Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 23 november 2016 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar och om ändring av direktiv 2003/35/EG (COM(2013)0920 – C7-0004/2014 – 2013/0443(COD))

P8_TA(2016)0438 A8-0249/2015

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0920),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 192.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0004/2014),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 10 juli 2014(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 7 oktober 2014(2),

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 30 juni 2016 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0249/2015).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(3).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 23 november 2016 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/… om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar, om ändring av direktiv 2003/35/EG och om upphävande av direktiv 2001/81/EG

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2016/2284.)

(1) EUT C 451, 16.12.2014, s. 134. (2) EUT C 415, 20.11.2014, s. 23. (3) Denna ståndpunkt ersätter de ändringar som antogs den 28 oktober 2015 (Antagna texter P8_TA(2015)0381).

Europaparlamentets resolution av den 23 november 2016 om fullbordandet av Basel III (2016/2959(RSP))

P8_TA(2016)0439 B8-1226/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av slutsatserna från G20-toppmötena efter krisen,

–  med beaktande av kommunikén av den 27 februari 2016 från G20:s finansministrar och centralbankschefer,

–  med beaktande av kommunikén av den 14-15 april 2016 från G20:s finansministrar och centralbankschefer,

–  med beaktande av kommunikén av den 23-24 juli 2016 från G20:s finansministrar och centralbankschefer,

–  med beaktande av G20-ledarnas kommuniké av den 4-5 september 2016,

–  med beaktande av rapporterna från Baselkommittén för banktillsyn (BCBS) till G20‑ledarna med uppdateringar av genomförandet av den överenskomna reformagendan, och särskilt BCBS:s rapport från november 2015 till G20-ledarna om uppdateringen av slutförandet av reformerna efter krisen (Finalising post-crisis reforms: an update)(1),

–  med beaktande av BCBS:s samrådsdokument om översyn av Basel III-ramen för skuldsättningsgraden (revisions to the Basel III leverage ratio framework) av den 6 april 2016 om begränsningar av variationen i riskvägda tillgångar (reducing variation in credit risk-weighted assets – constraints on the use of internal model approaches) av den 24 mars 2016, och om översyn av schablonmetoden för kreditrisker (revisions to the Standardised Approach for credit risk) av den 10 december 2015,

–  med beaktande av BCBS:s diskussionsunderlag och samrådsdokument om reglering av redovisningsbestämmelser (Regulatory treatment of accounting provisions) från oktober 2016,

–  med beaktande av BCBS:s standard för TLAC-innehav (TLAC holdings – Amendments to the Basel III standard on the definition of capital) från oktober 2016(2),

–  med beaktande av EU:s övervakning av skuggbankerna från Europeiska systemrisknämnden (ESRB) från juli 2016,

–  med beaktande av resultaten av den 29 juli 2016 från de stresstester som Europeiska bankmyndigheten (EBA) utfört,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 12 juli 2016 om slutförandet av Baselreformerna efter krisen(3),

–  med beaktande av Internationella valutafondens rapport om den globala finansiella stabiliteten (Global Financial Stability Report) från 2016,

–  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2016 om bankunionen – årsrapport 2015(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om lägesbedömning och utmaningar – EU:s lagstiftning om finansiella tjänster: konsekvenser och vägen mot en effektivare och mer ändamålsenlig EU-ram för finansiell reglering och en kapitalmarknadsunion(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om EU:s roll inom ramen för internationella finansiella, monetära och tillsynsmässiga institutioner och organ(6),

–  med beaktande av forskningsrapporten för parlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor om EU:s roll i internationella ekonomiska fora (The European Union’s role in International Economic Fora, Paper 5: BCBS),

–  med beaktande av diskussionen med Bill Coen, generalsekreterare för Baselkommittén för banktillsyn (BCBS), Danièle Nouy, tillsynsnämndens ordförande, Andrea Enria, EBA:s ordförande och Valdis Dombrovskis, Europeiska kommissionens vice ordförande, om fullbordandet av Basel III/Basel IV,

–  med beaktande av kommissionens uttalande om Baselkommitténs översyn av schablonmetoden för kreditrisker och den efterföljande diskussionen med vice ordförande Katainen den 6 juli 2016,

–  med beaktande av frågan till kommissionen om fullbordandet av Basel III (O‑000136/2016 – B8-1810/2016),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Ett motståndskraftigt och välkapitaliserat banksystem är en förutsättning för att man ska kunna upprätthålla finansiell stabilitet, tillhandahålla tillräcklig utlåning till realekonomin under hela cykeln och främja ekonomisk tillväxt.

B.  Efter den finansiella krisen enades G20-ledarna om en övergripande reformagenda som stärker de internationella bankernas regelverk och därmed tillsynskraven.

C.  BCBS håller på att ta fram internationellt godkända minimistandarder för tillsynskrav för stora, internationellt aktiva banker. BCBS övervakar och ser över genomförandet av dessa globala standarder och rapporterar till G20. BCBS:s vägledning är ett viktigt verktyg för att förhindra regleringsfragmentering i världen.

D.  Europeiska unionen genomförde de internationellt godkända standarderna inom ramen för kapitalkravsförordningen (CRR) och det fjärde kapitalkravsdirektivet (CRD IV), men anpassade dem till EU:s faktiska finansieringsbehov, till exempel avseende stödfaktorn för små och medelstora företag, och medgav en viss flexibilitet. Man har inom EU beslutat att dessa standarder gäller för alla banker och inte bara för de största internationella bankerna, medan vissa rättssystem utanför EU endast tillämpar vissa av dessa standarder på de största bankerna. Det är viktigt att det görs framsteg med att skapa lika spelregler på internationell nivå. Kommissionen förväntas lägga fram ett lagstiftningsförslag för översynen av CRR/CRD IV för att genomföra nya godkända ändringar av Basel-ramen.

E.  Tillsynskraven för banker är sammanlänkade och kompletterar andra rättsliga krav, såsom den totala kapaciteten för att absorbera förluster (TLAC) och den obligatoriska användningen av central clearing för derivatinstrument. Regelverket för EU:s banksektor har förbättrats betydligt de senaste åren, särskilt genom inrättandet av bankunionen.

F.  En sund ram för finansiell stabilitet och tillväxt bör vara övergripande och balanserad för att omfatta dynamisk tillsynspraxis och inte enbart fokusera på statisk reglering som huvudsakligen avser kvantitativa aspekter.

G.  Uppgifter visar att det tidigare har förekommit en alltför stor variabilitet av riskvikter och en strategisk riskmodellering för att minska bankernas kapitalkrav, samt att de nationella tillsynsmyndigheterna har haft svårigheter med att bedöma interna modeller, vilket har bidragit till den finansiella krisen.

H.  Genomförandet av tillsynskraven för olika bankaffärsmodeller kan skilja sig åt betydligt vad gäller tillämpningsområde och komplexitet, vilket innebär att en enda metod som ska tillämpas för alla är ineffektiv och oproportionerligt tungrodd, särskilt för många mindre, inhemskt inriktade, mindre komplexa och sammanlänkade banker och deras reglerings- och tillsynsmyndigheter. Det behövs därför en rimlig grad av proportionalitet och flexibilitet.

I.  Ytterligare ändringar av tillsynsregelverket för banker diskuteras för närvarande av BCBS och omfattar kreditrisker och operativa risker. Dessa reformer fokuserar på att stärka riskkänsligheten och robustheten hos schablonmetoden för kreditrisker, införa ytterligare begränsningar för internt utarbetade metoder och slutföra utformningen av skuldsättningsgraden och införa ett potentiellt kapitalgolv baserat på schablonmetoden.

J.  Majoriteten av USA:s finansinstitut använder schablonmetoden för kreditriskbedömningar, medan många stora och medelstora banker i EU använder interna modeller.

K.  En lämplig översyn av schablonmetoden och respekten för proportionalitetsprincipen är nyckelfaktorer för att se till att BCBS-standarden fungerar för de små banker som huvudsakligen använder den.

L.  G20 har uppgett att den nuvarande översynen inte bör leda till en väsentlig ökning av de totala kapitalkraven, och denna ståndpunkt upprepades av medlemsstaterna vid Ekofinrådets möte i juli 2016.

M.  Europeiska banker är nu föremål för systematiska och regelbundna stresstester som genomförs av tillsynsmyndigheter, och resultaten av dessa tester är offentliga.

N.  Företrädare för jurisdiktioner utanför EU, såsom Japan, har uttryckt oro avseende den allt större pressen att anskaffa kapital och hantera högre kostnader för regelefterlevnad i syfte att uppfylla de nya standarderna.

O.  BSBC:s beslut har ingen rättslig verkan och för att dessa ska gälla inom EU måste de införlivas genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Alla nationella behöriga myndigheter har inte företrädare i BCBS, men ECB och SSM är fullvärdiga medlemmar och kommissionen och EBA är observatörer.

1.  Europaparlamentet betonar vikten av sunda globala standarder och principer för tillsynslagstiftningen för banker och välkomnar det arbete som BCBS uträttat på detta område efter krisen.

2.  Europaparlamentet bekräftar på nytt att banker måste vara välkapitaliserade för att realekonomin ska kunna stödjas, systemriskerna minskas och en upprepning undvikas av de enorma räddningspaket som beviljades under krisen. Parlamentet framhåller behovet av en lämplig reglering av skuggbanksektorn för att säkerställa rättvis konkurrens och finansiell stabilitet.

3.  Europaparlamentet betonar att, i motsats till andra jurisdiktioner, spelar banker en nyckelroll för finansieringen av den europeiska ekonomin, och kommer antagligen att förbli den huvudsakliga finansieringskällan för hushåll och företag, särskilt små och medelstora företag. Parlamentet betonar att EU-lagstiftningen alltid har försökt att återspegla detta (till exempel genom användningen av stödfaktorn för små och medelstora företag) och bör fortsätta med detta (till exempel genom att förlänga och utöka stödfaktorn). Parlamentet konstaterar dock att det är viktigt att diversifiera den europeiska ekonomins finansieringskällor, och välkomnar i detta sammanhang det pågående arbetet inom ramen för kapitalmarknadsunionen.

4.  Europaparlamentet noterar BCBS:s pågående arbete med att slutföra Basel III-ramen, som syftar till att öka enkelheten, jämförbarheten och konvergensen när det gäller den riskvägda kapitalramen i syfte att åtgärda alltför stor variabilitet i riskvägda tillgångar och för att se till att samma regler tillämpas för samma risker. Parlamentet betonar behovet av större transparens och ansvarsskyldighet för att stärka legitimiteten och ägandet avseende BCBS:s överläggningar. Parlamentet välkomnar att BCBS:s generalsekreterare framträdde inför ECON-utskottet och uppmanar till ytterligare dialog.

5.  Europaparlamentet betonar att den pågående översynen bör respektera den princip som centralbankscheferna och cheferna för tillsynsmyndigheter (GHOS) fastställde, dvs. att inte väsentligt öka de totala kapitalkraven, samtidigt som de europeiska bankernas övergripande finansiella ställning stärks.

6.  Europaparlamentet betonar att en andra och lika viktig princip som ska respekteras vid översynen är att man bör främja lika spelregler på global nivå, genom att mildra – snarare än spä på – skillnaderna mellan jurisdiktioner och bankmodeller, och inte otillbörligen missgynna EU:s bankmodell.

7.  Europaparlamentet oroar sig över att en första analys av de senaste förslagen från BCBS tyder på att reformpaketet i dess nuvarande stadium eventuellt inte stämmer överens med de två ovan nämnda principerna. Parlamentet uppmanar BCBS att se över sina förslag i enlighet med detta och ECB och SSM att se till att de respekterar principerna vid slutförandet och övervakningen av de nya standarderna.

8.  Europaparlamentet betonar att detta tillvägagångssätt skulle vara avgörande för att se till att Europaparlamentet som medlagstiftare genomför den nya standarden på ett enhetligt sätt.

9.  Europaparlamentet påminner om vikten av proportionalitetsprincipen, som ska beaktas inte bara i förhållande till storleken på de reglerade instituten utan också ses som en rättvis balans mellan regleringens kostnader och fördelar för varje grupp av aktörer.

10.  Europaparlamentet begär en dialog och ett utbyte av bästa praxis mellan regleringsmyndigheter när det gäller tillämpningen av proportionalitetsprincipen, som ska fastställas på EU-nivå och på internationell nivå.

11.  Europaparlamentet uppmanar BCBS att, innan man antar standarden, göra en noggrann och heltäckande bedömning av de nya reformernas kvalitativa och kvantitativa effekter på olika jurisdiktioner och bankmodeller. Parlamentet anser att denna bedömning också bör beakta de tidigare reformer som föreslagits av kommittén. Parlamentet uppmanar BCBS att göra de nödvändiga anpassningarna om man finner obalanser under denna analys.

12.  Europaparlamentet påminner om vikten av ett riskbaserat tillvägagångssätt för reglering, där samma regler tillämpas för samma risker, samtidigt som man betonar behovet av att minska utrymmet för regelarbitrage och alltför stor variabilitet i riskvägda tillgångar. Parlamentet uppmanar BCBS att bibehålla tillsynsregleringens riskkänslighet, inbegripet genom att se till att man inom ramen för översynen av schablonmetoden och tillämpningen av internmetoden hanterar riskerna med regelarbitrage och låter de olika finansieringsformernas särskilda karaktär komma till uttryck, såsom utlåning till fastigheter, finansiering av infrastruktur, specialiserad utlåning, och undvikande av oproportionerliga effekter för realekonomin. Parlamentet oroar sig i detta sammanhang för de potentiella effekterna för realekonomin av det föreslagna införandet av volymgolv (output floors).

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en noggrann och heltäckande bedömning av de kvalitativa och kvantitativa effekterna av nyligen genomförda och nya reformer, bland annat för finansieringen av realekonomin i Europa och för planerade europeiska lagstiftningsprojekt såsom kapitalmarknadsunionen. Kommissionen uppmanas att använda de resultat som erhålls till följd av uppmaningen att inkomma med synpunkter och arbetet med den första lägesbedömningen av lagstiftningen om finansiella tjänster, som ska göras i slutet av 2016. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att de nya BCBS-förslagen eller deras genomförande inte motverkar dessa initiativ. Parlamentet betonar att denna bedömning inte bör undergräva de lagstiftningsresultat som hittills uppnåtts och inte bör ses som en uppmaning till avreglering.

