Europaparlamentets resolution av den 15 december 2016 om fallen med det tibetanska buddhistinstitutet Larung Gar och med Ilham Tohti (2016/3026(RSP))

P8_TA(2016)0505 RC-B8-1346/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Tibet, särskilt av den 25 november 2010 om Tibet: planer på att göra kinesiska till det huvudsakliga undervisningsspråket(1), av den 27 oktober 2011 om Tibet, särskilt fallen av självbränningar bland nunnor och munkar(2) samt av den 14 juni 2012 om människorättssituationen i Tibet(3),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner av den 26 november 2009 om Kina: minoriteters rättigheter och tillämpningen av dödsstraff(4) och av den 10 mars 2011 om situationen och kulturarvet i Kaxgar (Uiguriska autonoma regionen Xinjiang, Kina)(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 december 2015 om förbindelserna mellan EU och Kina(6),

–  med beaktande av de nio förhandlingsrundorna under perioden 2002–2010 mellan högt uppsatta företrädare för Kinas regering och Dalai lama, med beaktande av Kinas vitbok om Tibet, Tibet’s Path of Development Is Driven by an Irresistible Historical Tide, offentliggjord den 15 april 2015 av det kinesiska statsrådets informationskontor, med beaktande av 2008 års memorandum och 2009 års meddelande om verkligt självstyre, båda presenterade av den fjortonde Dalai lamas företrädare,

–  med beaktande av artikel 36 i Folkrepubliken Kinas konstitution, som garanterar alla medborgare rätten till frihet att utöva sin religion, och artikel 4 som värnar om nationella minoriteters rättigheter, och artikel 36 som tryggar religionsfrihet,

–  med beaktande av kommentarerna från Donald Tusk, Europeiska rådets ordförande, den 29 juni 2015 vid den gemensamma presskonferensen med Kinas premiärminister Li Keqiang efter det sjuttonde toppmötet mellan EU och Kina, där han uttryckte EU:s farhågor angående yttrandefriheten och föreningsfriheten i Kina, bland annat situationen för personer som tillhör minoriteter som tibetaner och uigurer, och där han uppmuntrade Kina att återuppta en meningsfull dialog med Dalai lamas företrädare,

–  med beaktande av det sjätte arbetsforumet om Tibet, som arrangerades av centralkommittén i Kinas kommunistiska parti (KKP) och som hölls i augusti 2015,

–  med beaktande av uttalandet av den 23 september 2014 från Europeiska utrikestjänstens talesperson om fördömandet av det livstidsstraff som den uiguriska professorn i ekonomi, Ilham Tohti, dömdes till, och kravet på hans omedelbara och ovillkorliga frigivande,

–  med beaktande av människorättsdialogen mellan EU och Kina, som inleddes 1995, och av den trettiofjärde rundan, som hölls i Peking den 30 november–1 december 2015,

–  med beaktande av det faktum att Ilham Tohti den 11 oktober 2016 tilldelades Martin Ennals-priset för försvar av de mänskliga rättigheterna, och att han i september 2016 nominerades till Sacharovpriset för tankefrihet,

–  med beaktande av det strategiska partnerskapet mellan EU och Kina, som inleddes 2003, och kommissionens och utrikestjänstens gemensamma meddelande till Europaparlamentet och rådet med titeln Byggstenar för en ny EU-strategi för Kina, som antogs den 22 juni 2016,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den 16 december 1966,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Främjandet och respekten för de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen bör fortsätta att stå i fokus för det långvariga partnerskapet mellan EU och Kina, i linje med EU:s åtagande att upprätthålla dessa värderingar i sin externa verksamhet och med Kinas visade intresse för att respektera dessa samma värderingar i sin egen utveckling och internationella samarbete.

B.  Den kinesiska regeringen har i sina egna utvecklingsmål meddelat att den eftersträvar en större roll när det gäller att hantera globala utmaningar, såsom den internationella freden och säkerheten samt klimatförändringarna, och ett större inflytande över både den politiska och ekonomiska globala styrningen, och har förbundit sig till att stärka rättsstatsprincipen.

C.  Vid det 17:e toppmötet mellan EU och Kina den 29 juni 2015 togs de bilaterala förbindelserna till en ny nivå, och i sin strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati utfäster sig EU att göra mänskliga rättigheter till en central del av sina förbindelser med alla tredjeländer, däribland sina strategiska partner. Vid det 18:e toppmötet mellan EU och Kina den 12–13 juli 2016 beslutades att en ny runda i människorättsdialogen mellan EU och Kina skulle hållas ännu under 2016.

D.  Kina har under de senaste årtiondena gjort framsteg när det gäller att förverkliga sociala och ekonomiska rättigheter, något som avspeglar landets prioriteringar rörande folkets rätt till uppehälle och utveckling, men resultaten när det gäller politiska och medborgerliga rättigheter samt främjandet av mänskliga rättigheter, är begränsade.

E.  Vid den trettiofjärde rundan av människorättsdialogen mellan EU och Kina i Peking den 2 december 2015 tog EU upp farhågor rörande respekten för rättigheter för personer som tillhör minoriteter, särskilt i Tibet och Xinjiang, och respekten för religions- eller trosfrihet. Fallet Ilham Tohti diskuterades under den trettiofjärde rundan av människorättsdialogen mellan EU och Kina.

F.  Larung Gar-institutet, det största tibetanska buddhistcentrumet i världen, som grundades 1980, är för närvarande föremål för omfattande förstörelse från den kinesiska regeringens sida, som har som syfte att minska institutets storlek med 50 procent, tvångsvräka cirka 4 600 bosatta och förstöra cirka 1 500 bostäder. Enligt de kinesiska myndigheterna är denna förstörelse nödvändig för att genomföra ”korrigering och rättelse”.

G.  De vräkta kommer att tvingas att delta i så kallad ”patriotisk utbildning”. Tre av institutets nunnor begick självmord i protest mot den pågående storskaliga förstörelsen av Larung Gar.

H.  Sedan 2009 har ett extremt stort antal tibetaner, främst munkar och nunnor, enligt rapporterna satt eld på sig själva i protest mot Kinas restriktiva Tibetpolitik och krävt att Dalai lama ska återvända och att religionsfriheten ska respekteras i Aba/Ngaba-regionen i Sichuanprovinsen och andra områden på den tibetanska platån.

I.  Hans helighet Dalai lamas sändebud har kontaktat den kinesiska regeringen för att finna en ömsesidigt gynnsam lösning på Tibetfrågan. Under de senaste åren har inga framsteg gjorts för att lösa krisen i Tibet, eftersom de senaste diskussionsrundorna hölls 2010 och förhandlingarna för närvarande är lagda på is.

J.  Den uiguriske professorn i ekonomi, Ilham Tohti, dömdes till livstidsstraff den 23 september 2014 anklagad för påstådd separatism efter att ha blivit gripits i januari samma år. Sju av hans före detta studenter greps också och dömdes till mellan tre och åtta års fängelsestraff för påstått samarbete med Ilham Tohti.

K.  Det förekommer påståenden om att korrekt rättsförfarande inte respekterades, särskilt när det gäller rätten till försvar.

L.  Xinjiang-regionen, där den uiguriska muslimska etniska minoriteten främst befinner sig, har upprepade gånger drabbats av etniska oroligheter och våld. Ilham Tohti har alltid avvisat separatism och våld och sökt försoning grundad på respekt för den uiguriska kulturen.

1.  Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att sätta stopp för förstörelsen av Larung Gar och vräkningen av de boende, och på detta sätt respektera religionsfriheten i enlighet med landets internationella åtaganden på området för mänskliga rättigheter.

2.  Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att inleda en dialog och delta konstruktivt i utvecklingen i Larung Gar tillsammans med det lokala samhället och dess religiösa ledare, och att ta hänsyn till den oro som finns över överfulla religiösa institut genom att låta tibetaner grunda fler institut och bygga fler lokaler. Parlamentet efterlyser lämplig ersättning och nya bostäder för de tibetaner som har vräkts under förstörelsen i Larung Gar, efter eget val, så att de kan fortsätta sin religiösa verksamhet.

3.  Europaparlamentet beklagar djupt att folkdomstolen i Barkham har dömt tio tibetaner till olika långa, 5–14 år, fängelsestraff för att ha deltagit i 80-årsfestligheterna för Hans helighet Dalai lama i Ngaba-regionen.

4.  Europaparlamentet är djupt oroat över den försämrade situationen för de mänskliga rättigheterna i Tibet, vilket har lett till ett ökat antal fall av självbränningar. Parlamentet kritiserar det ökade antalet militära uppvisningar på den tibetanska platån, vilket endast leder till ökad spänning i regionen. Parlamentet fördömer den ökade användningen av övervakningssystem i tibetanska privata hushåll.

5.  Europaparlamentet är oroat över den allt repressivare regim som de olika minoriteterna utsätts för, i synnerhet tibetaner och uigurer, när den ytterligare begränsar de konstitutionella rättigheterna till kulturell yttrandefrihet och religionsfrihet samt yttrandefrihet, frihet att delta i fredliga sammankomster och föreningsfrihet, vilket äventyrar Kinas uttalade åtagande om rättsstatsprincipen och respekten för internationella skyldigheter. Parlamentet uppmanar myndigheterna att respektera dessa grundläggande friheter.

6.  Europaparlamentet är oroat över antagandet av paketet om lagar om säkerhet och dess konsekvenser för minoriteter i Kina, särskilt lagen om terrorismbekämpning, som kan leda till straffbeläggning av fredliga uttryck för tibetansk kultur och religion och lagen om styrning av internationella icke-statliga organisationer som träder i kraft den 1 januari 2017, och som ställer grupper för mänskliga rättigheter under regeringens strikta kontroll, då detta utgör en klar uppifrån-och-ner-strategi, i stället för att uppmuntra partnerskap mellan lokal- och centralförvaltningarna och det civila samhället.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft den kinesiska regeringen att ändra de bestämmelser i paketet om lagar om säkerhet som inskränker spelrummet för organisationer i det civila samhället och skärper regeringens kontroll över religionsutövning. Parlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att skapa och garantera ett rättvist och säkert klimat för alla icke-statliga organisationer och människorättsförsvarare att verka fritt i landet, vilket i hög grad skulle kunna komplettera de sociala tjänster som staten erbjuder genom en nedifrån-och-upp-strategi och bidra till främjandet av sociala, ekonomiska, politiska och medborgerliga rättigheter.

8.  Europaparlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att fortsätta dialogen med de tibetanska företrädarna, som avslutades av Kina 2010, för att hitta en inkluderande politisk lösning på krisen i Tibet. Parlamentet kräver att det tibetanska folkets yttrande-, förenings- och religionsfrihet respekteras såsom de fastställs i konstitutionen. Parlamentet anser att respekten för minoriteters rättigheter är en nyckelfaktor för demokratin och rättsstatsprincipen, som är nödvändig för den politiska stabiliteten.

9.  Europaparlamentet fördömer kraftigt fängslandet av Ilham Tohti, som avtjänar ett livstidsstraff för påstådd separatism. Parlamentet beklagar djupt att principen om rättvisa rättegångar inte respekterades och att han inte hade rätt till ändamålsenligt försvar. Parlamentet uppmanar med kraft de kinesiska myndigheterna att respektera normen om att garantera ett besök per månad för familjemedlemmar.

10.  Europaparlamentet kräver ett omedelbart och villkorslöst frigivande av Ilham Tohti och hans anhängare som berövats sin frihet i samband med hans fall. Parlamentet kräver också att Ilhan Tohtis undervisningstillstånd återställs och hans fria rörlighet garanteras i och utanför Kina.

11.  Europaparlamentet erinrar om vikten av att EU tar upp frågan om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Kina, i synnerhet i fråga om minoriteter i Tibet och Xinjiang, vid varje politisk dialog och människorättsdialog med de kinesiska myndigheterna, i linje med EU:s åtagande om att agera på ett starkt, klart och enigt sätt gentemot landet, inbegripet de årliga människorättsdialogerna. Parlamentet påpekar ytterligare att Kina, som en del av sin pågående reformprocess och sitt ökade globala engagemang, har valt att ansluta sig till de internationella människorättsramarna genom att underteckna ett stort antal människorättsfördrag, och parlamentet framhåller därför att dialogen med Kina måste fortsätta för att landet ska uppfylla dessa åtaganden.

12.  Europaparlamentet beklagar att den trettiofemte rundan i människorättsdialogen mellan EU och Kina sannolikt inte kommer att hållas före utgången av 2016, som avtalat. Parlamentet uppmanar med kraft den kinesiska regeringen att gå med på en högnivådialog under de första veckorna 2017.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och Folkrepubliken Kinas regering och parlament.

(1) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 118. (2) EUT C 131 E, 8.5.2013, s. 121. (3) EUT C 332 E, 15.11.2013, s. 69. (4) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 80. (5) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 185. (6) Antagna texter, P8_TA(2015)0458.

Europaparlamentets resolution av den 15 december 2016 om rohingyaminoritetens situation i Myanmar/Burma (2016/3027(RSP))

P8_TA(2016)0506 RC-B8-1345/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Myanmar/Burma och om situationen för rohingyamuslimerna, särskilt resolutionen av den 7 juli 2016(1),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 20 juni 2016 om en EU-strategi för Myanmar/Burma,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentet och rådet Inslag i EU:s strategi gentemot Burma/Myanmar: Ett särskilt partnerskap för demokrati, fred och välstånd,

–  med beaktande av uttalandet från Federica Mogherini, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, om den nya regeringens tillträde i Myanmar/Burma,

–  med beaktande av uttalandet från talespersonen för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant av den 2 december 2016, om den senaste tidens upptrappning av våldet i Myanmar/Burma,

–  med beaktande av det gemensamma pressmeddelandet av den 25 november 2016 om den tredje människorättsdialogen mellan EU och Myanmar/Burma,

–  med beaktande av rådets slutsatser om statslöshet av den 4 december 2015,

–  med beaktande av den senaste tidens meddelanden från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och FN:s särskilda rapportör om situationen för mänskliga rättigheter i Burma/Myanmar av den 29 respektive den 18 november 2016, om den försämrade människorättssituationen i norra delen av delstaten Rakhine,

–  med beaktande av årsrapporten av den 20 juni 2016 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om människorättssituationen för rohingyamuslimer och andra minoriteter i Myanmar/Burma,

–  med beaktande av den resolution som FN:s råd för mänskliga rättigheter antog den 24 mars 2016 (31/24) om situationen för de mänskliga rättigheterna i Myanmar/Burma,

–  med beaktande av rapporten av den 18 mars 2016 från FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Myanmar/Burma,

–  med beaktande av 1951 års FN-konvention om flyktingars rättsliga ställning och det tillhörande protokollet från 1967,

–  med beaktande av 1954 års konvention om statslösa personers rättsliga ställning och 1961 års konvention om begränsning av statslöshet,

–  med beaktande av FN:s flyktingkommissariats (UNHCR) globala handlingsplan för perioden 2014–2024 för att avskaffa statslöshet,

–  med beaktande av artiklarna 18–21 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966 och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966,

–  med beaktande av Aseans stadga,

–  med beaktande av rapporten från sammanslutningen av Asean-parlamentariker för mänskliga rättigheter från april 2015 The Rohingya Crisis and the Risk of Atrocities in Myanmar: An ASEAN Challenge and Call to Action,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Zeid Ra’ad al-Hussein, beskrev i sin rapport av den 20 juni 2016 de fortgående allvarliga kränkningarna av rohingyafolkets rättigheter – bland annat att de godtyckligt berövats sin nationalitet så att de blivit statslösa, fått sin rörelsefrihet allvarligt inskränkt, hotats till liv och säkerhet, förvägrats rätten till sjukvård och utbildning samt utsatts för tvångsarbete, sexuellt våld och begränsningar av sina politiska rättigheter – ”som kan utgöra brott mot mänskligheten”. al-Hussein uppgav att rohingyafolket utestängs från många yrken och behöver särskilda dokument för att få tillträde till sjukhus, något som lett till förseningar och dödsfall bland spädbarn och mödrar under förlossningar. John McKissick, chef för FN:s flyktingkommissariats kontor i den bangladeshiska staden Cox’s Bazar, har nyligen gått ut med att Myanmar/Burma försöker ”etniskt rensa den muslimska rohingyaminoriteten från sitt territorium”. Brotten mot rohingyaminoritetens mänskliga rättigheter utgör kollektiv bestraffning.

B.  Den 9 oktober 2016 anföll beväpnade män tre polisposteringar nära gränsen till Bangladesh. Nio poliser dödades och många vapen saknas. Regeringen i Myanmar/Burma hävdade att de beväpnade männen tillhörde rohingyamilis och har efter detta förklarat distriktet Maungdaw som ett ”insatsområde” belagt med utegångsförbud och andra stränga restriktioner, även för journalister och utomstående observatörer, som inte får tillträde till området.

C.  Enligt människorättsorganisationer rapporterar lokala källor om allvarliga människorättskränkningar från regeringsstyrkornas sida i det så kallade insatsområdet. Regeringen i Burma/Myanmar har meddelat att 69 påstått militanta personer och 17 medlemmar av säkerhetsstyrkorna har dödats, ett påstående som inte kan kontrolleras på ett oberoende sätt på grund av tillträdesrestriktionerna.

D.  Den 3 november 2016 ledde ett andra angrepp mot en gränspostering till att en polis omkom.

E.  Människorättsorganisationer, särskilt Human Rights Watch, som använder sig av satellitbilder har rapporterat om storskalig ödeläggelse av bostäder och andra byggnader i delar av norra Rakhine som för närvarande inte är tillgängliga för icke-statliga organisationer och oberoende observatörer.

F.  Regeringen i Myanmar/Burma genomförde den 2–3 november 2016 en rundtur under egen ledning på vissa drabbade platser i Maungdaw för en delegation med nio deltagare från utländska ambassader, däribland FN:s lokala samordnare, som bekräftade att de såg utbrunna byggnader i flera städer.

G.  Under de senaste veckorna har åtminstone 25 000 rohingya flytt till grannlandet Bangladesh, och uppskattningsvis 30 000 invånare i delstaten Rakhine har fördrivits till följd av våldet. Mer än 56 000 rohingya är för närvarande registrerade hos UNHCR i Malaysia.

H.  Sedan 2011 har Myanmar/Burma tagit steg på vägen mot en reform av sin ekonomi och sitt politiska system. Armén har dock fortfarande ett oproportionerligt grepp över landets angelägenheter. I november 2015 valdes ett nytt nationellt parlament, och i mars 2016 svors en demokratiskt vald nationell regering in.

I.  EU och andra globala aktörer har som en reaktion på detta hävt sanktionerna mot Myanmar/Burma och tillåtit att landet återintegreras i globala politiska och ekonomiska strukturer. EU och dess medlemsstater har spelat en betydelsefull roll i processen för reform och öppnande av landet och har bidragit med bland annat betydande utvecklingsbistånd, utbildning och tekniskt samarbete, främjande av ett landsomfattande avtal om vapenvila mellan alla parter samt handel inom ramen för initiativet Allt utom vapen. EU och Myanmar/Burma håller årliga dialoger om mänskliga rättigheter.

J.  Många problem kvarstår dock, bland annat på människorättsområdet och i synnerhet när det gäller situationen för den muslimska rohingyaminoriteten. De över en miljon rohingyamuslimerna har levt i Myanmar/Burma i flera generationer, men är i nuläget en av världens mest förföljda minoriteter. De har varit officiellt statslösa sedan 1982 års burmesiska medborgarskapslag. Varken myndigheterna i Myanmar/Burma eller grannländerna vill veta av rohingya, trots att vissa av grannländerna hyser många flyktingar. De rättsliga ramarna i Myanmar/Burma institutionaliserar diskrimineringen av minoriteter och gör i synnerhet att rohingya blir statslösa, eftersom deras tillfälliga identitetskort (vita kort) förklarades ha upphört att gälla i mars 2015 och de inte har kunnat få ut födelseattester för sina barn sedan 2012.

K.  Myndigheterna i Myanmar/Burma fortsätter att förvägra rohingya deras mest grundläggande rättigheter. Enligt en rapport från april 2015 från Aseanparlamentariker för mänskliga rättigheter fanns det då omkring 120 000 rohingya kvar i mer än 80 läger för internflyktingar i delstaten Rakhine, med begränsad tillgång till humanitärt bistånd. Över 100 000 andra har under de senaste åren flytt sjövägen eller landvägen, ofta i klorna på människohandlare, till andra länder. Många dör under dessa farofyllda resor.

L.  Enligt uppgift används våldtäkt allmänt i Burma/Myanmar av de väpnade styrkorna som ett vapen i krigföringen för att skrämma etniska minoriteter, med förödande konsekvenser för offren. FN:s generalsekreterares särskilda representant för sexuellt våld i konfliktsituationer, Zainab Hawa Bangura, har uttryckt djup oro i detta avseende. Internationella brottmålsdomstolen har fört upp våldtäkt och andra former av sexuellt våld på sin förteckning över krigsförbrytelser och handlingar som utgör brott mot mänskligheten. Det bör särskilt betonas att rohingyakvinnor utsätts för många olika former av diskriminering, inklusive sexuella övergrepp och tvångssterilisering.

M.  Det finns allvarliga farhågor när det gäller situationen för hbti-personer i Myanmar/Burma, också bland rohingyafolket, vilka fortfarande åtalas och bestraffas med hänvisning till en bestämmelse från kolonialtiden, avsnitt 377 i strafflagen, fortsatt drabbas av godtyckliga gripanden och frihetsberövanden, hotelser samt fysiska och sexuella övergrepp och nekas sjukvård.

N.  Aung San Suu Kyi tillkännagav vid ett möte med Yanghee Lee, FN:s särskilda rapportör om mänskliga rättigheter i Myanmar/Burma, att regeringen inte kommer att använda begreppet rohingya – vilket innebär en fortsättning av militärdiktaturens politiska praxis – eftersom det, liksom begreppet bengaler, anses provocerande, och föreslår i stället en ny benämning: ”den muslimska folkgruppen i delstaten Rakhine”.

O.  Myanmar/Burma har gjort vissa ansträngningar för att föra fredsprocessen framåt, utöver sina förberedelser för en nationell fredskonferens. Det är viktigt att upprätthålla den landsomfattande vapenvilan och att inkludera alla etniska väpnade grupper, så att fred, välstånd och enighet kan säkras i landet.

1.  Europaparlamentet är extremt oroat över rapporterna om våldsamma sammandrabbningar i norra delen av delstaten Rakhine och beklagar djupt förlusten av liv, levebröd och tak över huvudet samt den rapporterade oproportionerliga våldsanvändningen av de väpnade styrkorna i Myanmar/Burma. Parlamentet bekräftar att myndigheterna i Myanmar/Burma har en skyldighet att utreda angreppen den 9 oktober 2016 och ställa de ansvariga inför rätta, men detta måste ske i enlighet med normer och skyldigheter avseende mänskliga rättigheter.

2.  Europaparlamentet uppmanar kraftfullt militären och säkerhetsstyrkorna att omedelbart upphöra med dödandet, trakasserierna och våldtäkterna mot rohingyafolket och att sluta bränna ner deras hem.

3.  Europaparlamentet välkomnar tillkännagivandet från regeringen i Myanmar/Burma om inrättandet av en undersökningskommission som ska utreda de senaste våldsamheterna i delstaten Rakhine. Parlamentet uppmanar landets regering att låta FN och andra observatörer utifrån bistå vid utredningen av den senaste tidens händelser i distriktet Maungdaw i Rakhine, inbegripet angreppen den 9 oktober 2016 och regeringens efterföljande åtgärder. Parlamentet understryker att de ansvariga måste åtalas på lämpligt sätt och offer för kränkningar få fullgod ersättning.

4.  Europaparlamentet insisterar på att detta endast är ett första steg i ett bredare engagemang för att få slut på straffriheten för brott mot rohingyaminoriteten. Parlamentet är särskilt förfärat över rapporterna om sexuellt våld som skrämselmetod och vapen i krigföringen i förtrycket mot rohingyaminoriteten, och kräver att förövarna av dessa brott åtalas.

5.  Europaparlamentet begär vidare att regeringen i Myanmar/Burma omedelbart låter humanitärt bistånd nå alla konfliktområden och fördrivna personer.

6.  Europaparlamentet kräver att regeringen och de civila myndigheterna i Myanmar/Burma omedelbart upphör med den fruktansvärda diskrimineringen och segregeringen av rohingyaminoriteten.

7.  Europaparlamentet uppmanar därför regeringen i Myanmar/Burma att reformera lagen om medborgarskap från 1982 och att återge rohingyaminoriteten dess medborgarskap. Regeringen i Myanmar/Burma och myndigheterna i delstaten Rakhine uppmanas kraftfullt att omedelbart börja registrera alla barn vid födelsen.

8.  Europaparlamentet uppmanar regeringen i Myanmar/Burma att upphäva alla onödiga, diskriminerande och oproportionerliga restriktioner i delstaten Rakhine.

9.  Europaparlamentet uppmanar regeringen i Myanmar/Burma att bekämpa människohandel och gränsöverskridande organiserad brottslighet.

10.  Europaparlamentet uppmanar regeringen i Myanmar/Burma att förbättra sitt samarbete med FN, inklusive UNHCR och mandatinnehavarna vid de särskilda förfarandena. Regeringen i Myanmar/Burma uppmanas med eftertryck att genomföra rekommendationerna i FN:s människorättsråds resolution 31/24 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Myanmar/Burma. Parlamentet uppmanar vidare regeringen att bjuda in FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter att öppna ett kontor i landet, med ett fullständigt mandat och tillräcklig personal.

11.  Europaparlamentet uppmanar regeringen i Myanmar/Burma att otvetydigt fördöma all hets mot folkgrupp på grundval av ras eller religion, vidta åtgärder för att sätta stopp för hatpropaganda, även från radikala buddistiska grupper, och bekämpa social diskriminering och fientligheter mot rohingyaminoriteten. Parlamentet uppmanar vidare landets regering att upprätthålla den universella rätten till religions- och trosfrihet.

12.  Europaparlamentet uppmanar Sacharovpristagaren Aung San Suu Kyi att utnyttja sin centrala position i regeringen i Myanmar/Burma för att förbättra rohingyaminoritetens situation. Parlamentet påminner om uttalandet av den 18 maj 2015 från talespersonen för Aung San Suu Kyis parti om att landets regering bör återge rohingyaminoriteten dess medborgarskap.

13.  Europaparlamentet rekommenderar att regeringarna i de länder som får hantera inflödet av rohingyaflyktingar samarbetar nära med UNHCR, som har den tekniska sakkunskap som krävs för att avgöra flyktingstatus och uppdraget att skydda flyktingar och statslösa personer. Dessa länder uppmanas kraftfullt att respektera principen om ”non‑refoulement” och inte avvisa rohingyaflyktingarna, åtminstone inte förrän en tillfredsställande och värdig lösning på deras situation har hittats. Parlamentet uppmanar framför allt Bangladesh att tillåta inresa för rohingyaflyktingar, samtidigt som parlamentet erkänner de insatser som Bangladesh redan har gjort för att ta emot hundratusentals flyktingar.

14.  Europaparlamentet välkomnar rådets slutsatser av den 20 juni 2016 om EU:s strategi gentemot Burma/Myanmar. Parlamentet anser att EU verkligen har ett strategiskt intresse av att stärka sina förbindelser med Myanmar/Burma. Parlamentet menar att den nya regeringen har en historisk möjlighet och en skyldighet att befästa demokratin och uppnå fred, nationell försoning och välstånd. Villkoret för en ytterligare fördjupning av förbindelserna mellan EU och Myanmar/Burma måste vara att verkliga förbättringar avseende de mänskliga rättigheterna sker i landet.

15.  Europaparlamentet återger vidare uppmaningarna i rådets slutsatser om att bygga upp ändamålsenliga demokratiska institutioner och ett starkt civilt samhälle, respekt för de grundläggande rättigheterna och friheterna samt främjande av goda styrelseformer.

16.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att fortsätta den regelbundna bilaterala dialogen om mänskliga rättigheter, att ingående diskutera situationen beträffande problematisk lagstiftning och diskriminering av minoriteter, särskilt rohingyafolket, och att rapportera tillbaka till Europaparlamentet om resultatet av dessa diskussioner.

17.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att fortsätta sitt stöd till de nya demokratiska strukturerna i Myanmar/Burma och att särskilt fokusera på tekniskt samarbete för att hjälpa till att förbättra de olika statliga funktionerna.

18.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att upprätthålla granskningen av Myanmar/Burma i FN:s råd för mänskliga rättigheter under punkt 4 på dagordningen.

19.  Europaparlamentet uppmanar EU att stödja UNHCR i dess insatser till hjälp för rohingyaflyktingar i regionen Syd- och Sydostasien.

20.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja UNHCR:s globala handlingsplan för perioden 2014–2024 för att avskaffa statslöshet.

21.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till regeringen och parlamentet i Myanmar/Burma, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen, regeringarna och parlamenten i EU:s medlemsstater, generalsekreteraren för Asean, Aseans mellanstatliga kommission för mänskliga rättigheter, FN:s särskilda rapportör om situationen för mänskliga rättigheter i Myanmar/Burma, FN:s flyktingkommissarie samt FN:s råd för mänskliga rättigheter.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0316.

Europaparlamentets resolution av den 15 december 2016 om massgravar i Irak (2016/3028(RSP))

P8_TA(2016)0507 RC-B8-1344/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina resolutioner av den 27 oktober 2016 om situationen i norra Irak/Mosul(1), av den 27 februari 2014 om situationen i Irak(2), av den 18 september 2014 om situationen i Irak och Syrien och IS offensiv, inklusive förföljelsen av minoriteter(3), av den 12 februari 2015 om den humanitära krisen i Irak och Syrien, särskilt med avseende på IS(4), av den 12 mars 2015 om de angrepp och bortrövanden som på senaste tiden förövats av IS/Daish i Mellanöstern, framför allt mot assyrier(5), och av den 4 februari 2016 om det så kallade IS/Daishs systematiska massmord på religiösa minoriteter(6),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 23 maj 2016 om EU:s regionala strategi för Syrien och Irak och mot hotet från Daish, av den 14 december 2015 om Irak, av den 16 mars 2015 om EU:s regionala strategi för Syrien och Irak och mot hotet från IS/Daish, av den 20 oktober 2014 om IS/Daish-krisen i Syrien och Irak, av den 14 april 2014 och den 12 oktober 2015 om Syrien och av den 15 augusti 2014 om Irak, samt Europeiska rådets slutsatser av den 30 augusti 2014 om Irak och Syrien,

–  med beaktande av uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om Irak och Syrien,

–  med beaktande av rapporten från augusti 2016 från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och kontoret för mänskliga rättigheter vid FN:s biståndsmission i Irak (Unami) med titeln A Call for Accountability and Protection: Yezidi Survivors of atrocities committed by ISIL,

–  med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen från 1998 och dess bestämmelser om domstols behörighet i fråga om brottet folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och aggressionsbrott,

–  med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Republiken Irak,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2253 (2015),

–  med beaktande av FN-stadgan,

–  med beaktande av sitt beslut att Sacharovpriset för tankefrihet 2016 ska tilldelas de irakiska yazidiska aktivisterna och tidigare fångarna hos IS/Daish, Nadia Murad och Lamiya Aji Bashar,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I augusti 2014 attackerade IS/Daish yazidiska befolkningsgrupper runt staden Sinjar i den irakiska provinsen Nineve, varvid tusentals människor uppges ha dödats. Flera massgravar påträffades efter att kurdiska styrkor återtagit områden norr om Sinjarberget i december 2014. När de kurdiska styrkorna återtog staden Sinjar i mitten av november 2015 upptäcktes ännu fler mordplatser och massgravar.

