokala säkerhetsstyrkor bör omfatta lokala styrkor som arbetar för att skydda Nineveslättens, Tall Afars och Sinjars och andra regioners mycket utsatta etniska och religiösa minoritetsgrupper från jihadist- och salafisthotet.

18.  Europaparlamentet påminner om att en grundläggande politisk hörnsten för försoning och utveckling är att skydda civila och respektera humanitär rätt och att det är det enda sättet att besegra hat och splittring samt att det är viktigt att inte ge näring åt ytterligare spänningar mellan grupper och att lägga grunden för ett stabilt och välmående Irak.

19.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen den Irakledda militära koalitionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkra bevisningen om de krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten som begåtts av IS/Daish för att säkerställa ansvarsskyldighet.

20.  Europaparlamentet betonar att det är av avgörande betydelse att på ett effektivt sätt och i god tid tillhandahålla säkerhet, genom verkligt säkra vägar där skydd kan upprätthållas, inbegripet genom minröjning och återupprättande av rättsstaten, och grundläggande tjänster såsom sjukvård, el och utbildning, i de befriade områdena. Parlamentet varnar för att ett misslyckande att tillhandahålla grundläggande tjänster, säkerhet och en långsiktig strategi för att ta itu med de bakomliggande orsakerna och insatser för social sammanhållning skulle kunna leda till att extremistiska krafter återuppstår. Parlamentet vill därför se ett starkt samband mellan humanitärt bistånd och utvecklingssamarbete för att garantera kontinuitet i biståndet från humanitärt bistånd till stabilisering, motståndskraft och utveckling i Irak.

21.  Europaparlamentet understryker vikten av Mosul för hela Irak och kräver att minoriteterna är representerade i en ny förvaltning för Mosul. Parlamentet betonar de etniska och religiösa minoriteternas legitima rätt att delta i politiken och få sin egendomsrätt återställd. Parlamentet efterlyser en fredlig samexistens och full respekt för rättigheterna hos de olika etniska och religiösa minoriteter som historiskt sett har haft en stark närvaro och levt fredligt sida vid sida med varandra – i synnerhet yazidier i Sinjarbergen, kaldéer/syrianer/assyrier på Nineveslätten och turkmener i Tell Afar och i delar av Kirkuks guvernement, och kräver även att åtgärder vidtas för att se till att flyktingar ska kunna återvända på ett säkert sätt.

22.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Iraks regering att med stöd från EU och dess medlemsstater tillhandahålla resurser för minröjning i de områden som IS/Daish tidigare har ockuperat samt att samarbeta med lokala råd som representerar minoriteterna för att säkerställa fungerande samordning och undvika förseningar som skulle kunna hindra flyktingar och internflyktingar från att återvända.

23.  Europaparlamentet betonar behovet av att fortsätta att bekämpa ytterligare spridning i regionen och på andra håll i världen av islamistisk-jihadistiska ideologier, inbegripet salafist-jihadismen som tjänar som en teologisk och politisk uppmaning till IS/Daish brott, även efter Mosuls befrielse. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att utöva påtryckningar för att folkmordsbrott, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten som begåtts i Irak, Syrien, Libyen och på andra håll av IS/Daish ska hänskjutas till Internationella brottmålsdomstolen.

24.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, Iraks regering och representantråd, Kurdistans regionala regering och FN:s generalsekreterare.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0171. (2) EUT C 234, 28.6.2016, s. 25. (3) EUT C 310, 25.8.2016, s. 35. (4) EUT C 316, 30.8.2016, s. 113. (5) Antagna texter, P8_TA(2016)0051.

Europaparlamentets resolution av den 27 oktober 2016 om situationen för journalister i Turkiet (2016/2935(RSP))

P8_TA(2016)0423 RC-B8-1162/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Turkiet, särskilt resolutionen av den 15 januari 2015 om yttrandefrihet i Turkiet: Den senaste tidens gripanden av journalister och mediechefer samt systematiska påtryckningar på medierna(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 april 2016 om 2015 års rapport om Turkiet(2),

–  med beaktande av kommissionens rapport 2015 om Turkiet av den 10 november 2015 (SWD(2015)0216),

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 16 juli 2016 av Federica Mogherini, vice ordförande/hög representant, och Johannes Hahn, kommissionsledamot med ansvar för den europeiska grannskapspolitiken och utvidgningsförhandlingar, om situationen i Turkiet,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 18 juli 2016 om Turkiet,

–  med beaktande av uttalandet av den 21 juli 2016 av Federica Mogherini, vice ordförande/hög representant, och Johannes Hahn, kommissionsledamot med ansvar för den europeiska grannskapspolitiken och utvidgningsförhandlingar, om utlysandet av undantagstillstånd i Turkiet,

–  med beaktande av EU:s och Turkiets politiska högnivådialog av den 9 september 2016,

–  med beaktande av att respekten för rättsstaten, inklusive yttrandefriheten, är ett av EU:s centrala värden,

–  med beaktande av den rätt till yttrandefrihet som är förankrad i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Turkiet har anslutit sig till,

–  med beaktande av de rekommendationer som ingår i yttrandet om artiklarna 216, 299, 301 och 314 i Turkiets strafflag och som antogs av Venedigkommissionen vid dess 106:e plenarsammanträde (Venedig den 11–12 mars 2016),

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 15 juli 2016 inträffade ett försök till statskupp i Turkiet, med över 250 dödsoffer och över 2 100 skadade.

B.  Att försvara demokratin och därvid helt och fullt ställa upp för mänskliga rättigheter och rättsstaten är viktigt, och det är också samarbetet mellan EU, Europarådet och Turkiet i detta hänseende. Turkiet är en nyckelpartner för Europeiska unionen.

C.  Enligt Europeiska journalistfederationen och Turkiets journalistförbund har den turkiska polisen efter kuppförsöket den 15 juli 2016 gripit minst 99 journalister och författare, av vilka flertalet till dags dato inte åtalats för någonting, så att, enligt situationen den 20 oktober 2016, minst 130 mediearbetare frihetsberövats till följd av anklagelser som tros hänga samman med att de utövat sin rätt till yttrandefrihet. 64 av de journalister som gripits efter den 15 juli 2016 har försatts på fri fot. De fängslade journalisterna har nekats rätten till advokat och de hålls under omänskliga förhållanden där de hotas och misshandlas. Det påstås att medredaktörerna för den nedlagda dagstidningen Özgür Gündem, Bilir Kaya och Inan Kizilkaya, har torterats i fängelset.

D.  Redan före den misslyckade kuppen utsattes journalister för avsevärda inskränkningar och påtryckningar. Enligt Kommittén för skydd av journalister har de turkiska myndigheterna efter statskuppsförsöket stängt lokalerna för över 100 radio- och tv‑företag, tidningar, tidskrifter, förlag och distributionsföretag, så att över 2 300 journalister och mediearbetare blivit arbetslösa. Minst 330 journalister har fått sin pressackreditering indragen.

E.  Bland de journalister som frihetsberövats märks den kända romanförfattaren Asli Erdogan som också var medlem av den rådgivande nämnden för den nu nedlagda kurdiska dagstidningen Özgür Gündem, där hon var kolumnist, samt akademikern och kolumnisten Mehmet Altan, och hans bror Ahmet Altan, som är författare och f.d. redaktör för veckotidningen Taraf.

F.  Enligt Human Rights Watch vidtogs många av dessa rättsliga åtgärder trots att det saknades bevis för de anklagades delaktighet i det misslyckade kuppförsöket. Rätten till en rättvis rättegång måste säkerställas och av rättsväsendets sätt att hantera fall med anknytning till medierna framgår det att det varken är opartiskt eller oberoende.

1.  Europaparlamentet fördömer skarpt kuppförsöket i Turkiet den 15 juli 2016, stöder Turkiets lagliga institutioner, beklagar djupt det stora antalet döda och skadade och uttrycker sitt deltagande med offren och deras familjer.

2.  Europaparlamentet erkänner att Turkiets regering har rätt att bemöta kuppförsöket och ett ansvar för att så sker. Parlamentet framhåller emellertid att den turkiska regeringen inte får använda det misslyckade försöket till militärkupp som förevändning för att ytterligare kväva den legitima och fredliga oppositionen och för att, genom oproportionella och olagliga aktioner och åtgärder, förhindra journalister och medier i deras fredliga utövande av yttrandefriheten.

3.  Europaparlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att frige de journalister och mediearbetare som hålls frihetsberövade utan övertygande bevis för att de ägnat sig åt brottslig verksamhet, bland annat kända journalister såsom Nazli Ilicak, Sahin Alpay, Asli Erdogan, Murat Aksoy, Ahmet Altan och Mehmet Altan. Parlamentet understryker att journalister inte bör frihetsberövas för innehållet i vad de skrivit eller deras påstådda anknytningar, inte heller i sådana fall där åtal väcks mot dem, och understryker att det måste säkerställas att häktning förblir ett undantag.

4.  Europaparlamentet påminner om att en fri och pluralistisk press är ett grundläggande inslag i alla demokratier, liksom rättvisa rättegångar, oskuldspresumtion och ett oberoende rättsväsen. Parlamentet påminner de turkiska myndigheterna om att de måste iaktta största omsorg i sina kontakter med medier och journalister, eftersom yttrandefriheten och mediefriheten kvarstår som grundläggande faktorer för att ett demokratiskt och öppet samhälle ska kunna fungera.

5.  Europaparlamentet beklagar att undantagsbestämmelser även har använts för att trakassera anhöriga till journalister som har flytt utomlands eller gått under jorden, bland annat genom att dra in deras pass eller frihetsberöva dem i stället för de personer som anklagats.

6.  Europaparlamentet är allvarligt oroat över att mer än 150 medieföretag tvingats lägga ned. Parlamentet yrkar på att de ska få inleda sin verksamhet på nytt och få tillbaka sitt oberoende, och att deras avskedade anställda ska återfå sitt arbete, i enlighet med rättvisans behöriga gång. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att sluta upp med att missbruka strafflagens föreskrifter för att utse förvaltare för privata medieorganisationer, och att sätta stopp för myndigheternas ingrepp i oberoende nyhetsorganisationers verksamhet, också när det gäller deras redaktionella beslut samt i form av att journalister och redaktörer avskedas och kritiska nyhetsföretag och journalister utsätts för påtryckningar och skrämseltaktik. Parlamentet fördömer de turkiska myndigheternas försök att skrämma och utvisa internationella korrespondenter.

7.  Europaparlamentet uppmanar Turkiets regering att inskränka tillämpningsområdet för undantagsåtgärderna, så att de inte längre kan användas för att kringskära yttrandefriheten Parlamentet betonar att undersökningar om påstådd medverkan vid kuppförsöket bör utföras på ett sådant sätt, att rättvisan får ha sin behöriga gång och utgående från övertygande bevis, och inte utgående från skuld genom sammankoppling (”guilt by association”) , vilket kan leda till kollektiva bestraffningar.

8.  Europaparlamentet betonar att Turkiet står inför ett verkligt hot från terrorismen. Parlamentet upprepar dock att den turkiska lagstiftningen mot terrorism, med sina svepande definitioner, inte bör användas för att straffa journalister för att de utövat sin yttrandefrihet. Parlamentet efterlyser snarast ett genomförande av Venedigkommissionens rekommendationer från mars 2016 och en reform av lagstiftningen mot terrorism.

9.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att fortsätta sin noggranna övervakning av vad undantagstillståndet innebär i praktiken, och att säkerställa övervakning av alla rättegångar mot journalister.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt Turkiets president, regering och parlament.

(1) EUT C 300, 18.8.2016, s. 45. (2) Antagna texter, P8_TA(2016)0133.

Europaparlamentets resolution av den 27 oktober 2016 om nukleärt säkerhetsskydd och icke-spridning (2016/2936(RSP))

P8_TA(2016)0424 RC-B8-1122/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2013 om rekommendationerna från konferensen om utvärdering av icke-spridningsfördraget (NPT) avseende upprättande av en massförstörelsevapenfri zon i Mellanöstern(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2010 om fördraget om icke-spridning av kärnvapen(2),

–  med beaktande av EU-seminarier om icke-spridning och nedrustning samt av regelbundna möten i EU-konsortiet för icke-spridning,

–  med beaktande av EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003,

–  med beaktande av att 2015 års översynskonferens om icke-spridningsfördraget inte lyckades enas om ett slutdokument,

–  med beaktande av rådets slutsatser om den 9:e översynskonferensen mellan parterna i fördraget om icke-spridning av kärnvapen (8079/2015),

–  med beaktande av de dokument som antogs våren 2016 vid toppmötet om nukleärt säkerhetsskydd i Washington,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2310 (2016) om 20-årsdagen för fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (CTBT),

–  med beaktande av Tbilisiförklaringen från 2016, som antogs enhälligt av OSSE:s parlamentariska församling,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 66/61 av den 13 december 2011 om upprättande av en kärnvapenfri zon i Mellanösternregionen,

–  med beaktande av rådets beslut 2012/422/Gusp av den 23 juli 2012 till stöd för en process för att upprätta en zon i Mellanöstern som är fri från kärnvapen och alla andra slags massförstörelsevapen(3),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 70/33 av den 7 december 2015 om att driva på de multilaterala förhandlingarna om kärnvapennedrustning, och av den öppna arbetsgruppens rapport till FN:s generalförsamling, som antogs den 19 augusti 2016 (A/71/371),

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den globala säkerhetsmiljön, framför allt i EU, har försämrats avsevärt och blivit otydligare, osäkrare och mindre förutsägbar. Det finns konventionella, okonventionella och hybrida hot som skapas av både statliga och icke-statliga regionala och globala aktörer.

B.  Den internationella freden, säkerheten och stabiliteten har allvarligt äventyrats av den utveckling som har skett på olika områden, bland annat de försämrade förbindelserna mellan kärnvapenstater såsom Ryssland och USA samt Indien och Pakistan, och den fortsatta utvecklingen av Nordkoreas kärnvapenkapacitet.

C.  Spridningen av biologiska och kemiska former av massförstörelsevapen minimeras och stoppas gradvis med hjälp av en effektiv internationell tillämpning av förbudet och skyldigheterna i konventionen om bakteriologiska (biologiska) vapen och toxinvapen (BTWC) från 1972 och konventionen om kemiska vapen (CWC). Spridningen av massförstörelsekärnvapen och deras bärare utgör emellertid ett av de allvarligaste problemen för världssamfundet.

D.  I januari 2016 hade nio stater – USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike, Kina, Indien, Pakistan, Israel och Nordkorea – sammanlagt omkring 15 395 kärnvapen, jämfört med omkring 15 850 stycken 2015.

E.  Bland prioriteringarna ingår att hindra terrorister eller fler stater från att införskaffa eller använda kärnvapen, att minska eller avskaffa alla kärnvapenarsenaler och att skapa en värld utan kärnvapen.

F.  Det finns redan ett antal fördrag om kärnvapenfria zoner i vissa regioner i världen, närmare bestämt Latinamerika och Karibien, södra Stilla havet, Sydostasien, Afrika och Centralasien.

G.  Icke-spridningsfördragets översynskonferens 2010 innebar ett förnyat fokus på de humanitära konsekvenserna av kärnvapen, vilket framfördes av de norska, mexikanska och österrikiska regeringarna under efterföljande konferenser om de humanitära konsekvenserna av kärnvapen och deras respektive rapporter, samt det internationella humanitära åtagande som initierades av Österrike och som tillkännagavs vid icke‑spridningsfördragets översynskonferens 2015, och som har godkänts av 127 FN‑medlemsstater.

H.  De viktigaste ickespridnings- och nedrustningsmålen i icke-spridningsfördragets tre pelare måste skärpas ytterligare, dvs. icke-spridning, nedrustning och fredligt kärnsamarbete. De kärnvapenstater som har undertecknat icke-spridningsfördraget moderniserar och förbättrar sina kärnvapenarsenaler och skjuter upp åtgärder för att reducera eller avskaffa dem och för att gå ifrån en militär doktrin som bygger på kärnvapenavskräckning.

I.  Vid toppmötena om nukleärt säkerhetsskydd har formella framsteg gjorts när det gäller att stoppa civilt klyvbart material. Toppmötena har hållits inom ramen för en kompletterande process som har pågått utanför icke-spridningsfördraget och har bidragit till ett förstärkt icke-spridningsfördrag genom ökad trovärdighet för icke‑spridningsaspekten, men Rysslands vägran att samarbeta och landets försämrade relationer med USA äventyrar ytterligare ansträngningar att stoppa och minska klyvbart material.

J.  Konventionen om fysiskt skydd av kärnämne är ett rättsligt bindande internationellt instrument inom området fysiskt skydd av kärnämnen och innehåller åtgärder för förebyggande, upptäckt och sanktionering av brott som rör kärnämnen.

K.  Ryssland och USA fortsätter att tillämpa det nya Startavtalet, som kommer att löpa ut 2021 om det inte förlängs av båda parterna. I sitt tal i Berlin 2013 kom USA:s president Barack Obama med ett viktigt förslag om minskning av kärnstridsspetsar, vilket han upprepade i Washington 2016. Dessa inviter om att påbörja förhandlingar om ett uppföljningsavtal efter det nya Startavtalet har inte besvarats av Ryssland, och hittills har inga förhandlingar om en uppföljning av det nya Startavtalet inletts för att reducera icke-strategiska såväl som strategiska kärnvapen med målet att avskaffa dem.

L.  Kärnvapenprov och/eller andra kärnsprängningar utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet och undergräver det globala nedrustningsarbetet samt bestämmelserna om icke-spridning. Fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (nedan kallat CTBT) är det effektivaste sättet att förbjuda kärnvapenprov. I år är det 20 år sedan man den 24 september 1996 påbörjade undertecknandet av CTBT om fullständigt förbud mot kärnsprängningar.

M.  Trots alla ansträngningar för att sammankalla konferensen om upprättandet av en zon fri från kärnvapen och alla andra massförstörelsevapen i Mellanöstern senast i december 2012, i enlighet med överenskommelsen mellan parterna i icke-spridningsfördraget vid icke-spridningsfördragets översynskonferens 2010, har konferensen inte hållits.

N.  Natos strategiska koncept från 2010 och Natos omprövning av sin inställning till försvar och avskräckning från 2012 (Deterrence and Defense Posture Review) innebär ett åtagande från Natos sida att skapa förutsättningar för en kärnvapenfri värld. Till följd av Natos arrangemang för kärnvapendelning, jämte bilaterala arrangemang, är uppskattningsvis 150–200 amerikanskägda fritt fallande atombomber för insats på kort distans, som betraktas som taktiska kärnvapen, fortfarande utplacerade i fem kärnvapenfria Natostater (Belgien, Italien, Nederländerna, Turkiet och Tyskland). Vapnen är i dessa länder utplacerade i enlighet med Natos nuvarande politik.

O.  Säkerheten för och skyddet av de amerikanska kärnvapen som är utplacerade i Turkiet har blivit föremål för skärpt uppmärksamhet till följd av den väpnade konflikt i Syrien som pågår i närheten av flygbasen Incirlik och på grund av händelserna på och omkring flygbasen Incirlik under och efter den misslyckade kuppen den 15 juli 2016.

P.  Den 5 december 2015 var det 20 år sedan samförståndsavtalet från Budapest undertecknades. Ukraina har respekterat alla bestämmelser i det och agerat proaktivt i frågor om nedrustning och icke-spridning av kärnvapen, medan Ryssland har brutit mot sina åtaganden genom att ockupera delar av Ukrainas territorium (Krim) och inleda väpnade angrepp i östra Ukraina. Detta har skapat ett farligt prejudikat eftersom en stat som hade garanterat Ukrainas säkerhet, som svar på landets beslut att ansluta sig till icke-spridningsfördraget som en stat utan kärnvapen, kränkte Ukrainas suveränitet och territoriella integritet samt undergrävde trovärdigheten för, och allvarligt skadade, det instrument med negativa säkerhetsgarantier som tillhandahölls av kärnvapenmakten, liksom icke-spridningsfördraget och tanken på att driva på en global kärnvapennedrustning och icke-spridning på basis av internationell rätt och multilaterala avtal. Det har kommit mycket oroväckande och hotfulla uttalanden från högt uppsatta ryska tjänstemän om att Ryssland har rätt att använda och placera ut kärnvapen på Krim, något som skulle få globala konsekvenser. Oroväckande är även den nya ryska militärdoktrin från december 2014 som tillåter att kärnvapen används mot ett land som inte innehar sådana.

