Europaparlamentets resolution av den 16 mars 2017 om fallet med pastor Evan Mawarire och andra fall av begränsad yttrandefrihet i Zimbabwe (2017/2608(RSP))

P8_TA(2017)0086 RC-B8-0191/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Zimbabwe,

–  med beaktande av EU:s lokala uttalande av den 30 juni 2016 om lokalt styre,

–  med beaktande av EU:s lokala uttalande av den 12 juli 2016 om våld,

–  med beaktande av EU:s lokala uttalande av den 9 mars 2017 om bortförandet av Itai Dzamara,

–  med beaktande av Zimbabwes människorättskommissions pressmeddelande om offentliga protester och polisens uppförande,

–  med beaktande av rådets (Gusp) beslut 2016/220 av den 15 februari 2016(1) om förlängning av restriktiva åtgärder mot Zimbabwe till den 20 februari 2017,

–  med beaktande av uttalandet den 19 februari 2014 på Europeiska unionens vägnar av den höga representanten om översynen av förbindelserna mellan EU och Zimbabwe,

–  med beaktande av den övergripande politiska överenskommelse som 2008 undertecknades av de tre största politiska partierna – Zanu-PF, MDC-T och MDC,

–  med beaktande av rådets slutsatser om Zimbabwe av den 23 juli 2012 och rådets genomförandebeslut 2012/124/Gusp av den 27 februari 2012 om genomförande av beslut 2011/101/Gusp om restriktiva åtgärder mot Zimbabwe(2),

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter från juni 1981, som Zimbabwe har ratificerat,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om främjande och skydd av religions- och trosfriheten,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från december 1948,

–  med beaktande av Zimbabwes författning,

–  med beaktande av Cotonouavtalet,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Zimbabwes befolkning har under många års tid plågats av en auktoritär regim, som under ledning av president Mugabe sitter kvar vid makten med hjälp av korruption, våld, val fulla av oriktigheter och en brutal säkerhetstjänst. Zimbabwes folk har inte upplevt någon verklig frihet på flera årtionden och många under 30 år känner därför bara till ett liv i fattigdom och våldsamt förtryck.

B.  Den oberoende #ThisFlag-rörelsen i sociala medier som skapades av pastor Evan Mawarire och människorättsförsvarare i Harare, var en katalysator för medborgarnas frustration över Mugabes regim under förra årets protester mot regeringens passivitet i fråga om korruption, straffrihet och fattigdom. Pastor Mawarire har uppmanat regeringen att ta itu med den konkursfärdiga ekonomin och respektera mänskliga rättigheter. #ThisFlag-rörelsen har fått stöd från kyrkor och medelklassen, som tidigare har hållit sig borta från gatuprotester.

C.  Pastor Evan Mawarire greps anklagad för uppviglande till allmänt våld, släpptes i juli 2016 och lämnade därefter Zimbabwe samma månad av fruktan för sin och familjens säkerhet.

D.  Den 1 februari 2017 greps pastor Evan Mawarire på Harares flygplats då han återvände till Zimbabwe. Han anklagades först för ”störtande av konstitutionell regering” enligt paragraf 22 i straffprocesslagen, en förbrytelse som kan ge upp till 20 års fängelse. Den 2 februari 2017 tillkom en annan åtalspunkt, den om att ha skändat flaggat enligt paragraf 6 i Zimbabwes flagglag. Pastor Mawarire släpptes mot borgen först efter att ha suttit nio dagar i fängsligt förvar.

E.  I ett offentligt uttalande uttryckte Zimbabwes människorättskommission djup oro över polisbrutaliteten och polisvåldet och konstaterade att demonstranternas grundläggande rättigheter hade kränkts, och uppmanade Zimbabwes myndigheter att utreda och ställa förövarna inför rätta.

F.  Itai Dzamara, journalist och politisk aktivist, fördes bort den 9 mars 2015 av fem oidentifierade män när han befann sig i en frisersalong i Harare. Högsta domstolen beordrade regeringen att söka efter Dzamara och att varannan vecka rapportera om utvecklingen till domstolen tills dess att han hade lokaliserats. Vad som hänt Dzamara är fortfarande oklart.

G.  Promise Mkwananzi, ledare för #Tajamuka, en social rörelse med koppling till ”stanna‑hemmadagen” i juli, greps och anklagades för uppvigling till allmänt våld för uppmaningen till generalstrejk den 31 augusti 2016 och släpptes mot borgen. En annan #Tajamuka-aktivist, Linda Masarira, som tidigare gripits i maj 2015 och frigivits mot borgen greps igen under protesterna i juli 2016.

H.  EU:s restriktiva åtgärder mot Zimbabwes regering förnyades i februari 2017 och gäller till den 20 februari 2018. Frysningen av tillgångar och reseförbudet kommer att fortsätta gälla för president Mugabe, Grace Mugabe och Zimbabwes försvarsminister. Ett vapenembargo kommer att förbli i kraft. EU har hävt restriktionerna för 78 personer och åtta enheter.

I.  Zimbabwe har undertecknat Cotonouavtalet och i artikel 9 i detta slås fast att respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna utgör ett väsentligt inslag i AVS–EU-samarbetet.

J.  De 234 miljoner euro som anslagits till nationella vägledande programmet för Zimbabwe för perioden 2014–2020 inom ramen för elfte Europeiska utvecklingsfonden ska fokusera på tre huvudsakliga områden – hälsa, jordbruksbaserad ekonomisk utveckling samt samhällsstyrning och kapacitetsuppbyggnad.

1.  Europaparlamentet beklagar djupt gripandet av pastor Evan Mawarire. Frisläppandet mot borgen är inte tillräckligt och de politiskt motiverade åtalspunkterna mot honom måste dras tillbaka helt.

2.  Europaparlamentet uppmanar Zimbabwes myndigheter att säkerställa att det straffrättsliga systemet inte missbrukas till att trakassera eller hota människorättsförsvarare som pastor Evan Mawarire.

3.  Europaparlamentet menar att mötes- och föreningsfrihet liksom yttrandefrihet är viktiga beståndsdelar i en demokrati. Parlamentet betonar att det är en konstitutionell rättighet för alla Zimbabwes medborgare att uttrycka en åsikt på ett fredligt sätt och påminner myndigheterna om deras skyldighet att skydda alla medborgares rättigheter.

4.  Europaparlamentet är djupt oroat över människorättsorganisationernas rapporter om det politiska våldet samt restriktionerna för och hoten mot människorättsförsvarare. Parlamentet beklagar att det sedan det senaste valet och antagandet av den nya författningen 2013 har skett få framsteg vad gäller rättsstaten och särskilt vad gäller en ändring av förutsättningarna för mänskliga rättigheter.

5.  Europaparlamentet uppmanar Zimbabwes myndigheter att fastställa Dzamaras belägenhet och se till att de ansvariga för bortförandet ställs inför rätta. Parlamentet konstaterar att det är en konstitutionell rättighet för alla Zimbabwes medborgare att uttrycka en åsikt på ett fredligt sätt och att det är myndigheternas skyldighet att skydda alla medborgares rättigheter.

6.  Europaparlamentet uttrycker också oro över fallet med Linda Masarira, som dömdes för uppvigling till allmänt våld till följd av nationalstrejken den 6 juli 2016. Parlamentet uppmanar Zimbabwes regering att visa återhållsamhet och tillförsäkra alla medborgare deras mänskliga rättigheter, inklusive rätten till yttrandefrihet och föreningsfrihet. Parlamentet påminner regeringen om dess ansvar för att respektera, följa och inte undergräva författningen och att tjäna hela folket opartiskt utan undantag.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU:s delegation i Harare att fortsätta att erbjuda sitt stöd till Zimbabwe för att förbättra människorättssituationen och undersöka möjligheterna till ett EU-valobservatörsuppdrag.

8.  Europaparlamentet betonar på nytt att det är viktigt för EU att inleda en politisk dialog med Zimbabwes myndigheter inom ramen för Cotonouavtalet för att på så sätt bekräfta EU:s åtagande att stödja lokalbefolkningen.

9.  Europaparlamentet vidhåller att EU måste säkerställa att de medel som anslagits till Zimbabwe för landets nationella vägledande program används för att effektivt hantera de berörda sektorerna, och uppmanar Zimbabwes regering att ge kommissionen obehindrat tillträde till EU-finansierade projekt och att öka öppenheten för tekniskt bistånd för gemensamt överenskomna projekt och program.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten, Zimbabwes regering och parlament, SADC-ländernas regeringar och Afrikanska unionen.

(1) EUT L 40, 17.2.2016, s. 11. (2) EUT L 54, 28.2.2012, s. 20.

Europaparlamentets resolution av den 16 mars 2017 om ukrainska politiska fångar i Ryssland och situationen i Krim (2017/2596(RSP))

P8_TA(2017)0087 RC-B8-0190/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av associeringsavtalet och det djupgående och omfattande frihandelsområdet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen och deras medlemsstater, å ena sidan, och Ukraina, å andra sidan,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Ukraina och Ryssland, särskilt av den 4 februari 2016 om människorättssituationen på Krim, framför allt för Krimtatarerna(1), och av den 12 maj 2016 om Krimtatarerna(2), samt resolutionerna om specifika fall rörande ukrainare som sitter olagligt frihetsberövade i Ryssland, såsom resolutionerna av den 30 april 2015 om Nadja Savtjenko(3) och av den 10 september 2015 om Ryssland, i synnerhet fallet Eston Kohver(4), Oleh Sentsov och Oleksandr Koltjenko(5),

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner 68/262 av den 27 mars 2014 om Ukrainas territoriella integritet och 71/205 av den 19 december 2016 om människorättssituationen i Autonoma republiken Krim och staden Sevastopol (Ukraina),

–  med beaktande av Europakonventionen, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter,

–  med beaktande av Genèvekonventionen angående skydd för civilpersoner under krigstid,

–  med beaktande av åtgärdspaketet för genomförandet av Minskavtalen, som antogs och undertecknades i Minsk den 12 februari 2015 och godkändes i sin helhet genom FN:s säkerhetsråds resolution 2202 (2015) av den 17 februari 2015,

–  med beaktande av rådets beslut om fortsatta sanktioner mot Ryssland till följd av den olagliga annekteringen av Krimhalvön,

–  med beaktande av domen från Krims så kallade högsta domstol av den 26 april 2016, i vilken Krimtatarernas Mejlis befanns vara en extremistorganisation och genom vilken dess verksamhet förbjöds på Krimhalvön,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  I mars 2017 uppmärksammas den sorgliga treårsdagen av Rysslands olagliga annektering av Krimhalvön.

B.  Rysslands annektering av Krim är olaglig och strider mot folkrätten och europeiska avtal som undertecknats av både Ryssland och Ukraina, framför allt FN-stadgan, Helsingforsslutakten och samförståndsavtalet från Budapest samt 1997 års fördrag om vänskap, samarbete och partnerskap mellan Ukraina och Ryssland.

C.  Så länge annekteringen pågår är det de ryska myndigheterna som ansvarar för skyddet av Krims befolkning och medborgare genom de i regionen befintliga de facto-myndigheterna.

D.  Enligt människorättsorganisationer och offentliga källor har ryska rättsvårdande myndigheter olagligen åtalat minst 62 ukrainska medborgare av politiska skäl. Av dessa är 49 bosatta i Krim. Antalet ukrainska politiska fångar i Ryssland ökade under 2016, trots den välkomna frigivningen av sex ukrainare. För närvarande sitter 17 ukrainska medborgare olagligt frihetsberövade i Ryssland och 15 i det ockuperade Krim. Minst 100 ukrainare hålls som gisslan under usla förhållanden av de ryskunderstödda separatiststyrkorna i Donetsk- och Luhanskregionerna i Ukraina.

E.  Användning av tortyr och grym och förnedrande behandling har rapporterats i olika fall. Beskyllningarna har till dags dato inte utretts ordentligt. Tortyr har använts för att framtvinga erkännanden och underbygga falska bevis. Krimadvokater som bistår dessa personer rättsligt, människorättsförsvarare som anmäler fall av politiskt motiverade påtvingade försvinnanden i Krim samt journalister som rapporterar om situationen för Krimtatarerna har också gjorts till måltavlor.

F.  Många fångar och andra frihetsberövade har utsatts för stränga och omänskliga fängelseförhållanden med fysiska och psykiska hälsorisker. Det finns fångar som är i akut behov av medicinsk behandling och vård.

G.  Den 16 december 2016 betecknade FN:s generalförsamling Ryssland som en ockupationsmakt och fördömde Rysslands tillfälliga ockupation av ukrainskt territorium – Autonoma republiken Krim och staden Sevastopol – och upprepade på nytt att annekteringen inte erkänns.

H.  Enligt artikel 70 i Genèvekonventionen angående skydd för civilpersoner under krigstid får ”skyddade personer icke av ockupationsmakten häktas, åtalas eller dömas för handling, som begåtts, eller åsikt, som framförts före ockupationen”. I FN:s generalförsamlings resolution erkänns Ryssland som en stat som är ockupationsmakt, och ockupationsmaktens skyldigheter, bland annat i fråga om skydd av Krims befolkning och medborgare, gäller för landet.

I.  Den restriktiva ryska lagstiftning som reglerar politiska och medborgerliga rättigheter har utsträckts till Ukraina, vilket har lett till att mötes-, yttrande-, förenings-, informations- och religionsfriheten blivit kraftigt kringskuren. Det finns även trovärdiga rapporter om hotelser, påtvingade försvinnanden och tortyr.

J.  Det finns ungefär 20 000 internflyktingar från Krim i andra ukrainska regioner, Krimtatarernas Mejlis har förbjudits och stämplats som extremistorganisation och ukrainska skolor på halvön har stängts.

K.  Den 16 januari 2017 vände sig Ukraina till Internationella domstolen för att hålla Ryssland ansvarigt för dess stöd till terrorism i östra Ukraina och för dess diskriminering av etniska ukrainare och Krimtatarer i det ockuperade Krim.

1.  Europaparlamentet stöder Ukrainas suveränitet, självständighet, enhet och territoriella integritet inom landets internationellt erkända gränser och upprepar sitt skarpa fördömande av Rysslands olagliga annektering av Autonoma republiken Krim och staden Sevastopol. Parlamentet stöder till fullo EU:s och dess medlemsstaters fasta och oavlåtliga beslutsamhet att inte erkänna denna annektering samt de restriktiva åtgärder som vidtagits i detta sammanhang.

2.  Europaparlamentet erinrar om att människorättssituationen på Krimhalvön har förvärrats avsevärt, att kränkningar av yttrandefriheten, medieövergrepp och påtvingat införande av ryskt medborgarskap har systematiserats och att grundläggande mänskliga rättigheter och friheter inte är garanterade i Krim.

3.  Europaparlamentet fördömer den diskriminerande politik som de så kallade myndigheterna infört mot i synnerhet Krims etniska tatarminoritet, intrånget i deras egendomsrätt, de tilltagande hotelserna mot denna befolkningsgrupp och mot dem som motsätter sig den ryska annekteringen samt bristen på yttrande- och föreningsfrihet på halvön.

4.  Europaparlamentet uppmanar Ryssland att utan vidare dröjsmål frige alla olagligt eller godtyckligt frihetsberövade ukrainska medborgare, både i Ryssland och i de tillfälligt ockuperade områdena av Ukraina, och att se till att de kan återvända i säkerhet – däribland Mykola Karpyuk, Stanislav Klykh, Oleksandr Kolchenko, Oleg Sentsov, Oleksiy Chyrniy, Oleksandr Kostenko, Serhiy Lytvynov, Valentyn Vyhivskyi, Viktor Shur, Andriy Kolomiyets, Ruslan Zeytullayev, Nuri Primov, Rustem Vaitov, Ferat Sayfullayev, Akhtem Chiyhoz, Mustafa Dehermendzhi, Ali Asanov, Inver Bekirov, Muslim Aliyev, Vadim Siruk, Arsen Dzhepparov, Refat Alimov, Zevri Abseitov, Remzi Memetov, Rustem Abiltarov, Enver Mamutov, Artur Panov, Evheniy Panov, Roman Suschenko och Emir-Usein Kuku, människorättsförsvarare, med flera – och att låta alla ovannämnda personer resa fritt, däribland Mykola Semena, som står åtalad för sitt journalistiska arbete för Radio Free Europe/Radio Liberty.

5.  Europaparlamentet framhåller att Rysslands beslut av den 21 mars 2014 att annektera Krim förblir olagligt, och fördömer skarpt det efterföljande beslutet av de ryska myndigheterna att utfärda ryska pass åt alla invånare i Krim.

6.  Europaparlamentet erinrar Ryssland om att landet, i sin egenskap av ockupationsmakt med faktisk kontroll över Krim och med skyldigheter enligt internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning, är skyldigt att säkerställa skyddet av de mänskliga rättigheterna på halvön, och uppmanar de ryska myndigheterna att bevilja obehindrat tillträde till Krim för internationella institutioner och oberoende experter från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), FN och Europarådet samt för alla icke-statliga människorättsorganisationer och nyhetsmedier som önskar besöka Krim och analysera och rapportera om situationen där. Parlamentet uppmanar de ukrainska myndigheterna att förenkla förfarandena för utländska journalister, människorättsförsvarare och jurister i samband med beviljande av tillträde till halvön.

7.  Europaparlamentet anser att Krimtatarernas rättigheter har blivit allvarligt åsidosatta genom förbudet mot Mejlis verksamhet, och upprepar med kraft sin vädjan om upphävande av beslutet och dess effekter. Parlamentet beklagar djupt lagföringen och hoten om gripande av Mejlisledare som Mustafa Dzjemilev, ledamot av Ukrainas Verchovna Rada och Sacharovpriskandidat, och talmannen i Mejlis, Refat Çubarov.

8.  Europaparlamentet understryker att Krimtatarerna, en ursprungsbefolkning på halvön, och deras kulturarv tycks vara de främsta måltavlorna för förtrycket. Parlamentet kräver obegränsat tillträde till Krim för internationella institutioner och oberoende experter från OSSE, FN och Europarådet.

9.  Europaparlamentet erinrar de ryska myndigheterna om att Ryssland, trots att annekteringen av Krim är olaglig, i sin de facto-kapacitet är fullt ut ansvarigt för att upprätthålla rättsordningen i Krim och skydda medborgarna från godtyckliga rättsliga eller administrativa åtgärder.

10.  Europaparlamentet uttrycker stark oro över de många trovärdiga rapporterna om försvinnanden, tortyr och systematiska hotelser som drabbat lokalinvånare som motsatt sig annekteringen av Krim. Parlamentet uppmanar Ryssland att omedelbart upphöra med förföljelser, att verkligen utreda alla fall av människorättskränkningar, däribland påtvingade försvinnanden, godtyckliga fall av frihetsberövanden, tortyr och misshandel av fångar, och att respektera alla invånares grundläggande friheter, däribland yttrande-, religions-, tros- och föreningsfriheten och rätten till fredliga sammankomster. Parlamentet kräver att alla försvinnanden och kidnappningar som ägt rum under ockupationen av Krim ska utredas omedelbart, däribland fallet Ervin Ibragimov.

11.  Europaparlamentet erinrar om att det ryska rättsväsendet enligt rysk lagstiftning har jurisdiktion endast över brott som begås på Rysslands territorium. Parlamentet beklagar djupt att ryska rättsvårdande myndigheter har inlett flera brottsmål rörande gärningar som begåtts på Ukrainas och Krims territorium före annekteringen.

12.  Europaparlamentet gläds åt att den ukrainska ombudsmannen nyligen besökte Krim i syfte att träffa fångarna. Parlamentet beklagar att ombudsmannen inte tilläts träffa dem alla, och uttrycker en förhoppning om att hon under framtida besök ska beviljas obehindrat tillträde till ukrainska fångar i Krim och till dem som förflyttats till Ryssland.

13.  Europaparlamentet begär att OSSE och andra internationella människorättsobservatörer och alla humanitära aktörer ska beviljas obegränsat, säkert och obehindrat tillträde till Krimhalvön, att oberoende övervakningsmekanismer ska inrättas och att humanitärt och rättsligt bistånd ska ges när detta krävs. Parlamentet stöder initiativen under ledning av Ukraina om att dessa frågor ska tas upp i människorättsrådet och generalförsamlingen. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och EU:s Rysslandsdelegation att nära följa målen mot ukrainska politiska fångar och att rapportera om hur de behandlas i fängsligt förvar. Parlamentet uttrycker oro över rapporterna om att psykiatrisk behandling används i bestraffningssyfte. Parlamentet förväntar sig att EU:s delegation, utrikestjänsten och medlemsstaternas ambassader nära följer de rättsliga förfarandena mot ukrainska medborgare i Ryssland och försöker få till stånd möten med dessa människor före, under och efter deras rättegångar.

14.  Europaparlamentet fördömer det rådande bruket att förflytta fångar till avlägsna regioner i Ryssland, eftersom detta hindrar dem från att kommunicera med sina anhöriga och med människorättsorganisationer. Parlamentet understryker att detta bruk strider mot gällande rysk lagstiftning, särskilt artikel 73 i lagen om verkställande av straff, enligt vilken ett straff ska avtjänas i den region där den dömde bor eller i vilken domstolsdomen utfärdades. Parlamentet kritiserar bruket att förvägra frihetsberövade personer konsulära besök och uppmanar myndigheterna att villkorslöst tillåta sådana besök. Parlamentet begär med eftertryck att Internationella rödakorskommittén ska ges tillträde till fängelser i de ockuperade områdena och kräver respekt för fångarnas rätt att regelbundet kommunicera med anhöriga och vänner, både per korrespondens och genom besök.

15.  Europaparlamentet framhåller likaledes att Ukraina måste säkerställa skyddet av fördrivna ukrainska medborgares rättigheter och behov, bland annat deras rätt att rösta och åtnjuta fullständigt rättsligt och administrativt skydd i sitt land.

16.  Europaparlamentet gläds åt att den ryska högsta domstolens presidium den 22 februari 2017 beslutade att upphäva domen mot Ildar Dadin för att ha deltagit i flera icke godkända protester, bland annat mot Rysslands krig mot Ukraina, och begärde att han skulle släppas ur häktet, detta efter parlamentets resolution av den 24 november 2016(6) till hans försvar.

17.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionens särskilda representant för mänskliga rättigheter att fortlöpande iaktta människorättssituationen på Krimhalvön. Parlamentet understryker det allmänna behovet av att EU intar en synligare, effektivare och mer proaktiv roll i främjandet av en varaktig, fredlig lösning.

18.  Europaparlamentet efterlyser EU-stöd till medieprojekt för Krim från ukrainskt håll och från Krimtatarer samt medieprojekt från det europeiska initiativet för demokrati och Radio Free Europe/Radio Liberty, liksom även sådana som försvarar ukrainska skolor och Krimtatarers skolor och andra initiativ till skydd för deras kulturarv.

19.  Europaparlamentet vill att ytterligare restriktiva åtgärder ska införas mot personer som är ansvariga för allvarliga människorättskränkningar, bland annat genom frysning av deras tillgångar i EU-banker.

20.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla parter att till fullo tillämpa bestämmelserna i Minskavtalen, bland annat om upphörande av den militära verksamheten i Donbass och utbyte av gisslan, och att utan ytterligare dröjsmål frige och återlämna alla tillfångatagna. Parlamentet erinrar om den ryska regeringens särskilda ansvar i detta avseende.

21.  Europaparlamentet vill att möjligheten undersöks att upprätta ett internationellt format för förhandlingarna om en avslutning av ockupationen av Krim, under deltagande av EU och på grundval av internationell humanitär rätt, mänskliga rättigheter och internationella principer.

22.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet att hitta sätt att stödja Ukraina i Internationella domstolen i målet om att hålla Ryssland ansvarigt för dess stöd till terrorism i östra Ukraina och för dess diskriminering av etniska ukrainare och Krimtatarer i det ockuperade Krim.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaterna, Ukrainas president, regeringarna och parlamenten i Ukraina och Ryssland samt de parlamentariska församlingarna i Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0043. (2) Antagna texter, P8_TA(2016)0218. (3) EUT C 346, 21.9.2016, s. 101. (4) Estnisk medborgare. (5) Antagna texter, P8_TA(2015)0314. (6) Antagna texter, P8_TA(2016)0446.

Europaparlamentets resolution av den 16 mars 2017 om Filippinerna, fallet med senator Leila M. De Lima (2017/2597(RSP))

P8_TA(2017)0088 RC-B8-0193/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Filippinerna, särskilt resolutionen av den 15 september 2016(1),

–  med beaktande av uttalandet från talespersonen för Federica Mogherini, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik,

–  med beaktande av de diplomatiska förbindelserna mellan Filippinerna och EU (vid den tidpunkten Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG)), vilka upprättades den 12 maj 1964 i och med att den filippinske ambassadören vid EEG utnämndes,

–  med beaktande av att Filippinerna är en grundande medlem av Sydostasiatiska nationers förbund (Asean),

–  med beaktande av uttalandet från Internationella juristkommissionen av den 28 februari 2017,

–  med beaktande av ramavtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Filippinerna, å andra sidan,

–  med beaktande av EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Filippinerna och EU har långvariga diplomatiska, ekonomiska, kulturella och politiska förbindelser.

B.  Den 23 februari 2017 utfärdades ett häktningsbeslut mot den filippinska senatorn Leila M. De Lima, som tillhör det oppositionella liberala partiet. Anklagelserna lydde på påstådda narkotikarelaterade brott. Den 24 februari 2017 greps senatorn Leila M. De Lima och sattes i fängsligt förvar. Om senator Leila M. De Lima fälls inför domstol kan hon få fängelse på mellan 12 år och livstid, och fråntas sin plats i senaten.

C.  Det råder allvarliga farhågor om att de brott som senator De Lima anklagas för är nästan helt och hållet uppdiktade. Amnesty International ser senator De Lima som samvetsfånge.

D.  Senator De Lima är en förkämpe för de mänskliga rättigheterna och den mest framträdande kritikern mot den filippinske presidenten Rodrigo Dutertes kampanj mot narkotika. Hon har öppet fördömt kriget mot narkotika i Filippinerna. Senator De Lima var ordförande för Filippinernas kommission för mänskliga rättigheter. Det råder allvarlig oro för senator De Limas säkerhet, och det finns talrika påståenden om att det förekommer tortyr på platser för frihetsberövande, utan att detta föranleder några undersökningar.

E.  Den 19 september 2016 fråntogs senator De Lima sitt ordförandeskap för senatens utskott för rättsliga frågor och mänskliga rättigheter. Under den tid hon var ordförande för kommissionen för mänskliga rättigheter ledde hon undersökningarna av de påstådda utomrättsliga avrättningarna av inemot 1 000 eller ännu flera narkotikamisstänkta i Davao, medan president Duterte var stadens borgmästare. Efter utfrågningarna råkade senator De Lima ut för en syndaflod av trakasserier och skrämseltaktik från myndighetshåll, och dessa angrepp har intensifierats under de senaste åtta månaderna.

F.  Den 2 mars 2017 släppte Human Rights Watch sin rapport License to Kill: Philippine Police Killings in Duterte’s ‘War on Drugs’, med dokumentation om utomrättsliga avrättningar i samband med kampanjen mot narkotika.

G.  Sedan president Duterte tillträdde sitt ämbete den 30 juni 2016 rapporteras poliser och medborgargarden ha dödat över 7 000 personer i samband med narkotika. President Duterte har utlovat att fortsätta sin kampanj mot narkotika allt intill slutet av sin ämbetsperiod 2022.