B.  IS/Daishs systematiska och omfattande illdåd har riktats mot och syftat till att förgöra det yazidiska folket. Enligt folkrätten, särskilt artikel II i FN-konventionen från 1948 om förebyggande och bestraffning av brottet folkmord, är sådana illdåd att beteckna som folkmord.

C.  Parlamentet, som i sin resolution av den 4 februari 2016 erkände att IS/Daish begår folkmord på kristna och yazidier och andra personer som tillhör religiösa och etniska minoriteter, har fått sällskap av Europarådet, USA:s utrikesministerium och kongress, det brittiska parlamentet, det australiska parlamentet och andra länder och internationella institutioner i sitt erkännande av att de illdåd som begåtts av IS/Daish mot religiösa och etniska minoriteter i Irak omfattar krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord.

D.  Nineveslätten, Tall Afar och Sinjar har liksom regionen i stort varit ursprungliga hemtrakter för kristna (kaldéer/syrianer/assyrier), yazidier, sunni- och shiaaraber, kurder, shabaker, turkmener, kakaier, sabéer-mandéer och andra, som i århundraden har levt i en anda av allmän mångfald, stabilitet och samarbete mellan folkgrupperna, trots perioder av yttre våld och förföljelse, fram till början av detta århundrade och IS/Daishs ockupation av stora delar av regionen 2014.

E.  Sedan den 27 oktober 2016 har IS/Daish omplacerat bortförda kvinnor, däribland yazidier, till Mosul och Tall Afar. En del av dessa kvinnor ska enligt uppgift ha ”fördelats” till IS/Daish-krigare, medan andra fått veta att de ska användas som medföljare till IS/Daish-konvojer.

F.  Att alla massgravar i Irak, liksom även i Syrien, skyddas, bevaras och analyseras är av stor betydelse för möjligheterna att bevara och samla in bevis för krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord begångna av IS/Daish och ställa förövarna av dessa brott till svars. Offrens anhöriga bör få psykologiskt och logistiskt stöd.

G.  Flera lokala organisationer har dokumenterat IS/Daishs brott mot det yazidiska folket, men deras kapacitet är begränsad. Enligt människorättsorganisationer som Human Rights Watch har inga internationella kriminaltekniska experter bedrivit arbete i området, trots politiskt stöd till ett sådant uppdrag från ett antal länder, däribland USA och Tyskland.

H.  FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter slog den 11 november 2016 fast följande: ”Genom att hänskjuta situationen i Irak till Internationella brottmålsdomstolen, genom att ge irakiska domstolar behörighet i mål om internationella brott och genom att reformera det straffrättsliga systemet och stärka domstolstjänstemäns kapacitet att dokumentera, utreda och lagföra övergrepp kan Iraks regering säkerställa rättvisa och lägga grunden till en varaktig fred för landet. Underlåtenhet att göra detta kan allvarligt hota den långsiktiga fred och säkerhet som Iraks folk förtjänar.”

I.  Den irakiska armén har med stöd av den globala koalitionen mot IS/Daish och den kurdiska regionala regeringens peshmergastyrkor inlett en operation för att befria Iraks näst största stad, Mosul, och resterande delar av Iraks territorium som fortfarande ockuperas av IS/Daish.

1.  Europaparlamentet fördömer förbehållslöst de fortsatta illdåd och uppenbara brott mot internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning som begås av IS/Daish. Parlamentet noterar med djup bestörtning de fortsatta upptäckterna av nya massgravar i Irak och Syrien, som vittnar om IS/Daishs terror. Parlamentet uttrycker sitt deltagande med alla i Irak som mist sina anhöriga till följd av de brott mot mänskligheten och de krigsförbrytelser som begåtts av IS/Daish och dess underställda organisationer.

2.  Europaparlamentet vädjar starkt till världssamfundet, särskilt FN:s säkerhetsråd, att betrakta rapporterna om massgravar i Irak som ytterligare ett bevis på folkmord och att dra IS/Daish inför Internationella brottmålsdomstolen (ICC).

3.  Europaparlamentet uppmanar de irakiska myndigheterna, inklusive den kurdiska regionala regeringen, att vidta brådskande åtgärder för att skydda de gravplatser runt Sinjarberget som blev åtkomliga sedan området återerövrades från IS/Daish, och att vidta alla andra nödvändiga åtgärder för att bevara bevisen för IS/Daishs krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten och därigenom se till att ansvar utkrävs.

4.  Europaparlamentet uppmanar de irakiska myndigheterna att bjuda in internationella kriminaltekniska experter, även sådana med erfarenhet av att arbeta inför brottmålsdomstolar, att kartlägga alla massgravar och att hjälpa till att bevara och analysera de påträffade bevisen i de nyligen tillgängliggjorda massgravarna, eftersom uppgrävningar utan kriminaltekniska experter kan förstöra avgörande bevisning och i betydande grad försvåra identifieringen av kropparna.

5.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater samt andra potentiella internationella givare att underlätta för Iraks regering och ge den sitt fulla stöd i arbetet med att anskaffa nödvändig personal och infrastruktur för att bevara och analysera bevis som kan vara av vital betydelse för framtida inhemska och internationella processer om ansvarsutkrävande för krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord.

6.  Europaparlamentet är särskilt oroat över situationen för kvinnor och barn i konflikten, särskilt de yazidiska kvinnor och barn som utsätts för förföljelse, avrättningar, tortyr, sexuellt utnyttjande och andra grymheter. Parlamentet insisterar på att alla typer av sjukvårdstjänster bör ställas till förfogande, särskilt för våldtäktsoffer. Parlamentet uppmanar enträget EU och dess medlemsstater att samarbeta nära med Världshälsoorganisationen (WHO) och att stödja den för detta ändamål. Parlamentet kräver ett omedelbart frigivande av alla kvinnor och barn som alltjämt sitter som fångar hos IS/Daish.

7.  Europaparlamentet ger på nytt uttryck för sitt fulla stöd för den irakiska armén, arméerna i den globala koalitionen mot IS/Daish, den kurdiska regionala regeringens peshmergastyrkor och deras allierade i deras insatser för att befria Mosul och andra delar av landet från IS/Daish, liksom sitt stöd för Iraks självständighet, territoriella integritet och suveränitet.

8.  Europaparlamentet påminner om att de irakiska myndigheterna måste vidta konkreta åtgärder för att skydda civila under insatsen, bland annat genom att vidta alla rimliga försiktighetsåtgärder för att undvika civila dödsfall och kränkningar av de mänskliga rättigheterna under angreppet. Parlamentet betonar att styrkorna på marken måste följa internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning under sina operationer.

9.  Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för republiken Irak och dess folk när det gäller erkännandet av en politiskt, socialt och ekonomiskt hållbar och livskraftig provins i områdena kring Nineveslätten, Tall Afar och Sinjar, i överensstämmelse med den lagligt berättigade önskan om regionalt självstyre, såsom detta garanteras av Iraks författning.

10.  Europaparlamentet betonar att rätten för de fördrivna urbefolkningarna från Nineveslätten, Tall Afar och Sinjar, varav många är internflyktingar inom Irak, att återvända till sina ursprungliga hemtrakter bör vara en politisk prioritering för den irakiska regeringen med stöd från EU, inklusive dess medlemsstater, och världssamfundet. Parlamentet framhåller att dessa befolkningar med stöd av Iraks regering och den kurdiska regionala regeringen bör få sina mänskliga rättigheter fullständigt garanterade, däribland politisk jämlikhet, liksom även sin egendomsrätt, som bör ha företräde framför alla andras anspråk på egendomsrätt.

11.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Irak att bli medlem i Internationella brottmålsdomstolen för att göra det möjligt att lagföra IS/Daish för krigsförbrytelser, folkmord och brott mot mänskligheten.

12.  Europaparlamentet uppmanar världssamfundet, däribland EU:s medlemsstater, att ställa medlemmar av IS/Daish inför rätta inom den egna jurisdiktionen, bland annat genom att tillämpa principen om universell jurisdiktion.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, Iraks regering och representantråd samt Kurdistans regionala regering.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0422. (2) Antagna texter, P7_TA(2014)0171. (3) EUT C 234, 28.6.2016, s. 25. (4) EUT C 310, 25.8.2016, s. 35. (5) EUT C 316, 30.8.2016, s. 113. (6) Antagna texter, P8_TA(2016)0051.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 december 2016 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (revidering av upphävandemekanismen) (COM(2016)0290 – C8-0176/2016 – 2016/0142(COD))

P8_TA(2016)0508 A8-0235/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0290),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 77.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0176/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 7 december 2016 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen.

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0235/2016).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 15 december 2016 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/... om ändring av rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (revidering av upphävandemekanismen)

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2017/371.)

Europaparlamentets resolution av den 15 december 2016 om förslaget till kommissionens genomförandedirektiv om ändring av bilagorna I–V till rådets förordning 2000/29/EG om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen (D047308/01 – 2016/3010(RSP))

P8_TA(2016)0509 B8-1334/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av förslaget till kommissionens genomförandedirektiv om ändring av bilagorna I–V till rådets direktiv 2000/29/EG om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen,

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/29/EG av den 8 maj 2000 om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen(1), särskilt artiklarna 14.2 c och d och 18.2 i detta,

–  med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/2031 av den 26 oktober 2016 om skyddsåtgärder mot växtskadegörare(3),

–  med beaktande av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/715 av den 11 maj 2016 om fastställande av åtgärder i fråga om vissa frukter med ursprung i vissa tredjeländer för att förhindra introduktion i och spridning inom unionen av skadegöraren Phyllosticta citricarpa (McAlpine) Van der Aa (4),

–  med beaktande av det vetenskapliga yttrandet från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) av den 30 januari 2014(5),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling,

–  med beaktande av artikel 106.2 och 106.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Syftet med förslaget till kommissionens genomförandedirektiv är att ändra bilagorna I–V till direktiv 2000/29/EG. Direktiv 2000/29/EG kommer att upphävas och ersättas av förordning (EU) 2016/2031 om skyddsåtgärder mot växtskadegörare så fort den förordningen blir tillämplig.

B.  Förslaget till kommissionens genomförandedirektiv motverkar syftena med förordning (EU) 2016/2031, i och med att det urholkar kraven för införsel i unionen av vissa frukter som är mottagliga för skadegörare, framför allt av typ svartfläcksjuka hos citrusfrukter och citruskräfta.

1.  Europaparlamentet anser att förslaget till kommissionens genomförandedirektiv inte står i konsekvens med unionslagstiftningen, i och med att det inte är förenligt med syftet med förordning (EU) 2016/2031, som består i att fastställa vilka växtskyddsrisker som hänger samman med arter, stammar eller biotyper av patogener, djur eller parasitära växter som är skadliga för växter eller växtprodukter (nedan kallade skadegörare) och åtgärder för att begränsa dessa risker till en acceptabel nivå. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om att förordning (EU) 2016/2031, så fort den blir tillämplig, alltså den 14 december 2019, kommer att upphäva och ersätta direktiv 2000/29/EG.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag till genomförandedirektiv(6) enligt följande:

Förslag till genomförandedirektiv   Modifiering Modifiering 1 Förslag till genomförandedirektiv Bilaga – punkt 4ai – led 6 – led 16.2 – led e utgår (e)  in the case of fruits destined for processing, official inspections prior to export have shown that the fruits are free from symptoms of Xanthomonas citri pv. citri and Xanthomonas citri pv. aurantifolii, and transport and processing takes place under conditions, approved in accordance with the procedure referred to in Article 18(2). Modifiering 2 Förslag till genomförandedirektiv Bilaga – punkt 4ai – led 7 – led 16.4 – led d – led 4a (nytt) Införsel till unionen av angivna frukter med ursprung i tredjeländer Angivna frukter med ursprung i tredjeländer ska åtföljas av ett sundhetscertifikat enligt artikel 13.1 ii första stycket i direktiv 2000/29/EG, i vilket det under rubriken ”Tilläggsdeklaration” ingår följande: i)  Ett uttalande om att de angivna frukterna härstammar från en produktionsplats där, sedan början av den senast avslutade växtperioden, lämpliga behandlingar mot Phyllosticta citricarpa utförts och lämpliga odlingsmetoder använts i rätt tid, enligt vad som ska fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 18.2. ii)  Ett uttalande om att en lämplig officiell kontroll utförts på produktionsplatsen under växtperioden och att inga symtom på Phyllosticta citricarpa har iakttagits i de angivna frukterna sedan början av den senast avslutade växtperioden. iii)  Ett uttalande om att det någon gång mellan ankomst till och emballering i emballeringsanläggningarna har tagits ett stickprov på minst 600 frukter av varje art per 30 ton, eller del därav, och att stickprovet i så hög grad som möjligt utvalts på grundval av eventuella symtom på Phyllosticta citricarpa, samt om att alla frukter i stickprovet som visar symtom har undersökts och befunnits vara fria från skadegöraren. iv)  För Citrus sinensis (L.) Osbeck ”Valencia” ska, utöver de uttalanden som avses i leden a–c, ett uttalande bifogas om att ett stickprov tagits per 30 ton, eller del därav, testats för latent infektion, och befunnits vara fritt från Phyllosticta citricarpa. Krav på kontroll inom unionen av de angivna frukterna med ursprung i tredjeländer Angivna frukter med ursprung i tredjeländer ska kontrolleras visuellt på införselstället eller den bestämmelseort som fastställts i enlighet med kommissionens direktiv 2004/103/EG. Kontrollerna ska omfatta stickprov på minst 200 frukter av varje art av de angivna frukterna per parti på 30 ton, eller del därav, och utväljas på grundval av eventuella symtom på Phyllosticta citricarpa. Om symtom på Phyllosticta citricarpa upptäcks vid de kontroller som avses i punkt 1 ska förekomsten av denna skadegörare bekräftas eller vederläggas genom provtagning på de frukter som uppvisar symtom. Om förekomsten av Phyllosticta citricarpa bekräftas ska införsel till unionen av det parti på vilket stickprovet tagits förbjudas. Spårbarhetskrav Av omsorg om spårbarheten får de angivna frukterna införas till unionen endast om de uppfyller följande villkor: i)  Produktionsplatsen, emballeringsanläggningarna, exportörerna och andra eventuella aktörer som medverkar vid hanteringen av de angivna frukterna är officiellt registrerade för detta ändamål. ii)  De angivna frukterna har, under hela sin väg från produktionsplatsen till stället för införsel till unionen åtföljts av handlingar som utfärdats under den nationella växtskyddsmyndighetens överinseende. iii)  För angivna frukter med tredjelandsursprung ska, utöver att kraven i leden a och b uppfylls, detaljerade upplysningar om behandlingar före och efter skörd finnas lagrade. Modifiering 3 Förslag till genomförandedirektiv Bilaga – punkt 4ai – led 7 – led 16.4 – led e utgår (e)  in the case of fruits destined for processing, official visual inspections prior to export have shown that the fruits are free from symptoms of Phyllosticta citricarpa (McAlpine) Van der Aa, and a statement that the specified fruits originate in a field of production subjected to appropriate treatments against Phyllosticta citricarpa carried out at the appropriate time is included in the certificates referred to in Article 13(1)(ii) under the rubric “Additional declaration”, and transport and processing takes place under conditions, approved in accordance with the procedure referred to in Article 18(2). Modifiering 4 Förslag till genomförandedirektiv Bilaga – punkt 4ai – led 8 – led 16.6 – led d (d)  have been subjected to an effective treatment to ensure freedom from Thaumatotibia leucotreta (Meyrick). The treatment data to be indicated on the certificates referred to in Article 13(1)(ii). (d)  have been subjected to an effective treatment to ensure freedom from Thaumatotibia leucotreta (Meyrick). För frukter av Citrus L., utom frukter av Citrus limon (L.) Osbeck och Citrus aurantifolia (Christm.) Swingle ska det bifogas ett officiellt uttalande om att frukterna köldbehandlats (24 dygn vid 0,55 °C, med 3 dygns förhandsnedkylning), eller att de genomgått en alternativ, hållbar och effektiv behandling som har samma verkan och som har validerats enligt det förfarande som avses i artikel 18.2, på basis av en utvärdering gjord av Efsa, för att de säkert ska vara fria från Thaumatotibia leucotreta (Meyrick). The treatment data to be indicated on the certificates referred to in Article 13(1)(ii).