Q.  Ryssland har placerat ut kärnvapenkapabla kortdistansmissiler av typen Iskander i Kaliningrad och genomför övningar och flygningar med kärnvapenkapabla system. Uttalanden från den ryska ledningen om vikten av avskräckande kärnvapen och Rysslands beslut att avbryta sitt deltagande i avtalet om bortskaffande och hantering av plutonium, som ingicks med USA 2000, har förstärkt oron över att Ryssland i allt högre grad ser kärnvapen som ett alternativ.

R.  EU spelar en viktig roll som part i den gemensamma övergripande handlingsplan som överenskommits med Iran och som fullvärdig medlem av den gemensamma kommission som övervakar genomförandet av avtalet.

S.  Den 9 september 2016 genomförde Nordkorea sin femte kärnsprängning, bara några månader efter sprängningen den 6 januari 2016. Denna provsprängning, som Nordkorea hävdade var ett ”lyckat vätebombsprov”, utgör en uppenbar överträdelse av landets internationella skyldigheter enligt FN:s säkerhetsråds resolutioner och Syd- och Nordkoreas gemensamma förklaring om kärnvapennedrustning från 1992, enligt vilken de två länderna inte ska utveckla eller inneha några kärnvapen. Spridningen av alla massförstörelsevapen, men framför allt av kärnvapen samt bärare av dessa, utgör ett hot mot den internationella freden och säkerheten. Nordkorea tillkännagav 2003 sitt utträde ur fördraget om icke-spridning av kärnvapen och har sedan 2006 genomfört kärnsprängningar. 2009 gick Nordkorea ut med en officiell förklaring om att man hade utvecklat ett kärnvapen i avskräckande syfte, vilket innebär att hotet från Nordkorea mot dess grannar i nordöstra Asien och mot regional och internationell fred och säkerhet har förstärkts.

T.  I den europeiska säkerhetsstrategin från 2003 fastslås att spridningen av massförstörelsevapen kan vara det största hotet mot vår säkerhet, inklusive risken för en kapprustning med massförstörelsevapen, och att EU är fast beslutet att uppnå en universell anslutning till multilaterala fördrag och att stärka fördragen och deras kontrollbestämmelser. I EU:s globala strategi från 2016 står det ingenting om massförstörelsevapen, icke-spridning eller vapenkontroll.

U.  Vid slutförberedelserna inför icke-spridningsfördragets översynskonferens 2015 kunde EU dessvärre inte komma överens om en gemensam ståndpunkt om kärnvapennedrustning, och fick för första gången erkänna att det uttrycktes ”delade meningar” om kärnvapnens konsekvenser. Konferensen lyckades inte anta ett slutdokument på grund av oenighet om fortsatta regionala insatser för att upprätta en zon i Mellanöstern som är fri från massförstörelsevapen.

V.  EU har åtagit sig att använda alla adekvata instrument som den har till sitt förfogande för att förebygga, avskräcka, stoppa och om möjligt avskaffa spridningsprogram som orsakar global oro, vilket tydligt framgår i EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003 och garanterade ett djupare samarbete mellan europeiska tankesmedjor om icke-spridning som en del av EU-konsortiet för icke-spridning.

W.  Det är viktigt att på ett transparent sätt stödja och stärka det civila samhällets engagemang i denna internationella process.

1.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över den försämrade säkerhetsomgivningen runt EU och bortom EU:s grannskap, som skulle kunna leda till att kärnvapen återigen börjar användas aktivt som avskräckande medel och att kärnvapen sprids mellan statliga och icke-statliga aktörer, och över det bristfälliga genomförandet av effektiva avväpnings- och icke-spridningsåtgärder.

2.  Europaparlamentet uppmanar alla kärnvapenstater att vidta konkreta provisoriska åtgärder för att minska risken för kärnvapensprängningar, bland annat genom att minska kärnvapnens insatsberedskap och överföra dem från att vara utplacerade till att finnas i lager, samt genom att begränsa kärnvapnens roll i militära doktriner och snabbt skära ned på alla sorters kärnvapen.

3.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över de potentiella överträdelserna av avtalet om medeldistanskärnvapen.

4.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över de ökade kärnvapenhoten på grund av Rysslands attityd, med effekter på den globala säkerheten, stabiliteten och förutsägbarheten, och över de försämrade förbindelserna med Nato, inklusive potentiella överträdelser av avtalet om medeldistanskärnvapen (INF), uttalanden som indikerar en ökad benägenhet att ta till kärnvapen samt uttalanden som indikerar en eventuell utplacering av kärnvapen på andra håll i Europa. Parlamentet uppmärksammar de ryska militärövningar där man simulerar användning av kärnvapen mot Polen, och uttrycker djup oro över utplaceringen av kärnvapenberedda missilsystem av typen Iskander i Kaliningradområdet, som gränsar till EU-länderna Polen och Litauen. Parlamentet påminner om att Internationella domstolen i sitt rådgivande yttrande 1996 fastställde att man enligt gällande internationell rätt inte kunde dra någon definitiv slutsats om huruvida det var lagligt eller olagligt för en stat att använda kärnvapen under extrema fall av självförsvar.

5.  Europaparlamentet stöder toppmötet om nukleärt säkerhetsskydd, eftersom parlamentet anser att otillbörlig handel med och användning av kärnmaterial utgör ett omedelbart och allvarligt hot mot den globala säkerheten, och ser fram emot att fullständig spårning och fysisk säkring av allt kärnvapenmaterial ska kunna uppnås.

6.  Europaparlamentet välkomnar slutförandet av det arbete som bedrivits i FN:s öppna arbetsgrupp för att driva på de multilaterala förhandlingarna om kärnvapennedrustning enligt FN:s generalförsamlings resolution 70/33. Parlamentet välkomnar rekommendationerna till FN:s generalförsamling i arbetsgruppens slutrapport (A/71/371), som antogs med stort stöd den 19 augusti 2016, om att sammankalla en konferens 2017 som är öppen för alla länder, för att förhandla fram ett rättsligt bindande instrument som ska förbjuda kärnvapen och leda fram till att de avskaffas helt. Parlamentet inser att detta kommer att skärpa de mål och skyldigheter avseende icke‑spridning och nedrustning som föreskrivs i icke-spridningsfördraget och bidra till att skapa förutsättningar för global säkerhet och en värld utan kärnvapen.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att stödja sammankallandet av en sådan konferens 2017 och att delta konstruktivt i dess överläggningar, och uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, Federica Mogherini, och Europeiska utrikestjänsten att bidra konstruktivt till överläggningarna vid 2017 års förhandlingskonferens.

8.  Europaparlamentet påminner om att det är 20 år sedan undertecknandet av CTBT påbörjades, den 24 september 1996, och understryker att ett universellt, internationellt och verkligt kontrollerbart fördrag om förbud mot sprängningar är det effektivaste sättet att förbjuda kärnvapenprovsprängningar och alla andra kärnsprängningar.

9.  Europaparlamentet uppmanar de återstående staterna i förteckningen i bilaga II till CTBT, vars ratificering krävs för att fördraget ska kunna träda i kraft, att med ny insikt om den akuta situationen underteckna och/eller ratificera fördraget, så att detta mycket viktiga internationella instrument kan få full effekt utan vidare dröjsmål. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang antagandet av FN:s säkerhetsråds resolution 2310 (2016).

10.  Europaparlamentet uttrycker sin uppskattning för de stora framsteg som den förberedande kommissionen vid Organisationen för fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (CTBTO) har gjort i fråga om att slutföra och driva sitt effektiva internationella övervakningssystem som, även utan fördragets ikraftträdande, bidrar till regional stabilitet som en viktig förtroendeskapande åtgärd, stärker systemet för icke‑spridning och nedrustning av kärnvapen och ger ytterligare vetenskapliga och civila fördelar till stater. Parlamentet är övertygat om att den förberedande kommissionen vid CTBTO även fortsättningsvis kommer att vara beroende av staters ekonomiska bidrag för att kunna fortsätta driva övervakningssystemet.

11.  Europaparlamentet beklagar att kärnvapen, trots förhoppningar om det motsatta, är på väg att återigen ta plats i kärnvapenstaters strategiska planering. Parlamentet efterlyser en fördjupad dialog med samtliga kärnvapenstater för att få till stånd en gemensam agenda för stegvis minskade reserver av kärnstridsspetsar. Parlamentet stöder särskilt de steg som USA och Ryssland har tagit för att reducera sina utplacerade kärnvapen i enlighet med det nya Startavtalet.

12.  Europaparlamentet beklagar att det sedan det nya Startavtalets ikraftträdande 2011 inte har förekommit några ytterligare förhandlingar om det akuta behovet att minska utplacerade och icke-utplacerade kärnstridsspetsar, inklusive (vilket USA och Ryssland tidigare enats om) åtgärder för att minska och avskaffa kortdistans- och slagfältskärnvapen som betraktas som taktiska eller icke-taktiska kärnvapen.

13.  Europaparlamentet inser att ett ömsesidigt och samtidigt avlägsnande av kortdistans- och slagfältskärnstridsspetsar och taktiska kärnstridsspetsar från det europeiska territoriet skulle kunna bidra till att skapa förutsättningar för flera kärnvapenfria zoner och på så sätt bidra till fullgörandet av icke-spridnings- och nedrustningsskyldigheterna i icke-spridningsfördraget, och samtidigt skapa ett prejudikat för ytterligare kärnvapennedrustning.

14.  Europaparlamentet lovordar inrättandet av kärnvapenfria zoner som ett steg i rätt riktning mot en kärnvapenfri värld. Parlamentet anser i detta sammanhang att en kärnvapenfri zon i Mellanöstern, baserad på frivilligt ingångna avtal, skulle spela en avgörande roll i strävan efter att uppnå varaktig och fullständig fred i regionen. Parlamentet är i detta sammanhang mycket besviket över misslyckandet att under 2012 hålla den konferens om upprättande av en zon i Mellanöstern fri från massförstörelsevapen som fått mandat från icke-spridningsfördraget.

15.  Europaparlamentet stöder ytterligare åtgärder för att stärka Internationella atomenergiorganets (IAEA) mandat, däribland att tilläggsprotokollen till IAEA:s avtal om skyddsåtgärder görs allmänt giltiga och andra steg för att utveckla förtroendeskapande åtgärder. Parlamentet vill se till att denna organisation får de resurser som krävs för att den ska kunna fullgöra sitt mycket viktiga uppdrag att göra kärnenergiverksamhet säker. Parlamentet vill se framsteg i den kommande förberedande kommissionen för icke-spridningsfördraget 2017 och vid högnivåkonferensen för kärnvapennedrustning 2018.

16.  Europaparlamentet välkomnar överenskommelsen mellan P5+1-makterna och Iran om Irans nukleära ambitioner och uppmanar till fortsatt samarbete mellan båda sidor för att säkerställa fullständigt genomförande av den gemensamma övergripande handlingsplanen. Parlamentet anser att den gemensamma övergripande handlingsplanen – det så kallade kärnteknikavtalet med Iran – var ett påtagligt framsteg för multilateral diplomati, och särskilt för europeisk diplomati, och inte bara bör medföra en märkbar förbättring i relationerna mellan EU och Iran utan även främja stabiliteten i hela regionen. Parlamentet anser att alla parter nu ansvarar för en strikt och fullständig tillämpning av avtalet. Parlamentet välkomnar tillsättningen av den gemensamma kommissionen bestående av representanter för Iran och E3/EU+3 (Kina, Frankrike, Ryssland, Storbritannien, Tyskland och USA) tillsammans med vice ordföranden/den höga representanten. Parlamentet stöder till fullo vice ordföranden/den höga representanten i hennes roll som samordnare av den gemensamma kommission som har inrättats enligt den gemensamma övergripande handlingsplanen, och anser att ett strikt och fullständigt genomförande av den gemensamma övergripande handlingsplanen fortfarande är mycket viktigt.

17.  Europaparlamentet fördömer de senaste kärnvapenproven av Nordkorea och landets förkastande av olika resolutioner från FN:s säkerhetsråd, senast resolutionen av den 2 mars 2016 (2070). Parlamentet uppmanar med kraft Nordkorea att avstå från fler provokativa handlingar genom att överge sina program för kärnvapen och ballistiska robotar på ett fullständigt, verifierbart och oåterkalleligt sätt, att upphöra med all relaterad verksamhet och att omedelbart fullgöra alla sina internationella förpliktelser, däribland resolutionerna från FN:s säkerhetsråd och IAEA:s styrelse samt andra internationella normer för nedrustning och icke-spridning, och att återgå till förhandlingsbordet. Parlamentet uppmanar Nordkorea att utan dröjsmål underteckna och ratificera fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar. Parlamentet bekräftar sin önskan om en diplomatisk och politisk lösning på den nordkoreanska kärnvapenfrågan och stöder återupptagandet av sexpartssamtal. Parlamentet uppmanar Kina att utöva mer tryck på Nordkorea.

18.  Europaparlamentet välkomnar införandet av klausuler om icke-spridning av massförstörelsevapen i EU:s avtal med tredjeländer och i handlingsplaner. Parlamentet påpekar att sådana åtgärder måste genomföras av EU:s samtliga partnerländer, utan undantag.

19.  Europaparlamentet välkomnar presentationen av EU:s globala strategi och uppmanar med kraft utrikestjänsten att som en uppföljningsåtgärd uppdatera och utvidga EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen från 2003 och de nya handlingslinjerna från 2009, med beaktande av ovannämnda frågor och problem, i syfte att göra EU till en drivande kraft som stärker och driver på multilaterala avtal om nedrustning och icke-spridning av kärnvapen.

20.  Europaparlamentet välkomnar regelbundna diskussioner om dessa frågor via EU‑konsortiet för icke-spridning och andra civilsamhällesorganisationer och tankesmedjor, och uppmanar EU-konsortiet för icke-spridning, under ledning av EU:s chefsrådgivare och särskilda sändebud för icke-spridning och nedrustning, att vidga sin agenda och inkludera nedrustning.

21.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till medlemsstaterna, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, FN:s generalsekreterare, FN:s högkommissarie för nedrustningsfrågor, Organisationen för fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar, IAEA:s generaldirektör samt parlamenten i de fem permanenta medlemsländerna i FN:s säkerhetsråd.

(1) EUT C 440, 30.12.2015, s. 97. (2) EUT C 349 E, 22.12.2010, s. 77. (3) EUT L 196, 24.7.2012, s. 67.

Europaparlamentets resolution av den 27 oktober 2016 om Europeiska volontärtjänsten och främjandet av frivilligarbetet i Europa (2016/2872(RSP))

P8_TA(2016)0425 RC-B8-1126/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets beslut av den 27 november 2009 om Europeiska året för frivilligarbete för främjande av aktivt medborgarskap (2011)(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 september 2011 EU-politik och frivilligarbete: Erkännande och främjande av gränsöverskridande frivilliginsatser i EU (COM(2011)0568),

–  med beaktande av den politiska agendan för frivilligarbete i Europa, utarbetad av alliansen för Europaåret för frivilligarbete 2011 (EYV 2011 Alliance),

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 december 2013 om volontär- och frivilligarbete i Europa(3),

–  med beaktande av den definition av frivilligt arbete som föreslagits av Internationella arbetsorganisationen (ILO) i dess handbok om mätning av frivilligt arbete (2011),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 juni 2012 om erkännande och främjande av gränsöverskridande frivilliginsatser i EU(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 april 2008 om volontärarbetets roll för att bidra till ekonomisk och social sammanhållning(5),

–  med beaktande av den europeiska stadgan om frivilligarbetares grundläggande rättigheter och skyldigheter(6),

–  med beaktande av frågan till kommissionen om europeisk volontärtjänst (O‑000107/2016 – B8-1803/2016),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europeiska volontärtjänsten firar sitt 20-årsjubileum 2016. Över 100 000 volontärer har erhållit stöd under dessa 20 år.

B.  Europaåret för frivilligarbete 2011, som åtnjöt starkt stöd från Europaparlamentet, utgjorde ett viktigt politiskt tillfälle att lyfta fram mervärdet av frivilligarbete i Europa. Nu fem år senare bör Europaparlamentet fundera över vilken inverkan Europaåret för frivilligarbete har haft i form av mervärde för policyutvecklingen och hur frivilligarbetet införlivats i centrala EU-program som Erasmus+ och Europeiska volontärtjänsten.

C.  Europaåret för frivilligarbete 2011 fungerade som en drivkraft och skapade ett sammanhang för inrättande och/eller översyn av många nationella och rättsliga ramar för frivilligarbete i hela Europa. Det saknas dock fortfarande en samordnad europeisk policy för frivilligarbete med en gemensam kontaktpunkt vid EU-institutionerna.

D.  Frivilligarbete är ett arbete som utförs av en person av fri vilja, fritt val och fri motivation utan att söka ekonomisk vinning. Det kan definieras som ett solidariskt uppdrag och är ett sätt att bemöta mänskliga, sociala och miljömässiga behov och problem.

E.  Frivilligarbete är en nyckelfaktor för aktivt medborgarskap och demokrati samt personlig utveckling, och ett uttryck för europeiska värderingar som solidaritet och icke-diskriminering. Dessutom bidrar frivilligarbetet till att utveckla deltagandedemokratin och främja mänskliga rättigheter i och utanför EU.

F.  Frivilligarbete har ett värde och betydelse som ett av de synligaste uttrycken för solidaritet, som främjar och underlättar social delaktighet, bygger upp ett socialt kapital och bidrar till att förändra samhället. Frivilligarbetet bidrar både till utvecklingen av ett blomstrande civilt samhälle som kan erbjuda kreativa och innovativa svar på gemensamma utmaningar och till ekonomisk tillväxt. Det bör därmed mätas på ett specifikt, målinriktat sätt med avseende på både ekonomiskt och socialt kapital.

G.  En stödjande miljö är en förutsättning för att se till att fler EU-medborgare engagerar sig i frivilligarbete, så att rättvis finansiering av infrastrukturen för frivilligarbete garanteras, bland annat till organisationer med frivilligarbetare, i syfte att gynna frivilligarbetarna själva och deras verksamhet.

H.  Frivilligarbete kräver en kombination av stödmekanismer och/eller lämpliga organisatoriska strukturer som fastställer rättigheter och skyldigheter för frivilligarbetare och frivilligarbete.

I.  Alla människor har rätt till lika möjligheter att delta i frivilligarbete och till skydd mot alla former av diskriminering, och de bör ha rätt att förena sin frivilligverksamhet med sitt privat- och arbetsliv, så att de får åtnjuta en viss flexibilitet under frivilligarbetet.

J.  Ett erkännande av frivilligarbetets sociala och ekonomiska värde är också central för att främja lämpliga incitament till alla aktörer och på så sätt öka frivilligarbetets omfattning, kvalitet och påverkan.

K.  Tävlingen ”Europeiska huvudstaden för frivilligarbete” innebär ett erkännande åt de resultat som uppnåtts av kommuner i hela Europa genom att ge erkänsla åt och stödja frivilligarbetarnas insatser på deras respektive områden.

L.  Det nya Erasmus+-programmet erbjuder fortfarande möjligheter att finansiera och stödja frivilligprojekt, i synnerhet via Europeiska volontärtjänsten. GD Echo har lanserat programmet för EU-frivilliga för humanitärt arbete för att tillhandahålla praktiskt stöd till projekt för humanitärt bistånd. I EU:s nya fleråriga budgetram för perioden 2014–2020 har vissa EU-anslag säkrats för frivilligarbetet, i synnerhet genom programmet ”Ett Europa för medborgarna”, som för närvarande förvaltas av GD Home, i vilket frivilligarbetet är en prioritet. Frivilligorganisationernas tillgång till andra större EU-fonder, såsom de europeiska struktur- och investeringsfonderna, är dock fortfarande mycket begränsad.

