Europaparlamentets resolution av den 16 november 2017 om Madagaskar (2017/2963(RSP))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Madagaskar, särskilt av den 7 maj 2009(1), 11 februari 2010(2), och 9 juni 2011(3), samt den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens undersökningsuppdrag i Madagaskar den 10–11 juli 2010,
– med beaktande av informationen från WHO den 2 november 2017 om att det på senaste tiden utbrutit pest,
– med beaktande av de avslutande iakttagelserna av den 22 augusti 2017 från FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna om den fjärde återkommande rapporten om Madagaskar,
– med beaktande av uttalandet från FN:s särskilde rapportör John H. Knox i oktober 2016 efter att han avslutat sitt uppdrag på Madagaskar,
– med beaktande av Södra Afrikas utvecklingsgemenskaps (SADC) extra toppmöte om Madagaskar den 20 maj 2011 och den färdplan som föreslogs av SADC:s medlingsgrupp efter att EU, Afrikanska unionen och SADC upphävt sanktionerna mot Madagaskar,
– med beaktande av den särskilde rapportörens rapport av den 26 april 2017 om sitt besök på Madagaskar, med avseende på vilka skyldigheter de mänskliga rättigheterna för med sig i fråga om rätten till en säker, ren, hälsosam och hållbar miljö,
– med beaktande av artiklarna 8 och 9 i det reviderade Cotonouavtalet,
– med beaktande av Madagaskars konstitution,
– med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare och EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter vad gäller yttrandefrihet på och utanför internet,
– med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,
– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter som Madagaskar undertecknade 1969 och ratificerade 1971,
– med beaktande av Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,
– med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,
– med beaktande av det 120:e mötet i kommittén för de mänskliga rättigheterna, vilket hölls i Genève den 10 och 11 juli 2017 och där det gjordes en översyn av den fjärde återkommande rapporten om Madagaskar med avseende på landets genomförande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,
– med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Efter fem år av politisk oro, varvid givarna ställt in programmen för utvecklingsbistånd till Madagaskar, hölls det trovärdiga och demokratiska parlamentsval i landet i oktober 2013 och presidentval i december 2013, varvid Hery Rajaonarimampianina valdes till president. Den politiska instabiliteten har förblivit, fastän alla begränsningar för samarbetet med den nya regeringen fallit bort i och med att förbindelserna med givarländerna återupptagits.
B. Landet har fått en ny lag om kommunikationer, vilken utsatts för skarp kritik av madagaskiska journalister, i och med att den hänvisar till strafflagen för domar för tryckfrihetsbrott, vilket kan leda till att journalistyrket kommer att framstå som brottsligt. Situationen har lugnat sig, men utvecklingen verkar inte gå i rätt riktning.
C. Presidentval ska i princip hållas nästa år, fastän inget exakt datum än så länge fastställts. Madagaskars president har uttalat sig positivt om en konstitutionell reform så att han kan förbli vid makten under valperioden och visat sig redo att förvränga de ändringar av vallagen som utarbetats av den nationella oberoende valkommissionen, samt av sakkunniga, det civila samhället och oppositionen. Dessa uttalanden har föranlett protester från hans politiska meningsmotståndare och delar av det civila samhället, där det råder oro för att detta kan handla om ett försök att fördröja valet och låta presidenten stanna kvar vid makten längre än vad hans konstitutionella ämbetsperiod skulle förutsätta. Detta kommer sannolikt att skapa ökad spänning i en redan ömtålig politisk situation.
D. Den 10 juli 2017 förklarade Amnesty Internationals regiondirektör för södra Afrika att det markant börjat gå allt sämre för Madagaskar inom området mänskliga rättigheter, eftersom man flagrant åsidosätter rättsstaten. Över 50 % av alla fångar sitter i skyddshäkte utan rättegång och det inträffar övergrepp, såsom utomrättsliga avrättningar som verkställs av polisen och fängslanden av människorättsförsvarare, eftersom det inte finns någon fri och rättvis tillgång till rättslig prövning.
E. Amnesty International har också dokumenterat rapporter om att tjänstemän inom brottsbekämpningen är ute för att hämnas, efter att det inträffat fall av lynchjustis. I februari 2017 påstås poliser ha bränt ner fem byar i Antsakabary efter att två av deras kolleger sägs ha dödats av byborna, och en äldre kvinna dog av brännskador under angreppet, eftersom hon inte kunde fly. Polisen undersöker nu detta fall, trots sin inblandning i det.
F. Journalister och människorättsförsvarare utsätts för skrämseltaktik och trakasserier från myndighetshåll, varmed man försöker tysta ner dem och hindra deras undersökningsarbete eller deras arbete för de mänskliga rättigheterna. Sedan valen 2013 har många medier stängts och censurerats, med åberopande av ”respekten för rättsstaten” och den nödvändiga ”sanering av det audiovisuella landskapet” som förespråkats av kommunikationsministeriet.
G. Under 2013 antog partskonferensen för konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) en åtgärdsplan för Madagaskar, med krav på att landet skulle förstärka sina insatser och utlysa ett embargo på exporten av alla lager av trävaror. Sedan dess har sekretariatet för Cites och Cites stående kommitté upprepade gånger konstaterat att Madagaskar inte rättat sig efter åtgärdsplanen. Enligt sekretariatet för Cites är det mycket vanligt att olaglig avverkning och brott mot miljölagarna får gå ostraffade. Personer som motsatt sig olaglig avverkning har däremot fällts inför domstolar, som själva löper ansenlig risk för korruption.
H. Miljön på Madagaskar är en av de mest unika i världen, men landet är det fattigaste bland de länder i världen där det inte råder någon konflikt. Av invånarna har 92 % mindre än 2 US-dollar per dag att leva på och landet kommer på 154:e plats av 188 på FN:s index för mänsklig utveckling.
I. Den olagliga handeln med virke och djurarter är ett avsevärt hot mot miljön och den biologiska mångfalden på Madagaskar, liksom också mot invånarnas miljörättigheter. Utvinningsindustrins miljöpåverkan, i förening med att det saknas insyn i hur den förvaltas, blir ofta till skada för lokalsamhällen och deras hållbara utveckling. Näten för olaglig handel påstås ha kopplingar till organiserad brottslighet, något som hotar landets demokratiska styrelsesätt. Enligt FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter och miljön är den olagliga avverkningen och handeln med ädelträ, samt gruvkoncessionerna, nära anknutna till våld mot lokalbefolkningen.
J. Miljöaktivisten Clovis Razafimalala som fördömt den olagliga handeln med och utvinningen av palisander och annat virke har varit frihetsberövad sedan den 16 september 2016, på falska anklagelser för uppror, förstöring av offentliga handlingar och varor samt mordbrand, trots en flagrant avsaknad av bevis. Miljö- och människorättsförsvararen Raleva greps den 27 september 2017 för att ha gjort bruk av ”falsk titel” vid utfrågningar om ett guldgruvebolags verksamhet, efter det att gruvdriften förbjudits på grund av miljöförstöring. Raleva fick två år villkorligt den 26 oktober 2017. Augustin Sarovy, som är direktör för en icke-statlig organisation som kämpar mot den olagliga handeln med palisander, blev tvungen att fly till Europa sedan han mordhotats.
K. Fernand Cello, som är en radiodirektör som blivit känd för sina undersökningar om känsliga frågor, såsom olaglig utvinning av safirer, åtalades den 6 maj 2017 för ”förfalskning och användning av förfalskningar”. Reporters Sans Frontières (RSF – Reportrar utan gränser) fördömde de regionala myndigheternas hårda behandling av direktören för Radio Jupiter, en behandling som byggde på falska anklagelser framförda av de personer som berörts av hans undersökningar.
L. När Claudine Razaimamonjy greps på initiativ av Bianco (Bureau Indépendant Anti‑Corruption – den oberoende byrån mot korruption) för förskingring av allmänna medel i ett flertal kommuner blev detta en statsangelägenhet, eftersom hon är en nära bundsförvant och rådgivare till statsöverhuvudet Hery Rajaonarimampianina. Innan hon greps riktade gendarmeriet en förfrågan om att Jacqueline Raharimanantsoa Saholiniaina, Sylvie Randriantsara Linah och Claudine Razaimamonjy skulle ställas till dess förfogande för att förhöras. Sedan visade det sig att dessa tre kvinnor i själva verket är en och samma person, Claudine Razaimamonjy, som aldrig hörsammade kallelserna om att inställa sig till förhör.
M. Fallet ”Claudine” föranledde en öppen konflikt mellan regeringen och domstolsväsendet, i och med att justitieministern personligen gått ut med offentliga upprop om att Claudine Razaimamonjy skulle försättas på fri fot och inte längre hållas i förvar av polisen. Domarnas fackförbund förklarade sig ha tagit anstöt av den ståndpunkt som intagits och av att regeringen direkt blandat sig i fallet, under åberopande av maktfördelningsläran och med betoning av att det ifrågavarande fallet inte alls hade någonting med politik att göra. I år har domarna strejkat redan tre gånger för att fördöma de upprepade fallen av skrämseltaktik och inblandning från regeringens sida i deras angelägenheter, samt för att än en gång bekräfta sin oberoende ställning.
N. Sedan 1980-talet har Madagaskar varje år hemsökts av pestepidemier, men det senaste sjukdomsutbrottet, som tog sin början i augusti 2017 har varit särskilt våldsamt och drabbat större städer och områden där pesten inte är endemisk. Över 1 800 fall har rapporterats, varav 127 med dödlig utgång. Enligt WHO beror sjukdomens osedvanliga karaktär och snabba spridning i år på att hälso- och sjukvården försämrats till följd av den sociopolitiska kris som drabbat landet under de senaste åren. Enligt WHO:s uppskattningar råder det fortsatt hög risk för att pesten ytterligare ska sprida sig på nationell nivå.
O. Den dominerande sedvanerätten i landet har gynnat skadliga traditionella seder och bruk, bland annat arrangerade äktenskap, tvångsäktenskap och tidiga äktenskap. Kvinnor och flickor drabbas fortfarande av sexuellt eller annat fysiskt våld, varvid mörkertalet är stort och lagföring sällsynt. Aborter är fortfarande förbjudna i landet, med stöd av en lag från 1920. Omkring tio kvinnor dör varje dag i samband med förlossningar. Abortförbudet kan leda till hemliga och riskfyllda havandeskapsavbrott som utförs av personer som saknar medicinsk utbildning.
1. Europaparlamentet välkomnar att rättsstaten återupprättats på Madagaskar, i och med valen i oktober och december 2013. Parlamentet påminner Madagaskars myndigheter, och först och främst landets president, om att de har ansvaret för att upprätthålla och skydda medborgarnas rättigheter i hela landet, bland annat genom att förhindra alla övergrepp och brott, och att utöva sitt uppdrag att styra landet med oinskränkt aktning för rättsstaten. Parlamentet uppmanar dem att vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera utövandet av medborgarnas grundläggande friheter, bland dem också yttrandefriheten.
2. Europaparlamentet hoppas att det kommer att gå lugnt och fridfullt till vid de kommande valen, så att de blir demokratiska och medger insyn. Parlamentet håller fast vid att den konstitutionella ordningen och den politiska stabiliteten måste bevaras och att det enda sättet att garantera att valet 2018 hålls i rätt tid och framstår som trovärdigt är med hjälp av dialog och uppbyggnad av samsyn. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet att göra allt för att valprocessen inför presidentvalet 2018 ska bli rättvis och fri.
