Index 
Antagna texter
Torsdagen den 19 januari 2017 - Strasbourg
Indonesien, särskilt fallen Hosea Yeimo, Ismael Alua och Jakartas guvernör
 Centralafrikanska republiken
 Situationen i Burundi
 Stabiliserings- och associeringsavtalet EU-Kosovo: förfaranden för genomförandet ***I
 Import av textilprodukter från vissa tredjeländer som inte omfattas av särskilda unionsbestämmelser för import ***I
 Ingående av avtalet om fortsatt verksamhet för det internationella vetenskapliga och tekniska centrumet ***
 Invändning mot en delegerad akt: Identifiering av högrisktredjeländer med strategiska brister
 Logistik i EU och multimodala transporter i de nya TEN-T-korridorerna
 En europeisk pelare för sociala rättigheter
 Hantering av utmaningarna i samband med genomförandet av EU:s tullkodex

Indonesien, särskilt fallen Hosea Yeimo, Ismael Alua och Jakartas guvernör
PDF 166kWORD 45k
Europaparlamentets resolution av den 19 januari 2017 om Indonesien, särskilt fallen Hosea Yeimo och Ismael Alu och Jakartas guvenör (2017/2506(RSP))
P8_TA(2017)0002RC-B8-0072/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Indonesien, särskilt resolutionen av den 26 februari 2014 om utkastet till rådets beslut om ingående av ramavtalet om ett vittomspännande partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Indonesien, å andra sidan, med undantag för ärenden som rör återtagande(1),

–  med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Indonesien, som trädde i kraft den 1 maj 2014,

–  med beaktande av uttalandet av den 23 maj 2015 från ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, om risken för fler avrättningar i Indonesien,

–  med beaktande av uttalandet av den 27 juli 2016 från Europeiska utrikestjänstens talesperson om de planerade avrättningarna i Indonesien,

–  med beaktande av den sjätte människorättsdialogen mellan Europeiska unionen och Indonesien av den 28 juni 2016,

–  med beaktande av Bangkokförklaringen av den 14 oktober 2016 om främjande av ett globalt partnerskap mellan Asean och EU för gemensamma strategiska mål,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna av den 10 december 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Indonesien ratificerade 2006,

–  med beaktande av 1987 års konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Indonesien är världens fjärde folkrikaste nation, den tredje största demokratin, det största landet med muslimsk majoritet – samtidigt som miljontals människor bekänner sig till en annan tro – och ett blandat samhälle med 255 miljoner medborgare som har olika etnicitet, språk och kultur.

B.  Indonesien är en viktig partner till EU. Förbindelserna mellan EU och G20-medlemmen Indonesien är starka. EU och Indonesien delar samma värderingar i fråga om mänskliga rättigheter, styrelseformer och demokrati.

C.  I den första strategiska ministerdialogen (8 april 2016) tillkännagav Indonesiens utrikesminister och vice ordföranden/den höga representanten i ett gemensamt uttalande sitt beslut att ”ta partnerskapet [mellan EU och Indonesien] till en ny nivå”.

D.  Den 19 december 2016 frihetsberövades Hosea Yeimo och Ismael Alua, två papuanska politiska aktivister, anklagade för ”uppror” i enlighet med Indonesiens strafflag, efter att ha deltagit i fredlig politisk verksamhet. Hosea Yeimo och Ismael Alua frigavs mot borgen den 11 januari 2017. De rättsliga förfarandena i fallet fortsätter, och om de döms riskerar de livstids fängelse.

E.  President Joko Widodo har lovat papuanerna förändring, inledningsvis med ”en öppen dialog för ett bättre Papua”, och har förbundit sig att sätta stopp för den oproportionerliga våldsanvändningen och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna. Presidenten har besökt Papua fyra gånger sedan han valdes 2014. Nyligen lät han frige ett stort antal frihetsberövade papuaner som en avspänningsgest.

F.  Guvernören i Jakarta, Basuki Tjahaja Purnama, mer känd som Ahok, står inför rätta anklagad av vissa religiösa grupper för att ha smädat islam. Tre sammankomster som organiserats av en koalition – Nationella rörelsen till skydd för MUI-fatwan (GNPF‑MUI) – bestående av islamistiska grupper, däribland medlemmar av Front Pembala Islam (FPI), har anordnats sedan oktober 2016 med krav på fängelse för Ahok.

G.  Tankefriheten, friheten att delta i fredliga sammankomster, föreningsfriheten, religionsfriheten, rätten att inte godtyckligt gripas eller fängslas och rätten att inte torteras är grundläggande och oförytterliga friheter och rättigheter.

H.  Indonesien återinförde dödsstraffet 2013 och har avrättat ett antal dömda fångar.

1.  Europaparlamentet uppskattar det starka partnerskapet mellan EU och Indonesien och upprepar betydelsen av de starka politiska, ekonomiska och kulturella band som sedan länge förenar de båda parterna.

2.  Europaparlamentet är bekymrat över den växande intoleransen i Indonesien mot etniska, religiösa och sexuella minoriteter. Parlamentet fördömer skarpt alla fall av våld, trakasserier och hot mot minoriteter samt straffriheten för sådana gärningar. Parlamentet fördömer även det tilltagande missbruket av befintliga bestämmelser för att diskriminera, lagföra och fängsla medlemmar av religiösa minoriteter, traditionella religioner samt etniska och sexuella minoriteter.

3.  Europaparlamentet välkomnar Indonesiens kunskap om bekämpande av våldsbejakande extremism och dess erfarenheter i detta avseende, baserade på främjandet av ett tolerant samhälle och interreligiös dialog. Parlamentet noterar Indonesiens ansträngningar att upprätthålla sin demokrati, respektera de mänskliga rättigheterna och påminna om sin ”enighet i mångfalden”. Parlamentet framhåller behovet av att säkra skyddet av alla mänskliga rättigheter, särskilt för minoritetsgrupper och utsatta grupper, och av att se till att de inte diskrimineras i sitt utövande av religions- och trosfriheten, åsiktsfriheten, yttrandefriheten, föreningsfriheten och friheten att delta i fredliga sammankomster.

4.  Europaparlamentet välkomnar den fortlöpande människorättsdialogen mellan Europeiska unionen och Indonesien, som inrättades 2010. Parlamentet välkomnar det nära samarbetet mellan EU och Indonesien i en lång rad frågor. Parlamentet framhåller att EU och Indonesien har enats om att driva konkreta samarbetsprojekt på en lång rad områden, bland annat avseende tillgång till rättslig prövning, straffrättslig politik, bekämpande av våldsbejakande extremism, migranters rättigheter, företag och mänskliga rättigheter samt rättigheter för personer med funktionsnedsättning och personer som tillhör minoriteter och utsatta grupper.

5.  Europaparlamentet erinrar om att en förbättring av människorättssituationen i Indonesien är en prioritering i partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Indonesien.

6.  Europaparlamentet välkomnar de goda förbindelserna mellan Indonesien och dess grannar och landets aktiva engagemang för FN.

7.  Europaparlamentet uppmuntrar Indonesiens regering att vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att rättigheterna för fredliga aktivister skyddas och att det skapas ett gynnsamt klimat för förverkligande av yttrandefriheten och friheten att delta i fredliga demonstrationer.

8.  Europaparlamentet välkomnar frigivningen mot borgen av Hosea Yeimo och Ismael Alua den 11 januari 2017. Parlamentet konstaterar att de rättsliga förfarandena i fallet kommer att fortsätta, och uppmanar EU:s Indonesiendelegation att följa dessa.

9.  Europaparlamentet uppmanar de indonesiska myndigheterna att överväga att lägga ner åtalen mot Hosea Yeimo, Ismael Alua och andra samvetsfångar som åtalats för att fredligt ha utövat sin rätt till yttrandefrihet.

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de indonesiska myndigheterna och de lokala myndigheterna i Papua att genomföra omedelbara och effektiva åtgärder för att garantera säkerheten och tryggheten för fredliga politiska aktivister som utövar sina rättigheter. Parlamentet uppmanar myndigheterna att se till att människor i Papua har möjlighet att fritt uttrycka sina tankar och åsikter utan rädsla för straff, repressalier eller hot.

11.  Europaparlamentet fördömer skarpt alla vålds- och terrorhandlingar och uttrycker sitt deltagande med offrens anhöriga.

12.  Europaparlamentet noterar med oro hädelsemålet mot Ahok. Parlamentet framhåller att yttrande-, tanke-, samvets- och religionsfriheten skyddas av internationell människorättslagstiftning.

13.  Europaparlamentet uppmanar Indonesiens myndigheter att upphäva artiklarna 156 och 156 a i landets strafflag, att avskaffa hädelsebestämmelserna i det nuvarande lagförslaget om översyn av strafflagen, lagen om elektronisk information och elektroniska transaktioner samt upprorslagarna (särskilt artiklarna 106 och 110 i strafflagen) och att göra alla lagar förenliga med Indonesiens skyldigheter enligt internationell människorättslagstiftning, särskilt om yttrande-, tanke-, samvets- och religionsfrihet, likhet inför lagen, frihet från diskriminering samt rätt att uttrycka sig och delta i fredliga sammankomster. Parlamentet konstaterar att människor kan fängslas för ”förtal” i upp till fem år.

14.  Europaparlamentet framhåller att den indonesiska regeringen behöver skydda landets tradition av religiös tolerans och mångfald genom att utreda, gripa och lagföra personer eller grupper som diskriminerar eller begår våldshandlingar mot religiösa samfund.

15.  Europaparlamentet oroas över den tilltagande hbti-fientliga retoriken, som har resulterat i en mängd hot och angrepp mot icke-statliga hbti-organisationer, hbti-aktivister och hbti-personer. Parlamentet uppmanar regeringen och lagstiftarna att avstå från ytterligare inskränkningar i hbti-personers rättigheter och att se till att deras rätt till yttrande- och mötesfrihet garanteras.

16.  Europaparlamentet beklagar återinförandet av dödsstraffet. Parlamentet uppmanar myndigheterna att införa ett moratorium för alla avrättningar i syfte att avskaffa dödsstraffet. Parlamentet uttrycker sin oro över fallet med EU-medborgaren Serge Atlaoui.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Indonesiens regering och parlament, Aseans generalsekreterare, Aseans mellanstatliga kommission för mänskliga rättigheter samt FN:s råd för mänskliga rättigheter.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0141.


Centralafrikanska republiken
PDF 260kWORD 49k
Europaparlamentets resolution av den 19 januari 2017 om situationen i Centralafrikanska republiken (2017/2507(RSP))
P8_TA(2017)0003RC-B8-0074/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Centralafrikanska republiken, särskilt resolutionen av den 7 juni 2016 om fredsfrämjande insatser – EU:s samverkan med FN och Afrikanska unionen(1),

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2301 (2016) med förnyande av mandatet för FN:s integrerade multidimensionella stabiliseringsinsats i Centralafrikanska republiken (Minusca) till den 15 november 2017, vilken antogs av säkerhetsrådet vid dess 7747:e möte den 26 juli 2016,

–  med beaktande av FN:s rapport om de mänskliga rättigheterna av den 14 december 2016 och av uttalandet från talespersonen för Europeiska utrikestjänsten av den 6 januari 2017 om angreppen på Minusca,

–  med beaktande av medordförandeskapet för Brysselkonferensen om Centralafrikanska republiken den 17 november 2016, vilket utövades av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, och av Centralafrikanska republikens president Faustin-Archange Touadéra,

–  med beaktande av EU:s informationstillfälle om Centralafrikanska republiken den 21 oktober 2016, vilket hölls av hennes excellens Joanne Adamson, biträdande chef för EU:s delegation till Förenta nationerna, inför FN:s avdelning för fredsbevarande operationer.

–  med beaktande av rapporten av den 22 juli 2016 från FN:s oberoende expert som av människorättsrådet utsetts för övervakning av samt rapportering och rådgivning om människorättssituationen i Centralafrikanska republiken, samt hennes uttalande av den 16 november 2016, före givarkonferensen i Bryssel.

–  med beaktande av rådets slutsatser om Centralafrikanska republiken av den 9 februari 2015, 20 juli 2015, 14 mars 2016 och 19 april 2016 om det fredliga förrättandet av valen i Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av det uttalande som gjordes den 8 juli 2016 av ordföranden från Fredsbyggande kommissionen i dess sammansättning för Centralafrikanska republiken vid FN:s säkerhetsråds informationstillfälle om Centralafrikanska republiken,

–  med beaktande av det reviderade Cotonouavtalet,

–  med beaktande av Internationella brottmålsdomstolens Romstadga från 1998, som Centralafrikanska republiken ratificerade 2001,

–  med beaktande av det frivilliga protokollet – om barns inblandning i väpnade konflikter – till den internationella konventionen om barnets rättigheter, som Centralafrikanska republiken har ratificerat,

–  med beaktande av Amnesty Internationals rapport av den 11 januari 2017 The long wait for justice: accountability in Central African Republic,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Efter att ha tagit sig ur den våldsamma konflikten mellan den rebelliska Selekakoalitionen och anti-Balakamiliserna har Centralafrikanska republiken sedan 2013, med stöd av det internationella samfundet, gjort imponerande framsteg med att återställa en konstitutionell ordning, genom att med framgång ordna och hålla val och slutföra den politiska övergången.

B.  Trots de politiska framstegen har Centralafrikanska republiken fortsatt att hemsökas av instabilitet och sporadiska oroligheter, som spätts på genom våldsamma sammandrabbningar på ett antal orter, något som lett till flerfaldiga befolkningsförflyttningar i de västra, norra och östra delarna av landet. Bristen på medborgerliga friheter och jämställdhet mellan könen utgör också, tillsammans med begränsningar av religions- eller trosfriheten och spänningar mellan olika grupper i samhället, allvarliga orosmoment ur synvinkel av de mänskliga rättigheterna i Centralafrikanska republiken.

C.  FN:s uppdrag har haft uppemot 10 750 fredsbevarare utstationerade i Centralafrikanska republiken, men vissa civilpersoner klagar ibland över att FN inte gör tillräckligt för att skydda dem mot dussintals väpnade grupper. I FN:s människorättsrapport om godtyckliga dödanden av den 14 december 2016 påtalades fall av sexuellt våld i Centralafrikanska republiken.

D.  I december 2016 stödde uppdraget Minusca en ny dialog mellan 11 av de 14 väpnade grupperna och regeringen, såsom ett led i en pågående insats för avväpning av de stridande grupperna i Centralafrikanska republiken. Enligt uppgifter från Minusca inträffade det den 4 januari 2017 att Minuscas fredsbevarare, när de återvände från patrullering i staden Koui, angreps av ca 50 personer omkring 60 km väster om Obo, varvid två fredsbevarare dödades av okända upprorsmän. Ett liknande angrepp utspelade sig den 7 januari 2017 nordväst om Bokayi, varvid en fredsbevarare dödades.

E.  Rättsväsendets återuppbyggnad ligger fortfarande i sin linda och polisens kapacitet är fortfarande ytterst begränsad, vilket tillsammans med avsaknaden av ett fungerande rättsväsen lett till att det inte gjorts särskilt mycket för att få slut på eller åtgärda människorättskränkningar och ställa förövarna inför rätta.

F.  Enligt Amnesty International råder det så svår brist på rättvisa i Centralafrikanska republiken att vissa offer måste leva sitt vardagsliv bredvid dem som gjort sig skyldiga till övergrepp mot dem, i och med att hundratals rymt från fängelserna vid massrymningar och många av dem som står anklagade för de värsta brotten aldrig gripits. Endast 8 av 35 fängelser fungerar och utanför huvudstaden Bangui finns det bara några få verksamma domstolar.

G.  Alltsedan augusti 2016 har det skett en oroväckande ökning av antalet människorättskränkningar och brott mot internationell humanitär rätt i Centralafrikanska republiken. Dessa har förövats av de olika grupperingarna inom f.d. Séléka, anti-Balakamilisen och personer med anknytning till dem, och följden har blivit att minst 100 personer mist livet, att civila tvingats fly och att egendom förstörts. Rättighetsorganisationer rapporterade svåra strider i Centralafrikanska republiken i slutet av november 2016 mellan två Séléka-grupper, vilket ledde till att minst 14 civila dödades och 76 sårades.

H.  Enligt Minuscas talesperson i Bangui, Vladimir Monteiro, riktas sådana angrepp inte bara på FN:s fredsbevarare, utan också på biståndsarbetare och civilbefolkningen.

I.  Mellan den 28 och 30 november 2016 dödades minst 115 personer vid sammandrabbningar mellan de två Séléka-anknutna grupperna Folkfronten för Centralafrikanska republikens pånyttfödelse (Front Populaire pour la Renaissance de la Centrafrique, FPRC) och Unionen för fred i Centralafrikanska republiken (l’Union pour la Paix en Centrafrique, UPC)). Striderna gällde kontrollen över vägar till diamantgruvorna i Kalaga, en stad som ligger 45 km från Bria, där bägge grupperna bär upp ”vägtullar”, framför allt i gruvområden och längsmed Peuhl-nomadernas flyttningsvägar.

J.  I maj 2016 antog FN:s femte kommitté en tvärpolitisk resolution om fredsbevarande, där generalsekreterarens fasta föresats att till fullo genomföra nolltoleranspolitiken välkomnades och behovet av förbättrad samordning av stödet till offren än en gång bekräftades, varjämte det gjordes en utbyggnad av FN:s politik för insyn i påståendena om sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp.

K.  Den 17 november 2016 uppbådades det internationella samfundet av vice ordföranden/den höga representanten Federica Mogherini och Centralafrikanska republikens president Faustin-Archange Touadéra, varvid syftet var att utverka politiskt stöd och konkreta åtaganden till stöd för Centralafrikanska republikens myndigheters ambitiösa agenda för att få till stånd fred, säkerhet och försoning över hela landet, samt att främja utveckling och ekonomisk återhämtning.

L.  Enligt FN står nästan halva Centralafrikanska republikens befolkning inför hotet om en otrygg livsmedelsförsörjning och behöver humanitärt bistånd. 40 procent av alla barn under tre års ålder lider av kronisk undernäring och vart femte barn kommer inte att uppleva sin femte födelsedag.

M.  Uppskattningsvis 2,2 miljoner människor kommer att behöva humanitärt bistånd i år, bland dem 1,1 miljoner barn. Vid utgången av 2016 fanns det uppskattningsvis 420 000 internflyktingar och ytterligare 453 000 hade flytt till grannländerna.

N.  Under de tre senaste åren har Europeiska unionen varit Centralafrikanska republikens största biståndsgivare, och anslagit över 500 miljoner euro till landet. I fråga om humanitärt bistånd har enbart kommissionen sedan december 2013 gett 124 miljoner euro (förutom de 30 miljoner som gått till centralafrikanska flyktingar i grannländerna). Vid givarkonferensen i Bryssel den 17 november 2016 tillkännagav EU anslag på ytterligare 409 miljoner euro till återuppbyggnad, fredsbyggande och humanitära behov i Centralafrikanska republiken.

O.  Herrens motståndsarmé har utökat sin verksamhet i östra delen av Centralafrikanska republiken och brett ut sig bortom gruvområdena, varvid det förövats angrepp med plundring, godtyckliga frihetsberövanden, förstörelse och beslagtagande av civilpersoners egendom, samt bortföranden. Enligt observatören av krisen med Herrens motståndsarmé lär sedan januari 2016 344 personer, bland dem över 60 barn, ha bortförts av motståndsarmén, medan tusentals civila också fördrivits från de områden där motståndsarmén opererar.

P.  Den 15 juli 2014 inrättades EU:s första förvaltningsfond för flera givare. Den hette Bêkou och var avsedd för bidrag till stabilisering och återuppbyggnad av Centralafrikanska republiken.

Q.  Överlag har säkerhetssituationen förbättrats sedan 2013, framför allt i Bangui, men den är fortsatt bräcklig, med allt fler våldsutbrott under de senaste månaderna. Brott såsom mord, tortyr, sexuellt våld, stöld, människorov, förstöring av egendom och olaga vapenhandel och vapeninnehav fortsätter i hela landet.

R.  Till följd av problem med finansieringen tillkännagav Världslivsmedelsprogrammet att de livsmedel som programmet kan tillhandahålla ytterligare måste begränsas, samt att det inte var omöjligt att distributionen senast i februari måste inställas helt och hållet.

S.  Olaglig handel med och utvinning av diamanter och timmer späder på konflikten genom att bidra till finansieringen av väpnade grupper.