M.  EU:s svar på den pågående flyktingkrisen är ett relevant exempel på och en synlig symbol för frivilligarbetarnas betydelse och det sätt på vilket de förkroppsligar de europeiska värderingarna, bidrar till återhämtningsförmåga och kan erbjuda flexibla och pragmatiska lösningar på gemensamma problem.

1.  Europaparlamentet anser att frivilligarbete är ett uttryck för solidaritet, frihet och ansvar som bidrar till att stärka ett aktivt medborgarskap och personlig mänsklig utveckling. Det är också ett viktigt verktyg för social delaktighet och social sammanhållning, liksom utbildning och interkulturell dialog, samtidigt som frivilligarbetet på ett avgörande sätt bidrar till att sprida de europeiska värderingarna. Dess fördelar framgår också av frivilligarbete som utförs tillsammans med tredjeländer, vilket fungerar som ett strategiskt redskap för att främja ömsesidig förståelse och kontakter mellan olika kulturer.

2.  Det är viktigt att tillhandahålla ett europeiskt ramverk för frivilliginsatser som fastställer rättigheter och skyldigheter och som underlättar rörlighet och erkännande av kvalifikationer. Europaparlamentet uppmuntrar de medlemsstater som fortfarande behöver definiera en rättslig ram för frivilligarbetare att utgå från rekommendationerna i den politiska agendan för frivilligarbete i Europa och den europeiska stadgan om frivilligarbetares grundläggande rättigheter och skyldigheter.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom ramen för rådets rekommendation från 2012 införa konkreta valideringsprocesser så att olika kvalifikationer och erfarenheter bättre kan förstås och jämföras. Parlamentet begär att man i framtida initiativ inom det europeiska färdighetspasset och Europass ska fästa större vikt vid frivilligarbete som informellt och icke-formellt lärande. Parlamentet påminner om att frivilligarbete hjälper människor att få kvalifikationer och kompetens som kan underlätta deras tillträde till arbetsmarknaden. Frivilligarbetare får aldrig betraktas eller användas som ersättningsarbetskraft.

4.  I Europa finns det nästan 100 miljoner frivilligarbetare i alla åldrar. Deras arbete bidrar till produktionen med ca 5 procent av BNP. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta det ekonomiska värde av varor och tjänster som tillhandahålls av frivilligarbetare genom att fokusera mer på frivilliga vid utformningen av sin politik.

5.  Europaparlamentet anser att man bör stödja och genomföra idén att tid som läggs på frivilligarbete ska kunna erkännas som medfinansiering till EU-stöd, såsom nyligen föreslogs av kommissionen i förslaget till ny budgetförordning.

6.  Europaparlamentet uppmanar Eurostat att stödja medlemsstaterna i detta arbete för att se till att jämförbara uppgifter samlas in i Europa, liksom att ta fram gemensamma EU‑omfattande indikatorer och metoder för att mäta frivilligarbetets inverkan på samhället. Medlemsstaterna uppmanas med eftertryck att anta det system som Internationella arbetsorganisationen utarbetat för att mäta frivilligarbetets ekonomiska värde.

7.  Europaparlamentet uppmuntrar de medlemsstater som ännu inte gjort det att dels inrätta tillräckligt finansierade nationella system för volontärtjänst och förbättra tillgången till information av god kvalitet om möjligheter till frivilligarbete på nationell och lokal nivå, i synnerhet via befintliga nätverk för information till ungdomar och kollegialt informationsutbyte, dels skapa nationella kontaktpunkter för medborgartjänster, vilket även skulle främja möjligheter till internationellt frivilligarbete för människor av alla åldrar.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta utarbetandet av en mer samordnad europeisk politik för frivilligarbete i syfte att inrätta en gemensam kontaktpunkt vid kommissionen, som skulle fungera som knutpunkt för de enskilda initiativen och programmen och förbättra tillgången till program för frivilligarbete.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en undersökning av nationella volontärtjänstsystem samt medborgartjänst- och solidaritetskårer och det befintliga klimatet för potentiella frivilligarbetare i medlemsstaterna, i syfte att underlätta ömsesidig förståelse och spridning av god praxis, liksom möjligheten att inrätta en europeisk medborgartjänst som ett komplement till befintliga möjligheter till frivilligarbete – allt i syfte att främja EU-medborgarskapet.

10.  Europaparlamentet noterar kommissionens idé att inrätta ett nytt europeiskt ungdomsinitiativ för frivilligarbete, kallat ”EU:s solidaritetskår”. Kommissionen uppmanas att bedöma mervärdet av detta initiativ i fråga om att bistå det arbete som redan uträttas av det civila samhället och att se till att organisationer för frivilligarbete får medverka vid utarbetandet av initiativet. Parlamentet understryker vidare att de budgetar som redan tilldelats för andra program inte får urholkas när initiativet genomförs.

11.  Europaparlamentet ansluter sig till kommissionen och medlemsstaterna i firandet av Europeiska volontärtjänstens tjugoårsjubileum. Parlamentet insisterar på att Europeiska volontärtjänsten måste gynna de deltagande personerna och organisationerna, liksom samhället som helhet, och att programmet bör stärka inslaget av samhällsengagemang i Erasmus+. Det är viktigt att presentera Europeiska volontärtjänsten för alla ungdomar, särskilt dem som ännu inte blivit intresserade av frivilligarbete och rörlighet, för att på detta sätt skapa motivation och ändra attityder, utan att för den skull utesluta äldre generationer som har ett viktigt bidrag att ge, till exempel som mentorer.

12.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att stödja Europeiska volontärtjänsten i sina utbildningssystem och akademiska system som ett verktyg för att sprida utbildning för solidaritet och samhällsengagemang till den yngre generationen.

13.  Europaparlamentet påminner om att Europeiska volontärtjänsten bygger på erbjudanden om frivilligarbete av hög kvalitet och följer stadgan om frivilligarbete samt principerna i kvalitetsstadgan om rörlighet i utbildningssyfte, och att volontärtjänsten bör bygga på en struktur som uppmuntrar frivilligorganisationer att bli värdorganisationer, så att de därmed får tillräcklig finansiering och utbildning, samtidigt som man stärker rollen för samordnande organisationer som stöder ett stort antal värdorganisationer, till exempel på administrations- och utbildningsområdet.

14.  Europaparlamentet påminner om att Europeiska volontärtjänsten bör möjliggöra ett snabbt och enkelt tillträde till programmet, och efterlyser därför en förenkling av det nuvarande ansökningssystemet.

15.  Europaparlamentet betonar att man behöver stärka uppföljningen och den lokala dimensionen efter en frivilliginsats utomlands genom att tillhandahålla stöd inte enbart före avresan, utan även efter hemkomsten, i form av en efterföljande utbildning för vägledning och integration.

16.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen de nationella, regionala och lokala myndigheterna att tillhandahålla tillräcklig finansiering, rationalisera sina administrativa förfaranden samt ge skattelättnader åt organisationer och nätverk för frivilligarbetare, framför allt små organisationer med begränsade resurser.

17.  Europaparlamentet betonar att ett mentorskap av hög kvalitet bör erbjudas under hela processen i form av en ansvarsfull förvaltning och genom att göra frivilligarbetare medvetna om sitt eget ansvar gentemot organisationen och samhället.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra och omformulera sin kommunikationsstrategi för Europeiska volontärtjänsten genom att framhäva det sociala, mänskliga och medborgerliga värdet av frivilligarbete.

19.  Europaparlamentet framhäver betydelsen av aktivt åldrande inom frivilligarbete och vill stärka rollen för både yngre och äldre i samband med samhällsengagemang i Europa genom att bygga vidare på impulserna från Europaåret för frivilligarbete (2011) och Europaåret för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna (2012).

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 17, 22.1.2010, s. 43. (2) EUT C 398, 22.12.2012, s. 1. (3) Antagna texter, P7_TA(2013)0549. (4) EUT C 332 E, 15.11.2013, s. 14. (5) EUT C 259 E, 29.10.2009, s. 9. (6) http://ec.europa.eu/citizenship/pdf/volunteering_charter_en.pdf

Europaparlamentets resolution av den 27 oktober 2016 om bedömning av EU:s ungdomsstrategi 2013–2015 (2015/2351(INI))

P8_TA(2016)0426 A8-0250/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 165 och 166 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 14, 15, 21, 24 och 32,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av ”Erasmus+”: Unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott och om upphävande av besluten nr 1719/2006/EG, nr 1720/2006/EG och nr 1298/2008/EG(1),

–  med beaktande av rådets resolution om en EU-arbetsplan för ungdomsfrågor för 2016–2018(2) och rådets resolution av den 20 maj 2014 om en EU-arbetsplan för ungdomsfrågor för 2014–2015(3),

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 22 april 2013 om att inrätta en ungdomsgaranti(4),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 7–8 februari 2013 om att inrätta ett ungdomssysselsättningsinitiativ(5),

–  med beaktande av rådets resolution av den 27 november 2009 om förnyade ramar för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (2010–2018)(6),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020)(7),

–   med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 Erasmus+ och andra verktyg för att främja rörligheten inom yrkesutbildningen – ett upplägg för livslångt lärande(8),

–  med beaktande av Parisförklaringen om att främja medborgarskap och de gemensamma värdena frihet, tolerans och icke-diskriminering genom utbildning, antagen under det informella mötet med EU:s utbildningsministrar den 17 mars 2015 i Paris,

–  med beaktande av rådets och kommissionens gemensamma rapport 2015 om genomförandet av de förnyade ramarna för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (2010–2018), som antogs av rådet den 23 november 2015,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 september 2015 Utkast till rådets och kommissionens gemensamma rapport 2015 om genomförandet av de förnyade ramarna för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (2010–2018) (COM(2015)0429), och av kommissionens arbetsdokument som åtföljer meddelandet från kommissionen Results of the open method of coordination in the youth field with a special focus on the second cycle (2013-2015) (SWD(2015)0168) och Situation of young people in the EU (SWD(2015)0169),

–   med beaktande av rådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 augusti 2015 Utkast till 2015 års gemensamma rapport från rådet och kommissionen om genomförandet av den strategiska ramen för ett europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) – Nya prioriteringar för det europeiska utbildningssamarbetet (COM(2015)0408),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 11 september 2013 om genomförandet av EU:s ungdomsstrategi 2010–2012(9) och av den 18 maj 2010 En EU-strategi för ungdomar – Satsa på ungdomars egna möjligheter(10),

–   med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,

–   med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om EU-kunskap i skolan(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 september 2015 om främjande av ungt företagande genom utbildning och yrkesutbildning(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 28 april 2015 om uppföljning av genomförandet av Bolognaprocessen(13),

–   med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om rollen för interkulturell dialog, kulturell mångfald och utbildning när det gäller att främja EU:s grundläggande värderingar(14),

–   med beaktande av Europeiska ungdomsforumets skuggrapport om EU:s ungdomspolitik,

–   med beaktande av rådets rekommendation av den 10 mars 2014 om kvalitetskriterier för praktikprogram,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandena från budgetkontrollutskottet och utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8‑0250/2016) och av följande skäl:

A.  Unga bör aktivt involveras i planeringen, utformningen, genomförandet, övervakningen och bedömningen av all ungdomspolitik.

B.  Unga bör få hjälp och ges möjlighet att lösa de ytterst allvarliga problem de nu står inför och klara de utmaningar de kommer att möta i framtiden genom en mer relevant, effektiv och bättre samordnad ungdomspolitik och riktad användning av den ekonomiska politikens och sysselsättnings- och socialpolitikens resurser på lokal, regional, nationell och europeisk nivå.

C.  Det behövs en ökad integrering av ungdomspolitiken, mer sektorsövergripande samarbete, fler sociala åtgärder inom EU samt ökade synergieffekter mellan den europeiska ungdomsstrategin och övriga europeiska strategier som rör utbildning, hälsa och sysselsättning, för att säkerställa att man vid utformningen av både nuvarande och framtida politik beaktar situationen och behoven för ungdomar, som måste hantera allvarliga ekonomiska och sociala problem och sysselsättningsproblem. I detta avseende är ungdomsorganisationers deltagande i beslutsfattande avgörande.

D.  Den öppna samordningsmetoden tillämpas i ungdomsfrågor och är inspirerad av det europeiska samarbetet på sysselsättningsområdet.

E.  Ett av målen för Erasmus+-programmet som helhet är att bidra till genomförandet av de förnyade ramarna för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (2010–2018). I detta avseende måste man säkerställa att ungdomsorganisationer kan få projektbidrag inom ramen för det nya Erasmus+-programmet samt att hinder för små projekts stödberättigande undanröjs.

F.  EU:s ungdomsstrategi (2010–2018) har åtta viktiga handlingsområden där initiativ bör vidtas – utbildning och yrkesutbildning, sysselsättning och företagande, hälsa och välbefinnande, deltagande, frivilliga aktiviteter, social integration, ungdomar och världen samt kreativitet och kultur.

G.  Den tredje och sista treårscykeln av EU:s ungdomsstrategi (2010–2018) kommer att prioritera social delaktighet för alla unga, särskilt unga med ogynnsam bakgrund, fler unga som deltar aktivt i demokratin och samhällslivet och en lättare övergång till arbetslivet.

H.  EU:s ungdomsstrategi (2010–2018) understryker att det behövs en kontinuerlig och strukturerad dialog mellan beslutsfattare, unga och ungdomsorganisationer. Dock anser 57 procent av ungdomsorganisationerna i EU att det inte tas hänsyn till ungdomars sakkunskap vid utformningen av ungdomspolitiken.

I.  Ungdomspolitiken bör vara rättighetsbaserad och stödja alla ungdomars utveckling och säkerställa att ungas rättigheter och potential uppfylls, samtidigt som stigmatisering av särskilda grupper ska undvikas.

J.  Det är viktigt att betona att unga är politiskt engagerade på många sätt, men deras valdeltagande minskar.

K.  Det är viktigt att se till att alla ungdomar har tillgång till kvalitativ utbildning – både formell och icke-formell – eftersom dagens europeiska ungdom konfronteras med hög arbetslöshet i många medlemsstater, tillfälliga arbeten och en ökad risk för fattigdom och social utestängning och särskilt ungdomar med bristfälliga kvalifikationer, unga som varken arbetar eller studerar, med särskilda behov och med missgynnad socioekonomisk bakgrund såsom etniska minoriteter, flyktingar, migranter och asylsökande som oftare är arbetslösa och marginaliserade.

L.  Fortsatta insatser behövs för att öka deltagandet på arbetsmarknaden bland unga kvinnor – särskilt efter mammaledighet och eventuellt som ensamstående mammor – och unga migranter, ungdomar som lämnar skolan i förtid, lågkvalificerade ungdomar med funktionsnedsättning och alla unga som riskerar diskriminering.

M.  Utbildning kan bidra till att få bukt med bristande socialt engagemang, marginalisering och radikalisering av unga samt ungdomsarbetslösheten och öka ungdomars medvetenhet om vikten av EU:s grundläggande värderingar. Interkulturella och interreligiösa angreppssätt är avgörande för ömsesidig respekt och integrering av unga i utbildning och samhällsliv samt för motverkande av fördomar och intolerans.

N.  Idrottsaktiviteter bidrar med sin särskilda karaktär till att missgynnade ungdomar, särskilt flyktingar och migranter, kan integreras socialt, och till att främlingsfientlighet och rasism kan övervinnas.

O.  Ungdomar är framtiden och bör ses som en resurs med en enorm potential för de europeiska samhällenas framtid.

P.  Det är avgörande att ett jämställdhetsperspektiv integreras i ungdomspolitiken och att man i alla faser av den politiska processen tar hänsyn till de särskilda omständigheter och utmaningar som unga kvinnor och flickor konfronteras med. Särskilda könsmedvetna åtgärder måste tas med i ungdomspolitiken, t.ex. i fråga om bekämpning av våld mot kvinnor och flickor, sex- och samlevnadsundervisning och utbildning i jämställdhet.

Q.  Behoven hos unga som är utsatta för flerfaldig diskriminering, däribland ungdomar med funktionsnedsättning eller som lider av psykisk ohälsa och unga som identifierar sig själva som hbti-personer, måste också tas i beaktande vid utformningen och genomförandet av ungdomspolitiken.

R.  Social inkludering och social rörlighet måste vara centrala prioriteringar i EU:s ungdomsstrategi, och den måste därför särskilt vara inriktad på unga i utsatta grupper, såsom unga som riskerar fattigdom och social utestängning, unga från isolerade landsbygdsområden och från marginaliserade grupper, t.ex. etniska minoriteter, flyktingar och asylsökande.

Allmänna rekommendationer

1.  Europaparlamentet välkomnar EU:s ungdomsrapport av den 15 september 2015 som bygger på kommissionens meddelande om genomförandet av de förnyade ramarna för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (2010–2018) (COM(2015)0429) med de viktigaste resultaten från den senaste treårscykeln av EU:s ungdomsstrategi och med förslag till prioriteringar för kommande cykel. Parlamentet rekommenderar nationella, regionala och lokala myndigheter i EU att se till att de olika program på EU‑nivå som rör ungdomspolitik kommuniceras, genomförs och samordnas väl för att tillgodose nya behov med tanke på de sociala och utbildningsmässiga utmaningar som är att vänta.

2.  Europaparlamentet anser att den öppna samordningsmetoden är ett lämpligt om än otillräckligt sätt att utforma ungdomspolitik och att den måste kompletteras med andra åtgärder. Parlamentet uppmanar på nytt till ett närmare samarbete och utbyte av bästa praxis i ungdomsfrågor på lokal, regional och nationell nivå och på EU-nivå. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att enas om tydliga indikatorer och riktmärken för att göra det möjligt att övervaka vilka framsteg som gjorts.

3.  Europaparlamentet poängterar att ungdomar med funktionsnedsättning måste komma i sysselsättning för att kunna leva ett självständigt liv och integreras fullt ut i samhället som aktiva deltagare som verkligen bidrar.

4.  Europaparlamentet betonar vikten av den strukturerade dialogen som ett sätt att involvera unga människor, både sådana som är delaktiga i ungdomsorganisationer och sådana som inte är det. Parlamentet lyfter i detta sammanhang fram betydelsen av att öka processens genomslagskraft, synlighet och kvalitet, varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att involvera utsatta och marginaliserade grupper, i syfte att utforma, genomföra och utvärdera ungdomspolitiken på ett effektivare sätt på alla nivåer och främja ett aktivt medborgarskap bland unga. Parlamentet vill se en förstärkt strukturerad dialog som ett utmärkt verktyg för ungas deltagande i nästa samarbetsram på ungdomsområdet.

5.  Europaparlamentet noterar den effekt som andra perioden för EU:s ungdomsstrategi (2013–2015) har haft när det gäller betoning på vikten av ett flexibelt förhållningssätt till ungdomspolitiken med tvärsektoriellt deltagande på flera nivåer. Parlamentet värdesätter den strukturerade dialogen med ungdomsorganisationer i detta avseende. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra tillgången till högkvalitativ utbildning och sysselsättning för ungdomar och påminner om de åtta insatsområden som främjas i ungdomsstrategin.

6.  Europaparlamentet betonar vikten av ungdomsstrategin, mot bakgrund av EU:s alarmerande höga ungdomsarbetslöshet samt höga och skiftande andel av de unga som varken arbetar eller studerar samt utmaningarna med ungdomsarbetslöshet och social utestängning. Nästa period (2016–2018) bör bidra till de båda målen för ungdomsstrategin genom att man fastställer och tar itu med orsakerna till ungdomsarbetslöshet, såsom skolavhopp. Detta kan ske genom att man främjar företagande bland ungdomar, investerar i utbildning, praktikplatser, lärlingsutbildning och yrkesutbildning för den kompetens som återspeglar arbetsmarknadens möjligheter, behov och utveckling och genom att man underlättar övergången till arbetsmarknaden i form av åtgärder som säkerställer bättre samordning av utbildningsprogram, arbetsmarknadspolitik och efterfrågan på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadens aktörer måste stödjas i arbetet med att genomföra ungdomsgarantin, för att ungdomar senast fyra månader efter att ha lämnat skolan antingen ska arbeta, studera eller gå en yrkesutbildning.

