Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Nairobiförklaringen från den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten i Östafrika (Igad) av den 25 mars 2017 om varaktiga lösningar för somaliska flyktingar och återintegreringen av återvändande till Somalia,

–  med beaktande av FN:s New York-deklaration om flyktingar och migranter som antogs den 19 september 2016,

–  med beaktande av den gemensamma kommunikén av den 25 juni 2016 från trepartskommissionen på ministernivå för det frivilliga återvändandet för somaliska flyktingar som bor i Kenya,

–  med beaktande av resultaten från EU-toppmötet i Valletta om migration den 11–12 november 2015,

–  med beaktande av den förklaring från Khartoumprocessens ministerkonferens (initiativet avseende migrationsvägarna Afrikas horn–EU) som gjordes i Rom den 28 november 2014,

–  med beaktande av trepartsavtalet om frivilliga återvändanden, som undertecknades den 10 november 2013 av Somalias och Kenyas regeringar och FN:s flyktingkommissariat (UNHCR),

–  med beaktande av beslutet av den 9 februari 2017 från Kenyas högsta domstol mot stängningen av flyktinglägret i Dadaab,

–  med beaktande av den kenyanska regeringens beslut att överklaga högsta domstolens beslut av den 9 februari 2017,

–  med beaktande av uttalandet från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Federica Mogherinis talespersoner Neven Mimica, kommissionsledamot med ansvar för internationellt samarbete och utveckling, och Christos Stylianides, kommissionsledamot med ansvar för humanitärt bistånd, om den kenyanska regeringens beslut av den 20 maj 2016 att stänga flyktinglägret i Dadaab,

–  med beaktande av EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika,

–  med beaktande av FN:s Global Compact-initiativ för delat ansvar för flyktingar,

–  med beaktande av det nationella vägledande programmet för Somalia och Östafrika inom elfte Europeiska utvecklingsfonden (EUF),

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Regionen Afrikas horn, med närmare 250 miljoner invånare och en snabbt växande befolkning, hyser det största antalet internflyktingar och flyktingar i Afrika och i världen. Regionen står inför utmaningar avseende irreguljär migration, tvångsförflyttningar, människohandel, människosmuggling, terrorism och våldsamma konflikter.

B.  Dessa problem har många orsaker, som varierar beroende på lokala förhållanden, men beror vanligen på bristen på god samhällsstyrning, socioekonomiska möjligheter, extrem fattigdom, instabilitet och klimatförändringar.

C.  Flyktinganläggningen i Dadaab inrättades 1991 som en tillfällig lösning för dem som söker skydd och flyr förföljelser, våld och instabilitet i Östafrika och framför allt för dem som flyr inbördeskriget i Somalia. För närvarande består anläggningen av fem olika läger med olika folkslag och täcker en yta på 50 kvadratkilometer, där lägren Hagadera, Dagahaley och Ifo är de äldsta och mest tätbefolkade.

D.  Dadaab var avsett för omkring 90 000 personer, men lägret har enligt FN:s uppskattningar för närvarande en befolkning på cirka 260 000, varav 95 procent kommer från Somalia och 60 procent är under 18 år. I maj 2016 lade Kenya ned sitt departement för flyktingfrågor, som var ansvarigt för registrering, vilket innebär att det finns tiotusentals personer som inte har registrerats och att antalet flyktingar därmed skulle kunna vara ännu större.

E.  Flyktingar i lägret löper risk för våld, och kvinnor och barn är särskilt utsatta.

F.  I över två årtionden har Somalia varit påverkat av allvarlig instabilitet och avsaknaden av statliga strukturer, och effekterna av detta har förvärrats ytterligare av återkommande naturkatastrofer med koppling till klimatförändringar. Dessa frågor har utmanat motståndskraften och hanteringsförmågan hos Somalias mest utsatta grupper, och har blivit de största drivkrafterna bakom tvångsförflyttningar inom Somalia och till grannländerna.

G.  Efter tre decennier är den somaliska flyktingsituationen en av de mest utdragna i världen, med en tredje generation flyktingar födda i exil. Närmare en miljon somalier är internflyktingar i regionen och ytterligare 1,1 miljon inom själva Somalia.

H.  Somalia har under de senaste 15 åren varit ett av de fem länder i världen som ger upphov till flest flyktingar, med för närvarande 1,1 miljoner registrerade flyktingar, av vilka över 80 procent befinner sig inom Afrikas horn och Jemenregionen. Den somaliska regeringen har vid upprepade tillfällen gett uttryck för sin beredvillighet att ta emot sina medborgare. Kenya hyser för närvarande omkring 500 000 flyktingar, och antalet fortsätter att öka till följd av den växande osäkerheten i regionen, särskilt i Sydsudan.

I.  Säkerhetssituationen i Somalia fortsätter att vara farlig och svår att förutse, och angreppen från al-Shabab och andra väpnade grupper och terroristgrupper fortsätter. Den 6 april 2017 förklarade president Mohamed Abdullahi ”Farmajo” Mohamed att Somalia var en krigszon och erbjöd medlemmar i den militanta islamistgruppen al‑Shabab amnesti, däribland sysselsättning och utbildning, om de lade ned sina vapen inom 60 dagar.

J.  Hela Östafrika är drabbat av svår torka, och hungersnöd har förklarats i delar av Sydsudan som hotar uppemot en miljon människor. Larm om förestående hungersnöd har utfärdats för Somalia, som står inför sin tredje hungersnöd på 25 år, och regeringen rapporterar att 6,2 miljoner människor är i behov av akut livsmedelsbistånd. Kenyas president Uhuru Kenyatta har förklarat att landets torka är en nationell katastrof, med 2,7 miljoner människor som hotas av allvarlig svält. Det är sannolikt att situationen försämras i Etiopien, Kenya, Somalia och Jemen, vilket kan leda till utbredd hungersnöd.

K.  Enligt Förenta Nationerna har torkan i Somalia lett till ytterligare interna tvångsförflyttningar och sedan november 2016 har över 683 000 människor tvingats lämna sina hem. Omkring 250 000 människor dog under den senaste hungersnöden 2011.

L.  Den 6 maj 2016 tillkännagav den kenyanska regeringen sitt beslut att ”utan dröjsmål” stänga Dadaab, med hänvisning till säkerhetsproblem och behovet att få ett slut på den utdragna flyktingsituationen i regionen. Den 30 november 2016 meddelade dock Kenyas regering att lägret i Dadaab skulle stängas i maj 2017. Sedan Igad-toppmötet den 25 mars 2017 är nu samtliga insatser fokuserade på vikten av att hitta en regional och hållbar lösning för somaliska flyktingar.

M.  Världssamfundet, däribland EU, har uttryckt förståelse för den kenyanska regeringens oro och skäl att stänga lägret, men har också betonat att återvändandena till Somalia måste genomföras i enlighet med internationella standarder, dvs. de måste vara frivilliga och informerade, så att de återvändande har tillgång till objektiv, neutral och relevant information, och de måste ske på ett säkert, värdigt och hållbart sätt och de återvändande måste vara medvetna om vad som händer om de väljer att inte resa frivilligt.

N.  Den 9 februari 2017 beslutade den kenyanska högsta domstolen, som svar på en framställning från två kenyanska människorättsorganisationer – Kenyas nationella kommission för mänskliga rättigheter och Kituo Cha Sheria – att den kenyanska regeringens order att stänga flyktinglägret i Dadaab var diskriminerande och liktydig med en kollektiv bestraffning, samt överdriven, godtycklig och oproportionerlig.

O.  Debatten kring stängningen av Dadaab har satt fokus på det långsamma genomförandet av trepartsavtalet, som undertecknades av UNHCR och Kenyas och Somalias regeringar 2013 och som syftade till att genomföra frivilliga återvändanden av somalier till stabila områden i Somalia, en fråga som har kritiserats öppet av den kenyanska regeringen och andra berörda parter.

P.  Sedan UNHCR började stödja frivilliga återvändanden av somaliska flyktingar 2014 har cirka 65 000 återvänt, men målet att öka andelen hållbara återvändanden kommer att bero på situationen i Somalia.

Q.  I slutet av augusti 2016 satte de somaliska myndigheterna i Jubaland stopp för återvändanden till regionhuvudstaden Kismayu efter att ha upplevt en tillströmning av flyktingar. Enligt UNHCR är närmare 70 procent av de återvändande barn.

R.  Stängningen av Dadaab kommer att få återverkningar i andra grannländer som Etiopien, som för närvarande hyser cirka 245 000 somaliska flyktingar, och eventuellt leda till en ny tillströmning. Denna situation visar hur sammanlänkade frågor som rör flyktingar, gränsförvaltning och stabilitet är och understryker behovet av ett förstärkt regionalt samarbete för att ta itu med dessa frågor, inte minst mot bakgrund av beslutet att stänga Dadaab.

S.  För många flyktingar, särskilt dem från landsbygdsområden, är utsikterna till ett återvändande beroende av deras förmåga att få tillbaka sin mark i ett land där det besittningsrättsliga systemet är svagt och tvångsavhysningar är vanliga.

T.  Värdsamhället i hela Dadaabregionen har visat stor medmänsklighet, generositet och tolerans gentemot lägret, men står inför enorma ekonomiska, utvecklingsmässiga och miljömässiga utmaningar.

U.  Givare har varit tvungna att uppmärksamma andra konflikter och minska sina bidrag med tanke på den utdragna situationen i Dadaab, vilket innebär att flyktingarna i lägret står inför olika utmaningar.

V.  Särskilt klimatförändringarna har förödande konsekvenser för betesbruket, ett nomadiskt levnadssätt som försörjer många människor i denna region som även ställs inför problem som bland annat rör växande hot från torka, sjukdomar, krig och krympande kreatursbesättningar.

W.  EU har fördelat 286 miljoner euro genom Europeiska utvecklingsfonden för perioden 2014–2020, med fokus på genomförandet av ”pakten” och i synnerhet stats- och fredsbyggande arbete, trygg livsmedelsförsörjning, motståndskraft och utbildning. EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika undertecknades vid toppmötet i Valletta den 12 november 2015 och utformades för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till destabilisering, tvångsförflyttning och irreguljär migration genom främjande av motståndskraft, ekonomiska möjligheter, lika möjligheter, säkerhet och utveckling. EU svarar på de livräddande och grundläggande behov som flyktingar bosatta i kenyanska flyktingläger har.

X.  EU har åtagit sig att stödja Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom) genom att tillhandahålla finansiering för att skapa säkerhet och minska hotet från al-Shabab och andra väpnade oppositionsgrupper. Den 23 mars 2017 sammankallade Afrikanska unionen ett samråd på hög nivå i EU:s och FN:s närvaro om Amisoms framtid samt stödet för säkerhetssektorns institutioner och reformer i Somalia. Vid Londonkonferensen om Somalia den 11 maj 2017 meddelade EU om nytt stöd till Somalia till ett värde av 200 miljoner euro.

Y.  Till följd av Förenta staternas president Trumps dekret av den 27 januari 2017, är framtiden oviss för uppskattningsvis 3 000 flyktingar, som skulle vidarebosättas i Förenta staterna från Kenya år 2017, av vilka flertalet kommer från Dadaab, och varav de flesta redan genomgått en rigorös prövning av tjänstemän från Förenta staterna och FN och som väntat på upptill tio år för att få sin vidarebosättning beviljad.

Z.  EU:s vidarebosättningsinsatser bör öka, så att de kan jämställas med de insatser som utförs av länder utanför EU som t.ex. Australien och Kanada, för att uppfylla de krav som UNHCR betraktar som nödvändiga för att säkerställa en världsomspännande rättvis fördelning av flyktingar.

AA.  I den globala handlingsplanen från Nairobi, som antogs vid Igads toppmöte den 25 mars 2017, framhålls torkan och de väpnade konflikterna som orsakerna till tvångsförflyttningar av människor i regionen.

AB.  Efter ett EU-valobservatörsuppdrag till Kenya rekommenderades det att ett EU‑valobservatörsuppdrag i samband med de allmänna valen i augusti 2017 skulle vara användbart och ändamålsenligt.

1.  Europaparlamentet lovordar Kenya och den lokala Dadaabregionen för den roll de spelat för att hysa ett aldrig tidigare skådat antal flyktingar under en sådan lång period. Parlamentet framhåller emellertid det faktum att den nuvarande situationen i regionen är ohållbar, vilket kräver en effektiv, samordnad insats av regeringarna i regionen och hela världssamfundet, däribland EU, i syfte att hitta en hållbar lösning på den somaliska flyktingfrågan, jämsides med insatser för att öka säkerheten och få till stånd en långsiktig socioekonomisk utveckling i regionen.

2.  Europaparlamentet noterar Igads Nairobiförklaring om varaktiga lösningar för somaliska flyktingar och återintegreringen av återvändande till Somalia. Parlamentet ser positivt på åtagandet att uppnå en övergripande regional strategi samtidigt som man upprätthåller skyddet och främjar självständighet i asylländerna, med stöd från världssamfundet och ett delat ansvar på det internationella planet så som angavs i den vittomspännande åtgärdsramen för flyktingar (CRRF) i New York-deklarationen.

3.  Europaparlamentet beklagar den lågmälda roll som EU:s medlemsstater spelat i samband med insatser för att vidarebosätta flyktingar från Dadaab och begär att EU lever upp till sitt ansvar vad gäller att säkerställa en rättvis fördelning av bördor.

4.  Europaparlamentet påpekar att så länge läget är instabilt i den omkringliggande regionen och det finns en återkommande risk för hungersnöd kommer flyktingarna inte att kunna återvända hem. Parlamentet begär därför att EU behåller långsiktig utveckling som sitt främsta mål och intensifierar sina ansträngningar för att engagera sig och spela en medlande roll i regionen i syfte att lösa de underliggande ekonomiska, politiska, miljörelaterade och säkerhetsbetingade problem som är de bakomliggande orsakerna till extrem fattigdom, brottslig verksamhet, radikalisering och terrorism och som slutligen orsakar denna flyktingsituation.

5.  Europaparlamentet framhåller det faktum att det i sista hand kommer att krävas en regional insats för att ge 260 000 somaliska flyktingar fortsatt skydd. Parlamentet erinrar om att en hållbar återintegrering av återvändande kräver en övergripande, samhällsbaserad strategi för att förbättra absorptionsförmågan och ge återvändande, internflyktingar och lokala grupper i Somalia bättre tillgång till tjänster.

6.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av den globala och regionala handlingsplanen från Nairobi, som föreskriver en gradvis stängning av lägren, så att flyktingarna tillåts få tillgång till sysselsättning och tjänster i sitt värdland och ges möjlighet att röra sig fritt. Parlamentet beklagar emellertid att det saknas konkreta åtgärder i fråga om Dadaab. Parlamentet stöder inrättandet av en regional fond för givare.

7.  Europaparlamentet anser att med tanke på de nuvarande förhållandena vad gäller fortlöpande säkerhetsbetingade problem i Somalia och den höga risken för hungersnöd, bör återvändanden, i alla scenarier, vara frivilliga. Parlamentet efterlyser en större ansvarsfördelning när det gäller att hysa flyktingar och fastställa kompletterade metoder för att hjälpa flyktingar att få tillträde till tredjeländer, däribland EU.

8.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för syftena med EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika som innebär insatser mot de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och fördrivna personer i Östafrika. Parlamentet ber medlemsstaterna att infria sina åtaganden gentemot fonden. Parlamentet begär emellertid att kommissionen ökar sina samrådsinsatser med aktörer i regionen, inbegripet lokalbefolkningar, regionala myndigheter och icke-statliga organisationer, för att på så sätt fokusera på lokalt identifierade problem och behov och främja ett gynnsamt klimat och öka kapaciteten så att flyktingarna kan återvända till sina hemländer. Parlamentet framhåller det faktum att Dadaab har skapat runt 10 000 arbetstillfällen, huvudsakligen i anknytning till humanitär verksamhet.

9.  Europaparlamentet framhåller vikten av en strategi där människorna och lokalsamhället står i centrum när medel från förvaltningsfonden används för att stödja återvändande från Dadaab och få till stånd utveckling och motståndskraft i regionen. Parlamentet är av den bestämda uppfattningen att förvaltningsfonden inte bara bör inriktas på ekonomisk utveckling, utan även på projekt på gräsrotsnivå i regionen med det specifika syftet att förbättra kvaliteten på grundläggande tjänster och att göra dem mer rättvisa och allmänt tillgängliga, samt utbildning för att utveckla lokala kompetenser och tillmötesgå behoven hos utsatta befolkningsgrupper, inbegripet minoriteter.

10.  Europaparlamentet anser att förvaltningsfonden bör fokusera mer på att främja hållbar utveckling i regionen genom att stärka de ekonomiska möjligheterna och sysselsättningsmöjligheterna samt att stärka motståndskraften. Parlamentet begär att dessa medel används för att främja hållbar utveckling och för att utöka användningen av solenergi som en energikälla, t.ex. för att pumpa upp färskvatten, något som har visat sig vara ett framgångsrikt projekt i några delar av lägret i Dadaab.

11.  Europaparlamentet påpekar att kvinnor och barn utgör mer än 60 procent av den totala befolkningen i flyktinglägret och anses vara de mest utsatta och marginaliserade grupperna i lägret. Parlamentet uppmanar Kenyas regering, de regionala institutionerna, de internationella biståndsorganisationerna och världssamfundet, inbegripet EU, att anta en särskild strategi för biståndsinsatser, som tar itu med de faktorer som påverkar kvinnors och barns utsatthet i lägret, såsom förföljelser på grund av kön och genus, våld mot kvinnor, sexuella övergrepp och exploatering, extrem fattigdom och utestängning.

12.  Europaparlamentet lovordar de somaliska myndigheterna vad gäller de framsteg som gjorts de senaste månaderna, inbegripet organiseringen av val. Parlamentet framhåller emellertid att säkerhetsrelaterade och socioekonomiska förhållanden i många delar av Somalia fortfarande utgör en extrem utmaning i fråga om mer omfattande återvändanden. Parlamentet uppmanar därför EU och dess medlemsstater att arbeta jämsides med de somaliska myndigheterna för att öka ansträngningarna för att skapa stabilitet i landet innan mer omfattande återvändanden genomförs.

13.  Europaparlamentet uppmanar EU och internationella partner att uppfylla sina åtaganden vad gäller Somalia, det vill säga att arbeta för att trygga livsmedelsförsörjningen för att undvika den hotande hungersnöden, främja säkerhet och förlikning i samband med kollektiva klagomål, förbättra förvaltningen av de offentliga finanserna och bistå med slutförandet av den konstitutionella översynen för att uppnå långsiktig stabilitet.

14.  Europaparlamentet uppmanar EU att säkerställa att omplaceringsprogram i regionen iakttar särskild försiktighet så att utsatta folkgrupper omplaceras i säkra regioner på ett ansvarsfullt sätt, och att flyktingarnas rättigheter upprätthålls. Parlamentet uppmanar EU och internationella partner att stödja infrastrukturuppbyggnaden i hela landet, så att återvändande flyktingar kan återintegreras i det somaliska samhället på ett säkert och varaktigt sätt, utan hot från terroristgrupper som al-Shabab.

15.  Europaparlamentet framhåller behovet av en bättre gränsförvaltning mellan Somalia och landets grannländer, som betraktas som en arena för nätverk som bedriver handel med och smugglar människor, vapen, narkotika och andra olagliga varor och därigenom finansierar brottslig verksamhet och terroristverksamhet. Parlamentet förväntar sig att EU:s utbildningsuppdrag i Somalia arbetar i nära samarbete med Amisom och de somaliska myndigheterna och utbyter bästa praxis om förbättrad gränsförvaltning i syfte att gripa människohandlare och människosmugglare.

16.  Europaparlamentet inser att ingen utveckling är möjlig om inte säkerheten förbättras i regionen. Parlamentet understryker kraftfullt det faktum att medel från Europeiska utvecklingsfonden och offentliga biståndskällor måste användas för ekonomisk, mänsklig och social utveckling i regionen, med särskilt fokus på de utvecklingsutmaningar som fastställts genom beslutet om förvaltningsfonden. Parlamentet erinrar om att medel från Europeiska utvecklingsfonden och offentliga biståndskällor uteslutande bör användas för utvecklingsändamål som tar itu med de bakomliggande orsakerna till migration.

17.  Europaparlamentet pekar på behovet att stärka motståndskraften och främja utvecklingen i de drabbade värdsamhällena i Dadaabregionen i Kenya, och att då beakta att deras försörjningsmöjligheter inte påverkas på ett negativt sätt av den gradvisa minskningen av Dadaab och de offentliga tjänster som tillhandahålls i staden och av den ekonomiska chock detta kan leda till för befolkningen. Parlamentet framhåller det faktum att befolkningen som bor i Dadaab har inneburit stora miljöpåfrestningar i regionen som påverkar lokalbefolkningens tillgång till naturresurser. Parlamentet framhåller att denna fråga bör hanteras gemensamt av den kenyanska regeringen och genom EU:s nationella vägledande program för Kenya. Parlamentet förväntar sig att den kenyanska regeringen och EU erkänner de specifika behov som denna sårbara region har.

18.  Europaparlamentet beklagar beslutet från Förenta staternas regering att minska sitt bidrag till FN-organen med 640 miljoner US-dollar. Parlamentet uttrycker sin oro över den omedelbara påverkan som detta beslut kommer att ha på regionen. Parlamentet är övertygat om att EU:s frivilliga bidrag till FN:s fonder och organ, som uppgår till halva deras totala budget, är avgörande för att upprätthålla fred och säkerhet i världen.

19.  Europaparlamentet understryker att underskottet i FN-organens budget, till exempel UNHCR som tillhandahåller skydd, bostäder och humanitärt bistånd under svåra och komplexa förhållanden, enbart kommer att bidra till ökade säkerhetsutmaningar i regionen.

20.  Europaparlamentet noterar med stor oro klimatförändringarnas allvarliga effekter på regionen, vilket påminner EU, dess medlemsstater och hela världssamfundet mycket tydligt om behovet att genomföra Parisavtalets villkor, och konstaterar samtidigt sådana åtgärders omedelbara effekter på krig och hungersnöd i regionen.

21.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Kenyas regering, guvernören för regionen Garissa, talmannen för Kenyas parlament, Somalias regering, talmannen för Somalias regering, Igad, Igad-medlemsstaternas regeringar, FN:s generalsekreterare och FN:s flyktingkommissarie.