T.  Internationella organisationen för fransktalande länder (Organisation Internationale de la Francophonie) har sedan 2003 oavbrutet arbetat för att stärka demokrati, rättsstat och fred i Centralafrikanska republiken, och fortsätter sitt arbete i dagens situation av återuppbyggnad efter krisen. Organisationens arbete spelar en utslagsgivande kapacitetsförstärkande roll för Centralafrikanska republikens institutioner, genom att den ger tekniskt stöd till förverkligande av den särskilda brottmålsdomstolen, till inrättandet av en nationell kommission för de mänskliga rättigheterna, till en förstärkt administrativ ram och lagstiftningsram inför valen, tekniskt stöd till genomförandet av programmen för avväpning, demobilisering och återintegrering samt till en reform av säkerhetssektorn, vartill kommer tekniskt stöd till den särskilda brottmålsdomstolen genom mobilisering av franskspråkiga domare.

1.  Europaparlamentet välkomnar vad president Touadéra och hans regering gjort till förmån för fred och försoning i Centralafrikanska republiken, mot bakgrund av flera tiotal år av underutveckling och bräcklighet och flera år av väpnad konflikt. Parlamentet uppmanar Centralafrikanska republikens regering att ytterligare intensifiera dessa insatser, framför allt när det gäller dialogen med de väpnade grupperna, SSR och DDR, och återställandet av rättsväsendet och utmätningen av straff, för att inte brott ska få gå ostraffade.

2.  Europaparlamentet fördömer skarpt förlusterna av utkomstmöjligheter och egendom, samt kränkningarna av internationella mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt, bl.a. i form av godtyckliga dödanden, sexuellt våld, omänsklig behandling och alla slag av angrepp på samt aggression och provokation mot civilbefolkning och fredsbevarare. Parlamentet erinrar om att sådana riktade angrepp kan vara krigsförbrytelser enligt internationell humanitär rätt, och uttrycker sitt mest uppriktiga beklagande till regeringarna i Marocko och Bangladesh samt till offrens anhöriga och Minusca. Parlamentet understryker att angrepp på fredsbevarare är oacceptabla och strider mot alla internationella normer.

3.  Europaparlamentet anser det som en verklig framgång för den politiska övergångsprocessen att det gått fredligt till vid de samlade valen den 14 februari 2016 och att valdeltagandet varit stort. Parlamentet berömmer myndigheterna för deras insatser som fått valen att framstå som trovärdigare och öppnare. Parlamentet välkomnar Minuscas engagemang och stödet från operation Sangaris, som avsevärt bidragit till att valprocessen avlöpt fredligt.

4.  Europaparlamentet stöder kraftfullt FN:s generalsekreterares bemyndigande att genomföra FN:s politik för insyn i (nolltolerans) påstådda sexuella övergrepp och välkomnar de initiativ han hittills tagit i Centralafrikanska republiken. Parlamentet uppmanar FN:s medlemsstater att se till att Minuscas grupper för uppförande, disciplin och inre tillsyn får de resurser de behöver för att effektivt kunna reagera på fall av sexuella övergrepp och andra brott.

5.  Europaparlamentet understryker säkerhetens allt överskuggande betydelse, och betonar i detta sammanhang att det behövs reformer för att Centralafrikanska republikens väpnade styrkor ska bli en professionell och etniskt representativ försvarsmakt under demokratisk kontroll. Parlamentet välkomnar Europeiska rådets beslut av den 19 april 2016 om att inrätta ett militärt utbildningsuppdrag i Centralafrikanska republiken (EUTM RCA), såsom ett bidrag till reformen av landets försvarssektor. Parlamentet förväntar sig att bidra till en modernisering av Centralafrikanska republikens väpnade styrkor och göra dem effektivare och mera inkluderande, genom strategisk rådgivning till landets försvarsministerium och generalstab, samt genom utbildning och skolning.

6.  Europaparlamentet uppmanar Centralafrikanska republikens regering att omedelbart inleda opartiska undersökningar av alla påstådda kränkningar av mänskliga rättigheter och humanitär rätt, att på lämpligt sätt lagföra de ansvariga – personer som begått brott och berövat medmänniskor livet måste ställas till svars, oavsett sin grupptillhörighet – och att ge våldsoffren lämpliga möjligheter att få upprättelse. Parlamentet stöder starkt att det snabbt inrättats en särskild brottmålsdomstol (som förväntas vara färdig i mitten av 2017), som måste få avsevärda anslag för att kunna se till att skyldiga ställs till svars och att det blir slut på dagens oskick med att brott ofta får gå ostraffade. Parlamentet välkomnar att FN i december 2016 inlett arbetet med att anställa åtta internationella domare.

7.  Europaparlamentet beklagar att Centralafrikanska republikens rättsväsen, som redan före inbördeskriget var svagt, svårt har undergrävts av de fortsatta striderna, vilket lett till att arkiven i många domstolar förstörts och att rättsväsendets personal tvingats fly landet. Parlamentet uppmanar Centralafrikanska republikens regering att, med stöd av det internationella samfundet, göra avsevärda investeringar i rättsväsendet, bl.a. i återuppbyggnad av domstolar, polis och fängelser. Parlamentet påminner samtidigt om att den enda garantin för framgång består i att man följer principerna om god demokratisk och ekonomisk styrning, efter att ha tagit en konstruktiv attityd gentemot dialogen, i Banguiforumets anda.

8.  Europaparlamentet framhåller vikten av en nära samordning med partnerna, särskilt de centralafrikanska myndigheterna, EU, Världsbanken och FN, för att samarbetet ska fungera bra och för att de pågående insatserna för att återupprätta stabiliteten i Centralafrikanska republiken ska komplettera varandra. Parlamentet uppmanar med kraft till omedelbara åtgärder mot att krigsförbrytelser och andra brott får gå ostraffade, samt som bidrag till en återuppbyggnad av rättsväsendet, eftersom avsaknaden av rättvisa lett till att antalet våldsamma sammandrabbningar ökat under de senaste månaderna.

9.  Europaparlamentet beklagar djupt att FN:s Världslivsmedelsprogram, till följd av brist på ekonomiska medel riskerar att snart nödgas inställa hjälpen till 150 000 människor som i den krisdrabbade Centralafrikanska republiken tvingats på flykt av våldet. Parlamentet konstaterar att de livsmedel som distribueras av detta program är oumbärliga för dessa flyktingar som förlorat allt, och att det skulle få dramatiska konsekvenser för deras liv om biståndet inställdes. Parlamentet uppmanar med kraft givarna att rätta sig efter de utfästelser de gjort till programmet och hindra all fortsatt försämring av leveranserna av humanitär hjälp.

10.  Europaparlamentet välkomnar ökningen av EU:s och medlemsstaternas humanitära engagemang för Centralafrikanska republiken mot bakgrund av de föränderliga behoven. Parlamentet uppmanar alla internationella givare att stödja EU:s ekonomiska anslag för humanitära ändamål, också till Världslivsmedelsprogram, och att hjälpa dem som drabbats av krisen i Centralafrikanska republiken, både dem som bor inne i landet och dem som flytt till grannländerna.

11.  Europaparlamentet uppmanar Centralafrikanska republiken att utveckla nationella strategier och lagstiftningsramar som erbjuder ett adekvat skydd för fördrivna personers mänskliga rättigheter, bl.a. i form av rörelsefrihet. Parlamentet uppmanar också landet att anta varaktiga lösningar för fördrivna personer och flyktingar, också i form av att de frivilligt och under betryggande och värdiga former ska kunna varaktigt återvända till sina hem, samt i form av integrering i ortsmiljön eller vidarebosättning.

12.  Europaparlamentet anser att dialog kvarstår som den enda möjligheten att trygga en varaktig fred i Centralafrikanska republikens konflikthärjade regioner, och uppmanar med kraft regeringen att konkret bemöta det internationella samfundets farhågor genom att lösa krisen med hjälp av ett proaktivt grepp på frågan om den lokala befolkningens säkerhet.

13.  Europaparlamentet uppmanar Centralafrikanska republikens regering att, med stöd av sina internationella partner, i brådskande ordning genomföra sin nationella plan för återhämtning och fred, framför allt genom att förstärka de nationella säkerhetsstyrkornas kapacitet genom att avväpna, demobilisera och återintegrera de väpnade grupperna och genom att bekämpa att brott får gå ostraffade.

14.  Europaparlamentet uppmanar Centralafrikanska republikens myndigheter att utveckla en strategi i nationell regi mot olaglig exploatering av naturtillgångar och nätverk för smuggling av dem.

15.  Europaparlamentet föreslår att FN inom Minusca inrättar en avdelning för att bekämpa smugglingen av diamanter, timmer, guld och elfenben, liksom också den militariserade tjuvjakten.

16.  Europaparlamentet uppmanar de internationella diamantbolagen att sluta underblåsa konflikten och människorättskränkningarna med att köpa diamanter från Centralafrikanska republiken som blivit föremål för olaglig utvinning och handel.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Centralafrikanska republikens regering och myndigheter, rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, FN:s säkerhetsråd, FN:s generalsekreterare, Afrikanska unionens institutioner, Centralafrikanska staternas ekonomiska gemenskap, den parlamentariska AVS–EU-församlingen och EU:s medlemsstater.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0249.


Situationen i Burundi
PDF 174kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 19 januari 2017 om situationen i Burundi (2017/2508(RSP))
P8_TA(2017)0004RC-B8-0075/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Burundi, särskilt de två senaste resolutionerna, som antogs den 9 juli 2015(1) och den 17 december 2015(2),

–  med beaktande av det reviderade Cotonouavtalet, särskilt artikel 96,

–  med beaktande av rådets beslut (EU) 2016/394 av den 14 mars 2016 om avslutande av samrådsförfarandet med Republiken Burundi i enlighet med artikel 96 i partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 oktober 2016 om framtiden för förbindelserna mellan AVS och EU efter 2020(4),

–  med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolution av den 9 december 2015 om situationen i Burundi,

–  med beaktande av Arushaavtalet för fred och försoning för Burundi av den 28 augusti 2000,

–  med beaktande av Burundis författning, särskilt artikel 96,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av uttalandet av den 21 oktober 2016 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (VP/HR) för Europeiska unionens räkning, om Sydafrika och Burundi och Internationella brottmålsdomstolen (ICC),

–  med beaktande av rådets förordning (EU) nr 2015/1755 av den 1 oktober 2015 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Burundi(5), och av förlängningen av dessa åtgärder den 29 september 2016,

–  med beaktande av resolutionen från den afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter och folkens rättigheter av den 4 november 2016 om människorättssituationen i Republiken Burundi,

–  med beaktande av rapporten av den 20 september 2016 från FN:s oberoende utredning av Burundi, som inrättades genom resolution S-24/1 från FN:s råd för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av rapporten från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter av den 17 juni 2016 om människorättssituationen i Burundi,

–  med beaktande av den resolution som FN:s råd för mänskliga rättigheter antog den 30 september 2016 om människorättssituationen i Burundi,

–  med beaktande av rapporten från delegationen från den afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter och folkens rättigheter av den 17 maj 2016 om undersökningsuppdraget i Burundi den 7–13 december 2015,

–  med beaktande av Europeiska utrikestjänstens talespersons uttalande av den 6 januari 2017 om förbudet mot Ligue Iteka i Burundi,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Burundi genomgår en dramatisk politisk, social och ekonomisk kris sedan landets president Pierre Nkurunziza beslutade, i strid mot Arushaavtalen och landets författning, att kandidera till en tredje mandatperiod som president i april 2015. President Nkurunziza gjorde nyligen uttalanden i vilka han inte uteslöt möjligheten att ändra den burundiska författningen så att han kan kandidera för en eventuell fjärde mandatperiod 2020 och framåt.

B.  Den 19 oktober 2016 underrättade Burundi ICC om att landet skulle återkalla sin anslutning till Romstadgan och ICC efter ICC:s beslut att inleda en preliminär undersökning av våld och kränkningar av de mänskliga rättigheterna i landet.

C.  Efter en tvåårig undersökning i landet publicerade Ligue Iteka den 15 november 2016 en rapport som hade utarbetats i samarbete med Internationella federationen för mänskliga rättigheter (FIDH) om förtryck och folkmordsdynamik i Burundi. Rapporten gav en uppdaterad bild av regeringens förtryck och massiva kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Några veckor senare publicerade Ligue Iteka också flera undersökande rapporter om de allvarligaste brotten begångna av regeringsstyrkor i Burundi: mord, kidnappningar, påtvingade försvinnanden, tortyr, våldtäkt och massgripanden. Dessa brott har kunnat fortgå med absolut straffrihet. I oktober 2016 hade redan ytterligare fem organisationer som arbetar för rättigheter förbjudits, nämligen Forum pour le renforcement de la société civile (FORSC), Forum pour la conscience et le développement (FOCODE), Action chrétienne pour l’abolition de la torture (ACAT), Association burundaise pour la protection des droits humains et des personnes détenues (APRODH) och Réseau des citoyens probes (RCP).

D.  I november 2016 rapporterade FIDH om mer än 1 000 dödsfall, 8 000 människor som frihetsberövats av politiska skäl, 300–800 försvunna, hundratals fall av tortyr, hundratals kvinnor som utsatts för sexuellt våld, tusentals godtyckliga gripanden, mer än 310 000 människor som har flytt till grannländerna och 61 000 internflyktingar. Säkerhetssituationen i Burundi utgör en risk för stabiliteten i hela regionen.

E.  Regeringen har skärpt kontrollen över oberoende medier och tidningar, och journalister utsätts för påtvingade försvinnanden, fysiska hot och attacker samt juridiska trakasserier. Alla oberoende radiostationer har stängts ned. Burundi ligger på plats 156 av 180 länder i det internationella pressfrihetsindex som förs av Reportrar utan gränser.

F.  I mars 2016 avslutade EU samrådsförfarandet i enlighet med artikel 96 i Cotonouavtalet och avbröt det direkta ekonomiska stödet till Burundis förvaltning, eftersom EU ansåg att de löften som regeringen hade föreslagit avseende mänskliga rättigheter, demokratiska principer och rättsstatsprincipen var otillräckliga.

G.  Rättsväsendet i Burundi är genomkorrumperat, och trots att hundratals människor har dödats och torterats sedan krisen började, i många fall av polisen och underrättelsetjänsten, så har ett mycket litet antal personer ställts inför rätta.

H.  Det finns farhågor om att regeringen ger krisen etniska förtecken, och splittrande retorik från statstjänstemän blir allt vanligare, vilket också nämns av FN-personal.

I.  Enligt rapporter ägnar sig medlemmar av ungdomsförbundet i det styrande partiet, Imbonerakure, åt att gripa, misshandla, och stjäla från människor, och använder också våldtäkt som ett vapen. De riktar sina attacker mot oppositionsmedlemmar, särskilt medlemmar i National Liberation Forces (FNL). Ett stort antal oppositionsmedlemmar och människor som uppfattas som motståndare har dödats, gripits, misshandlats och torterats under de senaste månaderna.

J.  Den 29 september 2016 beslutade rådet att förlänga EU:s restriktiva åtgärder mot Burundi till och med den 31 oktober 2017. Dessa åtgärder består av reseförbud och frysning av tillgångar för enskilda personer vars handlingar bedöms undergräva demokratin eller hindra försöken att nå en politisk lösning på krisen i Burundi.

K.  Medlingsinsatserna fortsätter, med Afrikanska unionens, Östafrikanska gemenskapens, EU:s och FN:s fulla stöd, för att främja en inhemsk burundisk dialog så att en fredlig samförståndslösning kan uppnås på krisen i Burundi.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den allt sämre politiska och säkerhetsmässiga situationen i Burundi. Parlamentet fördömer det våld som förekommer i Burundi sedan 2015, och som har lett till dödsfall, tortyr, riktat våld mot kvinnor, inbegripet kollektiv våldtäkt, trakasserier mot och fängslande av tusentals människor, tvångsförflyttning av hundratusentals burundier, godtyckliga gripanden och olagliga frihetsberövanden, och kränkningar av press- och yttrandefriheten, samt en utspridd straffrihet för sådana handlingar. Parlamentet kräver att en grundlig och oberoende utredning av avrättningarna och övergreppen görs och att förövarna av dessa handlingar ställs inför rätta.

2.  Europaparlamentet påminner myndigheterna i Burundi om deras skyldighet att garantera, skydda och främja grundläggande rättigheter, inklusive invånarnas medborgerliga och politiska rättigheter, såsom yttrandefrihet och mötesfrihet, i enlighet med Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter och med andra internationella och regionala människorättsinstrument. Parlamentet påminner Burundis regering om dess internationella åtaganden enligt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, särskilt i fråga om respekt för de grundläggande friheterna och rättsstatsprincipen och handläggningen av juridiska ärenden, i synnerhet rätten till en rättvis och opartisk rättegång.

3.  Europaparlamentet är djupt oroat över den burundiska nationalförsamlingens antagande den 23 och 28 december 2016 av två lagförslag om införande av strängare kontroller av inhemska och internationella icke-statliga organisationers verksamhet. Parlamentet understryker att det var dessa lagar som den 3 januari 2017 ledde till att Ligue Iteka förbjöds att bedriva verksamhet i landet. Parlamentet uppmanar med kraft de burundiska myndigheterna att ta detta beslut under nytt övervägande. Parlamentet bekräftar att det civila samhället och människorättsaktivister spelar en mycket viktig roll i ett demokratiskt samhälle. Parlamentet uppmanar de lokala myndigheterna att låta dem bedriva sin verksamhet på ett öppet och säkert sätt.

4.  Europaparlamentet kräver ett omedelbart och villkorslöst frigivande av alla samvetsfångar. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att fördubbla sina ansträngningar för att stödja och skydda människorättsaktivister och människorättsorganisationer som är utsatta för risk i landet.

5.  Europaparlamentet uppmanar de burundiska myndigheterna att utan dröjsmål öppna upp medierna och att låta oppositionsledare i exil återvända till landet.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Burundis regering att återuppta samarbetet med kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och FN:s råd för de mänskliga rättigheterna, och att bevilja kontorets personal tillträde till platser där människor hålls frihetsberövade. Parlamentet uppmanar med kraft Burundis regering att respektera och säkerställa mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla, i linje med sina internationella skyldigheter.

7.  Europaparlamentet stöder helhjärtat de demokratiska principerna och värderingarna, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen som grundsatser i AVS–EU‑partnerskapsavtalet samt principerna i Arushaavtalet. Parlamentet uppmanar med kraft alla parter att skapa de förutsättningar som krävs för att man ska kunna återupprätta förtroendet och främja nationell enhet genom en inkluderande och öppen nationell dialog, där regeringen, oppositionspartierna och företrädare för det civila samhället ingår i enlighet med Arushaavtalet och den burundiska författningen.

8.  Europaparlamentet konstaterar med stor oro att Burundi har formaliserat sitt tillbakadragande från Romstadgan. Parlamentet påminner om att ICC är en viktig institution som hjälper medborgare som fallit offer för de allvarligaste brotten att uppnå rättvisa i de fall då detta inte är möjligt på nationell nivå.

9.  Europaparlamentet uppmanar FN:s säkerhetsråd och ICC att utan dröjsmål inleda en fullständig utredning av påstådda kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Burundi, inbegripet faran för folkmord inom landets jurisdiktion, som har begåtts under den senaste krisen i landet.

10.  Europaparlamentet fördömer antagandet av en ny lag om inrättande av en nationell frivilligkår, som skulle legalisera de handlingar som den våldsamma ungdomsmilisen ”Imbonerakure” begår. Denna ungdomsmilis anklagas av internationella människorättsorganisationer och FN för allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna och för att verka i en miljö som präglas av straffrihet. Parlamentet begär att milisen omedelbart ska avväpnas.

11.  Europaparlamentet stöder rådets beslut att, efter att diskussionerna i enlighet med artikel 96 i Cotonouavtalet bröt samman, avbryta direkt ekonomiskt stöd till den burundiska förvaltningen, inklusive budgetstöd, samtidigt som det ekonomiska stödet till befolkningen och det humanitära biståndet genom direkta kanaler till fullo behölls.

12.  Europaparlamentet välkomnar de riktade sanktioner som EU antog den 1 oktober 2015 och som följer Afrikanska unionens beslut om att införa riktade sanktioner, däribland reseförbud och frysning av tillgångar för burundier som är ansvariga för brott mot de mänskliga rättigheterna och som hindrar försöken att nå en politisk lösning på krisen. Parlamentet uppmanar EU att utvidga sådana sanktioner till att omfatta alla personer vars agerande utgör ett hot mot freden och stabiliteten i regionen, uppviglar till hat och bryter mot Arushaavtalet.