7.  Europaparlamentet betonar att ett effektivt genomförande av EU:s ungdomsstrategi bör vara nära sammankopplat till uppnåendet av de överordnade målen i Europa 2020‑strategin, särskilt målet att 75 procent av befolkningen i åldersgruppen 20–64 ska vara i sysselsättning och att så många ungdomar som möjligt ska lyftas ur fattigdom och socialt utanförskap. Även om ungdomsarbetslösheten har sjunkit i vissa medlemsstater sedan 2013 är det fortfarande mycket oroväckande att ungdomsarbetslösheten fortfarande är nästan dubbelt så hög som den totala arbetslösheten med ca åtta miljoner unga i EU som fortfarande är arbetslösa. Parlamentet betonar därför vikten av att åtgärda geografiska obalanser mellan tillgång och efterfrågan på arbetstillfällen, både inom och mellan medlemsstater, genom förändringar av den europeiska portalen för rörlighet i arbetslivet (Eures), i syfte att förbättra ungdomars möjligheter till anställning och uppnå större social sammanhållning.

8.  Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt att unga flyktingar och asylsökare inkluderas i målen i nästa period av EU:s ungdomsstrategi och att de behandlas lika och utan diskriminering, får tillgång till utbildning och sysselsättning, integreras i samhället och alltså får hjälp att bygga en identitet i värdländerna, fullt ut utnyttja sin fallenhet och potential och därmed undvika marginalisering och desillusion.

9.  Europaparlamentet uttrycker oro över kompetensflykten och farorna med denna för vissa medlemsstater, särskilt sådana som befinner sig i svårigheter och ingår i anpassningsprogram. Där tvingas ett ökande antal utexaminerade utomlands på grund av massarbetslösheten, och de berörda länderna berövas sitt mest värdefulla och produktiva humankapital.

10.  Europaparlamentet framhåller den nya teknikens potential att skapa kontakter med unga och uppmanar EU och medlemsstaterna att dra nytta av denna teknik för att stärka dialogen med unga och deras förmåga att delta i samhället.

11.  Europaparlamentet framhåller vikten av att unga och ungdomsorganisationer görs delaktiga i utformningen av prioriteringar och utarbetandet av en ny EU-samarbetsram på ungdomsområdet efter 2018.

12.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna och EU gör en konsekvensbedömning av politik som riktar sig till unga.

13.  Europaparlamentet anser att utbyte av bästa praxis, evidensbaserad utformning av politiken, expertgrupper, ömsesidigt lärande och inbördes granskningar är viktiga instrument för ett resultatorienterat, sektorsövergripande samarbete till stöd för unga. Parlamentet framhåller vikten av att resultaten av denna verksamhet sprids för att maximera inverkan.

14.  Europaparlamentet framhåller vikten av sektorsövergripande samarbete på alla nivåer, särskilt mellan de olika EU-strategier som berör unga (nuvarande och kommande EU‑strategier för ungdomar, utbildning, hälsa, sysselsättning osv.)

15.  Europaparlamentet understryker vikten av, och behovet av att stärka och vidareutveckla, strategier och initiativ avsedda att förebygga våld och mobbning i skolor.

16.  Europaparlamentet understryker vikten av högkvalitativt samarbete, anpassat till behoven hos enskilda barn och ungdomar, bland annat mellan familjer, religiösa samfund och skolor, lokalsamfund, ungdomsorganisationer, ungdomsarbetare samt formell, icke-formell och informell utbildning, för att vägleda och hjälpa unga till fullständig integrering i samhället genom att tillhandahålla en säker plats där de kan växa och skaffa kunskaper.

17.  Europaparlamentet föreslår att lokala och regionala myndigheter ska involveras i ungdomspolitiken, särskilt i de medlemsstater där de har behörighet på detta område.

18.  Europaparlamentet framhåller vikten av att främja en sund livsstil för att förebygga sjukdomar och anser att ungdomar måste ges korrekt information om och hjälp med allvarliga psykiska hälsoproblem, såsom bruk och missbruk av tobak, alkohol och narkotika.

19.  Europaparlamentet erinrar om värdet av att en generationsöverskridande dimension integreras i ungdomspolitiken och behovet av att skapa en bättre dialog mellan olika generationer.

20.  Europaparlamentet understryker vikten av att ta itu med fattigdomen bland unga med en socioekonomiskt utsatt bakgrund, sådana med arbetslösa föräldrar och sådana som inte har lyckats ta sig ur sin familjs socioekonomiska cykel.

21.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att erbjuda verksam utbildning på det nationella språket, i enlighet med principerna om flerspråkighet och icke-diskriminering och på basis av nationell lagstiftning och europeiska principer, och att öka stödet till utbildningsinstitutioner som undervisar på nationella och språkliga minoriteters modersmål.

22.  Europaparlamentet påminner om det överordnade målet i Europa 2020-strategin att andelen elever som lämnar skolan i förtid ska understiga 10 procent. Parlamentet betonar att tidigt avhopp från skolan, som är en bidragande faktor till arbetslöshet, måste bekämpas genom dialog mellan utbildningssektorn, offentliga arbetsförmedlingar och arbetsmarknadens parter, genom att man fastställer bristerna i skolan och samhället, stöder eleverna att hitta egna inlärningsmetoder, inför relevanta och engagerande kursplaner och har ett kraftfullt och välutvecklat individanpassat yrkesvägledningssystem med högkvalitativa rådgivnings- och orienteringstjänster för alla elever, speciellt vid de första tecknen på att eleven vill lämna skolan i förtid, informerar på lämpligt sätt om framtida möjligheter på arbetsmarknaden och yrkesbanor, inbegripet praktiska yrken och hantverksyrken, tillhandahåller utbildning inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik samt varvad utbildning, säkerställer kvalitativa lärlings- och praktikplatser och erbjuder elever en andra chans i form av yrkesutbildning.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta kunskaps- och evidensbaserade rapporter om ungdomars sociala situation och levnadsvillkor och att ta fram nationella handlingsplaner som ska genomföras konsekvent.

24.  Europaparlamentet betonar att främjande av fler och lika möjligheter för alla ungdomar, främjande av social integrering, jämställdhet och solidaritet samt bekämpning av all slags diskriminering av ungdomar särskilt på grund av kön, ras eller etniskt ursprung eller funktionsnedsättning bör vara centralt för uppnåendet av målen i EU:s ungdomsstrategi.

25.  Europaparlamentet noterar att ungdomspolitik och nationella strategier måste utvecklas med och för ungdomar.

26.  Europaparlamentet välkomnar i synnerhet ramarna för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (2010–2018) och deras användbarhet i fråga om att förbättra samarbetet mellan medlemsstaterna och Europeiska unionen och utvidga och utveckla de möjligheter och fördelar som det europeiska integrationsprojektet medför för unga. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ta med sig och utveckla ramarna efter 2018.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att upprätta de utbildningsstrukturer som krävs för att integrera unga flyktingar och göra det möjligt för dem att lära sig språket i det land de beviljats asyl i, komplettera sin grundutbildning eller höja sina befintliga kvalifikationer till europeisk nivå för att underlätta integreringen på arbetsmarknaden och i det europeiska samhället.

28.  Europaparlamentet efterlyser riktade åtgärder avseende personer som lämnar skolan i förtid, som behöver vägledning, kompetenshöjning och utbildning, och ett effektivt system som redan i de tidiga utbildningsåren identifierar dem som riskerar att bli personer som lämnar skolan i förtid eller unga som varken arbetar eller studerar, så att de får assistans redan i unga år och styrs bort från denna ofördelaktiga situation.

29.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att arbeta in principen om solidaritet mellan generationerna i sin pensionspolitik och att beakta denna politiks nuvarande och framtida konsekvenser för unga.

30.  Europaparlamentet välkomnar sin resolution av den 12 april 2016 om EU-kunskap i skolan och uppmanar därför medlemsstaterna att främja mer omfattande EU-kunskaper genom formell, icke-formell och informell utbildning, med särskild inriktning på samarbete mellan dem som tillhandahåller formell och icke-formell/informell utbildning, som kan krönas med framgång i en kontinuerlig ungdomsstrategi för EU.

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra oberoende organisationer närmare delaktiga i genomförandeprocessen, särskilt på lokal nivå, och att förbättra samordningen mellan befintliga förfaranden i strategin för perioden efter 2018 (exempelvis genom EU-omfattande involvering i ungdomsnämnder osv.), så att EU:s ungdomsstrategi fortsätter att vara användbar.

32.  Europaparlamentet lyfter fram behovet av att unga förses med gedigna kunskaper om och gedigen förståelse av EU, bland annat genom att lära sig om EU:s grundläggande värden, dess styre och dess beslutsprocesser, så att de förmår reflektera kritiskt kring EU och bli ansvarsfulla och aktiva europeiska medborgare. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka insatserna för att främja en EU-dimension inom utbildningen i syfte att förbereda de studerande på att leva och arbeta i en alltmer komplex och integrerad union som de kan och förväntas att utforma.

Sysselsättning och utbildning

33.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på bästa sätt utnyttja de strategier och finansiella ramar som finns tillgängliga på EU-nivå och nationellt för att främja lämpliga investeringar i unga och inrättandet av trygga arbetstillfällen av hög kvalitet. Parlamentet vill på alla nivåer lyfta fram system för rörlighet som förbättrar ungas kvalifikationer och kompetens, ger dem självförtroende och utvecklar deras nyfikenhet och intresse för andra sätt att lära sig och delta i samhället. Parlamentet rekommenderar starkt ett erkännande och en utvärdering av dessa kvalifikationer, förstärkta genom rörlighet. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att se till att unga får bättre tillgång till information om alla program och initiativ som de kan utnyttja.

34.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att fullt ut genomföra programmet Erasmus+, och särskilt delen om lärlingsutbildning, och därigenom främja ytterligare utbildnings-, karriär- och arbetsrörlighet över gränserna för unga, så att de därigenom får kompetens och färdigheter för livet, inbegripet språkfärdigheter, och utökade möjligheter och chanser att delta i både arbetslivet och samhället, oavsett akademiska kvalifikationer, kompetens eller utbildningsnivå. Parlamentet finner det oroande att rörligheten för lärlingar ännu inte har nått de önskvärda nivåerna och uppmanar kommissionen, medlemsstaterna, företag och skolor att finna lösningar för att undanröja de återstående hindren för rörligheten för lärlingar. Det är viktigt att stödja unga i deras rörlighetsprojekt, med tanke på deras ålder och ofta instabila ekonomiska situation, genom att bland annat undanröja ett visst antal indirekta hinder för rörlighet, såsom logi- och transportsvårigheter.

35.  Europaparlamentet efterlyser bättre möjligheter för yrkesutbildningsstuderande att få göra praktik i grannländer för att öka förståelsen för andra medlemsstaters arbets- och utbildningspraxis, t.ex. genom att resekostnader finansieras för de studerande som fortfarande är bosatta i sitt hemland. Rörlighet inom utbildning är en mycket viktig fördel för att komma in på arbetsmarknaden, men också för förståelsen och engagemanget för det europeiska projektet genom upplevelsen av det. Det är viktigt med en europeisk ram för att främja rörlighet inom ramen för lärlingsutbildning och yrkesutbildning. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att fullt ut dra nytta av Eures-nätverket för att stödja rörligheten inom EU för unga arbetstagare, inklusive rörlighet för lärlingsutbildning.

36.  Europaparlamentet understryker att det är viktigt att dels lära ut, dels lära sig allmänna grundläggande färdigheter såsom IKT, matematik, kritiskt tänkande, främmande språk, rörlighet osv., vilket kommer att göra det möjligt för ungdomar att enkelt anpassa sig till skiftande samhälleliga och ekonomiska förhållanden.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja IKT‑utbildning för att alla ungdomar ska ha relevanta e-färdigheter för arbetsmarknaden, t.ex. genom att medel inom ungdomssysselsättningsinitiativet omfördelas.

38.  Europaparlamentet upprepar att informations- och kommunikationsteknik (IKT) kan spela en viktig roll för ungas personliga och yrkesmässiga utveckling, och inser dess potential att flytta fram ungas positioner då de kan samlas i sociala frågor som engagerar dem och knyta kontakter bortom geografiska, sociala, religiösa, könsrelaterade och ekonomiska hinder. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att vidta åtgärder för att se till att alla unga är välförsedda med uppdaterade kvalifikationer och färdigheter på IKT-området.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att driva ungdoms- och utvecklingsprogram som ger unga kvinnor och flickor egenmakt och underlättar deras inträde i traditionellt mansdominerade sektorer där de är underrepresenterade, såsom entreprenörskap, IKT, vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik (STEM).

40.  Europaparlamentet upprepar den enorma potentialen att skapa synergier mellan STEM‑ och IKT-sektorerna samt konst, design och den kreativa industrin, så att STEM blir till STEAM (vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap, konst och matematik), och framhåller dessa synergiers potential att få fler unga, särskilt kvinnor och flickor, till STEM-området.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra kvinnor att utbilda sig och arbeta inom sektorer där de har varit underrepresenterade, såsom vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik samt it.

42.  Europaparlamentet understryker behovet av att se till att unga har möjlighet att få åtminstone grundläggande digitala färdigheter och skaffa kunskaper om och lära känna media för att kunna arbeta, lära sig och delta aktivt i det moderna samhället.

43.  Europaparlamentet konstaterar att unga människor, även om de klarar den verkliga utmaningen att hitta ett arbete, inte nödvändigtvis lyckas hålla sig ovanför fattigdomsgränsen i många medlemsstater med hjälp av detta arbete.

44.  Europaparlamentet vill se en fortsättning på ungdomssysselsättningsinitiativet. Parlamentet vill att efterföljande justeringar av reglering och resurser ska föreslås för att få bukt med de faktorer som för närvarande hindrar genomförandet fram till slutet av den nuvarande budgetramens löptid.

45.  Europaparlamentet efterlyser bättre samordning på alla nivåer mellan kursplaner och behoven på de föränderliga arbetsmarknaderna. Parlamentet vill se kampanjer för att informera, öka medvetenheten och förbättra programmen för rörlighet inom alla allmänna och yrkesinriktade utbildningsinstitutioner i EU för att nå de politiska målen om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i EU och med tanke på de ihållande olikheterna mellan stads-, förorts- och landsbygdsområden. Parlamentet framhåller emellertid vikten av att slå vakt om värdet av kunskap och försöka tillhandahåll en helgjuten utbildning och en solid akademisk grund. Parlamentet manar till en förstärkning av dialogen och samarbetet mellan näringslivet och universiteten i syfte att ta fram utbildningsprogram som ger unga en lämplig uppsättning kvalifikationer, kunskap och kompetens. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang ett närmare samarbete mellan utbildningsinstitutioner, företag, särskilt små och medelstora sådana, och arbetsförmedlingar. Parlamentet föreslår att medlemsstaterna ska ta bästa praxis från varandra på detta område.

46.  Europaparlamentet betonar att en heltäckande och inkluderande utbildningsstrategi är mycket viktig för att alla elever ska känna sig välkomna och inkluderade och så att de kan fatta beslut om sin egen utbildning. Elever som lämnar skolan utan några kvalifikationer är en av de största utmaningarna för våra samhällen, eftersom det leder till social utestängning, och att bekämpa detta måste vara ett av våra viktigaste mål. Utbildningssystemen bör anpassas och särskilda åtgärder bör vidtas för dem med de största svårigheterna. Praktikprogram och lärlingsutbildning bör leda till sysselsättning och arbetsförhållanden och tilldelade uppgifter bör göra det möjligt för praktikanter att skaffa sig praktisk erfarenhet och relevant kompetens för att komma in på arbetsmarknaden. För att få bukt med ungdomsarbetslösheten är det mycket viktigt att regionala och lokala offentliga och privata aktörer deltar i utformningen och genomförandet av relevant policymix.

47.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att underlätta för unga att övergå från utbildning till arbete, däribland genom att säkerställa kvalitativa praktik- och lärlingsplatser, se till att unga får tydligt definierade rättigheter som inkluderar tillgång till socialt skydd, skriftliga och bindande kontrakt och en skälig lön för att inte diskrimineras när de kommer in på arbetsmarknaden och se till att elever får lämplig information om framtida möjligheter på arbetsmarknaden.

48.  Europaparlamentet betonar att arbetslösheten bland högutbildade är betydligt lägre, och att det därför är nödvändigt att främja och investera i möjligheter till högre utbildning för ungdomar i EU.

49.  Europaparlamentet påpekar dock att utbildning inte enbart bör tillhandahålla kvalifikationer och färdigheter relevanta för arbetsmarknadens behov, utan även bör bidra till ungas personliga utveckling för att de ska bli handlingskraftiga och ansvarstagande medborgare. Parlamentet framhåller därför behovet av samhällsutbildning i hela utbildningssystemet, både formellt och icke-formellt.

50.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att möjliggöra dubbla karriärer för unga idrottstalanger, så att de kan utveckla sin talang som idrottare och samtidigt skaffa utbildningskompetens.

51.  Europaparlamentet betonar att undervisning i företagande behöver tas med på alla nivåer och i alla former av den allmänna och yrkesinriktade utbildningen, eftersom det är ett effektivt motmedel mot ungdomsarbetslöshet om ungdomar fostras till företagaranda alltifrån ett tidigt stadium. Här manar parlamentet med kraft till aktiv dialog och aktivt samarbete mellan universitetsvärlden och näringslivet i syfte att ta fram utbildningsprogram som ger unga de färdigheter och den kompetens som krävs. Parlamentet framhåller vidare behovet av att främja och slå vakt om politiska åtgärder till stöd för ungas företagande, särskilt inom den kulturella och kreativa sektorn samt idrottssektorn, för att skapa trygga arbetstillfällen av hög kvalitet och slå ett slag för social utveckling och sammanhållning mellan befolkningsgrupper. Parlamentet lyfter även fram volontärarbetets potential att tillhandahålla färdigheter, stärka den personliga utvecklingen och förmå unga att hitta sitt kall.

52.  Europaparlamentet påpekar att verksamhet som företagare kräver att man utvecklar övergripande färdigheter, såsom kreativitet, kritiskt tänkande, lagarbete och initiativtagande, vilket bidrar till ungdomars utveckling både på det personliga planet och i arbetslivet och underlättar deras inträde på arbetsmarknaden. Parlamentet anser därför att det finns ett behov av att underlätta och uppmuntra entreprenörers deltagande i utbildningsprocessen.

53.  Europaparlamentet framhåller vikten av att investera mer i företagsetableringar och i ungas satsning på företagande genom att underlätta deras tillgång till startkapital och till nav av erfarna företagsmentorer.

54.  Europaparlamentet erinrar om att sysselsättning och företagande är en av åtta prioriteringar i EU:s ungdomsstrategi (2010–2018). Parlamentet betonar att ungdomsarbete och icke-formellt lärande, särskilt inom organisationer för unga entreprenörer och ungdomsorganisationer som erbjuder ungdomar möjligheten att utveckla innovativa projekt, få entreprenörserfarenhet och resurser och förtroendet att starta sina egna företag, spelar en viktig roll när det gäller att utveckla de ungas kreativa och innovativa potential, särskilt deras företagaranda, företagarkompetens och medborgerliga kompetens. Parlamentet betonar behovet av en gynnsam miljö för entreprenörskap och innovativa nystartade företag för den europeiska ungdomssysselsättningens skull. Alla hinder som står i vägen för ungdomar att utveckla sina idéer, sin potential och sin begåvning måste bort.

55.  Europaparlamentet rekommenderar att man lägger större fokus på entreprenörskap i EU:s ungdomsstrategi, vilket är centralt för att främja ekonomisk tillväxt. 2014 ville bara en av fem unga européer starta eget företag och detta anses fortfarande som något svårt. Man bör prioritera utveckling av en entreprenörskultur i tidig ålder och flexibla arbetsrättsliga bestämmelser som gör det möjligt att kombinera arbete och studier, varvad utbildning och tillgång till finansiering.

