Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2016/2269(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0340/2017

Ingivna texter :

A8-0340/2017

Debatter :

PV 15/11/2017 - 24
CRE 15/11/2017 - 24

Omröstningar :

PV 16/11/2017 - 7.10
CRE 16/11/2017 - 7.10
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2017)0451

Antagna texter
PDF 387kWORD 63k
Torsdagen den 16 november 2017 - Strasbourg Slutlig utgåva
Bekämpning av ojämlikhet som ett sätt att stimulera sysselsättning och tillväxt
P8_TA(2017)0451A8-0340/2017

Europaparlamentets resolution av den 16 november 2017 om bekämpning av ojämlikhet som ett sätt att stimulera sysselsättning och tillväxt (2016/2269(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget, särskilt artikel 9,

–  med beaktande av den reviderade europeiska sociala stadgan,

–  med beaktande av kommissionens publikation från 2015 EU Employment and Social Situation – Quarterly Review September 2015,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 mars 2014 En genomgång av strategin Europa 2020 för smart, hållbar tillväxt för alla (COM(2014)0130),

–  med beaktande av kommissionens publikation från 2012 Employment and Social Developments in Europe 2012,

–  med beaktande av kommissionens åtgärdspaket för sociala investeringar av den 20 februari 2013, inklusive rekommendationen 2013/112/EU Bryta det sociala arvet: investera i barnens framtid,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 december 2010 Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning: en europeisk ram för social och territoriell sammanhållning (COM(2010)0758),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020), samt parlamentets resolution av den 16 juni 2010 om Europa 2020(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2017 om behovet av en EU-strategi för att sätta stopp för och förebygga pensionsklyftan mellan kvinnor och män(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2017 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2014–2015(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2017 om en europeisk pelare för sociala rättigheter(4),

–  med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 7 juli 2016 om FN:s generalförsamlings 71:a session(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 april 2016 om att uppnå målet för fattigdomsbekämpning mot bakgrund av hushållens ökande kostnader(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 24 november 2015 om att minska ojämlikhet, med särskilt fokus på barnfattigdom(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2014 om EU:s strategi mot hemlöshet(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2013 om krisens konsekvenser för utsatta gruppers tillgång till vård(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 juni 2013 om kommissionens meddelande Sociala investeringar till stöd för tillväxt och sammanhållning – inklusive genomförandet av Europeiska socialfonden 2014–2020(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 november 2011 om den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om fattigdom bland kvinnor i Europeiska unionen(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om att minska ojämlikhet i hälsa i EU(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2010 om vikten av ett system med minimiinkomst för att bekämpa fattigdom och främja ett öppet samhälle för alla i Europa(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 oktober 2008 om främjande av social integration och bekämpning av fattigdom, inbegripet barnfattigdom, inom EU(15),

–  med beaktande av frågan för muntligt besvarande O-000047/2016 – B8-0369/2016 om att minska ojämlikheten för att ge nytt liv åt en hållbar ekonomisk tillväxt för alla i EU,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 10 december 2013 om en europeisk minimiinkomst och fattigdomsindikatorer(16),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 15 juni 2011 Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning: en europeisk ram för social och territoriell sammanhållning(17),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 30 september 2009 Arbete och fattigdom: ett nödvändigt helhetsperspektiv(18),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 31 mars 2011 om den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning(19),

–  med beaktande av årsrapporten från kommittén för socialt skydd av den 10 mars 2015 Social situation in the European Union (2014)(20),

–  med beaktande av yttrandet från kommittén för socialt skydd av den 15 februari 2011 Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning: flaggskeppsinitiativ inom Europa 2020-strategin(21),

–  med beaktande av Eurofounds rapport Tredje europeiska undersökningen om livskvalitet – Livskvaliteten i Europa: krisens effekter,

–  med beaktande av Eurofounds rapport Tredje europeiska undersökningen om livskvalitet – Livskvaliteten i Europa: sociala skillnader,

–  med beaktande av Eurofounds rapport Income inequalities and employment patterns in Europe before and after the Great Recession,

–  med beaktande av Eurofounds översiktsrapport Sjätte europeiska undersökningen om arbetsvillkor,

–  med beaktande av Eurofounds rapport Social mobility in the EU,

–  med beaktande av Eurofounds rapport New forms of employment,

–  med beaktande av Eurofounds rapport The Posted Workers' remuneration gaps: Challenging the equal treatment principle, med dess ingående översikt över hur regeringarna och arbetsmarknadens parter runt om i Europa ställer sig till likalöneprincipen,

–  med beaktande av Eurofounds rapport Developments in working life in Europe: EurWORK annual review 2016, särskilt kapitlet Pay inequalities – Evidence, debate and policies,

–  med beaktande av Eurofounds rapport Occupational change and wage inequality: European Jobs Monitor 2017,

–  med beaktande av Eurofounds rapport Women, men and working conditions in Europe,

–  med beaktande av kommissionens publikation European Economic Forecast Spring 2016(22),

–  med beaktande av Förenta nationernas Agenda 2030 för hållbar utveckling, närmare bestämt dess mål nr 10 för hållbar utveckling Att minska ojämlikheten inom och mellan länder,

–  med beaktande av FN:s rapport Report on the World Social Situation 2007: The Employment Imperative,

–  med beaktande av OECD:s rapport av den 21 maj 2015 In It Together: Why less inequality benefits all (sammanfattning tillgänglig på svenska),

–  med beaktande av OECD:s rapport från 19 december 2011 Divided We Stand: Why Inequality Keeps Rising,

–  med beaktande av OECD:s rapport Growing Unequal?: Income Distribution and Poverty in OECD countries, från oktober 2008,

–  med beaktande av det interna diskussionsunderlaget av den 17 februari 2014 från IMF Inequality and Unsustainable Growth(23),

–  med beaktande av det interna diskussionsunderlaget av den 8 april 2011 från IMF Inequality and Unsustainable Growth: Two Sides of the Same Coin?(24),

–  med beaktande av ILO:s publikation av den 3 juni 2013 World of Work Report 2013: Repairing the economic and social fabric, Snapshot of the United States,

–  med beaktande av den rapport som i september 2014 offentliggjordes av University College, London som ett led i projektet DRIVERS For Health Equity, med titeln Final Scientific Report: Social Inequalities in early childhood health and development: a European-wide systematic review,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor samt ståndpunkten i form av ändringsförslag från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0340/2017), och av följande skäl:

A.  Jämlikhet och rättvisa är oupplösligt förbundna med Europas värden och är en hörnsten för den europeiska sociala modellen, samt för EU och dess medlemsstater. Sysselsättningsfrämjandet ingår bland både medlemsstaternas och EU:s mål, varvid syftet är att uppnå en varaktigt hög sysselsättningsgrad och att bekämpa utestängningen.