H.  Den 8 mars 2017 dödades i södra Filippinerna officerare av upprorsmän från den kommunistiska Nya folkarmén (New People’s Army, NPA) och som svar på detta beordrade president Duterte armén att genomföra militära motaktioner, utan hänsyn till skador på utomstående.

I.  Den 30 januari 2017 inställde Filippinernas nationella polis tillfälligt polisens narkotikabekämpande insatser, efter att en person brutalt dödats, enligt utsago i samband med sådana insatser. President Duterte beordrade Filippinernas försvarsmakt att inskrida under detta avbrott i kampanjen mot narkotika.

J.  Människorättsförsvarare, aktivister och journalister i Filippinerna, bland dem också senator De Lima, råkar regelbundet ut för hot, trakasserier, skrämseltaktik och mobbning på internet. De som kränker dessa gruppers rättigheter ställs inte till svars för detta, eftersom det inte utförs några ordentliga undersökningar. I november 2016 hotade president Duterte öppet att döda människorättsförsvarare.

K.  Den 7 mars 2017 godkände representanthuset lagförslag 4727 om återinförande av dödsstraffet för grova narkotikarelaterade brott. Filippinerna var det första landet i regionen som avskaffade dödsstraffet, vilket skedde 2007. Att återinföra dödsstraffet vore ett flagrant brott mot det andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, till vilket Filippinerna anslöt sig 2007. För närvarande överväger president Dutertes administration lagstiftning om en sänkning av straffbarhetsåldern från 15 år till 9 år.

L.  I september 2016 tillträdde Filippinerna posten som ordförande för Asean under 2017.

1.  Europaparlamentet yrkar på att senator Leila M. De Lima genast ska försättas på fri fot och beredas lämplig säkerhet medan hon är frihetsberövad. Parlamentet uppmanar Filippinernas myndigheter att se till att hon får en rättvis rättegång, och erinrar om att hon har rätt att betraktas som oskyldig, och yrkar dessutom på att alla politiskt motiverade anklagelser mot henne ska frångås och att det ska bli slut på alla ytterligare trakasserier mot henne.

2.  Europaparlamentet förstår att miljoner människor i Filippinerna påverkas negativt av det utbredda narkotikamissbruket och konsekvenserna av detta. Parlamentet fördömer kraftfullt narkotikahandel och missbruk i Filippinerna, och uppmanar regeringen att prioritera kampen mot smugglarnätverk och knarkbaroner, i stället för att rikta in sig på att spåra upp dem som använder små mängder narkotika. Parlamentet betonar att denna kamp måste gå hand i hand med åtgärder för förebyggande och avgiftning. Parlamentet uppmuntrar regeringen i dess arbete med att öppna nya avgiftningscentrum.

3.  Europaparlamentet fördömer skarpt de många utomrättsliga avrättningar som, i samband med kampanjen mot narkotika, utförts av de väpnade styrkorna och av medborgargarden. Parlamentet framför sina kondoleanser till offrens familjer. Parlamentet uttrycker djup oro över trovärdiga rapporter om att Filippinernas polis förfalskar bevis i syfte att rättfärdiga utomrättsliga avrättningar, och att det till överväldigande delen är de fattiga i städerna som utväljs till offer. Parlamentet uppmanar Filippinernas myndigheter att omedelbart göra opartiska och meningsfulla undersökningar av dessa utomrättsliga avrättningar, och att lagföra alla förövare och ställa dem inför rätta. Parlamentet uppmanar EU att stödja dessa undersökningar. Parlamentet uppmanar Filippinernas myndigheter att göra allt som krävs för att förhindra fortsatta dödanden.

4.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över president Dutertes utfall i anledning av att officerare dödats den 8 mars 2017, och uppmanar med kraft Filippinernas myndigheter och militär att strikt följa internationell humanitär rätt, där det uppställs särskilda begränsningar för alla parter i en väpnad konflikt för att skona civilpersoner och icke‑stridande.

5.  Europaparlamentet uppmanar EU att stödja att det vid FN:s råd för mänskliga rättigheter inleds en oberoende internationell undersökning av rättsvidriga dödanden och andra kränkningar som inträffat på Filippinerna i samband med president Dutertes ”krig mot narkotika”.

6.  Europaparlamentet är djupt oroat över representanthusets beslut om att återinföra dödsstraffet. Parlamentet uppmanar Filippinernas myndigheter att omedelbart inställa de förfaranden som pågår för att återinföra dödsstraffet. Parlamentet påminner om att EU anser dödsstraffet vara ett grymt och omänskligt straff som inte avskräcker från kriminellt beteende, och uppmanar Filippinernas regering att inte heller sänka straffbarhetsåldern.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU att noga följa händelseutvecklingen i fallet med senator De Lima.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att använda alla tillgängliga medel för att hjälpa Filippinernas regering att respektera internationella skyldigheter på människorättsområdet, särskilt genom ramavtalet.

9.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att använda alla tillgängliga medel för att förmå Filippinerna att upphöra med de utomrättsliga avrättningarna i samband med kampanjen mot narkotika och att, ifall inga påtagliga förbättringar sker under de närmast kommande månaderna, vidta åtgärder i ärendet för att eventuellt slopa förmånerna för landet enligt det allmänna preferenssystemet.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Filippinernas regering och parlament, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament och regeringar, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och regeringarna i Sydostasiatiska nationers förbund (Asean).

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0349.

Europaparlamentets resolution av den 16 mars 2017 om EU:s prioriteringar för mötena i FN:s råd för mänskliga rättigheter under 2017 (2017/2598(RSP))

P8_TA(2017)0089 RC-B8-0183/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Förenta nationernas stadga,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s människorättskonventioner med tillhörande fakultativa protokoll,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 60/251 om inrättande av ett råd för mänskliga rättigheter (nedan kallat människorättsrådet),

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, den europeiska sociala stadgan och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om mötena i människorättsrådet,

–  med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 7 juli 2016 om FN:s generalförsamlings 71:a session(1),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inklusive sina brådskande resolutioner 2016 om Etiopien, Nordkorea, Indien, Krim, Hongkong, Kazakstan, Egypten, Demokratiska republiken Kongo, Pakistan, Honduras, Nigeria, Gambia, Djibouti, Kambodja, Tadzjikistan, Vietnam, Malawi, Bahrain, Myanmar/Burma, Filippinerna, Somalia, Zimbabwe, Rwanda, Sudan, Thailand, Kina, Brasilien, Ryssland, Tibet, Irak, Indonesien, Centralafrikanska republiken, Burundi, Nicaragua, Kuwait och Guatemala,

–  med beaktande av sin resolution av den 14 december 2016 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen och Europeiska unionens politik på området 2015(2),

–  med beaktande av artiklarna 2, 3.5, 18, 21, 27 och 47 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av årsrapporten för 2015 från människorättsrådet till FN:s generalförsamling,

–  med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Att främja och försvara de mänskliga rättigheternas allmängiltighet är en del av EU:s etiska och rättsliga regelverk och en av hörnstenarna i den europeiska enheten och integriteten. Respekten för mänskliga rättigheter bör integreras i alla EU:s politikområden.

B.  EU har ett starkt engagemang för multilateralism och för FN:s organ när det gäller att främja och värna de mänskliga rättigheterna.

C.  De ordinarie mötena i människorättsrådet, utnämningen av särskilda rapportörer, mekanismen för allmän återkommande utvärdering samt de särskilda förfaranden som avser antingen situationen i specifika länder eller temainriktade frågor bidrar alla till främjandet och respekten för de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstaten.

FN:s råd för mänskliga rättigheter

1.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som uträttas av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Zeid Ra’ad al-Hussein, och dennes kontor (OHCHR). Parlamentet påminner om EU:s åtagande att fortsätta att stödja och försvara dess integritet, oberoende och verksamhet. Parlamentet välkomnar den roll som OHCHR spelar för att främja samarbete mellan internationella och regionala mekanismer för mänskliga rättigheter och för att hitta sätt att stärka rollen för ”regionala arrangemang” i förhållande till universella människorättsnormer.

2.  Europaparlamentet anser att människorättsrådets genomslagskraft och trovärdighet är beroende av dess medlemmars genuina engagemang för att skydda alla människor i alla länder från varje kränkning av de mänskliga rättigheterna, i enlighet med de internationella människorättskonventioner som främjar allmängiltighet, opartiskhet, objektivitet, icke-selektivitet, konstruktiv dialog och samarbete. Parlamentet påpekar med eftertryck att en polarisering av debatten i människorättsrådet måste undvikas, och uppmuntrar till en konstruktiv dialog.

3.  Europaparlamentet uppmanar staterna att bevilja människorättsrådets oberoende experter, särskilda rapportörer och OHCHR-experter tillträde för att utreda påstådda kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt att engagera sig på ett konstruktivt sätt för att åtgärda situationen, infria sina åtaganden att följa människorättskonventionerna och erbjuda sig att samarbeta fullt ut med människorättsrådets särskilda förfaranden.

4.  Europaparlamentet uppmuntrar alla stater att vidta konkreta åtgärder för att följa rekommendationerna från de allmänna återkommande utvärderingarna och komma till rätta med bristerna genom att inrätta en mekanism för genomförande och uppföljning som omfattar nationella handlingsplaner och nationella samordningsmekanismer.

5.  Europaparlamentet påminner om FN:s generalförsamlings skyldighet att vid valet av medlemmar till människorättsrådet beakta kandidaternas respekt för främjandet och skyddet av mänskliga rättigheter, rättsstaten och demokrati. Parlamentet välkomnar människorättsrådets beslut att begära att dess rådgivande kommitté ska utarbeta en utvärderingsrapport om framstegen med inrättandet av regionala och subregionala arrangemang för främjandet och skyddet av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att låta rättigheternas lika betydelse återspeglas i deras röstningsmönster och att förbättra samordningen av EU:s ståndpunkter i detta avseende. Parlamentet insisterar på att EU ska tala med en röst och komma fram till en gemensam hållning vid omröstningar i människorättsrådet.

6.  Europaparlamentet upprepar vikten av att EU aktivt och konsekvent engagerar sig i FN‑mekanismer för mänskliga rättigheter, framför allt i det tredje utskottet, generalförsamlingen och människorättsrådet, för att öka sin trovärdighet. Parlamentet stöder insatserna från Europeiska utrikestjänsten, EU-delegationerna i New York och Genève samt medlemsstaterna för att göra EU:s hållning i människorättsfrågor vid FN mer konsekvent.

Tematiska prioriteringar

7.  Europaparlamentet understryker den viktiga roll som icke-statliga människorättsorganisationer och människorättsförsvarare spelar för att främja och värna de mänskliga rättigheterna. Parlamentet framhåller att mänskliga rättigheter och grundläggande friheter behöver skyddas i alla sina uttrycksformer, även i samband med ny teknik. Parlamentet delar människorättsrådets oro över rapporter om hot och repressalier mot medlemmar av organisationer i det civila samhället och icke-statliga organisationer som har samarbetat med människorättsrådet inom ramen för den allmänna återkommande utvärderingen.

8.  Europaparlamentet är allvarligt oroat över de många och hela tiden ökande försöken att begränsa utrymmet för det civila samhället och människorättsförsvarare, bland annat genom införande av lagar mot terrorism. Parlamentet fördömer alla former av våld, trakasserier, hot och förföljelse av människorättsförsvarare, visselblåsare, journalister och bloggare, både på och utanför internet. Parlamentet uppmanar alla stater att främja och säkerställa ett säkert och gynnsamt klimat för icke-statliga organisationer, det civila samhället, journalister och människorättsförsvarare, inklusive ett särskilt fokus på utsatta grupper, där de kan arbeta självständigt och utan inblandning. Parlamentet upprepar sin uppmaning till de stater som har antagit restriktiva lagar mot oberoende människorättsorganisationer att upphäva dem.

9.  Europaparlamentet anser att fria, oberoende och opartiska medier utgör en av de väsentliga grundvalarna för ett demokratiskt samhälle, där öppna debatter spelar en avgörande roll. Parlamentet stöder appellen om utnämning av FN:s generalsekreterares särskilda representant för journalisters säkerhet. Parlamentet vill att frågor om yttrandefrihet på internet, digitala friheter och vikten av ett fritt och öppet internet tas upp i alla internationella forum. Parlamentet efterlyser en minskning av den digitala klyftan och oinskränkt tillgång till information och kommunikation samt ocensurerad tillgång till internet.

10.  Europaparlamentet påminner om att förenings- och mötesfriheten fortfarande är en stor utmaning. Parlamentet välkomnar varmt det arbete som utförs av FN:s särskilda rapportör för rätten att delta i fredliga sammankomster och föreningsfriheten, Maina Kiai. Parlamentet uppmanar alla stater att vederbörligen beakta rapporterna.

11.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen alla stater att skyndsamt ratificera de fakultativa protokollen till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, genom vilka klagomåls- och utredningsmekanismer inrättas.

12.  Europaparlamentet motsätter sig varje form av diskriminering och förföljelse oavsett på vilken grund eller status, såsom ras, hudfärg, språk, religion och trosuppfattning, könsidentitet och sexuell läggning, socialt ursprung, kast, börd, ålder eller funktionsnedsättning. Parlamentet stöder EU:s engagemang för relevanta särskilda förfaranden, inklusive den nya oberoende experten på skydd mot våld och diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta att aktivt främja jämlikhet och icke-diskriminering och att bekämpa våld och diskriminering mot alla människor.

13.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att många människor, enskilt eller kollektivt, ser sin rätt till religions- och trosfrihet kränkt av stater och icke-statliga aktörer, vilket leder till diskriminering, ojämlikhet och stigmatisering. Parlamentet påminner om vikten av att bekämpa intolerans och diskriminering på grund av religion eller trosuppfattning i syfte att säkerställa respekt för andra därmed sammanhängande mänskliga rättigheter, som yttrandefrihet.

14.  Europaparlamentet uppmanar EU att arbeta för ett ökat skydd av religiösa och etniska minoriteter mot förföljelse och våld och för ett upphävande av lagar som kriminaliserar hädelse eller avfällighet och som används som förevändning för förföljelse av religiösa och etniska minoriteter och icke-troende. Parlamentet efterlyser stöd till det arbete som utförs av den särskilda rapportören om religions- och trosfrihet.

15.  Europaparlamentet kräver att EU ska fortsätta att förespråka nolltolerans för dödsstraffet och vidare försöka stärka det tvärregionala stödet för FN:s generalförsamlings nästa resolution om ett moratorium för dödsstraffet. Parlamentet välkomnar det beslut som fattades 2015 av Republiken Kongo, Fiji och Madagaskar om att avskaffa dödsstraffet för alla brott. Parlamentet beklagar djupt att avrättningar har återupptagits i ett antal länder, däribland Bangladesh, Bahrain, Vitryssland, Tchad, Indien, Indonesien, Kuwait, Oman och Sydsudan. Vidare beklagar parlamentet djupt den rapporterade ökningen av antalet avkunnade dödsdomar, särskilt i Kina, Egypten, Iran, Nigeria, Pakistan och Saudiarabien. Parlamentet påminner myndigheterna i dessa länder om att de är parter i konventionen om barnets rättigheter, som strängt förbjuder dödsstraff för brott som begåtts av någon som inte fyllt 18 år.

16.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU att uttrycka sitt stöd för FN:s arbete mot tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning, massavrättningar och andra avrättningar, inklusive för narkotikarelaterade brott, och begär att Europeiska utrikestjänsten på alla nivåer av dialog och i alla forum ska trappa upp EU:s insatser i kampen mot summariska avrättningar, tortyr och annan misshandel, i enlighet med riktlinjerna för EU:s politik gentemot tredjeländer om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Parlamentet efterlyser en global ratificering och ett faktiskt genomförande av FN:s konvention mot tortyr och dess fakultativa protokoll. Parlamentet betonar den avgörande betydelsen av att stödja förebyggande av tortyr, bland annat genom att stärka de nationella förebyggande mekanismer som inrättats i enlighet med det fakultativa protokollet och genom fortsatt stöd till rehabilitering av tortyroffer.

17.  Europaparlamentet är allvarligt bekymrat över de fortgående grova kränkningarna av och brotten mot de mänskliga rättigheterna runt om i världen. Parlamentet stöder helhjärtat Internationella brottmålsdomstolen (ICC) som en nyckelinstitution för att ställa förövare till svars och skipa rättvisa för offren utifrån principen om komplementaritet vid folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Parlamentet uppmanar alla parter att erbjuda politiskt, diplomatiskt, ekonomiskt och logistiskt stöd till den dagliga verksamheten vid ICC.

18.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta stödja ICC:s arbete. Parlamentet uppmuntrar till en stark dialog och ett starkt samarbete mellan ICC, FN och dess organ och FN:s säkerhetsråd. Parlamentet uppmanar alla FN:s medlemsstater att ansluta sig till ICC genom att ratificera Romstadgan och uppmuntra till en ratificering av Kampalaändringarna.

19.  Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag de ihållande allvarliga människorättskränkningarna, i synnerhet av IS/Daish respektive Boko Haram, som inriktar sig på barn, liksom alla andra angrepp av terroristorganisationer eller paramilitära organisationer på civilbefolkningen, särskilt kvinnor och barn. Parlamentet fördömer att kulturarv förstörs så ofta och i så stor omfattning, och efterlyser stöd till de relevanta insatserna i olika FN-forum.

20.  Europaparlamentet fördömer bristen på respekt för internationell humanitär rätt och uttrycker sin stora oro över att civila skador ökar allt snabbare i väpnade konflikter runt om i världen, liksom dödliga angrepp mot sjukhus, skolor, humanitära konvojer och andra civila mål. Parlamentet insisterar på att sådana överträdelser vederbörligen måste beaktas i människorättsrådets landspecifika arbete och relevanta utvärderingar inom mekanismen för allmänna återkommande utvärderingar.

21.  Europaparlamentet uppmanar EU att arbeta aktivt för ett initiativ om ett erkännande från FN:s sida av det folkmord mot etniska och religiösa minoriteter som begåtts av det så kallade IS/Daish, och för ett hänskjutande till ICC av fall som misstänks utgöra brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och folkmord. Parlamentet uppmuntrar till en stark dialog och ett starkt samarbete mellan ICC, FN och dess organ och FN:s säkerhetsråd.

22.  Europaparlamentet uppmanar EU att uppmuntra alla stater att sätta de mänskliga rättigheterna i centrum för sin utvecklingspolitik och att genomföra FN-förklaringen från 1986 om rätten till utveckling. Parlamentet välkomnar människorättsrådets utnämning nyligen av en särskild rapportör för rätten till utveckling, vars mandat omfattar insatser för att främja, skydda och förverkliga rätten till utveckling i samband med Agenda 2030 för hållbar utveckling och andra internationella avtal om utvecklingssamarbete. Parlamentet framhåller att mänskliga rättigheter för alla måste vara ett genomgående inslag i uppnåendet av alla mål och målsättningar i Agenda 2030.

23.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta att främja jämställdhet mellan kvinnor och män och att aktivt stödja det arbete som uträttas av UN Women, liksom initiativ till jämställdhetsintegrering i sin verksamhet och sina program. Parlamentet begär ett fortsatt stöd till åtgärder för att stärka kvinnors och flickors egenmakt och utrota alla former av våld mot och diskriminering av kvinnor och flickor, inbegripet könsrelaterat våld. Parlamentet begär eftertryckligen att EU ska arbeta för tvärregionala initiativ för främjande, skydd och förverkligande av kvinnors rättigheter och ett fullständigt och effektivt genomförande av såväl handlingsplanen från Peking som ICPD‑handlingsprogrammet, samt att EU ska fortsätta sitt engagemang för sexuella och reproduktiva rättigheter i detta sammanhang.

24.  Europaparlamentet påminner om EU:s åtagande att integrera mänskliga rättigheter och könsrelaterade aspekter i enlighet med FN:s säkerhetsråds banbrytande resolutioner nr 1325 (2000) och nr 1820 (2008) om kvinnor, fred och säkerhet. EU uppmanas att internationellt stödja erkännandet av mervärdet av kvinnors deltagande i konfliktförebyggande, konfliktlösning, fredsbevarande insatser, humanitärt bistånd och återuppbyggnad efter konflikter samt varaktig försoning.

25.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta att främja barns rättigheter, framför allt genom att bidra till att trygga barns tillgång till vatten, sanitet, hälso- och sjukvård och utbildning, även i konfliktområden och flyktingläger, och genom att utrota barnarbete, rekrytering av barnsoldater, frihetsberövande, tortyr, människohandel, barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap, sexuell exploatering samt skadliga sedvänjor såsom kvinnlig könsstympning. Parlamentet efterlyser åtgärder för att stödja och stärka internationella FN-insatser för att få slut på utnyttjandet av barn i väpnade konflikter, och för att bättre hantera konsekvenserna av konflikter och situationer efter konflikter för kvinnor och flickor. Parlamentet uppmanar alla FN:s medlemsstater att stå fast vid sina fördragsenliga skyldigheter och åtaganden enligt konventionen om barnets rättigheter, som antogs 1989, för att trygga rättigheterna för alla barn inom ländernas jurisdiktion, oavsett barnens rättsliga ställning och utan någon form av diskriminering.

26.  Europaparlamentet uppmanar staterna att främja rättigheterna för personer med funktionsnedsättning, däribland deras likvärdiga deltagande och sociala delaktighet. Parlamentet uppmanar alla stater att ratificera och genomföra FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

27.  Europaparlamentet uppmanar EU att samarbeta med sina partner om genomförandet av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och att uppmuntra fler stater att anta nationella handlingsplaner och engagera sig i arbetsflödena i FN:s arbetsgrupper samt i kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR). Parlamentet upprepar sin uppmaning till alla stater, inbegripet EU, att aktivt och konstruktivt delta i utarbetandet, så snart som möjligt, av ett rättsligt bindande instrument som i internationell människorättslagstiftning reglerar den verksamhet som bedrivs av transnationella företag och andra företag i syfte att förebygga, utreda och åtgärda kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt att se till att det finns tillgång till rättsmedel när kränkningar förekommer.

28.  Europaparlamentet välkomnar FN:s New York-deklaration om flyktingar och migranter, som tog upp frågan om stora flöden av flyktingar och migranter och ledde till antagandet av en global pakt om en heltäckande ram med åtgärder för flyktingar (Comprehensive Refugee Response), liksom det åtagande som gäller migranter och flyktingar med syftet att rädda liv, tillgodose särskilda behov, motverka rasism och främlingsfientlighet, bekämpa människohandel, säkerställa likhet och lika skydd inför lagen samt säkerställa inkludering i de nationella utvecklingsplanerna. Parlamentet uppmanar alla berörda parter att säkerställa politiskt engagemang, finansiering och konkreta solidariska handlingar till stöd för New York-deklarationen om flyktingar och migranter, och påminner om att frågan om migration bör fortsätta att diskuteras på global nivå och inte bara på europeisk nivå. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att ta ledningen i dessa internationella insatser, samt att, i enlighet med sina skyldigheter enligt internationell rätt, stå fast vid sina åtaganden om att skydda de mänskliga rättigheterna för asylsökande, flyktingar, migranter och alla fördrivna personer, särskilt kvinnor, barn och utsatta grupper, inbegripet personer med funktionsnedsättning.

29.  Europaparlamentet påminner om att migranter får återsändas endast om deras rättigheter respekteras till fullo, och endast om skyddet av deras rättigheter garanteras i deras hemländer. Parlamentet uppmanar regeringarna att upphöra med godtyckliga gripanden och frihetsberövanden av migranter, inklusive minderåriga. Parlamentet uppmanar alla stater att vidta konkreta åtgärder som tar till vara flykting- och migrantbarns intressen, på grundval av konventionen om barnets rättigheter, och att införa åtgärder för att stärka systemen för skydd av barn, bland annat utbildning av socialarbetare och andra yrkesgrupper, liksom samarbete med icke-statliga organisationer. Parlamentet uppmanar alla stater att ratificera och genomföra den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar.

30.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att främja de mänskliga rättigheternas universalitet och odelbarhet, inklusive medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, i enlighet med artikel 21 i Lissabonfördraget och de allmänna bestämmelserna om unionens yttre åtgärder.

31.  Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att anta ett rättighetsbaserat synsätt och att integrera respekten för mänskliga rättigheter i all EU-politik, inklusive i handels- och investeringspolitiken, politiken för offentliga tjänster, utvecklingssamarbete och migration samt i den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

32.  Europaparlamentet påminner om att intern och extern samstämmighet på människorättsområdet är avgörande för trovärdigheten i EU:s politik för de mänskliga rättigheterna i unionens förbindelser med tredjeländer, och uppmanar EU att fullgöra sina åtaganden i detta avseende.

Vitryssland

33.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över de fortsatta inskränkningarna av yttrandefriheten, föreningsfriheten och rätten till fredliga sammankomster. Parlamentet fördömer trakasserierna mot och frihetsberövandet av oberoende och oppositionella journalister och människorättsaktivister, liksom den fortsatta tillämpningen av dödsstraffet. Parlamentet efterlyser en förnyelse av mandatet för FN:s särskilda rapportör för människorättssituationen i Vitryssland vid människorättsrådets 35:e möte, och uppmanar regeringen att fullt ut samarbeta med den särskilda rapportören och att förbinda sig att inleda de reformer som uteblivit alldeles för länge för att skydda de mänskliga rättigheterna, bland annat genom att genomföra rekommendationerna från den särskilda rapportören och från andra mekanismer för mänskliga rättigheter.

Burundi

34.  Europaparlamentet uttrycker sin djupaste oro över den förvärrade politiska situationen och säkerhetssituationen i Burundi och det växande antalet människor som flyr från landet. Parlamentet fördömer det våld som förekommer i Burundi sedan 2015 och som har lett till dödsfall, tortyr och riktat våld mot kvinnor, inbegripet kollektiva våldtäkter och trakasserier. Parlamentet fördömer fängslandet av tusentals människor, tvångsförflyttningen av hundratusentals burundier och kränkningarna av press- och yttrandefriheten, och det faktum att straffrihet är regel för dessa handlingar. Parlamentet stöder rådets beslut att, efter att diskussionerna i enlighet med artikel 96 i Cotonouavtalet bröt samman, avbryta det direkta ekonomiska stödet till den burundiska förvaltningen, inklusive budgetstödet, men att behålla allt ekonomiskt stöd till befolkningen och det humanitära biståndet genom direkta kanaler. Parlamentet stöder helhjärtat inrättandet av en undersökningskommission för Burundi som ska identifiera misstänkta förövare av människorättskränkningar och människorättsbrott i landet i syfte att utkräva fullt ansvar. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att använda sitt inflytande för att säkerställa att Burundi börjar samarbeta fullt ut med undersökningskommissionen och med människorättsrådet och dess mekanismer, samarbeta konstruktivt med undersökningskommissionen och åtgärda de allvarliga människorättsproblemen. Parlamentet uppmanar de burundiska myndigheterna att ompröva sitt beslut att dra sig ur ICC.