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 169, 10.7.2000, s. 1. (2) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13. (3) 3 EUT L 317, 23.11.2016, s. 4. (4) EUT L 125, 13.5.2016, s. 16. (5) Scientific opinion, on request from the European Commission (Question No EFSA-Q-2013-00334), on the risk of Phyllosticta citricarpa (Guignardia citricarpa) for the EU territory with identification and evaluation of risk reduction options. EFSA Journal, vol. 12(2014):2, artikelnr 3557. (6) Kommissionen vidarebefordrade enbart den engelska versionen av sitt förslag till genomförandedirektiv till Europaparlamentet, eftersom förslaget inte var översatt till de andra officiella språken.

Europaparlamentets resolution av den 15 december 2016 om stöd till personer som överlevt talidomid (2016/3029(RSP))

P8_TA(2016)0510 B8-1341/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den kommande ändringen av akten om talidomidstiftelsen (Thalidomide Foundation Act), som skulle kunna utnyttjas av Tysklands regering som ett tillfälle att låta de personer som överlevt läkemedlet talidomid (t.ex. Neurosedyn) och som officiellt erkänts som sådana personer genom stiftelser inrättade genom domstolsbeslut eller som mottar stöd inom ramen för offentliga nationella program, kollektivt få tillgång till den särskilda hälso- och sjukvårdsfonden inom ramen för den tyska Contergan Stiftung (talidomidstiftelsen),

–  med beaktande av det spanska kungliga dekretet nr 1006/2010 av den 5 augusti 2010, som reglerar förfarandet för att bevilja stöd till människor som drabbats av talidomid i Spanien under perioden 1960–1965,

–  med beaktande av det ungefärliga antalet talidomidoffer i EU (cirka 2 700 i Tyskland (källa: Tysklands regering), cirka 500 i Italien (källa: VITA – Associazione Vittime Italiane Thalidomide), 500 i Storbritannien, 100 i Sverige (källa: DLA Piper study) och 200 i Spanien (källa: Avite Spain)),

–  med beaktande av rapporten från Universität Heidelberg Wiederholt durchzuführende Befragungen zu Problemen, speziellen Bedarfen und Versorgungsdefiziten von contergangeschädigten Menschen (2010-2013) (om återkommande intervjuer om problem, särskilda behov och brister i vården för talidomidoffer), där man närmare går in på de ökande hälsorelaterade problemen och de särskilda behoven hos samt bristerna i stödet till personer som överlevt talidomid,

–  med beaktande av Firefly Report från januari 2015, där man framhåller det försämrade fysiska och psykiska hälsotillståndet hos personer som överlevt talidomid samt dessa personers behov framöver(1),

–  med beaktande av den rapport som beställdes av den tyska delstaten Nordrhein–Westfalens hälso- och sjukvårdsministerium i maj 2015, med en undersökning av livskvaliteten för personer som överlevt talidomid, inbegripet en prognos med avseende på dessa personers behov framöver (rapport från Universität zu Köln)(2),

–  med beaktande av de öppna brev från ordförandena för de politiska grupperna i Europaparlamentet där det betonades att personer som överlevt talidomid lever med kronisk, funktionsnedsättande smärta och har trängande behov som inte tillgodosetts,

–  med beaktande av presskonferensen den 27 maj 2015 i Europaparlamentet i Bryssel, där Europaparlamentsledamöter från alla politiska grupper underströk att personer som överlevt talidomid måste få stöd med hänsyn till sina hälsorelaterade problem(3),

–  med beaktande av EU:s högtidlighållande i september 2015 av att det var 50 år sedan de första läkemedelsbestämmelserna antogs i Europa i syfte att skydda EU-medborgarna; det var även ett erkännande av att ändamålsenlig läkemedelslagstiftning är ett varaktigt arv från de tusentals nyfödda barn som dött eller fötts med allvarliga missbildningar till följd av att mammorna använt talidomid under sin graviditet,

–  med beaktande av frågan till Kommissionen (O-000035/2016 – B8-0120/2016) och till plenardebatten om talidomid under sammanträdet den 9 mars 2016 i Strasbourg,

–  med beaktande av skrivelsen av den 5 mars 2015 från den internationella advokatbyrån Ince and Co., där man beskriver hur avsaknaden av läkemedelstillsyn och hemlighållande av bevis för konsekvenserna av talidomid drabbade hälsan för offren för detta läkemedel(4),

–  med beaktande av uttalandet i juni 2016 från Tysklands regering om behovet att ta ansvar för och utan byråkratiska hinder stödja personer som överlevt talidomid(5),

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Läkemedlet talidomid salufördes av Chemie Grünenthal GmbH under senare delen av 1950-talet och tidigt 1960-tal som ett säkert läkemedel mot morgonillamående, huvudvärk, hosta, sömnsvårigheter och förkylningar. Detta läkemedel resulterade i att tusentals barn dog eller drabbades av missbildningar efter det att gravida kvinnor i ett antal europeiska länder använt det.

B.  Dokument från tiden för talidomidskandalen som blivit föremål för en oberoende kontroll vid den internationella advokatbyrån Ince and Co. visar att det rådde en överväldigande brist på adekvat läkemedelstillsyn i Förbundsrepubliken Tyskland, i motsats till situationen i andra länder såsom USA, Frankrike, Portugal och Turkiet.

C.  Oberoende verifierad forskning(6) visar på den ofrånkomliga slutsatsen att Förbundsrepubliken Tyskland år 1970 ingrep i de straffrättsliga förfarandena mot Chemie Grünenthal GmbH, den tyska tillverkaren av talidomid, och att skuldfrågan för tillverkaren därmed inte kunde avgöras på ett korrekt sätt. Dessutom vidtogs åtgärder för att förhindra civilrättsliga förfaranden mot detta företag, vilket mycket väl kan ha hindrat offren att uppnå rättvisa eller erhålla adekvat ekonomiskt stöd med hänsyn till sina aktuella och kommande hälsorelaterade problem.

D.  I nyligen publicerade oberoende rapporter från Tyskland (två rapporter från Universität Heidelberg respektive Universität zu Köln) och Storbritannien (Firefly Report) dras slutsatsen att personer som överlevt talidomid måste ges ökat stöd med hänsyn till sina icke tillgodosedda hälso- och sjukvårdsbehov, för att uppnå såväl rörlighet som ett självständigt liv, eftersom de fysiskt sett försämras snabbt med anledning av typen av funktionsnedsättningar och bristen på stöd sedan födseln.

E.  Även om Tyskland bör tillskrivas ett särskilt ansvar måste även andra länder betraktas som ansvariga för att säkerställa en rättvis behandling av de personer bland sina egna invånare som överlevt talidomid.

F.  Ordförandena för de politiska grupperna i Europaparlamentet har i öppna brev gett uttryck för sitt stöd för ansträngningar att bidra till att hälso- och sjukvårdsbehoven för personer som överlevt talidomid tillgodoses.

G.  Det är värt att påminna om presskonferensen i maj 2015 i Bryssel, som stöddes av samtliga politiska grupper i Europaparlamentet och där det framhölls att hälso- och sjukvårdsbehoven för personer som överlevt talidomid ännu inte tillgodosetts,

H.  Det är också värt att påminna om att kommissionen i september 2015 högtidlighöll att det då var 50 år sedan EU för första gången antog läkemedelslagstiftning, till stor del med anledning av talidomidskandalen. Det måste framhållas att de personer som överlevt talidomid levt med de smärtsamma och funktionsnedsättande följderna av detta läkemedel, även om de regleringsstrukturer som kom att tas fram har bidragit till att skydda miljontals EU-medborgare mot liknande katastrofer under de senaste 50 åren.

I.  Under debatten under sammanträdesperioden i Strasbourg i mars 2016 framhöll Europaparlamentsledamöter från samtliga politiska grupper vikten av att utan dröjsmål se till att behoven för personer som överlevt talidomid tillgodoses, och kommissionsledamoten med ansvar för hälsa och livsmedelssäkerhet, Vytenis Andriukaitis, konstaterade att det fanns en vilja att finna en adekvat lösning för alla som överlevt talidomid, i syfte att öka deras livskvalitet.

J.  Eftersom viljan finns hos både parlamentet och kommissionen är detta ett tillfälle för båda dessa institutioner att, i linje med etiska och humanitära normer, rätta till misstagen i den bristande läkemedelstillsynen och det senare hemlighållandet av bevis, vilket ledde till talidomidtragedin.

K.  Det är viktigt att ha i åtanke uttalandet i juni 2016 från Tysklands regering(7) om att den måste ta sitt ansvar och tillhandahålla ekonomiskt stöd utan krångliga administrativa förfaranden och långdragna individuella prövningar.

L.  Tysklands regering erkände också i juni 2016 att det krävdes en ändring av akten om talidomidstiftelsen i Tyskland och att detta var möjligt att åstadkomma före januari 2017.

M.  Ett stort antal överlevare i EU har i många fall inga möjligheter att ansöka om medel för de kostnader som sociala tjänster medför. Detta utgör för närvarande det enskilt största problemet för personer som överlevt talidomid, vilka nu i 50- och 60-årsåldern kommer att behöva dessa tjänster ännu oftare under åren framöver, eftersom deras vårdare, som i många fall är deras partner eller en släkting, själva kan drabbas av sjukdom eller gå bort.

1.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna och kommissionen att samordna verksamheter och åtgärder för att formellt erkänna personer som överlevt talidomid och tillhandahålla dessa ersättning.

2.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Tysklands regering att utnyttja den kommande ändringen av akten om talidomidstiftelsen som ett tillfälle att låta de personer som överlevt läkemedlet talidomid och som officiellt erkänts som sådana personer genom stiftelser inrättade genom domstolsbeslut eller som mottar stöd inom ramen för offentliga nationella program, få tillgång till den särskilda hälso- och sjukvårdsfonden inom ramen för den tyska Contergan Stiftung für behinderte Menschen (talidomidstiftelsen för personer med funktionsnedsättning).

3.  Europaparlamentet begär att personer som överlevt talidomid i Storbritannien, Spanien, Italien, Sverige och andra medlemsstater beviljas tillgång till detta system som grupp om deras status som talidomiddrabbade erkänts i god tro i deras hemländer.

4.  Europaparlamentet uppmanar de spanska myndigheterna att se över den process som under 2010 inleddes av regeringen samt inom ramen för sitt nationella system verka för en ordentlig kartläggning av samt adekvat ersättning för personer från Spanien som överlevt talidomid, i enlighet med det som anges i icke-lagstiftningsförslaget om skydd av personer som drabbats av talidomid (161/000331), som godkändes enhälligt av den spanska deputeradekammaren den 24 november 2016.

5.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att ta fram ett ramprotokoll på europeisk nivå enligt vilket alla unionsmedborgare som drabbats av talidomid skulle få likvärdiga belopp i ersättning oavsett nationalitet, samt att utarbeta ett EU-program för bistånd och stöd (inbegripet bestämmelser om såväl ekonomiska aspekter som välfärdsaspekter) för talidomidoffer och deras anhöriga.

6.  Europaparlamentet uppmanar företaget Grünenthal att ta sitt ansvar genom att tillhandahålla adekvat ersättning och vård för de offer som ännu inte erkänts, se över processen för erkännande av statusen som offer samt inleda en dialog med offren i syfte att reparera den skada som orsakats.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet och medlemsstaterna.

(1) http://www.thalidomidetrust.org/wp-content/uploads/2014/01/Firefly-report-March-2015.pdf. (2) http://www.thalidomidetrust.org/wp-content/uploads/2016/04/The-Cologne-Report.pdf (3) http://www.fiftyyearfight.org/latest/europe-speaks-loudly-with-one-voice:-press-conference. (4) http://www.fiftyyearfight.org/images/Appendix_1._Ince_letter.pdf. (5) http://www.bmfsfj.de/BMFSFJ/kinder-und-jugend,did=225796.html. (6) http://www.fiftyyearfight.org/images/Appendix_1._Ince_letter.pdf. (7) https://www.bmfsfj.de/bmfsfj/aktuelles/alle-meldungen/leistungen-sollen-gerechter-verteilt-werden/90418?view=DEFAULT.

Europaparlamentets resolution av den 15 december 2016 om förordningen om läkemedel för barn (2016/2902(RSP)

P8_TA(2016)0511 B8-1340/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1902/2006 av den 20 december 2006 om ändring av förordning (EG) nr 1901/2006 om de läkemedel som används inom pediatrik(1) (nedan kallad förordningen om läkemedel för barn),

–  med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet Bättre läkemedel för barn – från skiss till verklighet: Allmän rapport om de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av förordning (EG) nr 1901/2006 om läkemedel för pediatrisk användning (COM(2013)0443),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 17 juni 2016 om att stärka balansen i läkemedelssystemen i EU och dess medlemsstater,

–  med beaktande av rapporten Promoting innovation and access to health technologies från FN:s generalsekreterares högnivåpanel för tillgång till läkemedel, som publicerades i september 2016,

–  med beaktande av frågan till kommissionen om översynen av förordningen om läkemedel för barn (O-000135/2016 – B8-1818/2016),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Förordningen om läkemedel för barn har haft stor inverkan på utvecklingen av läkemedel för barn eftersom de flesta läkemedelsföretag betraktar utveckling inom pediatrik som en del av den allmänna utvecklingen av ett läkemedel. Antalet forskningsprojekt inom pediatriken har ökat betydligt och det finns nu mer information av hög kvalitet tillgänglig om den pediatriska användningen av godkända läkemedel. Antalet pediatriska kliniska prövningar har också ökat relativt sett.