14.  Europaparlamentet begär att kraven att tillåta central clearing för derivatprodukter fullt ut ska beaktas när man fastställer skuldsättningsgraden i syfte att främja användningen av central clearing.

15.  Europaparlamentet påminner om att tillräcklig hänsyn måste tas till de europeiska bankmodellernas särskilda karaktär, de marknader som de är verksamma på, institutens olika storlekar och de olika riskprofilerna i både konsekvensbedömningarna och kalibreringen av standarderna i syfte att bevara den europeiska banksektorns nödvändiga mångfald och respektera proportionaliteten. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta alla dessa principer då man fastställer genomförandets räckvidd och omvandlar BCBS:s förslag till EU-lagstiftning.

16.  Europaparlamentet betonar de europeiska och nationella banktillsynsmyndigheternas nyckelroll för att säkerställa tillsynskonvergens i EU, med beaktande av proportionalitetsprincipen och lämpligheten när det gäller reglerna för olika bankmodeller. Parlamentet understryker vikten av tillförlitlig och jämförbar information om situationen för de institut som är föremål för tillsyn, för att detta arbete ska kunna utföras på ett effektivt och tillförlitligt sätt. Parlamentet betonar att rätten att använda interna modeller bör bibehållas. Parlamentet begär att SSM och EBA ska fortsätta sitt tillsynsarbete för att säkerställa ett enhetligt genomförande av interna modeller och deras kapacitet att på ett lämpligt sätt återspegla riskerna i samband med bankernas affärsmodeller, förbättra konvergensen vid hanteringen av brister och vid behov föreslå ändringar.

17.  Europaparlamentet påminner om interaktionen mellan tillsynskraven för banker och andra viktiga bankstandarder, till exempel genom inrättandet av TLAC-standarden inom EU och dess harmonisering med MREL-kraven (minimikrav för egna medel och kvalificerade skulder) inom ramen för BRRD (direktivet om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag), samt tillämpningen av redovisningsstandarden IFRS 9 inom en snar framtid och ramen för bankunionen. Parlamentet betonar därför att man vid diskussionerna om reformerna av tillsynsregleringen bör beakta alla dessa olika aspekter och både deras enskilda och kombinerade effekter.

18.  Europaparlamentet påminner om att flera stora EU-banker de senaste åren har betalat ut utdelningar till aktieägarna samtidigt som de i hög grad förblivit underkapitaliserade och inte rensat sina balansräkningar på ett konsekvent sätt.

19.  Europaparlamentet begär att kommissionen prioriterar arbetet med ett ”regelverk för små banker” för de minst riskabla bankmodellerna, och utökar detta arbete till att omfatta en bedömning av genomförbarheten av ett framtida regelverk bestående av mindre komplexa och mer lämpliga och proportionerliga tillsynsregler som särskilt är anpassade till olika typer av bankmodeller.

20.  Europaparlamentet understryker vikten av kommissionens, Europeiska centralbankens och Europeiska bankmyndighetens roll för att engagera sig i BCBS:s arbete och tillhandahålla transparenta och övergripande uppdateringar av läget när det gäller BCBS:s diskussioner. Parlamentet begär att denna roll blir synligare vid Ekofinrådets möten och att det införs en större redovisningsskyldighet inför parlamentets ECON‑utskott, med en regelbunden avrapportering från de EU-företrädare som deltar i diskussionerna.

21.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen.

(1) http://www.bis.org/bcbs/publ/d344.pdf. (2) https://www.bis.org/bcbs/publ/d387.htm. (3) http://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2016/07/12-conclusions-banking-reform/. (4) Antagna texter, P8_TA(2016)0093. (5) Antagna texter, P8_TA(2016)0006. (6) Antagna texter, P8_TA(2016)0108.

Europaparlamentets resolution av den 23 november 2016 om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (baserat på årsrapporten från rådet till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken) (2016/2067(INI))

P8_TA(2016)0440 A8-0317/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (baserat på årsrapporten från rådet till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken),

–  med beaktande av artiklarna 42.6 och 46 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) om inrättandet av ett permanent strukturerat samarbete,

–  med beaktande av årsrapporten från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) (13026/2016), särskilt de delar som rör den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP),

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3 och avdelning V i fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 21, 36, 42.2, 42.3 och 42.7,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 25 november 2013, den 18 november 2014, den 18 maj 2015, den 27 juni 2016 och den 17 oktober 2016 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 20 december 2013 och den 26 juni 2015,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 21 maj 2015 om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken(1), den 21 maj 2015 om konsekvenserna av utvecklingen på de europeiska försvarsmarknaderna för säkerhets- och försvarsförmågan i Europa(2), den 11 juni 2015 om den strategiska militära situationen i Svartahavsbäckenet till följd av Rysslands olagliga annektering av Krim(3), den 13 april 2016 om EU i en föränderlig global miljö – en mer sammankopplad, omtvistad och komplex värld(4) och den 7 juni 2016 om fredsfrämjande insatser – EU:s samverkan med FN och Afrikanska unionen(5),

–  med beaktande av dokumentet Delade visioner, gemensamma åtgärder: Ett starkare Europa. En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik, som lades fram av vice ordföranden/den höga representanten, Federica Mogherini, den 28 juni 2016,

–  med beaktande av den genomförandeplan på säkerhets- och försvarsområdet som lades fram av vice ordföranden/den höga representanten, Federica Mogherini, den 14 november 2016, och av rådet slutsatser av den 14 november 2016 om genomförande av EU:s globala strategi på säkerhets- och försvarsområdet,

–  med beaktande av den höga representantens och kommissionens gemensamma meddelande Gemensam ram för att motverka hybridhot (JOIN(2016)0018) av den 6 april 2016 och rådets relevanta slutsatser av den 19 april 2016,

–  med beaktande av den höga representantens och kommissionens gemensamma meddelande Kapacitetsuppbyggnad till stöd för säkerhet och utveckling (JOIN(2015)0017) av den 28 april 2015 och kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning av den 5 juli 2016 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 230/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred (COM(2016)0447),

–  med beaktande av den höga representantens och kommissionens gemensamma meddelande En EU-omfattande strategiram för stöd till reform av säkerhetssektorn av den 5 juli 2016 (JOIN(2016)0031),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 18 april 2016 om plattformen för uppdragsstöd,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Europeiska säkerhetsagendan (COM(2015)0185) av den 28 april 2015,

–  med beaktande av den förnyade strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen 2015–2020 och rådets därmed sammanhängande slutsatser av den 15–16 juni 2015,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Att genomföra den europeiska säkerhetsagendan mot terrorism och bana väg för en säkerhetsunion (COM(2016)0230) av den 20 april 2016,

–  med beaktande av den höga representantens och kommissionens gemensamma meddelande EU:s övergripande strategi för externa konflikter och kriser (JOIN(2013)0030) av den 11 december 2013 och rådets därmed sammanhängande slutsatser av den 12 maj 2014,

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om it-säkerhet och it-försvar(6), med beaktande av det gemensamma meddelandet från den höga representanten och kommissionen EU:s strategi för cybersäkerhet: En öppen, säker och trygg cyberrymd (JOIN(2013)0001) av den 7 februari 2013 och med beaktande av rådets ram för EU:s politik för it-försvar av den 18 november 2014,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Stärka Europas system för cyberresiliens och främja en konkurrenskraftig och innovativ cybersäkerhetsbransch (COM(2016)0410) av den 5 juli 2016,

–  med beaktande av det tekniska avtalet mellan NCIRC (Natos centrala it-incidenthanteringsorgan) och EU:s incidenthanteringsorganisation (Cert), som undertecknades den 10 februari 2016 och som underlättar ett ökat informationsutbyte om it-incidenter,

–  med beaktande av EU:s och Natos gemensamma förklaring, undertecknad den 8 juli 2016 inom ramen för Natos toppmöte i Warszawa 2016 (gemensam förklaring av Europeiska rådets ordförande, Europeiska kommissionens ordförande och Nordatlantiska fördragsorganisationens generalsekreterare),

–  med beaktande av den förklaring från Warszawatoppmötet som antogs av de stats- och regeringschefer som deltog i mötet med Nordatlantiska rådet i Warszawa den 8–9 juli 2016,

–  med beaktande av resultaten enligt Eurobarometer 85.1 från juni 2016,

–  med beaktande av artikel 132.1 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0317/2016).

Det strategiska sammanhanget

1.  Europaparlamentet noterar att den europeiska säkerhetsmiljön har försämrats avsevärt och att förhållandena har blivit instabilare, komplexare, farligare och mindre förutsägbara. Hoten är både konventionella och hybrida, skapas av både statliga och icke-statliga aktörer och kommer från syd och öst, och de påverkar medlemsstaterna på olika sätt.

2.  Europaparlamentet påminner om att EU-medlemsstaternas säkerhetssituationer i hög grad är beroende av varandra, och konstaterar att medlemsstaterna reagerar på gemensamma hot och risker på ett splittrat sätt, utan samordning, vilket försvårar och i många fall hindrar en mer gemensam strategi. Denna brist på samordning utgör en av sårbarheterna i unionens åtgärder. Parlamentet konstaterar att unionen saknar förmågan att på ändamålsenligt sätt hantera hybridhot, som i många fall har en gränsöverskridande dimension.

3.  Europaparlamentet anser att EU nu måste reagera på en rad olika, alltmer komplexa kriser: från Västafrika via Sahel, Afrikas horn, Mellanöstern och östra Ukraina till Kaukasien. EU bör öka dialogen och samarbetet med tredjeländer i regionen samt med regionala och subregionala organisationer, och bör vara redo att hantera strukturella förändringar i den internationella säkerhetsmiljön, utmaningar som inbegriper konflikter mellan stater, kollapsande stater och it-angrepp, samt klimatförändringarnas konsekvenser för säkerheten.

4.  Europaparlamentet noterar med oro att terrordåd som utförs av radikala islamistiska organisationer och enskilda och som riktas mot Europa i en skala utan motstycke hotar den europeiska livsstilen. Parlamentet understryker att individens säkerhet därför har blivit den främsta prioriteten och att den traditionella åtskillnaden mellan säkerhetens yttre och inre dimensioner därmed har urholkats.

5.  Europaparlamentet uppmanar EU att anpassa sig till dessa säkerhetsutmaningar, särskilt genom att på ett effektivare sätt använda befintliga GSFP-verktyg i överensstämmelse med övriga yttre och inre instrument. Parlamentet efterlyser bättre samarbete och samordning mellan medlemsstaterna, i synnerhet när det gäller bekämpande av terrorism.

6.  Europaparlamentet efterlyser en stark förebyggande politik som baseras på övergripande avradikaliseringsprogram. Det är också nödvändigt att mer aktivt bekämpa radikalisering och terroristpropaganda, både inom EU och inom ramen för EU:s yttre förbindelser. Kommissionen uppmanas att vidta åtgärder för att komma till rätta med spridningen av extremistiskt innehåll på internet samt att främja mer aktivt rättsligt samarbete mellan straffrättsliga system, däribland Eurojust, i kampen mot radikalisering och terrorism i alla medlemsstater.

7.  Europaparlamentet noterar att gränser i Europa för första gången sedan andra världskriget har ändrats med våld. Parlamentet understryker de skadliga konsekvenser som militär ockupation får för Europas säkerhet i stort, och upprepar att alla ändringar av gränser som görs med våld i Ukraina strider mot principerna i Helsingforsslutakten och FN-stadgan.

8.  Europaparlamentet framhåller Eurobarometer 85.1 från juni 2016, enligt vilken cirka två tredjedelar av EU-medborgarna skulle vilja se ett större engagemang från EU:s sida i fråga om säkerhet och försvarspolitik.

9.  Europaparlamentet anser att en mer samordnad och därmed ändamålsenligare europeisk utrikes- och säkerhetspolitik på ett kraftfullt sätt kan bidra till att minska de väpnade sammanstötningarnas intensitet i Irak och i Syrien samt till att utrota den självutnämnda Islamiska staten.

En reviderad och mer robust gemensam säkerhets- och försvarspolitik

10.  Europaparlamentet är fast övertygat om att det till följd av detta behövs en grundlig och omfattande GSFP-översyn för att göra det möjligt för EU och dess medlemsstater att på ett avgörande sätt bidra till säkerheten i unionen och hanteringen av internationella kriser och till att EU:s strategiska oberoende upprätthålls. Parlamentet påminner om att inget land kan möta de nuvarande säkerhetsutmaningarna på egen hand.

11.  Europaparlamentet anser att en framgångsrik GSFP-översyn kommer att behöva integrera EU:s medlemsstater till fullo från första början i processen i syfte att undvika risker för dödlägen i framtiden. Parlamentet betonar de praktiska och ekonomiska fördelarna med ytterligare samarbete för att utveckla de europeiska försvarskapaciteterna, och noterar att det finns olika pågående initiativ som bör fullföljas genom konkreta åtgärder under Europeiska rådets möte om försvarsfrågor i december 2016. Medlemsstaterna och EU uppmanas även att göra ändamålsenliga investeringar i säkerhet och försvar.

12.  Europaparlamentet betonar att inrättandet av ett permanent strukturerat samarbete (artikel 42.6 i EU-fördraget) kommer att göra det möjligt att utveckla ett självförsvar eller en permanent struktur för självförsvar som kan förstärka krishanteringsinsatserna.

13.  Europaparlamentet understryker att Europa inte längre har full kontroll över sin säkerhetsmiljö och inte längre kan välja tidpunkt och plats för sina insatser. EU bör genom uppdrag och insatser inom ramen för GSFP samt andra relevanta instrument kunna ingripa inom hela krishanteringsspektrumet, inbegripet insatser för förebyggande och lösning av kriser, så att man omfattar alla skeden i konfliktcykeln och är fullt ut delaktig i arbetet med att få till stånd ett säkert Europa och garantera gemensam säkerhet och ett gemensamt försvar i hela området med frihet, säkerhet och rättvisa. Europeiska rådet uppmuntras att börja utveckla den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken i riktning mot ett gemensamt försvar i enlighet med artikel 42.2 i EU-fördraget. Ett av de centrala målen med GSFP bör vara att stärka EU:s motståndskraft.

