Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 19 och artikel 168, vilken anger att säkerställande av ”en hög hälsoskyddsnivå för människor” ska vara ett av målen i all EU-politik,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 21, 23 och 35,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/20/EG av den 4 april 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar rörande tillämpning av god klinisk sed vid kliniska prövningar av humanläkemedel (direktivet om kliniska prövningar),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande av Europeiska kommissionens grönbok Förbättring av befolkningens psykiska hälsa. Mot en strategi för psykisk hälsa i Europeiska unionen (COM(2005)0484),

–  med beaktande av EU:s kompass för åtgärder inom psykisk hälsa och välbefinnande,

–  med beaktande av Världshälsoorganisationens (WO) omfattande åtgärdsplan för mental hälsa 2013–2020,

–  med beaktande av WHO:s globala strategi för kvinnors, barns och ungdomars hälsa 2016–2030,

–  med beaktande av 2005 års förklaring om psykisk hälsa för Europa, som undertecknats av WHO, kommissionen och Europarådet,

–  med beaktande av WHO:s europeiska åtgärdsplan för psykisk hälsa 2013–2020,

–  med beaktande av den europeiska pakten för psykisk hälsa och välbefinnande från 2008,

–  med beaktande av kommissionens gemensamma åtgärd för psykisk hälsa och välbefinnande (2013–2016),

–  med beaktande av allmän kommentar nr 14 från FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter om rätten till den bästa hälsa som går att uppnå (FN-dokument E/C.12/2000/4) och allmän kommentar nr 20 om icke-diskriminering när det gäller ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (FN-dokument E/C.12/GC/2009),

–  med beaktande av rekommendation CM/Rec(2010)5 från Europarådets ministerkommitté till medlemsstaterna om åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkande från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0380/2016), och av följande skäl:

A.  Rätten till den bästa fysiska och psykiska hälsa som går att uppnå är en grundläggande mänsklighet och inbegriper en skyldighet till icke-diskriminering. Alla bör ha tillgång till hälso- och sjukvård. Tillgång till psykisk hälso- och sjukvård är avgörande för att förbättra de europeiska medborgarnas livskvalitet, främja social inkludering och säkerställa den ekonomiska och kulturella utvecklingen i unionen.

B.  I det rådande världsläget, med en pågående ekonomisk kris och en kraftig ökning av arbetslösheten, i synnerhet bland ungdomar och kvinnor, blir psykiska besvär allt vanligare, som till exempel depression, bipolär sjukdom, schizofreni, ångest och demens.

C.  WHO definierar psykisk hälsa som fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande och inte bara avsaknad av sjukdomar eller funktionshinder. Enligt WHO innebär psykisk störning en uppsättning psykiska och beteendemässiga störningar, såsom depression, bipolärt syndrom, schizofreni, ångestsyndrom, demens och autism. WHO definierar psykisk hälsa som ett tillstånd av känslomässigt och psykologiskt välbefinnande där individen har möjlighet att använda sin kognitiva eller emotionella förmåga, fungera i samhället, möta de dagliga kraven i vardagen, upprätta tillfredsställande och mogna relationer med andra, bidra konstruktivt till en föränderlig miljö samt anpassa sig till yttre förhållanden och inre konflikter.

D.  Psykisk hälsa måste betraktas och bemötas med en helhetssyn där man tar hänsyn till sociala, ekonomiska och miljömässiga faktorer, vilket kräver ett psykosocialt synsätt inriktat på hela samhället för att uppnå högsta möjliga nivå av psykiskt välbefinnande för alla medborgare.

E.  En helhetsstrategi för psykisk hälsa och välbefinnande måste innefatta ett livscykelperspektiv, med hänsyn till olika faktorer som påverkar människor i olika åldrar. Den särskilda sårbarheten hos tonårsflickor och äldre kvinnor måste tas i beaktande.

F.  Fysisk och psykisk hälsa är sammankopplade och är båda centrala för välbefinnandet i allmänhet. Det är vedertaget att dålig psykisk hälsa kan leda till kronisk fysisk ohälsa och att personer med kronisk fysisk ohälsa löper större risk att utveckla psykisk ohälsa. Men trots de kända kopplingarna mellan de båda prioriteras ofta forskning om fysisk hälsa framför forskning om psykisk ohälsa.

G.  Kvinnors och flickors psykiska hälsa påverkas negativt av ett antal faktorer, däribland förhärskande könsstereotyper och diskriminering, objektifiering, könsbaserat våld och könsbaserade trakasserier, arbetsmiljö, balans mellan arbete och privatliv, socioekonomiska förhållanden, obefintlig eller dålig utbildning om psykisk hälsa samt begränsad tillgång till psykisk hälso- och sjukvård.

H.  Nästan nio av tio personer som lider av psykisk ohälsa säger sig ha utsatts för stigma och diskriminering, och fler än sju av tio rapporterar att stigma och diskriminering sänker deras livskvalitet.

I.  Hänsyn måste tas till geografiska faktorer bakom psykisk hälsa och välbefinnande och till skillnader mellan stads- och landsbygdsmiljöer, bland annat i fråga om demografi och tillgång till vård och tjänster.

J.  Hormonförändringarna runt klimakteriet och tiden efter kan påverka en kvinnas känslomässiga hälsa och leda till psykiska hälsoproblem som depression och ångest. Överkänslighet för symtomen kan förhindra upptäckt och lämplig behandling i rätt tid.

K.  De bestämmande faktorerna bakom psykisk hälsa och välbefinnande varierar mellan män och kvinnor och mellan olika åldersgrupper. Faktorer som bristande jämställdhet, inkomstskillnader, kvinnors större utsatthet för fattigdom och överansträngning, socioekonomisk diskriminering, könsbaserat våld, undernäring och hunger innebär att kvinnor utsätts ytterligare för psykisk ohälsa. Enligt WHO finns det inga signifikanta könsskillnader i fråga om allvarliga psykiska störningar, men kvinnor uppvisar högre grad av depression, ångest, stress, somatisering och ätstörningar, medan narkotikamissbruk och antisociala störningar är vanligare bland män. Depression är den vanligaste neuropsykiatriska störningen och drabbar i större utsträckning kvinnor än män. Det är även den vanligaste sjukdomen bland kvinnor i åldersgruppen 15–44 år.

L.  Psykisk ohälsa och psykiskt välbefinnande är något som ofta förbises, ignoreras eller undertrycks på grund av stigma, fördomar, okunskap eller resursbrist. Det leder till att många personer med psykisk ohälsa inte söker vård och till att läkare inte kan diagnostisera patienter eller ibland diagnostiserar fel. Diagnosen psykisk ohälsa är kraftigt könsuppdelad, då kvinnor i högre grad än män diagnostiseras med vissa åkommor.

M.  I synnerhet lesbiska och bisexuella kvinnor samt transpersoner och intersexuella ställs inför särskilda psykiska hälsoproblem till följd av minoritetsstress, vilket definieras som höga nivåer av ångest och stress på grund av fördomar, stigmatisering och upplevelser av diskriminering samt medikalisering och patologisering. Hbti-personer kan ställas inför särskilda svårigheter med den psykiska hälsan och välbefinnandet, något som måste uppmärksammas i alla strategier för psykisk hälsa.

N.  Bland de former av somatisering som är vanligast bland kvinnor och oftare diagnostiseras hos kvinnor än hos män återfinns fibromyalgi och kronisk trötthet, som främst yttrar sig som smärta och utmattning, men kvinnor har även många symptom som är vanliga i samband med andra sjukdomar.

O.  Transidentiteter är inte patologiska men anses fortfarande sorgligt nog som psykiska hälsorubbningar, och de flesta medlemsstater kräver sådana diagnoser för att personer ska få tillgång till juridiskt könserkännande eller transrelaterad vård, trots att forskning har visat att diagnosen ”könsidentitetsstörningar” orsakar stor bedrövelse för transpersoner.

P.  Depression står för 41,9 % av all funktionsnedsättning till följd av neuropsykiatrisk störning bland kvinnor, jämfört med 29,3 % bland män.

Q.  WHO har uppskattat att depression drabbar 350 miljoner människor. 2020 kommer sjukdomen att vara den näst vanligaste orsaken till arbetsoförmåga.

R.  Förpubertala barn med könsvariationer utsätts fortfarande för onödiga och skadliga diagnostikförfaranden, trots att varje barn på ett säkert sätt bör kunna utforska sin könsidentitet och sitt könsuttryck.

S.  Beroende på ett antal olika faktorer, som främst handlar om olika könsroller, ojämställdhet och diskriminering, är depression ungefär dubbelt så vanligt bland kvinnor som bland män, och transpersoner visar markant förhöjda nivåer av självmordstankar och självmordsförsök. Studier visar att påtvingade traditionella könsroller negativt påverkar kvinnors psykiska hälsa och välbefinnande.

T.  Psykisk hälsa och välbefinnande uppmärksammas inte tillräckligt i medlemsstaternas utbildningssystem, eller på arbetsplatserna, eftersom psykisk hälsa fortfarande ofta är mycket stigmatiserat eller ett tabubelagt ämne. Utbildning om psykisk hälsa motverkar stigmatiseringen runt detta ämne och bör ta upp könsspecifika sårbarheter, könsstereotyper och diskriminering som drabbar kvinnor och flickor.

U.  Män och pojkar drabbas av könsrelaterad psykisk ohälsa. I Europa är det nästan fem gånger vanligare att män begår självmord än kvinnor, och självmord är den största dödsorsaken bland män under 35 år. Män löper tre gånger större risk än kvinnor att bli alkoholberoende och använder (och dör av) droger i större utsträckning. Män har tillgång till psykologisk behandling i mindre grad än kvinnor. Män och pojkar är utsatta för könsstereotyper kring maskulinitet som kan bidra till förträngning av känslor eller till vredesutbrott, och detta har konsekvenser för mäns psykiska hälsa och för företeelsen med könsrelaterat våld.

V.  I EU begår ungefär 58 000 personer självmord varje år, varav en fjärdedel är kvinnor. Självmord är fortfarande en betydande dödsorsak.

W.  Det psykosociala synsättet på psykisk hälsa, med inriktning på hela samhället, kräver en konsekvent politik för välbefinnande med samordning av vård-, utbildnings-, sysselsättnings-, ekonomi- och socialpolitiken för att man ska kunna uppnå högre nivåer av psykiskt välbefinnande över hela linjen.

X.  Ätstörningar som anorexi och bulimi ökar bland tonårsflickor och unga kvinnor.

Y.  De långsiktiga fysiska och psykiska hälsoeffekterna av ätstörningar som anorexi och bulimi är väldokumenterade, precis som genusdimensionen av deras orsaker.

Z.  Kvinnor utsätts mer för mobbning och/eller sexuella trakasserier på arbetsplatsen, vilket skapar psykiska och fysiska problem för offret.

AA.  Modeller för social omsorg enligt vilka psykisk ohälsa behandlas genom idrott, konst eller sociala aktiviteter bör beaktas i folkhälsoprogram med avseende på förebyggande, behandling och rehabilitering.

AB.  Människor med funktionsnedsättning löper större risk att drabbas av förvärrad psykisk ohälsa.

AC.  Sex- och samlevnadsutbildning är av ytterst stor vikt för att få bukt med könsstereotyper och könsrelaterat våld och för att förbättra den psykiska hälsan och välbefinnandet för både flickor och pojkar och kvinnor och män.

AD.  Psykisk ohälsa och psykiska sjukdomar är en av de största orsakerna till funktionsnedsättning har negativa effekter för hälsa, utbildning, ekonomi, arbetsmarknad och de sociala välfärdssystemen i EU. Detta medför stora ekonomiska kostnader och får betydande negativa konsekvenser för EU:s ekonomi, vilket är en ytterligare anledning att hantera den psykiska hälso- och sjukvården med en helhetssyn och på ett allomfattande och könsmedvetet sätt. Enligt en studie av EDA (European Depression Association) har en arbetstagare av tio i Europa tagit ledigt från arbetet på grund av depression, vilket beräknas kosta samhället 92 miljarder euro, huvudsakligen till följd av utebliven produktivitet.

AE.  Utöver biologiska egenskaper beror kvinnors psykiska hälsa på olika faktorer såsom utbildningsnivå, internalisering av sociala och kulturella värderingar, normer och stereotyper, vilka livserfarenheter de har och hur de integreras, vilken inställning de har till sig själva och till andra, vilka roller de spelar samt vilka hinder och krav som de ställs inför.