B.  Ojämlikhet kan undergräva förtroendet i samhället och urholka stödet för de demokratiska institutionerna. Åtgärderna mot ojämlikhet måste förstärkas med ekonomiska, sociala och regionala åtgärder för att främja en harmonisk utveckling i hela EU.

C.  Ojämlikhet är en fråga både om inkomstklyftan mellan enskilda personer och om att enskilda personer går miste om möjligheter, så att de framsteg de kunnat göra inom områdena kompetens och färdigheter bromsas upp och både deras utveckling, och, följaktligen, deras potentiella bidrag till samhället kringskärs.

D.  Den bakomliggande orsaken till den minskade efterfrågan är den ekonomiska och finansiella krisen som härjat i euroområdet i mer än tio år.

E.  Ojämlikhet och arbetslöshet minskar den faktiska efterfrågan, hämmar innovationen och kan leda till ökad finansiell sårbarhet. En stor och växande ojämlikhet hindrar inte bara framsteg med fattigdomsutrotningen, utan också insatserna för ökad social delaktighet och sammanhållning.

F.  Kampen mot ojämlikhet kan stimulera sysselsättningsskapande och tillväxt och samtidigt minska fattigdomen. Under 2015 löpte 47,5 % av alla arbetslösa i Europeiska unionen risk att bli fattiga(25).

G.  Enligt internationella institutioner såsom IMF(26) eller OECD(27) undergräver ojämlikheten tillväxten och skapandet av goda arbetstillfällen(28), och samma institutioner har också konstaterat att en ojämlikhet som är alltför hög och ständigt ökar för med sig direkta kostnader för samhället, hindrar social rörlighet och även kan hindra dagens och morgondagens hållbara tillväxt.

H.  Ett av de fem målen i Europa 2020-strategin är att minska antalet personer som riskerar att drabbas av fattigdom och social utestängning med minst 20 miljoner, från 115,9 miljoner 2008 till inte fler än 95,9 miljoner senast 2020. År 2015 löpte 117,6 miljoner människor risk att bli fattiga och socialt utestängda, vilket var 1,7 miljoner fler än under 2008. 32,2 miljoner personer med funktionsnedsättning riskerade att drabbas av fattigdom eller social utestängning i EU under 2012. Under 2013 löpte 26,5 miljoner barn i EU-28 risk att drabbas av fattigdom eller social utestängning. Befolkningsandelen som riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning är fortfarande oacceptabelt hög, 23,7 %, och siffrorna kvarstår i vissa medlemsstater på en mycket hög nivå. Dessutom är energifattigdomen fortfarande så hög att den för de 11 % av EU:s befolkning som berörs leder till en ond cirkel av ekonomiska nackdelar(29).

I.  Ojämlikheten som ökat till följd av krisen har framför allt drabbat kvinnor, förvärrat fattigdomen bland kvinnor och i allt högre grad utestängt dem från arbetsmarknaden. Kvinnors arbetsmarknadsdeltagande bör fås att öka genom att den nuvarande och kompletterande jämställdhetslagstiftningen genomförs effektivt och genom att dagens politiska ramar förbättras för att balansen mellan arbetsliv och privatliv ska bli bättre.

J.  Det råder en positiv korrelation mellan å ena sidan ökad jämställdhet mellan kvinnor och män och å andra sidan starkare ekonomisk tillväxt, ett samhälle med plats för alla, sysselsättningsskapande och goda tider för företagen. Att minska ojämlikheten i arbetslivet är inte bara ett sätt att uppnå likabehandling, utan också att säkerställa effektivitet och konkurrens på arbetsmarknaden.

K.  OECD har framhållit att det skulle öka den sammanlagda tillväxten med 0,8 % under de kommande fem åren ifall det skulle gå att minska ojämlikheten med en punkt på Giniskalan(30).

L.  Atypisk anställning innebär enligt Eurofound att anställningsförhållandena inte överensstämmer med standarden eller den typiska modellen för sedvanlig tillsvidareanställning på heltid hos en enda arbetsgivare under lång tid. Enligt ILO är atypiska anställningsformer ett samlingsbegrepp för olika arbetsarrangemang som avviker från standarden för anställning, såsom tidsbegränsad anställning, deltidsarbete, behovsanställning, arbete för bemanningsföretag och andra anställningsformer med flera parter involverade, liksom också förtäckt anställning och icke självständigt egenföretagande.

M.  Ökad ojämlikhet har kopplingar till minskad social rörlighet, inskränkt mänsklig förmåga och begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter. Av en rapport från Eurofound 2017 om social rörlighet i EU(31) framgår det att den sociala bakgrunden fortfarande i många medlemsstater är utslagsgivande för vilka möjligheter man har i livet.

N.  Medlemsstaternas ekonomiska tillväxt beror av ett flertal faktorer. Ökande ojämlikhet skulle kunna påverka tillväxten negativt. IMF har funnit att det på global nivå råder ett omvänt förhållande mellan dels den inkomstandel som tillfaller de rikaste 20 %, dels den ekonomiska tillväxten. Detta innebär att om inkomstandelen för de rikaste 20 % ökar med en procentenhet, kommer BNP-tillväxten faktiskt att bli 0,08 procentenheter lägre under de följande fem åren. Om däremot inkomstandelen för de fattigaste 20 % ökar lika mycket kommer BNP-tillväxten att bli 0,38 procentenheter högre.

O.  Ojämlikheten är en mångsidig företeelse som inte bara handlar om pengar utan också om att människors möjligheter är olika, exempelvis beroende på kön, etniskt ursprung, funktionsnedsättning, sexuell läggning, geografisk bostadsort eller ålder. Flerfaldig ojämlikhet i fråga om tillträde till arbetsmarknaden och inom arbetslivet självt är en fara för den enskildes hälsa, välbefinnande och ekonomiska möjligheter, och kan således leda till låg produktivitet.

P.  Ojämlik täckning på socialskyddsområdet analyseras i Eurofounds rapport New Forms of Employment(32), där tyngdpunkten också förläggs till de mest problematiska formerna av denna ojämlikhet, betraktat ur socialskyddssynvinkel, nämligen tillfälligt arbete, och det ges exempel på lagstiftning där tillfällighetsarbetare enkom utesluts, liksom på annan lagstiftning där strävan är att de ska omfattas av socialskyddet, merendels genom ersättning som bygger på inkomsttrösklar. Voucherbaserat arbete och strategisk personaldelning är exempel på atypiska anställningsformer, avsedda som åtgärder mot att det sociala skyddet vid tillfälligt arbete eller deltidsarbete är otillräckligt.

Q.  I de samhällen där inkomstskillnaderna är större är det vanligare med dålig hälsa och våld, vartill kommer att resultaten i matematik och läskunnighet är sämre, fetma är mer utbredd, antalet fängelseinterner är högre, liksom också frekvensen för mord och dråp(33). Med mera jämlika samhällen minskar statens socialutgifter.