14.  Europaparlamentet välkomnar den färdplan för GSFP som presenterats av vice ordföranden/den höga representanten, inbegripet en konkret tidsplan och konkreta åtgärder. Parlamentet välkomnar att denna färdplan kompletterar den kommande europeiska handlingsplanen på försvarsområdet. Parlamentet understryker behovet att förstärka den militära komponenten inom GSFP, och uttrycker sitt starka stöd för att medlemsstaterna samordnar sina investeringar i säkerhet och försvar samt för ett ökat ekonomiskt stöd till försvarsforskning på EU-nivå.

15.  Europaparlamentet understryker också att GSFP bör grundas på en stark gemensam försvarsprincip, effektiv finansiering och ett genomförande under samordning med internationella institutioner inom säkerhet och försvar, i fullständig komplementaritet med Nato. EU bör uppmuntra medlemsstaterna att uppfylla Natos kapacitetsmässiga målsättningar, vilket innebär att försvarsutgifterna ska uppgå till minst 2 procent av BNP, vilket även bekräftades på nytt vid toppmötena i Wales och Warszawa.

16.  Europaparlamentet påminner om att konflikter och kriser i Europa och dess närhet äger rum både i det fysiska rummet och i cyberrymden, och understryker att it-säkerhet och it-försvar därför måste integreras som grundläggande komponenter i GSFP och integreras fullständigt i all EU:s inre och yttre politik.

17.  Europaparlamentet välkomnar den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik, som lades fram av vice ordföranden/den höga representanten som en nödvändig och positiv utveckling av den institutionella ram inom vilken Gusp och GSFP kommer att genomföras och utvecklas. Parlamentet beklagar medlemsstaternas ringa delaktighet i utarbetandet av denna globala strategi.

18.  Europaparlamentet betonar att det krävs starka åtaganden, egenansvar och stöd från medlemsstaternas och de nationella parlamentens sida, i samarbete med alla relevanta EU-organ, för att säkerställa ett skyndsamt och ändamålsenligt genomförande av den globala strategins politiska ambitionsnivå, prioriteringar och övergripande strategi i form av en EU-vitbok om säkerhet och försvar som föregås av genomförandeplanen på säkerhets- och försvarsområdet. Parlamentet framhåller den nära kopplingen mellan genomförandeplanen och det vidare genomförandet av EU:s globala strategi, kommissionens kommande europeiska handlingsplan på försvarsområdet och genomförandet av EU:s och Natos gemensamma förklaring, som undertecknades i Warszawa. Parlamentet välkomnar vice ordförandens/den höga representantens och medlemsstaternas pågående arbete i genomförandeprocessen, och understryker att adekvata resurser måste anslås för genomförandet av den globala strategin och för en ändamålsenlig och robustare GSFP.

19.  Europaparlamentet anser att utformningen av en sektorsinriktad strategi är en nödvändig uppföljning av den globala strategin som Europeiska rådet måste enas om och presentera och där den civila och militära ambitionsnivån, uppgifterna, kraven och kapacitetsprioriteringarna bör anges närmare. Parlamentet upprepar sina tidigare krav på utarbetande av en vitbok om europeiskt försvar, och uppmanar eftertryckligen rådet att utan dröjsmål utarbeta detta dokument. Det är oroande att den föreslagna genomförandeplanen om säkerhet och försvar inte är ens i närheten av att motsvara parlamentets och allmänhetens förväntningar. Parlamentet upprepar att säkerheten i alla medlemsstater i Europeiska unionen är odelbar.

20.  Europaparlamentet noterar den europeiska säkerhetspakt som föreslagits av Tysklands och Frankrikes utrikesministrar, och stöder bland annat tanken om en gemensam analys av Europas strategiska miljö och att hotbedömningar ska göras regelbundet och gemensamt, i syfte att skapa förståelse för varandras farhågor och stödja gemensamma kapaciteter och gemensamma åtgärder. Parlamentet välkomnar också andra medlemsstaters nyliga initiativ med avseende på utvecklingen av GSFP, men beklagar samtidigt bristen på egenbedömning av medlemsstaternas underlåtelse att fullgöra tidigare europeiska åtaganden på försvarsområdet.

21.  Europaparlamentet konstaterar i detta sammanhang att samarbete med liknande verksamheter inom Nato behövs, och betonar att ett seriöst åtagande och ökat och effektivare utbyte av underrättelseuppgifter och information mellan medlemsstaterna är absolut nödvändiga förutsättningar.

22.  Med tanke på att den inre och den yttre säkerheten blir alltmer integrerade och åtskillnaden mellan det fysiska rummet och cyberrymden blir allt svårare att definiera, konstaterar Europaparlamentet att det också är nödvändigt att integrera deras respektive resurser, så att EU kan använda alla olika tillgängliga instrument, inbegripet artikel 42.7 i EU-fördraget.

GSFP och den integrerade strategin för kriser

23.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att skapa ett permanent EU-högkvarter för civila och militära uppdrag och insatser inom GSFP, från vilket en integrerad operativ personal skulle stödja hela planeringscykeln, från den inledande politiska idén till detaljerade planer. Parlamentet understryker att detta inte skulle vara en kopia av Natostrukturerna, utan skulle utgöra det institutionella arrangemang som krävs för att stärka planeringen och ledningskapaciteten för uppdrag och insatser inom GSFP.

24.  Europaparlamentet framhåller att uppdrag och insatser inom GSFP, däribland gränsövervakning, kapacitetsuppbyggnad, militära övningsuppdrag och insatser till havs, i betydande utsträckning bidrar till internationell fred och stabilitet.

25.  Det är enligt Europaparlamentet beklagligt att uppdragen och insatserna inom GSFP har fortsatt att dras med strukturella svagheter som äventyrar deras effektivitet. De bör vara genuina verktyg som på ett bättre sätt skulle kunna integreras i den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik.

26.  Europaparlamentet noterar i detta avseende den politiska ambitionsnivå som fastställs i den globala strategin när det gäller en integrerad strategi för konflikter och kriser och unionens deltagande i alla faser av konfliktcykeln genom förebyggande, lösning och stabilisering, samt åtagandet att förhindra en för tidig nedtrappning av insatserna. EU bör på ett konsekvent sätt stödja de medlemsstater som ingår i koalitionen mot den självutnämnda Islamiska staten genom att inleda en GSFP-insats i Irak, med fokus på utbildning.

27.  Europaparlamentet välkomnar tanken om ”regionaliserade” GSFP-uppdrag i Sahel, främst därför att detta sammanfaller med den önskan som länderna i denna delregion har uttryckt rörande ökat samarbete på säkerhetsområdet genom G5 Sahel-plattformen. Parlamentet är övertygat om att detta skulle kunna utgöra en möjlighet att stärka de befintliga GSFP-uppdragens effektivitet och relevans på plats (Eucap Sahel Mali och Eucap Sahel Niger). Parlamentet är av den bestämda uppfattningen att denna tanke om ”regionalisering” måste bygga på fältexpertis, tydliga mål samt medel för att uppnå dem, och att den inte uteslutande bör definieras på grundval av politiska överväganden.

28.  Europaparlamentet understryker att alla rådsbeslut om framtida uppdrag och insatser bör prioritera insatser i konflikter som direkt påverkar EU:s säkerhet eller säkerheten för de partner och i de regioner där EU innehar rollen som säkerhetsgarant. Beslut om ingripanden bör grundas på en gemensam analys och förståelse av den strategiska miljön och på medlemsstaternas gemensamma strategiska intressen, och hänsyn bör tas till andra allierades och organisationers åtgärder, till exempel inom ramen för FN och Nato. GSFP-uppdragen för kapacitetsuppbyggnad måste samordnas med arbetet med att reformera säkerhetssektorn och rättsstatlighetsarbetet inom kommissionen.

29.  Europaparlamentet noterar kommissionens förslag om att ändra förordning (EU) nr 230/2014 (om inrättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred) för att utvidga unionens bistånd till att utrusta militära aktörer i partnerländer. Detta är ett absolut nödvändigt bidrag till partnerländernas motståndskraft, eftersom det minskar riskerna för att de återigen drabbas av konflikter och blir tillflyktsorter för fientliga aktiviteter gentemot EU. Detta bör göras vid exceptionella omständigheter, i enlighet med artikel 3a i det ovannämnda förslaget om att ändra förordning (EU) nr 230/2014, för att bidra till hållbar utveckling, goda styrelseformer och rättsstatlighet. I detta sammanhang uppmuntras utrikestjänsten och kommissionen att påskynda genomförandet av initiativet för kapacitetsuppbyggnad till stöd för säkerhet och utveckling för att förbättra GSFP-uppdragens genomslagskraft och långsiktighet.

30.  Europaparlamentet understryker behovet att också kartlägga andra finansieringsinstrument för att förbättra partnerländernas kapacitetsuppbyggnad på säkerhets- och försvarsområdet. Utrikestjänsten och kommissionen uppmanas att säkerställa att det råder full konsekvens och samordning, så att bästa möjliga resultat kan uppnås och dubbelarbete på plats kan undvikas.

31.  Europaparlamentet konstaterar i detta avseende att Petersberguppdragen bör ses över och att stridsgrupperna bör bli ett aktivt militärt instrument snarast möjligt genom ökad modularitet och mer funktionell finansiering. Avsaknaden av en konstruktiv inställning bland medlemsstaterna är fortsatt ett politiskt och operativt hinder för utplaceringen av EU:s stridsgrupper. Rådet uppmanas eftertryckligen att inleda inrättandet av startfonden (föreskriven i artikel 41.3 i EU-fördraget) för brådskande finansiering av den inledande fasen av militära insatser.

32.  Europaparlamentet efterlyser större flexibilitet i EU:s finansiella regler i syfte att stödja unionens förmåga att reagera på kriser, och efterlyser även ett genomförande av de befintliga bestämmelserna i Lissabonfördraget. Parlamentet uppmanar till en översyn av Athenamekanismen så att den utökas till att omfatta alla kostnader som avser, i första hand, snabba insatser och utplaceringen av EU:s stridsgrupper, och i andra hand alla militära insatser.

Samarbete med Nato och andra partner

33.  Europaparlamentet påminner om att Nato och EU har gemensamma strategiska intressen och står inför samma utmaningar från öst och syd. Klausulen om ömsesidigt försvar (artikel 42.7) är i detta avseende relevant för EU:s medlemsstater, vare sig de är medlemmar i Nato eller inte. EU bör med egna medel kunna skydda de EU-medlemsstater som inte är medlemmar i Nato i samma omfattning som övriga medlemsstater. Parlamentet noterar att en lämplig nivå för EU:s strategiska oberoende är ett mål för den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik, och understryker att de två organisationernas resurser måste komplettera varandra. EU:s ”strategiska oberoende” bör bidra till att förstärka Europas möjligheter att främja säkerheten inom och utanför sina gränser samt stärka partnerskapet med Nato och de transatlantiska förbindelserna.

34.  Europaparlamentet anser att hörnstenen i ett nära och ändamålsenligt samarbete mellan EU och Nato är att uppdragen, och följaktligen resurserna och instrumenten, kompletterar varandra och kan samordnas. Parlamentet betonar att förbindelserna mellan de två organisationerna bör inriktas på samarbete även i fortsättningen, och att de inte bör konkurrera med varandra. EU bör uppmuntra medlemsstaterna att uppfylla Natos kapacitetsmässiga målsättningar, vilket innebär att försvarsutgifterna ska uppgå till minst 2 procent av BNP.

35.  Europaparlamentet understryker att Nato är bäst lämpat för avskräckande åtgärder och försvar, och är redo att genomföra ett gemensamt försvar (artikel V i Washingtonfördraget) i händelse av aggressioner mot en av sina medlemmar, medan GSFP för närvarande fokuserar på att bevara freden, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten (artikel 42 i EU-fördraget), och EU har ytterligare möjligheter att hantera utmaningar med avseende på medlemsstaternas inre säkerhet – inklusive omstörtning – som inte täcks av artikel V. Parlamentet upprepar att solidaritetsklausulen i artikel 222 i EUF-fördraget syftar till att säkerställa skyddet av de demokratiska institutionerna och den civila befolkningen i händelse av en terroristattack.

36.  Europaparlamentet välkomnar den gemensamma förklaring som nyligen undertecknades av EU och Nato i Warszawa, och stöder fullständigt de samarbetsområden som nämns i förklaringen. Förklaringen beskriver en väl etablerad informell praxis i stället för att föra samarbetet mellan EU och Nato till en ny nivå. Parlamentet understryker behovet att i synnerhet fördjupa samarbetet och ytterligare komplettera kapacitetsuppbyggnaden med avseende på hybridhot, it-hot och forskning på dessa områden. Parlamentet välkomnar Bratislavafärdplanens uttalade mål att inleda genomförandet av den gemensamma förklaringen omedelbart.

37.  Europaparlamentet stöder fullt ut en ytterligare utökning av samarbetet rörande säkerhet och försvar med andra institutionella partner, inklusive FN, Afrikanska unionen och OSSE såväl som strategiska bilaterala partner, i synnerhet Förenta staterna, på områden såsom hybridhot, sjöfartsskydd, snabba insatser, terrorismbekämpning och it-säkerhet.

Europeiskt försvarssamarbete

38.  Europaparlamentet anser att uppbyggnaden av en starkare försvarsindustri skulle stärka EU:s strategiska och tekniska oberoende. För att EU:s ställning som säkerhetsgarant i Europas grannskap ska kunna stärkas krävs ändamålsenliga och tillräckliga resurser och en konkurrenskraftig, effektiv och insynsvänlig försvarsindustri som säkerställer en hållbar försörjningskedja. Europas försvarssektor kännetecknas av en splittring och överlappning som stegvis bör undanröjas genom en process med incitament och ersättning till alla nationella komponenter för att målet att skapa en integrerad försvarsmarknad ska kunna uppnås på lång sikt.