13.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att de politiska kriserna skulle kunna leda till en etnisk konflikt. Parlamentet fördömer den burundiska förvaltningens och arméns registrering av människor efter etnicitet. Parlamentet uppmanar med kraft alla parter att respektera Arushaavtalet.

14.  Europaparlamentet välkomnar FN:s undersökningskommission för de mänskliga rättigheterna i Burundi, som inrättades i november 2016 för att undersöka brott mot och kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Burundi sedan april 2015. Parlamentet uppmanar med kraft de burundiska myndigheterna att till fullo samarbeta med medlemmarna i undersökningskommissionen.

15.  Europaparlamentet stöder FN:s säkerhetsråds resolution från juli 2016 som innehåller ett mandat att sätta in en FN-polisstyrka i Burundi i syfte att minska våldet och brotten mot de mänskliga rättigheterna i landet. Parlamentet uppmanar med kraft Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd att snarast sända en delegation till Bujumbura för att träffa president Nkurunziza och pressa honom att sätta stopp för säkerhetsstyrkornas övergrepp.

16.  Europaparlamentet uppmanar Afrikanska unionen, FN och EU att allvarligt överväga den regionala dimensionen och förebygga all ytterligare destabilisering i regionen. Parlamentet uppmanar med kraft VP/HR att inleda samtal med Burundis myndigheter och alla andra relevanta aktörer och att stödja, förnya och stärka trovärdigheten i Östafrikanska gemenskapens regionala medlingsinsatser för att hitta en varaktig lösning på krisen som respekterar författningen, Arushaavtalet och internationell människorättslagstiftning genom en öppen och inkluderande dialog.

17.  Europaparlamentet är djupt oroat över de allt större flyktingströmmarna till grannländerna och den alarmerande humanitära situationen i Burundi. Parlamentet upprepar sitt stöd för och sin solidaritet med alla de humanitära organisationer som arbetar på plats och de grannländer som tar emot flyktingarna. Parlamentet uppmanar dessutom EU att öka sitt bistånd i regionen.

18.  Europaparlamentet uttrycker stor oro över president Nkurunzizas meddelande den 30 december 2016 att han kanske kommer att kandidera för en fjärde mandatperiod som president 2020.

19.  Europaparlamentet är särskilt oroat över de dramatiska proportioner som diskrimineringen och kriminaliseringen av hbti-personer i Burundi har antagit. Parlamentet uppmanar därför Burundis nationalförsamling och regering att upphäva de artiklar i strafflagen som diskriminerar hbti-personer.

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Burundis regering och parlament, AVS–EU-ministerrådet, kommissionen, rådet, Östafrikanska gemenskapen och regeringarna i dess medlemsstater, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Afrikanska unionens institutioner samt FN:s generalsekreterare.

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0275.
(2) Antagna texter, P8_TA(2015)0474.
(3) EUT L 73, 18.3.2016, s. 90.
(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0371.
(5) EUT L 257, 2.10.2015, s. 1.


Stabiliserings- och associeringsavtalet EU-Kosovo: förfaranden för genomförandet ***I
PDF 256kWORD 44k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 19 januari 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om särskilda förfaranden för genomförandet av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Kosovo(1), å andra sidan (COM(2016)0460 – C8-0327/2016 – 2016/0218(COD))
P8_TA(2017)0005A8-0361/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0460),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0327/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för utrikesfrågor,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 12 december 2016 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A8-0361/2016).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 19 januari 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om vissa förfaranden för tillämpning av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Kosovo(2), å andra sidan

P8_TC1-COD(2016)0218


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2017/355.)

(1)* Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244(1999) och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.
(2)*Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244(1999) och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.


Import av textilprodukter från vissa tredjeländer som inte omfattas av särskilda unionsbestämmelser för import ***I
PDF 237kWORD 54k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 19 januari 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/936 om gemensamma bestämmelser för import av textilprodukter från vissa tredjeländer som inte omfattas av bilaterala avtal, protokoll eller andra överenskommelser eller av andra särskilda unionsbestämmelser för import (COM(2016)0044 – C8-0022/2016 – 2016/0029(COD))
P8_TA(2017)0006A8-0311/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0044),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 207.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0022/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 8 december 2016 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A8-0311/2016).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 19 januari 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om ändring av förordning (EU) 2015/936 om gemensamma bestämmelser för import av textilprodukter från vissa tredjeländer som inte omfattas av bilaterala avtal, protokoll eller andra överenskommelser eller av andra särskilda unionsbestämmelser för import

P8_TC1-COD(2016)0029


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2017/354.)


Ingående av avtalet om fortsatt verksamhet för det internationella vetenskapliga och tekniska centrumet ***
PDF 232kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 19 januari 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet om fortsatt verksamhet för det internationella vetenskapliga och tekniska centrumet (08558/2016 – C8-0214/2016 – 2016/0120(NLE))
P8_TA(2017)0007A8-0363/2016

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (08558/2016),

–  med beaktande av utkastet till avtal om fortsatt verksamhet för det internationella vetenskapliga och tekniska centrumet (12681/2015),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 31.1 och 37 i fördraget om Europeiska unionen, i enlighet med artikel 180 och artikel 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0214/2016),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A8-0363/2016).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen, samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och de avtalsslutande parterna.


Invändning mot en delegerad akt: Identifiering av högrisktredjeländer med strategiska brister
PDF 249kWORD 43k
Europaparlamentets resolution av den 19 januari 2017 om kommissionens delegerade förordning av den 24 november 2016 om ändring av kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1675 om komplettering av direktiv (EU) 2015/849 genom identifiering av högrisktredjeländer med strategiska brister (C(2016)07495 – 2016/3007(DEA))
P8_TA(2017)0008B8-0001/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning C(2016)07495),

–  med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och rådets och kommissionens direktiv 2006/70/EG(1), särskilt artiklarna 9.2 och 64.5,

–  med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1675 av den 14 juli 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 genom identifiering av högrisktredjeländer med strategiska brister(2), särskilt bilagan,

–  med beaktande av den gemensamma skrivelsen av den 19 september 2016 från utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1675 samt svaret från kommissionsledamot Jourová av den 26 oktober 2016,

–  med beaktande av arbetet i och slutsatserna som hittills uppnåtts från parlamentets två särskilda utskott för skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt (TAXE/TAX2) och undersökningskommittén beträffande penningtvätt, skatteflykt och skatteundandragande (PANA),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om kommissionens förslag COM(2016)0450, särskilt punkt 3.8 om förteckningen över högrisktredjeländer,

–  med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

–  med beaktande av artikel 105.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Syftet med den delegerade förordningen, dess bilaga och den delegerade ändringsförordningen är att identifiera högrisktredjeländer med strategiska brister vad gäller åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (AML/CTF), som utgör ett hot mot EU:s finansiella system och som kräver skärpta åtgärder för kundkännedom vid ansvariga enheter inom EU i enlighet med direktiv (EU) 2015/849 (4AMLD).

B.  Kommissionens senaste delegerade förordning (EU) 2016/1675 om komplettering av direktiv (EU) 2015/849 genom identifiering av högrisktredjeländer med strategiska brister har varit i kraft sedan den 23 september 2016.

C.  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1675 kommer att fortsätta att vara i kraft även om den delegerade ändringsförordningen avvisas.

D.  Förteckningen över länder överensstämmer – även efter ändringen genom den delegerade ändringsförordning som antogs av kommissionen den 24 november 2016 – med de länder som identifierades av arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) vid dess 28 plenarsammanträde den 19–21 oktober 2016.

E.  Såsom anges i skäl 28 i 4AMLD och upprepas i motiveringen (C(2016)4180) till kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1675 är kommissionens bedömning en självständig process. Kommissionen är med andra ord fri att avvika från FATF:s standarder, antingen genom att behålla ett tredjeland i sin förteckning även om det tagits bort av FATF eller genom att ta med ytterligare tredjeländer, så länge detta sker i överensstämmelse med de särskilda kriterier som anges i artikel 9.2 i 4AMLD.

F.  Kommissionens bedömning är en självständig process som måste genomföras på ett grundligt och opartiskt sätt, där alla tredjeländer bedöms utifrån samma kriterier, fastställda i artikel 9 i direktiv (EU) 2015/849.

G.  Kommissionens bedömning måste vara en helt oberoende och opolitisk process.

H.  I sin skrivelse av den 26 oktober 2016 uppger kommissionen att den måste identifiera högrisktredjeländer uteslutande på de grunder som anges i artikel 9.2 i 4AMLD, som endast avser brister vad gäller åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.

I.  Det underlag som samlats in av parlamentets två särskilda utskott för skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt och undersökningskommittén beträffande penningtvätt, skatteflykt och skatteundandragande tyder på att brister vad gäller åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism verkligen kan föreligga med avseende på flera aspekter av artikel 9.2 i en del länder som inte finns upptagna i den nuvarande förteckningen.

J.  Dessutom anser parlamentet att förteckningen över kriterier i artikel 9.2 i 4AMLD är icke uttömmande (”särskilt”) och att förbrott till penningtvätt, såsom skattebrott, omfattas av dessa kriterier och bör tas i beaktande i kommissionens självständiga process.

K.  Parlamentet är enigt med kommissionen när den i sin skrivelse av den 26 oktober 2016 anför att skatteundandragande och penningtvätt inte alltid sammanfaller, men håller inte alls med om möjligheten till absolut åtskillnad mellan icke samarbetsvilliga skattejurisdiktioner och brister vad gäller åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, särskilt när det gäller krav på att rapportera misstänkta transaktioner.

L.  Parlamentet förväntar sig att kommissionen gör sin egen bedömning och undviker att enbart förlita sig på externa informationskällor.

1.  Europaparlamentet invänder mot kommissionens delegerade förordning.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och informera den om att den delegerade förordningen inte kan träda i kraft.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny delegerad akt där hänsyn tas till ovan anförda synpunkter.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 141, 5.6.2015, s. 73.
(2) EUT L 254, 20.9.2016, s. 1.


Logistik i EU och multimodala transporter i de nya TEN-T-korridorerna
PDF 285kWORD 55k
Europaparlamentets resolution av den 19 januari 2017 om logistik i EU och multimodala transporter i de nya TEN-T-korridorerna (2015/2348(INI))
P8_TA(2017)0009A8-0384/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 9 september 2015 om genomförandet av vitboken från 2011 om transporter: översyn och vägen mot hållbara transporter(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 2 december 2015 om hållbar rörlighet i städer(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 september 2008 om godstransporter i Europa(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 september 2007 om godslogistik i Europa - nyckeln till hållbar rörlighet(4),

–  med beaktande av förordning (EU) nr 1315/2013(5), och förordning (EU) nr 1316/2013(6),

–  med beaktande av förordning (EU) nr 913/2010(7),

–  med beaktande av kommissionens vitbok Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem (COM(2011)0144),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Påskynda EU:s övergång till en koldioxidsnål ekonomi (COM(2016)0500),

–  med beaktande av kommissionens meddelande En europeisk strategi för utsläppssnål rörlighet (COM(2016)0501),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Stärkta europeiska investeringar för tillväxt och sysselsättning­ – Andra etappen av Europeiska fonden för strategiska investeringar och en ny europeisk yttre investeringsplan (COM(2016)0581),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 februari 2016 En EU-strategi för flytande naturgas och lagring av gas (COM(2016)0049),

–  med beaktande av ministerförklaringen från Rotterdam av den 20 juni 2016 om genomförandet av det transeuropeiska transportnätet (TEN-T)(8),

–  med beaktande av de dokument som utarbetades av de europeiska samordnarna om TEN-T-korridorerna för TEN-T-dagarna i Rotterdam 2016(9),

–  med beaktande av arbetsplanerna för stomnätskorridorerna som utarbetats av de europeiska TEN-T-samordnarna,

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 08/2016: Godstransporter på järnväg i EU: ännu inte på rätt spår(10),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0384/2016), och av följande skäl:

A.  Modern effektiv transport och logistik är av avgörande betydelse för att EU:s interna marknad ska kunna fungera effektivt och för att säkerställa konkurrenskraften, för att skapa nya affärsmöjligheter och sysselsättning, samt för att skydda miljön och begränsa klimatförändringarna genom minskade koldioxidutsläpp inom transport.

B.  Det tredje målet i kommissionens vitbok om transporter har som syfte att överföra 30 procent av vägtransporterna på mer än 300 km till mer hållbara transportslag, exempelvis järnvägs- och sjötransporter, fram till 2030, och mer än 50 procent fram till 2050, vilket innebär att lämplig infrastruktur måste tas fram. Den europeiska transportpolitiken och TEN-T kan i hög grad bidra till uppnående av unionens klimatmål och målen i Parisavtalet (COP21).

C.  En framsynt politik för logistik i EU bör sträva efter att hjälpa logistiksektorn att upprätthålla sin globala konkurrenskraft och sitt bidrag till att stärka EU:s ekonomi i ljuset av de föränderliga ekonomiska, samhälleliga och tekniska tendenserna och handelsförbindelser över hela världen.

D.  TEN-T-politiken syftar till att möjliggöra effektiva, smarta och hållbara transporttjänster, och logistik och multimodala transportlösningar som är anpassade för framtiden kräver särskilt sektorsövergripande samarbete.

E.  Det är nödvändigt att prioritera multimodala transportförbindelser mellan hamnar, flygplatser, multimodala plattformar och de viktigaste TEN-T-korridorerna och andra sektorer för att stimulera unionens ekonomi och skapa nya arbetstillfällen.

F.  Stomnätkorridorerna inom TEN-T stimulerar synergier genom ökad tonvikt på terminaler och urbana knutpunkter samt genom integration av intelligenta transportsystem som drivs med rena bränslen. Det övergripande nätets kompletterande anslutningar är också mycket viktiga.

G.  Det förekommer fortfarande stora skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller effektivitet och ändamålsenlighet i transporter, eftersom detta avspeglar staternas ekonomiska styrka, industrins roll i länderna, och deras geografiska förhållanden, infrastrukturens kvalitet och befolkningstätheten.

H.  Transportdrönare erbjuder nya möjligheter för godstransporter i logistikkedjan. För att deras fulla potential ska kunna tillvaratas krävs det emellertid både en harmonisering av den rättsliga grunden och en smidig samordning med de traditionella transportsätten för att Europas konkurrenskraft ska kunna garanteras även i framtiden.

I.  Den befintliga genomförandenivån avseende de korridorer i det europeiska transportnätet som fastställts som prioriterade skulle kunna ha en stor positiv inverkan på ekonomin i de länder som drabbats hårt av den ekonomiska krisen.

J.  Problem har uppdagats inom godstransporter med anknytning till skillnader i spänningsnivåer vid gränsöverskridande förbindelser.

K.  Transportregleringar är i dag knutna till respektive transportslag och faller under olika internationella organ (t.ex. Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) och Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao)).

Logistik i EU och behovet av ytterligare åtgärder inom ramen för TEN-T-programmet

1.  Europaparlamentet understryker betydelsen av fri rörlighet för personer, varor och tjänster, bl.a. genom ett effektivt och hållbart system för godstransporter, för den inre marknadens utveckling, för EU:s välstånd samt för den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen.

2.  Europaparlamentet anser att ett sammanhängande infrastruktursystem för unionen endast är till nytta för logistiksektorn, och därmed även för regional utveckling och tillväxt, om den införlivas och överensstämmer med EU-lagstiftningen och med den TEN-T-politik som redan antagits. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införliva lagstiftningen på ett korrekt sätt i den nationella lagstiftningen utan att begränsa det fria utbytet av varor. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka ansträngningarna för att tillämpa och efterleva EU-lagstiftningen och att avstå från att införa nya hinder. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att väcka talan vid domstolen mot sådana medlemsstater som fördröjer eller ändrar genomförandet av unionslagstiftningen, och att ge stöd till alla andra relevanta aktörers åtgärder för att undvika sådana fördröjningar eller ändringar.

3.  Europaparlamentet oroar sig över de negativa effekterna för logistiksektorn, och därmed även för den regionala utvecklingen och tillväxten, av stängningen av inre gränser i samband med den humanitära krisen, migrationskrisen och terroristhotet i EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att så långt som möjligt undvika oönskade effekter för fraktflödena när sådana åtgärder föreslås. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta disciplinära åtgärder mot medlemsstater som minskar den fria rörligheten genom att medvetet hindra fraktflöden.

4.  Europaparlamentet understryker den nyckelroll som logistiken har, som inte erkänts i tillräckligt hög grad, när det gäller att säkerställa effektiva och hållbara godstransporter i unionen. Parlamentet betonar behovet av att utarbeta en förnyad EU-strategi för godslogistik, där man

   beaktar den nya TEN-T-infrastrukturpolitiken,
   strävar efter att ytterligare minska regleringsmässiga, operativa och tekniska hinder,
   säkerställer ett optimalt utnyttjande av resurser,
   strävar efter att tillämpa och genomföra ny teknik och innovativa lösningar som stärker sektorns resultat och påskyndar övergången till ett säkert och koldioxidsnålt transportsystem,
   strävar efter att öka konnektiviteten och utveckla infrastrukturen i sådana områden där denna saknas,
   främjar och stöder den europeiska järnvägsindustrin och stimulerar en europeisk politik för återindustrialisering av järnvägssektorn med perspektivet att gagna alla, för att göra EU:s logistiksektor mer hållbar och järnvägsprodukterna mer konkurrenskraftiga på den globala marknaden,
   redan från början tar hänsyn till drönare som ett framtida transportsätt,
   främjar en fortsatt utveckling av den akademiska forskningen och utbildning inom transport- och logistikområdet, och
   lägger fram en oberoende vetenskaplig studie som redogör för i vilken omfattning och till vilken kostnad godstransporter på väg kan flyttas över till järnvägar och inre vattenvägar senast 2030 och 2050, och i vilken utsträckning miljöskador som luftföroreningar och buller kan undvikas.

5.  Europaparlamentet understryker att genomförandet av TEN-T-nätet, med särskild vikt på gränsöverskridande förbindelser och inom de tidsramar som fastställts och som ska färdigställas senast 2030, kommer att minska flaskhalsarna, förbättra driftskompabiliteten mellan olika transportsätt och stödja integrerade multimodala godstransporter inom EU. Parlamentet påminner om behovet av nationell planering av det övergripande nätet, i överensstämmelse med stomnätet, för att integrera detta med den nationella, regionala och lokala infrastrukturen, som bör färdigställas senast 2050.

6.  Europaparlamentet välkomnar den ökade tonvikten inom arbetet med stomnätskorridorerna vid att förbättra kvaliteten på transportknutpunkterna och deras anslutningar på den sista transportsträckan, i syfte att identifiera och avvärja hinder för driftskompatibilitet, förbättra IKT-lösningar och göra dem mer innovativa och avhjälpa alla andra brister (fysiska, tekniska eller organisatoriska) som kan hindra sammanhängande godslogistiktjänster.

7.  Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om vikten av urbana knutpunkter – där en stor del av transportsätten finns (hamnar, flygplatslogistik, knutpunkter, terminaler osv.) och där omlastning och distribution under den sista transportsträckan sker – eftersom de är viktiga för hela logistikkedjan och måste få mer uppmärksamhet om man ska kunna skapa sammanhängande stadslogistik. Parlamentet betonar vikten av att man investerar i dessa urbana knutpunkter samtidigt som man främjar järnvägsförbindelser till industrianläggningar och en bättre sammankoppling mellan järnväg och hamnar vid kusten och i inlandet samt knutpunkter i inlandet. Parlamentet uppmanar kommissionen att prioritera dessa investeringar i översynen av Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) 2017.

8.  Europaparlamentet noterar att bristen på effektiv harmonisering och genomförande i rätt tid från medlemsstaternas sida och på ärligt politiskt samarbete mellan medlemsstaterna kan hindra gränsöverskridande projekt. Parlamentet välkomnar EU-institutionernas ökade intresse att stödja gränsöverskridande infrastruktur och faciliteter, särskilt viktiga gränsöverskridande regionala järnvägsförbindelser som har ett mervärde för EU. Parlamentet framhåller att man bör åtgärda saknade järnvägsförbindelser i de gränsöverskridande regionerna, för att möjliggöra effektiva och framgångsrika järnvägstransporter. Parlamentet uppmanar kommissionen, de europeiska samordnarna och andra intressenter att i lika hög grad uppmärksamma småskaliga TEN-T-projekt som större sådana och fördelar på kort, medellång och lång sikt som kan skapas genom sådana projekt. Parlamentet uppmanar aktörerna att främja framgångar på kort sikt. Parlamentet uppmanar kommissionen att underlätta och säkerställa att dessa tas med i FSE-finansieringen.

9.  Europaparlamentet anser att även om det övergripande nätet huvudsakligen ligger på medlemsstaternas ansvar är båda nivåerna av TEN-T-nätet – för att inte utesluta konnektiviteten i vissa områden i EU – nödvändiga för logistiken i EU, då de tillför kapillaritet till stomnätet och säkerställer distribution under den sista transportsträckan. De regionala näten bör inte lämnas utanför det europeiska perspektivet, bl.a. när det gäller åtgärder avseende finansiering och regleringsåtgärder, särskilt sådana som hänför sig till tillträde till järnvägsnätet, fördelning av ankomst- och avgångstider och avgifter. Parlamentet framhåller att man bör åtgärda järnvägsförbindelser som saknas i de gränsöverskridande regionerna, för att möjliggöra effektiva och framgångsrika gränsöverskridande järnvägstransporter.

10.  Europaparlamentet påpekar att multimodalitet spelar en viktig roll inom godslogistiken och efterlyser därför ökad inkludering av multimodala plattformar i medlemsstaternas planering liksom i den fortsatta utvecklingen av transportrutter.

11.  Europaparlamentet noterar att en stor andel av knutpunkterna och godstransporterna i TEN-T-nätet koncentreras till tätbefolkade områden, inberäknat gränsöverskridande områden, där täta nät delar kapacitet med passagerartrafiken. Parlamentet anser att det är nödvändigt att optimera det sätt på vilket godsinfrastrukturen ordnas i TEN-T-nätet, särskilt i överbelastade områden, så att hänsyn tas till innovativa urbana logistikstrategier. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med de europeiska samordnarna utvärdera framstegen i genomförandet av projekten och uppmana medlemsstaterna att fullgöra sina åtaganden. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att ompröva sin metod och sina kriterier för att inrätta godstransportnät och att se till att det främst investeras i alternativa godstransportrutter med mindre belastade knutpunkter, terminaler, flygplatser och hamnar, och även beakta miljöskydd och bullerreduktion.

12.  Europaparlamentet beklagar att medlemsstaternas nationella infrastrukturplaner alltför ofta fastställs utan hänvisning till TEN-T-målen. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka orsakerna till denna brist på samarbete och att öka samordningen mellan de två planeringsnivåerna, och föreslår att man i den europeiska planeringsterminen lägger till ett kapitel om övervakning av dess samstämmighet och tydliga ändamålsenlighet med hjälp av lämpliga korrigerande åtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att prioritera sådana projekt i medlemsstaterna som är i linje med TEN-T-planeringen och som inriktar insatserna på projekt som har större europeiskt mervärde, och att övervaka gränsöverskridande transportprojekt. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att fatta beslut om sina nationella infrastrukturplaner på ett sätt som är förenligt med TEN-T-målen.

13.  Europaparlamentet noterar att medlemsstater med ekonomiska och budgetrelaterade svårigheter inte är i stånd att medfinansiera projekt som rör godstransporter på grund av en strikt tolkning av stabilitets- och tillväxtpakten. Parlamentet förespråkar en optimal användning av offentliga och privata finansieringsstrategier, även i fråga om att kombinera FSE och Horisont 2020 med Europeiska fonden för strategiska investeringar och andra finansiella instrument. Parlamentet anser att projekt som genomförs inom ramen för FSE inte bör ingå i beräkningen av den offentliga skulden. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en studie om huruvida en sådan åtgärd vore ett lämpligt sätt att åstadkomma en tydlig ökning av investeringarna i godsinfrastrukturen.

14.  Europaparlamentet anser att ett effektivt logistiksystem i EU kräver ytterligare samordning utöver den fysiska konnektiviteten samt ett operativt TEN-T-nät. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra logistik till en integrerad del av stomnätskorridorerna, att öka dess samordning med nationella, regionala och lokala myndigheter och i detta sammanhang fokusera på både sammankopplingen mellan de olika korridorerna och de regionala och urbana godstransportnäten. Parlamentet uppmanar kommissionen att utöka de europeiska TEN-T-samordnarnas ansvarsområde så att det går utöver det geografiska område för de korridorer som respektive samordnare ansvarar för, och så att det även omfattar horisontella politiska frågor såsom multimodalitet och effektiv godslogistik. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera detta arbete gällande logistik och multimodalitet inom korridorerna vartannat år.

15.  Europaparlamentet anser att dåligt underhåll av nätet kan påverka TEN-T-infrastrukturens hållbarhet och resultat. Parlamentet betonar att transportinfrastruktur inte bara måste renoveras och moderniseras utan även underhållas regelbundet. Parlamentet noterar med oro att ihållande brist på intresse för underhåll från infrastrukturförvaltarnas och medlemsstaternas sida håller på att minska linjernas konkurrenskraft (hastighetsbegränsningar, tillförlitlighet, säkerhet), särskilt när det gäller järnvägarna, vilket ibland leder till att linjer läggs ner. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna tillsammans med Europeiska investeringsbanken (EIB) att undersöka nya finansieringsstrategier för att underlätta investeringar i nätets underhåll.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera till parlamentet om slutsatser och åtgärder inom Digital Transport and Logistics Forum (forumet för digitala transporter och digital logistik), för att ytterligare stödja digitaliseringen av godstransport och logistik. Parlamentet begär att forumet ska fortsätta så länge som det är ändamålsenligt.

17.  Europaparlamentet betonar vikten av garantier för att planerad infrastruktur svarar mot de verkliga behoven av hållbar logistik och att den inte blir en ohållbar belastning på miljön. Parlamentet betonar i detta avseende att skyddet av den biologiska mångfalden och uppnåendet av EU:s bevarandemål i högre grad måste integreras mycket mer i planeringen och genomförandet av TEN-T.

Effektivare förenkling och nya ramar för digitalisering 

18.  Europaparlamentet betonar det akuta behovet av ytterligare förenkling av handlingar och administrativa förfaranden och tullförfaranden för alla transportsätt och för de olika stadierna i logistikkedjan. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inom ramen för avtalet om bättre lagstiftning undersöka överflödig EU-lagstiftning avseende transport och mobilitet, övervaka nationella, regionala och lokala bestämmelser som kan stå i strid med EU-rätten och, om sådana påträffas, harmonisera dessa bestämmelser med EU:s lagstiftning så snart som möjligt. Parlamentet efterlyser en årlig rapport från kommissionen om framstegen på detta område.

19.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att före utgången av 2017 föreslå en digital ram för elektroniskt informationsutbyte och elektronisk transportförvaltning i multimodala transporter (e-transport) för att underlätta ett förenklat, papperslöst, sammanhängande, öppet och tillförlitligt informationsflöde mellan företag, kunder och myndigheter, som bygger på etablerade tjänster (såsom SafeSeaNet, direktivet om rapporteringsformaliteter, eManifest, systemet för flodinformationstjänster (RIS), telematikapplikationer för godstrafik (TAF) och intelligenta transporttjänster (ITS)). Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en harmoniserad tillämpning av e-transportdokument, system för bedrägeribekämpning och it-säkerhet.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att acceptera elektroniska transporthandlingar i allmänhet, och att ratificera och tillämpa e-CMR-protokollet utan dröjsmål.

21.  Europaparlamentet understryker vikten av innovation i användningen av ny teknik, såsom digitalisering (t.ex. digitala fraktsedlar), tillgång till uppgifter och utbyte av uppgifter, samtidigt som man vidhåller en hög nivå av it-säkerhet och dataskydd, för att möjliggöra effektivare transport- och logistiklösningar, förutsatt att driftskompatibilitet och jämlik och icke-diskriminerande tillgång säkerställs. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för att säkerställa integrering, tillgänglighet och skydd av uppgifter som ligger till grund för logistik och godstransport.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla ett system för investeringar i tillhandahållande av inledande it-utbildning och fortgående repetitionsutbildning om de plattformar som används för uppgiftsutbyte, för att säkerställa icke-diskriminerande behandling i samband med digitalt utbyte av uppgifter.

23.  Europaparlamentet understryker betydelsen av forskning och innovation för utveckling av miljömässigt hållbar och digitaliserad logistik och större driftskompatibilitet och sammankoppling mellan it-system och it-tjänster.

24.  Europaparlamentet betonar behovet av ytterligare utveckling av informations- och kommunikationssystemen, ett fullständigt utnyttjande av potentialen i de europeiska satellitnavigeringssystemen Galileo och Egnos och av tillhörande trafikstyrnings- och informationssystem i fråga om alla transportsätt och all logistik, varvid alla tillgängliga finansiella verktyg ställs till förfogande för att uppmuntra till privata investeringar.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa snabba administrativa förfaranden som syftar till att påskynda genomförandet av TEN-T-korridorerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att bestämmelserna om stabilitets- och tillväxtpakten, statligt stöd och finansmarknader inte hindrar investeringar.

Utformning av och investering i det europeiska transportsystemet med fokus på logistik

26.  Europaparlamentet understryker behovet att säkerställa tillräcklig EU-finansiering för genomförandet av TEN-T efter den nuvarande budgetramen. Kommissionen förväntas 2017 lägga fram FSE-utvärderingen efter halva tiden, med förslag till rationalisering av åtgärder och medel för genomförande av de prioriterade projekten i god tid. Parlamentet understryker principen om att outnyttjade resurser går förlorade, varvid oanvända FSE-medel görs tillgängliga vid kommande ansökningsomgångar. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera ett förslag till särskilt anbudsförfarande för logistik 2017, som utöver multimodala transporter och fraktgods även omfattar fraktlösningar i urbana knutpunkter, däribland innovativa och alternativa transporter (t.ex. drönare, fraktfordon som drivs med alternativa bränslen, cykling etc.).

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med eftertryck begära att medlemsstaterna ska göra de investeringar som behövs för att slutföra förbindelserna mellan unionens stomnätskorridorer.

28.  Europaparlamentet påminner om vikten av urbana knutpunkter i hela logistikkedjan, där en stor del av omlastningen och distributionen sker under den sista transportsträckan. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, kommissionen och projektansvariga att inom TEN-T:s stomnätskorridorer lägga tonvikten vid samordnad utveckling av projekt som ökar multimodaliteten inom godslogistik, särskilt terminalknutpunkter, logistikplattformar och urbana knutpunkter, som baseras på befintliga och framtida transportbehov och prioriteras korrekt i fråga om deras lokala, gränsöverskridande och korridoromfattande inverkan.

29.  Europaparlamentet anser att tillförlitlighet, frekvens, flexibilitet, ett kundorienterat synsätt, transporttider och pris är de främsta faktorer som avsändare beaktar när de väljer mellan olika tillgängliga transportsätt.

30.  Europaparlamentet anser att ett effektivt logistiksystem också måste inriktas på framtidens teknik, som erbjuder snabba, miljövänliga och effektiva godstransportsätt. Parlamentet betonar potentialen och den allt större roll som automatisering och automatiserad transport spelar för logistik, inberäknat självstyrande fordon, drönare och fjärrstyrda robotar.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut beakta automatiseringen och dess inverkan på logistikstrategin, och säkerställa en smidig och effektiv integrering av denna i TEN-T-nätet, och att stödja forskning om och investeringar i utvecklandet av dessa nyckeltekniker.

32.  Europaparlamentet betonar den potential som automatiserade, autonoma transporter och fjärrstyrda luftfartyg (drönare) har för logistiken. Parlamentet efterlyser åtgärder för att säkerställa att automatiserade fordon och system fungerar smidigt tillsammans med konventionella fordon och sårbara användare när ITS-system används i nätet. Parlamentet anser att den framtida utvecklingen och den omfattande spridningen av fjärrstyrda robotar och luftfartygssystem (drönare) kräver nya, snabba, miljövänliga och effektiva godstransportsätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en strategi som säkerställer att drönare kan integreras i TEN-T-programmet på ett effektivt sätt och att utarbeta en handbok om detta för medlemsstaterna.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta hur just-in-time-konceptet påverkar miljön, med tanke på att den ökar mängden fordonstrafik.

34.  Europaparlamentet understryker vikten av att samordna logistik för in- och utgående transporter i syfte att minska den totala mängden fordon i rörelse, även med tanke på en gradvis övergång till en cirkulär ekonomi.

Brådskande och effektivare integrering av transportsätten

35.  Europaparlamentet betonar att de viktigaste insatserna måste koncentreras på att blåsa nytt liv i järnvägen och på att stärka sektorn för inre vattenvägar, som en prioritet för EU:s strategi för hållbara transporter. Parlamentet inser att i synnerhet järnvägarna konstant har förlorat marknadsandelar sedan den ekonomiska krisen började, och anser därför att medlemsstaterna och kommissionen bör föreslå nya och icke-diskriminerande initiativ till stöd för utvecklingen av denna sektor i hela Europa.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja konkurrenskraften för godstransporter på järnväg, genom att se till att järnvägsnäten är fullständigt driftskompatibla och förbundna med varandra och genom att garantera företagen lika villkor för tillträde, och att göra det samma för transporter på inre vattenvägar, på floder, till havs och med flyg så att varje transportslag kan verka på lika villkor, och kommissionen uppmanas också att främja multimodala och intermodala transporter.

37.  Europaparlamentet anser att det europeiska trafikstyrningssystemet för tåg (ERTMS) är ett lyckat europeiskt projekt för att främja godstransporter på järnvägar, och välkomnar strävandena att påskynda dess införande genom att definiera milstolpar per korridor. Parlamentet är medvetet om de begränsningar som påverkar finansieringen av multinationella ERTMS-projekt på flera nivåer. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska centrumet för investeringsrådgivning att lägga fram särskilda finansieringslösningar för att underlätta tillgången till finansiering från Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) för genomförandet av ERTMS för både infrastrukturanläggningar och anläggningar för lok.

38.  Europaparlamentet anser att hinder och begränsningar för driftskompabilitet kommer att minska avsevärt genom att samtliga medlemsstater tillämpar direktivet om driftskompabilitet. Parlamentet framhäver dessutom att mjuka åtgärder, såsom driftskompatibel rullande materiel (godsvagnar med lågt golv, lok med flera spårvidder etc.), också kan uppväga begränsningarna avseende driftskompatibilitet. Parlamentet uppmanar med kraft Shift2Rail-projektet att analysera både EU-marknaden och den framtida utvecklingen och att skapa incitament till lösningar för mjuk multioperabel infrastruktur och rullande materiel för att stödja multimodala och kombinerade transporter.

39.  Europaparlamentet påpekar behovet att stärka kombinerade transporter och att modernisera nuvarande EU-bestämmelser, däribland de som reglerar gemenskapsinterna cabotagetransporter och transporthandlingar, så att de blir tydliga och begripliga och kan genomföras av myndigheterna. Parlamentet välkomnar kommissionens åtagande att se över rådets direktiv 92/106/EEG och uppmanar kommissionen med kraft att presentera översynen utan dröjsmål.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, utan att äventyra säkerheten i stort, införa mer kraftfulla och effektiva åtgärder och incitament för att uppmuntra järnvägsföretagen att ta itu med problemet med bullret från godstransporter på järnväg, med tanke på att buller påverkar hälsan negativt. Nästan sju miljoner människor i EU, särskilt i tätortsområden, utsätts i dagsläget för järnvägsbuller över acceptabla nivåer. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att införa bullergränsvärden för godstransport på järnväg.

41.  Europaparlamentet anser att det bör skapas incitament för övergången till järnvägs- och sjötransporter, eftersom de minskar trafikstockningar och förorenar mindre än vägtransporter.

42.  Europaparlamentet konstaterar att de inre vattenvägarna måste spela en allt större roll i betjäningen av yttre hamnar som logistikcentra, särskilt genom transport av varor i inlandet och för att koppla samman Europas hav.

43.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens första steg på grundval av Parisavtalet mot att införa bränslestandarder för tunga nyttofordon och gränsvärden för koldioxid samt ett mål för minskade växthusgasutsläpp för vägtransportsektorn. Parlamentet anser att åtgärder som kräver en översyn av infrastrukturnormerna och de operativa normerna för TEN-T-nätet endast bör övervägas om alternativa lösningar, såsom ett minskat antal fordon som kör tomma på tillbakavägen, bättre utnyttjande av och tillgång till alternativa bränslen, bättre logistik och drivsystem, inte kan öka effektiviteten och minska verkningarna på infrastrukturen och miljön.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om det går att fastställa en enda gemensam metod för beräkning av växthusgasutsläppen längs hela försörjningskedjan och för alla modala transportlösningar.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra utvecklingen av eldrivna och alternativt drivna transportslag och den infrastruktur som behövs längs hela TEN-T-nätet, och att stimulera innovativa transportprojekt, särskilt i stadskärnor, t.ex. användning av eldrivna fordon och förnybara energikällor, samt utveckling av alternativa bränslen och tillhörande infrastruktur. Parlamentet betonar att användning av eldrivna lätta nyttofordon den sista sträckan fram till slutanvändaren minskar koldioxidutsläppen i allmänhet och de lokala luftföroreningarna och bullret i synnerhet, vilket således bidrar till bättre luft i städerna. Parlamentet betonar därför behovet av laddningsstationer vid logistikknutpunkter.

46.  Europaparlamentet anser att det behövs ytterligare åtgärder för att göra vägtransporterna mer effektiva och miljövänliga i logistikkedjan. Parlamentet föreslår att man lättar på trafikrestriktionerna och ombesörjer kontinuitet och fullständigt effektiv logistik i stomnätskorridorerna för sådana tunga nyttofordon som drivs med rena alternativa bränslen som är förenliga med de striktaste normerna avseende utsläpp, buller, säkerhet och social normer. Parlamentet insisterar på att stomnätskorridorerna överallt ska förses åtminstone med tankstationer för alternativa bränslen och säkra parkeringsplatser för lastbilar, däribland nödvändiga faciliteter som ger yrkesförare möjlighet att tillbringa sina viloperioder under drägliga förhållanden.

47.  Europaparlamentet anser att införandet av renare framdrivningssystem inom godstransporter bör främjas genom ett samordnat och omgående utvecklande av infrastruktur för alternativa bränslen i TEN-T-korridorerna, i linje med EU:s lagstiftning.

48.  Europaparlamentet betonar vikten av att främja tillhandahållande och tillgång till information om multimodala tjänster och logistiktjänster i EU, särskilt för små och medelstora företag, som har begränsad tillgång till sådan information. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med nätoperatörerna och medlemsstaterna underlätta utbyte av nuvarande avtal, verktyg, överenskommelser, lagstiftning och bästa praxis om multimodala transporter inom EU, och att tillhandahålla en handbok på webben till stöd för de ekonomiska aktörerna.

49.  Europaparlamentet noterar att digitalisering av tjänsterna är viktig för att främja transportlösningar som är mer miljövänliga. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att underlätta, även med hjälp av koherent EU-lagstiftning, tillgången till och utbytet av data om trafikflödena längs korridorerna och användningen av multimodala transporter, särskilt för små och medelstora företag, och att säkerställa större deltagande av sektorns aktörer och offentliga myndigheter lokalt, i syfte att förbättra styrningen av försörjningskedjan och effektivisera användningen av resurser och infrastruktur, bl.a. genom att utbyta bästa praxis. Parlamentet understryker att tillgången till sådan trafikdata för olika aktörer, som t.ex. tillhandahåller digitala kartor och navigeringstjänster, är avgörande för att möjliggöra intermodal transport, effektivare planering av rutter, automatiserad körning och intelligenta körsystem och även användning av fordonskolonner inom godstransport på väg, eftersom detta innebär ett bättre utnyttjande av de aerodynamiska effekterna, vilket minskar utsläppen och ökar vägkapaciteten.

50.  Europaparlamentet rekommenderar obligatorisk användning av alkolås – med en låg, vetenskapligt baserad tolerans i mätningen – i alla nya typer av fordon för godstransporter.

Förbättrad utbildning och bättre arbetsförhållanden för att locka nya yrkesverksamma

51.  Europaparlamentet noterar att arbets- och levnadsvillkoren för arbetstagarna inom logistikkedjan har försämrats betydligt på senare år, vilket gör sektorn mindre attraktiv för nya generationer, i synnerhet för mobila arbetstagare.

