Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 februari 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Cooköarnas regering och av det genomförandeprotokoll som fogas till avtalet (07592/2016 – C8-0431/2016 – 2016/0077(NLE))

P8_TA(2017)0019 A8-0010/2017

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (07592/2016),

–  med beaktande av utkastet till partnerskapsavtal om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Cooköarnas regering och det genomförandeprotokoll som fogas till avtalet (07594/2016),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43.2 samt artikel 218.6 andra stycket a led v, och 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0431/2016),

–  med beaktande av sin resolution som inte avser lagstiftning av den 14 februari 2017(1) om utkastet till rådets beslut,

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från fiskeriutskottet och yttrandena från utskottet för utveckling och budgetutskottet (A8-0010/2017).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Cooköarna.

(1) Antagna texter, P8_TA(2017)0020.

Europaparlamentets resolution som inte avser lagstiftning av den 14 februari 2017 om förslaget till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Cooköarnas regering och av det genomförandeprotokoll som fogas till avtalet (07592/2016 – C8-0431/2016 – 2016/0077(NLE) – 2016/2230(INI))

P8_TA(2017)0020 A8-0015/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av förslaget till rådets beslut (07592/2016),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 43 d, artikel 218.6 andra stycket led a v samt artikel 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0431/2016),

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 14 februari 2017(1) om förslaget till beslut,

–  med beaktande av förhandsrapporten inför partnerskapsavtalet inom fiskeområdet och respektive protokoll mellan Europeiska unionen och Cooköarna, från juni 2013,

–  med beaktande av de strategiska riktlinjerna från Cooköarnas myndigheter om utvecklingen av det lokala fisket, i synnerhet den gällande policyn som dokumenteras i Cook Islands Offshore Fisheries Policy,

–  med beaktande av FN:s utvecklingsmål för hållbar utveckling, särskilt mål 1, 2, 9, 10 och 14,

–  med beaktande av slutsatserna och rekommendationerna från det tolfte sammanträdet för den vetenskapliga kommittén i fiskerikommissionen för västra och mellersta Stilla havet (WCPFC) om ett långsiktigt bevarande och ett hållbart utnyttjande av långvandrande fiskbestånd i västra och mellersta Stilla havet,

–  med beaktande av artikel 99.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A8-0015/2017), och av följande skäl:

A.  Kommissionen har förhandlat med Cooköarnas regering om ett nytt partnerskapsavtal om hållbart fiske mellan Europeiska unionen och Cooköarna samt dess genomförandeprotokoll, vilkas giltighetsperiod är åtta respektive fyra år.

B.  Detta är det första partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Cooköarna, vilket garanterar en europeisk närvaro i östra Stilla havet efter det att Kiribatiavtalet inte förlängts (och avtalen med Mikronesien och Salomonöarna undertecknats men inte börjat tillämpas).

C.  Det generella målet med partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Cooköarna är att utveckla samarbetet mellan EU och Cooköarna på fiskeområdet i bägge parters intresse, genom att upprätta ett partnerskap som främjar en hållbar fiskeripolitik och exploatering av fiskeresurserna i Cooköarnas exklusiva ekonomiska zon (EEZ).

D.  Vår närvaro i regionen bör tjäna till att främja en hållbar fiskeripolitik och en ansvarsfull resursanvändning som en garanti för en korrekt förvaltning av tonfiskbestånden i Stilla havet.

E.  Partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Cooköarna grundas på de bästa vetenskapliga rapporter som finns tillgängliga och respekt för de åtgärder för bevarande och förvaltning som utformats av WCPFC inom de gränser som gäller för tillgängliga överskott.

F.  Man måste ta hänsyn till de rådande problemen med kontroll och inspektion. Olagligt, oreglerat och orapporterat fiske (IUU-fiske) är ett svårt problem att lösa på grund av den territoriella spridningen och beståndens spridning.

G.  Det finns diverse fartyg från EU:s medlemsstater i västra och mellersta Stilla havet, och övriga fiskeavtal i denna region har löpt ut.

H.  Det har gjorts ett åtagande om att inte bevilja andra icke-europeiska flottor mer förmånliga villkor än de som fastställs i avtalet, och avtalet innehåller Cotonouklausulen om mänskliga rättigheter, demokratiska principer och rättsstatsprincipen.

I.  Partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Cooköarna syftar till att främja en effektivare och mer hållbar utveckling inom fiskesektorn i Stilla havets övärld, liksom för relaterade industrier och verksamheter, i enlighet med målen för Cooköarnas nationella fiskepolitik och i linje med målen för hållbar utveckling. Det innebär i synnerhet stöd till vetenskapliga studier och småskaligt fiske, ökad kapacitet för landning i lokala hamnar, ökad kapacitet för uppföljning, kontroll och övervakning av fisket och kamp mot (IUU-fiske) och i linje med FN:s utvecklingsmål för hållbar utveckling.

J.  Bidragen till stöd för utveckling av Cooköarnas fiskeripolitik, som varierar mellan 47,6 procent och 50 procent av de totala överföringarna, utgör en betydande insats procentuellt sett.

K.  Bestånden av storögd tonfisk har minskat sedan 2012. Därför har WCPFC inlett en förvaltningsåtgärd som kommer att omförhandlas under 2017. Under 2015 minskade notfartygens fångstvolymer med 26 procent jämfört med 2014. Dessutom betraktas havet kring Cooköarna som en ”frizon för hajar”, även om det måste understrykas att detta inte är en målart för den europeiska flotta som fiskar i dessa vatten enligt det nya avtalet.

L.  Traditionellt sett har EU:s långrevsfiske bedrivits i varmare vatten söder om Cooköarna, med hänsyn tagen till kraven i Cooköarnas förordning om bevarandet av hajar. Förhandsbedömningen visade inte på något framtida intresse för EU:s långrevsfartyg att fiska i Cooköarnas exklusiva ekonomiska zon.

M.  Cooköarna är mycket beroende av livsmedelsimport.

1.  Europaparlamentet anser att partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Cooköarna på ett effektivt sätt bör främja ett hållbart fiske i Cooköarnas fiskevatten genom lämpligt sektorstöd från EU samt eftersträva följande två mål som är lika viktiga: 1) Erbjuda möjligheter till fiske för EU-fartyg i Cooköarnas fiskezon, på grundval av de bästa vetenskapliga rapporter som finns tillgängliga och med respekt för de åtgärder för bevarande och förvaltning som utformats av WCPFC inom de gränser som gäller för tillgängliga överskott och som ska beräknas med hänsyn till den totala utvecklingen av landets fiskekapacitet. 2) Främja samarbete mellan EU och Cooköarna, som syftar till en politik för hållbart fiske och ansvarsfullt nyttjande av fiskeresurserna i Cooköarnas fiskezon, samt bidra till en hållbar utveckling av fiskesektorn i Cooköarna genom ekonomiskt, finansiellt, tekniskt och vetenskapligt samarbete, samtidigt som landets suveränitet att fatta egna beslut som rör denna utveckling respekteras.

2.  Europaparlamentet noterar slutsatserna i förhandsrapporten inför partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Cooköarna och dess tillhörande protokoll, från juni 2013. Slutsatserna visar att föregående partnerskapsavtal om fiske/protokoll i regionen (Kiribati, Salomonöarna) inte på ett avgörande sätt har bidragit till utvecklingen av den lokala fiskesektorn, i synnerhet vad gäller initiativ till samarbete mellan företag (med gemensamma investeringar) och utveckling av lokal beredningskapacitet. Parlamentet anser att partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Cooköarna i den mån det är möjligt bör bidra till utvecklingen av den lokala fiskesektorn genom att garantera att det finns tillräckligt med fisk för inhemsk konsumtion. Avtalet måste således vara i överensstämmelse med de uttalade målen för den nya generationens fiskeavtal i EU och målen för hållbar utveckling.

3.  Europaparlamentet beklagar att andra länder i regionen inte har ingått partnerskapsavtal med EU och öppnar upp sina fiskeområden för andra länder och regioner i världen som ibland använder fiskemetoder som inte tar hänsyn till de tillgängliga bestånden, i stället för att välja ett avtal med EU som främjar hållbart fiske och ger sektorstöd.

4.  Europaparlamentet välkomnar att det har införts en skyldighet för Cooköarna att offentliggöra alla avtal som tillåter utländska flottor att fiska i landets vatten men beklagar bristen på tydlighet i fråga om de övergripande ansträngningarna såsom det har krävts enligt vissa andra avtal som EU har ingått.

5.  Europaparlamentet understryker att partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Cooköarna samt tillhörande protokoll, dess genomförande och eventuella revideringar och/eller förlängningar bör beakta och utformas i överensstämmelse med strategierna från Cooköarnas myndigheter för utveckling av öarnas fiske, i synnerhet i fråga om följande:

6.  Europaparlamentet anser att stödet till sektoriell utveckling är en viktig aspekt i bidraget till hållbar utveckling i ett partnerland, eftersom det förstärker landets förmåga att uppnå tekniskt oberoende, konsoliderar landets utvecklingsstrategi och säkerställer dess suveränitet.

7.  Europaparlamentet anser att möjligheterna att anställa lokala sjömän på EU:s fiskefartyg inom ramen för partnerskapsavtal uppfyller de internationella normerna. Parlamentet upprepar att ILO:s principer måste respekteras och ratificeringen av ILO:s konvention nr 188 främjas, samtidigt som man respekterar de allmänna principerna om arbetstagarnas föreningsfrihet och rätt till kollektivförhandlingar liksom principen om icke-diskriminering på arbetsplatsen och i yrkeslivet. Parlamentet påpekar dock att eftersom det saknas sjömän med rätt kvalifikationer för att arbeta på tonfiskefartyg har Cooköarnas myndigheter inte gjort någon begäran om påmönstring i EU:s flotta.

8.  Europaparlamentet anser att partnerskapsavtalet om hållbart fiske mellan EU och Cooköarna och protokollet till detta bör möjliggöra ett förstärkt bilateralt samarbete för bekämpning av olagligt fiske och ge Cooköarna resurser för att finansiera inspektionsprogram. Vidare anser parlamentet att åtgärderna för att förhindra olagligt, orapporterat och oreglerat fiske i Cooköarnas exklusiva ekonomiska zon bör stärkas, bland annat genom förbättrade övervaknings-, kontroll- och inspektionsinsatser med hjälp av utbredd användning av satellitbaserade kontrollsystem för fartyg, loggböcker, inspektörer och genomförandet av regionala fiskeriorganisationers beslut.

9.  Europaparlamentet anser att det krävs fler och mer tillförlitliga uppgifter om alla fångster (målarter och bifångster) och mer allmänt om fiskeresursernas tillstånd och bevarande för att man, med medverkan från yrkesfiskarnas intresseorganisationer, bättre ska kunna bedöma avtalets påverkan på det marina ekosystemet och på fiskesamhällena. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja en fortlöpande, insynsvänlig verksamhet i de organ som följer upp hur avtalet tillämpas, liksom stärkta vetenskapliga bedömningar utförda av WCPFC.

10.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att överväga att tillämpa försiktighetsprincipen i överensstämmelse med den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser och analysera användningen av flytande anordningar som samlar fisken i området och hur det påverkar ekologin för tonfisk samt lägga fram förslag om användningen av dessa anordningar i enlighet med de resultat som man kommit fram till.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i god tid informera parlamentet om den gemensamma kommitténs möten och att till parlamentet överlämna protokoll och slutsatser från den gemensamma kommitténs möten, i enlighet med artikel 6 i avtalet, det fleråriga sektorsprogram som avses i artikel 3 i protokollet och resultaten från de årliga utvärderingarna, i syfte att underlätta för företrädare från parlamentet att delta som observatörer i den gemensamma kommitténs möten och uppmuntra deltagande från fiskesamhällena i Cooköarna.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inom ramen för sina respektive befogenheter omedelbart och fullständigt informera parlamentet i alla skeden av de förfaranden som avser protokollet och dess eventuella förnyelse, i enlighet med artikel 13.2 i EU-fördraget och artikel 218.10 i EUF-fördraget.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Cooköarna.

(1) Antagna texter, P8_TA(2017)0019.

Europaparlamentets resolution av den 14 februari 2017 om kontroll över registret och sammansättningen av kommissionens expertgrupper (2015/2319(INI))

P8_TA(2017)0021 A8-0002/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens beslut av den 30 maj 2016 om övergripande regler för inrättandet av kommissionens expertgrupper och för deras funktion (C(2016)3301),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till kommissionen Framework for Commission expert groups: horizontal rules and public register (C(2016)3300),

–  med beaktande av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 28 april 2016 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2014, avsnitt III – kommissionen och genomförandeorgan(2),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandena från utskottet för rättsliga frågor och budgetutskottet (A8-0002/2017),

A.  Europaparlamentet har uttryckt oro över hur den tidigare ramen från november 2010 för kommissionens expertgrupper fungerat(3), vilken inrättades i syfte att införa betydande operativa innovationer för att stärka transparensen och samordningen när det gäller det interinstitutionella arbetet.

B.  Det bör framför allt nämnas att bristen på transparens och den obalanserade sammansättningen av vissa expertgrupper, tillsammans med att det måste säkerställas att expertgruppernas sammansättning når rätt balans i termer av expertis och representerade åsikter, föranledde budgetutskottet att anta budgetreserver under 2011 och 2014 samt att lägga fram krav, som ännu inte har godkänts, på att expertgrupperna skulle reformeras.

C.  I en studie som Europaparlamentet nyligen begärt fastställdes en utbredd brist på transparens och en obalans i sammansättningen av vissa expertgrupper(4).

D.  En balanserad sammansättning och transparens är avgörande för att expertgrupperna på ett lämpligt sätt ska kunna bemöta behovet av lagstiftningsåtgärder och för att främja dessa expertgruppers och lagstiftningsåtgärders legitimitet i de europeiska medborgarnas ögon.

E.  Europeiska ombudsmannen har i sin strategiska studie(5) lagt fram en rekommendation om sammansättningen av kommissionens expertgrupper, som särskilt betonar behovet av större transparens inom expertgrupperna.

F.  Innan kommissionen antog sitt beslut diskuterade den med företrädare för parlamentet och med Europeiska ombudsmannen.

G.  Kommissionen har för parlamentet lagt fram ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar, för att på så sätt tillmötesgå rekommendationerna i ett arbetsdokument från budgetkontrollutskottets ordförande.

H.  Trots detta erbjuder varken arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar eller kommissionens beslut lösningar på parlamentets alla farhågor.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut av den 30 maj 2016 om övergripande regler för inrättandet av kommissionens expertgrupper och för deras funktion, men beklagar att kommissionen inte ordnat något fullständigt offentligt samråd, trots att flera icke-statliga organisationer uttryckt sitt intresse. Parlamentet upprepar vikten av att främja olika former av deltagande av företrädare för det civila samhället och arbetsmarknadens parter på centrala områden såsom transparens i EU-institutionerna och deras funktion.

2.  Europaparlamentet påpekar att antagandet av de nya övergripande reglerna tycks ha lett till en lösning på flera av de frågor som parlamentet tidigare tagit upp, framför allt om att det behövs offentliga ansökningsinfordringar för att välja expertgruppernas medlemmar, om översynen av registret över kommissionens expertgrupper och om skapandet av synergi mellan detta register, kommissionens och parlamentets öppenhetsregister samt reglerna för hur intressekonflikter ska undvikas, framför allt för experter som utsetts på personliga mandat.

3.  Europaparlamentet betonar att öppenheten och samordningen av den interinstitutionella verksamheten har utomordentligt stor betydelse och bidrar till att uppnå en lämplig balans avseende den expertis och de synpunkter som återspeglas i expertgruppernas sammansättning, för att förbättra deras verksamhet. Därför välkomnar parlamentet att urvalsförfarandet numera sker offentligt. I detta sammanhang betonas att experternas praktiska erfarenhet och kvalifikationer måste framgå tydligt. Parlamentet anser att man under hela urvalsförfarandet bör garantera en hög öppenhetsnivå och att kriterierna bör vara tydligare och mer koncisa, med särskild betoning på kandidaternas praktiska erfarenhet vid sidan av deras akademiska kvalifikationer, och på eventuella intressekonflikter de skulle kunna hamna i.

4.  Europaparlamentet välkomnar att det redan finns en koppling mellan registret för kommissionens expertgrupper och öppenhetsregistret, vilket sörjer för förbättrad insyn.

5.  Europaparlamentet beklagar att försöket att hålla ett offentligt samråd om upprättandet av de nya reglerna misslyckades. Parlamentet uppmanar kommissionen att agera på ett transparent sätt och att ta sitt ansvar gentemot EU-medborgarna.

6.  Europaparlamentet påminner om att en brist på transparens har en negativ effekt på EU-medborgarnas förtroende för EU-institutionerna. Parlamentet anser att en effektiv reform av kommissionens system för expertgrupper, baserad på tydliga principer avseende transparens och balanserad sammansättning, kommer att förbättra tillgången till uppgifter och uppgifternas tillförlitlighet, vilket i sin tur kommer att bidra till att öka människors förtroende för EU.

7.  Europaparlamentet framhåller att de nya reglerna på ett strikt och likvärdigt sätt bör gälla för samtliga expertgrupper, oavsett vad de heter (alltså för särskilda grupper, högnivågrupper eller andra ”extraordinära” grupper samt formella eller informella grupper), som inte består uteslutande av företrädare för medlemsstaterna eller styrs av kommissionens beslut 98/500/EG av den 20 maj 1998 om inrättande av branschvisa dialogkommittéer för att främja dialogen mellan arbetsmarknadens parter på europeisk nivå. Parlamentet upprepar att de nya reglerna måste garantera en balanserad representation genom att företrädare för alla intressenter deltar.

8.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör göra framsteg i riktning mot en mer balanserad sammansättning av expertgrupperna. Parlamentet beklagar dock att det ännu inte görs någon uttrycklig skillnad mellan dem som företräder näringslivets intressen och dem som inte gör det, i syfte att uppnå största möjliga öppenhet och balans. I detta sammanhang betonar parlamentet att kommissionen i den offentliga ansökningsomgången måste tydliggöra hur den definierar en balanserad sammansättning och vilka intressen den vill ska företrädas vid tillsättning av expertgrupperna. Därför är det viktigt att involvera parlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén för att komma fram till en mer balanserad definition av denna skillnad.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid inrättandet av nya expertgrupper eller förändringar i de befintliga expertgruppernas sammansättning, i den offentliga ansökningsomgången klart ange hur kommissionen definierar en balanserad sammansättning och vilka intressen den vill ska företrädas och varför, samt att också motivera varje eventuell avvikelse från den balanserade sammansättningen, enligt definitionen ovan, när expertgrupperna inrättas.

10.  Europaparlamentet påpekar i detta sammanhang, och med avseende på punkterna 34-45 i ombudsmannens ovannämnda yttrande, att trots att kommissionen ännu inte formellt har definierat begreppet ”balans”, ska detta inte ses som resultatet av en räkneoperation utan snarare som resultatet av insatser för att garantera att medlemmarna i en expertgrupp tillsammans har den tekniska expertis och den bredd på perspektiv som behövs för att de ska kunna utföra den berörda expertgruppens mandat. Parlamentet anser därför att man bör se det som att begreppet ”balans” är kopplat till varje enskild arbetsgrupps särskilda mandat. Parlamentet anser att kriterierna för att bedöma om en expertgrupp är balanserad borde omfatta gruppens uppgifter, den tekniska expertis som krävs, de intressenter som mest sannolikt skulle påverkas av ärendet, organisationen av grupper med intressenter och det lämpliga förhållandet mellan ekonomiska och icke-ekonomiska intressen.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart undersöka om det behövs en ny klagomålsmekanism, om definitionen av balanserad sammansättning bestrids av berörda parter eller om de nuvarande arrangemangen är lämpliga, samt begär att parlamentet ska involveras i denna kontrollmekanism.

12.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen tidigare inte alltid har kunnat finna tillräckligt med experter som företräder små och medelstora företag, konsumenter, fackföreningar eller andra organisationer av allmänt intresse, och att detta ofta berodde på kostnaderna, antingen för uttag av ledighet eller, exempelvis, för små och medelstora företag, kostnaderna för vikarier för dem som deltog i expertgrupperna, nedan kallade alternativkostnader.

13.  Europaparlamentet begär därför att kommissionen utforskar sätt att underlätta och uppmuntra underrepresenterade organisationers eller sociala gruppers deltagande i expertgrupper, genom att bland annat undersöka bestämmelserna om kostnadsersättningar på ett effektivt och rättvist sätt, inbegripet möjliga sätt att täcka utgifterna för sådana alternativkostnader, samtidigt som proportionalitetsprincipen vederbörligen respekteras.

14.  Europaparlamentet ber kommissionen att bedöma utvecklingen av ett bidragssystem som hjälper underrepresenterade grupper att förvärva den expertis som krävs för att de fullt ut ska kunna delta i expertgrupperna.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra det möjligt för europeiska icke-statliga organisationer att i expertgrupperna kunna företrädas av personer från sina nationella medlemsorganisationer, när de har ett tydligt mandat från de europeiska organisationerna.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att, om det trots särskilda arrangemang fortfarande inte går att hitta tillräckligt med experter som företräder alla relevanta intressen, den berörda expertgruppen vidtar alla lämpliga åtgärder, till exempel i form av viktade röstningsförfaranden, för att expertgruppernas slutrapporter faktiskt ska företräda alla relevanta intressen på ett balanserat sätt.

17.  Europaparlamentet erinrar om att både parlamentet och Europeiska ombudsmannen rekommenderat kommissionen att offentliggöra föredragningslistor, bakgrundsdokument och protokoll från expertgruppernas sammanträden och överläggningar, om inte en kvalificerad majoritet av deras medlemmar beslutar att ett visst sammanträde eller en viss del av ett sammanträde måste hållas hemlig. Parlamentet beklagar att kommissionen hållit fast vid ett system där sammanträdena förblir hemliga, om inte en enkel majoritet av expertgruppernas medlemmar beslutar att överläggningarna bör vara offentliga. Parlamentet anser att största möjliga transparens måste garanteras och uppmanar kommissionen att se till att sammanträden och protokoll offentliggörs.

18.  Europaparlamentet betonar att användare måste få tillgång till en rad dokument (föredragningslistor, referensdokument, olika rapporter) för att garantera en effektiv övervakning från de berörda aktörernas sida. Parlamentet anser dessutom att expertgruppsregistrets webbplats – antingen direkt eller via länkar till andra relevanta webbplatser – bör vara ett av de instrument eller en av de mekanismer som används för att få konstant uppdaterad information om den politiska utvecklingen, vilket skulle garantera en hög öppenhetsnivå.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart ta fram särskilda riktlinjer – i samråd med aktörer, inbegripet parlamentet – där kommissionen förklarar hur den tolkar bestämmelsen om att expertgruppernas protokoll ska vara meningsfulla och fullständiga, särskilt när sammanträdena inte är offentliga, och uppmanar med kraft kommissionen att i detta hänseende erbjuda maximal transparens, inbegripet offentliggörande av dagordningen, bakgrundsdokument, omröstningsresultat och utförliga protokoll, också med avvikande åsikter, i linje med Europeiska ombudsmannens rekommendation.

20.  Europaparlamentet påminner om att det inte bara är experter som utsetts på personliga mandat som kan befinna sig i en intressekonflikt, utan också personer från universitet, forskningsinstitutioner, advokatfirmor, europeiska och andra tankesmedjor och konsultfirmor, och begär att kommissionen klarlägger hur den undviker intressekonflikter för dessa kategorier av experter.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med utgångspunkt från befintliga positiva exempel garantera ett systematiskt genomförande av förbättrade övergripande regler med hjälp av en central tillsyn över tillämpningen av dessa övergripande regler, och att inte delegera detta till de enskilda generaldirektoraten.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att framför allt anslå tillräckligt med resurser till registrets verksamhet utveckla innovativa och särskilt effektiva metoder, så att registret förblir aktuellt och inte innehåller några sakfel och/eller underlåtenheter samt möjliggör export av uppgifter i maskinläsbart format.

23.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen har påpekat att den nya ramen för kommissionens expertgrupper ska tillämpas av alla generaldirektorat vid utgången av 2016, och uppmanar kommissionen att för parlamentet lägga fram en rapport om genomförandet och utvärderingen senast ett år efter antagandet av detta beslut, alltså före den 1 juni 2017. Parlamentet uppmanar kommissionen att, som en del av den strukturerade dialogen med parlamentet, se till att en första muntlig presentation av rapporten kan göras redan inom de kommande sex månaderna.

24.  Vidare understryker Europaparlamentet att kommissionen, vid förberedelse och utarbetande av delegerade akter och genomförandeakter samt vid utarbetande av strategiska riktlinjer, måste se till att alla handlingar – inklusive utkast till akter – översänds samtidigt till Europaparlamentet, rådet och medlemsstaternas experter, i enlighet med det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

25.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47. (2) EUT L 246, 14.9.2016, s. 27. (3) C(2010)7649 av den 10 november 2010. (4) Utredningsavdelning D – budgetfrågor, Composition of the Commission`s expert groups and the status of the register of expert groups (sammansättningen av kommissionens expertgrupper och expertgruppsregistrens status), 2015. (5) OI/6/2014/NF.

Europaparlamentets resolution av den 14 februari 2017 om visselblåsares roll för skyddet av EU:s ekonomiska intressen (2016/2055(INI))

P8_TA(2017)0022 A8-0004/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 325,

–  med beaktande av artiklarna 22a, 22b och 22c i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen,

–  med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt: rekommendationer med avseende på de åtgärder och initiativ som ska vidtas(1),

–  med beaktande av Europeiska ombudsmannens beslut, som avslutar hennes undersökning på eget initiativ OI/1/2014/PMC avseende visselblåsning,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs(2),

–  med beaktande av artikel 9 i Europarådets civilrättsliga konvention om korruption,

–  med beaktande av artikel 22 a i Europarådets straffrättsliga konvention om korruption,

–  med beaktande av Europarådets rekommendation CM/Rec(2014)7 om skydd för visselblåsare,

–  med beaktande av artiklarna 8, 13 och 33 i Förenta nationernas konvention mot korruption,

–  med beaktande av princip nr 4 i OECD:s rekommendation för etiskt uppförande i den offentliga förvaltningen (Recommendation on Improving Ethical Conduct in the Public Service),

–  med beaktande av Europeiska ombudsmannens undersökning av den 2 mars 2015 och ombudsmannens uppmaning till EU-institutionerna att anta de nödvändiga reglerna om visselblåsning,

–  med beaktande av OECD:s publikation om att åta sig att verka för ett ändamålsenligt skydd för visselblåsare (Committing to effective whistle-blower protection),

–  med beaktande av beslutet av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i målet Guja mot Moldavien, ansökan nr 14277/04, av den 12 februari 2008,

–  med beaktande av artikel 6 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandet från utskottet för konstitutionella frågor (A8-0004/2017), och av följande skäl:

A.  Inom ramen för förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet behöver parlamentet så mycket information som möjligt om oriktigheter. I fall som rör interna oriktigheter vid institutionerna bör parlamentet ha rätt till full tillgång till information så att det kan genomföra förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet med full vetskap om sakförhållandena.

B.  Europeiska revisionsrätten förser parlamentet med en utmärkt grund för dess undersökningar men kan inte på egen hand täcka in alla enskilda utgifter.

C.  På samma sätt förser kommissionen och övriga EU-institutioner parlamentet med informativa rapporter om sina utgifter, men är samtidigt beroende av officiella rapporteringsmekanismer.

D.  Unionens många fonder förvaltas gemensamt av kommissionen och medlemsstaterna, vilket gör det svårt för kommissionen att rapportera om oriktigheter inom enskilda projekt.

E.  Parlamentet mottar regelbundet uppgifter från enskilda medborgare eller icke-statliga organisationer om oriktigheter inom enskilda projekt finansierade helt eller delvis genom EU:s budget.

F.  Visselblåsare spelar därför en viktig roll i arbetet med att förebygga, upptäcka och rapportera om oriktigheter avseende utgifter med anknytning till EU:s budget samt fastställa och offentliggöra fall av korruption. En förtroendekultur måste skapas och främjas till gagn för samhällsnyttan i Europa inom ramen för vilken EU-tjänstemän och andra EU-anställda samt allmänheten känner sig trygga genom sunda förvaltningsrutiner och genom vilken det framgår att EU-institutionerna stöder, skyddar och uppmuntrar potentiella visselblåsare.

G.  Det är mycket viktigt att det utan dröjsmål införs ett horisontellt rättsligt ramverk som, genom att rättigheter och skyldigheter fastställs, skyddar visselblåsare i hela EU och i EU-institutionerna (anonymitetsskydd, tillhandahållande av rättsligt, psykologiskt och vid behov ekonomiskt stöd, tillgång till olika informationskanaler, system för snabba insatser osv.).

H.  De flesta EU-medlemsstater har ratificerat FN:s konvention mot korruption, som inbegriper skyldigheten att på lämpligt och ändamålsenligt sätt skydda visselblåsare.

I.  Visselblåsning är en mycket viktig källa till information i kampen mot organiserad brottslighet och inom ramen för utredningar av korruption i den offentliga sektorn.

J.  Visselblåsare spelar en särskilt viktig roll när det gäller att upptäcka och rapportera om korruption och bedrägeri, med tanke på att de parter som är direkt involverade i dessa kriminella metoder aktivt försöker dölja dem för alla typer av officiella rapporteringsmekanismer.

K.  Visselblåsning, som bygger på principerna om insyn och integritet, är av avgörande betydelse. Skyddet för visselblåsare bör därför garanteras i lagstiftning och stärkas överallt i EU, dock endast om syftet med visselblåsarnas insatser är att skydda allmänintresset genom att personerna i fråga handlar med ärligt uppsåt i enlighet med Europadomstolens rättspraxis.

L.  Myndigheterna bör inte begränsa eller inskränka visselblåsares och journalisters möjligheter att dokumentera och röja otillåtna, olagliga eller skadliga metoder, när personerna i fråga tillhandahåller denna information med ärligt uppsåt och allmänintresset prioriteras.

M.  Samtliga EU-institutioner är sedan den 1 januari 2014, enligt artiklarna 22a, 22b och 22c i tjänsteföreskrifterna, skyldiga att införa interna regler till skydd för visselblåsare som är tjänstemän vid EU-institutionerna, även om den arbetsgrupp från den interinstitutionella förberedande kommittén för ärenden med anknytning till tjänsteföreskrifterna (Preparatory Committee for Matters relating to the Staff Regulations) som hanterar skyddet för visselblåsare ännu inte slutfört sitt arbete. Delar av det arbete som utförs av denna arbetsgrupp bör vara att bedöma situationen för visselblåsare som drabbats av negativa konsekvenser inom institutionerna, för att baserat på tidigare erfarenheter fastställa bästa praxis. Nämnda interna regler måste beakta förvaltningsstrukturen och särdragen för de olika kategorierna enligt tjänsteföreskrifterna.

N.  Det nationella skyddet för visselblåsare har ännu inte införts i samtliga medlemsstater och har inte heller harmoniserats, vilket innebär att det, även när EU:s ekonomiska intressen står på spel, kan vara riskabelt för visselblåsare, både som personer och yrkesmässigt, att förse parlamentet med information om oriktigheter. Det är just för att människor är rädda för vad som skulle kunna drabba dem till följd av bristen på skydd, och för att de inte tror att åtgärder kommer att vidtas, som oriktigheterna inte rapporteras, vilket i sin tur leder till att EU:s ekonomiska intressen undergrävs.

O.  Det finns ett behov att säkerställa att varje form av otillbörliga motåtgärder mot visselblåsare bestraffas på lämpligt sätt.

P.  I sin resolution av den 23 oktober 2013 uppmanade parlamentet kommissionen att ”under 2013 lägga fram ett lagstiftningsförslag om ett verkningsfullt och heltäckande europeiskt skyddsprogram för personer i den privata och den offentliga sektorn som upptäcker administrativa missförhållanden och oegentligheter och slår larm om nationell och gränsöverskridande korruption som rör EU:s ekonomiska intressen”. Parlamentet uppmanade dessutom medlemsstaterna ”att införa lämpligt och effektivt skydd för personer som slår larm om missförhållanden”.

Q.  EU:s lagstiftare har redan föreskrivit skydd för visselblåsare i sektorsspecifika instrument såsom direktiv 2013/30/EU om säkerhet för olje- och gasverksamhet till havs, förordning (EU) nr 596/2014 om marknadsmissbruk, direktiv (EU) 2015/849 om penningtvätt och finansiering av terrorism, och förordning (EU) nr 376/2014 om rapportering av händelser.

R.  Frågan om skydd för visselblåsare i unionen har blivit allt viktigare och alltmer brådskande eftersom direktivet om företagshemligheter begränsar rättigheterna för visselblåsare och därmed kan ha en icke avsedd avskräckande effekt på personer som önskar rapportera om oriktigheter när det gäller EU-finansiering som enskilda företag dragit nytta av.

