Europaparlamentets resolution av den 4 oktober 2017 om FN:s klimatkonferens 2017 – COP 23 i Bonn, Tyskland (2017/2620(RSP))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprotokollet till denna,
– med beaktande av Parisavtalet, beslut 1/CP.21 och den tjugoförsta partskonferensen (COP 21) inom ramen för UNFCCC och av den elfte partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (CMP 11), som hölls i Paris den 30 november–11 december 2015,
– med beaktande av den artonde partskonferensen (COP 18) inom ramen för UNFCCC och av den åttonde partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (CMP 8), som hölls i Doha, Qatar, den 26 november–8 december 2012, samt av antagandet av en ändring av protokollet som innebär inrättande av en andra åtagandeperiod inom ramen för protokollet som sträcker sig från den 1 januari 2013 till den 31 december 2020,
– med beaktande av att Parisavtalet stod öppet för undertecknande vid FN:s högkvarter i New York från och med den 22 april 2016 till och med den 21 april 2017, av att 195 stater har undertecknat Parisavtalet och av att 160 stater har deponerat instrument för ratificeringen av det,
– med beaktande av den tjugoandra partskonferensen (COP 22) inom ramen för UNFCCC och av den första partskonferensen, i dess egenskap av möte mellan parterna i Parisavtalet (CMA 1) i Marrakech, Marocko, den 15 november–18 november 2016,
– med beaktande av sin resolution av den 6 oktober 2016 om genomförandet av Parisavtalet och FN:s klimatkonferens i Marrakech, Marocko, 2016 (COP 22)(1),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 juli 2016 Påskynda EU:s övergång till en koldioxidsnål ekonomi (COM(2016)0500),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020 En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),
– med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 15 februari 2016, den 30 september 2016 och den 23 juni 2017,
– med beaktande av rådets slutsatser av den 19 juni 2017,
– med beaktande av att Lettland och Europeiska kommissionen på Europeiska unionens och dess medlemsstaters vägnar den 6 mars 2015 lämnade in EU:s och dess medlemsstaters planerade nationellt fastställda bidrag till UNFCCC,
– med beaktande av den femte utvärderingsrapporten från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) och dess sammanfattande rapport,
– med beaktande av den sammanfattande rapporten från FN:s miljöprogram (Unep) från november 2016 The Emissions Gap Report 2016 samt dess rapport Adaptation Gap Report från 2016,
– med beaktande av G7-ledarnas förklaring som antogs vid toppmötet i Schloss Elmau, Tyskland, den 7–8 juni 2015, Think ahead. Act together, där G7-ledarna upprepade sin avsikt att fullgöra åtagandet att minska växthusgasutsläppen med 40–70 % senast 2050 jämfört med 2010 års nivåer, och att det är nödvändigt att se till att minskningen ligger närmare 70 % än 40 %,
– med beaktande av 2017 års kommuniké från G7-ländernas ledare toppmöte och särskilt miljöministrarnas kommuniké från G7-mötet i Bologna,
– med beaktande av Förenta staternas presidents tillkännagivande om att landet ska dra sig ur Parisavtalet,
– med beaktande av påven Franciskus encyklika Laudato Si,
– med beaktande av frågorna till rådet och kommissionen om FN:s klimatkonferens 2017 i Bonn, Tyskland (COP23) (O-000068/2017 – B8-0329/2017 och O-000069/2017 – B8-0330/2017),
– med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Parisavtalet trädde i kraft den 4 november 2016, och 160 av de 197 parterna i konventionen har deponerat sina ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument till FN (per den 8 september 2017).
B. Förslaget till en reform av utsläppshandelssystemet från juli 2015 och klimatpaketet från juli 2016 (som omfattar förslag om ansvarsfördelning, markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) och en europeisk strategi för utsläppssnål rörlighet) hör till de viktigaste instrumenten för att genomföra dessa åtaganden och bekräfta EU:s ställning som världsledande i kampen mot klimatförändringarna.
C. Kampen mot den globala klimatuppvärmningen bör inte ses som ett hinder för strävandena efter ekonomisk tillväxt utan tvärtom som en hävstång för att förverkliga ny och hållbar tillväxt och sysselsättning.
D. Klimatförändringarna kommer att drabba utvecklingsländerna hårdare, i synnerhet de minst utvecklade länderna och små östater under utveckling som inte har tillräckliga resurser för att förbereda sig för och anpassa sig till de pågående förändringarna. Enligt den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) är Afrika särskilt sårbart för denna utmaning och är särskilt utsatt för vattenstress, extrema väderförhållanden och osäker livsmedelsförsörjning orsakad av torka och ökenspridning.
E. Klimatförändringarna kan öka konkurrensen om tillgångar såsom livsmedel, vatten och betesmark, förvärra ekonomiska påfrestningar och politisk instabilitet, och kan bli den viktigaste orsaken till befolkningsförflyttningar, både inom och över nationella gränser, inom en inte alltför avlägsen framtid. Frågan om klimatmigration bör därför placeras högt upp på den internationella dagordningen.
F. Den 6 mars 2015 lämnade EU och dess medlemsstater in sina planerade nationellt fastställda bidrag till UNFCCC, och åtog sig således till ett bindande mål om en inhemsk minskning med minst 40 % av växthusgasutsläppen fram till 2030 jämfört med 1990 års nivåer.
G. En ambitiös politik för begränsning av klimatförändringar kan skapa tillväxt och arbetstillfällen. Vissa specifika sektorer med hög koldioxidintensitet och hög handelsintensitet kan dock påverkas negativt av koldioxidläckage om det inte finns en motsvarande ambition på andra marknader. Därför behövs ett fullgott skydd mot koldioxidläckage för att bevara arbetstillfällena i just dessa sektorer.
1. Europaparlamentet påminner om att klimatförändringarna är en av de största utmaningarna för mänskligheten och att alla stater och alla aktörer i hela världen måste göra sitt yttersta för att begränsa de problem som kan uppstå. Parlamentet understryker att Parisavtalet är ett stort steg i denna riktning, men mycket återstår dock att göra.