R.  Ojämlikheten livet igenom återspeglas av ojämlikheter under ålderdomen, såsom sämre hälsoutsikter, fattigdom på äldre dagar och en pensionsklyfta mellan könen på nästan 40 %. Det behövs europeiska strategier för fattigdomsutrotning för att förverkliga hållbar utveckling för alla.

S.  Ekonomisk trygghet är en viktig faktor för mänskligt självförverkligande.

T.  Den 5 oktober 2015 antog rådet slutsatser om 2015 års rapport om pensionernas tillräcklighet: inkomsternas nuvarande och framtida tillräcklighet under ålderdomen i EU, och ansåg då att det är av avgörande betydelse att allmänna pensionssystem eller andra system för socialt skydd innehåller lämpliga skyddsmekanismer för kvinnor och män vars sysselsättningsmöjligheter inte ger eller inte har gett dem tillfälle att bygga upp tillräckliga pensionsrättigheter, och att sådana skyddsmekanismer främst inbegriper minimipensioner eller andra bestämmelser om minimiinkomst för äldre(34).

U.  Otillräckliga anslag till offentlig utbildning är en viktig orsak till sociala skillnader i framtiden och till ökande ojämlikhet.

V.  Mellan 2005 och 2015 ökade Ginikoefficienten i EU från 30,6 till 31 och inkomstskillnaderna mellan de rikaste 20 % respektive de fattigaste 20 % av befolkningen ökade från 4,7 till 5,2. Det råder en stark koppling mellan dels antalet personer som löper risk för inkomstfattigdom, dels ojämlikhet i inkomsthänseende, och inkomstfattigdomen har ökat hela tiden sedan 2005. Mellan 2008 och 2014 ökade ojämlikheten, uttryckt i form av hushållens disponibla inkomster, i flera medlemsstater(35).

W.  Skillnaderna i fråga om ekonomisk tillväxt mellan och inom medlemsstaterna leder till ekonomiska obalanser inom unionen. Dessa trender i riktning mot markant ojämlikhet i ekonomiskt hänseende har skapat överhövan stora fickor av arbetslöshet och fattigdom.

X.  Ojämlikhetens utveckling globalt sett följer tendensen för att ojämlikheten i de utvecklade länderna hela tiden ökat sedan 1980-talet, enligt OECD(36), oavsett konjunkturerna (med vissa undantag), så att Ginikoefficienten ökat med tre punkter från 0,29 till 0,32 mellan 1980 och 2013, vilket alltså innebär en ökning på 10 % under de senaste årtiondena.

Y.  Ett flertal faktorer är visserligen avgörande för nivån av ojämlikhet, men det är institutioner och initiativtagare till politiska ingripanden som har ansvaret för att de åtgärdas just på strukturell nivå. Det råder en investeringsklyfta i EU och offentliga och privata investeringar spelar en nyckelroll för att minska ojämlikheten genom stöd till sysselsättningen. De strukturella bristerna måste åtgärdas på lämpligt sätt. Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) förväntas bli uppdaterad så att den kan bidra till att åtgärda investeringsklyftan.

Z.  Utvecklingsgången i fråga om ojämlikhet sammanfaller inte nödvändigtvis med utvecklingsgången för absoluta och extrema former av fattigdom, såsom hemlöshet.

AA.  Lämpligt stöd och lämpliga anslag till hållbart och varaktigt boende är en förutsättning, såväl för tillträdet till arbetsmarknad, utbildning och hälso- och sjukvård, som för en starkare integration och lokal acceptans. Att slå vakt om att bostadsområden går att bo i och bekämpa segregeringen är en viktig del av stödet till integrationen och arbetet för att minska ojämlikheten.

AB.  Enligt Eurostat berördes 24,4 % av EU:s invånare under 2015 av risken för fattigdom, och siffran steg till 26,9 % för barn.

AC.  Kvinnor har drabbats oproportionerligt hårt av krisen, och gröna jobb har visat sig kriståligare än andra arbetstillfällen.

AD.  Kvinnor löper större risk att drabbas av fattigdom och otrygga levnadsförhållanden.

Att inrätta en europeisk samordning av politiken mot ojämlikhet

1.  Europaparlamentet bekräftar att ojämlikhet är ett hot mot det europeiska projektets framtid, undergräver dess legitimitet och skadar förtroendet för EU som en drivkraft för sociala framsteg, en dimension av unionen som behöver utvecklas. Parlamentet erinrar om att dagens ojämlikhet är till skada genom att den undergräver den politiska och sociala stabiliteten. Parlamentet framhåller att strävan efter konvergens uppåt och ett bättre liv för alla Europas invånare också i fortsättningen bör vara drivkraften för ytterligare integration.

2.  Europaparlamentet är fast övertygat om att arbetet med att minska ojämlikheten måste prioriteras på europeisk nivå, inte bara för att motverka fattigdom eller främja konvergens, utan också för att det är en förutsättning för ekonomisk återhämtning, skapande av anständigt arbete, social sammanhållning och delat välstånd.

3.  Europaparlamentet framhåller att ojämlikheten måste minska för att det ska gå att främja demokratier som är rättvisare och stabilare, garantera likabehandling utan dubbla måttstockar, samt för att populism, extremism och främlingsfientlighet ska förpassas ut i marginalen och för att Europeiska unionen ska bli ett projekt som dess medborgare ställer upp bakom.

4.  Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om att Europeiska unionen måste fullgöra sina fördragsenliga åtaganden om att främja sina invånares välbefinnande, tillsammans med full sysselsättning, sociala framsteg, social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, jämlikhet mellan invånare med olika socioekonomisk bakgrund, solidaritet mellan generationerna, skydd av barnets rättigheter och social delaktighet för alla människor som befinner sig i en utsatt situation eller blivit marginaliserade.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, utgående från sina respektive befogenheter, utvärdera vad man åstadkommit och uppnått med hjälp av samordningen av den ekonomiska politiken, med hänsyn tagen till utvecklingen i EU i fråga om sociala framsteg och social rättvisa. Parlamentet konstaterar att den europeiska planeringsterminen inte prioriterat vare sig uppnåendet av dessa mål eller minskandet av ojämlikheten. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att förbättra den politiska samordningen för att bättre övervaka, förebygga och korrigera negativa tendenser som kan skapa ökad ojämlikhet och försvaga de sociala framstegen, eller bli till skada för social rättvisa, samt att vidta förebyggande och avhjälpande åtgärder när det behövs. Parlamentet anser att man bör överväga särskilda strategier mot ekonomisk ojämlikhet och, när så är lämpligt, ta med dem i den europeiska planeringsterminen.