56.  Europaparlamentet påminner om att de kreativa sektorerna är bland de mest entreprenörsinriktade och snabbväxande sektorerna och att kreativ utbildning leder till att överförbara färdigheter utvecklas, såsom kreativt tänkande, problemlösning, lagarbete och uppfinningsrikedom. Parlamentet noterar att konst och medier är särskilt tilltalande sektorer för ungdomar.

57.  Europaparlamentet lyfter fram betydelsen av socialt företagande som en drivfjäder för innovation, social utveckling och sysselsättning, och uppmanar därför EU och medlemsstaterna att främja det bättre och stärka dess roll.

58.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att skapa incitament för företagande genom ett mer företags- och uppstartsvänligt klimat som uppmuntrar företagsetableringar, vilket bland annat kan bestå i system och åtgärder för lätt tillgång till bankkrediter, förenklad reglering och skattelättnader så att unga kan förverkliga sina företagsdrömmar. Parlamentet förespråkar utbildningsmetoder som främjar en entreprenörsinriktad och kreativ mentalitet och rekrytering av utexaminerade som unga företagare.

59.  Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna för att bekämpa ungdomsarbetslösheten behöver välutbildad karriärrådgivningspersonal som är välunderrättad om både akademiska och yrkesinriktade utbildningsmöjligheter och medveten om den nuvarande arbetsmarknaden, den troliga utvecklingen i medlemsstaterna och de nya sektorerna i deras ekonomier.

60.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att stödja unga när de startar sitt självständiga liv och skaffar egen familj genom bostadsbidrag, förmånliga arrangemang och minskad inkomstskatt, och att tillhandahålla förmånliga lån för studerande.

61.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av ömsesidigt erkännande och ömsesidig validering av färdigheter, kompetens och kunskap som har förvärvats genom informellt, icke-formellt och livslångt lärande, eftersom validering av dessa behövs för att synliggöra och uppvärdera enskilda personers skiftande och rikhaltiga lärande, särskilt bland personer med färre möjligheter. Parlamentet påpekar att validering av färdigheter bidrar till att förbättra tillgången till formell utbildning och nya yrkesmöjligheter, samtidigt som det stärker självkänslan och motivationen att lära sig, utvecklingen av ungas värderingar, förmågor och färdigheter samt kunskapsinhämtningen om medborgarskap och demokratiskt deltagande. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att öka sina ansträngningar att inrätta övergripande valideringsmekanismer senast 2018, i enlighet med kravet i rådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande, i nära samarbete med alla relevanta huvudaktörer, däribland ungdomsorganisationer.

62.  Europaparlamentet understryker vikten av formellt, icke-formellt och informellt lärande, även inom ramen för föreningsverksamhet, för utveckling av ungas värderingar, förmågor och färdigheter och för kunskapsinhämtning om medborgarskap och demokratiskt deltagande. Parlamentet uppmärksammar de olika utbildningsmöjligheterna och utbildningsmodellerna i medlemsstaterna, och framför allt varvad utbildning, som kan underlätta övergången från utbildning till arbete. Parlamentet stöder livslångt lärande. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa ett samstämmigt erkännande som är giltigt i hela EU av kompetens och färdigheter som förvärvats genom formellt, icke-formellt och informellt lärande och praktikplatser, i syfte att överbrygga klyftan mellan brister i kompetens och kompetensglapp på EU:s arbetsmarknad och att stödja sådana aktiviteter inom ramen för relevant EU-program. Parlamentet efterlyser dessutom mer fokus på språk, särskilt språken i grannländerna, inom yrkesutbildningen för att stärka berörda studerandes ställning och anställbarhet på den gränsöverskridande arbetsmarknaden.

63.  Europaparlamentet noterar att allt fler ungdomar till följd av den nuvarande digitaliseringsvågen och nya trender på arbetsmarknaden stöter på nya anställningsformer som balanserar flexibilitet mot trygghet. Parlamentet betonar vikten av att unga får tillräcklig utbildning om de sociala trygghetssystemens roll under karriären.

64.  Europaparlamentet anser att tidiga insatser och en proaktiv arbetsmarknadspolitik innebär att man istället för att handskas med resultaten av flera generationers fattigdom identifierar och hanterar risker tidigt i livet för att förhindra arbetslöshet och underlätta återintegrering. Parlamentet riktar särskild uppmärksamhet mot situationen för marginaliserade personer som löper störst risk att bli arbetslösa.

65.  Europaparlamentet betonar vikten av öppna och lättillgängliga program för arbete med ungdomar från mindre stimulerande miljöer.

66.  Europaparlamentet framhåller vikten för det livslånga lärandet och förbättringen av ungas utbildnings- och sysselsättningsmöjligheter att garantera ett ömsesidigt gränsöverskridande erkännande av och kompatibilitet mellan kvalifikationer och akademiska examina för att stärka kvalitetssäkringssystemet. Parlamentet vill att det ömsesidiga gränsöverskridande erkännandet av kvalifikationer och examina kontinuerligt ska utvidgas, utvärderas och anpassas till föränderliga utbildningskrav, och konstaterar att detta bör säkerställas på europeisk nivå och i alla länder som har anslutit sig till det europeiska området för högre utbildning och i dem som finns upptagna i den europeiska referensramen för kvalifikationer.

67.  Europaparlamentet poängterar härvidlag att icke-formellt och informellt lärande, liksom deltagande i idrotts- och volontäraktiviteter, har en viktig roll när det gäller att stimulera utvecklingen av medborgerliga, sociala och interkulturella kompetenser och färdigheter. Parlamentet betonar att några länder har gjort betydande framsteg när det gäller att utveckla den relevanta rättsliga ramen, medan andra har problem med att införa omfattande valideringsstrategier. Heltäckande strategier för att möjliggöra validering måste därför utarbetas.

68.  Europaparlamentet lyfter fram betydelsen av att ta itu med kompetensunderskott och missmatchning genom att främja och underlätta rörligheten för studerande och lärarpersonal genom bättre användning av alla EU:s verktyg och program. Rörlighet inom utbildning är en mycket viktig tillgång för att komma in på arbetsmarknaden. Parlamentet framhåller behovet av att införa åtgärder för att säkerställa samordning, komplementaritet och samstämmighet mellan strukturfonderna för rörlighet, exempelvis Europeiska socialfonden, och andra program såsom Erasmus+. Parlamentet vill i det sammanhanget även lyfta fram den viktiga roll som rörlighetsprogram som Erasmus+ har för att stimulera utvecklingen av övergripande färdigheter och kompetenser samt interkulturella utbyten bland unga. Parlamentet välkomnar ombildningen av den befintliga webbplatsen för kompetenskartan för EU.

69.  Europaparlamentet framhåller att man måste stärka rollen för programmet Erasmus för unga företagare för att uppnå långvarig sysselsättning av hög kvalitet. Yrkesmässig rörlighet behövs för att frigöra ungdomars potential. För närvarande är 217,7 miljoner människor i EU i sysselsättning, varav 7,5 miljoner (3,1 procent) arbetar i en annan medlemsstat. Enligt EU-undersökningar är ungdomar dessutom mer benägna att röra på sig och återvända hem med nya färdigheter och kvalifikationer.

70.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka och stödja rörligheten för studenter inom yrkesutbildning genom att inrätta ett Erasmusprogram för lärlingar.

71.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att dra full nytta av den nuvarande reformen av Euresnätverket för att stödja rörligheten inom EU för unga arbetstagare, inklusive rörlighet för lärlingsutbildning och praktikplatser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att regelbundet uppdatera lediga tjänster och meritförteckningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra jobbmatchningsprocessen i Eures för att se till att unga får lämpliga anställningserbjudanden av hög kvalitet i linje med sina meritförteckningar.

72.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att inrätta högkvalitativa system för varvad utbildning och yrkesutbildning, i samordning med lokala och regionala ekonomiska aktörer efter utbyte av bästa praxis och i linje med särdragen i varje utbildningssystem, för att få bukt med befintlig och framtida missmatchning.

73.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att inrätta innovativa och flexibla bidrag för att främja talang och konstnärs- och idrottsbegåvning inom kultur samt allmän och yrkesinriktad utbildning. Parlamentet stöder de medlemsstater som försöker införa stipendiesystem för studerande med påvisad utbildnings-, idrotts- och konstnärsbegåvning.

74.  Europaparlamentet konstaterar att elever som lämnar skolan i förtid och utan några kvalifikationer är bland de största utmaningarna för våra samhällen – och att ta tag i dem måste vara ett av våra huvudmål – eftersom detta leder till en otrygg tillvaro och till social utestängning. Parlamentet påpekar att rörlighet, anpassning av utbildningssystemen och införande av individanpassade åtgärder kan erbjuda lösningar för de mest missgynnade för att minska avhoppen inom utbildningen.

75.  Europaparlamentet lyfter fram behovet av att skapa ett studentkontrakt som gör det möjligt för studerande vid universitet och i yrkesutbildning att kombinera studier med arbete, helst i företag verksamma på det område som utbildningen avser, med en garanti att kunna slutföra de påbörjade studierna.

76.  Europaparlamentet lyfter fram behovet av fortsatta ansträngningar att minska skolavhoppen och främja utbildning av missgynnade unga.

77.  Europaparlamentet konstaterar att ungdomsarbetslösheten fortfarande är ett allvarligt problem inom EU, trots en minskning i de flesta medlemsstaterna sedan de rekordhöga siffrorna 2013. Omkring åtta miljoner unga européer står utan arbete och andelen långtidsarbetslösa, ofrivilligt deltidsanställda eller praktikanter är fortsatt hög.

Finansiella resurser

78.  Europaparlamentet understryker vikten av strategiska investeringar, bland annat från de europeiska struktur- och investeringsfonderna, särskilt Europeiska socialfonden, för regional utveckling, konkurrenskraft samt praktikplatser, lärlingsplatser och varaktig sysselsättning av god kvalitet. Parlamentet konstaterar att ungdomar som varken arbetar eller studerar bör ägnas särskild uppmärksamhet.

79.  Europaparlamentet noterar att det tog några månader att få igång programperioden 2014–2020 och att en första utvärdering av unionens politik för denna period, i synnerhet av ungdomspolitiken, inte är helt representativ för den verkliga effekten.

80.  Europaparlamentet påpekar att revisionsrätten under föregående programperiod uppskattade felprocenten för transaktioner inom programmet för livslångt lärande och programmet Aktiv ungdom till över fyra procent. Parlamentet förväntar sig att kommissionen har tagit itu med dessa felaktigheter vid genomförandet av Erasmus+.

81.  Europaparlamentet noterar att budgetgenomförandet för programmen under 2007–2013, i synnerhet programmen för livslångt lärande, Kultur, Media och Aktiv ungdom, uppgick till 100 procent. Enbart genomförandegraden är dock inte en avgörande indikator när man bedömer hur effektiva och framgångsrika programmen har varit.

82.  Europaparlamentet oroas över att diskrepansen mellan antagna åtagande- och betalningsbemyndiganden i slutet av 2013 orsakade brist på betalningar (för Erasmus+-programmet var underskottet exempelvis 202 miljoner euro), med allvarliga negativa återverkningar för påföljande år. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att denna situation inte upprepas i samband med nya program.

83.  Europaparlamentet påminner om att ungdomars motvillighet att starta företag också bidrar till den långsamma ekonomiska tillväxten i Europa, och anser därför att ungdomar som vill starta egna företag måste få stöd.

84.  Europaparlamentet välkomnar att över 12,4 miljarder euro från Europeiska socialfonden och sysselsättningsinitiativet för unga har öronmärkts för bekämpning av ungdomsarbetslösheten under den nya programperioden.

85.  Europaparlamentet noterar därför med tillfredsställelse att 110 300 arbetslösa ungdomar deltog i åtgärder som finansierades av sysselsättningsinitiativet för unga 2014. Parlamentet välkomnar att EU:s stats- och regeringschefer har beslutat att anslå 6,4 miljarder euro i EU-medel (3,2 miljarder euro från Europeiska socialfonden och 3,2 miljarder euro från en ny budgetpost) till ungdomsgarantin. Parlamentet betonar dock att vissa medlemsstater fortfarande har svårigheter med att genomföra ungdomsgarantin och sysselsättningsinitiativet för unga.

86.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att öka ansträngningarna att se till att lärlings- och praktikplatser inte används som former av otrygga anställningar som ersätter verkliga arbetstillfällen och att allt nödvändigt arbetstagarskydd garanteras, bland annat i fråga om lön och andra ekonomiska rättigheter.

87.  Europaparlamentet efterlyser riktade och förenklade åtgärder för att förbättra medlemsstaternas förmåga att utnyttja det stöd som finns tillgängligt genom europeiska strukturfonder, Europeiska socialfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), ungdomssysselsättningsinitiativet, Unga på väg, Ditt första Eures-jobb, Horisont 2020 samt program och åtgärder som rör medborgarskap.

88.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förenkla de administrativa förfarandena för beviljande av ekonomiska resurser till ungdomsorganisationer, eftersom dessa ofta inte har kapacitet att hantera komplicerade ansökningsprocesser när de ansöker om stöd från de olika EU-programmen.

89.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att dra full nytta av programmet Erasmus+ genom bättre inriktning på människor på alla utbildningsnivåer för att öka unga människors möjligheter till sysselsättning samt främja gränsöverskridande karriärmöjligheter och rättvis arbetsrörlighet. Parlamentet stöder interkulturellt lärande, europeiskt medborgarskap och ungas utbildning i demokrati och värderingar, och uppmanar därför kommissionen att vid halvtidsöversynen identifiera och avlägsna hinder i finansieringsförfarandet som gör det svårt att uppnå dessa mål, så att Erasmus+ kan fungera effektivare på detta område.

90.  Europaparlamentet välkomnar att över tre miljoner studenter har deltagit i Erasmusprogrammet, vilket överstiger riktmärket. Detta flaggskeppsprogram för unionen har rönt framgång ända sedan starten, och det är viktigt att programmet får stöd även i fortsättningen.

91.  Europaparlamentet beklagar de stora skillnaderna mellan medlemsstaterna när det gäller antalet Erasmusstudenter som åker iväg och tas emot. Parlamentet rekommenderar mer direkta informationskampanjer och enklare regler.

92.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att de bör utöka den nationella finansieringen, som ett komplement till Europeiska socialfonden och ungdomssysselsättningsinitiativets anslag, så att ungdomssysselsättningen får det stöd som behövs. De instrument som används och det stöd som beviljas ska möjliggöra ett värdigt liv. Stödets storlek bör därför bedömas mot bakgrund av de faktiska levnadsomkostnaderna i varje medlemsstat.

93.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs för att genomföra ungdomsgarantin. Parlamentet efterlyser fortsatt politiskt engagemang för ungdomsgarantin som en långsiktig strukturell reform som garanterar varaktig integrering på arbetsmarknaden genom att högkvalitativa arbetstillfällen erbjuds.

94.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo genomföra ungdomsgarantin på basis av ett starkt samarbete mellan nationella, regionala och lokala myndigheter, utbildningssystem och arbetsförmedlingar. Parlamentet påpekar att ungdomsgarantin bör integreras fullt ut i nationella sysselsättningsplaner och i den ungdoms- och utbildningspolitiska planeringen och kommuniceras vitt och brett till alla unga. Parlamentet erinrar om att ungdomsorganisationers deltagande i kommunikationen om, samt i utvärderingen och genomförandet av, ungdomsgarantin som verktyg är avgörande för dess framgång.

95.  Europaparlamentet erinrar om att unga kvinnor och män som lever under olika socioekonomiska förhållanden upplever olika villkor på arbetsmarknaden i olika åldrar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta med sådana könsspecifika och socioekonomiska överväganden i utformningen och genomförandet av ungdoms- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder såsom ungdomsgarantin.

96.  Europaparlamentet anser att den särskilt höga nivån av otryggt arbete bland unga kombinerat med en åldrande befolkning i Europa utgör en stor utmaning för pensionssystemens hållbarhet, tillräcklighet och ändamålsenlighet och allvarligt skadar solidariteten mellan generationerna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra missbruk av åtminstone bidrag som erhållits inom ramen för ungdomsgarantin, och att främja, åtminstone för kontrakt som upprättas inom ramen för ungdomsgarantin, kontrakt som gör det möjligt för unga att betala in till nationella socialförsäkringssystem.

97.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att fullt ut genomföra och övervaka ungdomsgarantins effektivitet, genom att till fullo utnyttja de medel som de fått till sitt förfogande av EU till åtgärder som ska främja ungdomssysselsättningen, genom att integrera unga, även dem med funktionsnedsättning, på arbetsmarknaden via jobb, lärlingsplats eller praktikplats inom fyra månader efter det att personen lämnat skolan eller förlorat jobbet, t.ex. genom att etablera livslånga individanpassade yrkesvägledningssystem, registreringskontor, informationspunkter och metoder för datainsamling och genom att uppmuntra arbetslösa att registrera sig för att få en bild av den verkliga situationen när det gäller ungdomsarbetslöshet samt förbättra tjänsterna vid jobbcenter för unga arbetssökande.

98.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att utan dröjsmål ta itu med de viktigaste faktorerna för ett lyckat genomförande av den europeiska ungdomsgarantin, såsom arbetserbjudandenas kvalitet och varaktighet, vidareutbildning och fortbildning, social integrering, samverkanseffekter med andra politikområden (skolan, arbetsmarknaden, sociala tjänster och ungdomspolitiken) och samarbete med alla berörda parter, för att integrera ungdomar på arbetsmarknaden, minska ungdomsarbetslösheten samt uppnå en långsiktigt positiv effekt i fråga om att förebygga att ungdomar stängs ute från samhället och arbetsmarknaden i övergången från skola till arbetsliv.

99.  Europaparlamentet begär att den europeiska ungdomsgarantins inriktning på utbildning för unga okvalificerade eller lågkvalificerade arbetslösa ska utvidgas till att också omfatta unga som utexaminerats och som redan har fullgjort sin yrkesutbildning, samt att ungdomsgarantins åldersgräns ska höjas från 25 till 29 år med tanke på att många som utexaminerats och som vill komma in på arbetsmarknaden är i sena 20-årsåldern.

100.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionerna att utbyta bästa praxis och lära sig av varandras exempel. Parlamentet påpekar vikten av att medlemsstaterna gör en utvärdering av sysselsättningsinitiativet för unga 2014 och 2015. Parlamentet betonar vikten av att bedöma ungdomsgarantins effektivitet på medellång sikt, med fokus på om den lyckas få ungdomar att förvärva kompetens och komma in på arbetsmarknaden, och av att detta initiativ fortsätter. Ungdomsorganisationers deltagande i utvärderingen och genomförandet av ungdomsgarantin är avgörande för dess framgång.

101.  Europaparlamentet ser fram emot den övergripande rapport om genomförandet av ungdomsgarantin som kommissionen ska lägga fram senare under året.

102.  Europaparlamentet noterar att revisionsrättens rapport EU:s ungdomsgaranti – genomförandet i medlemsstaterna, som ska slutföras i början av 2017, kommer att ge en tydligare utvärdering av programresultaten. Bl.a. bör en analys av effektiviteten och de långsiktiga resultaten ingå i rapporten.

103.  Europaparlamentet påminner kommissionen om vikten av att ungdomar känner väl till vilka program som finns och möjligheterna att delta i dem, och också av att informationen om programmen är av hög kvalitet, med kvantifierbara indikatorer (såsom målgruppens respons och deltagande).

104.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att driva en expansiv ekonomisk politik med större utrymme för flexibilitet vad gäller offentliga investeringar i utbildning och högkvalitativ lärlingsutbildning.

105.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att investera mer – och inte minska de nationella budgetanslagen – i ungdomspolitik, konst, kultur, utbildning, hälso- och sjukvård och sociala tjänster. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att kanalisera investeringar i inkluderande utbildning som möter samhälleliga utmaningar i syfte att säkerställa lika tillgång och möjligheter för alla, inbegripet unga med olika socioekonomisk bakgrund samt utsatta och missgynnade grupper.

106.  Europaparlamentet rekommenderar att ungt entreprenörskap tas med i den fleråriga budgetramen och att medlemsstaterna arbetar med att utveckla nationella strategier som ska vara inriktade på att uppnå synergier mellan Erasmus+, Europeiska socialfonden, ungdomssysselsättningsinitiativet och Erasmus för unga företagare samt med tydliga riktlinjer för konsekvensbedömningar från kommissionen till medlemsstaterna.

107.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa ett omfattande övervakningssystem för ungdomsprogrammen som kombinerar de planerade resultatindikatorerna med konkreta resultat på kort och lång sikt.

108.  Europaparlamentet betonar vikten av att fokusera på framsteg och resultat och noterar med tillfredsställelse att det nya regelverket för Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) för programplaneringsperioden 2014–2020 innefattar bestämmelser om medlemsstaternas rapportering av resultat.

109.  Europaparlamentet påminner om att 68 procent av Europiska socialfondens budget går till projekt där ungdomar kan vara en av målgrupperna.

110.  Europaparlamentet lyfter fram behovet av att satsa på bostadsbidrag för att tillgodose de behov som uppstår när studerande inte har möjlighet att gå en yrkes- eller universitetsutbildning i sin egen hemstad eller i städer på mindre än 50 kilometers avstånd.

Deltagande i beslutsprocesser

111.  Europaparlamentet efterlyser starkare partnerskap mellan ungdomsorganisationer och offentliga myndigheter i syfte att öka möjligheterna för unga och deras organisationer att delta i utformningen av politiken. Parlamentet anser att ungdoms-, konst- och idrottsorganisationer spelar en särskilt viktig roll i utvecklingen av ungas förmåga att engagera sig och för en kvalitativ förbättring av beslutsprocessen, med särskild hänsyn till att unga bidrar till samhället och även tillhandahåller lösningar på aktuella utmaningar för det europeiska samhället. Parlamentet lyfter fram den unika roll som ungdomsorganisationer spelar i utvecklingen av en medborgarskapskänsla kring demokratiska värderingar och processer.

112.  Europaparlamentet framhåller värdet i ungdomsorganisationer som förmedlare av utbildning i medborgarskap, demokratiska värderingar, färdigheteter och kompetenser, och erkänner deras bidrag till att förbättra ungas deltagande i demokratiska processer.

113.  Europaparlamentet framhåller den vitala betydelsen av informellt och icke-formellt lärande, konst, idrott, volontärarbete och social verksamhet för att uppmuntra ungas deltagande och social sammanhållning, verktyg som kan ha enorm inverkan på lokalsamfund och hjälpa till att komma till rätta med många av samhällets utmaningar.

114.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att strikt följa principerna om inkludering i ungdomsarbete, med särskild tonvikt på ungdomar med funktionsnedsättning.

115.  Europaparlamentet betonar behovet av att mer intensivt öka medvetenheten om medborgarskap, medier och digitala kunskaper, kritiskt tänkande och interkulturell förståelse och använda en rad olika instrument som är välbekanta för ungdomar (t.ex. sociala medier). Parlamentet betonar den viktiga roll som sådana program och sådan utbildning spelar för att förhindra radikalisering bland ungdomar.

116.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta nya former av ekonomisk delaktighet för unga, såsom den växande trenden att unga använder delningsekonomins verktyg.

117.  Europaparlamentet framhåller att frivillig politisk, social, kulturell och idrottslig verksamhet som unga bedriver på lokal, regional och nationell nivå bör få stöd och ett större erkännande för sitt värde som en viktig form av icke-formellt lärande som bidrar till att utveckla nyckelkompetenser för livet och främja värden som samarbete, solidaritet, jämlikhet och rättvisa. Parlamentet framhåller emellertid att ungas beredskap att utveckla volontärverksamhet i slutändan inte kan betraktas som en möjlig billig ersättning för tjänster som medlemsstaterna bör ha hand om. Parlamentet begär att volontärverksamhet ska värdesättas och få ett fullständigt erkännande eller valideras.

118.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja unga studerandes demokratiska deltagande och hjälpa unga i utbildning att engagera sig i sin utbildning och bidra genom sitt medlemskap i studentorganisationer.

119.  Europaparlamentet poängterar att bättre förståelse av EU:s värden, EU:s funktionssätt och den europeiska mångfalden är av avgörande betydelse för att främja demokratiskt deltagande och ett aktivt medborgarskap bland unga.

120.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på bästa sätt utnyttja de nya digitala verktygen och dra full nytta av möjligheterna med sociala medier inom utbildningen, erbjuda riktad högkvalitativ medieutbildning som uppmuntrar utvecklingen av mediekompetens och kritiskt tänkande samt främja och uppmuntra ungas deltagande i beslutsfattandet, liksom i samhälls- och kulturlivet och i det sociala livet i samhället, för att öka anställbarheten och stärka entreprenörskap, innovation och kultur. Parlamentet inser även potentialen i digitala verktyg som kan användas som ett effektivt sätt att bekämpa mobbning, hatretorik och radikalisering.

o
o   o

121.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 50. (2) EUT C 417, 15.12.2015, s. 1. (3) EUT C 183, 14.6.2014, s. 5. (4) EUT C 120, 26.4.2013, s. 1. (5) EUCO 37/13. (6) EUT C 311, 19.12.2009, s. 1. (7) EUT C 119, 28.5.2009, s. 2. (8) Antagna texter, P8_TA(2016)0107. (9) EUT C 93, 9.3.2016, s. 61. (10) EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 21. (11) Antagna texter, P8_TA(2016)0106. (12) Antagna texter, P8_TA(2015)0292. (13) EUT C 346, 21.9.2016, s. 2. (14) Antagna texter, P8_TA(2016)0005.

Europaparlamentets resolution av den 27 oktober 2016 om hur den gemensamma jordbrukspolitiken kan öka sysselsättningen på landsbygden (2015/2226(INI))

P8_TA(2016)0427 A8-0285/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande ”Sysselsättning i landsbygdsområden: att överbrygga sysselsättningsklyftan” (COM(2006)0857),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0285/2016), och av följande skäl:

A.  Över 77 % av EU:s territorium är landsbygd, och i dessa områden är många arbetstillfällen, som ofta inte kan utlokaliseras, kopplade till jordbruket och den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin.

B.  Jordbruket och den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin står för 6 % av EU:s BNP, med 15 miljoner företag och 46 miljoner arbetstillfällen.

C.  Under flera årtionden har landsbygden avfolkats på jordbrukare och sysselsättningen inom jordbruket försvagats i ett stort antal europeiska länder, och jordbrukares och andra jordbruksarbetares inkomster har minskat kraftigt. Mellan 2005 och 2014 minskade arbetsinsatsen i jordbruket med nästan en fjärdedel (-23,6 %) i EU-281(1)

D.  Jordbruket upptar fortfarande större delen av det europeiska territoriet men utgör i dag endast en liten del av arbetskraften som är bosatt på landsbygden. Den diversifierade användningen i landsbygdsområden mellan funktionen för produktion av ekonomiska verksamheter, livsmiljöfunktionen som innefattar bostads- och fritidsanvändande och funktionen för att bevara och vårda naturområden, är en avgörande fråga för den dynamiska kraften och sysselsättningen i olika landsbygdsområden inom unionen. I vissa områden har det i flera år skett ett demografiskt skifte av deras migrationsströmmar och en ökning av deras befolkning som uttrycker en önskan om att bo på landet vilken ofta åtföljs av ett fenomen kallat peri-urbanisering. Många mindre välmående områden, som är isolerade och där det är svårare att få främja utveckling och sysselsättning, tenderar också att bli allt svagare.

E.  Många landsbygdsområden står inför ett antal problem, såsom låga inkomster, befolkningsminskning, brist på sysselsättning och hög arbetslöshet, långsam utveckling inom tjänstesektorn, bristande kapacitet för bearbetning av livsmedel, bristfälliga färdigheter och begränsat kapital.

F.  Mer än nio av tio européer anser att jordbruket och landsbygdsområdena utgör viktiga frågor för framtiden.

G.  Inkomsten per arbetsenhet är relativt låg inom jordbruksverksamhet, och detta är en anledning till oro.

H.  Den ekonomiska krisen drabbade alla delar av Europa, men landsbygdsområdena drabbades hårdast.

I.  För att bemöta den rådande ekonomiska krisen har unionen, särskilt genom Efsi, gjort sysselsättning till en av sina främsta prioriteringar. I detta sammanhang måste den gemensamma jordbrukspolitiken göras mer effektiv och dess legitimitet bekräftas som en av de främsta hävstängerna när det gäller europeiska åtgärder inriktade på bevarande och skapande av sysselsättning och konkurrenskraft på landsbygden, huvudsakligen inom jordbrukssektorn. I samband med detta är det nödvändigt att utvärdera i vilken utsträckning den gemensamma jordbrukspolitiken inverkar på skapandet och bevarandet av sysselsättning på landsbygden.

J.  Det är av avgörande vikt att bevara de två pelarna inom den gemensamma jordbrukspolitiken eftersom den första pelaren förhindrar utflyttning av småbruk och familjebruk från sektorn och bevarar arbetstillfällen inom jordbrukssektorn, medan medlen inom ramen för den andra pelaren säkerställer skapande av arbetstillfällen inom andra områden såsom turism, bearbetning av livsmedel och andra relaterade sektorer.

K.  Det europeiska jordbruket står inför ett stort antal utmaningar när det gäller livsmedelsproduktion och tryggad livsmedelsförsörjning, miljö, biologisk mångfald, hållbarhet, energi och klimatförändringar, och det är viktigt att stärka förhållandet mellan samhälle och jordbruk, utveckla innovativa lösningar för att hantera dessa utmaningar för att säkerställa sektorns motståndskraft och konkurrenskraft samt att omvärdera målen för en verklig offentlig politik för allas bästa, något som är en av den europeiska integrationens viktigaste aspekter.

L.  En återregionalisering av jordbruket – en nödvändig förankring av produktionen och sysselsättningen i ett visst geografiskt område – har alltför länge försummats och det är vår plikt att upprätthålla ett jordbruk bestående av män och kvinnor som är knutna till sina områden, en central verksamhet för att säkerställa en dynamisk landsbygd med hög sysselsättning. Denna återregionalisering gör det också möjligt att säkra en god utvecklingsbalans mellan stad och landsbygd.

M.  Det finns en allt större roll och ett allt större intresse för jordbruk i och nära städer och en ändrad konsumtionsmodell som kombinerar olika faktorer, bland annat minimal miljöpåverkan, högkvalitativ lokal produktion och ett erkännande av vikten av det arbete som utförs av små och regionala producenter.

N.  Den senaste reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken har inneburit en omläggning och en mer rättvis fördelning av stöd mellan medlemsstaterna och olika jordbrukssektorer och har bekräftat den gemensamma jordbrukspolitikens ekonomiska och socialt stabiliserande roll gentemot gårdar och landsbygdsområden.

O.  Även om studier visar att direktstöd genom den första pelaren inte skapar arbetstillfällen direkt spelar de en avgörande roll i att bibehålla arbetstillfällen och se till att jordbrukare stannar kvar i jordbruket. Om detta politiska stöd skulle dras tillbaka skulle 30 % av jordbrukarna i Europa tvingas upphöra med sin verksamhet och lämna jordbrukssektorn. Detta stöd håller småbrukare och landsbygdsområden levande.

P.  Direktstödet till jordbrukare i perifera områden och jordbruk på missgynnad mark eller marginell mark är helt nödvändigt inte enbart för att säkerställa att dessa jordbrukare stannar kvar i jordbruket och kan försörja sig på ett adekvat sätt, utan även för att säkerställa att denna mark skyddas och spelar en roll i att locka turister till områdena.

Q.  Det huvudsakliga syftet med den första pelaren i den reformerade jordbrukspolitiken är att trygga livsmedelsförsörjningen, vilket hjälper till att bevara befintliga arbetstillfällen inom jordbruket. Det finns ett krav på att säkerställa en rättvisare fördelning av stödet inom ramen för den första pelaren för att maximera den positiva inverkan av detta stöd.

R.  Erfarenheter från fältet visar att det finns andra möjligheter att utveckla jordbruket, med bättre resultat med tanke på livsmedelskvalitet, odlingsresultat, miljöresultat samt socioekonomiska resultat. Det är viktigt att stödja och främja en mångfald av jordbrukssystem, och små och medelstora jordbruk, som i allmänhet är mer diversifierade, innovativa och mycket flexibla, är ofta väl organiserade i producentgrupper och kooperativ. De gynnar även sina samhällen och stöder därigenom ekonomin på landsbygden, något som är centralt för utvecklingen av EU:s jordbruk.

S.  Den rådande krisen visar att det inom ramen för en marknadsinriktad gemensam jordbrukspolitik är viktigt att upprätthålla en gemensam organisation för jordbruksmarknaderna och fastställa nya anpassade verktyg för reglering i syfte att säkerställa prisstabilitet, sysselsättning och jordbruksinkomster.

T.  Jordbrukare i Europa verkar på en alltmer global marknad och är därför mer utsatta för prisvolatilitet än andra sektorer.

U.  Det betalningssystem som för närvarande används inom livsmedelsförsörjningskedjan garanterar inte en hållbar fördelning av mervärde och leder ofta till att inkomsten för primärproducenter inte ens är tillräcklig för att täcka deras kostnader.

V.  Jämfört med stadsområden kännetecknas områden på landsbygden ofta av statistiskt sett högre nivåer av arbetslöshet och betydligt lägre inkomster för invånarna samt mindre attraktiv infrastruktur och sämre tillgång till tjänster, som är dyra att tillhandahålla på grund av mindre befolkningstäthet och tillgång.

W.  Att skapa sysselsättning på landsbygden bör vara en viktig del i en hållbar politik som är anpassad till särskilda områden, som bevarar och utvecklar jordbruksverksamhet och verksamhet som är indirekt kopplad till jordbruket och skogsbruket och till sådan verksamhet på landsbygden som stärker de sociala förbindelserna och solidariteten mellan olika aktörer samt förbättrar miljön.

X.  Landsbygdsområdenas framtid beror inte endast på hur jordbrukssektorn utvecklas, utan den är också kopplad till diversifiering och bevarande av annan ekonomisk verksamhet, såsom skogsbruk, hantverk, och framväxande av små och medelstora företag och integrerad produktionskapacitet, landsbygdsturism, rekreations- utbildnings- och idrottsverksamhet (till exempel ridning) samt hållbar användning av jordbruks- och skogsresurser (inklusive avfall) för produktion av förnybar energi eller biomaterial samt bioprodukter som bygger på ekologiska processer. Det behövs både decentraliserad och integrerad lokal politik som är knuten till socioekonomiska aspekter och landsbygdens identitet och kultur samt ett verkligt territoriellt system, som eftersträvar synergier och som tar vara på landsbygdens resurser genom kollektiva och intersektoriella initiativ, däribland genom att utnyttja andra EU-medel för att stimulera utveckling och sysselsättning på landsbygden, samtidigt som landsbygdens infrastruktur säkerställs.

Y.  I detta syfte är det av avgörande betydelse att fokusera på det faktum att ett stort antal arbetsplatser är beroende av plats- och verksamhetsspecifikt jordbruk, skogsbruket medräknat, och denna verksamhet kan inte utlokaliseras, vilket även gäller livsmedels- och icke-livsmedelstjänster, såsom vård och förvaltning av landskap och vattenresurser.

Z.  Stöd bör ges särskilt till små familjeföretag, med andra ord till enskilda jordbrukare, som ensamma eller med andra, driver sina företag ansvarsfullt, oberoende och effektivt, och som är i stånd att hantera alla svårigheter genom att anpassa sin produktion och/eller sina produktionsmetoder och diversifiera sin verksamhet för att hantera den konstanta strukturella förändringen inom jordbrukssektorn.

AA.  Potentialen hos kvinnor som arbetar och/eller driver företag inom jordbruket och i landsbygdsområden bör analyseras, registreras och främjas inom EU:s samtliga politikområden, utan att missgynnas inom något av dessa områden, eftersom detta är förutsättningen för att kvinnor ska kunna bli drivande inom utveckling och innovation och därmed hjälpa hela sektorn att ta sig ur krisen. Kvinnor bör engageras i utvecklingsplanerna för sektorn på lokal och regional nivå så att dessa beaktar deras behov, erfarenheter och visioner, och därför måste kvinnorna ha de kompetenser som behövs för att aktivt kunna delta i utformandet av dessa planer.

AB.  År 2010 var endast 7,5 % av jordbrukarna yngre än 35 år och mer än 4,5 miljoner av de som nu driver jordbruksföretag är äldre än 65 år. Artiklarna 50 och 51 i förordning (EU) nr 1307/2013 inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken innehåller bestämmelser till stöd för generationsskiftet inom jordbruket.

AC.  I många medlemsstater har kvinnor på landsbygden begränsat tillträde till arbetsmarknaden både inom jordbruket och inom andra sektorer av arbetsmarknaden, och löneklyftan är större än inom andra områden. Likväl är deras roll oerhört viktig i landsbygdsområdenas utveckling och sociala liv och i synnerhet inom jordbruksföretag där det sker en diversifiering av verksamheten (lantgårdsturism, kvalitetsprodukter, rekreations- och idrottsverksamhet och andra tjänster). Kvinnligt företagande i socialt, ekonomiskt och miljömässigt hänseende är en grundbult för hållbar utveckling på landsbygden. Ojämlik tillgång till mark är en faktor som begränsar kvinnors möjligheter att utveckla företag inom jordbrukssektorn. I genomsnitt drivs 29 % av jordbruksföretagen i Europa av kvinnor.

AD.  Det antal varianter av grödor som odlas industriellt är litet. Lokala raser och sorter hjälper till att bevara den biologiska mångfalden och att understödja människors försörjning i regionerna och i den lokala produktionen.

AE.  Landsbygdsmiljön måste göras mer attraktiv för de nya generationerna genom att man gynnar utbildning som är inriktad på innovation och modernisering av yrket och av de tekniska metoderna.

AF.  FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) har utarbetat en allmän ram för hållbarhetsbedömning av livsmedels- och jordbrukssystem.

AG.  Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) kan användas till yrkesutbildning och kompetensutveckling inom de olika verksamhetsområdena i landsbygdsområden.

Inom ramen för dagens gemensamma jordbrukspolitik

1.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att ge unga jordbrukare långsiktiga utsikter i syfte att ta itu med avfolkningen av landsbygden, genomföra en global strategi för generationsskifte, och för att göra detta, i full utsträckning dra nytta av alla de möjligheter, även utanför familjen, som den nya gemensamma jordbrukspolitiken erbjuder som stöd till unga jordbrukare och nya jordbrukare, bland annat genom stöd till unga jordbrukare från första och andra pelaren, och genom att göra det lättare för nya jordbrukare över 40 år att starta sin verksamhet. Dessa åtgärder bör också kompletteras och vara förenliga med bestämmelser i nationell politik (markpolitik, beskattning, social trygghet etc.), inbegripet stöd enligt artiklarna 50 och 51 i förordning (EU) nr 1307/2013.

2.  Europaparlamentet konstaterar att den absoluta merparten av direktstödet inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken går till de rikaste jordbruken, där bara 13 % av mottagarna fick 74 % av direktstödet inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken år 2014. Parlamentet anser att detta inte främjar skapandet av arbetstillfällen inom jordbruket, eftersom små jordbruksföretag är mer arbetsintensiva och 53 % av jordbruksarbetare arbetar i ett jordbruk som klassificerats som jordbruk med begränsade ekonomiska tillgångar. Parlamentet efterlyser bättre fördelning till småbrukare av stöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka stödet till små och medelstora företag, särskilt genom ökat utnyttjande av omfördelningsstöd. Parlamentet uppmanar dem dessutom att införa belöningsmekanismer för effektivt organiserade företag och för företag som utnyttjar de rättsliga verktygen för samverkan mellan företag.

4.  Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken bör ta större hänsyn till geografiskt missgynnade områden (bergsområden, utomeuropeiska territorier, extremt perifera områden, känsliga naturområden etc.), eftersom ett heltäckande europeiskt jordbruk är centralt för en sådan ekonomisk, social och miljömässig utveckling som fokuserar på sysselsättning. Men den gemensamma jordbrukspolitiken bör även beakta nya strukturer som periurbanisering och stödja stadsnära områden när det gäller begränsningar med koppling till deras särart.

5.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna i stor utsträckning har utnyttjat möjligheten att tillhandahålla kopplade stöd – som säkerställer sysselsättningen i mindre gynnade områden genom att göra det möjligt att upprätthålla och utveckla produktionen – och uppmanar medlemsstaterna att öka andelen sådana stöd för aktiva jordbrukare, göra dem mer flexibla och utnyttja dem mer till förmån för en bättre försörjning av växtproteiner i unionen, en råvara som EU är beroende av import av från tredjeländer. Parlamentet föreslår dessutom att nivån av frivilligt kopplade stöd skulle kunna moduleras beroende på den sysselsättning som en vis gröda genererar, vilket skulle innebära ökat stöd till produktion som utnyttjar mer arbetskraft.

6.  Europaparlamentet påpekar att det under den innevarande programperioden och i enlighet med programmet för landsbygdens utveckling finns möjlighet till riktat stöd till odling av lokala sorter och uppfödning av lokala raser, vilket främjar den regionala sysselsättningen och bevarar den biologiska mångfalden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa mekanismer varigenom grupper av och organisationer för producenter och jordbrukare som odlar lokala sorter och föder upp lokala raser kan få riktat stöd.

7.  Europaparlamentet påminner om nödvändigheten av att införa en miljödimension för direkta stöd, vilket bör passa in i konceptet med säkerställande av varaktiga och lönsamma jordbruksföretag, och bidra till att bevara och skapa nya arbetsplatser, bl.a. i samband med bevarande av den biologiska mångfalden, lantgårdsturismen och landsbygdsförvaltningen, t.ex. med hjälp av gods och historiska herrgårdar på landsbygden. EU uppmanas med eftertryck att säkerställa förenkling och att miljöbestämmelser kan genomföras på ett enkelt, lättförståeligt och problemfritt sätt. Parlamentet påpekar att miljödimensionen inte får leda till en minskning eller nedläggning av jordbruksproduktionen, som är särskilt känslig i bergsområden och perifera områden.

8.  Europaparlamentet anser att mot bakgrund av fenomenet med den ökade dödlighet hos honungsbin som förekommer i flera EU-länder och den viktiga roll som denna pollinatör har för livsmedelsförsörjningen och ekonomin i många växtsektorer, skulle unionen göra klokt i att med större kraft hjälpa denna sektor genom att anta en verklig europeisk strategi för nyinplantering av bin. En sådan ambition som inte kräver stora investeringar skulle skapa många arbetstillfällen, antingen genom diversifiering av verksamheten på befintliga jordbruksanläggningar, eller genom att etablera specialiserade jordbruksanläggningar, som experter uppskattar skulle vara lönsamma med 200 bikupor var, och vars främsta syfte vore att producera utvalda drottningar och bisvärmar samt därefter honung, som det också råder allvarlig brist på i EU. Denna metod som bygger på olika europeiska strategier – innovation, social integration, skapande av sysselsättning – är helt i linje med viljan att styra den gemensamma jordbrukspolitiken och utvecklingen av jordbruket mot ökad hållbarhet.

9.  Europaparlamentet konstaterar att för att bevara arbetstillfällen på de enskilda gårdarna måste sektorn ta till nya verktyg för riskhantering och öka användningen av sådana verktyg som exempelvis producentorganisationer inom ramen för den samlade marknadsordningen och inom den andra pelaren i syfte att bättre svara på volatilitet och efterfrågan på den globala marknaden. Parlamentet anser att de marknadsåtgärder och exceptionella krisåtgärder och riskhanteringsåtgärder som omfattas av den samlade marknadsordningen och den andra pelaren bör genomföras betydligt snabbare och mer proaktivt, och vid behov genom EU:s budgetstöd anpassas till den särskilda situationen i de yttersta randområdena, i bergsområden och i andra områden som har problem med konkurrenskraften, för att begränsa de negativa effekter som de sjunkande priserna har på inkomsterna. Parlamentet påpekar att genomförandet av exceptionella krisåtgärder inte till fullo har uppnått målen och bör göras med större hänsyn till medlemsstaternas befintliga infrastrukturer och kapacitet. Parlamentet uppmuntrar i ljuset av de senaste kriserna kommissionen att utveckla snabbare och effektivare system för ingripanden som kan förhindra ännu mer negativa effekter.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut ta till vara potentialen hos de exceptionella åtgärder som fastställs i artiklarna 219–222 i förordning (EU) nr 1308/2013.

11.  Europaparlamentet anser att för att interventionspriserna ska fungera som skyddsnät bör de regelbundet anpassas till utvecklingen av produktionskostnaderna vilket skulle göra det möjligt att påverka såväl producenternas inkomster och fortsatta verksamhet som sysselsättningen. Parlamentet vill att EU skapar förebyggande verktyg, av typen observatoriet för mjölk, i alla större produktionsområden för att garantera en marknadsövervakning som skulle göra det lättare att styra produktionen och ingripa i krislägen med hjälp av flexibla och reaktiva verktyg för marknadsförvaltning, som skulle aktiveras vid behov.

12.  Europaparlamentet anser att korta distributionskedjor mellan jordbrukare och lokala producenter kan stimulera skapandet av arbetstillfällen på landsbygden, och understryker att kvalitetsordningars mervärde, geografiska beteckningar och ekologiskt jordbruk inte bara utgör en möjlighet att utveckla jordbrukets livsmedelsindustri och potentiellt skapa arbetstillfällen som är baserade på landsbygden, utan även bör utvecklas i syfte att skapa nya arbetstillfällen och bevara landsbygdsbefolkningens kultur och identitet. Parlamentet betonar behovet av förbättrad tillgång till stora marknader för dessa produkter och införande av kvalitets-, marknadsförings- och skyddsåtgärder för att förbättra marknadsföringen och inkluderingen av dessa bland de allmänna turismprodukterna i ett visst geografiskt område. Parlamentet påminner, i ljuset av de lagförslag som diskuteras, om att dessa positiva återverkningar på ekonomin är baserade på det förtroende som konsumenten har, som inte ska undermineras av ändringar som kan uppfattas som en sänkning av deras kvalitet. Parlamentet betonar dock att förfarandena för att uppnå dessa kvalitetsnormer kan vara alltför betungande och bör förenklas.

13.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att i högre grad använda prioritering nr 6 i den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare när det gäller att bevara och skapa sysselsättning samt åtgärder för kunskapsöverföring och yrkesutbildning och fortbildning (inklusive lärlingsutbildning och fortbildning och omskolning av jordbruksarbetare), så att dessa personer också kan utnyttjas för att utföra annat arbete på landsbygden, samt rådgivande åtgärder och åtgärder för ledningsstöd för att förbättra jordbruksföretags ekonomiska resultat och miljöprestanda. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bevilja stöd för utbildning för att hjälpa jordbrukare, jordbruks- och landsbygdsarbetare att göra sin verksamhet mer mångsidig och anpassa sina verksamheter och initiativ, samt att främja innovation.

14.  Europaparlamentet konstaterar att de nuvarande programmen för landsbygdsutveckling är mycket mindre inriktade på sociala projekt som försvarar sysselsättningen, jämfört med föregående programperiod, 2007–2013, och att detta kan förklaras av de åtgärdsval som medlemsstaterna gjort inom sina program för landsbygdsutveckling, och av att mindre medel anslås till åtgärder som direkt påverkar sysselsättningen. Parlamentet efterlyser större flexibilitet i genomförandet av landsbygdspolitiken.

15.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att förenkla genomförandet av landsbygdsutvecklingspolitiken, att anta mer sammanhängande system av typen med fler fonder, och att de överdrivet noggranna administrativa och finansiella kontroller som införts av medlemsstaternas och kommissionens tjänster måste upphöra.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bättre marknadsföra den potential som den andra pelaren inom den gemensamma jordbrukspolitiken har för diversifiering av verksamheter i landsbygdsområden (t.ex. lantgårdsturism, produktion av förnybar energi).

17.  Europaparlamentet påminner om att faktorn för risktagande som förknippas med innovation inte beaktas tillräckligt av vare sig nationell politik eller EU:s politik. Denna företeelse är ett hinder för innovation och skapande av sysselsättning, särskilt för många aktörer som inte har tillräckligt med finansiella resurser för att genomföra sina innovativa projekt.

18.  Europaparlamentet understryker att landsbygdsutveckling och skapandet av sysselsättning går hand i hand och uppmanar följaktligen medlemsstaterna och regionerna att maximera lokala och regionala myndigheters – vilka har mest kunskap om sina områdens utmaningar och möjligheter – potential att nå målen i den andra pelaren och respektera prioriteringarna i den gemensamma jordbrukspolitiken, inklusive främjandet av social delaktighet, fattigdomsminskning och ekonomisk utveckling. Parlamentet påminner om möjligheten att inrikta programmen för landsbygdsutveckling och operativa program på att skapa och bevara sysselsättning och på att förbättra tjänsterna på landsbygden, och uppmanar kommissionen att bistå dem i detta mål. Parlamentet framhåller anpassningen av delningsekonomiska modeller på landsbygden i syfte att främja sysselsättningen, göra jordbruksverksamhet effektivare och minska kostnader.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja företag och kooperativ inom den sociala ekonomin, inbegripet sociala jordbruk(2), för att främja den sociala integrationen och sysselsättningen på landsbygden. Parlamentet noterar åtgärderna inom ramen för initiativet för socialt företagande och uppmanar kommissionen att främja den sociala ekonomins bidrag till landsbygdens utveckling, exempelvis genom en handlingsplan för social ekonomi.

20.  Europaparlamentet betonar att åtgärder till stöd för den demografiska utvecklingen och familjevänliga förhållanden på landsbygden bör betonas mer för att ge stöd till familjer och göra det enklare att förena familje- och yrkesliv, även i samband med arbetsmarknadsfrågor och den ekonomiska utvecklingen på landsbygden.

21.  Europaparlamentet betonar behovet att främja aktiva åtgärder och strategier som lyfter fram migrationens positiva sidor när det gäller att stimulera ekonomisk tillväxt och främja social sammanhållning i landsbygdsområden.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa en politik som främjar landsbygden genom att utveckla turismen som, om den struktureras rätt och uppmuntras med lämpliga incitament, kan bli till en drivkraft för kulturell, social och ekonomisk tillväxt i områden som har betydande natur-, landskaps-, kultur- samt jordbruks- och livsmedelsresurser. Parlamentet understryker att en utveckling av landsbygdsturismen och en diversifiering av jordbruksverksamheten (pedagogiskt, kulturellt, rekreativt) också utgör ett incitament för de nya generationerna, eftersom de ”lyfter fram” landsbygden, med en anda av initiativ och företagande som syftar till innovation och främjande av traditionella produkter.

23.  Europaparlamentet betonar att det kommer att vara avgörande att skapa synergier mellan olika politikområden med hjälp av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och andra europeiska fonder för att svara på utmaningen med att skapa sysselsättning på landsbygden och ge jordbruket tillbaka sin status som den avgörande aktören i den territoriella utvecklingen. Parlamentet anser att medlen inom ramen för den andra pelaren skulle kunna användas som ett dynamiskt finansiellt verktyg för att skapa ökade synergier med alternativa finansieringskällor och finansieringsprogram och göra dem tillgängliga i landsbygdsområden för att öka förbindelsemöjligheter, konkurrenskraft, ekonomisk diversifiering och för att främja entreprenörskap, samtidigt som hänsyn tas till bevarandet av landsbygdsbefolkningens kultur och identitet.

24.  Europaparlamentet betonar att små, ägardrivna jordbruksföretag sätts under allt större press till följd av att investerare köpt jordbruksmark. Parlamentet understryker att det är viktigt att bevara den odlade arealen och tillgången till mark för att etablera och utveckla jordbruksföretag, vilka är av central betydelse för att man ska kunna värna sysselsättningen på landsbygden. Parlamentet påpekar att kommissionens rapport om unga jordbrukares behov från november 2015 visade att tillgängligheten till mark som kan köpas och arrenderas är det största problemet för unga jordbrukare och nya jordbrukare. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att dela med sig av bästa praxis och ta fram instrument för att ge tillgång till mark i landsbygdsområden med hög arbetslöshet genom t.ex. kollektiv användning och förvaltning av jordbruksmark i enlighet med nationell praxis, eller upprättande av system för att förvalta och ge information om outnyttjad mark eller mark som skulle kunna användas för jordbruk, och om tjänster som unga jordbrukare och kvinnor skulle ha företräde till.

25.  Europaparlamentet anser det viktigt att programmen för landsbygdsutveckling i högre grad främjar förbindelserna mellan stad och landsbygd, för att stimulera samarbete, öppna upp nya marknader för de företag som finns i landsbygdsområden och som är avgörande för deras utveckling och skapande av sysselsättning. I förhållandet mellan stad och landsbygd har städerna stor betydelse när det gäller att ge de boende på den kringliggande landsbygden tillgång till bastjänster. Därför bör medlemsstaterna också främja tjänster i städerna inom ramen för sin regionalpolitik.

26.  Europaparlamentet anser att det måste införas bindande bestämmelser om rättvis betalning i livsmedelsförsörjningskedjan mellan livsmedelsproducenter, grossister och bearbetningsföretag, för att se till att jordbrukare får en lämplig andel av mervärdet som är tillräcklig för att de ska kunna ägna sig åt hållbart jordbruk.

27.  Europaparlamentet betonar att skogsbruket, som i dag är otillräckligt utnyttjat i Europa, utgör en verklig källa till sysselsättning som bör användas bättre i olika former inom hela träindustrin. Samtidigt uppvisar EU en stor brist på träförsörjning som kräver investeringar i nödvändig infrastruktur för denna sektors tillväxt.

28.  Europaparlamentet framhåller att tillgång till mark är en grundläggande förutsättning för etablering och utveckling av ett jordbruksföretag. Tillgången till mark är det största hindret för unga jordbrukare som avser att etablera ett jordbruksföretag.

Framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020

29.  Europaparlamentet understryker att förfarandena inom den gemensamma jordbrukspolitiken bör förenklas och förfoga över tillräckliga medel, minst på samma nivå som nu, och återspegla denna politiks stora europeiska mervärde för att kunna ha en effektiv roll på lång sikt när det gäller att skapa sysselsättning i ett diversifierat europeiskt jord- och skogsbruk och främja hållbar utveckling och landsbygdens attraktionskraft. Parlamentet betonar att landsbygdsutvecklingspolitiken, som gör det möjligt att minska socialt utanförskap bland landsbygdsbefolkningen och påverka sysselsättningen och landsbygdens dynamiska kraft mer direkt och effektivt, bör förstärkas successivt, utan att stödet från den första pelaren, som också måste omorganiseras, för att bland annat säkerställa en bättre fungerande och ökad stabilitet på marknaden, vilket är nödvändigt för att säkra jordbruksinkomster, den europeiska jordbruksmodellen och livsmedelsförsörjningen, och bidra till att landsbygden behåller sin dragningskraft (genom livskvalitet) jämfört med städerna.

30.  Europaparlamentet understryker att särskild vikt inom den gemensamma jordbrukspolitiken bör läggas vid instrument för modernisering och investeringar, som säkerställer konkurrenskraften hos ekonomiska sektorer i landsbygdsområden (inklusive jordbruks- och livsmedelssektorn, energi-, bearbetnings- och tjänstesektorerna samt den sociala sektorn) på ett hållbart sätt, med respekt för principerna för miljöskydd, och som därigenom kommer att garantera att arbetstillfällen bevaras. Dessa instrument kommer dessutom att möjliggöra ytterligare minskning av skillnader i jordbruks- och landsbygdsutveckling mellan medlemsstaterna och mellan regionerna.

31.  Europaparlamentet framhäver turismens betydelse som inkomstkälla för jordbrukare (t.ex. lantgårdsturism). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen med kraft att inrätta program som främjar investeringar och företagande. Parlamentet anser att det är viktigt att främja de berörda jordbruken genom särskilda turismkampanjer.

32.  Europaparlamentet noterar de förenklingar av den gemensamma jordbrukspolitiken som hittills har genomförts, men uppmanar kommissionen att fortsätta utveckla och genomföra åtgärder för att införa proportionalitet och flexibilitet i syfte att minska den gemensamma jordbrukspolitikens administrativa börda och öka produktiviteten på de enskilda gårdarna.

33.  Europaparlamentet understryker att det finns gränser för vad som kan åstadkommas inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken eftersom dess huvudsakliga syfte är tryggad livsmedelsförsörjning. Att på ett effektivt sätt möta de många utmaningar som påverkar skapandet och bevarandet av arbetstillfällen i landsbygdsområden kommer att kräva en bredare tvärpolitisk metod på såväl regional nivå som på medlemsstatsnivå.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja en konkurrenskraftig och hållbar modell för det europeiska jordbruket som grundar sig på en familjedriven, diversifierad och multifunktionell jordbruksmodell som prioriterar territoriellt baserad sysselsättning med skälig betalning, med särskild tonvikt på områden med särskilda begränsningar, i enlighet med artikel 349 i EUF-fördraget, och att vid produktionen av varor för livsmedel och icke-livsmedel trygga livsmedelsförsörjningen samt livsmedelssäkerheten för att skydda hälsan.

35.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla verktyg för observation och markreglering, för att få bättre kunskap om marknaderna för jordbruksmark och kunna få slut på ofta förekommande företeelserna med koncentration och uppköp av mark och produktionsanläggningar.

36.  Europaparlamentet betonar behovet av att främja utveckling, marknadsföring och försäljning av jordbruksprodukter av hög kvalitet. Parlamentet efterlyser initiativ för att öppna nya marknader och införa operativa produktprogram och marknadsföringskampanjer i syfte att säkerställa produktdiversifiering och konkurrenskraft inom den europeiska livsmedelskedjan.

37.  Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken bör ta hänsyn till alla europeiska jordbrukare och alla landsbygdsområden, inklusive de fattigaste och mest sårbara (bergsområden, yttersta randområden etc.) för att säkerställa ett optimalt utnyttjande av samtliga resurser. Detta innebär också att jordbruksmark som har övergivits görs brukbar igen.

38.  Europaparlamentet påpekar att diversifieringen av jordbruket och regionala nichemarknader ökar och garanterar sysselsättningen i landsbygdsområden. Parlamentet efterlyser initiativ till stöd för diversifiering av jordbruk (t.ex. direktmarknadsföring av jordbruksprodukter) och av landsbygdsekonomin i stort (t.ex. genom att underlätta övergången från jordbruksarbete till andra sysselsättningsområden).

39.  Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitikens medel i framtiden i högre grad bör inriktas på att motverka att små och medelstora jordbruk och andra företag förenade i producentorganisationer går förlorade, eftersom de p.g.a. att de i allmänhet är mer diversifierade, ekonomiska, självständiga och lättare att överlåta, är effektivare när det gäller att få till stånd mervärde och arbetsplatser i regionerna och en viktig ekonomisk och social pelare för regionen. Särskilt stöd bör även i fortsättningen ges till områden som är utsatta för särskilda begränsningar i enlighet med artikel 349 i EUF-fördraget.

40.  Europaparlamentet påpekar att direktstöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken endast bör tilldelas personer vars huvudsakliga verksamhetsområde är jordbruk.

41.  Europaparlamentet understryker att försöken att hitta lösningar som skapar sysselsättning i de yttersta randområdena vid ekonomisk tillbakagång försvåras av bristen på interkonnektivitet. Med tanke på jordbrukets betydelse i de här regionerna anser parlamentet att fördelningen av medel från den framtida gemensamma jordbrukspolitiken bör göras med tillämpning av positiv särbehandling av dessa territorier, som är utsatta för särskilda begränsningar, vilket erkänns i EUF-fördraget, förutsatt att detta ger en multiplikatoreffekt som främjar andra relaterade verksamheter, t.ex. agroindustri, turism, naturskydd, energiproduktion och kretsloppsekonomi, som komplement till strategin med medel från flera källor. Parlamentet betonar att man i denna strategi bör beakta de faktorer som differentierar de yttersta randområdena på ett positivt sätt och som därmed kan utgöra ett laboratorium för originella, innovativa lösningar inom jordbruket som även tillämpas i andra mindre extrema och vidare sammanhang, med avseende på jordbrukets struktur, mark- och klimatförhållanden samt den biologiska mångfaldens karaktär.

42.  Europaparlamentet anser att gemensamma jordbruk bör främjas och stödjas ekonomiskt, eftersom de leder till minskade produktionskostnader för företagen, i synnerhet minskade kostnader för mekanisering, och främjar solidaritet mellan lantbrukare, överföring av innovationer, expertis, bästa praxis samt skapar en dynamisk kraft som gynnar utveckling och sysselsättning.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stimulera diversifiering av och konkurrenskraft hos små jordbruksföretag, även med avseende på socialt jordbruk och ett tjänsteorienterat jordbruk.

44.  Europaparlamentet framhäver att det är viktigt att den gemensamma jordbrukspolitiken möjliggör mer stöd för de positiva effekter som jordbruket har för sysselsättning och miljö, och att den inom ramen för agroekologi i större utsträckning måste stödja ekologiskt och biodynamiskt jordbruk och andra former av hållbar produktion, däribland integrerat jordbruk och skogsjordbruk. Detta kräver förenkling av de nuvarande förordningarna och antagande av förordningar som kan genomföras på ett enkelt, lättförståeligt och problemfritt sätt. Parlamentet anser att dessa positiva effekters värde för sysselsättningen och miljön, som är av intresse för hela samhället, är en komponent som bör ingå i jordbruksinkomsterna.

45.  Europaparlamentet påminner om det positiva exemplet med biodistrikt, dvs. områden där de produkter från lokala jordbruk och lokal uppfödning som framställs med ekologiska metoder och alla ekonomiska aktörer som är beroende av dem (företag inom jordbruks- och livsmedelssektorn samt restaurang- och turismsektorerna) främjas genom samordnade åtgärder, eftersom detta verktyg redan har visat att det kan öka de lokala intäkterna och gynna skyddet av marken genom att bevara landskapet och traditionella produkter.

46.  Europaparlamentet betonar potentialen hos hållbara jordbruks- och livsmedelssystem – särskilt ekologiskt jordbruk – samt hållbar förvaltning av mark, vatten, biologisk mångfald och landsbygdens infrastruktur för att bevara och skapa anständiga arbetstillfällen inom jordbruket samt blomstrande landsbygdsekonomier.

47.  Europaparlamentet anser att tryggandet av livsmedelsförsörjningen i unionen bör fortsätta att vara den främsta åtgärden för den gemensamma jordbrukspolitiken i framtiden, utan att marknader utanför EU ignoreras. I detta avseende anser parlamentet att handelsavtal kan utgöra en verklig risk, men även erbjuda möjligheter för det europeiska jordbruket. Frihandelsavtal bör inte leda till osund konkurrens för små och medelstora jordbruk eller undergräva lokala ekonomier och lokal sysselsättning.

48.  Europaparlamentet anser att EU-stöd till projekt som riktar sig till de nyligen upprättade föreningarna för frukt- och grönsaksodlare bör återinföras, i syfte att förbättra den för närvarande otillräckliga organiseringen inom frukt- och grönsakssektorn.

49.  Europaparlamentet framhåller att i en situation med stor osäkerhet i fråga om instabila och låga priser på jordbruksprodukter i framtiden bör unionen förverkliga den gemensamma jordbrukspolitikens fördragsmål och agera aktivare för att korrigera slumpmässiga marknadseffekter då dessa är bristfälliga, och garantera jordbrukssektorns motståndskraft och konkurrenskraft genom att upprätta effektiva säkerhetsnät och system för förebyggande och hantering av kriser för att uppnå en balans mellan tillgång och efterfrågan, samt skapa riskhanteringsverktyg grundade på nya, innovativa system och involvera jordbrukarna själva i finansieringen. Parlamentet anser att andelen finansiering för åtgärder för att stabilisera jordbruksmarknaderna bör ökas, och framför allt att den gemensamma jordbrukspolitiken även bör stärka försäkringssystemen, vilka kan skydda jordbrukare mot olika klimat- och hälsorisker samt ekonomiska risker. Parlamentet anser att med tanke på riskerna kopplade till den globala uppvärmningen bör EU göra allt för att stärka den positiva roll som jordbruket kan ha genom åtgärder som omfattar agronomi och en bättre markvård för bättre avskiljning av koldioxid. Dessutom är det viktigt att tekniskt och ekonomiskt stödja jordbrukare för att göra det möjligt för dem att gradvist förändra sina metoder och vara innovativa.

50.  Europaparlamentet framhåller vidare att direktstöd efter 2020 bör förbli den gemensamma jordbrukspolitikens instrument för stöd och stabilisering av jordbruksinkomster, kompensation för kostnader knutna till uppfyllandet av höga EU‑standarder (vad gäller produktionsmetoder, i synnerhet miljökraven) samt för bevarande av jordbruksproduktionen i minst gynnade jordbruksområden. Därför bör direktstödet trygga jordbrukets ekonomiska stabilitet samt livsmedelstrygghet och miljösäkerhet. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att utjämningen av direktstöd är nödvändig för att säkerställa lika konkurrensvillkor på EU:s inre marknad samt för en hållbar användning av jordbruksresurser i EU.

51.  Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken i hög grad bör främja utvecklingen av samarbete mellan jordbrukare, särskilt inom produktions- och bearbetningssektorerna, eftersom det finns betydande skillnader i samarbetsnivåerna mellan jordbrukarna i olika medlemsstater och eftersom brist på samarbete negativt påverkar jordbrukarnas möjlighet att hantera kriser och tryck på marknaden.

52.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare prioritera det europeiska innovationspartnerskapet. Parlamentet uppmanar kommissionen att prioritera Horisont 2020 och ge jordbrukare bättre tillgång till finansieringsmöjligheter via EIB, stöd till innovativa och hållbara jordbruks- och skogsbruksmodeller för produktion av varor och tjänster för livsmedel och icke-livsmedel (förnybar energi, bioekonomi, landsbygdsturism, och nya möjligheter att tillhandahålla råvaror under den industriella tidsåldern efter oljan) samt att utveckla resurserna i alla landsbygdsområden.

53.  Europaparlamentet ger uttryck för sin fasta övertygelse att det även i framtiden kommer att vara nödvändigt att främja fortbildning för jordbrukare och jordbruksarbetare och se till att vetenskapliga kunskaper och innovationer sprids, för att möjliggöra anpassning till ändrade förutsättningar och göra det lättare att utöva ekonomisk verksamhet.

54.  Europaparlamentet anser att nedifrån-och-upp-strategierna (bottom-up) för den lokala utvecklingen, t.ex. Leader/CLLD, har visat sig vara effektiva när det gäller att skapa nya arbetstillfällen och beträffande svaga offentliga utgiftsnivåer genom skapad sysselsättning, och att de därför bör stärkas, främjas och genomföras i alla EU:s medlemsstater genom strategin med medel från flera källor och genom att stärka lokala och regionala myndigheters roll. Parlamentet understryker särskilt rollen som de ansvariga i de lokala aktionsgrupperna har som teknisk support och service för att stödja initiativ till att starta projekt som är gynnsamma för sysselsättningen. Parlamentet begär slutligen att de lokala aktionsgrupperna ska få så stor autonomi som möjligt för att vara så effektiva som möjligt. Parlamentet tillägger att mekanismer bör inrättas för att säkerställa verkligt deltagande från arbetsmarknadens parter, och uppmanar kommissionen att presentera modeller för god praxis med avseende på transnationella Leader II-projekt.

55.  Europaparlamentet konstaterar att svårigheten att tillgå information med avseende på relevant nationell och EU-omfattande programplanering och finansiering är ett hinder för landsbygdsekonomins utveckling.

56.  Europaparlamentet kräver att de planerade investeringarna för politiken för landsbygdsutveckling, som ett stöd för sysselsättningen på landsbygden, prioriteras med fokus på sysselsättning, förändring inom arbetslösheten, stödmottagande företags effektivitet och skapandet av incitament för att anställa arbetstagare. Parlamentet rekommenderar att programmen för landsbygdsutveckling ska inkludera en förstärkt mikrofinansiering, som är särskilt användbar för att hjälpa jordbruksföretag och icke-jordbruksföretag att komma igång.

57.  Europaparlamentet betonar att betydelsen av den andra pelaren för skapandet av arbetstillfällen kan ökas genom att mycket större flexibilitet tillåts i enlighet med regionspecifika behov.

58.  Europaparlamentet anser att det med tanke på framtiden är nödvändigt att fortsätta att utveckla kvalitativa territoriebaserade livsmedelssystem som tillhandahåller livsmedelsråvaror eller förädlade livsmedel, genom att uppmuntra individuellt ansvarstagande och medverkan från aktörer – antingen alla producenter, förädlare, distributörer och konsumenter och producent-konsumentsamhällen samlade tillsammans, eller genom att på annat sätt samla alla ekonomiska aktörer inom jordbrukslivsmedels- och matturismsektorn – där fokus ligger på högklassig verksamhet och avtalsmässighet, för att säkerställa livsmedelsförsörjningen och livsmedelssäkerheten, men också rimlig avkastning, så att jordbrukare kan leva anständigt på sitt yrke och upprätthålla sysselsättningen på sina gårdar. Sådana livsmedelssystem kan framför allt, men inte enbart, ta formen av korta leveranskedjor och/eller närliggande marknader. Parlamentet anser att större EU-resurser i framtiden bör gå till utveckling och drift av vissa särskilda system för livsmedelskvalitet och vidareutveckling av den världsberömda europeiska gastronomin. Parlamentet anser det därför nödvändigt att bättre anpassa den rättsliga ramen för offentlig upphandling, så att samhällen kan främja lokal produktion.

59.  Europaparlamentet uppmärksammar behovet av ytterligare stöd till jordbruket och för skapande av arbetstillfällen inom jordbruket i mindre gynnade områden och i områdena vid EU:s yttre gränser.

60.  Europaparlamentet anser att kollektiva former av fler-partnerskap som omfattar jordbrukare och andra aktörer på landsbygden bör främjas eftersom de leder till utveckling av många verksamheter som skapar direkta och indirekta arbetstillfällen, såsom strukturering av livsmedels- och icke-livsmedelskedjor i närområdet och inrättande av olika tjänster (landsbygdsturism, underhåll av det privata och offentliga rummet m.m.).

61.  Europaparlamentet anser att kommissionen och medlemsstaterna bör ge jordbrukare incitament genom den gemensamma jordbrukspolitiken och annan politik för att diversifiera deras inkomstkällor och således skydda dem mot nedgångar på marknaden. Parlamentet anser att en sådan diversifiering skulle kunna inbegripa ekoturism, utveckling av förnybara energikällor såsom vindkraft och solkraft, skapande av mervärde för jordbruksprodukter genom bearbetning, samt gårdsbutiker.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta mer stöd för lokala kooperativ i syfte att hjälpa dem att återfå kontrollen över sina priser och produkter.

63.  Europaparlamentet konstaterar att turismsektorn erbjuder stora intäktsmöjligheter och både direkta och indirekta arbetstillfällen inom jordbruk och på landsbygden, vilket främjar det historiska, kulturella, gastronomiska och miljömässiga arvet samt landskapet i varje region. Parlamentet uppmärksammar också att dragningskraften på turister inte bara grundar sig på vissa regioners historiska rykte, utan i allt högre grad på kvaliteten på deras livsmedel, på landskapet och på miljön. Turismsektorn bör av alla dessa anledningar få ännu mer stöd av landsbygdsutvecklingspolitiken.

64.  Europaparlamentet understryker att utmaningar kopplade till klimatförändringar och miljö kan leda till stora offentliga och privata investeringar som skapar arbetstillfällen, till stöd för uppkomsten av nya yrken, för att garantera att landsbygdens resurser underhålls och bevaras, att kvaliteten hos förstörda ekosystem återupprättas, för att mer effektivt bekämpa översvämningar och bränder, och bättre skydda kvaliteten på vatten, mark och luft och den biologiska mångfalden. Det innebär visserligen ett samarbete mellan jordbruket och andra landsbygdsaktörer, men det erbjuder framför allt nya möjligheter till diversifiering av inkomster för jordbruket.

65.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera den nuvarande jordbrukskrisens sociala följder, särskilt vad gäller förlorade arbetstillfällen, i synnerhet på landsbygden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fundera över hur man kan stärka konkurrenskraften för jordbruket så att sektorn kan skapa sysselsättning och mervärde, rättvist fördelat inom jordbrukssektorn och den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin, och garantera rättvis konkurrens och begränsa de negativa konsekvenserna av social dumpning och otrygga och atypiska arbetsvillkor som på ett oproportionerligt sätt drabbar vissa grupper. Parlamentet noterar att många familjemedlemmar inom jordbrukssektorn saknar social status eller rättsligt erkännande och omfattas inte av något system för socialt skydd. Parlamentet betonar att jordbruksföretag måste följa nationell arbets- och sociallagstiftning. Parlamentet anser att alla ytterligare villkor för betalningar inom den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare väsentligt skulle öka den administrativa bördan för jordbrukare och begränsa deras potential att skapa sysselsättning. Parlamentet begär att arbetsmarknadens parter, sida vid sida med förvaltningsmyndigheter, får en starkare roll, och uppmanar medlemsstaterna att erkänna och garantera jordbrukares sociala rättigheter, säkerställa att alla jordbruksarbetare, heltids- eller deltidsanställda, omfattas av system för socialt skydd. Medlemsstaterna uppmanas att införliva direktiv 2014/36/EU om säsongsanställning med den nationella lagstiftningen. Parlamentet efterlyser att de nationella hälso- och säkerhetsmyndigheterna tilldelas resurser för att sprida information om säkerhet inom jordbruket.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa de indikatorer som FAO föreslagit i sin hållbarhetsbedömning av livsmedels- och jordbrukssystem, särskilt de indikatorer som rör sysselsättning och socialt välbefinnande.

67.  Europaparlamentet påminner om att den europeiska jordbrukaren i genomsnitt bara äger 12 hektar och att 70 procent av jordbruksföretagen är på mindre än 5 hektar. Parlamentet noterar att jordbruksföretagen på grund av sin storlek och struktur inte alltid har möjlighet att anlita heltidsanställda och arbetstagare med höga kvalifikationer. Parlamentet uppmuntrar därför kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att stimulera jordbrukare att slå sig samman i syfte att kunna anställa.

68.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att säkerställa offentliga och privata tjänster för att garantera landsbygdens dragningskraft och göra det möjligt att bevara och utveckla sysselsättningen på landsbygden. Parlamentet anser att människor i landsbygdsområden har rätt till lika tillgång till offentliga tjänster av god kvalitet såsom utbildning, sociala trygghetssystem och hälso- och sjukvård. Parlamentet anser det vara avgörande att alla – lokala och regionala myndigheter (där detta finns) och den lokala privata sektorn – arbetar tillsammans för att främja investeringar och säkerställa att landsbygdsområden och avlägsna områden har nödvändig infrastruktur, såsom förbindelser för kollektivtransport och privat transport, tryggad energiförsörjning och tillförlitlig och snabb bredbandsteknik, samt finans- och kreditsystem för företagare, mikroföretag och små och medelstora företag på landsbygden, utan vilka företag och hushåll på landsbygden permanent missgynnas, och utan vilka migrationen till städerna kommer att fortsätta.

69.  Europaparlamentet anser att det behövs en betydande ökning av det belopp som går till livsmedels- och fodersäkerhet – som fastställs i rubrik 3 i den fleråriga budgetramen – eftersom de 1,93 miljarder euro som anslagits för den innevarande sjuårsperioden är helt otillräckligt med tanke på den senaste tidens djurepidemier, och den senaste tidens livsmedelssäkerhetsskandaler, såsom 2011 års utbrott av E. coli‑infektioner, 2013 års hästköttsskandal och den aktuella skandalen med förfalskad honung.

70.  Europaparlamentet betonar att jordbrukare tampas med stora administrativa kostnader med anknytning till den gemensamma jordbrukspolitiken och att dessa kostnader kan variera kraftigt mellan medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att minska byråkratin och förenkla den gemensamma jordbrukspolitiken, samt att säkerställa kostnadseffektivt införlivande av den.

71.  Europaparlamentet betonar att tillgången på bastjänster såsom utbildning, hälso- och sjukvård, bostäder och dessa tjänsters kontinuitet utgör förutsättningar som har inverkan på en hel miljö som är gynnsam för skapandet av sysselsättning och som tillgodoser de grundläggande behoven hos befolkningen på landsbygden.

72.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att kräva av offentliga myndigheter att de på landsbygden inrättar rådgivningstjänster och tjänster för jordbruksföretag för att modernisera jordbruket i EU

73.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra och förbättra kvinnors jämställdhet på arbetsmarknaden och möjligheterna att förena arbetsliv och privatliv på landsbygden, särskilt när det gäller lön och sociala rättigheter och pensionsrättigheter, främjande av nya kompetenser och erbjudande av framtidsperspektiv och möjligheter för kvinnor till sysselsättning inom och utanför jordbruket, och att följa principen om jämställdhet och icke-diskriminering i EU:s politik och program. Parlamentet uppmanar dem också att bättre utnyttja möjligheterna till riktade informationsplattformar och åtgärder, och hjälp till både nya och redan etablerade kvinnliga jordbrukare och kvinnor på landsbygden, särskilt genom Ejflu och andra EU-medel som främjar utveckling av projekt, samt att hjälpa till att få tillgång till sådan nödvändig infrastruktur och service som är viktig för vardagslivet på landsbygden, och därigenom bidrar till att begränsa att fler och fler kvinnor lämnar landsbygden. Parlamentet uppmärksammar även behovet, särskilt på landsbygden, av hållbara strategier för att behålla, uppmuntra och stödja initiativ och nätverk för kvinnligt företagande och kvinnoorganisationer och deras roll i beslutsfattandet inom jordbruket och på landsbygden. Parlamentet efterlyser även bättre tillgång till utbildning, finansiering och information för att stödja kvinnors företagande (t.ex. genom e-handel) och företagande och utvecklande av företag på landsbygden.

74.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka rollen för sociala aktörer och organisationer, sida vid sida med myndigheter, för att övervaka att arbetslagstiftningen efterlevs, bekämpa odeklarerat arbete och se till att man respekterar de normer för social trygghet och säkerhet som främjar den sociala och ekonomiska integrationen av migrerande arbetstagare på landsbygden, inbegripet kvinnliga säsongsarbetare, migranter och flyktingar. Parlamentet efterlyser mekanismer som garanterar att kvinnor deltar på alla nivåer i processen.

75.  Europaparlamentet påpekar att åkerarealen i EU krymper för varje år. Parlamentet betonar att det är mycket viktigt att bevara åkerarealen om man ska kunna värna sysselsättningen på landsbygden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja bättre tillgång till mark i landsbygdsområden med hög arbetslöshet. I detta sammanhang efterlyser parlamentet åtgärder för att säkerställa tillgång till krediter och deltagande i markförvaltning för unga kvinnliga jordbrukare.

76.  Europaparlamentet pekar på att 45 procent av arbetskraften inom jordbruket är kvinnor. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över definitionen av familjejordbruk för att underlätta deras tillgång till utbildning och professionell rådgivning samt till kapital och bidrag.

77.  Europaparlamentet uppmanar de behöriga nationella, regionala och lokala myndigheterna att främja kvinnors deltagande i lokala aktionsgrupper och utvecklingen av lokala partnerskap inom ramen för Leader-programmet samt att säkerställa jämn könsfördelning i styrelserna.

o
o   o

78.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Eurostat, 2016. (2) cf http://www.eesc.europa.eu/?i=portal.en.nat-opinions.25458