AF.  Att ta hänsyn till kvinnors mångfald och fysiologiska skillnader gentemot män och arbeta in dessa faktorer i både preventiv och behandlingsorienterad hälsopolitik för kvinnor, med särskilda åtgärder inriktade på sårbara och marginaliserade grupper, skulle göra denna politik effektivare.

AG.  Av olika skäl har kvinnliga försökspersoner uteslutits från toxikologisk och biomedicinsk forskning samt kliniska prövningar, och de stora könsskillnaderna inom forskningen begränsar vår kunskap om skillnaden mellan kvinnors och mäns hälsa. Till följd av detta har biomedicinsk forskning tenderat att huvudsakligen spegla ett manligt perspektiv och felaktigt antagit att kvinnor och män är identiska på områden där det förekommer fysiska olikheter. Det saknas forskning om intersexuella kvinnors särskilda behov.

AH.  Kvinnors liv och hälsa äventyras på grund av att kvinnor som försökspersoner samt kön och genus som faktorer är uteslutna och underrepresenterade i biomedicinsk forskning och i kliniska prövningar.

AI.  Genom förordning (EU) nr 536/2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel infördes krav på att man skulle ta hänsyn till kön i prövningar, men tillämpningen av denna förordning behöver utvärderas. I förordningen anges inte att hänsyn ska tas till kvinnor annat än gravida och ammande kvinnor.

AJ.  Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) har inte tagit fram några specifika strategier när det gäller att tillämpa riktlinjer för forskning om och utvärdering av könsskillnader vid klinisk läkemedelsutvärdering, trots att EMA har erkänt att ”vissa av de faktorer som påverkar effekten av ett läkemedel bland befolkningen kan vara viktiga när man beaktar de eventuella skillnaderna i svaren mellan män och kvinnor”, och att ”könsspecifik påverkan också kan spela en betydande roll för läkemedlets effekt”(1).

AK.  Vår kunskap är fortfarande bristfällig om den inverkan läkemedel och mediciner såsom preventivmedel, antidepressiva medel och lugnande medel har på kvinnors fysiska och psykiska hälsa, och detta kräver ytterligare forskning för att eliminera negativa bieffekter och förbättra vården.

AL.  Köns- och genusdimensionen av hälsa innebär att kvinnor ställs inför ett antal specifika hälsorisker under sin livstid.

AM.  Det råder brist på jämförbara uppgifter om tillgänglig, åtkomlig och kvalitativ transspecifik vård, och produkter som används till hormonersättningsterapi testas och licensieras inte på rätt sätt.

AN.  Mödradödlighet ses som en viktig indikator på hälso- och sjukvårdssystemets effektivitet, kvalitet och resultat.

AO.  Bristande tillgång till sexuella och reproduktiva rättigheter, däribland säker och laglig abort, sätter liv och hälsa på spel för kvinnor, flickor och alla personer med reproduktiv förmåga, medför ökad dödlighet och sjuklighet bland mödrar och leder till att livräddande vård inte tillhandahålls och till att antalet illegala aborter ökar.

AP.  I alla länder med tillgängliga uppgifter finns det betydande skillnader i hälsa mellan socioekonomiska grupper och mellan kvinnor och män, i den meningen att människor med lägre utbildnings-, yrkes- och/eller inkomstnivå tenderar att ha systematiskt högre sjuklighets- och dödlighetstal. Denna hälsomässiga ojämlikhet är en av de största utmaningarna för folkhälsopolitiken idag. Ofördelaktiga socioekonomiska villkor, fattigdom och socialt utanförskap har en betydande negativ inverkan på den psykiska hälsan och välbefinnandet.

AQ.  Allsidig, åldersanpassad, evidensbaserad, vetenskapligt korrekt och icke-fördömande sexualundervisning samt högkvalitativa familjeplaneringstjänster och tillgång till preventivmedel hjälper till att förebygga oplanerade och oönskade graviditeter, minskar behovet av abort och bidrar till att förebygga hiv och sexuellt överförbara infektioner. Att lära unga att ta ansvar för sin egen sexuella och reproduktiva hälsa har långsiktiga positiva effekter som varar hela livet och inverkar positivt på samhället.

AR.  I dagsläget föds vart fjärde barn i EU med kejsarsnitt, vilket leder till en statistisk ökning av hälsoproblem hos mödrar och barn.

AS.  I vissa medlemsstater orsakar stängningen av förlossningskliniker och den kraftiga minskningen av antalet barnmorskor och förlossningsläkare redan farliga luckor inom vården.

AT.  Restriktioner och budgetnedskärningar införda av nationella regeringar på folkhälso- och utbildningsområdet försvårar också tillgången till allmän och psykisk hälso- och sjukvård, något som i oproportionerlig grad påverkar kvinnor, särskilt ensamstående mammor, samt stora familjer.

AU.  Kvinnliga migranter, flyktingar och asylsökande kan dessutom ibland lida av mycket allvarliga sjukdomar på grund av brist på lämplig vård eller råka ut för särskilda problem kopplade till reproduktiv hälsa, exempelvis komplikationer i samband med graviditet och förlossning och eventuella ytterligare psykologiska trauman såsom graviditetsdepression och förlossningsdepression, samt risken att traumatiskt utsättas för, eller lida konsekvenserna av, (sexuellt) våld och (sexuella) övergrepp och särskilda risker för den psykiska hälsan och välbefinnandet. Det finns många särskilda utmaningar i fråga om att tillhandahålla psykisk hälso- och sjukvård till dessa kategorier av människor, och de varierar i omfattning beroende på en rad faktorer, t.ex. varifrån personerna har kommit och hur lång tid de har tillbringat i värdlandet.

AV.  Kvinnor drabbas även av vissa former av cancer, såsom bröst-, livmoderkropps- och livmoderhalscancer, som till övervägande del eller uteslutande förekommer hos kvinnor.

AW.  Kvinnor som lider av cancer och som utsatts för operationer och invasiva behandlingar, såsom strålbehandling och cellgiftsbehandling, är i allmänhet mer mottagliga för depression.

AX.  Tio av EU:s medlemsstater har satt målet att 100 % av den kvinnliga befolkningen ska screenas för bröstcancer, och åtta har ett sådant mål för screening av livmoderhalscancer.