6.  Europaparlamentet anser att sociala åtgärder ibland är att anse som lindrande åtgärder och att de bör kompletteras med ekonomisk politik och socialt ansvarsmedvetna strukturreformer så att vi får en positiv, varaktig och hållbar ekonomisk tillväxt, och så att ojämlikheten strukturellt minskar på medellång och lång sikt.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att, inom ramen för den europeiska planeringsterminen och utan att det påverkar nationella befogenheter, bättre bedöma obalanser i fråga om inkomst- och förmögenhetsfördelning, också med hjälp av enskilda rapporter om fördjupad granskning om sådana obalanser konstateras, såsom ett sätt att koppla samordningen av ekonomin till sysselsättning och sociala resultat. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en exakt och aktuell bild av skillnaderna i fråga om inkomst och förmögenhet, social sammanhållning och social delaktighet, både inom och mellan olika länder, och att motivera sina förslag och rekommendationer till politiska beslut med solida och detaljerade uppgifter. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka vilka indikatorer på ekonomisk ojämlikhet som är exaktast (Ginikoefficienten, Palmaindexet, Theils index, löneandelen, förhållandet mellan antingen minimilönen och BNP per capita, eller minimilönen och genomsnittslönen etc.), och att övervaka hur ojämlikheten utvecklas, också med hänsyn tagen till konkurrenskraften överlag och produktiviteten för alla faktorer.

8.  Europaparlamentet framhåller att regioner med allvarliga och permanenta, naturbetingade eller demografiska nackdelar, såsom de nordligaste regionerna med mycket låg befolkningstäthet, öregioner, gränsregioner och bergsregioner enligt vad som avses i artikel 174 i EUF-fördraget, liksom avlägsna regioner och avfolkningsbygder, har svårare att bereda tillgång till offentliga tjänster såsom hälso- och sjukvård och utbildning, och att dessa tjänster därför ofta blir en större belastning för de offentliga finanserna, och att de som anlitar tjänsterna måste resa längre för att få tillgång till dem.

9.  Europaparlamentet upprepar att investeringar måste riktas mot ökad territoriell sammanhållning för att förstärka företagsstrukturen i regioner med allvarliga och permanenta, naturbetingade eller demografiska nackdelar, i synnerhet vad gäller tillgången till bredband.

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att främja ambitiösa investeringar från medlemsstaternas sida i socialskydd, tjänster och infrastruktur genom att de europeiska struktur- och investeringsfonderna och Europeiska fonden för strategiska investeringar används på ett mera riktat och strategiskt sätt för att tillgodose medlemsstaters och regioners sociala och ekonomiska behov.

11.  Europaparlamentet går än en gång ut med ett upprop om att det ska inrättas en verklig europeisk pelare för sociala rättigheter som främjar konvergens uppåt, under hänsynstagande till den fördragsfästa befogenhetsfördelningen, och att EMU ska byggas ut med en mer djupgående och rättvis social dimension.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anstränga sig mera för att tillsammans med medlemsstaterna uppnå alla mål som finns i Europa 2020-strategin, alltså också att minska antalet personer som är fattiga och socialt utestängda med 20 miljoner, och att utvidga räckvidden för Europa 2020-strategin, så att den kommer att stämma överens med Agenda 2030 för hållbar utveckling, och således också innefatta ett mål om bekämpning av ojämlikhet och extrem fattigdom. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med att noga följa genomförandet av Europa 2020-strategins mål och att beakta Eurostats resultattavla om huvudindikatorerna för Europa 2020-strategin, också i förfarandet för den europeiska planeringsterminen och i de landsspecifika rekommendationerna.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna, i och med att de sistnämnda bär huvudansvaret för sin socialpolitik som måste stödjas och kompletteras med EU-åtgärder, att göra mer för att minska ojämlikheten mellan inkomstgrupper och att uppmuntra till en lämplig åtgärdsram som bland annat tillförsäkrar anständiga arbetsförhållanden för alla, offentlig undervisning, hälso- och sjukvård, pensioner, lämplig offentlig infrastruktur och sociala tjänster, samt sporrar till lika möjligheter. En ram av detta slag bör ge goda och välfungerande möjligheter till socialt avancemang.

14.  Europaparlamentet understryker att unionen i sin budget bör fastställa att det ska genomföras lämpliga strategier till förmån för minskad ojämlikhet och ökad social sammanhållning.

15.  Europaparlamentet betonar de grundläggande rättigheternas företräde. Parlamentet understryker att arbetsrätten och höga sociala standarder är utslagsgivande för ombalanseringen av ekonomier, stöd till inkomster och uppmuntran till investeringar i kapacitet. Parlamentet erinrar om vikten av respekt för de sociala rättigheter som fastställs i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, bland dem också fackliga fri- och rättigheter och den kollektiva förhandlingsrätten, samt att likabehandlingen av arbetstagare måste upprätthållas.

16.  Europaparlamentet påpekar att vi inte kan bortse från att den sektorsinriktade politiken i framtiden kommer att bli en viktig faktor för minskad ojämlikhet och, framför allt, inte heller från att den inre marknaden behöver vidareutvecklas och att det behövs en investeringspolitik på europeisk och nationell nivå (inriktad exempelvis på större slag av infrastruktur, hälso- och sjukvård och utbildning), liksom att man inom alla aspekter av energipolitiken måste ta hänsyn till vilka möjligheter den politiken erbjuder i ekonomiskt, socialt och territoriellt hänseende, för att garantera lika möjligheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna för att utveckla heltäckande strategier för sysselsättningsskapande, företagande och innovation, inriktade på strategiska investeringar i gröna jobb samt i den sociala sektorn, hälso- och sjukvårdssektorn och vårdsektorn, samt i den sociala ekonomin vars sysselsättningspotential ännu inte tagits till vara.

Åtgärder för att skapa anständigt arbete och arbetstillfällen med god kvalitet

17.  Europaparlamentet uttrycker oro över hur ojämlikheten utvecklats i Europa efter krisen, en utveckling som i mångt och mycket haft den växande arbetslösheten som drivkraft. Parlamentet anser arbetslösheten som en källa till ojämlikhet och att strategier som avser att skapa anständigt arbete och arbetstillfällen med god kvalitet och inriktar sig på de huvudsakliga fickorna av arbetslöshet skulle kunna ge hushållen i den lägsta kvintilen bättre inkomster.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i den kommande översynen av direktivet om skriftligt meddelande ta med bestämmelser som undanröjer avtalsdiskriminering och säkerställer alla arbetstagares rätt till rättvisa arbets- och anställningsvillkor, såsom det föreskrivs i ILO:s normer för anständigt arbete.