Vetenskaplig grund för klimatåtgärder
2. Europaparlamentet påminner om att IPCC i sin femte utvärderingsrapport från 2014 presenterade vetenskapliga bevis för att uppvärmningen av klimatsystemet är otvetydig, att klimatförändringarna är verklighet och att det är mänskliga aktiviteter som huvudsakligen legat bakom den uppvärmning som observerats sedan mitten av 1900‑talet. Parlamentet är oroat över att utbredda och påtagliga effekter av klimatförändringarna redan är tydliga i naturliga och mänskliga system på alla kontinenter och i alla hav.
3. Europaparlamentet noterar den globala koldioxidbudget som presenteras i IPCC:s femte utvärderingsrapport och drar slutsatsen att om växthusgasutsläppen ligger kvar på samma nivå som för närvarande kommer det att ta fyra år att använda upp den koldioxidbudget som kvarstår innan den globala medeltemperaturen ökar med 1,5 °C. Parlamentet betonar att alla länder bör påskynda övergången till noll nettoutsläpp av växthusgaser och till klimattålighet i enlighet med Parisavtalet, för att undvika den globala uppvärmningens värsta konsekvenser.
4. Europaparlamentet upprepar betydelsen av att grunda globala klimatåtgärder på bästa tillgängliga forskning och välkomnar 2018 års positiva dialog som föregår UNFCCC:s tidsfrist 2020 för att lämna in nya nationellt fastställda bidrag till 2030, samt den första globala inventeringen 2023 som den första möjligheten att omsätta denna princip i praktiken.
5. Europaparlamentet uppmuntrar till dialog mellan IPCC-experter och panelens parter medan resultaten från den sjätte bedömningscykeln utarbetas och offentliggörs. Parlamentet välkomnar därför beslutet att offentliggöra en särskild IPCC-rapport 2018 om effekterna av en global uppvärmning på 1,5 °C över förindustriella nivåer och relaterade globala växthusgasutsläppsvägar.
Ratificering av Parisavtalet och genomförande av åtaganden
6. Europaparlamentet välkomnar de snabbaste ratificeringarna någonsin och det snabba ikraftträdande av Parisavtalet samt den globala föresatsen att åstadkomma ett snabbt och fullständigt genomförande av det, såsom det uttrycks i åtgärdsförklaringen från Marrakech. Parlamentet uppmanar med kraft samtliga parter att ratificera avtalet snarast möjligt.
7. Europaparlamentet uttrycker sin tillfredsställelse över att alla parter vid COP 22 i Marrakech åtog sig ett löpande engagemang på grundval av Parisåtagandena, oberoende av förändrade politiska omständigheter.
8. Europaparlamentet uttrycker sin stora besvikelse efter Förenta staternas president Donald Trumps uttalande om att Förenta staterna ska frånträda Parisavtalet. Parlamentet beklagar detta beslut, som är ett steg bakåt. Parlamentet påpekar att ett formellt utträde kan träda i kraft tidigast efter nästa presidentval i Förenta staterna 2020. Parlamentet välkomnar den stora responsen från regeringar runtom i världen och deras fortsatta och stärkta stöd för ett fullständigt genomförande av Parisavtalet. Parlamentet noterar med tillfredsställelse de utfästelser som vissa delstater, städer och företag i Förenta staterna har gjort om att fortsätta att upprätthålla Förenta staternas åtaganden inom ramen för Parisavtalet.
9. Europaparlamentet ser med glädje på att alla viktiga parter har bekräftat sitt engagemang för Parisavtalet efter president Trumps tillkännagivande.
10. Europaparlamentet betonar att Europa nu måste inta en ledande roll för att försvara Parisavtalet, för att säkra framtiden både för vår miljö och för våra industrier. Parlamentet välkomnar EU:s planer på att stärka befintliga partnerskap och att eftersträva nya allianser.
11. Europaparlamentet framhåller de snabba framsteg som gjorts hittills för att omvandla EU:s internationella åtagande till EU-lagstiftning som inrättar en robust klimat- och energipolitisk ram fram till 2030, och betonar sin föresats att avsluta detta lagstiftningsförfarande före utgången av 2017.
12. Europaparlamentet understryker att det, särskilt efter president Donald Trumps tillkännagivande, är viktigt att förfoga över lämpliga bestämmelser mot koldioxidläckage och att det måste garanteras att de koldioxid- och handelsintensiva företag som har bäst resultat kommer att få de utsläppsrätter som de behöver utan kostnad. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka effektiviteten och lagligheten hos ytterligare åtgärder för att skydda industrier mot risken för koldioxidläckage, exempelvis en gränsskattejustering för koldioxid och en konsumtionsavgift, särskilt för produkter från länder som inte uppfyller sina åtaganden enligt Parisavtalet.
13. Europaparlamentet betonar att de åtaganden som gjorts inom ramen för Parisavtalet om att begränsa höjningen av den globala medeltemperaturen till långt under 2 °C över förindustriell nivå och att fortsätta ansträngningarna för att begränsa temperaturökningen till 1,5 °C samt målet att uppnå en rättvis avvägning mellan antropogena utsläpp från källor och upptag i sänkor av växthusgaser (”nollutsläpp netto”) under senare hälften av detta århundrade utgör ett avgörande genombrott i de kollektiva globala ansträngningarna för en övergång till en klimattålig och klimatneutral global ekonomi.
14. Europaparlamentet erinrar om en begränsning av höjningen av den globala medeltemperaturen till långt under 2 °C inte är någon garanti för att undvika betydande negativa klimateffekter. Parlamentet konstaterar att de nuvarande åtagandena ännu inte är tillräckliga för att uppnå Parisavtalets mål. Parlamentet betonar därför att de globala växthusgasutsläppen bör nå sin topp så snart som möjligt och att alla parter, särskilt samtliga G20-länder, bör öka insatserna och uppgradera sina nationellt fastställda bidrag senast 2020 efter 2018 års positiva dialog. Parlamentet påminner om att de globala koldioxidutsläppen måste fasas ut senast 2050. Parlamentet anser att det bör vara en viktig nationell prioritering för alla länder att införa strategier och åtgärder för att uppfylla och så småningom överskrida de nationella fastställda bidragen och att dessa bör omprövas vart femte år i överensstämmelse med ambitionsmekanismen i Parisavtalet. Parlamentet inser emellertid att stringensen och ambitionsnivån i fråga om de inhemska utsläppsminskningsstrategierna inte är beroende av att uppdaterade nationellt fastställda bidrag lämnas in.
15. Europaparlamentet uppmanar alla parter att säkerställa att deras nationellt fastställda bidrag är förenliga med långsiktiga mål för att uppnå Parisavtalets långsiktiga temperaturmål. Parlamentet betonar att arbetet i samband med IPCC:s särskilda rapport om effekterna av en uppvärmning på 1,5 °C och olika vägar dit samt slutsatserna av 2018 års positiva dialog bör beaktas. Parlamentet påminner i detta sammanhang om G7‑ländernas åtagande om att lägga fram utvecklingsstrategier för låga växthusgasutsläpp till mitten av århundradet i god tid före den överenskomna tidsfristen 2020. Parlamentet uttrycker sin vilja att delta fullt ut i utvecklingen av en EU-strategi utifrån den analys som kommissionen presenterade i sitt meddelande Vägen efter Paris av den 2 mars 2016 (COM(2016)0110).
16. Europaparlamentet betonar att alla större ekonomier, som tillsammans står för tre fjärdedelar av världens utsläpp, har ett särskilt ansvar, och anser att klimatåtgärder bör fortsätta att vara en huvudfråga inom G7 och G20, särskilt på områden såsom genomförandet av nationellt fastställda bidrag, strategier fram till mitten av århundradet, reform av subventioner till fossila bränslen, öppenhet i fråga om mängden koldioxidutsläpp, ren energi m.m. Parlamentet framhåller behovet av att fortsätta ministersamarbetet mellan de större ekonomierna genom forum såsom Clean Energy Ministerial.
17. Europaparlamentet uppmanar EU att åta sig ytterligare utsläppsminskningar i sina nationellt fastställda bidrag för 2030 efter 2018 års positiva dialog.
18. Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att visa att EU respekterar Parisavtalet, bland annat genom att genomföra avtalet med hjälp av EU-lagstiftning, inbegripet ett skyndsamt antagande från medlagstiftarnas sida av EU:s förordning om klimatåtgärder och översynen av direktivet om EU:s utsläppshandelssystem, och att utöka EU:s mål och politiska instrument i god tid. Parlamentet påminner om att alla parter uppmanas att senast 2020 meddela UNFCCC:s sekretariat långsiktiga utvecklingsstrategier för låga växthusgasutsläpp till mitten av århundradet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att, med tanke på skyldigheterna i avtalet före COP 24 utarbeta en EU‑strategi för nollutsläpp till mitten av århundradet , där man stakar ut en kostnadseffektiv väg för att nå det mål om noll nettoutsläpp som antogs i Parisavtalet, för att hålla den genomsnittliga globala temperaturökningen långt under 2 °C och fortsätta ansträngningarna för att begränsa den till 1,5 °C. Parlamentet anser att denna process bör inledas så snart som möjligt för att möjliggöra en omfattande debatt, i vilken Europaparlamentet bör spela en avgörande roll i partnerskap med företrädare för nationella, regionala och lokala myndigheter samt det civila samhället och näringslivet. Parlamentet påminner dock om att åtgärder enbart inom EU inte kommer att räcka, varför kommissionen och rådet uppmanas att intensifiera sina insatser för att uppmuntra andra partner att göra detsamma.
19. Europaparlamentet välkomnar åtagandet i Parisavtalet att minska de globala nettoutsläppen till noll under århundradets andra hälft. Parlamentet erkänner att detta innebär att de flesta sektorerna inom EU blir tvungna att uppnå nollutsläpp betydligt tidigare.
20. Europaparlamentet anser man måste gå fram i förhandlingarna utifrån de viktiga delarna i Parisavtalet, däribland en ram för ökad insyn, detaljerna i den globala inventeringen, ytterligare vägledning om de planerade nationellt fastställda bidragen, en överenskommelse om differentiering, förlust och skada, klimatfinansiering och kapacitetsstöd, inkluderande flernivåstyre samt en mekanism för att underlätta genomförande och främja efterlevnad. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att stå fast vid de åtaganden som man kom överens om inom ramen för Parisavtalet, särskilt vad gäller EU:s bidrag till begränsning och anpassning samt dess stöd inom finansiering, tekniköverföring och kapacitetsuppbyggnad.
21. Europaparlamentet betonar att tidsaspekten är avgörande för de gemensamma ansträngningarna för att bekämpa klimatförändringarna och fullgöra Parisavtalets åtaganden. Parlamentet understryker att EU har både kapacitet och ansvar för att föregå med gott exempel och omedelbart påbörja arbetet med att anpassa sina klimat- och energimål till det mål som man kommit överens om internationellt om att begränsa ökningen av den globala medeltemperaturen till under 2 °C, samtidigt som man fortsätter ansträngningarna för att begränsa ökningen till 1,5 °C.
22. Europaparlamentet påminner om att det krävs en tidig utfasning av fossila bränslen för att detta mål om den globala medeltemperaturen ska kunna nås, och att de globala växthusgasutsläppen måste nå sin topp så snart som möjligt. Parlamentet påminner om att de globala utsläppen bör fasas ut till 2050 eller kort därefter, i syfte att upprätthålla en kostnadseffektiv global utsläppsminskning som är förenlig med de temperaturmål som fastställs i Parisavtalet. Parlamentet uppmanar alla parter som kan, att fortsätta att genomföra sina nationella mål om och strategier för att fasa ut fossila bränslen genom att prioritera utfasning av utsläpp från kol, vilket är den mest förorenande energikällan, och uppmanar EU att arbeta med sina internationella partner för detta ändamål och ge exempel på god praxis.
23. Europaparlamentet välkomnar att UNFCCC:s process är inkluderande. Parlamentet anser att man för att säkerställa ett effektivt deltagande bör behandla frågan om särintressen eller intressekonflikter. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang alla deltagare i processen att införa riktlinjer eller förfaranden som främjar öppenhet, transparens och inkludering, utan att äventyra UNFCCC:s och Parisavtalets syften och mål.
24. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att ratificera Dohaändringen till Kyotoprotokollet.
COP 23 i Bonn
25. Europaparlamentet välkomnar det åtagande som gjordes i Marrakech för att slutföra arbetsprogrammet i syfte att utarbeta detaljerade genomförandebestämmelser för Parisavtalet senast 2018. Parlamentet anser att COP 23 är en viktig milstolpe i detta tekniska arbete.
26. Europaparlamentet ser fram emot förtydligandet av strukturen i 2018 års positiva dialog under COP 23, som kommer att vara ett viktigt tillfälle för att utvärdera de framsteg som gjorts vad gäller att uppnå avtalets begränsningsmål och för att beakta parternas utarbetande och översyn av de nationella fastställda bidragen för 2030 senast 2020 för att uppnå avtalets mål. Parlamentet anser att EU bör spela en proaktiv roll i denna första positiva dialog för inventering av de kollektiva ambitionerna och av framstegen med att uppfylla åtagandena. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i mycket god tid inför den positiva dialogen lämna in ytterligare åtaganden om minskningar av växthusgasutsläppen, som går utöver de nuvarande åtagandena enligt Parisavtalet och på ett adekvat sätt bidrar till att minska begränsningsklyftan i enlighet med EU:s kapacitet.
27. Europaparlamentet påminner om att en ökning av begränsningsåtgärderna under perioden före 2020 är en oundgänglig förutsättning för att man ska kunna uppnå de långsiktiga målen i Parisavtalet och uppmanar EU att säkerställa att omedelbara åtgärder även i fortsättningen är en del av dagordningen för COP 23.
Klimatfinansiering samt andra genomförandemetoder
28. Europaparlamentet välkomnar färdplanen för 100 miljarder US-dollar, för att uppnå målet att mobilisera 100 miljarder US-dollar fram till 2020 för klimatåtgärder i utvecklingsländer. Parlamentet understryker att mobiliseringsmålet har förlängts till 2025, enligt överenskommelsen vid COP 21.
29. Europaparlamentet välkomnar parternas åtagande i Parisavtalet att göra alla finansiella flöden förenliga med en väg mot låga växthusgasutsläpp och en klimattålig utveckling. Parlamentet anser därför att EU omedelbart måste ta itu med de finansiella flödena till fossila bränslen och infrastruktur med höga koldioxidutsläpp.
30. Europaparlamentet anser att det är viktigt att uppmärksamma den mekanism för förluster och skador som infogats i Parisavtalet och stöder helhjärtat diskussionen om mekanismen vid COP 23 i Bonn.
31. Europaparlamentet framhåller vikten av att mänskliga rättigheter fortsättningsvis ska stå i centrum för klimatåtgärderna, och insisterar på att kommissionen och medlemsstaterna ska se till att man vid förhandlingarna om anpassningsåtgärder erkänner behovet av att respektera, skydda och främja de mänskliga rättigheterna, vilket bl.a. omfattar jämställdhet, kvinnors fulla deltagande på lika villkor samt aktivt främjande av en rättvis arbetskraftsomställning, som skapar anständig sysselsättning av hög kvalitet för alla.
32. Europaparlamentet välkomnar att EU:s klimatfinansiering ständigt ökar, men understryker att det behövs ytterligare ansträngningar. Parlamentet betonar vikten av att säkerställa att andra industriländer uppfyller sina bidrag till målet på 100 miljarder US‑dollar. Parlamentet efterlyser konkreta internationella åtaganden för att skapa ytterligare finansieringskällor.
33. Europaparlamentet vill att myndigheter och offentliga och privata finansinstitut – bland dem banker, pensionsfonder och försäkringsföretag – på bred front ska gå in för att anpassa sin praxis för utlåning och investering med målet om att den globala uppvärmningen ska begränsas till långt under 2° C i enlighet med artikel 2.1 c i Parisavtalet, samt för att avveckla investeringar i fossila bränslen, bland annat genom att frångå exportkrediter för sådana investeringar. Parlamentet efterfrågar särskilda offentliga garantier för att främja gröna investeringar och märken, och erbjuda skatteförmåner för gröna investeringsfonder, samt utfärdande av gröna obligationer.
34. Europaparlamentet erkänner att förändringar i de nationella och internationella skattesystemen, däribland överföring av skattebördan från arbete till kapital, tillämpningen av principen att förorenaren betalar, avvecklingen av investeringar i fossila bränslen och en lämplig prissättning av kol, är avgörande för att skapa ett ekonomiskt klimat som är gynnsamt för att främja offentliga och privata investeringar som möjliggör för industripolitiken att uppnå sina mål om hållbar utveckling.
35. Europaparlamentet uppmuntrar till ett utökat samarbete mellan industriländer och utvecklingsländer, bland annat inom ramen för partnerskapet för nationellt fastställda bidrag, för att säkerställa att länderna har en effektivare tillgång till den tekniska kompetens och det ekonomiska stöd som krävs för att uppfylla och överskrida sina nationellt fastställda bidrag.
36. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en heltäckande undersökning av Parisavtalets möjliga konsekvenser för EU:s budget och att utarbeta en för ändamålet avsedd automatisk finansieringsmekanism på EU-nivå, som ger ytterligare och tillräckligt stöd för att säkerställa att EU bidrar med sin skäliga andel till uppnåendet av det globala klimatfinansieringsmålet på 100 miljarder USD.
37. Europaparlamentet efterlyser konkreta åtaganden för att skapa ytterligare finansieringskällor för klimatåtgärder, inbegripet genom att införa en skatt på finansiella transaktioner, att hålla inne en del av utsläppsrätterna inom EU:s utsläppshandelssystem under perioden 2021–2030 och att omfördela intäkter från EU-åtgärder och internationella åtgärder gällande flyg- och sjöfartsutsläpp till internationell klimatfinansiering och den gröna klimatfonden.
Icke-statliga aktörers roll
38. Europaparlamentet vill lyfta fram de ansträngningar som allt fler icke-statliga aktörer gör för utfasning av fossila bränslen och för att öka motståndskraften mot klimatförändringarna. Parlamentet betonar därför vikten av en strukturerad och konstruktiv dialog mellan regeringar, näringsliv, städer, regioner, internationella organisationer, det civila samhället och akademiska institutioner, och av att dessa får delta i planeringen och genomförandet av skalbara klimatåtgärder för att främja kraftfulla globala insatser för skapandet av koldioxidsnåla och motståndskraftiga samhällen och uppvisa framsteg mot uppnåendet av målen i Parisavtalet.
39. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att tillsammans med andra parter i UNFCCC främja en process som aktivt engagerar icke-statliga aktörer i förhandlingarna om genomförandet av Parisavtalet, stöder deras ansträngningar att bidra till att uppnå en stats nationellt fastställda mål, trots nationella politiska omvandlingar, samt gör det möjligt för dem att undersöka nya former för deltagande och partnerskap inom ramen för UNFCCC.
40. Europaparlamentet betonar den viktiga roll som Non-State Actors Zone for Climate Action (Nazca) innehar när det gäller att främja och övervaka icke-statliga aktörers åtgärder, såsom det globala borgmästaravtalet, Mission Innovation, InsuResilience, Sustainable Energy for all och partnerskapsinitiativ för nationellt fastställda bidrag.
41. Europaparlamentet välkomnar Climate Champions ansträngningar inom ramen för Marrakeshpartnerskapet för klimatåtgärder.
42. Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att arbeta med det civila samhällets alla aktörer (institutioner, den privata sektorn, icke-statliga organisationer och närsamhället) för att utveckla minskningsinitiativ inom centrala sektorer (energi, teknik, stadsbyggnad, transport), liksom initiativ för anpassning och motståndskraft, i syfte att svara på anpassningsproblemen, framför allt i fråga om tillgång till vatten, tryggad livsmedelsförsörjning och riskförebyggande. Parlamentet uppmanar alla myndigheter och aktörer inom det civila samhället att stödja och stärka denna åtgärdsagenda.
43. Europaparlamentet påminner FN och parterna i UNFCCC om att individuella åtgärder är lika viktiga som regeringars och institutioners agerande. Parlamentet efterlyser därför kampanjinsatser och åtgärder för att upplysa och informera allmänheten om de små och stora steg som kan bidra till att bekämpa klimatförändringarna i såväl utvecklade länder som utvecklingsländer.
Omfattande insatser från alla sektorer
44. Europaparlamentet välkomnar utvecklingen av utsläppshandelssystem globalt, bl.a. 18 utsläppshandelssystem som är i bruk på fyra kontinenter och omfattar länder som står för sammanlagt 40 % av världens BNP. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja kopplingar mellan EU:s utsläppshandelssystem och andra utsläppshandelssystem för att åstadkomma internationella koldioxidmarknadsmekanismer och på det sättet öka ambitionsnivån i klimatfrågor och samtidigt bidra till att minska risken för koldioxidläckage genom att skapa lika villkor. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa skyddsåtgärder för att se till att en koppling till EU:s utsläppshandelssystem resulterar i varaktiga begränsningsåtgärder och inte undergräver EU:s inhemska mål i fråga om växthusgasutsläpp.
45. Europaparlamentet betonar att det krävs större ambitioner och fler åtgärder för att bibehålla tillräckliga incitament för att uppnå de minskningar av växthusgasutsläppen som måste till för att man ska kunna nå EU:s klimat- och energimål till 2050. Parlamentet understryker att framstegen har varit otillräckliga i fråga om att minska växthusgasutsläppen inom transport- och jordbrukssektorerna med hänsyn till 2020‑målen och att ansträngningarna måste ökas om dessa sektorer ska nå målen för utsläppsminskningsbidrag till 2030.
46. Europaparlamentet betonar vikten av att säkerställa miljöintegritet hos alla framtida marknadsmetoder, både inom och utanför Parisavtalets ramar, när det gäller risker såsom kryphål som tillåter dubbelräkning, problem med resultat och additionalitet i fråga om utsläppsminskningar, eventuella negativa effekter för hållbar utveckling och skadliga incitament till att sänka ambitionsnivån för de nationellt fastställda bidragen.
47. Europaparlamentet betonar att 20-20-20-målen för växthusgasutsläpp, förnybar energi och energibesparingar har spelat en avgörande roll för denna utveckling och har garanterat varaktig sysselsättning för mer än 4,2 miljoner människor inom olika delar av miljöindustrin, och att tillväxten inom denna sektor till och med fortsatte under den ekonomiska krisen.
48. Europaparlamentet noterar beslutet i Internationella civila luftfartsorganisationens (Icao) generalförsamling 2016 om att inrätta ett globalt system för att kompensera för och minska koldioxidutsläpp från internationell luftfart (Carbon Offsetting and Reduction Scheme for International Aviation, Corsia),
49. Europaparlamentet uttrycker dock sin besvikelse över att Icao inte kunde enas om en minskning av utsläppen i och med införandet av Corsia, utan främst inriktade sig på kompensation. Parlamentet beklagar att kvaliteten på kompensationen inte alls garanteras, att tillämpningen av Corsia bara är juridiskt bindande från 2027 och att vissa stora medlemmar i Icao ännu inte har gjort åtaganden om att delta i den frivilliga fasen, samtidigt som andra aktörer med stora utsläpp inte har gjort åtaganden om koldioxidneutral tillväxt, vilket föranleder ett stort antal frågor om den verkliga klimateffekten, så att resultaten blir betydligt sämre än vad unionen förväntade sig när den beslutade att sluta tillämpa EU:s utsläppshandelssystem. Parlamentet uppmanar till ett snabbt slutförande av en robust uppsättning regler för förverkligandet av Corsia, för att i god tid åstadkomma ett nationellt och regionalt genomförande och en korrekt tillämpning i alla stater. Parlamentet efterlyser vidare en förstärkning av all teknisk innovation med koppling till motorprestanda och bränslekvalitet.
50. Europaparlamentet påminner om att flygningar inom Europa även fortsättningsvis kommer att omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter, men att alla ändringar av den befintliga lagstiftningen och det planerade arbetet med att starta Corsia endast kan övervägas mot bakgrund av systemets ambitionsnivå och genomförandeåtgärder som ännu inte tagits fram.
51. Europaparlamentet noterar färdplanen för att utveckla en övergripande strategi för att minska utsläppen av växthusgaser från fartyg, som antogs vid den 70:e sessionen i Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) kommitté för skydd av den marina miljön. Parlamentet uppmanar eftertryckligen IMO att utveckla en global mekanism i linje med Parisavtalets mål, genom att fastställa ett ambitiöst mål för utsläppsminskningarna och en konkret tidsplan som en del av IMO:s ursprungliga strategi för växthusgaser, som ska antas under våren 2018.
52. Europaparlamentet välkomnar Kigaliändringen om en global utfasning av klimatuppvärmande fluorkolväten (HFC). Parlamentet anser att denna ändring är ett konkret steg i genomförandet av Parisavtalet som skulle kunna göra det möjligt att undvika utsläpp på långt över 70 miljarder ton koldioxidekvivalenter till 2050, vilket motsvarar Förenta staternas utsläpp under en elvaårsperiod, och uppmanar därför alla parter i Montrealprotokollet att vidta alla nödvändiga åtgärder för en snabb ratificering. Parlamentet erinrar om att EU har antagit ambitiös lagstiftning för att fasa ut fluorkolväten med 79 % fram till 2030 eftersom klimatvänliga alternativ finns lätt tillgängliga och deras potential bör utnyttjas fullt ut.
Klimattålighet genom anpassning
53. Europaparlamentet noterar att prioriteringarna för Fijis ordförandeskap för COP23 inbegriper områden där anpassning och klimattålighet har en framskjuten ställning. Parlamentet påminner om att alla länder oundvikligen måste vidta anpassningsåtgärder om de ska kunna minimera de negativa effekterna och fullt ut utnyttja möjligheterna till en klimattålig tillväxt och hållbar utveckling.
54. Europaparlamentet kräver att långsiktiga anpassningsmål ska fastställas i enlighet med detta. Parlamentet erinrar om att utvecklingsländerna, i synnerhet de minst utvecklade länderna och små östater under utveckling, har bidragit minst till klimatförändringarna och samtidigt som de länder som är mest utsatta för klimatförändringarnas negativa effekter och har den minsta anpassningskapaciteten.
55. Europaparlamentet betonar behovet av att verkligen integrera klimatanpassning i sina nationella utvecklingsstrategier, inbegripet den finansiella planeringen, samtidigt som man förbättrar samordningen mellan olika förvaltningsnivåer och intressenter. Parlamentet anser också att det är viktigt att säkerställa samstämmighet med katastrofförebyggande strategier och planer.
56. Europaparlamentet betonar vikten av att göra en särskild bedömning av klimatförändringarnas inverkan på städer och deras unika utmaningar och möjligheter när det gäller anpassning och begränsning. Parlamentet anser att en förstärkning av städernas och de lokala myndigheternas förmåga att engagera sig och arbeta för motståndskraft i sina samhällen är en viktig del av de lokala insatserna mot klimatförändringarnas effekter.
57. Europaparlamentet anser att klimatpolitiken kan åtnjuta tillräckligt brett stöd förutsatt att den åtföljs av sociala åtgärder, däribland en rättvis övergångsfond för att koppla de aktuella utmaningarna inom kampen mot klimatförändringar till kampen mot arbetslöshet och osäkra anställningar.
58. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över EU:s anpassningsstrategi för 2013 för att skapa större fokus på och ett europeiskt mervärde för anpassningsarbetet på en övergripande EU-nivå genom att verka för att stärka banden med Parisavtalet och stödja den fortsatta utvecklingen av ett effektivt utbyte av god praxis, exempel och information om anpassningsarbetet. Parlamentet betonar behovet av att utveckla system och verktyg för att bevaka framstegen och ändamålsenligheten hos nationella anpassningsplaner och anpassningsåtgärder.
59. Europaparlamentet påminner om att jordbruksmark, våtmarker och skogar, vilka täcker mer än 90 % av EU:s landyta, kommer att drabbas hårt av klimatförändringarna. Parlamentet betonar att denna sektor – som går under benämningen markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF) – utgör både en utsläppssänka och en källa till utsläpp och är oundgänglig för begränsning och ökad motståndskraft.
60. Europaparlamentet påminner om att i enlighet med artikel 2 i Parisavtalet av den 4 november 2016 syftar avtalet bland annat till att öka förmågan att anpassa sig till de negativa effekterna av klimatförändringarna och främja den klimatmässiga motståndskraften och utvecklingen i riktning mot låga utsläpp av växthusgaser på ett sätt som inte äventyrar livsmedelproduktionen, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra de finansiella flödena konsekventa med detta mål.
61. Europaparlamentet understryker de allvarliga negativa och ofta oåterkalleliga konsekvenserna av uteblivna åtgärder, med tanke på att klimatförändringar påverkar alla regioner i världen på olika men högst skadliga sätt som leder till migrationsströmmar och förlust av människoliv samt ekonomiska, miljömässiga och sociala förluster. Parlamentet betonar att en samlad global politisk och ekonomisk påtryckning till förmån för innovationsverksamhet i teknik för ren och förnybar energi är avgörande för att vi ska uppnå våra klimatmål och för att tillväxten ska främjas.
62. Europaparlamentet erkänner de många svårigheterna med att fastställa en godtagen allmän definition av ”klimatflykting”, men kräver att klimatrelaterad fördrivning och migration samt deras karaktär och omfattning, som en följd av klimatkatastrofer orsakade av den globala uppvärmningen, tas på allvar. Parlamentet noterar med oro att cirka 166 miljoner människor tvingades lämna sina hem mellan 2008 och 2013 på grund av naturkatastrofer, stigande havsnivåer, extrema väderfenomen, ökenspridning, vattenbrist och spridning av tropiska och vektorburna sjukdomar. Parlamentet betonar särskilt att den klimatrelaterade utvecklingen i delar av Afrika och Mellanöstern skulle kunna bidra till politisk instabilitet, ekonomiska påfrestningar och en upptrappning av flyktingkrisen i Medelhavsområdet.
63. Europaparlamentet framhåller att avskogning och skogsförstörelse svarar för 20 % av de globala växthusgasutsläppen och betonar skogarnas och ett aktivt hållbart skogsbruks betydelse för att begränsa klimatförändringarna samt behovet av att förbättra skogarnas anpassningsförmåga och klimattålighet. Parlamentet betonar att det behövs begränsningsinsatser som inriktar sig på tropiska skogar (Redd+). Parlamentet understryker att målet om att hålla den globala temperaturökningen under 2 °C utan dessa insatser förmodligen skulle vara omöjligt att uppnå. Parlamentet uppmanar vidare EU att öka den internationella finansieringen av åtgärder för att minska avskogningen i utvecklingsländer.
Stöd till utvecklingsländer
64. Europaparlamentet betonar vilken viktig roll utvecklingsländerna spelar även när det gäller att uppnå målen i Parisavtalet, och att dessa länder behöver hjälp med att genomföra sina klimatplaner genom att fullt ut utnyttja synergierna mellan de relevanta målen för hållbar utveckling och de vidtagna klimatåtgärderna, handlingsplanen från Addis Abeba och Agenda 2030.
65. Europaparlamentet betonar behovet av att främja allmän tillgång till hållbar energi i utvecklingsländer, i synnerhet i Afrika, genom en förstärkt utbyggnad av förnybar energi. Afrika besitter enorma naturresurser som kan säkerställa energitrygghet för kontinenten. Parlamentet betonar att en del av Europas energi så småningom skulle kunna komma från Afrika om elsammanlänkningar skulle upprättas på ett effektivt sätt.
66. Europaparlamentet betonar att EU har den erfarenhet, kapacitet och globala räckvidd som krävs för att leda skapandet av den smartare, renare och mer motståndskraftiga infrastruktur som behövs för att klara av den globala övergång som Parisavtalet uppmuntrar till. Parlamentet uppmanar EU att stödja utvecklingsländernas ansträngningar i övergången till koldioxidsnåla samhällen som är mer inkluderande, socialt och miljömässigt hållbara, välmående och trygga.
Industri och konkurrenskraft
67. Europaparlamentet välkomnar den europeiska industrins fortsatta ansträngningar och uppnådda framsteg i fråga om att uppfylla sina skyldigheter och ta vara på de möjligheter som erbjuds via Parisavtalet, vilket kan resultera i framgångsrika och kostnadseffektiva klimatåtgärder.
68. Europaparlamentet understryker att kampen mot klimatförändringar är en global prioritering och bör betraktas som en genuint världsomspännande strävan, varvid energitryggheten och den hållbara ekonomin ska säkerställas.
69. Europaparlamentet betonar att en stabil och förutsägbar rättslig ram och tydliga politiska signaler på både EU-nivå och global nivå skulle underlätta och förstärka de klimatrelaterade investeringarna.
70. Europaparlamentet understryker att fortsatta åtaganden, särskilt med avseende på stora globala utsläppare, är avgörande för klimatåtgärder och Parisavtalet. Parlamentet beklagar djupt den amerikanska regeringens tillkännagivande om sin ståndpunkt rörande Parisavtalet. Parlamentet välkomnar dock det fortsatta stödet från stora amerikanska industrier som verkligen är införstådda med riskerna med klimatförändringarna och de möjligheter som klimatåtgärder erbjuder.
71. Europaparlamentet anser att om andra stora ekonomier underlåter att göra åtaganden som är jämförbara med EU:s krav på minskning av växthusgasutsläpp, kommer det att bli nödvändigt att behålla bestämmelserna om koldioxidläckage, särskilt de som är inriktade på sektorer som är exponerade för både en hög handelsintensitet och en hög andel av koldioxidkostnaderna i produktionen, för att säkerställa den europeiska industrins globala konkurrenskraft.
72. Europaparlamentet ser positivt på att Kina och andra stora konkurrenter till EU:s energiintensiva industrier inför utsläppshandel eller andra prissättningsmekanismer. Parlamentet anser att EU fram till dess att lika villkor uppnås bör bibehålla lämpliga och proportionella åtgärder för att säkerställa sin industris konkurrenskraft, och vid behov förhindra koldioxidläckage, med tanke på att energi-, industri- och klimatpolitik går hand i hand.
73. Europaparlamentet understryker vikten av att öka antalet kvalificerade arbetstagare inom industrin och främja kunskap och bästa praxis för att stimulera skapandet av högkvalitativa arbetstillfällen, och samtidigt stödja en rättvis övergång för arbetskraften vid behov.
Energipolitiken
74. Europaparlamentet uppmanar EU att driva på det internationella samfundet att utan dröjsmål anta konkreta åtgärder, däribland en tidsplan, för gradvis utfasning av miljömässigt skadliga bidrag, inbegripet för fossila bränslen, som snedvrider konkurrensen, skadar det internationella samarbetet och förhindrar innovation.
75. Europaparlamentet betonar vikten av energibesparingar, energieffektivitet och förnybar energi för att minska utsläppen samt för ekonomiska besparingar, energitrygghet och förebyggande och lindrande av energifattigdom för att skydda och hjälpa utsatta och fattiga hushåll. Parlamentet efterlyser främjande på global nivå av energieffektivitets- och besparingsåtgärder samt utveckling och faktiskt utnyttjande av förnybar energi (t.ex. genom stimulans till egenproduktion och konsumtion av förnybara energikällor). Parlamentet påminner om två av de centrala målen för EU:s energiunion, nämligen prioritering av energieffektivitet och att bli världsledande på förnybar energi.
76. Europaparlamentet understryker vikten av att utveckla energilagringsteknik, smarta nät och efterfrågeflexibilitet som kommer att bidra till att stärka den faktiska användningen av förnybar energi i elproduktionen och sektorerna för uppvärmning och kylning av hushåll.
Forskning, innovation och digital teknik
77. Europaparlamentet understryker att fortsatt och förstärkt forskning och innovation inom områdena begränsning av klimatförändringar, anpassningspolitik, resurseffektivitet, teknik med låga utsläpp och hållbar användning av sekundära råvaror (”den cirkulära ekonomin”) spelar en avgörande roll i att bekämpa klimatförändringarna på ett kostnadseffektivt sätt och minska beroendet av fossila bränslen. Parlamentet efterlyser därför ett globalt åtagande att öka och inrikta investeringar på detta område.
78. Europaparlamentet betonar att tekniska framsteg som är nödvändiga för utfasningen av fossila bränslen kräver tydliga politiska signaler, inklusive minskning av marknads- och regleringshinder för nya tekniker och affärsmodeller samt välriktade offentliga satsningar.
79. Europaparlamentet påminner om att forskning, innovation och konkurrenskraft finns bland de fem pelarna i energiunionens strategi. Parlamentet konstaterar att EU är fast beslutet att förbli en global ledare på dessa områden och samtidigt utveckla ett nära vetenskapligt samarbete med internationella partner. Parlamentet betonar vikten av att skapa och bevara en stark innovationskapacitet, i både utvecklade länder och tillväxtekonomier, för införande av ren och hållbar energiteknik.
80. Europaparlamentet påminner om den digitala teknologins viktiga roll när det gäller att underlätta energiövergången, skapa nya hållbara affärsmodeller, förbättra energieffektiviteten och öka besparingarna. Parlamentet betonar de miljöfördelar som digitaliseringen av den europeiska industrin kan ge genom effektiv resursanvändning och minskad materialintensitet.
81. Europaparlamentet understryker vikten av att till fullo utnyttja EU:s befintliga program och instrument, såsom Horisont 2020, vilka är öppna för tredjeländers deltagande, särskilt inom områdena energi, klimatförändringar och hållbar utveckling.
82. Europaparlamentet efterlyser en bättre användning av teknik, t.ex. rymdsatelliter, för korrekt insamling av uppgifter om utsläpp, temperatur och klimatförändringar. Parlamentet pekar i synnerhet på Copernicusprogrammets bidrag. Parlamentet efterlyser också ett öppet samarbete och informationsutbyte mellan länder och öppna data för forskarsamhället.
Klimatdiplomati
83. Europaparlamentet ger sitt helhjärtade stöd till EU:s fortsatta fokus på klimatdiplomati, som är mycket viktigt för att höja klimatåtgärdernas profil i partnerländerna och i den globala allmänna opinionen. Parlamentet understryker hur viktigt det är att klimatförändringar fortsätter att vara en strategisk prioritering i diplomatiska dialoger, med hänsyn till den senaste utvecklingen och det förändrade geopolitiska landskapet. Parlamentet understryker att Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna har en enorm utrikespolitisk kapacitet och måste visa ledarskap i klimatforum. Parlamentet betonar att ambitiösa och omgående klimatåtgärder samt genomförandet av åtagandena från COP 21 måste förbli en av EU:s prioriteringar i dess bilaterala och biregionala högnivådialoger med partnerländer, G7, G20, FN och andra internationella forum.
84. Europaparlamentet upprepar att klimatpolitiska mål bör ges en central plats i EU:s utrikespolitiska insatser och globala agenda. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att visa ledarskap i globala klimatåtgärder genom ett kontinuerligt engagemang för Parisavtalet och genom att aktivt vända sig till strategiska partner på både nationell och subnationell nivå för att skapa eller stärka klimatallianser i syfte att upprätthålla drivkraften mot en ambitiös klimatskyddsstrategi.
85. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och medlemsstaterna att arbeta för att uppnå ökad medvetenhet, analys och hantering av klimatrisker och att stödja EU:s partner runtom i världen i deras ansträngningar för att bättre förstå, beakta, föregripa och hantera klimatförändringarnas inverkan på den interna stabiliteten, den internationella säkerheten och fördrivningen av människor.
86. Europaparlamentet förbinder sig att utnyttja sin ställning internationellt och sitt medlemskap i internationella parlamentariska nätverk för att konsekvent eftersträva framsteg i riktning mot ett snabbt genomförande av Parisavtalet.
Europaparlamentets roll
87. Europaparlamentet anser att parlamentet måste vara väl integrerat i EU:s delegation, eftersom det måste godkänna internationella överenskommelser och spelar en central roll i det inhemska genomförandet av Parisavtalet i egenskap av medlagstiftare. Parlamentet förväntar sig därför att få närvara vid EU:s samordningsmöten i Bonn och få garanterad tillgång till alla förberedande dokument från och med att förhandlingarna inleds.
o o o
88. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt sekretariatet för UNFCCC, med en begäran om att resolutionen ska spridas till alla parter i konventionen som inte är medlemmar i EU.