S.  Viktiga arbetsinsatser har redan gjorts av internationella organisationer som OECD och Europarådet, som utarbetat rekommendationer om skydd för visselblåsare.

T.  Enligt OECD hade mer än en tredjedel av organisationerna med rapporteringsmekanismer inte någon, eller kände inte till någon, skriftlig policy om skydd mot repressalier för rapporterande personer.

U.  Likaså har icke-statliga organisationer som Transparency International, Whistleblowing International Network m.fl. med avseende på lagstiftning om visselblåsare tagit fram internationella principer som bör utgöra en inspirationskälla för EU-initiativ i detta avseende.

V.  Europeiska ombudsmannen har klar behörighet att undersöka klagomål från unionsmedborgare om administrativa missförhållanden inom EU-institutionerna, men utövar själv ingen funktion när det gäller att skydda visselblåsare i medlemsstaterna.

W.  I den senaste versionen av Tjänsteföreskrifter för tjänstemännen vid Europeiska unionen och anställningsvillkor för övriga anställda vid unionen, som trädde i kraft den 1 januari 2014, infördes ett antal bestämmelser om visselblåsning.

X.  Skydd för visselblåsare är en förutsättning för att kunna värna om allmänintresset och unionens ekonomiska intressen och för att kunna främja en kultur av offentlig ansvarsskyldighet och integritet inom både offentliga och privata institutioner.

Y.  Inom många jurisdiktioner, i synnerhet i privata sektorn, omfattas de anställda av krav på konfidentiell behandling av vissa uppgifter, vilket innebär att visselblåsare kan bli föremål för disciplinära åtgärder för att de rapporterat till instanser utanför sin organisation.

1.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen hittills inte har lagt fram några lagstiftningsförslag i syfte att inrätta en minimiskyddsnivå för visselblåsare i EU.

2.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att utan dröjsmål lägga fram ett lagstiftningsförslag om ett verkningsfullt och heltäckande europeiskt skyddsprogram för visselblåsare vilket inbegriper mekanismer för företag, offentliga organ och organisationer som drivs utan vinstsyfte, och uppmanar i synnerhet kommissionen att under innevarande år lägga fram ett lagstiftningsförslag till skydd för visselblåsare som en del av de nödvändiga åtgärder som rör förebyggande av och kamp mot bedrägerier som skadar unionens ekonomiska intressen för att ge ändamålsenligt och likvärdigt skydd i medlemsstaterna liksom i unionens alla institutioner, organ och byråer.

3.  Europaparlamentet står fast vid att visselblåsare spelar en väsentlig roll när det gäller att hjälpa medlemsstaterna och EU:s institutioner och organ att förhindra och hantera både överträdelser av integritetsprincipen och maktmissbruk som hotar eller strider mot folkhälsan och den allmänna säkerheten, den finansiella integriteten, ekonomin, de mänskliga rättigheterna, miljön samt rättsstatsprincipen på EU-nivå och nationell nivå, eller som ökar arbetslösheten, begränsar eller snedvrider den lojala konkurrensen och undergräver medborgarnas förtroende för demokratin i institutioner och processer. Parlamentet betonar i detta avseende att visselblåsare i hög grad bidrar till att öka den demokratiska kvaliteten i och förtroendet för offentliga institutioner genom att göra dessa inte bara direkt ansvariga inför medborgarna, utan även öppnare.

4.  Europaparlamentet konstaterar att både visselblåsarna och det offentliga organ eller den offentliga institution som berörs bör säkerställa det rättsliga skydd av rättigheter som garanteras genom Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och de nationella rättsliga bestämmelserna.

5.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna är de största mottagarna av medel från EU och därför är skyldiga att granska lagenligheten i hur dessa spenderas.

6.  Europaparlamentet konstaterar att bara ett fåtal medlemsstater har infört tillräckligt långtgående skyddssystem för visselblåsare. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte antagit principer om skydd av visselblåsare i sin nationella lagstiftning att göra det snarast möjligt.

7.  Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa verkningsfulla bestämmelser mot korruption och samtidigt på ett korrekt sätt genomföra europeiska och internationella normer och riktlinjer för skydd av visselblåsare i sin nationella lagstiftning.

8.  Europaparlamentet beklagar att många medlemsstater ännu inte har infört särskilda bestämmelser för att skydda visselblåsare, trots det stora behovet av skydd av visselblåsare i det förebyggande arbetet mot och bekämpningen av korruption och trots att skydd av visselblåsare rekommenderas i artikel 33 i FN:s konvention mot korruption.

9.  Europaparlamentet betonar att visselblåsning som rör unionens ekonomiska intressen innebär utlämnande av uppgifter om eller rapportering av oriktigheter, däribland – dock inte uteslutande – korruption, bedrägeri, intressekonflikter, skatteundandragande, skatteflykt, penningtvätt, infiltration av organiserad brottslighet och handlingar för att dölja något av detta.

10.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att främja en etisk kultur som kan bidra till att säkerställa att visselblåsare inte drabbas av otillbörliga motåtgärder eller interna konflikter.

11.  Europaparlamentet upprepar att visselblåsare är skyldiga att informera om oriktigheter som skadar unionens ekonomiska intressen, och att visselblåsare under alla omständigheter bör samarbeta genom att dela med sig av informationen till de behöriga EU-myndigheterna.

12.  Europaparlamentet upprepar att personer som agerar visselblåsare i många fall har bättre tillgång till känslig information än externa parter, och därmed i högre grad riskerar att drabbas av negativa konsekvenser i sin yrkeskarriär eller vad gäller deras personliga säkerhet, som är skyddad enligt artikel 6 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna.

13.  Europaparlamentet betonar att definitionen av visselblåsning inbegriper skydd för dem som lämnar ut uppgifter med en skälig misstanke att uppgifterna är sanningsenliga vid den tidpunkt då uppgifterna lämnas ut, dvs. också personer som lämnar ut inkorrekta uppgifter på grund av ett ärligt misstag.

14.  Europaparlamentet betonar den roll som undersökande journalistik spelar, och uppmanar kommissionen att säkerställa att dess förslag ger undersökande journalister samma skydd som visselblåsare.

15.  Europaparlamentet framhåller behovet att inrätta ett oberoende EU-organ för informationsinsamling och rådgivning till vilket ärenden kan hänskjutas och vilket har kontor i medlemsstaterna som kan motta rapporter om oriktigheter och har tillräckliga budgetresurser, adekvata befogenheter och lämpliga specialister för att kunna hjälpa interna och externa visselblåsare att använda de korrekta kanalerna för att lämna ut de berörda uppgifterna om eventuella oriktigheter som skadar unionens ekonomiska intressen, samtidigt som man värnar om konfidentialiteten för personerna i fråga och erbjuder det stöd och den rådgivning som behövs. Under den första fasen skulle dess arbete främst gå ut på att göra en tillförlitlig kontroll av den information som mottagits.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att, i samarbete med alla relevanta nationella myndigheter, införa konfidentialitet – och vidta alla nödvändiga åtgärder för att skydda denna konfidentialitet – för informationskällorna, i syfte att förhindra diskriminerande åtgärder och hot.

17.  Europaparlamentet välkomnar Europeiska ombudsmannens beslut från 2014 att inleda en undersökning på eget initiativ med avseende på EU-institutionerna och skyddet för visselblåsare, och välkomnar undersökningens mycket positiva resultat. De EU-institutioner och övriga EU-organ som ännu inte börjat tillämpa de riktlinjer som utarbetades i samband med att undersökningen avslutades uppmanas att utan dröjsmål göra det.

18.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att öka medvetenheten om det allvarliga problem som försvarslösa visselblåsare utgör. Kommissionen uppmanas därför eftertryckligen att ta fram en omfattande handlingsplan för denna fråga.

19.  Europaparlamentet begär att det inrättas en särskild enhet med rapporteringskanaler och skräddarsydda anordningar (t.ex. jourtelefoner, webbplatser och kontaktpunkter) inom parlamentet som från visselblåsare ska kunna ta emot information rörande unionens ekonomiska intressen. Denna enhet kommer även att kunna ge visselblåsarna råd och hjälp för att skydda dem mot eventuella otillbörliga motåtgärder fram till dess att en oberoende EU-institution har inrättats i enlighet med det som avses i punkt 4.

20.  Europaparlamentet vill att det skapas en webbplats där klagomål kan lämnas in, och betonar att denna webbplats bör vara tillgänglig för allmänheten och bör värna om anonymiteten i samband med de uppgifter från allmänheten som man får in.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla ett klart och tydligt rättsligt ramverk som garanterar att de som avslöjar olaglig eller etiskt tvivelaktig verksamhet skyddas mot otillbörliga motåtgärder och lagföring.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att presentera konkreta förslag om fullständigt skydd av dem som avslöjar olagligheter och oriktigheter, och att tillhandahålla en omfattande plan för att avskräcka från överföringar av tillgångar till tredjeländer som skyddar korrupta personers anonymitet.

23.  Europaparlamentet framhåller behovet att säkerställa att mekanismer finns att tillgå för rapportering under trygga och säkra former och att uppgifterna från visselblåsare undersöks på ett professionellt sätt.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, och Europeiska åklagarmyndigheten i den mån det ingår i dess mandat efter inrättandet, att upprätta effektiva kommunikationskanaler mellan de berörda parterna och att även införa förfaranden för mottagande och skydd av visselblåsare som tillhandahåller information om oriktigheter med anknytning till unionens ekonomiska intressen, samt att upprätta ett gemensamt arbetsprotokoll för visselblåsare.

25.  Europeiska uppmanar samtliga EU-institutioner och EU-organ att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa erkännande och beaktande av samt respekt för visselblåsare i alla fall som berör eller har berört dem och som erkänts som sådana av Europeiska unionens domstol. Parlamentet påpekar att detta bör tillämpas retroaktivt. De uppmanas också att offentligt, till institutionen i dess helhet, rapportera uttömmande om relevanta beslut.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förse parlamentet med all information som mottagits från visselblåsare rörande unionens ekonomiska intressen och att i de årliga verksamhetsrapporterna inkludera ett kapitel om de varningar som visselblåsarna stått för och uppföljningen av dessa. Parlamentet uppmanas att vidta åtgärder för att fastställa huruvida den inkomna informationen är korrekt, i syfte att kunna vidta lämpliga åtgärder.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra ett offentligt samråd för att få kännedom om berörda parters ståndpunkter i fråga om rapporteringsmekanismerna och eventuella brister i förfarandena på nationell nivå. Resultatet av det offentliga samrådet kommer att utgöra ett värdefullt underlag för kommissionen när den utarbetar sitt kommande förslag om visselblåsning.

28.  Europaparlamentet uppmanar det oberoende EU-organet, och fram till dess att det inrättats Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), att utarbeta och offentliggöra en årlig rapport om utvärderingen av skyddet för visselblåsare i Europeiska unionen.

29.  Europaparlamentet uppmanar vidare revisionsrätten att i sina årsrapporter inkludera ett särskilt avsnitt om visselblåsares roll för skyddet av unionens ekonomiska intressen.

30.  Europaparlamentet uppmanar EU:s byråer att utarbeta en skriftlig policy om skydd mot repressalier för rapporterande personer.

31.  Europaparlamentet välkomnar att parlamentet, kommissionen, Europeiska unionens råd, Europeiska unionens domstol, Europeiska revisionsrätten, Europeiska utrikestjänsten, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén, Europeiska ombudsmannen och Europeiska datatillsynsmannen genomfört interna regler till skydd för visselblåsare, i enlighet med artiklarna 22a, 22b och 22c i tjänsteföreskrifterna. Samtliga institutioner uppmanas eftertryckligen att säkerställa att deras respektive antagna interna regler till skydd för visselblåsare är kraftfulla och heltäckande.

32.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att ta fram uppgifter om, och riktmärken och indikatorer för, grundprinciper om visselblåsare i både den offentliga och den privata sektorn.

33.  Europaparlamentet påminner om att det i kommissionens genomförandedirektiv (EU) 2015/2392 fastställs förfaranden för rapportering, förande av register samt åtgärder till skydd för visselblåsare. Parlamentet understryker vikten av att garantera att visselblåsare kan rapportera överträdelser på ett konfidentiellt sätt och att deras anonymitet skyddas korrekt och fullständigt också i den digitala miljön, men beklagar samtidigt att detta är en av de få rättsakter i sektorslagstiftningen som innehåller bestämmelser om visselblåsare.

34.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att undersöka bästa praxis från befintliga visselblåsarprogram i andra länder runt om i världen. Parlamentet uppmärksammar att vissa befintliga program erbjuder visselblåsare ekonomiska fördelar (t.ex. en procentandel av de sanktioner som beslutats). Samtidigt som detta måste hanteras med försiktighet för att förhindra potentiellt missbruk, skulle sådana ekonomiska fördelar kunna utgöra en viktig inkomstkälla för personer som har förlorat sin anställning till följd av att de slagit larm.

35.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att avstå från att kriminalisera visselblåsares agerande när dessa röjer uppgifter om olaglig verksamhet eller oriktigheter som skadar EU:s ekonomiska intressen.

36.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 208, 10.6.2016, s. 89. (2) EUT L 157, 15.6.2016, s. 1.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 februari 2017 om utkastet till rådets genomförandebeslut om ändring av beslut 2009/935/RIF med avseende på förteckningen över de tredjestater och organisationer med vilka Europol ska ingå överenskommelser (15778/2016 – C8-0007/2017 – 2016/0823(CNS))

P8_TA(2017)0023 A8-0035/2017

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets utkast (15778/2016),

–  med beaktande av artikel 39.1 i fördraget om Europeiska unionen, i dess ändrade lydelse enligt Amsterdamfördraget, och artikel 9 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C8-0007/2017),

–  med beaktande av rådets beslut 2009/371/RIF av den 6 april 2009 om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol)(1), särskilt artikel 26.1 a, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0007/2017),

–  med beaktande av rådets beslut 2009/934/RIF av den 30 november 2009 om antagande av tillämpningsföreskrifter för Europols förbindelser med partner, inbegripet för utbyte av personuppgifter och sekretessbelagd information(2), särskilt artiklarna 5 och 6,

–  med beaktande av rådets beslut 2009/935/RIF av den 30 november 2009 om fastställande av förteckningen över de tredjestater och organisationer med vilka Europol ska ingå överenskommelser(3), ändrat genom rådets beslut 2014/269/EU,

–  med beaktande av förklaringen av den 15 december 2016 från Europeiska rådets ordförande, kommissionens ordförande och Danmarks statsminister, i vilken de operativa behoven betonades men där det även underströks att det planerade arrangemanget mellan Europol och Danmark är av undantags- och övergångskaraktär,

–  med beaktande av ovan nämnda förklaring, i vilken det betonades att det föreslagna arrangemanget har som villkor att Danmark fortsätter att vara medlem i unionen och i Schengenområdet, att Danmark uppfyller sin skyldighet att i dansk lagstiftning senast den 1 maj 2017 fullt ut ha genomfört direktiv (EU) 2016/680/EU(4) om uppgiftsskydd i polisiära sammanhang, och att Danmark godtar tillämpningen av Europeiska unionens domstols behörighet och Europeiska datatillsynsmannens behörighet,

–  med beaktande av protokoll nr 22 till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av resultatet av den danska folkomröstningen den 3 december 2015 om protokoll nr 22 till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0035/2017).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

4.  Europaparlamentet uppmanar rådet att i föreskrifterna för det framtida arrangemanget mellan Europol och Danmark ange ett förfallodatum som infaller fem år efter dagen för arrangemangets ikraftträdande, så att det säkerställs att arrangemanget är av övergångskaraktär i väntan på fullvärdigt medlemskap eller ingående av ett internationellt avtal i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT L 121, 15.5.2009, s. 37. (2) EUT L 325, 11.12.2009, s. 6. (3) EUT L 325, 11.12.2009, s. 12. (4) Europaparlamentets och rådets direktiv(EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 4.5.2016, s. 89),

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 februari 2017 om utkastet till rådets genomförandebeslut om att underställa metyl 2-[[1-(cyklohexylmetyl)-1H-indol-3-karbonyl]amino]-3,3 dimetylbutanoat (MDMB-CHMICA) kontrollåtgärder (12356/2016 – C8-0405/2016 – 2016/0262(NLE))

P8_TA(2017)0024 A8-0024/2017

(Samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rådets utkast (12356/2016),

–  med beaktande av artikel 39.1 i fördraget om Europeiska unionen, i dess ändrade lydelse enligt Amsterdamfördraget, och artikel 9 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C8-0405/2016),

–  med beaktande av rådets beslut 2005/387/RIF av den 10 maj 2005 om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll avseende nya psykoaktiva ämnen(1), särskilt artikel 8.3,

–  med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0024/2017), och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 127, 20.5.2005, s. 32.

Europaparlamentets resolution av den 14 februari 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (ansökan från Nederländerna – EGF/2016/005 NL/Drenthe Overijssel Retail) (COM(2016)0742 – C8-0018/2017 – 2017/2014(BUD))

P8_TA(2017)0025 A8-0036/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0742 – C8-0018/2017),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2014–2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1927/2006(1),

–  med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(2), särskilt artikel 12,

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(3), särskilt punkt 13,

–  med beaktande av det trepartsförfarande som föreskrivs i punkt 13 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor,

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för regional utveckling,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0036/2017), och av följande skäl:

A.  Unionen har inrättat lagstiftnings- och budgetinstrument för att kunna ge kompletterande stöd till arbetstagare som drabbas av konsekvenserna av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln eller av den globala finansiella och ekonomiska krisen, och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

B.  Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda bör vara dynamiskt och ges så snabbt och effektivt som möjligt, i enlighet med Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som antogs vid förlikningsmötet den 17 juli 2008, och med vederbörlig hänsyn till det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 när det gäller antagandet av beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (nedan kallad fonden).

C.  Antagandet av förordningen om fonden återspeglar överenskommelsen mellan parlamentet och rådet om att återinföra kriteriet för utnyttjande i krislägen, fastställa unionens ekonomiska bidrag till 60 % av den totala uppskattade kostnaden för de föreslagna åtgärderna, effektivisera handläggningen av ansökningar om medel ur fonden inom kommissionen, parlamentet och rådet genom att förkorta tiden för bedömning och godkännande, öka antalet stödberättigade åtgärder och förmånstagare genom att inbegripa egenföretagare och ungdomar, samt finansiera incitament att starta egna företag.

D.  Nederländerna lämnade in ansökan EGF/2016/005 NL/Drenthe Overijssel Retail om ekonomiskt stöd från fonden efter uppsägningar inom den näringsgren som i Nace rev. 2 klassificeras under huvudgrupp 47 (Detaljhandel utom med motorfordon och motorcyklar) främst i Nuts 2-regionerna Drenthe (NL13) och Overijssel (NL21). 800 av 1 096 uppsagda arbetstagare som är berättigade till stöd från fonden förväntas delta i åtgärderna.

E.  De nederländska myndigheterna lämnade in ansökan enligt insatskriteriet i artikel 4.1 b i förordningen om fonden, där det krävs att minst 500 arbetstagare blir uppsagda under en referensperiod på nio månader vid företag som alla verkar inom samma ekonomiska sektor som definieras som en huvudgrupp i Nace rev. 2 och som är belägna i två regioner som gränsar till varandra på Nuts 2-nivå i en medlemsstat.

F.  Konsumenternas inställning har förändrats avsevärt, bland annat har försäljningen i mellanpriskategorin minskat och internethandeln blivit alltmer populär. De nya shoppingcenter som byggts utanför många nederländska städer och konsumenternas minskande förtroende för ekonomin(4) har också påverkat den konventionella detaljhandeln negativt.

G.  Nederländerna hävdar att den nederländska finanssektorn är en global aktör som är bunden av internationella regler, bland annat för finansiella reserver, och måste uppfylla internationella standarder, vilket innebär att bankerna har mindre resurser att finansiera ekonomin än tidigare.

H.  Mellan den 1 augusti 2015 och den 1 maj 2016 gjordes 1 096 uppsägningar inom detaljhandeln i regionerna Drenthe och Overijssel i Nederländerna.

I.  Trots att detaljhandels- och grossisttjänsterna utgör 11 % av unionens BNP och 15 % av den totala sysselsättningen i unionen så påverkas branschen fortfarande av krisen.

1.  Europaparlamentet delar kommissionens åsikt att villkoren enligt artikel 4.1 b i förordningen om fonden är uppfyllda och att Nederländerna därför är berättigat till ekonomiskt stöd på 1 818 750 EUR enligt denna förordning, vilket utgör 60 % av de totala kostnaderna på 3 031 250 EUR.

2.  Europaparlamentet noterar att Nederländerna lämnade in sin ansökan om ekonomiskt stöd från fonden den 12 juli 2016, och att kommissionen avslutade sin bedömning av denna ansökan den 29 november 2016 och underrättade parlamentet den 23 januari 2017.

3.  Europaparlamentet konstaterar att detaljhandeln, med undantag för motorfordon och motorcyklar hittills varit föremål för ytterligare sex ansökningar till fonden, även dessa baserade på den globala finansiella och ekonomiska krisen(5).

4.  Europaparlamentet noterar att de större varuhusens svaga ekonomiska ställning har gjort det omöjligt att investera i andra affärsmodeller för att genomföra nödvändiga förändringar och återfå konkurrenskraften.

5.  Europaparlamentet påpekar att den nederländska arbetsmarknaden långsamt återhämtar sig från krisen och att följderna fortfarande är synliga i vissa sektorer och att några sektorer, t.ex. detaljhandeln, först nyligen verkligen har börjat drabbas av konsekvenserna av den finansiella och ekonomiska krisen.

6.  Europaparlamentet noterar att många uppsägningar inom den nederländska detaljhandeln har gjorts de senaste månaderna. De största varuhusen inom sektorn har gått i konkurs vilket lett till sammanlagt 27 052(6) uppsägningar under perioden 2011–2015. Parlamentet beklagar att volymen på försäljningen av varor inom detaljhandeln följde detta mönster, från -2 % (2011) till -4 % (2013) och att inköpen ligger 2,7 % under 2008 års nivå(7).

7.  Europaparlamentet betonar att detaljhandeln utgör en avsevärd del av sysselsättningen (17–19 %) i NUTS-2-regionerna Drenthe och Overijssel. Parlamentet konstaterar att 5 200 detaljhandelsbutiker har gått i konkurs sedan starten på krisen, medan de största varuhusen endast har påverkats under den senaste tiden. Parlamentet beklagar att detta har bidragit till att antalet personer från detaljhandeln i dessa regioner som tar emot arbetslöshetsersättning ökade med 3 461 personer mellan januari 2015 och mars 2016(8).

8.  Europaparlamentet beklagar att yngre arbetstagare drabbats värst och att 67,1 % av de berörda stödmottagarna är under 30 år.

9.  Europaparlamentet påpekar att de berörda stödmottagarna under lång tid varken har kunnat arbeta eller delta i utbildning, samt att det kommer att ha gått över ett år mellan den sista uppsägningen (1 maj 2016) och den tid då medlemsstaten börjar ta emot stöd från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

10.  Europaparlamentet konstaterar att Nederländerna har angett att ansökan, särskilt det samordnade paketet med individanpassade tjänster, har utarbetats i samråd med berörda aktörer, arbetsmarknadens parter samt företrädare för detaljhandeln och de berörda regionerna.

11.  Europaparlamentet noterar att ansökan inte innehåller några av de bidrag och incitament som avses i artikel 7.1 b i förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Parlamentet välkomnar beslutet att begränsa kostnaderna för det tekniska stödet till 4 % av de totala kostnaderna, vilket lämnar 96 % till individanpassade tjänster.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforska nya sätt att minska förseningarna genom att minska byråkratin i ansökningsprocessen för stöd från fonden.

13.  Europaparlamentet noterar att de individanpassade tjänster som finansieras genom fonden till uppsagda arbetstagare inkluderar bedömning av deltagarnas kunskaper, potential och arbetsperspektiv, hjälp med arbetssökande och case management, en flexibel pool för arbetssökande och arbetsgivare med tillfälliga jobb, omställningsstöd, utbildning och omskolning, däribland utbildning i entreprenörskap, coachning och bidrag.

14.  Europaparlamentet påminner om att det samordnade paketet med individanpassade tjänster som får stöd från fonden bör utformas med hänsyn till framtida utsikter på arbetsmarknaden och den kompetens som krävs, och vara förenligt med övergången till en resurseffektiv och hållbar ekonomi, i enlighet med artikel 7 i EGF-förordningen.

15.  Europaparlamentet noterar att de nederländska myndigheterna har intygat att de föreslagna åtgärderna inte kommer att få ekonomiskt stöd från någon annan av unionens fonder eller något annat av unionens finansieringsinstrument, att eventuell dubbelfinansiering kommer att förhindras, att åtgärderna kompletterar de åtgärder som finansieras genom strukturfonderna samt att kraven i den nationella lagstiftningen och unionslagstiftningen rörande kollektiva uppsägningar kommer att uppfyllas.

16.  Europaparlamentet påminner om vikten av att förbättra de uppsagda arbetstagarnas anställbarhet med hjälp av anpassad yrkesutbildning och av att erkänna den kompetens som en arbetstagare förvärvat under hela sitt yrkesliv. Parlamentet förväntar sig att den utbildning som erbjuds i det samordnade paketet ska anpassas inte bara till de uppsagda arbetstagarnas utan också till näringslivets faktiska behov.

17.  Europaparlamentet betonar på nytt att stödet från fonden varken får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell lagstiftning eller kollektivavtal, eller åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att allmänheten får tillgång till samtliga handlingar som berör ansökningar om medel ur fonden.

19.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

21.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för Nederländernas ansökan – EGF/2016/005 NL/Drenthe Overijssel Retail

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2017/559.)

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 855. (2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884. (3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1. (4) https://www.cbs.nl/en-gb/news/2016/11/consumer-confidence-further-down (5) EGF/2010/010 CZ/Unilever, COM(2011)0061; EGF/2010/016 ES/Aragón retail, COM(2010)0615; EGF/2011/004 EL/ALDI Hellas, COM(2011)0580; EGF/2014/009_EL/Sprider stores, COM(2014)0620; EGF/2014/013_EL/Odyssefs Fokas, COM(2014)0702; EGF/2015/011_GR/Supermarket Larissa, COM(2016)0210. (6) http://www.consultancy.nl/nieuws/11992/de-25-grootste-faillissementen-van-retailketens-en-winkels (7) Focus on consumption, Economic Agency ABN-AMRO Mathijs Deguelle and Nico Klene. Volume development retail sector. 24 januari 2014. Retail sector prognoses, Economic Agency ABN-AMRO Sonny Duijn punkt 1. 22 januari 2016. (8) Uppgifter från UWV april 2016.

Europaparlamentets resolution av den 14 februari 2017 om översynen av det europeiska samförståndet om utveckling (2016/2094(INI))

P8_TA(2017)0026 A8-0020/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling från december 2005(1),

–  med beaktande av Busan-partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete(2) och EU:s gemensamma ståndpunkt inför det andra högnivåmötet om det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete, som hölls i Nairobi (28 november till 1 december 2016)(3),

–  med beaktande av resultatdokumentet från det fjärde högnivåmötet om biståndseffektivitet i december 2011, där man inledde det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete,

–  med beaktande av 2030-agendan Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs vid FN:s toppmöte om hållbar utveckling den 25 september 2015 i New York(4),

–  med beaktande av Addis Abeba-agendan om finansiering för utveckling(5),

–  med beaktande av Diliförklaringen av den 10 april 2010 om fredsbyggande och nationsbyggande, samt den nya given för engagemang i instabila stater, som inleddes 30 november 2011,

–  med beaktande av Parisavtalet (COP 21) inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, antaget den 12 december 2015(6),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring (COM(2011)0637),

–  med beaktande av världstoppmötet om humanitära frågor den 23–24 maj 2016 i Istanbul och dess åtaganden om att agera(7),

–  med beaktande av den nya agendan för städer, som antogs vid FN-konferensen om bostäder och hållbar stadsutveckling (Habitat III) den 17–20 oktober 2016 i Quito, Ecuador(8),

–  med beaktande av OECD/UNDP:s framstegsrapport från 2014 om att göra utvecklingssamarbetet mer effektivt(9),

–  med beaktande av artikel 208 om utvecklingssamarbete i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), där det fastställs att ”unionens och medlemsstaternas politik för utvecklingssamarbete ska komplettera och förstärka varandra” och att minskning och på sikt utrotning av fattigdom ska vara det främsta målet för unionens utvecklingspolitik,

–  med beaktande av rådets slutsatser från oktober 2012 om en grund för demokrati och hållbar utveckling: EU:s samarbete med det civila samhället på området yttre förbindelser,

–  med beaktande av EU:s uppförandekod om komplementaritet och arbetsfördelning inom utvecklingspolitiken(10),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 maj 2014 om en rättighetsbaserad strategi för utvecklingssamarbete, som omfattar alla mänskliga rättigheter(11),

–  med beaktande av den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik, som offentliggjordes i juni 2016(12),

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som EU undertecknade och ratificerade 2011, och FN:s avslutande iakttagelser om genomförandet av denna konvention,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Handel för alla – Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik (COM(2015)0497),

–  med beaktande av EU:s handlingsplan för jämställdhet (2016–2020) och handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati (2015–2019),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner, särskilt av den 17 november 2005 om förslaget till gemensam förklaring av rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik ”Europeiskt samförstånd”(13), den 5 juli 2011 om att göra EU:s utvecklingspolitik effektivare(14), den 11 december 2013 om EU:s givarsamordning om utvecklingsbistånd(15), den 25 november 2014 om EU och den globala utvecklingsramen efter 2015(16), den 19 maj 2015 om finansiering för utveckling(17), den 8 juli 2015 om skatteundandragande och skatteflykt som utmaningar till goda styrelseformer, socialt skydd och utveckling i utvecklingsländer(18), den 14 april 2016 om den privata sektorn och utveckling(19), den 12 maj 2016 om uppföljningen och översynen av Agenda 2030(20), den 7 juni 2016 om EU-rapporten om en konsekvent politik för utveckling 2015(21) och den 22 november 2016 om ökning av utvecklingssamarbetets effektivitet(22),

–  med beaktande av det gemensamma arbetsdokumentet Gender Equality and Women's Empowerment: Transforming the Lives of Girls and Women through EU External Relations 2016–2020 (SWD(2015)0182) och av rådets slutsatser av den 26 oktober 2015, där motsvarande handlingsplan för jämställdhet för 2016–2020 stöddes,

–  med beaktande av den nya ramen för jämställdhet och kvinnors egenmakt: Att förändra flickors och kvinnors liv genom EU:s yttre förbindelser 2016–2020,

–  med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om en ny framåtblickande och innovativ strategi för handel och investeringar(23),

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter och dess fyra grundläggande principer om icke-diskriminering (artikel 2), barnets bästa (artikel 3), överlevnad, utveckling och skydd (artikel 6) och delaktighet (artikel 12),

–  med beaktande av den kommande rapporten från utskottet för utrikes frågor och utskottet för utveckling om åtgärder för att hantera flykting- och migrationsflöden: den roll som EU:s yttre åtgärder spelar (2015/2342(INI)), samt sin resolution av den 22 november 2016 om att förbättra effektiviteten i utvecklingssamarbetet(24),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A8-0020/2017), och av följande skäl:

A.  En översyn av det europeiska samförståndet om utveckling är både läglig och nödvändig med tanke på de förändrade yttre handlingsramarna, bland annat antagandet av 2030-agendan och målen för hållbar utveckling (SDG), Parisavtalet om klimatförändringar (COP 21), Sendai-ramverket om minskning av katastrofrisker, Addis Abeba-agendan om finansiering för utveckling och det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete, nya eller ökade globala utmaningar som klimatförändringar, migrationssammanhanget, mer diversifierade utvecklingsländer med olikartade och särskilda utvecklingsbehov, nya givare och nya globala aktörer, minskat utrymme för civilsamhällets organisationer samt förändringar inom EU, bland annat förändringarna i och med Lissabonfördraget, agendan för förändring och den globala strategin för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik.

B.  Den globala 2030-agendan och de därmed sammanhängande målen för hållbar utveckling strävar efter att åstadkomma hållbar utveckling inom planetens gränser, bygga partnerskap med människor i centrum, förse dem med nödvändiga resurser som livsmedel, vatten och sanitära anläggningar, hälso- och sjukvård, energi, utbildning och sysselsättningsmöjligheter, samt främja fred, rättvisa och välstånd för alla. Åtgärder måste vidtas i överenstämmelse med principerna om länders egenansvar, inklusive utvecklingspartnerskap, fokus på resultat, öppenhet och ansvarsskyldighet. En rättighetsbaserad strategi är en förutsättning för hållbar utveckling, i enlighet med FN:s resolution 41/128, där rätten till utveckling definieras som en oförytterlig mänsklig rättighet.

C.  I artikel 208 i EUF-fördraget anges att ”unionens och medlemsstaternas politik för utvecklingssamarbete ska komplettera och förstärka varandra”.

D.  Klimatförändringarna är en företeelse som måste hanteras brådskande, eftersom det i större utsträckning drabbar de fattiga och mest utsatta länderna.

E.  Tre fjärdedelar av världens fattiga lever i medelinkomstländer. Medelinkomstländerna utgör ingen homogen grupp, utan har mycket varierande behov och utmaningar. EU:s utvecklingssamarbete måste därför vara tillräckligt differentierat.

F.  Den fördragsenliga samstämdheten i politiken för en utvecklingsstrategi kräver att EU tar hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet när man handlar inom andra politikområden som kan påverka utvecklingsländerna. Nära sammanhängande politikområden som handel, säkerhet, migration, humanitärt bistånd och utveckling måste därför formuleras och genomföras så att de ömsesidigt förstärker varandra.

G.  Migration har blivit en allt tyngre fråga. Det finns fler än 65 miljoner tvångsförflyttade människor i hela världen. Den övervägande majoriteten av flyktingar lever i utvecklingsländer. Staters bräcklighet, instabilitet, krig, kränkningar av de mänskliga rättigheterna, djup fattigdom och bristen på framtidsutsikter hör till huvudorsakerna till att människor lämnar sina hem. Miljontals människor har migrerat eller flytt till EU under de senaste åren.

H.  Några av kommissionens senaste förslag kan ses som en ny fokusering på utvecklingspolitiken under det nya synsättet för migrationshantering, i syfte att uppfylla EU-prioriteringar som ofta är kortsiktiga. Det bör inte finnas någon villkorlighet mellan utvecklingsstöd och samarbete i migrationsfrågor från mottagarländernas sida. Fonder som EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika och EU:s yttre investeringsplan har inrättats med målet att reagera på de senaste migrationskriserna i EU. EU:s politik för utvecklingssamarbete måste som främsta mål ha minskning av och, på lång sikt, utrotande av fattigdomen och grundas på principer för utvecklingseffektivitet.

I.  Hälsa och utbildning är centrala faktorer som möjliggör hållbar utveckling. Investeringar för att garantera allmän tillgång på dessa områden framhålls därför i 2030‑agendan och målen för hållbar utveckling, och de bör ges lämpliga resurser för att kunna få spridningseffekter på andra områden.

J.  Små och medelstora företag samt mikroföretag utgör ryggraden i ekonomier världen över och är en grundläggande del av ekonomin i utvecklingsländerna, och tillsammans med välfungerande offentliga sektorer utgör de en nyckelfaktor för att främja ekonomisk, social och kulturell tillväxt. Små och medelstora företag möter ofta en begränsad tillgång till kapital, framför allt i utvecklingsländer.

K.  Mer än hälften av världens befolkning lever idag i städer, och denna andel förutspås nå två tredjedelar 2050. Ungefär 90 procent av städernas tillväxt sker i Afrika och Asien. Denna utveckling förstärker behovet av hållbar stadsutveckling. Säkerheten i städerna håller på att bli en allt större utmaning i många utvecklingsländer.

L.  Haven spelar en viktig roll för biologisk mångfald, livsmedelstrygghet, energi, arbetstillfällen och tillväxt, men havsresurserna hotas av klimatförändringar, överutnyttjande och icke-hållbar förvaltning.

M.  Avskogning och skogsförstörelse utarmar ekosystemen och bidrar kraftigt till klimatförändringarna.

N.  EU:s utvecklingspolitik är ett viktigt komplement till medlemsstaternas utvecklingspolitik, som bör inriktas på områden där den kan ge en komparativ fördel och på hur EU:s globala roll som organisation kan främja dess utvecklingspolitiska mål.

O.  Utvecklingspolitiken är en central aspekt i EU:s politik för yttre förbindelser. Unionen är den största givaren av utvecklingsbistånd i världen och tillhandahåller, tillsammans med sina medlemsstater, mer är hälften av det officiella utvecklingsbiståndet i världen.

P.  Ojämlikheterna i välstånd och inkomst ökar globalt. Denna utveckling riskerar att undergräva den sociala sammanhållningen och öka diskriminering, politisk instabilitet och oroligheter. Att mobilisera inhemska resurser är därför centralt för att genomföra Agenda 2030 för hållbar utveckling, och det utgör en möjlig väg för att på lång sikt övervinna beroendet av utländskt stöd.

1.  Europaparlamentet betonar betydelsen av det europeiska samförståndet om utveckling, eftersom det utgör en gemensam och samlad ståndpunkt för både EU och medlemsstaterna om utvecklingssamarbetets mål, värden, principer och viktigaste aspekter, inklusive vid genomförandet. Parlamentet anser att samförståndets regelverk, särskilt dess helhetssyn och det tydliga primära målet att bekämpa – och på lång sikt utrota – fattigdom, måste tryggas i översynen. Vidare anser parlamentet att det också måste vara ett mål att ta itu med ojämlikhet, vilket anges i målen för hållbar utveckling. Parlamentet påminner om att EU:s och medlemsstaternas utvecklingspolitik bör förstärka och komplettera varandra.

2.  Europaparlamentet varnar för en urvattning av kriterierna för offentligt utvecklingsbistånd i syfte att täcka andra utgifter än dem som är direkt kopplade till de nämnda målen. Parlamentet betonar att varje reform av det offentliga utvecklingsbiståndet måste syfta till att öka utvecklingspåverkan.

3.  Europaparlamentet inser att det är viktigt att EU har en tydlig yttre strategi, vilket kräver en samstämd politik, särskilt för fred och säkerhet, migration, handel, miljö och klimatförändringar, humanitärt bistånd och utvecklingssamarbete. Parlamentet upprepar dock att utvecklingsmålen utgör mål i sig. Parlamentet påminner om den fördragsenliga skyldigheten i artikel 208 i EUF-fördraget om att EU ska ”ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna”. Parlamentet understryker med kraft att det endast kan acceptera ett stabilt koncept för utvecklingspolitiken med förankring i skyldigheterna enligt EUF‑fördraget och primärt fokus på kampen mot fattigdom. Parlamentet påminner om principerna för EU:s yttre åtgärder enligt artikel 21.1 i fördraget om Europeiska unionen, nämligen demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, principerna om jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten.

4.  I överensstämmelse med Lissabonfördraget beskriver Europaparlamentet utvecklingssamarbete enligt följande: att kämpa för VÄRDIGHET genom att utrota FATTIGDOM.

Mål, värderingar och principer för EU:s utvecklingspolitik

5.  Europaparlamentet vill att målen för hållbar utveckling, 2030-agendan och de ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensionerna av hållbar utveckling integreras i all inre och yttre EU-politik och att de blir ett centralt inslag i samförståndet, med beaktande av de viktiga kopplingarna mellan mål och riktmärken. Parlamentet vill att kampen mot – och på lång sikt utrotning av – fattigdom ska förbli det övergripande och främsta målet för EU:s utvecklingspolitik, med särskild koncentration på de mest marginaliserade grupperna och med målet att ingen ska hamna på efterkälken. Europaparlamentet betonar vikten av att definiera fattigdom i linje med definitionen i samförståndet och agendan för förändring samt inom ramen för Lissabonfördraget.

6.  Europaparlamentet betonar 2030-agendans universella och omdanande karaktär. Därför understryker parlamentet att utvecklade länder och utvecklingsländer har ett delat ansvar för att nå målen för hållbar utveckling, och att EU:s strategi för dessa mål måste bestå av en samstämd uppsättning med både intern och extern politik och åtaganden med en komplett uppsättning utvecklingspolitiska verktyg

7.  Europaparlamentet insisterar på att utvecklingspolitiken på ett mer samstämt sätt måste avspegla unionens koncentration på instabila stater, ungdomsarbetslöshet, kvinnor och flickor som möter könsbaserat våld och skadlig praxis samt dem som befinner sig i konfliktsituationer. Parlamentet påminner om EU:s åtagande om att lägga minst 20 procent av sitt offentliga utvecklingsbistånd på social inkludering och mänsklig utveckling.

8.  Europaparlamentet betonar att utbildning är en nyckelfaktor för att man ska kunna utveckla självförsörjande samhällen. EU uppmanas att sammankoppla bra utbildning, teknisk utbildning och yrkesutbildning samt samarbete med näringslivet som viktig förutsättning för ungdomars anställbarhet och tillgång till kvalificerade arbetstillfällen. Att särskilt ta itu med frågan om tillgång till utbildning i nöd- och krissituationer är avgörande för både utveckling och skydd av barn.

9.  Europaparlamentet betonar att systemfaktorer, däribland bristande jämställdhet, politiska hinder och maktobalans, påverkar hälsan och att det är viktigt att sörja för jämbördig tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster av god kvalitet som tillhandahålls av utbildad, kvalificerad och kompetent hälso- och sjukvårdspersonal. Det nya samförståndet bör därför främja investeringar i och egenmakt för hälso- och sjukvårdspersonal i främsta ledet, som spelar en viktig roll för att sörja för heltäckande hälso- och sjukvårdstjänster i avlägsna, fattiga och missgynnade områden samt konfliktområden. Parlamentet betonar att främjande av forskning om, och utveckling av, ny hälso- och sjukvårdsteknik för hantering av nya hälsohot som epidemier och antimikrobiell resistens är avgörande för uppnåendet av målen för hållbar utveckling.

10.  Europaparlamentet efterlyser från EU:s sida ett fortsatt starkt åtagande för och främjande av en regelbaserad global styrning, särskilt när det gäller det globala partnerskapet för hållbar utveckling.

11.  Europaparlamentet betonar att såväl kampen mot ojämlikhet inom och mellan länder, diskriminering – särskilt på grundval av kön –, orättvisor och konflikter, som främjandet av fred, deltagardemokrati, god förvaltning, rättsstatlighet och mänskliga rättigheter, samhällen för alla och hållbar utveckling, samt hantering av utmaningarna med anpassning till och dämpande av klimatförändringarna måste vara mål som integreras i EU:s hela utvecklingspolitik. Parlamentet vill att 2030-agendan genomförs i sin helhet och på ett sätt som samordnas med, och är samstämt med, Parisavtalet om klimatförändringar, inklusive när det gäller behovet av att brådskande överbrygga klyftan mellan vad som behövs för att begränsa den globala uppvärmningen och att öka arbetet med och finansieringen av en anpassning. Parlamentet påminner om EU:s åtagande om att anslå 20 procent av budgeten för 2014–2020 (ungefär 180 miljarder euro) till insatser för bekämpning av klimatförändringar, bland annat genom sin politik för yttre åtgärder och utvecklingssamarbete.

12.  Europaparlamentet betonar att utvecklingssamarbete kan uppstå till följd av inkludering, förtroende och innovation som grundas på alla partners respekt för användning av nationella strategier och ramverk för landsresultat.

13.  Europaparlamentet lyfter fram den viktiga roll som god förvaltning spelar för en hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar EU att förstärka balansen mellan de ekonomiska, sociala och miljömässiga områdena genom att stödja övergripande nationella strategier för hållbar utveckling och lämpliga mekanismer och processer för god förvaltning, med ett centralt fokus på det civila samhällets deltagande. Parlamentet betonar betydelsen av reformer för administrativ och skattemässig decentralisering, som ett sätt att främja god förvaltning på lokal nivå i linje med subsidiaritetsprincipen.

14.  Europaparlamentet efterlyser att EU:s utvecklingssamarbete ska uppmuntra partnerländerna att ”glokalisera” målen för hållbar utveckling, i samråd med det civila samhället på nationell och lokal nivå, för att översätta dem till i sammanhanget relevanta nationella och subnationella mål som är förankrade i nationella strategier, program och budgetar för utveckling. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att uppmuntra sina partnerländer att ta med rösterna från marginaliserade befolkningsgrupper i övervakningen av målen för hållbar utveckling och främja konkreta mekanismer för att göra detta möjligt, i linje med agendan för att ”ingen ska hamna på efterkälken”.

15.  Europaparlamentet vill att EU:s utvecklingspolitik även i fortsättningen prioriterar stöd till de minst utvecklade länderna och låginkomstländerna samt små östater under utveckling, samtidigt som man hanterar de olikartade och specifika behoven hos medelinkomstländerna, där majoriteten av världens fattiga bor, i linje med handlingsplanen från Addis Abeba och med full hänsyn till differentieringsprincipen. Parlamentet efterlyser en integrering av ett territoriellt tillvägagångssätt för utveckling, för att ge egenmakt åt lokala och regionala myndigheter och bättre ta itu med ojämlikhet mellan länder.

16.  Europaparlamentet betonar betydelsen av demokratiskt egenansvar där utvecklingsländerna ges huvudansvaret för sin egen utveckling, samtidigt som nationella parlament och politiska partier, regionala och lokala myndigheter, det civila samhället och andra aktörer kan spela sina respektive roller fullt ut tillsammans med de nationella regeringarna och aktivt delta i beslutsprocessen. I detta sammanhang understryker parlamentet vikten av att förbättra ansvarsskyldigheten uppåt och nedåt, med målet att bättre reagera på lokala behov och främja medborgarnas demokratiska egenansvar.

17.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta förstärka sitt stöd till lokal och regional kapacitetsuppbyggnad och decentraliseringsprocesser, i syfte att ge egenmakt åt lokala och regionala myndigheter och göra dem öppnare och mer ansvarstagande, så att de bättre kan hantera sina medborgares behov och krav.

18.  I överensstämmelse med partnerskapsprincipen efterlyser Europaparlamentet delat ansvarstagande för alla gemensamma åtgärder, med främjande av högsta möjliga öppenhetsnivå. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att främja en stärkt roll för nationella parlament, lokala och regionala myndigheter och det civila samhället i politisk och budgetmässig tillsyn och demokratisk granskning. Korruption och straffrihet måste bekämpas gemensamt med alla medel och på alla politiska nivåer.

19.  Europaparlamentet vill att politisk dialog mellan EU och partnerländerna/partnerregionerna ska utgöra ett centralt inslag i EU:s utvecklingssamarbete, och att sådana dialoger inriktas på gemensamma värden och hur dessa bör främjas. Parlamentet efterlyser ökad delaktighet för parlamenten och det civila samhället i politiska dialoger.

20.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av en pluralistisk demokrati för alla, och vill att EU främjar lika villkor för politiska partier och ett dynamiskt civilt samhälle i alla sina åtgärder, bland annat genom kapacitetsuppbyggnad och dialog med partnerländerna för att ge det civila samhället tillräckligt utrymme, med medborgardrivna mekanismer för deltagande övervakning och ansvarsskyldighet på subnationell, nationell och regional nivå, samt ser till att det civila samhällets organisationer engagerar sig i utformning, genomförande, övervakning, översyn och ansvarstagande i utvecklingspolitiken. Parlamentet uppmanar EU att erkänna att samråd med det civila samhället är en viktig faktor för framgång på alla programplaneringsområden, i syfte att åstadkomma ett inkluderande styre.

21.  Europaparlamentet erkänner det civila samhällets roll för att öka medvetenheten hos allmänheten och hantera målen för hållbar utveckling på nationell och global nivå genom global utbildning om medborgarskap och genom medvetandehöjande åtgärder.

22.  Europaparlamentet anser att främjandet av jämställdhet och kvinnors och flickors egenmakt och rättigheter bör vara både ett mål i sig och ett övergripande mål för EU:s utvecklingspolitik, i överensstämmelse med EU:s handlingsplan för jämställdhet och 2030-agendan, i enlighet med rådets slutsatser av den 26 maj 2015 om lika rättigheter för kvinnor och män inom ramen för utveckling. Parlamentet efterlyser särskilda politiskt motiverade åtgärder som inriktas på utmaningarna inom detta område. Parlamentet efterlyser ytterligare EU-insatser för att främja kvinnors och ungdomars viktiga roll som aktörer för utveckling och förändring. I detta sammanhang understryker parlamentet att jämställdhet omfattar såväl flickor och pojkar som kvinnor och män i alla åldrar, och att programmen bör uppmuntra ett jämställt deltagande och främjande av rättigheter och tjänster, särskilt när det gäller tillgång till utbildning, reproduktiv hälsa och hälso- och sjukvård, utan diskriminering på grundval av könsidentitet eller sexuell läggning.

23.  Europaparlamentet fäster uppmärksamheten vid behovet av att främja, skydda och säkra alla mänskliga rättigheter. För att förverkliga de mänskliga rättigheterna är det viktigt att upprätthålla kvinnors och flickors rättigheter, liksom sexuell och reproduktiv hälsa och därmed sammanhängande rättigheter, och undanröja alla former av sexuellt och könsbaserat våld och diskriminering, inbegripet skadlig praxis gentemot barn, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap samt kvinnlig könsstympning. Man måste garantera allmän tillgång till överkomlig, övergripande och högkvalitativ information och utbildning om sexuell och reproduktiv hälsa och tjänster för familjeplanering. Parlamentet efterlyser ytterligare åtgärder för att påskynda insatserna för att åstadkomma jämställdhet och egenmakt för kvinnor, genom att fördjupa partnerskap mellan många aktörer, stärka kapaciteten för könsanpassad budgetering och planering samt sörja för att kvinnoorganisationer deltar.

24.  Europaparlamentet efterlyser särskilda EU-utvecklingsstrategier för en bättre inriktning på samt stöd till och skydd för utsatta och marginaliserade grupper såsom kvinnor och barn, hbti-personer, äldre, personer med funktionsnedsättning, småproducenter, kooperativ, språkliga och etniska minoriteter och urbefolkningar, för att ge dem samma möjligheter och rättigheter som alla andra, i linje med principen om att ingen ska hamna på efterkälken.

25.  Europaparlamentet upprepar EU:s åtagande att investera i utvecklingen i fråga om barn och ungdomar genom att förbättra rapporteringen om barnfokuserat utvecklingssamarbete och inhemska resurser, och att stärka ungdomars förmåga att delta i förfaranden för ansvarsutkrävande.

26.  Europaparlamentet efterlyser stöd åt instabila och konfliktdrabbade länder för att nå de resurser och partnerskap som behövs för att åstadkomma utvecklingsprioriteringar, samt främjande av ömsesidigt lärande dem emellan och ett ökat samspel mellan utveckling, fredsbyggande, säkerhet och humanitära partner och insatser.

27.  Europaparlamentet betonar att de mål som fastställs i kapitlet om mänsklig utveckling i det nuvarande europeiska samförståndet fortfarande är lika viktiga. Parlamentet betonar dessutom att det är viktigt att koppla dessa mål till målen för hållbar utveckling och att placera insatser för att stärka övergripande hälso- och sjukvårdssystem (utöver stöd till vertikala program för särskilda sjukdomar) i centrum för programplaneringen på hälsoutvecklingsområdet, även i syfte att öka motståndskraften i händelse av hälsokriser som ebolautbrottet i Västafrika 2013–2014. Vidare måste man säkra den grundläggande rättigheten till universell hälso- och sjukvård, i enlighet med artikel 25 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och Världshälsoorganisationens stadga. I artikel 168 i EUF-fördraget fastställs att en hög hälsoskyddsnivå för människor ska säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder. I detta avseende efterlyser parlamentet en mer samstämd politik för innovation och utveckling av läkemedel, som sörjer för tillgång till läkemedel för alla.

28.  Europaparlamentet påpekar i ljuset av befolkningstillväxten, särskilt i Afrika och de minst utvecklade länderna – med tanke på att 19 av de 21 länderna med högst fertilitetssiffror finns i Afrika –, att Nigeria är det land som har världens snabbast växande befolkning och att över hälften av den globala befolkningstillväxten till 2050 förväntas ske i Afrika. Detta är ett problem för en hållbar utveckling, och EU:s utvecklingssamarbete bör lägga ökad tyngd på program som tar upp denna fråga.

29.  Europaparlamentet välkomnar att livsmedels- och näringstrygghet har blivit ett prioriterat område för den nya globala utvecklingsramen, och välkomnar införandet av ett självständigt mål att avskaffa svält, uppnå livsmedelstrygghet och förbättrad nutrition samt främja ett hållbart jordbruk. Svält och fattigdom är inte olyckshändelser utan resultat av sociala och ekonomiska orättvisor och ojämlikhet på alla nivåer. Parlamentet påminner om att samförståndet bör betona EU:s fortsatta stöd för integrerade och sektorsövergripande angreppssätt som stärker förmågan till diversifierad lokal livsmedelsproduktion och inbegriper näringsspecifika och näringskänsliga ingripanden som uttryckligen inriktas på bristande jämställdhet.

30.  Europaparlamentet framhåller behovet av mekanismer för ansvarsutkrävande när det gäller övervakning och genomförande av målen för hållbar utveckling och målet att avsätta 0,7 procent av bruttonationalinkomsten för offentligt utvecklingsbistånd. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att lägga fram en tidsplan för hur dessa mål och riktmärken gradvis ska uppnås, med årlig rapportering till Europaparlamentet.

31.  Europaparlamentet understryker behovet av flersektoriella integrerade tillvägagångsätt för att effektivt bygga upp motståndskraft, vilket innebär att arbeta i riktning mot en bättre integrering av humanitära åtgärder och åtgärder för minskning av katastrofrisker, för socialt skydd, för anpassning till klimatförändringarna, för hantering av naturresurser och för konfliktlindring samt andra utvecklingsåtgärder. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att främja ett inkluderande styre som tar itu med sådana utsatthetsfaktorer som marginalisering och ojämlikhet. Parlamentet anser att utsatta befolkningsgrupper måste ges förmågan att hantera risker och få tillgång till beslutsprocesser som påverkar deras framtid.

32.  Europaparlamentet betonar den roll som kulturen spelar för en hållbar mänsklig, social och ekonomisk utveckling och insisterar på att den kulturella dimensionen beaktas som en grundläggande aspekt av politiken för solidaritet, samarbete och EU:s utvecklingsbistånd. Parlamentet efterlyser främjande av kulturell mångfald och stöd till kulturpolitik, samt hänsyn till lokala förhållanden när detta kan bidra till att nå målet att främja hållbar utveckling.

33.  Europaparlamentet påpekar att stadsbefolkningen förutspås öka med 2,5 miljarder människor fram till 2050, varav nästan 90 procent i Asien och Afrika. Det uppstår problem till följd av megastädernas explosiva tillväxt, och med denna företeelse följer utmaningar för den sociala och miljömässiga hållbarheten. Parlamentet efterlyser en balanserad regional utveckling och påminner om att upplivad ekonomisk verksamhet i landsbygdsområden och mindre samhällen och städer minskar trycket att migrera till urbana megacentrum och därmed lindrar problemen med okontrollerad urbanisering och migration.

Differentiering

34.  Europaparlamentet betonar att om EU:s utvecklingsstrategi ska vara effektiv måste EU främja en rättvis välståndsfördelning i utvecklingsländerna via de nationella budgetarna, dvs. inom såväl som mellan länderna. Parlamentet betonar att EU i sitt utvecklingsbistånd först och främst bör göra åtskillnad mellan enskilda länders situation och utvecklingsbehov, inte på grundval av endast mikroekonomiska indikatorer eller politiska överväganden.

35.  Europaparlamentet betonar att EU:s utvecklingssamarbete bör genomföras i syfte att hantera de viktigaste behoven och få största möjliga verkan på både kort och lång sikt. Parlamentet betonar behovet av skräddarsydda utvecklingsstrategier, med lokalt egenansvar och lokal utformning, för att beakta särskilda utmaningar som möter enskilda länder eller grupper av länder, som små östater under utveckling, instabila stater och utvecklingsländer utan kust.

36.  Europaparlamentet efterlyser särskilda strategier för samarbete med medelinkomstländer för att befästa deras framsteg och bekämpa ojämlikhet, utestängning, diskriminering och fattigdom, särskilt genom att främja rättvisa och progressiva skattesystem. Parlamentet understryker samtidigt att medelinkomstländer inte är en enhetlig grupp och att varje land därför har specifika behov som bör tillgodoses genom skräddarsydda politiska åtgärder. Parlamentet framhåller behovet av att på ett ansvarsfullt sätt gradvis fasa ut ekonomiskt stöd till medelinkomstländer och i stället fokusera på andra samarbetsformer, såsom tekniskt bistånd, delande av kunnande och kunskaper inom näringslivet, partnerskap mellan offentliga aktörer som kan stödja globala allmänna tillgångar som vetenskap, teknik och innovation, utbyte av bästa praxis och främjande av regionalt samarbete, syd–syd-samarbete och trepartssamarbete. Parlamentet betonar dessutom betydelsen av alternativa finansieringskällor, såsom mobilisering av inhemska skatteresurser, icke-subventionerad eller mindre subventionerad långivning, samarbete i tekniska, beskattnings-, handels- och forskningsrelaterade frågor samt offentlig-privata partnerskap.

Biståndseffektivitet och finansiering

Utvecklingseffektivitet

37.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att ta ledningen bland utvecklingsaktörerna och förnya sitt åtagande för ett fullständigt genomförande av principerna om effektivt utvecklingssamarbete, med prioritering av mekanismer, verktyg och instrument som möjliggör att fler resurser når slutanvändarna, såsom länders egenansvar för utvecklingsprioriteringar, anpassning till partnerländernas nationella utvecklingsstrategier och utvecklingssystem, med fokus på resultat, öppenhet, gemensamt ansvar och demokratisk delaktighet för alla aktörer. Parlamentet betonar vikten av att förstärka unionens ansträngningar för att göra utvecklingssamarbetet så effektivt som möjligt i syfte att bidra till att nå de ambitiösa mål och delmål som ingår i 2030-agendan och på bästa sätt utnyttja offentliga och privata resurser för utveckling. Parlamentet vill att en tydlig referens görs till principerna om utvecklingseffektivitet i EU:s nya samförstånd om utveckling.

38.  Europaparlamentet upprepar att det är viktigt att allmänheten inom EU får ökad förståelse och engageras aktivt i stora utvecklingsdebatter och försöken att utrota global fattigdom och främja en hållbar utveckling. Parlamentet understryker i detta syfte att icke-formell utvecklingsutbildning och ökad medvetenhet, även genom att man fortsätter och utvidgar programmet för utbildning och information om utvecklingsfrågor (Dear), måste förbli integrerade delar av EU:s och medlemsstaternas utvecklingspolitik.

39.  Europaparlamentet anser att förenklade förfaranden för finansiering och byråkrati kan hjälpa till att förbättra effektiviteten. Det behövs en EU-reform för att påskynda genomförandet (vilket efterlystes redan i punkt 122 i 2005 års EU-samförstånd om utveckling) inriktad på behovet av att se över urvalsprocesserna genom att fokusera mer på ansökarens identitet, sakkunskap, erfarenhet, resultat och tillförlitlighet på området (och inte bara på formella urvalskriterier).

40.  Europaparlamentet upprepar vikten av kapacitetsuppbyggnad för att förbättra medborgarnas, organisationernas, regeringarnas och samhällenas förmåga att fullt ut spela sina respektive roller när det gäller att utforma, genomföra, övervaka och utvärdera strategierna för hållbar utveckling.

41.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts, men efterlyser ytterligare insatser från EU:s och dess medlemsstaters sida för att påskynda och bredda räckvidden för gemensam programplanering och gemensamma genomförandeinsatser i syfte att förena resurser, förbättra arbetsfördelningen inom länderna, minska transaktionskostnaderna, undvika överlappningar och fragmentering av biståndet, stärka EU:s profil på lokal nivå och främja ländernas egenansvar för utvecklingsstrategierna och justering efter partnerländernas prioriteringar. Parlamentet betonar hur viktigt det är att den gemensamma programplaneringen genomförs av europeiska intressenter och endast öppnas upp för andra givare när den lokala situationen så kräver, men utan att det europeiska ägandet av processen urvattnas. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att ytterligare samordna sina insatser med andra givare och organisationer såsom nya givare, civilsamhällets organisationer, privata filantroper, finansinstitut och företag inom den privata sektorn. Parlamentet konstaterar med oro att endast fem EU-medlemsstater hade offentliggjort Busan-genomförandeplaner när halva 2015 hade passerat. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att offentliggöra sina genomförandeplaner och rapportera om sina insatser för utvecklingseffektivitet årligen.

42.  Europaparlamentet påminner om sin begäran(25) om kodifiering och stärkande av mekanismerna och metoderna för att säkerställa en bättre komplementaritet och effektiv samordning av utvecklingsbiståndet bland EU:s medlemsstater och institutioner samt att ge tydliga och genomförbara regler för att säkerställa ett demokratiskt inhemskt ägarskap, harmonisering, anpassning till landsstrategier och landssystem, förutsägbarhet för medel, insyn och ömsesidig ansvarsskyldighet.

43.  Europaparlamentet understryker att utvecklingseffektivitet bör vara en av de huvudsakliga drivkrafterna i EU:s nya utvecklingspolitik. Parlamentet påminner om att detta inte bara är beroende av biståndsgivare utan även förutsätter att det finns effektiva och reaktiva institutioner, en sund politik, rättssäkerhet, inkluderande demokratiskt styre samt skydd mot korruption inom utvecklingsländer och mot olagliga finansiella flöden på internationell nivå.

44.  Europaparlamentet erkänner lokala och regionala regeringars roll för utveckling, och särskilt det decentraliserade samarbetet mellan EU och det lokala och regionala styret i partnerländerna som ett effektivt sätt för ömsesidig kapacitetsförstärkning och genomförande av målen för hållbar utveckling på lokal nivå.

Finansiering för utveckling

45.  Europaparlamentet upprepar att offentligt utvecklingsbistånd (ODA) även i fortsättningen bör ligga till grund för EU:s utvecklingspolitik. Parlamentet påminner om EU:s åtagande att uppnå ODA-målet på 0,7 % av BNI senast 2030. Parlamentet betonar att det är viktigt att även andra länder, både utvecklade länder och tillväxtekonomier, ökar sitt offentliga utvecklingsbistånd. Parlamentet understryker det offentliga utvecklingsbiståndets viktiga roll som katalysator för förändring och som drivkraft för mobilisering av andra resurser. Parlamentet påminner om EU:s åtagande att mobilisera resurser för klimatinsatser i utvecklingsländer, att bidra med sin del för att man ska uppnå de utvecklade ländernas mål att mobilisera 100 miljarder amerikanska dollar per år och att ha kvar en fördubblad finansiering för biologisk mångfald till utvecklingsländer.

46.  Europaparlamentet efterlyser objektiva och transparenta kriterier för fördelningen av utvecklingsbiståndets medel, såväl i medlemsstaterna som på EU-nivå. Parlamentet vill att dessa kriterier baseras på behov, konsekvensanalyser och politiska, sociala och ekonomiska resultat, med målet att medlen ska användas så effektivt som möjligt. Parlamentet betonar dock att en sådan fördelning aldrig får villkoras av resultat på områden som inte är direkt kopplade till utvecklingsmålen. Parlamentet framhåller att goda resultat mot gemensamt överenskomna mål bör uppmuntras och belönas. Parlamentet betonar vikten av uppdelade statistiska uppgifter på territoriell nivå för att man bättre ska kunna bedöma inverkan av det offentliga utvecklingsbiståndet.

47.  Europaparlamentet är medvetet om att den allmänna budgeten stöder nationellt egenansvar, anpassning till partnerländernas nationella utvecklingsstrategier och fokus på resultat, öppenhet och ömsesidigt ansvar, men understryker att detta endast bör övervägas när och om förutsättningarna är lämpliga och det finns effektiva kontrollsystem. Parlamentet påpekar att budgetstöd är det bästa sättet att främja en verkligt politisk dialog som leder till ökad egenmakt och egenansvar.

48.  Europaparlamentet anser att det kommer att krävas finansiering och utvecklingsåtgärder utöver offentligt utvecklingsbistånd och offentlig politik för att uppnå målen för hållbar utveckling. Parlamentet betonar behovet av såväl nationell och internationell som privat och offentlig finansiering samt politiska åtgärder som kopplar ihop offentliga och privata åtgärder till förmån för utveckling och skapar förhållanden som främjar tillväxt och en rättvis fördelning av denna genom de nationella budgetarna.

49.  Europaparlamentet påminner om att utvecklingsländer möter stora hinder när det gäller ökad inkomstskatt och är särskilt drabbade av företags skatteflykt och olagliga finansiella flöden. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stärka en konsekvent politik för utveckling på detta område, att undersöka hur utvecklingsländerna drabbas av sina egna skattearrangemang och lagar samt att verka för att utvecklingsländerna ska vara bättre företrädda i internationella forum som inrättas för att reformera övergripande skattepolitik.

50.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja låg- och medelinkomstländer i deras insatser för att skapa rättvisa, progressiva, öppna och effektiva beskattningssystem och andra sätt att mobilisera inhemska skatteintäkter, med målet att göra sådan finansiering mer förutsägbar och stabil och minska biståndsberoendet. Parlamentet efterlyser sådant stöd inom områden som skatteförvaltning och offentlig ekonomisk förvaltning, system för rättvis fördelning, korruptionsbekämpning och bekämpning av överföringar med felaktig internprissättning, skatteundandragande och andra former av olagliga penningflöden. Parlamentet betonar vikten av skattedecentralisering och behovet av kapacitetsuppbyggnad för att stödja lokala och regionala styrande i utformningen av lokala skattesystem och skatteintäkter.

51.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att inrätta obligatorisk rapportering för varje land om multinationella företag, tillsammans med obligatoriskt offentliggörande av övergripande och jämförbara uppgifter om företagens verksamhet, så att öppenhet och ansvarstagande säkerställs. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att ta upp frågan om hur utvecklingsländer drabbas av spridningseffekter av sin egen skattepolitik och egna arrangemang och lagar, och att genomföra de reformer som behövs för att se till att europeiska bolag som gör vinster i utvecklingsländer betalar en rättvis skattedel i dessa länder.

52.  Europaparlamentet understryker behovet av kombinerade mekanismer och offentlig-privata partnerskap för att mobilisera finansiering utöver offentligt utvecklingsbistånd, men understryker samtidigt att dessa måste grundas på transparenta kriterier och tydligt visa att de tillför ytterligare utvecklingseffekter och inte urlakar den allmänna tillgången till grundläggande offentliga tjänster av god kvalitet, och att alla betalningar måste vara insynsvänliga. Parlamentet framhåller att de projekt som finansieras måste vara förenliga med nationella utvecklingsmål, internationellt överenskomna mänskliga rättigheter samt, på ett bindande sätt, sociala och miljömässiga normer, lokalbefolkningars behov och rättigheter samt principerna om effektivt utvecklingssamarbete. Parlamentet är i detta avseende medvetet om att traditionell markanvändning, t.ex. av småbrukare och boskapsuppfödare, vanligtvis inte är dokumenterad och betonar att den måste respekteras och skyddas. Parlamentet upprepar att företag som är involverade i utvecklingspartnerskap under sin verksamhet bör respektera principerna om företagens sociala ansvar, FN:s vägledande principer och OECD:s riktlinjer och främja etiska affärsmetoder. Utvecklingspolitik och utvecklingsprogram ger dubbel utdelning när utvecklingseffektivitet förverkligas. Parlamentet uppmanar alla utvecklingsaktörer att helt anpassa sin verksamhet efter dessa principer.

53.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja investeringar som genererar anständiga anställningar i linje med Internationella arbetsorganisationens normer och Agenda 2030. Parlamentet understryker i detta hänseende värdet av social dialog och behovet av öppenhet och ansvarsskyldighet i den privata sektorn i samband med offentlig-privata partnerskap och när utvecklingspengar används för kombinerade insatser.

54.  Europaparlamentet betonar att de utvecklingsmedel som används för den föreslagna externa investeringsplanen och för befintliga förvaltningsfonder måste vara förenliga med målen för det offentliga utvecklingsbiståndet och de nya målen för hållbar utveckling. Parlamentet vill att mekanismer inrättas så att det kan fullgöra sin övervakningsroll när EU-utvecklingsmedel används utanför EU:s normala budgetförfarande, särskilt genom att parlamentet beviljas observatörsstatus i den externa investeringsplanen, förvaltningsfonden och i andra strategiska styrelser som beslutar om programmens och projektens prioriteringar och omfattning.

55.  Europaparlamentet erkänner den roll som kan spelas av lokala mikroföretag, småföretag och medelstora företag, kooperativ, inklusive företagsmodeller och forskningsinstitut som motorer för tillväxt, sysselsättning och lokal innovation, vilket kommer att bidra till att målen för hållbar utveckling uppnås. Parlamentet efterlyser åtgärder för att skapa gynnsamma förhållanden för investeringar, industrialisering, affärsverksamhet, vetenskap, teknik och innovation i syfte att stimulera och påskynda den inhemska ekonomiska och mänskliga utvecklingen, samt utbildningsprogram och regelbundna offentlig-privata dialoger. Parlamentet erkänner EIB:s roll inom EU-programmet för entreprenörskap och innovation och betonar att dess initiativ bör fokusera särskilt på unga människor och kvinnor, och, i linje med principerna om utvecklingseffektivitet, bidra till investeringar inom socialt viktiga sektorer såsom vatten, hälsa och utbildning samt stödja entreprenörskap och den lokala privata sektorn. Parlamentet uppmanar EIB att avsätta mer medel till mikrofinansiering med ett uttalat jämställdhetsperspektiv. Parlamentet uppmanar dessutom EIB att arbeta tillsammans med Afrikanska utvecklingsbanken för att finansiera långsiktiga investeringar till förmån för ekonomisk utveckling och med andra utvecklingsbanker för att föreslå en mikrokreditfacilitet för att ge stöd i form av hållbara lån till familjejordbruk.

56.  Europaparlamentet anser det oundgängligt att det nya samförståndet hänvisar till ett kraftfullt EU-åtagande om att inrätta rättsligt bindande internationella ramar för att företag ska hållas ansvariga för misskötsel och försummelser som de gjort sig skyldiga till i länder där de är verksamma, eftersom de berör alla områden i samhället: från utnyttjande av barnarbetskraft till avsaknad av löner som det går att leva på, från oljeutsläpp till massavverkning av skog och från kränkningar av de mänskliga rättigheterna till markrofferi.

57.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen och medlemsstaterna att främja bindande åtgärder för att säkerställa att multinationella företag betalar skatt i de länder där deras vinster genereras, samt att främja en obligatorisk landspecifik rapportering inom den privata sektorn för att därmed öka ländernas kapacitet att mobilisera resurser. Parlamentet uppmanar till spridningseffektsanalyser för att undersöka eventuell praxis för vinstöverföring.

58.  Europaparlamentet uppmanar till en strategi som baseras på människornas behov genom en bindande uppsättning normer för att definiera ansvarsfullt utlånande och lånande, granskningar av skulderna och en rättvis mekanism för skulduppgörelse, som skulle bedöma legitimiteten och hållbarheten i olika länders skuldbördor.

En konsekvent politik för utveckling

59.  Europaparlamentet önskar se en unionsomfattande debatt om konsekvent politik för utveckling för att klargöra kopplingen mellan en konsekvent politik för utveckling och en konsekvent politik för hållbar utveckling. Parlamentet framhåller betydelsen av att man tillämpar principerna för en konsekvent politik för utveckling i all EU-politik. Parlamentet betonar att konsekvent politik för utveckling bör vara ett viktigt inslag i EU:s strategi för att uppnå målen för hållbar utveckling. Parlamentet upprepar behovet av ytterligare ansträngningar från EU-institutionernas och medlemsstaternas sida för att ta hänsyn till de utvecklingspolitiska målen i alla intern och extern politik som kan påverka utvecklingsländer, och behovet av att finna effektiva mekanismer och använda bästa praxis på medlemsstatsnivå för att genomföra och utvärdera en konsekvent politik för utveckling, se till att en konsekvent politik för utveckling genomförs med ett jämställdhetsinriktat perspektiv och involvera alla berörda parter, inklusive civilsamhällesorganisationer och lokala och regionala myndigheter, i denna process.

60.  Europaparlamentet föreslår att det inrättas en tvistlösningsmekanism, under ledning av kommissionens ordförande, för att se till att en konsekvent politik för utveckling garanteras och för att kommissionens ordförande, vid konflikter mellan unionens olika politikområden, till fullo bör ta sitt politiska ansvar för den övergripande strategin och ha i uppgift att avgöra frågan, med hänsyn tagen till unionens åtaganden i fråga om en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet anser att man, efter en period med kartläggning av problemområden, skulle kunna reformera beslutsförfarandena inom kommissionen och i samarbetet mellan de olika avdelningarna.

61.  Europaparlamentet önskar se en förstärkt dialog mellan EU och utvecklingsländerna avseende EU:s främjande och genomförande av en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet tror att feedback från EU:s partner om hur den konsekventa politiken för utveckling går framåt kan spela en nyckelroll för att man ska få en korrekt bedömning av politikens inverkan.

62.  Europaparlamentet upprepar sin önskan att styrprocesser ska utvecklas för att främja en konsekvent politik för utveckling på global nivå och att EU ska ta ledningen för att på den internationella scenen främja konceptet med en konsekvent politik för utveckling.

Handel och utveckling

63.  Europaparlamentet understryker betydelsen av en rättvis och ordentligt reglerad handel för att främja regional integration, bidra till hållbar tillväxt och bekämpa fattigdom. Parlamentet betonar att EU:s handelspolitik måste integreras i agendan för hållbar utveckling och avspegla EU:s utvecklingspolitiska mål.

64.  Europaparlamentet understryker att det fortfarande finns unilaterala handelsförmåner för utvecklingsländer som inte tillhör de minst utvecklade länderna i syfte att främja utveckling. Parlamentet anser att det nya samförståndet bör innehålla en referens till EU:s åtagande att främja system för rättvis och etisk handel med småproducenter i utvecklingsländer.

65.  Europaparlamentet välkomnar erkännandet av den rättvisa handelns starka bidrag till genomförandet av FN:s 2030-agendan. Parlamentet uppmanar EU att fullgöra och ytterligare utveckla sitt åtagande att stödja system för rättvis handel i EU och partnerländerna i syfte att främja hållbara konsumtions- och produktionsmönster genom handelspolitiken.

66.  Europaparlamentet betonar behovet av ytterligare EU-stöd till utvecklingsländer när det gäller kapacitetsuppbyggnad inom handeln, infrastruktur och utveckling av inhemska privata sektorer, så att de kan tillföra mervärde till och diversifiera produktionen samt öka handeln.

67.  Europaparlamentet upprepar att en hälsosam miljö, med ett stabilt klimat, är en oundgänglig faktor för fattigdomsutrotning. Parlamentet stöder EU:s insatser för att öka insyn och redovisningsskyldighet i förvaltningen av naturresurser och i utvinningen av och handeln med naturresurser, och insatserna för att främja hållbar konsumtion och produktion samt för att förebygga olaglig handel inom sektorer såsom mineraler, timmer och vilda djur och växter. Parlamentet är fast övertygat om att ytterligare globala insatser krävs för att utforma regelverk för leveranskedjorna och ökad ansvarsskyldighet i den privata sektorn, med målet att säkerställa en hållbar förvaltning av och handel med naturresurser och se till att resursrika länder och deras befolkningar, som skyddar urfolks- och lokala samhällen, kan dra mer nytta av sådan handel och av en hållbar förvaltning av biologisk mångfald och ekosystem. Parlamentet välkomnar de framsteg som har gjorts sedan överenskommelsen om hållbarhet i Bangladesh upprättades, och önskar att kommissionen utvidgar sådana ramar till andra sektorer. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att på områden som gäller företagens sociala ansvar och tillbörlig aktsamhet stärka initiativ som kompletterar EU:s befintliga timmerförordning, i samband med den föreslagna EU-förordningen om konfliktmineraler och för andra branscher.

68.  Europaparlamentet beklagar att det fortfarande saknas lagstiftningsmässiga ramar för hur företagen ska respektera mänskliga rättigheter samt skyldigheter vad gäller sociala och miljömässiga normer, vilket innebär att vissa stater och företag kan kringgå dem ostraffat. EU och dess medlemsstater uppmanas att aktivt delta i det arbete inom FN:s råd för mänskliga rättigheter och FN:s miljöprogram som bedrivs för att man ska få till stånd en internationell konvention i syfte att hålla transnationella företag ansvariga för människorättsbrott och överträdelser av miljönormer.

69.  Europaparlamentet bekräftar vikten av samordnade och påskyndade insatser för att angripa undernäringen i syfte att uppfylla Agenda 2030 och nå mål nr 2 för hållbar utveckling om att utrota hunger.

70.  Europaparlamentet påminner om den avgörande roll som skogarna spelar för att lindra klimatförändringarna, bevara den biologiska mångfalden och minska fattigdomen, och uppmanar EU att bidra till att stoppa och vända avskogning och skogsförstörelse och främja en hållbar skogsförvaltning i utvecklingsländerna.

Säkerhet och utveckling

71.  Europaparlamentet upprepar den direkta kopplingen mellan säkerhet och utveckling, men understryker behovet av att strikt följa den senaste reformen inom det offentliga utvecklingsbiståndet om användning av utvecklingsinstrument för säkerhetspolitik genom att tillämpa ett tydligt mål om fattigdomsutrotning och främjande av hållbar utveckling. Parlamentet betonar att målet om fredliga och inkluderande samhällen med tillgång till rättvisa för alla bör omsättas i utrikespolitiska åtgärder från EU som, genom att stödja alla lokala aktörer som kan hjälpa till med förverkligandet, bygger upp motståndskraften, främjar människors säkerhet, stärker rättsstatsprincipen, återställer förtroendet och hanterar de komplexa utmaningarna i fråga om otrygghet, instabilitet och demokratisk övergång.

72.  Europaparlamentet anser att synergier mellan den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) och utvecklingsinstrumenten bör främjas för att hitta rätt balans mellan konfliktförebyggande, konfliktlösning samt återhämtning och utveckling efter konflikter. Parlamentet betonar att program för extern politik och åtgärder i detta syfte måste vara omfattande, skräddarsydda för det berörda landets situation och, om de finansieras av medel som är avsedda för utvecklingspolitik, bidra till uppfyllandet av centrala utvecklingsmål som fastställts för det offentliga utvecklingsbiståndet. Parlamentet understryker att utvecklingssamarbetets viktigaste uppgifter fortfarande är att stödja länderna i deras strävan att skapa stabila och fredliga stater som respekterar god förvaltning, rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna, och verka för att inrätta hållbara fungerande marknadsekonomier för att skapa välstånd för folket och uppfylla alla grundläggande mänskliga behov. Europaparlamentet betonar behovet av att i detta sammanhang öka den starkt begränsade finansieringen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, så att den kan användas bredare, bland annat för att främja utveckling i linje med den konsekventa politiken för utveckling.

Migration och utveckling

73.  Europaparlamentet betonar utvecklingssamarbetets grundläggande roll för att hantera grundorsakerna till påtvingad migration och förflyttning, såsom statsinstabilitet, konflikter, otrygghet och marginalisering, fattigdom, ojämlikhet och diskriminering, kränkningar av de mänskliga rättigheterna, dålig tillgång till basala tjänster såsom hälsovård och utbildning samt klimatförändringar. Parlamentet identifierar följande mål och målsättningar som förutsättningar för stabila, motståndskraftiga stater som kommer att vara mindre benägna att hamna i situationer som i slutändan kan leda till påtvingad migration: främjande av mänskliga rättigheter och människors värdighet, demokratiuppbyggnad, goda styrelseformer och rättssäkerhet, social inkludering och sammanhållning, ekonomiska möjligheter med anständiga jobb och genom människocentrerade företag och handlingsutrymme för civilsamhället. Parlamentet önskar att utvecklingssamarbetet ska fokusera på dessa mål och målsättningar i syfte att främja motståndskraft, och vill se ett migrationskopplad utvecklingsbistånd i nödsituationer för att stabilisera läget, upprätthålla staternas funktion och göra det möjligt för de människor som tvingats ge sig av att leva i värdighet.

74.  Europaparlamentet påminner om att migranter kan bidra positivt till en hållbar utveckling, vilket betonas i FN:s agenda 2030, även genom sina penningöverföringar, vars transferkostnader bör minskas ytterligare. För att kunna möta migrationsrelaterade utmaningar och kriser tillsammans på ett meningsfullt sätt, krävs ett mer samordnat, systematiskt och strukturerat tillvägagångssätt, där man matchar ursprungsländer och destinationsländer mot varandra. Parlamentet betonar att ett effektivt sätt att hjälpa många flyktingar och asylsökare är att förbättra villkoren och erbjuda såväl humanitärt bistånd som utvecklingsbistånd. Samtidigt motsätter sig parlamentet alla försök att koppla samman bistånd med gränskontroll, hantering av migrationsflöden eller återtagandeavtal.

75.  Europaparlamentet understryker att migranternas ursprungs- och transitländer behöver skräddarsydda utvecklingslösningar som passar deras respektive politiska och socioekonomiska situation. Parlamentet betonar behovet av sådant samarbete för att främja de mänskliga rättigheterna och värdighet för alla, god förvaltning, fred och demokratiuppbyggnad, och betonar att det bör grundas på gemensamma intressen, delade värderingar och respekt för internationell rätt.

76.  Europaparlamentet betonar behovet av noggrann parlamentarisk kontroll och övervakning av avtal med koppling till migrationshantering och av migrationsrelaterad användning av utvecklingsfonder. Parlamentet betonar betydelsen av nära samarbete och upprättande av god praxis för informationsutbyte mellan institutioner, särskilt på migrations- och säkerhetsområdet. Parlamentet påminner om sin oro över den ökande användningen av förvaltningsfonder, med problem som begränsad transparens, brist på samråd och regionalt egenansvar.

77.  Europaparlamentet påpekar, med tanke på de politiska åtgärder som EU nyligen vidtagit för att bekämpa grundorsakerna till migration, att den europeiska utvecklingspolitiken måste omfattas av OECD:s definition av bistånd och baseras på utvecklingsbehov och mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar dessutom att utvecklingsbiståndet inte får villkoras av samarbete i migrationsfrågor, såsom gränsförvaltning eller återtagandeavtal.

Humanitärt bistånd

78.  Europaparlamentet betonar behovet av närmare kopplingar mellan humanitärt bistånd och utvecklingssamarbete för att komma till rätta med finansieringsluckor, undvika överlappningar och uppkomsten av dubbla system och skapa förutsättningar för en hållbar utveckling med inbyggd motståndskraft och verktyg för förbättrat krisförebyggande och bättre krisberedskap. Parlamentet uppmanar EU att fullgöra sitt åtagande att senast 2020 avsätta minst 25 % av sitt humanitära bistånd till lokala och nationella aktörer på en så direkt väg som möjligt, i enlighet med vad man kom överens om vid biståndsreformen i ”the Grand Bargain”.

79.  Europaparlamentet påminner om de grundläggande principerna för humanitärt bistånd: mänsklighet, neutralitet, oberoende och opartiskhet. Parlamentet välkomnar kommissionens fasta beslutsamhet att inte slå samman det europeiska samförståndet om utveckling och det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd.

80.  Europaparlamentet betonar att man måste stärka internationellt bistånd, samordning och resurser för nödåtgärder samt återställande och återuppbyggnad i situationer efter konflikter.

81.  Europaparlamentet välkomnar åtagandet att stödja främjandet av informations- och kommunikationsteknik (IKT) i utvecklingsländer och att förbereda olika miljöer för den digitala ekonomin genom att främja fri, öppen och säker uppkopplingsmöjlighet. Parlamentet påminner om att satelliter kan erbjuda kostnadseffektiva lösningar för att fastigheter och människor i avlägset belägna områden ska få uppkoppling, och uppmanar EU och dess medlemsstater att ha detta i åtanke i sitt arbete på detta område.

Globala allmänna nyttigheter och utmaningar

82.  Europaparlamentet är fast övertygat om att EU:s och dess medlemsstaters globala närvaro gör dem väl lämpade att fortsätta att spela en internationell huvudroll i arbetet med att hantera globala allmänna nyttigheter och utmaningar, som är i ett allt mer utsatt läge och där problemen på ett oproportionerligt sätt drabbar de fattiga. Parlamentet önskar att globala allmänna nyttigheter och utmaningar integreras i hela samförståndet, bland annat mänsklig utveckling, miljö, inklusive klimatförändringar och tillgång till vatten, otrygghet och statsinstabilitet, migration, energitjänster till rimlig kostnad, livsmedelstrygghet samt utrotning av undernäring och hunger.

83.  Europaparlamentet påminner om att småskaligt jordbruk och familjejordbruk, som är den vanligaste formen av jordbruk runt om i världen, spelar en nyckelroll för att nå målen för hållbar utveckling. Denna jordbruksmodell bidrar kraftigt till livsmedelssäkerheten, till kampen mot markerosion och minskad biologisk mångfald, samtidigt som den dämpar klimatförändringarna och skapar arbetstillfällen. Parlamentet betonar att EU bör främja skapandet av organisationer för jordbrukarna, inklusive kooperativ, men även hållbara jordbruk som fokuserar på agroekologiska metoder, ökad produktivitet inom familjejordbruken, bönders rättigheter och rättigheter avseende markanvändning, informella utsädessystem som ett sätt att garantera livsmedelstrygghet, lokala och regionala marknader, rättvisa inkomster och ett värdigt liv för jordbrukare.

84.  Europaparlamentet påminner om att den privata sektorn inte är en homogen uppsättning aktörer, och betonar därför att EU:s och medlemsstaternas utvecklingspolitik, när det gäller den privata sektorn, bör omfatta differentierade strategier för att få med olika slags aktörer från den privata sektorn, inklusive producentledda privataktörer, mikroföretag, småföretag och medelstora företag, kooperativ, sociala företag och aktörer inom den solidariska ekonomin.

85.  Europaparlamentet bekräftar att tryggad tillgång för alla till tillförlitlig, hållbar och modern energi till en överkomlig kostnad senast 2030 (hållbarhetsmål nr 7) är en förutsättning för att tillgodose grundläggande mänskliga behov, däribland tillgång till rent vatten, hygien och sanitet, hälsovård och utbildning, avgörande för stöd till lokal företagsamhet och all slags ekonomisk verksamhet, och är en central drivkraft för utveckling framåt.

86.  Europaparlamentet betonar att ökad produktivitet hos småbrukare och skapandet av ett hållbart och klimattåligt jordbruk och livsmedelssystem spelar en nyckelroll för att uppfylla mål nr 2 för hållbar utveckling, liksom konceptet hållbar konsumtion och produktion i hållbarhetsmål nr 12, som går längre än principerna för cirkulär ekonomi och gäller inverkan på miljön och de sociala och mänskliga rättigheterna. Parlamentet betonar att EU därför bör fokusera på att främja hållbar livsmedelsproduktion och motståndskraftiga jordbruksmetoder som ökar produktiviteten och produktionen. Parlamentet erkänner kvinnliga jordbrukares särskilda behov vad gäller livsmedelstrygghet.

87.  Europaparlamentet framhåller att det är viktigt att fortsätta arbetet för att förbättra tillgången till vatten, sanitet och hygien, eftersom detta är övergripande frågor som påverkar uppnåendet av andra mål i agendan för perioden efter 2015, inklusive hälsa, utbildning och jämställdhet mellan kvinnor och män.

88.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja globala initiativ syftande till att möta utmaningar som har samband med en snabbt ökande urbanisering och till att skapa tryggare, mer inkluderande, tåliga och hållbara städer. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang att FN:s tredje konferens om bostäder och hållbar stadsutveckling (Habitat III) antog en nya stadsagenda som syftar till att undersöka bättre sätt att planera, utforma, finansiera, utveckla, styra och förvalta städer för att kunna utrota fattigdom och hunger, förbättra hälsan och skydda miljön.

89.  Europaparlamentet vill se ytterligare EU-ansträngningar för att skydda haven och de marina resurserna. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens senaste initiativ för att skapa bättre internationella styrelseformer för haven i syfte att främja en bättre förvaltning och lindra klimatförändringarnas inverkan på haven och ekosystemen.

90.  Europaparlamentet betonar vikten av att man behandlar kopplingarna mellan förbättrad produktivitet i hållbart jordbruk och hållbart fiske som leder till mindre slöseri och mindre livsmedelsavfall, insynsvänlig förvaltning av naturresurser och anpassning till klimatförändringarna.

EU:s utvecklingspolitik

91.  Europaparlamentet framhåller återigen de komparativa fördelar som EU:s utvecklingsåtgärder ger, inklusive unionens globala närvaro, flexibiliteten i dess olika instrument- och resultatmetoder, dess roll och åtagande för politisk konsekvens och samordning, dess rättighets- och demokratibaserade synsätt och dess storlek när det gäller att skapa en kritisk massa av bidrag samt dess kontinuerliga stöd till det civila samhället.

92.  Europaparlamentet betonar att EU:s komparativa fördelar måste konkretiseras i fokuserade åtgärder på en rad politikområden, inklusive, men inte begränsat till, demokrati, god samhällsstyrning och mänskliga rättigheter, globala allmänna nyttigheter och utmaningar, handel och regional integration, och att man måste angripa de bakomliggande orsakerna till otrygghet och påtvingad migration. Parlamentet understryker att fokuseringen måste anpassas efter de enskilda utvecklingsländernas och regionernas behov och prioriteringar i linje med principerna om egenansvar och partnerskap.

93.  Europaparlamentet påminner om att idrott spelar en allt större för utveckling genom att främja tolerans och en kultur av ömsesidig respekt, och att idrotten bidrar till att ge egenmakt till kvinnor och unga, enskilda och grupper, och även bidrar till utbildning och social integrering.

94.  Europaparlamentet understryker vikten av ett kollektivt omfattande, insynsvänligt och tidsmässigt lämpligt system för ansvarsskyldighet, för att övervaka och se över hur EU och dess medlemsstater genomför agenda 2030 och samförståndet. Parlamentet betonar att det för redovisningsskyldighetens skull och för att parlamentet ska kunna ha en överblick fortsätter att vara nödvändigt med årlig rapportering om vilka framsteg som görs i genomförandet av alla åtaganden som rör utvecklingspolitiken, inklusive dem som gäller effektivitet och åtaganden för en konsekvent politik för utveckling eller för offentligt utvecklingsbistånd. Parlamentet beklagar de luckor i rapporteringen som redan finns och som förväntas. Parlamentet välkomnar kommissionens plan att göra en halvtidsutvärdering av samförståndets tillämpning.

o
o   o

95.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten.

(1)  EUT C 46, 24.2.2006, s. 1. (2) http://www.oecd.org/development/aideffectiveness/49650173.pdf (3) http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-14684-2016-INIT/sv/pdf (4) http://www.un.org/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/70/1&Lang=E (5) http://www.un.org/esa/ffd/wp-content/uploads/2015/08/AAAA_Outcome.pdf (6) https://unfccc.int/resource/docs/2015/cop21/eng/l09r01.pdf (7) https://www.worldhumanitariansummit.org/ (8) https://habitat3.org/the-new-urban-agenda/ (9) http://effectivecooperation.org/wp-content/uploads/2016/05/4314021e.pdf (10) Rådets slutsatser, 15.5.2007. (11) Rådets slutsatser, 19.5.2014. (12) Rådets dokument 10715/16. (13) EUT C 280 E, 18.11.2006, s. 484. (14) EUT C 33 E, 5.2.2013, s. 77. (15) EUT C 468, 15.12.2016, s. 73. (16) Antagna texter, P8_TA(2014)0059. (17) Antagna texter, P8_TA(2015)0196. (18) Antagna texter, P8_TA(2015)0265. (19) Antagna texter, P8_TA(2016)0137. (20) Antagna texter, P8_TA(2016)0224. (21) Antagna texter, P8_TA(2016)0246. (22) Antagna texter, P8_TA(2016)0437. (23) Antagna texter, P8_TA(2016)0299. (24) Antagna texter, P8_TA(2016)0437. (25) Resolution av den 11 december 2013.

Europaparlamentets resolution av den 14 februari 2017 om årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik (2016/2100(INI))

P8_TA(2017)0027 A8-0001/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 15 juni 2016 om konkurrenspolitiken 2015 (COM(2016)0393) och arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av samma datum som följedokument (SWD(2016)0198),

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 39, 42 och 101–109,

–  med beaktande av protokoll nr 26 om tjänster av allmänt intresse,

–  med beaktande av protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

–  med beaktande av den allmänna ramen för hållbarhetsbedömning av livsmedels- och jordbrukssystem, som har utarbetats av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO),

–  med beaktande av kommissionens relevanta regler, riktlinjer, resolutioner, meddelanden och dokument om konkurrens,

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2016 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 juni 2016 om lägesrapporten om förnybar energi(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 september 2016 om social dumpning i Europeiska unionen(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik 2014(4) och sin resolution av den 10 mars 2015 om årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik(5),

–  med beaktande av kommissionens beslut av den 6 maj 2015 om att inleda en utredning av e-handeln i enlighet med artikel 17 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (C(2015)3026),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 maj 2015 En strategi för en inre digital marknad i Europa (COM(2015)0192),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 februari 2015 En ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik (COM(2015)0080),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/751 av den 29 april 2015 om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner(6),

–  med beaktande av kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget(7) (den allmänna gruppundantagsförordningen),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer(8),

–  med beaktande av kommissionens vitbok av den 9 juli 2014 Effektivare kontroll av företagskoncentrationer i EU (COM(2014)0449,

–  med beaktande av Europeiska kommissionens svar på skriftliga frågor från parlamentsledamöter E-000344/2016, E-002666/2016 och E-002112/2016,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 november 2015 om luftfart(9), i synnerhet punkterna 6, 7 och 11, avseende översynen av förordning (EG) nr 868/2004 för att garantera sund konkurrens i EU:s yttre förbindelser på luftfartsområdet och stärka konkurrensställningen för EU:s luftfartsbransch, förebygga illojal konkurrens effektivare, säkerställa ömsesidighet och eliminera illojal praxis, inklusive subventioner och statsstöd till alla flygbolag från vissa tredjeländer som snedvrider marknaden, där finansiell transparens i bestämmelsen om rättvis konkurrens är en grundläggande faktor för att säkerställa lika spelregler,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007(10) (förordningen om en samlad marknadsordning),

–  med beaktande av kommissionens förordning (EU) nr 1218/2010 av den 14 december 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av specialiseringsavtal(11),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för transport och turism och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0001/2017), och av följande skäl:

A.  En kraftfull och effektiv konkurrenspolitik på EU-nivå har alltid varit en hörnsten för den inre marknaden då denna stimulerar ekonomisk effektivitet och skapar ett gynnsamt klimat för tillväxt, innovation och tekniska framsteg samtidigt som priserna pressas ned.

B.  EU:s konkurrenspolitik är ett avgörande instrument för kampen mot fragmenteringen av den inre marknaden som därmed skapar och upprätthåller lika spelregler för företag inom hela EU.

C.  Europeiska unionen bör under kommissionens ledning främja en ”konkurrenskultur” inom EU och i resten av världen.

D.  Konkurrenspolitiken är i sig ett medel för att säkerställa den europeiska demokratin genom att den förhindrar en alltför stor koncentration av ekonomisk och finansiell makt till ett fåtal, vilket skulle undergräva de europeiska politiska myndigheternas förmåga att agera oberoende av stora industri- och bankkoncerner.

E.  En korrekt tillämpning av konkurrensreglerna (inbegripet antitrustregler) i enlighet med den sociala marknadsekonomin bör förhindra den alltför stora koncentrationen av ekonomisk och finansiell makt hos ett fåtal privata företag, och stimulerar också aktörerna genom incitament till att vara dynamiska och innovativa och utmärka sig på marknaderna.

F.  En sund konkurrenspolitik håller marknaderna effektiva och öppna, vilket leder till lägre priser, framväxt av nya aktörer, produkter och tjänster av högre kvalitet och större valmöjligheter för konsumenterna, och främjar också forskning och innovation, ekonomisk tillväxt och företag som är mer motståndskraftiga.

G.  Konkurrenspolitiken kan och bör ge ett betydande bidrag till centrala politiska prioriteringar såsom att främja innovation, kvalitetsjobb, kampen mot klimatförändringen, hållbar tillväxt och hållbar utveckling, investeringar, resurseffektivitet och att skydda konsumenterna samtidigt som den inre marknaden stärks, med särskilt beaktande av den digitala inre marknaden och energiunionen.

H.  En framgångsrik konkurrenspolitik får inte bara inriktas på att sänka konsumentpriserna, utan måste också värna om förmågan till innovation och investeringsverksamheten inom den europeiska industrin och de särskilda konkurrensvillkoren för små och medelstora företag.

I.  EU:s konkurrenspolitik definieras också av värderingar såsom social rättvisa, politiskt oberoende, transparens och korrekta rättsförfaranden.

J.  EU:s konkurrenspolitik står i ett ömsesidigt beroendeförhållande till EU:s övriga huvudsakliga politikområden, inbegripet skatte-, industri- och digitaliseringspolitik. Samordningen dem emellan syftar till att garantera efterlevnad av de grundläggande principer som anges i fördragen, i synnerhet transparens och lojalitet.

K.  Skatteflykt, skattebedrägerier och skatteparadis kostar EU:s skattebetalare åtskilliga miljarder euro (enligt en del uppskattningar så mycket som en biljon euro) per år i förlorade intäkter, och snedvrider konkurrensen på den inre marknaden mellan de företag som betalar sin rättmätiga andel skatt och de som inte gör det.

L.  Genom ett globalt samarbete om verkställandet av konkurrensregler kan inkonsekvenser i åtgärder och resultat av verkställighetsåtgärder undvikas, samtidigt som företagen kan minska efterlevnadskostnaderna.

M.  Enligt EU-domstolens rättspraxis och kommissionens beslutspraxis tolkas begreppet ”ekonomisk verksamhet” på olika sätt beroende på om det handlar om inremarknadsregler eller konkurrensregler. Denna förvirrande praxis komplicerar ytterligare det redan besvärliga begreppet ”ekonomisk verksamhet”.

N.  Ett tydligt, enhetligt och fungerande regelverk för anpassningen av konkurrenspolitiken till jordbrukspolitikens särdrag kan bidra till att stärka jordbrukarnas ställning i livsmedelskedjan genom att ta itu med maktobalanser mellan aktörerna, vilket skulle öka marknadseffektiviteten och säkerställa rättssäkerhet och lika spelregler på den inre marknaden.

O.  Det är svårt att förutspå de ekonomiska riskernas form, styrka och tidpunkt och det är nödvändigt att man genom en marknadsorienterad gemensam jordbrukspolitik (GJP) stöder jordbrukarna och beviljar ytterligare tidsbegränsade undantag till konkurrensreglerna i händelse av allvarliga marknadsobalanser. I samband med mejerikrisen beslutade kommissionen att som en sista utväg tillämpa artikel 222 i förordningen om en samlad marknadsordning för att undanta erkända jordbruksorganisationers gemensamma mjölkproduktionsplanering från konkurrenslagstiftningens tillämpning.

P.  Konkurrenspolitiken kan inte själv åtgärda otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan.

Q.  Det framgår tydligt av artikel 102 i EUF-fördraget att direkt eller indirekt påtvingande av oskäliga affärsvillkor på andra sektorer i livsmedelskedjan utgör en överträdelse av detta fördrag.

R.  Arbetsgruppen för jordbruksmarknader inrättades i syfte att förbättra jordbrukarnas ställning i livsmedelskedjan genom att undersöka möjligheterna att stärka deras ställning, inklusive rättsliga möjligheter för jordbrukarna att upprätta avtalsförhållanden och organisera kollektiva åtgärder. Arbetsgruppens slutsatser måste i tillämpliga fall beaktas när det gäller framtida diskussioner och åtgärder.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens årsrapport om konkurrenspolitiken som visar att en verklig konkurrenspolitik för EU kan bidra till att åter uppnå en tillräcklig nivå på investeringar och innovation genom att skapa en sund konkurrenssituation. Parlamentet välkomnar inriktningen på att bidra till konkurrenspolitiken för att undanröja hinder och snedvridande statliga stödåtgärder till förmån för den inre marknaden. Parlamentet upprepar också att Europas framtid bör grundas på innovation, en social marknadsekonomi och resurseffektivitet, vilket skapar en hög levnadsstandard för alla EU-medborgare.

Den inre marknadens integration

2.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens mål om att skapa nya möjligheter för medborgare och företag och påminner om att den fria rörligheten för kapital, tjänster, varor och personer utgör de fyra friheterna på den inre marknaden och att genomförandet av dem är avgörande för att föra EU närmare sina medborgare. Utan en effektiv EU-konkurrenspolitik kan inte den interna marknaden uppnå sin fulla potential. Parlamentet välkomnar att kommissionen använder olika instrument som den har till sitt förfogande, bland annat kontroll av företagskoncentrationer, bekämpning av missbruk av dominerande ställning och konkurrensbegränsade praxis, bekämpning av karteller, kontroll av statligt stöd, samordning med nationella och i förekommande fall regionala konkurrensmyndigheter, och också sektoriella undersökningar.

3.  Europaparlamentet upprepar att en effektiv konkurrenspolitik måste ta hänsyn till de särskilda marknadsvillkor som gäller för små och medelstora företag, mikroföretag och nystartade företag, och garantera skydd för arbetstagarnas rättigheter och en rättvis beskattning.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att prioritera en förstärkning av den inre marknaden efter Brexit genom att följa den europeiska konkurrenslagstiftningen till punkt och pricka, samt genom att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna kring skattefrågor. Parlamentet noterar också att Brexit skulle kunna få en negativ inverkan på EU:s konkurrenspolitik. Parlamentet är i synnerhet oroat över risken för dubbla förfaranden, vilket skulle öka de administrativa kostnaderna och försena undersökningsprocesserna.

5.  Europaparlamentet upprepar att sund konkurrens är avgörande för integriteten på EU:s inre marknad och att alla marknadsaktörer därför bör betala sin rättmätiga andel av skatterna och att skatterna måste betalas på den plats där vinsterna genereras. Parlamentet betonar att EU sedan Luxleaks-avslöjandena har erkänt att man behöver en skattepolitik och en skattereglering som är enkel och transparent för att stärka den sunda konkurrensen på den inre marknaden, och man har också erkänt att det är nödvändigt att sätta stopp för illojal skattekonkurrens (inbegripet olagliga skattefördelar som beviljats) från medlemsstaternas sida, vilket utsätter ärliga skattebetalare för en så kallad moralisk risk och en ytterligare skattebörda och hindrar små och medelstora företag från att utvecklas. Även när nya aktörer och små och medelstora företag bara bedriver verksamhet i ett land missgynnas de jämfört med multinationella företag som kan flytta vinsterna eller införa andra former av aggressiv skatteplanering genom olika slags beslut och instrument som enbart står till deras förfogande. Parlamentet understryker behovet av att noggrant undersöka alla fall där det finns en misstanke om att multinationella företag har som mål att illegalt optimera sin skatt. Parlamentet välkomnar kommissionens ingående undersökningar av konkurrensbegränsande praxis såsom selektiva skatteförmåner, vilket kan vara bland annat skattebeslutssystem för överskjutande vinst, och välkomnar den senaste tidens undersökningsresultat som visar att selektiva skattelättnader utgör illegalt statsstöd enligt EU:s konkurrenslag. Parlamentet betonar behovet av att kommissionen säkerställer en större åtkomst till information så att fler undersökningar av misstänkta fall kan inledas. Kommissionen uppmanas att utarbeta tydliga riktlinjer om skatterelaterat statsstöd för att täcka fall av illojal konkurrens och också att utnyttja sina befogenheter enligt konkurrenslagen för att hjälpa medlemsstater att hantera skadlig skattepraxis på ett effektivt sätt. Parlamentet vidhåller att det krävs större ansträngningar även vad gäller aggressiv skattepraxis. Parlamentet understryker att uppgifter om skattebeslut och internprissättning som medlemsstaternas skattemyndigheter utbyter mellan sig är särskilt avgörande. Parlamentet beklagar att medlemsstaterna undanhåller dessa uppgifter från generaldirektoratet för konkurrens. Parlamentet rekommenderar ökat utbyte av information mellan nationella skattemyndigheter och uppmanar också medlemsstaterna att offentliggöra information om sina skattebeslut och föreslår att denna information i förekommande fall läggs fram i regionalt uppdelad form. Parlamentet anser att kommissionens beslut, där en tydlig metod fastslagits för att beräkna värdet av otillbörliga konkurrensfördelar som åtnjuts av företag som är inblandade i inkorrekta beslut, utgör ett bra rättsligt underlag för ytterligare konvergens.

6.  Europaparlamentet betonar att korruption inom offentlig upphandling får allvarliga marknadssnedvridande effekter på den europeiska konkurrenskraften. Parlamentet upprepar att offentlig upphandling är en av de statliga verksamheter som är mest utsatt för korruption. I en del medlemsstater löper EU-finansierade upphandlingar en högre risk att utsättas för korruption än nationellt finansierade upphandlingar. Parlamentet påminner om att skräddarsydda anbudsinfordringar i stor utsträckning används för att begränsa konkurrensen på marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att anstränga sig för att förhindra missbruk av EU-medel och stimulera ansvarsskyldighet inom offentliga upphandlingar. Parlamentet begär att en europeisk åklagarmyndighet ska inrättas och förses med nödvändiga befogenheter för att på ett bättre sätt kunna utreda misstänkt missbruk av EU-stöd.

7.  Europaparlamentet betonar att enbart statsstödsförfaranden inte räcker för att sätta slutgiltigt stopp för illojal skattekonkurrens i medlemsstaterna. Parlamentet rekommenderar därför att en gemensam konsoliderad bolagsskattebas upprättas, vilken kommer att bidra till att eliminera snedvridningar av konkurrensen och ge en garanti om att inga vinster lämnar EU obeskattade, att relevant information om skattebeslut offentliggörs för allmänheten, att momsdirektivet ses över för att förebygga bedrägerier och att en skyldighet införs för internationellt verksamma storföretag att offentligt redovisa sin omsättning och vinst per land, och uppmanar medlemsstaterna att införa större transparens i sin skattepraxis och sina ömsesidiga informationsskyldigheter. Parlamentet påminner om behovet av att genomföra åtgärdspaketet mot skatteflykt, reglerna om informationsutbyte mellan EU-länderna och mekanismen för snabba insatser mot momsbedrägeri för att säkerställa rättvis konkurrens.

8.  Europaparlamentet anser att lojal konkurrens kan försvåras av skatteplanering. Parlamentet välkomnar kommissionens rekommendation om att definitionen av ”fast driftsställe” ska ändras så att företagen inte på konstgjort vis kan undvika att ha en beskattningsbar närvaro i de medlemsstater där de har ekonomisk verksamhet. Parlamentet betonar att denna definition även bör avse den särskilda situationen för den digitala sektorn, så att företag som ägnar sig åt helt immateriell verksamhet anses ha ett fast driftställe i en medlemsstat om de har en betydande digital närvaro i det landets ekonomi.

9.  Europaparlamentet betonar behovet av att stärka reglerna för den inre marknaden även på nationell nivå, samt att överträdelser ska behandlas för att komma tillrätta med fragmenteringen av den inre marknaden.

10.  Parlamentet efterlyser en förbättring av formerna för den enda kontaktpunkten på grundval av de aktuella erfarenheterna från de enda minikontaktpunkterna för digitala produkter. Parlamentet konstaterar att även små och medelstora företag med en enda minikontaktpunkt kan utsättas för en betydande administrativ börda.

11.  Europaparlamentet betonar behovet av att stärka den inre marknaden genom att undanröja de kvarstående hindren.

12.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att det för att EU:s inre marknad ska kunna fungera effektivt är nödvändigt att låta nationella och regionala myndigheter ingripa i situationer som uppstår till följd av geografiska handikapp och som förhindrar marknadens förmåga att blomstra både ekonomiskt och socialt.

13.  Europaparlamentet insisterar på behovet av att bekämpa skattedumpning och social dumpning, otillbörlig skatteplanering och skatteflykt så att en rättvis konkurrens kan säkerställas på den inre marknaden.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att slutföra genomförandet av det gemensamma europeiska järnvägsområdet, trygga fullständig transparens för penningflöden mellan infrastrukturförvaltare och järnvägsföretag och se till att alla medlemsstater har en stark och oberoende nationell tillsynsmyndighet.

15.  Europaparlamentet uppmanar rådet att vidta snabba åtgärder för att anta kommissionens förslag om harmonisering av den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen.

16.  Europaparlamentet anser att ett antagande av euron bland de medlemsstater som hittills inte har anslutit sig till den gemensamma valutan skulle stärka den fria konkurrensen på den inre marknaden.

Den digitala inre marknaden

17.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens digitala inre marknad och betonar den avgörande roll som konkurrenspolitiken spelar för att fullborda den digitala inre marknaden. Parlamentet stöder också kommissionens ansträngningar för att säkerställa att EU:s konkurrenspolitik till fullo gäller för den digitala inre marknaden, eftersom konkurrens inte bara ger konsumenterna ett större urval utan också kommer att skapa lika spelregler, och beklagar att den nuvarande bristen på en europeisk digital ram har visat att man har misslyckats med att ta hänsyn till både stora och små tjänsteleverantörers intressen. Parlamentet understryker att traditionella marknadsmodeller för konkurrenspolitik oftast inte är tillräckligt relevanta för den digitala inre marknaden. Parlamentet begär därför att man tar större hänsyn till de nya affärsmodeller som digitala företag använder sig av. Parlamentet upprepar att en enad digital inre marknad skulle kunna skapa hundratusentals nya jobb och bidra med 415 miljarder EUR per år till EU-ekonomin.

18.  Europaparlamentet betonar att en förutsättning för att den digitala inre marknaden ska förbli trovärdig är att kommissionen slutför alla andra pågående kartellundersökningar noggrant utan att äventyra kvaliteten. Parlamentet begär att förfarandena ska påskyndas så att resultaten kan uppnås så snart som möjligt. Parlamentet välkomnar därför det kompletterande meddelande om invändningar som kommissionen översänt när det gäller jämförelsehandel på nätet och meddelandet om invändningar i Android-fallet. Parlamentet uppmanar kommissionen att beslutsamt fortsätta att undersöka alla tveksamheter som upptäcks under utredningarna, även inom andra områden med partiska sökfunktioner (hotell, lokala sökningar, flyg) eftersom detta också bidrar till att garantera lika spelregler för alla aktörer på den digitala marknaden. Parlamentet efterlyser en undersökning av de dominerande hotellbokningsplattformarna.

19.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens sektorsutredning av e-handeln, vars preliminära resultat identifierar vissa affärsmetoder i denna sektor som kan begränsa konkurrensen online. Parlamentet välkomnar också kommissionens åtagande när det gäller att utveckla en europeisk digital inre marknad och dess förslag rörande geoblockering och andra former av diskriminering som grundar sig på en konsuments nationalitet och hemvist. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta ambitiösare åtgärder för att undanröja hindren för online-konkurrens, i syfte att säkerställa hinderfri online-handel för EU-konsumenter som köper från säljare som är baserade i en annan medlemsstat. Parlamentet anser därför att målinriktade åtgärder krävs för att förbättra tillgången till varor och tjänster, särskilt genom att sätta stopp för omotiverad geoblockering och orättvis prisdiskriminering på grundval av geografiskt läge eller nationalitet, vilket ofta leder till att monopol byggs upp och att vissa konsumenter tillgriper olagligt innehåll. Parlamentet efterlyser också en EU-omfattande kvalitetsmärkning av webbplatser för att garantera existensen av och kvaliteten på de tjänster och produkter som erbjuds i syfte att säkerställa en ännu högre nivå på den sunda konkurrensen och också för att stärka konsumentskyddet.

20.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att öka små och medelstora företags deltagande i ansträngningarna att främja en enad digital inre marknad, och betonar behovet av att bedöma varje initiativs eventuella effekter, särskilt vad gäller initiativ som syftar till att främja e-handeln och tydliggöra definitionen av fast driftställe inom den digitala sektorn, samt bedöma initiativ som gäller små och medelstora företags förmåga att dra fördelar av den digitala inre marknaden.

21.  Europaparlamentet påminner om att nätneutralitet (principen att all internettrafik behandlas lika, utan diskriminering, begränsning eller interferens, oavsett sändare, mottagare, typ, innehåll, hårdvara, tjänst eller tillämpning) är av allra största betydelse när det gäller att säkerställa att det inte förekommer någon diskriminering mellan internettjänster och att konkurrensen garanteras fullt ut.

22.  Europaparlamentet betonar att det vid sidan av de befintliga operatörerna finns ett allt större antal nya digitala företag, i synnerhet internet- och mobilapplikationer, som har lett till att konsumenter har fått nya kanaler för att söka efter, jämföra och välja varor och tjänster på den inre marknaden, vilket leder till stärkta konsumenter som strävar efter att göra väl underbyggda val utifrån sina personliga behov och mål.

23.  Europaparlamentet betonar att delningsekonomin erbjuder EU:s konsumenter åtskilliga innovativa produkter och tjänster. Parlamentet betonar att delningsekonomins plattformar har lett till att en mer konkurrensutsatt miljö för konsumenter och företag har skapats och att befintliga aktörer i dominerande ställning utmanas. Parlamentet upprepar att kommissionen förutom aspekterna beskattning, administrativa ramar och säkerhet också bör undersöka konkurrensaspekter och undanröja hinder för företags marknadsinträde så att lika spelregler kan skapas. Parlamentet betonar att denna typ av ekonomi redan etablerades för flera år sedan, och för den rättsliga enhetlighetens skull bör alla oegentligheter lösas på EU-nivå i enlighet med subsididiaritetsprincipen. Parlamentet understryker behovet av att inom ramen för den digitala inre marknaden garantera en hög skyddsnivå för konsumenter och personuppgifter. Kommissionen uppmanas att utarbeta en verktygslåda, vilket är absolut nödvändigt för att delningsekonomin i dess många former och varianter ska kunna erhålla stöd på EU‑nivå, och se till att den tillämpas, blir trovärdig och vinner förtroende, och parlamentet är klart över att detta tillåtande och stödjande regelverk inte kommer att leda till konkurrenssnedvridningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att åter ta itu med dessa frågor så att samhällsvinsterna med dessa affärsmodeller kan bli påtagliga i verkligheten inom rättsliga ramar.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en omfattande översyn av tillgängliga konkurrensrättsliga instruments effektivitet i digitaliseringens tidevarv och vid behov vidareutveckla dem.

25.  Europaparlamentet betonar att det, i synnerhet i en dynamisk sektor som den digitala ekonomin, är avgörande att konkurrensförfaranden slutförs snabbt, så att en marknadsdominerande ställning inte kan missbrukas för att utmanövrera konkurrenter.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till den ökande konvergensen på digitala marknader som gör att jämförbara tjänster såsom snabbmeddelandetillämpningar likställs med motsvarande tjänster från den allmänna telekommunikationssektorn.

27.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens undersökningar av vissa konkurrensbegränsande metoder som tillämpas av ett antal företag, särskilt jättar på internet- och telekomområdet och andra medieföretag, filmbolag och tv-distributörer. Parlamentet uppmanar kommissionen att påskynda alla förfaranden mot beteenden som står i strid med EU:s antitrustbestämmelser.

28.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut om återvinning i fallet med statsstödet till Apple, vilket utgör en milstolpe för att ta itu med illegalt statsstöd genom skattefördelar. Parlamentet betonar vidare att EU behöver en strängare lagstiftning avseende skattebeslut som även tillhandahåller ett effektivt system och ett förfarande för indrivning av skulder till förmån för egna medel i EU-budgeten. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder mot alla överträdelser så att en rättvis konkurrens kan säkerställas på den inre marknaden.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en regleringsstrategi med beaktande av teknikkonvergensen och i synnerhet det ökande antalet plattformar. Parlamentet påminner om att de sektoriella förhandsregleringarna därför måste förena försvar av pluralism och yttrandefrihet med skydd av personuppgifter, skydd av konsumentens autonomi och valfrihet samt främjande på lika villkor av konkurrerande anbud i Europa och av konvergerande anbud för de europeiska toppföretagen i den internationella konkurrensen. Parlamentet efterlyser korrigering av ojämna styrkeförhållanden och mildring av beroendeförhållanden mellan ekonomiska aktörer med målet att uppnå en jämlik värdefördelning.

30.  Europaparlamentet välkomnar att man tar större hänsyn till nätverkseffekter och insamling och analys av data när man kartlägger marknadsstyrka på digitala marknader. Parlamentet anser att data spelar en stor roll i den digitala ekonomin och därför måste beaktas i samband med konkurrensrättsliga bedömningar.

31.  Europaparlamentet anser att konkurrens när det gäller sökmotorer på internet samt inom telekommunikationssektorerna är viktig, inte bara för att främja innovation och investeringar i nätverk inom den digitala ekonomin, utan också för att främja rimliga priser och ge konsumenterna ett urval av tjänster. Kommissionen uppmanas därför att säkra konkurrensen i dessa sektorer, inte minst när det gäller internettjänster och spektrumtilldelning. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens avsikt att se välvilligt på de strategiska målen i telekommunikationspaketet vid tillämpningen av statsstödsriktlinjer för bredbandsnät. Parlamentet välkomnar kommissionens beslut att stoppa sammanslagningen mellan leverantörerna av mobiltelefonitjänster O2 och Three i Storbritannien, till gagn för de europeiska konsumenterna. Parlamentet påminner om vikten av att tillämpa den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation och av att förbättra anslutningsmöjligheterna inom hela EU.

32.  Europaparlamentet anser att det inte är tillräckligt att sätta stopp för roamingavgifterna i EU utan att samtal inom EU också måste regleras på samma sätt som lokala samtal. Kommissionen uppmanas att lägga fram ett lagstiftningsförslag för att reglera samtal inom EU.

33.  Europaparlamentet anser att stegen mot att eliminera konsumenternas roamingavgifter inom EU inte är tillräckliga på lång sikt för att fördjupa den inre marknaden ytterligare, och att incitament måste skapas för att samtal inom EU ska kunna befinna sig på samma nivå som lokala samtal genom att investeringar underlättas inom fullständigt europeiska eller delade nätverk. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra ett grundligt samråd med nätverksoperatörer och berörda aktörer om hur avgifterna för samtal inom EU ska kunna sänkas till lokala samtals nivå på det effektivaste sättet, samtidigt som detta uppmuntrar till investeringar och säkerställer konkurrens- och innovationsförmåga på global nivå.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda sina politiska och finansiella instrument och främja utbytet av bästa praxis mellan medlemsstater för att gynna investeringar i olika traditionella sektorer och små och medelstora företag som hamnat på efterkälken i den digitala industriella revolutionen.

35.  Europaparlamentet understryker att EU bör uppmuntra alla företag (såväl de med dominerande marknadsandelar som nystartade företag) till utveckling och innovation.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppvisa samma beslutsamhet i hanteringen och utfallet av det pågående ärendet mot McDonald’s.

Statligt stöd

37.  Europaparlamentet välkomnar omstöpningen av statsstödsreglerna och föreslår att en särskild årsrapport ska översändas till parlamentet. Parlamentet påminner medlemsstaterna om att målet var att bättre inrikta åtgärderna på långsiktig, hållbar ekonomisk tillväxt, skapandet av kvalitetsjobb och social sammanhållning, samtidigt som lika spelregler säkerställs och den sociala marknadsekonomin tillåts fungera fritt. Parlamentet påminner om att medlemsstaterna har ett ökat ansvar när de beviljar stöd utan att först informera kommissionen. Parlamentet betonar att kommissionen bör skapa en rättslig grund i konkurrenslagen för att stärka turismen som en viktig ekonomisk faktor i EU och att finansiering av offentliga turistorganisationer således bör omfattas av ett undantag inom ramen för den allmänna gruppundantagsförordningen. Kommissionen uppmanas att granska alla transaktioner i sista minuten som görs av en medlemsstat utan hänsyn till politisk press från denna. Kommissionen påminns också om behovet av att förhindra vissa stater från att agera i ond tro som är fallet när EU‑medel missbrukas.

38.  Europaparlamentet betonar att statliga eller regionala initiativ är ett av de politiska verktygen för att säkra sådana tjänster som är av avgörande betydelse för de ekonomiska och sociala förhållandena i isolerade, avlägsna eller perifera områden och öar inom unionen, men att tidigare erfarenheter också bör beaktas och att dessa interventioner inte bör stå i strid med den inre marknadens principer. Parlamentet välkomnar att anslutningsmöjligheter med perifera regioner också är avgörande och välkomnar att socialt stöd för transport för personer bosatta i avlägsna områden innefattas i den allmänna gruppundantagsförordningen där anslutningsproblem erkänns. Parlamentet uppmanar kommissionen att under den pågående översynen av den allmänna gruppundantagsförordningen ta fullständig hänsyn till särdragen hos Europas yttre randområden i enlighet med artikel 349 i EUF-fördraget, med tanke på att anslutningsmöjligheterna är av yttersta vikt för lokala små och medelstora företag i de yttre randområdena och också högst osannolikt påverkar konkurrensen på den inre marknaden.

39.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om begreppet statligt stöd som en del av initiativet för modernisering av statligt stöd. Parlamentet bekräftar fördelarna med de förenklade reglerna som skapar säkerhet för både myndigheter och företag. Kommissionen uppmanas samtidigt att närmare granska förbjudet statligt stöd, som har stor negativ påverkan på den inre marknaden.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt införa ett vägledande dokument om begreppet statligt stöd mot bakgrund av viktiga förändringar i rättspraxis och metoderna för verkställande för att säkerställa rättssäkerhet och förutsägbarhet.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en färdplan för mindre men mer målinriktat statligt stöd, med syfte att skapa förutsättningar för att minska det statliga stödet genom skattesänkningar som därmed stimulerar nyföretagande och sund konkurrens i stället för att understödja gamla strukturer och etablerade aktörer.

42.  Europaparlamentet understryker att det allra viktigaste när statligt stöd används för att främja tjänster av allmänt intresse är fördelarna för konsumenter och medborgare, inte för enskilda företag eller befintliga offentliga organ.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka åternationaliseringen av samhällsnyttiga tjänster i EU:s medlemsstater och förhindra olagligt statsstöd i form av ersättning för offentliga tjänster.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom internationella konkurrensorganisationer, t.ex. Internationella konkurrensnätverket, arbeta för en harmoniserad definition av statligt stöd.

45.  Europaparlamentet betonar att för att få en korrekt fungerande energiunion och undvika att statsstödsreglerna inte uppfylls, och även för att undvika missbruk av EU-medel, måste alla statsstödsfall och oegentligheter i samband med offentlig upphandling vid energi- och miljöinvesteringar, såsom den kontroversiella utbyggnaden av Ungerns kärnkraftsanläggning i Paks, bevakas strikt och undersökas ingående.

46.  Europaparlamentet betonar – vilket kommissionen uppgav för sjätte gången i sin årliga konkurrensrapport – att de tillfälliga statliga stöden inom finanssektorn var nödvändiga för att det globala finansiella systemet skulle stabiliseras, men att de snabbt måste minskas, eller avlägsnas helt, samt kritiskt utvärderas så fort som möjligt. Kommissionen och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) uppmanas att säkerställa att all konsumentskyddslagstiftning – däribland Mifid eller IDD – tillämpas konsekvent inom den inre marknaden och uppmanar kommissionen och Esma att säkerställa att det inte förekommer något regelarbitrage när denna lagstiftning genomförs. Kommissionen uppmanas att överväga möjligheten att som villkor för statligt bankstöd ställa krav på att banker ska bevilja lån till små och medelstora företag.

47.  Europaparlamentet påminner om sin ståndpunkt när det gäller kommissionens pågående utredning om uppskjutna skattefordringar och skattekrediter till förmån för banksektorn i flera medlemsstater. Parlamentet anser att uppskjutna skattefordringar och skattekrediter ska godkännas i efterhand i enlighet med statsstödsbestämmelserna om de är knutna till uttryckliga bestämmelser om finansieringsmål för realekonomin.

48.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte vidtog några åtgärder mot de oegentligheter som förekom vid omstruktureringen av privata banker, inbegripet sådana som drabbade småsparare och småägare av finansiella instrument, såsom preferensaktier, som i många fall hade marknadsförts utan full överensstämmelse med EU-lagstiftningen. Kommissionen uppmanas att hantera de utbredda effekterna av vilseledande försäljning av finansiella produkter som upptäckts vid omstruktureringen av banker som drabbats av den ekonomiska krisen.

49.  Europaparlamentet erinrar om sin begäran att kommissionen ska undersöka om banksektorn sedan krisens början åtnjutit implicita subventioner och statligt stöd genom tillhandahållandet av okonventionellt likviditetsstöd.

50.  Europaparlamentet konstaterar att Europeiska revisionsrätten har upptäckt fel i det statliga stödet i cirka en femtedel av de projekt som medfinansieras av sammanhållningsprogram och anses ha relevans för statligt stöd under perioden 2010–2014(12). Parlamentet noterar att en tredjedel av dessa fel bedömdes få finansiella effekter och ha bidragit till felnivån i sammanhållningspolitiken. Parlamentet anser därför att det finns utrymme för framsteg i hanteringen av bristande efterlevnad av statsstödsreglerna i sammanhållningspolitiken. Parlamentet anser det vara särskilt nödvändigt att förbättra kunskaperna om statsstödsreglerna i mottagarländerna för att undvika fel som görs i god tro, samt att förbättra registreringen av oegentligheter för att få en bättre bild av problemet.

51.  Europaparlamentet anser att det krävs bättre kunskap om klassificering av olagligt statligt stöd på lokal och nationell nivå. Parlamentet välkomnar kommissionens nyligen fattade beslut, som klarlägger vilka offentliga stödåtgärder som medlemsstaterna får vidta utan statsstödsgranskning av kommissionen. Parlamentet ser dem som viktig vägledning för lokala och kommunala projekt då de minskar förvaltningsbördan och samtidigt ökar rättssäkerheten.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska tolkningen av de relevanta konkurrensrättsliga bestämmelserna när det gäller direktivet om insättningsgaranti för att säkerställa att de instrument för tidig stabilisering som tillhandahålls av EU:s lagstiftande myndighet faktiskt kan tillämpas effektivt.

53.  Europaparlamentet understryker betydelsen av de utredningar som kommissionen genomfört av skatterelaterat statsstöd och som utgör nödvändigt underlag för den europeiska och internationella skatteagendan, särskilt i kampen mot aggressiv skatteplanering.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anslå mer resurser åt att utreda skattebeslut som ger upphov till statsstödsbetänkligheter och att ta sig an dessa utredningar på ett systematiskt sätt. Parlamentet välkomnar att kommissionen betraktar de ogenomträngliga skattebeslut som vissa medlemsstater beviljat vissa multinationella företag såsom olagligt statligt stöd då de innebär en snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden. Parlamentet välkomnar den ökade medvetenheten om kopplingarna mellan skattepolitik och administrativa metoder på skatteområdet å ena sidan och konkurrenspolitiken å den andra. Parlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra en sammanställning av skattebesluten under föregående år, baserat på information i ett säkert centralt register, inbegripet minst en beskrivning av de frågor som togs upp i skattebeslutet och en beskrivning av de kriterier som användes för att fastställa ett förhandsprisarrangemang, samt namnge den eller de medlemsstater som med största sannolikhet är berörda.

Antitrust, kartellförfaranden och fusionskontroll

55.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ansträngningar att utarbeta vägledning för sina förfaranden och sin löpande utvärdering av EU:s rättsliga regelverk.

56.  Europaparlamentet understryker vikten av att bryta upp karteller i de europeiska medborgarnas och de europeiska företagens, särskilt små och medelstora företags, intresse. Parlamentet uppmanar kommissionen att rationalisera sina administrativa förfaranden i detta avseende för att påskynda förfarandena.

57.  Europaparlamentet anser att de föreslagna samgåendena mellan världens största agrokemi- och utsädesföretag skulle kunna leda till en risk för stigande priser på utsäde och mindre utbud av anpassade varianter för agroekologiska metoder. Parlamentet understryker att om dessa samgåenden går igenom kommer 61 % av den globala utsädesmarknaden och 65 % av den globala marknaden för bekämpningsmedel att kontrolleras av bara tre företag.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka sina åtgärder på global nivå för att säkerställa att tredjeländers konkurrensregler inte står i strid med EU-bestämmelser till förfång för europeiska företag.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsatt tillämpa en kraftfull och effektiv kartellbekämpningspraxis i samtliga fall där det finns tillräckliga bevis för överträdelser. Parlamentet påminner om att konkurrenspolitiken möjliggör för konkurrenter att samarbeta i fråga om innovationer utan att detta samarbete används på oskäligt sätt för konkurrensbegränsande ändamål. Parlamentet noterar fjolårets fem beslut som utmynnade i ett totalt bötesbelopp på 365 miljoner EUR, vilket har dokumenterats i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar som åtföljde dess rapport om konkurrenspolitiken 2015.

60.  Europaparlamentet anser att de tillämpliga reglerna för böter vid överträdelser skulle kunna kompletteras med mer långtgående straff för ansvariga aktörer. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga möjligheten att komplettera kartellböter med personliga sanktioner mot beslutsfattare i företagen samt individuella straffåtgärder mot anställda som bär ansvar för att företaget i fråga bryter mot konkurrenslagstiftningen, och kommissionen bör därför kunna tillgripa åtgärder såsom att diskvalificera direktörer eller utkräva personliga böter när så krävs.

61.  Europaparlamentet anser att allt högre böter som enda antitrustpåföljd kan vara ett alltför trubbigt instrument. Parlamentet framhåller att en politik med höga böter inte bör användas som en alternativ mekanism för budgetfinansiering. Parlamentet förespråkar en metod med både morot och piska där påföljderna fungerar som effektiva avskräckningsmedel, särskilt vid upprepade överträdelser, samtidigt som de uppmuntrar regelefterlevnad.

62.  Europaparlamentet noterar att antalet aviserade sammanslagningar ökade betydligt under 2015. Parlamentet begär därför att relevanta tjänster ska erbjudas med nödvändiga resurser (via intern omfördelning av personal) som tillåter dem att fortsätta att hantera denna situation effektivt.

63.  Europaparlamentet välkomnar det samråd för utvärdering av vissa förfarandefrågor och rättsliga aspekter beträffande kontrollen av företagskoncentrationer i EU som kommissionen har inlett. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samband med den planerade reformen av förordningen om företagskoncentrationer noga kontrollera huruvida aktuell bedömningspraxis tar hänsyn till specifika förhållanden på de digitala marknaderna samt till marknadernas internationalisering. Parlamentet anser att kriterierna för bedömning av företagskoncentrationer måste anpassas, framför allt inom den digitala ekonomin.

64.  Europaparlamentet delar betänkligheterna kring de nuvarande förhandlingarna avseendet samgåendet mellan Bayer AG och Monsanto Company Inc. Parlamentet betonar att detta planerade samgående skulle kunna skapa ett europeiskt och globalt oligopol om det tilläts att gå igenom. Parlamentet betonar att detta samgående skulle leda till en monopolsituation på marknaderna för utsäde och bekämpningsmedel, som är viktiga för jordbrukssektorn. Parlamentet ber därför kommissionen att i förväg utföra en konsekvensanalys av detta samgående för denna sektor och begär en tydlig översikt över kommissionens tidsplan.

65.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att tillämpa förvärvspriset som kriterium vid europeisk kontroll av företagskoncentrationer, eftersom koncentrationer på den digitala marknaden har gjort det tydligt att tröskelvärden som grundar sig på företagens omsättning inte är tillräckliga.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagförslag om upprättande av en europeisk ram för samordning av nationella konkurrensmyndigheter med sikte på kontroll av företagskoncentrationer.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant granska medlemsstaternas genomförande av direktiv 2014/104/EU om skadeståndstalan i kartellärenden. Parlamentet påpekar att detta direktiv måste ha införlivats i vederbörlig ordning före den 27 december 2016. Parlamentet beklagar att genomförandet hittills har gått trögt och att många medlemsstater ännu inte har presenterat något lagförslag. Parlamentet uppmanar kommissionen att som fördragens väktare påminna medlemsstaterna om deras skyldigheter.

Sektoriella aspekter

68.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatförändringspolitik och instämmer med dess fem sammanlänkade politiska dimensioner. Parlamentet betonar att beslut om energimixen är medlemsstaternas ansvar.

69.  Europaparlamentet välkomnar de olika antitrustundersökningarna, särskilt dem mot Gazprom och Bulgargaz, vilka syftar till att säkerställa marknadsintegration i energiunionen. Parlamentet beklagar dock vissa medlemsstaters praxis att köpa gas via offshore-företag, vilket är ett typiskt exempel på skatteflykt och ett agerande som går stick i stäv med en välfungerande energiunion. Parlamentet betonar också vikten av att förhindra att det skapas marknadsstrukturer som skulle kunna skada den effektiva konkurrensen i energisektorn.

70.  Europaparlamentet noterar kommissionens ansträngningar att främja marknadsintegrationen av förnybara energikällor för att undvika konkurrenssnedvridningar. Parlamentet betonar dock de juridiskt bindande åtaganden som medlemsstaterna har gjort vid klimatkonferensen COP21, som inte kan fullgöras utan konkreta (statliga) åtgärder för att främja och finansiera produktion och användning av förnybar energi.

71.  Europaparlamentet betonar att EU:s konkurrenspolitik har stor potential att främja högre miljörelaterade och sociala standarder. Parlamentet noterar att den ungerska regeringen dessvärre snedvrider konkurrensen i den förnybara energisektorn genom att införa höga skatter och förhindra användning av energieffektiv och förnybar energiteknik. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att stödja användningen av förnybar energi i Europa för att uppnå de miljömål som har fastställts i Europeiska unionens tioåriga tillväxtstrategi Europa 2020. Parlamentet ber kommissionen att fortsätta att stödja integrationen av miljörelaterade, sociala och arbetsrättsliga krav i offentliga upphandlingsförfaranden.

72.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en fullständig översyn av kommissionens förordning (EU) nr 267/2010 om dispens för vissa kategorier av avtal inom försäkringssektorn, eftersom de informationsutbyten som behövs för att beräkna riskerna och den gemensamma risktäckningen stärker förhållandena av juridisk säkerhet och konkurrenskraft i sektorn och således underlättar tillkomsten av nya företag på marknaden, ökar konsumenternas valmöjligheter och förbättrar de ekonomiska villkoren.

73.  Parlamentet pekar på att man måste skilja mellan konkurrensregler och socialpolitik i respektive medlemsstat, såväl begreppsmässigt som politiskt. Parlamentet menar att det är varje stats skyldighet att ingripa för att skydda medborgarna mot energifattigdom.

74.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sänka beskattningen på energiprodukter och att med effektiva medel bekämpa energifattigdom.

75.  Europaparlamentet påminner om att energisystemet utgör en nätverksinfrastruktur som kräver särskild behandling, så att egenproduktion av energi kan tillåtas och främjas.

76.  Europaparlamentet konstaterar att befintliga statliga monopol, t.ex. spelmonopol, kan leda till orättvisa och konkurrensbegränsande metoder. Parlamentet riktar uppmärksamhet mot risken att medlemsstaternas regeringar genom att erbjuda licenser utan, eller genom intransparenta och tvivelaktiga koncessionsanbud, har möjlighet att gynna vissa företag framför andra, och därmed kan skapa en starkt konkurrensbegränsande miljö. Parlamentet uppmanar kommissionen att strikt övervaka befintliga statliga monopol och lagligheten hos koncessionsanbud för att förhindra alltför stor konkurrenssnedvridning.

77.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå förändringar av förordning (EG) nr 261/2004 för att säkerställa samma skydd för flygresenärer på flygningar från tredjeländer, oavsett om transportören har sitt säte i eller utanför EU.

78.  Europaparlamentet påminner om att jordbrukssektorn enligt artikel 42 i EUF-fördraget tillerkänns en särställning i fråga om konkurrensrätten, vilken bekräftades i samband med den senaste reformen av GJP genom möjligheten till ett antal undantag från bestämmelserna i artikel 101 i EUF-fördraget. Parlamentet anser att den nuvarande krissituationen inom jordbrukssektorn försämrar jordbrukarnas redan svaga ställning i livsmedelskedjan

79.  Europaparlamentet betonar att kollektiv verksamhet som bedrivs av producentorganisationer och deras föreningar, såsom planering av produktionen och förhandlingar om försäljning och, i tillämpliga fall, förhandlingar om avtalsvillkoren, är nödvändig för att uppnå den gemensamma jordbrukspolitikens mål i enlighet med artikel 39 i EUF-fördraget, och bör därför i princip vara föremål för antagandet om förenlighet med artikel 101 i EUF-fördraget. Parlamentet noterar att de befintliga undantagen inte används fullt ut och anser att bristen på tydlighet i dessa undantag, svårigheterna med deras genomförande och avsaknaden av en enhetlig tillämpning från nationella konkurrensmyndigheters sida, inte ger jordbrukarna och deras organisationer tillräcklig rättslig säkerhet, hindrar dem från att organisera sig och undergräver den inre marknadens goda funktionssätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra tillgängliga verktyg genom att säkerställa att konkurrenspolitiken tar bättre hänsyn till jordbrukssektorns särdrag och att på lämpligt sätt klarlägga räckvidden för det allmänna undantaget för jordbruket och de särskilda reglerna för sektorerna mejeri, olivolja, nöt- och kalvkött och jordbruksgrödor enligt artikel 101.3 i EUF-fördraget.

80.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bekämpa och vidta bindande regleringsåtgärder på EU-nivå mot otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan som missgynnar jordbrukare och konsumenter. Parlamentet ber kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna att bemöta den oro som uppstått på grund av den sammantagna effekten i de översta leden i livsmedelskedjan på såväl detaljhandlare som konsumenter till följd av den snabba koncentrationen i distributionssektorn på nationell nivå och utvecklingen av allianser mellan stora distributörer på europeisk och internationell nivå. Parlamentet anser att denna strukturella utveckling skulle kunna leda till prisvolatilitet och fallande inkomster för jordbrukare och ger upphov till oro för eventuella strategiska anpassningar, minskad konkurrens och minskade marginaler för investering i innovation inom livsmedelskedjan.

81.  Europaparlamentet betonar att konkurrenspolitiken skyddar konsumenternas intressen men inte beaktar jordbruksproducenternas intressen. Parlamentet betonar att man inom ramen för konkurrenspolitiken bör fästa lika stor vikt vid att skydda jordbruksproducenternas intressen som vid att skydda konsumenternas intressen, genom att säkerställa rättvisa villkor för konkurrens och för tillträde till den inre marknaden i syfte att främja investeringar, sysselsättning, innovation och bärkraft i jordbruksföretagen och en balanserad utveckling av landsbygdsområden i EU.

82.  Europaparlamentet insisterar på att begreppet ”rättvist pris” inte bör förstås som lägsta möjliga pris för konsumenten utan i stället vara rimligt och medge korrekt ersättning för livsmedelskedjans alla parter.

83.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att för parlamentet och rådet redovisa hur jordbrukarna använder befintliga undantag i olika medlemsstater enligt artikel 225 i förordningen om en samlad marknadsordning och att på ett lämpligt sätt klargöra räckvidden för dessa undantag samt för individuella undantag från konkurrensbestämmelserna enligt artikel 101.3 i EUF-fördraget. Parlamentet uppmanar kommissionen att särskilt förtydliga huruvida hållbarhetsavtal som ingås inom livsmedelskedjan för att bemöta samhälleliga krav och vars åtgärder går utöver lagstadgade krav kan undantas från konkurrenslagstiftningen om de bidrar till att förbättra produktionen och främjar innovation samtidigt som de gynnar konsumenterna.

84.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta en bredare strategi för att definiera huruvida ett jordbruksföretag, eller flera sådana företag som har ingått ett horisontellt avtal, har en ”dominerande ställning” eller missbrukar en sådan ställning, med beaktande av koncentrationsgraden och begränsningarna till följd av förhandlingsstyrkan hos insats-, bearbetnings- och detaljhandelssektorerna.

85.  Europaparlamentet betonar att man, inom ramen för en gemensam jordbruksmarknad, måste utveckla begreppet ”relevant marknad”, som i första hand bör ses på EU-nivå innan man beaktar lägre nivåer, för att inte äventyra främjandet av koncentration av jordbruksutbudet genom att på ett restriktivt sätt avskärma de verksamheter som jordbruksföretagen kan bedriva.

86.  Europaparlamentet anser att jordbrukare i alla produktionssektorer bör garanteras rätten att föra kollektivförhandlingar och möjligheten att komma överens om minimipriser.

87.  Europaparlamentet anser att jordbrukare till fullo måste arbeta med och utnyttja potentialen hos producentorganisationer, inklusive producentkooperativ, deras sammanslutningar och branschorganisationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra sådana kollektiva självhjälpsverktyg för att förbättra kompetens och effektivitet genom att förtydliga och förenkla de regler som är tillämpliga för dem i syfte att stärka deras förhandlingsstyrka och konkurrenskraft, samtidigt som de principer som fastställs i artikel 39 i EUF-fördraget säkerställs.

88.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att bestämmelserna i artikel 222 i förordningen om en samlad marknadsordning tillämpas snabbt under perioder med allvarlig obalans på marknaderna och att ytterligare bedöma åtgärdens effektivitet efter att den tillämpats på mejerimarknaden i syfte att föreslå ytterligare tillfälliga anpassningar av konkurrenslagstiftningen och konkurrensförfarandet under perioder med allvarlig obalans på marknaderna.

89.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang offentliggörandet nyligen av riktlinjer avseende tillämpningen av dessa särskilda regler. Parlamentet anser dock att deras rättsliga räckvidd är alltför begränsad och att de kriterier som ska uppfyllas är alltför strikta och i alltför hög grad skiljer sig åt mellan sektorerna för att ge den rättsliga tydlighet och säkerhet som behövs för jordbrukare som är villiga att utnyttja dessa undantag.

90.  Europaparlamentet anser att en kategorisering som relevant marknad inte är helt lämplig för den nuvarande situationen i olivoljesektorn och föreslår därför att olivoljemarknaden för konsumenter ska anses vara en inre marknad i syfte att förbättra genomförandet av reglerna i artikel 169 i den samlade marknadsordningen.

91.  Europaparlamentet anser att eftersom variationerna i produktion av olivolja till största delen beror på väderförhållanden, och för att man ska kunna garantera målen för medlemmarna i producentorganisationerna och sammanslutningarna av producentorganisationer, bör fall där producentorganisationer tvingas köpa olivolja från producenter som inte är medlemmar beaktas, samtidigt som man garanterar att denna verksamhet är underordnad marknadsföringen av de egna medlemmarnas produkter.

92.  Europaparlamentet föreslår att man utvidgar tillämpningsområdet för bestämmelserna i artikel 170 om nöt- och kalvköttsproduktion till att omfatta även sektorn för gödning av nötkreatur, för att säkerställa ett effektivare genomförande.

93.  Europaparlamentet gläder sig, i samband med avskaffandet av sockerkvoterna, över att det även i fortsättningen kommer att finnas en avtalsram(13) mellan sockerbetsodlarna, deras sammanslutningar och sockerföretagen, bl.a. så att de kan förhandla om värdefördelningsvillkor beroende på utvecklingen på sockermarknaden eller marknaden för andra råvaror. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att denna möjlighet erbjuds alla aktörer inom sektorn i syfte att uppfylla den samlade marknadsordningens mål, och därmed säkerställa en rimlig balans mellan sockerföretagens och sockerbetsproducenternas rättigheter och skyldigheter.

94.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka vilken makt detaljhandelsaktörerna utövar på de företag som tillverkar produkter med deras egna märken.

95.  Europaparlamentet påminner om sin ståndpunkt(14) till förmån för antagandet av ramlagstiftning på EU-nivå i syfte att åtgärda otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan. Parlamentet betonar att denna lagstiftning måste säkerställa att europeiska jordbrukare och konsumenter omfattas av rättvisa försäljnings- och inköpsvillkor.

96.  Europaparlamentet anser att ”mjölkpaketet”(15) måste genomföras fullt ut och på ett tillfredsställande sätt för att stärka mejerisektorn, och begär att kommissionen föreslår att mjölkpaketet förlängs till efter mitten av 2020 och undersöker möjligheten att utvidga dess regler till andra jordbrukssektorer.

97.  Europaparlamentet noterar slutsatserna i studien om utbud och innovation i EU:s livsmedelssektor Economic impact of modern retail on choice and innovation in the EU food sector från generaldirektoratet för konkurrens, däribland att det kan finnas ett negativt förhållande mellan innovation och marknadspenetration av produkter med egna varumärken på livsmedelsmarknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att redogöra för parlamentet hur diskussionerna fortskrider för att avgöra om detta negativa förhållande verkligen minskar innovationen och produktvariationen för konsumenterna, och vilka deras långsiktiga konsekvenser kan bli för leveranskedjan och jordbrukarnas situation.

98.  Europaparlamentet upprepar hur nödvändigt det är att EU:s konkurrensregler utvecklas successivt så att de, när det gäller övervakningen av livsmedelskedjan i Europa, även omfattar övervakning av Safa-indikatorerna (hållbarhetsbedömning av livsmedels- och jordbrukssystem) från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), bland annat indikatorerna under rubrikerna Rättvis prissättning och transparenta avtal (S.2.1.1) och Leverantörernas rättigheter (S.2.2.1).

99.  Europaparlamentet betonar att överdriven beskattning av vilken industri som helst lätt skulle kunna förstöra konkurrensen och gå emot konsumenternas intressen.

100.  Europaparlamentet begär att det europeiska instrumentet för övervakning av livsmedelspriser utvecklas ytterligare för att förbättra kartläggningen av kriser i livsmedelssektorn genom bättre och mer specificerade uppgifter. Parlamentet belyser i detta avseende behovet av att engagera jordbrukarorganisationer i definitionen och insamlingen av uppgifter.

101.  Europarlamentet uppmanar kommissionen att ta full hänsyn till de eventuella snedvridningar av marknaden som kan uppstå till följd av handelsavtal med tredjeländer för jordbruksproducenter i Europa, med tanke på deras utsatta ekonomiska situation och deras grundläggande roll i vårt samhälle. Parlamentet anser att kommissionen bör fästa särskild uppmärksamhet vid dessa avtal med länder som har väsentligt mindre jordbruks- och hälsolagstiftning än EU.

102.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka karaktären och substansen i snedvridningar av detaljistmarknaden, inklusive med hänsyn till möjligheten till territoriella försörjningsbegränsningar på detaljhandelsaktörer, givet att snedvridningar leder till fragmentering av marknaden och potentialen för stormarknader som dominerar marknaden att snedvrida konkurrensen inom leveranskedjorna. Parlamentet betonar vikten av att alla intressenter lämnar relevant information. Parlamentet uppmanar kommissionen att på nytt börja undersöka frågor kring prisbindning i detaljhandeln.

103.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör stärka kopplingarna mellan konkurrenspolitiken och transportpolitiken ytterligare. Parlamentet noterar att det i Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 21/2014 hävdas att utöver de specifika fallen med flygplatser i avlägsna områden bör anslutningsmöjligheterna i Europa grundas på ekonomisk hållbarhet. Parlamentet beklagar att flygplatsinvesteringar inte alltid har levererat de förväntade resultaten. Kommissionen uppmanas därför att kartlägga framgångsrika och mindre framgångsrika flygplatsutvecklingsprojekt. Kommissionen uppmanas att göra en översyn av förordning (EG) nr 868/2004 för att stärka konkurrenssituationen för EU:s luftfartsbransch, förebygga illojal konkurrens effektivare, säkerställa ömsesidighet och eliminera illojal praxis, inklusive subventioner och statsstöd som tilldelas alla flygbolag i vissa tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka huruvida viss praxis – grundad på existerande bilaterala luftfartsavtal som medlemsstaterna har undertecknat med länder utanför EU – skadar den sunda konkurrensen mellan lufttrafikföretag och flygplatser och strider mot europeiska konsumenters intressen. Parlamentet uppmanar också kommissionen att vidta åtgärder mot konkurrensbegränsande metoder som riskerar att undergräva de europeiska konsumenternas möjlighet att använda sig av olika online-kanaler, däribland metasökmotorer för jämförelsetjänster och online-resebyråer.

104.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att visa större politisk vilja att ytterligare utveckla och stärka den inre marknaden för transporter och skapa lika spelregler, i syfte att säkerställa en öppen och sund konkurrens mellan offentliga och privata aktörer inom transport-, post- och turistsektorerna, samtidigt som andra av EU:s policystrategier, mål och principer respekteras, inbegripet den sociala dimensionen, vilket är viktigt för att den inre marknaden för transporter ska fungera smidigt.

105.  Europaparlamentet betonar betydelsen av anslutningsmöjligheter och transportinfrastruktur för överlevnad, ekonomisk utveckling och tillhandahållande av offentliga och privata tjänster i olika regioner och avlägsna områden.

106.  Europaparlamentet hoppas därför att det globala TEN-T-nätet ska fullbordas.

107.  Europaparlamentet betonar att behovet av att garantera ett effektivare skydd av transportarbetares rättigheter mot missbruk inte får användas som en förevändning för att begränsa den fria konkurrensen mellan enheter från olika medlemsstater. Kommissionen uppmanas att respektera proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna när lagar utarbetas som får betydande effekter på den inre transportmarknadens funktionssätt.

108.  Europaparlamentet noterar de utmaningar som postaktörer står inför till följd av skapandet av en inre digital marknad. Parlamentet betonar att framgången för detta ambitiösa projekt, särskilt när det gäller online-handel, till stor del beror på utformningen av paketleveransmarknaden. Parlamentet understryker behovet av att garantera rättvisa och likvärdiga gränsöverskridande konkurrensvillkor för privata enheter och offentliga aktörer som erbjuder kommersiella tjänster.

109.  Europaparlamentet betonar att en konkurrenspolitik bör respektera sociala rättigheter för alla aktörer i de berörda sektorerna.

110.  Europaparlamentet betonar att EU:s transportlagstiftning ofta genomförs bristfälligt och att fördragsprinciper inte respekteras av medlemsstaterna, särskilt när transport förvaltas av staten som ett monopol. Både kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att korrekt genomföra och tillämpa existerande EU-lagstiftning, något som är centralt för att den inre marknaden ska fungera, i syfte att skapa ytterligare fördelar för företagen, industrin, konsumenterna, arbetstagarnas sociala förhållanden och miljön.

111.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att undanröja fysiska, tekniska och regleringsmässiga hinder mellan medlemsstaterna i syfte att förebygga fragmentering av den inre marknaden och underlätta gränsöverskridande rörlighet och territoriellt samarbete och därmed stimulera konkurrensen.

112.  Europaparlamentet uppmärksammar kommissionen på de indirekta konkurrenshindren till följd av skillnaderna i beskattning, säkerhet, kör- och vilotider, typgodkännanden och passagerarrättigheter.

113.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg i digital teknik som gjorts i transport- och turistsektorerna, vilket främjar konkurrensen, skapar jobb, underlättar små och medelstora företags tillgång till större marknader och ger konsumenterna konkreta fördelar. Parlamentet betonar att digitaliseringen och den glädjande utvecklingen av delningsekonomin kommer att skapa betydande förändringar av sektorernas operativa miljö, och att lämpliga och tydliga rättsliga ramar krävs för att fördelarna med digitaliseringsprocessen ska kunna utnyttjas.

114.  Europaparlamentet betonar att de aktörer som verkar på grundval av nya affärsmodeller påverkar EU:s transport- och turistmarknad på ett positivt sätt, särskilt genom att göra tjänsterna mer tillgängliga och förbättra deras kvalitet.

115.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att förhandla fram externa luftfartsavtal med ett antal viktiga länder och regioner i världen. Parlamentet anser att dessa inte bara kommer att förbättra marknadstillträdet utan också skapa nya affärsmöjligheter för en världsledande europeisk luftfartssektor, skapa jobb av hög kvalitet, upprätta strikta säkerhetsstandarder, beakta arbetstagarnas rättigheter i sektorn och gynna konsumenterna. Parlamentet betonar att det självt har en viktig roll att spela i dessa förhandlingar.

116.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid förhandlingarna om externa luftfartsavtal inkludera en klausul om sund konkurrens för att säkerställa lika spelregler.

117.  Europaparlamentet anser när det gäller hamntjänster att ett allt öppnare, mer konkurrenskraftigt och transparent regelverk behöver skapas för offentliga hamnar i Europa, samtidigt som ytterligare arbetstillfällen skapas.

118.  Europaparlamentet tror att den ökade konkurrens som skapats genom det gradvisa öppnandet av EU:s godstransportmarknad kan skapa fördelar för konsumenterna, men fördömer skarpt att vissa åtgärder som vidtas av några medlemsstater underminerar den inre marknadens integritet på detta område. Parlamentet välkomnar kommissionens beredvillighet att bemöta sådana protektionistiska åtgärder.

119.  Europaparlamentet hoppas att detta öppnande av vägtransportmarknaden inte kommer att bli ytterligare en anledning till social dumpning och beklagar dessutom fenomenet ”brevlådeföretag”.

120.  Europaparlamentet beklagar dessutom att EU-politiken inte tagit itu ordentligt med skåpbilar trots att de i allt högre grad används för att kringgå en korrekt tillämpning av arbets-, säkerhets- och miljöskyddslagstiftning.

121.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att nära övervaka oligopolistiska prisdumpningstendenser inom luftfartssektorn liksom för långfärdsbussektorn och insisterar på att EU-lagen ska tillämpas korrekt och att rättvisa konkurrensvillkor ska gälla för alla transportsätt.

122.  Europaparlamentet begär att förhandlingarna om det fjärde järnvägspaketet snabbt slutförs och anser att detta bör öppna upp persontrafiken på järnväg för konkurrens och förbättra effektiviteten i järnvägsbranschen, samtidigt som kvalitet och kontinuitet för den allmännyttiga skyldigheten säkerställs.

123.  Parlamentet välkomnar att den tekniska pelaren i det fjärde järnvägspaketet antagits och anser att detta kommer att stärka järnvägssäkerheten samtidigt som tekniska hinder mot konkurrens undanröjs genom driftskompatibilitet.

124.  Europaparlamentet betonar att turism är en central drivkraft för ekonomisk tillväxt och jobbskapande och uppmanar kommissionen att anamma en proaktiv linje för att främja den europeiska turistbranschens konkurrenskraft och skapa en gynnsam miljö för tillväxt och utveckling av branschen.

125.  Europaparlamentet betonar att posttjänster och särskilt gränsöverskridande paketleveranser är av grundläggande betydelse för utvecklingen av e-handelssektorn inom EU. Parlamentet välkomnar kommissionens antitrustundersökning av e‑handelssektorn och uppmanar den att fortsätta att övervaka utvecklingen av paket- och postmarknaderna.

126.  Europaparlamentet betonar behovet av att finansiera hållbara, tillgängliga och säkra transportprojekt som skulle kunna bidra till att förbättra hela det europeiska transportsystemets funktionssätt.

127.  Europaparlamentet begär att EU-fonder såsom Fonden för ett sammanlänkat Europa, Sammanhållningsfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Horisont 2020 ska användas för att utveckla europeisk transportinfrastruktur och öka kvantiteten och kvaliteten på tjänsterna.

128.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fästa tillräcklig uppmärksamhet vid att fullborda gränsöverskridande infrastrukturprojekt och att samordna sina viktigaste transportplaner med angränsande medlemsstater.

129.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att fullt ut använda innovativa finansieringsinstrument, såsom Europeiska fonden för strategiska investeringar, som är lämpliga för att finansiera projekt inom transportsektorn så att tillväxt och konkurrenskraft stärks. Parlamentet betonar dock att de medel som öronmärkts för Efsis garantifond inte får tilldelas på bekostnad av Fonden för ett sammanlänkat Europa eller Horisont 2020, som är centrala instrument för att utveckla en gemensam marknad i transportsektorn.

130.  Europaparlamentet betonar att ett fullständigt öppnande av järnvägstransportmarknaden skulle kunna innebära många fördelar för operatörer och passagerare från alla medlemsstater. Parlamentet noterar dock behovet att i denna process beakta skillnaderna i utveckling av järnvägsinfrastrukturen i medlemsstaterna. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att i nästa fleråriga budgetram behålla de nuvarande investeringsnivåerna för att utjämna skillnaderna i järnvägsinfrastruktur.

131.  Europaparlamentet betonar att behovet av att garantera ett effektivare skydd av transportarbetares rättigheter mot missbruk inte får användas som en förevändning för att begränsa den fria konkurrensen mellan enheter från olika medlemsstater. Kommissionen uppmanas att respektera proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna när lagar utarbetas som får betydande effekter på den inre transportmarknadens funktionssätt.

132.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla analytiska metoder för att definiera nya relevanta marknader i samband med ekonomins digitalisering och i synnerhet fenomenet med teknikkonvergens och kommersiell användning av personuppgifter i stor skala.

133.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, för att garantera en verklig konkurrens mellan vägtransportföretagen i EU, avskaffa alla koncessioner för vägar som avgränsar stadsområden när sådana koncessioner medför betalning av vägavgifter.

134.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda de påstådda fallen av momsbedrägerier i grisköttsindustrin. Parlamentet beklagar att kommissionen ännu inte har inlett en undersökning i denna fråga, trots de klagomål som den har tagit emot från jordbrukarföreningar.

135.  Europaparlamentet anser att privatkonton och sparkonton inte bör generera avgifter för användaren utom då de är kopplade till specifika tjänster.

136.  Europaparlamentet upprepar sin oro (som uttrycktes i dess resolution av den 11 juni 2013 om subventionerat boende i Europeiska unionen(16)) över kommissionens restriktiva definition av subventionerat boende inom konkurrenspolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att klargöra denna definition mot bakgrund av utbyte av bästa praxis och erfarenheter mellan medlemsstaterna och med beaktande av att subventionerat boende uppfattas och förvaltas på olika sätt i medlemsstaterna, regionerna och lokalsamhällena.

137.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte reagerat snabbt och beslutsamt mot vissa medlemsstaters försök att begränsa den fria konkurrensen inom transportsektorn. Parlamentet begär att denna praxis ska upphöra och att alla tänkbara åtgärder ska vidtas för att garantera lika tillgång till den inre marknaden på samma villkor för aktörer som verkar inom denna sektor från alla medlemsstater.

138.  Europaparlamentet inser att det är viktigt att garantera konkurrens på den inomeuropeiska marknaden för finansiella tjänster, inbegripet försäkringar, vilket kräver att man säkerställer kapaciteten för gränsöverskridande förvärv av desamma.

139.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att presentera resultaten av de pågående utredningarna om konkurrenspraxisen i livsmedels-, energi-, transport- och mediesektorerna.

140.  Europaparlamentet förkastar kravet på att användaren måste vara bosatt i den medlemsstat där finansinstitutet eller försäkringsföretaget i fråga har sitt säte för att kunna utnyttja dess tjänster, eftersom det är oförenligt med målet om en inre marknad för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag.

141.  Europaparlamentet begär en omedelbar utredning av de frågetecken kring konkurrens som har uppstått i Formel 1-motorsportbranschen.

142.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid utvecklandet och genomförandet av konkurrenspolitiken ta hänsyn till att mikroföretag och små och medelstora företag utgör lejonparten av företagen i EU. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av användarvänliga konkurrensregler för mindre företag som vill verka på internet och på ett gränsöverskridande sätt inom den inre marknaden.

143.  Europaparlamentet påminner också kommissionen om att finansinstitut fortsätter att annullera betalkort om kortinnehavaren flyttar till en annan medlemsstat, och ber kommissionen att vidta åtgärder på detta område, inbegripet att uppmärksamma de nationella myndigheterna.

144.  Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa tillgång till läkemedel genom att bekämpa missbruket inom läkemedelsindustrin. Parlamentet noterar behovet av att uppmuntra användning av generiska läkemedel, när sådana är tillgängliga, i medlemsstaternas vårdsystem.

145.  Europaparlamentet betonar att tillgång till kontanter från bankautomater är en viktig tjänst som bör tillhandahållas utan några diskriminerande, konkurrensbegränsande eller orättvisa metoder och som därför inte bör vara föremål för orimliga kostnader.

146.  Europaparlamentet betonar behovet av att bekämpa illojala kollektiva bojkotter, vilka definieras som en situation där en grupp konkurrenter kommer överens om att utesluta en faktiskt eller presumtiv konkurrent, såsom åsyftade begränsningar av konkurrensen.

147.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över de ”svängdörrsskandaler” som rör EU:s myndigheter, särskilt fallet med f.d. kommissionsledamoten för konkurrens Nellie Kroes, som inte bara utför lobbyverksamhet för Uber utan också berörs av avslöjandena i Bahamas Leaks.

Effektivare nationella konkurrensmyndigheter i EU

148.  Europaparlamentet välkomnar det decentraliserade verkställandet av EU:s konkurrensregler i Europa men anser att ett effektivt skydd för medborgare och företagare mot konkurrensbegränsande praxis inte bör vara helt avhängigt av den medlemsstat där de är bosatta. Parlamentet anser att förordning (EG) nr 1/2003 avseende kartellförfaranden har bidragit väsentligt till att skapa lika spelregler för företag på hela den inre marknaden. Parlamentet vill dock lyfta fram att det fortfarande finns skillnader mellan de nationella systemen och nationella konkurrensmyndigheter, i synnerhet beträffande oberoende, fastställande av böter samt program för förmånlig behandling. Parlamentet anser att effektiva och enhetliga förfarandebestämmelser är en viktig förutsättning för EU:s kartellbekämpningspraxis ska kunna genomföras och konsumenters och företags rättssäkerhet säkerställas. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas konkurrensmyndigheter att utnyttja möjligheterna till europeiskt samarbete inom ramen för Europeiska konkurrensnätverket i mycket större utsträckning.

149.  Europaparlamentet anser därför att det är avgörande att de nationella konkurrensmyndigheterna i EU har de medel och instrument som behövs för att vara effektiva verkställare av EU:s konkurrensregler, inbegripet verktygen för att upptäcka, hantera och straffa överträdelser, och programmen för förmånlig behandling som kommer att vara avgörande om företagen ska kunna erkänna karteller i Europa.

150.  Europaparlamentet upprepar att nationella konkurrensmyndigheters oberoende är av yttersta betydelse, och detta inbegriper att de bör ha de resurser som krävs för att utföra sina uppgifter.

151.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens samråd som sannolikt kommer att leda till ett lagförslag för att stärka de nationella konkurrensmyndigheternas genomförande- och sanktionsinstrument (ECN+). Parlamentet upprepar att verkställandet av flera myndigheter i samma eller relaterade fall skapar en risk för överlappande och potentiellt inkonsekventa åtgärder som minskar rättssäkerheten och ger upphov till onödiga kostnader för företag. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram ett förslag om EU-åtgärder för att säkerställa att de nationella konkurrensmyndigheterna blir effektivare verkställare på ett sammanhängande och konvergerande sätt, så att den fulla potentialen i det decentraliserade systemet för EU:s konkurrensverkställande kan förverkligas. Parlamentet kräver att det involveras fullt ut i det medbeslutandeförfarandet.

152.  Europaparlamentet betonar att ett internationellt samarbete mellan konkurrensmyndigheter är oumbärligt i en globaliserad värld. Parlamentet stöder därför att kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna deltar aktivt i det internationella konkurrensnätverket. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att ingå konkurrensrättsliga avtal som möjliggör ett informationsutbyte mellan de utredande konkurrensmyndigheterna. Parlamentet betonar i detta sammanhang att de konkurrensavtal som nyligen ingicks med Schweiz och Kanada kan tjäna som förebild för ytterligare avtal av detta slag. Parlamentet anser också att de internationella handels- och investeringsavtalen bör ha ett kraftfullt avsnitt om konkurrens.

153.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, utan att inkräkta på de nationella konkurrensmyndigheternas oberoende, bedöma de olika nivåerna på nationella sanktioner efter överträdelser i medlemsstaterna och att bedöma möjligheten och önskvärdheten i att utjämna dessa skillnader.

154.  Europaparlamentet anser att kommissionen måste fortsätta att främja bättre samarbete mellan de nationella konkurrensmyndigheterna i EU.

155.  Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att GD Konkurrens är oberoende för att det ska kunna nå sina mål på ett framgångsrikt sätt. Parlamentet begär på nytt en strikt åtskillnad mellan de avdelningar där riktlinjerna utarbetas och de som har ansvar för att tillämpa dessa riktlinjer. Parlamentet uppmanar kommissionen att omfördela tillräckliga finansiella medel och personalresurser till GD Konkurrens från andra avdelningar. Parlamentet begär att kommissionen ska ha tillgång till tillräckligt kunniga ingenjörer när den undersöker hightech-företag. Kommissionen uppmanas att anpassa de etiska reglerna för chefsekonomgruppen vid GD Konkurrens till den praxis som gäller för andra kommissionsanställda.

En mer demokratisk konkurrenspolitik

156.  Europaparlamentet välkomnar de ansträngningar som gjorts av Margrethe Vestager, den nuvarande kommissionsledamoten med ansvar för konkurrens, för att föra en regelbunden strukturerad dialog med parlamentet, särskilt utskottet för ekonomi och valutafrågor och arbetsgruppen för konkurrenspolitik. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge en mer omfattande feedback om de specifika frågor som ställdes i parlamentets årliga konkurrensrapport. Parlamentet anser att en detaljerad strukturerad dialog skulle kunna bidra till en grundligare uppföljningsprocess av respektive årliga konkurrensrapporter.

157.  Europaparlamentet välkomnar initiativen från kommissionen för samråd med allmänheten vid tillämpningen av kontroll av företagskoncentrationer och uppmanar kommissionen att diskutera resultaten med parlamentet.

158.  Europaparlamentet uppmanar till en breddad dialog mellan EU:s institutioner och de nationella konkurrensmyndigheterna, i synnerhet till meningsutbyten med Europaparlamentets utskott.

159.  Europaparlamentet upprepar sitt krav att kommissionen ska införliva riktlinjer om böter i bindande regler.

Konkurrenspolitikens internationella dimension

160.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen verkar för ett öppet och konstruktivt globalt utbyte om konkurrensfrågor. Parlamentet välkomnar de framsteg som gjordes i konkurrensbestämmelserna i vissa frihandelsavtal, men uppmanar också kommissionen att fortsätta sitt arbete med att inkludera bestämmelser om konkurrens och statligt stöd i förhandlingarna om alla frihandelsavtal.

161.  Europaparlamentet understryker att en sund konkurrens inom handel, tjänster och investeringar får en positiv inverkan på den sociala och ekonomiska utvecklingen för EU och EU:s handelspartner. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att snabbt slutföra sitt arbete med moderniseringen av de handelspolitiska skyddsåtgärderna, som är nödvändiga för att säkra en sund konkurrens på EU:s marknad, och anser att handelsavtalen systematiskt bör behandla problemet med tredjeländers illojala handelspraxis.

162.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen till samarbete med handelspartnerländerna i syfte att säkerställa att deras marknader öppnas mer för EU‑företag, särskilt inom energi, transport, telekommunikation, offentlig upphandling och tjänster, inte minst sådana som utförs inom ramen för reglerade yrken.

163.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införliva de ambitiösa bestämmelserna om konkurrens och statsstöd i alla handelsavtal och att effektivt kontrollera parternas genomförande med avseende på alla regler, inbegripet bestämmelserna om statsstöd, och gentemot samtliga ekonomiska aktörer, inbegripet statsägda företag.

164.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att stödja utvecklingsländerna i deras ansträngningar att främja och i praktiken genomföra konkurrensreglerna.

165.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja åtgärder för att upprätta en omfattande och användarvänlig databas som innehåller konkurrensbestämmelserna i frihandelsavtal och som skulle kunna skötas av WTO:s sekretariat.

166.  Europaparlamentet gläder sig över att man vid WTO:s ministerkonferens i Nairobi nådde framsteg med att minska subventionerna i syfte att säkerställa lika konkurrensvillkor på internationella jordbruksmarknader. Parlamentet understryker att jordbrukssektorn är känslig och att det behövs klara och effektiva åtgärder, inbegripet inom ramen för WTO-överenskommelser, vilket tillåter europeiska producenter att förbli konkurrenskraftiga på internationella marknader.

167.  Europaparlamentet påminner om att en likvärdig tillgång till naturresurser, inte minst energi, har en avgörande betydelse för en sund konkurrens på den globala marknaden, och uppmanar kommissionen att i handelsavtalen införliva bestämmelser som förbättrar tillträdet till dessa resurser, bland annat bestämmelser om statsägda företags konkurrensbegränsande metoder samt om icke-diskriminering och transitering.

168.  Europaparlamentet betonar att konkurrenspolitiken är en viktig del av den inre marknaden, i enlighet med fördraget. Parlamentet upprepar att det behövs en konkurrenskraftig och fullt fungerande inre marknad för att främja hållbar tillväxt, sysselsättning och innovation i EU, och att insatser för att upprätthålla en sund konkurrens i EU som helhet ligger i såväl konsumenternas som nystartade företags och de små och medelstora företagens intresse. Parlamentet anser att tillämpningen av EU‑lagstiftningen inte får försvagas genom utnyttjandet av EU Pilot istället för de formella överträdelseförfarandena, och att det är nödvändigt att sträva efter att upprätthålla konkurrensen.

169.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte koncentrera alla sina ansträngningar att säkerställa sund konkurrens på uppmärksammade mål mot stora välkända företag. Kommissionen påminns om att säkerställandet av sund konkurrens även är viktigt för små och medelstora företag.

170.  Europaparlamentet efterlyser en förstärkning av konsumenternas valfrihet. Parlamentet anser att rätten till dataportabilitet som finns förankrad i den allmänna dataskyddsförordningen är en bra metod för att stärka såväl konsumenternas rättigheter som konkurrensen. Parlamentet betonar behovet av att undersöka hur interoperabilitet kan säkerställas mellan digitala nätverk via öppna standarder och gränssnitt.

171.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka och avhjälpa situationen för oberoende detaljhandlare, som enligt konkurrenslagstiftningen får arbeta tillsammans via sina fysiska butiker, men som anklagas för osund konkurrens om de tillhandahåller gemensamma e-handelserbjudanden.

172.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att EU:s regler för offentlig upphandling genomförs i rätt tid, särskilt användningen av e-upphandling och de nya bestämmelser som främjar uppdelningen av kontrakt i flera delar, vilket är nödvändigt för att främja innovation och konkurrens och för att främja de små och medelstora företagen på marknaderna för offentlig upphandling.

173.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undvika att skapa monopol eller slutna värdekedjor genom standardisering. Parlamentet anser att ett överklagandeförfarande bör införas för att granska standarderna i de fall de riskerar att påverka konkurrenskraften.

174.  Europaparlamentet uttrycker oro över koncentrationsnivån i vissa sektorer, exempelvis den kemiska sektorn, mot bakgrund av den senaste tidens sammanslagningar. Parlamentet ber kommissionen att förklara hur den skapar möjligheter för marknadstillträde, särskilt för nystartade företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka huruvida ett företags marknadsstyrka som härrör från information och uppgifter, samt företagets hantering av sådan information och sådana uppgifter, liksom antalet användare, bör beaktas som ett testkriterium för koncentrationskontroll. Parlamentet begär att man undersöker om sammanslagning av uppgifter och information, i synnerhet om kunder, kan resultera i en snedvridning av konkurrensen.

175.  Europaparlamentet anser att konkurrensen inom telekommunikationssektorn är en avgörande drivkraft för innovation och investeringar i nätverk, samt för att garantera valmöjlighet för konsumenterna. Parlamentet anser att vidare den snabba utbyggnaden av bredband är nyckeln till fullbordandet av den digitala inre marknaden. Parlamentet gläder sig i detta sammanhang över att kommissionen kommer att beakta de strategiska målen om anslutningsmöjligheter, såsom de fastställs i telekommunikationspaketet, vid tillämpningen av de nya riktlinjerna för statligt bredbandsstöd.

176.  Europaparlamentet hänvisar till revisionsrättens senaste rapport om bristande efterlevnad av regler för statligt stöd inom sammanhållningspolitiken, där man noterar en betydande grad av bristande efterlevnad och kräver att ett antal rekommendationer genomförs. Detta bekymrar parlamentet eftersom det inverkar negativt på en välfungerande inre marknad, och parlamentet uppmanar därför kommissionen att beakta revisionsrättens rekommendationer och utöka sina insatser för att undvika ytterligare brister.

177.  Europaparlamentet stöder kommissionens åtgärder på området för kartellbekämpning, såsom de åtgärder som nyligen vidtagits inom sektorerna för livsmedelsdetaljhandel och optiska diskenheter, i syfte att garantera skäliga priser för konsumenterna.

178.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om det förekommer skillnader när det gäller försäljningen av produkter på den inre marknaden som skulle kunna ha negativa effekter för lokala producenter, särskilt små och medelstora företag.

179.  Europaparlamentet noterar att det i sin resolution om årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik 2014 uppmanade kommissionen att noggrant övervaka allianserna mellan de stora distributörerna i Europa, och parlamentet välkomnar kommissionens vilja att diskutera konsekvenserna av dessa allianser på producenter och konsumenter inom Europeiska konkurrensnätverket.

o
o   o

180.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och de nationella och i förekommande fall regionala konkurrensmyndigheterna.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0310. (2) Antagna texter, P8_TA(2016)0292. (3) Antagna texter, P8_TA(2016)0346. (4) Antagna texter, P8_TA(2016)0004. (5) Antagna texter, P8_TA(2015)0051. (6) EUT L 123, 19.5.2015, s. 1. (7) EUT L 187, 26.6.2014, s. 1. (8) EUT L 24, 29.1.2004, s. 1. (9) Antagna texter, P8_TA(2015)0394. (10) EUT L 347, 20.12.2013, s. 671. (11) EUT L 335, 18.12.2010, s. 43. (12) Revisionsrättens särskilda rapport nr 24/2016: ”Mer behöver göras för att öka medvetenheten om och åstadkomma efterlevnad av reglerna för statligt stöd inom sammanhållningspolitiken” http://www.eca.europa.eu/Lists/ECADocuments/SR16_24/SR_STATE_AIDS_SV.pdf (13) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/1166 av den 17 maj 2016 om ändring av bilaga X till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller köpevillkor för sockerbetor inom sockersektorn från och med den 1 oktober 2017 (EUT L 193, 19.7.2016, s. 17). (14) Europaparlamentets resolution av den 7 juni 2016 om otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan (P8_TA(2016)0250). (15) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 261/2012 av den 14 mars 2012 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller avtalsvillkor inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (EUT L 94, 30.3.2012, s. 38). (16) EUT C 65, 19.2.2016, s. 40

Europaparlamentets resolution av den 14 februari 2017 om främjande av jämställdhet inom psykisk hälsa och klinisk forskning (2016/2096(INI))

P8_TA(2017)0028 A8-0380/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 19 och artikel 168, vilken anger att säkerställande av ”en hög hälsoskyddsnivå för människor” ska vara ett av målen i all EU-politik,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 21, 23 och 35,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 536/2014 av den 16 april 2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel och om upphävande av direktiv 2001/20/EG,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/20/EG av den 4 april 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar rörande tillämpning av god klinisk sed vid kliniska prövningar av humanläkemedel (direktivet om kliniska prövningar),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande av Europeiska kommissionens grönbok Förbättring av befolkningens psykiska hälsa. Mot en strategi för psykisk hälsa i Europeiska unionen (COM(2005)0484),

–  med beaktande av EU:s kompass för åtgärder inom psykisk hälsa och välbefinnande,

–  med beaktande av Världshälsoorganisationens (WO) omfattande åtgärdsplan för mental hälsa 2013–2020,

–  med beaktande av WHO:s globala strategi för kvinnors, barns och ungdomars hälsa 2016–2030,

–  med beaktande av 2005 års förklaring om psykisk hälsa för Europa, som undertecknats av WHO, kommissionen och Europarådet,

–  med beaktande av WHO:s europeiska åtgärdsplan för psykisk hälsa 2013–2020,

–  med beaktande av den europeiska pakten för psykisk hälsa och välbefinnande från 2008,

–  med beaktande av kommissionens gemensamma åtgärd för psykisk hälsa och välbefinnande (2013–2016),

–  med beaktande av allmän kommentar nr 14 från FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter om rätten till den bästa hälsa som går att uppnå (FN-dokument E/C.12/2000/4) och allmän kommentar nr 20 om icke-diskriminering när det gäller ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (FN-dokument E/C.12/GC/2009),

–  med beaktande av rekommendation CM/Rec(2010)5 från Europarådets ministerkommitté till medlemsstaterna om åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkande från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0380/2016), och av följande skäl:

A.  Rätten till den bästa fysiska och psykiska hälsa som går att uppnå är en grundläggande mänsklighet och inbegriper en skyldighet till icke-diskriminering. Alla bör ha tillgång till hälso- och sjukvård. Tillgång till psykisk hälso- och sjukvård är avgörande för att förbättra de europeiska medborgarnas livskvalitet, främja social inkludering och säkerställa den ekonomiska och kulturella utvecklingen i unionen.

B.  I det rådande världsläget, med en pågående ekonomisk kris och en kraftig ökning av arbetslösheten, i synnerhet bland ungdomar och kvinnor, blir psykiska besvär allt vanligare, som till exempel depression, bipolär sjukdom, schizofreni, ångest och demens.

C.  WHO definierar psykisk hälsa som fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande och inte bara avsaknad av sjukdomar eller funktionshinder. Enligt WHO innebär psykisk störning en uppsättning psykiska och beteendemässiga störningar, såsom depression, bipolärt syndrom, schizofreni, ångestsyndrom, demens och autism. WHO definierar psykisk hälsa som ett tillstånd av känslomässigt och psykologiskt välbefinnande där individen har möjlighet att använda sin kognitiva eller emotionella förmåga, fungera i samhället, möta de dagliga kraven i vardagen, upprätta tillfredsställande och mogna relationer med andra, bidra konstruktivt till en föränderlig miljö samt anpassa sig till yttre förhållanden och inre konflikter.

D.  Psykisk hälsa måste betraktas och bemötas med en helhetssyn där man tar hänsyn till sociala, ekonomiska och miljömässiga faktorer, vilket kräver ett psykosocialt synsätt inriktat på hela samhället för att uppnå högsta möjliga nivå av psykiskt välbefinnande för alla medborgare.

E.  En helhetsstrategi för psykisk hälsa och välbefinnande måste innefatta ett livscykelperspektiv, med hänsyn till olika faktorer som påverkar människor i olika åldrar. Den särskilda sårbarheten hos tonårsflickor och äldre kvinnor måste tas i beaktande.

F.  Fysisk och psykisk hälsa är sammankopplade och är båda centrala för välbefinnandet i allmänhet. Det är vedertaget att dålig psykisk hälsa kan leda till kronisk fysisk ohälsa och att personer med kronisk fysisk ohälsa löper större risk att utveckla psykisk ohälsa. Men trots de kända kopplingarna mellan de båda prioriteras ofta forskning om fysisk hälsa framför forskning om psykisk ohälsa.

G.  Kvinnors och flickors psykiska hälsa påverkas negativt av ett antal faktorer, däribland förhärskande könsstereotyper och diskriminering, objektifiering, könsbaserat våld och könsbaserade trakasserier, arbetsmiljö, balans mellan arbete och privatliv, socioekonomiska förhållanden, obefintlig eller dålig utbildning om psykisk hälsa samt begränsad tillgång till psykisk hälso- och sjukvård.

H.  Nästan nio av tio personer som lider av psykisk ohälsa säger sig ha utsatts för stigma och diskriminering, och fler än sju av tio rapporterar att stigma och diskriminering sänker deras livskvalitet.

I.  Hänsyn måste tas till geografiska faktorer bakom psykisk hälsa och välbefinnande och till skillnader mellan stads- och landsbygdsmiljöer, bland annat i fråga om demografi och tillgång till vård och tjänster.

J.  Hormonförändringarna runt klimakteriet och tiden efter kan påverka en kvinnas känslomässiga hälsa och leda till psykiska hälsoproblem som depression och ångest. Överkänslighet för symtomen kan förhindra upptäckt och lämplig behandling i rätt tid.

K.  De bestämmande faktorerna bakom psykisk hälsa och välbefinnande varierar mellan män och kvinnor och mellan olika åldersgrupper. Faktorer som bristande jämställdhet, inkomstskillnader, kvinnors större utsatthet för fattigdom och överansträngning, socioekonomisk diskriminering, könsbaserat våld, undernäring och hunger innebär att kvinnor utsätts ytterligare för psykisk ohälsa. Enligt WHO finns det inga signifikanta könsskillnader i fråga om allvarliga psykiska störningar, men kvinnor uppvisar högre grad av depression, ångest, stress, somatisering och ätstörningar, medan narkotikamissbruk och antisociala störningar är vanligare bland män. Depression är den vanligaste neuropsykiatriska störningen och drabbar i större utsträckning kvinnor än män. Det är även den vanligaste sjukdomen bland kvinnor i åldersgruppen 15–44 år.

L.  Psykisk ohälsa och psykiskt välbefinnande är något som ofta förbises, ignoreras eller undertrycks på grund av stigma, fördomar, okunskap eller resursbrist. Det leder till att många personer med psykisk ohälsa inte söker vård och till att läkare inte kan diagnostisera patienter eller ibland diagnostiserar fel. Diagnosen psykisk ohälsa är kraftigt könsuppdelad, då kvinnor i högre grad än män diagnostiseras med vissa åkommor.

M.  I synnerhet lesbiska och bisexuella kvinnor samt transpersoner och intersexuella ställs inför särskilda psykiska hälsoproblem till följd av minoritetsstress, vilket definieras som höga nivåer av ångest och stress på grund av fördomar, stigmatisering och upplevelser av diskriminering samt medikalisering och patologisering. Hbti-personer kan ställas inför särskilda svårigheter med den psykiska hälsan och välbefinnandet, något som måste uppmärksammas i alla strategier för psykisk hälsa.

N.  Bland de former av somatisering som är vanligast bland kvinnor och oftare diagnostiseras hos kvinnor än hos män återfinns fibromyalgi och kronisk trötthet, som främst yttrar sig som smärta och utmattning, men kvinnor har även många symptom som är vanliga i samband med andra sjukdomar.

O.  Transidentiteter är inte patologiska men anses fortfarande sorgligt nog som psykiska hälsorubbningar, och de flesta medlemsstater kräver sådana diagnoser för att personer ska få tillgång till juridiskt könserkännande eller transrelaterad vård, trots att forskning har visat att diagnosen ”könsidentitetsstörningar” orsakar stor bedrövelse för transpersoner.

P.  Depression står för 41,9 % av all funktionsnedsättning till följd av neuropsykiatrisk störning bland kvinnor, jämfört med 29,3 % bland män.

Q.  WHO har uppskattat att depression drabbar 350 miljoner människor. 2020 kommer sjukdomen att vara den näst vanligaste orsaken till arbetsoförmåga.

R.  Förpubertala barn med könsvariationer utsätts fortfarande för onödiga och skadliga diagnostikförfaranden, trots att varje barn på ett säkert sätt bör kunna utforska sin könsidentitet och sitt könsuttryck.

S.  Beroende på ett antal olika faktorer, som främst handlar om olika könsroller, ojämställdhet och diskriminering, är depression ungefär dubbelt så vanligt bland kvinnor som bland män, och transpersoner visar markant förhöjda nivåer av självmordstankar och självmordsförsök. Studier visar att påtvingade traditionella könsroller negativt påverkar kvinnors psykiska hälsa och välbefinnande.

T.  Psykisk hälsa och välbefinnande uppmärksammas inte tillräckligt i medlemsstaternas utbildningssystem, eller på arbetsplatserna, eftersom psykisk hälsa fortfarande ofta är mycket stigmatiserat eller ett tabubelagt ämne. Utbildning om psykisk hälsa motverkar stigmatiseringen runt detta ämne och bör ta upp könsspecifika sårbarheter, könsstereotyper och diskriminering som drabbar kvinnor och flickor.

U.  Män och pojkar drabbas av könsrelaterad psykisk ohälsa. I Europa är det nästan fem gånger vanligare att män begår självmord än kvinnor, och självmord är den största dödsorsaken bland män under 35 år. Män löper tre gånger större risk än kvinnor att bli alkoholberoende och använder (och dör av) droger i större utsträckning. Män har tillgång till psykologisk behandling i mindre grad än kvinnor. Män och pojkar är utsatta för könsstereotyper kring maskulinitet som kan bidra till förträngning av känslor eller till vredesutbrott, och detta har konsekvenser för mäns psykiska hälsa och för företeelsen med könsrelaterat våld.

V.  I EU begår ungefär 58 000 personer självmord varje år, varav en fjärdedel är kvinnor. Självmord är fortfarande en betydande dödsorsak.

W.  Det psykosociala synsättet på psykisk hälsa, med inriktning på hela samhället, kräver en konsekvent politik för välbefinnande med samordning av vård-, utbildnings-, sysselsättnings-, ekonomi- och socialpolitiken för att man ska kunna uppnå högre nivåer av psykiskt välbefinnande över hela linjen.

X.  Ätstörningar som anorexi och bulimi ökar bland tonårsflickor och unga kvinnor.

Y.  De långsiktiga fysiska och psykiska hälsoeffekterna av ätstörningar som anorexi och bulimi är väldokumenterade, precis som genusdimensionen av deras orsaker.

Z.  Kvinnor utsätts mer för mobbning och/eller sexuella trakasserier på arbetsplatsen, vilket skapar psykiska och fysiska problem för offret.

AA.  Modeller för social omsorg enligt vilka psykisk ohälsa behandlas genom idrott, konst eller sociala aktiviteter bör beaktas i folkhälsoprogram med avseende på förebyggande, behandling och rehabilitering.

AB.  Människor med funktionsnedsättning löper större risk att drabbas av förvärrad psykisk ohälsa.

AC.  Sex- och samlevnadsutbildning är av ytterst stor vikt för att få bukt med könsstereotyper och könsrelaterat våld och för att förbättra den psykiska hälsan och välbefinnandet för både flickor och pojkar och kvinnor och män.

AD.  Psykisk ohälsa och psykiska sjukdomar är en av de största orsakerna till funktionsnedsättning har negativa effekter för hälsa, utbildning, ekonomi, arbetsmarknad och de sociala välfärdssystemen i EU. Detta medför stora ekonomiska kostnader och får betydande negativa konsekvenser för EU:s ekonomi, vilket är en ytterligare anledning att hantera den psykiska hälso- och sjukvården med en helhetssyn och på ett allomfattande och könsmedvetet sätt. Enligt en studie av EDA (European Depression Association) har en arbetstagare av tio i Europa tagit ledigt från arbetet på grund av depression, vilket beräknas kosta samhället 92 miljarder euro, huvudsakligen till följd av utebliven produktivitet.

AE.  Utöver biologiska egenskaper beror kvinnors psykiska hälsa på olika faktorer såsom utbildningsnivå, internalisering av sociala och kulturella värderingar, normer och stereotyper, vilka livserfarenheter de har och hur de integreras, vilken inställning de har till sig själva och till andra, vilka roller de spelar samt vilka hinder och krav som de ställs inför.

AF.  Att ta hänsyn till kvinnors mångfald och fysiologiska skillnader gentemot män och arbeta in dessa faktorer i både preventiv och behandlingsorienterad hälsopolitik för kvinnor, med särskilda åtgärder inriktade på sårbara och marginaliserade grupper, skulle göra denna politik effektivare.

AG.  Av olika skäl har kvinnliga försökspersoner uteslutits från toxikologisk och biomedicinsk forskning samt kliniska prövningar, och de stora könsskillnaderna inom forskningen begränsar vår kunskap om skillnaden mellan kvinnors och mäns hälsa. Till följd av detta har biomedicinsk forskning tenderat att huvudsakligen spegla ett manligt perspektiv och felaktigt antagit att kvinnor och män är identiska på områden där det förekommer fysiska olikheter. Det saknas forskning om intersexuella kvinnors särskilda behov.

AH.  Kvinnors liv och hälsa äventyras på grund av att kvinnor som försökspersoner samt kön och genus som faktorer är uteslutna och underrepresenterade i biomedicinsk forskning och i kliniska prövningar.

AI.  Genom förordning (EU) nr 536/2014 om kliniska prövningar av humanläkemedel infördes krav på att man skulle ta hänsyn till kön i prövningar, men tillämpningen av denna förordning behöver utvärderas. I förordningen anges inte att hänsyn ska tas till kvinnor annat än gravida och ammande kvinnor.

AJ.  Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) har inte tagit fram några specifika strategier när det gäller att tillämpa riktlinjer för forskning om och utvärdering av könsskillnader vid klinisk läkemedelsutvärdering, trots att EMA har erkänt att ”vissa av de faktorer som påverkar effekten av ett läkemedel bland befolkningen kan vara viktiga när man beaktar de eventuella skillnaderna i svaren mellan män och kvinnor”, och att ”könsspecifik påverkan också kan spela en betydande roll för läkemedlets effekt”(1).

AK.  Vår kunskap är fortfarande bristfällig om den inverkan läkemedel och mediciner såsom preventivmedel, antidepressiva medel och lugnande medel har på kvinnors fysiska och psykiska hälsa, och detta kräver ytterligare forskning för att eliminera negativa bieffekter och förbättra vården.

AL.  Köns- och genusdimensionen av hälsa innebär att kvinnor ställs inför ett antal specifika hälsorisker under sin livstid.

AM.  Det råder brist på jämförbara uppgifter om tillgänglig, åtkomlig och kvalitativ transspecifik vård, och produkter som används till hormonersättningsterapi testas och licensieras inte på rätt sätt.

AN.  Mödradödlighet ses som en viktig indikator på hälso- och sjukvårdssystemets effektivitet, kvalitet och resultat.

AO.  Bristande tillgång till sexuella och reproduktiva rättigheter, däribland säker och laglig abort, sätter liv och hälsa på spel för kvinnor, flickor och alla personer med reproduktiv förmåga, medför ökad dödlighet och sjuklighet bland mödrar och leder till att livräddande vård inte tillhandahålls och till att antalet illegala aborter ökar.

AP.  I alla länder med tillgängliga uppgifter finns det betydande skillnader i hälsa mellan socioekonomiska grupper och mellan kvinnor och män, i den meningen att människor med lägre utbildnings-, yrkes- och/eller inkomstnivå tenderar att ha systematiskt högre sjuklighets- och dödlighetstal. Denna hälsomässiga ojämlikhet är en av de största utmaningarna för folkhälsopolitiken idag. Ofördelaktiga socioekonomiska villkor, fattigdom och socialt utanförskap har en betydande negativ inverkan på den psykiska hälsan och välbefinnandet.

AQ.  Allsidig, åldersanpassad, evidensbaserad, vetenskapligt korrekt och icke-fördömande sexualundervisning samt högkvalitativa familjeplaneringstjänster och tillgång till preventivmedel hjälper till att förebygga oplanerade och oönskade graviditeter, minskar behovet av abort och bidrar till att förebygga hiv och sexuellt överförbara infektioner. Att lära unga att ta ansvar för sin egen sexuella och reproduktiva hälsa har långsiktiga positiva effekter som varar hela livet och inverkar positivt på samhället.

AR.  I dagsläget föds vart fjärde barn i EU med kejsarsnitt, vilket leder till en statistisk ökning av hälsoproblem hos mödrar och barn.

AS.  I vissa medlemsstater orsakar stängningen av förlossningskliniker och den kraftiga minskningen av antalet barnmorskor och förlossningsläkare redan farliga luckor inom vården.

AT.  Restriktioner och budgetnedskärningar införda av nationella regeringar på folkhälso- och utbildningsområdet försvårar också tillgången till allmän och psykisk hälso- och sjukvård, något som i oproportionerlig grad påverkar kvinnor, särskilt ensamstående mammor, samt stora familjer.

AU.  Kvinnliga migranter, flyktingar och asylsökande kan dessutom ibland lida av mycket allvarliga sjukdomar på grund av brist på lämplig vård eller råka ut för särskilda problem kopplade till reproduktiv hälsa, exempelvis komplikationer i samband med graviditet och förlossning och eventuella ytterligare psykologiska trauman såsom graviditetsdepression och förlossningsdepression, samt risken att traumatiskt utsättas för, eller lida konsekvenserna av, (sexuellt) våld och (sexuella) övergrepp och särskilda risker för den psykiska hälsan och välbefinnandet. Det finns många särskilda utmaningar i fråga om att tillhandahålla psykisk hälso- och sjukvård till dessa kategorier av människor, och de varierar i omfattning beroende på en rad faktorer, t.ex. varifrån personerna har kommit och hur lång tid de har tillbringat i värdlandet.

AV.  Kvinnor drabbas även av vissa former av cancer, såsom bröst-, livmoderkropps- och livmoderhalscancer, som till övervägande del eller uteslutande förekommer hos kvinnor.

AW.  Kvinnor som lider av cancer och som utsatts för operationer och invasiva behandlingar, såsom strålbehandling och cellgiftsbehandling, är i allmänhet mer mottagliga för depression.

AX.  Tio av EU:s medlemsstater har satt målet att 100 % av den kvinnliga befolkningen ska screenas för bröstcancer, och åtta har ett sådant mål för screening av livmoderhalscancer.

AY.  Sjukdomar som benskörhet, muskel- och skelettproblem och sjukdomar i det centrala nervsystemet, såsom alzheimer och/eller demens, är kopplade till hormonförändringar som kvinnor går igenom under klimakteriet, eller tidigare på grund av hormonbehandlingar. Även om det är känt att kvinnor drabbas av dessa sjukdomar med större frekvens än män har genusdimensionen i forskningen kring dessa ämnen varit svag.

AZ.  Endometrios är en obotlig sjukdom som drabbar ca en av tio kvinnor och flickor (alltså runt 180 miljoner kvinnor i hela världen och 15 miljoner i EU). Sjukdomen leder ofta till infertilitet och orsakar ofta stor smärta och psykiska hälsoproblem, och är därför i hög grad funktionsnedsättande i olika aspekter av arbetslivet samt privat- och umgängeslivet.

BA.  Fysiskt och psykiskt könsrelaterat våld samt våld mot kvinnor och dess konsekvenser för offrets hälsa är ett grundläggande hinder för uppnåendet av jämställdhet och för att kvinnor till fullo ska kunna åtnjuta de friheter som garanteras genom grundläggande mänskliga rättigheter.

BB.  Kvinnor och flickor som utsätts för könsstympning drabbas av allvarliga kort- och långsiktiga effekter på sin fysiska, psykiska, sexuella och reproduktiva hälsa.

BC.  Intersexuella personer som utsätts för könsstympning råkar också ut för effekter på sin fysiska, psykiska, sexuella och reproduktiva hälsa.

BD.  Transpersoner utsätts fortfarande för tvångssterilisering i samband med förfaranden för erkännande av könstillhörighet i 13 medlemsstater.

BE.  Det är av avgörande betydelse att en systematisk och adekvat insamling av uppgifter om våld mot kvinnor genomförs för att säkerställa ett effektivt beslutsfattande på detta område, både på central, regional och lokal nivå, och för att övervaka tillämpningen av lagstiftningen.

BF.  Kvinnor som har utsatts för könsrelaterat våld får fysiska och psykiska men, ofta för livet. Enligt WHO:s världsrapport om våld och hälsa(2) kan konsekvenserna för kvinnor av könsrelaterat våld vara av flera olika slag, bland annat fysiska konsekvenser (blåmärken, frakturer, kroniska smärtor, funktionsnedsättning, fibromyalgi, mag- och tarmsjukdomar osv.), psykologiska och beteendemässiga konsekvenser (alkohol- och drogmissbruk, depression och ångest, ät- och sömnstörningar, skam- och skuldkänslor, fobier och panikattacker, dålig självkänsla, posttraumatiskt stressyndrom, psykosomatiska störningar, självskadebeteende och självmordstendenser, osäkerhet i senare relationer osv.), sexuella och reproduktiva konsekvenser, gynekologiska sjukdomar, infertilitet, graviditetskomplikationer, missfall, sexuell dysfunktion, sexuellt överförbara sjukdomar, oönskade graviditet osv.) samt dödliga konsekvenser (mord, självmord, död på grund av en ådragen sexuellt överförbar sjukdom osv.).

Jämställdhet när det gäller psykisk hälsa

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att följa upp EU:s kompass för åtgärder på området psykisk hälsa och välbefinnande med en ambitiös ny strategi för psykisk hälsa, och då främja ett psykosocialt helhetsgrepp inriktat på hela samhället som inbegriper en gedigen könsinriktad pelare och som säkerställer en konsekvent politik rörande psykisk hälsa.

2.  Europaparlamentet noterar att 27 % av den vuxna befolkningen, både män och kvinnor, i EU har genomgått åtminstone en psykisk sjukdomsepisod.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder och tilldela tillräckliga resurser för att säkerställa tillgång till hälso- och sjukvård och i synnerhet psykiska vårdtjänster – inklusive kvinnojourer – för alla kvinnor oavsett rättslig ställning, funktionsnedsättning, sexuell läggning, könsidentitet, könsegenskaper, ras eller etniskt ursprung, ålder och religion. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ta itu med skillnaderna i tillgång till psykisk hälso- och sjukvård.

4.  Europaparlamentet noterar att det behövs ytterligare forskning om det könsrelaterade våldets inverkan på den psykiska hälsan, däribland verbalt och psykiskt våld, trakasserier och hot.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och lokala myndigheter att se till att deras strategier för psykisk hälsa tar tag i de psykiska hälsoutmaningar som hbti-personer kan ställas inför. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att genomföra rekommendationerna i Europarådets dokument CM/Rec(2010)5 och att ta hänsyn till de särskilda behoven för lesbiska, bisexuella och transpersoner när politik, program och protokoll för hälsa tas fram.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja inrättandet av psykologiska stödcentrum för cancerpatienter som ger dem psykologiskt stöd under hela behandlings- och rehabiliteringsprocessen.

7.  Europaparlamentet uppmärksammar den allvarliga situationen för kvinnor med funktionsnedsättning, som oftare upplever svårigheter som inte har direkt att göra med enbart funktionsnedsättningen, utan även med ökad social isolering och ofrivillig overksamhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att systematiskt öka tillgången till förebyggande psykologisk vård för kvinnor med funktionsnedsättning och att säkerställa psykologiskt stöd för kvinnor som tar hand om barn med svår funktionsnedsättning. Parlamentet framhåller behovet av en strategi och utbyte av bästa praxis när det gäller psykisk hälsa och välbefinnande för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja informations- och preventionskampanjer och andra initiativ för att öka allmänhetens medvetenhet om psykisk ohälsa och motarbeta stigmatisering. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna och kommissionen att investera i formell, informell och icke-formell utbildning inom psykisk hälsa och välbefinnande för alla åldersgrupper, med fokus på genusrelaterade psykiska sjukdomstillstånd såsom depression, ångest och narkotikamissbruk. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att skolor har lämpliga ramar för att identifiera och stödja personer som lider av psykiska hälsoproblem, även utifrån ett genusperspektiv, och att säkerställa tillgänglig psykisk vård. Parlamentet noterar att 70 % av alla barn och unga som lider av psykiska hälsoproblem inte har omfattats av lämpliga insatser i tillräckligt tidig ålder.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) att öka insamlingen av regelbundna uppgifter om psykisk hälsa i EU och nationellt, särskilt om förekomsten av depression. De insamlade uppgifterna bör delas upp åtminstone på kön, genus, åldersgrupp och socioekonomisk ställning och även innehålla indikatorer för sexuell och reproduktiv hälsa.

10.  Europaparlamentet anser att insatserna på EU-nivå för psykisk hälsa och välbefinnande bör vidtas under medverkan av de i sammanhanget viktigaste personerna inom politiken, vårdsektorn, utbildningssektorn och den sociala sektorn samt arbetsmarknadens parter och organisationer i det civila samhället. Parlamentet ser det som väsentligt att psykisk hälsa slutar att vara ett tabubelagt ämne i vissa sociala miljöer.

11.  Europaparlamentet vidhåller att kopplingen mellan socioekonomiska förhållanden och psykisk hälsa och välbefinnande är av avgörande betydelse för en konsekvent politik för psykisk hälsa, eftersom fattigdom och socialt utanförskap leder till större psykisk ohälsa. Parlamentet noterar att feminiseringen av fattigdom och en åtstramningspolitik som i oproportionerlig grad påverkar kvinnor utsätter kvinnors psykiska välbefinnande för större risker.

12.  Europaparlamentet framhåller psykosocial behandling och vård, exempelvis genom idrott, musik, konst och kulturaktiviteter, som ett viktigt inslag i tillhandahållandet av vårdtjänster eftersom det kan minska de ekonomiska och mänskliga kostnader som psykisk ohälsa kan orsaka både för den enskilda individen och för samhället i stort. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att investera mer i psykosociala hälsovårdsprogram, såsom sociala aktiviteter på recept.

13.  Europaparlamentet noterar med oro att endast 13 EU-medlemsstater enligt WHO har en nationell strategi för förebyggande av självmord. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att upprätta och genomföra en nationell strategi för förebyggande av självmord och efterlyser åtgärder för att minska riskfaktorerna kopplade till självmord, såsom alkoholmissbruk, droger, socialt utanförskap, depression och stress. Vidare efterlyser parlamentet stödmekanismer efter självmordsförsök.

14.  Europaparlamentet inser att medier, i synnerhet internet och sociala medier, inverkar på den psykiska hälsan och välbefinnandet, särskilt hos unga kvinnor och flickor, och konstaterar att det behövs ytterligare forskning i detta ämne. Parlamentet konstaterar att mediekulturer där kvinnors ålder och utseende framhävs kan få potentiella negativa effekter för kvinnors och flickors psykiska hälsa och välbefinnande, såsom ångest, depression och tvångsbeteende. Parlamentet understryker att verksamma verktyg, däribland rättsliga åtgärder, måste utarbetas för att handskas med mobbning, trakasserier och objektifiering på nätet. Parlamentet framhåller behovet av att ta fram en ambitiös strategi för psykisk hälsa och välbefinnande på nätet och av att främja, och samarbeta med berörda parter för att utarbeta, nya nätbaserade terapier. Parlamentet inser att en mediestrategi för psykisk hälsa måste inbegripa alla berörda parter, däribland förläggare och reklamindustrin, som måste anta etiska normer för att undvika objektifiering av kvinnor och främjande av könsstereotyper.

15.  Europaparlamentet betonar att vissa kvinnor har en snedvriden bild av sitt utseende på grund av media, stereotyp reklam och socialt tryck och utvecklar ät- och beteendestörningar, exempelvis anorexi, bulimi, ortorexi, hetsätning och megarexi. Parlamentet stöder ett genusmedvetet perspektiv på ätstörningar och ser ett behov av att integrera det i diskursen om hälsa och i information som vänder sig till allmänheten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta kontaktpunkter för hjälp och stöd i skolor där elever, särskilt tonårsflickor, som är mer utsatta för risken att utveckla ätstörningar, kan få psykologiskt stöd.

16.  Europaparlamentet gläds åt att världens ledare för första gången ser främjande av psykisk hälsa och välbefinnande samt förebyggande och behandling av narkotikamissbruk som hälsoprioriteringar inom den globala utvecklingsagendan.

17.  Europaparlamentet uttrycker oro över de psykiska vårdmöjligheterna och inrättningarna för flyktingkvinnor och flyktingflickor i Europa, i synnerhet de som lever under provisoriska villkor i medlemsstaterna. Parlamentet poängterar att förvar av flyktingar och asylsökande utan att ändamålsenligt och effektivt behandla deras asylansökningar strider mot folkrätten och har en negativ inverkan på deras psykiska hälsa och välbefinnande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skydda kvinnliga asylsökande som placerats i förvar, och framhåller att dessa kvinnor måste ges omedelbart skydd, bland annat genom upphörande av förvaret, snabbare omplacering amt främjande av stöd och rådgivning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att koppla bort hälsopolitiken från invandringskontrollen genom att medge tillgång till grundläggande hälso- och sjukvård och inte ålägga vårdpersonalen någon plikt att anmäla papperslösa migranter. Parlamentet ber vidare medlemsstaterna att genomföra riktlinjerna från flera organ om skydd och stöd för den psykiska hälsan och det psykosociala välbefinnandet för flyktingar, asylsökande och migranter i Europa, såsom de iordningställts av WHO Europa, UNHCR och IOM.

18.  Europaparlamentet framhåller att kvinnor ofta är tvungna att dubbelarbeta, dvs. arbeta både på arbetsplatsen och i hemmet, eftersom män inte tar tillräckligt stort ansvar för hushållsarbete och barnuppfostran. Parlamentet anser att detta leder till att många kvinnor drabbas av depression, ångest och stress, utöver skuldkänslor över att inte kunna ägna sig tillräckligt åt familjen, då detta är kvinnans traditionella uppgift.

19.  Europaparlamentet fördömer den nya utbredda sexistiska stereotyp som innebär att den moderna kvinnan måste vara framgångsrik både i studierna och i yrkeslivet, men ändå leva upp till de traditionella förväntningarna på att vara en god maka och husmor och den perfekta modern och samtidigt se till att fortsätta vara attraktiv. Sådana beteendemönster leder till stress och ångest hos många kvinnor.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och lokala myndigheter att utarbeta särskilda skräddarsydda politiska åtgärder för att tillhandahålla psykisk vård till grupper av utsatta kvinnor i marginaliserade samhällsgrupper och till personer som riskerar att drabbas av intersektionell diskriminering, såsom kvinnliga flyktingar och migranter, kvinnor i fattigdom och socialt utanförskap, intersexuella personer och transpersoner, kvinnor som tillhör etniska minoriteter, kvinnor med funktionsnedsättning, äldre kvinnor och kvinnor på landsbygden.

21.  Europaparlamentet framhåller vikten av att ha ett livscykelperspektiv när det gäller psykisk hälsa, där varje åldersgrupps behov beaktas på ett sammanhängande och övergripande sätt, med fokus på tonårsflickor och äldre kvinnor, som i genomsnitt rapporterar en lägre grad av livstillfredsställelse än män i samma åldersgrupper.

22.  Europaparlamentet rekommenderar att psykisk hälso- och sjukvård i samband med graviditet sätts in så snart som möjligt redan under de tre första månaderna för att göra det möjligt att identifiera särskilda hälsotillstånd som kan kräva tillsyn, upptäcka sociala problem för vilka kvinnor kan behöva hjälp från sociala myndigheter eller från psykiatrivården och informera kvinnor om graviditetsrelaterade frågor. Parlamentet vill se en starkare, heltäckande förlossningsvård nära hemorten, inklusive barnmorskor och förlossningsläkare, i alla EU-medlemsstater och understryker hur viktig denna utmaning är, i synnerhet på landsbygden. Parlamentet betonar att psykisk hälso- och sjukvård är lika viktig som fysisk hälso- och sjukvård och noterar att 10–15 % av alla kvinnor i EU som nyligen fött barn lider av förlossningsdepression. Parlamentet framhåller hur viktigt det är att kvinnor har tillgång till psykologisk och medicinsk vård efter missfall och att det krävs ett inkännande och personligt bemötande. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja, utveckla och erbjuda tidig upptäckt och behandling av förlossningspsykos och förlossningsdepression.

23.  Europaparlamentet understryker att social- och sysselsättningspolitiken, särskilt avseende balans mellan arbets- och privatliv, måste ta ett helhetsgrepp och beakta kvinnors psykiska hälsa och välbefinnande. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med fackföreningar, arbetsgivare, yrkesverksamma inom sjukvården samt det civila samhället för att utarbeta en genusmedveten helhetsstrategi för välbefinnande på arbetsplatsen. Parlamentet noterar vikten av att erbjuda utbildning i psykisk hälsa för personer i chefspositioner i både den privata och den offentliga sektorn.

24.  Europaparlamentet inser att formella och informella vårdgivare, som i de allra flesta fall är kvinnor, har en viktig roll i den psykiska hälso- och sjukvården. Parlamentet vill att formella och informella vårdgivare, i synnerhet kvinnor, och deras roll i den psykiska hälso- och sjukvården ska ägnas särskild uppmärksamhet och att åtgärder ska vidtas för att skydda vårdgivarnas egna psykiska hälsa och välbefinnande.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att även beakta problem kring psykisk hälsa och välbefinnande som drabbar män och pojkar på grund av könsstereotyper som leder till att de löper större risk för narkotikamissbruk och självmord jämfört med kvinnor. Parlamentet understryker att politiska åtgärder rörande mäns psykiska hälsa också måste ta hänsyn till ålder och livslängd, socioekonomiska villkor, socialt utanförskap och geografiska faktorer.

Jämställdhet vid kliniska prövningar

26.  Europaparlamentet understryker att kliniska prövningar av läkemedel på både män och kvinnor är nödvändiga och att dessa bör vara inkluderande och icke-diskriminerande och genomföras under förhållanden som präglas av jämlikhet, inkludering och icke-marginalisering och som på ett rimligt vis återspeglar den befolkning som är tänkt att använda produkterna. Parlamentet föreslår att kliniska prövningar även bör beakta särskilda utsatta befolkningsgrupper, såsom pediatriska och geriatriska patienter och personer och etniska minoriteter. Parlamentet anser att könsuppdelade uppgifter även bör samlas in efter att produkten har börjat saluföras, så att de olika biverkningarna kan registreras, tillsammans med forskning och uppgifter om medlemsstaternas tillämpning av den relevanta EU-lagstiftningen.

27.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över att kvinnors liv och hälsa riskeras på grund av att representationen av kvinnor i kliniska prövningar och biomedicinsk forskning inte förbättras, och poängterar att metodiken för och utformningen av kliniska prövningar måste möjliggöra en skiktad analys efter ålder och kön. Parlamentet framhåller därför det brådskande behovet av att göra åtskillnad mellan könen i den kliniska behandlingen av psykisk hälsa.

28.  Europaparlamentet framhåller vikten av att publicera resultaten av kliniska prövningar, så att metodiken blir öppen och tillgänglig.

29.  Europaparlamentet påminner om att förekomsten av infektionssjukdomar (t.ex. hiv och malaria) och riskerna i samband med graviditet (t.ex. dödfödsel) är störst i låg- och medelinkomstländer. Parlamentet begär att gravida kvinnor ska inkluderas i kliniska prövningar som ett sätt att minska sjukligheten och dödligheten bland mödrar och spädbarn.

30.  Europaparlamentet kräver att etiketter på läkemedel tydligt ska ange huruvida försök på kvinnor har genomförts och huruvida män och kvinnor kan förvänta sig olika biverkningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra forskning om de långsiktiga verkningarna av produkter som används i hormonersättningsterapi.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge incitament till projekt på EU-nivå inriktade på hur kvinnor behandlas i klinisk forskning. Parlamentet anser att sådana projekt bör involvera hälsovårdsmyndigheter på alla nivåer och läkemedelsindustrin genom utarbetande av särskilda strategier för att genomföra riktlinjerna för undersökning och bedömning av könsskillnader i kliniska prövningar.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att satsa på medvetandehöjande kampanjer för att uppmuntra kvinnor att delta i kliniska prövningar.

33.  Europaparlamentet uppmanar EMA att utarbeta separata riktlinjer för kvinnor som en särskild befolkningsgrupp i kliniska prövningar.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, när de tillämpar förordning (EU) nr 536/2014 vid kliniska prövningar av humanläkemedel, använda ett metodologiskt arbetssätt för kliniska prövningar som garanterar en lämplig representation av män och kvinnor, med särskild hänsyn till öppenhet i fråga om deltagarnas könssammansättning, och att när de tittar på en korrekt tillämpning av den förordningen särskilt övervaka graden av manlig och kvinnlig representation.

35.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, EMA och berörda parter att se till att köns- och genusfaktorer införs i en så tidig fas som möjligt i forskningen och utvecklingen av läkemedel, före fasen med kliniska prövningar. Parlamentet framhåller behovet av förbättrat utbyte av bästa praxis i denna fråga bland forskningsinstitutioner och vårdgivare i Europa.

36.  Europaparlamentet understryker att det krävs akuta åtgärder för att korrigera könsklyftorna vid kliniska prövningar på hälsoområden där sådana klyftor är särskilt skadliga, t.ex. när det gäller medicinering mot alzheimer, cancer, behandling av stroke, antidepressiva medel samt hjärt- och kärlsjukdomar.

37.  Europaparlamentet betonar att forskare och alla berörda parter måste vidta samfällda åtgärder för att få bort de skadliga biverkningar av medicinering som särskilt drabbar kvinnor, som i fallet med antidepressiva medel, preventivmedel och andra läkemedel, för att förbättra kvinnors hälsa och vårdkvaliteten.

38.  Europaparlamentet noterar med oro att könsdiskriminering och ojämlikhet förekommer i forskning om hälsa och social omsorg i utvecklingsländer, vilket påverkar utvecklingen av lämpliga och riktade behandlingar. Parlamentet påpekar särskilt att patienter i utvecklingsländer är otillräckligt representerade i farmakologisk forskning, och att vissa befolkningsgrupper, bland annat barn och gravida kvinnor, har förbisetts vid utvecklingen av läkemedel mot tuberkulos. Parlamentet behovet av att i framtida kliniska prövningar samla in och lagra könsspecifika prover för farmakogenetiska studier. Parlamentet påminner om att de biologiska och fysiologiska skillnaderna mellan kvinnor och män innebär att det krävs ordentlig information om vilken effekt läkemedel har på kvinnors kroppar.

39.  Europaparlamentet noterar med oro att den allt vanligare utlokaliseringen av läkemedelstester till Afrika och andra underutvecklade regioner kan leda till allvarliga etiska kränkningar och överträdelser av grundläggande EU-principer såsom rätten till hälsoskydd och till hälso- och sjukvård. Parlamentet påpekar att bristande tillgång till hälso- och sjukvård, sjukförsäkringar eller läkemedel till en rimlig kostnad tvingar utsatta människor, särskilt kvinnor, att delta i kliniska prövningar för att få medicinsk behandling, eventuellt utan att vara medvetna om de risker som detta kan medföra.

40.  Europaparlamentet konstaterar att det är ett faktum att kvinnor använder mer psykofarmaka än män, men att det finns mycket få studier om skillnader mellan könen i fråga om effekten av dessa läkemedel, som förskrivs med samma dosering utan att åtskillnad görs mellan män och kvinnor. Parlamentet uttrycker oro över att kvinnor drabbas av fler biverkningar av psykofarmaka på grund av att de utesluts från kliniska prövningar och att det således inte tas någon hänsyn till den kvinnliga fysiologin. Parlamentet betonar också att kvinnor oftare än män går i psykoterapi för att lösa sina psykiska problem.

Allmänna kommentarer

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att

42.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa politiska åtgärder för att förbättra den genomsnittliga hälsonivån hos befolkningen genom att eliminera den hälsorelaterade ojämlikhet som påverkar missgynnade socioekonomiska grupper. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang ett aktivt engagemang på ett flertal politiska områden, inte enbart med avseende på folkhälsa och hälso- och sjukvårdssystem utan även när det gäller utbildning, social trygghet, balans mellan arbetsliv och privatliv samt stadsplanering, varvid man alltid bör arbeta utifrån ett tydligt jämställdhetsperspektiv.

43.  Europaparlamentet uppmanar regeringarna i utvecklingsländer att integrera jämställdhet i politiken för psykisk hälsa och att utforma politik och program som bemöter såväl kvinnors särskilda behov i fråga om behandling av psykiska problem som de sociala orsakerna till psykiskt lidande. Parlamentet konstaterar med oro att uteslutandet av kvinnor från biomedicinsk forskning, framför allt i de minst utvecklade länderna, ofta beror på avsaknad av informations- och upplysningskampanjer, kvinnors roll som mödrar och omsorgsgivare samt det faktum att kvinnor saknar frihet att fatta beslut i sina hushåll. Parlamentet är fast övertygat om att en större jämvikt i fråga om kvinnors och mäns könsroller och skyldigheter, inkomsttrygghet, lika tillgång till utbildning, integration på arbetsmarknaden, effektivare åtgärder för att främja balans mellan privat- och arbetsliv, särskilt för ensamstående mödrar, utveckling av sociala skyddsnät samt minskad fattigdom skulle avhjälpa könsskillnaderna när det gäller psykisk hälsa ytterligare.

44.  Europaparlamentet anser att sexuella och reproduktiva rättigheter inbegriper tillgång till laglig och säker abort, tillförlitliga, säkra och prismässigt överkomliga preventivmedel samt omfattande utbildning i sex och samlevnad.

45.  Europaparlamentet anser det beklagligt att sexuella och reproduktiva rättigheter är kraftigt begränsade och/eller endast tillämpas under vissa villkor i flera av EU:s medlemsstater.

46.  Europaparlamentet anser att det ökande antalet yrkesutövare inom vården som vägrar att utföra abort i medlemsstater är ett annat hot mot kvinnors hälsa och rättigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att åtminstone ett minimiantal yrkesutövare finns tillgängliga som utför aborter på sjukhus.

47.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förebygga, förbjuda och lagföra tvångssterilisering av kvinnor, en företeelse som drabbar framför allt kvinnor med funktionsnedsättning, transpersoner och intersexuella personer samt romska kvinnor.

48.  Europaparlamentet understryker att screeningförfaranden i ett tidigt skede av cancer, tillsammans med informationsprogram, anses vara en av de effektivaste åtgärderna för att förebygga cancer och uppmanar medlemsstaterna att se till att alla kvinnor och flickor får tillgång till sådan screening.

49.  Europaparlamentet betonar att större egenmakt åt kvinnor och främjande av jämlikhet är avgörande faktorer för att man ska kunna skynda på en hållbar utveckling och på så sätt avskaffa alla former av diskriminering mot kvinnor och flickor, inklusive diskriminering inom psykisk hälsa och klinisk forskning. Detta är inte bara en grundläggande mänsklig rättighet utan även en faktor som ger en multiplikatoreffekt på alla andra utvecklingsområden (FN:s mål nr 5 för hållbar utveckling).

50.  Europaparlamentet anser att det är medlemsstaternas skyldighet att säkerställa förlossningsvård nära hemorten som en del av samhällsservicen och att se till att barnmorskor finns tillgängliga även på landsbygden och i bergsområden.

51.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas hälsovårdsmyndigheter att erkänna endometrios som en funktionsnedsättande sjukdom, eftersom detta skulle göra det möjligt för drabbade kvinnor att få gratis behandling, även vid dyra behandlingar och/eller kirurgiska ingrepp, och möjliggöra sjukledighet från arbetet under de mest akuta perioderna och på så vis undanröja stigmatisering på arbetsplatsen.

52.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna, kommissionen och berörda byråer att säkerställa full tillgång till fysisk och psykisk vård av hög kvalitet för alla flyktingar, asylsökande och migranter, i synnerhet utsatta kvinnor och flickor – en fråga om universella mänskliga rättigheter – och att på längre sikt förbereda sina nationella hälso- och sjukvårdssystem på adekvat sätt för inkommande flyktingar och asylsökande. Parlamentet framhåller behovet av könsmedveten utbildning om psykisk hälsa för anställda på invandrings- och asylområdet och inom rättsvårdande myndigheter och för personer som arbetar med flyktingar, asylsökande och invandrare, i synnerhet utsatta kvinnor och flickor. Parlamentet anser att dessa nödvändiga vårdåtgärder bör innefatta att tillhandahålla sådant som trygga logi- och sanitetsinrättningar för kvinnor och barn, juridisk rådgivning och tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och tillhörande rättigheter, däribland preventivmedel, stöd till personer som överlevt sexuellt våld samt säkra och lagliga aborter.

53.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att omedelbart sätta stopp för dagens åtstramningspolitik och nedskärningar i de offentliga utgifterna som påverkar tjänster av avgörande betydelse för att uppnå en hög hälso- och sjukvårdsnivå för alla kvinnor och män och alla flickor och pojkar i EU, oavsett bakgrund och rättslig status.

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera kostnadsfri tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster för arbetslösa kvinnor, kvinnor i landsbygdsområden och kvinnliga pensionärer med låga inkomster som inte kan betala för läkarundersökningar och medicinska behandlingar själva.

55.  Europaparlamentet rekommenderar att kvinnor som fött ett barn med funktionsnedsättning eller ett barn som lider av en livshotande sjukdom ska få särskilt stöd som i synnerhet innefattar fri tillgång till pediatrisk långsiktig hemvård, pediatrisk palliativ vård samt specialiserat och lättillgängligt psykologiskt stöd.

56.  Europaparlamentet betonar att förverkligande av rätten till hälsa för alla har företräde framför skydd av immateriella rättigheter och är beroende av investeringar i europeisk hälsoforskning, däribland hälsoteknik och läkemedel för fattigdomsrelaterade och försummade sjukdomar.

57.  Europaparlamentet beklagar nedskärningarna i medlemsstaters hälso- och sjukvårdsbudgetar och uttrycker besvikelse över att de årliga budgetarna för program avsedda att förebygga könsrelaterat våld och våld mot kvinnor i alla medlemsstater är mycket mindre än de faktiska kostnaderna för sådant våld i ekonomiskt, socialt och moraliskt hänseende. Parlamentet stöder medlemsstaterna när det gäller att öka utgifterna för program som ska förebygga våld mot kvinnor och på ett effektivt sätt hjälpa och skydda offren.

58.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder på hälsoområdet för tidig upptäckt och stöd till offer för könsrelaterat våld och att tillämpa vårdprotokoll för de övergrepp som offren har utsatts för. Protokollen bör överlämnas till relevant domstol i syfte att underlätta det rättsliga förfarandet. Parlamentet uppmanar även medlemsstaterna att säkerställa rätten till informationstillgång och integrerat socialt stöd i form av permanenta akuta vårdtjänster som är specialiserade och tvärvetenskapliga.

59.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens utspel om EU:s ratificering av Istanbulkonventionen och beklagar att många medlemsstater fortfarande inte har gjort det. Parlamentet uppmanar rådet att se till att EU ansluter sig till Istanbulkonventionen så snart som möjligt.

60.  Europaparlamentet understryker att prostitution även är en hälsofråga, eftersom personer som ägnar sig åt prostitution får sämre hälsa och löper större risk att drabbas av sexuella, fysiska och psykiska hälsoproblem, narkotika- och alkoholmissbruk och förlorad självrespekt, samt att dödligheten bland prostituerade är högre än bland befolkningen i genomsnitt. Parlamentet understryker även att många sexköpare ber om oskyddat kommersiellt sex, vilket ökar risken för skadliga hälsoeffekter för såväl prostituerade som köpare.

61.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förebygga, förbjuda och lagföra kvinnlig könsstympning och könsstympning som drabbar intersexuella och att tillhandahålla psykiskt hälsostöd, tillsammans med fysisk vård, för offren och för personer som sannolikt kan drabbas.

62.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att särskilt uppmärksamma de mest utsatta eller missgynnade grupperna och att starta interventionsprogram för dem.

63.  Europaparlamentet anser att bristen på jämförbara, heltäckande, tillförlitliga och regelbundet uppdaterade uppgifter uppdelade på kön leder till diskriminering av kvinnors hälsa.

64.  Europaparlamentet erinrar om att vård och vårdpolitik faller under medlemsstaternas behörighet och att kommissionens uppgift är att komplettera den nationella politiken.

o
o   o

65.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EMEA/CHMP/3916/2005 - ICH http://www.ema.europa.eu/docs/en_GB/document_library/Scientific_guideline/2010/01/WC500059887.pdf (2) Krug, Dahlberg, Mercy, Zwi och Lozano, 2002.

Europaparlamentets rekommendation av den 14 februari 2017 till rådet om EU:s prioriteringar inför det 61:a mötet i FN:s kvinnokommission (2017/2001(INI))

P8_TA(2017)0029 A8-0018/2017

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–  med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet från Constance Le Grip, för PPE-gruppen, och Maria Arena, för S&D-gruppen, om EU:s prioriteringar inför det 61:a mötet i FN:s kvinnokommission (B8-1365/2016),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 maj 2015 om jämställdhet i utvecklingssamarbetet och om ett nytt globalt partnerskap för fattigdomsutrotning och en hållbar utveckling efter 2015, och av den 16 december 2014 om en omdanande agenda för tiden efter 2015,

–  med beaktande av det 61:a mötet i FN:s kvinnokommission och dess huvudtema Kvinnors ekonomiska egenmakt i ett arbetsliv under förändring,

–  med beaktande av den fjärde internationella kvinnokonferensen, som hölls i Peking i september 1995, samt den deklaration och handlingsplan som antogs i Peking och de påföljande slutdokumenten från FN:s särskilda sessioner Peking +5, +10, +15 och +20 om ytterligare åtgärder och initiativ för att genomföra Pekingdeklarationen och handlingsplanen, vilka antogs den 9 juni 2000, den 11 mars 2005, den 2 mars 2010 respektive den 9 mars 2015,

–  med beaktande av FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av artikel 113 i arbetsordningen, och av följande skäl:

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0018/2017), och av följande skäl:

A.  Jämställdhet är en av EU:s grundläggande principer enligt fördraget om Europeiska unionen och ingår i unionens mål och uppgifter. EU styrs också av denna princip i sina yttre åtgärder, eftersom dessa båda dimensioner bör samordnas.

B.  Kvinnors mänskliga rättigheter och jämställdhet är inte enbart en grundläggande mänsklig rättighet utan även en förutsättning för att främja utveckling och minska fattigdom samt en nödvändig grund för en fredlig, välmående och hållbar värld.

C.  Trakasserier och våld mot kvinnor omfattar många olika brott mot mänskliga rättigheter. Alla dessa övergrepp kan lämna djupa psykiska ärr och medföra fysiska eller sexuella skador eller lidande samt kan innebära hot om sådana gärningar och tvång, skada kvinnors och flickors allmänna hälsa, inklusive deras reproduktiva och sexuella hälsa, och i vissa fall leda till döden.

D.  Den 23 januari 2017 återinförde Donald Trump den så kallade munkavleregeln som hindrar internationella organisationer från att ta emot amerikanskt globalt hälsobistånd om de erbjuder, ger rådgivning om, hänvisar till eller förordar abort - även om detta görs med egna medel och inte amerikanskt bistånd, och även om abort är lagligt i deras land. Program för hiv/aids, mödra- och barnavård, åtgärder mot Zika och på andra hälso- och sjukdomsområden kommer nu att drabbas. Denna regel innebär att år av framsteg som gjorts för att förbättra hälsan och välbefinnandet i samhällen runt om i världen, särskilt vad gäller kvinnors och flickors rättigheter, kommer att omintetgöras, och tillgången till hälso- och sjukvård för miljoner människor i hela världen kan skäras av.

E.  Det femte målet för hållbar utveckling är att uppnå jämställdhet och egenmakt för alla kvinnor och flickor i hela världen. Det femte målet är ett fristående mål och måste därför integreras i hela 2030-agendan och i förverkligandet av alla mål för hållbar utveckling. Egenmakt till kvinnor innebär att de får de verktyg som krävs för att bli ekonomiskt självständiga, vara representerade i samhället i samma omfattning som män, ha samma inflytande som män på alla livets områden och få mer att säga till om i det offentliga livet och mer kontroll över alla beslut som påverkar deras liv.

F.  Kvinnor är viktiga ekonomiska aktörer i hela världen och kvinnors deltagande i ekonomin kan stimulera ekonomin och skapa sysselsättning samt bygga välstånd för alla. Länder som värdesätter kvinnor och låter dem delta fullt ut på arbetsmarknaden och i beslutsfattandet är stabilare, mer välmående och säkrare. Jämställdhetsbudgetering är ett exempel på smart ekonomi och säkerställer att de offentliga utgifterna används på ett sätt som ökar jämställdheten.

G.  Man har inte i tillräcklig utsträckning utnyttjat kvinnors kreativitet och potential som företagare för att skapa ekonomisk tillväxt och sysselsättning, och detta bör utvecklas vidare.

H.  Trots tydliga bevis för att kvinnors egenmakt är avgörande för att minska fattigdom, främja utveckling och hantera världens mest akuta problem, har EU:s regeringar – 20 år efter Peking – erkänt att inget land har uppnått fullständig jämställdhet och egenmakt för kvinnor och flickor, att framstegen har varit långsamma och ojämna, att stora skillnader och olika former av diskriminering finns kvar och att nya utmaningar har tillkommit i samband med genomförandet av handlingsplanens tolv viktiga problemområden.

I.  EU spelar en viktig roll för att med politiska och ekonomiska medel främja kvinnors och flickors egenmakt, både inom EU och globalt. EU måste spela en nyckelroll som väktare av de formuleringar om kvinnors mänskliga rättigheter som man enats om inom FN och EU.

J.  Kvinnor producerar fortfarande omkring 80 % av livsmedlen i de fattigaste länderna och är i dag de främsta väktarna av biologisk mångfald och utsäde.

K.  Marken är inte bara ett produktionsmedel utan också ett område förknippat med kultur och identitet. Tillgången till mark är därför ett grundläggande inslag i livet och en oförytterlig rätt för kvinnor i jordbruket och för kvinnor från ursprungsbefolkningar.

1.  Europaparlamentet riktar följande rekommendation till rådet:

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och, för kännedom, till kommissionen.