AY.  Sjukdomar som benskörhet, muskel- och skelettproblem och sjukdomar i det centrala nervsystemet, såsom alzheimer och/eller demens, är kopplade till hormonförändringar som kvinnor går igenom under klimakteriet, eller tidigare på grund av hormonbehandlingar. Även om det är känt att kvinnor drabbas av dessa sjukdomar med större frekvens än män har genusdimensionen i forskningen kring dessa ämnen varit svag.

AZ.  Endometrios är en obotlig sjukdom som drabbar ca en av tio kvinnor och flickor (alltså runt 180 miljoner kvinnor i hela världen och 15 miljoner i EU). Sjukdomen leder ofta till infertilitet och orsakar ofta stor smärta och psykiska hälsoproblem, och är därför i hög grad funktionsnedsättande i olika aspekter av arbetslivet samt privat- och umgängeslivet.

BA.  Fysiskt och psykiskt könsrelaterat våld samt våld mot kvinnor och dess konsekvenser för offrets hälsa är ett grundläggande hinder för uppnåendet av jämställdhet och för att kvinnor till fullo ska kunna åtnjuta de friheter som garanteras genom grundläggande mänskliga rättigheter.

BB.  Kvinnor och flickor som utsätts för könsstympning drabbas av allvarliga kort- och långsiktiga effekter på sin fysiska, psykiska, sexuella och reproduktiva hälsa.

BC.  Intersexuella personer som utsätts för könsstympning råkar också ut för effekter på sin fysiska, psykiska, sexuella och reproduktiva hälsa.

BD.  Transpersoner utsätts fortfarande för tvångssterilisering i samband med förfaranden för erkännande av könstillhörighet i 13 medlemsstater.

BE.  Det är av avgörande betydelse att en systematisk och adekvat insamling av uppgifter om våld mot kvinnor genomförs för att säkerställa ett effektivt beslutsfattande på detta område, både på central, regional och lokal nivå, och för att övervaka tillämpningen av lagstiftningen.

BF.  Kvinnor som har utsatts för könsrelaterat våld får fysiska och psykiska men, ofta för livet. Enligt WHO:s världsrapport om våld och hälsa(2) kan konsekvenserna för kvinnor av könsrelaterat våld vara av flera olika slag, bland annat fysiska konsekvenser (blåmärken, frakturer, kroniska smärtor, funktionsnedsättning, fibromyalgi, mag- och tarmsjukdomar osv.), psykologiska och beteendemässiga konsekvenser (alkohol- och drogmissbruk, depression och ångest, ät- och sömnstörningar, skam- och skuldkänslor, fobier och panikattacker, dålig självkänsla, posttraumatiskt stressyndrom, psykosomatiska störningar, självskadebeteende och självmordstendenser, osäkerhet i senare relationer osv.), sexuella och reproduktiva konsekvenser, gynekologiska sjukdomar, infertilitet, graviditetskomplikationer, missfall, sexuell dysfunktion, sexuellt överförbara sjukdomar, oönskade graviditet osv.) samt dödliga konsekvenser (mord, självmord, död på grund av en ådragen sexuellt överförbar sjukdom osv.).

Jämställdhet när det gäller psykisk hälsa

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att följa upp EU:s kompass för åtgärder på området psykisk hälsa och välbefinnande med en ambitiös ny strategi för psykisk hälsa, och då främja ett psykosocialt helhetsgrepp inriktat på hela samhället som inbegriper en gedigen könsinriktad pelare och som säkerställer en konsekvent politik rörande psykisk hälsa.

2.  Europaparlamentet noterar att 27 % av den vuxna befolkningen, både män och kvinnor, i EU har genomgått åtminstone en psykisk sjukdomsepisod.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder och tilldela tillräckliga resurser för att säkerställa tillgång till hälso- och sjukvård och i synnerhet psykiska vårdtjänster – inklusive kvinnojourer – för alla kvinnor oavsett rättslig ställning, funktionsnedsättning, sexuell läggning, könsidentitet, könsegenskaper, ras eller etniskt ursprung, ålder och religion. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ta itu med skillnaderna i tillgång till psykisk hälso- och sjukvård.

4.  Europaparlamentet noterar att det behövs ytterligare forskning om det könsrelaterade våldets inverkan på den psykiska hälsan, däribland verbalt och psykiskt våld, trakasserier och hot.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och lokala myndigheter att se till att deras strategier för psykisk hälsa tar tag i de psykiska hälsoutmaningar som hbti-personer kan ställas inför. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att genomföra rekommendationerna i Europarådets dokument CM/Rec(2010)5 och att ta hänsyn till de särskilda behoven för lesbiska, bisexuella och transpersoner när politik, program och protokoll för hälsa tas fram.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja inrättandet av psykologiska stödcentrum för cancerpatienter som ger dem psykologiskt stöd under hela behandlings- och rehabiliteringsprocessen.

7.  Europaparlamentet uppmärksammar den allvarliga situationen för kvinnor med funktionsnedsättning, som oftare upplever svårigheter som inte har direkt att göra med enbart funktionsnedsättningen, utan även med ökad social isolering och ofrivillig overksamhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att systematiskt öka tillgången till förebyggande psykologisk vård för kvinnor med funktionsnedsättning och att säkerställa psykologiskt stöd för kvinnor som tar hand om barn med svår funktionsnedsättning. Parlamentet framhåller behovet av en strategi och utbyte av bästa praxis när det gäller psykisk hälsa och välbefinnande för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja informations- och preventionskampanjer och andra initiativ för att öka allmänhetens medvetenhet om psykisk ohälsa och motarbeta stigmatisering. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna och kommissionen att investera i formell, informell och icke-formell utbildning inom psykisk hälsa och välbefinnande för alla åldersgrupper, med fokus på genusrelaterade psykiska sjukdomstillstånd såsom depression, ångest och narkotikamissbruk. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att skolor har lämpliga ramar för att identifiera och stödja personer som lider av psykiska hälsoproblem, även utifrån ett genusperspektiv, och att säkerställa tillgänglig psykisk vård. Parlamentet noterar att 70 % av alla barn och unga som lider av psykiska hälsoproblem inte har omfattats av lämpliga insatser i tillräckligt tidig ålder.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) att öka insamlingen av regelbundna uppgifter om psykisk hälsa i EU och nationellt, särskilt om förekomsten av depression. De insamlade uppgifterna bör delas upp åtminstone på kön, genus, åldersgrupp och socioekonomisk ställning och även innehålla indikatorer för sexuell och reproduktiv hälsa.