52.  Europaparlamentet noterar med oro att logistiksektorn står inför en brist på arbetskraft och att den tekniska utvecklingen kommer att innebära ytterligare utmaningar under de kommande åren och att arbetskraftens långsamma anpassning till nya tekniker, däribland digitala tekniker, kan undergräva sektorns resultat. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa utbildnings- och fortbildningsbehov på EU-nivå, liksom att identifiera arbetsförhållanden, kostnader och hinder som avskräcker arbetskraften från att etablera sig i transportsektorn, och att skyndsamt föreslå åtgärder för att göra sektorn mer attraktiv för unga människor och kommande generationer. Parlamentet anser att detta innebär en möjlighet att öka andelen kvinnor, även i form av åtgärder av positiv särbehandling, och nya aktörer på transportarbetsmarknaden, inbegripet medborgare från tredjeländer. Parlamentet anser vidare att en strategisk satsning på utbildning och bättre arbetsförhållanden bör inkludera initiativ för kunskapsutveckling inom den offentliga sektorn, för att bättre kunna beakta godsfrågor i stadsplaneringen, samt utvecklandet av visnings- och testarenor där gods- och logistikrelaterad forskning och innovation kan tillämpas och testas under verkliga förhållanden.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att investera i varvad och yrkesinriktad utbildning i transportsektorn.

54.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att tillhandahålla tillräckligt många säkra parkeringsplatser i TEN-T-korridorerna för att undvika en ökning av säkerhetsproblemen för mobila arbetstagare inom transportsektorn.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta hänsyn till parlamentets senaste rekommendationer om socioekonomiska aspekter i transportsektorn och bekämpning av otillbörliga metoder på arbetsmarknaden. Parlamentet noterat att lagstiftningen om sociala villkor och arbetsvillkor måste respektera alla grundläggande friheter i EU och får inte begränsa rättvis konkurrens eller skapa någon ytterligare administrativ börda.

Bättre statistisk information om logistikbehoven

56.  Europaparlamentet betonar behovet av bättre statistik om intermodala transporter och resultat inom logistiksektorn, för att underlätta prognoser och översyn av politik- och investeringsåtgärder samt ge operatörer tillgång till värdefull information. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med intressenter för att ta fram en EU-omfattande ram för statistik om multimodala transporter och logistik, inberäknat utveckling av nya indikatorer som återspeglar verkliga trender i godssektorn bättre.

o
o   o

57.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0310.
(2) Antagna texter, P8_TA(2015)0423.
(3) EUT C 295E, 4.12.2009, s. 79.
(4) EUT C 187E, 24.7.2008, s. 154.
(5) EUT L 348, 20.12.2013, s. 1.
(6) EUT L 348, 20.12.2013, s. 129.
(7) EUT L 276, 20.10.2010, s. 22.
(8) https://english.eu2016.nl/documents/publications/2016/06/20/ministerial-declaration-on-implementing-ten-t.
(9) http://ec.europa.eu/transport/themes/infrastructure/news/doc/2016-06-20-ten-t-days-2016/issues-papers.pdf.
(10) http://www.eca.europa.eu/Lists/ECADocuments/SR16_08/SR_RAIL_FREIGHT_sv.pdf,


En europeisk pelare för sociala rättigheter
PDF 423kWORD 69k
Europaparlamentets resolution av den 19 januari 2017 om en europeisk pelare för sociala rättigheter (2016/2095(INI))
P8_TA(2017)0010A8-0391/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artikel 9 i EUF-fördraget, som kräver att EU ska främja hög sysselsättning, garantera ett fullgott socialt skydd, bekämpa social utestängning och säkerställa en hög utbildningsnivå och en hög hälsoskyddsnivå för människor,

–  med beaktande av artiklarna 151–156 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av deklarationen av den 9 maj 1950, som uppmanade till ”utjämning och förbättring av levnadsvillkoren” för arbetstagare,

–  med beaktande av den europeiska sociala stadgan, tilläggsprotokollet till detta och den reviderade versionen av detta, som trädde i kraft den 1 juli 1999, särskilt del I och del II samt artiklarna 2, 4, 16 och 27 i sistnämnda direktiv, om rätt till lika möjligheter och lika behandling för arbetstagare med familjeansvar,

–  med beaktande av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som ratificerades av EU 2010,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter, som trädde i kraft 1990,

–  med beaktande av gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter, som antogs den 9 december 1989,

–  med beaktande av målen för hållbar utveckling till 2030 som antogs av FN 2015 och gäller för hela världen, inklusive EU,

–  med beaktande av rådets direktiv 2010/18/EU av den 8 mars 2010 om genomförandet av det ändrade ramavtalet om föräldraledighet som ingåtts av BUSINESSEUROPE, UEAPME, ECPE och EFS och om upphävande av direktiv 96/34/EG(1),

–  med beaktande av konventioner och rekommendationer som utarbetats av Internationella arbetsorganisationen (ILO),

–  med beaktande av Europarådets europeiska balk om social trygghet och protokollet till detta, som är ett grundläggande europeiskt instrument för minimiharmonisering av sociala trygghetssystem där det fastställs minimistandarder som de avtalsslutande parterna får överskrida,

–  med beaktande av rapporten från FN:s oberoende expert om äldre personers åtnjutande av alla mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av befintlig unionslagstiftning, mekanismer för politisk samordning och finansieringsinstrument på områdena sysselsättning, socialpolitik, ekonomisk och monetär politik, den inre marknaden, den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital, Europeiska socialfonden, samt ekonomisk, social och territoriell sammanhållning,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 25–26 mars 2010 och den 17 juni 2010, samt kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande om rådets rekommendationer och slutsatser om integrering av romer,

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 3 oktober 2008 om aktiv inkludering av människor som är utestängda från arbetsmarknaden(2),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 20 februari 2013 Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid(3),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 7 december 2015 om främjandet av den sociala ekonomin som en viktig drivande faktor för ekonomisk och social utveckling i Europa,

–  med beaktande av direktivet om likabehandling i arbetslivet(4),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktivet om mammaledighet (COM(2008)0637,

–  med beaktande av direktivet om skriftliga meddelanden(5),

–  med beaktande av direktivet om visstidsarbete(6),

–  med beaktande av direktivet om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag(7),

–  med beaktande av direktivet om deltidsarbete(8),

–  med beaktande av direktivet om likabehandling i arbetslivet(9),

–  med beaktande av kommissionens politiska riktlinjer En ny start för EU: Mitt program för sysselsättning, tillväxt, rättvisa och demokratisk förändring, framlagda av Jean‑Claude Juncker den 15 juli 2014,

–  med beaktande av de fem ordförandenas rapport av den 22 juni 2015 om färdigställandet av EU:s ekonomiska och monetära union,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 mars 2016 om samråd om en europeisk pelare för sociala rättigheter (COM(2016)0127), och bilagorna till detta,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juni 2016 Europeisk agenda för delningsekonomin (COM(2016)0356),

–  med beaktande av kommissionens meddelanden om integrering av romer (COM(2010)0133, COM(2011)0173, COM(2012)0226, COM(2013)0454, COM(2015)0299, COM(2016)0424),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 oktober 2016 om ungdomsgarantin och sysselsättningsinitiativet för ungdomar efter tre år (COM(2016)0646),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 21 mars 2014 om tillämpningen av direktiv 2008/104/EG om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag (COM(2014)0176),

–  med beaktande av EESK:s yttrande SOC 520 från den 17 september 2015 om principer för effektiva och tillförlitliga välfärdssystem(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2016 om de strategiska prioriteringarna för kommissionens arbetsprogram 2017(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2013 med rekommendationer till kommissionen om information till och samråd med anställda, planering och hantering av omstruktureringar(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2015 om mammaledighet(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2014 om EU:s strategi mot hemlöshet(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2015 om EU:s strategi för jämställdhet efter 2015​(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2015 om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet(16),

–  med beaktande av kommissionens strategiska engagemang för jämställdhet 2016–2019,

–  med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 november 2015 om att minska ojämlikhet, med särskilt fokus på barnfattigdom(17),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 november 2015 om EU:s strategiska ram för arbetsmiljö 2014–2020(18),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 april 2016 om att uppnå målet för fattigdomsbekämpning mot bakgrund av hushållens ökande kostnader(19),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2016 om genomförandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, med särskilt beaktande av de avslutande iakttagelserna från FN:s kommitté för konventionen(20),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 september 2016 om social dumpning i Europeiska unionen(21),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om inrättande av gynnsamma arbetsmarknadsvillkor för balans mellan arbetsliv och privatliv(22),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 oktober 2016 om behovet av en europeisk återindustrialiseringspolitik mot bakgrund av fallen med Caterpillar och Alstom(23),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 september 2015 om att skapa en konkurrenskraftig arbetsmarknad i EU för 2000-talet: att matcha kompetens och kvalifikationer med efterfrågan och arbetstillfällen som ett sätt att ta sig ur krisen(24),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om kompetenshöjande åtgärder för att bekämpa ungdomsarbetslöshet(25),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 november 2012 om en social investeringspakt – som ett svar på krisen(26), och kommissionens paket om sociala investeringar av den 20 februari 2013, inbegripet kommissionens rekommendation Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om romer(27),

–  med beaktande av Eurofounds ordbok om förhållandet mellan arbetsmarknadens parter,

–  med beaktande av Eurofounds rapport från 2014 om löner i Europa på 2000-talet,

–  med beaktande av Eurofounds rapport från 2014 om tillgången till hälso- och sjukvård i kristider,

–  med beaktande av Eurofounds rapport från 2015 om tillgång till sociala förmåner och minskning av det bristande utnyttjandet,

–  med beaktande av Eurofounds rapport från 2015 om nya anställningsformer,

–  med beaktande av Eurofounds rapport från 2016 om undermåliga bostäder i Europa och kostnader och konsekvenser av detta,

–  med beaktande av Eurofounds kommande översiktsrapport om den sjätte undersökningen om arbetsvillkor i Europa för 2016,

–  med beaktande av ILO:s studie från 2016 Building a social pillar for European convergence,

–  med beaktande av det arbete som utförs av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), särskilt dess övervakning av migranter och minoriteter och rapporter om allvarlig arbetskraftsexploatering, barnskyddssystem och rätten till eget boende för personer med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av domstolens dom i mål C-266/14 av den 10 september 2015 om arbetstidens förläggning för arbetstagare som saknar en fast bestämd arbetsplats eller en arbetsplats där arbetet vanligtvis utförs,

–  med beaktande av domstolens dom i de förenade målen C-8/15 P till C-10/15 P (Ledra Advertising m.fl.) av den 20 september 2016 som stärker medborgarnas grundläggande rättigheter gentemot kommissionen och Europeiska centralbanken i samband med antagandet av samförståndsavtal på Europeiska stabilitetsmekanismens vägnar,

–  med beaktande av de gemensamma analyserna från arbetsmarknadens parter i Europa, BusinessEurope, CEEP, EFS och UEAPME från oktober 2007 om huvudutmaningar för de europeiska arbetsmarknaderna (Key Challenges facing European Labour Markets) och från juli 2015 om en fördjupad arbetsmarknadsanalys från de europeiska arbetsmarknadsparterna (In-depth employment analysis by the European social partners),

–  med beaktande av det gemensamma yttrandet från sysselsättningskommittén och kommittén för socialt skydd om den europeiska pelaren för sociala rättigheter som godkändes av rådet den 13 oktober 2016,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0391/2016), och av följande skäl:

A.  EU måste reagera snabbt och synbart på den ökade frustrationen och oron bland många människor över osäkra framtidsutsikter, arbetslöshet, växande ojämlikhet och brist på möjligheter, särskilt för ungdomar. Det offentliga samrådet om den europeiska pelaren för sociala rättigheter som kommissionen genomförde fram till december 2016 har utvecklats till en grundlig reflektion över befintliga sociala regelverk och en bred diskussion bland arbetsmarknadens parter, de nationella regeringarna och parlamenten, det civila samhället och EU:s institutioner om framtiden och uppbyggnaden av en europeisk social modell för framtiden. Denna debatt kan bidra till att rikta uppmärksamheten mot EU:s grundläggande värderingar och det faktum att Europa globalt sett har avancerade arbetsmässiga och sociala normer och sociala trygghetssystem. Debatten om den europeiska pelaren för sociala rättigheter och de nödvändiga åtgärder som ska vidtas som uppföljning till denna kan också bidra till att skapa en fastare grund för det europeiska projektet och stärka människors känsla av delaktighet i den europeiska integrationsprocessen.

B.  EU behöver fortsätta utvecklingen av en europeisk social modell som integreras i en social marknadsekonomi, ger människor större egenmakt och möjliggör ett hållbart välstånd och hög produktivitet baserad på solidaritet, social rättvisa och lika möjligheter, en rättvis fördelning av rikedom, solidaritet mellan generationerna, rättsstatsprincipen, icke-diskriminering, jämställdhet, universella och högkvalitativa utbildningssystem, arbetstillfällen av hög kvalitet och hållbar och inkluderande tillväxt på lång sikt, i linje med de globala målen för hållbar tillväxt – en modell som genuint syftar till full sysselsättning, säkerställer fullgott socialt skydd och grundläggande tjänster av god kvalitet för alla, bekämpar ekonomisk orättvisa, ger människor i utsatta situationer större egenmakt, bekämpar fattigdom och social utestängning, ökar deltagandet i samhällslivet och i det politiska livet samt förbättrar levnadsstandarden för alla människor i EU genom att leva upp till de mål och de rättigheter som fastställs i unionsfördragen, stadgan om de grundläggande rättigheterna och den europeiska sociala stadgan.

C.  Kommissionen har förbundit sig att uppnå ett ”socialt AAA-kreditbetyg” för EU och förväntas under våren 2017 lägga fram ett förslag till en europeisk pelare för sociala rättigheter som kommer att främja välfungerande och inkluderande arbetsmarknader och välfärdssystem i de deltagande medlemsstaterna och fungera som en kompass för förnyad konvergens uppåt genom att i) uppdatera befintlig EU-lagstiftning, ii) förbättra EU:s ram för samordning av den ekonomiska och sociala politiken, bland annat genom social riktmärkning av nationella reformåtgärder utan att ineffektiva parallella strukturer för den skull skapas, samt att iii) säkerställa relevant finansiellt stöd på nationell och europeisk nivå. Parlamentet, som väljs direkt av EU-medborgarna, har ett grundläggande ansvar och en roll att spela vid utformningen och antagandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

D.  De ekonomiska och sociala politikområdena är avsedda att tjäna folket, bland annat genom att främja en hållbar och socialt ansvarsfull ekonomisk verksamhet på lika villkor, och människorna är också den viktigaste faktorn för ett företags konkurrenskraft och för att hela ekonomin ska fungera väl.

E.  En social dialog kan bidra positivt till tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft. Unionen ska erkänna och främja den roll som arbetsmarknadens parter spelar, underlätta dialogen mellan dem och respektera deras oberoende, bland annat när det gäller lönesättning, rätten att förhandla, ingå och genomdriva kollektivavtal samt rätten att vidta kollektiva åtgärder i enlighet med nationell lagstiftning och praxis. Den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör uppmuntra arbetsmarknadens parter och medlemsstaterna att fastställa högre normer än de man enats om på europeisk nivå. Kommissionen ska samråda med arbetsmarknadens parter om den möjliga inriktningen av en unionsåtgärd på det socialpolitiska området. Det behövs fortsatt stöd till social dialog på alla nivåer.

F.  Det är av avgörande betydelse att företagen agerar på ett socialt ansvarsfullt sätt, med verklig hänsyn till hållbarhet och samhällets intressen. Det är viktigt att arbetstagarna är delaktiga i beslutsfattandet. Företagen i den sociala ekonomin, såsom kooperativ, utgör goda exempel när det gäller att skapa arbetstillfällen av hög kvalitet, stödja social integration och främja en aktiv ekonomi.

G.  De grundläggande sociala rättigheterna gäller alla människor i EU och EU:s befintliga regelverk om arbets-, produkt- och tjänstemarknader gäller för alla medlemsstater. Den ekonomiska integrationen gör medlemsstaterna beroende av varandra vad gäller deras förmåga att garantera anständiga arbetsförhållanden och bevara den sociala sammanhållningen. En fungerande inre marknad kräver solida grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare för att förhindra konkurrens på grundval av arbetsförhållanden. Subsidiaritetsprincipen, enligt definitionen i fördragen, rättfärdigar åtgärder på unionsnivå på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar. Uppnåendet av EU:s sociala mål beror också på nationell lagstiftning och på välutvecklade nationella sociala system. Regionala skillnader mellan lönenivåer och sociala trygghetssystem är i viss mån oundvikliga, men försiktighet bör iakttas så att de inte skapar påfrestningar nedåt på levnads- och arbetsvillkor. Det uppåtgående ekonomiska och sociala konvergensen är mycket viktig för en väl fungerande union. Unionen harmoniserar inte de nationella sociala trygghetssystemen utan samordnar dem, främjar deras utveckling och underlättar effektiv social trygghet för personer som utövar sin rätt till fri rörlighet. Lagstiftningens utveckling måste hålla jämna steg med teknisk och annan innovation för att tillhandahålla rättssäkerhet och främja den ekonomiska utvecklingen genom rättvis konkurrens. Genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter kommer att kräva insatser på flera nivåer, sektorsövergripande metoder och intressenternas fulla medverkan. Bestämmelser om arbetstagares vilotid bör i förekommande fall beakta en gemensam vilodag per vecka som upprätthålls av traditionen och sederna i landet eller regionen.

H.  Europeiska välfärdsstater behöver uppdateras och stärkas för att stödja uppåtgående övergångar till och inom arbetsmarknaden och upprätthålla ekonomisk trygghet under människors liv. I takt med att arbetsmarknaden blir alltmer komplex är det naturligt att också välfärdsstaten anpassar sina mekanismer och instrument för att korrekt kunna hantera de olika sociala risker som växer fram. Denna uppdateringsprocess bör också förbättra människors tillgång till och interaktion med välfärdsstaten och underlätta tillämpningen av de relevanta bestämmelserna, inbegripet för små och medelstora företag. Välfärdsstaternas roll begränsar sig emellertid inte till arbetsmarknaden. Den omfattar bland annat driften av sociala trygghetssystem, kampen mot fattigdom och social utestängning samt investeringar i utbildning, barnomsorg, hälso- och sjukvård, sociala tjänster och andra grundläggande tjänster. Begreppet ”sociala investeringar”, som utgör stöd för människors utveckling från tidig barndom till ålderdom, har en avgörande roll när det gäller att göra det möjligt för människor att delta fullt ut i samhället och ekonomin på 2000-talet. En stor insats kommer att behövas för att nå fattigdomsminskningen och målet om social delaktighet i Europa 2020-strategin. Bostäder är ett akut problem i många medlemsstater och många hushåll lägger en stor andel av sin disponibla inkomst på boende- och energikostnader.

I.  ILO:s rekommendation 202 föreskriver att sociala grundskydd bör omfatta åtminstone följande grundläggande sociala trygghetsgarantier: a) Tillgång till en nationellt angiven mängd varor och tjänster, särskilt nödvändig hälso- och sjukvård samt mödravård, som uppfyller kriterierna tillgänglighet, åtkomlighet, acceptans och kvalitet. b) Grundläggande inkomsttrygghet för barn, åtminstone på en nationellt fastställd miniminivå, med tillgång till födoämnen, utbildning, vård och andra nödvändiga varor och tjänster. c) Grundläggande inkomsttrygghet, åtminstone på en nationellt fastställd miniminivå, för personer i förvärvsaktiv ålder som inte lyckas skaffa tillräckliga inkomster, särskilt i fall av sjukdom, arbetslöshet, moderskap och invaliditet. d) En grundläggande inkomsttrygghet, åtminstone på en nationellt fastställd miniminivå, för äldre personer. Man bör i den europeiska pelaren för sociala rättigheter ta hänsyn till denna definition och sträva efter att se till att denna typ av grundläggande socialt skydd till fullo uppnås och helst överskrids i alla medlemsstater. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har lämnat ett värdefullt bidrag i detta avseende genom att enas om principer för effektiva och tillförlitliga välfärdssystem.

J.  Alla EU-medlemsstater står inför vissa utmaningar på sysselsättningsområdet och på det sociala området. Förverkligandet av sociala rättigheter beror också på strategier och instrument till stöd för territoriell sammanhållning, särskilt i regioner med allvarliga och permanenta naturbetingade, demografiska eller strukturella ekonomiska nackdelar, inte minst i regioner med låg befolkningstäthet och spridd befolkning eller i de yttersta randområdena. Ökade strategiska investeringar och stöd för sammanhållning behövs i mindre gynnade regioner i syfte att göra dem mer konkurrenskraftiga, förbättra deras socioekonomiska struktur och förebygga ytterligare avfolkning. På grund av sitt nuvarande makroekonomiska regelverk står euroområdet inför särskilda utmaningar när det gäller att uppfylla fördragens mål om sysselsättning och sociala villkor. En återuppbyggnad av adekvat socioekonomisk trygghet för att uppväga denna ökade inre flexibilitet kan därför kräva att man överväger särskilda sociala mål, standarder och/eller finansiella instrument för euroområdet.

K.  De europeiska arbetsmarknaderna utvecklas allt oftare i riktning mot atypiska anställningsformer eller sådana som skiljer sig från standarden, såsom tillfälliga anställningar, ofrivilligt deltidsarbete, tillfälligt arbete, säsongsarbete, behovsarbete, beroende egenföretagare eller arbete som förmedlas av digitala plattformar. Fasta anställningar fortsätter dock att bidra mest till sysselsättningsökningen och har vuxit snabbare än visstidsanställningarna under de senaste två och ett halvt åren(28). Efterfrågan på arbetsmarknaden blir alltmer diversifierade än tidigare. I vissa fall kan detta vara gynnsamt för produktiviteten, balansen mellan arbetsliv och privatliv, övergångar till arbetsmarknaden och andra karriärmöjligheter för dem som behöver dem. Vissa atypiska anställningsformer medför lång ekonomisk otrygghet och dåliga arbetsförhållanden, framför allt när det gäller lägre och mindre säkra inkomster, brist på möjligheter att försvara sina rättigheter, brist på social trygghet och sjukförsäkring, avsaknad av en professionell identitet, bristande karriärutsikter och svårigheter att förena behovsarbete med privat- och familjeliv. En dynamisk arbetsmarknad bör se till att var och en har möjlighet att använda sin kompetens och förmåga i arbetslivet, bl.a. genom sunda och säkra arbetsförhållanden, aktiv arbetsmarknadspolitik och genom att höja sin kompetens under hela livet genom regelbundet livslångt lärande. Relevant rättspraxis från Europeiska unionens domstol klargör begreppen ”anställningsförhållande” och ”arbetstagare” med avseende på tillämpningen av EU:s lagstiftning, utan att det påverkar tillämpningen av nationella definitioner av ”arbetstagare” som har fastställts för nationell lagstiftning i linje med subsidiaritetsprincipen.

L.  En aktiv arbetsmarknadspolitik, individuellt ansvar och deltagande i livslångt lärande är viktigt för integration på arbetsmarknaden, trots att arbetslösheten i de flesta fall är en följd av en brist på lediga platser eller andra omständigheter utanför personens kontroll.

M.  När det gäller människor som befinner sig i utsatta situationer eller som oftare drabbas av diskriminering, såsom kvinnor, etniska minoriteter, långtidsarbetslösa, äldre och personer med funktionsnedsättning, kan det behövas ytterligare åtgärder för att öka deras deltagande på arbetsmarknaden och säkerställa goda levnadsförhållanden för dem under hela deras livstid. EU har åtagit sig att bygga upp ett Europa fritt från barriärer för de uppskattningsvis 80 miljoner människor med funktionsnedsättning i EU och EU:s mål om fattigdomsminskning och sysselsättning kommer inte att uppnås om människor med funktionshinder inte är helt integrerade i ekonomin och samhället. FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har ratificerats av EU och dess principer bör därför integreras i pelaren för sociala rättigheter. Krisens negativa inverkan på tillgången till hälso- och sjukvård har ofta fördröjts, och många har insett att de inte har tillgång till hälso- och sjukvård även om tjänsterna formellt sett omfattas av försäkringarna, i synnerhet på grund av de inte har råd att själva betala en del av avgifterna eller hamnar på väntelistor.

N.  Kvinnor utsätts fortfarande för många former av diskriminering i EU och är fortfarande underpresenterade på alla områden för beslutsfattande.

O.  Jämställdhet föreskrivs i EU-fördragen och i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och är en av EU:s grundläggande värderingar. Kvinnor är fortfarande underrepresenterade på arbetsmarknaden som helhet, då sysselsättningsgraden för män ligger på 75,6 % jämfört med 64,5 % för kvinnor. Det faktum att kvinnor är överrepresenterade inom deltidsarbete och de branscher där lönen är lägst leder, tillsammans med att deras timlön är lägre, till att lönegapet mellan kvinnor och män är 16 % och till att pensionsklyftan uppgår till 39 %, med betydande skillnader mellan medlemsstaterna. Det råder fortfarande könsbaserad diskriminering i medlemsstaterna i samband med rekryteringsförfaranden, trots att utbildningsnivån bland kvinnor är högre än bland män.

P.  Sociala rättigheter, tjänster och tillräcklig inkomst är könsrelaterade frågor eftersom fler kvinnor är lågavlönade, löper högre risk för fattigdom och är mer beroende av såväl offentliga som privata sociala tjänster. Kvinnor har traditionellt rollen som omsorgsgivare för såväl barn som äldre anhöriga samt det primära ansvaret för hushållet vilket sammantaget resulterar i lägre pensioner för kvinnor.

Q.  Barcelonamålen från 2002 har långtifrån uppnåtts och i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna fastställs barns rätt till skydd och omvårdnad. Detta påverkar starkt kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, jämställdheten, balansen mellan arbetsliv och privatliv och kvinnors fattigdom.

R.  Europa kan gå mycket längre när det gäller att utveckla ett kluster av branscher som inriktas på att stödja människors hälsa, kunskap och förmåga att delta i ekonomin. Människoorienterade tjänster såsom utbildning, hälso- och sjukvård, barnomsorg, andra vård- och omsorgstjänster samt idrott utgör en viktig källa till jobbskapande och bör därför inte betraktas som en kostnad för ekonomin, utan i stället som faktorer som bidrar till hållbart välstånd.

S.  Det krävs ett strategiskt tillvägagångssätt för de utmaningar som en åldrande befolkning och en krympande EU-befolkning i arbetsför ålder utgör, framför allt när det gäller framtida kompetensbrist och kompetensglapp på arbetsmarknaden i EU och i förhållande till den beräknade utvecklingen av försörjningskvoter, också med hänsyn till medborgare från tredjeländer som är lagligen bosatta i EU. Det är viktigt att främja möjligheterna till yrkesmässig rörlighet, särskilt bland ungdomar, inbegripet dem som deltar i yrkesutbildning som lärlingar.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bygga vidare på den översyn av det sociala regelverket och av EU:s sysselsättnings- och socialpolitik samt på resultaten av 2016 års offentliga samråd genom att lägga fram förslag till en stabil europeisk pelare för sociala rättigheter som inte stannar vid en deklaration av principer eller goda avsikter, utan bidrar till att stärka sociala rättigheter genom konkreta och specifika verktyg (lagstiftning, mekanismer för politikutformning och finansiella instrument), som får en positiv inverkan på människors liv på kort och medellång sikt och möjliggör stöd till Europabygget under 2000-talet genom att effektivt upprätthålla fördragens sociala mål, stödja de nationella välfärdsstaterna, stärka sammanhållning, solidaritet och konvergens uppåt i ekonomiska och sociala resultat, säkerställa adekvat socialt skydd, minska ojämlikheten, uppnå senkomna framsteg med att minska fattigdomen och den sociala utestängningen, underlätta nationella reforminsatser genom riktmärkning och bidra till en förbättring av den ekonomiska och monetära unionens funktion och av EU:s inre marknad.

2.  Europaparlamentet anser att den europeiska pelaren för sociala rättigheter också bör bidra till att säkerställa en korrekt tillämpning av internationella arbetsnormer och bidra till att uppdatera det sociala regelverket. Parlamentet anser att de standarder som ska utformas genom den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör gälla alla länder som deltar i den inre marknaden i syfte att upprätthålla lika villkor för alla, och att lagstiftning, styrningsmekanismer och finansiella instrument som är relevanta för att uppnå dem ska gälla för samtliga EU-medlemsstater. Parlamentet understryker att pelaren för sociala rättigheter bör beaktas i EU:s ekonomiska politik. Parlamentet konstaterar att de särskilda begränsningar som gäller för medlemskap i euroområdet kräver att ytterligare specifika sociala mål och standarder fastställs och relevanta finansiella stöd övervägs på euroområdesnivå, samtidigt som de förblir öppna för medlemsstater utanför euroområdet på frivillig basis. Parlamentet betonar möjligheten att vid behov använda mekanismen för fördjupat samarbete enligt artikel 20 i EU‑fördraget för att bygga upp en stabil europeisk pelare för sociala rättigheter.

3.  Europaparlamentet betonar att den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör ge människor bosatta i EU större kontroll över sina liv så att de kan leva värdigt, förverkliga sina ambitioner genom att mildra de olika sociala risker som uppstår under hela livet, ge dem möjlighet att delta fullt ut i samhället och kunna anpassa sig till de många tekniska och ekonomiska förändringarna, bland annat genom fortbildning och stöd till entreprenörskap. Parlamentet understryker att den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör få marknaderna att verka för delat välstånd, välfärd och hållbar utveckling inom ramen för en mycket konkurrenskraftig social marknadsekonomi som syftar till full sysselsättning och sociala framsteg, samt att man även använder sig av en industripolitik på EU-nivå. Parlamentet anser att pelaren bör åstadkomma detta genom att främja relevanta sociala standarder och genom att ge de nationella välfärdsstaterna möjlighet att upprätthålla social sammanhållning och jämlikhet över hela EU genom lämpliga, tillgängliga och finansiellt hållbara system för socialt skydd och politiska åtgärder för social delaktighet. Parlamentet betonar att den även bör underlätta den fria rörligheten för arbetstagare i en mer integrerad och rättvisare europeisk arbetsmarknad. Parlamentet framhåller att den europeiska pelaren för sociala rättigheter även bör bidra till att upprätthålla principerna om likabehandling, icke-diskriminering och lika möjligheter genom sysselsättning och socialpolitik. Parlamentet rekommenderar att pelaren alltså bör göra det möjligt att effektivt förverkliga befintliga sociala rättigheter och införa nya rättigheter om det är motiverat till följd av ny teknisk och socioekonomisk utveckling. Parlamentet anser att pelaren på detta sätt även kommer också att öka EU:s legitimitet.

En uppdatering av befintliga arbetsstandarder och sociala standarder

4.  Europaparlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter och kommissionen att arbeta tillsammans för att lägga fram ett förslag till ramdirektiv om anständiga arbetsvillkor i alla former av sysselsättning, utvidga befintliga miniminormer till att omfatta nya former av anställningsförhållanden, på grundval av en grundlig konsekvensbedömning. Parlamentet anser att detta ramdirektiv bör förbättra genomförandet av EU:s lagstiftning, öka rättssäkerheten på hela den inre marknaden och förebygga diskriminering genom att komplettera befintlig EU-lagstiftning och se till att varje arbetstagare får en grundläggande uppsättning lagstadgade rättigheter, oberoende av typ av anställningsavtal eller anställningsförhållande, däribland principerna om likabehandling, hälso- och säkerhetsskydd, skydd under mammaledigheten, bestämmelser om arbets- och vilotid, balansen mellan arbete och privatliv, tillgången till utbildning, stöd i arbetet för personer med funktionsnedsättning, lämpliga rättigheter rörande information, samråd och medbestämmande, förenings- och representationsfrihet, kollektiva avtalsförhandlingar och kollektiva åtgärder. Parlamentet understryker att detta ramdirektiv bör gälla anställda och alla arbetstagare i atypiska anställningsformer, utan att nödvändigtvis ändra redan befintliga direktiv. Parlamentet påminner om att gällande arbetstagarrättigheter tillämpas av medlemsstaterna i enlighet med nationell lagstiftning och EU-lagstiftning. Parlamentet efterlyser också ett mer effektivt och ändamålsenligt genomförande och kontroll av befintliga arbetsrättsliga normer i syfte att förbättra verkställigheten av rättigheter och bekämpa odeklarerat arbete.

Arbetsvillkor

5.  Europaparlamentet inser att en viss variation av anställningsavtal är till nytta för en effektiv matchning mellan arbetstagare och arbetsgivare. Parlamentet påminner dock om risken med dualism på arbetsmarknaden och risken att människor fastnar i otrygga anställningsavtal utan rimliga utsikter till uppåtgående övergångar. Parlamentet betonar vikten av anställningsavtal utan tidsbegränsning för den socioekonomiska tryggheten och pekar på de fördelar som dessa kontrakt erbjuder arbetsgivare inom många sektorer. Parlamentet stöder även främjande av företagsmodeller som bygger på social ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvidga direktivet om skriftligt meddelande (91/533/EEG) till att täcka alla former av anställningsavtal och anställningsförhållanden, Parlamentet uppmanar till att ramdirektivet om anständiga arbetsvillkor även bör omfatta relevanta befintliga minimistandarder som ska säkerställas i vissa särskilda anställningsformer, i synnerhet följande:

   a) Lämplig utbildning och lämpligt lärande samt anständiga arbetsvillkor för praktiktjänstgöring, praktik- och lärlingsplatser, i syfte att säkerställa att de fungerar som riktiga språngbrädor för övergången från utbildning till yrkesliv, i enlighet med rådets rekommendation om kvalitetskriterier för praktikprogram, och att de är tidsbegränsade och inte utgör ett alternativ till sysselsättning för ungdomar. Ersättningen bör stå i proportion till de arbetsuppgifter som ska utföras, den berörda personens kompetens och erfarenhet och behovet av att släppa in praktikanter och lärlingar på arbetsmarknaden utanför kursplaner för att få ekonomin att gå ihop.
   b) Arbeten som möjliggörs genom digitala plattformar och andra fall av beroende egenföretagande, en klar åtskillnad – när det gäller EU:s lagstiftning och utan att det påverkar tillämpningen av nationell lagstiftning – mellan de äkta egenföretagare och de som befinner sig i ett anställningsförhållande, med beaktande av ILO:s rekommendation nr 198, enligt vilken det räcker med flera uppfyllda indikatorer för att fastställa ett anställningsförhållande. Plattformens status och grundläggande skyldigheter, kunden och den person som utför arbetet bör därför klargöras. Miniminormer för samarbetsregler bör också införas med fullständig och uttömmande information till tjänsteleverantören om deras rättigheter och skyldigheter, sociala förmåner, tillhörande social skyddsnivå och arbetsgivarens identitet. De anställda samt de äkta egenföretagare som arbetar via nätplattformar bör ha liknande rättigheter som i resten av ekonomin och skyddas genom deltagande i de sociala trygghetssystemen och sjukförsäkringssystemen. Medlemsstaterna bör säkerställa att villkoren och bestämmelserna för anställningsförhållandet eller tjänsteavtalet övervakas korrekt för att förebygga missbruk av dominerande ställningar av plattformsägare.
   c) Begränsningar avseende behovsarbete: Arbetsavtal där antalet arbetstimmar ej avtalats bör inte tillåtas, med hänsyn till den extrema osäkerhet som de medför.

6.  Europaparlamentet erkänner den minskande andelen arbetsinkomst av den totala inkomsten i Europa under de senaste decennierna. Parlamentet betonar behovet av förnyad uppåtgående social konvergens och att löneklyftan mellan könen måste undanröjas över hela EU för att stimulera efterfrågan, möjliggöra en hållbar tillväxt för alla och minska ojämlikheten. Parlamentet inser att anständiga löner är viktiga som ett sätt att undvika fattigdom bland förvärvsarbetande. Parlamentet uppmanar kommissionen att aktivt stödja en bredare täckning för kollektivavtal i enlighet med medlemsstaternas nationella traditioner och praxis och med respekt för arbetsmarknadsparternas oberoende. Parlamentet rekommenderar införandet av lägstalöner i form av en nationell minimilön där så är tillämpligt, i enlighet med praxisen i varje medlemsstat och efter samråd med arbetsmarknadens parter. Parlamentet uppmanar kommissionen att bidra till att utbyta bästa praxis på detta område.

7.  Europaparlamentet påminner om att rätten till hälsosamma och säkra arbetsvillkor även inkluderar skydd mot risker på arbetsplatsen samt begränsningar vad avser arbetstid och bestämmelser om minimitid för vila och årlig semester. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra den relevanta lagstiftningen. Parlamentet emotser förslag från kommissionen om konkreta åtgärder för att effektivt upprätthålla denna rättighet för alla arbetstagare, inklusive säsongsarbetare och visstidsanställda, och som även omfattar åtgärder för att förebygga våld mot kvinnor eller trakasserier. Parlamentet noterar att dessa åtgärder bör baseras på en konsekvensbedömning, som ska återspegla dagens samlade kunskap om hälso- och säkerhetsrisker samtidigt som den beaktar nya arbetssätt som involverar digitalisering och annan teknisk utveckling.

8.  Europaparlamentet betonar vikten av rätten till kollektiva förhandlingar och kollektiva åtgärder som en grundläggande rättighet fastställd i Europeiska unionens primärrätt. Parlamentet förväntar sig av kommissionen att den ökar sitt konkreta stöd för att stärka och respektera social dialog på alla nivåer och i alla sektorer, särskilt där denna inte är tillräckligt väl utvecklad, samtidigt som hänsyn tas till olika nationella metoder. Parlamentet erkänner fördelarna med att göra arbetstagarna delaktiga i företagets ledning, även i transnationella företag, och deras rätt till information, rådgivning och deltagande, men också i syfte att förnuftigt utnyttja nya sätt för att organisera arbetet, säkerställa att arbetet är meningsfullt och givande och föregripa ekonomiska förändringar. Parlamentet uppmanar till övervakning av tillämpningen av unionslagstiftningen om europeiska företagsråd, information och rådgivning för anställda och för effektiva åtgärder för att säkerställa att omstrukturering av företag genomförs på ett socialt ansvarsfullt sätt.

9.  Europaparlamentet betonar behovet av omfattande, tillförlitlig information som uppdateras regelbundet och som berör arbetskvalitet och sysselsättning och som kan användas för att undersöka arbetskvalitet och sysselsättning över tid men också tillhandahålla information för beslutsfattande på området. Parlamentet uppmanar Eurofound att fortsätta utvecklingen av sin verksamhet för att kontrollera arbetskvalitet och arbetsliv inom ramen för den europeiska undersökningen om arbetsvillkor mot bakgrund av begreppet arbetskvalitet som innefattar inkomster, möjligheter, fysisk miljö, social miljö, arbetsintensitet, användning av färdigheter och omdöme och arbetstidskvalitet. Parlamentet uppmanar även Eurofound att vidareutveckla sin undersökning av politik, avtal mellan arbetsmarknadens parter och företagspraxis som främjar bättre arbetskvalitet och arbetsliv.

Tillräcklig och hållbar social trygghet

10.  Europaparlamentet påpekar att rättigheterna till social trygghet är individuella rättigheter. Europaparlamentet stöder mer samordnade bestämmelser för sociala förmåner och kvalitativ socialtjänst som ett sätt att göra välfärdsstaten mer begriplig och tillgänglig utan att försämra den sociala tryggheten. Parlamentet betonar behovet av tillräcklig social trygghet och sociala investeringar under människornas livstid, vilket gör att alla kan delta fullt ut i samhället och i ekonomin samt upprätthålla en rimlig levnadsstandard. Parlamentet lyfter fram betydelsen av att informera medborgarna om sociala rättigheter och om potentialen med tillgängliga e-förvaltningslösningar, möjligen tillsammans med ett europeiskt socialförsäkringskort med starka dataskyddsgarantier som skulle kunna förbättra EU:s samordning av den sociala tryggheten och den enskildes medvetenhet, men också hjälpa mobila arbetstagare att förtydliga och att värna om sina bidrag och förmåner i hem- och värdländer och underlätta arbetet för de nationella yrkesinspektionerna. Parlamentet betonar vikten av individanpassat och personligt stöd, särskilt för utsatta hushåll.

11.  Europaparlamentet håller med om vikten av allmän tillgång till förebyggande vård och medicinsk behandling av hög kvalitet i rätt tid, samt till mediciner. Parlamentet betraktar detta som en rättighet som ska skyddas, inbegripet i landsbygdsområden och gränsregioner. Parlamentet betonar att alla invånare måste omfattas av sjukförsäkring. Parlamentet håller med om att ett mer omfattande förebyggande arbete på hälsoområdet och mot sjukdomar är en påtaglig social investering som betalar sig själv, även genom ett hälsosamt åldrande.