B.  Förordningen om läkemedel för barn har bidragit till att förbättra den allmänna situationen och har lett till märkbart positiva resultat för ett antal barnsjukdomar. Det har dock inte gjorts tillräckliga framsteg på flera områden har, framför allt inte inom pediatrisk onkologi och neonatologi.

C.  Barncancer är fortfarande den vanligaste dödsorsaken bland barn i åldern 1 år och över, och varje år dör 6 000 unga människor i Europa av cancer. Två tredjedelar av dem som har överlevt cancer lider av behandlingsrelaterade biverkningar på grund av befintliga behandlingar (50 % rapporteras ha svåra biverkningar) och livskvaliteten för dem som överlevt barncancer behöver ständigt förbättras.

D.  Förordningen om läkemedel för barn har främjat ökad dialog med många olika aktörer samt samarbete om utvecklingen av läkemedel för barn.

E.  Det är färre än 10 % av de barn som får ett obotligt och livshotande återfall som har tillgång till nya experimentella läkemedel i kliniska prövningar som kan ha positiva effekter för dem.

F.  En klart ökad tillgång till innovativa behandlingar kan rädda livet på de barn och ungdomar som lider av livshotande sjukdomar, t.ex. cancer, och dessa behandlingar måste därför prövas utan onödigt dröjsmål med hjälp av studier på barn.

G.  Off label-användning av läkemedel när det gäller barn är fortfarande mycket vanlig på flera behandlingsområden i EU. Även om studier om omfattningen av off label-användning i barnpopulationen skiljer sig åt i tillämpningsområde och patientpopulation har det inte skett någon minskning i off label-förskrivning sedan förordningen om läkemedel för barn trädde i kraft. Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) har redan uppmanats att ta fram riktlinjer för off label-/icke godkänd användning av läkemedel baserade på medicinska behov, och att sammanställa en förteckning över off label-läkemedel som används trots att det finns godkända alternativ.

H.  I förordningen om läkemedel för barn fastställs bestämmelser om utveckling av humanläkemedel i syfte att tillgodose barns särskilda terapeutiska behov.

I.  Endast två innovativa läkemedel mot cancer har godkänts för malignitet hos barn baserade på ett överenskommet pediatriskt prövningsprogram sedan förordningen om läkemedel för barn trädde i kraft.

J.  Enligt det nuvarande regelverket frångås det rättsliga kravet på att utveckla läkemedel för barn då läkemedel utvecklas för vuxna sjukdomar som inte förekommer hos barn. En sådan reglering är otillfredsställande när det gäller särskilda sjukdomar som endast drabbar barn. Varje år ökar dessutom antalet årliga rapporter om uppskjutna åtgärder som lämnas in till EMA i enlighet med artikel 34.4 i förordningen om läkemedel för barn.

K.  Många typer av barncancer förekommer inte hos vuxna, , men verkningsmekanismen för ett läkemedel som är effektivt för att behandla en cancertyp som drabbar vuxna kan vara relevant för en cancertyp som drabbar barn.

L.  Marknaden har begränsade ekonomiska incitament att utveckla särskilda pediatriska läkemedel för sjukdomar som endast drabbar barn, såsom barncancer.

M.  EU:s tredje hälsoprogram (2014–2020) innehåller ett åtagande att öka resurserna och expertisen för patienter som lider av sällsynta sjukdomar.

N.  Pediatriska kliniska prövningar för onkologiska läkemedel är kraftigt försenade eftersom de som utvecklar läkemedlet väntar på att det först ska visa sig lovande för vuxna cancerpatienter.

O.  Det finns inget som hindrar en prövare från att avbryta en lovande pediatrisk prövning tidigare än planerat om ett läkemedel inte levererar positiva resultat i den vuxna målgruppen.

P.  Ekonomiska belöningar och incitament för att utveckla läkemedel för barnpopulationen, såsom godkännande för försäljning för pediatrisk användning (PUMA), kommer sent och har begränsad effekt. Även om det måste säkerställas att läkemedelsföretagen inte felaktigt utnyttjar eller missbrukar belöningar och incitament, måste det nuvarande belöningssystemet utvärderas för att fastställa hur det kan förbättras för att bättre stimulera forskning om och utveckling på området läkemedel för barn, särskilt inom pediatrisk onkologi.

Q.  Innehavare av godkännande för försäljning måste uppdatera produktinformationen med hänsyn till de senaste vetenskapliga rönen.

R.  Pediatriska prövningsprogram godkänns efter komplicerade förhandlingar mellan tillsynsmyndigheter och läkemedelsföretag och visar sig alltför ofta icke-genomförbara och/eller inleds försent eftersom de utnyttjas felaktigt då de fokuserar på sällsynta förekomster av vuxna cancerformer hos barn i stället för på den potentiellt mer utbredda användningen av det nya läkemedlet för andra relevanta former av barncancer. Det är inte alla pediatriska prövningsprogram som slutförs eftersom forskning om en aktiv substans ofta överges i ett senare skede om de ursprungliga förhoppningarna om läkemedlets säkerhet och effekt inte infrias. Hittills har endast 12 % av de godkända pediatriska prövningsprogrammen slutförts.

S.  Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 om kliniska prövningar av läkemedel för humant bruk ska en enda ansökningsportal upprättas så att sponsorer ska kunna lämna in en ansökan för prövningar som genomförs i fler än en medlemsstat. Sådana gränsöverskridande prövningar är särskilt viktiga för sällsynta sjukdomar såsom barncancer, eftersom det kanske inte finns tillräckligt många patienter i ett land för att en prövning ska kunna genomföras.

T.  Pediatriska prövningsprogram är föremål för många ändringar. Större förändringar av ett pediatriskt prövningsprogram diskuteras dock med den pediatriska kommittén, men i fråga om förändringar av mindre betydelse är det mindre klart.

U.  I enlighet med artikel 39.2 i förordningen om läkemedel för barn måste medlemsstaterna förse kommissionen med detaljerade bevis på ett konkret åtagande till stöd för forskningen om, utvecklingen av och tillgången till läkemedel för pediatrisk användning.

V.  Enligt artikel 40.1 i förordningen om läkemedel för barn ska medel anslås i gemenskapens budget för forskning om läkemedel för barnpopulationen för att stödja studier om läkemedel eller aktiva substanser som inte omfattas av ett patent eller ett tilläggsskydd.

W.  Enligt artikel 50 i förordningen om läkemedel för barn måste kommissionen senast den 26 januari 2017 lägga fram en rapport till parlamentet och rådet om de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av artiklarna 36, 37 och 38, inklusive en analys av den ekonomiska effekten av belöningar och incitament och dessutom en analys av denna förordnings uppskattade inverkan på folkhälsan, så att eventuella nödvändiga ändringar kan föreslås.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i god tid lämna den rapport som avses i artikel 50 i förordningen om läkemedel för barn. Parlamentet betonar behovet av denna rapport för en övergripande identifierings- och djupanalys av de hinder som för närvarande står i vägen för innovativa läkemedel som riktar sig till barnpopulationen. Parlamentet framhåller vikten av denna typ av solid evidensbas för att åstadkomma en effektiv politik.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, med utgångspunkt i dessa resultat, överväga ändringar, inklusive en översyn av förordningen om läkemedel för barn som på lämpligt sätt beaktar a) pediatriska utvecklingsplaner baserade på verkningsmekanismer snarare än endast på sjukdomstyp, b) prioriteringsmodeller för sjukdomar och läkemedel som tar hänsyn till ännu inte tillgodosedda pediatriska läkemedelsbehov samt genomförbarhet, c) tidigare och mer genomförbara pediatriska prövningsprogram, d) incitament som bättre stimulerar forskning och effektivare tillgodoser behoven hos barn och samtidigt garanterar att forsknings- och utvecklingskostnaderna utvärderas samt att det råder full insyn i de kliniska resultaten, och e) strategier för att undvika pediatrisk off label-användning när godkända läkemedel för barn finns.

3.  Europaparlamentet betonar de livsavgörande fördelarna, inom pediatrisk onkologi, med en obligatorisk pediatrisk utveckling som baseras på ett läkemedels verkningsmekanism anpassad till tumörens biologi snarare än på en indikation som begränsar läkemedlets användning till en specifik typ av cancer.

4.  Europaparlamentet betonar att pediatriska behov och läkemedel från olika företag, bör prioriteras, på basis av vetenskapliga data, för att matcha de bästa tillgängliga behandlingarna med behandlingsbehoven, särskilt för de barn som drabbats av cancer, vilket skulle innebära att resurserna för forskning kan optimeras.

5.  Europaparlamentet betonar betydelsen av gränsöverskridande prövningar för forskning om pediatriska och sällsynta sjukdomar. Parlamentet välkomnar därför förordning (EU) nr 536/2014, som kommer att underlätta genomförandet av denna typ av prövningar, och uppmanar EMA att se till att den infrastruktur som krävs för ett genomförande införs så snart som möjligt.

6.  Europaparlamentet betonar att tidiga pediatriska prövningsprogram och en vetenskaplig dialog om regelverket samt samverkan med EMA i god tid, gör att företag kan optimera en global utveckling inom pediatriken, och framför allt utveckla mer genomförbara pediatriska prövningsprogram.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga en ändring av förordningen om läkemedel för barn så att lovande prövningar som avser barnpopulationen inte kan avbrytas tidigt på grund av misslyckade resultat i den vuxna målgruppen.

8.  Europaparlamentet betonar det akuta behovet av en utvärdering av hur olika typer av finansiering och belöning – inklusive de många verktyg som baseras på ”frikopplingsmekanismer” – kan användas på bästa sätt för att driva och påskynda läkemedelsutvecklingen inom pediatriken på områden där det finns ett behov, särskilt läkemedel som avser neonatologi och barncancer, framför allt de cancerformer som endast drabbar barn. Parlamentet anser att belöningar bör driva en utveckling inom pediatriken av dessa läkemedel och bör sättas in så snart det finns tillräcklig vetenskaplig grund för användning i barnpopulationen samt tillgängliga säkerhetsdata för vuxna. Den bör inte vara beroende av ett bevisat mervärde ur behandlingssynpunkt för en vuxenindikation.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omgående undersöka eventuella förändringar av lagstiftningen som tills vidare kan bidra till en förbättrad situation.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i Horisont 2020 förnya de finansieringsbestämmelser som tagits fram för att stödja pediatrisk klinisk forskning av hög kvalitet efter en kritisk översyn av de projekt som finansieras just nu.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka den roll som det europeiska nätverket för pediatrisk klinisk forskning har, och att säkerställa att medlemsstaterna vidtar åtgärder till stöd för forskning om, utveckling av och tillgång till läkemedel för pediatrisk användning.

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen.

(1) EUT L 378, 27.12.2006, s. 20.

Europaparlamentets resolution av den 15 december 2016 om verksamheten i utskottet för framställningar under 2015 (2016/2146(INI))

P8_TA(2016)0512 A8-0366/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om resultatet av överläggningarna i utskottet för framställningar,

–  med beaktande av artiklarna 10 och 11 i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget),

–  med beaktande av protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen,

–  med beaktande av protokoll (nr 2) om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

–  med beaktande av den viktiga rätten att inge framställningar och vikten av att parlamentet omedelbart får veta vad EU:s medborgare och invånare anser vara särskilt angeläget, på det sätt som föreskrivs i artiklarna 24 och 227 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artikel 228 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av artikel 44 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, om rätten att inge framställningar till Europaparlamentet,

–  med beaktande av bestämmelserna i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om överträdelseförfarandet, särskilt artiklarna 258 och 260,

–   med beaktande av artikel 52 och artikel 216.8 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A8-0366/2016), och av följande skäl:

A.  Syftet med det årliga betänkandet om verksamheten i utskottet för framställningar är att analysera de framställningar som mottogs 2015, möjliga förbättringar av förfaranden och förbindelser med andra institutioner och ge en rättvisande bild av de mål som uppnåtts under 2015.

B.  Under 2015 mottogs 1 431 framställningar, vilket motsvarar en minskning med närmare 47 % jämfört med 2014 (då parlamentet mottog 2 714 framställningar). 943 framställningar förklarades tillåtliga, varav 424 framställningar var föremål för snabb granskning och avslutades efter det att framställaren vederbörligen informerats om den berörda frågan, 519 framställningar fortfarande är öppna för diskussion i utskottet för framställningar och 483 framställningar förklarades otillåtliga.

C.  Antalet mottagna framställningar är lågt i förhållande till EU:s totala folkmängd, vilket visar att de allra flesta av EU:s medborgare och invånare tyvärr ännu inte känner till rätten att inge framställningar eller dess möjliga användbarhet som ett sätt att uppmärksamma EU-institutionerna och medlemsstaterna på frågor som berör dem och är angelägna för dem, och som hör till Europeiska unionens verksamhetsområde.

D.  Under 2015 förklarades 483 framställningar otillåtliga, och det råder fortfarande stor förvirring kring EU:s verksamhetsområden, vilket framgår av det höga antalet mottagna otillåtliga framställningar (33,8 %). För att komma till rätta med denna situation är det nödvändigt att uppmuntra och förbättra kommunikationen med medborgarna, och förklara de olika behörighetsområdena – på europeisk, nationell och lokal nivå.

E.  Alla framställningar granskas och behandlas noggrant, effektivt och transparent.

F.  Framställarna är ofta medborgare som engagerar sig för att skydda de grundläggande rättigheterna, förbättra våra samhällen och se till att de fungerar väl även i framtiden. Dessa medborgares upplevelse av hur deras framställningar behandlas påverkar kraftigt deras uppfattning om EU-institutionerna och om hur man respekterar den rätt att inge framställningar som stadfästs i unionsrätten.

G.  Europaparlamentet är den enda EU-institution som väljs direkt av medborgarna. Rätten att inge framställningar ger dem en chans att uppmärksamma de valda företrädarnas på frågor som är angelägna för dem.

H.  I enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och för att främja en god förvaltning och garantera det civila samhällets deltagande måste EU:s institutioner, organ och organisationer fungera under så stor insyn som möjligt.

I.  Rätten att inge framställningar måste vara en avgörande faktor i riktning mot deltagardemokrati med ett effektivt skydd för alla medborgares rätt till direkt deltagande i EU:s demokratiska liv. Ett verkligt demokratiskt och deltagande styrelsesätt måste garantera full insyn, ett effektivt skydd av de grundläggande rättigheterna och en effektiv medverkan av medborgarna i beslutsprocesserna. Tack vare framställningar kan Europaparlamentet lyssna, informera och hjälpa till att lösa problem som påverkar medborgarna, genom att också uppmana EU:s övriga institutioner och medlemsstaternas institutioner att inom ramen för sina olika ansvarsområden ägna all kraft åt detta, och unionslagstiftningens påverkan på unionsinvånarnas vardagsliv bör utvärderas genom sådana framställningar.

J.  Den humanitära krisen med flyktingarna, den mycket allvarliga sociala och ekonomiska inverkan av finanskrisen, den ökande rasismen och främlingsfientligheten i hela Europa äventyrar förtroendet för systemet och för det europeiska projektet i stort. Utskottet för framställningar har ansvar och en stor utmaning att föra och förstärka en konstruktiv dialog med unionsmedborgarna och unionsinvånarna om frågor med anknytning till EU.

K.  Utskottet för framställningar är bäst lämpat för att visa medborgarna vad EU gör för dem och vilka lösningar EU kan ge på europeisk, nationell och lokal nivå. Utskottet för framställningar kan göra en stor insats genom att lyfta fram och i slutänden påvisa det europeiska projektets framgångar och fördelar.

L.  Rätten att inge framställningar bör förstärka Europaparlamentets reaktionsförmåga och bidra till att lösa problem som främst rör införlivandet och tillämpningen av EU-lagstiftningen. Framställningar utgör en värdefull källa till självupplevd förstahandsinformation som gör det lättare att upptäcka eventuella kränkningar och brister när det gäller hur EU-lagstiftningen tillämpas på nationell nivå och sedan övervakas av kommissionen i dess roll som fördragens väktare. Framställningar som grundas på EU:s verksamhetsområden och uppfyller tillåtlighetskriterierna är ett grundläggande verktyg för att man redan i ett tidigt skede ska kunna upptäcka om medlemsstaternas införlivande och faktiska verkställande av EU-rätten försenas. Genom att använda sig av framställningarna kan EU-medborgarna kritisera brister i tillämpningen av unionsrätten och bidra till att överträdelser av lagstiftningen upptäcks.

M.  Framställningar är därför viktiga i lagstiftningsprocessen, eftersom de ofta är direkt användbara för andra utskott inom deras respektive ansvarsområden. Framställningar är därför inte bara utskottet för framställningars ansvar, utan bör vara ett gemensamt arbete för alla utskott i Europaparlamentet.

N.  Genom att använda sig av framställningarna kan EU-medborgarna och EU-invånarna kritisera och anmäla dålig tillämpning av unionslagstiftningen. Detta innebär att EU-medborgarna fungerar som en värdefull informationskälla för att upptäcka överträdelser av EU-rätten.

O.  Utöver att tillhandahålla värdefull återkoppling om tillämpningen av befintlig lagstiftning kan framställningar också bidra till att man hittar svagheter i unionsrätten, och även till att bedöma konsekvenserna av avsaknad av lagstiftning inom vissa områden, och således ge incitament till ytterligare lagstiftningsansträngningar.

P.  Utskottet för framställningar har blivit bättre på att använda sina specifika utskottsverktyg, till exempel muntliga frågor och kortfattade resolutioner, för att synliggöra olika problem som är av intresse för medborgarna och lägga fram frågor och resolutioner i parlamentets kammare, exempelvis resolutioner om hypotekslagstiftning och riskfyllda finansiella instrument i Spanien eller barnets bästa i Europa.

Q.  Under 2015 behandlades de framställningar som medborgarna ingett mer snabbt och effektivt, och tidsfristerna för korrespondensen med medborgarna har förkortats. Sekretariatet har gjort anmärkningsvärda ansträngningar för att få denna förbättring till stånd.

R.  Framställarna bidrog aktivt till utskottets arbete genom att lämna kompletterande förstahandsinformation till utskottsledamöterna och till kommissionen samt närvarande företrädare för medlemsstaterna. Genom att delta i debatterna och komplettera sina inställningar med mer detaljerad information bidrar framställarna dessutom till att skapa en smidig och konstruktiv dialog med Europaparlamentets och kommissionens ledamöter. Under 2015 närvarade 191 framställare vid utskottets överläggningar och tog del i dessa. Även om detta antal förefaller relativt lågt får man inte glömma att sammanträdena i utskottet för framställningar sänds, vilket ger framställarna möjlighet att direkt följa debatterna, både i realtid och i efterhand i form av videosändningar på internet.

S.  Ett särskilt handläggningsförfarande har nu införts för framställningar som rör barns välbefinnande och en särskild arbetsgrupp har skapats för denna fråga. Arbetsgruppen inrättades den 17 september 2015, och Eleonora Evi valdes till ordförande. Alla arbetsgrupper bör ha ett klart och tydligt uppgiftsområde för att kunna åstadkomma konkreta resultat och för att framställningarna ska kunna handläggas utan oskäliga dröjsmål.

T.  Ingivandet av en framställning sammanfaller ofta med inlämnande av ett klagomål till kommissionen, vilket kan leda till att ett överträdelseförfarande inleds. Under 2015 uppmärksammade Europaparlamentet via framställningar och frågor till kommissionen på brister i vissa medlemsstaters tillämpning och genomförande av vissa EU-lagar.

U.  Dessa framställningar gav upphov till klagomål på miljöområdet. Kommissionen skickade en formell underrättelse till Finland om införlivandet av direktivet om allmänhetens tillgång till miljöinformation och i ytterligare fem miljöärenden inledde kommissionen bilaterala dialoger med de berörda medlemsstaterna. Ärendena rörde skiffergas, hantering av vargar, felaktig tillämpning a direktivet om strategisk miljöbedömning och nationella lagstiftningars överensstämmelse med kraven i direktivet om allmänhetens tillgång till miljöinformation.

V.  Medborgarna tog även upp rättsliga frågor och frågor som rör rättsligt samarbete i sina framställningar. Till följd av en framställning inledde kommissionen en bilateral dialog med en medlemsstat angående dess begränsningar av namnbyte efter giftermål.

W.  Till följd av flera framställningar inledde kommissionen även bilaterala samtal med olika medlemsstater om fastighetsskatt och den lokala boendeskatt som betalas av studenter.

X.  Kommissionen vill förstärka tillämpningen av EU-lagstiftningen med utgångspunkt i införlivande och systematiska överensstämmelsekontroller av den nationella lagstiftningen. Kommissionen har tillkännagett att den kommer att vidta lämpliga åtgärder, bland annat genom att inleda nya EU Pilot-ärenden och överträdelseförfaranden när den upptäcker eventuella överträdelser av unionslagstiftningen.

Y.  Parlamentets deltagande i dessa förfaranden möjliggör en extra granskning av de behöriga EU-institutionernas undersökningsarbete. Framställningar bör inte avslutas under den tid då kommissionens undersökning pågår.

Z.  Genom årsrapporten om kontrollen av unionsrättens tillämpning offentliggör kommissionen åtgärder till följd av överträdelser av unionsrätten och informerar om överträdelseförfaranden i form av pressmeddelanden. Besluten om överträdelseförfaranden kan konsulteras i kommissionens databas som finns tillgänglig på webbplatsen Europa. Kommissionen bör ge mer detaljerad information om ärenden som rör framställningar när den talar inför utskottet, eftersom detta skulle bidra till ökad öppenhet och ett smidigare samarbete mellan de båda institutionerna.

AA.  Det har tagits upp en mängd angelägna frågor i framställningarna, t.ex. om miljöskydd (särskilt när det gäller hantering av avloppsvatten och avfall, förvaltning av avrinningsdistrikt samt prospektering och utvinning av gas och kolväte), brott mot konsumenternas rättigheter, rättstillämpning (särskilt vårdnadsrätt avseende minderåriga), grundläggande rättigheter (särskilt barns rättigheter, funktionshindrades rättigheter och minoriteters rättigheter), fri rörlighet för personer, diskriminering, invandring, sysselsättning och djurhälsa.

AB.  Webbportalen för utskottet för framställningar lanserades i slutet av 2014 och är nu i drift, om än inte färdigställd. Portalen syftar till att erbjuda unionens medborgare och invånare ett elektroniskt verktyg för att inge och följa framställningar samt lägga till en elektronisk signatur till sina egna och ansluta sig till andra personers framställningar om frågor som intresserar dem. Bristerna i några av de grundläggande funktionerna, såsom sökmotorn, som höll i sig under hela 2015 och ända fram till nyligen, har undergrävt portalens roll som en interaktiv plats för utbyte mellan medborgarna, men detta problem har äntligen lösts.

AC.  Portalen har tagits fram för att göra framställningsförfarandet mer öppet och interaktivt, och samtidigt gör den administrationen effektivare, vilket gagnar framställarna, ledamöterna och allmänheten. Projektets andra etapp avser främst en förbättring av den administrativa hanteringen av framställningar.

AD.  Återkommande förseningar i projektets följande etapper har lett till en större arbetsbörda för sekretariatet för utskottet för framställningar, eftersom de relevanta akterna måste läggas in manuellt i de olika databaserna. Det finns fortfarande framställningar kvar att ladda upp, eftersom det hittills endast är öppna framställningar som mottogs 2013, 2014 och 2015 som har lagts upp på portalen. För närvarande pågår arbetet med att ladda upp de framställningar som mottagits under 2016.

AE.  Vissa brister har undanröjts, närmare bestämt i sökfunktionen och behandlingen av framställarnas möjlighet till sekretess, och planen är att man ska fortsätta att arbeta från och med andra halvåret 2016 för att göra tjänsten mer användbar och synlig för medborgarna.

AF.  Framställningarnas tillåtlighet baseras på de kriterier som fastställs i artikel 227 i EUF‑fördraget. Begreppet Europeiska unionens verksamhetsområde är dock mycket vidare än den långa listan med befogenheter, och en förklaring om otillåtlighet kan bli föremål för domstolsprövning om den inte vederbörligen motiveras utifrån dessa kriterier.

AG.  De nationella domstolarna är huvudansvariga för att se till att EU-lagstiftningen genomförs på rätt sätt i medlemsstaterna. Ett förhandsavgörande från Europeiska unionens domstol är i detta sammanhang ett användbart verktyg för de nationella rättssystemen. I några medlemsstater har detta förfarande bara använts i liten utsträckning eller inte alls. Att ansvarsfördelningen inledningsvis är sådan bör på inget sätt hindra att kommissionen, såsom fördragens väktare, agerar mera proaktivt för att säkerställa att unionslagstiftningen följs. Framställningarna möjliggör alternativa och oberoende utredningar och kontroller av efterlevnaden av EU-lagstiftningen, och dessa båda alternativa förfaranden bör därför inte utesluta varandra.

AH.  EU:s medborgarinitiativ bör vara ett viktigt verktyg för att göra det möjligt för medborgarna att direkt medverka i utvecklingen av EU:s politik, och initiativets potential måste utnyttjas till fullo samtidigt som man måste säkerställa att medborgarna vet om vad som ryms inom EU:s och nationernas befogenheter. Medborgarna måste få mer information om de huvudsakliga skillnaderna mellan medborgarinitiativet och rätten att göra en framställning, och parlamentet har ett särskilt ansvar att se till att detta instrument blir en verklig framgång. Såsom framkom vid den offentliga utfrågningen den 22 februari 2015 finns det en allmän känsla hos de organisationer som registrerat medborgarinitiativ att de byråkratiska hindren måste undanröjas om de bästa resultaten när det gäller medborgarnas deltagande ska kunna nås.

AI.  Nu när det har gått mer än tre år sedan förordning (EU) nr 211/2011 började tillämpas den 1 april 2012 anser utskottet för framställningar att tillämpningen av förordningen bör utvärderas. Målsättningen bör vara att upptäcka eventuella brister och föreslå livskraftiga och konkreta lösningar i samband med en snabb revidering för att förbättra dess funktion.

AJ.  På grund av arbetsbördan för utskottet för framställningar genomfördes 2015 endast en undersökningsresa för framställningar för vilka en undersökning pågick under 2015. Den undersökningsresa som genomfördes till Förenade kungariket den 5 och 6 november 2015 om frågan adoption utan föräldrarnas samtycke ökade delegationsmedlemmarnas förståelse för situationen, eftersom de fick tillfälle att diskutera problemet med företrädare för olika berörda institutioner i landet.

AK.  Undersökningsresorna är en särskild befogenhet för utskottet och en väsentlig del av dess arbete, som medför kontakter med medborgare och myndigheter i de berörda medlemsstaterna. Medlemmar av dessa delegationer deltar i alla relaterade verksamheter, inklusive rapportering, på lika villkor, även i utarbetandet av den slutliga rapporten.

AL.  Utskottet har skyldigheter när det gäller Europeiska ombudsmannens kansli, som ansvarar för att undersöka klagomål från EU-medborgare och EU-invånare om eventuella administrativa missförhållanden inom EU:s institutioner och organ, och sammanställer även en årlig rapport om detta som utgår från Europeiska ombudsmannens egen årsrapport.

AM.  Den 26 maj 2015 lade Europeiska ombudsmannen, Emily O’Reilly, fram sin årsrapport för 2014 för Europaparlamentets talman, Martin Schulz, och den 23 juni 2015 lade ombudsmannen fram rapporten vid ett sammanträde i parlamentets utskott för framställningar, det utskott som är ansvarigt för förbindelserna med ombudsmannen.

AN.  Utskottet för framställningar är medlem i Europeiska ombudsmannanätverket, som omfattar nationella och regionala ombudsmän, utskott för framställningar och liknande organ i EU:s medlemsstater, kandidatländer och andra länder i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och/eller Schengenområdet. Europaparlamentets utskott för framställningar är fullvärdig medlem i detta nätverk, som för närvarande har 94 kontor i 36 länder.

AO.  Alla framställningar granskas och behandlas uppmärksamt, och alla framställare måste få svar inom rimlig tid. Varje framställare måste informeras om skälen till att behandlingen av en framställning avslutas.

AP.  Alla framställare bör ges möjligheten att lägga fram sina ärenden direkt för utskottet för framställningar.

1.  Europaparlamentet understryker att rätten att inge framställningar bör förstärka Europaparlamentets reaktionsförmåga och bidra till att lösa problem som främst rör införlivandet och tillämpningen av EU-lagstiftningen, eftersom framställningar – som utgår ifrån EU:s verksamhetsområde och uppfyller kriterierna för tillåtlighet – utgör en värdefull informationskälla som gör det möjligt att upptäcka eventuella kränkningar och brott mot tillämpningen av unionslagstiftningen. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bättre utnyttja sina befogenheter när det gäller att säkerställa effektivt genomförande av EU-lagstiftning, exempelvis genom att arbeta för att överträdelseförfarandet i artiklarna 258 och 260 i EUF-fördraget snabbare ska åberopas.

2.  Europaparlamentet lyfter fram det arbete som utförs av utskottet för framställningar, genom att utskottet lyssnar till medborgarna och hjälper till att lösa problem som berör dem. Framställningar kan bidra till en bättre bedömning av hur unionslagstiftningen påverkar medborgarna i deras vardagsliv, genom att fungera som en bro mellan medborgarna och institutionerna.

3.  Europaparlamentet betonar att utskottet för framställningar har möjligheten och den stora utmaningen att inleda en förtroendeingivande och fruktbar dialog med medborgarna, tillsammans med möjligheten att föra EU:s institutioner närmare unionsmedborgarna. Det bör bidra till främjandet av deltagardemokrati. Parlamentet anser att det av denna anledning är av yttersta vikt att ge adekvata svar på framställningar, sett till både svarens punktlighet och kvalitet.

4.  Europaparlamentet erinrar om att en jämlik och proportionerlig representation avseende framställares nationalitet i utskottets offentliga debatter bör iakttas. Parlamentet anser att en korrekt och rättvis representation av alla medlemsstaterna bör uppmuntras i utskottets offentliga debatter, i syfte att stärka utskottets europeiska dimension. Parlamentet framhåller att utskottet för framställningar måste tillmäta alla tillåtliga framställningar samma vikt vid behandlingen av dem, och behandla dem alla lika objektivt. Parlamentet understryker att framställningar som hänför sig till en valkampanj i en medlemsstat inte bör behandlas enligt det brådskande förfarandet.

5.  Europaparlamentet betonar att framställningar även är viktiga i lagstiftningsprocessen, eftersom de gör att befintliga svagheter och brister vid införlivandet av gemenskapslagstiftningen upptäcks och ofta är direkt användbara för andra utskott inom deras respektive ansvarsområden. Parlamentet uppskattar att utskottet för framställningar interagerar mer med parlamentets övriga utskott, och likaså att frågor med anknytning till framställningar oftare dryftas vid plenarsammanträdena. Parlamentet anser att framställningar inte bara är utskottet för framställningars ansvar, utan måste vara en gemensam uppgift för alla utskott i Europaparlamentet. Parlamentet välkomnar ambitionen att upprätta ett informellt nät för framställningar i parlamentet, med deltagande av företrädare från samtliga utskott, i syfte att säkerställa en smidig och effektiv samordning av arbetet med framställningarna. Parlamentet anser att detta nät måste möjliggöra en bättre förståelse för vilken roll framställningar spelar i parlamentets arbete, och stärka samarbetet mellan utskotten i frågor som framställarna lyfter fram. Parlamentet uppmanar alla ansvariga parlamentsutskott att ägna tillbörlig uppmärksamhet åt de framställningar som vidarebefordras till dem och att vidta de åtgärder som behövs för att lämna nödvändig information för en korrekt handläggning av framställningarna.

6.  Europaparlamentet framhåller att det också har en mycket viktig politisk funktion att fylla avseende kommissionens verkställighetsåtgärder, genom att granska årsrapporterna om kontroll av unionsrättens tillämpning och anta sina resolutioner i relevanta frågor. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta resolutioner som lagts fram i Europaparlamentet av utskottet för framställningar och som på grundval av framställningar identifierar specifika luckor i tillämpning och genomförande av unionsrätten samt uppmanar kommissionen att vidta lämpliga åtgärder och återrapportera till Europaparlamentet om uppföljningen. Parlamentet uppmanar även rådet och Europaparlamentet att vidta särskilda åtgärder vid antagandet av förordning (EU) .../... [förfarande 2013/0140(COD)] om att undanta Drosophila melanogaster från veterinärkontroller vid EU:s yttre gränser, i enlighet med vad vissa Nobelpristagare (professorer i biokemi) föreslog i framställning nr 1358/2011.

7.  Europaparlamentet välkomnar att framställningarnas handläggningstid minskat under 2015, men anser ändå att framställningsutskottets sekretariat omedelbart behöver utrustas med ökade tekniska resurser och mer personal för att kunna garantera en smidig behandling och ännu kortare handläggningstid för framställningarna, samtidigt som kvaliteten på hanteringen säkerställs. Parlamentet vill ha digitaliserad handläggning av framställningar, framför allt genom att det införs ny informations- och kommunikationsteknik som garanterar att handläggningen sker effektivt och i rätt tid, samt att de befintliga personalresurserna används optimalt, samtidigt som medborgarna får ha kvar sin rätt att inge framställningar med ordinarie post.

8.  Europaparlamentet fortsätter att se det som en särskild skyldighet att se till att framställarna noggrant informeras om motivet till att en framställning anses otillåtlig eller avslutas för att den saknar grund.

9.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen aktivt deltar och engagerar sig i framställningsförfarandet och svarar så snabbt som möjligt på nya framställningar som översänds av parlamentet. Kommissionens svar brukar vara detaljerade och omfattar de framställningar som ingår i kommissionens kompetensområde. Parlamentet påminner ändå om att kommissionen i många fall inte tillför någon ny information i svaren på framställningar för vilka en översyn begärts för att framställningarnas status och sammanhang har förändrats. Parlamentet anser det beklagligt att kommissionen emellanåt i huvudsak fokuserar på aspekter som rör förfarandet och lämnar själva sakfrågan därhän. Parlamentet erinrar kommissionen om att framställningar som tar upp eventuella överträdelser av unionsrätten inte får avslutas förrän en ordentlig analys har gjorts. Parlamentet välkomnar kommissionens åtagande att skicka allmänt behöriga tjänstemän till framställningsutskottets sammanträden, eftersom kvaliteten på den övergripande behandlingen av framställningar förbättras när kommissionen företräds av sina högst rankade tillgängliga tjänstemän. Det är beklagligt att kommissionens svar under utskottets sammanträden i allmänhet är begränsade till innehållet i det officiella svar som sänts till utskottet och inte tillför någon ny eller relevant information som kan erbjuda en lösning på de problem som tagits upp. Parlamentet konstaterar att de skriftliga svaren beaktas noga, liksom förklaringar under de muntliga debatter som hålls i utskottet för framställningar.

10.  Europaparlamentet anser att kommissionen i sin roll som fördragens väktare, i synnerhet i frågor som rör miljön bör gå djupare än att bara genomföra en formell undersökning av huruvida förfarandet har gått korrekt till och fokusera mer på själva innehållet i kärnfrågan. Parlamentet påminner om försiktighetsprincipen och den yttersta tanken med EU:s miljöskyddslagstiftning, dvs. att oåterkallelig skada på ekologiskt känsliga områden ska förhindras, och uppmanar eftertryckligen kommissionen att anta en strategi som gör att den kan utnyttja sina befogenheter och sin ställning i förebyggande syfte.

11.  Europaparlamentet tar avstånd från kommissionens allt oftare återkommande tolkning av parlamentets tjugosjunde årsrapport om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning (2009), som går ut på att kommissionen skulle få avsluta behandlingen av ärenden där det ännu inte tagits något formellt steg i riktning mot överträdelseförfaranden eller inställa aktiva överträdelseförfaranden i sådana fall som behandlas i nationell domstol. Parlamentet bekräftar än en gång den ursprungliga andemeningen i den ovannämnda rapporten, med dess begäran om att kommissionen, inom ramen för sin kapacitet, skulle göra mer för att säkerställa en konsekvent tolkning av unionslagstiftningen, och då använda sig av överträdelseförfaranden, antingen rättsliga förfaranden pågick på nationell nivå eller inte.

12.  Europaparlamentet kommer i framtiden att lägga större vikt vid att kommissionen regelbundet rapporterar till parlamentet om hur inledda överträdelseförfaranden mot enskilda medlemsstater fortlöper, i syfte att möjliggöra ett bättre samarbete och kunna informera berörda framställare om framsteg i ett tidigt skede.

13.  Europaparlamentet anser att kommissionen, för öppenhetens skull och i en anda av lojalt samarbete mellan de olika EU-institutionerna enligt ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen, på parlamentets begäran och när så krävs bör lämna en sammanfattning av alla individuella ärenden i fråga om EU Pilot-förfarandena. Parlamentet påminner om tidigare begäranden som utskottet för framställningar har gjort för att säkerställa tillgång till handlingar som rör EU Pilot‑förfaranden och överträdelseförfaranden, eftersom framställningar ofta leder till att den typen av förfaranden inleds. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att informera utskottet för framställningar om hur de överträdelseförfaranden som har direkt koppling till framställningarna utvecklas. Parlamentet inser behovet av att säkerställa maximal insyn vid spridningen av information om EU Pilot-förfarandena och om redan slutförda överträdelseförfaranden.

14.  Europaparlamentet anser att all viktig information som rör överträdelseförfaranden som har inletts som en följd av undersökningar med anknytning till framställningar i god tid bör överlämnas till parlamentet, och i synnerhet på utskottet för framställningars begäran.

15.  Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att förbättra samarbetet med de nationella parlamenten och deras berörda utskott och med medlemsstaternas regeringar, i synnerhet för att kunna säkerställa att en framställning tas om hand av relevanta och behöriga myndigheter, och upprepar sin uppmaning om att man bör inleda en strukturerad dialog med medlemsstaterna i form av regelbundna sammanträden med berörda nationella parlamentsutskott. Parlamentet välkomnar att en delegation från den tyska förbundsdagens utskott för framställningar närvarade vid utskottets sammanträde den 4 maj 2015. Parlamentet hoppas att en sådan dialog kan bidra till lojalt samarbete om hur man ska nå fram till fruktbara lösningar i frågor av ofta återkommande slag, såsom framställningar om den tyska myndigheten Jugendamt, och uppmanar företrädarna från medlemsstaterna och berörda lokala och/eller regionala myndigheter att delta i framställningsutskottets sammanträden. Parlamentet upprepar vikten av att företrädare för rådet och kommissionen deltar vid sammanträden och utfrågningar i utskottet för framställningar.

16.  Europaparlamentet framhåller att en ändamålsenlig tillämpning av unionsrätten bidrar till att stärka EU-institutionernas trovärdighet, och påminner om att rätten att göra framställningar, såsom föreskrivs i Lissabonfördraget, är en viktig del av det europeiska medborgarskapet och ett konkret mätinstrument för granskningen av tillämpningen av unionsrätten och upptäckt av möjliga svagheter. Parlamentet uppmanar utskottet för framställningar att inrätta regelbundna sammanträden med de nationella utskotten för framställningar i syfte att öka medvetenheten, både i EU och i medlemsstaterna, om EU-medborgarnas bekymmer samt stärka deras rättigheter genom bättre lagstiftning – och tillämpning av lagstiftningen – på EU-nivå.

17.  Europaparlamentet upprepar den uppmaning som riktades i sin resolution av den 11 mars 2014 om verksamheten i utskottet för framställningar 2013(1), nämligen att man bör lansera en förbättrad strukturerad dialog med medlemsstaterna genom att hålla regelbundna sammanträden med ledamöter från nationella framställningsutskott eller medlemmar från andra behöriga myndigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att registrera rekommendationerna i rapporterna från undersökningsuppdrag och dialoger.

18.  Europaparlamentet välkomnar att 191 medborgare har lagt fram sina framställningar direkt inför utskottet för framställningar under 2015. Parlamentet påminner om och stöder dessutom användningen av videokonferenser eller av annan teknik för att framställarna ska kunna delta aktivt i arbetet i utskottet för framställningar om de inte kan vara fysiskt närvarande.

19.  Europaparlamentet noterar kommissionens strikta och smala tolkning av artikel 51.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, där det bland annat fastställs att stadgan riktar sig till medlemsstaterna ”enbart när dessa tillämpar EU-lagstiftningen”. Parlamentet konstaterar att det i artikel 51.2 fastställs att stadgan inte innebär ”någon utvidgning av tillämpningsområdet för unionsrätten utanför unionens befogenheter”. Parlamentet påminner om att unionsmedborgarnas förväntningar ofta går längre än stadgan och uppmanar kommissionen att överväga ett nytt tillvägagångssätt som är mer konsekvent med dessa förväntningar. Parlamentet uppmanar eftertryckligen till en vidare tolkning av omfattningen av stadgans tillämpningsområde, och till att nyttan med denna artikel i slutänden omprövas i framtida översyner av stadgan och fördragen. Parlamentet betonar att inget hindrar medlemsstaterna från att fullt ut tillämpa stadgans bestämmelser i sin nationella lagstiftning i syfte att garantera att deras medborgares grundläggande rättigheter skyddas, utöver genomförandet av unionsrätten, och påminner om att de också är bundna av sina internationella skyldigheter.

20.  Europaparlamentet anser det beklagligt att framställare fortfarande inte erhåller tillräcklig information om varför deras framställning ansågs vara otillåtlig.

21.  Europaparlamentet beklagar likaså kommissionens strikta och inskränkande tolkning av artikel 51 i stadgan om de grundläggande rättigheterna som innebär att bestämmelserna riktar sig […] till unionens institutioner, organ och organisationer med hänvisning till subsidiaritetsprincipen liksom till medlemsstaterna enbart när de genomför EU-rätten. Parlamentet påminner om att medborgarnas förväntningar till följd av artikel 51 i stadgan ofta är högre än vad som är tillåtet enligt de strikt juridiska bestämmelserna i stadgan, och att de ofta blir besvikna på grund av denna strikta och inskränkande tolkning, och uppmanar därför kommissionen att hitta ett nytt sätt att tolka artikel 51 som bättre motsvarar dessa förväntningar.

22.  Europaparlamentet anser det beklagligt att Polens och Förenade kungarikets medborgare fortfarande inte omfattas av skyddet i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

23.  Europaparlamentet understryker att två ledamöter i januari 2015 blev utsedda till representanter för utskottet för framställningar avseende FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och att de bidrog till en första rapport från EU till FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning i Genève i Schweiz den 27–28 augusti 2015, och understryker även det viktiga arbete som utskottet för framställningar kontinuerligt utfört när det gäller att genomföra FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang att 2015 var ett mycket viktigt år, eftersom ett FN-organ för första gången granskade hur de människorättsliga skyldigheterna uppfylls i EU. Parlamentet välkomnar att en FN-kommitté fick tillfälle att sätta sig in i alla detaljer i den skyddsfunktion som utskottet för framställningar fyller. Parlamentet betonar att utskottet har börjat inbegripa kommitténs slutliga kommentarer om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i sin handläggning av framställningar(2). Parlamentet välkomnar att den offentliga utfrågningen på temat ”skydd av rättigheter för personer med funktionsnedsättning mot bakgrund av mottagna framställningar”, som anordnades av utskottet för framställningar den 15 oktober 2015, var lättillgänglig. Parlamentet uppmärksammar de viktiga slutsatserna från den undersökning som beställts av utredningsavdelning C om den skyddande funktion som utskottet för framställningar utövar när det gäller att genomföra FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet anser att det är viktigt att utskottet för framställningar fortsätter att anordna evenemang kring frågan om framställningar som berör funktionsnedsättning. Parlamentet begär att framställningsutskottet och dess sekretariat förstärks så att de kan fullgöra sin skyddsfunktion korrekt. Parlamentet begär att en tjänsteman utses som ansvarig för behandlingen av problem som rör funktionsnedsättning. Parlamentet noterar de viktiga uppföljningsåtgärder som vidtagits av utskottet 2015 när det gäller funktionsnedsättning i mer specifika fall, t.ex. ratificeringen av Marrakechfördraget, hävandet av blockeringen av direktivet mot diskriminering, tullbefrielse för vissa varor som är särskilt utformade för att främja personer med funktionsnedsättnings utbildning samt deras vetenskapliga eller kulturella framsteg och om stöd till personer som vårdar familjemedlemmar med funktionsnedsättning.

24.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen till en snar ratificering på EU-nivå av Marrakechfördraget om att underlätta tillgången till publicerade verk för personer som är blinda, har nedsatt syn eller något annat läshandikapp, trots den konflikt om befogenheter som har lagts fram för Europeiska unionens domstol. Parlamentet påminner om att kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning i sina avslutande iakttagelser från september 2015 framhöll att EU fortfarande uppvisar vissa brister vad gäller efterlevnaden av konventionen. Parlamentet konstaterar att EU är skyldig att å det snaraste anta en ändrad EU-lag om tillgänglighet, som innehåller effektiva och tillgängliga klagomåls- och verkställighetsmekanismer. Parlamentet noterar också kravet på att särskilja kommissionens roller genom att koppla bort den från den oberoende övervakningsramen, i syfte att garantera att lämpliga resurser finns att tillgå för utförandet av övervakningsramens funktioner.

25.  Europaparlamentet betonar den mångfald av teman som tas upp i medborgarnas framställningar, exempelvis grundläggande rättigheter, barns välmående, rättigheter för personer med funktionsnedsättning, rättigheter för personer som tillhör olika minoritetsgrupper, barns rättigheter, den inre marknaden, miljörätt, anställningsförhållanden, migrationspolitik, handelsavtal, folkhälsofrågor, transporter, djurs rättigheter och diskriminering.

26.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen, i sina svar på framställningar som rör olika aspekter av djurskydd, intagit ett mycket snävt synsätt på tolkningen av sina ansvarsområden enligt artikel 13 i EUF-fördraget. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ompröva sin nuvarande hållning och att närmare granska vilken rättsliga grund den kan använda för att kunna bidra till att säkerställa ett bättre skydd av djurs rättigheter i hela EU.

27.  Europaparlamentet framhäver den känsliga karaktär de framställningar som rör barns rättigheter har, eftersom det i dessa fall krävs att framställarens oro bemöts snabbt och på ett tillbörligt sätt, samtidigt som barnets bästa måste komma i första hand när utskottet för framställningar gör sina undersökningar.

28.  Europaparlamentet anser att anordnandet av offentliga utfrågningar är ett viktigt verktyg för att mer ingående kunna undersöka de problem som omfattas av EU:s verksamhetsområden, liksom allmänna aspekter i EU:s funktionssätt och underliggande brister. Parlamentet uppmärksammar de offentliga utfrågningar som anordnades den 26 februari 2015 tillsammans med utskottet för konstitutionella frågor om EU:s medborgarinitiativ, den 23 juni 2015 om rätten att göra framställningar samt den 15 oktober 2015 om skyddet av rättigheter för personer med funktionsnedsättning, den 11 maj 2015 med tre andra utskott om det europeiska medborgarinitiativet ”Stop Vivisection” (Stoppa djurförsöken), och anser även att den workshop som anordnades den 1 december 2015 tillsammans med rättsutskottet om gränsöverskridande adoptioner var till nytta.

29.  Europaparlamentet anser att det europeiska medborgarinitiativet är en ny politisk rättighet för medborgarna och ett viktigt verktyg som sätter agendan för deltagandedemokrati i EU. Det gör det möjligt för medborgarna att medverka direkt och aktivt i projekt och processer som berör dem, och denna potential måste tveklöst utnyttjas till fullo och stärkas avsevärt om man ska kunna uppnå bästa resultat och uppmuntra så många EU-medborgare som möjligt att delta i vidareutvecklingen av den europeiska integrationsprocessen. Parlamentet anser likaså att det måste räknas som ett av EU:s prioriterade mål att stärka sina institutioners skydd för grundläggande rättigheter, demokratiska legitimitet och öppenhet. Parlamentet påminner kommissionen om behovet av att följa rekommendationerna i Europaparlamentets resolution av den 28 oktober 2015 om det europeiska medborgarinitiativet(3) för att på så sätt säkerställa att rätten att lägga fram medborgarinitiativ verkligen kan utövas. Parlamentet upprepar sitt åtagande att proaktivt medverka i anordnandet av offentliga utfrågningar om godkända medborgarinitiativ, och förbinder sig att på institutionsnivå se till att denna inkluderande process effektiviseras och att se till att initiativen får en lämplig lagstiftningsmässig uppföljning.

30.  Europaparlamentet anser det beklagligt att kommissionen anser att det är för tidigt att se över förordning (EU) nr 211/2011 , som började tillämpas för mer än tre år sedan den 1 april 2012. Parlamentet anser att det är nödvändigt att noggrant utvärdera förordningens genomförande i praktiken för att åtgärda alla påträffade brister och komma med genomförbara lösningar för att snart kunna göra en översyn, så att det kan garanteras att de förfaranden och förhållanden som behövs för medborgarinitiativet blir verkligt tydliga, enkla, lätta att tillämpa och proportionerliga. Parlamentet välkomnar kommissionens rapport av den 31 mars 2015 om medborgarinitiativet och Europeiska ombudsmannens beslut OI/9/2013/TN, och uppmanar kommissionen att i sin översyn av detta instrument säkerställa att det europeiska medborgarinitiativet säkerställa att medborgarinitiativet faktiskt bidrar med något till unionen i enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och att alla lämpliga rättsliga åtgärder vidtas i syfte att tillhandahålla en ordentlig uppföljning när ett medborgarinitiativ bedöms ha slutförts på ett framgångsrikt sätt. Parlamentet begär att kommissionen med tanke på de olika brister som konstaterats så snart som möjligt lägger fram ett förslag om reform av förordning (EU) nr 211/2011.

31.  Europaparlamentet uppmärksammar sin resolution av den 8 oktober 2015 om hypotekslagstiftning och riskfyllda finansiella instrument i Spanien(4) till följd av de framställningar som mottagits om denna fråga, där parlamentet lämnar en rad rekommendationer för en korrekt tillämpning av EU-lagstiftningen på hypoteksområdet och för att bekämpa bankernas missbruk. Parlamentet uppmanar kommissionen att nära övervaka alla medlemsstaters tillämpning av direktiv 2014/17/EU om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet, och direktiv 93/13/EEG om oskäliga villkor i konsumentavtal, och att utbyta bästa praxis för att förbättra skyddet av medborgare i ekonomiska svårigheter.

32.  Europaparlamentet är bekymrat över de bevis på att det finns brister i fråga om tillräcklig tillgång till rättslig prövning i vissa medlemsstater som har framkommit i samband med att framställningarna behandlas. Parlamentet anser att detta är en fråga av så stor betydelse att den genast måste tas itu med för att garantera att EU:s funktionssätt är fullständigt demokratiskt och att unionens medborgare och invånare kan utöva sina grundläggande rättigheter. Parlamentet anser också att EU bör statuera exempel genom att fullt ut införa den pelare i Århuskonventionen som gäller tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.

33.  Europaparlamentet uppmärksammar sin resolution av den 21 januari 2016 om verksamheten i utskottet för framställningar 2014(5) och sin resolution av den 25 februari 2016 om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2014(6).

34.  Europaparlamentet välkomnar återgången till en mer normal verksamhetsnivå vad gäller undersökningsresor, och förväntar sig att den fulla potentialen hos denna särskilda befogenhet för utskottet för framställningar kommer att utnyttjas under de närmsta åren och ända fram till dess att mandatperioden är till ända. Parlamentet betonar betydelsen av de arbetsdokument som framställs efter varje resa, inbegripet särskilda rekommendationer, och uppmanar uttryckligen de olika berörda myndigheterna att ta vederbörlig hänsyn till dessa. Parlamentet anser att det regelbundet bör göras en utvärdering av i vilken utsträckning dessa rekommendationer efterlevs.

35.  Europaparlamentet betonar det arbete som utförts av utskottet för framställningar 2015 för att ge framställarna tillgång till en webbportal, där de kan registrera sig, inge framställningar, ladda ned åtföljande handlingar och ansluta sig till framställningar som redan har godkänts för behandling. Parlamentet betonar att portalen är aktuell, och att de framställningar som registrerats 2013, 2014 och 2015 har lagts upp där. Parlamentet välkomnar att den nya sökfunktionen, funktionen för att ansluta sig till befintliga framställningar samt funktionen för skydd av framställarnas konfidentialitet har förnyats och förbättrats.

36.  Europaparlamentet påminner om att det ännu behövs åtgärder för att slutföra de återstående faserna i projektet för webbportalen för framställningar, där framställarna kan få information i realtid om hur handläggningen av deras framställningar fortskrider, automatiskt informeras om ändringar i handläggningsprocessen såsom förklaringen om tillåtlighet, mottagande av ett svar från kommissionen eller information om att deras framställning tas upp på dagordningen vid ett utskottssammanträde, med länken för webbsändning, och därmed tillhandahålls klar och direkt information från framställningsutskottets sekretariat. Parlamentet understryker att webbportalen är en mycket viktig informationskälla för EU-medborgarna, och att information om en framställnings hela livscykel därför bör tillhandahållas.

37.  Europaparlamentet framhäver antagandet av förordning (EU) nr 910/2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden, och uppmanar eftertryckligen utskottet för framställningar såväl som alla EU‑institutioner att godta inlämnade handlingar som undertecknats elektroniskt från alla 28 medlemsstater.

38.  Europaparlamentet lyfter fram Solvit-nätverkets viktiga roll, som är ett nätverk för problemlösning mellan medlemsstaterna, och påpekar att nätverket, i samarbete med medlemsstaterna och deras nationella Solvit-centrum som är kopplade till de nationella förvaltningarna, bör utvecklas från grunden så att det når sin fulla potential. Parlamentet begär att Solvit-nätverket ges ökade resurser och att det görs en mer systematisk analys av de problem som upptäcks via nätverket, eftersom det bidrar till att ge en rättvisande bild av problem på den inre marknaden.

39.  Europaparlamentet uppmanar Förenade kungariket att ta del av rekommendationerna i rapporten från det undersökningsuppdrag som genomfördes i London den 5 och 6 november 2015 och godkändes av utskottet den 19 april 2016.

40.  Europaparlamentet betonar vikten av samarbete med Europeiska ombudsmannen och Europaparlamentets deltagande i det europeiska nätverket av ombudsmän. Parlamentet gläds även åt de goda förbindelserna mellan ombudsmannen och utskottet för framställningar inom ramen för det institutionella samarbetet. Parlamentet lovordar ombudsmannens arbete för att förbättra god förvaltning inom EU, och har särskilt uppskattat hennes regelbundna bidrag till arbetet i utskottet för framställningar under året.

41.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och framställningsutskottets betänkande till rådet, kommissionen, Europeiska ombudsmannen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt deras framställningsutskott och nationella ombudsmän eller liknande behöriga organ.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0204. (2) Antagen av FN-kommittén vid dess fjortonde sammanträde (17 augusti–4 september 2015); Se följande länk: http://tbinternet.ohchr.org/_layouts/treatybodyexternal/Download.aspx?symbolno=CRPD%2fC%2fEU%2fCO%2f1&Lang=en (3) Antagna texter, P8_TA(2015)0382. (4) Antagna texter, P8_TA(2015)0347. (5) Antagna texter, P8_TA(2016)0021. (6) Antagna texter, P8_TA(2016)0062.

Europaparlamentets resolution av den 15 december 2016 om internationella luftfartsavtal (2016/2961(RSP))

P8_TA(2016)0513 B8-1337/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets beslut av den 8 mars 2016 om bemyndigande för kommissionen att inleda förhandlingar om ett flygsäkerhetsavtal med Japan och Kina,

–  med beaktande av rådets beslut av den 7 juni 2016 om bemyndigande för kommissionen att inleda förhandlingar om luftfartsavtal på EU-nivå med Sydostasiatiska nationers förbund (Asean), Turkiet, Qatar och Förenade Arabemiraten,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 september 2012 EU:s yttre luftfartspolitik – att möta framtidens utmaningar (COM(2012)0556),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 december 2015 En luftfartsstrategi för Europa (COM(2015)0598),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 november 2015 om luftfart(1),

–  med beaktande av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen(2) (nedan kallat ramavtalet), särskilt punkterna 23–29 samt bilagorna II och III,

–  med beaktande av domstolens rättspraxis, särskilt domarna av den 24 juni 2014 i målet Mauritius (C-658/11) och av den 14 juni 2016 i målet Tanzania (C-263/14),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 12 mars 2014 mellan Europaparlamentet och rådet om överförande till och hantering inom Europaparlamentet av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som innehas av rådet vilka rör andra frågor än de som omfattas av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken(3),

–  med beaktande av beslutet av Europaparlamentets presidium av den 15 april 2013 om bestämmelserna för Europaparlamentets hantering av sekretessbelagd information,

–  med beaktande av de praktiska arrangemangen för tillhandahållande av information om förhandlingar om internationella luftfartsavtal, inbegripet tillgång till sekretessbelagd information, enligt överenskommelse mellan ordföranden för parlamentets utskott för transport och turism och kommissionsledamoten för transport, i form av en skriftväxling den 19 januari och 18 mars 2016,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artikel 218,

–  med beaktande av frågan till kommissionen om internationella luftfartsavtal (O-000128/2016 – B8-1807/2016),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Inom ramen för luftfartsstrategin för Europa föreslog kommissionen att man skulle inleda förhandlingar om flygsäkerhetsavtal med Japan och Kina, samt om luftfartsavtal på EU-nivå med Kina, Turkiet, Mexiko, sex medlemsstater i Gulfstaternas samarbetsråd, Armenien och Asean.

B.  Rådet har bemyndigat kommissionen att inleda förhandlingar om flygsäkerhetsavtal med Japan och Kina och om luftfartsavtal på EU-nivå med Asean, Turkiet, Qatar och Förenade Arabemiraten.

C.  Parlamentets godkännande krävs för att ingå internationella avtal på områden som omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

D.  När kommissionen förhandlar om avtal mellan EU och tredjeländer eller internationella organisationer ska parlamentet ”omedelbart och fullständigt informeras i alla skeden av förfarandet” (Artikel 218.10 i EUF-fördraget).

E.  Ramavtalet bör garantera att institutionernas befogenheter och rättigheter utövas så effektivt och öppet som möjligt.

F.  Kommissionen har i ramavtalet förpliktigat sig att respektera grundprincipen om lika behandling av parlamentet och rådet i lagstiftnings- och budgetfrågor, i synnerhet när det gäller tillträde till möten och utlämning av dokument och annan information.

1.  Europaparlamentet betonar att parlamentet måste följa förfarandet från början för att kunna fatta ett beslut om eventuellt godkännande när förhandlingarna slutförts. Parlamentet anser att det även ligger i de andra institutionernas intresse att alla problem som är så betydelsefulla att de kan skapa tveksamhet kring parlamentets beredskap att ge sitt godkännande identifieras och behandlas i ett tidigt skede.

2.  Europaparlamentet betonar att det i ramavtalet särskilt påpekas att parlamentet redan från början regelbundet, och vid behov på sekretessmässiga grunder, ska hållas fullt underrättat om det pågående förfarandet i alla etapper av förhandlingarna.

3.  Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen informerar parlamentets ansvariga utskott om sin avsikt att föreslå förhandlingar i syftet att ingå och ändra internationella luftfartsavtal. Parlamentet förväntar sig att kommissionen tillsammans med rådet och förhandlingspartnerna kommer överens om arrangemang för att ge Europaparlamentets ledamöter tillgång till alla relevanta handlingar, inbegripet förhandlingsdirektiven och de konsoliderade texterna, samtidigt och på samma villkor som rådet.

4.  Europaparlamentet påpekar att ovannämnda information, enligt artikel 24 i ramavtalet, måste lämnas vidare till parlamentet på ett sätt som gör det möjligt för parlamentet att vid behov avge ett yttrande. Parlamentet uppmanar kommissionen eftertryckligt att redogöra för hur man kommer att ta hänsyn till parlamentets yttranden.

5.  Europaparlamentet påminner om att rådet och kommissionen, i enlighet med artikel 218.10, är skyldiga att omedelbart och fullständigt informera parlamentet i alla skeden av förfarandet.

6.  Europaparlamentet inser att det har en skyldighet att till fullo garantera sekretess när det mottar känslig information om pågående förhandlingar.

7.  Europaparlamentet konstaterar att dess arbetsordning medger att parlamentet ”på grundval av ett betänkande från det ansvariga utskottet [kan] anta rekommendationer och begära att dessa beaktas innan det internationella avtalet i fråga ingås” (artikel 108.4).

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0394. (2) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47. (3) EUT C 95, 1.4.2014, s. 1.