19.  Europaparlamentet understryker dessutom att höga arbetslöshetsnivåer pressar ned lönerna, och i vissa fall också kan bli till skada för förhållandena i arbetslivet och samhället. Parlamentet betonar att kampen mot arbetslösheten är nödvändig i och för sig, men att det inte räcker med bara den för att ojämlikheten ska kunna minska.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå utökade resurser till ungdomssysselsättningsinitiativet för perioden 2017–2020 och så att det också bättre når ut till ungdomar som inte fyllt 30 år. Parlamentet uppmanar kommissionen att bidra till ett bättre genomförande av ungdomssysselsättningsinitiativet genom att i ökad grad förlägga tyngdpunkten till de mest utsatta ungdomarna som ofta måste komma till rätta med komplicerade behov, och därvid ta hänsyn till vad Europeiska revisionsrätten senast kommit fram till i sin rapport om användningen av detta initiativ, samt säkerställa att det genomförs och bedöms med exakthet och öppenhet.

21.  Europaparlamentet betonar att det behövs en bättre uppföljning av ungdomar som lämnar ungdomsgarantin och ungdomssysselsättningsinitiativet, av omsorg om deras varaktiga och effektiva integrering på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om det vore möjligt med ett mera flexibelt ungdomssysselsättningsinitiativ, också för de länder som det går bra för på ungdomspolitikens område, där man skulle integrera system till skydd för ungdomar när de övergår från utbildning eller högre utbildning till arbetslivet, såsom kompensation för att ungdomar inte kan bidra till de nuvarande socialskyddssystemen i Europa.

22.  Europaparlamentet betonar att program såsom ungdomsgarantin och ungdomssysselsättningsinitiativet inte får ersätta medlemsstaternas egna insatser för att bekämpa ungdomsarbetslösheten och för att uppnå en varaktig integrering på arbetsmarknaden. Parlamentet erkänner att en utbildning som håller god kvalitet och är åtkomlig är den avgörande faktorn för att man ska kunna övervinna ojämlikheten, och efterlyser därför utökade investeringar i offentlig utbildning och livslångt lärande.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att understryka behovet att främja gröna jobb och öka sysselsättningen i landsbygdsområden och områden stadda i tillbakagång och göra dessa områden mera attraktiva för kvinnor.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, via ESF och den europeiska planeringsterminen, och medlemsstaterna att, via sina nationella reformprogram, säkerställa ett fullständigt genomförande av de åtgärder på nationell nivå som skisserats upp i rådets rekommendation om långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att komplettera den ekonomiska och monetära unionen med en fullvärdig europeisk arbetsmarknad, i förening med en utbredd täckning för socialskyddet. Parlamentet anser att välfungerande arbetsmarknader och samordnade och gedigna välfärdssystem är avgörande för att den europeiska monetära unionen ska lyckas, samt att de ingår som ett led i en bredare upplagd konvergensprocess uppåt, i riktning mot ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. Parlamentet uppmanar här kommissionen att lägga fram en studie om hur EU kan stödja och främja garanterade offentliga arbetsprogram på nationell nivå.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att utbildning och yrkesutbildning bättre sammanjämkas med arbetsmarknadens behov runt om i EU, samt att skapa fler möjligheter till rörlighet och förbättra strategierna för rekrytering och utbildning, framför allt via utbildning på arbetsplatsen och riktade investeringar som kommer att stimulera till sysselsättningsskapande och ökad efterfrågan på anställningar. Parlamentet erinrar om att omskolning är ett viktigt sätt att återintegrera människor på arbetsmarknaden, och att den bidrar till att åtgärda långtidsarbetslösheten och till att bättre matcha färdigheter med lediga platser. Parlamentet betonar att validering av färdigheter och erkännande av formellt och informellt lärande är viktiga för att färdigheter som förvärvats ska värdesättas på arbetsmarknaderna. Parlamentet håller fast vid att möjligheter till livslångt lärande bör främjas hela livet igenom, också under ålderdomen, så att deras fulla potential för bekämpning av ojämlikhet ska få komma till sin rätt.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta mot diskriminering i rekryteringssammanhang och mot diskriminerande rekryteringsförfaranden som hindrar människor att komma in på arbetsmarknaden till följd av (bland annat) kön, könsidentitet eller könsuttryck, sexuell läggning, könsegenskaper, etniskt ursprung, funktionsnedsättning, ålder.

Att förbättra arbets- och levnadsvillkoren

28.  Europaparlamentet uttrycker oro över att det blir allt vanligare med odeklarerat arbete, atypiska anställningsavtal och olika slag av atypiska anställningsformer, som kan medföra osäkra arbetsförhållanden, lägre löner, utnyttjande, sämre socialförsäkringsavgifter, liksom också över den ökande ojämlikheten i vissa medlemsstater. Parlamentet erinrar om att alla arbetstagare måste erbjudas skydd i form av adekvat social trygghet och socialskydd. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar mot den dolda ekonomin och odeklarerat arbete.

29.  Europaparlamentet anser att kvaliteten på arbetena bör förbättras runt om i Europa, särskilt med tanke på löner som det går att leva på, anställningstrygghet, tillgång till utbildning och livslångt lärande samt hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja ytterligare forskning om hur skapandet av arbetstillfällen med god kvalitet samt konkurrenskraften överlag kan övervakas och förbättras i EU, utgående från Eurofounds forskningsarbete.

30.  Europaparlamentet anser att vissa anställningsformer, såsom arbetsavtal där antalet arbetstimmar ej avtalats och oavlönad praktik inte gör det möjligt att tjäna ett drägligt uppehälle. Parlamentet anser att man, av omsorg om ordentliga möjligheter till inlärning och yrkesutbildning och anständiga arbetsförhållanden, i förekommande fall, i samband med praktik och lärlingsutbildning, måste sätta gränser för atypiska anställningsformer och förhindra, dels arbetsavtal där antalet arbetstimmar ej avtalats, dels att strejkande arbetstagare ersätts med arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag och att personal visstidsanställs för stadigvarande arbetsuppgifter.

31.  Europaparlamentet påpekar att deltidsarbete kan stimulera vissa grupper, som nu är underrepresenterade på arbetsmarknaden, till deltagande i arbetslivet och bli till nytta för olika upplägg för balans mellan arbetsliv och privatliv.

32.  Europaparlamentet är fast övertygat om att en exakt gemensam anställningsklassificering på europeisk nivå vore värd att pröva som ett sätt att minska de osäkra anställningarna, utgående från vetenskapligt fastställda fakta och data. Parlamentet är övertygat om att tillämpningen av principen om lika lön för lika arbete på samma plats kommer att bidra till minskad ojämlikhet mellan arbetstagarna.

33.  Europaparlamentet betonar vikten av att de olika konsekvenserna av och aspekterna på automatiseringen undersöks ordentligt, liksom också följderna av att lagstiftningen inte hinner anpassas i tid, något som skulle kunna hota att utsätta socialskyddssystemen och lönerna för press i riktning nedåt, vilket särskilt drabbar arbetstagare med låga och medelhöga kvalifikationer. Parlamentet framhåller i det här sammanhanget att socialskyddet och lönerna måste få kvarstå på lämpliga nivåer.