39.  Europaparlamentet beklagar att policyramen för systematiskt och långsiktigt försvarssamarbete ännu inte har genomförts av medlemsstaterna med det engagemang som krävs och att initiativet för resurssammanslagning och resursdelning inte har lett till några påtagliga resultat. Parlamentet uppmanar rådet att införa regelbundna försvarsdebatter två gånger per år för att erbjuda strategisk vägledning och politisk drivkraft för GSFP och det europeiska försvarssamarbetet.

40.  Europaparlamentet understryker behovet att ytterligare fördjupa it-försvarssamarbetet och säkerställa fullständig it-motståndskraft i GSFP-uppdragen. Rådet uppmanas eftertryckligen att införa it-försvar som en integrerad del av sina försvarsdebatter. Parlamentet ser att det finns ett stort behov av nationella it-försvarsstrategier. Medlemsstaterna uppmanas att göra fullt bruk av åtgärderna för it-kapacitetsuppbyggnad under överinseende av Europeiska försvarsbyrån (EDA) och att använda sig av Natos gemensamma kompetenscentrum för it-försvar (CCDCOE).

41.  Europaparlamentet konstaterar att alla medlemsstater har svårt att upprätthålla många olika fullt fungerande försvarsresurser, för det mesta på grund av ekonomiska begränsningar. Parlamentet efterlyser därför större samordning och tydligare alternativ när det gäller vilka resurser som ska behållas, så att medlemsstaterna kan specialisera sig på vissa resurser.

42.  Europaparlamentet anser att samverkansförmågan är central om medlemsstaternas styrkor ska bli mer kompatibla och integrerade. Parlamentet betonar därför att medlemsstaterna måste undersöka möjligheten till gemensam upphandling av försvarsresurser. Detta försvåras av försvarsmarknadernas protektionistiska och slutna karaktär i EU.

43.  Europaparlamentet påminner om att en robust europeisk försvarsteknisk och försvarsindustriell bas som omfattar åtgärder för att underlätta för små och medelstora företag är en viktig hörnsten i GSFP och en nödvändig förutsättning för en gemensam marknad, och att den därmed kommer att göra det möjligt för EU att bygga upp sitt strategiska oberoende.

44.  Europaparlamentet beklagar att medlemsstaternas tillämpning av direktiv 2009/81/EG om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet och direktiv 2009/43/EG om överföring av försvarsrelaterade produkter inom gemenskapen varierar i mycket hög grad. Kommissionen uppmanas följaktligen att tillämpa anvisningen till artikel 346 och att ta på sig rollen som fördragens väktare och börja genomföra överträdelseförfaranden i händelse av överträdelser av direktiven. Medlemsstaterna uppmanas att förbättra de multinationella insatserna på militära upphandlingars efterfrågesida, och europeiska industrier uppmanas att på utbudssidan stärka sina globala marknadspositioner genom bättre samordning och industriell konsolidering.

45.  Europaparlamentet ser med oro på den stadiga minskningen av medel till försvarsforskning i medlemsstaterna, vilket hotar den industriella och tekniska basen och därmed Europas strategiska oberoende. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utrusta sina arméer med materiel från den europeiska försvarsindustrin i stället för från konkurrerande industrier.

46.  Europaparlamentet är övertygat om att en utökning av EDA:s roll i samordningen av resursdrivna program, projekt och verksamheter skulle främja en effektiv GSFP. EDA bör stödjas för att till fullo uppnå sina mål, framför allt byråns kommande prioriteringar och roller inom ramen för den europeiska handlingsplanen på försvarsområdet och det europeiska försvarsforskningsprogrammet. Medlemsstaterna uppmanas därför att se över byråns organisation, förfaranden och verksamhet för att finna fler möjligheter till ytterligare samarbete och integrering. Medlemsstaterna uppmanas även att tillhandahålla EDA riktlinjer för samordning av en översyn av kapacitetsutvecklingsplanen i linje med den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik och den sektorsinriktade strategin.

47.  Europaparlamentet betonar att it-säkerhet till sin natur är ett politikområde där samarbete och integrering är avgörande, inte endast mellan EU-medlemsstater, viktiga partner och Nato utan även mellan olika aktörer i samhället, eftersom det inte bara är ett militärt ansvarsområde. Parlamentet efterlyser tydligare riktlinjer om hur EU:s defensiva och offensiva resurser ska utnyttjas och i vilket sammanhang. Parlamentet påminner om att det upprepade gånger har efterlyst en grundlig översyn av EU:s förordning om export av produkter med dubbla användningsområden, för att förhindra att programvara och system som kan användas mot EU:s digitala infrastruktur, och för att kränka mänskliga rättigheter, hamnar i fel händer. EU uppmanas att i internationella forum – inbegripet men inte uteslutande Forumet för förvaltning av internet – försvara principen att kärnan i internets infrastruktur bör vara en neutral zon där regeringar, som strävar efter att främja sina nationella intressen, förbjuds att ingripa.

48.  Europaparlamentet stöder kommissionens försvarsrelaterade initiativ, såsom handlingsplanen på försvarsområdet och försvarsindustripolitiken, vilka bör inledas efter det att en EU-vitbok om säkerhet och försvar lagts fram. Parlamentet stöder ett ökat engagemang från kommissionens sida i försvarsfrågor genom omfattande forskning, planering och genomförande med tydligt fokus. Parlamentet välkomnar den förberedande åtgärden för GSFP-relaterad forskning och efterlyser adekvat finansiering för återstoden av den nuvarande fleråriga budgetramen. Parlamentet stöder utvecklingen av ett försvarsforskningsprogram för EU i nästa fleråriga budgetram (2021–2027).

49.  Europaparlamentet anser att ett framtida försvarsforskningsprogram för EU bör finansiera forskningsprojekt från prioriterade områden som medlemsstaterna enats om, och att en europeisk försvarsfond skulle kunna stödja finansieringen av resurser som medlemsstaterna enats om gemensamt och som medför ett erkänt europeiskt mervärde.

50.  Europaparlamentet efterlyser en reform av EU-rätten för att tillåta den europeiska försvarsindustrin att få samma statliga stöd som amerikanska industrier har rätt till.

o
o   o

51.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Natos generalsekreterare, ordföranden för Natos parlamentariska församling, FN:s generalsekreterare, ordföranden för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och ordföranden för OSSE:s parlamentariska församling.

(1) EUT C 353, 27.9.2016, s. 59. (2) EUT C 353, 27.9.2016, s. 74. (3) EUT C 407, 4.11.2016, s. 74. (4) Antagna texter, P8_TA(2016)0120. (5) Antagna texter, P8_TA(2016)0249. (6) EUT C 419, 16.12.2015, s. 145.

Europaparlamentets resolution av den 23 november 2016 om EU:s strategiska kommunikation för att bekämpa propaganda mot EU som sprids av tredje parter (2016/2030(INI))

P8_TA(2016)0441 A8-0290/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 2 april 2009 om det europeiska samvetet och diktatur(1),

–  med beaktande av förklaringen från toppmötet i Strasbourg/Kehl av den 4 april 2009, som antogs i samband med Natos 60-årsjubileum,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om en strategi för digital frihet i EU:s utrikespolitik(2),

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 9 februari 2015 om terrorismbekämpning,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 19–20 mars 2015,

–  med beaktande av rådets slutsatser om EU:s regionala strategi för Syrien och Irak och mot hotet från Isil/Daish av den 16 mars 2015, som bekräftades på nytt av rådet (utrikes frågor) den 23 maj 2016,

–  med beaktande av rapporten av den 18 maj 2015 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik EU i en föränderlig global miljö – en mer sammankopplad, omtvistad och komplex värld, och det pågående arbetet med en ny global säkerhetsstrategi för EU,

–  med beaktande av sin resolution av den 10 juni 2015 om läget avseende förbindelserna mellan EU och Ryssland(3),

–   med beaktande av EU:s handlingsplan för strategisk kommunikation (Ref. Ares(2015)2608242 – 22.6.2015),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken(4),

–  med beaktande av förklaringen från Natotoppmötet i Wales av den 5 september 2014,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2015 om att förhindra att EU-medborgare radikaliseras och rekryteras av terroristorganisationer(5),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 28 april 2015 om Europeiska säkerhetsagendan (COM(2015)0185),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentet och rådet av den 6 april 2016 Gemensam ram för att motverka hybridhot – Europeiska unionens insatser (JOIN(2016)0018),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, Europeiska rådet och rådet av den 20 april 2016 Att genomföra den europeiska säkerhetsagendan mot terrorism och bana väg för en säkerhetsunion (COM(2016)0230),

–  med beaktande av genomförandestudien av det europeiska initiativet för demokrati om ryskspråkiga medieinitiativ i det östliga partnerskapet och bortom det med titeln Bringing Plurality and Balance to the Russian Language Media Space,

–  med beaktande av rapporten från FN:s särskilda rapportör för främjande av och skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i kampen mot terrorismen (A/HRC/31/65),

–  med beaktande av den allmänna kommentaren nr 34 från FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna (CCPR/C/GC/34),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för kultur och utbildning (A8-0290/2016), och av följande skäl:

A.  EU har åtagit sig att se till att dess åtgärder på den internationella arenan följer såväl principerna om demokrati, rättsstat, respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter som mediefrihet, tillgång till information, yttrandefrihet och mediepluralism, varav det sistnämnda visserligen kan begränsas i viss utsträckning i enlighet med folkrätten, inbegripet Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Tredjepartsaktörer som har som mål att misskreditera unionen delar inte dessa värden.

B.  EU, dess medlemsstater och medborgare är under allt större, systematisk press när det gäller att hantera de kampanjer och den propaganda med information, desinformation och vilseledande information som riktas mot dem från länder och icke-statliga aktörer, såsom gränsöverskridande terroristorganisationer och kriminella organisationer i dess grannskap, vilka syftar till att undergräva själva begreppet objektiv information eller etisk journalistik och förkasta all information som partisk eller som ett politiskt maktinstrument och vilka även angriper demokratiska värden och intressen.

C.  Mediefrihet, tillgång till information och yttrandefrihet är de grundläggande pelarna i ett demokratiskt system, där insynen i medieägandet och källorna till finansiering av medierna är av yttersta vikt. Strategier för att säkerställa en högkvalitativ journalistik, mediepluralism och faktakontroller kan bara fungera så länge de som lämnar information åtnjuter förtroende och trovärdighet. Samtidigt bör det ske en kritisk värdering av hur man ska hantera mediekällor som tidigare vid upprepade tillfällen bevisligen har ägnat sig åt en strategi av avsiktligt vilseledande och desinformation, särskilt inom nya medier, sociala nätverk och den digitala sfären.

D.  Informationskrigföring är ett historiskt fenomen som är lika gammalt som krigföring i sig. Informationskrigföringen användes i stor utsträckning under det kalla kriget och har sedan dess utgjort en integrerad del av den moderna hybridkrigföringen, som är en kombination av militära och icke-militära åtgärder av hemlig och öppen karaktär, som används för att destabilisera den politiska, ekonomiska och sociala situationen i ett land som anfalls utan formell krigsförklaring och som inriktar sig på inte bara EU:s partner, utan även EU i sig, dess institutioner och samtliga medlemsstater och medborgare oavsett nationalitet och religion.

E.  Genom Rysslands annektering av Krim och det Rysslandsledda hybridkriget i Donetsbäckenet har Kreml eskalerat konfrontationen med EU. Kreml har ökat sin propaganda där Ryssland spelar en förstärkt roll i den europeiska mediemiljön i syfte att skapa politiskt stöd i den allmänna opinionen i Europa för Rysslands åtgärder och undergräva sammanhållningen i EU:s utrikespolitik.

F.  Propaganda för krig och förespråkande av nationellt, rasrelaterat eller religiöst hat som utgör ett incitament för diskriminering, fientlighet eller våld är förbjudet enligt lag i enlighet med artikel 20 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

G.  Finanskrisen och utvecklingen av nya former av digitala medier har gett upphov till allvarliga utmaningar för den högkvalitativa journalistiken och lett till ett minskat kritiskt tänkande bland allmänheten och därmed gjort den mer mottaglig för desinformation och manipulation.

H.  Propagandan och ryska mediers intrång är särskilt starkt och saknar ofta motstycke i länderna i det östra grannskapet. De nationella medierna i dessa länder är ofta svaga och oförmögna att hantera styrkan och kraften hos ryska medier.

I.  Teknik för informations- och kommunikationskrigföring används för att legitimera handlingar som hotar EU-medlemsstaternas suveränitet, politiska oberoende, deras medborgares säkerhet och deras territoriella integritet.

J.  EU erkänner inte Isil/Daish som stat eller statliknande organisation.

K.  Isil/Daish, al-Qaida och många andra våldsbejakande jihadistiska terroristgrupper använder systematiskt kommunikationsstrategier och direkt propaganda både på och utanför internet för att rättfärdiga sina insatser mot EU och medlemsstaterna och mot europeiska värden, och också som ett sätt att rekrytera europeiska ungdomar.

L.  Efter förklaringen från Natotoppmötet i Strasbourg/Kehl, där man underströk den allt större vikten av att Nato kommunicerar på ett lämpligt, skyndsamt, korrekt och lyhört sätt om sina utvecklande roller, mål och uppdrag, inrättades Natos kunskapscentrum för strategisk kommunikation (NATO Stratcom COE) i Lettland 2014, vilket välkomnades i förklaringen från Natotoppmötet i Wales.

EU:s strategiska kommunikation för att bekämpa propaganda mot EU som sprids av tredje parter

1.  Europaparlamentet understryker att fientlig propaganda mot EU förekommer i många olika former och använder olika verktyg, som ofta är skräddarsydda för att passa medlemsstaternas profiler, och syftar till att snedvrida sanningar, skapa tvivel, skapa klyftor mellan medlemsstaterna, främja en strategisk splittring mellan EU och dess nordamerikanska partner och lamslå beslutsprocessen, misskreditera EU-institutionerna och transatlantiska partnerskap, som spelar en viktig roll i den europeiska säkerhetsstrukturen och ekonomin, inför EU-medborgarna och grannländernas medborgare, samt undergräver och bryter ned det europeiska sammanhanget som bygger på demokratiska värden, mänskliga rättigheter och rättsstatliga principer. Parlamentet erinrar om att ett av de viktigaste verktyg som används är att väcka rädsla och osäkerhet bland EU-medborgarna, samt att framställa fientliga stater och icke-statliga aktörer som mycket starkare än de egentligen är.

2.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att erkänna att strategisk kommunikation och informationskrigföring inte bara är en extern EU-fråga utan även en intern, och oroas över antalet aktörer som sprider fientlig propaganda inom EU. Parlamentet är bekymrat över den begränsade medvetenheten bland några av medlemsstaterna om att de utgör publik och arenor för propaganda och desinformation. Parlamentet uppmanar i detta hänseende EU-aktörerna att hantera den rådande bristen på tydlighet och att komma överens om vad som ska betraktas som propaganda och desinformation, att i samarbete med medierepresentanter och experter från EU:s medlemsstater utveckla en gemensam uppsättning definitioner och att samla in data och fakta om propagandakonsumtionen.

3.  Europaparlamentet konstaterar att desinformation och propaganda ingår i hybridkrigföring. Därför framhåller parlamentet behovet att öka medvetenheten och visa bestämdhet genom institutionell och politisk kommunikation, forskning vid tankesmedjor och akademiska inrättningar, kampanjer i sociala medier, initiativ i det civila samhället, mediekompetens och andra användbara åtgärder.

4.  Europaparlamentet betonar att tredjeländers strategi för propaganda mot och desinformation om EU kan anta olika former och omfattar framför allt traditionella medier, sociala nätverk, skolprogram och politiska partier, både inom och utanför EU.

5.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s nuvarande strategiska kommunikation omfattar flera olika nivåer, bland annat EU-institutionerna, medlemsstaterna, olika Nato- och FN-organ, icke-statliga organisationer och medborgarorganisationer, och efterlyser bästa möjliga samordning och informationsutbyte mellan dessa parter. Parlamentet efterfrågar ett ökat samarbete och informationsutbyte mellan olika aktörer som har uttryckt oro över denna propagandaverksamhet och önskar ta fram strategier för att bekämpa desinformation. Parlamentet anser att i EU-sammanhang bör EU-institutionerna få i uppdrag att sköta denna samordning.

6.  Europaparlamentet inser att EU måste göra sitt strategiska kommunikationsarbete till en prioritering, som bör omfatta relevanta resurser. Parlamentet upprepar att EU är en framgångsrik förebild för integration som i krissituationer fortsätter att locka länder som vill kopiera denna modell och bli en del av den. Parlamentet understryker därför att EU måste sända ut sitt positiva budskap om sina framgångar, värden och principer med beslutsamhet och mod, och att EU måste vara offensivt i sin beskrivning, inte defensivt.

Att få upp ögonen för och exponera Rysslands desinformations- och propagandakrigföring

7.  Europaparlamentet konstaterar tyvärr att Ryssland använder kontakter och möten med EU-motparter i propagandasyfte och för att offentligt försvaga EU:s gemensamma ståndpunkt snarare än för att etablera en verklig dialog.

8.  Europaparlamentet inser att den ryska regeringen tillämpar en rad olika verktyg och instrument, såsom tankesmedjor och särskilda stiftelser (t.ex. Russkij mir-stiftelsen), särskilda myndigheter (Rossotrudnichestvo), flerspråkiga tv-stationer (t.ex. Russia Today), pseudonyhetsbyråer och multimediatjänster (t.ex. Sputnik), gränsöverskridande sociala och religiösa grupper – eftersom regimen vill framställa sig som den enda som försvarar traditionella kristna värderingar – samt sociala medier och nättroll, för att utmana demokratiska värden, skapa splittring i Europa, samla inhemskt stöd och skapa ett intryck av sönderfallande stater i EU:s östra grannskap. Parlamentet betonar att Ryssland investerar relevanta ekonomiska resurser i sina desinformations- och propagandainstrument som används antingen direkt av staten eller genom Kremlkontrollerade företag och organisationer. Parlamentet understryker att Kreml finansierar politiska partier och andra organisationer inom EU i avsikt att undergräva den politiska sammanhållningen och att Kremls propaganda också direkt riktas mot enskilda journalister, politiker och personer i EU.

9.  Europaparlamentet erinrar om att säkerhets- och underrättelsetjänster drar slutsatsen att Ryssland har kapacitet och avsikt att bedriva verksamhet i syfte att destabilisera andra länder. Parlamentet framhåller att detta ofta sker i form av stöd för politiska extremister och storskaliga desinformations- och massmediekampanjer. Parlamentet noterar vidare att sådana medieföretag är närvarande och aktiva i EU.

10.  Europaparlamentet påpekar att Kremls informationsstrategi kompletterar dess politik för utökade bilaterala förbindelser, ekonomiskt samarbete och gemensamma projekt med enskilda EU-medlemsstater för att försvaga EU:s sammanhållning och undergräva EU:s politik.

11.  Europaparlamentet hävdar att Rysslands strategiska kommunikation är en del av en större subversiv kampanj för att försvaga EU-samarbetet och unionens och dess medlemsstaters suveränitet, politiska oberoende och territoriella integritet. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaternas regeringar att vara vaksamma mot rysk informationsverksamhet på europeisk mark, och att öka kapacitetsdelningen och underrättelsearbetet i syfte att motarbeta sådan verksamhet.

12.  Europaparlamentet uttrycker stark kritik mot den ryska strävan att avbryta EU:s integrationsprocess och beklagar i detta avseende det ryska stödet till EU-fientliga krafter inom EU, med särskild hänvisning till högerextrema partier, populistiska krafter och rörelser som förnekar de grundläggande värdena i fria demokratier.

13.  Europaparlamentet är allvarligt oroat över den snabba spridningen av Kreml-inspirerad verksamhet i Europa, inbegripet desinformation och propaganda avsedd att bibehålla eller öka Rysslands inflytande för att försvaga och splittra EU. Parlamentet betonar att en stor del av Kremls propaganda går ut på att framställa vissa europeiska länder som att de tillhör ”Rysslands traditionella inflytandesfär”. Parlamentet konstaterar att en av Rysslands huvudstrategier är att cirkulera och påtvinga människor en alternativ skildring som ofta bygger på en bedräglig tolkning av historiska händelser och syftar till att rättfärdiga sina externa åtgärder och geopolitiska intressen. Parlamentet konstaterar att en av Rysslands huvudstrategier är att förfalska historien. Parlamentet noterar i detta hänseende behovet att öka medvetenheten genom offentliga kampanjer och utbildningssystem om de brott som begåtts av kommunistregimer och att stödja forsknings- och dokumenteringsverksamhet, i synnerhet i de före detta medlemsländerna i Sovjetblocket, för att motverka Kremls budskap.

14.  Europaparlamentet betonar att Ryssland utnyttjar både avsaknaden av en internationell rättslig ram på områden såsom it-säkerhet och bristen på ansvarsskyldighet i regleringen av medierna, och vänder alla oklarheter i dessa frågor till sin fördel. Parlamentet betonar att Rysslands aggressiva verksamhet på it-området underlättar dess informationskrigföring. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att i EU:s säkerhetsstrategi vara uppmärksamma på den roll som spelas av internetknutpunkter som en ytterst viktig infrastruktur. Parlamentet understryker det avgörande behovet att säkerställa informationssystemens motståndskraft på EU- och medlemsstatsnivå, i synnerhet mot överbelastningar och avbrott som kan spela en central roll i hybridkonflikter och motverkande av propaganda, och att föra ett nära samarbete med Nato i dessa frågor, i synnerhet med Natos kunskapscentrum för samordnat cyberförsvar (Cooperative Cyber Defence Centre of Excellence).

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta samordnade strategiska kommunikationsmekanismer som stöder identifiering av källan och motverkar desinformation och propaganda för att avslöja hybridhot.

Att förstå och tackla Isil/Daishs informationskrigförings-, desinformations- och radikaliseringsmetoder

16.  Europaparlamentet är medvetet om de olika strategier som Isil/Daish tillämpar både regionalt och globalt för att främja sina politiska, religiösa, sociala, hatfyllda och våldsamma budskap. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att ta fram ett motbudskap till Isil/Daish, inbegripet genom utbildningssystemet och genom att ge ökad egenmakt och synlighet åt den breda massan av muslimska akademiker som har trovärdighet att ifrågasätta legitimiteten i Isil/Daishs propaganda. Parlamentet välkomnar den globala koalitionens insatser mot Isil/Daish och stöder i detta hänseende EU:s regionala strategi för Syrien och Irak. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU och medlemsstaterna att ta fram och sprida ett motbudskap mot jihadistpropagandan och insisterar särskilt på en pedagogisk dimension av det teologiska avsteg som främjandet av radikal islam utgör.

17.  Europaparlamentet understryker att islamistiska terroristorganisationer, i synnerhet Isil/Daish och al-Qaida, deltar i aktiva informationskampanjer i syfte att öka hatnivån mot och undergräva europeiska värden och intressen. Parlamentet är oroat över Isil/Daishs utredda användning av sociala medier, i synnerhet Twitter och Facebook, för att sprida sin propaganda och nå sina rekryteringsmål, särskilt bland ungdomar. Parlamentet understryker i detta hänseende vikten av att inkludera strategin för motpropaganda mot Isil/Daish i en bredare, mer omfattande regional strategi som är en kombination av diplomatiska, socioekonomiska, utvecklingsmässiga och konfliktförebyggande verktyg. Parlamentet välkomnar inrättandet av en sydlig Stratcom-arbetsgrupp, som har möjlighet att på ett effektivt sätt bidra till nedbrytningen av och kampen mot Isil/Daishs extremistiska propaganda och inflytande.

18.  Europaparlamentet betonar att EU och dess medborgare är en viktig måltavla för Isil/Daish, och uppmanar EU och dess medlemsstater att öka sitt samarbete för att skydda allmänheten, särskilt ungdomar, från rekrytering och därmed öka deras motståndskraft mot radikalisering. Parlamentet betonar behovet av ett ökat fokus på att förbättra EU:s verktyg och metoder, huvudsakligen på it-området. Parlamentet uppmuntrar samtliga medlemsstater att, i nära samarbete med expertcentrumet Radicalisation awareness network, som inrättades i oktober 2015, undersöka och verkligen ta itu med de bakomliggande sociodemografiska orsaker som är roten till mottagligheten för radikalisering samt att säkerställa institutionella multidimensionella strukturer (som sammankopplar akademisk forskning, anstaltsförvaltningar, polis, rättsväsende, socialtjänst och skolor) för att bekämpa radikaliseringen. Parlamentet understryker att rådet har efterlyst främjandet av straffrättsliga beredskapsåtgärder mot radikalisering som leder till terrorism och våldsextremism.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att strypa Isil/Daishs tillgång till finansiering och främja denna princip i EU:s yttre åtgärder, och betonar behovet att visa Isil/Daishs sanna ansikte och ta avstånd från dess ideologiska legitimitet.

20.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att vidta konsekventa, EU-övergripande åtgärder mot den hatpropaganda som på ett systematiskt sätt främjas av intoleranta, radikala predikanter genom predikningar, böcker, tv-program, internet och alla andra kommunikationsmedel som skapar en grogrund där terroristorganisationer såsom Isil/Daish och al-Qaida kan frodas.

21.  Europaparlamentet understryker vikten av att EU och medlemsstaterna samarbetar med leverantörer av sociala medietjänster för att motverka den Isil/Daishpropaganda som sprids genom sociala medier.

22.  Europaparlamentet understryker att islamistiska terroristorganisationer, i synnerhet Isil/Daish och al-Qaida, deltar i aktiva desinformationskampanjer i syfte att undergräva europeiska värden och intressen. I detta sammanhang understryker parlamentet betydelsen av en särskild strategi för att motverka islamistisk propaganda mot och desinformation om EU.

23.  Europaparlamentet betonar att opartisk, tillförlitlig och objektiv information och informationsflöden baserade på fakta om utvecklingen i EU-länderna skulle förhindra spridningen av propaganda från tredje parter.

EU:s strategi för att bekämpa propaganda

24.  Europaparlamentet välkomnar handlingsplanen för strategisk kommunikation. Parlamentet välkomnar också det gemensamma meddelandet om en gemensam ram för att motverka hybridhot och kräver att rekommendationerna i ramen godkänns och genomförs utan dröjsmål. Parlamentet betonar att de föreslagna åtgärderna kräver samarbete och samordning mellan alla berörda aktörer på EU-nivå och på nationell nivå, och anser att endast en övergripande strategi kan leda till att EU:s ansträngningar röner framgång. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som innehar EU:s roterande ordförandeskap att alltid ha med strategisk kommunikation som en del av sina program för att säkerställa kontinuitet i arbetet med denna fråga. Parlamentet välkomnar det lettiska ordförandeskapets initiativ och resultat i detta hänseende. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att säkerställa täta kontakter på politisk nivå med medlemsstaterna för att på bättre sätt kunna samordna EU:s åtgärder. Parlamentet betonar att samarbetet mellan EU och Nato på området strategisk kommunikation bör stärkas betydligt. Parlamentet välkomnar det kommande slovakiska ordförandeskapets initiativ att anordna en konferens om totalitarism på Europadagen till minne av offren för totalitära regimer.

25.  Europaparlamentet uppmanar de behöriga EU-institutionerna och myndigheterna att noggrant övervaka finansieringskällorna bakom propagandan mot EU.

26.  Europaparlamentet betonar att det behövs ökade anslag för att stödja mediefriheten i länderna inom den europeiska grannskapspolitiken, inom tillämpningsområdet för EU:s demokratiinstrument. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att se till att befintliga instrument, såsom det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR), den europeiska grannskapspolitiken, övervakningen av mediefriheten inom det östliga partnerskapet och det europeiska initiativet för demokrati, utnyttjas till fullo för att skydda mediernas frihet och mångfald.

27.  Europaparlamentet noterar vilka oerhörda resurser som läggs på propagandaverksamhet av Ryssland och den möjliga inverkan som fientlig propaganda kan få på EU:s beslutsfattande och undergrävandet av allmänhetens förtroende, öppenheten och demokratin. Parlamentet berömmer det viktiga arbete som har utförts av EU:s arbetsgrupp för strategisk kommunikation. Parlamentet kräver därför att EU:s arbetsgrupp för strategisk kommunikation stärks genom att den omvandlas till en fullvärdig enhet inom Europeiska utrikestjänsten, med ansvar för de östra och södra grannskapen, med tillräcklig personal och adekvat budget, eventuellt genom en ny budgetpost för detta ändamål. Parlamentet uppmanar till ett ökat samarbete mellan EU-medlemsstaternas underrättelsetjänster i syfte att utvärdera inflytandet från tredjeländer som försöker undergräva EU:s demokratiska grundvalar och värden. Parlamentet uppmanar till ett närmare samarbete mellan Europaparlamentet och Europeiska utrikestjänsten när det gäller strategisk kommunikation, inklusive genom användning av parlamentets analytiska kapacitet och informationskontoren i medlemsstaterna.

28.  Europaparlamentet betonar att det är oerhört viktigt att EU fortsätter att aktivt främja respekten för de grundläggande rättigheterna och friheterna genom sina yttre åtgärder. Parlamentet anser att grunden för EU:s åtgärder mot propaganda bör utgöras av stöd för yttrandefrihet, mötesfrihet, rätten att få till tillgång till information och mediernas oberoende i länderna i grannskapet.

29.  Europaparlamentet understryker behovet att stärka mediepluralismen och mediernas – inklusive icke-statliga aktörers – objektivitet, opartiskhet och oberoende inom EU och i dess grannskap, bland annat genom stöd till journalister och utveckling av program för kapacitetsuppbyggnad för medieaktörer, för att främja partnerskap och nätverk för informationsutbyte, såsom plattformar för delning av innehåll, medierelaterad forskning, möjligheter till rörlighet och yrkesutbildning för journalister och tjänstgöring hos EU-baserade medier för att underlätta utbyte av bästa praxis.

30.  Europaparlamentet understryker den viktiga roll som högkvalitativ utbildning av och yrkesutbildning för journalister inom och utanför EU har för journalistiska analyser av hög kvalitet och för höga utgivningsstandarder. Att främja EU:s värden pressfrihet, yttrandefrihet och mediepluralism omfattar stöd till förföljda och fängslade journalister och människorättsförsvarare i tredjeländer.

31.  Europaparlamentet förordar ett starkare samarbete mellan EU-institutionerna, det europeiska initiativet för demokrati, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), Europarådet och medlemsstaterna för att undvika överlappning och sörja för synergieffekter i liknande initiativ.

32.  Europaparlamentet är upprört över de stora problem när det gäller mediernas oberoende och frihet i vissa medlemsstater som rapporterats av internationella organisationer såsom Reportrar utan gränser. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att förbättra den aktuella situationen inom mediesektorn, i syfte att säkerställa att EU:s yttre åtgärder till stöd för mediernas frihet, opartiskhet och oberoende är trovärdiga.

33.  Europaparlamentet uppmanar den arbetsgrupp för strategisk kommunikation som stärkts enligt förslaget och med Twitter-kontot ”@EUvsDisInfo” att skapa ett online-forum för allmänheten, där man kan hitta olika verktyg för att avslöja desinformation och en förklaring om hur de fungerar och som kan utgöra en överföringskanal för civilsamhällets många olika initiativ på detta område.

34.  Europaparlamentet bekräftar att en effektiv kommunikationsstrategi måste ta med lokala grupper i diskussioner om EU:s åtgärder, erbjuda stöd för kontakter människor emellan och på lämpligt sätt beakta kulturellt och samhälleligt utbyte som nyckelplattformar för att bekämpa lokala gruppers fördomar. I detta avseende måste EU:s delegationer upprätthålla direkta kontakter med lokala berörda parter på gräsrotsnivå och företrädare för det civila samhället.

35.  Europaparlamentet understryker att anstiftan till hat, våld eller krig inte får ”gömma sig” bakom yttrandefriheten. Parlamentet uppmuntrar till lagstiftningsinitiativ i detta avseende, för att öka graden av ansvarsskyldighet i hanteringen av desinformation.

36.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av att förmedla EU:s politik på ett samstämt och ändamålsenligt sätt, internt såväl som externt, och att förse särskilda regioner med skräddarsydd kommunikation, bland annat genom tillgång till information på lokala språk. I detta sammanhang välkomnar parlamentet att utrikestjänstens webbplats görs tillgänglig på ryska, vilket är ett första steg i rätt riktning, och uppmuntrar till översättning av utrikestjänstens webbplats till fler språk, exempelvis arabiska och turkiska.

37.  Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna har ansvar för att på ett aktivt, förebyggande och samarbetsinriktat sätt motverka fientliga informationskampanjer på sina territorier eller som syftar till att undergräva deras intressen. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att utveckla sin egen strategiska kommunikationskapacitet.

38.  Europaparlamentet uppmanar varje medlemsstat att göra de båda veckonyhetsbreven The Disinformation Digest och The Disinformation Review, som utarbetas av EU:s arbetsgrupp för strategisk kommunikation, tillgängliga för sina medborgare för att skapa medvetenhet bland allmänheten om de propagandametoder som används av tredje parter.

39.  Europaparlamentet poängterar att det är skillnad mellan propaganda och kritik.

40.  Europaparlamentet framhåller att inte all kritik mot EU eller dess politik nödvändigtvis utgör propaganda eller desinformation, särskilt när de förekommer i samband med politiska yttranden. Samtidigt erbjuder fall av manipulation eller stöd som har en koppling till tredjeländer och som är avsedda att underblåsa eller förvärra denna kritik en anledning att ifrågasätta tillförlitligheten i dessa budskap.

41.  Europaparlamentet betonar att samtidigt som man måste ta ställning mot tredjeländers propaganda mot och desinformation om EU bör detta inte leda till tvivel om betydelsen av att upprätthålla konstruktiva förbindelser med tredjeländer och göra dem till strategiska partner när det gäller att ta itu med gemensamma utmaningar.

42.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av handlingsplanen för strategisk kommunikation och inrättandet av East Stratcom-gruppen inom Europeiska utrikestjänsten, med målet att förmedla EU:s politik och bemöta propaganda mot och desinformation om EU. Parlamentet vill se en ytterligare ökning av den strategiska kommunikationen. Parlamentet anser även att effektiviteten hos och insynen i arbetet i East Stratcom-gruppen måste förbättras ytterligare. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att utveckla kriterier för att mäta hur effektivt gruppens arbete är. Parlamentet understryker betydelsen av att säkerställa att East Stratcom-gruppen får tillräcklig finansiering och lämplig bemanning.

43.  Europaparlamentet konstaterar att den översikt över desinformation som publiceras av arbetsgruppen för East Stratcom måste uppfylla normerna i Internationella journalistfederationens förklaring om principerna för journalisters uppförande. Denna översikt måste utarbetas på lämpligt sätt, utan aggressivt språkbruk eller värdeomdömen. Parlamentet uppmanar arbetsgruppen för East Stratcom att se över de kriterier man använder för utarbetandet av denna översikt.

44.  Europaparlamentet anser att en effektiv strategi för att bekämpa propaganda mot EU skulle kunna vara att anta åtgärder för att – för en viss målgrupp –tillhandahålla lämplig och intressant information om EU:s verksamhet, europeiska värden och andra frågor av allmänt intresse. Parlamentet understryker att modern teknik och sociala nätverk skulle kunna användas i detta syfte.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja vissa lagstiftningsinitiativ för att kunna vara mer effektiv och ansvarsskyldig i sin hantering av desinformation och propaganda och att använda halvtidsöversynen av det europeiska grannskapsinstrumentet för att främja en förstärkning av medierna motståndskraft som en strategisk prioritering. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en noggrann granskning av hur effektiva EU:s befintliga finansieringsinstrument är och att lägga fram ett förslag om en omfattande och flexibel lösning som möjliggör direkt stöd till oberoende medieföretag, tankesmedjor och icke-statliga organisationer, i synnerhet dem som använder målgruppens modersmål, och kanalisering av ytterligare resurser till organisationer som har kapaciteten till det, såsom det europeiska initiativet för demokrati, samtidigt som man begränsar de finansiella flöden som är avsedda för finansiering av enskilda och enheter som ägnar sig åt strategisk kommunikationsverksamhet samt anstiftan till våld och hat. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en noggrann granskning av effektiviteten av vissa storskaliga medieprojekt som finansieras av EU, såsom Euronews.

46.  Europaparlamentet understryker vikten av medvetandehöjande åtgärder, utbildning samt kunskap inom medier och information på internet i EU och i grannskapet för att medborgarna kritiskt ska kunna analysera innehållet i medierna och därmed identifiera propaganda. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att stärka kunskapen på alla nivåer i utbildningssystemet. Parlamentet pekar på behovet att uppmuntra människor till ett aktivt medborgarskap och till att utveckla sin medvetenhet som mediekonsumenter. Parlamentet understryker den viktiga roll som nätbaserade verktyg spelar, särskilt sociala medier där det är lättare att obehindrat sprida falsk information och dra igång desinformationskampanjer. Parlamentet påminner om att det är kontraproduktivt att motverka propaganda med propaganda, och inser därför att EU som helhet och medlemsstaterna endast kan bekämpa propaganda från tredje parter genom att motbevisa desinformationskampanjer och använda sig av positiva budskap och positiv information. EU bör ta fram en verkningsfull strategi som är differentierad och anpassad efter karaktären hos de aktörer som sprider propaganda. Parlamentet konstaterar att finanskrisen och utvecklingen av nya former av digitala medier har gett upphov till allvarliga utmaningar för den högkvalitativa journalistiken.

47.  Europaparlamentet är oroat över att sociala medier och plattformar på internet används för olaglig hatpropaganda och anstiftan till våld, och uppmuntrar medlemsstaterna att anpassa och uppdatera sin lagstiftning för att ta itu med den pågående utvecklingen, eller att fullt ut genomföra och verkställa befintlig lagstiftning om hatpropaganda, både utanför och på internet. Det behövs ett ökat samarbete med plattformar på internet och med ledande internet- och medieföretag.

48.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla – och säkerställa det nödvändiga ramverket för – kvalitetsjournalistik och varierad information genom att bekämpa mediekoncentrationen, som har en negativ inverkan på mediepluralismen.

49.  Europaparlamentet noterar att medieutbildning ger kunskap och färdigheter och ger medborgarna egenmakt att utöva sin rätt till yttrandefrihet, kritiskt analysera mediernas innehåll och reagera på desinformation. Därför understryker parlamentet behovet att öka medvetenheten om desinformationens risker genom åtgärder för mediekunskap på samtliga nivåer, däribland genom en europeisk informationskampanj kring medier och etiken hos journalister och utgivare samt genom främjande av förbättrat samarbete med sociala plattformar och gemensamma initiativ för att ta itu med hatpropaganda, anstiftan till våld och diskriminering på internet.

50.  Europaparlamentet konstaterar att ingen icke-bindande strategi kan nå framgång utan kulturell diplomati och främjande av interkulturell dialog mellan och i länderna, både i och utanför EU. Parlamentet uppmuntrar därför till långsiktiga offentliga och kulturella diplomatiska åtgärder och initiativ, såsom stipendier och utbytesprogram för studenter och unga arbetstagare, bland annat initiativ för att stödja dialogen mellan kulturerna, stärka de kulturella banden med EU och främja de gemensamma kulturella förbindelserna och det gemensamma kulturella arvet, samt erbjuda lämplig utbildning för personalen vid EU:s delegationer och Europeiska utrikestjänsten för att förse den med lämpliga interkulturella färdigheter.

51.  Europaparlamentet anser att offentliga medier bör fungera som ett föredöme för hur man tillhandahåller opartisk och objektiv information i enlighet med journalistikens bästa praxis och etik.

52.  Europaparlamentet understryker att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt ny teknik – bland annat åt digitala sändningar, mobil kommunikation, medier på internet och sociala nätverk, även åt dem av regional karaktär – som underlättar spridning av information om, och ökad medvetenhet om, de fördragsfästa europeiska värdena. Parlamentet påminner om att sådan kommunikation måste hålla hög standard, innehålla konkreta exempel på bästa praxis och framhålla EU:s påverkan på tredjeländer, bland annat genom EU:s humanitära bistånd, och de möjligheter och fördelar som närmare associering och samarbete med EU medför för medborgarna i tredjeländer, särskilt för unga människor, exempelvis viseringsfria resor eller kapacitetsuppbyggnad, rörlighet och utbytesprogram, där så är tillämpligt.

53.  Europaparlamentet framhåller behovet att säkerställa att den nya portalen för den europeiska grannskapspolitiken, som håller på att utarbetas inom ramen för programmet OPEN Neighbourhood, inte endast samlar innehåll som är inriktat på expertgrupper utan även innehåller en avdelning som är anpassad för en bredare publik. Parlamentet anser att portalen bör innehålla ett avsnitt om det östliga partnerskapet, som samlar all den information om initiativen som för närvarande är utspridd på många olika webbplatser.

54.  Europaparlamentet pekar på potentialen hos populärkultur och underhållande utbildning (entertainment-education, EE) som ett sätt att ge uttryck för gemensamma mänskliga värden och bedriva kommunikation om EU:s politik.

55.  Europaparlamentet betonar sitt stöd för initiativ såsom Baltic Centre for Media Excellence i Riga, Natos kunskapscentrum för strategisk kommunikation (NATO Stratcom COE) eller kompetenscentrumet RAN (EU:s nätverk för kunskapsspridning om radikalisering). Parlamentet understryker behovet att dra nytta av deras resultat och analyser och att stärka EU:s analytiska kapacitet på alla nivåer. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att starta liknande projekt, satsa på utbildning av journalister, stödja knutpunkter för oberoende medier och mediemångfald, uppmuntra till nätverkande och samarbete mellan medier och tankesmedjor och utbyta bästa praxis och information på dessa områden.

56.  Europaparlamentet fördömer de regelbundna ingripandena mot oberoende medier, journalister och civilsamhällesaktivister i Ryssland och de ockuperade områdena, inklusive Krim efter Rysslands olagliga annektering av detta område. Parlamentet betonar att dussintals journalister har dödats, försvunnit spårlöst eller fängslats i Ryssland sedan 1999. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka skyddet för journalister i Ryssland och i EU:s grannskap, och att stödja det ryska civilsamhället och främja direkta personkontakter, samt kräver att journalister omedelbart ska släppas. Parlamentet noterar att EU håller på att stärka sina förbindelser med de östliga partnerländerna och andra grannstater, och att kommunikationskanalerna med Ryssland också hålls öppna. Parlamentet är medvetet om att det största hindret för ryska desinformationskampanjer skulle vara förekomsten av oberoende och fria medier i Ryssland, och anser att det bör vara ett av EU:s mål att åstadkomma detta. Parlamentet kräver att särskild uppmärksamhet och tillräckliga resurser ägnas åt mediepluralism, lokala medier, undersökande journalistik och medier på främmande språk, i synnerhet ryska, arabiska, farsi, turkiska och urdu samt andra språk som talas av befolkningsgrupper som är sårbara för propaganda.

57.  Europaparlamentet stöder informationskampanjer som genomförs av relevanta aktörer i Syrien och Irak och i regionen (även i de utländska stridandenas ursprungsländer) för att misskreditera Isils/Daishs ideologi och fördöma dess kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt för att motverka våldsextremism och hatpropaganda med anknytning till andra grupper i regionen. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att i sina kontakter med länderna i Mena-regionen understryka att god samhällsstyrning, ansvarsskyldighet, öppenhet, rättsstatsprincipen och respekt för mänskliga rättigheter är avgörande förutsättningar för att skydda dessa samhällen från spridningen av intoleranta ideologier och våldsideologier som utgör inspirationskällor för terroristorganisationer såsom Isil/Daish och al-Qaida. Parlamentet understryker, mot bakgrund av det ökande terroristhotet från Isil/Daish och andra internationella terroristorganisationer, behovet att stärka samarbetet i säkerhetsfrågor med andra länder som har lång erfarenhet av terroristbekämpning.

58.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och rådet att bekräfta EU:s fulla stöd till den pågående genomförandeprocessen och att bidra ekonomiskt till förverkligandet av rekommendationerna i genomförbarhetsstudien Feasibility Study on Russian-Language Media Initiatives in the Eastern Partnership and Beyond, som utarbetades 2015 av det europeiska initiativet för demokrati.

o
o   o

59.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt till Europeiska utrikestjänsten och Nato.

(1) EUT C 137E, 27.5.2010, s. 25. (2) EUT C 434, 23.12.2015, s. 24. (3) EUT C 407, 4.11.2016, s. 35. (4) Antagna texter, P8_TA(2015)0272. (5) Antagna texter, P8_TA(2015)0410.

Europaparlamentets resolution av den 23 november 2016 om teckenspråk och professionella teckenspråkstolkar (2016/2952(RSP))

P8_TA(2016)0442 B8-1230/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av artiklarna 2, 5, 9, 10, 19, 168 och 216.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artiklarna 2 och 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 17 juni 1988 om teckenspråk för döva(1) och av den 18 november 1998 om teckenspråk(2),

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess ikraftträdande i EU den 21 januari 2011 enligt rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november 2009 om ingående från Europeiska gemenskapens sida av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2016 om genomförandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, med särskilt beaktande av de avslutande iakttagelserna från FN:s kommitté för konventionen(4),

–  med beaktande av allmänna kommentarer nr 4 (2016) från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning om rätten till inkluderande utbildning(5),

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (direktivet om likabehandling)(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om Erasmus+ och andra verktyg för att främja rörligheten inom yrkesutbildningen – ett upplägg för livslångt lärande(8),

–  med beaktande av Europeiska ungdomsforumets policydokument om jämställdhet och icke-diskriminering(9),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 2 december 2015 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar vad gäller tillgänglighetskrav för produkter och tjänster (COM(2015)0615),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 3 december 2012 om tillgängligheten till offentliga myndigheters webbplatser (COM(2012)0721),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/64/EU av den 20 oktober 2010 om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden(10),

–  med beaktande av läranderesultaten och bedömningsriktlinjerna från det europeiska forumet för teckenspråkstolkar (Efsli) om lika möjligheter till utbildning för teckenspråkstolkar och högkvalitativa tjänster för döva runtom i EU(11),

–  med beaktande av Efslis/den europeiska dövorganisationens (EUD) riktlinjer för teckenspråkstolkar vid internationella sammanträden/EU-sammanträden(12),

–  med beaktande av Internationella konferenstolkförbundets (AIIC) riktlinjer för tolkar av talat språk som arbetar i blandade grupper(13),

–  med beaktande av Efslis rapport om rätten till teckenspråkstolkning vid arbete eller studier i utlandet(14),

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Som fullvärdiga medborgare har alla personer med funktionsnedsättning, särskilt kvinnor och barn, inbegripet döva och personer med nedsatt hörsel, däribland de som använder teckenspråk och de som inte gör det, lika rättigheter och har rätt till oförytterlig värdighet, likabehandling, självständigt boende, självständighet och ett fullständigt deltagande i samhället.

B.  Enligt EUF-fördraget ska EU bekämpa all diskriminering på grund av funktionshinder vid utformningen och genomförandet av sin politik och verksamhet (artikel 10). EU kan dessutom anta lagstiftning mot sådan diskriminering (artikel 19).

C.  Artiklarna 21 och 26 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna förbjuder uttryckligen all diskriminering på grund av funktionshinder, och föreskriver att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta i samhället på lika villkor.

D.  Det finns omkring en miljon döva teckenspråksanvändare i EU(15) och 51 miljoner personer med nedsatt hörsel(16), varav många också är teckenspråksanvändare.

E.  Nationella och regionala teckenspråk är fullfjädrade naturliga språk med sin egen grammatik och syntax på samma sätt som talade språk(17).

F.  EU:s flerspråkighetspolitik främjar inlärning av främmande språk, och ett av målen är att samtliga européer ska tala två språk utöver sitt modersmål. Inlärning och främjande av nationella och regionala teckenspråk skulle kunna bidra till att uppnå detta mål.

G.  Tillgänglighet är en förutsättning för att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva självständigt och delta fullt ut och på lika villkor i samhället(18).

H.  Tillgänglighet begränsar sig inte bara till den fysiska miljön utan omfattar även tillgång till information och kommunikation, bland annat i form av tillhandahållande av innehåll på teckenspråk(19).

I.  Professionella teckenspråkstolkar är likvärdiga med tolkar av talat språk i fråga om uppdrag.

J.  Situationen för teckenspråkstolkar skiljer sig åt mellan medlemsstaterna, och kan vara allt från informellt familjestöd till professionella universitetsutbildade och fullt kvalificerade tolkar.

K.  Det råder brist på kvalificerade och professionella teckenspråkstolkar i samtliga medlemsstater, och andelen teckenspråksanvändare i förhållande till teckenspråkstolkar varierar mellan 8:1 och 2 500:1 med ett genomsnitt på 160:1(20).

L.  En framställning(21) har ingetts där man begär att parlamentet ska tillåta att framställningar inges på EU:s nationella och regionala teckenspråk.

M.  I Brysselförklaringen om teckenspråk i EU(22) främjas en icke-diskriminerande strategi för användningen av naturliga teckenspråk, såsom krävs enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, vilken har ratificerats av EU och alla EU-medlemsstater utom en.

N.  Nivån och kvaliteten på textning inom statlig och privat television skiljer sig avsevärt mellan medlemsstaterna, med allt från mindre än 10 procent till nästan 100 procent och med högst varierande kvalitet(23). Det saknas uppgifter i de flesta medlemsstater i fråga om nivån på teckenspråkstolkning inom television.

O.  Utvecklingen av ny språkteknik skulle kunna bli till nytta för teckenspråksanvändare.

P.  Enligt konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning utgör underlåtelse att vidta skäliga anpassningsåtgärder diskriminering, och enligt direktivet om likabehandling måste skälig anpassning tillhandahållas för att garantera att principen om likabehandling iakttas.

Q.  Döva, dövblinda eller personer med nedsatt hörsel har för närvarande ingen direkt tillgång till kommunikation med Europaparlamentets ledamöter och EU:s handläggare, och vice versa när det gäller döva eller personer med nedsatt hörsel inom EU-institutionerna.

Kvalificerade och professionella teckenspråkstolkar

1.  Europaparlamentet betonar att det behövs kvalificerade och professionella teckenspråkstolkar, och att detta behov kan tillgodoses endast genom

2.  Europaparlamentet erkänner att teckenspråkstolkning med god kvalitet

3.  Europaparlamentet erkänner att teckenspråkstolkning är en yrkesverksamhet som kräver lämplig ersättning.

Åtskillnad mellan tillgänglighet och skälig anpassning(25)

4.  Europaparlamentet uppskattar att tillgängligheten blir till nytta för vissa grupper och bygger på en uppsättning normer som genomförs successivt.

5.  Europaparlamentet är medvetet om att man inte kan försvara att man inte erbjuder tillgänglighet med att hänvisa till att detta vore oproportionerligt eller oskäligt betungande.

6.  Europaparlamentet erkänner att skälig anpassning hänför sig till enskilda personer och kompletterar skyldigheten att bereda tillgänglighet.

7.  Europaparlamentet konstaterar att en enskild person kan begära åtgärder för skälig anpassning även om skyldigheten att bereda tillgänglighet har fullgjorts.

8.  Europaparlamentet inser att tillhandahållandet av teckenspråkstolkning kan vara antingen en tillgänglighetsåtgärd eller en åtgärd för skälig anpassning, beroende på situationen.

Tillgänglighet

9.  Europaparlamentet betonar att döva, dövblinda och personer med nedsatt hörsel måste få tillgång till samma information och kommunikation som andra människor får, vilket ska ske med hjälp av teckenspråkstolkning, textning, taligenkänning och/eller alternativa former av kommunikation, också muntliga tolkar.

10.  Europaparlamentet framhåller att offentliga tjänster och myndigheternas tjänster, inklusive deras innehåll på internet, måste göras tillgängligt via levande förmedlare, såsom teckenspråkstolkar på plats, men också via alternativa internetbaserade tjänster och distanstjänster, när så är lämpligt.

11.  Europaparlamentet upprepar sin fasta föresats att göra den politiska processen så tillgänglig som möjligt, också genom att stå till tjänst med professionella teckenspråkstolkar. Parlamentet konstaterar att detta innefattar val, offentliga samråd och andra evenemang, enligt vad som är lämpligt.

12.  Europaparlamentet betonar att språktekniken får en allt större roll för att alla ska få lika tillgång till det digitala området.

13.  Europaparlamentet erkänner vikten av miniminormer för att säkerställa tillgängligheten, framför allt mot bakgrund av ny och framväxande teknik, såsom internetbaserade tjänster för teckenspråkstolkning och textning.

14.  Europaparlamentet konstaterar att det visserligen är medlemsstaterna som är behöriga för tillhandahållandet av hälso- och sjukvård, men att man då bör uppmärksamma behoven hos patienter som är döva och dövblinda, eller har nedsatt hörsel, genom att tillhandahålla professionella teckenspråkstolkar och utbildning i medvetenhet för personalen, varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas kvinnor och barn.

15.  Europaparlamentet erkänner att döva och dövblinda, liksom personer med nedsatt hörsel kan tillförsäkras tillgång till rättslig prövning på lika villkor endast med hjälp av lämpligt kvalificerade och professionella teckenspråkstolkar.

16.  Europaparlamentet är medvetet om hur viktigt det är med exakta och precisa tolknings- och översättningstjänster, framför allt inför domstol och i andra juridiska sammanhang. Parlamentet upprepar därför vikten av specialiserade och högkvalificerade teckenspråkstolkar, framför allt i dessa sammanhang.

17.  Europaparlamentet betonar att personer med funktionsnedsättning behöver ökat stöd och särskilda åtgärder, såsom teckenspråkstolkning och textbaserad katastrofinformation som finns att tillgå i realtid, i situationer av väpnad konflikt, humanitära katastrofer och naturkatastrofer(26).

Sysselsättning och utbildning

18.  Europaparlamentet konstaterar att det måste vidtas åtgärder för skälig anpassning, där det också ingår tillhandahållande av professionella teckenspråkstolkar, för att säkerställa lika tillgång till sysselsättning och utbildning.

19.  Europaparlamentet framhåller att man måste gå ut med balanserad och helhetsbetonad information om teckenspråket och vad det innebär att vara döv, så att föräldrarna kan göra väl underbyggda val, med barnens bästa som ledstjärna.

20.  Europaparlamentet betonar att program för tidigt ingripande är utslagsgivande för att barn ska kunna utveckla livskunskaper, också i form av språkkunskaper. Parlamentet konstaterar dessutom att det i dessa program helst bör finnas döva förebilder.

21.  Europaparlamentet framhåller att elever som är döva och dövblinda eller har nedsatt hörsel, samt deras föräldrar, med hjälp av förskoleverksamhet och i skolorna måste få möjlighet att lära sig det nationella eller regionala teckenspråket i sin omgivning(27).

22.  Europaparlamentet betonar att teckenspråk bör inkluderas i läroplanerna för att öka medvetenheten om och användningen av teckenspråk.

23.  Europaparlamentet understryker att åtgärder måste vidtas för att erkänna och främja de dövas språkidentitet(28).

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra inlärningen av teckenspråk på samma sätt som främmande språk.

25.  Europaparlamentet betonar att kvalificerade teckenspråkstolkar och undervisningspersonal som behärskar teckenspråk och har färdigheter att arbeta ändamålsenligt i miljöer med tvåspråkig inkluderande undervisning utgör ett väsentligt inslag för att barn och unga vuxna som är döva ska ha framgång i skolarbete och studier, och leder till att undervisningsresultaten blir bättre, liksom också att arbetslöshetssiffrorna på lång sikt går ned.

26.  Europaparlamentet understryker den utbredda avsaknaden av tvåspråkiga läroböcker och läromaterial i tillgängliga format och språk.

27.  Europaparlamentet kräver att principen om fri rörlighet för döva, dövblinda och personer med nedsatt hörsel inom EU garanteras, särskilt inom ramen för Erasmus+ och anknytande program, genom att säkerställa att deltagarna inte blir oproportionerligt drabbade av att själva tvingas ombesörja tolkning.

28.  Europaparlamentet välkomnar pilotprojektet om det europeiska intyget om funktionsnedsättning. Parlamentet beklagar att teckenspråkstolkning inte omfattas av projektet eftersom detta avsevärt hindrar den fria rörligheten inom EU för döva och dövblinda arbetstagare och studerande och arbetstagare och studerande med nedsatt hörsel.

EU:s institutioner

29.  Europaparlamentet erkänner att EU:s institutioner måste föregå med gott exempel och tillämpa bästa praxis för sin personal, sina förtroendevalda och praktikanter, och gentemot EU-medborgarna, när det gäller skälig anpassning och tillgänglighet, däribland teckenspråkstolkning.

30.  Europaparlamentet välkomnar att EU-institutionerna redan, från fall till fall, står till tjänst med att göra offentliga evenemang och utskottssammanträden tillgängliga. Parlamentet anser att textning och taligenkänning bör anses som ett alternativ, men likvärdig och nödvändig, åtgärd för personer som har nedsatt hörsel och inte använder teckenspråk, och detta har också relevans för EU-institutionernas anställda när det gäller att tillhandahålla skälig anpassning i enlighet med artikel 5 i direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet.

31.  Europaparlamentet inser att EU-institutionerna har ett system som, genom deras respektive tolkningsavdelningar, erbjuder teckenspråkstolkning för tillgänglighetsändamål. Parlamentet uppmanar med kraft institutionerna att också använda sådana befintliga system för att ordna med skälig anpassning åt personal och/eller förtroendevalda, så att den administrativa bördan för den enskilde och för institutionerna verkligen minimeras.

32.  Europaparlamentet yrkar enträget på att institutionerna formellt ska ge teckenspråkstolkarna samma status som dem som tolkar från talat språk, när det gäller de tjänster de erbjuder institutionerna och/eller deras personal samt utnämnda tjänstemän, också när det gäller tillgång till tekniskt stöd, förberedelsematerial och dokument.

33.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Eurostat att se till att EU-institutionerna förses med statistik om teckenspråksanvändare som är döva, dövblinda eller har nedsatt hörsel, så att institutionerna bättre kan definiera, genomföra och analysera sina strategier för personer med funktionsnedsättningar och sina språkstrategier.

34.  Europaparlamentet uppmanar med kraft parlamentets besökstjänst att tillgodose behoven hos besökare som är döva, dövblinda eller har nedsatt hörsel, genom att direkt bereda tillgänglighet på ett nationellt eller regionalt teckenspråk samt med hjälp av tjänster för taligenkänning.

35.  Europaparlamentet uppmanar institutionerna att till fullo genomföra EU:s pilotprojekt Insign, som är ett svar på parlamentets beslut av den 12 december 2012 om förverkligande av en tillämpning och en tjänst för teckenspråk i realtid och avser att förbättra kommunikationerna mellan å ena sidan personer som är döva eller har nedsatt hörsel och å andra sidan EU-institutionerna(29).

o
o   o

36.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT C 187, 18.7.1988, s. 236. (2) EGT C 379, 7.12.1998, s. 66. (3) EUT L 23, 27.1.2010, s. 35. (4) Antagna texter, P8_TA(2016)0318. (5) http://www.ohchr.org/Documents/HRBodies/CRPD/GC/RighttoEducation/CRPD-C-GC-4.doc (6) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16. (7) EUT L 255, 30.9.2005, s. 22. (8) Antagna texter, P8_TA(2016)0107. (9) http://www.youthforum.org/assets/2016/04/0099-16_Policy_Paper_Equality_Non-discrimination_FINAL2.pdf (10) EUT L 280, 26.10.2010, s. 1. (11) http://efsli.org/publications (12) http://efsli.org/efsliblu/wp-content/uploads/2012/09/SL-Interpreter-Guidelines.pdf (13) http://aiic.net/page/6701/guidelines-for-spoken-language-interpreters-working-in-mixed-teams/lang/1 (14) http://efsli.org/efsliblu/wp-content/uploads/2012/09/R1101-The-right-to-sign-language-interpreting-services-when-working-or-studying-abroad.pdf (15) http://europa.eu/rapid/press-release_IP-13-511_en.htm (16) European Federation of Hard of Hearing People (EFHOH) http://www.efhoh.org/about_us (17) Brentari, D., ed. (2010). Sign Languages. Cambridge University Press.Pfau, R., Steinbach M. & Bencie W., eds. (2012). Sign Language: An International Handbook. De Gruyter. (18) Allmän kommentar nr 2, kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning, CRPD/C/GC/2. (19) FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, artikel 9. (20) Wit, M. de (2016, kommande). Sign Language Interpreting in Europe, 2016 års utgåva. (21) Framställning nr 1056-16. (22) Brysselförklaringen (2010), den europeiska dövorganisationen (EUD), http://www.eud.eu/files/8514/5803/7674/brussels_declaration_FINAL.pdf (23) EFHOH (2015). State of subtitling access in EU. Tillgänglig på: http://media.wix.com/ugd/c2e099_0921564404524507bed2ff3648781a3c.pdf (24) Efsli (2013). Learning Outcomes for Graduates of a Three Year Interpreting Training Programme. (25) CRPD/C/GC/4, punkt 28. (26) FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, artikel 11. (27) http://www.univie.ac.at/designbilingual/downloads/De-Sign_Bilingual_Findings.pdf (28) Allmän kommentar nr 4, kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning, CRPD/C/GC/4. Tillgänglig på: http://www.ohchr.org/Documents/HRBodies/CRPD/GC/RighttoEducation/CRPD-C-GC-4.doc (29) http://www.eud.eu/projects/past-projects/insign-project/

Europaparlamentets resolution av den 23 november 2016 om utkastet till kommissionens genomförandeförordning om förnyelse av godkännandet av det verksamma ämnet bentazon i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, och om ändring av bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (D047341/00 – 2016/2978(RSP))

P8_TA(2016)0443 B8-1228/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till kommissionens genomförandeförordning om förnyelse av godkännandet av det verksamma ämnet bentazon i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, och om ändring av bilagan till genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (D047341/00),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG(1), särskilt artikel 20.1,

–  med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(2),

–  med beaktande av slutsatserna från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) angående sakkunniggranskningen av riskbedömningen av växtskyddsmedel med bentazon som verksamt ämne(3),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

–  med beaktande av artikel 106.2 och 106.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det verksamma ämnet bentazon fungerar inom en bred uppsättning grödor som ett selektivt växtbekämpningsmedel mot örtogräs efter uppkomst, och det används allmänt inom jordbruket.

B.  Det verksamma ämnet bentazon har sådana egenskaper att det är stor risk för att det direkt läcker ut i grundvattnet.

C.  Av uppgifter från Storbritanniens naturvårdsverk (Environment Agency) framgår det att det verksamma ämnet bentazon är det godkända bekämpningsmedel som oftast påträffas i grundvatten i Storbritannien, och det återfinns också i ytvatten. Situationen är liknande runt om i Europa.

D.  I kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/549 av den 8 april 2016 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 förlängdes godkännandeperioden för det verksamma ämnet bentazon till och med den 30 juni 2017 på grund av att bedömningen av ämnet försenats.

E.  I utkastet till kommissionens genomförandeförordning om förnyelse av godkännandet av det verksamma ämnet bentazon i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, och om ändring av bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (nedan kallat utkastet till genomförandeförordning) föreskrivs det, utgående från en vetenskaplig bedömning som gjorts av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa), att godkännandet av bentazon ska förlängas till och med den 31 januari 2032, alltså så länge som det bara går.

F.  I enlighet med förordning (EG) nr 1107/2009 och mot bakgrund av dagens vetenskapliga och tekniska kunskaper har vissa villkor och begränsningar tagits med i utkastet till genomförandeförordning, framför allt ett krav på att ytterligare bekräftande uppgifter ska tillhandahållas.

G.  Efter behandling av de synpunkter som inkommit om den förnyade bedömningsrapporten slöt man sig till att ytterligare uppgifter bör inbegäras från sökandena.

H.  Efter behandling av de synpunkter som inkommit om den förnyade bedömningsrapporten slöt man sig till att Efsa bör hålla ett expertsamråd om toxicitet för däggdjur, resthalter, omvandling, spridning och fördelning i miljön och ekotoxikologi, och anta en slutsats om huruvida det verksamma ämnet bentazon kan förväntas uppfylla de villkor som fastställs i artikel 4 i förordning (EG) nr 1107/2009.

I.  Sökandena har ålagts inlämna bekräftande uppgifter angående de test på nivå 2 och 3 som anges i OECD:s ramverk, för att det ska tas hänsyn till om en eventuell endokrint medierad skadlig effekt på utvecklingen kunnat iakttas vid en studie av fosterskadande effekter före födseln hos råttor (ökad missfallsfrekvens, färre levande foster och hämmad fosterutveckling i avsaknad av tydliga tecken på maternell toxicitet), så att det vore befogat med en klassificering i kategori 2 i fråga om reproduktionstoxicitet).

J.  Konsumentriskbedömningen slutfördes inte, eftersom de definitioner av resthalter som föreslagits för riskbedömning i växter och för verkställighet i boskap kom att anses som provisoriska, till följd av de luckor i uppgifterna som konstaterats.

K.  Bedömningen av exponering via grundvatten för modersubstansen bentazon och metaboliten N-metylbentazon slutfördes inte. Det saknas uppgifter om möjligheterna till exponering via grundvatten, i fall där de årliga doserna av det verksamma ämnet överstiger 960 g/ha (representativa användningar på upp till 1 440 g/ha ansöktes om).

L.  Kommissionens beslut att godkänna ett verksamt ämne och samtidigt begära uppgifter som bekräftar att ämnet är säkert (det så kallade förfarandet med bekräftande uppgifter) skulle göra det möjligt att släppa ut det verksamma ämnet på marknaden innan kommissionen fått alla uppgifter som behövs till stöd för beslutet.

M.  I Europeiska ombudsmannens beslut av den 18 februari 2016 i ärende 12/2013/MDC om kommissionens praxis vid godkännande och utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel (pesticider) uppmanades kommissionen att använda förfarandet med bekräftande uppgifter restriktivt och i strikt överensstämmelse med gällande lagstiftning, samt att inom två år efter ombudsmannens beslut lägga fram en rapport som visar att antalet beslut med bekräftande uppgifter avsevärt gått ned, jämfört med dagens tillvägagångssätt.

N.  Kommissionens utkast till genomförandeförordning innebär att det inte tas fasta på Europeiska ombudsmannens förslag till en lösning för att förbättra kommissionens system för godkännande av växtskyddsmedel.

O.  Enligt förordning (EG) nr 1107/2009 bör godkännanden av verksamma ämnen förnyas för högst 15 år. Godkännandeperioden bör stå i proportion till de eventuella risker som är förenade med användningen av sådana ämnen. Förordning (EG) nr 1107/2009 kräver att försiktighetsprincipen tillämpas, och detta innebär att kommissionen måste säkerställa att den inte godkänner verksamma ämnen som skulle kunna medföra faror för folkhälsan eller miljön.

P.  I Efsas sakkunniggranskning föreslås det att det verksamma ämnet bentazon klassificeras som reproduktionstoxiskt i kategori 2, i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 1272/2008.

Q.  En fråga förtecknas som ett kritiskt problemområde om det finns tillräckligt med uppgifter för att utföra en bedömning av de representativa användningarna i överensstämmelse med de enhetliga principer som avses i artikel 29.6 i förordning (EG) nr 1107/2009 och kommissionens förordning (EU) nr 546/2011, samt om man utgående från denna bedömning inte kan sluta sig till att ett växtskyddsmedel som innehåller det verksamma ämnet i fråga vid åtminstone en av sina representativa användningar inte kan förväntas få några skadeverkningar på människors eller djurs hälsa eller på grundvattnet eller någon oacceptabel påverkan på miljön.

R.  Enligt Efsas slutsatser har kritiska problemområden kunnat utpekas, framför allt att den tekniska materialspecifikation som föreslogs för bägge sökandena inte kunde jämföras med det material som användes vid testningen för beräkning av de toxikologiska referensvärdena, och att det inte heller påvisats att det tekniska material som använts vid ekotoxicitetsstudierna är tillräckligt representativt för de tekniska specifikationerna för bägge sökandena.

1.  Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandeförordning överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i förordning (EG) nr 1107/2009.

2.  Europaparlamentet anser att bedömningen av representativa användningar av det verksamma ämnet bentazon inte ger ett tillräckligt underlag för att man ska kunna sluta sig till att ett växtskyddsmedel som innehåller det verksamma ämnet i fråga vid åtminstone en av sina representativa användningar inte kan förväntas få några skadeverkningar på människors eller djurs hälsa eller på grundvattnet eller någon oacceptabel påverkan på miljön.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att finansiera forskning och innovation kring alternativa, hållbara och kostnadseffektiva lösningar för produkter för bekämpning av skadedjur, för att säkerställa en hög nivå av skydd för människors och djurs hälsa och för miljön.

4.  Europaparlamentet anser att kommissionen, genom att använda förfarandet med bekräftande uppgifter för godkännande av det verksamma ämnet bentazon, har brutit både mot förordning (EG) nr 1107/2009 och mot försiktighetsprincipen, i den form den fastställts i artikel 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera inbegärandet och bedömningen av eventuella relevanta uppgifter som saknas, innan den fattar ett beslut om godkännande.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandeförordning och att lägga fram ett nytt utkast för utskottet.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 309, 24.11.2009, s. 1. (2) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13. (3) EFSA Journal vol. 13(2015):6, artikelnr 4077.