10.  Europaparlamentet anser att insatserna på EU-nivå för psykisk hälsa och välbefinnande bör vidtas under medverkan av de i sammanhanget viktigaste personerna inom politiken, vårdsektorn, utbildningssektorn och den sociala sektorn samt arbetsmarknadens parter och organisationer i det civila samhället. Parlamentet ser det som väsentligt att psykisk hälsa slutar att vara ett tabubelagt ämne i vissa sociala miljöer.

11.  Europaparlamentet vidhåller att kopplingen mellan socioekonomiska förhållanden och psykisk hälsa och välbefinnande är av avgörande betydelse för en konsekvent politik för psykisk hälsa, eftersom fattigdom och socialt utanförskap leder till större psykisk ohälsa. Parlamentet noterar att feminiseringen av fattigdom och en åtstramningspolitik som i oproportionerlig grad påverkar kvinnor utsätter kvinnors psykiska välbefinnande för större risker.

12.  Europaparlamentet framhåller psykosocial behandling och vård, exempelvis genom idrott, musik, konst och kulturaktiviteter, som ett viktigt inslag i tillhandahållandet av vårdtjänster eftersom det kan minska de ekonomiska och mänskliga kostnader som psykisk ohälsa kan orsaka både för den enskilda individen och för samhället i stort. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att investera mer i psykosociala hälsovårdsprogram, såsom sociala aktiviteter på recept.

13.  Europaparlamentet noterar med oro att endast 13 EU-medlemsstater enligt WHO har en nationell strategi för förebyggande av självmord. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att upprätta och genomföra en nationell strategi för förebyggande av självmord och efterlyser åtgärder för att minska riskfaktorerna kopplade till självmord, såsom alkoholmissbruk, droger, socialt utanförskap, depression och stress. Vidare efterlyser parlamentet stödmekanismer efter självmordsförsök.

14.  Europaparlamentet inser att medier, i synnerhet internet och sociala medier, inverkar på den psykiska hälsan och välbefinnandet, särskilt hos unga kvinnor och flickor, och konstaterar att det behövs ytterligare forskning i detta ämne. Parlamentet konstaterar att mediekulturer där kvinnors ålder och utseende framhävs kan få potentiella negativa effekter för kvinnors och flickors psykiska hälsa och välbefinnande, såsom ångest, depression och tvångsbeteende. Parlamentet understryker att verksamma verktyg, däribland rättsliga åtgärder, måste utarbetas för att handskas med mobbning, trakasserier och objektifiering på nätet. Parlamentet framhåller behovet av att ta fram en ambitiös strategi för psykisk hälsa och välbefinnande på nätet och av att främja, och samarbeta med berörda parter för att utarbeta, nya nätbaserade terapier. Parlamentet inser att en mediestrategi för psykisk hälsa måste inbegripa alla berörda parter, däribland förläggare och reklamindustrin, som måste anta etiska normer för att undvika objektifiering av kvinnor och främjande av könsstereotyper.

15.  Europaparlamentet betonar att vissa kvinnor har en snedvriden bild av sitt utseende på grund av media, stereotyp reklam och socialt tryck och utvecklar ät- och beteendestörningar, exempelvis anorexi, bulimi, ortorexi, hetsätning och megarexi. Parlamentet stöder ett genusmedvetet perspektiv på ätstörningar och ser ett behov av att integrera det i diskursen om hälsa och i information som vänder sig till allmänheten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta kontaktpunkter för hjälp och stöd i skolor där elever, särskilt tonårsflickor, som är mer utsatta för risken att utveckla ätstörningar, kan få psykologiskt stöd.

16.  Europaparlamentet gläds åt att världens ledare för första gången ser främjande av psykisk hälsa och välbefinnande samt förebyggande och behandling av narkotikamissbruk som hälsoprioriteringar inom den globala utvecklingsagendan.

17.  Europaparlamentet uttrycker oro över de psykiska vårdmöjligheterna och inrättningarna för flyktingkvinnor och flyktingflickor i Europa, i synnerhet de som lever under provisoriska villkor i medlemsstaterna. Parlamentet poängterar att förvar av flyktingar och asylsökande utan att ändamålsenligt och effektivt behandla deras asylansökningar strider mot folkrätten och har en negativ inverkan på deras psykiska hälsa och välbefinnande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skydda kvinnliga asylsökande som placerats i förvar, och framhåller att dessa kvinnor måste ges omedelbart skydd, bland annat genom upphörande av förvaret, snabbare omplacering amt främjande av stöd och rådgivning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att koppla bort hälsopolitiken från invandringskontrollen genom att medge tillgång till grundläggande hälso- och sjukvård och inte ålägga vårdpersonalen någon plikt att anmäla papperslösa migranter. Parlamentet ber vidare medlemsstaterna att genomföra riktlinjerna från flera organ om skydd och stöd för den psykiska hälsan och det psykosociala välbefinnandet för flyktingar, asylsökande och migranter i Europa, såsom de iordningställts av WHO Europa, UNHCR och IOM.

18.  Europaparlamentet framhåller att kvinnor ofta är tvungna att dubbelarbeta, dvs. arbeta både på arbetsplatsen och i hemmet, eftersom män inte tar tillräckligt stort ansvar för hushållsarbete och barnuppfostran. Parlamentet anser att detta leder till att många kvinnor drabbas av depression, ångest och stress, utöver skuldkänslor över att inte kunna ägna sig tillräckligt åt familjen, då detta är kvinnans traditionella uppgift.

19.  Europaparlamentet fördömer den nya utbredda sexistiska stereotyp som innebär att den moderna kvinnan måste vara framgångsrik både i studierna och i yrkeslivet, men ändå leva upp till de traditionella förväntningarna på att vara en god maka och husmor och den perfekta modern och samtidigt se till att fortsätta vara attraktiv. Sådana beteendemönster leder till stress och ångest hos många kvinnor.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och lokala myndigheter att utarbeta särskilda skräddarsydda politiska åtgärder för att tillhandahålla psykisk vård till grupper av utsatta kvinnor i marginaliserade samhällsgrupper och till personer som riskerar att drabbas av intersektionell diskriminering, såsom kvinnliga flyktingar och migranter, kvinnor i fattigdom och socialt utanförskap, intersexuella personer och transpersoner, kvinnor som tillhör etniska minoriteter, kvinnor med funktionsnedsättning, äldre kvinnor och kvinnor på landsbygden.

21.  Europaparlamentet framhåller vikten av att ha ett livscykelperspektiv när det gäller psykisk hälsa, där varje åldersgrupps behov beaktas på ett sammanhängande och övergripande sätt, med fokus på tonårsflickor och äldre kvinnor, som i genomsnitt rapporterar en lägre grad av livstillfredsställelse än män i samma åldersgrupper.

22.  Europaparlamentet rekommenderar att psykisk hälso- och sjukvård i samband med graviditet sätts in så snart som möjligt redan under de tre första månaderna för att göra det möjligt att identifiera särskilda hälsotillstånd som kan kräva tillsyn, upptäcka sociala problem för vilka kvinnor kan behöva hjälp från sociala myndigheter eller från psykiatrivården och informera kvinnor om graviditetsrelaterade frågor. Parlamentet vill se en starkare, heltäckande förlossningsvård nära hemorten, inklusive barnmorskor och förlossningsläkare, i alla EU-medlemsstater och understryker hur viktig denna utmaning är, i synnerhet på landsbygden. Parlamentet betonar att psykisk hälso- och sjukvård är lika viktig som fysisk hälso- och sjukvård och noterar att 10–15 % av alla kvinnor i EU som nyligen fött barn lider av förlossningsdepression. Parlamentet framhåller hur viktigt det är att kvinnor har tillgång till psykologisk och medicinsk vård efter missfall och att det krävs ett inkännande och personligt bemötande. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja, utveckla och erbjuda tidig upptäckt och behandling av förlossningspsykos och förlossningsdepression.

23.  Europaparlamentet understryker att social- och sysselsättningspolitiken, särskilt avseende balans mellan arbets- och privatliv, måste ta ett helhetsgrepp och beakta kvinnors psykiska hälsa och välbefinnande. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med fackföreningar, arbetsgivare, yrkesverksamma inom sjukvården samt det civila samhället för att utarbeta en genusmedveten helhetsstrategi för välbefinnande på arbetsplatsen. Parlamentet noterar vikten av att erbjuda utbildning i psykisk hälsa för personer i chefspositioner i både den privata och den offentliga sektorn.

24.  Europaparlamentet inser att formella och informella vårdgivare, som i de allra flesta fall är kvinnor, har en viktig roll i den psykiska hälso- och sjukvården. Parlamentet vill att formella och informella vårdgivare, i synnerhet kvinnor, och deras roll i den psykiska hälso- och sjukvården ska ägnas särskild uppmärksamhet och att åtgärder ska vidtas för att skydda vårdgivarnas egna psykiska hälsa och välbefinnande.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att även beakta problem kring psykisk hälsa och välbefinnande som drabbar män och pojkar på grund av könsstereotyper som leder till att de löper större risk för narkotikamissbruk och självmord jämfört med kvinnor. Parlamentet understryker att politiska åtgärder rörande mäns psykiska hälsa också måste ta hänsyn till ålder och livslängd, socioekonomiska villkor, socialt utanförskap och geografiska faktorer.

Jämställdhet vid kliniska prövningar

26.  Europaparlamentet understryker att kliniska prövningar av läkemedel på både män och kvinnor är nödvändiga och att dessa bör vara inkluderande och icke-diskriminerande och genomföras under förhållanden som präglas av jämlikhet, inkludering och icke-marginalisering och som på ett rimligt vis återspeglar den befolkning som är tänkt att använda produkterna. Parlamentet föreslår att kliniska prövningar även bör beakta särskilda utsatta befolkningsgrupper, såsom pediatriska och geriatriska patienter och personer och etniska minoriteter. Parlamentet anser att könsuppdelade uppgifter även bör samlas in efter att produkten har börjat saluföras, så att de olika biverkningarna kan registreras, tillsammans med forskning och uppgifter om medlemsstaternas tillämpning av den relevanta EU-lagstiftningen.

27.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över att kvinnors liv och hälsa riskeras på grund av att representationen av kvinnor i kliniska prövningar och biomedicinsk forskning inte förbättras, och poängterar att metodiken för och utformningen av kliniska prövningar måste möjliggöra en skiktad analys efter ålder och kön. Parlamentet framhåller därför det brådskande behovet av att göra åtskillnad mellan könen i den kliniska behandlingen av psykisk hälsa.

28.  Europaparlamentet framhåller vikten av att publicera resultaten av kliniska prövningar, så att metodiken blir öppen och tillgänglig.

29.  Europaparlamentet påminner om att förekomsten av infektionssjukdomar (t.ex. hiv och malaria) och riskerna i samband med graviditet (t.ex. dödfödsel) är störst i låg- och medelinkomstländer. Parlamentet begär att gravida kvinnor ska inkluderas i kliniska prövningar som ett sätt att minska sjukligheten och dödligheten bland mödrar och spädbarn.

30.  Europaparlamentet kräver att etiketter på läkemedel tydligt ska ange huruvida försök på kvinnor har genomförts och huruvida män och kvinnor kan förvänta sig olika biverkningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra forskning om de långsiktiga verkningarna av produkter som används i hormonersättningsterapi.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge incitament till projekt på EU-nivå inriktade på hur kvinnor behandlas i klinisk forskning. Parlamentet anser att sådana projekt bör involvera hälsovårdsmyndigheter på alla nivåer och läkemedelsindustrin genom utarbetande av särskilda strategier för att genomföra riktlinjerna för undersökning och bedömning av könsskillnader i kliniska prövningar.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att satsa på medvetandehöjande kampanjer för att uppmuntra kvinnor att delta i kliniska prövningar.

33.  Europaparlamentet uppmanar EMA att utarbeta separata riktlinjer för kvinnor som en särskild befolkningsgrupp i kliniska prövningar.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, när de tillämpar förordning (EU) nr 536/2014 vid kliniska prövningar av humanläkemedel, använda ett metodologiskt arbetssätt för kliniska prövningar som garanterar en lämplig representation av män och kvinnor, med särskild hänsyn till öppenhet i fråga om deltagarnas könssammansättning, och att när de tittar på en korrekt tillämpning av den förordningen särskilt övervaka graden av manlig och kvinnlig representation.

35.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, EMA och berörda parter att se till att köns- och genusfaktorer införs i en så tidig fas som möjligt i forskningen och utvecklingen av läkemedel, före fasen med kliniska prövningar. Parlamentet framhåller behovet av förbättrat utbyte av bästa praxis i denna fråga bland forskningsinstitutioner och vårdgivare i Europa.

36.  Europaparlamentet understryker att det krävs akuta åtgärder för att korrigera könsklyftorna vid kliniska prövningar på hälsoområden där sådana klyftor är särskilt skadliga, t.ex. när det gäller medicinering mot alzheimer, cancer, behandling av stroke, antidepressiva medel samt hjärt- och kärlsjukdomar.

37.  Europaparlamentet betonar att forskare och alla berörda parter måste vidta samfällda åtgärder för att få bort de skadliga biverkningar av medicinering som särskilt drabbar kvinnor, som i fallet med antidepressiva medel, preventivmedel och andra läkemedel, för att förbättra kvinnors hälsa och vårdkvaliteten.

38.  Europaparlamentet noterar med oro att könsdiskriminering och ojämlikhet förekommer i forskning om hälsa och social omsorg i utvecklingsländer, vilket påverkar utvecklingen av lämpliga och riktade behandlingar. Parlamentet påpekar särskilt att patienter i utvecklingsländer är otillräckligt representerade i farmakologisk forskning, och att vissa befolkningsgrupper, bland annat barn och gravida kvinnor, har förbisetts vid utvecklingen av läkemedel mot tuberkulos. Parlamentet behovet av att i framtida kliniska prövningar samla in och lagra könsspecifika prover för farmakogenetiska studier. Parlamentet påminner om att de biologiska och fysiologiska skillnaderna mellan kvinnor och män innebär att det krävs ordentlig information om vilken effekt läkemedel har på kvinnors kroppar.

39.  Europaparlamentet noterar med oro att den allt vanligare utlokaliseringen av läkemedelstester till Afrika och andra underutvecklade regioner kan leda till allvarliga etiska kränkningar och överträdelser av grundläggande EU-principer såsom rätten till hälsoskydd och till hälso- och sjukvård. Parlamentet påpekar att bristande tillgång till hälso- och sjukvård, sjukförsäkringar eller läkemedel till en rimlig kostnad tvingar utsatta människor, särskilt kvinnor, att delta i kliniska prövningar för att få medicinsk behandling, eventuellt utan att vara medvetna om de risker som detta kan medföra.

40.  Europaparlamentet konstaterar att det är ett faktum att kvinnor använder mer psykofarmaka än män, men att det finns mycket få studier om skillnader mellan könen i fråga om effekten av dessa läkemedel, som förskrivs med samma dosering utan att åtskillnad görs mellan män och kvinnor. Parlamentet uttrycker oro över att kvinnor drabbas av fler biverkningar av psykofarmaka på grund av att de utesluts från kliniska prövningar och att det således inte tas någon hänsyn till den kvinnliga fysiologin. Parlamentet betonar också att kvinnor oftare än män går i psykoterapi för att lösa sina psykiska problem.

Allmänna kommentarer

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att

42.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa politiska åtgärder för att förbättra den genomsnittliga hälsonivån hos befolkningen genom att eliminera den hälsorelaterade ojämlikhet som påverkar missgynnade socioekonomiska grupper. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang ett aktivt engagemang på ett flertal politiska områden, inte enbart med avseende på folkhälsa och hälso- och sjukvårdssystem utan även när det gäller utbildning, social trygghet, balans mellan arbetsliv och privatliv samt stadsplanering, varvid man alltid bör arbeta utifrån ett tydligt jämställdhetsperspektiv.

43.  Europaparlamentet uppmanar regeringarna i utvecklingsländer att integrera jämställdhet i politiken för psykisk hälsa och att utforma politik och program som bemöter såväl kvinnors särskilda behov i fråga om behandling av psykiska problem som de sociala orsakerna till psykiskt lidande. Parlamentet konstaterar med oro att uteslutandet av kvinnor från biomedicinsk forskning, framför allt i de minst utvecklade länderna, ofta beror på avsaknad av informations- och upplysningskampanjer, kvinnors roll som mödrar och omsorgsgivare samt det faktum att kvinnor saknar frihet att fatta beslut i sina hushåll. Parlamentet är fast övertygat om att en större jämvikt i fråga om kvinnors och mäns könsroller och skyldigheter, inkomsttrygghet, lika tillgång till utbildning, integration på arbetsmarknaden, effektivare åtgärder för att främja balans mellan privat- och arbetsliv, särskilt för ensamstående mödrar, utveckling av sociala skyddsnät samt minskad fattigdom skulle avhjälpa könsskillnaderna när det gäller psykisk hälsa ytterligare.

44.  Europaparlamentet anser att sexuella och reproduktiva rättigheter inbegriper tillgång till laglig och säker abort, tillförlitliga, säkra och prismässigt överkomliga preventivmedel samt omfattande utbildning i sex och samlevnad.

45.  Europaparlamentet anser det beklagligt att sexuella och reproduktiva rättigheter är kraftigt begränsade och/eller endast tillämpas under vissa villkor i flera av EU:s medlemsstater.

46.  Europaparlamentet anser att det ökande antalet yrkesutövare inom vården som vägrar att utföra abort i medlemsstater är ett annat hot mot kvinnors hälsa och rättigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att åtminstone ett minimiantal yrkesutövare finns tillgängliga som utför aborter på sjukhus.

47.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förebygga, förbjuda och lagföra tvångssterilisering av kvinnor, en företeelse som drabbar framför allt kvinnor med funktionsnedsättning, transpersoner och intersexuella personer samt romska kvinnor.

48.  Europaparlamentet understryker att screeningförfaranden i ett tidigt skede av cancer, tillsammans med informationsprogram, anses vara en av de effektivaste åtgärderna för att förebygga cancer och uppmanar medlemsstaterna att se till att alla kvinnor och flickor får tillgång till sådan screening.

49.  Europaparlamentet betonar att större egenmakt åt kvinnor och främjande av jämlikhet är avgörande faktorer för att man ska kunna skynda på en hållbar utveckling och på så sätt avskaffa alla former av diskriminering mot kvinnor och flickor, inklusive diskriminering inom psykisk hälsa och klinisk forskning. Detta är inte bara en grundläggande mänsklig rättighet utan även en faktor som ger en multiplikatoreffekt på alla andra utvecklingsområden (FN:s mål nr 5 för hållbar utveckling).

50.  Europaparlamentet anser att det är medlemsstaternas skyldighet att säkerställa förlossningsvård nära hemorten som en del av samhällsservicen och att se till att barnmorskor finns tillgängliga även på landsbygden och i bergsområden.

51.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas hälsovårdsmyndigheter att erkänna endometrios som en funktionsnedsättande sjukdom, eftersom detta skulle göra det möjligt för drabbade kvinnor att få gratis behandling, även vid dyra behandlingar och/eller kirurgiska ingrepp, och möjliggöra sjukledighet från arbetet under de mest akuta perioderna och på så vis undanröja stigmatisering på arbetsplatsen.

52.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna, kommissionen och berörda byråer att säkerställa full tillgång till fysisk och psykisk vård av hög kvalitet för alla flyktingar, asylsökande och migranter, i synnerhet utsatta kvinnor och flickor – en fråga om universella mänskliga rättigheter – och att på längre sikt förbereda sina nationella hälso- och sjukvårdssystem på adekvat sätt för inkommande flyktingar och asylsökande. Parlamentet framhåller behovet av könsmedveten utbildning om psykisk hälsa för anställda på invandrings- och asylområdet och inom rättsvårdande myndigheter och för personer som arbetar med flyktingar, asylsökande och invandrare, i synnerhet utsatta kvinnor och flickor. Parlamentet anser att dessa nödvändiga vårdåtgärder bör innefatta att tillhandahålla sådant som trygga logi- och sanitetsinrättningar för kvinnor och barn, juridisk rådgivning och tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och tillhörande rättigheter, däribland preventivmedel, stöd till personer som överlevt sexuellt våld samt säkra och lagliga aborter.

53.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att omedelbart sätta stopp för dagens åtstramningspolitik och nedskärningar i de offentliga utgifterna som påverkar tjänster av avgörande betydelse för att uppnå en hög hälso- och sjukvårdsnivå för alla kvinnor och män och alla flickor och pojkar i EU, oavsett bakgrund och rättslig status.

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera kostnadsfri tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster för arbetslösa kvinnor, kvinnor i landsbygdsområden och kvinnliga pensionärer med låga inkomster som inte kan betala för läkarundersökningar och medicinska behandlingar själva.

55.  Europaparlamentet rekommenderar att kvinnor som fött ett barn med funktionsnedsättning eller ett barn som lider av en livshotande sjukdom ska få särskilt stöd som i synnerhet innefattar fri tillgång till pediatrisk långsiktig hemvård, pediatrisk palliativ vård samt specialiserat och lättillgängligt psykologiskt stöd.

56.  Europaparlamentet betonar att förverkligande av rätten till hälsa för alla har företräde framför skydd av immateriella rättigheter och är beroende av investeringar i europeisk hälsoforskning, däribland hälsoteknik och läkemedel för fattigdomsrelaterade och försummade sjukdomar.

57.  Europaparlamentet beklagar nedskärningarna i medlemsstaters hälso- och sjukvårdsbudgetar och uttrycker besvikelse över att de årliga budgetarna för program avsedda att förebygga könsrelaterat våld och våld mot kvinnor i alla medlemsstater är mycket mindre än de faktiska kostnaderna för sådant våld i ekonomiskt, socialt och moraliskt hänseende. Parlamentet stöder medlemsstaterna när det gäller att öka utgifterna för program som ska förebygga våld mot kvinnor och på ett effektivt sätt hjälpa och skydda offren.

58.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder på hälsoområdet för tidig upptäckt och stöd till offer för könsrelaterat våld och att tillämpa vårdprotokoll för de övergrepp som offren har utsatts för. Protokollen bör överlämnas till relevant domstol i syfte att underlätta det rättsliga förfarandet. Parlamentet uppmanar även medlemsstaterna att säkerställa rätten till informationstillgång och integrerat socialt stöd i form av permanenta akuta vårdtjänster som är specialiserade och tvärvetenskapliga.

59.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens utspel om EU:s ratificering av Istanbulkonventionen och beklagar att många medlemsstater fortfarande inte har gjort det. Parlamentet uppmanar rådet att se till att EU ansluter sig till Istanbulkonventionen så snart som möjligt.

60.  Europaparlamentet understryker att prostitution även är en hälsofråga, eftersom personer som ägnar sig åt prostitution får sämre hälsa och löper större risk att drabbas av sexuella, fysiska och psykiska hälsoproblem, narkotika- och alkoholmissbruk och förlorad självrespekt, samt att dödligheten bland prostituerade är högre än bland befolkningen i genomsnitt. Parlamentet understryker även att många sexköpare ber om oskyddat kommersiellt sex, vilket ökar risken för skadliga hälsoeffekter för såväl prostituerade som köpare.

61.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förebygga, förbjuda och lagföra kvinnlig könsstympning och könsstympning som drabbar intersexuella och att tillhandahålla psykiskt hälsostöd, tillsammans med fysisk vård, för offren och för personer som sannolikt kan drabbas.

62.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att särskilt uppmärksamma de mest utsatta eller missgynnade grupperna och att starta interventionsprogram för dem.

63.  Europaparlamentet anser att bristen på jämförbara, heltäckande, tillförlitliga och regelbundet uppdaterade uppgifter uppdelade på kön leder till diskriminering av kvinnors hälsa.

64.  Europaparlamentet erinrar om att vård och vårdpolitik faller under medlemsstaternas behörighet och att kommissionens uppgift är att komplettera den nationella politiken.

o
o   o

65.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EMEA/CHMP/3916/2005 - ICH http://www.ema.europa.eu/docs/en_GB/document_library/Scientific_guideline/2010/01/WC500059887.pdf (2) Krug, Dahlberg, Mercy, Zwi och Lozano, 2002.