34.  Europaparlamentet anser att den nya kompetensagendan måste låta alla arbetstagare kunna ta del av livslångt lärande till överkomliga kostnader och säkerställa en anpassning till digitaliseringen och teknikens ständiga omvandlingar.

35.  Europaparlamentet beaktar i vederbörlig ordning yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén över ett ramdirektiv om en tillräcklig minimiinkomst i EU, som bör fastställa gemensamma regler och indikatorer, och tillhandahålla metoder för övervakning av genomförandet. Parlamentet betonar att referensbudgetar, som anger vad det kostar att leva ett värdigt liv i olika bostadsarrangemang, för hushåll med olika sammansättning, och i olika åldrar, skulle kunna användas för att bedöma i vilken mån medlemsstaternas system för minimiinkomst är tillräckliga.

36.  Europaparlamentet är oroat över att systemen för minimiinkomst, på de ställen där sådana finns, i så hög grad förblir outnyttjade, varav framgår att det finns så mycket som hindrar folk att ansöka om att få ta del av dessa system, till exempel förfaranden som inkräktar på privatlivet och social stämpling. Parlamentet anser att program för inkomststöd är väsentliga för att en utvecklingsgång i riktning mot ekonomisk ojämlikhet ska kunna undvikas, genom att de ger stöd till enskilda personer innan de halkar in i fattigdom och social utestängning.

37.  Europaparlamentet betonar vikten av dels dialog mellan arbetsmarknadens parter, dels kollektiva löneförhandlingar, samt att dessa mekanismer måste få förbli i händerna på arbetsmarknadens parter, i enlighet med deras fördragsfästa självständighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utföra en studie om ett index för en lön som går att leva på, så att vi för varje medlemsstat och region får en uppskattning, dels av levnadskostnaderna, dels av den ungefärliga inkomst som krävs för att tillgodose en familjs grundläggande behov. Parlamentet framhåller att en adekvat inkomstnivå är ett måste för alla hushåll, för att de arbetande fattiga ska kunna uppnå ekonomiskt oberoende, med bibehållen bostads- och livsmedelstrygghet.

38.  Europaparlamentet betonar att inte bara medel ur ESI-fonderna och Efsi behövs för den långsiktiga finansieringen av bostadsnybyggen, utan att också andra resurser, både privata och offentliga, bör tas i anspråk, så att nationella offentliga banker eller andra organ får spela en utökad roll inom området överkomliga prissatta bostäder och socialt boende.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra hälsa och säkerhet i arbetslivet, bland annat i form av att arbetstidsdirektivet genomförs ordentligt.

40.  Europaparlamentet erinrar om att den kollektiva förhandlingsrätten och rätten att vidta kollektiva åtgärder hör till EU:s grundläggande rättigheter, och att de europeiska institutionerna måste respektera dem, följa principerna för dem och arbeta för att de ska tillämpas(37). Parlamentet anser att arbetstagarnas och fackföreningarnas minskade förhandlingsstyrka inte bidragit till dessa mål, och skulle kunna vara en orsak både till att lönetillväxten gått trögt och till att det blivit allt vanligare med otrygga arbeten.

41.  Europaparlamentet konstaterar vikten av att skydda arbetstagarnas rättigheter och öka de anställdas förhandlingsstyrka genom strukturreformer av arbetsmarknaden, som främjar hållbar tillväxt, anständigt arbete, delat välstånd och social sammanhållning. Parlamentet betonar den roll som dialogen mellan arbetsmarknadens parter spelar för åtgärdandet av ojämlikhet på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att säkerställa dels den fackliga organiseringsrätten, dels styrkan och självständigheten hos både fackföreningar och arbetsgivareföreningar, i samband med att de inleder förhandlingar, oavsett förhandlingsnivå.

42.  Europaparlamentet framhåller därtill att den civila dialogen med företrädare för olika grupper i samhället, framför allt sådana som löper större risk för fattigdom och social utestängning, är viktig då det diskuteras frågor om ojämlikhet.

43.  Europaparlamentet vill att det ska genomföras en sådan politik mot diskriminering att den spelar en central roll för säkerställandet av lika möjligheter till anställning och främjandet av social delaktighet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bryta dödläget i fråga om direktivet mot diskriminering.

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att säkerställa åtgärder i arbetslivet mot diskriminering, trakasserier och våld utgående (bland annat) från kön, könsidentitet/könsuttryck, sexuell läggning och könskarakteristika, samt att offren får tydliga mekanismer för anmälan och stöd och att det införs förfaranden mot förövarna.

Att stärka välfärdsstaten och socialskyddet

45.  Europaparlamentet framhåller att välfärden och socialskyddssystemen i många länder råkat i kläm till följd av den finansiella konsolideringen, vilket fått konsekvenser i form av en ojämnare inkomstfördelning. Parlamentet anser att välfärdssystemen bör fungera som ett skyddsnät, och även underlätta integreringen på arbetsmarknaden. Parlamentet framhåller att det behövs ett flerdimensionellt grepp på frågan om hur man ska uppnå ökad jämlikhet och social sammanhållning, såsom det framgår av den horisontella sociala klausulen (artikel 9 i EUF-fördraget), varvid tyngdpunkten bör förläggas till unionspolitikens sociala dimension, samt till åtagandet om att tillämpa principen om att en social dimension ska tas med i all unionspolitik.

46.  Europaparlamentet betonar att sociala framsteg, enligt definitionen i det europeiska indexet för sociala framsteg, är ett samhälles förmåga att tillgodose sina invånares grundläggande mänskliga behov, att etablera byggstenar för att invånare och samhällen ska kunna förbättra och upprätthålla sin livskvalitet och att skapa villkor för att alla enskilda människor ska kunna förverkliga sin fulla potential.

47.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra sina välfärdssystem (utbildning, hälso- och sjukvård, pensioner och inkomstöverföringar)), på grundval av sociala skyddsmekanismer av hög klass, så att alla får ett heltäckande skydd och det tas hänsyn till de nya sociala riskerna och de nya utsatta grupper vi fått i samhället, som ett resultat av de finansiella, ekonomiska och därefter sociala kriserna som medlemsstaterna blivit tvungna att bemästra.

48.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna till ökade investeringar i förskoleverksamhet och omsorgstjänster som håller god kvalitet och är överkomligt prissatta, och betonar att sådana investeringar verkar löna sig, framför allt för barn från missgynnade familjer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att, med stöd av kommissionen och såsom Barcelonamålen förutsätter, vidta lämpliga åtgärder för att det från och med de tidigaste åldrarna (0 till 3 år) ska finnas offentlig utbildning av god kvalitet, som är tillgänglig för alla och överkomligt prissatt, eftersom detta spelar en central roll för kampen mot ojämlikhet på lång sikt.