12.  Europaparlamentet är medvetet om att den stigande förväntade livslängden och en minskande arbetskraft utgör en utmaning för pensionssystemens hållbarhet och lämplighet och för solidaritet mellan generationerna. Parlamentet konstaterar att undanröjandet av pensionsklyftan mellan kvinnor och män även i detta avseende måste vara en prioritering. Parlamentet bekräftar på nytt att det bästa svaret är att öka den allmänna sysselsättningen genom anställningsformer med full pensionsförsäkring och med särskilt fokus på den unga generationen och dem som ofta utesluts från arbetsmarknaden. Parlamentet anser att pensionsåldern, vid sidan om förväntad livslängd, ska återspegla andra faktorer som ska fastställas på nationell nivå, bland annat utvecklingen av produktiviteten, den ekonomiska försörjningsbördan och skillnader i arbetsbelastning. Parlamentet påminner om vikten av investeringar inom aktivt åldrande och åtgärder som gör det möjligt för personer som uppnått pensionsålder att fortsätta arbeta i önskad omfattning och samtidigt delvis utnyttja pensionen om de arbetar mindre än heltid.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en saklig analys av de bästa metoderna för att hjälpa medlemsstaterna att beräkna minimipensioner.

14.  Europaparlamentet rekommenderar att alla arbetstagare bör omfattas av en försäkring mot arbetslöshet eller ofrivillig deltidsanställning, åtföljt av stöd vid arbetssökning och investeringar i utbildning och omskolning utifrån de villkor som fastställs av varje medlemsstat i samråd med arbetsmarknadens parter. Parlamentet påminner om att adekvat arbetslöshetsersättning förbättrar matchningsprocessen och är därför viktig för produktiviteten, samtidigt som den spelar en central roll i arbetet med att förebygga och minska fattigdom. Parlamentet anser att den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör rekommendera kvalitetsriktmärken för nationella arbetslöshetsförsäkringssystem, särskilt när det gäller deras täckning, krav på aktivering, en koppling mellan varaktighet för stödet och det nationella genomsnittet för perioden för arbetssökning, samt kvaliteten på det stöd som tillhandahålls av arbetsförmedlingar.

15.  Europaparlamentet framhäver vikten av lämpliga system för minimiinkomst för att upprätthålla den mänskliga värdigheten och bekämpa fattigdom och social utestängning samt deras roll som en form av social investering som möjliggör för människor att delta i samhället och utbilda sig och/eller söka jobb. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra en bedömning av minimiinkomstsystemen i EU och bedöma om systemen gör det möjligt för hushållen att tillgodose sina behov. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på denna grundval bedöma metoder och medel för att tillhandahålla en tillräcklig minimiinkomst i alla medlemsstater och överväga ytterligare åtgärder till stöd för social konvergens i hela unionen, med hänsyn till de ekonomiska och sociala förhållandena i varje medlemsstat samt nationell praxis och nationella traditioner.

16.  Europaparlamentet insisterar på att funktionsnedsatta personers rättigheter ska anpassas till det människorättsbaserade perspektivet i den sociala pelaren enligt EU:s och medlemsstaternas skyldigheter enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet anser att bestämmelserna åtminstone bör omfatta följande:

   Rätten till ett anständigt arbete utan hinder i helt inkluderande, öppna och tillgängliga arbetsmiljöer och arbetsmarknader.
   Möjliggörande tjänster och en grundläggande inkomsttrygghet som anpassats till särskilda individuella behov och som möjliggör en rimlig levnadsstandard och social delaktighet.
   Garantier för fri rörlighet och överföring av tjänster mellan EU-medlemsstaterna.
   Inkluderande utbildning med bestämmelser för lämpliga digitala kunskaper.
   Särskilda bestämmelser för skydd mot exploatering och tvångsarbete gällande personer med funktionsnedsättning, särskilt bland personer med intellektuell och psykosocial funktionsnedsättning eller personer som fråntagits sin rättskapacitet.

17.  Europaparlamentet noterar med oro att tillgången till långtidsvård och dennas överkomlighet fortfarande är ett stort problem i Europa, vilket gör att anhörigvårdare tvingas stanna hemma istället för att fortsätta med sina karriärer. Parlamentet beklagar djupt de ofta förekommande missförhållandena när det gäller vårdare som anställts genom bemanningsföretag eller på informella grunder. Parlamentet anser att tillgången till överkomliga och högkvalitativa långtidsvårdstjänster, däribland hemsjukvård och självständigt boende, är en rättighet som ska upprätthållas med stöd av lämpligt kvalificerad yrkespersonal anställd enligt anständiga villkor. Parlamentet anser att adekvata offentliga tjänster och adekvat offentligt stöd därför bör inrättas för hushåll, särskilt låginkomsthushåll, för att undvika institutionalisering och risk för fattigdom. Parlamentet upprepar sitt krav på lagstiftning om ledighet för vård av anhörig, för att begränsa effekterna på löner och sociala trygghetsförmåner när arbetstagare tillfälligt måste ta hand om anhöriga. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa en konkret handlingsplan på detta område, inbegripet mål för omsorg om äldre, personer med funktionsnedsättning och andra omsorgsbehövande, i likhet med Barcelonamålen, med övervakningsverktyg för att mäta kvalitet, tillgänglighet och kostnader. Parlamentet efterlyser också större utbyte och spridning av bästa praxis på detta område.

18.  Europaparlamentet anser att barnfattigdom är en central fråga där Europa bör agera kraftfullt. Parlamentet understryker rätten till universella system för utbildning, hälso- och sjukvård och social trygghet som en grundläggande förutsättning för att man ska kunna bekämpa fattigdomen, särskilt bland barn. Med tanke på detta mål uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa ett snabbt genomförande av 2013 års rekommendation Bryta det sociala arvet – investera i barnens framtid, och att ta konkreta steg mot en barngaranti i alla medlemsstater, så att varje barn som nu riskerar att hamna i fattigdom har tillgång till kostnadsfri hälso- och sjukvård, kostnadsfri utbildning, kostnadsfri barnomsorg, anständiga bostadsförhållanden och tillräcklig näring. Parlamentet lyfter fram det nödvändiga sambandet med program för att ge stöd och skapa möjligheter för föräldrar att ta sig ur social utestängning och att komma in på arbetsmarknaden. Parlamentet är medvetet om att denna politik kräver lämplig finansiering på nationell nivå och stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att sträva efter att genomföra rätten till dräglig bostad genom att säkerställa tillgång till överkomliga bostäder av hög kvalitet och lämplig storlek för alla, och att förebygga och minska hemlösheten för att på sikt steg för steg kunna eliminera den. Parlamentet uppmanar dem att vidta lagstiftningsåtgärder och/eller andra åtgärder efter behov i syfte att säkerställa tillgång till sociala bostäder eller tillräckliga bostadsbidrag för behövande, där hemlösa människor och familjer naturligtvis är inbegripna, och att utsatta människor och fattiga hushåll skyddas mot avhysning eller att lämpliga alternativa bostäder tillhandahålls. Parlamentet menar att tillhandahållande av bostäder bör kombineras med relevanta sociala tjänster till stöd för social och ekonomisk integration. Parlamentet uppmanar till effektiva åtgärder för att hjälpa unga med låga inkomster att skaffa sig en egen bostad. Parlamentet betonar att investeringar i energieffektiva sociala bostäder är fördelaktigt för sysselsättningen, miljön, minskad energifattigdom och tillämpningen av sociala rättigheter. Parlamentet uppmanar till ökad användning av relevanta europeiska finansieringsinstrument för att stödja stadsförnyelse och prismässigt överkomliga, lättillgängliga och energieffektiva bostäder och att främja utvecklingen av subventionerat boende i regioner där detta är underutvecklat. Parlamentet begär att alla former av kriminalisering av fattigdom, såsom åtgärder som på ett orättvist sätt bestraffar hemlöshet eller andra former av materiell fattigdom, ska avskaffas.

20.  Europaparlamentet efterlyser adekvata åtgärder, däribland lagstiftningsmässiga förbättringar vid behov och efter bedömning, för att säkerställa tillgänglighet av och tillgång för alla till högkvalitativa och överkomliga sociala tjänster av allmänintresse och andra tjänster av grundläggande eller väsentlig betydelse, såsom vattentillgång, avfallshantering, utbildning, hälso- och sjukvård, e-kommunikation och bredband, energi, offentliga transporttjänster och finansiella tjänster. Parlamentet framhäver den roll som välutrustade och välbemannade företag inom offentlig sektor samt sociala företag och icke vinstgivande organisationer spelar i detta sammanhang, med tanke på att deras främsta mål är en positiv social inverkan. Parlamentet understryker också den viktiga roll som företagen inom den sociala ekonomin har för att tillhandahålla dessa tjänster och att göra arbetsmarknaden mer inkluderande. Parlamentet vill se ett avskaffande av den nuvarande rättsliga osäkerheten som offentliga myndigheter upplever när det gäller finansieringen av sociala tjänster av allmänt intresse. Parlamentet stöder användningen av sociala kriterier i offentlig upphandling. Parlamentet påminner om att landsbygdsområdena i synnerhet har behov av fortsatt stöd för att modernisera sin infrastruktur och upprätthålla den ekonomiska dynamiken. Parlamentet framhåller också vikten av finansiell utbildning som bidrar till att förhindra överskuldsättning hos hushållen och rättshjälp och andra mekanismer som skyddar och stöder underhållsskyldiga mot aggressiva affärsmetoder och ger dem en andra chans.

Lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden

21.  Europaparlamentet anser att i vår alltmer digitaliserade värld har lågutbildade personer inte bara fått se sina sysselsättningsmöjligheter minska, utan är också mer utsatta för långtidsarbetslöshet och upplever större svårigheter med att få tillgång till olika tjänster och delta fullt ut i samhället, en situation som inte bara är skadlig för personen utan även kostsam för samhället i sin helhet. Parlamentet stöder därför en kompetensgaranti som en ny rättighet för alla, i alla skeden av livet, för att förvärva grundläggande färdigheter för 2000-talet, bland annat läs-, skriv- och räknefärdigheter och digital kompetens och mediekompetens, kritiskt tänkande, sociala färdigheter och relevant kompetens som behövs för en grön och kretsloppsbaserad ekonomi, med hänsyn till framväxande branscher och nyckelsektorer för tillväxt och att nå ut till utsatta personer, däribland personer med funktionsnedsättning, asylsökande, långtidsarbetslösa och underrepresenterade grupper. Parlamentet betonar att utbildningssystemen bör vara inkluderande, tillhandahålla utbildning av god kvalitet till hela befolkningen och göra det möjligt för människor att bli aktiva europeiska medborgare, förbereda dem för att kunna lära och anpassa sig under hela livet och möta samhällets och arbetsmarknadens behov. Parlamentet anser att genomgången gymnasieutbildning bör vara obligatorisk i 2000-talets Europa och att relevanta program måste finnas tillgängliga för att ge alla ungdomar som har hoppat av grundskolan eller gymnasiet en andra chans. Parlamentet anser att kompetensgarantin bör inbegripa individbaserad bedömning av inlärningsbehov, erbjudande om kvalitetsinlärning samt systematisk validering av inhämtade färdigheter och kompetenser som gör att det blir lättare att ta sig in på arbetsmarknaden. Parlamentet framhåller behovet av att säkerställa utbredd tillgång till bredband för att möjliggöra digital kompetens. Parlamentet lyfter fram kompetensgarantin som en viktig social investering, som kräver ett korrekt genomförande och tillräcklig finansiering, även med stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

22.  Europaparlamentet är oroat över den växande socioekonomiska osäkerheten och försämringen av arbetsvillkoren för många arbetstagare. Parlamentet är medvetet om att många arbetstagare i atypiska anställningsformer har svårt att utöva sina rättigheter på arbetsplatsen eller att få tillgång till sociala trygghetsförmåner samt att kvinnor och migranter i oproportionerligt hög grad är drabbade av detta problem. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka genomförandet och upprätthållandet av direktivet för visstidsanställning, direktivet för deltidsarbete och i direktivet om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förbättra möjligheterna att överföra sociala rättigheter som förvärvats i olika verksamheter. Parlamentet betonar betydelsen av att säkerställa tillräcklig kapacitet för att tillhandahålla tillräckligt socialt skydd på medlemsstatsnivå för människor i alla anställningsformer, i reguljära och atypiska anställningsförhållanden samt för egenföretagare. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en rekommendation i detta avseende. Parlamentet anser i synnerhet följande:

   a) Medlemsstaterna bör organisera sina socialförsäkringssystem på ett sätt som gör det möjligt för alla människor i alla anställningsformer, arbetsförhållanden och egenföretagande att ackumulera förmåner som ger inkomsttrygghet i fall av arbetslöshet, ofrivilligt deltidsarbete, hälsoproblem, hög ålder eller avbrott i yrkeslivet för vård av barn, andra former av vård eller utbildning.
   b) Med utgångspunkt i sitt första inträde på arbetsmarknaden bör alla människor, i alla anställningsformer och anställningsförhållanden samt egenföretagare, ha ett personligt aktivitetskonto som är lättillgängligt via en personlig kontakt och på elektronisk väg, med vederbörlig hänsyn tagen till behoven hos personer med funktionsnedsättning, där de kan konsultera sina intjänade sociala rättigheter och andra sociala rättigheter, inbegripet livslångt lärande, och där de i förekommande fall kan kontrollera sin portabilitet mellan länder. Sådana personliga aktivitetskonton bör göras tillgängliga på ett kostnadseffektivt sätt, och ett adekvat skydd av personuppgifter ska säkerställas.
   c) Digitala plattformar och andra mellanhänder ska vara tvungna att rapportera allt arbete som genomförts genom dem till den behöriga myndigheten så att adekvata bidrag kan lämnas samt social- och sjukförsäkringsskydd kan inrättas för samtliga arbetstagare.

23.  Europaparlamentet påpekar att övergångar mellan olika arbeten kräver adekvata investeringar, både vad gäller institutionell kapacitet för offentliga arbetsförmedlingar och för att hjälpa den enskilde i jobbsökande och kompetensutveckling i ett så tidigt skede som möjligt. Parlamentet anser att en proaktiv sysselsättningspolitik, såsom utbildning och plats- och arbetsförmedling, utgör ett användbart verktyg för att återintegrera arbetslösa på arbetsmarknaden, oavsett ålder. Parlamentet påminner om Europeiska socialfondens viktiga roll för att stödja en aktiv arbetsmarknadspolitik i Europa samt Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, som stödjer omskolning och återgång till arbetsmarknaden vid regionala ekonomiska chocker och storskaliga permitteringar. Parlamentet påminner dessutom om den viktiga roll som spelas av socialförsäkringssystem för att stödja säkra övergångar. Parlamentet betonar att ett bevarande av de sociala förmånerna och möjligheten att flytta dem under karriären och genom livscykeln bör garanteras för att underlätta övergångar på arbetsmarknaden.

24.  Europaparlamentet betonar att en proaktiv arbetsmarknadspolitik innebär offentligt stöd för att utveckla sektorer med stor sysselsättningspotential, och i många länder också ett behov av att utöka de offentliga arbetsförmedlingarnas roll och se till att de har tillräcklig kapacitet för direkta kontakter med näringslivet, så att vidareutbildning och annan hjälp till arbetssökande ges i enlighet med den arbetssökandes profil och den lokala ekonomins behov. Parlamentet uppmanar till fullständigt genomförande av ungdomsgarantin för alla under 30 år, med tonvikt på kvalitativa erbjudanden och effektiva sätt att nå ut till alla unga som varken arbetar eller studerar, och av rådets rekommendation om långtidsarbetslösa, bland annat genom framtagandet av ytterligare åtgärder som krävs för att se till att dessa politiska åtgärder blir tillgängliga för personer i behov av stöd. Parlamentet betonar behovet av att ta hänsyn till behoven hos äldre arbetstagare och arbetssökande samt att främja samarbete mellan yngre och äldre arbetstagare. Parlamentet lyfter fram dessa politikområden som viktiga strukturella reformer och sociala investeringar som är i behov av adekvat finansiering från både europeiska och nationella nivåer, bland annat från Europeiska socialfonden, sysselsättningsinitiativet för unga och/eller andra instrument.

25.  Europaparlamentet påminner om att kvinnor löper större risk att bli föremål för osäkra och dåligt betalda anställningar och till avbrott i sina karriärer, vilket får återverkningar för hela deras liv. Parlamentet anser att avgörande framsteg brådskar på områdena jämställdhet och balans mellan arbetsliv och privatliv i syfte att avskaffa ihållande diskriminering. Parlamentet inväntar kommissionens förslag på detta område i enlighet med vad som aviserades i dess arbetsprogram för 2017, särskilt när det gäller följande:

   a) De befintliga mekanismerna för säkerställande av likabehandling mellan män och kvinnor bör stärkas, de kvarstående könsklyftorna när det gäller löner och pensioner bör elimineras, och den yrkesmässiga segregeringen bör minskas. I detta syfte bör genomförande och säkerställande av efterlevnaden av direktiv 2006/54/EG övervakas och direktivet bör ses över om så är nödvändigt. Den europeiska pakten för jämställdhet för perioden 2011–2020 och det strategiska engagemanget för jämställdhet 2016–2019 bör fortsätta att eftersträvas, också genom årliga rapporter om jämställdheten mellan könen.
   b) Det finns ett behov av nya effektiva åtgärder på både europeisk och nationell nivå för att förbättra möjligheterna att förena yrkesliv, privatliv och familjeliv, inbegripet förslag till lagstiftning när det gäller mammaledighet, pappaledighet, föräldraledighet, ledighet för vård av anhörig, tillgång till vårdtjänster av hög kvalitet och flexibla arbetstider. Man bör uppmuntra till kvinnors och mäns lika uttag av ledighet i alla arbetstagarkategorier i syfte att förbättra kvinnors tillgång till och ställning på arbetsmarknaden, stärka pappornas roll i barnets uppfostran och underlätta balansen mellan arbetsliv och privatliv. Kommissionen uppmanas därutöver att stödja medlemsstaterna vid utbyte och antagande av god praxis på detta område.

26.  Europaparlamentet påminner om att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna förbjuder all diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder och sexuell läggning. Parlamentet betonar att alla människor bör åtnjuta lika möjligheter under hela livet, inklusive när de söker arbete och på arbetsplatsen. Parlamentet lyfter fram behovet av ett ordentligt genomförande av direktiv 2000/78/EG om likabehandling i arbetslivet och direktiv 2000/43/EG om likabehandling oavsett ras. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att påskynda genomförandet och kommissionen att utvärdera efterlevandet av befintliga åtgärder för att säkerställa icke-diskriminering och lika möjligheter och för att främja deltagande på arbetsmarknaden och social integrering för underrepresenterade grupper. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå nya konkreta rekommendationer eller andra åtgärder i detta avseende, om sådana behövs. Parlamentet påminner om att direktivet om likabehandling som föreslogs 2008 och som ännu inte antagits utgör en felande länk i den rättsliga ramen i fråga om icke-diskriminering. Parlamentet framhåller en att europeisk och nationell rättspraxis som visar att en skyldighet rörande rimliga anpassningsåtgärder för alla grunder till diskriminering bör läggas fram, förutsatt att detta inte ålägger arbetsgivare eller tjänsteleverantörer en oproportionerlig börda. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka de rättsliga ramarna och politiken i medlemsstaterna i enlighet med tillämplig EU-lagstiftning för att säkerställa integration, lika behandling och garantera anständiga arbetsvillkor för alla personer med flyktingstatus. Parlamentet betonar att rättshjälp och tillgång till skydd bör garanteras alla offer för exploatering och diskriminering.

Arbetstagares rörlighet

27.  Europaparlamentet framhåller att fri rörlighet för personer är en av EU:s största landvinningar och att fri rörlighet för arbetstagare är en av den inre marknadens hörnstenar, som spelar en viktig roll för att öka konvergensen och integrationen mellan medlemsstaterna. Parlamentet betonar att rörlighet inom EU är en möjlighet och en grundläggande rättighet vars utövande måste stödjas, bland annat genom ett välfungerande system för samordning av social trygghet. Parlamentet uppmanar till korrekt genomförande och verkställighet av EU:s bestämmelser om fri rörlighet för arbetstagare och tillhandahållande av tjänster över gränserna. Parlamentet efterlyser dessutom stöd till arbetskraftens rörlighet genom lämplig språklig utbildning på alla utbildningsnivåer, bättre jämförbarhet mellan utbildningssystem och erkännande av yrkeskvalifikationer, lätt tillgänglig information om rättigheter och skyldigheter för rörliga arbetstagare och åtgärder för att säkerställa anständiga arbetsvillkor och effektivt samarbete mellan de offentliga arbetsförmedlingarna i hela Europa. Parlamentet konstaterar att rörlighet inte bör vara resultatet av brist på arbetstillfällen eller bristande socialt skydd i arbetstagarnas hemregioner, eftersom långvariga utflöden av arbetskraft kan hindra ekonomisk konvergens. Parlamentet framhåller därför vikten av sammanhållningspolitiken och andra instrument för territoriellt balanserad ekonomisk utveckling. Parlamentet anser att rörlighet på arbetsmarknaden inte bör missbrukas för att undergräva värdländernas sociala standarder genom bedrägeri eller kringgående av lagen. Parlamentet framhåller att rörliga arbetstagare vanligen är nettobidragsgivare till värdländernas offentliga budgetar. Parlamentet efterlyser adekvata investeringar i offentliga tjänster i områden med befolkningsökningar och lyfter fram det stöd som Europeiska socialfonden kan ge i detta avseende.

28.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att ta hänsyn till rörlighetens sociala konsekvenser för det ökande antalet transnationella familjer, t.ex. genom att tillåta möjlighet till ledighet för att vårda en familjemedlem i ett annat land och säkerställa överförbarhet och jämförbarhet mellan utbildningssystem i fråga om rörlighet för barn i skolåldern.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra det obligatoriskt för arbetsgivarna att erbjuda ett anställningsavtal på ett språk som är känt av EU:s mobila medborgare, för att göra anställningsavtalet begripligt för arbetstagarna.

Kraftsamling för att uppnå praktiska resultat

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fasta på resultaten av det offentliga samrådet och synpunkterna från EU-institutionerna genom att lägga fram en tydlig färdplan med konkreta åtgärder för en fullständig praktisk tillämpning av den europeiska pelaren för sociala rättigheter och för ett fullödigt arbete med fördragens sociala mål. För att skydda grundläggande sociala rättigheter poängterar parlamentet att bestämmelser såsom artiklarna 8, 9 och 10 i EUF-fördraget bör tillämpas ordentligt i EU:s beslutsfattande och i alla åtgärder från EU-institutionernas sida, bland annat genom bedömningar av de sociala konsekvenserna.

31.  Europaparlamentet kräver att ett socialt protokoll införs i fördragen vid översynen av dessa, för att grundläggande sociala rättigheter ska stärkas i förhållande till ekonomiska friheter.

32.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att underteckna och ratificera den reviderade europeiska sociala stadgan och den europeiska konventionen om social trygghet (ETS nr 78). Parlamentet uppmuntrar kommissionen att undersöka vilka åtgärder som krävs för Europeiska unionens anslutning till den reviderade stadgan och att föreslå en tidsplan för detta mål.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera jämställdhetsintegrering som en integrerad del av pelaren för sociala rättigheter och inkludera systematiska konsekvensanalyser ur ett jämställdhetsperspektiv som ett led i bedömningen av efterlevnaden av de grundläggande rättigheterna.

34.  Europaparlamentet är bekymrat över de bestående negativa konsekvenserna av den långvariga ekonomiska kris som Europa gick igenom under den första hälften av detta årtionde och som påverkade vissa länder och regioner mer än andra. Parlamentet anser att målet med uppåtgående ekonomisk och social konvergens bör stödjas av en uppsättning mål som bygger på Europa 2020-strategin och målen för hållbar utveckling och som fungerar som guide för samordningen av den ekonomiska politiken och sysselsättnings- och socialpolitiken i EU och som en kompass för euroområdet, där särskild uppmärksamhet måste ägnas åt uppåtgående ekonomisk och social konvergens.

35.  Europaparlamentet pekar på tvåvägskopplingen mellan sociala förhållanden och ekonomiska resultat. Parlamentet vill att Europa 2020-målen, den befintliga resultattavlan med centrala sysselsättningsrelaterade och sociala indikatorer i den gemensamma sysselsättningsrapporten och den potentiella nya konvergenskoden ska beaktas direkt och öppet vid utarbetandet av landsspecifika rekommendationer och rekommendationen för euroområdet och vid användningen av EU-instrument. Parlamentet anser att även den europeiska sysselsättningsstrategins och den sociala öppna samordningsmetodens instrument bör förstärkas i detta avseende. Parlamentet manar till en starkare roll för den makroekonomiska dialogen med arbetsmarknadens parter vid utformningen av den ekonomiska policymixen på EU-nivå. Parlamentet anser att makrosocial övervakning är av stor betydelse för att se till att de ekonomiska obalanserna inte reduceras på bekostnad av den sysselsättningsmässiga och sociala situationen och förhindra en kapplöpning mot botten när det gäller de sociala standarderna i EU. Parlamentet upprepar sin begäran om en europeisk agenda för reformer och investeringar för att stärka tillväxtpotentialen på grundval av arbetstillfällen av hög kvalitet och produktivitet, med målet att främja rättvisa, robusta, effektiva och hållbara välfärdssystem och verka för en hållbar övergång till ökad resurseffektivitet i medlemsstaternas ekonomier.

36.  Europaparlamentet anser att det är avgörande att främja kvinnors närvaro på arbetsmarknaden och deras ekonomiska oberoende för att kunna uppfylla målet i Europa 2020-strategin om en allmän sysselsättningsgrad på 75 %, vilket även skulle stärka BNP. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att skärpa politiken och öka investeringarna till stöd för anställning av kvinnor i högkvalitativa jobb, i synnerhet inom sektorer och på befattningar där kvinnor är underrepresenterade, såsom vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik samt grön ekonomi, eller höga chefspositioner inom alla sektorer.

37.  Europaparlamentet noterar att kvinnor och flickor i oproportionerligt hög grad är utsatta för fattigdom och social utestängning, och uppmanar till en förnyad politisk satsning på en ambitiös europeisk strategi mot fattigdom och ett nytt åtagande att uppfylla Europa 2020-målen för fattigdomsbekämpning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att lägga fram detaljerade, nationella strategiska planer för fattigdomsbekämpning. Kommissionen uppmanas att betona fattigdomsminskning inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

38.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att arbeta för att säkerställa en lämplig nivå på de sociala investeringarna, som är avgörande för sammanhållningen i samhället och har en tydlig positiv inverkan på den ekonomiska tillväxten på kort och lång sikt (t.ex. barnomsorg, utbildning, ungdomsgarantin och kompetensgarantin). Parlamentet anser att kvalitetsbedömningen av de offentliga utgifterna också bör återspegla denna oro.

39.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning om att gemensamma möten ska hållas mellan rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) och Ekofinrådet i syfte att främja en bättre samordning av den socioekonomiska politiken, och att euroområdets sysselsättnings- och socialministrar håller regelbundna möten för att förbättra den politiska samordningen inom euroområdet och åtgärda sociala obalanser på lämpligt sätt.

40.  Europaparlamentet lyfter fram att vår tids fenomen med kapitalintensiv produktion och det viktiga bidraget från immateriella tillgångar till skapandet av mervärde å ena sidan, och stora ojämlikheter, hög arbetslöshet, den fortsatta ökningen av atypiska arbetstillfällen och den minskande andelen arbetsinkomst av den totala inkomsten å andra sidan, pekar på ett behov av att bredda den ekonomiska basen för välfärdssystemen, med skatteneutralitet, i syfte att tillhandahålla tillräckligt socialt skydd och tjänster av god kvalitet för alla. Parlamentet anser att detta bör i synnerhet ske genom att växla till andra källor till skatteintäkter. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att utvärdera sina behov i detta avseende. Parlamentet påminner om att ackumulering av socialförsäkringsrättigheter genom arbete är en viktig aspekt av anständigt arbete och bidrar i betydande grad till ekonomisk och social stabilitet. Parlamentet påpekar dock att den aktuella skattekilen på arbete kan minskas samtidigt som de nationella sociala trygghetssystemens hållbarhet och lämplighet säkerställs. Parlamentet framhåller också att kampen mot skatteundandragande och skatteflykt är av stor betydelse för att säkerställa en adekvat nivå på offentliga investeringar och välfärdssystemens hållbarhet.

41.  Europaparlamentet anser att den europeiska pelaren för sociala rättigheter bara kan bli trovärdig om den åtföljs av lämplig finansiering på nationell och europeisk nivå, så att medlemsstaterna får möjlighet att uppnå de gemensamt överenskomna målen. Parlamentet upprepar sin uppmaning till ett påskyndat genomförande av relevanta operativa program och en revidering av den fleråriga budgetramen 2014–2020 vid behov i syfte att klara de ökade behoven. Parlamentet efterlyser framför allt ytterligare förstärkningar av ungdomssysselsättningsinitiativet och ytterligare åtgärder för att säkerställa bättre tillgång till och fullt utnyttjande av Europeiska socialfonden, Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt. Parlamentet anser att dessa finansiella instrument bör förbli tillgängliga för alla medlemsstater och vid behov förstärkas, bland annat vad gäller utbildning, kompetensgarantin, barnfattigdom och nya oförutsedda utmaningar såsom integration av flyktingar på arbetsmarknaden. Parlamentet anser att regeln att anslå 20 % av de nationella ESF-anslagen för kampen mot fattigdom och social utestängning måste bibehållas.

42.  Europaparlamentet efterlyser ytterligare EU-stöd för institutionell kapacitetsuppbyggnad, t.ex. när det gäller den sociala dialogen, det europeiska nätverket för offentliga arbetsförmedlingar, det elektroniska utbytet av socialförsäkringsuppgifter och forumet mot odeklarerat arbete, som på längre sikt kan utvecklas till ett europeiskt system för yrkesinspektioner. Parlamentet pekar i detta sammanhang på betydelsen av programmet för sysselsättning och social innovation (EaSI) och ESF:s stöd till relevant kapacitetsuppbyggnad på nationell nivå.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EIB-gruppen att vidareutveckla investeringsplanen för Europa i syfte att stärka investeringar i åtgärder för ekonomisk återhämtning, nya arbetstillfällen av hög kvalitet, hållbar utveckling och sociala investeringar i människornas nuvarande och framtida förmåga att ta sig ut på arbetsmarknaden.

44.  Europaparlamentet menar att de sociala följderna av den ekonomiska anpassningen inom euroområdet kan lindras och den uppåtgående ekonomiska och sociala konvergensen stärkas genom adekvat finansiering så att man undviker ytterligare försämring när det gäller ojämlikhet och medlemsstaternas tillväxtpotential och klarar av att hantera svåra makroekonomiska chocker samtidigt som konkurrenskraften och stabiliteten i medlemsstaternas ekonomier ökar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen, rådet och andra berörda organ att behandla denna fråga i kommande diskussioner.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram sina förslag om den europeiska pelaren för sociala rättigheter i samband med offentliggörandet av den aviserade vitboken om framtiden för EU och EMU.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att vidta yttre åtgärder i linje med den europeiska pelaren för sociala rättigheter, särskilt genom att främja genomförandet av målen för hållbar utveckling i FN:s konventioner, ILO:s konventioner, de relevanta slutsatserna från G20, Europarådets relevanta konventioner och EU:s handelsavtal och strategiska partnerskap.

47.  Europaparlamentet anser att den europeiska pelaren för sociala rättigheter bör antas 2017 i form av ett avtal mellan parlamentet, kommissionen och Europeiska rådet, med medverkan från arbetsmarknadens parter på högsta nivå, och bör omfatta en tydlig färdplan för genomförandet. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå mekanismer för adekvat medverkan av alla relevanta aktörer på alla relevanta nivåer när det gäller genomförandet av den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

o
o   o

48.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.

(1) EUT L 68, 18.3.2010, s. 13.
(2) EUT L 307, 18.11.2008, s. 11.
(3) EUT L 59, 2.3.2013, s. 5.
(4) Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 inrättandet av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2.12.2000, s. 16).
(5) Rådets direktiv 91/533/EEG av den 14 oktober 1991 om arbetsgivares skyldighet att upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställningsavtalet eller anställningsförhållandet (EGT L 288, 18.10.1991, s. 32).
(6) Rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, 10.7.1999, s. 43.)
(7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/104/EG av den 19 november 2008 om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag (EUT L 327, 5.12.2008, s. 9).
(8) Rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS – Bilaga: Ramavtalet om deltidsarbete (EGT L 14, 20.1.1998, s. 9).
(9) Rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, 19.7.2000, s. 22);
(10) EUT C 13, 15.1.2016, s. 40.
(11) Antagna texter, P8_TA(2016)0312.
(12) EUT C 440, 30.12.2015, s. 23.
(13) EUT C 353, 27.9.2016, s. 39.
(14) EUT C 482, 23.12.2016, s. 141.
(15) EUT C 407, 4.11.2016, s. 2.
(16) Antagna texter, P8_TA(2015)0351.
(17) Antagna texter, P8_TA(2015)0401.
(18) Antagna texter, P8_TA(2015)0411.
(19) Antagna texter, P8_TA(2016)0136.
(20) Antagna texter, P8_TA(2016)0318.
(21) Antagna texter, P8_TA(2016)0346.
(22) Antagna texter, P8_TA(2016)0338.
(23) Antagna texter, P8_TA(2016)0377.
(24) Antagna texter, P8_TA(2015)0321.
(25) Antagna texter, P8_TA(2016)0008.
(26) EUT C 419, 16.12.2015, s. 5.
(27) Antagna texter, P7_TA(2010)0085, P7_TA(2010)0312, P7_TA(2011)0092, P7_TA(2013)0545, P7_TA(2013)0594 och P8_TA(2015)0095.
(28) Kommissionens kvartalsöversikt över sysselsättningen och den sociala utvecklingen i Europa hösten 2016.


Hantering av utmaningarna i samband med genomförandet av EU:s tullkodex
PDF 163kWORD 45k
Europaparlamentets resolution av den 19 januari 2017 om hantering av utmaningarna i samband med genomförandet av tullkodexen för unionen (2016/3024(RSP))
P8_TA(2017)0011B8-0024/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen(1), och dess tillhörande delegerade akt (kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 av den 28 juli 2015(2)), genomförandeakten (kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 av den 24 november 2015(3)), den delegerade övergångsakten (kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/341 av den 17 december 2015(4)) och arbetsprogrammet (kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/578 av den 11 april 2016(5)),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om en unionsrättslig ram för tullrättsliga överträdelser och sanktioner (COM(2013)0884),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén En strategi för en inre digital marknad i Europa (COM(2015)0192),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003(6),

–  med beaktande av EU:s ratificering av Världshandelsorganisationens (WTO) avtal om förenklade handelsprocedurer,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Tullunionen är en hörnsten i Europeiska unionen, som är ett av världens största handelsblock. Denna tullunion är en förutsättning för att den inre marknaden ska fungera ordentligt och på ett sätt som gynnar både företag och medborgare i EU.

B.  Den digitala inre marknaden syftar till att erbjuda konsumenter och företag bättre tillgång till digitala varor och tjänster i hela Europa.

C.  Tullunionen bör ytterligare underlätta denna tillgång för att maximera den globala handelns möjligheter.

D.  Komplicerade tullbestämmelser och tullförfaranden är särskilt skadliga för små och medelstora företag.

E.  Olikheterna inom tullsystemen, särskilt när det gäller tullavgifter och tullklarering, orsakar fragmentering, ytterligare administrativa bördor och förseningar som i sin tur orsakar osäkerhet och marknadsskillnader och som kan undergräva de ekonomiska aktörernas efterlevnad av unionens tullagstiftning.

F.  De materiella bestämmelserna i tullkodexen för unionen trädde i kraft den 1 maj 2016, och den nuvarande övergångsperioden löper ut den 31 december 2020, dvs. det datum då alla medlemsstater måste ha färdigställt sin it-infrastruktur till stöd för det elektroniska flödet av tulluppgifter.

G.  Kommissionen har redan, för parlamentet, föreslagit ändringar av EU:s tullagstiftning (till exempel de nyligen antagna ändringarna beträffande varor som tillfälligt har lämnat unionens tullområde sjövägen eller med flyg) och kommer på sikt att lägga fram fler sådana ändringsförslag.

H.  På grund av omarbetningstekniken har det inte gjorts någon kostnads-nyttoanalys av tullkodexen för unionen, och det har inte på förhand gjorts någon konsekvensbedömning av den tillhörande delegerade akten (delegerad förordning (EU) 2015/2446), genomförandeakten (genomförandeförordning (EU) 2015/2447), den delegerade övergångsakten (delegerad förordning (EU) 2016/341) och arbetsprogrammet (genomförandebeslut (EU) 2016/578).

I.  På grund av de betydande handelsvolymerna och de nya utmaningar som uppkommit sedan tullunionens bildande är det mycket viktigt med ett effektivt tullsamarbete mellan medlemsstaternas tullförvaltningar, med tredjeländer och på multilateral nivå.

J.  Kommissionen har också lagt fram ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om en unionsrättslig ram för tullrättsliga överträdelser och sanktioner.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram en tydlig, konsekvent och ambitiös strategi och tidsplan för att se till att alla aspekter som är nödvändiga för tillämpningen av EU:s tullsystem fångas upp genom lämpliga förslag som är anpassade till och ändamålsenliga med tanke på den aktuella utvecklingen av den globala handeln och genomförandet av EU:s handelspolitiska agenda.

2.  Europaparlamentet föreslår framför allt att man ska öka insatserna för att, inom den tidsfrist som anges i tullkodexen för unionen, skapa enhetligare elektroniska tullbestämmelser och riskbedömningsprogram på EU-nivå. Syftet med detta är att se till att varors ankomst, transitering och utförsel registreras i EU så ändamålsenligt som möjligt – och utan att säkerheten äventyras – genom att man kopplar samman medlemsstaternas system och skapar ett enhetligt elektroniskt system baserat på samma uppgiftsmodell och på gemensamma system för befordran av varor. Parlamentet anser att kommissionen i detta avseende bör agera proaktivt, särskilt genom ett medfinansieringsarrangemang som tryggar utvecklingen av driftskompatibla it-system och säkerställer driftskompatibilitet med andra it-system för hälso- och djurhälsointyg.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bedriva ett nära samarbete med de ekonomiska aktörerna i varje skede av utvecklingen av genomförandet av tullkodexen för unionen samt i arbetet för att ändra de delegerade akterna inom ramen för tullkodexen för unionen. Parlamentet stöder i detta syfte det regelbundna samrådet med gruppen för näringslivskontakter.

4.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att EU:s åtagande att underlätta det gränsöverskridande varuflödet, sänka handelskostnaderna vid gränserna och stärka det faktiska samarbetet mellan medlemmarna när det gäller förenklade handelsprocedurer och efterlevnad av tullreglerna.

5.  Europaparlamentet påminner kommissionen om dess åtagande att skapa en verklig digital inre marknad, där underlättande av e-handel bör vara ett centralt inslag. Parlamentet betonar att varje ekonomisk aktör bör respektera normerna i samband med tullförfarandena, så att man undviker kryphål i tullförfarandena. De ekonomiska aktörerna bör kunna fortsätta att använda de nuvarande förenklade tullförfarandena, förutsatt att de är förenliga med bestämmelserna om skydd, säkerhet och immateriella rättigheter. Sådana förenklade tullförfaranden bör till exempel användas i samband med expressbudfirmornas lågvärdesändningar, som i och med bestämmelserna i tullkodexen för unionen kommer att bli föremål för standardtullförfaranden, vilket skulle kunna öka byråkratin och hämma e-handelstillväxten.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta tillfället i akt att i samband med det aktuella utarbetandet av genomförandeåtgärder ta upp de ovannämnda målen och att snabbt korrigera eventuella juridiska brister för att maximera tullunionens möjligheter.

7.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör förtydliga att en tullskuld som uppkommit på grund av bristande efterlevnad även kan upphöra om det på ett adekvat sätt kan styrkas att det inte fanns någon bedrägeriavsikt, bl.a. i händelse av tillfällig lagring och införsel av icke-unionsvaror i unionens tullområde.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast 2017 lägga fram en interimsrapport med en grundlig utvärdering av EU:s tullpolitik (inklusive en fullständig översyn av alla de problem, överlappningar, luckor, inkonsekvenser och obsoleta åtgärder som identifierats och av klagomålen till tullmyndigheterna samt av de överträdelser av tullkodexen för unionen som har orsakats av felen och kryphålen i förordning (EU) nr 952/2013 och som korrigerats sedan den 1 maj 2016) och att senast 2021 presentera en kontroll av ändamålsenligheten, däribland en oberoende konsekvensbedömning, för att se till att den rättsliga ramen för EU:s tullpolitik, bl.a. den nya tullkodexen för unionen, är effektiv, proportionerlig och ändamålsenlig för både medlemsstaterna och de ekonomiska aktörerna.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och rådet.

(1) EUT L 269, 10.10.2013, s. 1.
(2) EUT L 343, 29.12.2015, s. 1.
(3) EUT L 343, 29.12.2015, s. 558.
(4) EUT L 69, 15.3.2016, s. 1.
(5) EUT L 99, 15.4.2016, s. 6.
(6) EUT L 181, 29.6.2013, s. 15.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy