Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den 32:a årsrapporten om kontroll av unionsrättens tillämpning 2014 (COM(2015)0329),

–  med beaktande av den 33:e årsrapporten om kontroll av unionsrättens tillämpning 2015 (COM(2016)0463),

–  med beaktande av kommissionens utvärderingsrapport för projektet ”EU Pilot” (COM(2010)0070),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 oktober 2016 om kontroll av unionsrättens tillämpning: Årsrapport 2014(1),

–  med beaktande av kommissionens andra utvärderingsrapport för EU Pilot-projektet (COM(2011)0930),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 mars 2002 om klagandens ställning i ärenden om överträdelser av gemenskapsrätten (COM(2002)0141),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 april 2012 Uppdatering av klagandens ställning i ärenden om unionsrättens tillämpning (COM(2012)0154),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 mars 2014 En ny EU-ram för att stärka rättsstatsprincipen (COM(2014)0158),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 maj 2015 Bättre lagstiftning för bättre resultat – en EU-agenda (COM(2015)0215),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 december 2016 EU-rätten: Bättre resultat genom bättre tillämpning(2),

–  med beaktande av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen(3),

–  med beaktande av rådets beslut 2001/470/EG av den 28 maj 2001 om inrättande av ett europeiskt rättsligt nätverk på privaträttens område(4),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 september 2015 om 30:e och 31:a årsrapporterna om kontrollen av EU-rättens tillämpning (2012-2013)(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2016 om en öppen, effektiv och oberoende EU-förvaltning(8),

–  med beaktande av artiklarna 267 och 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 52 och 132.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för konstitutionella frågor och utskottet för framställningar (A8–0265/2017), och av följande skäl:

A.  I artikel 17 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) fastställs att kommissionens grundläggande roll är att vara ”fördragens väktare”.

B.  Enligt artikel 4.3 i EU-fördraget och artiklarna 288 tredje stycket och 291.1 i EUF‑fördraget är det medlemsstaterna som har det huvudsakliga ansvaret för att införliva, tillämpa och genomföra unionsrätten på ett korrekt sätt och inom angiven tid och att tillhandahålla tillräckliga rättsmedel för att säkerställa ett effektivt rättsligt skydd på de områden som omfattas av unionsrätten.

C.  I enlighet med fast rättspraxis från Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) är medlemsstaterna skyldiga att förse kommissionen med tydlig och detaljerad information om hur de införlivar EU-direktiv i sin nationella lagstiftning(9).

D.  I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument(10) och den gemensamma politiska förklaringen av den 27 oktober 2011 från Europaparlamentet, rådet och kommissionen om förklarande dokument(11) kan medlemsstaterna, när de anmäler nationella införlivandeåtgärder till kommissionen, i motiverade fall ha en skyldighet att även lämna stödinformation i form av ”förklarande dokument” om hur de har införlivat direktiven i sin lagstiftning(12).

E.  Enligt artikel 6.1 i EU-fördraget har Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan om de grundläggande rättigheterna) samma rättsliga värde som fördragen, och den riktar sig till EU:s institutioner, organ och byråer samt till medlemsstaterna när dessa tillämpar unionsrätten (artikel 51.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna).

F.  Unionen har till sitt förfogande flera olika instrument och förfaranden för att säkerställa en fullständig och korrekt tillämpning av de fördragsstadgade principerna och värdena, men i praktiken framstår dessa som begränsade i sin räckvidd, icke ändamålsenliga och ineffektiva.

G.  Det är därför nödvändigt att införa ett nytt system med ett enda sammanhållet ramverk som bygger på befintliga instrument och mekanismer och som bör tillämpas på ett enhetligt sätt på alla EU:s institutioner och alla medlemsstater.

H.  Enligt artikel 258 första och andra styckena i EUF-fördraget ska kommissionen avge ett motiverat yttrande till en medlemsstat om kommissionen anser att den medlemsstaten har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt fördragen. Kommissionen får föra ärendet vidare till EU-domstolen om den berörda medlemsstaten inte rättar sig efter yttrandet inom den tid som kommissionen angett.

I.  Enligt ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen ska parlamentet informeras om alla överträdelseförfaranden som baseras på formella underrättelser, men detta omfattar inte det informella EU Pilot-förfarande som genomförs innan formella överträdelseförfaranden inleds.

J.  EU Pilot-förfaranden ska möjliggöra närmare och mer konsekvent samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna, så att överträdelser av unionsrätten om möjligt kan lösas på ett tidigt stadium, genom en bilateral dialog, utan att man behöver ta till formella överträdelseförfaranden.

K.  Under 2015 mottog kommissionen 3 450 klagomål om eventuella överträdelser av unionsrätten, och de medlemsstater som var föremål för flest klagomål var Italien (637), Spanien (342) och Tyskland (274).

L.  I artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna anges att rätten till god förvaltning innebär att var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av institutionerna, och i artikel 298 i EUF‑fördraget anges att unionens institutioner, organ och byråer ska stödja sig på en öppen, effektiv och oberoende europeisk administration när de fullgör sina uppgifter.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens årsrapport 2015 om unionsrättens tillämpning, som fokuserar på efterlevnaden av EU:s regelverk, och noterar att enligt denna rapport var rörlighet och transport, energi och miljö de tre områden där medlemsstaterna under 2015 blev föremål för flest överträdelseförfaranden med avseende på införlivande. Dessa områden var också föremål för de flesta undersökningar som inleddes inom ramen för EU Pilot-systemet under 2015, och de medlemsstater som berördes mest var Italien, Portugal och Tyskland. Parlamentet uppmanar kommissionen att utförligt förklara de särskilda orsakerna till detta.

2.  Europaparlamentet konstaterar i synnerhet att kommissionen har tagit sig an problemet med den dåliga luftkvaliteten i Europa genom att inleda ett antal överträdelseförfaranden för brott mot direktiv 2008/50/EG på grund av de fortsatta överskridandena av gränsvärdena för kvävedioxid. Parlamentet beklagar dock att kommissionen 2015 inte utövade samma kontrollbefogenheter för att förhindra utsläppandet på den inre marknaden av förorenande dieselbilar, som avsevärt bidrar till utsläpp i atmosfären av kvävedioxid utöver dessa gränsvärden och inte uppfyller EU:s regler om typgodkännande och utsläpp från personbilar och lätta nyttofordon.

3.  Europaparlamentet anser att det stora antalet överträdelseförfaranden under 2015 visar att det fortfarande är en allvarlig utmaning och prioritering i EU att säkerställa att EU:s lagstiftning tillämpas i tid och på ett korrekt sätt i medlemsstaterna. Unionsmedborgarna känner mer tilltro till unionsrätten om den genomförs på ett effektivt sätt i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sina insatser för att unionsrätten införlivas och genomförs effektivt och i rätt tid.

4.  Europaparlamentet noterar att det vid utgången av 2015 fortfarande pågick 1 368 överträdelseförfaranden, vilket var en liten ökning jämfört med det föregående året men ändå låg under nivån för 2011.

5.  Europaparlamentet erkänner att det främsta ansvaret för korrekt genomförande och tillämpning av unionsrätten ligger hos medlemsstaterna, men påpekar att detta inte fråntar EU-institutionerna skyldigheten att respektera primär unionsrätt när de utfärdar sekundär unionsrätt. Parlamentet betonar dock att kommissionen tillhandahåller medlemsstaterna en rad instrument för att hitta gemensamma lösningar, t.ex. handböcker, expertgrupper och speciella webbplatser, med allt från dialoger om genomförandeplaner till förklarande dokument för att tidigt upptäcka och lösa genomförandeproblemen. Medlemsstaterna uppmanas att vidta alla nödvändiga åtgärder för att fullgöra sina åtaganden enligt överenskommelsen i den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument, bland annat genom att tillhandahålla jämförelsetabeller med tydlig och exakt information om nationella åtgärder för införlivande av direktiv i den nationella rättsordningen.

6.  Europaparlamentet uppmanar återigen kommissionen att sammanlänka alla olika portaler, kontaktpunkter och webbplatser till en enda ingång som ger medborgarna enkel tillgång till internetbaserade klagomålsformulär och användarvänlig information om överträdelseförfaranden.

7.  Europaparlamentet noterar att kommissionen kräver att medlemsstaterna meddelar om de vid införlivandet av direktiv i nationell lagstiftning beslutar att lägga till element som klargör för allmänheten vilka bestämmelser som EU respektive medlemsstaten ansvarar för. Parlamentet påminner dock samtidigt om att detta inte på något sätt påverkar medlemsstaternas rätt att till exempel anta strängare social- och miljöpolitiska normer på nationell nivå.

8.  Det är nödvändigt att Europaparlamentet har möjlighet att också övervaka kommissionens verkställande av förordningar på samma sätt som gäller för direktiv. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att uppgifter om genomförandet av förordningar tillhandahålls i kommissionens framtida årsrapporter om kontroll av unionsrättens tillämpning. Medlemsstaterna uppmanas att för kommissionen lägga fram nationell lagstiftning som införlivar eller genomför förordningar, i syfte att säkerställa korrekt efterlevnad, och att ange vilka delar som har sitt ursprung i EU:s lagstiftning och vilka delar som är nationella tillägg.

9.  Europaparlamentet betonar att tidsfristerna för införlivande måste hållas och uppmanar EU-institutionerna att fastställa realistiska tidsfrister för genomförandet.

10.  Europaparlamentet betonar att EU är en union som bygger på rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna (artikel 2 i EU-fördraget). De värden som stadgas i artikel 2 i EU-fördraget är hörnstenen i unionens grundvalar, och därför bör medlemsstaternas iakttagande av dem vara föremål för konstant bedömning. Parlamentet påminner om att noggrann granskning av medlemsstaternas och EU‑institutionernas åtgärder och underlåtenhet att agera är av yttersta betydelse och uttrycker sin oro över antalet framställningar till parlamentet och klagomål till kommissionen.

11.  Europaparlamentet understryker att visselblåsare kan ge EU-institutionerna och medlemsstaternas institutioner värdefull information om fall av bristfällig tillämpning av unionsrätten. Parlamentet upprepar att deras insatser bör uppmuntras och inte hindras.

12.  Europaparlamentet konstaterar att framställningar utgör en viktig källa till förstahandsinformation inte bara om kränkningar och brister i medlemsstaternas tillämpning av unionsrätten, utan också om potentiella kryphål i EU:s lagstiftning och förslag från medborgarna till ny lagstiftning som skulle kunna antas, eller eventuella förbättringar av den lagstiftning som redan är i kraft. Parlamentet framhåller att en ändamålsenlig behandling av framställningarna utmanar och i slutändan stärker kommissionens och parlamentets förmåga att reagera på och lösa problem med anknytning till införlivande och felaktig tillämpning. Parlamentet noterar att kommissionen prioriterar genomförandet av unionsrätten, så att medborgarna kan dra nytta av den i sin vardag. Parlamentet betonar behovet att se till att beslutsprocesserna och förvaltningen är öppna, opartiska och oberoende.

13.  Europaparlamentet beklagar att det inte ges någon exakt statistik över antalet framställningar som ledde till att EU Pilot-förfaranden eller överträdelseförfaranden inleddes. Därför uppmanas kommissionen att lämna regelbundna rapporter om fall som rör pågående förfaranden, i syfte att underlätta den strukturerade dialogen och minska den tid det tar att lösa tvister. Kommissionen uppmanas vidare att diskutera dessa rapporter med utskottet för framställningar och på ett proaktivt sätt involvera den vice talman som ansvarar för tillämpning och förenkling av lagstiftningen. Kommissionen uppmanas även att involvera framställarna i de EU Pilot-förfaranden som inletts med anknytning till deras framställningar i syfte att bland annat underlätta dialogen mellan framställarna och de berörda nationella myndigheterna.

14.  Europaparlamentet beklagar de allt större förseningarna i genomförandet av EU:s strategi för djurskydd och djurs välbefinnande 2012–2015, vilka i praktiken hindrar lanseringen av en ny strategi på EU-nivå som är nödvändig för att garantera ett fullständigt och verkningsfullt skydd av djurs välbefinnande genom ett uppdaterat, heltäckande och tydligt rättsligt ramverk som till fullo uppfyller kraven i artikel 13 i EUF-fördraget.

15.  Europaparlamentet konstaterar att utskottet för framställningar har mottagit ett stort antal framställningar som rör barns välfärd, och hoppas att den pågående översynen av Bryssel IIa-förordningen kommer att bidra till att täppa till luckorna i förordningen och rätta till bristerna i genomförandet av denna.

16.  Europaparlamentet påpekar att brister i tillämpningen av åtgärder som syftar till att bekämpa bedrägeri och penningtvätt har kunnat konstateras under de senaste åren. Kommissionen uppmanas att intensifiera sina ansträngningar för att säkerställa en strikt tillämpning av EU:s bestämmelser på detta område.

17.  Europaparlamentet konstaterar att ett korrekt införlivande och genomförande av unionsrätten med nationell lagstiftning i rätt tid – och ett tydligt inhemskt regelverk med fullständig respekt för de grundläggande värden, principer och rättigheter som föreskrivs i fördragen och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna – bör vara en prioritet för medlemsstaterna, så att överträdelser av EU-rätten undviks samtidigt som alla drar nytta av de fördelar som en effektiv och ändamålsenlig tillämpning av unionsrätten är avsedd att medföra. I detta sammanhang understryks att alla EU‑institutioners göranden och låtanden omfattas av fördragen och av stadgan(13).

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med kraft uppmana medlemsstaterna att säkerställa ett strikt upprätthållande av EU:s bestämmelser om den fria rörligheten för personer, i synnerhet genom att säkerställa ett fullständigt skydd för de relaterade ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Parlamentet påminner om att den fria rörligheten för personer, utöver att utgöra en av de grundläggande friheterna i EU och en integrerad del av unionsmedborgarskapet, i en kontext där de grundläggande rättigheterna upprätthålls fullt ut, är av stor betydelse för unionsmedborgarna och deras familjer, särskilt när det gäller tillgång till social trygghet, liksom för deras bild av EU. Denna fråga tas ofta upp i framställningar.

19.  Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 25 oktober 2016 och uppmanar kommissionen att följa upp rekommendationerna i denna.

20.  Europaparlamentet framhåller att parlamentet också har en mycket viktig roll att spela genom att utöva politisk tillsyn över kommissionens verkställighetsåtgärder och granska årsrapporterna om kontroll av EU-rättens tillämpning samt anta resolutioner i relevanta frågor. Parlamentet skulle kunna bidra ytterligare till att EU:s lagstiftning införlivas i tid och på ett korrekt sätt genom att via på förhand upprättade kanaler dela med sig av sina sakkunskaper om beslutsprocessen i lagstiftningsarbetet till de nationella parlamenten.

21.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som arbetsmarknadens parter, det civila samhällets organisationer, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och andra berörda aktörer spelar i utarbetandet av lagstiftning och i övervakningen och rapporteringen av brister i medlemsstaternas införlivande och tillämpning av unionsrätten. I detta avseende betonas öppenhetsprincipen, som ingår i EU:s fördrag, och unionsmedborgarnas rätt till rättvisa och god förvaltning, som föreskrivs i artiklarna 41 och 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet påminner om att bl.a. dessa rättigheter och principer också bör vara av överordnad betydelse för medlemsstaterna när de föreslår utkast till akter för genomförande av unionsrätten.

22.  Europaparlamentet välkomnar att antalet nya EU Pilot-ärenden 2015 minskat med ungefär 30 procent sedan 2014 (881 jämfört med 1 208 under 2014). Dock noterar parlamentet att den genomsnittliga lösningskvoten för 2015 är stabil, med exakt samma andel som 2014 (75 procent).

23.  Europaparlamentet välkomnar att antalet nya klagomål för första gången sedan 2011 har minskat, med ungefär 9 procent i förhållande till 2014, med sammanlagt 3 450 nya klagomål. Parlamentet noterar emellertid med stor oro att det största antalet nyregistrerade klagomål återfinns inom området sysselsättning, socialpolitik och inkludering. Parlamentet konstaterar att områdena sysselsättning, sociala frågor och inkludering, den inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företag, rättvisa och konsumenter, skatter och tullunionen samt miljön tillsammans står för 72 procent av samtliga ingivna klagomål mot medlemsstaterna under 2015.

24.  Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna under 2015 inte i samtliga fall uppfyllde sitt åtagande att tillhandahålla förklarande dokument tillsammans med nationella åtgärder för införlivande av direktiv i deras rättsordning. Kommissionen bör ge mer stöd till medlemsstaterna i utarbetandet av dessa förklarande dokument och jämförelsetabeller. Kommissionen uppmuntras att fortsätta att rapportera till parlamentet och rådet om förklarande dokument i årsrapporterna om tillämpningen av EU-rätten.

25.  Europaparlamentet anser att de ekonomiska påföljderna vid bristande efterlevnad av EU-rätten bör vara effektiva, proportionerliga och avskräckande och ta hänsyn till återkommande underlåtelser på ett och samma område, och att medlemsstaternas lagstadgade rättigheter måste respekteras.

26.  Europaparlamentet understryker att alla EU-institutioner är bundna av fördragen och stadgan om de grundläggande rättigheterna(14).

27.  Europaparlamentet upprepar att de uppgifter som tilldelats kommissionen eller andra EU-institutioner genom ESM-fördraget (eller andra relevanta fördrag) ålägger dem – i enlighet med artikel 13.3 och 13.4 i det fördraget – att se till att de samförståndsavtal som ingås i enlighet med nämnda fördrag överensstämmer med unionsrätten. Parlamentet betonar att EU-institutionerna följaktligen bör avstå från att underteckna sådana samförståndsavtal vars överensstämmelse med unionsrätten de hyser tvivel om(15).

28.  Europaparlamentet konstaterar vikten av inhemskt införlivande och praktiskt genomförande av asylnormer på EU-nivå (exempelvis när det gäller medlemsstaternas genomförande av direktivet om mottagningsvillkor (direktiv 2013/33/EU(16)))(17). Parlamentet beklagar att den omplaceringsmekanism som kommissionen föreslagit för medlemsstaternas hantering av flyktingkrisen har genomförts och använts på ett bristfälligt sätt. Därför uppmanas kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt genomförandet av åtgärder som antas på området för asyl och migration, för att se till att de överensstämmer med principerna i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, och att vid behov inleda nödvändiga överträdelseförfaranden.

29.  Europaparlamentet konstaterar med oro att vissa medlemsstater åsidosätter sina skyldigheter på asyl- och migrationsområdet, och välkomnar kommissionens bestämda hållning gentemot medlemsstaterna i fråga om unionsrättens tillämpning på asyl- och migrationsområdet. Parlamentet påminner om att EU, med hänsyn till migrationsströmmarna till Europa, står inför exempellösa rättsliga, politiska och humanitära utmaningar. Medlemsstaterna uppmanas att också beakta internationella konventioner om mänskliga rättigheter när de tar emot och fördelar flyktingar. Parlamentet hoppas att kommissionen systematiskt kommer att kontrollera medlemsstaternas tillämpning av den europeiska migrationsagendan, och påminner om att en ändamålsenlig migrationspolitik för EU måste grunda sig på en avvägning mellan ansvar och solidaritet mellan medlemsstaterna.

30.  Europaparlamentet beklagar att somliga medlemsstater fortfarande uppvisar betydande brister i fråga om såväl genomförandet som tillämpningen av EU:s miljölagstiftning. Detta gäller särskilt avfallshantering, infrastruktur för rening av avloppsvatten och efterlevnaden av gränsvärden för luftkvaliteten. Mot bakgrund av detta bör kommissionen försöka identifiera orsakerna till denna situation i medlemsstaterna.

31.  Europaparlamentet uppmuntrar EU-institutionerna att alltid åta sig sin skyldighet att respektera EU:s primärrätt när de utarbetar EU-sekundärrättsliga bestämmelser, beslutar om politik eller undertecknar avtal eller fördrag med institutioner utanför EU, och att också åta sig sin skyldighet att med alla tillgängliga medel hjälpa EU:s medlemsstater i deras insatser för att införliva EU:s lagstiftning på alla områden och respektera unionens värden och principer, särskilt när det gäller den senaste tidens utveckling i medlemsstaterna.

32.  Europaparlamentet beklagar att det hittills ännu inte har mottagit insynsvänlig information i tid om genomförandet av EU-rättsakter. Parlamentet påminner om att kommissionen i det reviderade ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen åtagit sig att ”ge parlamentet kortfattad information om samtliga överträdelseförfaranden från det att en formell underrättelse översänds, inklusive, om parlamentet begär det […] om de frågor som överträdelseförfarandet rör”, och förväntar sig att denna klausul kommer att tillämpas med ärligt uppsåt och i praktiken.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra efterlevnaden av EU-rätten till en verklig politisk prioritering som ska fullföljas i nära samarbete med parlamentet, som är skyldigt att hålla kommissionen ansvarig och som medlagstiftare se till att det självt är fullt informerat i syfte att ständigt förbättra sitt lagstiftningsarbete. Parlamentet efterlyser därför att kommissionen ska tillhandahålla en uppföljning till var och en av Europaparlamentets resolutioner om kontroll av unionsrättens tillämpning.

34.  Europaparlamentet påminner om att det i sina resolutioner av den 15 januari 2013(18) och den 9 juni 2016 efterlyste en förordning om en öppen, effektiv och oberoende EU‑förvaltning på grundval av artikel 298 i EUF-fördraget, och uppmanar kommissionen att fortsätta behandla det förslag till förordning som utgör bilaga till den sistnämnda resolutionen.

35.  Europaparlamentet betonar att avsaknaden av en enhetlig och övergripande uppsättning kodifierade regler för god förvaltningssed inom unionen gör det svårt för medborgarna att enkelt och fullständigt förstå sina administrativa rättigheter enligt unionsrätten, och också bidrar till att försämra deras rättsliga skydd. Parlamentet betonar därför att en kodifiering av bestämmelserna om god förvaltningssed i form av en förordning som anger de olika aspekterna av det administrativa förfarandet – inklusive underrättelser, bindande tidsfrister, rätten att bli hörd och rätten för var och en att ta del av sin akt – innebär att medborgarnas rättigheter och öppenheten stärks. Parlamentet förtydligar att dessa regler skulle vara ett komplement till befintlig unionslagstiftning, när luckor i lagstiftningen eller tolkningsproblem uppstår, och skulle skapa större tillgänglighet. Parlamentet uppmanar därför än en gång kommissionen att lägga fram ett heltäckande lagstiftningsförslag om en europeisk förvaltningsprocesslag, med beaktande av alla de steg som parlamentet redan tagit i denna fråga samt av den samtida utvecklingen i unionen och medlemsstaterna.

36.  Europaparlamentet påminner om att de frågor som hänskjuts för förhandsavgörande bidrar till att klargöra hur EU-rätten ska tillämpas. Parlamentet anser att användningen av detta förfarande möjliggör en enhetlig tolkning och ett enhetligt genomförande av EU-lagstiftningen. Parlamentet uppmuntrar därför de nationella domstolarna att i tveksamma fall hänskjuta ärenden till EU-domstolen och därmed undvika överträdelseförfaranden.

37.  Europaparlamentet anser att nyckeln för att låta både enskilda och företag ta del av fördelarna med EU:s politik ligger i en korrekt tillämpning av EU:s regelverk. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att stärka verkställandet av unionsrätten på grundval av strukturerade och systematiska införlivande- och överensstämmelsekontroller av nationell lagstiftning, med fullständig efterlevnad av EU:s fördrag och stadgan om de grundläggande rättigheterna. EU:s lagstiftning är resultatet av en fri och demokratisk process. Parlamentet välkomnar kommissionens praxis att vederbörligen beakta principerna för bättre lagstiftning när den kontrollerar unionsrättens tillämpning i medlemsstaterna.

38.  Europaparlamentet betonar betydelsen av insyn i EU-institutionernas och medlemsstaternas utarbetande och tillämpning av lagstiftningen. För att både underlätta medlemsstaternas genomförande av unionsrätten och göra den tillgänglig för unionsmedborgarna måste EU:s lagstiftning vara tydlig, begriplig, konsekvent och exakt, samtidigt som den också beaktar EU-domstolens rättspraxis, som framhåller behovet av förutsebarhet och förutsägbarhet i fråga om EU:s normer(19).

39.  Europaparlamentet anser att de nationella parlamentens delaktighet i dialogen om innehållet i lagstiftningsförslag, när så är relevant, kommer att främja en effektiv tillämpning av unionsrätten. Om de nationella parlamenten närmare granskar sina respektive regeringar när dessa deltar i lagstiftningsprocessen kommer detta att främja en mer effektiv tillämpning av unionsrätten, i enlighet med fördragen. Av denna anledning betonar parlamentet behovet av att de nationella parlamenten får uttala sig i de tidiga skedena av de europeiska lagstiftningsförfarandena, och EU-institutionerna och medlemsstaterna uppmanas med kraft att inleda en debatt om protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen och protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, eventuellt genom att undersöka möjligheten till en översyn av det så kallade systemet för tidig varning och därigenom säkerställa en bättre tillämpning av förfarandet med gult kort.

40.  Europaparlamentet uppmuntrar till närmare samarbete och förstärkta kopplingar mellan sig självt och de nationella parlamenten. Parlamentet påminner om de nationella parlamentens granskningsfunktion avseende deras regeringars delaktighet i lagstiftningsprocessen i Europeiska unionens råd, och betonar behovet av samråd och regelbundna diskussioner mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten, särskilt i lagstiftningsprocessens inledande skeden.

41.  Europaparlamentet påminner om att de nationella parlamenten har en nyckelroll i granskningen av om medlemsstaterna genomför unionsrätten korrekt. Parlamentet uppmanar dem att spela denna roll med framförhållning. Parlamentet framhåller de nationella parlamentens roll när det gäller att undvika praxis med extra reglering på nationell nivå utöver EU-lagstiftningens bestämmelser, och att därigenom förhindra överreglering och onödiga administrativa bördor. Av medlemsstaterna förväntar sig parlamentet att de tydligt ska ange och dokumentera nationella skyldigheter när sådana läggs till utöver EU-lagstiftningens bestämmelser under genomförandeprocessen. Det är oroande att överdrivna nationella åtgärder som läggs till EU-lagstiftningens bestämmelser onödigtvis ökar skepsisen mot EU.

42.  Systemet för informationsutbyte och samarbete mellan de utskott i de nationella parlamenten som samarbetar med EU kan bidra till att åstadkomma effektiv lagstiftning och bör också användas för att stödja en mer effektiv tillämpning av unionsrätten i medlemsstaterna. Parlamentet stöder användning av Ipex-plattformen som ett verktyg för ömsesidigt informationsutbyte mellan nationella parlament och Europaparlamentet. De nationella parlamenten uppmuntras att ta aktiv del i de regelbundna interparlamentariska utskottssammanträden som anordnas av Europaparlamentet.

43.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0385. (2) EUT C 18, 19.1.2017, s. 10. (3) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47. (4) EUT L 174, 27.6.2001, s. 25. (5) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1. (6) EUT C 316, 22.9.2017, s. 246. (7) Antagna texter, P8_TA(2016)0409. (8) Antagna texter, P8_TA(2016)0279. (9) Mål C-427/07, kommissionen mot Irland, punkt 107. (10) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14. (11) EUT C 369, 17.12.2011, s. 15. (12) I enlighet med medlemsstaternas och kommissionens gemensamma politiska förklaring av den 28 september 2011 om förklarande dokument har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. (13) Se bland annat domstolens dom av den 20 september 2016 – Ledra Advertising Ltd (C-8/15 P), Andreas Eleftheriou (C-9/15 P), Eleni Eleftheriou (C-9/15 P), Lilia Papachristofi (C-9/15 P), Christos Theophilou (C‑10/15 P), Eleni Theophilou (C-10/15 P)/kommissionen och Europeiska centralbanken (de gemensamma målen C-8/15 P till C-10/15 P), punkt 67 och följande. (14) Domstolens dom av den 20 september 2016, de gemensamma målen C-8/15 P till C-10/15 P, punkt 67 och följande. (15) På anfört ställe, punkt 58 och följande. Se i detta avseende domen av den 27 november 2012, Pringle, C‑370/12, ECLI:EU:C:2012:756, punkt 164. (16) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (EUT L 180, 29.6.2013, s. 96). (17) Se bland annat S. Carrera/S. Blockmans/D. Gross/E. Guild, The EU’s Response to the Refugee Crisis – Taking Stock and Setting Policy Priorities, Centre for European Policy Studies (CEPS), essä nr 20, 16 december 2015 – https://www.ceps.eu/system/files/EU%20Response%20to%20the%202015%20Refugee%20Crisis_0.pdf (18) Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2013 med rekommendationer till kommissionen om Europeiska unionens förvaltningsprocesslag (EUT C 440, 30.12.2015, s. 17). (19) Domstolens dom av den 10 september 2009, Plantanol GmbH & Co. KG/Hauptzollamt Darmstadt, C-201/08, ECLI:EU:C:2009:539, punkt 46.