49.  Europaparlamentet vill att alla ska kunna få en överkomligt prissatt bostad, så att utsatta hushåll skyddas mot vräkning och överskuldsättning och så att det på europeisk nivå arbetas för en ram där enskilda och familjer ska få en effektiv andra chans.

50.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att vidta raska åtgärder mot den rådande migrations- och flyktingkrisen och att garantera flyktingarna möjligheter att snabbt lära sig språk och kultur och få yrkesutbildning, bostäder av god kvalitet, hälso- och sjukvård, undervisning, tillträde till arbetsmarknaden och socialt skydd, samt erkännande av sina formella och icke-formella färdigheter och kunskaper, tillsammans med att säkerställa deras samhällsintegration.

51.  Europaparlamentet framhåller att det måste finnas en allmän, offentligt förvaltad, solidaritetsbaserad och tillräcklig ålderspension för alla. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna med att stärka systemen för folkpensioner och arbetspensioner, så att pensionärer får en tillräcklig inkomst som rejält överstiger fattigdomströskeln och låter dem ha kvar sin levnadsstandard och kunna leva ett människovärdigt och självständigt liv. Parlamentet upprepar att det måste finnas omsorgspoäng i pensionssystemen såsom ersättning för de inbetalningar som bortfallit från både kvinnor och män till följd av att de haft vårdnadsansvar för barn och långvarigt omsorgsansvar, i och med att detta vore ett sätt att minska pensionsklyftan mellan kvinnor och män. Parlamentet framhåller att individuell pensionsplanering visserligen kan vara ett viktigt sätt att få pensionerna att bättre räcka till, men att lagstadgade och solidaritetsbaserade pensionssystem fortfarande är det mest ändamålsenliga sättet att bekämpa fattigdom bland äldre och social utestängning.

52.  Europaparlamentet framhåller att de grundläggande rättigheterna för personer med funktionsnedsättning bör garanteras, bland annat rätten till anständigt och obehindrat arbete, tjänster och grundläggande inkomsttrygghet anpassad efter den enskildes behov, drägliga bostäder och social delaktighet, tillsammans med särskilda bestämmelser till skydd mot utnyttjande och tvångsarbete.

53.  Europaparlamentet anser att den internationella handeln varit en tillväxtdrivande kraft, men att nyttan med den inte alltid varit bra fördelad och att detta kan uppfattas som en källa till ojämlikhet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att arbeta för rättvisare internationella handelsavtal som respekterar EU:s arbetsmarknadslagstiftning och ILO:s konventioner, och samtidigt skyddar såväl arbetstillfällen med god kvalitet som arbetstagarnas rättigheter och säkerställer att det finns europeiska och nationella mekanismer för kompensation till arbetstagare och sektorer som påverkats negativt av större förändringar i mönstren för världshandeln, bland dem också Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den europeiska konkurrenspolitiken möjliggör en sund konkurrens och bidrar till kampen mot karteller eller regelstridiga former av statligt stöd som snedvrider priserna och stör den inre marknadens funktion, med syftet att tillförsäkra konsumenterna skydd.

Kamp mot fattigdom och social utestängning

55.  Europaparlamentet anser att rätten till lika möjligheter bör tryggas i Europeiska unionen. Parlamentet anser att dagens ojämlika utfall för alla som bor i EU, men särskilt för barn och ungdomar, ofta förvärras genom att utbildningssystemen inte är utformade på ett jämlikt sätt, och blir till skada för de ungas välbefinnande och utveckling som individer, och således bidrar till att Europas ungdomar, särskilt de som saknar resurser och möjligheter, får dålig självkänsla och ringa social delaktighet.

56.  Europaparlamentet understryker att utbildning har en avgörande roll för att minska ojämlikheten och uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att arbeta mera och investera tillräckligt för att säkerställa lika möjligheter. Parlamentet betonar vikten av allmän tillgång till utbildning och studiestöd för ungdomar inom högre utbildning. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaternas insatser för att få till stånd lämpliga, drägliga och tillgängliga bostäder för ungdomar, till stöd för dem på deras väg ut i livet.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta kraftigare tag mot fattigdomen, framför allt bland barn, genom att fastställa mål för att minska barnfattigdomen, genom att pröva på ett samordnat genomförande av rekommendationen om att investera i barnen, och genom att inrätta ett barngarantisystem.

58.  Europaparlamentet understryker att många kultur- och idrottsverksamheter kan bidra starkt till sammanhållning och social integration, och påminner om att dessa verksamheter ger sysselsättningsmöjligheter för de mest missgynnade i samhället, genom att de får lära sig mjuka färdigheter.

59.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppnå Europa 2020-strategins mål om minskad fattigdom och mindre risk för social utestängning.

60.  Europaparlamentet anser den snabbt ökande hemlösheten i flertalet EU-medlemsstater som ett brännande problem. I enlighet med principerna i pelaren för sociala rättigheter bör kommissionen stödja medlemsstaternas arbete med att bryta den uppåtgående trenden för hemlöshet, varvid syftet bör vara att successivt få bort den helt och hållet.

Att nå fram till en verklig könsbalans

61.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen bemött parlamentets upprop om en bättre balans mellan arbetsliv och privatliv för kvinnor och män som bor och arbetar i EU med ett förslag till ett direktiv om balans mellan arbetsliv och privatliv för föräldrar och omsorgsgivare, avsett att bemöta det kommande årtiondets utmaningar. Parlamentet erinrar om sitt krav på adekvat ersättning och socialt skydd, och betonar att kommissionens förslag är en god grund för att öka kvinnors arbetsmarknadsdeltagande, samt för att stimulera både till balans mellan arbetsliv och privatliv och till flexibla arbetsformer för både kvinnor och män, såsom ett sätt att minska ojämlikheten inom avlönat och oavlönat arbete.

62.  Europaparlamentet betonar att kvinnor ytterligare måste inlemmas på arbetsmarknaden med hjälp av bättre stöd till kvinnors företagarverksamhet och genom att klyftan överbryggas mellan kvinnors resultat inom utbildningen och deras ställning på arbetsmarknaden samt genom att det slås vakt om att män och kvinnor blir likställda i fråga om lön, befordran och möjligheter till heltidsarbete, eftersom allt detta är väsentligt för en långsiktig ekonomisk tillväxt för alla, samt för att pensionsklyftan mellan kvinnor och män ska fås bort, för att ojämlikheten ska bekämpas och för att kvinnor ska få stöd till att bli ekonomiskt oberoende.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid behov lägga fram initiativ för att få bort alla slags lönegap mellan kvinnor och män, och fastställa påföljder för arbetscentrum som kränker rätten till jämställdhet med att ha olika löner för identiska kategorier av arbete, beroende på om arbetet huvudsakligen utförs av män eller av kvinnor.