3. Europaparlamentet uttrycker sin oro över att det förekommer lynchjustis och att tjänstemän inom brottsbekämpningen varit inblandade i fall av utomrättsliga avrättningar. Parlamentet efterlyser en oberoende och opartisk undersökning av fallet med de fem nedbrända byarna i Antsakabary, där offren garanteras skydd mot alla repressalieangrepp om de skulle träda fram med bevis om denna fråga. Parlamentet uppmanar Madagaskars myndigheter att systematiskt göra opartiska undersökningar av utomrättsliga avrättningar, lagföra gärningsmännen och tillförsäkra offrens familjer skälig kompensation.
4. Europaparlamentet uppmanar Madagaskars myndigheter att rätta sig efter sina skyldigheter enligt Cites, bland annat genom att med större kraft arbeta för att lagarna mot olaglig avverkning och handel verkligen ska följas.
5. Europaparlamentet välkomnar den översyn av gruvlagen som pågår och uppmanar regeringen att se till att lagen efter översynen uppfyller internationella krav, såsom förhandsbedömning och samråd med flertalet berörda personer, tillgång till rättslig prövning och minimering av skadorna på miljön. Parlamentet uppmanar regeringen att ompröva de gruvtillstånd som utfärdats av övergångsregeringen och dra in de tillstånd som inte följer MECIE-dekretet.
6. Europaparlamentet fördömer att journalister, människorättsförsvarare och miljöaktivister godtyckligt berövats sin frihet efter ogrundade anklagelser. Parlamentet vill att det definitivt ska bli slut på trakasserierna och skrämseltaktiken mot dem, ogillar alla åtgärder som vidtagits mot medierna före de senaste valen och yrkar på att alla individuella och kollektiva friheter fullständigt ska återställas. Parlamentet uppmanar Madagaskars regering att upphäva de restriktiva inslagen i lagen om kommunikationer.
7. Europaparlamentet uppmanar Madagaskars regering att låta rättsväsendet arbeta i normal ordning, och med oberoende, i fallet ”Claudine”, liksom i samtliga fall av aktiv och passiv korruption. Parlamentet håller fast vid att det inte bör förekomma någon politisk inblandning i rättsväsendet och att Bianco fritt måste få utföra sina undersökningar av korruption. Parlamentet håller fast vid att maktfördelningsprincipen oinskränkt måste respekteras och att ett oberoende och opartiskt rättsväsende måste garanteras under alla omständigheter. Parlamentet anmodar Madagaskars myndigheter att ta i med större kraft mot korruptionen i landet och mot att brott får gå ostraffade, och se till att samtliga fall av korruption hamnar inför domstol.
8. Europaparlamentet uttrycker sin oro över att utländska predikanter som tvingar elever att omvända sig till en extrem form av islam intensifierat sin verksamhet.
9. Europaparlamentet betonar att EU och dess medlemsstater måste investera i stöd till och skydd för människorättsförsvarare, eftersom dessa har en nyckelroll för hållbar utveckling, varvid stödet också kan ta formen av bidrag från den nödfond för utsatta människorättsförsvarare som finns hos det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR).
10. Europaparlamentet uppmanar med kraft transnationella företag till respekt för mänskliga rättigheter och principen om tillbörlig aktsamhet, enligt vad som föreskrivs i FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.
11. Europaparlamentet uppmanar EU att ägna uppmärksamhet åt att det ses till att förberedelserna inför det kommande presidentvalet lämnar utrymme för alla, medger insyn och blir allmänt accepterade, varvid uppmärksamheten även kan ta sig uttryck i form av ett tvåårigt paket med stöd till valförrättningen.
12. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen, rådet, AVS–EU-ministerrådet, Madagaskars regering, FN:s generalsekreterare, Södra Afrikas utvecklingsgemenskap och Afrikanska unionens kommission.