Demokratiska folkrepubliken Korea (Nordkorea)

35.  Europaparlamentet är djupt oroat över den ihållande försämringen av människorättssituationen i Nordkorea. Parlamentet uppmanar Nordkoreas regering att fullgöra sina skyldigheter enligt de människorättsinstrument som den anslutit sig till och att se till att humanitära organisationer, oberoende människorättsinspektörer och FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Nordkorea ges tillträde till landet och garanteras nödvändigt samarbete. Parlamentet uppmanar Nordkorea att tillåta yttrandefrihet och pressfrihet för både nationella och internationella medier och låta alla invånare få tillgång till internet utan censur. Parlamentet fördömer kraftfullt den systematiska och omfattande användningen av dödsstraff i Nordkorea. Parlamentet uppmanar den nordkoreanska regeringen att utlysa ett moratorium för alla avrättningar för att i en nära framtid avskaffa dödsstraffet helt. Parlamentet kräver att de ansvariga för de brott mot mänskligheten som begås i Nordkorea ställs till svars inför ICC och blir föremål för riktade sanktioner. Parlamentet fördömer kraftfullt kärnvapenproven som en onödig och farlig provokation, en kränkning av FN:s säkerhetsråds resolutioner och ett allvarligt hot mot freden och stabiliteten på Koreahalvön och i Nordostasien. Parlamentet begär att mandatet för den särskilda rapportören ska förnyas och att expertgruppens rapport ska läggas fram för generalförsamlingen och säkerhetsrådet. Parlamentet rekommenderar att man i resolutionen införlivar nyckelrekommendationerna om ansvarsutkrävande från expertgruppens rapport, inbegripet förstärkningen av Seoulkontorets kapacitet med utrednings- och lagföringsexpertis, och utnämningen av en straffrättsexpert för att göra framsteg med ansvarsutkrävandet.

Demokratiska republiken Kongo

36.  Europaparlamentet fördömer de allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna som begås med fullständig straffrihet av säkerhetsstyrkorna, och begär att de ansvariga ska ställas till svars. Parlamentet begär särskilt en grundlig utredning av det brutala våldet mot civila i östra Kongo, däribland våldtäkter av kvinnor och barnslaveri. Parlamentet efterfrågar en eventuell förlängning av mandatet för FN:s fredsbevarande styrka i östra Kongo. Parlamentet uppmanar rådet att överväga att förlänga de gällande restriktiva åtgärderna, såsom EU:s riktade sanktioner, inklusive reseförbud och frysning av tillgångarna för dem som ligger bakom de våldsamma tillslagen och som undergräver den demokratiska processen i Demokratiska republiken Kongo, i händelse av fortsatt våld, så som fastställs i Cotonouavtalet. De kongolesiska myndigheterna uppmanas eftertryckligen att verkställa den överenskommelse som nåddes i december 2016 och att anordna val senast i december 2017 med stöd av internationella aktörer. Parlamentet uppmanar människorättsrådet att fortsätta granskningen av Demokratiska republiken Kongo fram till dess att val hållits och en demokratisk övergång sker, och uppmuntrar OHCHR att informera rådet om situationen i Demokratiska republiken Kongo när så är lämpligt, och att vidta kraftfullare åtgärder om så behövs.

De georgiska regionerna Abchazien och Sydossetien (Tschinvaliregionen)

37.  Europaparlamentet är fortsatt oroat över yttrande- och mediefriheten och det bristande tillträdet till regionerna Abchazien och Tschinvaliregionen/Sydossetien, som är olagligt ockuperade av Ryssland och där människorättskränkningar fortfarande är utbredda. Parlamentet efterlyser stärkta direkta personkontakter mellan det Tbilisikontrollerade territoriet och de två ockuperade regionerna. Parlamentet efterlyser fullständig respekt för Georgiens suveränitet och territoriella integritet, liksom för okränkbarheten av landets internationellt erkända gränser. Parlamentet betonar att flyktingar, externt och internt, måste få återvända till sina hem under trygga och värdiga former. Parlamentet uppmanar den georgiska regeringen att vidta lämpliga åtgärder för att följa upp och genomföra rekommendationerna från de allmänna återkommande utvärderingarna.

Myanmar/Burma

38.  Europaparlamentet är extremt oroat över rapporterna om våldsamma sammandrabbningar i norra delen av delstaten Rakhine och beklagar djupt förlusten av människoliv, försörjningsmöjligheter och bostäder samt rapporterna om den oproportionella användningen av våld från Myanmars/Burmas väpnade styrkor. Parlamentet uppmanar kraftfullt militären och säkerhetsstyrkorna att omedelbart upphöra med det dödande, de trakasserier och de våldtäkter som de utsätter rohingyafolket för och att sluta bränna ner deras hem. Parlamentet insisterar på att regeringen och de civila myndigheterna i Myanmar/Burma omedelbart ska upphöra med diskrimineringen och segregeringen av rohingyaminoriteten. Parlamentet begär att rohingyafolkets rättigheter ska värnas och att säkerhet, trygghet och jämlikhet ska garanteras för alla medborgare i Myanmar/Burma. Parlamentet välkomnar regeringens beslut att göra fred och nationell försoning till en huvudprioritering. Parlamentet välkomnar tillkännagivandet från regeringen i Myanmar/Burma om inrättandet av en undersökningskommission som ska utreda de senaste våldsamheterna i delstaten Rakhine. Parlamentet understryker att de ansvariga måste lagföras på lämpligt sätt och att offer för kränkningar måste få lämpliga möjligheter till upprättelse. Parlamentet uppmanar regeringen i Myanmar/Burma att fortsätta demokratiseringsprocessen och respektera rättsstatsprincipen, yttrandefriheten och de grundläggande mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja ett förnyat mandat för den särskilda rapportören för Myanmar/Burma.

De ockuperade palestinska områdena

39.  Europaparlamentet är djupt oroat över det fortsatta dödläget i fredsprocessen i Mellanöstern och efterlyser ett återupptagande av trovärdiga fredsansträngningar utan dröjsmål. Parlamentet är oroat över den humanitära situationen och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i de ockuperade palestinska områdena, enligt parlamentets resolution av den 10 september 2015 om EU:s roll i fredsprocessen i Mellanöstern(3). Parlamentet betonar att det behövs ett fortsatt engagemang från EU och dess medlemsstater för övervakningen av genomförandet av människorättsrådets resolutioner om kränkningar och brott, såsom resolutionen av den 3 juli 2015 om att säkerställa ansvar och rättvisa för alla brott mot internationell rätt i de ockuperade palestinska områdena, inklusive östra Jerusalem. Parlamentet noterar ICC:s pågående inledande utredning. Parlamentet upprepar sitt fulla stöd till ICC och det internationella straffrättssystemet. Parlamentet påminner i detta sammanhang om FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter(4), och uppmanar utrikestjänsten att rapportera till parlamentet om förstörelsen av och skadorna på EU-finansierade strukturer och projekt. Parlamentet betonar att alla sidor måste fortsätta att respektera vapenvilan i Gaza, och begär att blockaden ska lyftas. Parlamentet uppmanar både israeler och palestinier att undvika åtgärder som riskerar att leda till ytterligare upptrappning, däribland hets och uppvigling i det offentliga rummet, och ensidiga åtgärder som skulle kunna föregripa utfallet av förhandlingarna och hota tvåstatslösningens genomförbarhet. Parlamentet understryker att en varaktig lösning på konflikten kan åstadkommas endast i ett regionalt sammanhang under medverkan av alla berörda regionala parter och med stöd från det internationella samfundet.

Sydsudan

40.  Europaparlamentet uppmanar samtliga parter att avhålla sig från kränkningar av de mänskliga rättigheterna och av internationell humanitär rätt, inbegripet internationella brott, såsom utomrättsliga avrättningar, etniskt motiverat våld, konfliktrelaterat sexuellt våld, däribland våldtäkt, liksom könsrelaterat våld, rekrytering och utnyttjande av barn, påtvingade försvinnanden och godtyckliga gripanden och frihetsberövanden. Parlamentet konstaterar att Sydsudans regering undertecknade överenskommelsen om en färdplan den 16 mars 2016 och att den därefter har klargjort sina åtaganden om att inbegripa andra relevanta parter i den nationella dialogen och om att fortsatt stå fast vid alla beslut som nås mellan oppositionssignatärerna och 7+7-mekanismen, den nationella dialogens styrkommitté. Parlamentet insisterar på att alla parter måste respektera sitt åtagande, och efterlyser en fortsatt dialog i riktning mot ett definitivt eldupphör. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att stärka sitt åtagande att stödja Afrikanska unionens ansträngningar att skapa fred i Sydsudan och för det sudanesiska folket i dess övergång till en internt reformerad demokrati. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att förnya mandatet för kommissionen för de mänskliga rättigheterna i Sydsudan och att stärka dess roll i syfte att utreda brott mot de mänskliga rättigheterna och kartlägga sexuellt våld. Parlamentet stöder införandet av dess rekommendationer i en rapport som ska översändas till FN:s generalförsamling och säkerhetsråd.

Syrien

41.  Europaparlamentet fördömer i skarpast möjliga ordalag de illdåd och utbredda kränkningar av mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt som begås av Assadregimens styrkor med stöd av Ryssland och Iran, liksom de brott mot mänskliga rättigheter och kränkningar av internationell humanitär rätt som begås av statliga och icke-statliga aktörer, inklusive väpnade terroristgrupper, i synnerhet IS/Daish, vars brott utgör folkmord, Jabhat Fateh al-Sham/al-Nusra-fronten och andra jihadistgrupper. Parlamentet insisterar på att man måste fortsätta att utreda alla parters användning och förstörelse av kemiska vapen i Syrien, och beklagar Rysslands och Kinas beslut att blockera en ny resolution i FN:s säkerhetsråd om användningen av kemiska vapen. Parlamentet upprepar sitt krav på att humanitära aktörer ska ges fullständigt och obehindrat tillträde och att de som gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten ska ställas till svars och dömas till påföljder. Parlamentet stöder EU:sinitiativ för att hänskjuta situationen i Syrien till ICC och uppmanar FN:s säkerhetsråd att vidta åtgärder i detta avseende. Parlamentet stöder undersökningskommissionens mandat att göra en särskild utredning om Aleppo, som bör rapporteras senast vid människorättsrådets 34:e möte i mars, och begär att rapporten ska läggas fram för generalförsamlingen och säkerhetsrådet.

Ukraina

42.  Europaparlamentet beklagar djupt att Rysslands pågående aggression har lett till en svår humanitär situation i Donbassregionen och att ukrainska och internationella humanitära organisationer nekas tillträde till de ockuperade områdena. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över de svåra humanitära förhållanden som mer än 1,5 miljoner internflyktingar lever under. Parlamentet uttrycker sin djupaste oro över det fortsatta konfliktrelaterade sexuella våldet. Parlamentet är djupt oroat över människorättskränkningarna i Krim, särskilt när det gäller krimtatarer. Parlamentet betonar behovet av ytterligare ekonomiskt stöd från EU till Ukraina. Parlamentet bekräftar på nytt sitt fulla stöd för Ukrainas suveränitet, oberoende, enhet och territoriella integritet inom landets internationellt erkända gränser och för dess fria och suveräna val att närma sig Europa. Parlamentet uppmanar samtliga parter att omedelbart verka för en fredlig återintegrering av den ockuperade Krimhalvön i Ukrainas rättsordning genom politisk dialog och i fullständig överensstämmelse med folkrätten. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten och rådet att öka trycket på Ryssland att bevilja internationella organisationer tillträde till Krim i syfte att övervaka människorättssituationen, mot bakgrund av de pågående grova kränkningarna av grundläggande friheter och mänskliga rättigheter på halvön, och upprätta permanent internationell övervakning och konventionsbaserade mekanismer. Parlamentet begär dessutom att Minskavtalet ska genomföras till fullo, och stöder i detta avseende en förlängning av sanktionerna mot Ryssland fram till dess att Krim har återlämnats. Parlamentet påminner om att alla parter i konflikten är skyldiga att vidta alla åtgärder som är möjliga för att skydda civilbefolkningen under deras kontroll från följderna av striderna. Parlamentet stöder och uppmuntrar den interaktiva dialog som ska äga rum under människorättsrådets 34:e möte.

Jemen

43.  Europaparlamentet är mycket oroat över den katastrofala humanitära situationen i Jemen. Parlamentet bekräftar sitt åtagande att fortsätta stödja Jemen och det jemenitiska folket. Parlamentet fördömer det faktum att civila görs till måltavlor och hamnar i en ohållbar situation mellan krigförande parter som kränker internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning. Parlamentet betonar att rekrytering och användning av barn i väpnade konflikter är strängt förbjudet enligt internationell människorättslagstiftning och internationell humanitär rätt och kan utgöra en krigsförbrytelse om det handlar om rekrytering av barn under femton år. Parlamentet uppmanar samtliga parter att omedelbart frisläppa sådana barn och att avstå från att rekrytera dem. Samtliga parter uppmanas kraftfullt att minska spänningarna och införa en omedelbar och stabil vapenvila som leder till en politisk, inkluderande och framförhandlad lösning på konflikten. I detta avseende stöder parlamentet fullt ut insatserna från FN:s särskilda sändebud för Jemen, Ismaïl Ould Cheikh Ahmed, liksom genomförandet av människorättsrådets resolution 33/16 från oktober 2016, som uppmanar FN att samarbeta med den nationella oberoende undersökningskommissionen. Parlamentet stöder alla ansträngningar för en oberoende internationell utredning för att bryta det klimat av straffrihet som råder i Jemen. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att stödja de pågående ansträngningarna för att uttrycka oro över kränkningar och övergrepp i Jemen och kräver att dessa ska utredas grundligt och opartiskt. Parlamentet uppmuntrar högkommissarien att anordna informationstillfällen mellan människorättsrådets möten, i syfte att informera människorättsrådet regelbundet om resultatet av sina undersökningar.

o
o   o

44.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, regeringarna och parlamenten i EU:s medlemsstater, FN:s säkerhetsråd, FN:s generalsekreterare, ordföranden för FN:s 71:a generalförsamling, ordföranden för FN:s råd för mänskliga rättigheter, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter samt generalsekreteraren för Europarådets parlamentariska församling.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0317. (2) Antagna texter, P8_TA(2016)0502. (3) Antagna texter, P8_TA(2015)0318. (4) http://www.ohchr.org/documents/issues/business/A.HRC.17.31.pdf

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 mars 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett unionssystem för självcertifiering av tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan hos ansvarstagande importörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden (COM(2014)0111 – C7-0092/2014 – 2014/0059(COD))

P8_TA(2017)0090 A8-0141/2015

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2014)0111),

–  med beaktande av artikel 294.2 och artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C7‑0092/2014),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av den provisoriska överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 8 december 2016 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0141/2015), och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen(1).

2.  Europaparlamentet tar del av rådets och kommissionens uttalanden, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 mars 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om fastställande av skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan för unionsimportörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2017/821.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Rådets uttalande om Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av krav på tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan för unionens importörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden

Rådet går undantagsvis med på att till kommissionen delegera befogenheten att anta delegerade akter för att ändra tröskelvärdena i bilaga I enligt artikel 1.4 och 1.5, i syfte att säkerställa att tröskelvärdena antas i tid och att uppfylla målen i denna förordning. Denna överenskommelse påverkar inte framtida lagstiftningsförslag på handelsområdet eller på området för yttre förbindelser i dess helhet.

Kommissionens uttalande 1 om Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av krav på tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan för unionens importörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden

Kommissionen kommer att överväga att lägga fram ytterligare lagstiftningsförslag som riktar sig till EU-företag som i sin leveranskedja har produkter som innehåller tenn, tantal, volfram eller guld, om den kommer fram till att EU-marknadens samlade insatser inom ramen för den ansvarstagande leveranskedjan av mineraler globalt är otillräckliga för att främja ett ansvarstagande utbudsbeteende i producentländerna eller om den bedömer att de aktörer i senare led som tillämpar system för tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan i linje med OECD:s riktlinjer inte är tillräckligt delaktiga.

Kommissionens uttalande 2 om Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av krav på tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan för unionens importörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden

Kommissionen kommer att, vid utövandet av sin befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 1.5, ta vederbörlig hänsyn till målen i denna förordning, särskilt skäl 1, 7, 10 och 17.

När detta sker ska kommissionen särskilt beakta de specifika riskerna i samband med driften av leveranskedjor i tidigare led för guld i konfliktdrabbade områden och högriskområden, med beaktande av ställningen för de mikroföretag och små företag i unionen som importerar guld till EU.

Kommissionens uttalande 3 om Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av krav på tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan för unionens importörer av tenn, tantal och volfram, malmer av dessa metaller, samt guld med ursprung i konfliktdrabbade områden och högriskområden

Som reaktion på Europaparlamentets begäran om särskilda riktlinjer är kommissionen villig att ta fram resultatindikatorer för ansvarsfull anskaffning av konfliktmineraler. Dessa riktlinjer skulle uppmuntra relevanta företag som har över 500 arbetstagare och som är skyldiga att redovisa icke-finansiell information enligt direktiv 2014/95/EU att redovisa särskild information avseende produkter som innehåller tenn, tantal, volfram eller guld.

(1) Denna ståndpunkt ersätter de ändringar som antogs den 20 maj 2015 (Antagna texter, P8_TA(2015)0204.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 mars 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av en unionsram för insamling, förvaltning och utnyttjande av uppgifter inom fiskerisektorn och till stöd för vetenskapliga utlåtanden rörande den gemensamma fiskeripolitiken (omarbetning) (COM(2015)0294 – C8-0160/2015 – 2015/0133(COD))

P8_TA(2017)0091 A8-0150/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarandet: omarbetning)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0294),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och artikel 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0160/2015),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 16 september 2015(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 10 februari 2016(2),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(3),

–  med beaktande av skrivelsen av den 28 januari 2016 från utskottet för rättsliga frågor till fiskeutskottet i enlighet med artikel 104.3 i arbetsordningen.

–  med beaktande av den provisoriska överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f(4) i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 januari 2017 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 104 och 59 i arbetsordningen.

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A8-0150/2016),

A.  Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller kommissionens förslag inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 mars 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om upprättande av en unionsram för insamling, förvaltning och användning av data inom fiskerisektorn och till stöd för vetenskaplig rådgivning rörande den gemensamma fiskeripolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 199/2008 (omarbetning)

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2017/1004.)

(1) EUT C 13, 15.1.2016, s. 201. (2) EUT C 120, 5.4.2016, s. 40. (3) EGT C 77, 28.3.2002, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 16 mars 2017 om konstitutionella, rättsliga och institutionella följder av en gemensam säkerhets- och försvarspolitik: de möjligheter som Lissabonfördraget erbjuder (2015/2343(INI))

P8_TA(2017)0092 A8-0042/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Lissabonfördraget,

–  med beaktande av avdelning V i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artikel 36 i EU-fördraget om Europaparlamentets roll i den gemensamma utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken,

–  med beaktande av artiklarna 42.2, 42.3, 42.6, 42.7, 45 och 46 i EU-fördraget om gradvis utformning av en gemensam försvarspolitik,

–  med beaktande av protokoll nr 1 till fördragen om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen,

–  med beaktande av protokoll nr 2 till fördragen om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 20 december 2013, den 26 juni 2015 och den 15 december 2016,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 25 november 2013, den 18 november 2014, den 18 maj 2015, den 27 juni 2016 och den 14 november 2016 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 april 2016 om EU i en föränderlig global miljö – en mer sammankopplad, omtvistad och komplex värld(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om EU:s klausuler om ömsesidigt försvar och solidaritet: politiska och operativa dimensioner(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2016 om en europeisk försvarsunion(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2016 om klausulen om ömsesidigt försvar (artikel 42.7 i EU-fördraget)(4),

–  med beaktande av sin resolution av den 23 november 2016 om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017(6) om att förbättra Europeiska unionens funktionssätt genom att utnyttja Lissabonfördragets potential,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(7) (budgetförordningen),

–  med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2015/1835 av den 12 oktober 2015 om Europeiska försvarsbyråns stadga, säte och verksamhetsregler(8),

–  med beaktande av rådets beslut 2001/78/Gusp av den 22 januari 2001 om inrättande av kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik(9),

–  med beaktande av slutsatserna från de interparlamentariska konferenserna om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) i Haag den 8 april 2016, i Luxemburg den 6 september 2015, i Riga den 6 mars 2015, i Rom den 7 november 2014, i Aten den 4 april 2014, i Vilnius den 6 september 2013, i Dublin den 25 mars 2013 och i Pafos den 10 september 2012,

–  med beaktande av dokumentet Delade visioner, gemensamma åtgärder: Ett starkare Europa. En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik som lagts fram av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik den 28 juni 2016,

–  med beaktande av Nordatlantiska fördraget, som undertecknades i Washington D.C. den 4 april 1949,

–  med beaktande av dokumentet Implementation Plan on Security and Defence som lades fram av vice ordföranden/den höga representanten den 14 november 2016,

–  med beaktande av lägesrapporten av den 7 juli 2014 från vice ordföranden/den höga representanten och chefen för Europeiska försvarsbyrån om genomförandet av Europeiska rådets slutsatser från december 2013,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 8 juli 2016 från ordförandena för Europeiska rådet och kommissionen och Natos generalsekreterare,

–  med beaktande av resultatet från den brittiska folkomröstningen den 23 juni 2016,

–  med beaktande av resultaten från Europaparlamentets särskilda Eurobarometerundersökning som genomfördes i Europeiska unionens 28 medlemsstater mellan den 9 och den 18 april 2016,

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 30 november 2016 till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om en europeisk försvarshandlingsplan (COM(2016)0950),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för utrikesfrågor och utskottet för konstitutionella frågor, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för konstitutionella frågor och yttrandet från budgetutskottet (A8-0042/2017), och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen har för avsikt att utarbeta en gemensam försvarspolitik som ska leda till ett gemensamt försvar för att stärka dess enhet, strategiska oberoende och integration i syfte att främja fred, säkerhet och stabilitet i Europas grannskap och i världen. För att upprätta ett gemensamt försvar krävs ett enhälligt beslut av Europeiska rådet och medlemsstaternas antagande av ett sådant beslut i enlighet med sina konstitutionella bestämmelser.

B.  Uppkomsten av nya geopolitiska och geostrategiska sammanhang, med den asiatiska regionens dominans över den euro-atlantiska, och av nya aktörer, liksom uppkomsten av nya verkliga hot och verksamhetsområden, visar att staterna inte kan möta de nya riskerna ensamma och att gemensamma insatser behövs.

C.  Kostnaden för uteblivna åtgärder på EU-nivå på säkerhets- och försvarsområdet uppskattas till mer än 100 miljarder euro om året, och EU:s effektivitetsnivå motsvarar 10–15 procent av Förenta staternas.

D.  En globalt försämrad situation belyser vikten av att förbättra samarbetet samt utbytet av information och bästa praxis mellan medlemsstaterna, liksom behovet av att kraftigt öka EU:s militära utgifter genom att en källa för egna medel avsätts för detta ändamål.

E.  Målet om en militär och försvarsrelaterad integration går tillbaka till EU:s grundare, vars främsta mål var att inrätta en mekanism för legitimt kollektivt försvar och upprätthålla freden på den europeiska kontinenten.

F.  Principerna och målen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) samt mekanismerna och ramverket för hur dessa mål ska uppnås finns tydligt beskrivna i artiklarna 21.1, 21.2 och 42 i fördraget om Europeiska unionen. Dock har väldigt lite ännu gjorts för att dessa mål ska uppnås, trots att det har framförts många uppmaningar och förslag från parlamentet och kommissionen om att de ska genomföras.

G.  För att en gemensam säkerhets- och försvarspolitik ska kunna utvecklas måste det framför allt finnas en politisk vilja från medlemsstaternas sida, som bygger på delade värderingar och principer samt gemensamma intressen och prioriteringar, samtidigt som strukturer för institutionellt samarbete måste upprättas. Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken bör vara en effektiv, strukturerad gemensam politik som medför ett mervärde och inte bara utgör summan av medlemsstaternas nationella politik eller deras minsta gemensamma nämnare.

H.  Frankrikes aktivering av artikel 42.7 i EU-fördraget i november 2015 visade på potentialen i alla fördragsbestämmelser som rör säkerhet och försvar.

I.  EU har enligt artikel 42.2 i EU-fördraget och artikel 2.4 i fördraget om europeiska unionens funktionssätt befogenhet att utarbeta och genomföra en gemensam säkerhets- och försvarspolitik som omfattar en gradvis utformning av en gemensam försvarspolitik för unionen. EU bör använda denna befogenhet till att förbättra samordningen och effektiviteten samt komplettera medlemsstaternas åtgärder utan att man för den skull inkräktar på eller berövar medlemsstaternas befogenheter på försvarsområdet.

J.  Det finns europeiska multinationella strukturer som utgör exempel på god praxis och flerårigt samarbete mellan medlemsstater, t.ex. Europakåren. Dessa strukturer skulle kunna fungera som utgångspunkt för steg i riktning mot en gemensam försvarspolitik för unionen.

K.  EU:s medborgare förväntar sig fler EU-åtgärder på försvars- och säkerhetsområdet. Enligt Eurobarometerundersökning 85.1 från juni 2016 vill två tredjedelar av de tillfrågade unionsmedborgarna se ett ökat EU-engagemang genom åtaganden från medlemsstaternas sida i säkerhets- och försvarspolitiska frågor.

L.  Det är nödvändigt att skapa en försvarskultur som bidrar till att unionsmedborgarna får en tydlig bild av den roll som försvaret spelar i vårt samhälle, och hur det bidrar till stabilitet, upprätthållande av fred och ökad internationell säkerhet.

M.  Åtgärder bör vidtas för att öka den europeiska säkerhetspolitikens funktionsduglighet och effektivitet, så att den bidrar till en verklig ökning av Europas säkerhet.

N.  Europeiska rådet bör utan dröjsmål upprätta en europeisk försvarsunion, vilket förespråkats av parlamentet, och EU:s gemensamma försvar. Medlemsstaterna bör dessutom anta beslutet om ett gemensamt försvar i enlighet med sina respektive konstitutionella bestämmelser.

O.  EU:s försvarspolitik bör öka Europas förmåga att förbättra säkerhetssituationen både inom och utanför unionen, och bör befästa partnerskapet med Nato och stärka förbindelserna över Atlanten, i syfte att även få ett starkare Nato.

P.  Parlamentet stöder aktivt en europeisk försvarsunion och kommer att fortsätta att lägga fram lämpliga förslag för detta ändamål. Den interparlamentariska konferensen om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken bör bli forum för ett effektivt och regelbundet interparlamentariskt samarbete om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och den gradvisa utformningen av unionens gemensamma försvarspolitik.

Q.  Vice ordföranden/den höga representanten hör regelbundet parlamentet om den gradvisa utformningen av unionens gemensamma försvarspolitik, säkerställer att vederbörlig hänsyn tas till parlamentets åsikter i detta utformningsarbete och informerar parlamentet om hur arbetet mot en europeisk försvarsunion fortskrider.

R.  Vice ordföranden/den höga representanten nämnde i sitt uttalande vid det informella Gymnichmötet mellan EU:s utrikesministrar den 2 september 2016 att det nu finns möjligheter till konkreta framsteg mellan medlemsstaterna på försvarsområdet.

S.  Kommissionen ska se till att fördragen tillämpas och att institutionerna vidtar åtgärder i enlighet med dem, även på GSFP-området.

T.  Försvarspolitiken bör ingå i unionens framtida årliga och fleråriga programplanering. Kommissionen bör inleda utarbetandet av lämpliga interinstitutionella avtal, bland annat en vitbok om EU:s försvar, som kan börja tillämpas under EU:s nästa fleråriga budgetram och fleråriga politiska ramverk.

U.  Parlamentet företräder EU:s medborgare och stiftar lagar, fastställer budgeten, utövar politisk kontroll och har en rådgivande funktion. Detta gör att parlamentet har en central roll i utformningen av en europeisk försvarsunion.

V.  En aktiv roll för parlamentet och dess politiska och demokratiska granskning när det gäller att utforma unionens gemensamma försvarspolitik och upprätta ett gemensamt försvar skulle bekräfta och stärka unionens representativa och demokratiska grundvalar.

W.  EU:s globala strategi bör fungera som ett ytterst tydligt och väsentligt strategiskt ramverk för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens framtida utveckling.

X.  Det finns begränsningar avseende militär utbildning utomlands, både vad gäller handlingsplaner och nödvändigt militärt logistiskt stöd.

Y.  Utbildningsuppdrag kan därför inte genomföras utomlands, liknande de militära utbildningsuppdragen i Centralafrikanska republiken (EUTM RCA) eller i Mali (EUTM Mali), utan att de berörda ländernas regeringar tillhandahåller de vapen och den utrustning som krävs till de militära enheterna. Utan någon utbildning med vapen och utrustning är det omöjligt att skapa enheter som kan klara krigets utmaningar och genomföra olika insatser.

Z.  För närvarande tillåts inte europeiska soldater delta som observatörer i samband med militära insatser, vilket innebär att de inte kan identifiera vilka brister som de utbildade enheterna upplever och de kan därför inte åtgärda svagheterna i insatserna i efterhand.

AA.  Dessa enheter, såväl i Mali som i Centralafrikanska republiken, upprättas för stridsinsatser, men om utrustningen och utbildningen efter tre års tid inte är den rätta, som i fallet EUTM Mali, blir insatskapaciteten helt undermålig.

AB.  Utan nödvändigt försvarsmateriel kommer utbildningsuppdrag utomlands endast att genomföras om det berörda landets regering tillhandahåller försvarsmateriel och vapen, som sedan fortsätter att användas av enheterna efter slutförd utbildning.

Det konstitutionella och rättsliga ramverket

1.  Europaparlamentet påminner om att den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, enligt fördraget om Europeiska unionen, ska omfatta den gradvisa utformningen av unionens gemensamma försvarspolitik, som kommer att leda till ett gemensamt försvar när Europeiska rådet med enhällighet har beslutat detta och när medlemsstaterna antagit ett sådant beslut i enlighet med sina respektive konstitutionella bestämmelser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbinda sig att prioritera bestämmelserna om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken i fördraget och öka sina ansträngningar för att säkerställa påtagliga framsteg mot att uppnå målen som beskrivs i dessa bestämmelser.

2.  Europaparlamentet konstaterar att den reform och innovation som Lissabonfördraget kan tillföra den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken utgör ett tillräckligt och sammanhängande ramverk och bör vara utgångspunkt för en verkligt gemensam politik med gemensamma resurser och gemensam kapacitet, liksom samordnad planering på unionsnivå. Parlamentet betonar att utvecklingen av en gemensam säkerhets- och försvarspolitik inom det nuvarande institutionella och rättsliga ramverket är mer avhängig av medlemsstaternas politiska vilja än av rättsliga faktorer. Parlamentet understryker att artikel 43 i EU-fördraget omfattar hela det spektrum av krishanteringsuppdrag som, om de utnyttjas snabbt och med beslutsamhet, motsvarar EU:s ambitionsnivå.

3.  Europaparlamentet uppmanar därför vice ordföranden/den höga representanten, rådet och medlemsstaterna att i enlighet med EU-fördraget sörja för samstämmighet mellan de yttre åtgärdernas olika områden, att hantera dessa områden med hjälp av ett heltäckande och övergripande tillvägagångssätt samt att utnyttja alla möjligheter i fördraget, särskilt de mekanismer som nämns i artiklarna 42.6 och 46 i EU-fördraget i protokoll (nr 10) om det permanenta strukturerade samarbetet som inrättas genom artikel 42 i fördraget om Europeiska unionen och, under en operativ fas, artikel 44 i EU-fördraget om en grupp medlemsstaters genomförande av ett GSFP-uppdrag, så att uppdrag och insatser kan inledas snabbare och på ett effektivare och flexiblare sätt. Parlamentet betonar att bestämmelser som rör samarbetet inom det permanenta strukturerade samarbetet bör definieras tydligt.

4.  Europaparlamentet konstaterar att i de fall då rådet, i enlighet med EU-fördraget, genom kvalificerad majoritet fattar beslut angående den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, särskilt enligt artiklarna 45.2 och 46.2, ska alla utgifter för genomförandet av dessa beslut finansieras genom nya extraresurser till EU-budgeten och belasta denna budget. Parlamentet anser att det behövs ytterligare ekonomiska resurser eller samfinansiering från medlemsstaternas sida för detta ändamål.

5.  Europaparlamentet anser därför att Europeiska försvarsbyrån och det permanenta strukturerade samarbetet bör behandlas som EU-institutioner, på samma sätt som Europeiska utrikestjänsten (utrikestjänsten). Parlamentet anser att budgetförordningen därför bör ändras så att Europeiska försvarsbyrån och det permanenta strukturerade samarbetet skrivs in i artikel 2b och får ett eget avsnitt i unionens budget. Parlamentet erinrar om att parlamentet, tillsammans med rådet, bör stifta lagar och fastställa budgeten samt utöva politisk kontroll och ha en rådgivande funktion i enlighet med vad som fastställs i fördragen.

6.  Europaparlamentet är övertygat om att artikel 41.1 i EU-fördraget är tillämplig för de administrativa utgifterna för Europeiska försvarsbyrån och det permanenta strukturerade samarbetet.

7.  Europaparlamentet konstaterar att artikel 41.2 i EU-fördraget är tillämplig för Europeiska försvarsbyråns och det permanenta strukturerade samarbetets driftsutgifter. Parlamentet påminner om att driftsutgifter för de militära uppdrag som avses i artikel 42.1 i EU-fördraget, liksom driftsutgifter för försvarsinsatser som en medlemsstat utför när medlemsstaten utsätts för ett väpnat angrepp på sitt territorium samt driftsutgifter för försvarsinsatser som utförs av medlemsstater för att uppfylla sina skyldigheter att ge stöd och bistånd enligt artikel 42.7 i EU-fördraget, bör finansieras kollektivt, men inte belasta unionens budget. Parlamentet välkomnar att artikel 42.7 om klausulen om ömsesidigt försvar har aktiverats.

8.  Europaparlamentet anser därför att det enda alternativet enligt fördragen i samband med Europeiska försvarsbyråns och det permanenta strukturerade samarbetets förvaltnings- och driftsutgifter är att avsätta medel från unionens budget, trots att båda institutionerna kan förvalta anslag direkt från medlemsstaterna.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla de ytterligare finansiella resurser som krävs för att finansiera förvaltnings- och driftskostnaderna för Europeiska försvarsbyrån och det permanenta strukturerade samarbetet från unionens budget.

10.  Europaparlamentet uppmanar rådet att för dessa ändamål se över beslut (Gusp) 2015/1835 om Europeiska försvarsbyråns stadga, säte och verksamhetsregler.

11.  Europaparlamentet anser att ett fördjupat försvarssamarbete mellan medlemsstater på EU-nivå bör gå hand i hand med en stärkt parlamentarisk tillsyn och kontroll för både Europaparlamentet och de nationella parlamenten.

12.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang parlamentets roll som budgetmyndighet. Parlamentet avser att utöva effektiv parlamentarisk kontroll och budgetkontroll över Europeiska försvarsbyrån och det permanenta strukturerade samarbetet i enlighet med fördragen.

13.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet att agera i enlighet med artikel 41.3 i EU-fördraget och att utan dröjsmål anta ett beslut som inrättar startfonden för brådskande finansiering av de inledande faserna av militära insatser för de uppdrag som avses i artiklarna 42.1 och 43 i EU-fördraget.

14.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet att i enlighet med artikel 42.2 i EU-fördraget vidta konkreta åtgärder för harmonisering och standardisering av de europeiska väpnade styrkorna för att underlätta samarbetet mellan de väpnade styrkornas personal inom ramen för en ny europeisk försvarsunion som ett steg mot en gradvis utformning av en gemensam försvarspolitik för unionen.

Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens europeiska mervärde

15.  Europaparlamentet betonar att det i en säkerhetsmiljö som snabbt försämras är nödvändigare än någonsin tidigare att nå den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens mål att stärka unionens operativa förmåga att handla externt för att bevara freden, förebygga konflikter och stärka den internationella säkerheten, i överensstämmelse med vad som anges i EU-fördraget. Parlamentet är fast övertygat om att de säkerhets- och försvarshot som EU står inför och som riktas mot dess medborgare och territorium är gemensamma och att de inte kan hanteras av en ensam medlemsstat. Parlamentet är övertygat om att unionens säkerhet och försvar kommer att vara starkare om unionen och medlemsstaterna beslutar att stå enade och samarbeta. Parlamentet anser att EU måste skapa ett effektivt system för europeisk ansvarsfördelning för sin egen säkerhet och sitt eget försvar, vilket ännu inte är fallet i dag. Medlemsstaterna uppmanas att visa politiskt engagemang fullt ut och att samarbeta för detta ändamål.

16.  Europaparlamentet betonar att säkerhet och försvar är ett område med ett uppenbart europeiskt mervärde i form av effektivitet, som blir resultatet av att medlemsstaterna får ökad och mer kostnadseffektiv kapacitet genom större samstämmighet, bättre samordning och samverkansförmåga inom säkerhet och försvar, och i form av befästning av såväl solidariteten, sammanhållningen och det strategiska oberoendet inom unionen som själva unionens motståndskraft. Parlamentet uppmärksammar att varje euro som investerats på försvarsområdet enligt beräkningar ger en avkastning på 1,6 gånger pengarna, framför allt till följd av kompetent arbetskraft, forskning och teknik samt export.

17.  Europaparlamentet betonar att om alla de möjligheter som fördragen erbjuder utnyttjas skulle det öka försvarsindustrins konkurrenskraft och förbättra dess funktionssätt på den inre marknaden, ytterligare uppmuntra till försvarssamarbete genom positiva incitament samt medföra en inriktning på projekt som medlemsstaterna inte kan genomföra på egen hand, varigenom onödigt dubbelarbete skulle begränsas och en effektivare användning av offentliga medel främjas.

18.  Europaparlamentet betonar att förstärkningen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken i linje med fördragen inte kommer att inkräkta på den nationella suveräniteten eftersom det är medlemsstaterna som utformar politiken. Parlamentet är övertygat om att det inte finns någon större respekt för suveränitet än att försvara EU:s territoriella integritet genom en gemensam försvarspolitik.

19.  Europaparlamentet betonar att genomförandet av GSFP-uppdrag, på grundval av artikel 44 i EU-fördraget, bidrar till att skapa en europeisk försvarsunion. EU uppmanas att utnyttja hela potentialen i artikel 44 för att fullfölja och stärka insatser av detta slag i syfte att bana väg för en operativ säkerhets- och försvarspolitik.

20.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att öka de nationella försvarsutgifterna till två procent av EU:s bruttonationalprodukt. Parlamentet betonar att detta skulle innebära nästan 100 miljarder euro mer i försvarsanslag i slutet av nästa årtionde. Parlamentet anser att denna ökning bör användas till att inleda mer strategiska samarbetsprogram inom och över hela unionen genom att på ett bättre sätt knyta samman efterfråge- och tillgångssidan och genom att göra båda dessa sidor effektivare och mer ändamålsenliga. Parlamentet anser att denna ökning kommer att bidra till att på europeisk nivå stödja den europeiska försvarsindustrin och skapandet av arbetstillfällen, särskilt i små och medelstora företag. Parlamentet anser att en betydlig andel av dessa utgifter bör gå till forskning och utveckling samt strategiska samarbetsprogram som ägnas åt ny teknik med dubbla användningsområden och ny försvarsteknik, som inte bara är av avgörande betydelse för att dessa mål ska kunna uppnås, utan även medför ytterligare mervärde för Europeiska unionen. Parlamentet konstaterar att stärkt ansvarsskyldighet, öppenhet och granskning vad gäller användningen av allmänna EU-medel bör säkerställas i samband med dessa ytterligare utgifter.

21.  Europaparlamentet är övertygat om att EU:s försvarsinvesteringar bör säkerställa att medlemsstaterna kan delta i en balanserad, samstämmig och synkroniserad förbättring av sin militära kapacitet. Parlamentet anser att detta utgör en strategisk möjlighet för EU att förbättra sin säkerhet och sitt försvar.

Den institutionella ramen

Ett försvarsministerråd

22.  Europaparlamentet betonar det fortsatta behovet av att inrätta en rådsformation bestående av försvarsministrarna, och med unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik som ordförande, med uppdrag att samordna genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och göra den mer effektiv.

En försvarsstyrelse

23.  Europaparlamentet anser att Europeiska försvarsbyråns styrelse, som består av företrädare för medlemsstaternas försvarsministerier, är ett organ som är lämpat att inneha den rådgivnings- och tillsynsfunktion som behövs för genomförandet av artiklarna 42, 45 och 46 i EU-fördraget.

24.  Europaparlamentet anser att artikel 4.4 i beslut (Gusp) 2015/1835 om Europeiska försvarsbyråns stadga, säte och verksamhetsregler ger den nödvändiga och stadiga grund som behövs för att Europeiska försvarsbyråns styrelse ska kunna agera som EU:s tredje kommitté med ständiga representanter, försvarsstyrelsen. Parlamentet anser att denna kommitté även bör inneha de rådgivnings- och tillsynsfunktioner som behövs för att genomföra det permanenta strukturerade samarbetet när det har inletts.

25.  Europaparlamentet är övertygat om att det mandat som kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) tilldelas enligt artikel 38 i EU-fördraget måste tolkas restriktivt. Parlamentet anser att dess mandat i enlighet med fördragen endast omfattar situationer och uppdrag utanför EU, liksom vissa delar som rör genomförandet av solidaritetsklausulen. Parlamentet anser i synnerhet att dess framtagna arbetsformer inte är anpassade för det ytterligare genomförande av den delen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken som avses i artikel 42.2 i EU-fördraget.

26.  Europaparlamentet uppmanar rådet att för dessa ändamål se över beslut 2001/78/Gusp om inrättande av kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik, liksom beslut (Gusp) 2015/1835 om Europeiska försvarsbyråns stadga, säte och verksamhetsregler.

Europeiska försvarsbyrån

27.  Europaparlamentet påminner om att Europeiska försvarsbyrån har som mål att hjälpa medlemsstaterna utveckla sin försvarskapacitet och att förstärka deras försvarstekniska och försvarsindustriella bas. Parlamentet betonar Europeiska försvarsbyråns underutnyttjade potential när det gäller att utarbeta en gemensam säkerhets- och försvarspolitik och att uppnå dessa mål, något som kräver att byråns fulla kapacitet tillvaratas. Parlamentet efterlyser en diskussion om byråns framtida roll och uppgifter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att formulera och förbinda sig till en gemensam ambitionsnivå för en omorganiserad europeisk försvarsbyrå. Parlamentet vill att Europeiska försvarsbyrån ska få ökat politiskt stöd, ökad finansiering och ökade resurser, liksom att dess samordning med kommissionens, medlemsstaternas och andra aktörers verksamhet ska öka, särskilt när det gäller kapacitetsuppbyggnad, upphandling på försvarsområdet, forskning och främjande av samverkansförmåga mellan medlemsstaternas väpnade styrkor. Parlamentet anser att byrån kan medfinansiera förkommersiella upphandlingar och offentliga upphandlingar för innovativa lösningar tillsammans med medlemsstaternas myndigheter och privata marknadsaktörer.

28.  Europaparlamentet noterar Europeiska försvarsbyråns beslut att se över kapacitetsutvecklingsplanen i linje med EU:s globala strategi och ser fram emot en framtida kapacitetsutvecklingsplan som på ett mer relevant sätt speglar EU:s och medlemsstaternas prioriteringar och behov.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma en gemensam europeisk politik för kapacitet och försvarsmateriel inom Europeiska försvarsbyrån i enlighet med artikel 42.3 i EU-fördraget, och uppmanar kommissionen och Europeiska försvarsbyrån att lägga fram förslag om detta. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att informera parlamentet om vilka resultat som uppnåtts genom det befintliga samarbetet mellan Europeiska försvarsbyrån och kommissionen och båda dessas samarbete med Europeiska rymdorganisationen (ESA) och organisationen för gemensamt försvarsmaterielsamarbete (Occar). Medlemsstaterna uppmanas att på korrekt sätt genomföra gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp om vapenexport, och att införa en gemensam strategi för vapenexport som säkerställer att vapenexport bygger på gemensamma, EU-övergripande kriterier för hur vapen, ammunition, försvarsmateriel och försvarsteknik exporteras till tredjeländer.

Det permanenta strukturerade samarbetet

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom unionens ramar snarast möjligt upprätta och gå med i ett permanent strukturerat samarbete i syfte att upprätthålla och förbättra sin militära kapacitet genom doktrinutformning, lednings- och personalutbildning, försvarsmateriel- och försvarsinfrastrukturutveckling, samverkansförmåga och certifiering. Parlamentet betonar hur viktigt och nödvändigt det är att alla medlemsstater som vill uppnå högsta möjliga ambitionsnivå med avseende på respektive medlemsstats försvarsintegration deltar i ett permanent och effektivt strukturerat samarbete. Parlamentet anser att en permanent ”europeisk integrerad styrka” bör inrättas som en sådan multinationell styrka som avses i artikel 1 i protokoll nr 10 om det permanenta strukturerade samarbetet, och ställas till unionens förfogande för genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken i enlighet med artikel 42.3 i EU-fördraget. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att lägga fram förslag för operationaliseringen av det permanenta strukturerade samarbetet under första halvan av 2017.

31.  Europaparlamentet anser att EU med de berörda medlemsstaternas samtycke bör delta i kapacitetsprogram som genomförs av medlemsstaterna. Parlamentet anser att EU:s finansiella bidrag till sådana program inte bör överskrida bidragen från de deltagande medlemsstaterna.

32.  Europaparlamentet anser att EU:s stridsgruppssystem bör inlemmas i det permanenta strukturerade samarbetet, liksom inrättandet av ett permanent civil-militärt högkvarter, med en lika viktig militär planerings- och ledningskapacitet och civil planerings- och ledningskapacitet, vilket skulle stärka den strategiska och operativa planeringen under hela planeringscykeln, utöka det civil-militära samarbetet och förbättra EU:s förmåga att snabbt reagera på kriser. Parlamentet anser att även andra multinationella strukturer inom EU bör inlemmas i det permanenta strukturerade samarbetet, såsom det europeiska kommandot för flygtransporter, Europakåren och organisationen för gemensamt försvarsmaterielsamarbete (Occar) samt alla bilaterala och multilaterala former av militärt samarbete mellan länder som deltar i det permanenta strukturerade samarbetet. Parlamentet anser att EU:s privilegier och immunitet bör gälla för dessa multinationella strukturer när de är en del av det permanenta strukturerade samarbetet.

33.  Europaparlamentet anser att EU bör stå för alla kostnader för EU:s stridsgrupper under aktivering, beredskap och tillbakadragande.

34.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och rådet att genomföra FN:s säkerhetsråds resolution 1325 fullt ut och utse en särskild representant för kvinnor och konflikter.

Europaparlamentet

35.  Europaparlamentet betonar att parlamentet bör spela en framträdande roll i kontrollen och tillsynen av genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och i utvärderingen av den, i enlighet med artikel 14.1 i EU-fördraget. Parlamentet anser att den interparlamentariska Gusp- och GSFP-konferensen även bör vara en plattform för interparlamentariskt samråd om och interparlamentarisk granskning av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Parlamentet måste höras på ett effektivt sätt inför alla större beslut på GSFP-området, i synnerhet vad gäller militära och civila uppdrag utanför EU och strategiska försvarsinsatser.

36.  Europaparlamentet uppmanar i detta avseende vice ordföranden/den höga representanten att till fullo tillämpa artikel 36 i EU-fördraget genom att se till att hänsyn tas till parlamentets synpunkter och att parlamentet hörs om de viktigaste aspekterna och de grundläggande valmöjligheterna när det gäller den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken som en del av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Parlamentet vill att parlamentet mer regelbundet ska få mer information så att de tillgängliga mekanismerna för parlamentarisk och politisk kontroll stärks.

37.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen parlamentet att omvandla sitt underutskott för säkerhet och försvar till ett fullvärdigt parlamentsutskott, så att det kan få en framträdande roll i genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, och i synnerhet en roll vid granskningen av rättsakter som rör försvarsmarknaden samt i förfaranden som den samordnade årliga försvarsöversynen.

38.  Europaparlamentet efterlyser ett stärkt samarbete mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten, eftersom det är avgörande för att skapa konkreta resultat på GSFP-området och för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens legitimitet. Parlamentet noterar att sådant samarbete inte bör undergräva genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och uppfyllandet av målen i den som en del av EU:s politik.

39.  Europaparlamentet anser att parlamentet, utöver sin roll i budgetförfarandena, bör fortsätta att driva på specifika initiativ och lägga fram rekommendationer till rådet, vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen om frågor som rör den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

Förbindelserna mellan EU och Nato

40.  Europaparlamentet efterlyser närmare förbindelser mellan den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och Nato som innebär en politisk möjlighet till samarbete och komplementaritet på alla nivåer, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 42.7 andra stycket i EU-fördraget. Parlamentet påminner om behovet att ombalansera och utvidga det strategiska partnerskapet mellan EU och Nato för att säkerställa kompatibilitet, bygga upp en gemensam kapacitet och undvika överlappande verksamhet och strukturer för att på så sätt minska och effektivisera utgifterna. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att omedelbart inleda en dialog med transatlantiska partner för att få klarhet i deras inställning till de olika frågor som tas upp i den globala strategin.

41.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och Natos generalsekreterare att genomföra en noggrann analys av vilka rättsliga och politiska konsekvenser det skulle få för utvecklingen av partnerskapet mellan EU och Nato om Förenade kungariket anmäler sitt utträde ur unionen enligt artikel 50 i EU-fördraget.

42.  Europaparlamentet understryker att ”Berlin plus”-arrangemangen bör omformuleras i grunden för att anpassas till den nuvarande strategiska kontexten och motverka framkomna bristfälligheter, exempelvis genom en förbättring av de taktiska och operativa mekanismerna i scenarier där både EU och Nato är närvarande, och för att göra det möjligt för Nato att utnyttja EU:s instrument.

Politiska rekommendationer

43.  Europaparlamentet stöder förslaget om en samordnad årlig försvarsöversyn, inom vars ram medlemsstaterna skulle samordna sina försvarsutgifter och kapacitetsplaner i ett öppet förfarande där både Europaparlamentet och de nationella parlamenten deltar.

44.  Europaparlamentet uppmanar rådet och vice ordföranden/den höga representanten att utarbeta en vitbok om EU:s säkerhet och försvar som innehåller en lämplig definition av de hot mot och risker för den europeiska säkerheten som EU och dess medlemsstater står inför, som ett första steg på vägen mot att inrätta den kapacitet som ett europeiskt försvar behöver, och en färdplan med tydliga faser samt en tidsplan för de steg som gradvis ska tas mot inrättandet av en europeisk försvarsunion och en mer effektiv gemensam försvarspolitik. Parlamentet anser att en sådan vitbok bör vara resultatet av bidrag från de olika EU-institutionerna och vara så omfattande som möjligt samt inbegripa de olika åtgärder som unionen planerat.

45.  Europaparlamentet välkomnar den europeiska försvarshandlingsplan som lades fram av kommissionen i november 2016. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen och medlemsstaterna att noga klarlägga hur en eventuell europeisk försvarsfond, särskilt ”kapacitets- och forskningsfönstren”, ska förvaltas och finansieras och vilka mål den ska ha. Parlamentet anser att det behövs starkt stöd och politiskt engagemang från medlemsstaterna och EU:s institutioner för att denna plan effektivt ska kunna genomföras. Parlamentet beklagar i detta avseende att kommissionen, Europeiska försvarsbyrån och medlemsstaterna ännu inte vidtagit alla de åtgärder som man beslutat om på Europeiska rådets möten om försvaret 2013 och 2015.

46.  Europaparlamentet påminner om att kommissionens olika initiativ bör ta hänsyn till de särskilda förhållanden som präglar försvarssektorn (regler för deltagande, immateriella rättigheter, förvaltning och koppling till operativa krav). Parlamentet kommer att vara vaksam på detta under förhandlingarna för nästa period 2021–2027, särskilt i samband med genomförandet av det framtida europeiska försvarsforskningsprogrammet.

47.  Europaparlamentet anser att antagandet av en vitbok om EU:s säkerhet och försvar bör bygga på den globala strategins genomförandeplan för säkerhet och försvar för att få den gradvisa utformningen av unionens gemensamma försvarspolitik att gå framåt. Parlamentet betonar att denna vitbok inte bara bör innehålla en beskrivning av de enskilda medlemsstaternas nuvarande militära kapacitet utan även innehålla en analys av vilken typ av samarbete som behövs och av hur sådant samarbete ska uppnås, av vilka typer av insatser EU får genomföra och av vilken kapacitet och vilka medel som behövs, samtidigt som vitboken bör bidra till samordning och samarbete mellan Nato och EU.

48.  Europaparlamentet efterlyser en omedelbar reform av Athenamekanismen med sikte på att öka dess potential till kostnadsdelning och gemensam finansiering, liksom att säkerställa en rättvis fördelning av de kostnader som är relaterade till insatserna, så att medlemsstaterna uppmuntras att bidra med styrkor, utan att vara begränsade av sin finansiella kapacitet. Parlamentet anser att en sådan reform bör säkerställa att alla de gemensamma kostnader som avses i bilagorna I till IV till rådets beslut (Gusp) 2015/528 av den 27 mars 2015 alltid ska bäras av Athena. Parlamentet anser att den reformerade Athenamekanismen också bör användas för att finansiera utgifter för uppdrag som är kopplade till den ”integrerade europeiska styrkan” (när denna väl inrättats inom det permanenta strukturerade samarbetet), inbegripet EU:s stridsgrupper.

49.  Europaparlamentet kräver att europeiska militära utbildningsuppdrag utomlands ska fylla sitt syfte, nämligen att utbilda lokala nationella militära enheter så att de kan hantera krigsförhållanden och säkerhetshot (uppror och terrorism). Parlamentet anser att de därför bör ha de vapen och den utrustning som krävs för att de ska kunna genomföra sin utbildning och vara operativa på plats, och att de europeiska militärer som är ansvariga för deras utbildning bör kunna medföljda som observatörer utan att ingripa i insatserna, så att de kan utvärdera utbildningens ändamålsenlighet och följaktligen kunna göra nödvändiga anpassningar och ansvara för den fortbildning som krävs.

50.  Europaparlamentet understryker behovet av fördjupade diskussioner om hur förbindelserna mellan EU och Förenade kungariket ska se ut på GSFP-området i framtiden, särskilt vad gäller militär kapacitet, om Förenade kungariket väljer att anmäla sitt utträde enligt artikel 50 i EU-fördraget. Parlamentet anser att nya ledningsstrukturer måste upprättas med tanke på att det operativa högkvarteret för Atalantainsatsen är förlagt till Northwood.

51.  Europaparlamentet uppmanar rådet och vice ordföranden/den höga representanten att säkerställa samordning på alla samverkansnivåer: civilt och militärt, mellan utrikestjänsten och kommissionen samt mellan EU och medlemsstaterna. Parlamentet välkomnar sammankopplingen av intern och extern säkerhet som fastställs i den globala strategin och uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen att säkerställa samstämmighet och se till att de interna och externa säkerhetsaspekterna samordnas på lämpligt sätt, även på administrativ nivå.

52.  Europaparlamentet understryker att EU måste öka sina ansträngningar för att stärka styrningen på global nivå, vilket i sin tur kommer att leda till en bättre strategisk och säkerhetsmässig situation. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja reformen av FN i syfte att stärka dess legitimitet, öppenhet, ansvarsprocesser och effektivitet. Parlamentet anser att FN:s säkerhetsråd måste reformeras, särskilt när det gäller dess sammansättning och omröstningsförfaranden, i syfte att öka dess förmåga att agera beslutsamt för att ta itu med utmaningar som rör global säkerhet, utöver dess rent militära inriktning.

53.  Europaparlamentet betonar att den mänskliga faktorn är en av våra värdefullaste tillgångar i arbetet för ett gemensamt försvar. Parlamentet anser att större investeringar behövs i GSFP-övningar och -utbildning, inklusive ansträngningarna för att uppnå ett integrerat system som bygger på nationella militära centrum, eftersom både övningar och utbildning är ett kraftfullt redskap för att gå vidare på detta område.

54.  Europaparlamentet anser att de synpunkter som parlamentet lägger fram genom denna resolution utgör rekommendationer till rådet och vice ordföranden/den höga representanten i enlighet med artikel 36 i EU-fördraget. Parlamentet anser att enligt god sed för ömsesidigt lojalt samarbete mellan EU:s institutioner bör vederbörlig hänsyn tas till dessa rekommendationer när vice ordföranden/den höga representanten utarbetar förslag till utveckling av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och när dessa förslag antas av rådet.

55.  Europaparlamentet understryker att artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen uttryckligen anger att ”unionens åtgärder i internationella sammanhang ska utgå från de principer som har legat till grund för dess egen tillblivelse, utveckling och utvidgning och som den strävar efter att föra fram i resten av världen: demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten”.

Möjliga utvecklingar och justeringar av den nuvarande institutionella strukturen för Europeiska unionen

56.  Europaparlamentet uppmanar parterna till en framtida konvention

o
o   o

57.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, FN:s generalsekreterare, Natos generalsekreterare, EU:s byråer på rymd-, säkerhets- och försvarsområdena samt de nationella parlamenten.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0120. (2) EUT C 419, 16.12.2015, s. 138. (3) Antagna texter, P8_TA(2016)0435. (4) Antagna texter, P8_TA(2016)0019. (5) Antagna texter, P8_TA(2016)0440. (6) Antagna texter, P8_TA(2017)0049. (7) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1. (8) EUT L 266, 13.10.2015, s. 55. (9) EGT L 27, 30.1.2001, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 16 mars 2017 över en integrerad EU-politik för Arktis (2016/2228(INI))

P8_TA(2017)0093 A8-0032/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos), som ingicks den 10 december 1982 och trädde i kraft den 16 november 1994 och Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC),

–  med beaktande av det avtal som antogs vid UNFCCC:s 21:a partskonferens i Paris den 12 december 2015 (Parisavtalet) samt det faktum att Europaparlamentet den 4 oktober 2016 röstade för att ratificera avtalet(1),

–  med beaktande av Minamatakonventionen, konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, Göteborgsprotokollet, Stockholmskonventionen, Århuskonventionen och konventionen om biologisk mångfald,

–  med beaktande av Förenta nationernas toppmöte om hållbar utveckling och det slutdokument som antogs av generalförsamlingen den 25 september 2015, med titeln Förändra vår värld: 2030-agendan för hållbar utveckling(2),

–  med beaktande av Unescos konvention av den 16 november 1972 om skydd av världens kultur- och naturarv,

–  med beaktande av ILO-konvention nr 169,

–  med beaktande av Ilulissatdeklarationen, som antogs den 28 maj 2008 av de fem stater som gränsar till Norra ishavet vid Norra ishavskonferensen i Ilulissat på Grönland,

–  med beaktande av Circumpolar Inuit Declaration on Resource Development Principles in Inuit Nunaat(3),

–   med beaktande av generalförsamlingens antagande av FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter 61/295 den 13 september 2007,

–  med beaktande av rådets slutsatser om arktiska frågor, i synnerhet de av den 20 juni 2016, den 12 maj 2014, den 8 december 2009 och den 8 december 2008,

–   med beaktande av EU:s globala strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik från juni 2016 Delade visioner, gemensamma åtgärder: ett starkare Europa samt Rapport om Gusp – våra prioriteringar under 2016, som godkändes av rådet den 17 oktober 2016,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 27 april 2016 om en integrerad EU-politik för Arktis JOIN(2016)0021, det gemensamma meddelandet från kommissionen och den höga representanten av den 26 juni 2012 om Europeiska unionens politik för den arktiska regionen JOIN(2012)0019 och kommissionens meddelande av den 20 november 2008 om Europeiska unionen och Arktis (COM(2008)0763),

–  med beaktande av de arktiska staternas nationella strategier för Arktis, i synnerhet Konungariket Danmarks (2011), Sveriges (2011) och Finlands (2013), liksom övriga EU- och EES-medlemsstaters,

–   med beaktande av rådets beslut 2014/137/EU av den 14 mars 2014 om förbindelserna mellan Europeiska unionen, å ena sidan, och Grönland och Konungariket Danmark, å andra sidan,

–  med beaktande av förklaringen om inrättandet av Arktiska rådet samt det nuvarande programmet för perioden 2015–2017 under Förenta staternas ordförandeskap,

–   med beaktande av deklarationen på tjugoårsdagen av det euroarktiska Barentssamarbetet, som utfärdades i Kirkenes, Norge, den 3–4 juni 2013,

–  med beaktande av förklaringarna från Arktiska parlamentariska konferensen och den parlamentariska Barentskonferensen, i synnerhet den slutförklaring som antogs vid 12:e Arktiska parlamentariska konferensen i Ulan-Ude, Ryssland, den 14–16 juni 2016,

–   med beaktande av det gemensamma uttalandet från det tredje ministermötet inom ramen för den förnyade nordliga dimensionen, som hölls i Bryssel den 18 februari 2013,

–   med beaktande av de uttalanden som antogs vid det parlamentariska forumet om den nordliga dimensionen i Reykjavík, Island, i maj 2015, i Archangelsk, Ryssland, i november 2013, i Tromsø, Norge, i februari 2011 och i Bryssel i september 2009,

–  med beaktande av den internationella koden för fartyg som trafikerar polarvatten, som antogs av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO),

–   med beaktande av den internationella konventionen till förhindrande av förorening från fartyg (Marpol),

–   med beaktande av konventionen om oljeutsläpp, fonden för oljeutsläpp och den kompletterande fonden,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 21 november 2013 om genomförandet av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (baserat på årsrapporten från rådet till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken)(4), av den 12 september 2013 om den maritima dimensionen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken(5), av den 22 november 2012 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens roll vid klimatstyrda kriser eller naturkatastrofer(6) och av den 12 september 2012 om årsrapporten från rådet till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken(7),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Arktis, i synnerhet resolutionerna av den 12 mars 2014 om EU:s strategi för Arktis(8), av den 20 januari 2011 om en hållbar EU-politik för de nordligaste regionerna(9) och av den 9 oktober 2008 om arktiskt styre(10),

–  med beaktande av sina resolutioner av den 2 februari 2016 om halvtidsöversynen av strategin för biologisk mångfald i EU(11) och av den 12 maj 2016 om uppföljningen till och översynen av Agenda 2030(12),

–  med beaktande av de relevanta rekommendationerna från delegationen för förbindelserna med Schweiz och Norge, till den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Island och till EES gemensamma parlamentarikerkommitté (SINEEA-delegationen),

–   med beaktande av En rymdstrategi för Europa (COM(2016)0705), som offentliggjordes av kommissionen den 26 oktober 2016,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1775 av den 6 oktober 2015 om handel med sälprodukter,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för utrikesfrågor och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för regional utveckling och fiskeriutskottet (A8-0032/2017), och av följande skäl:

A.  EU är en global aktör och är sedan långt tillbaka engagerat i Arktis av historiska, geografiska, ekonomiska och forskningsrelaterade skäl. Tre av dess medlemsstater – Danmark, Finland och Sverige – är arktiska länder. Arktis omges av internationella vatten, och medborgare och regeringar i hela världen, inbegripet EU, har ett ansvar att hjälpa till att skydda Arktis.

B.  EU:s engagemang i den nordliga regionen och i Arktis inleddes redan på det tidiga 1990-talet, genom dess deltagande i inrättandet av Östersjöstaternas råd (CBSS) och Barentsrådet (BEAC) samt genom kommissionens fullvärdiga medlemskap i dessa organ.

C.  Politiken för den nordliga dimensionen, som påverkar både EU:s inre angelägenheter och yttre förbindelser, har utvecklats till ett jämlikt partnerskap mellan EU, Ryssland, Norge och Island. Förutom partnerna i den nordliga dimensionen deltar flera andra multilaterala organisationer i denna gemensamma politik, till exempel Arktiska rådet, CBSS och BEAC, medan Kanada och Förenta staterna är observatörer. Politiken omfattar ett brett geografiskt område och spelar en viktig roll genom praktiskt regionalt samarbete inom hållbar utveckling, folkhälsa och socialt välbefinnande, kultur, miljöskydd samt logistik och transporter.

D.  EU har gradvis byggt upp och förstärkt sin politik för Arktis. Utvecklingen av engagemanget och EU:s gemensamma intressen tillgodoses bäst genom väl samordnade, gemensamma insatser. Utmaningarna med anknytning till Arktis kräver ett gemensamt svar på regional och internationell nivå.

E.  Arktis står inför unika sociala, miljömässiga och ekonomiska utmaningar.

F.  Den europeiska delen av Arktis har en liten befolkning utspridd över ett stort område som kännetecknas av brist på transportförbindelser, såsom väg-, järnvägs- och öst–västliga flygförbindelser. I den europeiska delen av Arktis råder en brist på investeringar.

G.  Det finns en bred internationell rättslig ram för Arktis.

H.  Arktiska rådet är det viktigaste forumet för arktiskt samarbete. Under de 20 år som det funnits har Arktiska rådet visat sin förmåga att upprätthålla samarbete i en konstruktiv och positiv anda, anpassa sig till nya utmaningar och ta sig an nya ansvarsområden.

I.  De arktiska staterna har suveränitet och jurisdiktion över sina länder och vatten. De arktiska befolkningarnas rätt att utnyttja sina naturresurser på ett hållbart sätt måste respekteras.

J.  Intresset för Arktis och dess resurser ökar på grund av den föränderliga miljön i området och resursbristen. Regionens geopolitiska betydelse ökar. Klimatförändringarnas effekter och den allt hårdare konkurrensen om tillgång till Arktis och dess naturresurser har, tillsammans med den ökande ekonomiska verksamheten, medfört risker för regionen, bland annat hot mot miljön och människors säkerhet, men också nya möjligheter, exempelvis till en välutvecklad, hållbar bioekonomi. Som ett resultat av klimatförändringarna kommer nya farleder att öppnas, och nya fiskeområden och naturresurser kan leda till ökad mänsklig aktivitet och miljömässiga utmaningar i regionen.

K.  Arktis har länge varit ett område som präglats av konstruktivt internationellt samarbete, och det finns ett behov av att se till att Arktis förblir ett spänningsfritt område.

L.  God tillgänglighet, för att bättre koppla samman landsbygdsområdena i den nordliga regionen med resten av EU, är en grundförutsättning för en hållbar och konkurrenskraftig ekonomisk utveckling i de nordliga tillväxtcentrumen, med tanke på investerares och intressenters ökade intresse för deras outnyttjade resurser och deras roll som fokus för ekologiska utmaningar.

M.  Sedan 2015 har Ryska federationen upprättat minst sex nya baser norr om polcirkeln, inbegripet sex djupvattenhamnar och tretton flygfält, och har ökat närvaron av marktrupper i Arktis.

N.  Robusta, välmående och hållbara arktiska ekosystem med levande samhällen är av strategisk betydelse för den politiska och ekonomiska stabiliteten i Europa och världen. Arktis rymmer mer än hälften av världens våtmarker och spelar en avgörande roll i vattnets rening. Arktis bidrar till uppnåendet av målen om en god status för vattnet i EU i enlighet med ramdirektivet om vatten. Kostnaden för uteblivna insatser för att bevara Arktis socioekologiska system ökar exponentiellt.

O.  Den arktiska havsisen har minskat påtagligt sedan 1981, de områden som täcks av permafrost blir färre (med risk för att enorma mängder koldioxid(13) och metan plötsligt släpps ut i atmosfären), snötäcket fortsätter att minska och smältande glaciärer leder till stigande havsnivåer över hela världen. Det har noterats att havsisen försvinner ännu snabbare än vad man förutspått i modellerna och att havsisens volym under sommaren har minskat med mer än 40 procent på 35 år. Klimatförändringarna sker dubbelt så fort – och i ökande takt – i polarregionerna, vilket orsakar okända och oförutsebara förändringar i världens ekosystem.

P.  Tre av EU:s medlemsstater (Danmark, Finland och Sverige) samt ett utomeuropeiskt land och territorium (Grönland) är medlemmar i det åtta medlemmar starka Arktiska rådet, och sju andra medlemsstater (Frankrike, Tyskland, Italien, Nederländerna, Polen, Spanien och Förenade kungariket) är observatörer. EU ser fram emot det slutliga genomförandet av sin formella status som observatör i Arktiska rådet.

Q.  Miljöskydd och hållbar utveckling är de två hörnstenarna i Ottawadeklarationen, som lade grunden till Arktiska rådet 1996.

R.  Omkring fyra miljoner människor bor i den arktiska regionen, varav ungefär tio procent är urbefolkningar. Den sårbara arktiska miljön och urbefolkningarnas grundläggande rättigheter måste respekteras och skyddas med striktare skyddsåtgärder. Ur- och lokalbefolkningarna måste garanteras rätten att godkänna, och vara med och fatta beslut om, utvinningen av naturresurser. Ökningen av mängden föroreningar och tungmetaller i Arktis har negativa efterverkningar för livsmedelskedjan eftersom de förekommer i flora och fauna, särskilt i fisk, och är en viktig hälsofråga för såväl lokalbefolkningen som för konsumenter av fiskeprodukter på andra ställen.

S.  Ekosystemen i Arktis, inklusive dess flora och fauna, är särskilt känsliga för störningar, och har en relativt lång återhämtningsperiod. Den negativa miljöpåverkan har ofta samlade och irreversibla effekter och får ofta externa geografiska och ekologiska följder (till exempel skador på havens ekosystem).

T.  Temperaturen i Arktis har under de senaste årtiondena stigit omkring dubbelt så fort som det globala genomsnittet.

U.  Den ökade mängden växthusgaser och luftföroreningar i atmosfären bidrar till att förändra klimatet i Arktis. Eftersom föroreningarna i Arktis främst kommer från asiatiska, nordamerikanska och europeiska utsläppskällor spelar åtgärderna för att minska utsläppen i EU en viktig roll i kampen mot klimatförändringarna i Arktis.

V.  Det finns ett flertal risker med användningen av tung eldningsolja för sjötransporter i Arktis. Vid utsläpp emulgeras det mycket tjocka bränslet, sjunker och kan förflyttas över extremt långa avstånd om det fångas i is. Utsläpp av tung eldningsolja innebär enorma risker för livsmedelstryggheten för urbefolkningarna i Arktis, vars försörjning är avhängig av fiske och jakt. Förbränning av tung eldningsolja ger upphov till svaveloxider och tungmetaller samt stora mängder sot som, när det hamnar på den arktiska isen, stimulerar upptagningen av värme i ismassan, vilket påskyndar issmältningen och effekterna av klimatförändringarna. IMO har förbjudit frakt och användning av tung eldningsolja i vattnen runt Antarktis.

W.  EU bör vara pådrivande i diskussionerna och förhandlingarna inom internationella forum för att alla aktörer ska ta sitt ansvar i fråga om att minska sina utsläpp av växthusgaser och föroreningar, och för att ta itu med de allt större utmaningar som en hållbar resursförvaltning innebär.

X.  Riskerna med användning av kärnkraft i isbrytare och kustanläggningar bör beaktas och minimeras i alla verksamheter med koppling till förebyggande och beredskap.

Y.  Det är inte under några omständigheter en hållbar avfallshanteringslösning att dumpa någon sorts avfall i den arktiska permafrosten, vilket den senaste tidens resultat från Camp Century på Grönland har visat.

Z.  EU:s politik i den arktiska regionen bör i högre grad spegla de mål för hållbar utveckling som EU har åtagit sig att uppnå senast 2030.

AA.  Ett beslutsfattande som baseras på vetenskaplig forskning, inklusive lokal- och urbefolkningarnas kunskap, är avgörande för att skydda Arktis sårbara ekosystem, minska riskerna, göra det möjligt för lokalsamhällena att anpassa sig samt främja hållbar utveckling. EU är den största finansiären i världen av arktisk forskning och förespråkar ett kostnadsfritt utbyte av dess resultat.

AB.  En välavvägd kombination av industrins expertis och specialisering om Arktis, å ena sidan, och ett engagemang för målen om miljövänlig och hållbar utveckling, å andra sidan, har potentialen att främja ekologisk innovation, symbioser inom industrin och en effektiv avfallshantering i det arktiska området, så att den orörda miljön kan bevaras och potentialen till nya och framväxande affärsmöjligheter och arbetsskapande kan tas tillvara, vilket också skulle bidra till ungdomssysselsättning och till att lösa utmaningen med befolkningens åldrande.

AC.  Den befintliga tekniska kapaciteten inom EU vad gäller satellitkommunikation skulle, i linje med de tjänster och den infrastruktur som erbjuds genom Copernicus och Galileo, kunna tillgodose behoven hos användare i den arktiska regionen.

AD.  Lokalsamhällenas deltagande är oerhört viktigt om förvaltningen av naturresurser ska lyckas och om motståndskraft ska kunna skapas i känsliga ekosystem.

AE.  Det är viktigt att ta hänsyn till traditionell och lokal kunskap vid beslutsfattande i Arktis.

AF.  Samernas, nentsernas, chanternas, evenkernas, tjuktjernas, aleuternas, yupiks och inuiternas kulturer behöver skyddas i enlighet med FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter. Arktis urbefolkningar har rätt att använda naturresurserna i sina närområden och bör därför delta i eventuella framtida planer för kommersiellt fiske.

AG.  All fiskeriverksamhet i den arktiska regionen måste bedrivas i enlighet med befintliga internationella avtal som reglerar området, inklusive Spetsbergtraktaten från 1920 och framför allt de rättigheter som de stater som är parter i denna traktat har, och också med alla historiska fiskerättigheter.

1.  Europaparlamentet välkomnar det gemensamma meddelandet som ett positivt steg mot en integrerad EU-politik för frågor som rör Arktis – med fastställandet av specifika åtgärdsområden – och en mer enhetlig ram för EU:s åtgärder med fokus på den europeiska delen av Arktis. Parlamentet betonar vikten av mer enhetlighet mellan unionens interna och externa politik för frågor som rör Arktis. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa konkreta åtgärder för genomförande och uppföljning av dess meddelande. Vidare upprepar parlamentet sitt krav på en heltäckande strategi och en konkretiserad handlingsplan för EU:s engagemang i Arktis, vars utgångspunkt bör vara målet att skydda Arktis sårbara ekosystem.

2.  Europaparlamentet välkomnar det gemensamma meddelandets tre prioriteringar, nämligen klimatförändringar, hållbar utveckling och internationellt samarbete.

3.  Europaparlamentet understryker Unclos betydelse som en viktig multilateral rättslig ram för all havsrelaterad verksamhet, inbegripet i Arktis, för att fastställa gränserna för den arktiska kontinentalsockeln och lösa suveränitetsfrågor inom Arktis när det gäller territorialvatten. Parlamentet noterar att bara ett fåtal frågor om jurisdiktion i Arktis är olösta och anser att det är av yttersta vikt att internationell rätt följs i Arktis. Parlamentet påpekar att vattnen runt Nordpolen till största delen är internationella vatten. Parlamentet förespråkar en central roll för EU när det gäller att främja effektiva multilaterala arrangemang och en global regelbaserad ordning genom en förstärkning och ett konsekvent genomförande av relevanta internationella, regionala och bilaterala avtal och ramar. Parlamentet understryker att EU bör ha en positiv roll i att främja och stödja överenskommelser som stärker förvaltningen av den biologiska mångfalden och miljön i områden i Norra ishavet som inte omfattas av någon nationell jurisdiktion. Parlamentet noterar att detta inte rör sjöfart och traditionella försörjningsmöjligheter. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU att samarbeta nära med sina medlemsstater för att stödja bevarandet och skyddet av miljön i regionen. Parlamentet understryker Arktiska rådets viktiga roll när det gäller att upprätthålla ett konstruktivt samarbete, låg spänning, fred och stabilitet i den arktiska regionen.

4.  Europaparlamentet välkomnar EU:s ratificering av Parisavtalet och dess ikraftträdande den 4 november 2016, och efterlyser ett snabbt och effektivt genomförande av alla parter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera Parisavtalet för att kunna fortsätta arbetet med de ambitiösa målen och åtgärderna för minskning av växthusgasutsläppen i både utsläppshandelssektorn och ansvarsfördelningssektorn, med hänsyn tagen till målet om att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C senast 2100.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att axla ett större ansvar för det faktiska genomförandet av internationella konventioner såsom Parisavtalet, Minamatakonventionen, konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, Göteborgsprotokollet, Stockholmskonventionen, den internationella koden för fartyg som trafikerar polarvatten (Polarkoden) och konventionen om biologisk mångfald. Parlamentet ber kommissionen att särskilt uppmärksamma det pågående internationella arbetet i granskningskommittén för långlivade organiska föroreningar för att ytterligare fasa ut användningen av långlivade organiska föroreningar och sot. Parlamentet förväntar sig att EU:s partnerländer ska göra detsamma.

6.  Europaparlamentet stöder utvecklingen av ett nätverk av arktiska naturskyddsområden och skyddet av det internationella havsområde runt Nordpolen som ligger utanför kuststaternas ekonomiska zoner.

7.  Europaparlamentet begär att all utveckling av kommersiellt fiske i den arktiska regionen ska göras på ett sätt som är fullt förenligt med regionens känsliga och specifika karaktär. Parlamentet insisterar på att man, innan något nytt kommersiellt fiske inleds i den arktiska regionen, genomför pålitliga och försiktighetsbaserade vetenskapliga beståndsbedömningar för att fastställa hur mycket fiske som kan bedrivas så att de berörda fiskbestånden bevaras över de nivåer som kan producera maximal hållbar avkastning och så att andra arter inte utarmas eller den marina miljön allvarligt skadas. Parlamentet betonar att allt fiske på öppet hav måste regleras av en regional fiskeriförvaltningsorganisation som respekterar vetenskapliga rekommendationer och har ett robust kontroll- och övervakningsprogram för att säkerställa att förvaltningsåtgärderna efterlevs. Fisket inom exklusiva ekonomiska zoner måste uppfylla samma krav. Parlamentet begär ett moratorium för industriellt fiske, inbegripet fiske med bottentrål, i de arktiska vatten där inget fiske hittills har ägt rum.

8.  Europaparlamentet välkomnar de pågående förhandlingarna om ett internationellt avtal mellan de arktiska kuststaterna och internationella parter som syftar till att förhindra oreglerat fiske i internationella vatten i Arktis, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skriva under denna förklaring och förespråka att den görs bindande för signatärerna.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja och uppmuntra länderna i Arktis att fortsätta arbetet med att samla in mer information om och göra fler analyser av alla bestånd i regionen.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar inom EU:s regelverk genom att enas om ambitiösa mål för minskade utsläpp vid förhandlingarna om direktivet om nationella utsläppstak, genom att sänka de lokala utsläppsnivåerna i enlighet med paketet om ren luft i syfte att minska långväga luftföroreningar, särskilt sot, och genom att förhandla om ambitiösa mål och åtgärder för minskning av växthusgasutsläppen i både utsläppshandelssektorn och ansvarsfördelningssektorn, med hänsyn tagen till målet om att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C senast 2100.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att FN:s avtal om skydd av den biologiska mångfalden i havsområden utanför nationell jurisdiktion, som för närvarande är under förhandling, är starkt och verkningsfullt och att det kan säkerställa en stabil process för att kartlägga, utse, förvalta och upprätthålla marina skyddsområden, inklusive marina reservat med fiskeförbud.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekräfta sin roll i det effektiva genomförandet av konventionen om biologisk mångfald och relaterade internationella överenskommelser. Det är viktigt att den strategiska planen när det gäller identifiering och prioritering av skadliga främmande arter som hotar ekosystem och deras utbredningsvägar, som man enades om i artikel 10 i Nagoyaprotokollet, genomförs så att de mest skadliga invasiva arterna kontrolleras eller utrotas och så att man inriktar sig på deras utbredningsvägar för att undvika överföring och invasion av sådana arter, inbegripet i de arktiska områdena.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbjuda subventioner för fossila bränslen som minskar kostnaderna för energiproduktion från fossila bränslen, med målsättningen att motverka utvinning och användning av fossila bränslen.

14.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja stränga lagstiftningskrav för försiktighet på området miljöskydd och säkerhet för internationell oljeborrning, oljeprospektering och oljeproduktion. Parlamentet efterlyser ett förbud mot oljeborrning i de isiga arktiska vattnen i EU och EES och vill att EU ska främja jämförbara försiktighetskrav i Arktiska rådet och för arktiska kuststater.

15.  Europaparlamentet betonar vikten av att EU verkar för en snabb ratificering av Minamatakonventionen för att förebygga och minska kvicksilverutsläpp.

16.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens föresats att använda medel från de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) för att integrera klimatåtgärder i all politik som rör Arktis, med hänsyn till de arktiska regionernas lokala förhållanden och särskilda karaktär.

17.  Europaparlamentet betonar att den ökade användningen av naturresurser i Arktis bör göras med respekt för lokalbefolkningarna och på ett sätt som gagnar dessa och som innebär ett fullständigt miljömässigt ansvar för den sårbara arktiska miljön. Parlamentet anser att detta strategiska val är avgörande för att säkerställa legitimitet och lokalt stöd för EU:s engagemang i Arktis.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och de medlemsstater som är medlemmar eller observatörer i Arktiska rådet att stödja Arktiska rådets pågående arbete med miljökonsekvensbedömningar för att bevara Arktis sårbara ekosystem i linje med Esbokonventionen. Parlamentet betonar den stora vikten av dessa miljökonsekvensbedömningar för att säkerställa en hållbar utveckling av ekonomisk verksamhet samt skyddet av Arktis särskilt sårbara ekosystem och samhällen. Parlamentet riktar uppmärksamhet på följande icke-uttömmande kriterier som lagts fram av Inuit Circumpolar Council (ICC) för utvärdering av projekt som äger rum i Arktis:

19.  Europaparlamentet understryker vikten av att hitta mekanismer för att införliva företagens sociala ansvar (CSR) i verksamheten hos de företag som är verksamma i Arktis, framför allt genom samarbete med företrädare för näringslivet, till exempel Arktiska ekonomiska rådet. Parlamentet rekommenderar att man undersöker potentialen hos frivilliga mekanismer för att uppmuntra till höga branschstandarder när det gäller sociala och miljömässiga resultat, till exempel att belysa ”bästa resultat” i ett arktiskt index för företagsansvar baserat på exempelvis protokollet för investeringar i Arktis (Arctic Business Investment Protocol) och FN:s Global Compact-initiativ.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja allt arbete som utförs i IMO för att nå en global överenskommelse om minskade utsläpp från fartyg.

21.  Europaparlamentet konstaterar att det är viktigt att tillräckliga medel kontinuerligt anslås för de glesbefolkade områdena i norr så att dessa områden kan tackla bestående problem såsom gles befolkning, tuffa klimatförhållanden och långa avstånd.

22.  Europaparlamentet uppmuntrar ett nära samarbete mellan EU:s institutioner och de berörda medlemsstaterna i frågor som rör Arktis. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som är medlemmar i Arktiska rådet att hålla övriga medlemsstater och den höga representanten informerade om alla ärenden av gemensamt intresse i Arktiska rådet, i enlighet med artikel 34.2 i EU-fördraget.

23.  Europaparlamentet framhåller behovet av att EU samtalar med alla arktiska partner i den politiska dialogen och efterfrågar ökat samarbete mellan EU, Arktiska rådet inom ramen för den nordliga dimensionen, Barentsrådet och övriga organ som är involverade i samarbetet i de nordligaste regionerna. Parlamentet understryker den viktiga roll som spelas av Arktiska rådets observatörer med stor erfarenhet av och ett långvarigt engagemang i vetenskapligt och politiskt samarbete i Arktis. Parlamentet välkomnar i detta avseende den pågående dialogen mellan observatörerna och ordförandeskapet i Arktiska rådet.

24.  Europaparlamentet stöder kraftfullt att EU ges observatörsstatus i Arktiska rådet. Parlamentet är övertygat om att ett fullständigt genomförande av EU:s status som formell observatör skulle vara ett positivt bidrag till och stärka Arktiska rådets politiska och institutionella roll i hanteringen av frågor som rör Arktis.

25.  Europaparlamentet välkomnar den förbättrade samordningen mellan kommissionen och Europeiska utrikestjänsten i frågor som rör Arktis, och föreslår att en enhet för den nordliga dimensionen skapas vid utrikestjänsten och att samarbetet mellan utrikestjänstens och kommissionens avdelningar stärks för att säkerställa en enhetlig, samordnad och integrerad politisk strategi inom alla viktiga politikområden som berörs.

26.  Europaparlamentet noterar EU:s kapacitet att bidra till att lösa potentiella säkerhetsutmaningar. Parlamentet uppmanar EU att, i partnerskap med medlemsstaterna och i samarbete med de arktiska länderna, bidra till ansträngningarna för att bygga mekanismer för civil säkerhet, och förbättra kapaciteterna att hantera både naturkatastrofer och katastrofer och kriser orsakade av människan samt infrastrukturen för sökning och räddning.

27.  Europaparlamentet uppmärksammar det faktum att energitrygghet är nära förbundet med klimatförändringar. Energitryggheten måste förbättras genom en minskning av EU:s beroende av fossila bränslen. Parlamentet framhåller att omvandlingen av Arktis är en av de största effekter som klimatförändringarna kommer att ha på EU:s säkerhet. Parlamentet betonar att denna riskökande faktor måste hanteras med en stärkt EU-strategi för Arktis och genom en bättre politik för EU-producerad förnybar energi och energieffektivitet som avsevärt minskar unionens beroende av externa källor och därigenom förbättrar dess säkerhetssituation.

28.  Europaparlamentet manar till utveckling av beredskapsplaner för oljeskadat naturliv, i enlighet med definierad god praxis, i alla arktiska stater, inklusive en effektiv värdering av sårbara hotade arter, samt genomförbara strategier för förebyggande och beredskap för att säkerställa att de skyddas.

29.  Europaparlamentet belyser det pågående konstruktiva och pragmatiska gränsöverskridande samarbetet inom den nordliga dimensionen, dess partnerskap och Barentssamarbetet.

30.  Europaparlamentet betonar betydelsen av fortsatt kontakt och dialog med Ryssland inom ramen för det arktiska regionala samarbetet, särskilt det gränsöverskridande samarbetet mellan EU och Ryssland, trots den ökade stationeringen av ryska militärstyrkor i regionen, uppbyggnaden och återöppnandet av ryska militärbaser och skapandet av ett ryskt militärdistrikt i Arktis. Parlamentet betonar att EU måste framhålla sina strategiska intressen gentemot Ryssland ännu mer, genom ett selektivt engagemang och försöka göra framsteg i frågor av gemensamt intresse där det finns en grund för globala lösningar på gemensamma utmaningar och hot. Parlamentet kräver att denna fråga ska inkluderas i EU:s strategi för Arktis. Parlamentet understryker att den arktiska regionen är en väsentlig del av de miljömässiga, ekonomiska och politiska sfärerna inom internationella förbindelser.

31.  Europaparlamentet anser att politiken för den nordliga dimensionen är en framgångsrik modell för stabilitet, gemensamt ägande och engagemang i det arktiska samarbetet. Parlamentet understryker vikten av den nordliga dimensionens sektorspartnerskap, särskilt inom miljö, infrastruktur och logistik.

32.  Europaparlamentet noterar att det har skapats arktiska migrationsvägar till EU. Parlamentet understryker att migrationsvägarna och den ökade transporten bör beaktas i samband med utarbetandet av en EU-strategi för Arktis.

33.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till EU och dess medlemsstater att aktivt upprätthålla principerna om fri sjöfart och oskadlig genomfart.

34.  Europaparlamentet välkomnar planerna på att skapa ett forum för intressenter i den europeiska delen av Arktis. Parlamentet betonar att man behöver förbättra synergierna mellan befintliga finansieringsinstrument för att förhindra möjliga dubbleringar och för att maximera interaktionen mellan interna och externa EU-program. Parlamentet noterar att Finland har erbjudit sig att stå värd för det första forumet, som ska hållas 2017.

35.  Europaparlamentet understryker vikten av att inkludera traditionell och lokal kunskap i beslutsfattandet i Arktis.

36.  Europaparlamentet bekräftar på nytt EU:s stöd för FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter och erinrar särskilt om artikel 19 i vilken det bekräftas att staterna ska samråda och samarbeta i ärligt uppsåt med de berörda urbefolkningarna genom deras egna företrädande institutioner för att på förhand inhämta deras fria och välinformerade samtycke innan staterna antar och genomför lagstiftnings- och förvaltningsåtgärder som kan påverka urbefolkningarna. Parlamentet efterfrågar ett bättre och tidigare deltagande av urbefolkningarna i utformningen av en medborgarcentrerad politik för Arktis och i Arktiska rådets arbete. Parlamentet betonar att deras inkluderande i beslutsfattandet skulle underlätta en hållbar förvaltning av naturresurserna i Arktis. Parlamentet betonar att deras rättigheter, kulturer och språk måste skyddas och främjas. Parlamentet betonar vikten av att utveckla förnybara energiresurser i den arktiska regionen på ett hållbart sätt som också respekterar den bräckliga miljön, och med fullt deltagande av urbefolkningarna.

37.  Europaparlamentet uppmärksammar särskilt mål 4.5 i målen för hållbar utveckling, som inbegriper ett säkerställande av lika tillgång till utbildning och yrkesutbildning på alla nivåer för urbefolkningar, även på deras egna språk.

38.  Europaparlamentet betonar att tillgänglig, sammanlänkad, säker och hållbar turism på lands- och glesbygden i den europeiska delen av Arktis kan bidra till att öka den ekonomiska verksamheten, vilket i sin tur kan öka antalet arbetstillfällen i de små och medelstora företagen och bidra till en övergripande positiv utveckling i regionen. Parlamentet betonar därför att turismen i området bör främjas på grund av dess tillhörande sociala och miljömässiga påverkan på infrastruktur, forskning och utbildning.

39.  Europaparlamentet understryker urbefolkningarnas och lokalsamhällenas betydelse för att hålla den arktiska regionen levande och hållbar. Parlamentet uppmanar kommissionen att fokusera på att ge dessa grupper tillgång till all relevant information om kraven, bästa praxis och finansieringsinstrument på EU:s inre marknad. Parlamentet framhåller vikten av effektiva transport-, kommunikations- och elnät, liksom spatial geolokalisering och telekommunikationsteknik, i samband med skapandet av ekonomisk verksamhet i regionen. Parlamentet påminner kommissionen om dess skyldigheter enligt förordning (EU) 2015/1775 när det gäller att rapportera och informera allmänheten och behöriga myndigheter om bestämmelserna i förordningen. Parlamentet betonar behovet att införliva ur- och lokalbefolkningarnas kunskaper, samt säkerställa att dessa involveras närmare, accepteras och engageras, i beslutsfattandet. Parlamentet understryker behovet av nödvändigt stöd och finansiering. Parlamentet föreslår i detta sammanhang en arktisk representation av urbefolkningar i Bryssel för att göra deras deltagande mer synligt. Parlamentet anser att EU bör stödja användningen av innovativ teknik i Arktis, för utvecklingen av förnybara energikällor i Arktis.

40.  Europaparlamentet betonar att det är av yttersta vikt att bevara hållbart utvecklade samhällen som har tillgång till den senaste informationstekniken i Arktis med en hög livskvalitet, och att EU kan fylla en viktig funktion i detta avseende. Parlamentet erinrar om att folken i Arktis själva har rätt att bestämma sina försörjningsmöjligheter och erkänner deras önskan om en hållbar utveckling av regionen. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att intensifiera dialogen med dem samt undersöka möjligheten att bistå ekonomiskt till dessa grupper och sörja för att deras åsikter beaktas i EU:s diskussioner om Arktis. Parlamentet välkomnar det arbete som utförs av FN:s särskilda rapportör om situationen för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för urbefolkningar och av FN:s expertmekanism om urbefolkningars rättigheter.

41.  Europaparlamentet betonar att vetenskapen bör ligga till grund för beslutsfattandet i Arktis när gäller miljöskydd och kampen mot klimatförändringarna.

42.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som ESI-fonderna har när det gäller att utveckla den europeiska delen av Arktis och skapa hållbar tillväxt och arbetstillfällen av hög kvalitet med inriktning på framtidsorienterade sektorer, samt behovet av att utveckla Arktis naturresurser på ett ansvarsfullt och respektfullt sätt. Parlamentet uppmärksammar de permanenta nackdelar som bör utjämnas (artikel 174 i EUF-fördraget). Parlamentet framhåller strategins långsiktiga betydelse på olika områden såsom den digitala agendan, klimatförändringarna, den blå tillväxten osv.

43.  Europaparlamentet understryker vikten av att den arktiska regionen har god tillgänglighet till det transeuropeiska transportnätet, dess planerade förlängning av stomnätskorridorerna Nordsjön–Östersjön och Skandinavien–Medelhavet samt åtkomstvägar på andra nivån som nyckeltransportstruktur, för att möjliggöra en hållbar rörlighet för personer och varor. Parlamentet påminner om potentialen hos EU-fonder såsom Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) och Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) för att finansiera infrastrukturprojekt i den europeiska delen av Arktis. Parlamentet noterar Europeiska investeringsbankens (EIB) framträdande roll i detta hänseende. Parlamentet föreslår att kommissionen undersöker möjligheten till ett bredare internationellt ekonomiskt samarbete inom utvecklingen av ny infrastruktur och konnektivitet, inklusive IKT-system.

44.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande om att åtminstone bibehålla finansieringsnivån för den arktiska forskningen inom Horisont 2020, och särskilt dess avsikt att stödja användningen av innovativ teknik. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka EU-finansieringen för arktisk forskning i den fleråriga budgetramen efter 2020. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att använda, och att utöka användningen av, Horisont 2020 och andra finansieringsprogram i syfte att studera Arktis.

45.  Europaparlamentet noterar att arktiska marina ekosystem är avgörande för bevarandet av en global biologisk mångfald. Minskningen av den arktiska havsisen och andra miljöförändringar i Arktis, i kombination med den begränsade vetenskapliga kunskapen om havsresurserna i detta område, gör det nödvändigt att följa en försiktighetsstrategi som syftar till att fastställa lämpliga internationella åtgärder för att säkerställa ett långsiktigt bevarande och en hållbar användning av resurser på öppet hav i Arktis.

46.  Europaparlamentet uppmuntrar alla intressenter som är verksamma inom arktisk forskning och upprättandet av forskningsinfrastrukturer att främja och underlätta internationellt vetenskapligt samarbete och forskningssamarbete, och på så vis lyfta fram att mer kunskap om Arktis är avgörande för att kunna bemöta alla utmaningar på ett lämpligt sätt. Parlamentet stöder samarbetet mellan ledande arktiska forskningsinstitutioner för att utveckla ett integrerat europeiskt polarforskningsprogram inom ramen för initiativet EU-PolarNet som införlivar traditionella och lokala kunskaper. Parlamentet noterar att kommissionen har bjudits in till en internationell arktisk forskningskonferens som ska hållas i Europa 2018. Parlamentet understryker vikten av ett framgångsrikt samarbete med Kanada och Förenta staterna genom den transatlantiska havsforskningsalliansen (Transatlantic Ocean Research Alliance).

47.  Europaparlamentet upprepar sin begäran till kommissionen om att inrätta ett EU-informationscentrum för Arktis, som ska ligga i Arktis och ha tillräcklig finansiering för att säkerställa en effektiv tillgång till information och kunskap om Arktis och för att generera turism. Parlamentet påpekar att ett sådant EU-informationscentrum för Arktis skulle kunna knytas till befintliga arktiska centrum eller någon annan arktisk institution som ett sätt att kraftigt sänka kostnaderna.

48.  Europaparlamentet efterfrågar en mer systematisk och långsiktig insamling av data från arktiska forskningsprojekt. Parlamentet beklagar att resultaten från individuella projekt ofta försvinner när man går från en finansieringsperiod till nästa, och uppmanar kommissionen att sträva efter kontinuitet när man planerar ramen för arktisk forskning efter 2020.

49.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens stöd för upprättandet av marina skyddsområden i Arktis. Parlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om målet att skydda minst 10 procent av kust- och havsområdena som en del av målen för hållbar utveckling. Parlamentet noterar dock att alla nya förslag om dessa frågor bör vara samstämda med slutsatserna från de arktiska staternas diskussion i Arktiska rådet. Parlamentet understryker att de marina skyddsområdena är av kritisk betydelse för att bevara de arktiska ekosystemen. Parlamentet påminner om att lokalbefolkningen till fullo måste involveras i planeringen, förverkligandet och förvaltningen av dessa skyddade områden.

50.  Europaparlamentet betonar vikten av rymdrelaterad verksamhet, som är nödvändig för säker sjöfartsverksamhet samt för miljöövervakning och observation av klimatförändringar i Arktis. Parlamentet uppmuntrar kommissionen, mot bakgrund av de förändringar i den arktiska regionen som erkänns i dess meddelande En rymdstrategi för Europa (COM(2016)0705), att undersöka möjligheterna att i större utsträckning använda sig av EU:s framtida och befintliga satellitprogram i regionen, i samarbete med Arktiska rådets medlemmar, och att ta hänsyn till användarnas behov inom ramen för initiativet för statlig satellitkommunikation (Govsatcom). Parlamentet uppmanar alla intressenter att i detta avseende till fullo utnyttja potentialen hos satellitnavigeringsprogrammet Galileo och jordobservationsprogrammet Copernicus.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja och stödja upprättandet av ett marint skyddsområde i det öppna havet i Arktis inom ramen för Osparkommissionens uppdrag, så att all utvinning, inklusive fiskeverksamhet, förbjuds i de internationella vatten runt Nordpolen som omfattas av konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten (Ospar).

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja initiativ till förbud mot användning av bottentrålar i ekologiskt eller biologiskt betydelsefulla marina områden och på det öppna havet i Arktis.

53.  Europaparlamentet begär att bevarandemålen i den nya gemensamma fiskeripolitiken och det kvantitativa målet att återupprätta och bevara bestånd över de nivåer som kan producera maximal hållbar avkastning ska ligga till grund för all kommersiell fiskeverksamhet i regionen.

54.  Europaparlamentet uppmanar EU att inta en ledande roll i arbetet med att förebygga oreglerat fiske i Arktis. Parlamentet anser att EU har all rätt att göra det, med tanke på att medlemsstater deltar på alla förvaltningsnivåer i den arktiska regionen.

55.  Europaparlamentet betonar att EU:s fiskeflottor inte får hota den biologiska mångfalden i regionen. Parlamentet välkomnar kartläggningen av miljömässigt och biologiskt betydelsefulla områden i den arktiska regionen enligt konventionen om biologisk mångfald, som en viktig process för att säkerställa ett effektivt bevarande av arktisk biologisk mångfald, och betonar betydelsen av en strategi för en ekosystembaserad förvaltning i Arktis kust-, havs- och landmiljöer, vilket framhållits av Arktiska rådets expertgrupp för ekosystembaserad förvaltning. Parlamentet uppmanar staterna att fullgöra sina skyldigheter enligt mångfaldskonventionen och Unclos genom att upprätta ett nätverk av marina skyddsområden och marina reserver i Norra ishavet.

56.  Europaparlamentet förespråkar kraftfullt att all ytterligare utveckling av kommersiellt fiske i den arktiska regionen måste genomföras i enlighet med internationella avtal om området, inklusive Spetsbergtraktaten från 1920, och med de rättigheter som de stater som är parter till sådana avtal har, samt med befintliga historiska fiskerättigheter.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att studera och lägga fram förslag om att stärka den arktiska infrastrukturen för telekommunikation, inklusive satelliter, för att bidra till den vetenskapliga forskningen och klimatövervakningen, och för att skapa lokal utveckling, navigering och säkerhet till havs.

58.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning från 2014 till kommissionen och medlemsstaterna att, genom Marpolkonventionen och/eller genom hamnstatskontroll, vidta alla nödvändiga åtgärder för att aktivt underlätta förbudet mot användning och frakt av tung eldningsolja som bränsle i fartyg som trafikerar de arktiska vattnen, såsom regleras i vattnen runt Antarktis. Parlamentet uppmanar kommissionen att inbegripa de miljö- och klimatmässiga riskerna med användningen av tung eldningsolja i sin undersökning av de risker som ökad trafik i Nordostpassagen skulle kunna medföra. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i avsaknad av adekvata internationella åtgärder, lägga fram förslag om regler för fartyg som anlöper EU:s hamnar efter det att de har färdats, eller innan de färdas, i de arktiska vattnen i syfte att förbjuda användning och frakt av tung eldningsolja.

59.  Europaparlamentet ser fram emot att IMO:s polarkod träder i kraft 2017 och 2018, eftersom den kommer att göra navigeringen i Arktis säkrare. Parlamentet framhåller att det är viktigt att utveckla ett enda system för utrymning, evakuering och räddning av personal som arbetar till havs, som kan tillämpas på arktiska plattformar och fartyg.

60.  Europaparlamentet påminner om att Island och Norge enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) har åtagit sig att bevara miljön och använda sig av naturresurser på ett hållbart sätt, i överensstämmelse med relevant EU-lagstiftning.

61.  Europaparlamentet betonar Kinas växande intresse för den arktiska regionen, i synnerhet när det gäller tillträde till farleder och tillgången till energiresurser. Parlamentet noterar att Island och Kina har ingått ett frihandelsavtal, och uppmanar kommissionen att noga övervaka vilka konsekvenser det kan få inte bara för en hållbar ekonomisk utveckling av den isländska delen av Arktis, utan också för EU:s ekonomi och inre marknad.

62.  Europaparlamentet påminner om att EU – inom ramen för partnerskapsavtalet om fiske mellan EU och Grönland från 2007 – beviljar Grönland ekonomiskt stöd för att garantera ett ansvarsfullt fiske och ett hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Grönlands exklusiva ekonomiska zon.

63.  Europaparlamentet kräver att medlemsstaterna snabbt ratificerar och ansluter sig till 2010 års protokoll till den internationella konventionen om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av skadliga och farliga ämnen (HNS-konventionen).

64.  Europaparlamentet anser att parlamentariskt engagemang och ett nära samarbete mellan parlament i frågor som rör Arktis, i synnerhet med de nationella parlamenten i berörda EU-medlemsstater, är avgörande för genomförandet av strategierna för Arktis.

65.  Europaparlamentet uppmanar den höga representanten och kommissionen att noga övervaka den klimatmässiga, miljöskyddsrelaterade, havsrelaterade, socioekonomiska och säkerhetsrelaterade utvecklingen i Arktis, och att regelbundet rapportera till parlamentet och rådet, även om genomförandet av EU:s politik för Arktis.

66.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt regeringarna och parlamenten i den arktiska regionens stater.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0363. (2) FN:s generalförsamlings resolution A/RES/70/1. (3) http://www.inuitcircumpolar.com/uploads/3/0/5/4/30542564/declaration_on_resource_development_a3_final.pdf (4) EUT C 436, 24.11.2016, s. 17. (5) EUT C 93, 9.3.2016, s. 131. (6) EUT C 419, 16.12.2015, s. 153. (7) EUT C 353 E, 3.12.2013, s. 77. (8) Antagna texter, P7_TA(2014)0236. (9) EUT C 136 E, 11.5.2012, s. 71. (10) EUT C 9 E, 15.1.2010, s. 41. (11) Antagna texter, P8_TA(2016)0034. (12) Antagna texter, P8_TA(2016)0224. (13) Det uppskattas att en och en halv miljard ton koldioxid har lagrats i Arktis.

Europaparlamentets resolution av den 16 mars 2017 om kommissionens rapport för 2016 om Montenegro (2016/2309(INI))

P8_TA(2017)0094 A8-0050/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 19 och 20 juni 2003 och den tillhörande bilagan Thessaloniki-agendan för västra Balkan: I riktning mot europeisk integration,

–  med beaktande av stabiliserings- och associeringsavtalet av den 29 mars 2010 mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Montenegro, å andra sidan(1),

–  med beaktande av resultatet från mötena i anslutningskonferensen mellan EU och Montenegro på ställföreträdarnivå den 30 juni 2016 och på ministernivå den 13 december 2016,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 26 juni 2012, där det beslutades att anslutningsförhandlingar med Montenegro skulle inledas den 29 juni 2012, och slutsatserna av den 13 december 2016, som fick stöd av en överväldigande majoritet av delegationerna,

–  med beaktande av det sjunde mötet i stabiliserings- och associeringsrådet mellan Montenegro och EU den 20 juni 2016 i Bryssel,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 november 2016 2016 års meddelande om EU:s utvidgningsstrategi (COM(2016)0715), åtföljt av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar Montenegro 2016 Report (SWD(2016)0360),

–  med beaktande av slutförklaringen från ordförandeskapet för det toppmöte om västra Balkan som hölls i Paris den 4 juli 2016 samt av rekommendationerna från det civila samhällets organisationer till toppmötet i Paris 2016,

–  med beaktande av beslutet av Natoländernas utrikesministrar av den 2 december 2015 och undertecknandet av Montenegros anslutningsprotokoll till Nato den 19 maj 2016,

–  med beaktande av den slutliga rapporten från OSSE/ODIHR:s valobservatörsuppdrag om parlamentsvalet den 16 oktober 2016,

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från det åttonde mötet i den gemensamma rådgivande kommittén EU–Montenegro, som hölls i Budva den 8 november 2016,

–  med beaktande av förklaringen och rekommendationerna från det tolfte mötet i den parlamentariska stabiliserings- och associeringskommittén för EU–Montenegro, vilket hölls i Podgorica den 19–20 maj 2016,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Montenegro,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0050/2017), och av följande skäl:

A.  Euroatlantisk integration är en prioriterad fråga i Montenegros utrikespolitik.

B.  Ytterligare framsteg har gjorts i anslutningsförhandlingarna. För närvarande anses Montenegro vara det land som kommit längst i sin anslutningsprocess. Den rättsliga ramen när det gäller rättsstatsprincipen är i stort sett klar och den institutionella strukturen är på plats.

C.  Det finns fortfarande farhågor om det polariserade klimatet i landet och oppositionens bojkott i parlamentet. En hållbar dialog och ett konstruktivt samarbete mellan den regerande koalitionen och oppositionen är av avgörande betydelse för fortsatta framsteg i anslutningsprocessen.

D.  Korruption och organiserad brottslighet är fortfarande allvarliga problem.

E.  Det civila samhällets organisationer har möjlighet att delta i arbetsgrupper, bland annat i samband med anslutningsförhandlingar, men har uttryckt missnöje med nivån på sin medverkan i beslutsfattandet och tillgång till information. Det är extremt oroande att vissa aktivister från det civila samhället personligen har angripits av media genom smutskastningskampanjer.

F.  Montenegros framsteg inom kapitlen 23 och 24 om rättsstatsprincipen förblir av största vikt för den övergripande takten i förhandlingsprocessen.

G.  Yttrande- och mediefrihet hör till EU:s centrala värden och utgör hörnstenarna i alla demokratier. Det montenegrinska medielandskapet utmärks av höggradig politisering, censur och självcensur kvarstår, och det förekommer ekonomiska och politiska påtryckningar mot journalister.

1.  Europaparlamentet välkomnar de fortsatta framstegen i Montenegros EU-integration. Parlamentet välkomnar att Montenegro har gjort stadiga framsteg i anslutningsförhandlingarna, och noterar att 26 förhandlingskapitel har öppnats hittills och att två kapitel har avslutats preliminärt. Parlamentet uppmanar rådet att påskynda förhandlingarna med Montenegro. Parlamentet uppmuntrar till att ytterligare kapitel i anslutningsförhandlingarna öppnas och stängs under 2017. Parlamentet lovordar den montenegrinska regeringens antagande av programmet för Montenegros anslutning till EU för perioden 2017–2018. Parlamentet uppmanar Montenegro att påskynda reformtakten, öka sina ansträngningar för att uppfylla alla riktmärken och att fortsätta koncentrera sig på de grundläggande delarna av anslutningsprocessen. Parlamentet erinrar om att det är av största vikt att uppvisa konkreta samt gedigna och hållbara resultat när det gäller genomförandet, särskilt när det gäller rättsstatsprincipen, rättsväsendet och kampen mot korruption och organiserad brottslighet.

2.  Europaparlamentet lovordar de behöriga myndigheterna för att ha hållit parlamentsvalet den 16 oktober 2016 under ordnade former och på ett sådant sätt att de grundläggande friheterna i stort respekterades. Parlamentet uppmuntrar till ytterligare anpassning till internationella normer. Parlamentet välkomnar det faktum att valdeltagandet var det högsta sedan 2002. Parlamentet välkomnar det reviderade regelverk enligt vilket valet hölls, men noterar att det fortfarande finns vissa administrativa brister, bland annat från den statliga valkommitténs sida, samt betänkligheter i fråga om röstlängdens riktighet och politiseringen.

3.  Europaparlamentet beklagar att internetkommunikationsplattformar tillfälligt behövde stängas ned på valdagen och att webbplatsen tillhörande Centrumet för demokratisk övergång (CDT) hackades några dagar före valet, vilket också försvårade det valövervakningsarbete som utfördes av organisationer från det civila samhället. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att åtgärda brister och att på ett snabbt och insynsvänligt sätt utreda de påstådda förfarandemässiga oegentligheterna, inbegripet påstått missbruk av statliga medel och myndighetsmissbruk, samt övriga rapporterade brister, i linje med rekommendationerna från OSSE/ODIHR. Parlamentet förväntar sig att den statliga valkommitténs oberoende upprätthålls. Parlamentet anser att valprocessen måste förbättras för att skapa fullt förtroende för valprocessen. Parlamentet beklagar att valresultatet inte har erkänts av oppositionen. Parlamentet erkänner att externa aktörer har försökt misskreditera valförfarandet och att detta har orsakat svårigheter. Parlamentet förväntar sig att den nya regeringen upprätthåller sitt politiska engagemang för reformprocessen och uppmanar alla politiska partier att återuppta en konstruktiv dialog.

4.  Europaparlamentet noterar att det inför valet bildades en regering som skulle skapa förtroende för valprocessen. Parlamentet gläder sig över att detta var en montenegrinskledd process och att den genomfördes över partigränserna.

5.  Europaparlamentet noterar med oro Rysslands påstådda försök att påverka utvecklingen i Montenegro, eftersom detta beteende i regionen skulle kunna innebära ytterligare destabilisering av västra Balkan. Parlamentet är oroat över de allvarliga incidenter, inbegripet en påstådd statskupp, som inträffade den 16 oktober 2016 och uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt kommissionen att noga följa de behöriga myndigheternas pågående utredningar. Parlamentet lovordar Serbiens vilja att samarbeta i dessa utredningar. Parlamentet anser att det är viktigt att medlemsstaternas berörda myndigheter utbyter information om dessa incidenter sinsemellan och med vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant och kommissionen.

6.  Europaparlamentet är fortsatt djupt oroat över det polariserade klimatet i landet och av oppositionsmedlemmars bojkott av parlamentets verksamhet. Parlamentet uppmanar oppositionen att ta emot den montenegrinska premiärministerns erbjudande att delta i regeringen i utbyte mot att bojkotten avslutas. Parlamentet upprepar att alla politiska krafter måste återuppta den konstruktiva dialogen och samarbetet inom det montenegrinska parlamentet. Parlamentets granskning av anslutningsprocessen och dess budgetkontrollerande kapacitet bör stärkas ytterligare. Parlamentet lovordar parlamentet för att det fortsätter uppvisa en hög grad av öppenhet. Parlamentet uttrycker oro över den oproportionerliga användningen av våld i samband med demonstrationer mot regeringen. Parlamentet vidhåller än en gång att den så kallade affären med ljudupptagningar måste få en vederbörlig uppföljning. Parlamentet uppmanar till förbättringar av den parlamentariska kontrollen för genomförandet av åtgärder mot organiserad brottslighet och korruption.

7.  Europaparlamentet uppmanar regeringen att förbättra tillgången till offentlig information, särskilt i samband med stora infrastrukturprojekt, såsom byggandet av motorvägar, privatisering, offentlig upphandling och rättsväsendets verksamhet.

8.  Europaparlamentet välkomnar den nya strategin för reform av den offentliga förvaltningen för perioden 2016–2020, reformprogrammet för offentlig ekonomisk förvaltning, ikraftträdandet av den nya lagen om löner och förenklingen av administrativa förfaranden. Parlamentet efterlyser åtgärder för att anslå lämpliga budgetresurser till genomförandet av reformen av den offentliga förvaltningen samt en konsekvent politisk vilja att rationalisera den offentliga förvaltningen, även med tanke på anslutningsförberedelserna. Parlamentet noterar att begränsade framsteg har gjorts för att stärka den administrativa kapaciteten. Parlamentet uppmuntrar till en fullständig avpolitisering av den offentliga förvaltningen. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att man iakttar principer som bygger på meriter, professionalism, ansvarsskyldighet, insyn och lämpliga konsekvensutredningar, och att man säkerställer medborgarnas rätt till god och korruptionsfri förvaltning och rätt till information.

9.  Europaparlamentet noterar framsteg inom reformen av rättsväsendet, bland annat en förbättrad institutionell kapacitet. Det är oroande att det fortfarande förekommer otillbörlig påverkan på rättsväsendets oberoende, särskilt i samband med att domare utnämns. Parlamentet betonar behovet att stärka rättsväsendets ansvarsskyldighet genom att uppvisa resultat när det gäller genomförandet av etiska regler och det nya disciplinära systemet för domare och åklagare. Parlamentet betonar att det rättsliga nätverket måste rationaliseras och att kapaciteten för att övervaka eftersläpningar vid domstolar måste bli ännu bättre samt att antalet pågående mål måste minskas. Parlamentet efterlyser mer effektiv institutionell och individuell ansvarsskyldighet i samband med anklagelser om korruption, penningtvätt och organiserad brottslighet. Parlamentet betonar behovet att effektivt verkställa domstolsbeslut om tillgång till information och att motverka rådande praxis att förklara dokument som konfidentiella för att begränsa tillgången till dem. Parlamentet betonar vikten av att öka allmänhetens medvetenhet om befintliga klagomålsmekanismer.

10.  Europaparlamentet noterar vissa framsteg i uppföljningen av krigsförbrytelser, men uppmanar de behöriga myndigheterna att effektivt utreda, lagföra, pröva och bestraffa krigsförbrytelser samt bekämpa straffrihet i enlighet med internationella normer, framför allt när det gäller ansvariga tjänstemän högst upp i ledningen. Parlamentet välkomnar antagandet av en åtalsstrategi i syfte att öppna nya fall och uppnå konkreta resultat. Parlamentet betonar behovet att säkerställa lika tillgång till rättvisa och rimlig ersättning för offer för krigsförbrytelser och att skydda vittnen fullt ut i samband med ärenden som rör krigsförbrytelser.

11.  Europaparlamentet konstaterar med oro att korruptionen fortfarande är utbredd på många områden, men välkomnar att man ytterligare förbättrat regelverket mot korruption, bland annat genom att göra byrån för bekämpning av korruption fullt operativ och genom att utse särskilda åklagare mot korruption samt tillgodose behovet av specialiserad långsiktig utbildning. Parlamentet anser att det är av yttersta vikt att säkerställa deras oberoende i utredningar. Parlamentet betonar vikten av att den verksamhet som byrån för bekämpning av korruption genomför är politiskt opartisk, professionell och insynsvänlig, i synnerhet i mål som rör korruption på hög nivå och finansiering av politiska partier. Parlamentet betonar ånyo behovet att uppvisa resultat i fråga om framgångsrika utredningar och fällande domar, i synnerhet i mål som rör korruption på hög nivå, och åtgärder för att förebygga korruption, inklusive en mer effektiv tillämpning av rättsliga påföljder. Parlamentet uppmanar den nya regeringen att göra kampen mot korruptionen till en av sina prioriteringar genom att avsätta tillräckligt med personal- och budgetresurser för uppgiften.

12.  Europaparlamentet efterlyser ett effektivt genomförande av sektorsövergripande handlingsplaner för områden som är särskilt utsatta för korruption, såsom offentlig upphandling, privatisering, stadsplanering, utbildning, hälso- och sjukvård, lokala myndigheter och polisen. Parlamentet efterlyser en effektiv utredning av potentiella fall som rör visselblåsare och ett lämpligt skydd av visselblåsare. Parlamentet begär att brottet olagligt berikande införs i den montenegrinska strafflagen. Parlamentet efterlyser ett effektivt genomförande av samarbetsavtalet mellan Eurojust och Montenegro i syfte att förbättra det rättsliga samarbetet i kampen mot grov brottslighet. Parlamentet efterlyser åtgärder för att förbättra skyddet för visselblåsare.

13.  Europaparlamentet noterar att en handlingsplan för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism har antagits och att tilläggsprotokollet till Europarådets konvention om förebyggande av terrorism har undertecknats. Parlamentet betonar behovet att fortsätta uppvisa resultat i mål som rör organiserad brottslighet, särskilt i fråga om människohandel, narkotikahandel och penningtvätt, för att säkerställa ett starkare samarbete mellan olika organ och för att ytterligare intensifiera det regionala och internationella samarbetet i kampen mot organiserad brottslighet. Parlamentet understryker behovet av specialiserade rådgivare i rättsekonomi som kan bistå i samband med regelbundna utredningar.

14.  Europaparlamentet välkomnar det förbättrade regelverket för att bekämpa människohandel. Parlamentet betonar emellertid behovet att förbättra identifieringen av offer för människohandel och att förbättra deras tillgång till stöd, skadestånd och skyddsåtgärder.

15.  Europaparlamentet välkomnar den nya strategin för att bekämpa våldsbejakande extremism för perioden 2016–2018, vilken kompletterar den nationella strategin för att förebygga och bekämpa terrorism, penningtvätt och finansiering av terrorism. Parlamentet noterar att en ny underrättelseenhet inrättats med uppgiften att identifiera och övervaka potentiella medlemmar i våldsbejakande extremistgrupper. Parlamentet anser att det är avgörande att identifiera personer under tidiga skeden av radikaliseringen för att förhindra att de rekryteras av våldsbejakande extremistgrupper och att framgångsrikt återintegrera dem i samhället. Parlamentet anser att det är viktigt att åtgärder som vidtas för detta ändamål bör se till att de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna respekteras i enlighet med internationella skyldigheter. Parlamentet understryker vikten av att öka medvetenheten för att övervaka eventuella terroristhot.

16.  Europaparlamentet tar fasta på att det civila samhällets organisationer deltar i anslutningsförberedelserna, men uppmanar de behöriga myndigheterna att ytterligare förbättra tillgången till EU-relaterad information för det civila samhällets organisationer och att säkerställa samråd med dem på ett meningsfullt sätt där så är möjligt. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att utveckla ett mer stödjande och inkluderande tillvägagångssätt för att underlätta gräsrotsaktiviteter av det civila samhällets organisationer och att uppmuntra dem att aktivt delta i översynen av hela valprocessen. Parlamentet uppmanar med kraft de behöriga myndigheterna att tillhandahålla offentliga medel för det civila samhällets organisationer – på både nationell och lokal nivå – på ett mer hållbart, insynsvänligt och ändamålsenligt sätt. Parlamentet uppmanar de berörda myndigheterna att skapa förhållanden som främjar frivilligt arbete och en högre grad av samhällsengagemang. Parlamentet är djupt oroat över att smutskastningskampanjer och skrämselförsök fortfarande pågår mot vissa aktivister från organisationer inom det civila samhället. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att utreda och klargöra orsaken till dessa försök och att stärka insatserna för att skydda aktivister inom det civila samhällets organisationer.

17.  Europaparlamentet noterar en del framsteg i fråga om att förbättra situationen för minoriteter, inbegripet slutförandet av flera lagstiftningsreformer för att säkerställa större anpassning till europeiska och internationella människorättsnormer. Parlamentet välkomnar antagandet av strategin och handlingsplanen för social integrering av romer och egyptier för perioden 2016–2020. Parlamentet vill att man anslår en lämplig budget så att handlingsplanen kan genomföras på korrekt sätt. Parlamentet uttrycker oro över den dubbla diskriminering som romska kvinnor och flickor utsätts för samt romernas, den egyptiska minoritetens och den ashkaliska befolkningens tillgång till hälso- och sjukvård, utbildning, bostäder och sysselsättning. De behöriga myndigheterna uppmuntras att fortsätta stärka insatserna för att skydda hbti-personers rättigheter. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att arbeta mer för att öka allmänhetens medvetenhet om kampen mot diskriminering. Parlamentet är fortsatt bekymrat över att de flesta offentliga byggnaderna, däribland sjukhus och universitet, fortfarande inte är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning och att antalet sysselsatta personer med funktionsnedsättning fortfarande är mycket begränsat. Parlamentet begär ytterligare åtgärder för att skydda den multietniska identiteten i regionen Boka Kotorska.

18.  Europaparlamentet efterlyser en ytterligare förstärkning av människorättsinstitutioner, inbegripet ombudsmannen och ministeriet för mänskliga rättigheter och minoriteter, och anser att deras kunskaper om internationell och europeisk lagstiftning om mänskliga rättigheter och normer bör ökas. Parlamentet uttrycker oro över avsaknaden av en enhetlig strategi och över de låga påföljdsnivåerna för kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

19.  Europaparlamentet är fortfarande oroat över att det könsrelaterade våldet i nära relationer och det sexuella våldet fortsätter, att många fall inte leder till åtal eller lämpliga straff för förövare i enlighet med internationella normer, och att stödet till och skyddet av offren är otillräckligt. Parlamentet efterlyser åtgärder för att upprätta lämpliga skyddstjänster, förbättra relevant interinstitutionell samordning, effektivt utnyttja den nya enhetliga databasen om mål som rör våld i hemmet och genomföra strategin för att bekämpa våld i hemmet för perioden 2016–2020. Parlamentet understryker vikten av att utbilda och fortbilda personalen vid statliga institutioner för att arbeta med offer. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att säkerställa adekvat skydd, långsiktigt boende, ekonomiskt stöd och utbildningsprogram för offer för tvångsäktenskap samt effektiva åtal mot och straff för förövarna. Parlamentet betonar vikten av att främja kvinnors representation i politiken, även på viktiga beslutsfattande poster, och deras tillgång till och en bättre representation på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar till att en offentlig politik tas fram som hjälper till att förena arbete och privatliv. Parlamentet noterar det fortsatta genomförandet av handlingsplanen för jämställdhet för perioden 2013–2017. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att i budgeten anslå tillräckliga resurser för dess genomförande. Parlamentet noterar att det finns utmaningar i samordningen av politikområden som rör barn och att våld mot barn fortfarande är en källa till oro.

20.  Europaparlamentet uppmanar de montenegrinska myndigheterna att vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra våld mot barn, människohandel och tvångsäktenskap med barn, något som icke-statliga organisationer fortfarande rapporterar om.

21.  Europaparlamentet betonar behovet att ständigt och seriöst arbeta för att harmonisera Montenegros rättssystem med internationella människorättsnormer och friheter för personer med funktionsnedsättning, i syfte att säkerställa att principerna om rättsstaten, grundlagsenligheten och lagenligheten respekteras.

22.  Europaparlamentet är fortfarande oroat över situationen för yttrande- och mediefriheten i Montenegro och avsaknaden av effektiva undersökningar från regeringens sida av angrepp mot journalister. Parlamentet uppmanar återigen de behöriga myndigheterna att lösa de utdragna målen om våld, skrämseltaktik och hot mot journalister, att vidta åtgärder för att skydda mediearbetare och att skapa en säker miljö för fri och undersökande journalistik. Parlamentet uttrycker oro över attacker utförda av polisen och över de senaste fallen av påtryckningar och hot mot journalister, inklusive smutskastningskampanjer, fysiska angrepp och hot, liksom fall av ingripanden mot media under demonstrationer mot regeringen, inklusive godtyckliga gripanden och beslag av utrustning. Parlamentet uttrycker oro över den fortsatta avsaknaden av ordentliga utredningar av dessa angrepp och över att dessa fall inte klaras upp. Parlamentet konstaterar att antalet förtalsmål är fortsatt högt. Parlamentet insisterar på en öppen statlig reklam i privata medier, en ändring av Montenegros strafflag och ett införande av nya straffrättsliga påföljder med syfte att förebygga och bestraffa angrepp mot journalister som utför sin yrkesplikt. Parlamentet tar fasta på de rättsliga åtgärder som vidtagits för att göra företaget RTCG, som tillhandahåller radio och tv i allmänhetens tjänst, mer ekonomiskt oberoende och hållbart, och efterlyser ytterligare åtgärder för att säkerställa dess oberoende, även dess redaktionella oberoende. Parlamentet betonar behovet att stödja och stärka befintliga självreglerande mekanismer. Parlamentet betonar att de reviderade etiska reglerna för journalister måste tillämpas effektivt och enhetligt över hela medievärlden. Parlamentet vill se att observatörer från EU:s delegation och medlemsstaternas ambassader närvarar mer regelbundet vid rättegångar mot journalister och mediearbetare, när det är relevant.

23.  Europaparlamentet konstaterar att den statliga valkommittén begränsade medietillgången under valet 2016. Parlamentet efterlyser ett genomförande av de rekommendationer avseende medier som lagts fram i den slutliga rapporten från OSSE/ODIHR:s valobservatörsuppdrag om parlamentsvalet 2016.

24.  Europaparlamentet noterar en positiv ekonomisk utveckling, men uppmanar den nya regeringen att vidta åtgärder för att säkerställa finanspolitisk hållbarhet och samtidigt stärka sociala rättigheter och konsumentskydd, att införa ytterligare strukturreformer för att förbättra företags- och investeringsklimatet, vilket kommer att skapa sysselsättning och tillväxt och skapa en mer diversifierad ekonomi, bland annat genom åtgärder som syftar till att minska den informella sektorn, och att insistera på att skatteundandragandet måste bekämpas på ett effektivt sätt. Parlamentet välkomnar öppnandet av kapitel 19 och är fast övertygat om att det är det bästa incitamentet för regeringen att påskynda sitt arbete i fråga om social integration och fattigdomsbekämpning samt minskning av den informella sektorn. Parlamentet vill se en rationalisering av de offentliga utgifterna samt intensifierade insatser för att stärka rättsstatsprincipen och avtalsefterlevnaden. Parlamentet efterlyser behovet att ta itu med stora externa obalanser och att omvärdera offentliga infrastrukturprojekt som utmanar de offentliga finansernas hållbarhet. Parlamentet begär att ytterligare åtgärder av finansiell eller icke-finansiell natur görs tillgängliga för att stödja små och medelstora företag och så att ytterligare investeringar kan göras i innovation och hållbara projekt för att stimulera ekonomin. Parlamentet efterlyser förbättringar av den sociala dialogen.

25.  Europaparlamentet noterar att även om vissa framsteg har gjorts för att utveckla transportinfrastrukturen, bland annat genom transportobservationsorganet för sydöstra Europa, utgör bristen på gränsöverskridande vägar hinder för handel och turism. Parlamentet ser positivt på de insatser som hittills gjorts i syfte att liberalisera järnvägssektorn i Montenegro. Parlamentet betonar behovet att samordna konnektivitetsfrågor med grannländerna och att låta de bli en del av planeringsprocessen i samband med infrastrukturprojekt.

26.  Europaparlamentet betonar vikten av att stärka sektorn för små och medelstora företag och att stödja den genom att förbättra lagstiftningen, finansieringen och genomförandet av industripolitiken samt minska den informella ekonomin och påskynda den elektroniska registreringen av företag i hela landet.

27.  Europaparlamentet konstaterar att Montenegros svarta ekonomi fortfarande står för en stor andel av landets totala BNP. Parlamentet påminner om att den stora informella sektorn utgör en allvarlig flaskhals för företagande och ekonomisk tillväxt och uppmanar Montenegro att vidta åtgärder för att minska den svarta ekonomins storlek.

28.  Europaparlamentet konstaterar med oro att vissa resultat av den kapacitetsuppbyggnad som finansierades av föranslutningsinstrument inte användes fullt ut eller följdes upp av myndigheterna. Parlamentet betonar att myndigheter, för att uppnå positiva resultat, måste säkerställa en tillräcklig personalstyrka, anta nödvändig lagstiftning för att möjliggöra att resultaten används och ge nybildade institutioner det oberoende som krävs.

29.  Europaparlamentet noterar den blygsamt sjunkande arbetslösheten. Parlamentet välkomnar den nya nationella strategin för sysselsättning och utveckling av mänskliga resurser för perioden 2016–2020 och den medföljande handlingsplanen för 2016. Parlamentet uttrycker oro över den höga ungdomsarbetslösheten och den dåliga rörligheten för arbetstagare. Parlamentet efterlyser proaktiva arbetsmarknadsåtgärder för att öka den kvalitativa sysselsättningen och för att stödja kvinnor, utsatta människor, personer med funktionsnedsättning och ungdomar genom utbildning, yrkesvägledning, fortbildning, sysselsättning och arbetstagarnas rättigheter. Parlamentet upprepar vikten av aktivt deltagande i regionala ungdomsinitiativ, såsom det regionala samarbetskontoret för ungdom på västra Balkan, bland annat genom att dra nytta av befintliga program som är avsedda att stärka konnektiviteten i regionen och bekämpa ungdomsarbetslösheten.

30.  Europaparlamentet noterar att de offentliga utgifterna för utbildning fortfarande ligger betydligt under EU-genomsnittet. Parlamentet betonar behovet att införa nödvändiga åtgärder, i synnerhet när det gäller tidig barnomsorg och förskola, eftersom antalet inskrivningar tyvärr fortfarande är lågt och ligger långt under EU:s mål på 95 % fram till 2020. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt bristande tillgång till flera offentliga universitet för personer med funktionsnedsättning.

31.  Europaparlamentet välkomnar både den nya miljölagen och den nationella strategin för införlivande och genomförande av EU:s regelverk avseende miljöfrågor och klimatförändringar samt dess handlingsplan för perioden 2016–2020. Parlamentet betonar behovet att förstärka både genomförandearbetet, särskilt på vattenkvalitets-, naturskydds- och avfallshanteringsområdet, och den berörda administrativa kapaciteten på alla nivåer. Parlamentet är oroat över att inrättandet av ett skydd för det potentiella Natura 2000-området vid salinerna i Ulcinj har försenats kraftigt. Parlamentet efterlyser ytterligare åtgärder för att bevara den biologiska mångfalden i salinerna och kuststräckans hållbara utveckling.

32.  Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att vidta nödvändiga skydds- och bevarandeåtgärder avseende Skadarsjön i syfte att bevara sjöns ekologiska särdrag, inbegripet dess ekologiska integritet. Parlamentet uppmanar regeringen att se till att omvandlingen av nationalparker till ett statligt ägt aktiebolag inte kommer att ha någon negativ inverkan på skyddet av dem. Parlamentet är i detta sammanhang medvetet om de farhågor som uttryckts inom ramen för Ramsar- och Bernkonventionerna i fråga om den fysiska planeringen för särskilda ändamål för nationalparken Skadarsjön, inbegripet projektet Porto Skadar Lake. Parlamentet uttrycker oro över betydande förseningar i samband med upprättandet av skydd för områden som identifierats som potentiella Natura 2000-områden, t.ex. nationalparken Skadarsjön. Parlamentet erinrar om att det behövs gedigna och strategiska miljökonsekvensbedömningar som överensstämmer med EU:s regelverk och internationella normer.

33.  Europaparlamentet betonar behovet att genomföra internationella åtaganden i fråga om begränsning av klimatförändringar. Parlamentet är djupt oroat över regeringens plan att utveckla det koleldade kraftverket Pljevlja II, vilket är oförenligt med de åtaganden som gjorts inom ramen för Parisavtalet.

34.  Europaparlamentet noterar de goda framsteg som gjorts på energiområdet, bland annat när det gäller sammankopplingar med partnerländer. Montenegro uppmanas att införa lagstiftning för att genomföra det tredje energipaketet, särskilt direktivet om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. Parlamentet uttrycker oro över den ohållbara utvecklingen av vattenkraft och det faktum att många av dessa anläggningar planeras utan gedigna miljökonsekvensbedömningar, särskilt avseende det skydd av den biologiska mångfalden och deras inverkan på skyddade områden som krävs enligt EU-lagstiftningen. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att fortsatt noggrant övervaka utforskningen av olja och gas till havs och att genomföra alla skyddsåtgärder i enlighet med antagen lagstiftning, förordningar och EU:s regelverk.

35.  Europaparlamentet uppmanar de montenegrinska myndigheterna, mot bakgrund av förberedelserna inför västra Balkan-toppmötet i Italien 2017, att öka ansträngningar för att genomföra lagstiftnings- och regleringsåtgärder inom transport- och energisektorerna (mjuka åtgärder), för att uppfylla Europeiska unionens agenda för konnektivitet.

36.  Europaparlamentet välkomnar Montenegros proaktiva deltagande och fortsatta konstruktiva roll inom det regionala och internationella samarbetet och i god grannsämja. Parlamentet uppmuntrar vidare samarbete i detta avseende. Parlamentet lovordar Montenegro högt för att landet fortsatt till fullo anpassar sin utrikespolitik till EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, inklusive rådets beslut (Gusp) 2016/1671 som bekräftade EU:s restriktiva åtgärder gentemot Ryssland. Parlamentet ser positivt på Montenegros deltagande i EU:s GSFP-uppdrag. Parlamentet uppmuntrar Montenegro att på ett konstruktivt sätt och i god grannsämja fortsätta att ta itu med olösta bilaterala konflikter med sina grannländer, däribland de olösta gränsdragningskonflikterna med Serbien och Kroatien, så tidigt som möjligt i anslutningsprocessen. Parlamentet uppmanar än en gång myndigheterna att hjälpa till med att lösa frågor om kvarlåtenskapen från f.d. Socialistiska förbundsrepubliken Jugoslavien. Parlamentet välkomnar gränsdragningsavtalet med Bosnien och Hercegovina och ratificeringen av gränsdragningsavtalet med Kosovo. Parlamentet understryker behovet av fortsatta förhandlingarna om justeringen av avtalen om gränsövergångar och gränstrafik. Parlamentet lovordar samarbetet med grannländerna inom ramen för Sarajevoförklaringen. Parlamentet uppmanar Montenegro att efterleva EU:s gemensamma ståndpunkter i fråga om Romstadgans integritet och tillhörande vägledande EU-principer om bilaterala immunitetsavtal.

37.  Europaparlamentet noterar att Montenegro, även om landet inte ligger på den så kallade västra Balkanrutten, fortfarande är ett transitland för flyktingar och migranter, varav de flesta kommer från Syrien. Parlamentet uppmanar de montenegrinska myndigheterna att se till att migranter och flyktingar som söker asyl i Montenegro eller som reser genom Montenegros territorium, behandlas i enlighet med internationell rätt och EU:s lagstiftning, inklusive flyktingkonventionerna från 1951 och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet välkomnar antagandet av Schengenhandlingsplanen och strategin för en integrerad migrationshantering för perioden 2017–2020.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta arbeta med migrationsrelaterade frågor med samtliga länder på västra Balkan för att se till att europeiska och internationella normer och standarder följs. Parlamentet välkomnar det arbete som hittills gjorts i detta avseende.

39.  Europaparlamentet välkomnar Montenegros aktiva deltagande i 2016 års toppmöte i Paris om västra Balkan, särskilt när det gäller agendan för konnektivitet. Parlamentet uppmanar myndigheterna att genomföra det nyligen undertecknade gränsövergångsavtalet med Albanien och att genomföra förordningen om det transeuropeiska nätet avseende tillhandahållande av licenser och fritt tillträde till järnvägsmarknaden. Parlamentet noterar att även om järnvägsmarknaden i Montenegro varit öppen för konkurrens sedan 2014, har inga privata aktörer hittills visat något intresse för att komma in på marknaden. Parlamentet uppmanar den nya regeringen att tillhandahålla en öppen järnvägsmarknad, med transparenta banavgifter och kapacitetstilldelning som är helt i linje med EU:s regelverk.

40.  Europaparlamentet gläder sig åt att Montenegros anslutningsprotokoll till Nato undertecknades i maj 2016, som ett erkännande av Montenegros ansträngningar för att genomföra reformer, och att protokollet för närvarande ratificeras av Natoländerna, eftersom Nato är en viktig faktor för att säkerställa stabilitet och fred på västra Balkan. Parlamentet uppmuntrar Natoländerna inom EU att prioritera ratificeringsprocessen och erkänna att Montenegros Natomedlemskap är ett viktigt symboliskt och strategiskt led i landets euroatlantiska integrationsprocess. Parlamentet erinrar om att anslutningsförhandlingarna med EU är frikopplade från processen för anslutning till Nato.

41.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Montenegros regering och parlament.

(1) EUT L 108, 29.4.2010, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 16 mars 2017 om e-demokrati i Europeiska unionen: möjligheter och utmaningar (2016/2008(INI))

P8_TA(2017)0095 A8-0041/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europarådets rekommendation CM/Rec(2009)1 om elektronisk demokrati (e-demokrati), som antogs av ministerkommittén den 18 februari 2009 som det första internationella rättsliga instrumentet för fastställande av standarder på området e-demokrati,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 2, 3, 6, 9, 10 och 11, och av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 8–20 och 24,

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt av den europeiska sociala stadgan,

–  med beaktande av sin resolution av den 28 oktober 2015 om det europeiska medborgarinitiativet(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén EU:s handlingsplan för e-förvaltning för 2016–2020 – Snabbare digital omvandling av förvaltningar (COM(2016)0179),

–   med beaktande av FN:s utvecklingsindex över e-förvaltning för 2014,

–  med beaktande av de tre studierna Potential and challenges of e-participation in the European Union (Möjligheter och utmaningar i samband med e-deltagande i Europeiska unionen), Potential and challenges of e-voting in the European Union (Möjligheter och utmaningar i samband med e-röstning i Europeiska unionen) och The legal and political context for setting up a European identity document (Den rättsliga och politiska kontexten för införande av en europeisk identitetshandling), som parlamentets utredningsavdelning C offentliggjorde 2016.

–   med beaktande av de två Stoa-studierna E-public, e-participation and e-voting in Europe – prospects and challenges: final report (Europeisk allmänhet samt elektroniskt deltagande och elektronisk röstning i Europa – möjligheter och utmaningar: slutlig rapport), november 2011 och Technology options and systems to strengthen participatory and direct democracy (Teknikalternativ och tekniksystem för stärkande av deltagande- och direktdemokrati), som ska offentliggöras under 2017,

–   med beaktande av det arbete avseende e-demokrati som utförts av nätverket för regionala lagstiftande församlingar (CALRE) inom ramen för FN:s samarbetssystem IT4all,

–  med beaktande av sin resolution av den 8 september 2015 om mänskliga rättigheter och teknik: effekterna för de mänskliga rättigheterna i tredjeländer av system för intrång och övervakning(2),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandet från utskottet för kultur och utbildning (A8-0041/2017), och av följande skäl:

A.  Den senaste tidens kriser och dödlägen på det finansiella, ekonomiska, politiska och sociala området drabbar enskilda medlemsstater och hela unionen hårt och vid en tidpunkt då de alla står inför globala utmaningar som till exempel klimatförändringar, migration och säkerhetsfrågan. Allmänhetens förhållande till politiken har blivit allt mer ansträngt, eftersom många människor vänder sig bort från det politiska beslutsfattandet, och det finns en växande risk för ett allmänt missnöje med politiken. Allmänhetens och det civila samhällets engagemang och deltagande i det demokratiska livet, tillsammans med insyn och information, är grundläggande för en väl fungerande demokrati och för legitimitet och ansvarsskyldighet på varje nivå av EU:s flernivåstyrning. Det föreligger ett tydligt behov att stärka den demokratiska kopplingen mellan allmänheten och de politiska institutionerna.

B.  Vårt samhälle har under de senaste årtiondena förändrats i rasande fart, och medborgarna har behov av att oftare och mer direkt få uttala sig om de problem som kommer att avgöra vårt samhälles framtid. Det vore därför bra för politiska institutioner och myndigheter att investera i demokratisk innovation.

C.  Valdeltagandet i EU-valet har minskat stadigt sedan 1979 och sjönk i valet 2014 till 42,54 procent.

D.  Det är viktigt att allmänhetens förtroende för det europeiska projektet återupprättas. E-demokrativerktyg kan bidra till att främja ett mer aktivt medborgarskap genom att öka deltagandet, öppenheten och ansvarsskyldigheten i beslutsfattandet, stärka mekanismerna för demokratisk kontroll och förbättra kunskaperna om EU i syfte att ge medborgarna mer inflytande i det politiska livet.

E.  Demokratin bör utvecklas och anpassas efter de förändringar och möjligheter som hör samman med den nya tekniken och IKT-verktygen, som måste ses som en gemensam nyttighet som, där den tillämpas på rätt sätt och åtföljs av en adekvat nivå av information, kan bidra till att skapa en mer insynsvänlig demokrati med ett stort deltagande från allmänheten. I detta syfte bör varje medborgare få möjlighet till utbildning i hur ny teknik används.

F.   Framsteg inom it-säkerhet och uppgiftsskydd är avgörande för att stärka användningen av ny teknik inom institutioner och det politiska livet och därmed främja medborgarnas deltagande i beslutsfattandet.

G.  Uppsvinget för nya digitala kommunikationsverktyg och öppna och deltagarbaserade plattformar kan inspirera till och tillhandahålla nya lösningar för att främja medborgares politiska deltagande och engagemang, och samtidigt minska missnöjet med de politiska institutionerna och bidra till att förbättra förtroendet, öppenheten och ansvarsskyldigheten avseende det demokratiska systemet.

H.  Ett åtgärdspaket till stöd för e-kommunikation, inbegripet WiFi4EU och utbyggnad av 5G i Europa, presenterades av kommissionsordförande Juncker vid den senaste debatten om tillståndet i unionen.

I.  Öppna myndighetsuppgifter innebär en möjlighet att främja ekonomisk tillväxt, göra den offentliga sektorn mer effektiv samt förbättra öppenheten och ansvarsskyldigheten hos europeiska och nationella institutioner.

J.  Tillgången till ett neutralt nät på lika villkor utgör ett obestridligt villkor för att garantera individens grundläggande mänskliga rättigheter.

K.  E-demokrati kan underlätta utvecklingen av kompletterande former av deltagande som kan bidra till att minska allmänhetens tilltagande missnöje den med traditionella politiken. Dessutom kan e-demokrati bidra till att främja kommunikation, dialog och kunskap om och intresse för vår union och dess politik, och därför främja stödet på gräsrotsnivå för det europeiska projektet samt minska det s.k. europeiska demokratiska underskottet.

L.  De nya formerna för deltagande i ett virtuellt offentligt rum är oskiljaktiga från respekten för de rättigheter och skyldigheter som är kopplade till deltagande i det offentliga rummet, vilka inbegriper exempelvis processuella rättigheter vid ärekränkning.

M.  För att garantera internets roll som ett giltigt och effektivt demokratiskt verktyg är det absolut nödvändigt att utjämna den digitala klyftan och ge allmänheten adekvata kunskaper inom media och digital teknik.

N.  System för informations- och kommunikationsteknik (IKT) utgör hjärtat av modern offentlig förvaltning, men åtgärder behövs fortfarande för att förbättra tillhandahållandet av e-förvaltningstjänster.

O.  E-röstning skulle kunna hjälpa människor som är bosatta eller arbetar i en medlemsstat där de inte är medborgare eller i ett tredjeland att utöva sin rösträtt. Säkerhet och sekretess vid avgivande och registrering av röster måste garanteras vid röstning via internet, särskilt med tanke på risken för it-angrepp.

Möjligheter och utmaningar

1.  Europaparlamentet understryker de potentiella fördelarna med e-demokratin, som definieras som ett sätt att stödja och förbättra den traditionella demokratin med hjälp av IKT, och som kan komplettera och förstärka demokratiska processer genom att allmänheten ges inflytande genom online-verksamhet av olika slag, såsom e-förvaltning, e-demokrati, e-överläggning, e-deltagande och e-röstning. Parlamentet välkomnar att allt fler medborgare kan involveras i den demokratiska processen tack vare de nya informations- och kommunikationsverktygen.

2.  Europaparlamentet betonar att Europarådets rekommendation CM/Rec(2009)1 uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att e-demokrati främjar, garanterar och förbättrar insynen, ansvarigheten, lyhördheten, delaktigheten, överläggningarna, inkluderandet, tillgängligheten, deltagandet, subsidiariteten och den sociala sammanhållningen. Parlamentet påminner om att rekommendationen är en uppmaning till medlemsstaterna att se till att det utarbetas åtgärder som kan stärka mänskliga rättigheter, demokratin och rättsstatsprincipen.

3.  Europaparlamentet betonar att syftet med e-demokrati är att främja en demokratisk kultur som berikar och stärker demokratin genom att ytterligare medel anslås för att öka öppenheten och allmänhetens deltagande, samtidigt som syftet inte är att skapa ett alternativt demokratiskt system som påverkar den representativa demokratin negativt. Parlamentet påpekar att e-demokrati i sig inte säkerställer politiskt deltagande och att en icke-digital miljö för utövande av politiskt deltagande för allmänheten också måste behandlas parallellt med e-demokrati.

4.  Europaparlamentet framhåller vikten av e-röstning och röstning på distans via internet som system som kan öka allmänhetens delaktighet och underlätta det demokratiska deltagandet, särskilt i geografiskt och socialt mer marginaliserade områden, och som erbjuder många potentiella fördelar, framför allt för ungdomar, personer med nedsatt rörlighet, äldre människor samt personer som är bosatta eller arbetar tillfälligt eller permanent i en medlemsstat där de inte är medborgare eller i ett tredjeland, under förutsättning att högsta möjliga nivå på uppgiftsskyddet kan garanteras. Parlamentet påminner om att medlemsstater vid införande av röstning på distans via internet måste säkerställa insyn och tillförlitlighet vid rösträkningen och respektera principerna om jämlikhet, valhemlighet, röstmöjlighet och fria val.

5.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att alla digitala samverkansprocesser utgår från principen om institutionell öppenhet, så att en kombination av insyn i realtid och informerat deltagande gäller.

6.  Europaparlamentet framhåller och uppmuntrar till användningen av e-deltagande som en viktig aspekt av e-demokrati i form av tre sorters samverkan mellan å ena sidan EU-institutioner och förvaltningar, å andra sidan allmänheten, nämligen inom e-information, e-samråd och e-beslutsfattande. Parlamentet konstaterar att många nationella, regionala och lokala exempel på e-deltagande kan föras fram som bra exempel på hur IKT kan användas i en deltagandedemokrati. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att ytterligare utveckla denna praxis på nationell och lokal nivå.

7.  Europaparlamentet understryker att IKT bidrar till att skapa rum för deltagande och överläggningar, vilket i sin tur ger våra demokratiska system högre kvalitet och legitimitet.

8.   Europaparlamentet betonar behovet av att engagera ungdomar i den politiska debatten och konstaterar att användningen av IKT i demokratiska förfaranden kan vara ett effektivt verktyg i detta syfte.

9.  Europaparlamentet påminner om det första europeiska exemplet på röstning via internet i Estland i dess rättsligt bindande val 2005, men vidhåller att om ett eventuellt införande av e-röstning i andra medlemsstater ska bli framgångsrikt, måste man bedöma hur säkert det är att hela befolkningen faktiskt kan delta, och även utvärdera fördelarna och utmaningarna med liksom följderna av olika eller divergerande tekniska tillvägagångssätt. Parlamentet betonar att förekomsten av säkra höghastighetsanslutningar till internet och infrastruktur för säker elektronisk identitet utgör viktiga förutsättningar för framgångsrik e-röstning. Parlamentet understryker behovet av att dra nytta av ny teknik i nuvarande förfaranden för röstning i vallokal, och anser att betydande framsteg skulle kunna göras genom utbyte av bästa praxis och forskning på alla politiska nivåer.

10.   Europaparlamentet påpekar att det är en utmaning att hantera allmänhetens oro i fråga om användningen av verktyg för demokrati via internet. Parlamentet anser att hanteringen av säkerhetsfrågor och säkerställandet av personlig integritet är av avgörande betydelse för att allmänhetens förtroende ska kunna byggas upp för den framväxande digitala politiken.

11.  Europaparlamentet betonar att demokratiska processer kräver omfattande debatt på alla samhällsnivåer i EU samt granskning och reflektion, som bidrar till en rättvis, fullständig och rationell diskussion. Parlamentet varnar för att det föreligger en risk för snedvridning och manipulation av resultatet från överläggningar genom diskussionsverktyg på internet. Parlamentet anser att den bästa garantin mot denna risk är öppenhet hos alla aktörer som samverkar och informerar om kampanjer som kan främjas direkt eller indirekt inom digitala deltagandeplattformar.

12.  Europaparlamentet konstaterar att allmänhetens förtroende för institutioner och demokratiska processer utgör en grundläggande dimension för en fungerande demokrati. Parlamentet betonar därför att införandet av e-demokrativerktyg måste åtföljas av lämpliga kommunikations- och utbildningsstrategier.

13.  Europaparlamentet betonar vikten av att integrera e-deltagande i det politiska systemet för att införliva allmänhetens bidrag i beslutsprocessen och garantera en uppföljning. Parlamentet konstaterar att en brist på lyhördhet från beslutsfattare leder till besvikelse och misstro.

14.  Europaparlamentet betonar att användningen av IKT-verktyg bör vara ett komplement till andra kommunikationskanaler med offentliga institutioner, med målsättningen att undvika all form av diskriminering på grund av digitala kunskaper eller brist på resurser och infrastruktur.

Förslag för att förbättra demokratin med hjälp av IKT

15.   Europaparlamentet anser att deltagande i demokratiska processer först och främst är baserat på faktisk och icke-diskriminerande tillgång till information och kunskap.

16.  Europaparlamentet uppmanar vidare EU och medlemsstaterna att avstå från att vidta onödiga åtgärder som syftar till att på ett godtyckligt sätt begränsa tillgången till internet och utövandet av grundläggande mänskliga rättigheter, såsom oproportionerlig censur eller kriminalisering av legitimt uttryckande av kritik och avvikande mening.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att tillhandahålla utbildningsmässiga och tekniska medel för att ge kraft åt den demokratiska och medborgerliga egenmakten och ge alla EU:s invånare större digitala färdigheter, digital kompetens och jämlik och säker digital tillgång i syfte att överbrygga den digitala klyftan (e-integration), vilket ytterst kommer att gagna demokratin. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa tillägnandet av digitala färdigheter i skolornas läroplaner och i livslångt lärande, och att prioritera program för digital utbildning för äldre människor. Parlamentet stöder utvecklingen av nätverk av universitet och utbildningsinstitutioner för att främja forskning om och införande av nya verktyg för deltagande. Parlamentet uppmanar också EU och medlemsstaterna att främja program och politik som syftar till att utveckla en kritisk och informerad förståelse för användningen av IKT.

18.  Europaparlamentet anser att man måste göra framsteg i utvärderingen av användningen av ny teknik för att förbättra demokratin inom EU:s förvaltningar genom att i form av indikatorer införa mål för mätningen av kvaliteten på onlinetjänster.

19.  Europaparlamentet föreslår att Europaparlamentet, som är EU:s enda folkvalda institution, ska gå i täten för stärkandet av e-demokrati. Parlamentet anser att det finns skäl att i detta syfte utveckla innovativa tekniska lösningar som gör det möjligt för medborgarna att kommunicera på ett meningsfullt sätt med och förmedla sin oro till sina valda företrädare.

20.  Europaparlamentet uppmanar till förenkling av språkbruk och institutionella förfaranden samt till utformning av multimedieinnehåll för att förklara de centrala inslagen i de viktigaste beslutsprocesserna, i syfte att främja förståelse och deltagande. Parlamentet betonar behovet av att sprida denna ingång till digitalt deltagande genom segmenterade proaktiva verktyg med hjälp av vilka man kan få tillgång till samtliga handlingar som ingår i parlamentets akter.

21.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och EU att tillhandahålla infrastruktur för höghastighetsbredband till en rimlig kostnad, särskilt i perifera områden, landsbygdsområden och områden som släpar efter i den ekonomiska utvecklingen, och att säkerställa att jämlikhet mellan medborgarna garanteras, varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas åt de mest utsatta medborgarna så att de kan tillägna sig färdigheter som garanterar trygg och säker användning av tekniken. Parlamentet rekommenderar att bibliotek, skolor och byggnader där offentliga tjänster tillhandahålls ska tilldelas tillräckliga resurser för modern it-infrastruktur med hög hastighet och att alla invånare ska ha samma tillgång till sådan infrastruktur, särskilt de mest utsatta grupperna, såsom personer med funktionsnedsättning. Parlamentet påpekar behovet av att anslå tillräckliga finansiella resurser och utbildningsresurser för dessa mål. Parlamentet rekommenderar kommissionen att tillhandahålla resurser för projekt som syftar till att förbättra den digitala infrastrukturen inom ramen för den sociala och solidariska ekonomin.

22.  Europaparlamentet framhäver att kvinnor är underrepresenterade i politiskt beslutsfattande på alla nivåer, liksom inom IKT-sektorerna. Parlamentet noterar att kvinnor och flickor ofta konfronteras med könsstereotyper i samband med digital teknik. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför att investera i riktade program som främjar utbildning inom informations- och kommunikationsteknik och e-deltagande för kvinnor och flickor, i synnerhet för dem med en utsatt och marginaliserad bakgrund, och att då använda sig av formellt, informellt och icke-formellt lärande.

23.  Europaparlamentet noterar vikten av översättning till flera språk för att säkerställa lika tillgång till verktyg för e-demokrati för alla medborgare när information ska spridas och läsas av samtliga medborgare i länder som har fler än ett officiellt språk och av invånare med annan etnisk bakgrund.

24.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och EU att främja, stödja och genomföra mekanismer och instrument som möjliggör medborgares deltagande och interaktion med förvaltningar och EU-institutioner, såsom plattformar för s.k. crowdsourcing. Parlamentet framhäver att IKT bör underlätta tillgången till information och möjligheterna till insyn, ansvarsutkrävande och deltagande i beslutsfattandet. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en större anpassning av kommissionens alla instrument för kommunikation och kontakt med allmänheten, särskilt portalen Europa direkt, till e-demokratins utmaningar. Parlamentet åtar sig att göra alla befintliga verktyg för lagstiftningsmässig uppföljning mer tillgängliga, begripliga, didaktiska och interaktiva, och uppmanar kommissionen att göra samma sak på sin egen webbplats.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att reflektera över innehållet på sina institutionella webbplatser vad gäller demokratins funktionssätt i syfte att dels erbjuda pedagogiska verktyg för att innehållet ska kunna konsulteras och vara lättare att förstå för unga människor, dels göra det tillgängligt för personer med funktionsnedsättning.

26.  Europaparlamentet uppmuntrar myndigheterna att låta sitt engagemang för principen om institutionell öppenhet komma till uttryck i förändringar avseende strategisk utformning och företagskultur, budgetar och förfaranden för förändrad organisation som hämtar kraft från målet att förbättra demokratin genom tillämpning av ny teknik.

27.  Europaparlamentet vill att en internetplattform ska inrättas så att allmänheten systematiskt kan rådfrågas innan den europeiska lagstiftaren fattar beslut, vilket skulle göra allmänheten mer direkt involverad i det offentliga livet.

28.  Europaparlamentet anser vara det nödvändigt att utbyggnaden av dessa nya verktyg åtföljs av kampanjer för att sprida de möjligheter som de erbjuder samt främja de medborgerliga värdena gemensamt ansvar och delaktighet.

29.  Europaparlamentet påminner om hur viktigt det europeiska medborgarinitiativet är som instrument för medborgarnas engagemang och direkta deltagande i EU:s politiska liv och uppmanar därför kommissionen att se över initiativets funktion för att tillvarata dess fulla potential, i enlighet med de rekommendationer som Europaparlamentet framförde i sin resolution av den 28 oktober 2015. Parlamentet påminner därför om vikten av att förenkla och påskynda de berörda byråkratiska förfarandena och att i högre grad använda IKT, t.ex. digitala plattformar och andra applikationer som är kompatibla med mobila enheter, i syfte att göra detta viktiga verktyg mer användarvänligt och allmänt känt. Parlamentet anser att användningen av ny teknik framför allt skulle kunna förbättra systemet för insamling via internet av underskrifter med hjälp av identifierings- och autentiseringstjänster (e-IDAS) och att det skulle göra det möjligt för allmänheten att enklare få och utbyta information om befintliga eller potentiella europeiska medborgarinitiativ så att de aktivt kan delta i diskussionerna och/eller stödja själva initiativen.

30.  Europaparlamentet betonar att flera av kommissionens processer, såsom offentliga samråd via internet, e-deltagandeåtgärder och konsekvensbedömningar, skulle kunna gynnas av en mer omfattande användning av ny teknik för att stimulera allmänhetens deltagande och öka ansvarsskyldigheten för sådana processer och öppenheten i EU:s institutioner samt förbättra styrelseformerna i EU. Parlamentet påminner om nödvändigheten av att i detta syfte göra det offentliga samrådet effektivt och tillgängligt för en så stor del av allmänheten som möjligt genom att minimera de tekniska hindren.

31.  Europaparlamentet understryker behovet av mer omfattande information för medborgare om de befintliga plattformarna för e-deltagande på EU-nivå samt på nationell och lokal nivå.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöka och utveckla e-deltagandet i halvtidsöversynen av strategin för den digitala inre marknaden, som ska inledas 2017, samt främja utveckling och finansiering av nya instrument med koppling till e-medborgarskap i Europeiska unionen. Vidare rekommenderar parlamentet kommissionen att fokusera på lösningar med öppen källkod som lätt kan införas på hela den digitala inre marknaden. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen att integrera användningen av tidigare projekt, t.ex. plattformen D-CENT, som är ett EU-finansierat projekt som tillhandahåller tekniska verktyg för deltagandedemokrati.

33.  Europaparlamentet betonar att utvecklingen av e-förvaltning bör prioriteras i medlemsstaterna och EU-institutionerna, och välkomnar kommissionens ambitiösa och omfattande handlingsplan för e-förvaltning, som i hög grad är beroende av ett korrekt nationellt genomförande och samordning av tillgängliga EU-medel, i samverkan med nationella organ och myndigheter på det digitala området. Parlamentet anser att mer bör göras för att uppmuntra öppna data och användningen av IKT-verktyg som bygger på öppen källkod och kostnadsfri programvara, såväl inom EU:s institutioner som i medlemsstaterna.

34.  Europaparlamentet efterlyser mer samarbete på EU-nivå och rekommenderar utbyte av bästa praxis för e-demokratiprojekt som ett led i uppnåendet av en mer deltagande- och samtalsbaserad demokrati som tillgodoser medborgares önskemål och intressen och syftar till att engagera dem i beslutsprocesser. Parlamentet påpekar att man måste veta vilken inställning medborgarna har till genomförandet av röstning på distans via internet. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en oberoende bedömning eller ett oberoende samråd i fråga om allmänhetens inställning till röstning via internet, med en analys av starka och svaga punkter, som ett ytterligare röstningsalternativ för medborgarna, som medlemsstaterna ska ta ställning till senast i slutet av 2018.

35.  Europaparlamentet framhåller att privatliv och personuppgifter, som en prioriterad fråga, måste skyddas vid användningen av e-demokrativerktyg och att en säkrare internetanvändning måste främjas, särskilt i fråga om informations- och uppgiftsskydd, inbegripet ”rätten att bli bortglömd”, samt att det måste finnas garantier mot programvara för övervakning och att kontrollerbarheten hos källor måste kunna garanteras. Dessutom anser parlamentet att man bör öka användningen av digitala tjänster som är baserade på grundläggande funktioner såsom en säker och krypterad digital identitet, i enlighet med eIDA-förordningen. Parlamentet förordar säkra offentliga digitala register och validering av digitala underskrifter för att förhindra upprepade interaktioner från en och samma källa i bedrägligt syfte, vilket är i linje med europeiska och internationella standarder för mänskliga rättigheter och rättspraxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och EU-domstolen. Parlamentet understryker slutligen att säkerhetsfrågor inte får avskräcka från inkludering av enskilda personer och grupper i demokratiska processer.

36.  Europaparlamentet betonar behovet av att stärka demokratin genom teknik som bör användas i en säker miljö som är skyddad från missbruk av tekniska verktyg (t.ex. skräppostrobotar, anonym profilering och identitetsstöld), och erinrar om att högsta möjliga rättsliga normer måste respekteras.

37.  Europaparlamentet påminner om den väsentliga roll som visselblåsare spelar – allmänt via internet – för avslöjande av korruption, bedrägeri, misskötsel och andra missgärningar som hotar folkhälsan och säkerheten, finansiell integritet, mänskliga rättigheter, miljön och rättsstatsprincipen, medan de på samma gång säkerställer allmänhetens rätt till information.

38.  Europaparlamentet uppmuntrar offentliga företrädare att aktivt, tillsammans med medborgarna, delta i de helt oberoende forum som finns och använda nya medie- och it-plattformar i syfte att stimulera diskussion och utbyta åsikter och förslag med medborgarna (e-parlament) samt upprätta en direkt koppling till dem. Parlamentet uppmanar de politiska grupperna i Europaparlamentet och de europeiska politiska partierna att öka möjligheterna till offentlig debatt och e-deltagande.

39.  Europaparlamentet uppmanar sina ledamöter att fortsätta att öka öppenheten i sitt arbete, särskilt i dagens svåra politiska klimat, och uppmanar de offentliga myndigheterna att undersöka möjligheten att inrätta digitala plattformar, med de senaste it-verktygen. Parlamentet uppmanar de folkvalda företrädarna att använda dessa verktyg för att på ett effektivt sätt kommunicera och föra en verklig dialog med väljarna och berörda aktörer, i syfte att informera dem om EU:s och parlamentets verksamhet och därmed göra överläggningarna och beslutsfattandet öppnare och öka medvetenheten om den europeiska demokratin.

40.  Europaparlamentet välkomnar sitt initiativ på området e-deltagande. Parlamentet stöder fortsatta insatser för att stärka parlamentets representativa natur, dess legitimitet och effektivitet, och uppmuntrar ledamöterna att i högre grad använda den nya tekniken för att utveckla den till dess fulla potential, samtidigt som de nödvändiga begränsningar som följer av rätten till integritet och skydd av personuppgifter beaktas. Parlamentet påpekar att det behövs en period av omfattande eftertanke om hur dess ledamöters användning av IKT kan förbättras, inte endast för att samarbeta med allmänheten utan även i samband med lagstiftning, framställningar, samråd och andra aspekter av relevans för deras dagliga arbete.

41.  Europaparlamentet uppmuntrar politiska partier på EU-nivå och nationell nivå att på bästa sätt utnyttja digitala verktyg för att hitta nya sätt att främja intern demokrati, inbegripet öppenhet i sina förfaranden för förvaltning, finansiering och beslutsfattande samt för att kunna kommunicera bättre med sina medlemmar och andra som stöder dem och det civila samhället, och för bättre deltagande av desamma. Parlamentet uppmuntrar dem också att vara mycket öppna och ansvariga gentemot allmänheten. Parlamentet föreslår därför att man bör se om de europeiska partiernas stadgar eventuellt behöver ändras och att dessa bör omfatta och främja e-deltagande.

42.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess institutioner att vara mer öppna för att experimentera med nya metoder för e-deltagande, såsom massbaserad problemlösning (s.k. crowdsourcing) på EU-nivå och på nationell, regional och lokal nivå, med beaktande av den bästa praxis som redan utvecklats inom medlemsstaterna och att i detta syfte inleda särskilda pilotprojekt. Parlamentet upprepar samtidigt att dessa åtgärder måste kompletteras med informationskampanjer så att möjligheterna med dessa verktyg kan förklaras.

43.  Europaparlamentet uppmanar de europeiska institutionerna att inleda en delaktighetsprocess i syfte att utarbeta en europeisk stadga om rättigheter på internet, och att utgå bland annat från förklaringen om rättigheter på internet, som offentliggjordes av den italienska deputeradekammaren den 28 juli 2015, i syfte att främja och garantera alla rättigheter som hänför sig till det digitala området, bland annat verklig tillgång till internet samt nätneutralitet.

44.  Europaparlamentet noterar den mängd av heterogen information som man kan hitta på nätet i dag och betonar att medborgarnas förmåga till kritiskt tänkande bör stärkas så att de har bättre möjlighet att skilja mellan tillförlitliga och otillförlitliga informationskällor. Parlamentet uppmuntrar därför medlemsstaterna att anpassa och uppdatera sin lagstiftning för att ta itu med den pågående utvecklingen, och att fullt ut genomföra och verkställa befintlig lagstiftning som rör hatpropaganda, både utanför och på internet, samtidigt som grundläggande och konstitutionella rättigheter garanteras. Parlamentet betonar att unionen och medlemsstaterna bör utveckla åtgärder och politik för att öka förmågan till överförbart, kreativt och kritiskt tänkande samt digital kunskap och mediekompetens liksom inkludering och nyfikenhet bland sina medborgare, särskilt ungdomar, så att de kan fatta välgrundade beslut och bidra på ett positivt sätt i demokratiska processer.

o
o   o

45.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0382. (2) Antagna texter, P8_TA(2015)0288.