64.  Europaparlamentet beklagar att det fortfarande finns ett lönegap mellan kvinnor och män, trots den nuvarande lagstiftningen om lika lön för likvärdigt arbete, oavsett om det utförs av manliga eller kvinnliga arbetstagare, och att pensionsgapet mellan kvinnor och män är ännu större. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att åtgärda den utmaning denna könsklyfta innebär, både i fråga om löner och pensioner.

65.  Europaparlamentet oroar sig över att fattigdomen ökat, framför allt bland kvinnor, samt över att det framför allt är ensamma mammor samt yngre och äldre kvinnor som drabbas av fattigdom. Parlamentet påpekar att man med hjälp av en politik mot fattigdomen och en aktiv arbetsmarknadspolitik kan minska antalet fattiga med 20 miljoner personer fram till 2020, om politiken grundar sig på jämställdhetsintegrering och i huvudsak tar sikte på att öka och stödja kvinnors arbetsmarknadsdeltagande. Parlamentet noterar att fattigdom fortsätter att mätas utgående från hushållens totala inkomster, varvid det antas att alla medlemmar i hushållet tjänar lika mycket och fördelar resurserna jämnt. Parlamentet efterfrågar individualiserade rättigheter och beräkningar baserade på enskilda personers inkomster för att den faktiska omfattningen av kvinnors fattigdom ska framgå.

66.  Europaparlamentet erinrar om att offentliga tjänster av god kvalitet är viktiga för jämställdheten, liksom också skatte- och förmånssystem som inte avhåller andrahandsförsörjare från att arbeta eller arbeta mera, eftersom detta kan tänkas förbättra arbetsmarknadsdeltagandet bland kvinnor.

67.  Europaparlamentet upprepar sin begäran till rådet att snarast anta direktivet om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande direktörer i börsnoterade företag, som ett viktigt första steg mot en jämn könsfördelning inom både den offentliga och den privata sektorn.

Att modernisera skattesystemen

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att rätta till överhövan stora yttringar av ojämlikhet människor emellan, genom stöd och uppmuntran till de mest produktiva investeringsformerna. Parlamentet erinrar om att en objektiv skattepolitik spelar en nyckelroll för detta ändamål och att många medlemsstater behöver en genomgripande skattereform. Parlamentet uppmanar kommissionen att, mot bakgrund av den europeiska planeringsterminen, ägna sig åt övervakning, rådgivning, främjande och framtagande av riktmärken.

69.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna till krafttag mot skatteundvikande och skattebedrägeri, eftersom detta är viktigt för att den ekonomiska ojämlikheten i medlemsstaterna ska kunna minskas och skatteuppbörden förbättras.

70.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra till reformer av medlemsstaternas skattepolitik för att säkerställa att de offentliga budgetarna för hälso- och sjukvård, bostäder, sociala tjänster, sysselsättning och utbildning får tillräckliga medel till sitt förfogande. Parlamentet anser att detta också bör innefatta åtgärder mot korruption inom offentlig förvaltning och mot ojämlik förmögenhetsfördelning, också i form av en omfördelning av den överdrivet starka förmögenhetskoncentrationen, eftersom detta är av största vikt för att inte ojämlikheten ska förvärras i många medlemsstater. Parlamentet framhåller dessutom att det behövs åtgärder inom sådana områden som finansialiseringen av ekonomin och, i förekommande fall, ytterligare samordning, tillnärmning och harmonisering av skattepolitiken, jämte åtgärder mot skatteparadis, skattebedrägeri och skatteflykt, åtgärder mot odeklarerat arbete och åtgärder för att optimera beskattningens sammansättning och de respektive andelarna för arbetsbaserade och förmögenhetsbaserade intäkter i medlemsstaterna skatteutfall.

o
o   o

71.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 57.
(2) Antagna texter, P8_TA(2017)0260.
(3) Antagna texter, P8_TA(2017)0073.
(4) Antagna texter, P8_TA(2017)0010.
(5) Antagna texter, P8_TA(2016)0317.
(6) Antagna texter, P8_TA(2016)0136.
(7) EUT C 366, 27.10.2017, s. 19.
(8) EUT C 482, 23.12.2016, s. 141.
(9) EUT C 75, 26.2.2016, s. 130..
(10) EUT C 65, 19.2.2016, s. 68.
(11) EUT C 153 E, 31.5.2013, s. 57.
(12) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 77.
(13) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 25.
(14) EUT C 70 E, 8.3.2012, s. 8.
(15) EUT C 9 E, 15.1.2010, s. 11.
(16) EUT C 170, 5.6.2014, s. 23.
(17) EUT C 248, 25.8.2011, s. 130.
(18) EUT C 318, 23.12.2009, s. 52.
(19) EUT C 166, 7.6.2011, s. 18.
(20) http://ec.europa.eu/social/BlobServlet?docId=13608&langId=en
(21) Yttrande från kommittén för socialt skydd till rådet, Europeiska unionens råd, 6491/11, SOC 124, av den 15 februari 2011.
(22) Europeiska kommissionen, Institutional Paper 025, maj 2016.
(23) författare: Jonathan D. Ostry, Andrew Berg och Charalambos G. Tsangarides.
(24) författare: Andrew Berg och Jonathan D. Ostry.
(25) Eurostat, http://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Income_distribution_statistics/sv
(26) IMF (2015) Causes and Consequences of Income Inequality: A Global Perspective. Staff Discussion Note SDN/15/13 Washington, D.C., Internationella valutafonden. http://www.imf.org/external/pubs/ft/sdn/2015/sdn1513.pdf
(27) OECD (2015) In it together: Why Less Inequality Benefits All, Paris: OECD Publishing.
(28) IMF (2017), IMF Working Paper WP 17/76: Inequality Overhang, författare: Francesco Grigoli och Adrian Robles, Washington, D.C., Internationella valutafonden.
(29) Eurostat: http://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/images/f/f8/People_at_risk_of_poverty_or_social_exclusion%2C_EU-27_and_EU-28%2C_2005-2015.JPG
(30) OECD (2015), In It Together:Why Less Inequality Benefits All, s. 67.
(31) Eurofound (2017), Social mobility in the EU, Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå.
(32) https://www.eurofound.europa.eu/sites/default/files/ef_publication/field_ef_document/ef1461en.pdf
(33) Inequality and mental illness, R. Wilkinson och K. Pickett, Department of Health Sciences, University of York, Storbritannien, offentliggjord på nätet den 25 maj 2017, S2215-0366(17)30206-7.
(34) Coreper I: ”Tillräckliga pensionsinkomster mot bakgrund av en åldrande befolkning – Utkast till rådets slutsatser = Antagande”, 12352/15, http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-12352-2015-INIT/sv/pdf
(35) Eurofound (2017), Income inequalities and employment patterns in Europe before and after the Great Recession.
(36) OECD (2015), In It Together. Why Less Inequality Benefits All, Paris: OECD Publishing.
(37) I linje med artikel 51 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy