Index 
Antagna texter
Torsdagen den 16 februari 2017 - StrasbourgSlutlig utgåva
Situationen för de mänskliga rättigheterna och demokratin i Nicaragua, fallet Francisca Ramirez
 Avrättningar i Kuwait och Bahrain
 Guatemala, särskilt situationen för människorättsförsvarare
 Bekämpande av terrorism ***I
 Förstärkta kontroller mot relevanta databaser vid de yttre gränserna ***I
 Möjliga utvecklingar och justeringar av den nuvarande institutionella strukturen för Europeiska unionen
 Att förbättra Europeiska unionens funktionssätt genom att utnyttja Lissabonfördragets potential
 Budgetkapacitet för euroområdet
 Civilrättsliga bestämmelser om robotteknik
 Europeiskt initiativ för molnbaserade tjänster
 Investeringar i sysselsättning och tillväxt – en maximering av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag
 En luftfartsstrategi för EU
 Försenat genomförande av ESI-fondernas operativa program – inverkan på sammanhållningspolitiken och vägen framåt

Situationen för de mänskliga rättigheterna och demokratin i Nicaragua, fallet Francisca Ramirez
PDF 254kWORD 45k
Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2017 om situationen för de mänskliga rättigheterna och demokrati i Nicaragua – fallet med Francisca Ramirez (2017/2563(RSP))
P8_TA(2017)0043RC-B8-0156/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Nicaragua, framför allt resolutionen av den 18 december 2008 om attacker mot människorättsförsvarare, medborgerliga rättigheter och demokrati i Nicaragua(1) och resolutionen av den 26 november 2009(2),

–  med beaktande av uttalandet av den 16 augusti 2016 från talespersonen för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, om det rättsliga avgörandet nyligen i Nicaragua om att avsätta parlamentsledamöter och av uttalandet av den 19 november 2016 från vice ordföranden/den höga representanten om slutresultatet av valet i Nicaragua,

–  med beaktande av rapporten från EU:s valobservatörsuppdrag till Nicaragua om dess övervakning av parlaments- och presidentvalet den 6 november 2011,

–  med beaktande av uttalandet av den 16 oktober 2016 från generalsekretariatet för Amerikanska samarbetsorganisationen (OAS) om valprocessen i Nicaragua,

–  med beaktande av rapporten av den 20 januari 2017 från Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekretariat och Nicaragua,

–  med beaktande av associeringsavtalet mellan EU och länderna i Centralamerika från 2012, som trädde i kraft i augusti 2013, inklusive människorättsklausulerna,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare från juni 2004,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer för markpolitiken från 2004 med riktlinjer för utveckling och program för markpolitiken i utvecklingsländer,

–  med beaktande av FN:s förklaring om försvarare av de mänskliga rättigheterna från december 1998,

–  med beaktande av FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter,

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention om ursprungsfolk och stamfolk (konvention 169) från 1989, som ratificerats av Nicaragua,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Utvecklingen och befästandet av demokratin och rättsstaten samt respekten för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna måste vara en integrerad del av EU:s utrikespolitik, däribland associeringsavtalet mellan EU och länderna i Centralamerika från 2012.

B.  Demokratin och rättsstaten har försämrats i Nicaragua de senaste åren.

C.  2013 antog Nicaragua lag 840 som beviljade en 100 år lång koncession för en sjöfartskanal genom Nicaragua till ett privat kinesiskt företag, HK Nicaragua Canal Development Investment Company Ltd (HKND).

D.  Denna lag gav HKND befogenhet att expropriera mark och undantog företaget från lokala skatter och kommersiella bestämmelser. Den gav också HKND en garanti om att det inte skulle bli några straffrättsliga påföljder vid ett eventuellt kontraktsbrott.

E.  Mellan den 27 november och den 1 december 2016 samlades demonstranter från hela Nicaragua i huvudstaden för att protestera mot byggandet av sjöfartskanalen – ett megaprojekt som skulle fördriva tusentals småbrukare och urinvånare från sina hem i områdena runt kanalprojektet – samt för att fördöma bristen på insyn i presidentvalet den 6 november 2016. Människorättsförsvarare rapporterade om polisens användning av tårgas samt gummi- och blykulor mot demonstranter.

F.  Varken någon undersökning av miljökonsekvenserna eller något samråd på förhand med urbefolkningarna gjordes, vilket strider mot ILO-konvention 169. Kanalens föreslagna rutt kommer att gå genom urbefolkningarnas landområden och skulle fördriva mellan 30 000 och 120 000 urinvånare från sina hem.

G.  Vetenskapliga organisationer har uttryckt bestörtning över att kanalen skulle gå rakt igenom Nicaraguasjön och utgöra ett hot mot Centralamerikas största sötvattenkälla. De vetenskapliga organisationerna har bett Nicaraguas regering att stoppa projektet till dess att oberoende undersökningar slutförts och diskuterats offentligt.

H.  Francisca Ramirez, samordnare för det nationella rådet för försvar av land, sjö och suveränitet, ingav i december 2016 ett formellt klagomål över de repressiva handlingar och angreppshandlingar som erfarits i Nueva Guinea. Francisca Ramirez har utsatts för hot och godtyckligt frihetsberövats, och hennes familjemedlemmar har angripits med våld som hämnd för hennes aktivism.

I.  Journalister i Nicaragua riskerar trakasserier, hotelser och frihetsberövande, och har fått ta emot dödshot.

J.  I augusti 2016 ställdes ett besök från FN:s särskilda rapportör om situationen för människorättsförsvarare, Michel Forst, till Nicaragua in på grund av hinder som Nicaraguas regering satt upp.

K.  Den allvarliga utestängningen av oppositionskandidater visar att det helt uppenbart saknades förutsättningar för fria och rättvisa val och att föreningsfriheten och den politiska konkurrensen och mångfalden allvarligt undergrävs.

L.  Den särskilda rapportören om domares och advokaters oberoende riktade, inom ramen för FN:s förfarande för allmän återkommande utvärdering 2014, uppmärksamhet på utnämningen av domare till Högsta domstolen, vilka är starkt politiskt påverkade. De författningsändringar som gjordes 2013 för att presidenten skulle kunna bli omvald utfördes genom att kringgå lagen på ett icke-transparent sätt. Enligt artikel 147 i Nicaraguas författning är det förbjudet för anhöriga till presidenten, vare sig det rör sig om direkt släktskap eller släktskap genom giftermål, från att ställa upp som president- eller vicepresidentkandidater.

M.  Korruption i den offentliga sektorn, bland annat av presidentens familjemedlemmar, är fortfarande en av de största utmaningarna. Bestickning av offentliga tjänstemän, olagliga beslagtaganden och godtyckliga bedömningar av tull- och skattemyndigheterna är mycket vanliga.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den stadigt försämrade människorättssituationen i Nicaragua och beklagar djupt de angrepp och trakasserier som människorättsorganisationer och deras medlemmar samt oberoende journalister har utsatts för av personer, politiska krafter och organ med anknytning till staten.

2.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen regeringen att avstå från att trakassera och utöva repressalier mot Francisca Ramirez och andra människorättsförsvarare för att de utför sitt legitima arbete. Parlamentet uppmanar de nicaraguanska myndigheterna att upphöra med straffriheten för förövarna av brott mot människorättsförsvarare. Parlamentet stöder miljöaktivisters och människorättsförsvarares rätt att uttrycka protester utan att råka ut för repressalier. Parlamentet uppmanar Nicaragua att omgående inleda en oberoende miljökonsekvensbedömning innan man vidtar ytterligare åtgärder och att göra hela processen offentlig.

3.  Europaparlamentet uppmanar Nicaraguas regering att respektera sina internationella skyldigheter på människorättsområdet, särskilt FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter, som undertecknades 2008, och ILO-konvention 169.

4.  Europaparlamentet uppmanar Nicaraguas regering att skydda urbefolkningarnas landområden från konsekvenserna av dessa utvecklingsinriktade megaprojekt för deras möjligheter till livsuppehälle på sina territorier, som gör att urbefolkningarna hamnar i en konfliktsituation och att de riskerar att utsättas för våld.

5.  Europaparlamentet är extremt oroat över att oppositionsmedlemmar i Nicaraguas nationalförsamling har avsatts och över den dom som ändrade ledarskapsstrukturen i oppositionspartiet.

6.  Europaparlamentet uppmanar Nicaragua att fullt ut respektera demokratiska värden, däribland maktfördelning, och att återupprätta ställningen för alla politiska oppositionspartier genom att tillåta kritiska röster inom det politiska systemet och samhället i stort. Parlamentet påminner om att oppositionens fulla deltagande, avpolariseringen av rättsväsendet, ett slut på straffriheten och ett oberoende civilsamhälle är avgörande faktorer för en framgångsrik demokrati.

7.  Europaparlamentet påminner om de olagliga åtgärder som vidtagits i strid med rättssystemet som ledde till författningsändringar för att ta bort gränsen för presidentens mandatperiod och som gjort att Daniel Ortega kunnat stanna vid makten i många år.

8.  Europaparlamentet påpekar att valen 2011 och 2016 kritiserades hårt av EU‑institutionerna och OAS för deras oriktigheter. Parlamentet noterar att en dialogprocess är på gång med OAS och att samförståndsavtalet ska vara undertecknat senast den 28 februari 2017, vilket skulle kunna förbättra situationen.

9.  Europaparlamentet slår än en gång fast att press- och mediefriheten är livsviktiga för demokratin och ett öppet samhälle. Parlamentet uppmanar de nicaraguanska myndigheterna att återinföra mångfald i medierna.

10.  Europaparlamentet påpekar att Nicaragua, mot bakgrund av associeringsavtalet mellan EU och länderna i Centralamerika, måste påminnas om det nödvändiga i respekten för rättsstatsprincipen, demokratin och de mänskliga rättigheterna, vilka EU värnar om och främjar. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU att övervaka situationen och att vid behov överväga vilka potentiella åtgärder som ska vidtas.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekreterare, den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika, det centralamerikanska parlamentet samt Nicaraguas regering och parlament.

(1) EUT C 45 E, 23.2.2010, s. 89.
(2) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 74.


Avrättningar i Kuwait och Bahrain
PDF 168kWORD 42k
Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2017 om avrättningar i Kuwait och Bahrain (2017/2564(RSP))
P8_TA(2017)0044RC-B8-0150/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Bahrain, särskilt av den 4 februari 2016 om fallet med Mohammed Ramadan(1), av den 7 juli 2016 om Bahrain(2) och av den 8 oktober 2015 om dödsstraffet(3),

–  med beaktande av uttalandet av den 15 januari 2017 från talesmannen för ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, om de avrättningar som genomförts i Bahrain och av den 25 januari 2017 om den senaste tidens avrättningar i Kuwait,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 10 oktober 2015 från ordföranden för kommissionen/unionens höga representant, Federica Mogherini, på EU:s vägnar, och Europarådets generalsekreterare, Thorbjörn Jagland, om Europadagen och världsdagen mot dödsstraff,

–  med beaktande av uttalandet av den 25 januari 2017 från FN:s särskilda rapportörer om utomrättsliga, summariska och godtyckliga avrättningar, Agnes Callamard, och om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, Nils Melzer, där Bahrains regering enträget uppmanas att stoppa nya avrättningar samt uttalandet av den 17 januari 2017 från talesmannen för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Rupert Colville, om Bahrain,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraff, om tortyr, om yttrandefrihet och om människorättsförsvarare,

–  med beaktande av EU:s nya strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter, vars syfte är att sätta skyddet och övervakningen av mänskliga rättigheter i centrum för all EU-politik,

–  med beaktande av artikel 2 i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och protokollen 6 och 13 till denna,

–  med beaktande av artiklarna 1 och 2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av samarbetsavtalet mellan Europeiska unionen och medlemsländerna i de arabiska gulfstaternas samarbetsråd (GCC) från 1998,

–  med beaktande av slutsatserna från det 25:e gemensamma råds- och ministermötet mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd den 18 juli 2016,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner om ett moratorium för dödsstraff, särskilt resolutionen av den 18 december 2014 och den senaste av den 19 december 2016,

–  med beaktande av konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, konventionen om barnets rättigheter samt Arabiska stadgan om mänskliga rättigheter, i vilka Kuwait och Bahrain är part,

–  med beaktande av FN:s skyddsåtgärder för att garantera skydd av dödsdömdas rättigheter, vilka godkänts genom Ekonomiska och sociala rådets resolution 1984/50 av den 25 maj 1984,

–  med beaktande av FN:s människorättskommittés avslutande iakttagelser av den 11 augusti 2016 om den tredje återkommande rapporten om Kuwait,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948, särskilt artikel 15,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, särskilt artikel 18, och det andra fakultativa protokollet till denna om dödsstraffet, och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

–  med beaktande av FN-konventionen från 1954 om statslösa personers rättsliga ställning och 1961 års konvention om begränsning av statslöshet,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter (OHCHR) har fler än 160 FN‑medlemsstater, med varierande rättssystem, traditioner, kulturer och religioner, antingen avskaffat dödsstraffet eller tillämpar det inte.

B.  Den 25 januari 2017 avrättade Kuwaits myndigheter sju personer, däribland en medlem av kungahuset: Mohammad Shahed Mohammad Sanwar Hussain, Jakatia Midon Pawa, Amakeel Ooko Mikunin, Nasra Youseff Mohammad al-Anzi, Sayed Radhi Jumaa, Sameer Taha Abdulmajed Abduljaleel och Faisal Abdullah Jaber Al Sabah, varav de flesta var dömda för mord. Fem av fångarna var utländska medborgare: två egyptier, en bangladeshier, en filippinier och en etiopier, och tre av dem var kvinnor. Avrättningarna var de första i landet sedan 2013, då de kuwaitiska myndigheterna avrättade fem personer efter ett sexårigt moratorium.

C.  Gulfcentrumet för mänskliga rättigheter och andra människorättsorganisationer har dokumenterat brott mot ett korrekt rättsförfarande i Kuwaits straffrättsliga system som gör det svårt för de åtalade att få en rättvis rättegång. Utländska hushållsarbetare är särskilt utsatta eftersom de saknar samhälleligt och rättsligt skydd.

D.  Den 15 januari 2017 avrättades Bahrain Ali al-Singace, Abbas al-Samea och Sami Mushaima genom arkebusering efter ett sexårigt moratorium.

E.  Enligt OHCHR utgjorde avrättningarna en allvarlig kränkning av rätten till en rättvis rättegång. De tre männen anklagades för ett bombattentat i Manama 2014 då flera personer dödades, däribland tre poliser. Alla tre ska ha erkänt efter tortyr, och erkännandena utgjorde därefter den primära bevisningen i den fällande domen. De fråntogs medborgarskapet, nekades tillgång till advokat och avrättades mindre än en vecka efter domen, utan någon förhandsinformation till deras familjer eller någon chans att ansöka om benådning.

F.  FN:s särskilda rapportörer om utomrättsliga, summariska och godtyckliga avrättningar har förklarat dessa avrättningar som utomrättsliga avrättningar på grundval av att ingen av de tre männen fick rätt till en rättvis rättegång enligt artikel 14 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

G.  OHCHR uttryckte förfäran över avrättningarna och ansåg att det förelåg allvarligt tvivel om att männen hade fått en rättvis rättegång.

H.  Två andra män, Mohammad Ramadan och Hussein Moussa, riskerar också dödsstraff i Bahrain. Bägge hävdar att de falskt erkänt brott som är belagda med dödsstraff efter tortyr, och de kan avrättas när som helst.

I.  Den bahrainsk-danska medborgaren Abdulhadi al-Khawaja, grundare av och direktör för Gulfcentrumet för mänskliga rättigheter samt Khalil al-Halwachi, matematiklärare som tidigare bott i Sverige, är fortsatt fängslade och åtalade för att fredligt ha uttryckt sina åsikter.

1.  Europaparlamentet beklagar djupt Kuwaits och Bahrains beslut att återgå till dödsstraffet. Parlamentet fördömer än en gång tillämpningen av dödsstraffet och ger sitt starka stöd till att det införs ett moratorium som ett steg på väg mot dess avskaffande.

2.  Europaparlamentet uppmanar hans majestät shejk Hamad bin Isa Al Khalifa av Bahrain att förhindra avrättningarna av Mohamed Ramadan och Hussein Moosa och Bahrains myndigheter att säkerställa en ny rättegång i enlighet med internationella standarder. Alla påståenden om brott mot de mänskliga rättigheterna under förfarandena måste utredas noga.

3.  Europaparlamentet betonar att konventionen om barnets rättigheter och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter uttryckligen förbjuder dödsstraff för brott begångna av personer under 18 år.

4.  Europaparlamentet uppmanar Kuwaits och Bahrains regeringar att omedelbart gå ut med en öppen inbjudan för att FN:s särskilda rapportör om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling ska kunna besöka landet, med obegränsade möjligheter att besöka alla frihetsberövade och alla anstalter de befinner sig i.

5.  Europaparlamentet påminner om att EU är emot dödsstraff och anser det vara ett grymt och omänskligt straff som inte avskräcker från kriminellt beteende och är irreversibelt i händelse av felaktigheter.

6.  Europaparlamentet uppmanar Kuwait och Bahrain att underteckna och ratificera det andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter syftande till dödsstraffets avskaffande.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att fortsätta kampen mot dödsstraffet. Parlamentet uppmanar med kraft Bahrain och Kuwait att följa internationella minimistandarder och att minska tillämpningsområdet för och bruket av dödsstraff. Utrikestjänsten uppmanas enträget att fortsätta att bevaka utvecklingen i båda länderna och i Gulfområdet generellt, och att använda alla tillbudsstående medel för att utöva inflytande.

8.  Europaparlamentet bekräftar än en gång att europeiska företag med verksamhet i tredjeländer fullständigt måste rätta sig efter internationella människorättsnormer. Parlamentet kritiserar skarpt vapen- och teknikhandelsavtal som används till men för de mänskliga rättigheterna.

9.  Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten och medlemsstaterna att intervenera hos den bahrainska regeringen för att vädja om frisläppandet av Nabeel Rajab och av alla dem som frihetsberövats enbart på grund av sitt fredliga utövande av yttrandefriheten och föreningsfriheten, och att uppmana den bahrainska regeringen att upphöra med övervåldet mot demonstranter eller det godtyckliga fråntagandet av medborgarskap.

10.  Europaparlamentet kräver att Abdulhadi al-Khawaja och Khalil al‑Halwachi frisläpps.

11.  Europaparlamentet uppmanar Bahrains regering att fullt ut genomföra rekommendationerna i Bahrains oberoende undersökningskommissions rapport, den allmänt återkommande utvärderingen och från nationella institutet för mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmuntrar dessutom till reformansträngningar i Kuwait.

12.  Europaparlamentet uppmanar Bahrains myndigheter att fortsätta den nationella samförståndsdialogen för att nå fram till en varaktig nationell försoning som omfattar alla och till hållbara politiska lösningar på krisen. I en hållbar politisk process bör legitim och fredlig kritik kunna uttryckas fritt.

13.  Europaparlamentet noterar protesterna i Bahrain på sexårsdagen av upproret 2011. Parlamentet uppmanar Bahrains myndigheter att säkerställa att säkerhetsstyrkorna fullt ut respekterar fredliga demonstranters rättigheter och avstår från övervåld, godtyckliga frihetsberövanden, tortyr och andra brott mot de mänskliga rättigheterna.

14.  Europaparlamentet uppmuntrar till dialog och bilaterala och multilaterala initiativ mellan EU, dess medlemsstater och gulfstaterna inklusive Kuwait och Bahrain om människorättsfrågor samt andra områden av ömsesidigt intresse. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten och ordföranden för kommissionen/unionens höga representant, Federica Mogherini, att insistera på inrättandet av en formell människorättsdialog med Kuwaits och Bahrains myndigheter, i enlighet med EU:s riktlinjer för människorättsdialoger.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Konungariket Bahrains regering och parlament, Staten Kuwaits regering och parlamentet samt medlemmarna av Gulfstaternas samarbetsråd.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0044.
(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0315.
(3) Antagna texter, P8_TA(2015)0348.


Guatemala, särskilt situationen för människorättsförsvarare
PDF 178kWORD 47k
Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2017 om Guatemala, särskilt situationen för människorättsförsvarare (2017/2565(RSP))
P8_TA(2017)0045RC-B8-0152/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s människorättskonventioner och tillhörande fakultativa protokoll,

–  med beaktande av Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, den europeiska sociala stadgan och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling från december 2005,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bland annat sina resolutioner om debatter om fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga principer,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 15 mars 2007 om Guatemala(1) och av den 11 december 2012(2) om avtalet om upprättande av en associering mellan EU och Centralamerika,

–  med beaktande av underutskottets för mänskliga rättigheter besök till Mexiko och Guatemala i februari 2016 och dess slutrapport,

–  med beaktande av rapporten från delegationen för förbindelserna med länderna i Centralamerika om delegationens besök till Guatemala och Honduras den 16–20 februari 2015,

–  med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2016 om EU:s prioriteringar för mötena i FN:s råd för mänskliga rättigheter under 2016(3),

–  med beaktande av rapporten från FN:s särskilda rapportör om de globala hoten mot människorättsförsvarare och om situationen för kvinnliga människorättsförsvarare,

–  med beaktande av årsrapporten 2016 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om verksamheten för dennes kontor i Guatemala,

–  med beaktande av det besök som EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter nyligen avlade i Guatemala,

–  med beaktande av FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati (2015–2019),

–  med beaktande av EU:s färdplan för dialog med det civila samhället i partnerländer 2014–2017,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer för skydd av människorättsförsvarare och den strategiska ramen för mänskliga rättigheter som innehåller åtaganden om att engagera sig för människorättsförsvarare,

–  med beaktande av resolution 26/9 av den 26 juni 2014 från FN:s råd för mänskliga rättigheter i vilken människorättsrådet beslutade att inrätta en öppen mellanstatlig arbetsgrupp som ska utveckla ett internationellt, rättsligt bindande instrument för reglering av transnationella och andra företags verksamhet inom ramen för människorätt,

–  med beaktande av Internationella arbetsorganisationens konvention om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder från 1989 (ILO-konvention nr 169),

–  med beaktande av människorättsklausulerna i associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika och partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Centralamerika, som varit i kraft sedan 2013,

–  med beaktande av det fleråriga vägledande programmet för Guatemala 2014–2020, och dess engagemang för att bidra till konfliktlösning, fred och säkerhet,

–  med beaktande av Europeiska unionens stödprogram till rättsväsendet i Guatemala, i synnerhet SEJUST,

–  med beaktande av domen från 2014 från den interamerikanska domstolen för de mänskliga rättigheterna i målet Human rights defenders et al. mot Guatemala, och rapporten från den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna om situationen för de mänskliga rättigheterna i Guatemala (OEA/Ser.L/V/II. Doc. 43/15) av den 31 december 2015,

–  med beaktande av artikel 25 i arbetsordningen för den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna om mekanismen för försiktighetsåtgärder,

–  med beaktande av rådets slutsatser om demokratistöd i EU:s yttre förbindelser från 2009,

–  med beaktande av rådets riktlinjer om mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt från 2009,

–  med beaktande av uttalandet av den 9 december 2016 av den höga representanten Federica Mogherini på Europeiska unionens vägnar med anledning av människorättsdagen den 10 december 2016,

–  med beaktande av Europeiska utrikestjänstens talespersons uttalande av den 17 augusti 2016 om människorättsförsvarare i Guatemala,

–  med beaktande av Santo Domingo-förklaringen från ministermötet EU–CELAC den 25–26 oktober 2016,

–  med beaktande av uttalandet av den 1 februari 2017 från Grupp 13 om att stärka rättsstaten och kampen mot korruption och straffrihet,

–  med beaktande av artiklarna 2, 3.5, 18, 21, 27 och 47 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 135 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Guatemala är EU:s tredje största mottagare av bilateralt utvecklingsbistånd i Centralamerika, vars bistånd uppgår till 187 miljoner euro för perioden 2014 – 2020 med fokus på livsmedelstrygghet, konfliktlösning, fred, säkerhet och konkurrenskraft.

B.  Guatemala är strategiskt placerat på rutten för narkotikahandel och irreguljär migration mellan Centralamerika och Förenta staterna. Guatemalaner utgör fortfarande den näst största gruppen personer som utvisas från USA. Årtionden av interna konflikter, höga fattigdomsnivåer och en djupt rotad kultur av straffrihet har lett till en oförminskad nivå av våld och säkerhetshot i Guatemala. Hela samhället, men i synnerhet människorättsförsvarare, icke-statliga organisationer och lokala myndigheter, drabbas av den höga brottsligheten.

C.  2017 är det 20 år sedan fredsavtalet för Guatemala undertecknades. Kampen mot straffrihet, inbegripet de allvarliga brott som begicks under tidigare icke-demokratiska regimer, är oerhört viktig. De guatemalanska myndigheterna måste sända en tydlig signal till de fysiska personer som utsätter människorättsförsvarare för våld, och hjärnorna bakom, så att sådana handlingar inte går ostraffade.

D.  Mellan januari och november 2016 bokförde enheten för skydd av människorättsförsvarare (UDEFEGUA) i Guatemala 14 mord och 7 mordförsök på människorättsförsvarare i Guatemala. Enligt samma källor förekom under 2016 sammanlagt 223 angrepp på människorättsförsvarare, bland annat 68 nya rättsfall som inleddes mot dem. Miljöförsvarare och försvarare av rättigheter till mark var, tillsammans med dem som arbetade för rättvisa och mot straffrihet, de människorättsförsvarare som oftast togs som måltavla.

E.  Under 2017 har redan människorättsförsvararna Laura Leonor Vásquez Pineda och Sebastián Alonzo Juan dödats, förutom de journalister som uppges ha dödats under 2016 – Victor Valdés Cardona, Diego Esteban Gaspar, Roberto Salazar Barahona och Winston Leonardo Túnchez Cano.

F.  Situationen för de mänskliga rättigheterna är fortsättningsvis mycket allvarlig. Läget för kvinnor och ursprungsbefolkningar, i synnerhet om de uppträder till försvar för mänskliga rättigheter och migranter, inger allvarlig oro, vilket också gäller för andra frågor såsom tillgången till rättslig prövning, förhållandena i fängelserna, polisens uppförande och påståenden om tortyr, och den förvärras ytterligare av utbredd korruption, otillåten samverkan och straffrihet.

G.  Guatemala har ratificerat ILO:s konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk och konvention nr 87 angående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten. Det finns vissa positiva tecken, såsom inrättandet av Mesa Sindical del Ministerio Público. I Guatemalas lag finns inte någon skyldighet att hålla fritt och välinformerat förhandssamråd med lokalbefolkningens samhällen, såsom det föreskrivs i ILO:s konvention nr 169.

H.  Den interamerikanska domstolen för de mänskliga rättigheterna avkunnade 2014 en bindande dom där det yrkades på en offentlig politik för skydd av människorättsförsvarare. I dag pågår en EU-finansierad samrådsprocess inför inrättandet av denna politik.

I.  FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter gäller för alla stater och alla företag, oavsett om de är transnationella eller inte och oavsett deras storlek, bransch, lokalisering, ägandeförhållanden och struktur, trots att en effektiv övervakning av dem, tillsammans med mekanismer för sanktioner, kvarstår som en utmaning för genomförandet av dessa principer runt om i världen. Situationen för de mänskliga rättigheterna i Guatemala kommer att göras till föremål för översyn i november 2017 inom ramen för FN:s mekanism för allmän återkommande utvärdering, som ingår i människorättsrådets arbete.

J.  Guatemalas ombudsman för mänskliga rättigheter har, tillsammans med statsförvaltningen och rättsväsendet, vidtagit viktiga åtgärder för att motverka straffriheten och uttrycka erkänsla för de mänskliga rättigheterna.

K.  Guatemala har vidtagit vissa viktiga åtgärder, såsom att mandatet för CICIG (den internationella kommissionen mot straffrihet i Guatemala) förlängts till 2019. I oktober 2016 lade överhuvudena för regeringen, kongressen och landets rättsväsen fram ett förslag för en konstitutionell reform av rättsväsendet, bland annat på basis av rundabordsdiskussioner med det civila samhället. Förslaget syftar till att stärka rättsväsendet på grundval av sådana principer som karriärutveckling för rättsväsendets tjänstemän, samtida förekomst av flera olika rättssystem och oberoende för rättsväsendet.

L.  En riktad kampanj av trakasserier har lagt hinder i vägen för en rad prominenta fall som berör korruption och övergångsrättvisa och där människorättsförsvarare deltagit i arbetet, bland dem också domare och advokater som utsatts för skrämseltaktik och falska klagomål inför rätta. Direktören för den internationella erkända internationella kommissionen mot straffrihet i Guatemala (CICIG), Iván Velasquez, står också anklagad och en förtalskampanj pågår mot honom i dag. Det går framåt med prominenta fall inom övergångsrättvisa, till exempel de fall som berör Molina Theissen och CREOMPAZ eller de som bland annat berör korruption i målen La Linea y Coparacha.

M.  Vissa av EU:s medlemsstater har ännu inte ratificerat associeringsavtalet mellan EU och Latinamerika och därför har inte heller pelaren om ”politisk dialog” trätt i kraft. Mänskliga rättigheter och rättsstaten står i centrum för EU:s politik för yttre åtgärder, tillsammans med hållbar ekonomisk och social utveckling.

1.  Europaparlamentet fördömer å det starkaste de senaste morden på Laura Leonor Vásquez Pineda, Sebastian Alonzo Juan och journalisterna Victor Valdés Cardona, Diego Esteban Gaspar, Roberto Salazar Barahona och Winston Leonardo Túnchez Cano, samt vart och ett av de 14 mord på andra människorättsförsvarare som begåtts i Guatemala under 2016. Parlamentet uttrycker sitt djupaste deltagande med de anhöriga och vännerna till alla dessa människorättsförsvarare.

2.  Europaparlamentet betonar att det är bekymrat över de fortsatta våldshandlingarna och avsaknaden av säkerhet som har negativa konsekvenser för människorättsförsvarares möjlighet att fullt ut och fritt utöva sin verksamhet. Parlamentet hyllar alla människorättsförsvarare i Guatemala och kräver en omedelbar, oberoende, objektiv och noggrann utredning av dessa och tidigare mord. Parlamentet betonar att det är oerhört viktigt att ha ett dynamiskt civilt samhälle för att göra staten mer ansvarig, lyhörd, inkluderande, effektiv och således mer legitim på alla nivåer.

3.  Europaparlamentet välkomnar Guatemalas insatser i landets kamp mot organiserad brottslighet, begär att dessa insatser påskyndas och erkänner den enorma svårighet som landet står inför för att skapa säkerhet och frihet för alla sina medborgare i en situation med strukturerat våld som uppkommer i samband med narkotikahandel. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstater att ställa tekniska och budgetanknutna medel till förfogande för Guatemala för att medverka till landets kamp mot korruption och organiserad brottslighet, och att prioritera sådana insatser i bilaterala samarbetsprogram.

4.  Europaparlamentet påminner om behovet att utveckla en offentlig politik för skydd av människorättsförsvarare, vilket konstaterades av den interamerikanska domstolen för de mänskliga rättigheterna 2014. Parlamentet noterar den nationella dialog som nyligen inletts i landet och uppmanar de guatemalanska myndigheterna att se till att den offentliga politiken utvecklas genom en bredare inkluderande process och att de tar itu med de strukturella orsakerna till att människorättsförsvararnas sårbarhet ökar, samt uppmanar näringslivet att stödja dessa insatser.

5.  Europaparlamentet välkomnar det beslut som fattats av EU:s delegation i Guatemala om att bidra finansiellt till diskussionerna och samrådsförfarandet i samband med ett sådant program och uppmuntrar EU:s delegation att fortsätta ge människorättsförsvarare sitt stöd. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att utarbeta och genomföra en offentlig politik för skydd av människorättsförsvarare i nära samarbete med en mängd olika intressenter, och att fortsätta reformarbetet för ett oberoende rättsväsende, kampen mot straffrihet och befästande av rättsstaten.

6.  Europaparlamentet uppmanar till ett skyndsamt och obligatoriskt genomförande av de försiktighetsåtgärder som rekommenderats av den interamerikanska kommissionen för de mänskliga rättigheterna och uppmanar myndigheterna att upphäva det beslut som ensidigt avlägsnar nationella försiktighetsåtgärder till fördel för människorättsförsvarare.

7.  Europaparlamentet erinrar om resultaten från de 93 samråd med samhällen som genomfördes i god tro 2014 och 2015. Parlamentet påminner om att det för närvarande pågår ett samverkansbaserat förfarande och uppmanar de guatemalanska myndigheterna att påskynda förfarandena för att säkerställa upprättandet av en nationell mekanism för fria och välinformerade förhandssamråd, såsom det föreskrivs i ILO:s konvention nr 169. Parlamentet uppmanar den guatemalanska regeringen att inleda bredare sociala samråd om vattenkraftverk, gruvprojekt och oljebolag, och uppmanar EU:s institutioner att se till att inget europeiskt bistånd eller stöd främjar eller tillåter utvecklingsprojekt utan att kravet på ett fritt och välinformerat förhandssamråd med lokalbefolkningens samhällen uppfylls.

8.  Europaparlamentet välkomnar det initiativ till reformer för rättssystemet som lagts fram av den verkställande, dömande och lagstiftande makten inför kongressen för att vidareutveckla ett professionellt, demokratiskt rättssystem baserat på ett effektivt oberoende rättsväsende. Parlamentet kräver gemensamma insatser av Guatemalas kongress för att slutföra reformen av rättsväsendet i sin helhet och fullt ut 2017. Därför uppmanar parlamentet de guatemalanska myndigheterna att tilldela tillräcklig finansiering och personal till rättsväsendet, i synnerhet till riksåklagarämbetet. Parlamentet stöder det viktiga arbete som utförs av internationella kommissionen mot straffrihet i Guatemala (CICIG).

9.  Europaparlamentet välkomnar domen från appellationsdomstolens första kammare, som bekräftade att folkmord och brott mot mänskliga rättigheter aldrig kan preskriberas i samband med rättegången mot den tidigare diktatorn Ríos Montt, och ser den som en milstolpe i kampen mot straffrihet.

10.  Europaparlamentet uppmanar staten i Guatemala att samarbeta med mekanismen för allmän återkommande utvärdering och att vidta alla lämpliga åtgärder för att genomföra dess rekommendationer.

11.  Europaparlamentet ber Europeiska unionen att stödja riksåklagarämbetet. Parlamentet avvisar bestämt alla former av påtryckningar, skrämseltaktik och påverkan som äventyrar oberoende, samtida förekomst av flera olika rättssystem och objektivitet. De guatemalanska myndigheterna uppmanas att fortsätta främja samarbete mellan inrikesministeriets enhet för analys av angrepp på människorättsförsvarare och riksåklagarämbetets sektion för mänskliga rättigheter.

12.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att arbeta för att ingå internationellt bindande avtal, vilket kommer att stärka efterlevnaden av mänskliga rättigheter, i synnerhet när det gäller EU-baserade företag som är verksamma i tredjeländer.

13.  Europaparlamentet uppmanar de EU-medlemsstater som ännu inte gjort det att snarast ratificera associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika. Parlamentet ber Europeiska unionen och dess medlemsstater att använda de mekanismer som fastställs i associeringsavtalet och avtalet om politisk dialog för att i högre grad uppmuntra Guatemala att fortsätta en ambitiös människorättsagenda och kampen mot straffrihet. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstater att öronmärka tillräckliga medel och tekniskt bistånd för denna uppgift.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, Amerikanska samarbetsorganisationen, Parlamentariska församlingen EU–Latinamerika, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Republiken Guatemalas president, regering och parlament, SIECA och Parlacen.

(1) EUT C 301 E, 13.12.2007, s. 257.
(2) EUT C 434, 23.12.2015, s. 181.
(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0020.


Bekämpande av terrorism ***I
PDF 249kWORD 50k
Resolution
Text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 februari 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpande av terrorism och om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF om bekämpande av terrorism (COM(2015)0625 – C8-0386/2015 – 2015/0281(COD))
P8_TA(2017)0046A8-0228/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0625),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 83.1 och 82.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0386/2015),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artikel 294.3 och artikel 83.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 mars 2016(1),

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1373(2001) av den 28 september 2001, 2178(2014) av den 24 september 2014, 2195(2014) av den 19 december 2014, 2199(2015) av den 12 februari 2015, 2249(2015) av den 20 november 2015 och 2253(2015) av den 17 december 2015,

–  med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande av terrorism av den 16 maj 2005 och dess tilläggsprotokoll av den 19 maj 2015,

–  med beaktande av rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF),

–  med beaktande av kommunikén av den 1 april 2016 från toppmötet om kärnsäkerhet i Washington,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 30 november 2016 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0228/2016).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 februari 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/… om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF

P8_TC1-COD(2015)0281


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2017/541.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Gemensamt uttalande från Europaparlamentet, rådet och kommissionen vid antagandet av direktivet om bekämpande av terrorism

Den senaste tidens terrorattentat i Europa har lyft fram behovet av ökade insatser för att trygga säkerheten, samtidigt som man främjar respekten för våra gemensamma värden, däribland rättsstaten och respekten för de mänskliga rättigheterna. För att det växande terrorhotet ska kunna bemötas med ett helhetsgrepp måste en förstärkt straffrättslig ram för bekämpning av terrorism kompletteras med effektiva åtgärder som förhindrar radikalisering som leder till terrorism, liksom ett effektivt utbyte av information om terrorbrott.

Det är i denna anda som EU:s institutioner och medlemsstater tillsammans uttrycker sitt åtagande att – inom sina respektive behörighetsområden – fortsätta att ta fram och investera i effektiva förebyggande åtgärder som en del av en mångsidig och sektorsövergripande strategi som omfattar alla relevanta politikområden, särskilt området för utbildning, social inkludering och integration, och alla berörda parter, inbegripet organisationer i det civila samhället, lokalsamhällen och näringslivet.

Kommissionen kommer att stödja medlemsstaternas insatser särskilt genom att erbjuda ekonomiskt stöd till projekt för utveckling av verktyg mot radikalisering och genom EU-omfattade initiativ och nätverk, såsom nätverket för kunskapsspridning om radikalisering.

Europaparlamentet, rådet och kommissionen betonar att all relevant information om förebyggande, förhindrande, upptäckt, utredning och lagföring av terrorbrott effektivt och snabbt måste utbytas mellan behöriga myndigheter i unionen. Det är här synnerligen viktigt att unionens befintliga instrument, kanaler och byråer för informationsutbyte utnyttjas fullt ut, och att all antagen unionslagstiftning genomförs skyndsamt.

De tre institutionerna bekräftar att det finns ett behov av en bedömning av hur de allmänna ramarna för EU:s informationsutbyte fungerar och att med konkreta åtgärder ta itu med eventuella brister, bland annat mot bakgrund av färdplanen för förbättring av informationsutbytet och informationshanteringen, inbegripet interoperabilitetslösningar på området för rättsliga och inrikes frågor.

(1) EUT C 177, 18.5.2016, s. 51.


Förstärkta kontroller mot relevanta databaser vid de yttre gränserna ***I
PDF 237kWORD 42k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 februari 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 562/2006 vad gäller stärkandet av kontrollerna mot relevanta databaser vid de yttre gränserna (COM(2015)0670 – C8-0407/2015 – 2015/0307(COD))
P8_TA(2017)0047A8-0218/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0670),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 77.2 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0407/2015),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 7 december 2016 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A8‑0218/2016).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 februari 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om ändring av förordning (EU) 2016/399 vad gäller stärkandet av kontroller mot relevanta databaser vid de yttre gränserna

P8_TC1-COD(2015)0307


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2017/458.)


Möjliga utvecklingar och justeringar av den nuvarande institutionella strukturen för Europeiska unionen
PDF 392kWORD 62k
Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2017 om möjliga utvecklingar och justeringar av den nuvarande institutionella strukturen för Europeiska unionen. (2014/2248(INI))
P8_TA(2017)0048A8-0390/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU fördraget), särskilt artiklarna 1, 2, 3, 6, 9, 10, 14, 15, 16, 17, 48 och 50, och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF fördraget), särskilt artiklarna 119, 120–126, 127–133, 136–138, 139–144, 194 och 352, samt tillhörande protokoll,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av den rapport av den 22 juni 2015 som kommissionens ordförande har utarbetat i nära samarbete med ordförandena för Europeiska rådet, Europaparlamentet, Europeiska Centralbanken och Eurogruppen Färdigställandet av EU:s ekonomiska och monetära union (”De fem ordförandenas rapport”)(1),

–  med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 19 november 2013 om utkastet till rådets förordning om den fleråriga budgetramen för 2014–2020(2) och sitt beslut av den 19 november 2013 om ingåendet av ett interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning(3),

–  med beaktande av den fleråriga budgetramen(4) och det interinstitutionella avtalet(5), som antogs den 2 december 2013,

–  med beaktande av slutrapporten och rekommendationerna från högnivågruppen för egna medel från december 2016(6),

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 18–19 februari 2016 om en ny uppgörelse för Förenade kungariket i Europeiska unionen, som förklarats ogiltig genom Förenade kungarikets beslut att lämna unionen,

–  med beaktande av valresultatet i Förenade kungarikets folkomröstning om EU-medlemskap där man röstade för att lämna EU,

–  med beaktande av ordinarie Eurobarometer 84 från hösten 2015 om den allmänna opinionen inom Europeiska unionen och den särskilda barometern från Europaparlamentet från juni 2016 Européerna 2016: föreställningar och förväntningar, kampen mot terrorism och radikalisering,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols yttrande 2/13 om utkastet till avtal om unionens anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna – Europakonventionen)(7),

–  med beaktande av Europeiska rådets beslut av den 28 juni 2013 om Europaparlamentets sammansättning(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 december 2013 om konstitutionella problem med flernivåstyrning i Europeiska unionen(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 april 2014 om förhandlingarna om den fleråriga budgetramen 2014–2020: lärdomar och fortsatt utveckling(10),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 22 november 2012 om valet till Europaparlamentet 2014(11) och den 4 juli 2013 om den praktiska organisationen i samband med valet till Europaparlamentet 2014(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 november 2013 om lokalisering av säten för Europeiska unionens institutioner(13),

–   med beaktande av sin resolution av den 28 oktober 2015 om det europeiska medborgarinitiativet(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 november 2015 om reformen av vallagen i Europeiska unionen(15) och sitt förslag till ändring av akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av sin resolution av den 28 juni 2016 om beslutet att lämna EU till följd av folkomröstningen i Förenade kungariket(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om att förbättra Europeiska unionens funktionssätt genom att utnyttja Lissabonfördragets potential(17),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017om budgetkapacitet för euroområdet(18),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter(19),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 av den 14 september 2016 om en europeisk gräns- och kustbevakning(20),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 16 september 2015(21) och Regionkommitténs yttrande av den 8 juli 2015(22),

–  med beaktande av förklaringen om ökad europeisk integration Greater European Integration: The Way Forward av talmännen i den italienska deputeradekammaren, den franska nationalförsamlingen, den tyska förbundsdagen och Luxemburgs deputeradekammare, som undertecknades den 14 september 2015 och för närvarande får stöd av flera nationella parlamentariska kamrar i EU,

–   med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 31 januari 2013 om att förstärka EU-medborgarskapet och främja EU-medborgarnas valrättigheter(23),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandena från budgetutskottet och budgetkontrollutskottet (A8-0390/2016), och av följande skäl:

A.  Denna resolution syftar till att tillhandahålla lösningar som inte kan nås genom de verktyg som för närvarande erbjuds i fördragen och som därför endast kan förverkligas genom en framtida fördragsändring, när förutsättningarna finns.

B.  EU-institutionernas oförmåga att hantera den djupa och mångfasetterade kris som unionen för närvarande upplever, som närmast kan beskrivas som en kris på alla plan, inbegripet dess finansiella, ekonomiska, sociala och migrationsmässiga följder och uppkomsten av populistiska partier och nationalistiska rörelser, har sammantaget lett till ökat missnöje hos en allt större del av befolkningen när det gäller hur Europeiska unionen av idag fungerar.

C.  Dessa stora europeiska utmaningar kan inte hanteras av enskilda medlemsstater, utan enbart genom en gemensam insats från Europeiska unionen.

D.  Framsteg i riktning mot en union som verkligen kan åstadkomma resultat och uppnå sina mål hindras av en misslyckad styrning till följd av ständig och systematisk strävan efter enhällighet i rådet (som fortfarande bygger på den så kallade Luxemburgkompromissen) och bristen på en enda trovärdig verkställande makt som åtnjuter full demokratisk legitimitet och kompetens att vidta effektiva åtgärder inom ett brett spektrum av politikområden. Den otillräckliga hanteringen av flyktingströmmarna, den långsamma saneringen av våra banker efter finanskrisens utbrott och avsaknaden av ett omedelbart och gemensamt svar på det inre och yttre hotet från terrorismen är aktuella exempel som på ett träffande sätt har visat på unionens bristande förmåga att reagera snabbt och effektivt.

E.  Europeiska unionen kan inte möta EU-medborgarnas förväntningar eftersom dagens fördrag inte utnyttjas till fullo och inte tillhandahåller alla de instrument, behörigheter och beslutsförfaranden som krävs för att på ett effektivt sätt ta sig an dessa gemensamma mål.

F.  Detta problem, och avsaknaden av en gemensam vision från medlemsstaternas sida när det gäller vår kontinents framtid, har gett upphov till en EU-skepsis utan motstycke som leder till en återgång till nationalism och riskerar att undergräva och till och med kanske upplösa unionen.

G.  Det system som innebär att medlemsstaterna tar till ”à la carte”-lösningar, vilket stärktes ytterligare genom Lissabonfördraget, har i stället för att främja unionen ökat dess komplexitet och ytterligare framhävt skillnader och olikheter inom den. Trots de möjligheter till flexibilitet som fördragen erbjuder har flera medlemsstater fått välja att ställa sig utanför primärrätten, och detta har skapat ett oklart system av samarbetscirklar som skär in i varandra samt hämmat demokratisk kontroll och ansvarsskyldighet.

H.  Fördragen erbjuder former av flexibel och differentierad integration på sekundärrättslig nivå genom instrumenten för fördjupat och strukturerat samarbete, vilket endast bör tillämpas på en begränsad mängd politikområden samtidigt som det bör vara integrerande så att alla EU-medlemsstater kan delta. Effekterna av det fördjupade samarbetet är fortfarande begränsade trots att det gått tjugo år sedan det infördes. Fördjupat samarbete har beviljats på tre områden, nämligen med avseende på gemensamma regler om tillämplig lag för skilsmässor för internationella par, det europeiska patentet med enhetlig verkan och införandet av en skatt på finansiella transaktioner. Det fördjupade samarbetet måste användas som ett första steg för ytterligare integration av politik såsom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP), och inte som ett sätt att främja ”à la carte”-lösningar.

I.  Gemenskapsmetoden måste upprätthållas och får inte undergrävas av mellanstatliga lösningar, inte ens på områden där inte alla medlemsstater uppfyller villkoren för deltagande.

J.  Euron är unionens valuta (artikel 3.4 i EU-fördraget), men ändå erhöll Förenade kungariket ett undantag från anslutning (protokoll nr 15), Danmark har ett konstitutionellt undantag (protokoll nr 16), Sverige har slutat följa eurons konvergenskriterier och möjligheten att Grekland lämnar den gemensamma valutan har diskuterats öppet i Europeiska rådet. Samtliga medlemsstater är skyldiga att ansluta sig till den gemensamma valutan när de väl uppfyller alla kriterier, men inget tidsschema har fastställts för medlemsstaters anslutning till euron efter dess införande.

K.  När det gäller Schengen, den fria rörligheten för personer och avskaffandet av kontroller vid de inre gränserna till följd av detta – punkter som formellt tagits in i fördragen – har Förenade kungariket och Irland beviljats klausuler om icke-deltagande. Ytterligare fyra medlemsstater deltar inte trots att de är skyldiga att göra detta, medan klausuler om deltagande har beviljats tre länder utanför Europeiska unionen. Denna splittring försvårar inte bara ett totalt avskaffande av vissa kvarvarande inre gränser, utan ställer även till problem för skapandet av en verklig inre marknad och ett fullt integrerat område med frihet, säkerhet och rättvisa. Parlamentet erinrar om att medverkan i Schengenområdet även fortsättningsvis måste vara målet för alla EU-medlemsstater.

L.  Undantagsklausuler för enskilda medlemsstater utgör ett hot mot en enhetlig tillämpning av EU-lagstiftningen, leder till en överdrivet komplex styrning, äventyrar sammanhållningen i unionen och undergräver unionsmedborgarnas solidaritet.

M.  Efter Lissabonfördraget, och ytterligare påskyndat genom den ekonomiska krisen och finans-, migrations- respektive säkerhetskrisen, har Europeiska rådet vidgat sin roll till att omfatta löpande förvaltning genom att anta mellanstatliga instrument utanför EU:s ram, trots det faktum att dess roll inte är utöva lagstiftande funktioner utan att förse unionen med den kraft som krävs för dess utveckling och att definiera den allmänna politiska riktningen och fastställa prioriteringar (artikel 15.1 i EU-fördraget).

N.  Kravet på enhällighet i Europeiska rådet och dess oförmåga att nå konsensus har lett till antagandet av mellanstatliga instrument utanför EU:s rättsliga ram, exempelvis den europeiska stabilitetsmekanismen (ESM), fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen (den så kallade finanspakten). Detsamma gäller överenskommelsen med Turkiet om den syriska flyktingkrisen.

O.  Samtidigt som det i artikel 16 i finanspakten anges att nödvändiga åtgärder måste vidtas för att införliva finanspakten i unionens rättsliga ram inom fem år från dagen för ikraftträdandet (före den 1 januari 2018), och samtidigt som liknande bestämmelser är inkluderade i det mellanstatliga avtalet om överföring av och ömsesidighet för bidrag till den gemensamma resolutionsfonden, är det uppenbart att ett motståndskraftigt euroområde, inklusive slutförandet av bankunionen, inte kan åstadkommas utan att man vidtar ytterligare åtgärder för att stärka det finanspolitiska samarbetet och inför en mer tillförlitlig, effektiv och demokratisk form av styrning.

P.  Ett sådant nytt system för styrning kräver att kommissionen blir en äkta regering, med ansvar inför parlamentet och försedd med de verktyg den behöver för att utforma och tillämpa den gemensamma finanspolitik och makroekonomiska politik som euroområdet behöver, och som regering måste den förses med en statskassa och budget som står i proportion till den uppgift den står inför. För detta behövs inte bara åtgärder inom den befintliga primärrätten utan även en reform av Lissabonfördraget.

Q.  Detta gäller även den nödvändiga reformen och moderniseringen av de ekonomiska resurser som är gemensamma för hela EU. Avtalet om den aktuella fleråriga budgetramen ingicks först efter långa och mödosamma förhandlingar och åtföljdes av ett beslut om att inrätta en arbetsgrupp på hög nivå för att granska unionens system för egna medel, som ska avlägga rapport under 2016. Den nuvarande fleråriga budgetramen begränsar unionens finansiella och politiska autonomi avsevärt, eftersom de flesta av intäkterna utgörs av nationella bidrag från medlemsstaterna och det redan har fastställts att en stor del av utgifterna ska återföras till dessa medlemsstater. BNP-/BNI-baserade nationella bidrag har blivit den överlägset största inkomstkällan.

R.  Den nuvarande fleråriga budgetramen är nominellt underlägsen den föregående, samtidigt som omständigheterna kräver stora budgetmässiga ansträngningar för att hjälpa flyktingar och stimulera till ekonomisk tillväxt, social sammanhållning och finansiell stabilitet.

S.  Kravet på enhällighet för skattepolitik står i vägen för hanteringen av problemen med förekomsten av skatteparadis inom Europeiska unionen och medlemsstaters skadliga skattepolitik. Många av dessa fenomen snedvrider den gemensamma marknadens funktion, riskerar medlemsstaternas intäkter och flyttar i slutändan över bördorna på medborgarna och på små och medelstora företag.

T.  Europeiska unionen är ett konstitutionellt system som grundar sig på rättsstatsprincipen. Fördragen måste ändras så att behörigheten för Europeiska unionens domstol utvidgas till alla områden som omfattas av EU-lagstiftningen, i enlighet med principen om maktdelning.

U.  EU är även grundat på värden som respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. EU:s befintliga instrument för att bedöma och ålägga sanktioner vid medlemsstaternas brott mot dessa principer har visat sig vara otillräckliga. Överträdelseförfaranden som inletts mot en medlemsstats specifika rättsakter eller handlingar som strider mot unionsrätten är inadekvata för hantering av systematiska brott mot EU:s grundläggande värden. Enligt artikel 7.1 i EU-fördraget ska rådet besluta med en majoritet på fyra femtedelar av sina medlemmar för att slå fast att det finns en klar risk för ett allvarligt åsidosättande av de grundläggande värdena, och i enlighet med artikel 7.2 i EU-fördraget ska Europeiska rådet vara enhälligt för att slå fast att det föreligger ett allvarligt och ihållande åsidosättande. Följaktligen har varken den förebyggande åtgärden enligt artikel 7.1 i EU-fördraget eller sanktionsmekanismerna enligt artiklarna 7.2 och 7.3 i EUF-fördraget åberopats.

V.  EU verkar vara mer kapabelt att påverka politiken om grundläggande rättigheter, rättsstatsprincipen och korruption när länder fortfarande är kandidater till att gå med i unionen. Rättsstatsmekanismen bör tillämpas med samma kraft på alla medlemsstater.

W.  En översyn behövs också för att ombalansera och i grunden förnya unionens funktionssätt, med målet att minska byråkratisk reglering och effektivisera beslutsfattandet så att politiken ligger närmare medborgarnas behov. Europeiska unionen måste få nödvändiga befogenheter för att göra framsteg mot vissa av sina fastställda mål, såsom fullbordande av den inre marknaden, inbegripet energiunionen, social sammanhållning och strävan mot full sysselsättning, rättvis och gemensam migrations- och asylhantering samt en inre och yttre säkerhetspolitik.

X.  Att bygga en systematisk dialog med organisationer i det civila samhället och stärka den sociala dialogen, på alla nivåer i enlighet med den princip som fastställs i artikel 11 i EUF-fördraget, är nyckeln till att övervinna EU-skepsis och värna om vikten av Europas solidariska dimension, social sammanhållning och skapandet av en deltagande och inkluderande demokrati, som ett komplement till den representativa demokratin.

Y.  Under det senaste årtiondet har säkerhetssituationen i Europa försämrats markant, särskilt i vårt grannskap: ingen medlemsstat kan längre garantera sin inre och yttre säkerhet på egen hand.

Z.  Europas försämrade försvarskapacitet har begränsat unionens möjligheter att åstadkomma stabilitet bortom våra omedelbara gränser. Detta går hand i hand med oviljan hos våra amerikanska allierade att ingripa om Europa inte är berett att ta sin del av ansvaret, EU:s försvarspolitik bör förstärkas och ett omfattande partnerskap mellan EU och Nato bör upprättas, samtidigt som unionen ges möjlighet att agera självständigt i operationer utomlands, främst i syfte att skapa stabilitet i sitt grannskap. Detta betyder att det behövs ett mer intensivt samarbete mellan medlemsstaterna liksom integration av viss del av deras försvarskapaciteter i en europeisk försvarsgemenskap, i linje med en ny europeisk säkerhetsstrategi.

AA.  Ingen av de ”övergångsklausuler” som föreskrivs i Lissabonfördraget i syfte att effektivisera EU:s styrning har utnyttjats, och kommer sannolikt inte att utnyttjas under de rådande omständigheterna. Tvärtom, på grund av Europeiska rådets beslut av den 18–19 juni 2009 avseende den minskning av antalet kommissionsledamöter som planerats i Lissabonfördraget, utnyttjades omedelbart undantagsklausulen.

AB.  2014 års val till Europaparlamentet ledde för första gången till att kandidaten till kommissionens ordförandepost utnämndes direkt. Tyvärr kunde dock medborgarna inte rösta direkt på kandidaterna. Den överstatliga karaktären hos valet till Europaparlamentet bör förstärkas ytterligare genom införande av en tydlig rättslig grund som säkerställer att detta nya system skyddas och utvecklas. Det är fortfarande svårt för unionsmedborgare att förstå hur ordförandena för kommissionen och Europeiska rådet samverkar.

AC.  Det akuta behovet av att reformera EU har ökat dramatiskt till följd av Förenade kungarikets folkomröstning om att lämna EU. I samband med förhandlingarna om överenskommelsen om Förenade kungarikets utträde måste man även ta hänsyn till ramarna för dess framtida förbindelser med unionen. Denna överenskommelse måste förhandlas fram i enlighet med artikel 218.3 i EUF-fördraget och ingås på unionens vägnar av rådet, som ska fatta beslut med kvalificerad majoritet efter det att Europaparlamentet har gett sitt godkännande. Parlamentet bör därför vara fullt delaktigt genom hela förhandlingsprocessen.

AD.  Förenade kungarikets utträde kan skapa en möjlighet att minska unionens komplexitet och att klargöra vad ett medlemskap i unionen egentligen innebär. I framtiden behövs tydliga ramar för hur EU:s förbindelser med icke-medlemmar (Förenade kungariket, Norge, Schweiz, Turkiet, Ukraina osv.) ska se ut. Unionens grundare har redan planerat en sorts ”associeringsstatus”.

AE.  I detta sammanhang ger fördragen Europaparlamentet sex särskilda privilegier, nämligen rätten att föreslå ändringar av fördragen (artikel 48.2 i EU-fördraget), rätten att höras av Europeiska rådet om ändring av fördragen (artikel 48.3 första stycket i EU-fördraget), rätten att insistera på att sammankalla ett konvent mot Europeiska rådets önskan (artikel 48.3 andra stycket i EU-fördraget), rätten att höras avseende Europeiska rådets beslut att ändra samtliga eller delar av bestämmelserna i tredje delen i EUF-fördraget (artikel 48.6 andra stycket i EU-fördraget), rätten att inleda en omfördelning av platser i parlamentet inför nästa val (artikel 14.2 i EU-fördraget) och rätten att föreslå en enhetlig valordning (artikel 223.1 i EUF-fördraget).

AF.  Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs (EESK) och Regionkommitténs (ReK) roller måste skyddas som institutionella företrädare för organisationer i det civila samhället och regionala och lokala aktörer, eftersom deras åsikter bidrar till att öka den demokratiska legitimiteten i utformningen av politik och lagstiftning.

AG.  En klar majoritet av unionens regionala och lokala regeringar har genom Regionkommittén konsekvent uttryckt sin ståndpunkt till förmån för ett mer integrerat EU med effektiv styrning.

1.  Europaparlamentet anser att tiden för krishantering som grundar sig på tillfälliga och stegvisa beslut är förbi, och att en sådan krishantering endast leder till åtgärder som många gånger är alltför små och kommer alltför sent. Parlamentet är övertygat om att det nu är dags att fundera över hur man kan ta itu med bristerna i Europeiska unionens styrning genom att göra en omfattande och djupgående reform av Lissabonfördraget. I väntan på en sådan reform kan lösningar på kort och medellång sikt nås genom att man fullt ut använder befintliga fördrag.

2.  Europaparlamentet konstaterar att reformen av EU bör inriktas på att modernisera unionen genom nya instrument, nya effektiva EU-kapaciteter och genom ökad demokratisering av beslutsprocesserna snarare än på åternationalisering genom ökad mellanstatlighet.

3.  Europaparlamentet understryker att aktuella Eurobarometerundersökningar visar att EU:s medborgare – tvärt emot vad många tror – fortfarande är fullt medvetna om betydelsen av, och stöder, verkligt europeiska lösningar(24), bland annat på områdena säkerhet och migration.

4.  Europaparlamentet noterar med stor oro hur allt fler undergrupper av medlemsstater undergräver enigheten i unionen genom att skapa brist på öppenhet och minska folkets förtroende. Parlamentet anser att det lämpliga formatet för att föra diskussionen om unionens framtid är EU-27. Parlamentet betonar att det vore kontraproduktivt att dela upp diskussionen i diverse format eller grupper av medlemsstater.

5.  Europaparlamentet understryker att en omfattande demokratisk reform av fördragen måste åstadkommas genom eftertankar och diskussion kring Europeiska unionens framtid och överenskommelse om en vision för nuvarande och framtida generationer av unionsmedborgare, utmynnande i ett konvent, som garanterar delaktighet genom sin sammansättning av företrädare för de nationella parlamenten, regeringarna i samtliga medlemsstater, kommissionen och Europaparlamentet samt EU:s rådgivande organ, såsom Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, och även tillhandahåller en lämplig plattform för en sådan diskussion och dialog med unionsmedborgarna och det civila samhället.

Stopp för ”Europa à la carte”

6.  Varje gång Europeiska rådet har beslutat att tillämpa mellanstatliga metoder och att kringgå ”gemenskaps- eller unionsmetoden” så som den fastställs i fördragen, leder detta inte bara till ett mindre effektivt beslutsfattande, utan bidrar även till allt större brist på öppenhet, demokratisk ansvarighet och kontroll, vilket Europaparlamentet beklagar. Parlamentet menar att ett uppsplittrat vägval endast är tänkbart som en tillfällig lösning på vägen mot mer effektiva och integrerade EU-beslut.

7.  Europaparlamentet anser att ”unionsmetoden” är den enda demokratiska lagstiftningsmetod som säkerställer att hänsyn tas till samtliga intressen, särskilt till det gemensamma europeiska intresset. Med ”unionsmetoden” menar parlamentet att kommissionen, som en del av sin befogenhet som verkställande organ, inleder lagstiftningsförfarandet, att parlamentet och rådet i egenskap av representanter för medborgarna respektive medlemsstaterna fattar beslut tillsammans och med majoritet och att domstolen ansvarar för granskning och slutlig rättslig kontroll. Parlamentet insisterar på att unionsmetoden bör respekteras även i brådskande fall.

8.  Europaparlamentet anser att det i detta sammanhang är viktigt att bekräfta uppdraget att skapa en ”allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken” (artikel 1 i EU-fördraget) för att minska eventuella tendenser till sönderfall och att ytterligare en gång klargöra det moraliska, politiska och historiska syftet med EU samt dess konstitutionella karaktär.

9.  Europaparlamentet menar att kraven för att inleda ett stärkt och strukturerat samarbete bör göras mindre restriktiva, bland annat genom att sänka gränsen för det minsta antalet deltagande medlemsstater.

10.  Europaparlamentet föreslår att man vid nästa översyn av fördragen bortrationaliserar de nuvarande oordnade skillnaderna genom att sätta stopp för, eller åtminstone kraftigt minska, tillämpningen av klausuler om icke-deltagande, deltagande och undantag för enskilda medlemsstater på den nivå som avser EU:s primärrätt.

11.  Europaparlamentet rekommenderar att ett partnerskap ska definieras och utvecklas för att bygga upp en partnerring kring EU för länder som inte kan eller vill ansluta sig till unionen men som ändå önskar en nära relation till EU. Parlamentet anser att denna relation bör åtföljas av skyldigheter som motsvarar respektive rättigheter, t.ex. ett ekonomiskt bidrag och, än viktigare, respekt för unionens grundläggande värden och rättsstatsprincipen.

12.  Europaparlamentet anser att den gemensamma institutionella ramen bör bevaras i syfte att uppnå unionens gemensamma mål och garantera principen om jämlikhet mellan alla medborgare och medlemsstater.

Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen

13.  Europaparlamentet konstaterar att denna nya typ av partnerskap skulle kunna vara en möjlig lösning för att respektera viljan hos majoriteten av medborgarna i Förenade kungariket att lämna EU. Parlamentet betonar att Förenade kungarikets utträde påverkar unionens styrka och interinstitutionella balans, eftersom landet är en av de största medlemsstaterna och den största medlemsstat som inte ingår i euroområdet.

14.  Europaparlamentet bekräftar återigen att unionens konstitutionella inslag, särskilt den inre marknadens integritet och det faktum att detta inte kan skiljas från unionens fyra grundläggande friheter (fri rörlighet för kapital, personer, varor och tjänster) är grundläggande och odelbara pelare i unionen, vilket även gäller existensen av en rättsstat, garanterad av EU-domstolen. Parlamentet bekräftar återigen att denna konstitutionella enhet inte kan lösas upp under förhandlingarna om Förenade kungarikets utträde från unionen.

15.  Europaparlamentet begär att Europeiska bankmyndighetens och Europeiska läkemedelsmyndighetens huvudkontor, som båda för närvarande ligger i London, ska flyttas till en annan medlemsstat, sedan Förenade kungarikets medborgare röstat för att lämna EU.

Ny ekonomisk styrning för ekonomisk tillväxt, social sammanhållning och finansiell stabilitet.

16.  Europaparlamentet är mycket oroat över växande ekonomiska och sociala skillnader och avsaknaden av ekonomiska reformer och finansiell stabilitet i Ekonomiska och monetära unionen (EMU) samt över förlusten av ekonomisk konkurrenskraft i flera av EMU:s medlemsstater, som i synnerhet beror på att det saknas en gemensam finans- och ekonomipolitik. Parlamentet anser därför att den gemensamma finans- och ekonomipolitiken bör bli ett område där befogenheten delas mellan unionen och medlemsstaterna.

17.  Europaparlamentet anser att stabilitets- och tillväxtpakten och regeln om ”no bail-out” (artikel 125 i EUF fördraget) i sin nuvarande form tyvärr inte uppnår de mål som avsågs. Parlamentet anser att EU måste avvisa försöken att återgå till en protektionistisk nationell politik, och fortsätta att vara en öppen ekonomi i framtiden. Parlamentet varnar för att detta inte kan åstadkommas genom en nedmontering av den sociala modellen.

18.  Europaparlamentet noterar dessutom att det nuvarande systemet inte tillräckligt säkerställer nationellt ansvarstagande för de landsspecifika rekommendationerna. Parlamentet är i detta hänseende intresserat av den potential som den rådgivande europeiska finanspolitiska nämnden erbjuder, och dess framtida uppgift att ge kommissionen råd om en lämplig finanspolitisk strategi för hela euroområdet.

19.  Europaparlamentet är medvetet om behovet av att se över effektiviteten i de många krishanteringsåtgärder som EU vidtagit på senare tid, och att kodifiera vissa beslutsförfaranden i primärrätten samt befästa de rättsliga grunderna för det nya regelverket för den finansiella sektorn. Parlamentet instämmer i vad som konstateras i de fem ordförandenas rapport om att den öppna samordningsmetod som ligger till grund för EU:s ekonomiska strategi inte har fungerat.

20.  Europaparlamentet föreslår därför, som komplement till stabilitets- och tillväxtpakten, antagande av en konvergenskod inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet, med fastställande av konvergensmål (avseende t.ex. beskattning, arbetsmarknad, investeringar, produktivitet, social sammanhållning och kapacitet när det gäller offentlig administration och god förvaltning). Inom ramen för den ekonomiska styrningen bör efterlevnad av konvergenskoden vara ett villkor för fullt deltagande i euroområdets finanspolitiska kapacitet, och parlamentet begär att varje medlemsstat lägger fram förslag för hur den ska uppfylla konvergenskodens kriterier. Normerna och skatteincitamenten fastställs i parlamentets resolution om budgetkapacitet för euroområdet.

21.  Europaparlamentet anser att en stark social dimension är oumbärlig för ett omfattande EMU och att artikel 9 i EUF‑fördraget i sin nuvarande form inte är tillräcklig för att garantera en riktig balans mellan sociala rättigheter och ekonomiska friheter. Parlamentet kräver därför att dessa rättigheter ska rangordnas lika och att dialogen mellan arbetsmarknadens parter ska skyddas.

22.  Europaparlamentet efterlyser integrering av fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen (finanspakten) i EU:s rättsliga ram samt införlivande av den europeiska stabilitetsmekanismen och den gemensamma resolutionsfonden i EU-lagstiftningen, på basis av en omfattande utvärdering av deras genomförande och med motsvarande demokratisk tillsyn från parlamentets sida, för att säkerställa att kontroll och ansvarsskyldighet tillfaller dem som bidrar till dessa. Parlamentet efterlyser också ytterligare utveckling av den mellanparlamentariska konferens som avses i artikel 13 om finanspakten, för att vid behov ge tillfälle till grundliga och lägliga diskussioner mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten.

23.  Europaparlamentet anser att euroområdet, för att öka den finansiella stabiliteten, mildra gränsöverskridande asymmetriska och symmetriska chocker, minska effekterna av recessionen och säkerställa en lämplig investeringsnivå, behöver finanspolitisk kapacitet som bygger på genuina egna medel och en EU-finansförvaltning som har möjlighet att ta lån. Parlamentet noterar att denna finansförvaltning bör placeras inom kommissionen och vara föremål för demokratisk kontroll och ansvarsskyldighet från respektive gentemot parlamentet och rådet.

24.  Europaparlamentet påpekar att efterlevnaden är helt avgörande för att den ekonomiska och monetära unionen ska fungera, och att det därför behövs starkare styrfunktioner än dem som för närvarande tillhandahålls genom kommissionen och/eller eurogruppen, samt fullständiga demokratiska kontroller och motvikter genom Europaparlamentets deltagande i alla EMU-aspekter. Parlamentet anser att ansvaret samtidigt måste ligga på den nivå där beslut fattas eller genomförs för att öka egenansvaret, med nationella parlament som granskar nationella regeringar och med Europaparlamentet som granskar EU:s verkställande organ.

25.  Europaparlamentet kräver därför att den verkställande makten koncentreras till kommissionen, i rollen av en EU-finansminister, genom att kommissionen förses med kapacitet att formulera och genomföra en gemensam ekonomisk politik inom EU, där makroekonomiska, skattemässiga och monetära instrument kombineras och backas upp av en budgetkapacitet för euroområdet. Finansministern bör vara ansvarig för användningen av den europeiska stabilitetsmekanismen och andra ömsesidiga instrument, inbegripet budgetkapaciteten, och vara den enda externa företrädaren för euroområdet i internationella organisationer, särskilt inom finanssektorn.

26.  Europaparlamentet anser att finansministern måste ges proportionella befogenheter att ingripa för att övervaka konvergenskoden, och befogenhet att använda de skatteincitament som beskrivs ovan.

27.  Europaparlamentet anser, utan att detta påverkar uppgifterna för det europeiska centralbankssystemet, att den europeiska stabilitetsmekanismen måste ges möjlighet att agera som första långivare i sista hand för finansinstitutioner som står under Europeiska centralbankens direkta tillsyn eller översyn. Parlamentet anser det dessutom nödvändigt att Europeiska centralbanken har samtliga befogenheter som ankommer en federal centralbank, samtidigt som den bibehåller sitt oberoende.

28.  Europaparlamentet önskar att bankunionen och kapitalmarknadsunionen ska fullbordas steg för steg, men så snart som möjligt, på grundval av en påskyndad tidsplan.

29.  Europaparlamentet anser att kravet på enhällighet för vissa skatteförfaranden måste tas bort, för att göra det möjligt för EU att bevara en rättvis och väl fungerande inre marknad och för att undvika skadlig skattepolitik från medlemsstaternas sida. Parlamentet vill att bekämpning av skattebedrägerier, skatteflykt och skatteparadis ska göras till ett grundläggande mål för Europeiska unionen.

Nya utmaningar

30.  Europaparlamentet är medvetet om det geopolitiska, ekonomiska och miljömässiga behovet av att man skapar en verklig europeisk energiunion. Parlamentet understryker att klimatförändringarna är en av de viktigaste globala utmaningar som EU står inför. Parlamentet betonar, utöver behovet av en fullständig ratificering och ett fullständigt genomförande av Parisavtalet och antagande av bindande EU-klimatmål och åtgärder, att den begränsning som innebär att EU:s politik inte får påverka medlemsstaternas rätt att besluta om villkoren för hur deras energikällor ska utnyttjas, deras val mellan olika energikällor och den allmänna strukturen i deras energiförsörjning (artikel 194.2 i EUF-fördraget) måste ändras i syfte att säkerställa ett framgångsrikt genomförande av gemensam politik för ren och förnybar energi.

31.  Europaparlamentet understryker att utvecklingen av nya och förnybara energikällor bör införlivas i fördragen som ett primärt mål för såväl unionen som för medlemsstaterna.

32.  Europaparlamentet konstaterar att fördragen ger gott om möjligheter att skapa ett humant och välfungerande system för migrationshantering och asylärenden, bland annat ett europeiskt gräns- och kustbevakningssystem, och välkomnar de framsteg som gjorts i detta avseende. Parlamentet anser dock att fördragen, i synnerhet artikel 79.5 i EUF-fördraget, är för restriktiva när det gäller andra aspekter av migration, särskilt skapandet av ett verkligt europeiskt system för laglig migration. Parlamentet understryker att EU:s framtida migrationssystem måste samverka med dess bistånds- och dess utrikespolitik, och förena nationella kriterier för beviljande av asyl och tillträde till arbetsmarknaden. Parlamentet insisterar på att demokratisk kontroll från parlamentets sida behövs i samband med genomförandet av politiken avseende gränskontroll, avtal med tredjeländer om bland annat samarbete om återtagande och återvändande, asyl och migration, och att skyddet av den nationella säkerheten inte kan utnyttjas som en förevändning för att kringgå EU-åtgärder.

33.  Europaparlamentet anser att man med tanke på det intensiva terroristhotet måste stärka EU:s förmåga att bekämpa terrorism och internationell organiserad brottslighet. Parlamentet betonar att man, förutom att öka samordningen mellan de behöriga myndigheterna och byråerna i medlemsstaterna, även bör ge Europol och Eurojust verklig kapacitet och förmåga att utreda och lagföra brott, genom att de omvandlas till en sant europeisk myndighet för utredning och terrorismbekämpning, med vederbörlig parlamentskontroll.

34.  Europaparlamentet drar slutsatsen att de olika terrordåden på europeisk mark har visat att säkerheten skulle garanteras bättre om den inte vore en exklusiv befogenhet för medlemsstaterna. Parlamentet föreslår därför att den ska bli en delad befogenhet för att underlätta bildandet av en europeisk utrednings- och underrättelsetjänst inom Europol, under domstolens tillsyn. Parlamentet fastställer att det, enligt artikel 73 i EUF-fördraget, inte finns något som hindrar medlemsstaterna från att under tiden upprätta detta slags samarbete mellan sina tjänster.

Förstärkning av vår utrikespolitik

35.  Europaparlamentet beklagar, vilket det redan framfört i sin resolution av den 16 februari 2017 om att förbättra Europeiska unionens funktionssätt genom att utnyttja Lissabonfördragets potential, att EU inte har gjort större framsteg när det gäller att utveckla sin förmåga att enas om och genomföra en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp). Parlamentet konstaterar att dess ansträngningar för att initiera en gemensam säkerhets- och försvarspolitik inte har varit särskilt framgångsrika, i synnerhet vad gäller delning av kostnader och ansvar.

36.  Europaparlamentet konstaterar att EU endast genom att stärka den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken kan ge trovärdiga svar i fråga om de nya säkerhetshoten och utmaningarna, och därigenom bekämpa terrorism och skapa fred, stabilitet och ordning i sitt närområde.

37.  Samtidigt som Europaparlamentet upprepar att ytterligare framsteg kan och bör göras i enlighet med Lissabonfördraget, även när det gäller användningen av bestämmelserna om att agera genom omröstningar med kvalificerad majoritet, anser parlamentet att den höga representanten/vice ordföranden bör kallas EU:s utrikesminister och stödjas i sin strävan att bli den viktigaste externa företrädaren för EU i internationella forum, inte minst i FN. Parlamentet anser att utrikesministern bör kunna utse politiska företrädare. Parlamentet föreslår att man ser över funktionaliteten hos den nuvarande Europeiska utrikestjänsten, och behovet av lämpliga budgetresurser.

38.  Europaparlamentet understryker behovet av ett snabbt upprättande av en europeisk försvarsunion för att stärka försvaret av EU:s territorium, vilket i strategiskt partnerskap med Nato skulle göra det möjligt för unionen att agera självständigt i operationer utomlands, främst för stabilisering av grannskapet och därigenom förbättra EU:s roll som garant för sitt eget försvar och som säkerhetsgarant, i överensstämmelse med principerna i FN-stadgan. Parlamentet uppmärksammar det fransk-tyska initiativet från september 2016, och det italienska initiativet från augusti 2016, som utgör värdefulla bidrag i denna fråga. Europaparlamentet måste vara fullt delaktigt i alla steg i skapandet av Europeiska försvarsunionen och ha rätt att ge sitt samtycke vid insatser utomlands. I väntan på detta bör fördragen specifikt ge möjlighet att upprätta en europeisk försvarsunion. Dessutom bör man som komplement till Europeiska utrikestjänsten inrätta ett generaldirektorat för försvar (GD Försvar) med ansvar för de interna aspekterna av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

39.  Europaparlamentet betonar behovet av att utöka de resurser som är öronmärkta för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, för att se till att kostnaderna för militära insatser som genomförs inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken eller den europeiska försvarsunionen fördelas på ett mer rättvist sätt.

40.  Europaparlamentet föreslår inrättande av en europeisk underrättelsebyrå för att stödja Gusp.

Att upprätthålla grundläggande rättigheter

41.  Europaparlamentet upprepar att kommissionen är fördragens väktare och väktare över unionens värden, i enlighet med artikel 2 i EUF-fördraget. Parlamentet fastslår, mot bakgrund av de många möjliga brotten mot unionens värden i ett antal medlemsstater, att det nuvarande förfarandet enligt artikel 7 i EU-fördraget är bristfälligt och tungrott.

42.  Europaparlamentet understryker att respekten för och skyddet av EU:s grundläggande värderingar är hörnstenar i Europeiska unionen som en värdegrundad gemenskap, och att de binder samman EU:s medlemsstater.

43.  Europaparlamentet föreslår ändring av artikel 258 i EUF-fördraget för att uttryckligen ge kommissionen möjlighet att vidta åtgärder avseende ”systemiska fördragsbrott” mot medlemsstater som kränker grundläggande värden. Parlamentet tolkar ”systematiska fördragsbrott” som ett sammanförande av en grupp relaterade individuella överträdelser vilka tyder på ett allvarligt och ihållande brott mot artikel 2 i EU-fördraget från en medlemsstats sida.

44.  Europaparlamentet föreslår att utvidga rätten för fysiska och juridiska personer, som direkt och individuellt berörs av ett agerande, att väcka talan vid Europeiska unionens domstol i fråga om påstådda överträdelser av stadgan om de grundläggande rättigheterna, begångna av EU-institutioner eller en medlemsstat, genom ändring av artiklarna 258 och 259 i EUF-fördraget.

45.  Europaparlamentet rekommenderar att artikel 51 i stadgan om de grundläggande rättigheterna upphävs, och att stadgan omvandlas till ett unionsregelverk för rättigheter.

46.  Europaparlamentet anser dessutom att medborgarna bör ges fler instrument för en deltagande demokrati på unionsnivå. Parlamentet föreslår därför att man ska överväga införande i fördragen av en bestämmelse om EU-folkomröstningar i frågor som är relevanta för EU:s åtgärder och politik.

Mer demokrati, öppenhet och ansvarsskyldighet

47.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen omvandlas till unionens huvudsakliga verkställande makt eller regering för att stärka ”unionsmetoden”, öka öppenheten och effektivisera åtgärder som vidtas på EU-nivå.

48.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på att kommissionen i sin nya utformning ska skäras ned avsevärt och dess antal vice ordförande minskas till två: finansministern och utrikesministern. Parlamentet föreslår en motsvarande minskning vid Europeiska revisionsrätten.

49.  Europaparlamentet välkomnar det lyckade nya förfarandet där de europeiska politiska partierna arbetar för att deras toppkandidater ska utses till befattningen som ordförande för EU:s verkställande organ, vilken väljs av Europaparlamentet efter förslag av Europeiska rådet, men anser att dessa vid nästa val bör kunna stå som officiella kandidater i alla medlemsstater.

50.  Europaparlamentet betonar att åtgärder för att göra medborgarna delaktiga i den politiska processen i det land där de bor bidrar till att bygga upp den europeiska demokratin, och vill att valrättigheterna för medborgare som är bosatta i en medlemsstat som de inte är medborgare i, enligt artikel 22 i EUF-fördraget, utvidgas till att omfatta alla återstående val.

51.  Europaparlamentet stöder Europeiska rådets beslut av den 28 juni 2013 om inrättande av ett system som gör det möjligt att före varje val till Europaparlamentet fördela platserna mellan medlemsstaterna på ett objektivt, rättvist, hållbart och öppet sätt, vilket respekterar principen om degressiv proportionalitet samtidigt som eventuella ändringar i medlemsstaternas antal och demografiska trender beaktas.

52.  Europaparlamentet erinrar om de många uttalanden som gjorts om att utse en enda plats för parlamentets säte, med anledning av det symboliska värdet i ett sådant val och målet om resursbesparingar.

53.  Europaparlamentet upprepar sin önskan om ett enda säte för Europaparlamentet och sitt åtagande att inleda ett ordinarie fördragsändringsförfarande enligt artikel 48 i EU-fördraget i syfte att lägga fram de ändringar till artikel 341 i EUF-fördraget och till protokoll nr 6 som är nödvändiga för att ge parlamentet beslutanderätt över sin lokalisering och sin interna organisation.

54.  Europaparlamentet föreslår att alla rådskonstellationer och Europeiska rådet ska omvandlas till ett medlemsstatsråd varigenom Europeiska rådets huvudsakliga ansvar skulle vara att ge ledning och sammanhang till de andra konstellationerna.

55.  Europaparlamentet anser att rådet och dess specialiserade konstellationer, som andra kammare i EU:s lagstiftande församling, bör ersätta det roterande ordförandeskapet på sex månader med ett system med permanenta ordförandeposter som utses bland medlemmarna. Parlamentet föreslår att rådets beslut bör fattas av ett enda lagstiftningsråd, samtidigt som de nuvarande specialiserade lagstiftningskonstellationerna i rådet bör omvandlas till förberedande instanser, liknande parlamentets utskott.

56.  Europaparlamentet föreslår att medlemsstaterna bör kunna bestämma sammansättningen i sin nationella representation i de specialiserade rådskonstellationerna, oavsett om dessa består av representanter från deras respektive nationella parlament eller regeringar eller en kombination av båda.

57.  Europaparlamentet betonar att när en befattning som EU-finansminister väl har inrättats bör eurogruppen betraktas som en formell specialiserad rådskonstellation med lagstiftnings- och kontrollfunktioner.

58.  Europaparlamentet vill se en ytterligare minskning av de omröstningsförfaranden i rådet som kräver enhällighet, där denna metod fortfarande tillämpas, till exempel i utrikespolitiska och försvarsrelaterade frågor, skattefrågor och socialpolitik, så att man övergår till kvalificerad majoritet, och att de befintliga särskilda lagstiftningsförfarandena omvandlas till ordinarie lagstiftningsförfaranden samt att samrådsförfarandet helt ersätts med medbeslutandeförfarandet mellan parlamentet och rådet.

59.  Europaparlamentet anser att man i samband med förbättringen av styrningen i euroområdet även bör ta hänsyn till intressena hos de medlemsstater som ännu inte deltar i eurosamarbetet.

60.  Europaparlamentet erkänner den viktiga roll som de nationella parlamenten spelar i EU:s nuvarande institutionella ordning, i synnerhet när det gäller att införliva EU lagstiftningen i den nationella lagstiftningen och den roll de skulle spela i både förhands- och efterhandskontrollen av de lagstiftningsbeslut som fattats och de politiska val som görs av deras medlemmar i rådet, även i dess specialiserade konstellationer. Parlamentet föreslår därför att man kompletterar och stärker de nationella parlamentens befogenheter genom att införa ett förfarande med ett ”grönt kort”, som skulle innebära att de nationella parlamenten kan förelägga rådet lagstiftningsförslag för behandling.

61.  Europaparlamentet respekterar de nationella parlamentens roll och subsidiaritetsprincipen, men bekräftar samtidigt EU:s exklusiva behörighet för den gemensamma handelspolitiken. Parlamentet efterlyser en tydlig avgränsning mellan unionen och medlemsstaterna i detta hänseende. Parlamentet påpekar att en sådan avgränsning skulle ha positiva effekter på sysselsättningen och tillväxten, både för EU och dess handelspartner.

62.  Europaparlamentet föreslår dessutom att man i överensstämmelse med gängse praxis i ett antal medlemsstater ger båda kamrarna i EU:s lagstiftande församling, det vill säga rådet och i synnerhet parlamentet, som är den enda institution som valts direkt av medborgarna, rätten att ta initiativ till lagstiftning, utan att det påverkar kommissionens grundläggande lagstiftningsrätt.

63.  Europaparlamentet anser att enligt artiklarna 245 och 247 i EUF-fördraget bör inte bara kommissionen och rådet utan även Europaparlamentet ha rätt att väcka talan vid EU-domstolen i fall där en nuvarande eller före detta kommissionsledamot bryter mot sina skyldigheter enligt fördragen, gör sig skyldig till allvarlig försummelse eller inte längre uppfyller de villkor som krävs för fullgörandet av uppgifterna.

64.  Europaparlamentet betonar att parlamentets undersökningsrätt bör förstärkas och att parlamentet bör beviljas särskilda, konkreta och tydligt avgränsade befogenheter, som bättre överensstämmer med parlamentets politiska betydelse och behörighetsområden, bland annat rätten att kalla vittnen, ha full tillgång till handlingar, företa undersökningar på plats och ålägga påföljder för bristande efterlevnad.

65.  Europaparlamentet är övertygat om att EU-budgeten måste förses med ett system för genuina egna medel, med enkelhet, rättvisa och öppenhet som ledande principer. Parlamentet stöder rekommendationerna från högnivågruppen för egna medel när det gäller diversifiering av intäkterna till unionens budget, inklusive nya egna medel, i syfte att minska andelen BNI-bidrag till unionens budget så att man frångår medlemsstaternas metod för ”rättvist återflöde”. Parlamentet insisterar i detta sammanhang på att alla sorters rabatter ska avskaffas.

66.  Europaparlamentet föreslår i detta sammanhang att beslutsförfarandena för både egna medel och den fleråriga budgetramen bör ändras från enhällighet till kvalificerad majoritet och därmed leda till verkligt medbeslutande mellan rådet och parlamentet i samtliga budgetfrågor. Parlamentet upprepar vidare sitt krav på att man ser till att den fleråriga budgetramen sammanfaller med mandatperioderna för parlamentet och EU:s verkställande organ, och insisterar på att man integrerar ekonomin för unionens samtliga byråer i EU:s budget.

67.  Europaparlamentet framhåller behovet av att tillämpa det ordinarie lagstiftningsförfarandet vid antagandet av förordningen om den fleråriga budgetramen för att anpassa den till lagstiftningsförfarandet för praktiskt taget alla fleråriga EU-program, inklusive deras olika finansiella anslag, samt EU-budgeten. Godkännandeförfarandet berövar parlamentet den lagstiftningsbehörighet det utövar i samband med antagandet av de årliga budgetarna, samtidigt som regeln om enhällighet i rådet innebär att överenskommelsen utgör en minsta gemensamma nämnare baserad på behovet av att undvika att en enskild medlemsstat lämnar in veto.

68.  Europaparlamentet noterar att förteckningen över institutioner i artikel 13 i EU-fördraget skiljer sig från förteckningen i budgetförordningens artikel 2. Parlamentet anser att budgetförordningen redan återspeglar rådande praxis.

69.  Europaparlamentet noterar att det finns några få ställen där texten i EUF-fördraget skiljer sig från praxisen och andan i EU-fördraget. Dessa fall av bristande överensstämmelse måste rättas till i linje med principerna om demokrati och transparens.

70.  Europaparlamentet påminner om att varje institution enligt definitionen i artikel 2 b i budgetförordningen självständigt ska genomföra sina respektive avsnitt av budgeten, enligt artikel 55 i budgetförordningen. Denna självständighet medför också ett stort ansvar för användningen av de anslagna medlen.

71.  Europaparlamentet framhåller att en effektiv övervakning av institutionernas och organens genomförande av EU-budgeten kräver ett ärligt och mer effektivt samarbete med parlamentet och full transparens när det gäller anslagens användning samt ett årligt uppföljningsdokument från samtliga institutioner om parlamentets rekommendationer i samband med ansvarsfrihetsförfarandet. Parlamentet beklagar att rådet inte följer detta förfarande och anser att denna sedan länge rådande situation inte kan motiveras, och att den underminerar hela unionens rykte.

72.  Europaparlamentet noterar att förfarandet för att bevilja ansvarsfrihet för EU:s enskilda institutioner och organ separat är en praxis som parlamentet tillämpar sedan länge för att garantera transparens och demokratisk redovisningsskyldighet gentemot EU:s skattebetalare, och är en metod för att verifiera huruvida EU:s anslag har använts på ett relevant och transparent sätt. Parlamentet understryker att detta på ett effektivt sätt garanterar parlamentets rättighet och skyldighet att kontrollera hela EU:s budget. Parlamentet påminner om den ståndpunkt som kommissionen uttryckte i januari 2014, nämligen att samtliga institutioner utan undantag fullt ut omfattas av förfarandet för uppföljning av de iakttagelser som parlamentet gjort inom ramen för ansvarsfrihetsförfarandet, och bör samarbeta helt och fullt för att åstadkomma ett smidigt ansvarsfrihetsförfarande.

73.  För att kunna fatta ett välinformerat beslut om att bevilja ansvarsfrihet vill Europaparlamentet att institutionerna direkt till parlamentet ska lämna sina årliga verksamhetsrapporter och ge fullständig information som svar på parlamentets frågor under ansvarsfrihetsförfarandet.

74.  Europaparlamentet anser att EUF-fördraget måste garantera parlamentets rätt att granska hela EU:s budget, och inte bara den del som förvaltas av kommissionen. Därför insisterar parlamentet på att kapitel 4 i avdelning II – Finansiella bestämmelser – i EUF-fördraget uppdateras enligt ovanstående så att samtliga institutioner och organ omfattas av rättigheterna och skyldigheterna i detta kapitel och i överensstämmelse med budgetförordningen.

75.  Europaparlamentet betonar att alla medlemsstater bör vara skyldiga att lämna in en årlig förklaring om sin användning av EU-medel.

76.  Europaparlamentet erkänner revisionsrättens avgörande roll för att garantera bättre och smartare användning av EU:s budget, för att upptäcka bedrägerier, korruption och olaglig användning av EU-medel, och för att ge expertråd om hur man bättre ska förvalta EU-medlen. Parlamentet påminner om vilken viktig roll revisionsrättens har som europeisk offentlig revisionsmyndighet.

77.  Europaparlamentet anser att det mot bakgrund av den viktiga roll som revisionsrätten spelar för att granska insamling och utnyttjande av EU-medel, är absolut grundläggande att institutionerna helt och fullt beaktar dess rekommendationer.

78.  Europaparlamentet noterar att revisionsrättens sammansättning och dess förfarande för utnämning är fastställda i artiklarna 285 och 286 i EUF-fördraget. Parlamentet och rådet bör ha lika inflytande vid utnämning av revisionsrättens ledamöter, så att demokratisk legitimitet, transparens och dessa ledamöters fullständiga oberoende kan garanteras. Rådet uppmanas att helt och hållet acceptera de beslut som parlamentet fattar efter att ha hört de kandidater som nominerats till revisionsrättsledamöter.

79.  Europaparlamentet beklagar att vissa utnämningsförfaranden har lett till konflikt om kandidater mellan parlamentet och rådet. Det är, såsom fastställs i fördraget, parlamentets skyldighet att utvärdera de nominerade kandidaterna. Parlamentet understryker att dessa konflikter kan skada rådets goda arbetsrelationer med de ovan nämnda institutionerna, och eventuellt få negativa konsekvenser för revisionsrättens trovärdighet och följaktligen för dess effektivitet. Rådet bör, i en anda av gott samarbete mellan EU-institutionerna, acceptera de beslut som parlamentet fattar efter utfrågningarna.

80.  Europaparlamentet efterlyser en rättslig grund för inrättande av unionsbyråer som kan utföra särskilda verkställande uppgifter och genomförandeuppgifter som de tilldelats av parlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

81.  Europaparlamentet påpekar att parlamentet i överensstämmelse med fördragen beviljar kommissionen ansvarsfrihet för budgetens genomförande. Parlamentet anser att eftersom EU:s samtliga institutioner och organ själva förvaltar sin egen budget, bör parlamentet ges explicit behörighet att bevilja alla EU:s institutioner och organ ansvarsfrihet och att dessa bör vara skyldiga att samarbeta fullt ut med parlamentet.

82.  Europaparlamentet anser slutligen att det nuvarande förfarandet för ratificering av fördragen är för stelbent för att passa en sådan överstatlig styrelseform som EU. Parlamentet föreslår att ändringar av fördragen ska kunna träda i kraft, om inte genom en EU-omfattande omröstning, så efter ratificering av en kvalificerad majoritet av fyra femtedelar av medlemsstaterna efter det att Europaparlamentet har gett sitt godkännande.

83.  Europaparlamentet önskar att EU-domstolen ska få full behörighet över all EU-politik som rör frågor av rättslig karaktär, vilket är lämpligt i ett demokratiskt system som bygger på rättsstats- och maktdelningsprincipen.

Konstituerande process

84.  Europaparlamentet förpliktar sig att spela en ledande roll i denna viktiga konstitutionella utveckling, och är fast beslutet att lämna egna förslag till fördragsändringar vid lämplig tidpunkt.

85.  Europaparlamentet anser att Romfördragets 60-årsdag skulle vara ett lämpligt tillfälle att inleda en reflektion över Europeiska unionens framtid och komma överens om en vision för nuvarande och framtida generationer av unionsmedborgare, som mynnar ut i ett konvent vars syfte är att förbereda Europeiska unionen inför kommande årtionden.

o
o   o

86.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, Europeiska unionens domstol, Europeiska centralbanken, revisionsrätten, Regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt till medlemsstaternas parlament och regeringar.

(1) https://ec.europa.eu/commission/sites/beta-political/files/5-presidents-report_sv.pdf
(2) EUT C 436, 24.11.2016, s. 49.
(3) EUT C 436, 24.11.2016, s. 47.
(4) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.
(5) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.
(6) http://ec.europa.eu/budget/mff/hlgor/library/reports-communication/hlgor-report_20170104.pdf
(7) Domstolens yttrande 2/13 av den 18 december 2014.
(8) EUT L 181, 29.6.2013, s. 57.
(9) EUT C 468, 15.12.2016, s. 176.
(10) Antagna texter, P7_TA(2014)0378.
(11) EUT C 419, 16.12.2015, s. 185.
(12) EUT C 75, 26.2.2016, s. 109.
(13) EUT C 436, 24.11.2016, s. 2.
(14) Antagna texter, P8_TA(2015)0382.
(15) Antagna texter, P8_TA(2015)0395.
(16) Antagna texter, P8_TA(2016)0294.
(17) Antagna texter, P8_TA(2017)0049.
(18) Antagna texter, P8_TA(2017)0050.
(19) Antagna texter, P8_TA(2016)0409.
(20) EUT L 251, 16.9.2016, s. 1.
(21) EUT C 13, 15.1.2016, s. 183.
(22) EUT C 313, 22.9.2015, s. 9.
(23) EUT C 62, 2.3.2013, s. 26.
(24) Ordinarie Eurobarometer 84 – hösten 2015 & Särskild Eurobarometer från Europaparlamentet – juni 2016.


Att förbättra Europeiska unionens funktionssätt genom att utnyttja Lissabonfördragets potential
PDF 345kWORD 69k
Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2017 om att förbättra Europeiska unionens funktionssätt genom att utnyttja Lissabonfördragets potential (2014/2249(INI))
P8_TA(2017)0049A8-0386/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, undertecknat den 13 december 2007,

–  med beaktande av förklaringen av den 9 maj 1950, där det framhölls att inrättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen utgjorde ”ett första steg mot en europeisk federation”,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av sin resolution av den 20 februari 2008 om Lissabonfördraget(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 maj 2009 om Lissabonfördragets konsekvenser för utvecklingen av Europeiska unionens institutionella balans(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2014 om genomförandet av Lissabonfördraget med avseende på Europaparlamentet(3),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 16 september 2015(4),

–  med beaktande av Regionkommitténs resolution av den 8 juli 2015(5),

–  med beaktande av rapporten till Europeiska rådet från reflektionsgruppen om EU:s framtid 2030,

–  med beaktande av de fem ordförandenas rapport (från kommissionen, rådet, Eurogruppen, parlamentet och Europeiska centralbanken (ECB) om fullbordandet av Ekonomiska och monetära unionen,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016 om årsrapporterna om subsidiaritet och proportionalitet 2012–2013(6) och det tillhörande yttrandet från utskottet för konstitutionella frågor,

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2017 om en europeisk pelare för sociala rättigheter(7),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandena från budgetutskottet och budgetkontrollutskottet (A8-0386/2016), och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen och dess medlemsstater står inför stora utmaningar som ingen medlemsstat kan klara av på egen hand.

B.  På grund av bl.a. den ekonomiska, finansiella och sociala krisen befinner sig EU också i en situation där dess medborgare upplever besvikelse i förhållande till det europeiska projektet, vilket även illustrerats av det fortsatt låga valdeltagandet i val till Europaparlamentet och de stärkta politiska krafter som är EU-skeptiska eller öppet EU-fientliga.

C.  Vissa förslag genom vilka man avser att ta itu med de utmaningar som EU står inför samt stärka EU:s integration för att förbättra unionens funktionssätt till gagn för dess medborgare kan genomföras i sin helhet endast genom en fördragsändring. Ett tvåstegsförfarande bör planeras för en EU-reform (inom och utöver fördragens ramar). Potentialen i bestämmelserna i Lissabonfördraget och dess protokoll har ännu inte utnyttjats fullt ut, och denna resolution syftar endast till att tillhandahålla en bedömning av de rättsliga, fördragsstadgade möjligheterna att förbättra EU:s funktionssätt.

D.  Europeiska rådets dominerande roll går ut på att fortsatt förkasta gemenskapsmetoden och dess dubbla legitimitet.

E.  Gemenskapsmetoden måste upprätthållas och får inte försvagas genom mellanstatliga beslut, inklusive på områden där inte alla medlemsstater uppfyller villkoren för deltagande. Kommissionens roll bör stärkas så att man gör det möjligt för den att utan begränsningar och på ändamålsenligt sätt utöva sin funktion som gemenskapsmetodens pådrivare.

F.  Den inre marknaden underlättar den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital och är en av EU:s hörnstenar.

G.  Europaparlamentet väljs demokratiskt genom allmänna direkta val och utgör på så vis unionens demokratiska hjärta. Parlamentet är hela unionens parlament och spelar en avgörande roll för att säkerställa legitimiteten och ansvarsskyldigheten i samband med EU:s beslut, inbegripet den demokratiska ansvarsskyldigheten inom ramen för åtgärder och beslut som specifikt avser euroområdet.

H.  Enligt artikel 10.2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) representerar Europaparlamentet unionsmedborgarna oberoende av deras nationalitet medan rådet representerar medlemsstaternas medborgare genom de nationella regeringarna.

I.  Den politiska dialogen mellan nationella parlament och Europaparlamentet bör stärkas, och de praktiska möjligheterna att utnyttja ett gult eller orange kort bör förbättras.

J.  Europeiska rådets arbetsmetoder bör göras mer insynsvänliga gentemot parlamentet, och dess uppdrag bör utföras inom ramen för gällande fördragsbestämmelser.

K.  För att med avseende på lagstiftningsarbetet inrätta ett verkligt tvåkammarsystem som är demokratiskt och medger insyn i beslutsprocessen bör rådets beslut fattas av ett enda lagstiftningsråd, samtidigt som de nuvarande specialiserade lagstiftningskonstellationerna i rådet bör omvandlas till förberedande instanser, likt parlamentets olika utskott.

L.  Samklangen mellan ansvar och kontroll är en grundläggande förutsättning för stabiliteten i alla institutionella strukturer, särskilt vad gäller ekonomiska, finanspolitiska och monetära frågor. EU:s ekonomiska politik bygger på medlemsstaternas starka nationella egenansvar, däribland ”no bailout-principen” i artikel 125 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Utvidgningen av befogenheter som tilldelats EU-nivån förutsätter en överenskommelse om medlemsstaternas minskade nationella suveränitet.

M.  EU bör främja högsta möjliga skyddsnivå för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och det måste säkerställas att EU, dess institutioner och medlemsstaterna respekterar och främjar dessa rättigheter och friheter.

N.  Kommissionens verkställande funktion bör stärkas på det ekonomiska och finanspolitiska området.

O.  I artikel 2 i protokoll nr 14 om Eurogruppen specificeras inte att Eurogruppens ordförande måste väljas bland Eurogruppens medlemmar.

P.  För att kommissionens politiska legitimitet ska kunna stärkas när det gäller att genomföra ekonomisk styrning och finanspolitiska regler är det av grundläggande betydelse att kommissionens ordförande väljs genom ett klart och tydligt förfarande i samband med val till Europaparlamentet.

Q.  I Lissabonfördraget bekräftades på nytt lagstiftningsramen för revisionsrätten med avseende på att främja offentlig ansvarsskyldighet och bistå parlamentet och rådet i arbetet med att kontrollera genomförandet av EU:s budget och därigenom bidra till att skydda medborgarnas finansiella intressen. Artikel 318 i EUF-fördraget föreskriver ytterligare dialog mellan parlamentet och kommissionen och bör främja en resultatinriktad kultur vid genomförandet av EU:s budget.

R.  EU:s institutioner och organ, framför allt Regionkommittén (ReK) och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK), och i synnerhet Europaparlamentet, bör i sitt dagliga arbete övervaka respekten för principen om horisontell och vertikal subsidiaritet i EU. EU-institutionerna bör ta hänsyn till den funktion som ReK och EESK fyller i det rättsliga ramverket samt vikten av att beakta deras yttranden.

S.  Genom artikel 137 i EUF-fördraget och protokoll nr 14 inrättades Eurogruppen som ett informellt organ.

T.  De nya arbetsuppgifter som tilldelats Eurogruppen genom sexpacks- och tvåpackslagstiftningen ger – kombinerat med vem som ingår i Eurogruppen och i Europeiska stabilitetsmekanismens (ESM) styrelse samt vem som är Eurogruppens ordförande och ordförande för ESM:s styrelse – i praktiken Eurogruppen en avgörande roll för den ekonomiska styrningen i euroområdet.

U.  Förfarandet vid makroekonomiska obalanser utnyttjas för närvarande inte i tillräckligt stor utsträckning. Om det skulle utnyttjas fullt ut skulle det kunna bidra till att korrigera ekonomiska obalanser i ett tidigt skede, ge en korrekt överblick av situationen i varje medlemsstat och i unionen som helhet, förhindra kriser samt bidra till att öka konkurrenskraften. Det finns ett behov av större strukturell konvergens mellan medlemsstaterna, eftersom detta skulle bidra till hållbar tillväxt och social sammanhållning. Därför är det mycket viktigt att utan dröjsmål fullborda Ekonomiska och monetära unionen (EMU), kombinerat med insatser för att öka legitimiteten och den demokratiska ansvarsskyldigheten för dess institutionella struktur.

V.  EMU:s institutionella struktur bör ändras genom att omvandlas till en mer ändamålsenlig och demokratisk struktur där parlamentet och rådet är jämbördiga lagstiftare, kommissionen har rollen som verkställande organ, de nationella parlamenten granskar de nationella regeringarnas åtgärder på EU-nivå mer ingående, Europaparlamentet granskar EU:s beslutsfattande och domstolens roll stärks.

W.  Den befintliga ramen för unionens ekonomiska politik måste tillämpas korrekt och upprätthållas, och det måste till nya rättsliga bestämmelser om den ekonomiska politiken samt väsentliga strukturella reformer på områdena konkurrenskraft, tillväxt och social sammanhållning.

X.  Processen för den europeiska planeringsterminen bör förenklas och göras mer fokuserad och demokratisk genom att man stärker parlamentets granskning av den och ger parlamentet en viktigare roll inom de olika förhandlingscyklerna.

Y.  EUF-fördraget har gjort Europaparlamentet och rådet till jämbördiga parter inom ramen för det årliga budgetförfarandet. Lissabonfördraget har endast delvis genomförts när det gäller budgetfrågor, främst på grund av brist på verkligt egna medel.

Z.  Unionens budget bör användas effektivare och dess inkomster bör härröra från verkligt egna medel och inte i första hand från bidrag baserade på bruttonationalinkomsten (BNI), och i förfarandet för antagande av den fleråriga budgetramen skulle man enligt fördragen kunna övergå från beslutande med enhällighet till beslutande med kvalificerad majoritet.

AA.  Enligt artikel 21 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (budgetförordningen) hindrar inte principen om budgetens universalitet att en grupp medlemsstater ger ett finansiellt bidrag till EU:s budget eller en särskild inkomst till en särskild utgiftspost, vilket redan hänt exempelvis i fråga om högflödesreaktorn enligt beslut 2012/709/Euratom.

AB.  Inkomster avsatta för särskilda ändamål i enlighet med artikel 21 i budgetförordningen ingår, enligt skäl 8 i förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 om den fleråriga budgetramen, inte i den fleråriga budgetramen och omfattas därför inte av taken i denna.

AC.  Systemet för egna medel hindrar inte egna medel som finansieras bara av en del av medlemsstaterna.

AD.  Unionens investeringskapacitet bör ökas genom att man säkerställer att de befintliga strukturfonderna används på bästa möjliga sätt och genom användning av Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), samt genom att kapaciteten ökas för Europeiska investeringsbanken (EIB), Europeiska investeringsfonden (EIF) och Efsi.

AE.  Inrättande av en finanspolitisk kapacitet inom euroområdet samt fastställande av ramarna för detta, finansieringen, formerna för intervention och villkoren för integrering i unionens budget är frågor som behandlas för närvarande.

AF.  Den inre marknadens tillväxtmöjligheter bör utnyttjas mer inom områdena tjänster, den digitala inre marknaden, energiunionen, bankunionen och kapitalmarknadsunionen.

AG.  Enligt fördragen ska unionen bekämpa social utestängning och diskriminering samt främja social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män och solidaritet mellan generationerna.

AH.  Stärkandet av den inre marknaden bör åtföljas av en ökad samordning av skattepolitiken.

AI.  Rätten till fri rörlighet samt arbetstagares rättigheter bör garanteras och upprätthållas genom att Lissabonfördragets potential utnyttjas fullt ut.

AJ.  Unionslagstiftaren kan anta sådana åtgärder inom den sociala trygghetens område som är nödvändiga för arbetstagare som utövar sina rättigheter till fri rörlighet enligt artikel 48 i EUF-fördraget, och kan anta åtgärder för att skydda arbetstagares sociala rättigheter oberoende av utövandet av rättigheterna till fri rörlighet enligt artikel 153 i EUF-fördraget.

AK.  Enligt artikel 153.1 a–i i EUF-fördraget kan unionslagstiftaren anta minimikrav för harmonisering av åtgärder inom det socialpolitiska området. Sådan lagstiftning får inte påverka medlemsstaternas rätt att fastställa de grundläggande principerna för sina system för social trygghet, och den får inte heller i väsentlig grad påverka den finansiella jämvikten i de nationella systemen för social trygghet. Dessa begränsningar för harmonisering av socialpolitiken ger fortfarande unionslagstiftaren visst outnyttjat utrymme för att anta bestämmelser inom det socialpolitiska området.

AL.  Principen om lika lön för kvinnor och män för lika arbete eller likvärdigt arbete, vilken fastställs i artikel 157 i EUF-fördraget, har fortfarande inte förverkligats.

AM.  Det finns brister i hur EU:s medborgarinitiativ fungerar och genomförs, och det finns därför ett förbättringsbehov för att sådana initiativ ska kunna fungera på ändamålsenligt sätt och vara ett effektivt instrument för deltagandedemokrati och aktivt medborgarskap.

AN.  Den fria rörligheten, särskilt för arbetstagare, är en fördragsstadgad rättighet (artikel 45 i EUF-fördraget) och utgör en grundläggande drivkraft för fullbordandet av den inre marknaden.

AO.  Unionen behöver öka ändamålsenligheten, följdriktigheten och ansvarsskyldigheten i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp), vilket kan ske genom att man utnyttjar de befintliga fördragsbestämmelserna för att övergå från beslutande med enhällighet till beslutande med kvalificerad majoritet inom allt fler områden av utrikespolitiken och genom att man genomför bestämmelserna om flexibilitet och fördjupat samarbete när det behövs.

AP.  Aktuella säkerhetsutmaningar, vissa av dem i omedelbar närhet till unionens gränser, har visat på behovet av gradvis utformning av en gemensam försvarspolitik och i slutändan ett gemensamt försvar. Det finns redan tydliga bestämmelser i fördraget för hur detta kan uppnås, särskilt i artiklarna 41, 42, 44 och 46 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget).

AQ.  Det ligger i unionens intresse att den yttre representationen säkerställs när det gäller exklusiva unionsbefogenheter och delade unionsbefogenheter som redan utövats av unionen. På områden där unionen inte ännu har utövat sina delade befogenheter är medlemsstaterna skyldiga att samarbeta lojalt med unionen och att avstå från varje åtgärd som skulle kunna undergräva unionens intresse.

AR.  Det är viktigt att unionen och medlemsstaterna intar en samordnad och välstrukturerad hållning i internationella organisationer och forum i syfte att öka unionens och medlemsstaternas inflytande i dessa organisationer och forum.

AS.  Internationella åtaganden som unionen eller medlemsstaterna gör får inte reducera de nationella parlamenten och Europaparlamentet till att vara blott nickedockor.

AT.  Flyktingkrisen har visat på behovet av en gemensam asyl- och invandringspolitik, som även bör inbegripa en rättvis fördelning av asylsökande i hela EU.

AU.  Diskriminering av alla de slag, t.ex. på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse (politisk eller annan), tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder, könsidentitet eller sexuell läggning, utgör fortfarande ett problem i samtliga medlemsstater.

AV.  De senaste kriserna har visat att tillnärmning av rättsliga bestämmelser inte är en tillräcklig åtgärd för att säkerställa att den inre marknaden eller området med frihet, säkerhet och rättvisa fungerar väl, närmare bestämt på grund av skillnader i genomförandet av harmoniserade rättsliga bestämmelser.

AW.  Unionslagstiftaren får inte ge unionsbyråer handlingsfrihet i frågor som kräver politiska beslut.

AX.  Unionslagstiftaren måste säkerställa att unionsbyråernas beslut och verksamheter blir föremål för adekvat politisk kontroll.

AY.  Medlemsstaternas bristande efterlevnad av de överenskommelser som antas vid europeiska toppmöten och Europeiska rådets möten undergräver allvarligt EU-institutionernas trovärdighet. Det är därför viktigt att på ett ändamålsenligare sätt se till att dessa överenskommelser genomförs.

1.  Europaparlamentet konstaterar att Europeiska unionen och dess medlemsstater står inför exempellösa utmaningar, till exempel flyktingkrisen, de utrikespolitiska utmaningarna i det omedelbara grannskapet, kampen mot terrorism, globaliseringen, klimatförändringarna, den demografiska utvecklingen, arbetslösheten, orsakerna till och konsekvenserna av den finansiella krisen och skuldkrisen, bristen på konkurrenskraft och dess sociala konsekvenser i flera medlemsstater samt behovet att stärka EU:s inre marknad. Alla dessa utmaningar måste hanteras på ett mer adekvat sätt.

2.  Europaparlamentet understryker att dessa utmaningar inte kan hanteras på ett adekvat sätt av de enskilda medlemsstaterna utan kräver kollektiva svarsåtgärder från unionens sida, på grundval av respekt för principen om flernivåstyrning.

3.  Europaparlamentet påminner om att den inre marknaden främjar den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital och är en av EU:s hörnstenar. Parlamentet påminner också om att undantag från den inre marknaden ger upphov till snedvridning av konkurrensen inom unionen och tillintetgör förutsättningarna för lika villkor.

4.  Europaparlamentet betonar att unionen måste återupprätta sina medborgares förtroende och tillit genom att öka såväl insynen i beslutsprocessen som ansvarsskyldigheten för sina institutioner, byråer och informella organ (t.ex. Eurogruppen), stärka samarbetet mellan institutionerna och förbättra sin handlingsförmåga.

5.  Europaparlamentet påpekar att potentialen för samtliga bestämmelser i Lissabonfördraget ännu inte har utnyttjats fullt ut, även om de innehåller vissa väsentliga verktyg som skulle kunna ha tillämpats för att förhindra vissa av de kriser unionen nu står inför, eller som skulle kunna ha utnyttjats för att komma till rätta med de aktuella utmaningarna utan en fördragsöversyn på kort sikt.

6.  Europaparlamentet betonar att gemenskapsmetoden är bäst lämpad för unionens funktionssätt och har en rad fördelar jämfört med den mellanstatliga metoden eftersom endast den förstnämnda i högre grad medger insyn, effektivitet, beslutande med kvalificerad majoritet i rådet och jämbördiga medlagstiftningsbefogenheter för parlamentet och rådet samt förhindrar en fragmentering av de institutionella ansvarsområdena och framväxten av konkurrens mellan institutionerna.

7.  Europaparlamentet anser att mellanstatliga lösningar bör tillämpas endast som en sista utväg och då på strikta villkor, framför allt respekt för unionsrätten, målet att fördjupa den europeiska integrationen och en öppenhet inför anslutning av icke deltagande medlemsstater. Parlamentet anser att sådana lösningar snarast möjligt bör ersättas med unionsförfaranden, också på områden där inte alla medlemsstater uppfyller villkoren för deltagande, så att det blir möjligt för unionen att fullgöra sina uppdrag inom en enda institutionell ram. Parlamentet motsätter sig i detta sammanhang inrättande av nya institutioner utanför unionsramen, och förespråkar fortsatt ett införlivande i unionsrätten av ESM – under förutsättning att ändamålsenlig demokratisk ansvarighet säkerställs – och de relevanta bestämmelserna i finanspakten, i enlighet med vad som avses i själva fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen, på grundval av en bedömning av erfarenheterna av dess genomförande. Parlamentet vidhåller att det inte får finnas någon klyfta mellan det faktiska beslutsfattandet och de budgetmässiga åtagandena.

8.  Europaparlamentet understryker att det direktvalda Europaparlamentet spelar en avgörande roll när det gäller att säkerställa unionens legitimitet och gör unionens beslutssystem ansvarsskyldigt gentemot medborgarna genom en adekvat parlamentarisk granskning av den verkställande makten på unionsnivå och genom medbeslutandeförfarandet, vars tillämpningsområde bör utvidgas.

9.  Europaparlamentet påminner om att det är hela unionens parlament, och anser att vederbörlig demokratisk ansvarsskyldighet måste säkerställas även på de områden där inte alla medlemsstater deltar, inbegripet åtgärder och beslut som specifikt avser euroområdet.

10.  Europaparlamentet anser att den politiska dialogen mellan nationella parlament och Europaparlamentet bör intensifieras och göras mer meningsfull, med konkret innehåll, utan att man överskrider gränserna för deras respektive konstitutionella behörighetsområden. I detta avseende påpekar parlamentet att de nationella parlamenten är bäst lämpade att fastställa mandatet för sina regeringars åtgärder i ärenden med EU-anknytning och granska dessa åtgärder på nationell nivå, medan det är Europaparlamentet som bör säkerställa den demokratiska ansvarsskyldigheten och legitimiteten för EU:s verkställande organ.

11.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att öka insynen och öppenheten i EU:s institutioner och förbättra kommunikationen om EU:s politiska beslutsfattande. Parlamentet efterfrågar med kraft ökade ansträngningar i arbetet med att se över förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar samt direktiv 93/109/EG om fastställande av närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare.

12.  Europaparlamentet påminner om att det är möjligt att stärka parlamentets undersökningsrätt och det europeiska medborgarinitiativet genom unionens sekundärrätt, och uppmanar på nytt kommissionen att föreslå en översyn av förordningen om det europeiska medborgarinitiativet.

13.  Europaparlamentet anser att kommissionen måste reformera det europeiska medborgarinitiativet så att det blir ett väl fungerande verktyg för demokratiskt deltagande, med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 28 oktober 2015(8), och uppmanar kommissionen att bland annat öka allmänhetens medvetenhet och ge det europeiska medborgarinitiativet en hög profil, göra programvaran för onlineinsamling av underskrifter mer användarvänlig – genom att göra den tillgänglig för personer med funktionsnedsättning –, tillhandahålla lämplig och omfattande rättslig och praktisk vägledning, överväga att inrätta ett särskilt kontor för det europeiska medborgarinitiativet vid sina representationer i varje medlemsstat, i detalj förklara skälen till att ett europeiskt medborgarinitiativ avslås samt undersöka sätt att till lämpligare myndigheter hänskjuta förslag inom initiativ som eventuellt inte ingår i kommissionens behörighetsområde.

14.  Europaparlamentet anser att den europeiska volontärtjänsten är en integrerad del av insatserna för att bygga upp det europeiska medborgarskapet, och rekommenderar därför kommissionen att undersöka hur ungdomars deltagande i volontärtjänsten kan underlättas.

Institutionell struktur, demokrati och ansvarsskyldighet

Parlamenten

15.  Europaparlamentet vidhåller att parlamentets lagstiftningsbefogenheter och granskningsrättigheter måste garanteras, befästas och stärkas, också genom interinstitutionella avtal och genom att kommissionen använder den relevanta rättsliga grunden.

16.  Europaparlamentet anser att det måste reformera sina arbetsmetoder för att klara av utmaningarna framöver, genom att kraftfullare utöva sin funktion att politiskt granska kommissionen, bland annat i samband med genomförandet och tillämpningen av EU:s regelverk i medlemsstaterna, och begränsa de överenskommelser som nås vid första behandlingen till brådskande undantagsfall där ett välövervägt och uttryckligt beslut har fattats. Parlamentet anser även att det i sådana fall måste öka insynen i det förfarande som resulterar i ingående av sådana överenskommelser. I detta sammanhang påminner parlamentet också om sina förslag om att ytterligare harmonisera sitt eget valförfarande, vilka ingick i parlamentets resolution av den 11 november 2015 om reformen av vallagen i Europeiska unionen(9).

17.  Europaparlamentet uttrycker sin avsikt att i högre grad utnyttja initiativbetänkanden som avser lagstiftning enligt artikel 225 i EUF-fördraget.

18.  Europaparlamentet anser att det bör upprätta ett register vid sitt säte och vid alla delegationer i medlemsstaterna så att medborgarna kan lämna in dokument personligen och erhålla mottagningsbevis med avseende på innehållet.

19.  Europaparlamentet anser att en officiell tidning för Europaparlamentet bör inrättas i elektroniskt format så att alla resolutioner och betänkanden som antas av parlamentet kan bestyrkas.

20.  Europaparlamentet uppmuntrar till politisk dialog med nationella parlament om innehållet i förslag till rättsakter i fall där en sådan dialog behövs. Parlamentet betonar emellertid att beslut måste fattas på den nivå som motsvarar den konstitutionella behörigheten och att en tydlig åtskillnad måste göras mellan de nationella parlamentens behörighet att fatta beslut respektive Europaparlamentets motsvarande behörighet, varvid de förstnämnda måste utöva sin EU-specifika funktion på grundval av sina författningar, i synnerhet genom kontroll av sina nationella regeringar, som är medlemmar i Europeiska rådet och i rådet, eftersom detta är den nivå där de är bäst lämpade att såväl direkt påverka innehållet i EU:s lagstiftningsprocess som granska denna process. Parlamentet motsätter sig därför inrättande av nya gemensamma parlamentariska organ med beslutsbefogenheter.

21.  Europaparlamentet betonar vikten av samarbete mellan parlamentet och de nationella parlamenten i gemensamma organ såsom Konferensen mellan de parlamentariska organen för EU-frågor vid Europeiska unionens parlament (Cosac) och den interparlamentariska konferensen om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, samt inom ramen för artikel 13 i fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen, på grundval av principerna om samförstånd, informationsutbyte och samråd, för att kontroll ska kunna utövas över respektive förvaltningar. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att på hög politisk nivå delta i interparlamentariska möten. Parlamentet understryker att det behövs ett närmare samarbete mellan dess egna utskott och de nationella motsvarigheterna inom dessa gemensamma organ, genom stärkt samstämmighet, ökad öppenhet och ett bättre ömsesidigt informationsutbyte.

22.  Europaparlamentet uppmuntrar de nationella parlamenten att utbyta bästa praxis i fråga om parlamentarisk granskning, till exempel genom regelbundna diskussioner mellan respektive ministrar och specialiserade utskott i de nationella parlamenten före och efter möten i rådet, samt med kommissionsledamöter inom lämpliga tidsramar såväl som möten med nationella parlament för utbyten med ledamöter av Europaparlamentet. Parlamentet uppmuntrar till utbyten för tjänstemän från institutioner och politiska grupper mellan Europaparlamentets och de nationella parlamentens förvaltningar.

23.  Europaparlamentet anser att man bör försöka förhindra nationell överreglering från medlemsstaternas sida i samband med EU-lagstiftning, och att de nationella parlamenten har en viktig roll att spela i detta sammanhang.

Europeiska rådet

24.  Europaparlamentet beklagar att rådet, genom att inte tillämpa beslutande med kvalificerad majoritet, i alltför många fall hänskjutit lagstiftningsfrågor till Europeiska rådet. Parlamentet anser att Europeiska rådets praxis att ge uppdrag till rådet går utöver den funktion att ange strategiska riktlinjer som det har enligt fördragen och således strider mot fördragens ordalydelse och anda, mot bakgrund av beskrivningen i artikel 15.1 i EU-fördraget, där det fastställs att Europeiska rådet ska bestämma unionens allmänna politiska riktlinjer och prioriteringar men inte ha någon lagstiftande funktion. Parlamentet anser också att arbetsrelationerna mellan Europeiska rådet och parlamentet måste förbättras.

25.  Europaparlamentet påminner om att kommissionens ordförande kommer att väljas av parlamentet på förslag av Europeiska rådet efter beaktande av valresultatet i valet till Europaparlamentet och efter lämpliga samråd. Parlamentet anser därför att de europeiska politiska partierna måste presentera sina toppkandidater så att medborgarna ges möjlighet att säga sitt om vem som bör väljas till kommissionens ordförande, vilket skedde 2014. Parlamentet välkomnar förslaget från kommissionens ordförande om att ändra ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen vad gäller deltagande för kommissionsledamöter som kandidater i val till Europaparlamentet.

26.  Europaparlamentet påminner vidare om att det är möjligt att slå samman befattningen som Europeiska rådets ordförande med befattningen som kommissionens ordförande, även om detta inte är i Europaparlamentets intresse.

27.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att tillämpa övergångsklausulen (artikel 48.7 i EU-fördraget) för att ge rådet tillstånd att övergå från beslutande med enhällighet till beslutande med kvalificerad majoritet i tillämpliga fall där enhällighet i nuläget krävs enligt fördragen.

28.  Europaparlamentet uppmanar talmannen att i förväg informera talmanskonferensen om de synpunkter som han kommer att föra fram i sitt tal till Europeiska rådet.

Rådet

29.  Europaparlamentet föreslår att rådet omvandlas till en verklig lagstiftningskammare genom att antalet rådskonstellationer minskas – genom beslut av Europeiska rådet – så att det inrättas ett äkta tvåkammarsystem för lagstiftning som inbegriper rådet och parlamentet, med kommissionen som verkställande instans. Parlamentet föreslår även att de nuvarande specialiserade rådskonstellationerna för lagstiftning involveras som förberedande instanser till ett enda lagstiftningsråd med offentliga sammanträden, likt funktionssättet för utskotten i Europaparlamentet.

30.  Europaparlamentet betonar vikten av att garantera insyn i rådets beslutsprocesser under lagstiftningsarbetet i allmänhet, samtidigt som man förbättrar utbytet av dokument och information mellan parlamentet och rådet och medger tillträde för parlamentets företrädare som observatörer vid sammanträden i rådet och dess organ, särskilt när det gäller lagstiftning.

31.  Europaparlamentet anser att det är möjligt att slå samman befattningen som ordförande för Eurogruppen med uppdraget som kommissionsledamot med ansvar för ekonomiska och finansiella frågor, och skulle i så fall föreslå att kommissionens ordförande utser kommissionsledamoten i fråga till vice ordförande för kommissionen. Parlamentet anser att denna kommissionsledamot, så snart en finanspolitisk kapacitet och en europeisk monetär fond inrättats, skulle kunna beviljas alla nödvändiga medel och resurser för att tillämpa och upprätthålla den befintliga ramen för ekonomisk styrning och optimera utvecklingen av euroområdet i samarbete med finansministrarna i de medlemsstater som ingår i euroområdet, i enlighet med det som anges i sin resolution av den 16 februari 2017 om budgetkapacitet för euroområdet(10).

32.  Europaparlamentet begär att Eurogruppens ordförande och medlemmar inom den nuvarande fördragsramen omfattas av lämpliga mekanismer för demokratisk ansvarsskyldighet gentemot Europaparlamentet, och framför allt att Eurogruppens ordförande besvarar parlamentsfrågor. Parlamentet efterlyser även antagande av en intern arbetsordning och offentliggörande av resultat.

33.  Europaparlamentet kräver att rådet helt och hållet övergår till beslutande med kvalificerad majoritet där fördragen så tillåter och avstår från den praxis som innebär att omdiskuterade lagstiftningsområden överförs till Europeiska rådet, eftersom detta strider mot ordalydelsen och andan och i fördraget, där det fastställs att Europeiska rådet endast får fatta beslut med enhällighet och bör göra så enbart i fråga om breda politiska mål, inte lagstiftning.

34.  Europaparlamentet är fast beslutet att till fullo genomföra fördragsbestämmelserna om fördjupat samarbete genom att förbinda sig att inte samtycka till nya förslag om fördjupat samarbete såvida inte de deltagande medlemsstaterna åtar sig att börja tillämpa den särskilda övergångsklausul som finns inskriven i artikel 333 i EUF-fördraget om att övergå från beslutande med enhällighet till beslutande med kvalificerad majoritet och från ett särskilt lagstiftningsförfarande till det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

35.  Europaparlamentet betonar vikten av att till fullo dra nytta av förfarandet för fördjupat samarbete i enlighet med artikel 20 i EU-fördraget, särskilt mellan euroområdets medlemsstater, för att de medlemsstater som vill upprätta ett fördjupat samarbete sinsemellan inom ramen för EU:s icke exklusiva befogenheter genom denna mekanism ska kunna främja arbetet med att uppnå unionens mål och stärka sin integrationsprocess inom de gränser och i enlighet med de villkor som fastställs i artiklarna 326–334 i EUF-fördraget.

Kommissionen

36.  Europaparlamentet är fast beslutet att stärka sin roll vid valet av kommissionens ordförande genom närmare formella samråd mellan sina politiska grupper och Europeiska rådets ordförande – i enlighet med förklaring nr 11, fogad till slutakten från den regeringskonferens som antog Lissabonfördraget – för att säkerställa att Europeiska rådet till fullo beaktar valresultatet när det för parlamentet presenterar en kandidat till parlamentets val av kommissionens ordförande, vilket var fallet vid valet till Europaparlamentet 2014.

37.  Europaparlamentet framhåller på nytt att kommissionens alla förslag måste vara adekvat motiverade och åtföljas av en detaljerad konsekvensbedömning, inklusive en människorättsbedömning.

38.  Europaparlamentet anser att oberoendet för kommissionens ordförande skulle kunna stärkas om varje medlemsstat nominerade minst tre kandidater av båda könen som kommissionens valda ordförande i sin tur skulle kunna beakta när han eller hon sätter samman sin kommission.

39.  Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa bättre samordning och, om möjligt, bättre representation från EU:s/euroområdets sida inom internationella finansinstitutioner, och påpekar att artikel 138.2 i EUF-fördraget utgör en rättslig grund för antagande av åtgärder för att säkerställa en enad representation från EU:s/euroområdets sida inom de berörda internationella institutionerna och konferenserna.

40.  Europaparlamentet vill att man inrättar en formaliserad och regelbunden ”dialog” som ska anordnas i Europaparlamentet om frågor som rör unionens externa representation.

41.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen, medlemsstaterna, parlamentet och rådet, inom ramen för respektive behörighet, måste bidra till att säkerställa att EU:s lagstiftning och EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna tillämpas och genomförs på ett mycket bättre sätt.

Revisionsrätten

42.  Europaparlamentet erkänner Europeiska revisionsrättens mycket viktiga roll för att säkerställa ett bättre och smartare utnyttjande av EU-medlen. Parlamentet påminner om att revisionsrätten – utöver sin viktiga skyldighet att tillhandahålla information om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet – befinner sig i en utmärkt position för att bistå parlamentet med den information som är nödvändig för att det ska kunna utöva sitt uppdrag och mandat att demokratiskt granska unionsbudgeten och att tillhandahålla information om de resultat och utfall som uppnåtts genom unionsfinansierad verksamhet och politik, i syfte att förbättra ekonomin, effektiviteten och ändamålsenligheten i nämnda verksamhet och politik. Parlamentet rekommenderar därför att revisionsrätten stärks. Parlamentet förväntar sig att revisionsrätten även fortsatt strävar efter att upprätthålla oberoendet, integriteten, opartiskheten och professionalismen när den ingår nära arbetsrelationer med berörda parter.

43.  Europaparlamentet anser att det ständigt bristande samarbetet från rådets sida gör det omöjligt för parlamentet att fatta ett välgrundat beslut om beviljande av ansvarsfrihet, vilket i sin tur resulterar i en ihållande negativ effekt på medborgarnas uppfattning om EU-institutionernas trovärdighet och på insynen i hur EU-medel används. Parlamentet anser att detta bristande samarbete även har en negativ inverkan på institutionernas verksamhet och undergräver förtroendet för den politiska kontroll av budgetförvaltningen som föreskrivs i fördragen.

44.  Europaparlamentet betonar att revisionsrättens sammansättning och utnämningsförfarande fastställs i artiklarna 285 och 286 i EUF-fördraget. Parlamentet och rådet bör vara likställda när revisionsrättens ledamöter utses, för att demokratisk legitimitet, insyn och dessa ledamöters fullständiga oberoende ska garanteras. Rådet uppmanas att respektera beslut som fattats av parlamentet efter utfrågningar av kandidater som nominerats till ledamöter av revisionsrätten.

Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

45.  Europaparlamentet uppmanar parlamentet, rådet och kommissionen att ta fram bättre former för samarbete med ReK och EESK, även under det förberedande skedet av lagstiftningsarbetet i samband med genomförande av konsekvensbedömningar, i syfte att säkerställa möjligheten att ta hänsyn till deras ståndpunkter och bedömningar under hela lagstiftningsprocessen.

Byråer

46.  Europaparlamentet betonar att varje överföring av genomförandebefogenheter till unionens byråer kräver att unionslagstiftaren har tillräcklig kontroll över de beslut som fattas och de åtgärder som vidtas av unionens byråer. Parlamentet påminner om att en effektiv övervakning inbegriper bland annat tillsättning och avsättande av personal i ledande ställning vid unionens byråer, deltagande i byråernas tillsynsråd, vetorätt i vissa beslut som fattas av byråerna, informationsskyldigheter och insynsregler samt budgeträttigheter i fråga om byråernas budget.

47.  Europaparlamentet överväger möjligheten att anta en ramförordning för unionens byråer med genomförandebefogenheter vilken omfattar en nödvändig politisk kontrollmekanism för unionslagstiftaren samt bland annat parlamentets rätt att tillsätta och avsätta personal i ledande ställning vid byråerna och delta i byråernas tillsynsråd, Europaparlamentets vetorätt i vissa beslut som fattas av byråerna, informationsskyldigheter och insynsregler och Europaparlamentets budgeträttigheter i fråga om byråernas budget.

Respekt för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna

48.  Europaparlamentet betonar betydelsen av subsidiaritetsprincipen, som fastställs i artikel 5 i EU-fördraget och som är bindande för unionens alla institutioner och organ, samt av de instrument som ingår i protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Parlamentet påminner i detta sammanhang om de respektive roller som tilldelas de nationella parlamenten och ReK. Parlamentet förespråkar flexibilitet gällande de tidsfrister för översändande av utkast till lagstiftningsakter som anges i protokollet, och uppmanar kommissionen att förbättra kvaliteten på sina svar på motiverade yttranden.

49.  Europaparlamentet påminner de nationella parlamenten om deras viktiga funktion när det gäller att övervaka tillämpningen av subsidiaritetsprincipen. Parlamentet påpekar att de nationella parlamentens formella rättigheter att säkerställa respekten för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna erbjuder mycket goda möjligheter i detta avseende, men att det praktiska samarbetet mellan de nationella parlamenten måste stärkas, bl.a. för att de ska ha möjlighet att i nära ömsesidigt samarbete uppnå den beslutsförhet som krävs enligt artikel 7.3 i protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i händelse av en påstådd överträdelse.

50.  Europaparlamentet betonar betydelsen av artikel 9 i EUF-fördraget för att säkerställa att de sociala konsekvenserna av EU:s rättsliga och politiska åtgärder beaktas.

Utvidgning och fördjupande av EMU

51.  Europaparlamentet påminner om att all vidareutveckling av EMU måste baseras och bygga på gällande lagstiftning samt genomförandet av den, och även måste kopplas till ett fördjupande av den sociala dimensionen.

52.  Europaparlamentet efterlyser ytterligare institutionella reformer för att göra EMU till en mer ändamålsenlig och demokratisk union som har bättre kapacitet och ska inlemmas i unionens institutionella ramverk, varvid kommissionen fungerar som verkställande organ och parlamentet och rådet som medlagstiftare.

En ny rättsakt om den ekonomiska politiken

53.  Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 12 december 2013 om konstitutionella problem med flernivåstyrning i Europeiska unionen(11), där man gav uttryck för idén om en konvergenskod antagen enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet i syfte att åstadkomma en ändamålsenligare ram för samordningen av den ekonomiska politiken (inbegripet en rad konvergenskriterier, som återstår att fastställa) som är öppen för alla medlemsstater och stöds av en incitamentsbaserad mekanism.

54.  Europaparlamentet anser att det bör fastställas ett begränsat antal centrala områden för strukturreformer som stärker EU:s sociala marknadsekonomi i enlighet med artikel 3.3 i EU-fördraget genom att öka konkurrenskraften, tillväxtpotentialen, den reala ekonomins konvergens och den sociala sammanhållningen under en femårsperiod.

55.  Europaparlamentet betonar betydelsen av en tydlig behörighetsfördelning mellan EU-institutionerna och medlemsstaterna, så att man stärker både medlemsstaternas egenansvar för genomförandeprogrammen och de nationella parlamentens roll i dessa program.

56.  Europaparlamentet vill att tillgängliga instrument jämförda med artikel 136 i EUF-fördraget ska utnyttjas bättre för att underlätta antagandet och genomförandet av nya åtgärder inom euroområdet.

En förenklad, mer målinriktad och mer demokratisk process för den europeiska planeringsterminen

57.  Europaparlamentet poängterar att det behövs färre och mer målinriktade landsspecifika rekommendationer baserade på det politiska ramverket i konvergenskoden, den årliga tillväxtöversikten och de konkreta förslagen från varje medlemsstat, i linje med deras respektive centrala reformmål, mot bakgrund av ett stort antal olika strukturreformer för att främja konkurrenskraften, den reala ekonomins konvergens och den sociala sammanhållningen.

58.  Europaparlamentet betonar betydelsen av den demografiska utvecklingen för den europeiska planeringsterminen och efterlyser större hänsyn till denna indikator.

59.  Europaparlamentet påminner om att mekanismer för ekonomisk dialog redan finns, framför allt genom inrättandet av den ”ekonomiska dialogen” inom ramen för sexpacks- och tvåpackslagstiftningen, och anser att detta är ett effektivt verktyg för att ge parlamentet en viktigare roll inom den europeiska planeringsterminen i syfte att stärka dialogen mellan parlamentet, rådet, kommissionen och Eurogruppen. Parlamentet föreslår en formalisering av sin granskande roll inom den europeiska planeringsterminen genom ett interinstitutionellt avtal, vilket parlamentet har efterlyst vid ett flertal tillfällen. Vidare välkomnar och uppmuntrar parlamentet åtgärder för att involvera de nationella parlamenten på nationell nivå samt samarbete mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet inom ramen för den europeiska planeringsterminen och ekonomisk styrning mer allmänt, t.ex. genom ”Europeiska parlamentsveckan” och ”artikel 13-konferensen”. Parlamentet anser också att man skulle kunna förbättra arbetsmarknadsparternas deltagande i den europeiska planeringsterminen.

60.  Europaparlamentet efterlyser en integrering av finanspaktens relevanta bestämmelser i EU:s rättsliga ram utgående från en heltäckande bedömning av dess genomförande och i den omfattning som den ännu inte omfattas av befintlig sekundärrätt.

EU-budgetens roll i EMU

61.  Europaparlamentet framhåller att bestämmelserna i artikel 312.2 i EUF-fördraget gör det möjligt att övergå från beslutande med enhällighet till beslutande med kvalificerad majoritet vid antagandet av den kommande förordningen om den fleråriga budgetramen. Parlamentet understryker betydelsen av att införa en tidsmässig koppling mellan parlamentets valperiod, Europeiska kommissionens mandat och perioden för den fleråriga budgetramen, vilken kan minskas till fem år enligt bestämmelserna i artikel 312.1 i EUF-fördraget. Parlamentet begär att de fleråriga budgetramarna i framtiden anpassas efter nästkommande valperiod för parlamentet. Rådet uppmanas att ställa sig bakom detta demokratikrav.

62.  Europaparlamentet välkomnar rapporten från högnivågruppen för egna medel. Parlamentet vill återgå till ordalydelsen och andan i fördragen och övergå från det nuvarande system som bygger på bidrag baserade på bruttonationalinkomsten (BNI) till ett system som baseras på verkligt egna medel för EU och, så småningom, euroområdets budget, med avseende på vilket en rad olika idéer nämnts.

63.  Europaparlamentet påpekar att det i artikel 24 i rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 fastställs att alla unionens och Euratoms utgifter och inkomster ska föras in i unionens allmänna budget i enlighet med artikel 7 i budgetförordningen.

En ökning av EU:s investeringskapacitet

64.  Europaparlamentet vill att de befintliga strukturfonderna utnyttjas på bästa möjliga sätt för att främja EU:s konkurrenskraft och sammanhållning och för att öka EU:s investeringskapacitet genom att man utnyttjar innovativa strategier såsom Efsi, vilket inkluderar särskilda resurser för att finansiera och garantera infrastrukturprojekt som är av intresse för unionen.

65.  Europaparlamentet insisterar på ett fullständigt genomförande av ramen med sexpacks- och tvåpackslagstiftningen och den europeiska planeringsterminen, och framhåller i synnerhet behovet att åtgärda makroekonomisk obalans och säkerställa långsiktig kontroll över underskotten och den fortfarande extremt stora skuldsättningen genom tillväxtvänlig budgetkonsolidering och genom att man förbättrar effektiviteten i utgifterna, prioriterar investeringar som ger avkastning, erbjuder incitament till rättvisa och hållbara strukturreformer och tar hänsyn till konjunkturförhållandena.

Säkerställande av en finanspolitisk kapacitet inom euroområdet med hjälp av delar av EU:s budget

66.  Europaparlamentet påminner om att euron är unionens valuta samt att EU:s budget är avsedd att bidra till att unionens mål enligt artikel 3 i EU-fördraget uppnås och att finansiera gemensam politik, stödja svaga regioner genom tillämpning av solidaritetsprincipen, fullborda den inre marknaden, främja europeiska synergieffekter och bemöta befintliga och framväxande utmaningar som kräver en alleuropeisk strategi, vilket i sig även bidrar till att hjälpa mindre utvecklade medlemsstater att hinna ikapp och få möjlighet att ansluta sig till euroområdet.

67.  Europaparlamentet noterar olika förslag om att inrätta en budgetkapacitet inom euroområdet. Parlamentet påpekar att dessa förslag ger en sådan kapacitet olika funktioner och kan inbegripa olika utformningar. Parlamentet påminner om att det vidhållit att en sådan kapacitet bör utvecklas på EU-nivå.

68.  Europaparlamentet påpekar att frågan huruvida en ny budgetkapacitet kan inrättas inom den nuvarande fördragsramen är beroende av utformningen av, funktionen för och storleken på en sådan kapacitet, samtidigt som det är möjligt enligt gällande fördrag att höja taken för egna medel, inrätta nya kategorier av egna medel (även om sådana egna medel skulle härröra från bara en del av medlemsstaterna) och avsätta vissa inkomster för att finansiera specifika utgiftsposter. Parlamentet påpekar också att EU:s budget redan ger garantier för särskilda utlåningstransaktioner och att det finns ett antal flexibilitetsmekanismer för vilka finansiering kan mobiliseras utöver utgiftstaken i den fleråriga budgetramen.

69.  Europaparlamentet påminner om sin ståndpunkt till förmån för integreringen av ESM i unionens rättsliga ramar, under förutsättning att ändamålsenlig demokratisk ansvarighet säkerställs.

70.  Europaparlamentet anser att inrättande av en finanspolitisk kapacitet för EU och Europeiska monetära fonden kan utgöra steg i processen för att inrätta en europeisk finansmyndighet, som bör vara ansvarig inför Europaparlamentet.

71.  Europaparlamentet efterlyser vederbörlig hänsyn till de huvudsakliga resultaten från den expertgrupp som tillsatts av kommissionen i syfte att inrätta en inlösenfond.

Den inre marknaden och finansiell integration

72.  Europaparlamentet anser att den inre marknaden är en av EU:s hörnstenar och har stor betydelse för välståndet, tillväxten och sysselsättningen i unionen. Parlamentet påpekar att den inre marknaden, som erbjuder påtagliga fördelar för både företag och konsumenter, har en tillväxtpotential som ännu inte utnyttjats fullt ut, framför allt när det gäller den digitala inre marknaden, finansiella tjänster, energi, bankunionen och kapitalmarknadsunionen. Därför efterlyser parlamentet en noggrannare kontroll av att det nuvarande regelverket på dessa områden tillämpas korrekt och upprätthålls bättre.

73.  Europaparlamentet efterlyser ett skyndsamt, dock successivt, fullbordande av bankunionen utgående från en gemensam tillsynsmekanism, en gemensam resolutionsmekanism och ett europeiskt insättningsgarantisystem samt med stöd av en adekvat och skatteneutral säkerhetsmekanism. Parlamentet välkomnar överenskommelsen om en bryggfinansieringsmekanism till dess att den gemensamma resolutionsfonden börjar användas, och efterlyser ett europeiskt insolvenssystem.

74.  Europaparlamentet påminner om att de europeiska tillsynsmyndigheterna bör agera i syfte att få den inre marknaden att fungera bättre, särskilt genom att säkerställa högkvalitativ, ändamålsenlig och konsekvent reglering och tillsyn, med beaktande av samtliga medlemsstaters olika intressen och finansmarknadsaktörernas olika karaktär. Parlamentet anser att frågor som rör alla medlemsstater bör tas upp, diskuteras och avgöras av alla medlemsstater och att det är av yttersta vikt att förbättra förutsättningarna för lika villkor inom den inre marknaden med hjälp av ett enhetligt regelverk som är tillämpligt på alla finansmarknadsaktörer i EU, i syfte att undvika såväl en fragmentering av den inre marknaden för finansiella tjänster som osund konkurrens till följd av avsaknaden av lika villkor.

75.  Europaparlamentet efterlyser upprättande av en verklig kapitalmarknadsunion.

76.  Europaparlamentet stöder införande av ett system med konkurrenskraftsmyndigheter som ska samla de nationella organen med ansvar för övervakning av framstegen på konkurrenskraftsområdet i varje medlemsstat, och anser att övervakningen av framstegen inom detta system bör ske under kommissionens överinseende.

77.  Europaparlamentet anser att det automatiska informationsutbytet mellan nationella skattemyndigheter måste förbättras så att man förhindrar skattebedrägeri och skatteundandragande, skatteplanering, urholkning av skattebasen och överföring av vinster, och att samordnade åtgärder mot skatteparadis måste främjas. Parlamentet efterlyser antagande av ett direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas med en minimiskattesats och gemensamma mål för en allt större konvergens. Parlamentet anser att man bör inleda en omfattande översyn av den befintliga mervärdesskattelagstiftningen och ta itu med bl.a. frågan om införande av ursprungslandsprincipen.

En mer demokratisk institutionell struktur för EMU

78.  Europaparlamentet påminner om behovet att säkerställa att vederbörlig demokratisk legitimitet och ansvarsskyldighet uppnås på alla beslutsnivåer, att de nationella parlamenten granskar de nationella regeringarna och att Europaparlamentet ges en starkare granskningsroll på EU-nivå, inbegripet den centrala funktionen att tillsammans med rådet anta konvergenskoden enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

79.  Europaparlamentet förespråkar en allmän tillämpning av övergångsklausulen i artikel 48.7 i EU-fördraget. Parlamentet påminner om att kommissionen, i sin plan för en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union(12), föreslog att ett instrument för konvergens och konkurrenskraft skulle inrättas på grundval av artikel 136 i EUF-fördraget eller artikel 352 i EUF-fördraget, vid behov genom fördjupat samarbete. När det gäller fördjupat samarbete påpekar parlamentet att tillämpningen av artikel 333.2 i EUF-fördraget som föreskriver tillämpning av det ordinarie lagstiftningsförfarandet, skulle stärka såväl den demokratiska legitimiteten och ändamålsenligheten i EU:s styrning som parlamentets roll i samband med detta.

80.  Europaparlamentet upprepar att interparlamentariskt samarbete inte får leda till att man inrättar ett nytt parlamentariskt organ eller en ytterligare institution, eftersom euron är EU:s valuta och Europaparlamentet är EU:s parlament. Parlamentet påminner om att EMU har upprättats av unionen, vars medborgare företräds på unionsnivå direkt av Europaparlamentet, som måste kunna finna och kunna genomföra olika sätt att garantera parlamentarisk och demokratisk ansvarsskyldighet när det gäller beslut som specifikt avser euroområdet.

81.  Europaparlamentet insisterar på att kommissionen ges befogenheter att genomföra och upprätthålla kommande och befintliga instrument antagna med avseende på EMU.

82.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att rätta till bristerna i den befintliga institutionella strukturen inom EMU, särskilt dess demokratiska underskott, också med beaktande av möjligheten för domstolen att övervaka tillämpningen av vissa delar av fördraget medan andra delar är undantagna från denna kontroll. Det finns ett behov av stärkt parlamentarisk granskning av det konkreta genomförandet av artikel 121.3 och 121.4 i EUF-fördraget, vad beträffar en fastare samordning av den ekonomiska politiken.

83.  Europaparlamentet anser att differentierad integration bör kvarstå som en möjlighet för alla medlemsstater.

84.  Europaparlamentet påminner om att man på EU-nivå bör prioritera det ordinarie lagstiftningsförfarandet och budgetförfarandet genom att vid behov tillämpa undantag samt inrätta för ändamålet avsedda budgetposter. Parlamentet påminner om att alla andra bestämmelser, t.ex. om euroområdet eller om fördjupat samarbete, bör användas endast när ovannämnda förfaranden inte är rättsligt eller politiskt gångbara.

Fullbordandet av den inre marknaden som den främsta drivkraften för tillväxt

85.  Europaparlamentet är övertygat om att fördjupandet av EMU bör gå hand i hand med fullbordandet av den inre marknaden genom att alla återstående interna hinder avskaffas, särskilt med avseende på energiunionen, den digitala inre marknaden och tjänstemarknaden.

86.  Europaparlamentet efterlyser fullständigt genomförande av den befintliga lagstiftningen om den inre energimarknaden i enlighet med artikel 194 i EUF-fördraget, med målet att upprätta en energiunion.

87.  Europaparlamentet stöder ett stärkande av skyldigheterna och behörighetsområdena för Europeiska byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, för att i slutändan inrätta en europeisk energibyrå i enlighet med artikel 54 i Euratomfördraget samt få till stånd en integrering av energimarknaderna, inrättande av en europeisk strategisk reserv på grundval av en sammanslagning av nationella reserver, och ett gemensamt förhandlingscentrum med leverantörer, i syfte att fullborda energiunionens institutionella struktur.

88.  Europaparlamentet uppmuntrar användningen av ”projektobligationer” i nära samarbete med EIB för att finansiera infrastruktur- och energiprojekt.

89.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda artikel 116 i EUF-fördraget, vilken utgör den rättsliga grund som krävs för att parlamentet och rådet ska kunna agera enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet i syfte att eliminera företeelser som snedvrider konkurrensvillkoren på den inre marknaden genom skadlig skattepolitik.

Den sociala dimensionen

90.  Europaparlamentet betonar att man för att säkerställa en stabil social grund för unionen bör garantera rättigheterna – inbegripet de sociala rättigheterna – för arbetstagare, särskilt när dessa utövar sin rätt till rörlighet, med fullt utnyttjande av de relevanta rättsliga instrument som föreskrivs i avdelningarna IV, IX och X samt i enlighet med EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet framhåller i detta sammanhang särskilt de rättigheter som följer av direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, och av förordning (EU) nr 492/2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen.

91.  Europaparlamentet betonar vikten av att skapa ett socialt Europa, så att det europeiska integrationsprojektet även framöver har arbetstagarnas stöd.

92.  Europaparlamentet framhåller vikten av att främja tanken om en minimilön som fastställs av varje medlemsstat, konstaterar att undersökningar av möjligheterna för ett system med miniförmåner vid arbetslöshet skulle förutsätta gemensamma regler och villkor för en EU-arbetsmarknad, samt anser att ett lagstiftningsförslag skulle kunna antas inom ramen för de nuvarande fördragsbestämmelserna för att begränsa de hinder för arbetstagare som fortfarande förekommer.

93.  Europaparlamentet framhåller de möjligheter som unionen medför och behovet att aktivt verka för att få in unga arbetstagare på arbetsmarknaden och ytterligare uppmuntra utbytet av unga arbetstagare i enlighet med artikel 47 i EUF-fördraget.

94.  För att bl.a. se till att regionala fonder och sociala fonder utnyttjas bättre uppmanar Europaparlamentet kommissionen att införa sysselsättningskriterier för att utvärdera medlemsstaternas makroekonomiska resultat samt rekommendera och stödja strukturreformer.

95.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en ordentlig bedömning av behovet av EU-åtgärder och de potentiella ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenserna av politiska alternativ innan den föreslår nya initiativ (exempelvis lagstiftningsförslag, andra initiativ än lagstiftning, genomförandeakter och delegerade akter), i enlighet med det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

96.  Europaparlamentet vill att det inrättas en ny social pakt (som skulle kunna anta formen av ett socialt protokoll) för att främja Europas sociala marknadsekonomi, minska klyftorna och säkerställa att alla medborgares grundläggande rättigheter respekteras, däribland rätten till kollektiv förhandling och fri rörlighet. Parlamentet påpekar att en sådan pakt skulle kunna stärka samordningen av de olika medlemsstaternas socialpolitik.

97.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att återuppliva den sociala dialogen på EU-nivå genom bindande avtal mellan arbetsmarknadens parter i enlighet med artiklarna 151–161 i EUF-fördraget.

Yttre åtgärder

Åtgärder för att öka ändamålsenligheten, följdriktigheten och ansvarsskyldigheten i Gusp

98.  Europaparlamentet anser att EU:s övergripande strategi för externa konflikter och kriser bör stärkas genom att man i högre grad sammanför de olika aktörerna och instrumenten under konfliktcykelns samtliga faser.

99.  Europaparlamentet insisterar på en tillämpning av bestämmelserna i artikel 22 i EU-fördraget för att upprätta en övergripande strategisk ram för, och fatta beslut om, de strategiska intressen och mål som fastställs i artikel 21 i EU-fördraget, vilka kan nå utöver Gusp till andra områden som omfattas av unionens yttre åtgärder. Detta kräver överensstämmelse med andra politikområden såsom handel, jordbruk och utvecklingsstöd. Parlamentet påminner om att beslut som fattas på grundval av en sådan strategi skulle kunna genomföras genom beslutande med kvalificerad majoritet. Parlamentet påpekar att den demokratiska legitimiteten i sådana beslut skulle kunna stärkas om rådet och parlamentet skulle anta gemensamma strategiska dokument på grundval av förslag från vice ordföranden/den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik.

100.  Europaparlamentet vill att man stärker den parlamentariska kontrollen av EU:s yttre åtgärder – bl.a. i form av fortsatta regelbundna samråd med vice ordföranden/den höga representanten, Europeiska utrikestjänsten och kommissionen – och att man slutför förhandlingarna om att ersätta 2002 års interinstitutionella avtal om tillgång till känslig information från rådet om Gusp.

101.  Europaparlamentet ser det som nödvändigt att EU:s särskilda representanter integreras i utrikestjänsten, bland annat genom att deras budget överförs från posterna för Gusp till posterna för utrikestjänsten, eftersom detta skulle öka följdriktigheten i EU:s ansträngningar.

102.  Europaparlamentet vill att man tillämpar artikel 31.2 i EU-fördraget, som gör det möjligt för rådet att fatta vissa beslut om Gusp med kvalificerad majoritet, och övergångsklausulen i artikel 31.3 i EU-fördraget för att successivt övergå till beslutande med kvalificerad majoritet för beslut om Gusp som inte har militära eller försvarsrelaterade konsekvenser. Parlamentet påminner om att artikel 20.2 i EU-fördraget, som innehåller bestämmelser om fördjupat samarbete, erbjuder ytterligare möjligheter för medlemsstaterna att gå vidare med Gusp och därför också bör utnyttjas.

103.  Europaparlamentet anser att flexibiliteten i de finansiella reglerna för yttre åtgärder behöver ökas så att man undviker förseningar i den faktiska utbetalningen av EU-medel och därigenom ökar EU:s förmåga att reagera på kriser på ett snabbt och ändamålsenligt sätt. I detta avseende anser parlamentet att det behövs ett påskyndat förfarande för humanitärt bistånd för att garantera att biståndet fördelas på det mest effektiva och ändamålsenliga sättet.

104.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen rådet, utrikestjänsten och kommissionen att fullgöra sina respektive skyldigheter att omedelbart och fullständigt informera parlamentet i alla skeden av förhandlingar om och ingående av internationella avtal, i enlighet med artikel 218.10 i EUF-fördraget och såsom det anges i interinstitutionella avtal med kommissionen och rådet.

105.  Europaparlamentet påpekar att Europeiska unionens domstol (domstolen) har bekräftat att parlamentet enligt artikel 218.10 i EUF-fördraget har rätt att omedelbart och fullständigt informeras i alla skeden av förfarandet för förhandlingar om och ingående av internationella avtal – även vad avser Gusp – för att det ska kunna utöva sina befogenheter med full insyn i EU:s verksamhet i dess helhet. Parlamentet förväntar sig därför att man i samband med de kommande interinstitutionella förhandlingarna om förbättrade praktiska arrangemang för samarbete och informationsutbyte inom ramen för förhandlingar om och ingående av internationella avtal, i vederbörlig utsträckning kommer att beakta domstolens rättspraxis.

Åtgärder för en gemensam försvarspolitik

106.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder för gradvis utformning av en gemensam försvarspolitik (artikel 42.2 i EU-fördraget) och i slutändan ett gemensamt försvar, som kan upprättas genom ett enhälligt beslut i Europeiska rådet, samtidigt som man även stärker medborgarsamhället och det civila samhället på grundval av konfliktförebyggande och lösning av konflikter som bygger på icke-våld, framför allt genom ökade finansiella, administrativa och mänskliga resurser i syfte att arbeta med medling, dialog, försoning och omedelbara krisåtgärder med insatser från civilsamhällets organisationer.

107.  Som ett första steg i denna riktning föreslår Europaparlamentet att bestämmelserna om upprättande av ett permanent strukturerat samarbete enligt artikel 46 i EU-fördraget genomförs genom att rådet beslutar med kvalificerad majoritet, eftersom detta instrument skulle göra det möjligt för mer ambitiösa medlemsstater att på ett samordnat sätt samarbeta närmare på försvarsområdet med EU som ”paraply” samt ge dem rätt att utnyttja EU:s institutioner, instrument och budget.

108.  Europaparlamentet rekommenderar att det upprättas ett permanent ministerråd för försvarsministrarna som leds av vice ordföranden/den höga representanten, i syfte att samordna medlemsstaternas försvarspolitik, särskilt när det gäller it-säkerhet och kampen mot terrorism, och gemensamt utforma strategin och prioriteringarna för EU:s försvarspolitik.

109.  Europaparlamentet står fast vid att det bör utarbetas en EU-vitbok om säkerhet och försvar på grundval av den globala strategi för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik som presenterats av vice ordföranden/den höga representanten samt Bratislava-agendan, eftersom man genom ett sådant dokument närmare skulle kunna fastställa EU:s strategiska mål på säkerhets- och försvarsområdet såväl som befintlig och erforderlig kapacitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att basera sitt pågående förberedande arbete om en europeisk handlingsplan inom försvarsområdet på resultaten av en framtida EU-vitbok om säkerhet och försvar, varvid man även bör ta upp frågan om hur och under vilka förutsättningar det är lämpligt och legitimt att använda militära styrkor.

110.  Europaparlamentet understryker behovet att fastställa en gemensam europeisk politik för kapacitet och försvarsmateriel (artikel 42.3 i EU-fördraget), som skulle omfatta gemensam planering, utveckling och upphandling av militär kapacitet och som även bör innehålla förslag om åtgärder mot it-hot, hybridhot och asymmetriska hot. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att arbeta med en ambitiös europeisk handlingsplan på försvarsområdet i enlighet med det som aviserades i arbetsprogrammet för 2016.

111.  Europaparlamentet lyfter fram Europeiska försvarsbyråns (EDA) stora potential när det gäller att bidra till att utveckla en konkurrenskraftig, effektiv och forsknings-, utvecklings- och innovationsintensiv inre försvarsmarknad som i synnerhet skapar specialiserade arbetstillfällen. I detta syfte förespråkar parlamentet att möjligheterna till offentlig-privata partnerskap utforskas. Parlamentet framhåller på nytt det trängande behovet att stärka EDA genom att tillhandahålla byrån de resurser och det politiska stöd som krävs och därmed göra det möjligt för den att ta på sig en ledande och samordnande roll i samband med kapacitetsutveckling, forskning och upphandling. Parlamentet anser fortfarande att det vore bäst om detta gjordes genom en finansiering av byråns personal- och driftskostnader med medel från unionens budget.

112.  Europaparlamentet påminner om artikel 44 i EU-fördraget, där det fastställs ytterligare flexibilitetsbestämmelser och införs en möjlighet att anförtro genomförandet av krishanteringsuppdrag åt en grupp medlemsstater. Denna grupp medlemsstater skulle utföra sådana uppdrag på EU:s vägnar, under politisk kontroll och strategisk ledning av kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) och utrikestjänsten.

113.  Europaparlamentet föreslår att artikel 41.3 i EU-fördraget används för att upprätta en startfond bestående av medlemsstaternas bidrag för finansiering av förberedande verksamhet med anknytning till unionens gemensamma säkerhets- och försvarspolitik (GSFP) som inte ska belasta unionens budget.

114.  Europaparlamentet betonar vikten av att öka den gemensamma finansieringen inom den militära delen av GSFP, också genom Athenamekanismen. Detta skulle nämligen begränsa de negativa ekonomiska incitamenten för medlemsstaterna att bidra till militära GSFP-uppdrag och GSFP-insatser samt därmed öka EU:s förmåga att reagera på kriser.

115.  Europaparlamentet vill att det upprättas ett permanent civilt och militärt högkvarter med militär planerings- och ledningskapacitet och civil planerings- och ledningskapacitet. Parlamentet efterlyser en institutionalisering av de olika europeiska militära strukturerna (bland annat olika stridsgrupper, eurostyrkor, försvarssamarbete mellan Frankrike och Storbritannien samt luftförsvarssamarbete mellan Beneluxländerna) inom EU:s ramverk, liksom en ökning av EU-stridsgruppernas användbarhet, bl.a. genom att man utökar den gemensamma finansieringen och överväger möjligheten att i standardfall använda dessa stridsgrupper som första insatsstyrkor i kommande krishanteringssituationer.

116.  Europaparlamentet konstaterar att ett sådant permanent högkvarter skulle kunna delta i permanent beredskapsplanering och spela en central samordnarroll när artikel 42.7 i EU-fördraget tillämpas i framtiden. Parlamentet anser att klausulen om ömsesidigt försvar, som fastställs i denna artikel och som åberopades av Frankrike under mötet i rådet (utrikes frågor) den 17 november 2015, kan fungera som katalysator för vidareutveckling av EU:s säkerhets- och försvarspolitik och leda till ett kraftfullare åtagande från alla medlemsstaters sida.

117.  Europaparlamentet anser att åtgärder måste vidtas för att stärka samarbetet mellan EU och Nato på alla nivåer inom områden som kapacitetsutveckling och beredskapsplanering för hybridhot, och att ansträngningarna att undanröja de återstående politiska hindren måste intensifieras. Parlamentet efterlyser med kraft ett omfattande politiskt och militärt partnerskap mellan EU och Nato.

118.  Europaparlamentet efterlyser kraftfulla åtgärder för att säkerställa en konsekvent politik för utveckling i artikel 208 i EUF-fördraget, och begär att systemet för konsekvensbedömning i fråga om en konsekvent politik för utveckling förbättras och att en medlingsmekanism införs för att man ska komma till rätta med eventuella skillnader mellan unionens politikområden, där kommissionens ordförande ges det politiska ansvaret för att dra upp de allmänna riktlinjerna och lösa de frågor som uppstår när det gäller de åtaganden som unionen gör med avseende på en konsekvent politik för utveckling.

Rättsliga och inrikes frågor (RIF)

119.  Europaparlamentet understryker att det med tanke på de senaste attackerna och det ökade terroristhotet är absolut nödvändigt med ett systematiskt, obligatoriskt och strukturerat utbyte av information och uppgifter mellan nationella brottsbekämpande myndigheter och underrättelsetjänster samt med Europol, Frontex och Eurojust, och att detta utbyte måste införas snarast möjligt, samtidigt som man måste upprätthålla grundläggande rättigheter och friheter och stå fast vid behovet av demokratisk och rättslig tillsyn över politiken för terrorismbekämpning.

120.  Europaparlamentet påpekar att gärningsmännen i attackerna i Paris redan var kända av säkerhetsmyndigheterna och redan hade varit föremål för utredningar och övervakningsåtgärder, vilket också har varit fallet vid tidigare attacker. Parlamentet uttrycker oro över att medlemsstaterna inte hade ett utbyte av den befintliga informationen om dessa personer, trots kraven i artikel 88 i EUF-fördraget. Parlamentet uppmanar rådet att på grundval av artikel 352 i EUF-fördraget anta ett beslut om obligatoriskt utbyte av information mellan medlemsstaterna. Parlamentet anser att potentialen i fördjupat samarbete bör utnyttjas om man inte kan uppnå enhällighet.

121.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att göra en heltäckande utvärdering av EU:s åtgärder mot terrorism och åtgärder med anknytning till dem, särskilt av hur medlemsstaterna genomför dem i lagstiftning och praxis, samt av i vilken utsträckning det förekommer samarbete med EU:s byråer på detta område, särskilt Europol och Eurojust. Kommissionen och rådet uppmanas också att göra en motsvarande bedömning av återstående luckor samt av huruvida dessa överensstämmer med EU:s skyldigheter avseende de grundläggande rättigheterna, varvid det förfarande som föreskrivs i artikel 70 i EUF-fördraget bör tillämpas.

122.  I detta sammanhang påminner Europaparlamentet om att artikel 222 i EUF-fördraget innehåller en solidaritetsklausul som kan och bör tillämpas när en medlemsstat utsätts för en terroristattack eller drabbas av en naturkatastrof eller en katastrof som orsakas av människor.

123.  Europaparlamentet beklagar att direktivet om tillfälligt skydd inte har aktiverats mot bakgrund av flyktingkrisen, trots att det utarbetats för att hantera ett massinflöde av tredjelandsmedborgare.

124.  Europaparlamentet framhåller behovet att införa en rättvis och ändamålsenlig gemensam asyl- och invandringspolitik för EU som grundar sig på principerna om solidaritet, icke-diskriminering, ”non-refoulement” och lojalt samarbete mellan alla medlemsstater och som även bör inbegripa en rättvis omfördelning av asylsökande inom EU. Parlamentet anser att en sådan politik bör inbegripa alla medlemsstater. Parlamentet påminner medlemsstaterna om deras nuvarande skyldigheter i detta avseende, och betonar att den nya asyl- och migrationsramen bör baseras på migranternas grundläggande rättigheter.

125.  Europaparlamentet påpekar att fler åtgärder krävs för att se till att det gemensamma europeiska asylsystemet blir helt enhetligt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att harmonisera sina lagstiftningar och metoder när det gäller både kriterierna för personer som beviljas internationellt skydd och garantier för förfaranden för internationellt skydd och mottagningsvillkor i enlighet med Europeiska domstolens för de mänskliga rättigheterna och EU-domstolens rättspraxis och etablerade bästa metoder i övriga medlemsstater.

126.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av förordning (EU) 2016/1624, som medför en utvidgning av Frontex uppdrag och mandat och ger byrån det nya namnet Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån. Parlamentet anser att byrån vid behov skulle kunna stödjas av militära instrument, t.ex. den europeiska marina styrkan och en uppgraderad version av Europakåren, i kombination med de resurser som samlats genom permanent strukturerat samarbete. Parlamentet betonar att det framgår tydligt av förordningen att medlemsstaterna, i sitt eget och andra medlemsstaters intresse, bör föra in data i de europeiska databaserna. Parlamentet föreslår att man även planerar för kompatibilitet mellan gränsförvaltningsbyråernas databaser, t.ex. Eurodac, och kompatibilitet med Europols databaser.

127.  Europaparlamentet efterlyser en omedelbar översyn av Dublinförordningen genom införande av ett permanent EU-omfattande rättsligt bindande system för fördelning av asylsökande mellan medlemsstaterna vilket bygger på rättvis och obligatorisk fördelning.

128.  Med tanke på att ett aldrig tidigare skådat flöde av migranter har nått och fortsätter att nå unionens yttre gränser och att antalet personer som söker internationellt skydd stadigt ökar, påpekar Europaparlamentet att unionen behöver en bindande och obligatorisk lagstiftningsstrategi för vidarebosättning, i enlighet med det som anges i kommissionens migrationsagenda.

129.  Europaparlamentet anser att avtal med säkra tredjeländer bör undertecknas så att man får kontroll över och kan minska migrationsflödet innan migranterna når EU:s gränser. Samtidigt insisterar parlamentet på strikta förfaranden för återsändande av sökande med ogrundade ansökningar.

130.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka anslagen till utbildning av asylspecialister och förbättra effektiviteten i förfarandena för att söka asyl.

131.  Europaparlamentet anser att den yttre dimensionen bör inriktas på samarbete med tredjeländer för att ta itu med och bekämpa de bakomliggande orsakerna till flödena av irreguljära migranter till Europa. Parlamentet är av uppfattningen att partnerskap och samarbete med de viktigaste ursprungs-, transit- och destinationsländerna bör vara en fortsatt prioritet. Parlamentet rekommenderar att man vid allt samarbete med tredjeländer bedömer dessa länders asylsystem, deras stöd till flyktingar och deras förmåga och vilja att bekämpa människohandel och människosmuggling in i och genom dessa länder. Parlamentet är medvetet om att EU:s återvändandesystem måste effektiviseras, men anser att migranter bör återsändas endast om det kan göras under helt säkra förhållanden och med full respekt för personernas grundläggande och processuella rättigheter.

132.   Om kontrollen av de yttre gränserna blir så ineffektiv att Schengenområdets funktion riskerar att äventyras därför att en medlemsstat antingen inte vidtar nödvändiga åtgärder eller inte har begärt tillräckliga stödåtgärder från Frontex, eller inte genomför sådana stödåtgärder, får kommissionen – enligt den nya förordning (EU) 2016/1624 om en europeisk gräns- och kustbevakning – för rådet föreslå ett beslut i vilket åtgärder som ska genomföras av byrån identifieras och i vilket det uppställs krav på att den berörda medlemsstaten ska samarbeta med byrån vid genomförandet av dessa åtgärder. Europaparlamentet välkomnar detta. Parlamentet framhåller vidare att förordningen dessutom innehåller bestämmelser om civilrättsligt och straffrättsligt ansvar för medlemmarna i enheterna samt ett system för klagomål för övervakning av, och säkerställande av respekt för, de grundläggande rättigheterna i hela byråns verksamhet.

133.  Europaparlamentet anser att en uppgradering av de mänskliga och ekonomiska resurserna hos Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo) skulle behövas om det uppmanades att samordna alla asylansökningar i EU samt utgöra stöd för medlemsstater som står under särskilt migrationstryck i samband med handläggningen av asylansökningar, inbegripet inom ramen för sitt mandat att inleda gemensamma insatser, pilotprojekt och snabba insatser motsvarande dem som lades till Frontex mandat genom förordning (EU) nr 1168/2011.

134.  Europaparlamentet understryker vikten av bättre samordning mellan Easo, Frontex och Europeiska ombudsmannen, så att det blir möjligt att på ett smidigare sätt anta rapporter för tidig varning i händelse av ett särskilt invandringstryck som sannolikt kan äventyra respekten för asylsökandes grundläggande friheter. Parlamentet anser att kommissionen kan använda dessa rapporter för tidig varning som utgångspunkt för att inleda de beredskapsåtgärder som avses i artikel 78.3 i EUF-fördraget.

135.  Europaparlamentet anser att det är absolut nödvändigt att stärka parlamentets roll som medlagstiftare likställd med rådet genom tillämpning av artikel 81.3 i EUF-fördraget, som gör det möjligt att i familjerättsliga frågor med gränsöverskridande följder övergå till beslutsfattande enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet om rådet beslutar detta med enhällighet efter att ha hört parlamentet. Parlamentet begär att beslutsförfarandet för alla övriga politiska åtgärder inom RIF-området övergår till det ordinarie lagstiftningsförfarandet med hjälp av övergångsklausulen i artikel 48.7 i EU-fördraget.

136.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av artikel 83 i EUF-fördraget föreslå minimiregler om fastställande av brottsrekvisit och påföljder med anknytning till kampen mot terrorism, människohandel och sexuellt utnyttjande av kvinnor och barn, olaglig narkotikahandel, olaglig vapenhandel, penningtvätt, korruption, förfalskning av betalningsmedel, it-brottslighet och organiserad brottslighet.

137.  Europaparlamentet insisterar på att man – jämte bestämmelserna i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna – börjar tillämpa principerna i Lissabonfördraget, närmare bestämt principerna om solidaritet och delat ansvar mellan medlemsstaterna samt om ömsesidigt erkännande vid genomförandet av RIF-politiken (artikel 70 i EUF-fördraget).

138.  Europaparlamentet anser att EU måste garantera skyddet av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt fortsatt respekt för Köpenhamnskriterierna, och säkerställa att alla medlemsstater respekterar de gemensamma värden som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget.

139.  Europaparlamentet betonar vikten av att slutföra det så kallade paketet med processuella garantier, särskilt genom att utarbeta lagstiftning om administrativt frihetsberövande och frihetsberövande av minderåriga, eftersom bestämmelserna i många medlemsstater inte är fullt ut förenliga med de mänskliga rättigheterna och andra internationella normer på dessa områden.

140.  Europaparlamentet betonar vikten av att fortsätta att utveckla den europeiska straffrätten, särskilt när det gäller ömsesidigt erkännande och verkställande av straffrättsliga domar.

141.  Europaparlamentet betonar vikten av att utveckla en europeisk rättskultur som en central förutsättning för att kunna förverkliga området med frihet, säkerhet och rättvisa för medborgarna och för att säkerställa en bättre tillämpning av unionsrätten.

142.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att inrätta en europeisk åklagarmyndighet för att bekämpa organiserad brottslighet, bedrägeri och korruption, skydda unionens ekonomiska intressen och övervinna splittringen på det europeiska brottsbekämpningsområdet.

143.  Europaparlamentet understryker att en europeisk åklagarmyndighet som ska bekämpa brott som skadar unionens ekonomiska intressen, enligt artikel 86 i EUF-fördraget får inrättas endast efter Europaparlamentets godkännande. Parlamentet ger därför på nytt uttryck för rekommendationerna enligt sina resolutioner från den 12 mars 2014(13) och den 29 april 2015(14) om hur denna myndighet bör organiseras i detalj, och understryker att förordningen om Europeiska åklagarmyndigheten bör antas utan dröjsmål, så att myndigheten får befogenheter att utreda alla brott som skadar unionens ekonomiska intressen, inklusive momsbedrägerier, och lagföra misstänkta gärningsmän.

144.  Europaparlamentet påminner om unionens skyldighet att ansluta sig till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i linje med artikel 6.2 i EU-fördraget, och begär eftertryckligen att förhandlingarna om detta med Europarådet återupptas utan dröjsmål, med hänsyn till domstolens yttrande av den 18 december 2014. Parlamentet påminner kommissionen, som chefsförhandlare, om att en sådan anslutning kommer att förbättra skyddet av alla unionsmedborgares mänskliga rättigheter.

145.  Europaparlamentet upprepar att denna resolution endast syftar till att tillhandahålla en bedömning av de rättsliga, fördragsstadgade möjligheterna och bör utgöra grunden för förbättringar av Europeiska unionens funktionssätt på kort sikt. Parlamentet påminner om att ytterligare, grundläggande ändringar framöver skulle kräva en översyn av fördragen.

o
o   o

146.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, revisionsrätten, ECB, Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt till medlemsstaternas parlament och regeringar.

(1) EUT C 184 E, 6.8.2009, s. 25.
(2) EUT C 212 E, 5.8.2010, s. 82.
(3) Antagna texter, P7_TA(2014)0249.
(4) EUT C 13, 15.1.2016, s. 183.
(5) EUT C 313, 22.9.2015, s. 9.
(6) Antagna texter, P8_TA(2016)0103.
(7) Antagna texter, P8_TA(2017)0010.
(8) Antagna texter, P8_TA(2015)0382
(9) Antagna texter P8_TA(2015)0395
(10) Antagna texter, P8_TA(2017)0050.
(11) EUT C 468, 15.12.2016, s. 176.
(12) COM(2012)0777, 28 november 2012.
(13) Antagna texter, P7_TA(2014)0234.
(14) Antagna texter, P8_TA(2015)0173.


Budgetkapacitet för euroområdet
PDF 165kWORD 45k
Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2017 om budgetkapacitet för euroområdet (2015/2344(INI))
P8_TA(2017)0050A8-0038/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i budgetutskottet och utskottet för ekonomi och valutafrågor, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för konstitutionella frågor och budgetkontrollutskottet (A8-0038/2017), och av följande skäl:

A.  Det nuvarande politiska klimatet och de befintliga ekonomiska och politiska utmaningarna i en globaliserad värld kräver konsekventa och kraftfulla beslut och åtgärder från EU:s sida inom vissa områden, såsom intern och extern säkerhet, gränsskydd och migrationspolitik, stabilisering av vårt grannskap, tillväxt och sysselsättning, i synnerhet bekämpning av ungdomsarbetslöshet, och genomförande av överenskommelserna inom ramen för FN:s klimatförändringskonferens 2015.

B.  Euroområdet har, efter en framgångsrik start, visat brist på konvergens, politiskt samarbete och egenansvar.

C.  De olika kriserna och de globala utmaningarna kräver att euroområdet så snart som möjligt tar ett kvalitativt steg framåt mot integration.

D.  Medlemskap i ett gemensamt valutaområde kräver gemensamma verktyg och solidaritet på EU-nivå, samt skyldigheter och ansvar för samtliga deltagande medlemsstater.

E.  Förtroendet inom euroområdet måste återupprättas.

F.  Det behövs en väldefinierad färdplan med en övergripande strategi för att till fullo utnyttja alla fördelar med den gemensamma valutan och samtidigt säkerställa dess hållbarhet och uppfylla målen om stabilitet och full sysselsättning.

G.  Detta inbegriper det överenskomna fullbordandet av bankunionen, ett förstärkt finanspolitiskt ramverk som kan absorbera chocker och incitament till tillväxtvänliga strukturreformer för att komplettera de nuvarande penningpolitiska åtgärderna.

H.  En finanspolitisk kapacitet och den dithörande konvergenskoden är väsentliga inslag i detta arbete, som endast kan bli framgångsrikt om ansvar och solidaritet är nära sammanknutna.

I.  Överenskommelsen om en finanspolitisk kapacitet för euroområdet är endast en av pusselbitarna som måste gå hand i hand med en klar och tydlig europeisk nybyggaranda hos de aktuella och framtida medlemmarna i euroområdet.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående färdplan:

i. Allmänna principer

Överföringen av suveräniteten över penningpolitiken kräver alternativa anpassningsmekanismer, såsom genomförandet av tillväxtvänliga strukturreformer, den inre marknaden, bankunionen, kapitalmarknadsunionen, för att skapa en säkrare finansiell sektor, och en finanspolitisk kapacitet, för att hantera makroekonomiska chocker och öka konkurrenskraften och stabiliteten i medlemsstaternas ekonomier, i syfte att göra euroområdet till ett optimalt valutaområde.

Det krävs konvergens, goda styrelseformer och villkorlighet, som garanteras genom demokratiskt ansvariga institutioner inom euroområdet och/eller på nationell nivå, för att undvika permanenta överföringar, moraliska risker och ohållbar offentlig riskdelning.

I takt med att den finanspolitiska kapacitetens omfattning och trovärdighet ökar kommer den att bidra till att återupprätta finansmarknadens förtroende för de offentliga finansernas hållbarhet i euroområdet, vilket i princip gör det möjligt att bättre skydda skattebetalarna och minska det offentliga och privata risktagandet.

Den finanspolitiska kapaciteten ska inbegripa Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) och en specifik budgetkapacitet för euroområdet. Budgetkapaciteten ska skapas utöver och utan att påverka ESM.

Som ett första steg bör euroområdets specifika budgetkapacitet ingå i unionens budget, utöver de aktuella taken för den fleråriga budgetramen, och den bör finansieras av euroområdet och andra deltagande medlemmar via en inkomstkälla som deltagande medlemsstater ska komma överens om och som ska betraktas som inkomster avsatta för särskilda ändamål och garantier. Den finanspolitiska kapaciteten skulle, när den väl befinner sig i ett stabilt tillstånd, kunna finansieras med egna medel, i enlighet med rekommendationerna i Mario Montis rapport om den framtida finansieringen av EU.

ESM bör fullgöra sina pågående uppgifter och samtidigt vidareutvecklas och omvandlas till en europeisk valutafond (EMF) med lämpliga befogenheter för in- och utlåning och ett tydligt fastställt mandat, i syfte att absorbera asymmetriska och symmetriska chocker.

ii. Tre pelare av den finanspolitiska kapaciteten för konvergens och stabilisering av euroområdet

Den finanspolitiska kapaciteten bör uppfylla följande tre olika funktioner:

   För det första bör ekonomisk och social konvergens inom euroområdet uppmuntras för att främja strukturreformer, modernisera ekonomierna och förbättra konkurrenskraften i varje medlemsstat liksom euroområdets motståndskraft, vilket också bidrar till medlemsstaternas kapacitet att absorbera asymmetriska och symmetriska chocker.
   För det andra skapar skillnaderna när det gäller konjunkturcykeln mellan medlemsstaterna i euroområdet till följd av strukturella skillnader eller en generell ekonomisk sårbarhet ett behov av att hantera asymmetriska chocker (situationer där en ekonomisk händelse påverkar en ekonomi mer än en annan, till exempel när efterfrågan rasar i en specifik medlemsstat, men inte i de övriga till följd av en extern chock som medlemsstaten inte kan påverka).
   För det tredje bör symmetriska chocker (situationer där en ekonomisk händelse påverkar alla ekonomierna på samma sätt, till exempel variationer i oljepriset för euroområdets medlemsstater) åtgärdas för att öka motståndskraften i euroområdet som helhet.

Mot bakgrund av dessa mål kommer det att bli nödvändigt att undersöka vilka funktioner som kan uppnås inom unionens befintliga rättsliga ramverk och vilka som kommer att kräva en justering eller ändring av fördraget.

Första pelaren: konvergenskoden

Den aktuella ekonomiska situationen kräver en investeringsstrategi vid sidan av finanspolitisk konsolidering och finanspolitiskt ansvar genom efterlevnad av ramen för ekonomisk styrning.

Vid sidan av stabilitets- och tillväxtpakten bör konvergenskoden, som antas genom det ordinarie lagstiftningsförfarandet och som beaktar de landsspecifika rekommendationerna, under en femårsperiod fokusera på konvergenskriterier i fråga om beskattning, arbetsmarknad, investeringar, produktivitet, social sammanhållning och kapacitet när det gäller offentlig förvaltning och gott styre inom ramen för de befintliga fördragen.

Inom ramen för den ekonomiska styrningen bör efterlevnad av konvergenskoden vara ett villkor för ett fullt deltagande i den finanspolitiska kapaciteten, och varje enskild medlemsstat bör lägga fram förslag för hur de ska uppfylla konvergenskodens kriterier.

En finanspolitisk kapacitet inom euroområdet bör kompletteras med en långsiktig strategi för en hållbar och minskad skuldsättning och ökad tillväxt och ökade investeringar i medlemsstaterna i euroområdet, vilket skulle minska de totala återfinansieringskostnaderna och skuldkvoten i förhållande till BNP.

Andra pelaren: absorbering av asymmetriska chocker

På grund av den starka integrationen mellan medlemsstaterna i euroområdet kan asymmetriska chocker som påverkar stabiliteten inom euroområdet som helhet inte helt undvikas, trots alla de åtgärder som vidtas av medlemsstaterna för politisk samordning, konvergens och hållbara strukturreformer.

Stabilisering via ESM/EMF bör kompletteras med automatiska chockabsorberingsfunktioner.

Vid stabilisering måste god praxis främjas och moraliska risker undvikas.

Ett sådant system måste inbegripa tydliga regler i fråga om tidsplanen för möjliga betalningar och återbetalningar, och dess omfattning och finansieringsmekanismer måste fastställas tydligt samtidigt som systemet är budgetneutralt över en längre cykel.

Tredje pelaren: absorbering av symmetriska chocker

Framtida symmetriska chocker skulle kunna destabilisera hela euroområdet eftersom valutaområdet ännu inte har nödvändiga instrument för att kunna hantera en ny kris av samma omfattning som den föregående.

I samband med symmetriska chocker som orsakas av en bristande inhemsk efterfrågan kan inte den monetära politiken ensam få igång tillväxten, särskilt inte i en situation med räntor som ligger nära den undre gränsen på noll procent. Euroområdets budget bör vara tillräckligt omfattande för att kunna hantera dessa symmetriska chocker genom att finansiera investeringar som främjar den totala efterfrågan och full sysselsättning i linje med artikel 3 i EU-fördraget.

iii. Styrning, demokratisk ansvarsskyldighet och kontroll

Gemenskapsmetoden bör ges företräde i den ekonomiska styrningen av euroområdet.

Europaparlamentets och de nationella parlamentens roll bör förstärkas inom de nya ramarna för ekonomisk styrning för att stärka den demokratiska ansvarsskyldigheten. Detta inbegriper ökat nationellt egenansvar för den europeiska planeringsterminen och en reform av den interparlamentariska konferensen i enlighet med artikel 13 i finanspakten, för att ge den mer substans i syfte att utveckla en starkare parlamentarisk och offentlig opinion. För att förstärka egenansvaret bör de nationella parlamenten granska de nationella regeringarna, precis som Europaparlamentet bör granska EU:s verkställande organ.

Befattningarna som Eurogruppens ordförande och kommissionsledamot med ansvar för ekonomiska och finansiella frågor bör slås samman, och i detta fall bör kommissionens ordförande utse denna kommissionsledamot till vice ordförande av kommissionen.

En finansminister och en statskassa inom kommissionen bör ha full demokratisk ansvarsskyldighet och ges alla nödvändiga medel och befogenheter att tillämpa och verkställa de befintliga ramarna för ekonomisk styrning och optimera utvecklingen av euroområdet i samarbete med finansministrarna i euroområdets medlemsstater.

Europaparlamentet bör se över sina bestämmelser och sin organisation för att säkerställa full demokratisk ansvarsskyldighet för den finanspolitiska kapaciteten gentemot Europaparlamentets ledamöter från de deltagande medlemsstaterna.

2.  Europaparlamentet uppmanar

   Europeiska rådet att fastställa riktlinjer i enlighet med ovan, senast vid EU:s möte i Rom (mars 2017), tillsammans med en ram för en långsiktig och hållbar stabilisering av euroområdet,
   kommissionen att 2017 lägga fram en vitbok med ett ambitiöst kapitel om euroområdet samt relevanta lagstiftningsförslag med stöd av alla medel som medges inom ramen för de befintliga fördragen, däribland konvergenskoden, euroområdets budget och automatiska stabilisatorer, samt att fastställa en exakt tidsplan för genomförandet av dessa åtgärder.

3.  Europaparlamentet förklarar sig villigt att slutföra alla lagstiftningsåtgärder som inte kräver fördragsändringar före utgången av den nuvarande kommissionens och det nuvarande Europaparlamentets mandatperioder, och att förbereda för de nödvändiga fördragsändringar som krävs på medellång och lång sikt för att möjliggöra ett hållbart euroområde.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till ordföranden för Europeiska rådet, kommissionen, rådet, Eurogruppen, Europeiska centralbanken, Europeiska stabilitetsmekanismens verkställande direktör samt till medlemsstaternas nationella parlament.


Civilrättsliga bestämmelser om robotteknik
PDF 428kWORD 66k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2017 med rekommendationer till kommissionen om civilrättsliga bestämmelser om robotteknik (2015/2103(INL))
P8_TA(2017)0051A8-0005/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets direktiv 85/374/EEG(1),

–  med beaktande av studien om etiska aspekter på cyberfysiska system (Ethical Aspects of Cyber-Physical Systems), utförd på uppdrag av parlamentets enhet för bedömning av vetenskapliga och tekniska alternativ (Stoa) och administrerad av enheten för vetenskaplig framsyn (Stoa), GD Parlamentarisk utredning och analys (EPRS), och av följande skäl:

–  med beaktande av artiklarna 46 och 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för transport och turism, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0005/2017),

Inledning

A.  Ända sedan Mary Shelleys Frankenstein och den klassiska myten om Pygmalion fram till Prags golem och Karel Čapeks robot, genom vilken ordet myntades, har människor fantiserat om möjligheten att bygga tänkande maskiner, ofta i form av androider med mänskliga egenskaper.

B.  Nu när mänskligheten är på väg in i en era då allt mer sofistikerade robotar, bottar, androider och andra manifestationer av artificiell intelligens (AI) tycks stå redo att släppa lös en ny industriell revolution – som sannolikt inte kommer att lämna någon del av samhället oberörd – är det mycket viktigt att lagstiftaren beaktar dess rättsliga och etiska konsekvenser och följdverkningar, utan att kväva innovationen.

C.  Det finns ett behov att skapa en allmänt accepterad definition av robot och AI som är flexibel och inte utgör ett hinder för innovation.

D.  Mellan 2010 och 2014 uppgick den genomsnittliga ökningen i försäljningen av robotar till 17 procent per år, och under 2014 ökade försäljningen med 29 procent, vilket är den största ökningen under ett år någonsin. Bildelsleverantörer och el- och elektronikindustrin utgjorde de huvudsakliga drivkrafterna för denna tillväxt. Antalet patentansökningar per år på robotteknikområdet har tredubblats under det senaste årtiondet.

E.  Under de senaste 200 åren har sysselsättningen konstant ökat till följd av den tekniska utvecklingen. Utvecklingen av robotteknik och AI kan ha potentialen att förändra liv och arbetsmetoder, öka effektivitet, besparingar och säkerhetsnivåer samt tillhandahålla högre servicenivåer. På kort och medellång sikt utlovar robottekniken och AI effektivitet och besparingar inte bara inom produktion och handel, utan också på områden som transport, sjukvård, utbildning och jordbruk. Tack vare denna tekniska utveckling behöver människor inte heller exponeras för hälsovådliga miljöer, till exempel vid sanering av toxiskt förorenade platser.

F.  Den åldrande befolkningen är ett resultat av den ökade förväntade livslängden till följd av de framsteg som gjorts i fråga om levnadsvillkor och inom den moderna medicinen, och den utgör en av de största politiska, sociala och ekonomiska utmaningarna för det tjugoförsta århundradets europeiska samhällen. Senast 2025 kommer mer än 20 procent av européerna att vara 65 år eller äldre, med ett särskilt snabbt ökande antal människor som är över 80. Balansen mellan generationerna i våra samhällen kommer då att bli helt annorlunda, och det ligger i samhällets intresse att äldre människor förblir friska och aktiva så länge som möjligt.

G.  Den nuvarande trenden, som går mot en utveckling av smarta och autonoma maskiner med kapacitet att lära sig och fatta självständiga beslut, kommer på sikt att inte bara medföra ekonomiska fördelar utan också väcka en rad frågor beträffande maskinernas direkta och indirekta effekter på samhället som helhet.

H.  Maskininlärning innebär enorma ekonomiska och innovativa fördelar för samhället genom att förmågan till analys av data ökar oerhört, samtidigt som den även ger upphov till utmaningar med att säkerställa icke-diskriminering, rättssäkerhet, insyn och begripliga beslutsprocesser.

I.  På liknande sätt behöver ekonomiska förändringar och robotteknikens och maskininlärningens inverkan på sysselsättningen bedömas. Trots de obestridliga fördelarna med robottekniken kan den medföra en omvandling av arbetsmarknaden och därmed ett behov att tänka över framtiden för utbildning, sysselsättning och socialpolitik.

J.  Den utbredda användningen av robotar kanske inte automatiskt leder till att arbetstillfällen ersätts, men lågkvalificerade arbetstillfällen i arbetskraftsintensiva sektorer är sannolikt mer sårbara för automatisering. Denna tendens skulle kunna föra tillverkningsprocesser tillbaka till EU. Forskning har visat att sysselsättningen växter betydligt fortare inom yrken där datorer används i större utsträckning. Arbetsautomatiseringen har potentialen att befria människor från manuellt, monotont arbete och låta dem inrikta sig på mer kreativa och meningsfulla uppgifter. Automatiseringen kräver att det offentliga investerar i utbildning och andra reformer för att bättre kvalificera arbetstagarna för de typer av färdigheter som de kommer att behöva i framtiden.

K.  Det är viktigt att tänka på att utvecklingen av robotteknik kan leda till en hög koncentration av rikedom och inflytande i händerna på en minoritet, mot bakgrund av växande klyftor i samhället och en krympande medelklass.

L.  Utvecklingen av robotteknik och AI kommer definitivt att påverka arbetsplatslandskapet, vilket kan skapa nya ansvarsfrågor och eliminera andra. Det rättsliga ansvaret måste klargöras både enligt affärsmodellen och arbetstagarnas designmönster om nödlägen eller problem skulle uppstå.

M.  Automatiseringstendensen kräver att de som deltar i utvecklingen och kommersialiseringen av applikationer med AI bygger in säkerhet och etik från början, och därigenom erkänner att de måste vara beredda att ta på sig det rättsliga ansvaret för kvaliteten på den teknik som de tillverkar.

N.  I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679(2) (den allmänna dataskyddsförordningen) fastställs de rättsliga ramarna för att skydda personuppgifter. Andra aspekter av tillgång till uppgifter och skydd av personuppgifter och personlig integritet kan också behöva tas upp, eftersom integritetsfrågor skulle kunna uppstå i samband med applikationer och anordningar som kommunicerar med varandra och med databaser utan mänsklig inblandning.

O.  Utvecklingen inom robotteknik och AI kan och bör utformas på så sätt att man bevarar individens värdighet, autonomi och självbestämmande, särskilt när det gäller omvårdnad och sällskap för människor och i samband med medicintekniska produkter och ”reparation” eller ”förbättring” av människor.

P.  I slutänden finns det en möjlighet att AI på sikt kan överträffa människans intellektuella kapacitet.

Q.  Vidareutveckling och ökad användning av automatiserat och algoritmbaserat beslutsfattande påverkar utan tvekan de val som en privatperson (såsom ett företag eller en internetanvändare) och en administrativ, rättslig eller annan offentlig myndighet gör i samband med sitt slutgiltiga beslut i konsument-, affärs- eller myndighetsfrågor. Skyddsåtgärder och möjlighet till mänsklig kontroll och verifiering måste byggas in i processen för automatiserat och algoritmbaserat beslutsfattande.

R.  Ett flertal utländska jurisdiktioner, bland annat USA, Japan, Kina och Sydkorea, överväger – och har i viss mån redan vidtagit – lagstiftningsåtgärder med avseende på robotteknik och AI, och även vissa medlemsstater har börjat fundera på att eventuellt utarbeta rättsliga normer eller genomföra lagstiftningsändringar för att ta hänsyn till kommande tillämpningar av sådana tekniker.

S.  Det europeiska näringslivet skulle kunna dra fördel av ett effektivt, samlat och transparent lagstiftningsgrepp på unionsnivå, under förutsättning att det fastställs förutsebara och tillräckligt tydliga villkor under vilka företag kan ta fram applikationer och planera sina affärsmodeller på europeisk nivå, samtidigt som man ser till att unionen och dess medlemsstater behåller kontrollen över de lagstiftningsstandarder som ska fastställas, så att man inte tvingas anta och förhålla sig till standarder som fastställts av andra, nämligen tredjeländer som också ligger långt fram i utvecklingen av robotteknik och AI.

Allmänna principer

T.  Asimovs lagar(3) måste anses vara riktade till robotarnas konstruktörer, tillverkare och operatörer, även när det gäller robotar som har inbyggd autonomi och är självlärande, eftersom dessa lagar inte kan omvandlas till maskinkod.

U.  En rad bestämmelser som i synnerhet gäller skadeståndsansvar, transparens och ansvarighet är användbara och nödvändiga, och de återspeglar de inneboende europeiska och universella humanistiska värderingar som karakteriserar Europas bidrag till samhället. Dessa bestämmelser får inte påverka forsknings-, innovations- och utvecklingsprocessen inom robottekniken.

V.  Unionen skulle kunna spela en viktig roll genom att fastställa grundläggande etiska principer som måste respekteras vid utveckling, programmering och användning av robotar och AI och införliva dessa principer i unionsregelverk och unionsuppförandekoder, i syfte att forma den tekniska revolutionen så att den tjänar mänskligheten och så att fördelarna med avancerad robotteknik och AI kommer många till godo, samtidigt som man i möjligaste mån undviker potentiella fallgropar.

W.  En stadga för robotteknik bifogas betänkandet, utarbetad med bistånd av enheten för vetenskaplig framsyn (Stoa), GD EPRS, där det föreslås en etisk uppförandekod för robotteknikingenjörer, en kodex för forskningsetiska kommittéer samt en ”licens” för konstruktörer och en ”licens” för användare.

X.  En successiv, pragmatisk och försiktig strategi av det slag som förordades av Jean Monnet(4) bör antas för unionen med avseende på framtida initiativ om robotteknik och AI, så att vi inte kväver innovationen.

Y.  Mot bakgrund av den nivå som uppnåtts i utvecklingen av robotteknik och AI är det lämpligt att börja med frågor om skadeståndsansvar.

Skadeståndsansvar

Z.  Tack vare de imponerande tekniska framstegen under det senaste årtiondet kan dagens robotar inte bara utföra uppgifter som tidigare var intimt förknippade med och uteslutande utfördes av människor, utan utvecklingen av vissa autonoma och kognitiva egenskaper – såsom förmågan att lära sig av erfarenhet och fatta delvis självständiga beslut – har även gjort robotarna alltmer lika agenter som interagerar med sin omgivning och kan förändra den i betydande utsträckning. Mot bakgrund av detta blir det rättsliga ansvaret för en robots skadliga handlingar en knäckfråga.

AA.  En robots autonomi kan definieras som förmågan att fatta beslut och verkställa dem i den omgivande miljön oberoende av yttre kontroll eller inflytande. Denna autonomi är av rent teknisk karaktär, och graden av autonomi är beroende av hur sofistikerat samspel med omgivningen som konstruktionen i fråga medger.

AB.  Ju mer autonoma robotarna är, desto mindre kan de betraktas som enkla verktyg för andra aktörer (såsom tillverkaren, operatören, ägaren, användaren osv.). Detta ifrågasätter i sin tur om de vanliga bestämmelserna om skadeståndsansvar är tillräckliga eller om det krävs nya principer och regler för att skapa klarhet angående de olika aktörernas rättsliga ansvar för robotars handlingar eller underlåtelse att handla i fall där orsaken inte kan spåras tillbaka till en specifik mänsklig aktör, och huruvida robotars handlingar eller underlåtelse att handla som har orsakat skada hade kunnat undvikas.

AC.  I sista hand ger robotarnas autonomi upphov till frågan om deras natur i ljuset av befintliga rättsliga kategorier eller huruvida en ny kategori bör skapas med sina egna specifika särdrag och implikationer.

AD.  Enligt de nu gällande rättsliga ramarna kan robotar i sig inte hållas ansvariga för handlingar eller underlåtelse att handla som skadar tredje parter. De befintliga ansvarsbestämmelserna omfattar fall där orsaken till en robots handling eller underlåtelse att handla kan spåras tillbaka till en specifik mänsklig aktör, exempelvis tillverkaren, operatören, ägaren eller användaren, och där aktören i fråga kunde ha förutsett och förhindrat robotens skadliga beteende. Därutöver skulle tillverkare, operatörer, ägare eller användare kunna hållas strikt ansvariga för en robots handlingar eller underlåtelse att handla.

AE.  Enligt de gällande rättsliga ramarna är både skadeståndsansvar för produkter – där tillverkaren av produkten är ansvarig för funktionsfel – och ansvar för skadliga handlingar – där användaren av produkten är ansvarig för hantering som vållar skada – tillämpligt på skador som orsakas av robotar eller AI.

AF.  I ett scenario där en robot kan fatta självständiga beslut är de traditionella reglerna inte tillräckliga för att skadeståndsansvar ska kunna utkrävas för skador som orsakats av en robot, eftersom det inte skulle gå att fastställa vilken part som är ansvarig för att ge ersättning eller kräva att den parten gottgör den skada som vållats.

AG.  Bristerna i de nuvarande rättsliga ramarna är uppenbara också på det avtalsrättsliga området, där maskiner som utformats för att välja sin motpart, förhandla om avtalsvillkor, ingå avtal och besluta huruvida och på vilket sätt avtalen ska fullföljas gör att de traditionella reglerna inte längre går att tillämpa, vilket visar på behovet av nya, effektiva och uppdaterade regler, som bör följa den tekniska utvecklingen och nya innovationer som används på marknaden.

AH.  När det gäller utomobligatoriskt ansvar omfattar direktiv 85/374/EEG endast skada som orsakats av en tillverkningsdefekt hos en robot och endast under förutsättning att den skadelidande kan bevisa den faktiska skadan, defekten på produkten och orsakssambandet mellan defekten och skadan. Ett regelverk som bygger på strikt ansvar kan därmed vara otillräckligt.

AI.  Trots tillämpningsområdet för direktiv 85/374/EEG skulle de gällande rättsliga ramarna inte vara tillräckliga för att omfatta skada som orsakats av den nya generationen robotar med tanke på att dessa kan vara försedda med anpassnings- och inlärningsförmåga som medför en viss grad av oförutsägbarhet i beteendet, eftersom sådana robotar autonomt skulle lära sig av sina egna skiftande erfarenheter och interagera med sin omgivning på ett unikt och oförutsebart sätt.

Allmänna principer avseende utveckling av robotteknik och artificiell intelligens för civila ändamål

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå gemensamma unionsdefinitioner av cyberfysiska system, smarta autonoma robotar och deras underkategorier, med beaktande av följande kännetecken för en smart robot:

   Förvärvande av autonomi genom sensorer och/eller informationsutbyte med sin omgivning (sammankoppling) samt utbyte och analys av denna information.
   Självlärande genom erfarenhet och interaktion (fakultativt kriterium).
   Åtminstone en minimal fysisk förankring.
   Anpassning av sitt beteende och handlande efter omgivningen.
   Frånvaro av liv i biologisk bemärkelse.

2.  Europaparlamentet anser att ett övergripande system för registrering av avancerade robotar bör införas på unionens inre marknad om det är relevant och nödvändigt för särskilda kategorier av robotar, och uppmanar kommissionen att fastställa kriterier för klassificering av robotar som skulle behöva registreras. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att utreda om det skulle vara önskvärt att registreringssystemet och registret förvaltas av en EU-byrå för robotteknik och artificiell intelligens.

3.  Europaparlamentet betonar att utvecklingen av robotteknik bör inriktas på att komplettera de mänskliga förmågorna och inte på att ersätta dem. Parlamentet anser att det i utvecklingen av robotteknik och AI är väsentligt att garantera att människor alltid har kontrollen över intelligenta maskiner. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt den känslomässiga anknytning som kan utvecklas mellan människor och robotar ‒ särskilt i sårbara grupper (barn, äldre och personer med funktionsnedsättning) ‒ och framhåller den allvarliga känslomässiga eller fysiska inverkan som denna känslomässiga anknytning skulle kunna få för människor.

4.  Europaparlamentet betonar att en behandling av denna fråga på unionsnivå kan underlätta utvecklingen genom att man undviker fragmentering på den inre marknaden, och understryker samtidigt hur viktig principen om ömsesidigt erkännande är i samband med gränsöverskridande användning av robotar och robotsystem. Parlamentet påminner om att testning, certifiering och marknadsgodkännande bör krävas i endast en medlemsstat. Detta bör åtföljas av en ändamålsenlig marknadskontroll.

5.  Europaparlamentet betonar vikten av åtgärder för att stödja små och medelstora företag och nystartade företag i robottekniksektorn som skapar nya marknadssegment inom denna sektor eller utnyttjar robotar.

Forskning och innovation

6.  Europaparlamentet understryker att många robottekniska applikationer fortfarande befinner sig i en experimentell fas, och välkomnar att allt fler forskningsprojekt finansieras av medlemsstaterna och unionen. Det är ytterst viktigt att unionen, tillsammans med medlemsstaterna genom offentlig finansiering, behåller en ledande position inom forskning om robotteknik och AI. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att stärka de finansiella instrumenten för forskningsprojekt på robotteknik- och IKT-områdena, inbegripet offentlig-privata partnerskap, och att genomföra principen om öppen vetenskap och ansvarsfull etisk innovation i sin forskningspolitik. Parlamentet betonar att tillräckliga resurser måste anslås åt arbetet med att finna lösningar på de sociala, etiska, juridiska och ekonomiska utmaningar som den tekniska utvecklingen och dess applikationer medför.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja forskningsprogram, att stimulera forskning om eventuella långsiktiga risker och möjligheter med robotteknik och AI och att uppmuntra inledandet av en strukturerad dialog med allmänheten om konsekvenserna av utvecklingen av denna teknik så snart som möjligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att i halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen öka sitt stöd till det genom Horisont 2020 finansierade Sparc‑programmet. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att förena sina ansträngningar i syfte att noggrant övervaka och garantera en smidigare övergång för dessa tekniker från forskningsfasen till kommersialiseringen och användningen på marknaden efter lämpliga säkerhetsbedömningar i enlighet med försiktighetsprincipen.

8.  Europaparlamentet betonar att innovation inom robotteknik och AI samt integrering av robotteknik och AI i ekonomin och samhället kräver digital infrastruktur som tillhandahåller uppkoppling överallt. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa en ram som tillgodoser uppkopplingskraven för unionens digitala framtid och att se till att tillgången till bredband och 5G-nät är helt förenlig med principen om nätneutralitet.

9.  Europaparlamentet är fast övertygat om att interoperabilitet mellan system, enheter och molntjänster, baserat på inbyggt säkerhets- och integritetsskydd, krävs för dataflöden i realtid som gör att robotar och AI kan bli mer flexibla och autonoma. Parlamentet uppmanar kommissionen att verka för en öppen miljö, från öppna standarder och innovativa licensieringsmodeller till öppna plattformar och transparens, för att undvika inlåsning i proprietära system som hämmar interoperabiliteten.

Etiska principer

10.  Europaparlamentet konstaterar att potentialen till ökad egenmakt genom användning av robotteknik nyanseras av ett antal utmaningar eller risker och bör bedömas noggrant med avseende på människors hälsa och säkerhet, frihet, privatliv, integritet och värdighet, självbestämmande och icke-diskriminering samt skydd av personuppgifter.

11.  Europaparlamentet anser att unionens befintliga rättsliga ramar bör uppdateras och vid behov kompletteras med vägledande etiska principer som speglar robotteknikens komplexitet och dess många sociala, medicinska och bioetiska konsekvenser. Det finns ett behov av en tydlig, strikt och effektiv vägledande etisk ram för utveckling, utformning, produktion, användning och modifikation av robotar som ett komplement till de rättsliga rekommendationerna i detta betänkande och de befintliga regelverken på nationell nivå och EU-nivå. Parlamentet föreslår i bilagan till resolutionen en ram i form av en stadga bestående av en uppförandekod för robotteknikingenjörer, en kodex för forskningsetiska kommittéer och deras arbete med att granska robotteknikprotokoll samt mallar för licenser för konstruktörer och användare.

12.  Europaparlamentet framhåller öppenhetsprincipen, det vill säga att det alltid bör vara möjligt att uppge den logiska motiveringen till varje beslut som fattas med stöd av AI och som kan ha en väsentlig inverkan på en eller flera personers liv. Parlamentet anser att det alltid måste vara möjligt att reducera AI-systemets beräkningar till en form som är begriplig för människor. Avancerade robotar bör utrustas med en ”svart låda” som registrerar uppgifter om varje transaktion som utförts av maskinen, inklusive den logiska operation som bidrog till dess beslut.

13.  Europaparlamentet påpekar att den vägledande etiska ramen bör bygga på principerna om gott syfte, icke-skadlighet, autonomi och rättvisa, på de principer och värden som finns förankrade i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen och i stadgan om de grundläggande rättigheterna, såsom människans värdighet, jämlikhet, rättvisa och likabehandling, icke-diskriminering, informerat samtycke och skydd av privat- och familjeliv och uppgiftsskydd, liksom på andra principer och värden som ligger till grund för unionsrätten, såsom icke-stigmatisering, öppenhet, oberoende, individuellt och socialt ansvar samt befintliga etiska metoder och regler.

14.  Europaparlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt robotar som utgör ett stort sekretesshot på grund av sin placering i traditionellt skyddade och privata sfärer och eftersom de kan extrahera och skicka personliga och känsliga uppgifter.

En EU-byrå

15.  Europaparlamentet anser att ett utökat samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen är nödvändigt för att garantera enhetliga regler för gränsöverskridande handel i unionen vilka uppmuntrar till samarbete mellan europeiska industrier och tillåter idrifttagande i hela unionen av robotar som är förenliga med de erforderliga säkerhets- och skyddsnivåerna och de etiska principerna i unionsrätten.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att utse en EU-byrå för robotteknik och artificiell intelligens i syfte att tillhandahålla de tekniska, etiska och regleringsmässiga sakkunskaper som behövs för att stödja de relevanta offentliga aktörerna, på både unions- och medlemsstatsnivå, i deras ansträngningar för att säkerställa snabba, etiska och välgrundade reaktioner på de nya möjligheterna och utmaningarna, i synnerhet gränsöverskridande sådana, till följd av den tekniska utvecklingen inom robottekniken, exempelvis i transportsektorn.

17.  Europaparlamentet anser att potentialen och problemen med robotteknikanvändningen och den nuvarande investeringsdynamiken motiverar att EU-byrån förses med en riktig budget och personal med tillsynskompetens samt externa tekniska och etiska experter, med uppgift att sektorsövergripande och interdisciplinärt övervaka robotteknikbaserade applikationer, identifiera standarder för bästa praxis samt vid behov rekommendera regleringsåtgärder, fastställa nya principer och ta itu med eventuella konsumentskyddsfrågor och systemutmaningar. Kommissionen (och EU-byrån, om den inrättas) uppmanas att årligen rapportera till parlamentet om den senaste robotteknikutvecklingen och om eventuella åtgärder som behöver vidtas.

Immateriella rättigheter och dataflödet

18.  Europaparlamentet konstaterar att det inte finns några rättsliga bestämmelser som är specifikt tillämpliga på robotteknik, men att de befintliga rättsordningarna och doktrinerna lätt kan tillämpas på robotteknik, även om vissa aspekter tycks kräva särskild hänsyn. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja en övergripande och teknikneutral strategi för immateriell äganderätt som är tillämplig på de olika sektorer där robotteknik skulle kunna användas.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att de civilrättsliga bestämmelserna om robotteknik stämmer överens med den allmänna dataskyddsförordningen och nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas också att beakta den snabba tekniska utvecklingen på robotteknikområdet, inklusive den ökade användningen av cyberfysiska system, och att se till att unionsrätten inte släpar efter den utveckling som de tekniska framstegen och användningsområdena uppvisar.

20.  Europaparlamentet betonar att rätten till skydd av privatlivet och personuppgifter enligt artiklarna 7 och 8 i stadgan och artikel 16 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget) är tillämpligt på alla områden som inbegriper robotteknik och att unionens rättsliga ramar för uppgiftsskydd måste respekteras till fullo. Parlamentet efterlyser i detta avseende ett klargörande, inom ramen för genomförandet av den allmänna dataskyddsförordningen, av reglerna och kriterierna för användning av kameror och sensorer i robotar. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att principerna för uppgiftsskydd – såsom inbyggt integritetsskydd och integritetsskydd som standard, uppgiftsminimering, ändamålsbegränsning samt insynsvänliga kontrollmekanismer för de registrerade och lämpliga rättsmedlen i överensstämmelse med unionens uppgiftsskyddslagstiftning – följs och att lämpliga rekommendationer och standarder främjas och integreras i unionens politik.

21.  Europaparlamentet betonar att det fria flödet av uppgifter är av största vikt för den digitala ekonomin och utvecklingen inom robotteknik- och AI-sektorn. En hög säkerhetsnivå för robottekniksystem, inklusive deras interna datasystem och uppgiftsflöden, är avgörande för en lämplig användning av robotar och AI. Parlamentet betonar att skyddet av nätverk av sammankopplade robotar och AI måste säkerställas för att förhindra eventuella säkerhetsöverträdelser. En hög nivå av säkerhet och skydd av personuppgifter, tillsammans med ett vederbörligt beaktande av den personliga integriteten i kommunikationen mellan människor, robotar och AI, är grundläggande. Parlamentet betonar att de som utformar robotteknik och AI ansvarar för att utveckla produkter som är säkra och ändamålsenliga. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att stödja och stimulera utvecklingen av den nödvändiga tekniken, inbegripet inbyggt säkerhetsskydd.

Standardisering, trygghet och säkerhet

22.  Europaparlamentet betonar att frågan om standardisering och beviljande av driftskompatibilitet är avgörande för den framtida konkurrensen på området AI och robotteknik. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsatt arbeta med den internationella harmoniseringen av tekniska standarder, framför allt tillsammans med de europeiska standardiseringsorganisationerna och Internationella standardiseringsorganisationen, i syfte att främja innovation, förhindra en fragmentering av den inre marknaden och garantera en hög nivå för produktsäkerhet och konsumentskydd, bland annat genom miniminormer för säkerhet i arbetsmiljön där sådana behövs. Parlamentet betonar betydelsen av laglig bakåtkompilering och öppna standarder för att maximera innovationsvärdet och se till att robotar kan kommunicera med varandra. Parlamentet välkomnar i detta avseende inrättandet av särskilda tekniska kommittéer, såsom ”ISO/TC 299 Robotics” på robotteknikområdet, som uteslutande ska ta fram standarder för robotteknik.

23.  Europaparlamentet betonar att testning av robotar i verkliga scenarier är väsentligt för att man ska kunna identifiera och bedöma de risker som robotarna kan medföra och deras tekniska utveckling efter den rent experimentella laboratoriefasen. Parlamentet understryker i detta sammanhang att testning av robotar i verkliga scenarier, inte minst i städer och på vägar, innebär ett stort antal problem – bland annat hinder som saktar ned utvecklingen i dessa testningsfaser – och kräver en ändamålsenlig strategi och övervakningsmekanism. Kommissionen uppmanas att för samtliga medlemsstater utarbeta enhetliga kriterier som de bör använda för att ange områden där experiment med robotar ska vara tillåtna, i enlighet med försiktighetsprincipen.

Autonoma transportmedel

a)Självkörande fordon

24.  Europaparlamentet understryker att autonoma transporter omfattar alla typer av fjärrstyrda, automatiserade, uppkopplade och autonoma medel för väg-, järnvägs-, vattenvägs- och lufttransport, inklusive vägfordon, tåg, fartyg, färjor, luftfartyg och drönare samt alla framtida former av utveckling och innovation i denna sektor.

25.  Europaparlamentet anser att fordonsindustrin är i ett högst akut behov av effektiva regler på unionsnivå och globalt för att säkerställa en gränsöverskridande utveckling av automatiserade och självkörande fordon, så att man till fullo utnyttjar deras ekonomiska potential och drar nytta av de tekniska trendernas positiva följder. Parlamentet betonar att splittrade regleringsansatser skulle hindra införandet av autonoma transportsystem och äventyra Europas konkurrenskraft.

26.  Europaparlamentet påpekar att en förares reaktionstid vid ett oplanerat övertagande av kontrollen av fordonet är av vital betydelse, och kräver därför att aktörerna tillhandahåller realistiska värden som avgör frågorna om säkerhet och skadeståndsansvar.

27.  Europaparlamentet anser att övergången till självkörande fordon kommer att påverka följande frågor: civilrättsligt ansvar (skadeståndsansvar och försäkringar), trafiksäkerhet, alla frågor som hör till miljön (t.ex. energieffektivitet, användning av teknik för förnybar energi och förnybara energikällor), frågor om uppgifter (t.ex. tillgång till uppgifter, uppgiftsskydd, integritet och uppgiftsdelning), frågor om IKT-infrastruktur (t.ex. effektiv och tillförlitlig kommunikation med hög täthet) samt sysselsättning (t.ex. skapande och förluster av arbetstillfällen och utbildning av förare av tunga lastfordon i användning av automatiserade fordon). Det kommer att krävas väsentliga investeringar i vägar, energi och IKT-infrastruktur. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta de ovannämnda aspekterna i sitt arbete med självkörande fordon.

28.  Europaparlamentet understryker att tillförlitlig positions- och tidsinformation från de europeiska satellitnavigeringsprogrammen Galileo och Egnos är av avgörande betydelse för att införa självkörande fordon. Parlamentet kräver i detta avseende att man färdigställer och sänder upp de satelliter som behövs för att fullborda det europeiska positioneringssystemet Galileo.

29.  Europaparlamentet uppmärksammar det stora mervärde som självkörande fordon erbjuder personer med nedsatt rörlighet, eftersom sådana fordon gör att de bättre kan delta i den privata biltrafiken och därmed underlättar deras vardag.

b) Drönare (fjärrstyrda luftfartygssystem, RPAS)

30.  Europaparlamentet konstaterar de positiva framstegen inom drönarteknik, särskilt på området för sökning och räddning. Parlamentet betonar vikten av ramar på unionsnivå för drönare i syfte att skydda unionsmedborgarnas trygghet, säkerhet och integritet, och uppmanar kommissionen att följa upp rekommendationerna i Europaparlamentets resolution av den 29 oktober 2015 om säker användning av fjärrstyrda luftfartygssystem (RPAS), vanligen kallade obemannade luftfartyg (UAV), på området civil luftfart(5). Parlamentet uppmanar kraftfullt kommissionen att tillhandahålla bedömningar av säkerhetsfrågorna i samband med den omfattande användningen av drönare. Kommissionen uppmanas att undersöka behovet att införa ett obligatoriskt spårnings- och identifieringssystem för fjärrstyrda luftfartygssystem som gör det möjligt att i realtid fastställa ett luftfartygs position under användning. Parlamentet påminner om att obemannade luftfartygs enhetlighet och säkerhet bör säkerställas genom bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008(6).

Robotar inom vård och omsorg

31.  Europaparlamentet understryker att forskningen om och utvecklingen av robotar inom äldrevården med tiden har vunnit större insteg och blivit billigare, vilket lett till produkter med ökad funktionalitet och bredare acceptans från konsumenternas sida. Det finns ett stort antal tillämpningsområden som bygger på sådana tekniker och ger möjlighet till förebyggande vård, stöd, tillsyn, stimulans och sällskap för äldre och personer med funktionsnedsättningar, liksom för personer som lider av demenssjukdomar, kognitiva störningar och minnesförlust.

32.  Europaparlamentet framhåller att mänsklig kontakt är en av de grundläggande aspekterna vid vård av människor. Parlamentet anser att åtgärder för att ersätta människor med robotar riskerar att medföra en avhumanisering av vården. Å andra sidan medger parlamentet att robotar skulle kunna utföra automatiserade vårduppgifter och underlätta arbetet för de vårdanställda och samtidigt förhöja den mänskliga sidan av vården och göra rehabiliteringsprocessen mer målinriktad, så att den medicinska personalen och vårdgivarna kan ägna mer tid åt diagnos och bättre planerade behandlingsalternativ. Samtidigt som robotteknik har potential att öka rörligheten och minska utanförskapet för personer med funktionsnedsättningar och äldre kommer människor fortfarande att behövas i vården och även framöver utgöra en viktig källa till social interaktion som inte är helt utbytbar.

Robotar för medicinska ändamål

33.  Europaparlamentet understryker vikten av lämplig utbildning, fortbildning och förberedelse av sjukvårdspersonal, till exempel läkare, sköterskor och vårdbiträden, för att säkerställa högsta möjliga yrkesmässiga kompetens och skydda och värna om patienternas hälsa. Parlamentet understryker behovet att fastställa de yrkesmässiga minimikrav som en kirurg måste uppfylla för att operera och få använda kirurgiska robotar. Parlamentet anser det vara av största vikt att principen om övervakad autonomi för robotar respekteras, vilket innebär att en mänsklig kirurg under alla omständigheter fortsatt kommer att stå för både den inledande planeringen av behandlingen och det slutliga behandlingsvalet. Parlamentet betonar särskilt vikten av fortbildning för användare, så att de ges möjlighet att sätta sig in i de tekniska krav som gäller på detta område. Parlamentet uppmärksammar den ökande trenden med självdiagnostisering med hjälp av mobila robotar och det därav följande behovet för läkare att utbildas i att hantera fall av självdiagnostisering. Användningen av sådan teknik får inte förminska eller skada förhållandet mellan läkare och patient utan bör bistå läkaren i diagnostiseringen och/eller behandlingen av patienten, i syfte att minska risken för mänskliga misstag och öka livskvaliteten och den förväntade livslängden.

34.  Europaparlamentet anser att medicinska robotar fortsätter att vinna insteg inom högprecisionskirurgi och repetitiva arbetsmoment och att de har potential att förbättra resultaten inom rehabilitering och tillhandahålla ett högeffektivt logistiskt stöd på sjukhus. Medicinska robotar har också potential att minska sjukvårdskostnaderna genom att göra det möjligt för den medicinska personalen att fokusera på förebyggande i stället för behandling och genom att frigöra budgetmedel till en bättre anpassning till mångfalden av behov bland patienterna, kontinuerlig fortbildning av vårdpersonal samt forskning.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att förfarandena för provning av ny medicinsk robotteknik är tillförlitliga, särskilt när det gäller produkter som implanteras i människokroppen, och det innan förordning (EU) 2017/745 om medicintekniska produkter börjar gälla.

Åtgärder för att ”reparera” och ”förbättra” människor

36.  Europaparlamentet noterar robotteknikens stora framgångar och ytterligare potential när det gäller att reparera och stödja skadade organ och kroppsfunktioner, men även de komplexa frågor som i synnerhet möjligheterna att ”förbättra” människor väcker, eftersom medicinska robotar och i synnerhet cyberfysiska system i grunden kan förändra vår syn på en frisk människokropp, med tanke på att de kan bäras direkt på eller implanteras i människokroppen. Parlamentet understryker vikten av att skyndsamt, på sjukhus och andra vårdinrättningar, tillsätta etiska kommittéer på robotteknikområdet och förse dessa med lämplig personal, med uppgiften att utreda och hjälpa till att lösa ovanliga, komplicerade etiska problem som rör frågor som påverkar vården och behandlingen av patienterna. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att ta fram riktlinjer för att bistå inrättandet av sådana kommittéer och deras arbete.

37.  Europaparlamentet påpekar att man inom vitala medicinska tillämpningsområden, såsom robottekniska proteser, på ett hållbart sätt måste säkerställa kontinuerlig tillgång till underhåll, förbättringar och i synnerhet mjukvaruuppdateringar som avhjälper funktionsfel och svaga punkter.

38.  Europaparlamentet rekommenderar inrättandet av oberoende, betrodda enheter för att behålla de nödvändiga medlen för att tillhandahålla personer som bär vital och avancerad medicinsk utrustning tjänster såsom underhåll, reparationer och förbättringar, inbegripet uppdateringar av programvara, särskilt i fall där sådana tjänster inte längre utförs av den ursprungliga leverantören. Parlamentet föreslår att det införs en skyldighet för tillverkarna att tillhandahålla dessa oberoende, betrodda enheter heltäckande konstruktionsanvisningar, inklusive källkod, motsvarande pliktexemplar av publikationer till nationalbibliotek.

39.  Europaparlamentet betonar risken för att cyberfysiska system som är implanterade i människokroppen kan hackas, stängas av eller få sina minnen utraderade, eftersom detta skulle kunna äventyra människors hälsa och i extrema fall till och med liv, och betonar därför att skyddet av sådana system måste prioriteras.

40.  Europaparlamentet understryker vikten av att garantera lika tillgång för alla till sådana tekniska innovationer, redskap och ingrepp. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja utvecklingen av tekniska hjälpmedel i syfte att verka för att sådana hjälpmedel utvecklas och anammas av personer som har behov av dem, i enlighet med artikel 4 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som unionen har undertecknat.

Utbildning och sysselsättning

41.  Europaparlamentet uppmärksammar kommissionens prognos att det senast 2020 kan råda ett underskott på upp till 825 000 personer med IKT-kompetens i Europa och att 90 procent av arbetstillfällena kommer att kräva åtminstone grundläggande digitala färdigheter. Parlamentet välkomnar kommissionens initiativ att föreslå en färdplan för en eventuell tillämpning och revidering av en ram för digital kompetens och deskriptorer för digital kompetens för inlärare på alla nivåer, och uppmanar kommissionen att ge omfattande stöd till utvecklingen av digitala färdigheter i alla åldersgrupper oberoende av anställningsstatus, som ett första steg mot en bättre matchning av brist och efterfrågan på arbetsmarknaden. Parlamentet betonar att robotteknikens tillväxt kräver att medlemsstaterna utvecklar flexiblare fortbildnings- och utbildningssystem, så att kompetensstrategierna motsvarar robotekonomins behov.

42.  Europaparlamentet anser att det skulle gagna den digitala industrin, kvinnorna själva och ekonomin i EU om man hos fler unga kvinnor kunde skapa intresse för en karriär på det digitala området och fick in fler kvinnor på denna del av arbetsmarknaden. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att inleda initiativ för att stödja kvinnor på IKT-området och stärka deras e-färdigheter.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att börja analysera och övervaka sysselsättningstrenderna på medellång och lång sikt närmare, med särskilt fokus på arbetstillfällen som skapas, flyttas respektive går förlorade på de olika kvalifikationsområdena, i syfte att få fram de områden där nya arbetstillfällen skapas respektive de områden där arbetstillfällen går förlorade till följd av den ökade användningen av robotar.

44.  Europaparlamentet framhåller vikten av att förutse samhällsförändringar, med tanke på de konsekvenser som utvecklingen och användningen av robotteknik och AI kan få. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera olika möjliga scenarier och deras konsekvenser för hållbarheten i medlemsstaternas system för social trygghet.

45.  Europaparlamentet betonar vikten av flexibla färdigheter och av sociala, kreativa och digitala färdigheter i utbildningen. Utöver den akademiska kunskap som lärs ut i skolorna måste det livslånga lärandet ske under hela livet.

46.  Europaparlamentet noterar robotteknikens stora potential till förbättring av säkerheten på arbetsplatsen genom att farliga och skadliga uppgifter överförs från människor till robotar, men konstaterar samtidigt att tekniken kan skapa nya risker genom den ökande interaktionen mellan människa och robot på arbetsplatsen. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av att tillämpa strikta och framåtblickande regler för samspelet mellan människa och robot i syfte att garantera hälsa, säkerhet och respekt för grundläggande rättigheter på arbetsplatsen.

Miljöpåverkan

47.  Europaparlamentet konstaterar att utvecklingen av robotteknik och AI bör ske på ett sådant sätt att miljöpåverkan begränsas genom ändamålsenlig energiförbrukning, energieffektivitet genom större användning av förnybar energi och effektivt utnyttjande av knappa material, minimalt avfall, exempelvis elektriskt och elektroniskt avfall, samt reparationsmöjligheter. Kommissionen uppmuntras därför att låta principerna för den cirkulära ekonomin ingå i all unionspolitik om robotteknik. Parlamentet konstaterar att användningen av robotteknik också kommer att påverka miljön positivt, särskilt inom jordbruk, livsmedelsförsörjning och livsmedelstransporter, bland annat genom att maskinernas storlek och användningen av gödselmedel, energi och vatten kan minskas, liksom genom precisionsjordbruk och ruttoptimering.

48.  Europaparlamentet betonar att cyberfysiska system kommer att ge oss inte bara energi- och infrastruktursystem där det går att kontrollera elflödet från producent till konsument, utan även ”energiprosumenter”, som både producerar och konsumerar energi, vilket kommer att bli till stor nytta för miljön.

Skadeståndsansvar

49.  Europaparlamentet anser att det civilrättsliga ansvaret för skador orsakade av robotar är en avgörande fråga som också behöver analyseras och diskuteras på unionsnivå för att säkerställa samma grad av effektivitet, öppenhet och konsekvens i rättssäkerheten överallt i Europeiska unionen, till nytta för allmänhet, konsumenter och företag.

50.  Europaparlamentet konstaterar att utvecklingen av robotteknik kommer att kräva större förståelse för den gemensamma grund som behövs för verksamhet som bedrivs gemensamt av människa och robot, som bör bygga på förutsägbarhet och riktbarhet, två grundläggande förhållanden som kännetecknas av ömsesidigt beroende. Parlamentet påpekar att dessa två förhållanden av ömsesidigt beroende är avgörande för att fastställa vilken information som behöver delas mellan människa och robot och hur en gemensam grund mellan människa och robotar kan skapas för att möjliggöra ett smidigt samarbete mellan människa och robot.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, på grundval av artikel 114 i EUF‑fördraget, lägga fram ett förslag till en rättsakt om de rättsliga frågor i samband med utvecklingen och användningen av robotteknik och AI som kan förutses under de kommande 10–15 åren, i kombination med icke-lagstiftningsinstrument såsom riktlinjer och uppförandekoder enligt vad som avses i rekommendationerna i bilagan.

52.  Europaparlamentet anser att den kommande rättsakten – oavsett vilken rättslig lösning den tillämpar på skadeståndsansvar för skador som orsakats av en robot i andra fall än egendomsskada – under inga omständigheter bör begränsa de typer av skada eller den skadeomfattning som kan ersättas, och den bör inte heller begränsa de former av ersättning som kan erbjudas den skadelidande bara på grund av att skadan orsakats av en icke-mänsklig agent.

53.  Europaparlamentet anser att den kommande rättsakten bör bygga på en djupgående utvärdering av kommissionen för att fastställa huruvida metoden med strikt ansvar eller riskhanteringsmetoden bör tillämpas.

54.  Europaparlamentet konstaterar samtidigt att strikt ansvar endast kräver bevis för en faktisk skada och ett orsakssamband mellan robotens skadliga funktion och den skadelidandes skada.

55.  Europaparlamentet konstaterar att riskhanteringsmetoden inte fokuserar på den person ”som handlat vårdslöst” som individuellt ansvarig, utan på den person som, under vissa omständigheter, kan minimera riskerna och hantera negativ påverkan.

56.  Europaparlamentet anser att skadeståndsansvaret för de parter som har det yttersta ansvaret, så snart dessa har identifierats, i princip bör stå i proportion till den faktiska nivån på de anvisningar som ges till roboten och dess grad av autonomi. Detta innebär att ”lärarens” ansvar bör öka ju större robotens inlärningsförmåga eller autonomi är och ju längre robotens inlärning har varat. Parlamentet konstaterar framför allt att man, när man försöker fastställa vem som i grund och botten kan tillskrivas ansvaret för robotens skadliga beteende, inte bör förväxla färdigheter som är ett resultat av att roboten blivit ”upplärd” med färdigheter som är helt beroende av robotens förmåga till självlärande. Parlamentet konstaterar att ansvaret, åtminstone i nuläget, måste ligga hos en människa och inte en robot.

57.  Europaparlamentet framhåller att en möjlig lösning på den komplexa frågan om att fastställa ansvaret för skada som orsakats av alltmer autonoma robotar skulle kunna vara ett obligatoriskt försäkringssystem, likt det som redan används för exempelvis bilar. Parlamentet konstaterar dock att ett försäkringssystem på robotteknikområdet – till skillnad från försäkringssystemet för vägtrafik, där försäkringen täcker mänskliga handlingar och misstag – bör ta hänsyn till alla potentiella ansvarsområden i produktionskedjan.

58.  Europaparlamentet anser att ett sådant försäkringssystem, likt försäkringar för motorfordon, skulle kunna kompletteras med en fond för att se till att ersättning för skada kan äga rum också i fall där det inte finns något försäkringsskydd. Försäkringsbranschen uppmanas att ta fram nya produkter och typer av erbjudanden som är anpassade till de framsteg som görs på robotteknikområdet.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, när den gör sin konsekvensbedömning av den kommande rättsakten, undersöka, analysera och beakta konsekvenserna av alla möjliga slags rättsliga lösningar, såsom

   a) införande av ett obligatoriskt försäkringssystem om så är relevant och nödvändigt för särskilda kategorier av robotar – likt det som redan används för bilar – inom ramen för vilket tillverkare och ägare av robotar skulle vara ålagda att teckna försäkring för den skada som deras robotar skulle kunna orsaka,
   b) åtgärder för att se till att en ersättningsfond inte bara skulle tjäna till att garantera ersättning om den av en robot orsakade skadan inte täcks av en försäkring,
   c) åtgärder som gör det möjligt att låta tillverkaren, programmeraren, ägaren eller användaren åtnjuta begränsat skadeståndsansvar om de bidrar till en ersättningsfond och om de gemensamt tecknar försäkring för att garantera ersättning vid skador som orsakats av en robot,
   d) beslut om huruvida en allmän fond ska inrättas för alla smarta autonoma robotar eller i stället enskilda fonder för var och en av de olika robotkategorierna samt om huruvida ett bidrag bör betalas i form av en engångsavgift vid utsläppandet av roboten på marknaden eller i stället i form av periodiska bidrag under robotens hela livstid,
   e) åtgärder för att se till att kopplingen mellan en robot och dess fond skulle synliggöras genom ett individuellt registreringsnummer som framgår av ett särskilt unionsregister, vilket skulle göra det möjligt för var och en som interagerar med roboten att få information om typen av fond, ansvarsgränserna i händelse av materiell skada, namnen på och funktionerna för dem som bidrar samt övriga relevanta uppgifter,
   f) inrättande av en särskild rättslig status för robotar på lång sikt, så att åtminstone de mest sofistikerade autonoma robotarna skulle kunna ges statusen ”elektronisk person” med ansvar att ersätta skada som de eventuellt orsakar, samt eventuellt tillämpning av ”elektronisk personlighet” på fall där robotar fattar autonoma beslut eller på andra vis interagerar med tredje parter på ett oberoende sätt,

Internationella aspekter

60.  Europaparlamentet konstaterar att den gällande allmänna internationella privaträtt om trafikolyckor som är tillämplig inom unionen inte akut kräver ändringar för att anpassas till utvecklingen av självkörande fordon, men en förenkling av det nuvarande dubbla systemet för fastställande av tillämplig lagstiftning (på grundval av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007(7) och Haagkonventionen av den 4 maj 1971 om tillämplig lag vid trafikolyckor) skulle öka klarheten om rättsläget och begränsa möjligheterna till forum shopping.

61.  Europaparlamentet noterar behovet att överväga ändringar av internationella avtal som Wienkonventionen om vägtrafik av den 8 november 1968 och Haagkonventionen om tillämplig lag vid trafikolyckor.

62.  Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen ser till att medlemsstaterna på ett enhetligt sätt genomför internationell rätt, såsom Wienkonventionen om vägtrafik, som är i behov av ändringar, i syfte att möjliggöra förarlös körning, och uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och näringslivet att snarast möjligt förverkliga målen från Amsterdamförklaringen.

63.  Europaparlamentet uppmuntrar kraftfullt till internationellt samarbete i granskningen av samhälleliga, etiska och rättsliga utmaningar och därefter i arbetet med att fastställa regleringsstandarder under FN:s överinseende.

64.  Europaparlamentet framhåller att de begränsningar och villkor som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 428/2009(8) om handel med produkter med dubbla användningsområden – varor, programvara och teknik som kan användas för både civila och militära ändamål och/eller kan bidra till spridning av massförstörelsevapen – bör tillämpas även på robottekniska applikationer.

Avslutande aspekter

65.  Europaparlamentet uppmanar, på grundval av artikel 225 i EUF-fördraget, kommissionen att på grundval av artikel 114 i EUF-fördraget lägga fram ett förslag till direktiv om civilrättsliga bestämmelser om robotteknik, i enlighet med de rekommendationer som bifogas.

66.  Europaparlamentet konstaterar att rekommendationerna står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna och subsidiaritetsprincipen.

67.  Europaparlamentet bedömer att det begärda förslaget skulle få ekonomiska konsekvenser om en ny EU-byrå inrättas.

o
o   o

68.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade rekommendationer till kommissionen och rådet.

BILAGA TILL RESOLUTIONEN:

REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

Definition och klassificering av ”smarta robotar”

En gemensam EU-definition av ”smarta” autonoma robotar bör fastställas, vid behov inbegripet definitioner av deras underkategorier, med beaktande av följande egenskaper:

–  Kapaciteten att förvärva autonomi genom sensorer och/eller informationsutbyte med sin omgivning (sammankoppling) samt analys av denna information.

–  Kapaciteten att lära sig genom erfarenheter och interaktion.

–  Formen för robotens fysiska förankring.

–  Kapaciteten att anpassa sitt beteende och handlande efter omgivningen.

Registrering av smarta robotar

För att säkerställa spårbarhet och underlätta genomförandet av ytterligare rekommendationer bör ett system för registrering av avancerade robotar införas, baserat på de kriterier som fastställts för klassificeringen av robotar. Registreringssystemet och registret bör omfatta hela unionen, inklusive den inre marknaden, och skulle kunna förvaltas av en utsedd EU-byrå för robotteknik och artificiell intelligens, om en sådan byrå inrättas.

Civilrättsligt ansvar

Rättsliga lösningar som tillämpas i fråga om robotarnas och den artificiella intelligensens ansvar i andra fall än materiell skada bör under inga omständigheter begränsa de typer av skada eller den omfattning på skadan som kan ersättas, och de bör inte heller begränsa de former av ersättning som kan erbjudas den skadelidande bara på grund av att skadan orsakats av en icke-mänsklig agent.

Den framtida rättsakten bör bygga på en djupgående utvärdering av kommissionen för att fastställa huruvida metoden med strikt ansvar eller riskhanteringsmetoden bör tillämpas.

Det bör införas ett obligatoriskt försäkringssystem som skulle kunna bygga på en skyldighet för producenterna att teckna försäkring för de autonoma robotar som de tillverkar.

Försäkringssystemet bör kompletteras med en fond för att se till att skador kan ersättas i fall där det inte finns något försäkringsskydd.

Eventuella politiska beslut om regler för skadeståndsansvar som är tillämpliga på robotar och artificiell intelligens bör fattas efter vederbörligt samråd i ett Europaomfattande forsknings- och utvecklingsprojekt som ägnas åt robotteknik och neurovetenskap, med vetenskapsmän och experter som kan bedöma alla relaterade risker och konsekvenser.

Driftskompatibilitet, tillgång till koden och immateriella rättigheter

Driftskompatibiliteten hos nätanslutna autonoma robotar som interagerar med varandra bör säkerställas. Källkoden, indata och konstruktionsuppgifter bör vara tillgängliga när de behövs för att utreda olyckor och skador orsakade av smarta robotar och för att säkerställa deras fortsatta drift, tillgänglighet, tillförlitlighet och säkerhet.

Stadga för robotteknik

När kommissionen föreslår rättsakter om robotteknik bör den beakta de principer som fastställs i följande stadga för robotteknik.

STADGA FÖR ROBOTTEKNIK

Den föreslagna etiska uppförandekoden på det robottekniska området kommer att ligga till grund för fastställandet, tillsynen och efterlevnaden av grundläggande etiska principer från konstruktions- och utvecklingsfasen.

Denna ram, som tas fram i samråd med ett Europaomfattande forsknings- och utvecklingsprojekt om robotteknik och neurovetenskap, måste utformas på ett reflekterande sätt, så att enskilda justeringar kan göras från fall till fall för att bedöma huruvida ett visst beteende är korrekt eller felaktigt i en given situation och fatta beslut i enlighet med en på förhand fastställd värdehierarki.

Koden undanröjer inte behovet att ta itu med alla stora rättsliga utmaningar på detta område utan bör ha en kompletterande funktion. Den kommer snarast att underlätta den etiska kategoriseringen av robottekniken, bidra till ansvarsfull innovation på detta område och bemöta de farhågor som allmänheten ger uttryck för.

Särskild tonvikt bör läggas vid forsknings- och utvecklingsfaserna inom de relevanta tekniska inriktningarna (konstruktionsprocessen, etisk granskning, revisioner osv.). Koden bör bidra till att forskare, yrkesutövare, användare och konstruktörer respekterar de etiska normerna, och därutöver bör den även fastställa ett förfarande som gör att man kan lösa relevanta etiska dilemman och låta systemen i fråga fungera på ett etiskt ansvarsfullt sätt.

ETISK UPPFÖRANDEKOD FÖR ROBOTTEKNIKINGENJÖRER

INGRESS

I uppförandekoden uppmanas alla forskare och konstruktörer att handla ansvarsfullt och med fullt beaktande av behovet att värna om människors värdighet, integritet och säkerhet.

I koden efterlyses nära samarbete mellan alla discipliner i syfte att se till att forskningen på det robottekniska området inom unionen bedrivs på ett säkert, etiskt och ändamålsenligt sätt.

Uppförandekoden omfattar all forsknings- och utvecklingsverksamhet på det robottekniska området.

Uppförandekoden är frivillig och består av en uppsättning allmänna principer och riktlinjer för åtgärder från alla berörda parters sida.

Organ för finansiering av robotteknikforskning, forskningsorganisationer, forskare och etiska kommittéer uppmuntras att så tidigt som möjligt beakta de framtida konsekvenserna av den teknik eller de objekt som är föremål för forskningen och att utveckla en kultur präglad av ansvarstagande, mot bakgrund av de utmaningar och möjligheter som kan komma att uppstå framöver.

Offentliga och privata organ för finansiering av robotteknikforskning bör kräva att en riskbedömning görs för – och bifogas – alla förslag till finansiering av robotteknikforskning som lämnas in. Denna kod bör betrakta människorna och inte robotarna som ansvariga.

Forskare på det robottekniska området bör förbinda sig att handla på högsta möjliga etiska och yrkesmässiga nivå och att respektera följande principer:

Gott syfte – robotar bör handla för människors bästa.

Icke-skadlighet – doktrinen om att först och främst inte göra någon skada, att robotar inte får skada människor.

Autonomi – kapaciteten att fatta ett informerat, icke framtvingat beslut om villkoren för interaktion med robotar.

Rättvisa – rättvis fördelning av de fördelar som robottekniken medför samt framför allt överkomliga priser på robotar för vård i hemmet och robotar inom sjukvården.

Grundläggande rättigheter

Robotteknikforskningen bör respektera grundläggande rättigheter och bör utformas, bedrivas, spridas och användas på ett sådant sätt att den kommer såväl enskilda som samhället i stort till godo och främjar självbestämmande. Människans såväl fysiska som psykiska värdighet och oberoende måste alltid respekteras.

Försiktighetsåtgärder

Robotteknikforskningen bör bedrivas i enlighet med försiktighetsprincipen, med hänsyn till eventuell säkerhetsmässig påverkan av forskningens resultat, och vederbörliga försiktighetsåtgärder bör vidtas i förhållande till skyddsnivån, samtidigt som man uppmuntrar framsteg till förmån för samhället och miljön.

Inkludering

Robotteknikingenjörer bör garantera öppenhet och insyn samt respekt för den legitima rätten till tillgång till information för alla berörda parter. Denna inkludering bör medge delaktighet i beslutsprocessen för alla parter som är involverade i eller berörs av den robotteknikforskning som bedrivs.

Ansvarighet

Robotteknikingenjörer bör förbli ansvariga för de sociala och miljömässiga konsekvenser och de konsekvenser för människors hälsa som robottekniken kan få för nuvarande och kommande generationer.

Säkerhet

Robotkonstruktörer bör ta hänsyn till och respektera människors fysiska välbefinnande, säkerhet, hälsa och rättigheter. En robotteknikingenjör måste bidra till att bevara människors välbefinnande – samtidigt som de mänskliga rättigheterna respekteras – samt utan dröjsmål lämna uppgifter om faktorer som skulle kunna utgöra hot mot allmänheten eller miljön.

Reversibilitet

Reversibilitet är, i egenskap av förutsättning för kontrollerbarhet, ett grundläggande koncept vid programmering av robotar, så att de beter sig på ett säkert och tillförlitligt sätt. En reversibel modell talar om för roboten vilka åtgärder som är reversibla och hur de försätts i utgångsläget om de är reversibla. Förmågan att återställa den senaste åtgärden eller en serie åtgärder gör det möjligt för användarna att återställa oönskade åtgärder och återgå till den ”önskade” fasen i sitt arbete.

Integritet

Rätten till integritet måste alltid respekteras. En robotteknikingenjör bör se till att personuppgifter hålls säkra och endast används på vederbörligt sätt. Vidare bör en robotteknikingenjör garantera att enskilda inte är personligt identifierbara, annat än under exceptionella omständigheter och då endast efter klart och entydigt informerat samtycke. Mänskligt informerat samtycke bör efterfrågas och erhållas före varje typ av interaktion mellan människa och maskin. Robottekniska konstruktörer bör som sådana ha ett ansvar att utveckla och följa förfaranden för giltigt samtycke, konfidentialitet, anonymitet, rättvis behandling och rättssäkerhet. Konstruktörer bör följa varje form av begäran om radering och borttagande av i sammanhanget relevanta uppgifter från uppsättningar med uppgifter.

Maximering av fördelar och minimering av skada

Forskare bör under alla arbetsfaser sträva efter att maximera de fördelar som deras arbete medför, hela vägen från första början till den slutliga spridningen. Det är ett måste att undvika skador på forskningsdeltagare, mänskliga subjekt och deltagare eller subjekt i experiment, försök eller studier. Om riskerna ökar som en oundviklig och inneboende del av forskningen bör ordentliga riskbedömningar göras och adekvata hanteringsprotokoll upprättas och följas. I normalfallet bör risken för skada inte vara större än i vardagen, dvs. människor bör inte utsättas för större eller andra risker än under normala omständigheter i sin vardag. Driften av ett robottekniskt system bör under alla omständigheter bygga på en ingående riskbedömningsprocess för vilken försiktighets- och proportionalitetsprinciperna bör ligga till grund.

KOD FÖR FORSKNINGSETISKA KOMMITTÉER

Principer

Oberoende

Den etiska granskningsprocessen bör vara helt oberoende av själva forskningen. Denna princip framhåller vikten av att undvika intressekonflikter mellan forskarna och dem som granskar de etiska aspekterna, samt mellan granskarna och de organisatoriska ledningsstrukturerna.

Behörighet

Den etiska granskningsprocessen bör skötas av granskare med ändamålsenliga sakkunskaper och bör beakta behovet av omfattande hänsyn till mångfalden av medlemmar i respektive forskningsetiska kommitté och deras specifikt etiska utbildning.

Öppenhet och insyn samt ansvarsskyldighet

Granskningsprocessen bör präglas av ansvarighet och vara öppen för granskning. Forskningsetiska kommittéer måste erkänna sina ansvarsområden och vara en del av organisatoriska strukturer som medger öppenhet och insyn i kommittéernas funktionssätt och förfaranden när det gäller att upprätthålla och se över standarderna i fråga.

Rollen för en forskningsetisk kommitté

En forskningsetisk kommitté bör normalt ansvara för att granska all forskning som involverar mänskliga deltagare och som bedrivs av enskilda som är anställda vid eller av den berörda institutionen, säkerställa att den etiska granskningen är oberoende, görs av behöriga och sker i god tid, värna om forskningsdeltagarnas värdighet, rättigheter och välbefinnande, värna om säkerheten för forskaren eller forskarna, beakta övriga berörda parters berättigade intressen, fatta välgrundade beslut om det vetenskapliga värdet av förslagen i fråga samt rikta välgrundade rekommendationer till forskaren om förslaget fastställs vara bristfälligt i något avseende.

En forskningsetisk kommittés sammansättning

En forskningsetisk kommitté bör i normalfallet vara sammansatt av personer från flera olika discipliner, inkludera både män och kvinnor och inbegripa medlemmar med breda erfarenheter och sakkunskaper på området för robotteknikforskning. Man bör genom utnämningsmekanismen säkerställa att det med avseende på kommitténs medlemmar uppnås en lämplig balans mellan vetenskapliga sakkunskaper, filosofiska, juridiska eller etiska bakgrunder samt lekmannaperspektiv, och att medlemmarna inbegriper åtminstone en person med specialistkunskaper i etik, användare av specialiserade hälso- och sjukvårdstjänster, utbildningstjänster eller sociala tjänster där dessa står i fokus för forskningsverksamheten samt personer med specifika metodkunskaper av relevans för den forskning som de granskar. Kommittén måste också ha en sådan sammansättning att man undviker intressekonflikter.

Övervakning

Alla forskningsorganisationer bör fastställa ändamålsenliga förfaranden för att övervaka forskning som fått etiskt godkännande tills forskningen i fråga slutförts, samt för att säkerställa fortsatt granskning om utformningen av forskningen gör att man med tiden kan förvänta sig förändringar som kan behöva diskuteras. Övervakningen bör stå i proportion till typen och graden av den risk som forskningen medför. Om en forskningsetisk kommitté anser att en övervakningsrapport ger upphov till betydande oro i fråga om studiens etiska beskaffenhet bör den begära en fullständig och uttömmande redogörelse för forskningen, för en fullständig etisk granskning. Om det bedöms att en studie bedrivs på ett oetiskt sätt bör ett återkallande av godkännandet övervägas och forskningen tillfälligt avbrytas eller slutgiltigt upphöra.

LICENS FÖR KONSTRUKTÖRER

–  Du bör ta hänsyn till de europeiska värdena värdighet, oberoende och självbestämmande samt frihet och rättvisa inför, under och efter processen med att konstruera, utveckla och tillhandahålla nämnda tekniker, inbegripet skyldigheten att inte skada, kränka, vilseleda eller utnyttja (sårbara) användare.

–  Du bör införa tillförlitliga principer för systemets utformning med avseende på en robots alla användningsaspekter, för både hårdvaru- och mjukvarudesignen, och av säkerhetsskäl för varje form av uppgiftsbehandling på eller utanför plattformen.

–  Du bör införa egenskaper som garanterar inbyggt integritetsskydd, i syfte att säkerställa att personuppgifter hålls säkra och endast används på vederbörligt sätt.

–  Du bör integrera klara och tydliga avstängningsmekanismer som bör vara förenliga med rimliga konstruktionsmål.

–  Du bör se till att roboten fungerar på ett sätt som är förenligt med lokala, nationella och internationella etiska och rättsliga principer.

–  Du bör se till att robotens system för beslutsfattande möjliggör rekonstruktion och spårbarhet.

–  Du bör se till att maximal transparens krävs i programmeringen av robottekniska system, samt förutsebarhet vad gäller robotteknikens beteende.

–  Du bör analysera förutsebarheten i system som utgör en kombination av människa och robot genom att ta hänsyn till osäkerhet i tolkningen och handlandet samt eventuella robottekniska eller mänskliga misstag.

–  Du bör utveckla spårningsverktyg redan under robotens konstruktionsfas. Dessa verktyg kommer att underlätta arbetet med att redogöra för och förklara det robottekniska beteendet, om än med begränsningar, på de olika nivåer som avses för experter, operatörer och användare.

–  Du bör utarbeta konstruktions- och utvärderingsprotokoll och tillsammans med presumtiva användare och berörda parter utvärdera fördelarna och riskerna med robotteknik, däribland kognitiva, psykologiska och miljömässiga aspekter.

–  Du bör se till att robotarna är identifierbara som robotar när de interagerar med människor.

–  Du bör garantera säkerheten och värna om hälsan för dem som interagerar och kommer i kontakt med robotteknik, med tanke på att robotar som produkt bör konstrueras på ett sätt som värnar om trygghet och säkerhet för människor. En robotteknikingenjör måste värna om människors välbefinnande samtidigt som de mänskliga rättigheterna respekteras, och får inte utveckla en robot utan att garantera säkerheten, ändamålsenligheten och reversibiliteten i systemets funktionssätt.

–  Du bör ha erhållit ett positivt utlåtande från en forskningsetisk kommitté innan du testar en robot i en verklig miljö eller involverar människor i dess konstruktions- och utvecklingsprocesser.

LICENS FÖR ANVÄNDARE

–  Du har tillåtelse att använda en robot utan risk eller fara för fysisk eller psykisk skada.

–  Du bör ha rätt att förvänta dig att en robot utför varje uppgift som den uttryckligen konstruerats för.

–  Du bör vara medveten om att varje robot kan ha perceptiva, kognitiva och handlingsrelaterade begränsningar.

–  Du bör respektera människors såväl fysiska som psykiska bräcklighet och deras känslomässiga behov.

–  Du bör beakta enskildas rätt till integritet, inbegripet deaktivering av videomonitorer i intima ögonblick.

–  Du får inte samla in, använda eller lämna ut personuppgifter utan den berörda personens uttryckliga samtycke.

–  Du får inte använda en robot på något sätt som strider mot etiska eller rättsliga principer eller standarder.

–  Du får inte modifiera en robot så att den kan fungera som ett vapen.

(1) Rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister (EUT L 210, 7.8.1985, s. 29).
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).
(3) 1. En robot får inte skada en människa eller, genom att inte ingripa, tillåta att en människa kommer till skada. 2. En robot måste lyda order från en människa, förutom när sådana order kommer i konflikt med första lagen. 3. En robot måste skydda sin egen existens, såvida detta inte kommer i konflikt med första eller andra lagen (se Runaround, I. Asimov, 1943) samt: 0. En robot får inte skada mänskligheten eller, genom att inte ingripa, tillåta att mänskligheten kommer till skada.
(4) Jfr Schumandeklarationen (1950): ”Ett enat Europa kan inte bli verklighet på en enda gång och inte heller genom en helhetslösning. Det kommer att bygga på konkreta resultat, varigenom man först skapar en verklig solidaritet.”
(5) Antagna texter, P8_TA(2015)0390.
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 av den 20 februari 2008 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet, och om upphävande av rådets direktiv 91/670/EEG, förordning (EG) nr 1592/2002 och direktiv 2004/36/EG (EUT L 79, 19.3.2008, s. 1).
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (EUT L 199, 31.7.2007, s. 40).
(8) Rådets förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden (EUT L 134, 29.5.2009, s. 1).


Europeiskt initiativ för molnbaserade tjänster
PDF 311kWORD 62k
Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2017 om det europeiska initiativet för molnbaserade tjänster (2016/2145(INI))
P8_TA(2017)0052A8-0006/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 april 2016 Europeiskt initiativ för molnbaserade tjänster – Att skapa en konkurrenskraftig data- och kunskapsekonomi i Europa (COM(2016)0178) och det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer detta (SWD(2016)0106),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 maj 2015 En strategi för en inre digital marknad i Europa (COM(2015)0192) och det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer detta (SWD(2015)0100),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Mot en blomstrande datadriven ekonomi (COM(2014)0442) av den 2 juli 2014,

–  med beaktande av kommissionens meddelande En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning (COM(2012)0582) av den 10 oktober 2012,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Handlingsplan för energieffektivitet: att förverkliga möjligheterna (COM(2012)0529) av den 27 september 2012,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 februari 2012 Högpresterande datorsystem: Europas plats i en global kapplöpning (COM(2012)0045),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 27 maj 2016 om övergången till ett öppet vetenskapssystem,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 29 maj 2015 om en öppen, dataintensiv och sammankopplad forskning som drivkraft för snabbare och vidare innovation,

–  med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om en ny digital agenda för Europa: 2015.eu(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2015/2240 av den 25 november 2015 om inrättandet av ett program för lösningar för interoperabilitet och gemensamma ramar för europeiska offentliga förvaltningar, företag och medborgare (ISA2-programmet) för modernisering av den offentliga sektorn(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/37/EU av den 26 juni 2013 om ändring av direktiv 2003/98/EG om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn(3) (PSI-direktivet),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2016 om en blomstrande datadriven ekonomi(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om vägen mot en rättsakt för den digitala inre marknaden(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2014 om en återindustrialisering av Europa för att främja konkurrenskraft och hållbarhet(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 december 2013 om att frigöra de molnbaserade datortjänsternas potential i Europa(7),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 16 januari 2013 om meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Att frigöra de molnbaserade datortjänsternas potential i Europa (TEN/494),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om det europeiska initiativet för molnbaserade tjänster – Att skapa en konkurrenskraftig data- och kunskapsekonomi i Europa (2016 TEN/592 EESC-2016),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande om det europeiska initiativet för molnbaserade tjänster och prioriteringar för informations- och kommunikationsteknisk standardisering på den digitala inre marknaden 2016 (SEDEC-VI-012),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 juni 2016 En ny kompetensagenda för Europa – Samarbete för att stärka humankapitalet, anställbarheten och konkurrenskraften COM(2016)0381,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)(8),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 av den 6 juli 2016 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen(9) (NIS-direktivet),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 14 september 2016 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation, framlagt av kommissionen (COM(2016)0590),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Onlineplattformar och den digitala inre marknaden – Möjligheter och utmaningar för Europa COM(2016)0288) av den 25 maj 2016,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Mot en modernare och mer europeisk ram för upphovsrätten (COM(2015)0626) av den 9 december 2015,

–  med beaktande av kommissionens meddelande Prioriteringar för informations och kommunikationsteknisk standardisering på den digitala inre marknaden (COM(2016)0176) av den 19 april 2016,

–  med beaktande av rapporten Open Innovation, Open Science, Open to the World – a vision for Europe från kommissionens generaldirektorat för forskning och innovation (RTD) och som publicerades i maj 2016,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0006/2017), och av följande skäl:

A.  Den rådande molnkapaciteten i EU är otillräcklig, och data som produceras inom forskningen och näringslivet behandlas därför ofta på annat håll, vilket gör att forskare och innovatörer från EU flyttar till platser utanför unionen där hög datakapacitet är mer omedelbart tillgänglig.

B.  Avsaknaden av en tydlig struktur för incitament att dela data, bristen på interoperabilitet mellan system för forskningsdata samt fragmenteringen av infrastrukturer för forskningsdata, både tvärvetenskapligt och över nationsgränser, hämmar den fulla potentialen hos datadriven vetenskap.

C.  EU släpar efter i utvecklingen av högpresterande datorsystem till följd av sina otillräckliga investeringar i upprättandet av ett komplett högpresterande datorsystem, medan länder som USA, Kina, Japan och Ryssland seriöst investerar i sådana system samt betraktar dem som en strategisk prioritering och inrättar nationella program för utvecklingen av dem.

D.  Europas fulla potential i fråga om molnbaserade datortjänster kan förverkligas enbart om data kan flöda fritt inom unionen inom ramen för tydliga regler, och internationella dataflöden spelar en allt viktigare roll inom den europeiska och globala ekonomin.

E.  Förmågan att analysera och utnyttja stordata förändrar hur den vetenskapliga forskningen bedrivs.

F.  I kommissionens meddelande Europeiskt initiativ för molnbaserade tjänster – Att skapa en konkurrenskraftig data- och kunskapsekonomi i Europa erkänns den öppna vetenskapens och de molnbaserade datortjänsternas omvandlingspotential som en del av Europas digitala ekonomi.

G.  Bestämmelserna om tillträde till nätverk, datalagring och databehandling skiljer sig åt mellan medlemsstaterna, vilket skapar vattentäta skott och bromsar kunskapsspridningen.

H.  Den allmänna dataskyddsförordningen, direktivet om nät- och informationssäkerhet och strategin för den digitala inre marknaden kan utgöra grunden för en konkurrenskraftig och blomstrande europeisk digital ekonomi som är öppen för alla marknadsaktörer som följer reglerna.

I.  Data är den digitala ekonomins råmaterial och dataanvändning är av yttersta vikt för digitaliseringen av Europas forskning och näringsliv samt för utvecklingen av ny teknik och skapande av nya arbetstillfällen.

J.  Den nyligen antagna allmänna dataskyddsförordningen innehåller kraftiga åtgärder för skydd av personuppgifter, och det bör säkerställas en harmoniserad metod för dess genomförande.

K.  Kommissionen utlovade i sin strategi för den digitala inre marknaden från 2015 att ta itu med begränsningarna av den fria rörligheten för data och oberättigade begränsningar för lokalisering av data för lagring eller behandling.

L.  Kommissionen måste lägga fram konkreta förslag om att undanröja begränsningarna för den fria rörligheten för data om bästa möjliga digitala inre marknad ska kunna skapas.

M.  Utnyttjandet och utvecklingen av molntjänster står inför utmaningar på grund av bristen på höghastighetsinfrastruktur och höghastighetsnät som behövs i Europa.

N.  Målsättningen att underlätta och stödja genomförandet av forsknings- och datainfrastrukturer och deras långsiktiga hållbarhet, inklusive centrum för högpresterande datorsystem i världsklass och andra nätverk för forskningsinfrastruktur, kommer genom ett intensifierat samarbete och utbyte av resultat att göra det lättare att hantera de enorma utmaningarna inom vetenskapen, näringslivet och samhället.

O.  Datamängden växer snabbare än någonsin, och man räknar med att det 2020 kommer att finnas mer än 16 biljoner gigabyte data, vilket motsvarar en dataökning med 236 procent per år.

P.  En datadriven ekonomi är beroende av ett bredare IKT-ekosystem för att bli framgångsrik, inklusive sakernas internet för hämtning, höghastighetsbredbandsnät för transport och molntjänster för behandling av data samt kvalificerade forskare och anställda.

Q.  Samarbete mellan europeiska forskare, användning och utbyte av uppgifter, alltid i enlighet med dataskyddsmyndigheterna, och användning av nya tekniska lösningar, inbegripet datormoln och digitalisering av europeisk forskning, är avgörande för utvecklingen av den digitala inre marknaden. Det europeiska öppna forskningsmolnet kommer att få positiva effekter på den vetenskapliga utvecklingen i Europa. Forskningsmolnet måste utvecklas och användas med vederbörlig hänsyn till de grundläggande rättigheter som fastställs i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

Allmänna anmärkningar

1.  Europaparlamentet välkomnar det europeiska öppna forskningsmolnet som en modell för hur ett moln används inom den privata respektive offentliga sektorn. Parlamentet välkomnar kommissionens plan att utöka användarbasen till näringslivet och förvaltningarna så snabbt som möjligt.

2.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande Europeiskt initiativ för molnbaserade tjänster – Att skapa en konkurrenskraftig data- och kunskapsekonomi i Europa, och anser att detta är det första steget i att lägga en ordentlig grund för öppna och konkurrenskraftiga europeiska åtgärder på området molnbaserade datortjänster och högpresterande datorsystem.

3.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens europeiska initiativ för datormoln som ett led i genomförandet av strategin för den digitala inre marknaden och paketet för digitalisering av den europeiska industrin, för att främja den europeiska digitala ekonomins tillväxt, bidra till de europeiska företagens och tjänsternas konkurrenskraft och stärka deras ställning på den globala marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att genom tydligt definierade åtgärder säkerställa att detta initiativ är ändamålsenligt, utåtriktat, framtidssäkert och inte skapar oproportionerliga eller omotiverade hinder.

4.  Europaparlamentet understryker vikten av att göra EU till ett centrum för global forskning, nå kritisk massa och skapa spetsforskningskluster. Det krävs kapacitet i form av både resurser och en attraktiv miljö för att Europa ska kunna attrahera världsledande forskning. Öppenhet gentemot internationella forskare, som därmed attraherar internationella investeringar, är också av yttersta vikt för att Europa ska bli den mest konkurrenskraftiga kunskapsbaserade ekonomin i världen.

5.  Europaparlamentet betonar att arbetet med standardisering inom molnbaserade datortjänster bör påskyndas. Bättre standarder och interoperabilitet kommer att möjliggöra kommunikation mellan olika molnbaserade system och förhindra inlåsningseffekter för leverantörer avseende molnbaserade produkter och tjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att nära samarbeta med kommersiella leverantörer av molntjänster vid utvecklingen av öppna standarder på detta område.

6.  Europaparlamentet betonar att detta europeiska initiativs mervärde ligger i delningen av öppna data och i utvecklingen av en pålitlig, öppen miljö för gemenskapen för lagring, delning och vidareutnyttjande av vetenskapliga data och resultat.

7.  Europaparlamentet betonar att det är av avgörande vikt att öka medvetenheten kring fördelarna med molnbaserade datortjänster, eftersom efterfrågan på molntjänster fortfarande är alltför låg i Europa. Molnbaserade datortjänster kommer tack vare sin kostnadseffektivitet och skalbarhet att medföra ekonomisk tillväxt. Små och medelstora företag är Europas viktigaste motor för sysselsättning och tillväxt. Fördelarna med datormoln kan vara särskilt påtagliga för små och medelstora företag eftersom de ofta saknar resurser att investera i omfattande, fysiska IT-system på plats.

8.  Europaparlamentet välkomnar den öppna forskningen och den roll som den spelar för uppbyggnaden av en europeisk kunskapsekonomi och för att ytterligare förbättra kvaliteten på forskning och utveckling i Europeiska unionen. Näringslivet, och särskilt små och medelstora företag, utnyttjar för närvarande inte insamlade forskningsdata på ett optimalt sätt på grund av avsaknaden av ett fritt gränsöverskridande dataflöde och en gemensam plattform eller portal, och parlamentet konstaterar att kommissionen arbetar för att standarden ska vara att alla forskningsdata som framställs inom ramen för Horisont 2020-programmet automatiskt ska vara öppna.

9.  Europaparlamentet understryker att det europeiska öppna forskningsmolnet bör kompletteras av en omfattande strategi för cybersäkerhet, eftersom forskarsamhället behöver en tillförlitlig datainfrastruktur som kan användas utan att utsätta forskningsarbeten för dataförlust, förlust av informationskvalitet eller intrång. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta cybersäkerhetsfrågor redan från första början i alla sina IT-initiativ.

10.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att föregå med gott exempel och göra alla forskningsdata och resultat som finansieras genom EU-program, exempelvis Horisont 2020, Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) och andra, att per automatik vara öppna i enlighet med Fairprinciperna (det vill säga att de ska vara sökbara, tillgängliga, kompatibla och återanvändbara).

11.  Europaparlamentet uttrycker oro över finansieringsunderskottet på 4,7 miljarder euro för det europeiska initiativet för molnbaserade tjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa lämpliga finansieringsmekanismer för det europeiska öppna forskningsmolnet och den europeiska datainfrastrukturen. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen att tillhandahålla tillräckliga resurser för detta politikområde inom ramen för Horisont 2020 och i sitt förslag till det nionde ramprogrammet.

12.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att säkerställa att det europeiska öppna forskningsmolnet gynnar alla Europas regioner genom att undersöka möjligheten att använda sig av regionala utvecklingsfonder för att bredda initiativet.

13.  Europaparlamentet framhåller att för närvarande går endast 12 % av den finansiering som avsatts till Efsi till åtgärder på det digitala området. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att presentera målinriktade åtgärder som verkligen skulle kunna öka involveringen av alla EU-fonder, och särskilt Efsi, i projekt som avser den digitala inre marknaden, bland annat initiativ om datadelning, digital tillgänglighet, infrastruktur och digital anslutbarhet i hela EU, och att avsätta mer resurser till att främja europeisk forskning, utveckling och innovation, inbegripet bland annat integritetshöjande teknik och öppen källkodssäkerhet. Parlamentet anser att detta initiativ bör utarbetas i synergi med andra Horisont 2020-program, inbegripet sådana som rör privata molntjänster och e-förvaltningstjänster.

14.  Europaparlamentet anser att den privata sektorn redan från början bör involveras i användarbasen för det europeiska öppna forskningsmolnet, exempelvis genom att man erbjuder hyrprogram (Software as a service, SaaS). Det europeiska näringslivet förväntas bidra till att täcka upp finansieringsunderskottet på 4,7 miljarder euro för det europeiska initiativet för molnbaserade tjänster. Det är osannolikt att företag kommer att investera i programmet om de inte samtidigt kan ta del av fördelarna.

15.  Europaparlamentet understryker att en toppmodern superdatorinfrastruktur är helt avgörande för EU:s konkurrenskraft. Parlamentet uppmanar kommissionen att förverkliga tillgängligheten till operativa datorer i exaskala i EU senast 2022.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stimulera deltagandet av europeiska små och medelstora företag och industrier i tillverkningen av maskinvaran och programvaran för den europeiska datainfrastrukturen och på så sätt främja den europeiska ekonomin, hållbar tillväxt och skapandet av arbetstillfällen.

17.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna och andra forskningsfinansiärer kring utformningen och genomförandet av färdplanen för styrning och finansiering samt att säkerställa att lämpliga resurser tilldelas initiativet och underlätta för samordningen av de nationella insatserna, så att man kan undvika onödigt dubbelarbete och onödiga utgifter.

18.  Europaparlamentet menar att interoperabilitet och dataportabilitet är avgörande för att man ska kunna ta itu med stora samhällsutmaningar som kräver effektiv datadelning och en multidisciplinär arbetsmetod som inbegriper flera aktörer. Parlamentet noterar att den handlingsplan som läggs fram i meddelandet om det europeiska initiativet för molnbaserade tjänster (COM(2016)0178) är ett nödvändigt verktyg för att minska fragmenteringen och säkerställa att utnyttjandet av forskningsdata sker i enlighet med Fairprinciperna.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en åtgärdsplan grundad på principerna om full insyn och öppenhet, med tydliga arbetspaket och tidsfrister, med uppgifter om de resultat som ska uppnås, finansieringskällorna och de intressenter som deltar i hela förfarandet.

20.  Europaparlamentet stöder det europeiska öppna forskningsmolnet som ett led i det europeiska initiativet för datormoln, som kommer att skapa en virtuell miljö där forskare och yrkesverksamma från alla regioner kan lagra, dela, hantera, analysera och vidareutnyttja sina forskningsdata, även offentligt finansierade forskningsdata, både tvärvetenskapligt och över nationsgränser, vilket avhjälper fragmentering av den inre marknaden. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att tillämpa en omfattande strategi för öppen forskning som är inkluderande gentemot det öppna vetenskapssamhället och oberoende forskare, att tillhandahålla tydligare definitioner i sitt meddelande, och att i synnerhet göra en tydlig åtskillnad mellan det europeiska initiativet för datormoln och det europeiska öppna forskningsmolnet och att uppdatera lagstiftningen i enlighet med detta för att lättare kunna vidareutnyttja forskningsresultat.

21.  Europaparlamentet anser att det europeiska initiativet för molnbaserade tjänster säkerställer investeringar i vetenskap och forskning i syfte att skapa incitament och verktyg för att dela och utnyttja data så brett som möjligt, förstärkt av uppbyggnaden av en stark moln- och datainfrastruktur i EU.

22.  Europaparlamentet betonar att små och medelstora företag är centrala i EU:s ekonomi och att ytterligare åtgärder krävs för att främja de små och medelstora företagens och start up-företagens globala konkurrenskraft i syfte att skapa bästa möjliga miljö med högkvalitativa data, dataanalys, säkra tjänster och förväntad kostnadseffektivitet för utnyttjandet av ny lovande teknik.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga en ekonomiskt bärkraftig grund till ett europeiskt datormoln och att vidta tydliga åtgärder för att uppmuntra små och medelstora företag att erbjuda konkurrenskraftiga lösningar för behandling och lagring av data i anläggningar inom medlemsstaternas territorium.

24.  Europaparlamentet påminner om de positiva resultat som uppnåtts med de befintliga paneuropeiska strukturerna och de öppna data som är tillgängliga i de nationella datalagringsanläggningarna. Parlamentet erkänner att det fortfarande finns många hinder på den inre marknaden, vilket förhindrar ett fullständigt genomförande av detta initiativ. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka potentialen hos redan tillgängliga data och att säkerställa att det finns en sammanhängande strategi för öppna data och dess återanvändbarhet runtom i medlemsstaterna. Parlamentet noterar att kommissionen och medlemsstaterna måste undersöka behovet av att investera mer i gränsöverskridande fysisk infrastruktur, och lägga särskilt fokus på att kombinera högpresterande datorsystem, höghastighetsanslutningar och massdatalagringsanläggningar för att förverkliga en europeisk datadriven ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka globala branschledda och andra internationella partnerskap i denna fråga.

25.  Europaparlamentet noterar att utnyttjandet av molntjänster bland europeiska små och medelstora företag bör uppmuntras ytterligare. Parlamentet noterar att europeiska leverantörer av molntjänster behöver ytterligare samordnat stöd för deltagande i den digitala världen, för ökat förtroende på användarsidan och för större medvetenhet om fördelarna med molntjänster.

26.  Europaparlamentet betonar att företagens och medborgarnas tillgång till bredbandsuppkoppling är en oumbärlig del av en konkurrenskraftig data- och kunskapsekonomi i EU. Utvecklingen av molnet bör gå hand i hand med initiativ som ökar tillgången till bredbandsinternet för företagen och medborgarna, särskilt på landsbygden.

27.  Europaparlamentet noterar att insatser för digital utbildning över generationerna, inbegripet cyberfärdigheter, är av avgörande vikt för molnutveckling för att identifiera och åtgärda de främsta kunskapsluckorna gällande teknik och effektivitet i syfte att nå de digitala målen. Parlamentet välkomnar de förslag som kommissionen lagt fram inom ramen för sin nyligen antagna nya kompetensagenda för Europa, och framhåller behovet av lämpliga ekonomiska resurser.

28.  Europaparlamentet menar att start up-företag på molnområdet växer fram med nischade lösningar för att göra datorbaserade molntjänster snabbare, enklare, pålitligare, flexiblare och säkrare.

29.  Europaparlamentet betonar att högpresterande datorsystem, som är viktiga för molnutvecklingen, bör behandlas som en integrerad del av den europeiska datainfrastrukturen i hela ekosystemet och att fördelarna måste marknadsföras brett.

30.  Europaparlamentet noterar att deltagande av akademiska institutioner, forskningsinstitut och andra aktörer bör uppmuntras i syfte att bevara och stödja integrerade forskningsdatainfrastrukturer och högpresterande datorsystem.

31.  Europaparlamentet noterar att i och med de befintliga tjänsterna och de tjänster som den privata sektorn och länder utanför EU kommer att erbjuda i framtiden, måste det europeiska öppna forskningsmolnet tillhandahålla både incitament och nya tjänster för att bryta en långvarig vana av att förlita sig på befintlig forskningspraxis.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att det finns ett fokus på framtidsorienterad europeisk tillväxt i syfte att bygga en konkurrenskraftig molnindustri i EU. Parlamentet understryker vikten av att säkerställa att efterfrågan på marknaden för molnlösningar fortsätter att stiga och att utnyttjandet av moln uppmuntras i vertikala branscher såsom finans, beskattning och social trygghet, tillverkning, bankväsendet, hälso- och sjukvård, medier och underhållning och jordbruk.

33.  Europaparlamentet anser att allmänna uppgiftsskyddsförordningen tillhandahåller en ram för skydd av personuppgifter. Ett fragmenterat genomförande av denna i medlemsstaterna skulle dock göra det svårare för forskare att utföra sitt arbete och utbyta slutsatser, vilket i sin tur skulle undergräva ansträngningarna att upprätta samarbete mellan forskare tack vare datorbaserade molntjänster. Förordningen måste därför genomföras och efterlevas på vederbörligt sätt.

34.  Europaparlamentet betonar att lösningar inom ramen för det europeiska initiativet för molnbaserade tjänster bör utvecklas med vederbörlig hänsyn till de grundläggande rättigheter som är inskrivna i stadgan om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till uppgiftsskydd, integritet, frihet och säkerhet.

35.  Europaparlamentet noterar att dataekonomin fortfarande befinner sig i ett väldigt tidigt skede, att affärsmodeller fortfarande håller på att utvecklas och att de som finns redan avbryts och utvecklas. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att eventuell lagstiftning på detta område kommer att vara i linje med den teknikneutrala ”innovationsprincipen” och inte kommer att resa allvarliga hinder för innovation, digitaliseringen av näringslivet eller utvecklingen av ny teknik såsom sakernas internet och artificiell intelligens i EU.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna och alla intressenter för att fastställa de genomförandeåtgärder som krävs för att maximera potentialen hos det europeiska initiativet för molnbaserade tjänster. Öppen innovation och öppen forskning involverar långt fler aktörer i innovationsprocessen, från forskare till entreprenörer, användare, förvaltningar och civilsamhället.

Det öppna forskningsmolnet

37.  Europaparlamentet noterar att nyckelaktörerna är underrepresenterade i diskussionerna och i de storskaliga pilotprojekten. Parlamentet anser att ett aktivt deltagande av aktörerna inom den offentliga och privata sektorn och civilsamhället på lokal, regional, nationell och europeisk nivå måste vara en förutsättning för ett effektivt informationsutbyte, utan att detta behöver medföra några administrativa bördor. Parlamentet betonar att det europeiska initiativet för datormoln bör tillgodose behoven hos och gynna inte bara forskarsamhället, utan även industrin, inbegripet små och medelstora företag och start up-företag, offentliga förvaltningar och konsumenter.

38.  Europaparlamentet understryker att utvecklingen av ett europeiskt öppet forskningsmoln måste ske med vederbörlig respekt för de grundläggande rättigheter som fastställs i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till skydd av personuppgifter, integritet, frihet och säkerhet, samt i enlighet med principerna om inbyggt integritetsskydd och integritetsskydd som standard och principerna om proportionalitet, nödvändighet, uppgiftsminimering och ändamålsbegränsning. Tillämpningen av ytterligare skyddsmekanismer, till exempel pseudonymisering, anonymisering eller kryptering, kan minska riskerna och stärka skyddet för de berörda registrerade personerna i samband med att personuppgifter används av stora dataapplikationer eller molnbaserade datortjänster. Parlamentet påminner om att anonymisering är en oåterkallelig process och uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer för hur uppgiftsanonymiseringen ska gå till. Parlamentet upprepar att det behövs särskilt skydd av känsliga uppgifter i enlighet med den gällande lagstiftningen. De ovannämnda principerna, tillsammans med höga standarder i fråga om kvalitet, tillförlitlighet och konfidentialitet, är nödvändiga för att konsumenterna ska kunna ha förtroende för detta europeiska initiativ för datormoln.

39.  Europaparlamentet betonar att initiativet för ett öppet forskningsmoln bör leda till ett betrott moln för alla: forskare, företag och offentliga organ.

40.  Europaparlamentet noterar att det finns ett behov av att främja en öppen, betrodd samarbetsplattform för förvaltning, analys, delning, vidareutnyttjande och bevarande av forskningsdata, på vilken innovativa tjänster kan utvecklas och tillhandahållas inom ramen för vissa villkor och förutsättningar.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka lämpliga förvaltnings- och finansieringsramar, varvid tillräcklig hänsyn bör tas till befintliga initiativ och till deras hållbarhet och förmåga att främja lika villkor i hela EU. Parlamentet betonar att medlemsstaterna bör överväga att integrera sina nationella finansieringsprogram med EU:s finansieringsprogram.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera samtliga finansieringskällor för upprättandet av det europeiska öppna forskningsmolnet och att stärka befintliga instrument för en snabbare utveckling, med särskilt fokus på bästa praxis.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen garantera att all vetenskaplig forskning och alla vetenskapliga data som produceras inom ramen för Horisont 2020-programmet är öppna som standard, och uppmanar medlemsstaterna att anpassa sina nationella forskningsprogram till detta.

44.  Europaparlamentet menar att det europeiska öppna forskningsmolnet kommer att främja digital vetenskap genom att integrera IT som en tjänst i den offentliga forskningssektorn i EU. Parlamentet efterlyser ”en federal modell för forskningsmoln” som för samman offentliga forskningsorgan, intressenter, små och medelstora företag, start up-företag och e-infrastrukturer med kommersiella leverantörer för att bygga en gemensam plattform som erbjuder en rad tjänster till EU:s forskarsamhälle.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i samarbete med andra intressenter upprätta en färdplan för att så snart som möjligt fastställa tydliga tidsfrister för genomförandet av de åtgärder som planeras i samband med det europeiska öppna forskningsmolnet.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant bedöma behoven bland europeiska forskare inom den offentliga sektorn i syfte att fastställa eventuella brister i tillhandahållandet av molninfrastruktur i EU. Om brister konstateras bör kommissionen bjuda in de europeiska leverantörerna av molninfrastruktur för att utbyta information om sina utvecklingsplaner, så att man kan bedöma om det räcker med privata investeringar för att åtgärda sådana brister eller om ytterligare offentlig finansiering krävs för att åtgärda dem.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen garantera att all vetenskaplig forskning och alla vetenskapliga data som produceras inom ramen för Horisont 2020-programmet gynnar europeiska företag och allmänheten. Parlamentet förespråkar en förändring i incitamentsstrukturerna för akademiker, näringsliv och offentliga organ så att dessa delar sina data och förbättrar sin datahantering, utbildning och tekniska kompetens.

48.  Europaparlamentet välkomnar att initiativet för molnbaserade tjänster fokuserar på att bygga nätverk med stor bandbredd, storskaliga lagringsanläggningar, högpresterande datorsystem och ett europeiskt ekosystem för stordata.

49.  Europaparlamentet betonar att utveckling av 5G samt bestämmelserna i den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation bör göra det öppna forskningsmolnet mer attraktivt genom högkvalificerat internet och ny infrastruktur av högsta kvalitet.

50.  Europaparlamentet godkänner kommissionens ambition att EU ska kunna hantera stora mängder data med infrastrukturer som drivs av tjänster som använder data i realtid från sensorer eller tillämpningar som sammanlänkar data från olika källor. Det europeiska initiativet för molnbaserade tjänster syftar till att säkerställa ett bättre och mer harmoniserat arbete med infrastrukturutveckling.

51.  Europaparlamentet stöder vidareutveckling av GEANT-nätverket i syfte att göra det till det mest avancerade internationella nätverket och upprätthålla Europas ledarskap inom forskning.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i samordning med intressenterna minska fragmenteringen av digitala infrastrukturer genom att upprätta en färdplan för åtgärder och en robust förvaltningsstruktur som omfattar finansiärer, anskaffare och användare, samt betonar behovet av att främja principerna för öppen forskning avseende dataförvaltning och datadelning, utan att hämma innovation och utan att kränka integritet och immateriella rättigheter i den digitala tidsåldern.

53.  Europaparlamentet betonar vikten av att det europeiska initiativet för datormoln baseras på byggstenarna i Fonden för ett sammanlänkat Europa, i synnerhet elektroniska id-kort och signaturer, för att öka användarnas förtroende för en säker, interoperabel och sammanlänkad elektronisk kommunikation i hela EU.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anslå mer resurser till främjande av europeisk forskning, utveckling, innovation och utbildning på området datorbaserade molntjänster, och betonar behovet av infrastruktur och förfaranden som skyddar de öppna data och användarnas integritet.

55.  Europaparlamentet vidhåller att standarderna bör möjliggöra enkel och fullständig portabilitet och en hög grad av interoperabilitet mellan molntjänster.

56.  Europaparlamentet är övertygat om att initiativet för det öppna forskningsmolnet bör bygga på öppna standarder, så att man kan säkerställa interoperabilitet och sömlös kommunikation och förhindra inlåsningseffekter.

57.  Europaparlamentet betonar att användning av öppna standarder och kostnadsfri programvara med öppen källkod är särskilt viktigt för säkerställandet av nödvändig insyn i hur personuppgifter och andra känsliga uppgifter skyddas i praktiken.

58.  Europaparlamentet noterar att den europeiska ekonomin i allt högre utsträckning förlitar sig på kraften hos superdatorer för att uppfinna nyskapande lösningar, minska kostnaderna och minska ”time to market” för produkter och tjänster. Parlamentet stöder kommissionens ansträngningar för att skapa ett superdatorsystem i exaskala som baseras på europeisk maskinvaruteknik.

59.  Europaparlamentet anser att Europa behöver ett komplett ekosystem för högpresterande datorsystem för att anskaffa superdatorer i ledarskapsklass, säkra sina leveranser av högpresterande datorsystem och tillhandahålla högpresterande datorsystemtjänster till näringslivet och små och medelstora företag för simulering, visualisering och prototypframställning. Parlamentet anser att det är av yttersta vikt för EU att vara en av världens främsta superdatormakter senast 2022.

60.  Europaparlamentet anser att den europeiska teknikplattformen och det offentlig-privata partnerskapet rörande högpresterande datorsystem är av avgörande vikt för att fastställa Europas forskningsprioriteringar vid utvecklingen av europeisk teknik inom alla segment av distributionskedjan för lösningar avseende högpresterande datorsystem.

61.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag i linje med Quantum Manifesto att inleda ett initiativ för kvantteknik i flaggskeppsskala värt 1 miljard euro.

62.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att molntjänstindustrin redan har investerat flera miljarder euro i att bygga toppmodern infrastruktur i Europa. Parlamentet framhåller att europeiska vetenskapsmän och forskare i dag kan använda en molninfrastruktur som ger dem möjligheten att experimentera och skapa innovationer snabbt genom att tillgå en bred uppsättning tjänster och enbart betala för det de använder och således snabbt förbättra ”time-to-science”. Parlamentet noterar att EU:s kritiska stöd till forskning och utveckling inte bör spenderas på att dubblera befintliga resurser, utan i stället på att uppmuntra till genombrott inom nya forskningsområden som kan främja tillväxten och konkurrenskraften.

63.  Europaparlamentet betonar att forskarsamhället behöver en säker och trygg infrastruktur med öppen källkod och hög kapacitet, så att forskningen kan drivas framåt och potentiella säkerhetsbrott, it-angrepp eller missbruk av personuppgifter förebyggas, särskilt i samband med att stora mängder uppgifter samlas in, lagras och behandlas. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att stödja och stimulera utvecklingen av nödvändig teknik, inbegripet krypteringsteknik, och att beakta användningen av inbyggt säkerhetsskydd. Parlamentet stöder kommissionens insatser för att öka samarbetet mellan myndigheterna, det europeiska näringslivet (inklusive små och medelstora företag och start up-företag), forskare och den akademiska världen kring stordata och it-säkerhet redan från ett tidigt stadium i forsknings- och innovationsprocessen, i syfte att möjliggöra innovativa och pålitliga europeiska lösningar och marknadsmöjligheter, samtidigt som man tryggar en god säkerhetsnivå.

64.  Europaparlamentet anser att utvecklingen av tydliga standarder för molninteroperabilitet, dataportabilitet och servicenivåavtal kommer att säkerställa trygghet och öppenhet för såväl molnleverantörer som slutanvändare.

65.  Europaparlamentet betonar att det behövs tillförlitlighet, säkerhet och skydd av personuppgifter för att få kundernas förtroende, och att tillit är en grund för en god konkurrenskraft.

66.  Europaparlamentet noterar att näringslivet bör spela en nyckelroll i utvecklingen av allmänt accepterade standarder som är lämpade för den digitala tidsåldern, och att sådana standarder skulle ge molnleverantörerna tillförsikt att fortsätta förnya sig och användarna förtroende att mer utnyttja molntjänster på EU-nivå.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta ledningen i att främja intersektoriell, flerspråkig och gränsöverskridande interoperabilitet och intersektoriella, flerspråkiga och gränsöverskridande molnstandarder och att stödja integritetsvänliga, tillförlitliga, säkra och energieffektiva molntjänster som en integrerad del av en gemensam strategi som fokuserar på att maximera möjligheterna att utveckla standarder som kan bli globala standarder.

68.  Europaparlamentet noterar att det behövs en handlingsplan för datainteroperabilitet för att utnyttja den stora mängd data som europeiska vetenskapsmän producerar och förbättra vidareutnyttjandet av dessa data inom vetenskapen och näringslivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att arbeta med viktiga forskningsaktörer för att framställa effektiva system för att göra data, inklusive metadata, gemensamma specifikationer och dataobjektsidentifikatorer, sökbara, tillgängliga, kompatibla och möjliga att vidareutnyttja (Fairprinciperna).

69.  Europaparlamentet noterar att EU inte investerar i sitt ekosystem för högpresterande datorsystem i samma omfattning som andra regioner i världen, och att detta inte är i linje med dess ekonomiska och kunskapsrelaterade potential.

70.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja interoperabilitet och förhindra ”inlåsning” av leverantörer genom att arbeta för att flera leverantörer av molninfrastruktur i Europa tillhandahåller ett urval av konkurrenskraftiga, interoperabla och portabla infrastrukturtjänster.

71.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder för bevarande av ett standardiseringssystem av hög kvalitet som kan attrahera de bästa tekniska bidragen. Kommissionen uppmanas att anta politik som avlägsnar orimliga hinder i innovativa sektorer för att ge incitament till investeringar inom forskning och utveckling samt EU-täckande standardisering.

72.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att maximera sina ansträngningar för att undvika inlåsning av leverantörer på den digitala marknaden från början, särskilt på framväxande områden såsom det europeiska initiativet för molnbaserade tjänster.

73.  Europaparlamentet erkänner vikten av interoperabilitet och standarder för främjandet av konkurrenskraften inom IKT-sektorn, och ber kommissionen fastställa brister i standarderna inom det europeiska öppna forskningsmolnet, inbegripet vad gäller små och medelstora företag, start up-företag och viktiga europeiska sektorer. Parlamentet stöder framtagandet av marknadsdrivna, frivilliga, teknikneutrala, transparenta, globalt kompatibla och marknadsrelevanta standarder.

74.  Europaparlamentet anser att ISA2-programmet ger möjlighet att utveckla standarder för interoperabilitet vid stordatahantering i offentliga förvaltningar samt mellan dessa och företagen och medborgarna.

75.  Europaparlamentet konstaterar att standarder bör svara mot ett påvisat behov från industrin och andra intressenter. Parlamentet betonar att det är mycket viktigt att utveckla och komma överens om gemensamma höga standarder för att säkerställa effektiv användning och delning av data, tvärvetenskapligt, interinstitutionellt och över nationsgränserna. Parlamentet uppmanar kommissionen att i förekommande fall identifiera de bästa certifieringssystemen i medlemsstaterna för att fastställa en efterfrågedriven uppsättning av standarder – med berörda intressenters deltagande – som ska underlätta delning av data i hela Europa, och som ska baseras på öppna och globala standarder när detta är berättigat. Åtgärder som vidtas med avseende på det europeiska molninitiativet måste säkerställa att den inre marknadens behov återspeglas och att den förblir globalt tillgänglig och följer den tekniska utvecklingen.

76.  Europaparlamentet stöder kommissionens avsikt att avlägsna hinder, särskilt tekniska och rättsliga, för den fria rörligheten för data och datatjänster och att också avlägsna oproportionerliga krav på datalokalisering samt att främja datainteroperabilitet genom att koppla det europeiska initiativet för datormoln till initiativet för det fria flödet av data. För att uppnå ett digitalt samhälle måste det fria flödet av data betraktas som den femte friheten inom den inre marknaden. För att molntjänsternas fulla potential ska kunna utvecklas krävs tydliga rättsliga ramar, tillräcklig kompetens och tillräckliga resurser för hanteringen av stordata samt erkännande av relevanta yrkeskvalifikationer. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att tillsammans med intressenter, särskilt näringslivet, fastställa utbildningsmöjligheter inom stordata och kodning, även inom ramen för den nya kompetensagendan, och att skapa incitament för intressenter – i synnerhet små och medelstora företag och start up-företag – att använda, öppna och dela data på den inre marknaden.

77.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag i linje med Quantum Manifesto att inleda ett initiativ för kvantteknik i flaggskeppsskala värt 1 miljard euro. För att påskynda dess utveckling och föra kommersiella produkter till offentliga och privata användare är det dock oerhört viktigt med insynsvänliga och öppna samråd med intressenter.

Utbyte av öppna data, utbyte av forskningsdata

78.  Europaparlamentet välkomnar att utvecklingen av det europeiska öppna forskningsmolnet kommer att ge forskare och fackpersoner inom vetenskapen en plats att lagra, dela, utnyttja och vidareutnyttja data och kan lägga grunden till datadriven innovation i EU. Parlamentet betonar att fördelarna med datadelning är allmänt erkända.

79.  Europaparlamentet noterar att data har blivit väldigt viktigt för beslutsfattande på lokal, nationell och global nivå. Datadelning ger även viktiga fördelar för lokala och regionala myndigheter och öppnandet av data för den offentliga sektorn förstärker demokratin och tillhandahåller nya affärsmöjligheter.

80.  Europaparlamentet stöder kommissionens ansträngningar tillsammans med europeiska forskare och den europeiska akademiska världen avseende utvecklingen av det offentlig-privata partnerskapet Big Data Value i synergi med det offentlig-privata partnerskapet avseende cybersäkerhet rörande högpresterande datorsystem som förstärker gemenskapsbyggandet kring data och högpresterande datorsystem och lägger grunden till en blomstrande datadriven ekonomi i EU. Parlamentet stöder det offentlig-privata partnerskapet avseende cybersäkerhet som främjar samarbete mellan offentliga och privata aktörer i tidiga skeden av forsknings- och innovationsprocessen för att innovativa och tillförlitliga europeiska lösningar ska bli åtkomliga.

81.  Europaparlamentet betonar att kommissionen bör skapa tät kontakt, så tidigt som möjligt, med industripartner, särskilt små och medelstora företag samt start up-företag i syfte att garantera att näringslivets och näringslivets krav bemöts och integreras på lämpligaste sätt i ett senare skede av initiativet.

82.  Europaparlamentet uppmuntrar offentliga förvaltningar att beakta trygga, tillförlitliga och säkra molntjänster genom att tillhandahålla en tydlig rättslig ram och arbeta vidare för att utveckla molnspecifika certifieringssystem. Företag och konsumenter behöver känna sig trygga med att anta ny teknik.

83.  Europaparlamentet anser att öppen tillgång till förvaltningsdata inom offentliga förvaltningar bör vara standard. Parlamentet kräver att framsteg med i vilken omfattning och hur snabbt information ska frisläppas och bli öppna data, avseende fastställandet av viktiga dataset som ska göras tillgängliga, samt avseende främjandet av vidareutnyttjande av öppna data i en öppen form.

84.  Europaparlamentet framhåller att den häpnadsväckande tillväxten inom digital teknik är den viktigaste drivkraften för alstrande av massiva flöden av obehandlade data i molnmiljöer, och att denna enorma samling av flöden av obehandlade data i stordatasystem ökar den beräkningsmässiga komplexiteten och resursförbrukningen i molnförberedda system för datautvinning. Parlamentet noterar vidare att konceptet mönsterbaserad datadelning möjliggör lokal databehandling nära datakällorna och omvandlar flödena av obehandlade data till kunskapsmönster som kan omsättas i praktisk handling. Dessa kunskapsmönster gör dubbel nytta för tillgänglighet till lokala kunskapsmönster för omedelbara åtgärder samt för aktiv datadelning i molnmiljöer.

85.  Europaparlamentet godkänner rådets slutsatser från maj 2016 om övergången till ett öppet vetenskapssystem, i synnerhet slutsatsen att den underliggande principen för optimal återanvändning av forskningsdata bör vara ”så fri som möjligt och så begränsad som nödvändigt”.

Text- och datautvinning

86.  Europaparlamentet betonar att full tillgänglighet till offentliga data inom ramen för det europeiska öppna forskningsmolnet inte kommer att vara tillräckligt för att undanröja alla hinder för databaserad forskning.

87.  Europaparlamentet noterar att initiativet behöver kompletteras med en modern ram för upphovsrätt som bör ombesörja avlägsnandet av fragmentering och avsaknad av interoperabilitet från den europeiska dataforskningsprocessen.

88.  Europaparlamentet anser att initiativet bör bevara balansen mellan rättigheterna för forskare, rättighetsinnehavare och andra aktörer inom den vetenskapliga sfären, med full respekt för rättigheterna för upphovsmän och utgivare, samtidigt som innovativ forskning i Europa stöds.

89.  Europaparlamentet anser att forskningsdata kan delas inom det europeiska öppna forskningsmolnet utan att detta påverkar upphovsrätten som innehas av forskare eller forskningsinstitut genom att upprätta licensieringsmodeller där så krävs. Parlamentet anser att bästa praxis i detta avseende håller på att upprättas inom ramen för pilotprojektet för öppna forskningsdata inom ramen för Horisont 2020-programmet.

90.  Europaparlamentet anser att databasdirektivet 96/9/EG, som behöver ses över, begränsar dataanvändningen utan bevis på att det skapas ekonomiskt eller vetenskapligt mervärde.

Dataskydd, grundläggande rättigheter och datasäkerhet

91.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att vidta åtgärder för att främja ytterligare harmonisering av lagstiftningen i medlemsstaterna i syfte att undvika förvirring och fragmentering i fråga om jurisdiktion och säkerställa öppenheten på den digitala inre marknaden.

92.  Europaparlamentet anser att EU är ledande inom integritetsskydd och förespråkar en hög grad av dataskydd världen över.

93.  Europaparlamentet understryker att dataskyddsmyndigheter, beslutsfattare och näringslivet behöver anta en samordnad metod, i syfte att hjälpa organisationer vid denna övergång, genom att tillhandahålla verktyg för efterlevnad och enhetlig tolkning och tillämpning av skyldigheterna samt genom att upplysa om de viktigaste frågorna för medborgare och företag.

94.  Europaparlamentet betonar att EU är en global importör och exportör av digitala tjänster och att det krävs en stark molntjänsts- och dataekonomi för att vara konkurrenskraftig. Parlamentet uppmanar kommissionen att gå i bräschen för arbetet med enhetliga, globalt erkända standarder för personuppgiftsskydd.

95.  Europaparlamentet anser att globala dataflöden är livsviktiga för internationell handel och ekonomisk tillväxt, och kommissionens initiativ för fritt dataflöde bör möjliggöra för företag som verkar i Europa, särskilt i den växande sektorn för molntjänster, att ligga långt framme i den globala innovationskapplöpningen. Parlamentet betonar att initiativet även bör sträva efter att häva eventuella godtyckliga restriktioner avseende var företag bör lokalisera infrastruktur eller lagra data, eftersom sådana restriktioner skulle hämma utvecklingen av Europas ekonomi.

96.  Europaparlamentet anser att EU:s gällande lagstiftning om uppgiftsskydd, särskilt den nyligen antagna allmänna uppgiftsskyddsförordningen och dataskyddsdirektivet för brottsbekämpning (direktiv (EU) 2016/680)(10), innebär ett starkt skydd av personuppgifter, inbegripet sådana som samlas in, sammanställs och pseudonymiseras för vetenskapliga forskningsändamål och känsliga uppgifter som rör hälsa, och stadgar om specifika villkor rörande offentliggörande och yppande av dessa och den registrerades rätt att invända mot ytterligare behandling, liksom bestämmelser om tillträde för brottsbekämpande myndigheter i samband med brottsutredningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till dessa skyddsåtgärder vid utvecklingen av det europeiska öppna forskningsmolnet och tillämpningen av bestämmelserna om tillträde till uppgifter som lagras där. Parlamentet konstaterar att det är oerhört viktigt med ett harmoniserat tillvägagångssätt vid genomförandet av den allmänna uppgiftsskyddsförordningen – inbegripet riktlinjer, verktyg för efterlevnad och informationskampanjer för allmänheten, forskare och företag – särskilt för utvecklingen av ett europeiskt öppet forskningsmoln och främjandet av forskningssamarbete, bland annat genom högpresterande datorsystem.

97.  Europaparlamentet anser att ett fritt dataflöde gynnar den digitala ekonomin och framsteg inom forskning och utveckling. Kommissionens initiativ för ett fritt dataflöde bör göra det möjligt för den växande europeiska sektorn för molnbaserade datortjänster att ligga långt fram i den globala innovationskapplöpningen, inbegripet för vetenskaps- och innovationsändamål. All överföring av personuppgifter till molninfrastruktur eller andra mottagare utanför unionen måste respektera de överföringsregler som föreskrivs i den allmänna uppgiftsskyddsförordningen och kommissionens initiativ för ett fritt dataflöde måste vara förenligt med dessa bestämmelser. Initiativet bör även sträva efter att minska begränsningarna av var företag ska placera infrastruktur eller lagra uppgifter, eftersom sådana skulle hämma utvecklingen av Europas ekonomi och hindra forskare från att dra full nytta av datadriven vetenskap, samtidigt som man bibehåller restriktioner i enlighet med dataskyddslagstiftningen för att förhindra framtida missbruk i samband med det europeiska öppna forskningsmolnet.

98.  Europaparlamentet är fast övertygat om att EU bör gå i spetsen för arbetet med säkerhet och skydd av personuppgifter, inklusive känsliga uppgifter, och bör verka för en hög nivå av uppgiftsskydd och datasäkerhet i hela världen. EU:s regelverk om uppgiftsskydd, tillsammans med en inkluderande strategi för it-säkerhet som garanterar tillförlitliga datainfrastrukturer som är skyddade mot dataförlust, intrång eller attacker, kan utgöra en konkurrensfördel för europeiska företag i fråga om integritetsskydd. Kommissionen uppmanas att se till att det europeiska öppna forskningsmolnet bevarar forskningens vetenskapliga oberoende och objektivitet och skyddar forskarsamhällets arbete inom unionen.

99.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att eventuella problem avseende de grundläggande rättigheterna, integritet, dataskydd, immateriella rättigheter och känslig information behandlas i full överensstämmelse med den allmänna dataskyddsförordningen och dataskyddsdirektivet (95/46/EG). Säkerhetshot mot molninfrastruktur har blivit mer internationella, svårare att urskilja och mer sammansatta, de bromsar en mer omfattande användning av molninfrastruktur och kräver ett utvidgat europeiskt samarbete. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen och medlemsstaternas nationella myndigheter att i samråd med Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (Enisa) samarbeta för att inrätta en säker och tillförlitlig digital infrastruktur och att bygga upp en hög nivå på it-säkerheten i enlighet med it-säkerhetsdirektivet.

100.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att detta initiativ är ändamålsenligt, utåtblickande, framtidssäkrat och teknikneutralt, och betonar att kommissionen och medlemsstaterna bör orientera sig efter marknaden och molntjänstindustrin i sig i syfte att på bästa sätt möta den nuvarande och framtida efterfrågan inom sektorn och främja innovation inom molnbaserad teknik.

101.  Europaparlamentet noterar potentialen hos stordata för att driva teknisk innovation och bygga upp den kunskapsbaserade ekonomin. En minskning av hindren för kunskapsutbyte skulle främja företagens konkurrenskraft samtidigt som lokala och regionala myndigheter skulle gynnas. Parlamentet betonar vikten av att underlätta för dataportabilitet.

102.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att arbeta med industrins initiativ om normer, i syfte att säkerställa att tredjeländer fortsatt har tillgång till den inre marknaden och att den följer den tekniska utvecklingen och undviker hinder som skulle hämma innovation och konkurrenskraft i Europa. Normer för datasäkerhet och integritet hänger nära samman med frågan om jurisdiktion och nationella myndigheter har en avgörande roll att spela.

103.  Europaparlamentet understryker att befintliga initiativ måste beaktas för att undvika dubbelarbete som skulle kunna hindra öppenhet, konkurrens och tillväxt och att marknadsdrivna, Europa-omfattande standarder för datadelning måste vara i linje med internationella standarder.

104.  Europaparlamentet betonar behovet av att hitta en balans mellan en berättigad oro vad gäller dataskydd och behovet av att säkra ett tidigare outnyttjat ”fritt dataflöde”. Parlamentet framhåller vikten av att befintliga dataskyddsregler efterlevs på en öppen stordatamarknad.

105.  Europaparlamentet stöder förslaget att göra forskningsdata öppna som standard för nya Horisont 2020-projekt, eftersom offentligt finansierade forskningsdata är en kollektiv nyttighet som framställts i allmänhetens intresse och bör göras fritt tillgängliga med så få begränsningar som möjligt i rätt tid och under ansvar.

106.  Europaparlamentet konstaterar att det europeiska initiativet för datormoln är inriktat på potentiellt känsliga sektorer inom forskning och utveckling samt myndigheters e-portaler. Parlamentet erinrar om att it-säkerheten för molntjänster bäst hanteras inom ramen för it-säkerhetsdirektivet.

107.  Europaparlamentet noterar vikten av att underlätta för interoperabiliteten hos olika utrustning inom nätverk, tillhandahålla en garanti för säkerhet och främja försörjningskedjor för komponenter, varav samtliga är viktiga för kommersialiseringen av tekniken.

o
o   o

108.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 45.
(2) EUT L 318, 4.12.2015, s. 1.
(3) EUT L 175, 27.6.2013, s. 1.
(4) Antagna texter P8_TA(2016)0089.
(5) Antagna texter P8_TA(2016)0009.
(6) EUT C 482, 23.12.2016, s. 89.
(7) EUT C 468, 15.12.2016, s. 19.
(8) EGT L 119, 4.5.2016, s. 1.
(9) EUT L 194, 19.7.2016, s. 1.
(10) EUT L 119, 4.5.2016, s. 89.


Investeringar i sysselsättning och tillväxt – en maximering av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag
PDF 389kWORD 58k
Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2017 om investeringar i sysselsättning och tillväxt – en maximering av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag: en utvärdering i enlighet med artikel 16.3 i förordningen om gemensamma bestämmelser (2016/2148(INI))
P8_TA(2017)0053A8-0385/2016

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (nedan kallad förordningen om gemensamma bestämmelser)(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om särskilda bestämmelser för målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt om upphävande av förordning (EG) nr 1080/2006(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska socialfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1081/2006(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005(4),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 av den 17 december 2013 om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territoriellt samarbete(5),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1302/2013 av den 17 december 2013 om ändring av förordning (EG) nr 1082/2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) för att förtydliga, förenkla och förbättra bildandet av sådana grupperingar och deras funktion(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 av den 15 maj 2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2328/2003, (EG) nr 861/2006, (EG) nr 1198/2006 och (EG) nr 791/2007 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1255/2011(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1017 av den 25 juni 2015 om Europeiska fonden för strategiska investeringar, Europeiska centrumet för investeringsrådgivning och portalen för investeringsprojekt på europeisk nivå samt om ändring av förordningarna (EU) nr 1291/2013 och (EU) nr 1316/2013 – Europeiska fonden för strategiska investeringar(8),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Investeringar i sysselsättning och tillväxt – en maximering av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag (COM(2015)0639),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 maj 2016 om ett snabbare genomförande av sammanhållningspolitiken(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2016 om synergier för innovation: Europeiska struktur- och investeringsfonderna, Horisont 2020 och andra europeiska innovationsfonder och EU-program(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 november 2015 om en förenklad och mer resultatinriktad sammanhållningspolitik 2014–2020(11),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 februari 2016 om kommissionens meddelande Investeringar i sysselsättning och tillväxt – en maximering av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag,

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 25 maj 2016 om kommissionens meddelande Investeringar i sysselsättning och tillväxt – en maximering av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag(12),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 9 juli 2015 om resultaten av förhandlingarna om partnerskapsavtalen och de operativa programmen(13),

–  med beaktande av den sjätte lägesrapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning (COM(2014)0473),

–  med beaktande av studien från parlamentets generaldirektorat för EU-intern politik (utredningsavdelning B: struktur- och sammanhållningspolitik) från juni 2016 Maximisation of synergies between European Structural and Investment Funds and other EU instruments to attain the Europe 2020 goals,

–  med beaktande av studien från generaldirektoratet för EU-intern politik (utredningsavdelning B: struktur- och sammanhållningspolitik) från september 2016 Evaluation of the Report under Article 16(3) of the CPR,

–  med beaktande av analysen av parlamentets generaldirektorat för EU-intern politik (utredningsavdelning B: struktur- och sammanhållningspolitik) från september 2016 Financial instruments in the 2014–2020 programming period: first experiences of Member States,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, budgetutskottet, utskottet för transport och turism, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för kultur och utbildning (A8-0385/2016), och av följande skäl:

A.  Sammanhållningspolitiken utgör en viktig del av EU:s budget och står för ungefär en tredjedel av de totala utgifterna.

B.  Med en budget på 454 miljarder euro för perioden 2014–2020 är de europeiska struktur- och investeringsfonderna (nedan kallade ESI-fonderna) EU:s främsta investeringsverktyg och en viktig källa till offentliga investeringar i många medlemsstater, som medför ökad sysselsättning, tillväxt och investeringar i hela EU samt en minskning av skillnaderna på regional och lokal nivå med siktet inställt på att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

C.  Partnerskapsavtalen ligger till grund för kommissionens rapport enligt artikel 16.3.

D.  Förhandlingarna om partnerskapsavtal och operativa program för perioden 2014–2020 har varit moderniserade, kraftigt anpassade och intensiva med en ny ram för resultat, förhandsvillkor och tematisk koncentration, vilket emellertid också har lett till betydande förseningar vad gäller den faktiska starten på genomförandet av sammanhållningspolitiken, bland annat på grund av tydliga brister i den administrativa kapaciteten i flera regioner och medlemsstater, vilket ytterligare bromsades upp genom förfarandet för utnämning av förvaltningsmyndigheter.

E.  Det råder inga tvivel om att de operativa programmen inte kunde antas i tid, på grund av det sena antagandet av regelverket i slutet av 2013 till följd av de långvariga förhandlingarna och det sena avtalet om den fleråriga budgetramen. Genomförandet av de operativa programmen fick därför en långsam start, vilket därmed påverkade det praktiska utnyttjandet av politiken.

F.  Gemensamma bestämmelser har tagits fram för alla fem ESI-fonderna, vilket stärker sambandet mellan dem.

G.  Under den aktuella perioden står sammanhållningspolitiken inför många politiska och ekonomiska utmaningar som dels hänger samman med den finansiella krisen, som har lett till minskade offentliga investeringar i många medlemsstater så att ESI-fonderna och samfinansiering av medlemsstaterna har blivit det främsta verktyget för offentliga investeringar i många medlemsstater, dels med flyktingkrisen.

H.  Under programperioden 2014–2020 har sammanhållningspolitiken blivit mer målinriktad genom tematisk koncentration och stöd av unionens prioriteringar och mål.

I.  Under nuvarande finansieringsperiod är ESI-fonderna mer resultatinriktade och bygger på en investeringsmiljö som möjliggör ökad effektivitet.

J.  Investeringarna inom sammanhållningspolitiken måste i högre grad anpassas till prioriteringarna i Europa 2020-strategin för en smart och hållbar tillväxt för alla och till den europeiska planeringsterminen.

K.  Arbetsgruppen för bättre genomförande har bidragit till att minska flaskhalsar och eftersläpningar i fördelningen av medel.

Resultatutbyte, kommunikation och synliggörande

1.  Europaparlamentet konstaterar att Europa går igenom en svår period såväl ekonomiskt och socialt som politiskt, vilket innebär att det är viktigare än någonsin med en effektiv investeringspolitik som är inriktad på ekonomisk tillväxt och sysselsättning, bedrivs nära medborgarna och är mer lämplig för specifika territoriella satsningar, och som bör sträva efter att ta itu med både arbetslöshet och sociala ojämlikheter i unionen och skapa europeiskt mervärde. Parlamentet anser att EU för att återupprätta medborgarnas förtroende bör inleda anpassningsprocesser, i överensstämmelse med de krav som fastställs i artikel 9 i EUF-fördraget.

2.  Europaparlamentet konstaterar att sammanhållningspolitiken under perioden 2014–2020 har omarbetats noggrant, vilket kräver en omställning vad gäller inställning och arbetsmetoder på alla förvaltningsnivåer, inbegripet övergripande samordning och medverkan av berörda parter samt, i den mån det är möjligt, av lokalt ledd utveckling. Parlamentet påpekar att den senaste tidens framåtblickande och exemplariska reformer ofta ignoreras, men att sammanhållningspolitiken fortfarande ofta ses som en traditionell utgiftspolitik i stället för en utvecklings- och investeringspolitik som ger konkreta resultat.

3.  Europaparlamentet anser att den huvudsakliga kommunikationen om sammanhållningspolitiska projekt bör fokusera på europeiskt mervärde och solidaritet samt på att synliggöra framgångar samtidigt som man betonar vikten av utbyte av bästa praxis samt lärdomar från projekt där målen inte har kunnat uppnås. Parlamentet betonar att kommunikationen om ESI-fonderna bör moderniseras och intensifieras. Parlamentet betonar behovet av att fastställa och tillämpa nya verktyg för att förmedla resultaten av sammanhållningspolitiken. Parlamentet anser att det är nödvändigt att investera i regional datautvinning och insamling av uppgifter, som en del av en kontinuerlig insats för att skapa och uppdatera databaser, med beaktande av lokala och regionala behov, särdrag och prioriteringar, som i fallet med den redan befintliga S3-plattformen, vilket skulle göra det möjligt för den berörda allmänheten att effektivt kontrollera projektens europeiska mervärde.

4.  För att kommunikationen om och synligheten hos ESI-fonderna ska förbättras, understryker Europaparlamentet att större fokus måste läggas på att öka intressenternas och mottagarnas deltagande samt på att öka medborgarnas delaktighet i utformningen och genomförandet av sammanhållningspolitiken. Parlamentet uppmanar även kommissionen, medlemsstaterna, regionerna och städerna att informera mer både om sammanhållningspolitikens resultat och om de lärdomar som bör dras, samt att lägga fram en samordnad och målriktad handlingsplan.

Tematisk koncentration

5.  Europaparlamentet välkomnar den tematiska koncentrationen, eftersom den har visat sig vara ett användbart verktyg för att skapa en fokuserad politik och effektivisera EU:s prioriteringar och Europa 2020-strategin samt för att förbättra processen för omvandling av kunskap till innovation, sysselsättning och tillväxt. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna samt regionala och lokala myndigheter att fatta tydliga beslut om investeringsprioriteringar och välja ut projekt på grundval av de prioriteringar som fastställts för ESI-fonderna samt tillämpa enhetliga och effektiva genomförandeförfaranden.

6.  Europaparlamentet noterar att en analys av den tematiska koncentrationen bör visa hur medlemsstaternas strategiska val och fördelning av resurser på de tematiska målen uppfyller territoriernas särskilda behov. Parlamentet beklagar att denna aspekt är mindre tydlig i kommissionens artikel 16-rapport.

7.  Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitikens resultat och fördelar bör förmedlas mer effektivt, inte minst för att återupprätta förtroendet för det europeiska projektet.

8.  Europaparlamentet betonar att sammanhållningspolitiken fortsatt bör ha ett tematiskt fokus samtidigt som det krävs tillräcklig flexibilitet för att hänsyn ska kunna tas till de särskilda behoven i varje region, särskilt de särskilda behoven i mindre utvecklade regioner, i enlighet med vad som föreskrivs i förordningarna. Parlamentet uppmanar till fortsatta ESI-fondsinvesteringar i övergångsregioner i syfte att upprätthålla det som har uppnåtts genom redan använda medel och redan genomförda insatser.

9.  Europaparlamentet understryker särskilt att man bör ta hänsyn till förutsättningarna i stads- eller landsbygdsregioner, regioner som utvecklas långsammare, övergångsregioner och regioner med varaktiga naturbetingade eller geografiska nackdelar. Lämplig stödpolitik bör utarbetas för utveckling av dessa områden, som utan sammanhållningspolitiken kanske inte skulle ha kunnat komma i kapp mer utvecklade regioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att följa och utveckla strategier för att genomföra agendan för städer, i samarbete med kommuner och storstadsregioner som betraktas som tillväxtcentrum i EU. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att det är viktigt att tillåta tillräcklig flexibilitet för medlemsstaterna och regionerna att stödja nya politiska utmaningar, till exempel sådana som rör invandring (samtidigt som de ursprungliga och fortfarande relevanta målen för sammanhållningspolitiken och regionernas särskilda behov beaktas) samt den allmänt kända digitala dimensionen av sammanhållningspolitiken (inklusive frågor som rör IKT och bredbandstillgänglighet, som hör samman med slutförandet av den digitala inre marknaden). Parlamentet framhäver strategin för energiunionen, strategin för den cirkulära ekonomin samt EU:s åtaganden inom ramen för klimatavtalet från Paris, eftersom ESI-fonderna har en viktig roll att spela vid genomförandet av åtgärderna i samband med dessa.

10.  Europaparlamentet anser att större uppmärksamhet bör riktas mot subregionala områden med stora utmaningar som ofta återfinns på platser med fattigdom, i segregerade samhällen och eftersatta bostadsområden med en överrepresentation av marginaliserade grupper, exempelvis romer.

11.  Europaparlamentet stöder en successiv förskjutning av fokus från infrastukturrelaterade projekt mot ett system som bygger på främjande av kunskapsekonomin, innovation och social integration samt kapacitetsuppbyggnad och stärkande av aktörer, även från det civila samhället, i sammanhållningspolitiken. Samtidigt bör hänsyn tas till särdragen i mindre utvecklade regioner som fortfarande behöver stöd för infrastrukturutveckling och för vilka marknadsbaserade lösningar inte alltid är genomförbara. Man måste då även beakta att det bör finnas flexibilitet för att varje medlemsstat ska kunna göra investeringar enligt prioriteringarna i dess partnerskapsavtal i syfte att främja landets ekonomiska, sociala och territoriella utveckling.

12.  Europaparlamentet anser att ESI-fonderna, däribland framför allt programmen för europeiskt territoriellt samarbete, bör användas för att skapa och främja kvalitativa arbetstillfällen, livslångt lärande av hög kvalitet samt kvalitativa system för yrkesutbildning/omskolning, inklusive skolinfrastruktur, som möjliggör för arbetstagare att under goda förhållanden anpassa sig till ett förändrat arbetsliv, och som stimulerar hållbar tillväxt, konkurrenskraft och utveckling samt gemensamt välstånd för ett socialt rättvist och hållbart Europa för alla. Samtidigt bör man fokusera på de minst utvecklade områdena och sektorer med strukturella problem, stödja samhällets mest sårbara och utsatta grupper, särskilt ungdomar (i samband med program som Erasmus+) och de minst kvalificerade, stimulera en ökad sysselsättning genom den cirkulära ekonomin samt förhindra att elever avbryter sin skolgång i förtid. Parlamentet vill uppmärksamma att ESF är ett instrument till stöd för genomförande av politik som ligger i allmänhetens intresse.

13.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att arbetslösheten – särskilt arbetslösheten bland ungdomar och kvinnor samt på landsbygden – fortfarande är mycket hög i många medlemsstater, trots alla ansträngningar. Även på detta problem måste sammanhållningspolitiken finna lösningar. Parlamentet föreslår att kommissionen ska fästa större vikt vid effekterna av sammanhållningspolitiken när det gäller att främja sysselsättningen och minska arbetslösheten. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang att ungdomssysselsättningsinitiativet har integrerats i 34 ESF-program i 20 stödberättigade medlemsstater, vilket därmed gör det möjligt för arbetslösa ungdomar att utnyttja ungdomssysselsättningsinitiativet för att förbättra sin kompetens och sina kvalifikationer. Parlamentet är dock oroat över det försenade genomförandet av ungdomssysselsättningsinitiativet och över hur ungdomsgarantin genomförs i vissa regioner. Parlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att intensifiera sina insatser för att snabbt och framgångsrikt åstadkomma verkliga och konkreta effekter av de medel som investerats, särskilt med hänsyn till de medel som gjorts tillgängliga i form av förskottsbetalningar, samt att se till att ungdomssysselsättningsinitiativet genomförs korrekt och att arbetsvillkoren för unga arbetstagare är anständiga. Parlamentet vill framför allt att hänsyn ska tas till företagens verkliga behov vid användningen av ESI-fonder för att tillgodose utbildningskrav, så att riktiga sysselsättningsmöjligheter kan skapas och långsiktig sysselsättning uppnås. Parlamentet anser att kampen mot ungdomsarbetslöshet samt social delaktighet och de framtida demografiska utmaningar som Europa står inför både nu och på medellång sikt bör vara de områden som sammanhållningspolitiken främst bör inriktas på. Parlamentet anser att ungdomssysselsättningsinitiativet bör förlängas efter 2016 så att insatserna mot ungdomsarbetslöshet kan fortsätta, samtidigt som en grundlig operativ analys görs som möjliggör de ändringar som krävs för att initiativet ska bli mer verkningsfullt.

14.  När det gäller ungdomsgarantin som under åren 2014–2020 kommer att medfinansieras med totalt 12,7 miljarder euro från ESF och det särskilda ungdomssysselsättningsinitiativet, och som tack vare dessa medel redan i dag betraktas som drivkraften bakom insatser för att främja ungdomssysselsättning, är Europaparlamentet allvarligt oroat över att kommissionen inte har genomfört någon kostnads-nyttoanalys, trots att detta är standardförfarandet för alla mer omfattande initiativ från kommissionen. Följaktligen saknas det information om den potentiella totala kostnaden för att genomföra garantin i hela EU, och, vilket Europeiska revisionsrätten har betonat, finns det en risk att det totala finansieringsbeloppet kan vara otillräckligt.

15.  Europaparlamentet betonar vikten av kommunikation, särskilt digital sådan, med information som kan nå så många ungdomar som möjligt om hur man kan få hjälp med att hitta utbildning, praktik eller arbete som medfinansieras av EU-medel. Parlamentet efterlyser ökad kommunikation för att främja portaler som DROP’PIN och Eures och öka unga människors möjligheter till rörlighet på den inre marknaden, vilket anses vara den största outnyttjade potentialen i kampen mot arbetslöshet i EU.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaterna följer konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning när de genomför projekt som stöds av ESI-fonderna, inklusive målet att främja en övergång från institutionsvård till stödboende för personer med funktionsnedsättning.

17.  Europaparlamentet påminner om att slutförandet av TEN-T:s stomnät är en prioritering i europeisk transportpolitik, och ESI-fonderna är mycket viktiga verktyg för genomförandet av detta projekt. Parlamentet betonar behovet av att utnyttja ESI-fondernas potential att knyta samman de centrala och heltäckande TEN-T-näten med regional och lokal transportinfrastruktur. Parlamentet inser betydelsen av Sammanhållningsfonden för att förbättra infrastruktur och förbindelser i Europa och anser att denna fond måste behållas i den nya budgetramen efter 2020.

18.  Europaparlamentet betonar att multimodalitet i transportsektorn bör vara en viktig faktor vid bedömningen av infrastrukturprojekt som finansieras av ESI-fonderna, men det bör inte vara det enda bedömningskriteriet, särskilt i medlemsstater med stora behov av investering i transportinfrastruktur.

19.  Europaparlamentet betonar behovet av att bevara traditionella näringar, inklusive hantverkstraditioner och tillhörande kompetens, och att utarbeta strategier som stimulerar tillväxten för företag inom traditionella näringar för att behålla den kulturella identiteten inom traditionella näringssektorer. Parlamentet uppmärksammar betydelsen av att stödja arbetslivsanknuten yrkesutbildning och rörlighet för unga hantverkare.

Förhandsvillkor

20.  Europaparlamentet betonar att effektiv övervakning av förhandsvillkor krävs för att registrera insatser och resultat. Parlamentet anser att förhandsvillkor, särskilt i fråga om forsknings- och innovationsstrategier för smart specialisering (RIS3), har visat sig vara användbara och sannolikt kan bli ännu bättre. Parlamentet påpekar att mer uppmärksamhet bör ägnas åt att stärka mikroföretag samt små och medelstora företag.

21.  Europaparlamentet framhäver att en betydande del av förhandsvillkoren ännu inte har uppfyllts. Parlamentet efterlyser därför en analys av den nuvarande situationen och att riktade åtgärder vidtas för att motverka denna, samtidigt som det optimala utnyttjandet av medlen inte får äventyras eller sammanhållningspolitiken göras mindre effektiv.

Resultatbaserad budgetering

22.  Europaparlamentet betonar att regelverket för perioden 2014–2020 och partnerskapsavtalen har lett till en starkt resultatbaserad inriktning i sammanhållningsprogrammen, och att denna strategi kan tjäna som exempel även för andra delar av EU:s budgetutgifter. Parlamentet välkomnar införandet av gemensamma indikatorer som skulle göra det möjligt att mäta och jämföra resultat. Parlamentet anser att arbetet med indikatorerna måste fortsätta för att förbättra uppgifterna om ESI-fondernas utgifter och optimera urvalet av projekt.

23.  Europaparlamentet påpekar att införandet av den tematiska koncentrationen har varit en viktig innovation, eftersom den har riktat in investeringarna på specifika mål och prioriteringar som motsvarar resultatindikatorer och mål som satts specifikt för alla teman.

24.  Europaparlamentet påminner om att en resultatreserv har införts för varje medlemsstat, vilken uppgår till 6 procent av de medel som avsatts för ESI-fonderna. Parlamentet påminner om att denna reserv endast ska delas ut till de program och prioriteringar för vilka målen har uppnåtts, baserat på de nationella rapporterna från 2017 och prestationsgranskningen 2019. Parlamentet efterlyser ökad flexibilitet vid nya åtaganden från resultatreserven när programmen har uppnått sina mål och delmål under de kommande åren. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka huruvida resultatreserven faktiskt tillför mervärde eller om den har lett till ytterligare byråkrati.

Den europeiska planeringsterminen

25.  Europaparlamentet noterar att medlemsstaterna under förfarandet för programplaneringen har ansett att mer än två tredjedelar av de landsspecifika rekommendationerna som antogs 2014 är relevanta för investeringarna inom sammanhållningspolitiken och välkomnar att länderna har beaktat detta i sina programprioriteringar. Parlamentet inser att landsspecifika rekommendationer inom den närmaste framtiden kan komma att medföra ändringar i programmen för ESI-fonderna för att garantera stöd till strukturreformer i medlemsstaterna. Parlamentet påpekar att de landsspecifika rekommendationerna och de nationella reformprogrammen utgör en tydlig koppling mellan ESI-fonderna och förfarandena inom den europeiska planeringsterminen.

26.  Europaparlamentet betonar vikten av att skapa en balanserad koppling mellan sammanhållningspolitiken och den europeiska planeringsterminen, eftersom båda syftar till att uppnå samma mål i Europa 2020-strategin, utan att det påverkar arbetet med att åstadkomma social, ekonomisk och territoriell sammanhållning i syfte att minska skillnaderna i enlighet med vad som fastställts i fördragen. Parlamentet anser att vi bör fundera över om det verkligen är en god idé att avbryta ESI-medlen om en avvikelse sker från de mål som planerats inom ramen för den europeiska planeringsterminen, eftersom detta skulle kunna vara kontraproduktivt för främjandet av tillväxt och sysselsättning.

Synergieffekter och finansiella instrument

27.  Europaparlamentet konstaterar att regelverket för ESI-fonderna för perioden 2014–2020 stöder finansiella instrument, men betonar dock att utnyttjandet av bidrag fortfarande är oumbärligt. Parlamentet noterar att fokus verkar ligga på att successivt gå över från bidrag till lån och garantier. Parlamentet betonar att denna trend har förstärkts genom investeringsplanen för Europa och den nyligen inrättade Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi). Parlamentet konstaterar även att det fortfarande verkar vara svårt att tillämpa flerfondsstrategin. Med tanke på instrumentens komplexitet betonar parlamentet att det är avgörande att lokala och regionala myndigheter får lämpligt stöd när de utbildar tjänstemän som ska ansvara för förvaltningen av dessa instrument. Parlamentet påpekar att finansiella instrument skulle kunna erbjuda lösningar för en effektiv användning av EU-budgeten, och att de tillsammans med bidrag hjälper till att främja investeringar för att stimulera ekonomisk tillväxt och skapa hållbara arbetstillfällen.

28.  Europaparlamentet påpekar att man med Efsi följer en egen agenda, som presenteras som en framgångshistoria när det gäller snabbt genomförande och resultat i form av befintliga insatser, trots avsevärda brister, såsom avsaknaden av additionalitet. Mot denna bakgrund uppmanas kommissionen att tillhandahålla specifika uppgifter om hur Efsi påverkar tillväxt och sysselsättning och att lägga fram en utvärdering med lärdomar så att ESI-fonderna kan användas mer framgångsrikt under den nya programperioden från och med 2021. Utöver Europeiska revisionsrättens yttrande nr 2/2016(14) efterlyser parlamentet en analys av Efsis bidrag till målen för ESI-fonderna och en genomgång av vad Efsi har uppnått i fråga om de egna prioriteringarna.

29.  Europaparlamentet noterar dock att det saknas belägg för de resultat som uppnåtts genom finansiella instrument samt att kopplingen är svag mellan dessa finansiella instrument och EU:s övergripande mål och prioriteringar.

30.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionens artikel 16-rapport inte innehåller mycket information om samordning av och synergieffekter mellan de olika programmen och med instrument inom andra politikområden, och framför allt att kommissionen inte alltid har lagt fram tillförlitliga uppgifter om de förväntade resultaten av ESF och ungdomssysselsättningsinitiativet. Parlamentet understryker att de gemensamma reglerna för de fem ESI-fonderna har ökat synergieffekterna mellan dessa, och även inom den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare. Parlamentet är övertygat om att synergierna med annan politik och andra instrument, däribland Efsi och andra finansieringsinstrument, bör förstärkas i syfte att maximera investeringarnas effekt. Parlamentet betonar att reglerna om statligt stöd gäller för ESI-fonderna men inte för Efsi eller Horisont 2020, och att detta leder till problem när synergierna mellan fonderna, programmen och instrumenten ska ökas. För att nödvändig komplementaritet och synergi mellan Efsi, finansieringsinstrumenten och ESI-fonderna ska garanteras, understryker parlamentet att frågan om reglerna om statligt stöd måste undersökas ytterligare så att den förtydligas, förenklas och anpassas i enlighet med detta. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla omfattande vägledning för förvaltningsmyndigheter när det gäller att kombinera Efsi med instrument för delad och direkt förvaltning, däribland ESI-fonderna, Fonden för ett sammanlänkat Europa och Horisont 2020.

31.  Europaparlamentet anser att man bör fortsätta att använda finansiella instrument på ett balanserat sätt när de har ett mervärde och inte inverkar negativt på det traditionella stödet från sammanhållningspolitiken. Parlamentet betonar dock att detta endast bör ske efter en noggrann bedömning av de finansiella instrumentens bidrag till sammanhållningspolitikens mål. Parlamentet betonar att alla regioner måste behålla ett varierat utbud av källor till finansiering, samtidigt som bidrag fortsätter att vara det lämpligaste instrumentet inom vissa sektorer för att uppnå tillväxt- och sysselsättningsmålen. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram incitament för att se till att förvaltningsmyndigheterna får fullständig information om möjligheterna att använda finansiella instrument och deras tillämpningsområde samt att analysera de administrativa kostnaderna för bidrag och för återbetalningspliktigt stöd som genomförts i program med delad och central förvaltning. Parlamentet betonar att det för att förbättra deras faktiska genomförande är mycket viktigt att det finns tydliga, konsekventa och målinriktade regler för finansiella instrument, som bidrar till att förenkla utarbetandet och genomförandet för fondförvaltare och mottagare. Parlamentet hänvisar till det kommande initiativbetänkandet från utskottet för regional utveckling Rätt finansieringsmix för Europas regioner: balansen mellan finansieringsinstrument och bidrag i sammanhållningspolitiken (2016/2302(INI).

Förenkling

32.  Europaparlamentet noterar att ett av huvudmålen för programperioden 2014–2020 är ytterligare förenkling för mottagarna av stöd från ESI-fonderna och inser att förenkling är en av de viktigaste faktorerna för att skapa bättre tillgång till finansiering.

33.  Europaparlamentet välkomnar att det nuvarande, moderniserade regelverket för ESI-fonderna erbjuder nya möjligheter till förenkling i fråga om de allmänna reglerna för stödberättigande, förenklade kostnadsalternativ och e-förvaltning. Parlamentet beklagar dock att kommissionens meddelande om artikel 16.3 i förordningen om gemensamma bestämmelser inte innehåller någon specifik information om utnyttjandet av förenklade kostnadsalternativ. Parlamentet understryker att det behövs ytterligare åtgärder för att utveckla de förenklade kostnadsalternativens fulla potential vad gäller att minska den administrativa bördan. Parlamentet noterar att betydande förenklingsåtgärder fortfarande behövs för både stödmottagare och förvaltningsmyndigheter, med fokus på offentlig upphandling, projektledning och revision under och efter insatserna.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en kontinuerlig utvärdering av den administrativa bördan, bland annat i fråga om faktorer som tid, kostnader och pappersarbete i samband med EU:s finansiering både i form av bidrag och finansiella instrument, och att grunda utvärderingen på uppgifter om resultat från perioden 2007–2013 och från början av den nya perioden från och med 2014.

35.  Europaparlamentets rekommendation för den kommande programperioden, som inleds 2021, är att alla förvaltningsnivåer arbetar mot ett system med samordnad revision och att man på så sätt ska undvika dubbla kontroller på de olika förvaltningsnivåerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga omfattningen av och den rättsliga statusen för den befintliga vägledningen avseende ESI-fonderna samt att i nära samarbete med förvaltningsmyndigheterna och alla relevanta nivåer hos revisionsmyndigheterna utveckla en gemensam tolkning av revisionsfrågor. Parlamentet upprepar att det behövs ytterligare förenklingsåtgärder, särskilt inom program som riktar sig till ungdomar, genom att man bland annat inför ökad proportionalitet i kontrollerna. Parlamentet välkomnar det preliminära resultatet av arbetet i den högnivågrupp för förenkling som kommissionen har inrättat.

36.  Europaparlamentet rekommenderar att standardförfaranden införs för utarbetandet av de operativa programmen och för förvaltningen, särskilt i de fall där ett stort antal program för territoriellt samarbete berörs.

Förvaltningskapacitet

37.  Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaterna har olika förvaltningskulturer och prestationsnivåer i sina politiska ramar. Förhandsvillkoren bör bidra till att utjämna dessa skillnader. Parlamentet betonar behovet av att förbättra förvaltningskapaciteten som en prioritering inom ramen för sammanhållningspolitiken och den europeiska planeringsterminen, särskilt i medlemsstater med lågt utnyttjande av medel. Parlamentet noterar behovet av att tillhandahålla tekniskt, professionellt och praktiskt stöd till medlemsstaterna, regionerna och lokalsamhällena vid ansökan om finansiering. Parlamentet uppskattar Jaspers-instrumentets resultat och upprepar att dålig investeringsplanering leder till att projekt slutförs med stora förseningar och att medlen används på ett ineffektivt sätt.

38.  Europaparlamentet påpekar att den långsamma starten för vissa program, bristen på förvaltningskapacitet för komplexa projekt, de förseningar som har konstaterats i slutförandet av projekt, den administrativa bördan i medlemsstaterna, överreglering och fel i de offentliga upphandlingsförfarandena är de största hindren för sammanhållningspolitikens genomförande. Parlamentet anser att det är viktigt att identifiera och förenkla onödigt komplicerade rutiner och förfaranden i den delade förvaltningen vilka ökar bördan för myndigheter och stödmottagare. Parlamentet påpekar att förvaltningskapaciteten konstant måste förbättras, övervakas och stärkas. Parlamentet anser därför att det är nödvändigt att utnyttja funktionella och flexibla e-förvaltningslösningar samt att informationsutbytet och samordningen mellan medlemsstaterna måste förbättras. Parlamentet betonar dessutom behovet av att öka fokus på utbildning för personal inom förvaltningen.

39.  Europaparlamentet påpekar att skräddarsydda regelverk, villkor och lösningar som syftar till förenkling (såsom verktyget Taiex Regio Peer2Peer för utbyte mellan regionerna) på ett mer effektivt sätt kan tillgodose behoven och hantera utmaningarna för olika regioner när det gäller förvaltningskapacitet.

Europeiskt territoriellt samarbete

40.  Europaparlamentet lyfter fram det europeiska mervärdet med europeiskt territoriellt samarbete, särskilt när det gäller att minska skillnader mellan gränsregioner, vilket bör återspeglas i en högre anslagsnivå för detta sammanhållningspolitiska mål som bör införas så snart som möjligt. Parlamentet uppmanar samtidigt medlemsstaterna att tillhandahålla den samfinansiering som krävs. Parlamentet understryker behovet av att bevara detta instrument som ett av de grundläggande inslagen i sammanhållningspolitiken efter 2020.

41.  Europaparlamentet betonar vikten av makroregionala strategier som instrument som har visat sig vara värdefulla för utvecklingen av det territoriella samarbetet och den ekonomiska utvecklingen i de berörda områdena. Parlamentet påminner om lokala och regionala myndigheters avgörande roll för att de initiativ som planeras inom ramen för strategierna ska bli framgångsrika.

42.  Europaparlamentet rekommenderar att man i högre grad använder sig av det anpassade och utökade rättsliga instrumentet EGTS som rättslig grund för det territoriella samarbetet.

43.  Europaparlamentet föreslår att man inrättar en varaktig länk mellan RIS3 och mellanregionalt samarbete i hela EU, gärna i form av en permanent del i Interreg-programmet.

44.  Europaparlamentet understryker att konceptet resultatorientering kräver att Interreg-programmen säkerställer ett högkvalitativt samarbete på projektnivå och att metoder och kriterier för utvärdering måste anpassas så att hänsyn tas till särdragen i varje program. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och förvaltningsmyndigheterna att samarbeta och utbyta information och god praxis för att säkerställa att resultatorientering genomförs och riktas så effektivt som möjligt, med beaktande av det europeiska territoriella samarbetets särdrag.

45.  Europaparlamentet understryker potentialen med att använda finansiella instrument i Interreg-program som genom kompletterande bidrag hjälper till att stödja små och medelstora företag och utveckla forskning och innovation genom att öka investeringar, skapa nya arbetstillfällen, göra det möjligt att nå bättre resultat och främja effektiviteten hos projekt.

46.  Europaparlamentet beklagar att allmänheten inte är så medveten om ETS-programmen och att programmen inte är tillräckligt synliga. Parlamentet efterlyser därför en mer effektiv kommunikation om resultaten av slutförda projekt. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och förvaltningsmyndigheterna att inrätta mekanismer och breda institutionaliserade plattformar för samarbete i syfte att öka synligheten och höja medvetenheten. Parlamentet uppmanar kommissionen att kartlägga vad som hittills har åstadkommits med ETS-programmen och projekten.

Principen om partnerskap och flernivåstyrning

47.  Europaparlamentet välkomnar den uppförandekod som antogs under förhandlingarna om den nuvarande stödperioden och som anger miniminormer för ett väl fungerande partnerskap. Parlamentet konstaterar att även om koden har förbättrat tillämpningen av partnerskapsprincipen i de flesta medlemsstaterna så har tyvärr många medlemsstater centraliserat stora delar av förhandlingen om och genomförandet av partnerskapsavtal och operativa program. Parlamentet betonar att man aktivt måste involvera de lokala och regionala myndigheterna och andra berörda parter i alla skeden, och anser därför att deras faktiska deltagande måste garanteras i framtiden i samband med förhandlingarna och genomförandet, med beaktande av ländernas specifika strukturer. Parlamentet anser att övercentralisering och brist på förtroende också har bidragit till det försenade genomförandet av ESI-fonderna, då vissa medlemsstater och förvaltningsmyndigheter är mindre angelägna om att lägga ett större ansvar för förvaltningen av EU-medel i händerna på lokala och regionala myndigheter.

48.  Europaparlamentet understryker att det krävs ett klargörande från kommissionen om medlemsstaternas och regionernas prestation vad gäller principerna enligt artikel 5 i förordningen om gemensamma bestämmelser, med betoning på hur regeringar kan uppmuntras att tillämpa partnerskapsprincipen fullt ut. Parlamentet betonar att delaktighet är en förutsättning för ett större erkännande av EU:s sammanhållningspolitik.

49.  Europaparlamentet stöder kommissionens nya strategi att inrätta speciella arbetsgrupper, nämligen projektgrupper som syftar till att säkerställa en bättre förvaltning av ESI-fonderna i medlemsstaterna, och anser att denna strategi bör utvecklas ytterligare.

50.  Europaparlamentet betonar att den framtida sammanhållningspolitiken måste inbegripa stödåtgärder för att hjälpa flyktingar att integrera sig ordentligt på EU:s arbetsmarknad, vilket främjar ekonomisk tillväxt och bidrar till att garantera den allmänna säkerheten i EU.

Den framtida sammanhållningspolitiken

51.  Europaparlamentet understryker att ESI-fonderna bidrar till BNP, sysselsättning och tillväxt i många medlemsstater. Detta är viktiga inslag som måste tas upp i den sjunde sammanhållningsrapporten, som enligt planerna kommer under 2017. Parlamentet påpekar dessutom att betydande investeringar i mindre utvecklade regioner också bidrar till BNP i mer utvecklade medlemsstater. Parlamentet anser att om Förenade kungarikets regering formellt åberopar artikel 50 i EU-fördraget, bör den sjunde sammanhållningsrapporten även beakta de konsekvenser som ”Brexit” kan få för strukturpolitiken.

52.  Europaparlamentet anser att BNP eventuellt inte är den enda rimliga indikatorn för att säkerställa en rättvis fördelning av medel och att specifika regionala behov och vikten av överenskomna programprioriteringar för utveckling av programområdena bör beaktas när beslut fattas om den framtida fördelningen. Parlamentet anser att det är viktigt att man i framtiden kan överväga att införa nya dynamiska indikatorer vid sidan av BNP. Parlamentet konstaterar att många regioner i Europa har hög arbetslöshet och en minskande befolkning. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att utveckla och införa en ”demografisk indikator”.

53.   Europaparlamentet påminner om att betydande offentliga investeringar genomförs på lokal och regional nivå. Parlamentet betonar att det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet (ENS) inte får begränsa de lokala och regionala myndigheternas förmåga att genomföra de investeringar som krävs, eftersom detta skulle hindra medlemsstaterna från att betala ut sin del av samfinansieringen av projekt som är berättigade till stöd från strukturfonderna, vilket innebär att de därmed inte skulle kunna utnyttja denna viktiga finansieringskälla för att ta sig ur den ekonomiska krisen och få fart på tillväxten och sysselsättningen. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att göra en ny bedömning av ENS helt årsbaserade strategi så att offentliga utgifter, som finansieras med medel från ESI-fonderna, betraktas som kapitalinvesteringar och inte enbart som skulder eller driftskostnader.

54.  Europaparlamentet betonar att det europeiska territoriella samarbetet, som syftar till att tillämpa den allmänna principen om territoriell sammanhållning, vilken infördes genom Lissabonfördraget, skulle kunna förbättras. Parlamentet uppmuntrar därför alla aktörer som är inblandade i förhandlingarna om den framtida politiken att stärka denna dimension av den territoriella sammanhållningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge det europeiska territoriella samarbetet nödvändig vikt i den sjunde sammanhållningsrapporten.

55.  Europaparlamentet anser att den tematiska koncentrationen måste bibehållas i framtiden, eftersom den har visat sig vara effektiv. Parlamentet förväntar sig att kommissionen presenterar de resultat som uppnåtts genom den tematiska koncentrationen i sammanhållningspolitiken.

56.  Europaparlamentet är övertygat om att en framtida resultatbaserad sammanhållningspolitik måste bygga på uppgifter och indikatorer som är lämpliga för att mäta insatser, resultat och effekter samt på erfarenheter på lokal och regional nivå på detta område (resultatbaserad budgetering, förhandsvillkor och tematisk koncentration). På så sätt kan tydliga praktiska riktlinjer tas fram för lokala och regionala myndigheter – däribland för dem som ännu inte har försökt att tillämpa denna ansats – när det gäller tillämpningen av dess principer.

57.  Europaparlamentet understryker att snabbare utnyttjande av tillgängliga medel och en mer balanserad utveckling av utgifterna under programperioden kommer att behövas i framtiden, även för att undvika att man ofta utnyttjar ”retroaktiva projekt”, som ofta syftar till att undvika automatiskt återtagande av medlen vid slutet av programperioden. Parlamentet anser att när den allmänna förordningen och de fondspecifika förordningarna har antagits kommer genomförandet av de operativa programmen under den kommande finansieringsperioden, som inleds 2021, att kunna påbörjas snabbare, eftersom medlemsstater redan kommer att ha erfarenhet av resultatbaserad sammanhållningspolitik från arbetet under perioden 2014–2020. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att medlemsstaterna bör undvika förseningar vid utnämningen av förvaltningsmyndigheter för de operativa programmen.

58.  Europaparlamentet insisterar på att lagstiftningsprocessen för att anta nästa fleråriga budgetram bör slutföras senast i slutet av 2018, så att regelverket för den framtida sammanhållningspolitiken kan antas snabbt därefter och träda i kraft utan dröjsmål den 1 januari 2021.

59.  Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken även i fortsättningen bör omfatta alla medlemsstater och europeiska regioner och att en förenklad tillgång till EU:s fonder är en nödvändig förutsättning för att politiken ska bli framgångsrik i framtiden.

60.  Europaparlamentet anser att innovationsanda och smart specialisering samt hållbar utveckling måste fortsätta att vara viktiga drivkrafter i sammanhållningspolitiken. Parlamentet betonar att smart specialisering bör vara en ledande mekanism för framtida sammanhållningspolitik.

61.  Europaparlamentet understryker den höga risken för ackumulering av betalningskrav i rubrik 1b under den andra halvan av den nuvarande fleråriga budgetramen och anser att tillräckliga betalningsbemyndiganden måste ställas till förfogande varje år fram till slutet av nuvarande budgetram så att en ny eftersläpning av obetalda räkningar kan undvikas. Parlamentet betonar därför att de tre EU-institutionerna måste utarbeta och enas om en ny gemensam betalningsplan för perioden 2016–2020, som bör innehålla en tydlig strategi för hur man ska hantera alla betalningsbehov fram till slutet av den nuvarande fleråriga budgetramen.

62.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att analysera de verkliga effekterna av investeringar från ESI-fonderna under den föregående programperioden och i vilken utsträckning EU:s mål har uppnåtts genom de investerade medlen samt att dra slutsatser av positiva och negativa erfarenheter som en utgångspunkt för att skapa mervärde i investeringsprocessen.

o
o   o

63.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Regionkommittén samt till medlemsstaternas regeringar och nationella och regionala parlament.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.
(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 289.
(3) EUT L 347, 20.12.2013, s. 470.
(4) EUT L 347, 20.12.2013, s. 487.
(5) EUT L 347, 20.12.2013, s. 259.
(6) EUT L 347, 20.12.2013, s. 303.
(7) EUT L 149, 20.5.2014, s. 1.
(8) EUT L 169, 1.7.2015, s. 1.
(9) Antagna texter, P8_TA(2016)0217.
(10) Antagna texter, P8_TA(2016)0311.
(11) Antagna texter, P8_TA(2015)0419.
(12) EUT C 303, 19.8.2016, s. 94.
(13) EUT C 313, 22.9.2015, s. 31.
(14) Europeiska revisionsrättens yttrande nr 2/2016 över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordningarna (EU) nr 1316/2013 och (EU) 2015/1017 och kommissionens utvärdering som åtföljer förslaget i enlighet med artikel 18.2 i förordning (EU) 2015/1017.


En luftfartsstrategi för EU
PDF 289kWORD 59k
Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2017 om en luftfartsstrategi för Europa (2016/2062(INI))
P8_TA(2017)0054A8-0021/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 december 2015 En luftfartsstrategi för Europa (COM(2015)0598),

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 4.2 b och g och 16 samt avdelningarna VI och X,

–  med beaktande av protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 14 juli 2016 om en luftfartsstrategi för Europa(1),

–  med beaktande av kommissionens beslut 2012/21/EU av den 20 december 2011 om tillämpningen av artikel 106.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på statligt stöd i form av ersättning för allmännyttiga tjänster som beviljas vissa företag som fått i uppdrag att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse(2),

–  med beaktande av kommissionens meddelande om riktlinjer för statligt stöd till flygplatser och flygbolag(3),

–  med beaktande av kommissionens tillkännagivande om begreppet statligt stöd som avses i artikel 107.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt(4),

–  med beaktande av kommissionens förslag till förordning om ändring av förordning (EU) nr 651/2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget(5),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 7 december 2015 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av Europeiska unionens byrå för luftfartssäkerhet, och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 (COM(2015)0613),

–  med beaktande av slutsatserna från högnivåkonferensen om en social agenda för transport som hölls den 4 juni 2015 i Bryssel(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2016 om öars särskilda situation(7),

–  med beaktande av resultatet av det 39:e sammanträdet i Internationella civila luftfartsorganisationens (Icao) församling, som hölls 2016,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 551/2004 av den 10 mars 2004 om organisation och användning av det gemensamma europeiska luftrummet,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 november 2015 om luftfart(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 29 oktober 2015 om tilldelning vid världskonferensen om radiokommunikationer, som hölls i Genève den 2−27 november 2015 (WRC-15), av det radiospektrumband som krävs för en kommande utveckling av satellitbaserad teknik till stöd för system för global flygspårning(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2011 om internationella luftfartsavtal enligt Lissabonfördraget(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 april 2007 om inrättandet av ett gemensamt europeiskt luftrum(11),

–  med beaktande av sin ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om genomförandet av det gemensamma europeiska luftrummet (omarbetning)(12),

–  med beaktande av sin ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 216/2008 inom området flygplatser, flygledningstjänst och flygtrafiktjänster(13),

–  med beaktande av sin ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 5 februari 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 261/2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och av förordning (EG) nr 2027/97 om lufttrafikföretags skadeståndsansvar avseende lufttransport av passagerare och deras bagage(14),

–  med beaktande av sin ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 12 december 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma regler för fördelning av ankomst- och avgångstider vid Europeiska unionens flygplatser (omarbetning)(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 29 oktober 2015 om säker användning av fjärrstyrda luftfartygssystem (RPAS), vanligen kallade obemannade luftfartyg (UAV), på området civil luftfart(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 2 juli 2013 om EU:s yttre luftfartspolitik – att möta framtidens utmaningar(17),

–  med beaktande av slutsatserna från toppmötet om europeisk luftfart vid Schiphol flygplats (Nederländerna) den 20–21 januari 2016(18),

–  med beaktande av Chicagokonventionen av den 7 december 1944,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism samt yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8‑0021/2017), och av följande skäl:

A.  Det grundläggande syftet med EU:s transportpolitik är att tjäna de europeiska medborgarnas och företagens intressen genom att sörja för allt bättre förbindelser, största möjliga säkerhet och trygghet samt hinderfria marknader.

B.  Stränga säkerhetsnormer bör förbli ett huvudmål i strävan att uppnå konkurrenskraft inom lufttransporten.

C.  EU:s inre marknad för luftfart är ett mycket framgångsrikt exempel på regional liberalisering av lufttransport, som i stor utsträckning har bidragit till bättre luftfartsförbindelser än någonsin genom att utöka resmöjligheterna inom och utanför Europa, samtidigt som priserna sänkts. Luftfartssektorn utgör en grundläggande del av det europeiska transportnätet, eftersom den är nödvändig för att säkerställa förbindelser och territoriell sammanhållning inom EU och över hela världen. Eftersom de yttersta randområdena ligger så långt bort och är så isolerade, jämfört med mer centralt belägna och väl integrerade regioner, finns inget alternativ till lufttransport för dessa områden. Målet att stödja ökade luftfartsförbindelser bör inte bara vara att utvidga förbindelsenätet utan också att säkerställa en lämplig kvalitet på förbindelserna i form av flygfrekvens, trafiknätets räckvidd och bekväma tidtabeller.

D.  Luftfartssektorn är en drivkraft med en multiplikatoreffekt när det gäller tillväxt och skapandet av arbetstillfällen, och den är en viktig pelare i EU:s ekonomi, som främjar innovation, handel och kvaliteten på arbetstillfällena, vilket innebär avsevärda direkta och indirekta fördelar för medborgarna. En tillväxt inom flygtrafiken samt tillgänglighet och utbudet av flygförbindelser främjar den ekonomiska tillväxten, vilket bekräftar att luftfarten fungerar som en katalysator för den ekonomiska utvecklingen. Regionala och lokala flygplatser spelar också en viktig roll för utvecklingen i regionerna genom att deras konkurrenskraft ökas samtidigt som turismen underlättas.

E.  Luftfartssektorn, flygplatser samt relaterad tillverkningsindustri genererar 4,7 miljoner arbetstillfällen i unionen – direkt (1,9 miljoner) och indirekt (2,8 miljoner). Ytterligare 917 000 arbetstillfällen på annat håll i den globala ekonomin understöds av den europeiska luftfartsindustrin. Luftfartens rörliga och gränsöverskridande karaktär gör det svårt att upptäcka arbetsrättsliga missförhållanden och kringgående av arbetsmarknadsnormer, vilket gör det omöjligt att hantera problemen enbart på nationell nivå. Enligt iakttagelser som nyligen gjorts av ILO har arbetsvillkoren inom luftfartssektorn försämrats. Större mångfald i avtalen kan vara ett verktyg för mer flexibilitet, men det kan också missbrukas för s.k. regelshopping för att undvika sociala avgifter.

F.  Det faktum att EU-lagstiftningen inte har genomförts fullt ut, och att det finns en politisk ovilja i rådet, utgör ett hinder för att luftfartssektorns fulla potential ska kunna utnyttjas, vilket därmed skadar konkurrenskraften och medför högre kostnader för företagen, passagerarna och ekonomin.

G.  I en teknik-, forsknings- och innovationsbaserad sektor, som kräver såväl stora investeringar som en utvecklad infrastruktur, är en framgångsrik strategi beroende av en långsiktig vision med välplanerade investeringar. Dessutom måste full hänsyn tas till alla transportsätt.

H.  Luftfarten spelar en viktig roll när det gäller att uppnå EU:s klimatmål genom att det införs åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser.

I.  I förordningen om det gemensamma europeiska luftrummet föreskrivs att det ska inrättas funktionella luftrumsblock. Trots detta har införandet av dessa luftrumsblock hittills varit kraftigt försenat, och kommissionen uppskattar att de uteblivna framstegen på detta område medför kostnader på cirka fem miljarder euro varje år.

J.  Säkerheten utgör en av mest direkta utmaningarna för luftfartsindustrin.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om en luftfartsstrategi för Europa och dess ansträngningar att identifiera källor för att stimulera sektorn genom att finna nya marknadsmöjligheter och undanröja hinder. Vidare välkomnar parlamentet kommissionens förslag som syftar till att anta och förutse nya utmaningar på grundval av en gemensam europeisk vision, genom utveckling av moderna regelverk. Parlamentet anser att man på längre sikt bör ha en mer heltäckande och mer långtgående strategi för att ge de impulser som krävs för en hållbar och konkurrenskraftig europeisk luftfartsindustri.

2.  Europaparlamentet anser att säkerhet är en vägledande princip för EU:s luftfartsstrategi och understryker att säkerheten ständigt måste förbättras. Parlamentet välkomnar därför översynen av grundförordningen om Easa (Europeiska byrån för luftfartssäkerhet) (förordning (EG) nr 216/2008), som syftar till att uppnå högsta möjliga säkerhetsnivå inom luftfarten. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen och rådet att förse Easa med tillräckliga medel och tillräcklig personalstyrka för att garantera en hög säkerhetsnivå och stärka sin roll på den internationella arenan.

3.  Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna kraftfullt att äntligen göra snabba framsteg i andra viktiga ärenden som för närvarande är blockerade, till exempel omarbetningen av förordningen om genomförande av det gemensamma europeiska luftrummet (SES2+), översynen av förordningen om ankomst- och avgångstider och förordningarna om passagerares rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att ompröva nuvarande initiativ och föreslå bärkraftiga alternativ för att åtgärda bristerna inom luftfartssektorn till följd av det försenade och ofullständiga genomförandet av EU‑lagstiftningen, till exempel förordningen om det gemensamma europeiska luftrummet. Parlamentet betonar att det för att garantera rättslig säkerhet och klarhet visserligen är till hjälp att offentliggöra riktlinjer, men det ersätter inte en översyn av befintliga bestämmelser.

4.  Europaparlamentet betonar att de luftfartsärenden som är blockerade i rådet är tänkta att ge EU en bättre rättssäkerhet och en stärkt ram för skyddet av flygpassagerares rättigheter, ett effektivare och mer rationellt utnyttjande av EU:s luftrum och bättre bestämmelser för att genomföra det gemensamma europeiska luftrummet. Allt detta utgör väsentliga inslag i förverkligandet av luftfartsstrategin. Parlamentet uppmanar rådet att vidta åtgärder för att föra förhandlingarna om dessa ärenden framåt.

Luftfartsstrategins internationella dimension

5.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om en översyn av förordning (EG) nr 868/2004 för att ta itu med nuvarande illojala metoder, såsom oacceptabelt statligt stöd, vilket är varken lämpligt eller effektivt, och därmed belysa de viktigaste problemen med den potentiella snedvridningen av konkurrensen enligt EU:s regler. Parlamentet betonar dock att varken en oacceptabel utveckling mot protektionism eller enbart åtgärder för att säkerställa rättvis konkurrens kan garantera en konkurrenskraftig luftfartssektor i EU.

6.  Europaparlamentet anser att den europeiska luftfartssektorn, trots det ökade trycket från nya konkurrenter, av vilka många har använt luftfarten som ett strategiskt verktyg för internationell utveckling, kan passa in i en konkurrensutsatt global miljö om man bygger vidare på och utvecklar sina fördelar, till exempel höga säkerhets- och skyddsnormer, Easas roll, det geografiska läget, en innovativ industri samt sociala och miljömässiga mål. Parlamentet anser fullt och fast att rättvis konkurrens från tredjeländer bör ses som en möjlighet att vidareutveckla en innovativ europeisk luftfartsmodell, som kan hantera konkurrenternas särdrag på ett unikt och konkurrenskraftigt sätt.

7.  Europaparlamentet anser att möjligheten att locka utländska investeringar är viktig för EU-flygbolagens konkurrenskraft och bör inte hämmas. Parlamentet välkomnar därför kommissionens avsikt att utfärda riktlinjer som skapar klarhet när det gäller ägande- och kontrollbestämmelserna enligt förordning (EG) nr 1008/2008, särskilt i fråga om kriterierna för ”effektiv kontroll”, för att säkerställa att dessa bestämmelser är ändamålsenliga.

8.  Europaparlamentet välkomnar initiativet att på EU-nivå förhandla om transportavtal och bilaterala luftfartssäkerhetsavtal med tredjeländer som representerar framväxande och strategiska marknader (Kina, Japan, Sydostasiatiska nationers förbund (Asean), Turkiet, Qatar, Förenade Arabemiraten, Armenien, Mexiko, Bahrain, Kuwait, Oman och Saudiarabien) och uppmuntrar till snabba och konstruktiva förhandlingar. Parlamentet påminner om att nya avtal bör genomföras på rätt sätt och tillämpas av samtliga parter. Vidare måste de innehålla en klausul om sund konkurrens på grundval av internationella standarder (Icao, ILO). Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget fullt ut involvera parlamentet i alla skeden av förhandlingarna.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra förhandlingar om luftfartsavtal med tredjeländer beroende av om tredjeländerna följer stränga säkerhetsnormer, lämpliga arbetsnormer och sociala normer och deltar i det marknadsbaserade klimatskyddsinstrumentet för utsläpp från luftfarten samt att se till att lika tillträde till marknaden, lika ägandevillkor och lika konkurrensvillkor baserade på ömsesidighet gäller i luftfartsavtal.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt slutföra de pågående förhandlingarna och att i framtiden inleda nya dialoger om luftfart med andra strategiska partner inom luftfarten. Parlamentet betonar att luftfartsavtal även bidrar till att främja den tekniska utvecklingen samt till att genomföra och stärka EU:s politik på andra områden, till exempel inom grannskapspolitiken.

Konsolidering av EU:s inre marknad för luftfart

11.  Europaparlamentet påminner om att luftrummet också är en del av EU:s inre marknad och att all fragmentering till följd av ineffektivt utnyttjande samt skilda nationella metoder (exempelvis i fråga om operativa förfaranden, skatter, avgifter osv.) orsakar längre flygtider, förseningar, ökad bränsleförbrukning och ökade koldioxidutsläpp, förutom att den övriga marknaden påverkas negativt och att EU:s konkurrenskraft hämmas.

12.  Europaparlamentet noterar att det i enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 551/2004, utan att det påverkar medlemsstaternas suveränitet över sitt luftrum, ska inrättas en gemensam europeisk övre flyginformationsregion (EUIR), och uppmanar kommissionen att genomföra detta, eftersom regionala flaskhalsar därmed kan åtgärdas och flygtrafiken fortsätta i de mest trafikerade delarna av luftrummet vid eventuella oförutsedda omständigheter eller störningar i flygtrafiken. Parlamentet anser att EUIR kommer att göra det möjligt att successivt inrätta en transeuropeisk höghastighetsled för luftfart, vilket skulle innebära ännu ett steg i riktning mot fullbordandet av det gemensamma europeiska luftrummet och en kostnadseffektiv förvaltning av EU:s luftrum. Parlamentet välkomnar de framsteg som redan gjorts inom flygledningstjänsten och som syftar till ökad effektivitet och minskade kostnader och utsläpp, särskilt tack vare det arbete som utförts av nätverksförvaltaren, och uppmanar medlemsstaterna att slutföra inrättandet av de funktionella luftrumsblocken utan ytterligare dröjsmål för att underlätta ytterligare framsteg i genomförandet av det gemensamma europeiska luftrummet.

13.  Europaparlamentet är fast övertygat om att luftfartssektorn till fullo bör dra nytta av europeisk satellitbaserad teknik, såsom Egnos och Galileo, som möjliggör säkrare och effektivare navigering och instrumentinflygning, samtidigt som det blir möjligt att fullt ut genomföra projektet Single European Sky ATM Research (Sesar). Parlamentet betonar därför behovet av ett brett införande av sådan teknik. Parlamentet påpekar att man för att säkerställa ett korrekt genomförande av Sesar-projektet, och i syfte att uppnå global driftskompatibilitet, bör anslå en särskild och långtgående budget (andra medel än från Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE)) för genomförandet av projektet.

14.  Europaparlamentet noterar flygtrafikens volym, som för närvarande är betydande och förväntas öka under de närmaste åren, liksom kapacitetsbristen hos europeiska flygplatser med svårigheter att ta emot cirka 2 miljoner flygningar 2035. Parlamentet betonar att detta kommer att kräva en samordnad och effektiv användning av flygplats- och luftrumskapaciteten, i syfte att minska trafikstockningar.

15.  Europaparlamentet betonar luftfartens mycket stora betydelse för tillväxt, skapande av arbetstillfällen och utveckling av turismen. Parlamentet betonar att små och regionala flygplatser spelar en viktig roll när det gäller att främja förbindelsemöjligheter, territoriell sammanhållning, social inkludering och ekonomisk tillväxt, särskilt för de yttersta randområdena och för öar. Parlamentet ser i detta sammanhang ett behov av strategisk planering för det europeiska flygplatssystemet, så att man kan fastställa befintlig kapacitet, förväntad efterfrågan, befintliga flaskhalsar och framtida behov av infrastruktur på europeisk nivå, och så att EU-medborgarnas tillgång till luftfartstjänster kan upprätthållas.

16.  Europaparlamentet inser att det finns stora luckor i förbindelsemöjligheterna inom EU, som kännetecknas av färre flyganslutningar i vissa delar av unionen, och att det är viktigt med regionala förbindelsemöjligheter (bland annat i geografiska områden som inte omfattas av TEN-T). Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att övervaka och behandla frågan om flygförbindelser inom EU.

17.  Europaparlamentet anser att man kan åtgärda många av de betydande begränsningarna av tillväxten, såväl i luften som på marken (till exempel kapacitetsbrist, under- och överutnyttjande av infrastruktur, olika leverantörer av flygtrafiktjänster eller begränsade investeringar) samt luckor i flygförbindelserna mellan EU:s olika regioner, genom att på alla nivåer (nationell, europeisk och internationell) använda förbindelsemöjligheterna som en av de viktigaste indikatorerna när man bedömer och planerar åtgärder inom sektorn.

18.  Europaparlamentet anser att förbindelser inte bara bör begränsas till lufttransporttjänsternas antal, frekvens och kvalitet, utan att de för att återspegla det faktiska mervärdet av en viss sträcka även bör bedömas inom ramen för ett integrerat modernt transportnät och omfatta andra kriterier, till exempel tidsåtgång, territoriell kontinuitet, större nätintegrering, tillgänglighet, eventuella transportalternativ, överkomliga priser och miljökostnader. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att undersöka möjligheten att utveckla en EU-indikator på grundval av andra befintliga index och det undersökande arbete som redan har utförts av Eurocontrol och observationsorganet för flygplatskapacitet.

19.  Europaparlamentet anser att ett sådant förbindelseindex, inbegripet en positiv kostnads-nyttoanalys, bör betrakta flygförbindelser ur ett brett perspektiv. Samtidigt får inte EU:s mål med territoriell sammanhållning undermineras, vilket kommer att stärkas genom de kommande tolkningsriktlinjerna om reglerna för allmän trafikplikt. Parlamentet betonar att detta index kan vara till gagn för den övergripande strategiska planeringen så att slöseri med skattebetalarnas pengar kan undvikas genom att man skiljer mellan ekonomiskt hållbara möjligheter och olönsamma projekt, i syfte att bland annat främja lönsamma specialiseringar av flygplatser, inklusive kluster eller nätverk av flygplatser, undvika framtida ”spökflygplatser” och säkerställa en effektiv användning av flygplatskapaciteten och luftrummet, samt genom att man finner intermodala, kostnadseffektiva och hållbara lösningar.

20.  Europaparlamentet anser att fördelarna med komplementaritet mellan samtliga transportsätt bör utnyttjas utan undantag för att förbättra rörligheten och skapa ett motståndskraftigt transportnät i användarnas intresse, både i fråga om passagerar- och godstransport. Parlamentet påpekar att intermodalitet, genom att tillåta trafikomställning, är det enda sättet att garantera en dynamisk och hållbar utveckling av en konkurrenskraftig luftfartssektor inom EU. Parlamentet understryker att intermodalitet möjliggör en effektivare infrastrukturanvändning genom att man utökar och tar hänsyn till flygplatsernas upptagningsområden och undviker att de överlappar varandra, vilket också skulle frigöra ankomst- och avgångstider och bidra till att skapa en gynnsam miljö för handel, turism och fraktverksamhet. Parlamentet lovordar de framgångar som nåtts inom detta område genom integrationen av järnvägs- och luftfartsinfrastruktur, och uppmuntrar till ytterligare framsteg i detta avseende.

21.  Europaparlamentet upprepar att korridorerna i transeuropeiska transportnät (TEN-T-korridorerna) utgör stommen i utvecklingen av multimodala alternativ där flygplatser är navet. Parlamentet beklagar att de multimodala initiativen runtom i Europa är fragmenterade och begränsade till antalet. Parlamentet betonar behovet av snabba, effektiva och användarvänliga förbindelser mellan offentliga transportnät och flygplatsinfrastruktur. Parlamentet uppmanar både kommissionen och medlemsstaterna att ge högre prioritet åt målet med multimodalitet inom TEN-T-korridorerna samtidigt som flaskhalsar undanröjs. Parlamentet uppmanar kommissionen att omgående lägga fram sitt förslag till en strategi för multimodala och driftskompatibla transporter, där luftfartssektorn ingår som en fullständigt integrerad del, och uppmanar medlemsstaterna att bättre utnyttja de finansieringsinstrument som står till deras förfogande för att främja intermodala förbindelser.

22.  Europaparlamentet anser att man för att öka attraktionskraften hos de intermodala transporterna i hela Europa bör erbjuda alla passagerare (däribland personer med nedsatt rörlighet) hinderfria lösningar, information i realtid och integrerade tjänster (t.ex. integrerade biljettsystem). Parlamentet påpekar att EU-finansierade projekt har visat att det är tekniskt möjligt att utveckla multimodala informations- och biljettsystem. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att stödja att dessa system verkligen blir tillgängliga för resenärer i hela EU.

23.  Europaparlamentet tror att operatörer och tjänsteleverantörer inom transportsektorn kommer att delta i arbetet med att finna intermodala och multimodala lösningar om det genom ett EU-regelverk ges klarhet och rättslig säkerhet när det gäller passagerares rättigheter, ansvar, förseningar och inställd trafik, säkerhetskontroll och standarder för öppna data och datadelning. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder i detta syfte.

24.  Europaparlamentet konstaterar att det krävs både offentlig och privat finansiering inom luftfartssektorn för att garantera territoriell sammanhållning, främja innovation och bibehålla eller återfå ett europeiskt ledarskap inom branschen. Parlamentet påminner om att all finansiering måste ske i enlighet med EU:s riktlinjer för statligt stöd och konkurrenslagstiftningen. Parlamentet betonar att man vid beviljande av offentligt stöd måste se till att investeringarna kommer att vara kostnadseffektiva och ändamålsenliga.

25.  I överensstämmelse med kommissionens meddelande Riktlinjer för statligt stöd till flygplatser och flygbolag och kommissionens meddelande om tillämpningsområdet för statligt stöd enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget uppmanar Europaparlamentet kommissionen och medlemsstaterna att hålla fast vid en långsiktig strategi för att dels ta itu med överskottet av olönsamma flygplatser i områden där det finns andra transportsätt, dels beakta de mindre flygplatsernas bidrag till utveckling, konkurrenskraft och integration i EU:s regioner.

26.  Europaparlamentet noterar vikten av ett gynnsamt regelverk för flygplatser så att de kan locka till sig och mobilisera privata investeringar. Parlamentet anser att kommissionens utvärdering av direktivet om flygplatsavgifter, tillsammans med ett effektivt samråd med flygbolag/flygplatser, bör bidra till att klargöra om de gällande bestämmelserna utgör ett effektivt verktyg för att främja konkurrens och förebygga risken för missbruk av monopol, stärka de europeiska konsumenternas intressen och främja konkurrensen – eller om det behövs en reform av direktivet. Parlamentet bekräftar att även andra intäkter än luftfartsintäkter bidrar till den kommersiella lönsamheten för flygplatser.

27.  Europaparlamentet noterar att kommissionen i sin luftfartsstrategi, som offentliggjordes i december 2015, förklarade att den kommer att göra en utvärdering av rådets direktiv 96/67/EG om tillträde till marknaden för marktjänster på flygplatserna inom gemenskapen. Parlamentet stöder införandet av marktjänster i Easas behörighetsområde i syfte att täcka hela säkerhetskedjan för luftfarten.

Luftfartsstrategins framtidsutsikter

28.  Europaparlamentet anser att hela värdekedjan inom luftfarten har potential att bli en strategisk sektor för investeringar, vilken man måste utnyttja mer genom att fastställa långsiktiga mål och ge incitament till smarta initiativ för att nå dessa mål, såsom miljövänligare flygplatser och luftfartyg, bullerminskning och anslutningar mellan flygplatsanläggningar och kollektivtrafik. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga ytterligare åtgärder för att främja sådana initiativ, bland annat genom ett effektivt utnyttjande av Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), och att fortsätta att främja och finansiera program som Clean Sky och Sesar. Parlamentet betonar att flygteknikindustrin bidrar stort till konkurrenskraften för EU:s luftfartssektor genom att ge starkt stöd till främjandet av renare teknik och stödja genomförandet av Sesar.

29.  Europaparlamentet noterar koldioxidutsläppen inom luftfartssektorn. Parlamentet betonar alla de åtgärder som redan har vidtagits och som planeras för att minska utsläppen av koldioxid och växthusgaser, både tekniskt genom utveckling av alternativa bränslen och effektivare luftfartyg, och politiskt genom iakttagande av internationella avtal. Parlamentet välkomnar den överenskommelse som nåddes vid Icaos 39:e sammanträde den 6 oktober 2016, då en global marknadsbaserad åtgärd antogs för att minska utsläppen från internationell luftfart, samt åtagandet från 65 länder att delta i den frivilliga fasen senast 2027, vilket innebär att cirka 80 procent av de utsläpp som överstiger 2020 års nivåer ska kompenseras genom systemet fram till 2035. Parlamentet understryker vikten av att även efter den 31 december 2016 behålla det undantag som beviljats inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem för utsläpp från flyg till och från flygplatser i de yttersta randområdena i den mening som avses i artikel 349 i EUF‑fördraget. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att se över EU:s åtgärder för att minska luftfartssektorns koldioxidutsläpp mot bakgrund av denna överenskommelse.

30.  Europaparlamentet anser, även med hänsyn till kommissionens paket om den cirkulära ekonomin, att man bör uppmuntra till fler initiativ för att öka kapaciteten på miljöområdet och minska utsläppen och bullret från operativ verksamhet från, till och på flygplatser, exempelvis genom att använda förnybara bränslen (t.ex. biobränslen), utveckla effektiva system för certifierad miljövänlig återvinning, demontera och återanvända luftfartyg, främja ”gröna flygplatser” och ”gröna anslutningar till flygplatser” samt genom att ha en så effektiv logistikförvaltning som möjligt.

31.  Europaparlamentet efterlyser insamling och spridning av bästa praxis inom sektorn när det gäller utsläppsminskningar, med tanke på att höga miljöstandarder måste bevaras och stärkas efter hand i syfte att säkerställa att luftfartssektorn utvecklas på ett hållbart sätt.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att mycket noggrant övervaka de nya förfaranden som gäller från juni 2016 för att bekämpa buller och minska utsläppen av ultrafina partiklar i avgasutsläpp från luftfartyg vid start på flygplatser som ligger i närheten av städer och tätbebyggda områden, i syfte att på så sätt förbättra livskvaliteten och framför allt luftkvaliteten.

33.  Europaparlamentet medger att säkerhetsåtgärder kostar mycket. Parlamentet understryker att luftfartssektorns säkerhetsmässiga utmaningar, bland annat i fråga om it-säkerhet, kommer att öka i framtiden, vilket kräver en omedelbar övergång till en mer riskbaserad och underrättelsebaserad strategi och ett reaktivt säkerhetssystem som förbättrar flygplatsanläggningarnas säkerhet och gör det möjligt att anpassa dessa efter framväxande hot utan att man hela tiden måste vidta nya åtgärder eller bara förskjuta risken utan att minska den.

34.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om ett EU-certifieringssystem för säkerhetskontrollutrustning inom luftfarten. Parlamentet betonar behovet av en enhetlig tillämpning av de befintliga reglerna för rekrytering och utbildning av personal. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att utveckla konceptet med en enda säkerhetskontroll och ett EU-system för förhandskontroll för att förhandsregistrerade EU-resenärer ska kunna komma igenom säkerhetskontrollen på ett mer effektivt sätt. Parlamentet uppmanar kraftfullt medlemsstaterna att förbinda sig att systematiskt utbyta underrättelseinformation och bästa praxis när det gäller flygplatsernas säkerhetssystem.

35.  Europaparlamentet noterar högnivårapporten om konfliktområden och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att rapportens rekommendationer genomförs, bland annat utbyte av information för att se till att EU utvecklar sin riskbedömning och förmåga till snabbt informationsutbyte. Parlamentet understryker också att det är viktigt att fortsätta att behandla säkerhetsproblem i fråga om icke samarbetsvilliga militärflygningar utan aktiva transpondrar.

36.  Europaparlamentet anser att innovation är en förutsättning för en konkurrenskraftig europeisk luftfartsindustri. Parlamentet konstaterar att luftfartssektorn jämfört med andra transportsätt redan är en ledande sektor när det gäller att utnyttja fördelarna med digitalisering, informations- och kommunikationsteknik samt öppna data, och uppmuntrar sektorn att fortsätta att gå i bräschen för denna process och samtidigt säkerställa lojal konkurrens, driftskompatibilitet mellan system, neutralitet och öppen tillgång till tydlig och kortfattad information för alla användare, t.ex. resenärer som bokar en hel resa eller godstransportföretag som bedriver fraktverksamhet. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag om ett stordataprojekt inom luftfartssektorn och ber om ett förtydligande om genomförandet av detta.

37.  Europaparlamentet påminner om den granskning av resewebbplatser i unionen som kommissionen och de nationella tillsynsorganen genomförde 2013. Parlamentet konstaterar att granskningen visade att det fanns stora problem med mer än två tredjedelar av de granskade webbplatserna. Parlamentet uppmanar kommissionen att i större utsträckning rapportera om de framsteg som görs med att anpassa resewebbplatser till EU-lagstiftningen, samt om sina framtidsplaner för efterlevnaden inom detta område, oavsett om det handlar om försäljning av flygbiljetter på nätet eller på annat sätt. Parlamentet påminner om att det alltid måste finnas ett sätt för konsumenterna att inge klagomål till näringsidkare och för att ansöka om ersättning. Parlamentet anser att detta ska vara möjligt på ett sätt som inte avskräcker konsumenterna från att utöva sina rättigheter och att konsumenterna ska få tydlig vägledning. Parlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med nationella tillsynsmyndigheter se till att näringsidkare uppfyller dessa krav.

38.  Europaparlamentet välkomnar den innovation och ekonomiska utveckling som kan främjas genom vidareutveckling av civil användning av fjärrstyrda luftfartygssystem (RPAS). Parlamentet noterar att marknaden för RPAS växer snabbt, och att sådana luftfartyg används allt oftare för privata ändamål, i kommersiell verksamhet och av offentliga myndigheter i utövandet av sina uppgifter. Parlamentet betonar att det snabbt måste antas ett tydligt, proportionellt, harmoniserat och riskbaserat regelverk för RPAS för att stimulera investeringar och innovation inom denna sektor och fullständigt utnyttja dess enorma potential, samtidigt som man behåller högsta möjliga säkerhetsnormer.

39.  Europaparlamentet påminner om att regleringen av luftfarten bör ta hänsyn till de särskilda behoven hos allmänflyget, på ett sätt som erbjuder möjligheter för såväl individuell luftfart som sportflygverksamhet.

Luftfartsstrategins sociala agenda

40.  Europaparlamentet erkänner behovet av att klargöra kriteriet för ”stationeringsort” och definitionen av ”huvudsaklig verksamhetsort”, så att de kan tillämpas konsekvent och effektivt förhindra användningen av bekvämlighetsflagg och ”regelshopping”. Parlamentet påminner om att ett av de huvudsakliga ansvarsområdena för Easa är att utfärda såväl lufttrafikcertifikat (Air Operations Certificates) som operatörstillstånd för tredjeländer, i syfte att garantera säkerheten och bidra till bättre arbetsvillkor.

41.  Europaparlamentet uppmanar Easa och medlemsstaterna att fortsätta att noggrant granska nya affärs- och anställningsmodeller i syfte att säkerställa säkerheten inom luftfartssektorn, och uppmanar kommissionen att lagstifta när det är nödvändigt. Parlamentet noterar att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt bland annat arbetsavtal där antalet arbetstimmar ej avtalats, system där piloter betalar för att få flyga, falskt egenföretagande och situationen för flygbesättningar från tredjeländer ombord på EU‑registrerade luftfartyg. Parlamentet betonar vikten av förordningen om rapportering av händelser inom luftfart och metoder som bygger på ”rättvisekultur” för att stärka och förbättra säkerhetsnormerna samt hälso- och arbetsvillkor.

42.  Europaparlamentet påminner om att säkerheten inom luftfartssektorn främjas av högkvalitativ utbildning. Parlamentet betonar Easas viktiga bidrag till inrättandet av gemensamma utbildnings- och säkerhetsnormer för piloter, besättningsmedlemmar och flygledare, även genom Easas virtuella akademi, och uppmanar medlemsstaterna att investera i livslång utbildning för alla led i luftfartens värdekedja, eftersom en framgångsrik europeisk luftfart är starkt beroende av välutbildad arbetskraft och innovation. Parlamentet inser behovet av att ta itu med eventuella kompetensklyftor som kan tänkas uppstå. Parlamentet understryker vikten av partnerskap mellan utbildningsinstitut, forskningscentrum och arbetsmarknadens parter för att man ska kunna uppdatera utbildningsprogram och se till att de återspeglar arbetsmarknadens behov.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka modeller med varvad utbildning i flygteknik och att utvidga dessa modeller genom samarbete på internationell nivå.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram konkreta initiativ för att skydda arbetstagarnas rättigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera alla arbetstagare inom luftfartssektorn anständiga arbetsvillkor, inklusive skydd avseende hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, oavsett vilken typ av företag som anställer dem och hur stort det är, platsen för anställningen eller det underliggande avtalet.

45.  Europaparlamentet konstaterar att alla flygbolag som är verksamma i Europeiska unionen fullt ut måste följa EU:s och medlemsstaternas sociala krav och anställningskrav. Parlamentet påpekar att det finns avsevärda skillnader mellan medlemsstaterna i fråga om arbetsvillkor och socialt skydd samt att företag utnyttjar etableringsfriheten för att sänka sina kostnader. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stoppa denna skadliga konkurrens. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lägga fram förslag om hur man kan undvika att indirekt anställning missbrukas för att kringgå EU-lagstiftning och nationell lagstiftning på skatte- och socialskyddsområdet inom luftfartssektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förebygga missbruk av socialskyddsnormer och kringgående av arbetsnormer genom att garantera skydd för dem som rapporterar information, underlätta öppen rapportering och förbättra samarbetet mellan medlemsstaternas arbetsinspektioner. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att arbetsrätt, sociallagstiftning och kollektivavtal tillämpas och efterlevs korrekt i flygbolag som är verksamma i en viss medlemsstat.

46.  Europaparlamentet understryker att rätten att bilda och ansluta sig till en fackförening och rätten att vidta kollektiva åtgärder är en grundläggande rättighet och måste respekteras, i enlighet med vad som fastslås i artikel 12 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet motsätter sig alla försök att undergräva strejkrätten inom luftfartssektorn. Parlamentet understryker vikten av starka och oberoende arbetsmarknadsparter inom luftfartssektorn, en regelbunden institutionaliserad social dialog på alla nivåer och de anställdas deltagande och representation i företagsrelaterade frågor. Parlamentet insisterar på att varje EU-initiativ som berör luftfartssektorn ska föregås av en ordentlig samrådsprocess och stärkt social dialog. Parlamentet välkomnar försök från arbetsmarknadens parter att förhandla fram ett avtal om arbetsvillkor och sociala rättigheter för anställda i den europeiska luftfartssektorn. Parlamentet uppmuntrar dem att förhandla fram kollektivavtal i alla delar av sektorn, i överensstämmelse med nationella lagar och nationell praxis, eftersom sådana avtal är ett effektivt instrument för att motverka en kapplöpning mot botten vad gäller sociala normer och arbets- och anställningsnormer samt för att se till att lönen är anständig för alla arbetstagare.

47.  Europaparlamentet anser att ingen anställd ska behöva tvivla på vilken arbetsrättslig lagstiftning som är tillämplig eller på var han eller hon har rätt till social trygghet. Parlamentet uppmärksammar i detta sammanhang den särskilda situationen för mycket mobila arbetstagare inom luftfartssektorn, och efterlyser bättre samordning av de sociala trygghetssystemen inom EU. Parlamentet framhåller att behovet av ytterligare klargörande av tillämplig lagstiftning och behörig domstol när det gäller anställningsavtal för mobila arbetstagare inom luftfartssektorn bör bedömas i nära samarbete med företrädare för dessa arbetstagare.

o
o   o

48.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EESK, AC TEN/581.
(2) EUT L 7, 11.1.2012, s. 3
(3) EUT C 99, 4.4.2014, s. 3.
(4) EUT C 262, 19.7.2016, s. 1.
(5) EUT C 382, 15.10.2016, s. 1.
(6) https://ec.europa.eu/transport/media/events/event/high-level-conference-2015-social-agenda-transport_en
(7) Antagna texter, P8_TA(2016)0049.
(8) Antagna texter, P8_TA(2015)0394.
(9) Antagna texter, P8_TA(2015)0392.
(10) EUT C 380 E, 11.12.2012, s. 5.
(11) EUT C 74 E, 20.3.2008, s. 658.
(12) Antagna texter, P7_TA(2014)0220.
(13) Antagna texter, P7_TA(2014)0221.
(14) Antagna texter, P7_TA(2014)0092.
(15) EUT C 434, 23.12.2015, s. 217.
(16) Antagna texter, P8_TA(2015)0390.
(17) EUT C 75, 26.2.2016, s. 2.
(18) https://english.eu2016.nl/documents/reports/2016/01/20/report-aviation-summit-2016


Försenat genomförande av ESI-fondernas operativa program – inverkan på sammanhållningspolitiken och vägen framåt
PDF 257kWORD 48k
Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2017 om försenat genomförande av ESI-fondernas operativa program – inverkan på sammanhållningspolitiken och framtida riktning (2016/3008(RSP))
P8_TA(2017)0055B8-0149/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 11 maj 2016 om ett snabbare genomförande av sammanhållningspolitiken(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 27 november 2014 om förseningar i starten för sammanhållningspolitiken 2014–2020(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2014 om EU-medlemsstaternas beredskap för att snabbt och effektivt inleda den nya programplaneringsperioden för sammanhållningspolitiken(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2016 om halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen 2014–2020(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om investeringar i sysselsättning och tillväxt – en maximering av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag; en utvärdering i enlighet med artikel 16.3 i förordningen om gemensamma bestämmelser(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 november 2015 om en förenklad och mer resultatinriktad sammanhållningspolitik 2014–2020(6),

–  med beaktande av frågan till kommissionen om försenat genomförande av den europeiska struktur- och investeringsfondens (ESI)-fondernas operativa program – inverkan på sammanhållningspolitiken och framtida riktning (O-000005/2017 – B8-0202/2017),

–  med beaktande av protokoll (nr 2) om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det sena slutförandet av förhandlingarna om den fleråriga budgetramen 2014–2020 och det sena antagandet av de europeiska struktur- och investeringsfondsförordningarna (ESI-fonderna) ledde till förseningar i processen för antagande och genomförande av partnerskapsavtal och operativa program, utnämning av förvaltnings-, certifierings- och revisionsmyndigheter, förfarande för fastställande och uppfyllande av förhandsvillkor samt genomförande av projekt på lokal, regional och nationell nivå. Även om det saknas faktisk information om – och analyser av – orsakerna till dessa förseningar så påverkar de ESI-fondernas potential att öka konkurrenskraften och den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningen under den första delen av programperioden.

B.  564 operativa program inom ESI-fonderna har nu antagits och kommissionen har mottagit meddelanden om utnämning av myndigheter avseende 374 operativa program. Mellanliggande betalningar kan inte ske utan utnämning av förvaltande myndigheter. Enligt uppgifter per den 30 november 2016 har endast 14,75 miljarder euro i mellanliggande betalningar utbetalats, vilket skulle innebära att betalningsbehoven är mindre än man ursprungligen hade beräknat.

C.  I samma skede av den senaste programplaneringsperioden, och trots liknande förseningar och tekniska hinder som hänförde sig till kraven på förvaltnings- och kontrollsystem, registrerades redan i juli 2009 ett utnyttjande av mellanliggande betalningar, och enligt betalningsbemyndigandena i 2010 års budget förväntades genomförandet av sammanhållningsprogrammen nå full marschfart samma år.

D.  Den nuvarande nivån på mellanliggande betalningar motsvarar en relativt låg andel av programmets totala anslag när man beaktar hur programplaneringsperioden fortskrider. Parlamentet oroas över att enligt medlemsstaternas prognoser från hösten 2016 kommer detta att fortsätta på samma sätt.

E.  Ett försenat genomförande och därigenom lägre betalningsbehov medförde, genom förslag till ändringsbudget nr 4/2016, en minskning av betalningarna under rubrik 1b med 7,2 miljarder redan under 2016. Något liknande förslag till ändringsbudget behövdes inte i motsvarande skede under programperioden 2007–2013. Betalningsbemyndigandena kommer att minska med nästan 24 % för 2017 jämfört med 2016.

F.  Det behövs ett närmare samarbete mellan medlemsstaterna och de europeiska institutionerna för att säkerställa att betalningsbemyndiganden för sammanhållningspolitiken i EU-budgeten för 2018 stabiliseras på en tillfredsställande nivå och den övergripande betalningsplanen för 2014–2020 respekteras eller, i tillämpliga fall, anpassas till den rådande situationen.

G.  Administrativ kapacitet såväl på nationell som på regional och lokal nivå är en viktig förutsättning för att sammanhållningspolitiken ska kunna genomföras med framgång.

1.  Europaparlamentet upprepar att investeringar från ESI-fonderna bidrar till att minska ekonomiska, sociala och territoriella skillnader inom och mellan EU:s regioner, generera smart och hållbar tillväxt för alla och skapa sysselsättning. Parlamentet uttrycker därför oro över att ytterligare förseningar i genomförandet av sammanhållningspolitikens operativa program kommer att inverka negativt på uppnåendet av dessa mål och dessutom bidra till att öka skillnaderna i den regionala utvecklingen.

2.  Europaparlamentet erkänner att införandet av flera nya krav såsom tematisk koncentration, förhandsvillkor och finansiell förvaltning visserligen säkerställde att programmen fick bättre resultat, men i samband med det sena antagandet av lagstiftningsramen även bidrog till förseningarna i genomförandet. Parlamentet framhåller att den nuvarande genomförandetakten riskerar att leda till att stora belopp återtas under de kommande åren, och betonar att alla nödvändiga åtgärder bör vidtas för att undvika detta. Parlamentet uppmanar kommissionen att ange vilka åtgärder den planerar på detta område.

3.  Europaparlamentet anser att på grund av dessa förseningar i genomförandet kan användningen av finansieringsinstrument inom ramen för ESI-fondernas operativa program öka den redan befintliga risken för av låg utbetalningstakt, stora kapitaltilldelningar, oförmåga att locka tillfredsställande nivåer av privat kapital, begränsad hävstångseffekt samt problematisk revolvering. Parlamentet konstaterar att det behövs ytterligare förtydliganden och åtgärder för att nå en jämn kapacitetsnivå när det gäller att använda finansieringsinstrument som hävstångsverktyg i medlemsstaterna, och uppmanar medlemsstaterna att på ett balanserat sätt använda dessa instrument som kommissionen och EIB har tagit fram. Parlamentet påminner även om möjligheten att kombinera finansiering från ESI-fonderna och Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) för att kunna bemöta de sjunkande investeringarna, i synnerhet i de branscher som har bäst förutsättningar att främja tillväxt och sysselsättning.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut tillämpa och utnyttja flexibiliteten inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten, med tanke på att den ekonomiska krisen i många medlemsstater har gett upphov till likviditetsunderskott och brist på statliga medel till offentliga investeringar och att sammanhållningspolitikens medel håller på att bli den främsta källan till offentliga investeringar.

5.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att i nära samarbete med medlemsstaterna och på grundval av en objektiv analys av orsakerna till de nuvarande förseningarna lägga fram en plan för att påskynda genomförandet av sammanhållningspolitiken under första kvartalet 2017 i syfte att snabbare kunna genomföra ESI-fondernas operativa program. Parlamentet understryker dock i detta sammanhang att för att snabbt nå goda resultat måste man se till att säkerställa en låg felprocent, bekämpa bedrägerier och stärka den administrativa kapaciteten på nationell, regional och lokal nivå. Parlamentet anser att skräddarsydda åtgärder bör följa analysen i den sammanfattande rapporten av de årliga programgenomföranderapporterna för genomförandet 2014–2015 som offentliggjordes av kommissionen i slutet av 2016, samt uppmanar medlemsstaterna att kontinuerligt bevaka de framsteg som görs i genomförandet av projekten. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet och mervärdet av att koncentrera insatserna på tematiska mål i prioriterade sektorer. Dessutom uppmanas kommissionen att fortsätta att ge stöd genom arbetsgruppen för bättre genomförande och förelägga parlamentet en handlingsplan över sin verksamhet.

6.  Europaparlamentet är bekymrat över förseningarna i valet av förvaltnings-, certifierings- och revisionsmyndigheter, vilket leder till förseningar i inlämnandet av betalningsansökningar. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att slutföra urvalsprocessen samt kommissionen att ge förvaltnings-, certifierings- och revisionsmyndigheterna den tekniska hjälp och rådgivning de behöver för att underlätta och påskynda genomförandet av operativa program på fältet, däribland för projektplanering, förenkling och påskyndande av systemet för ekonomisk förvaltning och kontroll och avtals- och övervakningsförfaranden.

7.  Europaparlamentet erkänner att ett snabbare och effektivare genomförande av ESI-fondernas operativa program har en direkt koppling till en ökad förenkling. Parlamentet noterar i detta hänseende de prioriteringar som lades fram inom ramen för samlingsförslaget. Parlamentet konstaterar dock att ytterligare ansträngningar bör göras, i synnerhet när det gäller kostnader för projektledning, heterogenitet och återkommande ändringar av regler, komplexa godkännandeförfaranden för större projekt, offentlig upphandling, olösta egendomsförhållanden, långvariga tillstånds- och beslutsförfaranden, retroaktiv tillämpning av revisions- och kontrollbestämmelser, försenade betalningar till stödmottagare, svårigheter att kombinera ESI-medel med andra finansieringskällor, regler om statligt stöd samt långsam tvistlösning. Kommissionen uppmanas att säkerställa en vederbörlig samordning och genomföra en kraftig förenkling av reglerna om statligt stöd samt säkerställa att de är förenliga med sammanhållningspolitiken. Parlamentet påminner om att det även behövs insatser för att förbättra rapporteringen av resultaten av investeringar från ESI-fonderna.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga och utveckla lösningar – däribland ytterligare flexibilitetsformer såsom flexibilitet mellan prioriteringar och operativa program på begäran av de relevanta förvaltningsmyndigheterna – i enlighet med Europa 2020-strategins mål, samtidigt som man säkerställer den nödvändiga stabiliteten och förutsägbarheten och det redan föreslagna återtagandet till EU:s budget från bland annat rubrik 1b som en följd av att åtgärder helt eller delvis inte genomförts, även med tanke på den framtida programplaneringsperioden.

9.  Europaparlamentet efterlyser ökade insatser för att garantera och underlätta synergier mellan EU:s finansieringsmöjligheter, såsom ESI-fonderna, Horisont 2020 och Efsi, genom gemensam finansiering, nära samarbete mellan behöriga myndigheter och stöd för åtgärder inom smart specialisering, samt genom närmare samarbete med nationella organ som garanterar förmånliga lån till projekt i linje med målen i de operativa programmen.

10.  Europaparlamentet efterlyser bättre kommunikation mellan kommissionens strukturer (respektive generaldirektorat), mellan kommissionen och medlemsstaterna samt med nationella och regionala myndigheter eftersom detta är en förutsättning för att öka utnyttjandegraden och kvaliteten på de sammanhållningspolitiska åtgärderna.

11.  Europaparlamentet understryker mervärdet av antagandet av en resultatbaserad metod och välkomnar kommissionens insatser för att säkerställa politiska resultat i praktiken. Parlamentet noterar slutsatserna i den sammanfattande rapporten av de årliga programgenomföranderapporterna för genomförandet 2014–2015 och ser fram emot kommissionens kommande strategiska rapport som är planerad till slutet av 2017 och som kommer att ge mer information om genomförandet av prioriteringarna på grundval av finansiella data, allmänna och programspecifika indikatorer och kvantifierade målvärden och framsteg mot delmålen, samt om läget när det gäller fullgörandet av handlingsplanerna för utestående förhandsvillkor(7).

12.  Europaparlamentet hänvisar till den befintliga betalningsplanen för 2014–2020. Parlamentet uppmanar kommissionen att, under beaktande av återtagandereglerna, upprätta en lämplig betalningsplan fram till 2023 som vid behov ska innehålla förslag om höjda betalningstak under rubrik 1b fram till slutet av den nuvarande programperioden. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut införa e-sammanhållning och göra det enkelt att använda för att anpassa betalningsplanen till den konkreta utvecklingen, samt att utarbeta en plan för att påskynda sammanhållningen. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att lämna uppgift om projektplanering, upphandlingsplaner med planerade och faktiska datum för upphandling, kontraktering och genomförande samt alla finansiella och redovisningsmässiga uppgifter när det gäller fakturering, medfinansiering, stödberättigande utgifter osv.

13.  Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen ska fortsätta att diskutera dessa frågor i det europeiska forumet om sammanhållning och lägga fram lösningar i sin sjunde sammanhållningsrapport, i syfte att säkerställa ett fullständigt genomförande av sammanhållningspolitiken och möta EU:s investeringsbehov. Parlamentet vill också se att man vidtar de åtgärder som krävs för att i rätt tid inleda programplaneringen för tiden efter 2020.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra lärdom av den information som finns i årsrapporterna, för att utnyttja denna i diskussionerna om sammanhållningspolitiken efter 2020.

15.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att senast i början av 2018 lägga fram ett lagstiftningspaket för nästa programplaneringsperiod och underlätta smidiga och snabba förhandlingar om den fleråriga budgetramen efter 2020, inbegripet dämpande regleringar och förfaranden för att undvika systemchocker mot sammanhållningspolitikens investeringar och genomförande. Parlamentet anser att vederbörlig hänsyn bör tas till resultatet av den brittiska folkomröstningen och det kommande Brexit-upplägget.

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, Regionkommittén, medlemsstaterna och deras nationella och regionala parlament.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0217.
(2) EUT C 289, 9.8.2016, s. 50.
(3) EUT C 482, 23.12.2016, s. 56.
(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0412.
(5) Antagna texter, P8_TA(2017)0053.
(6) Antagna texter, P8_TA(2015)0419.
(7) Nödvändig uppdatering efter offentliggörandet av den sammanfattande rapporten av de årliga programgenomföranderapporterna för genomförandet 2014–2015.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy