Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2017/2127(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0339/2017

Ingivna texter :

A8-0339/2017

Debatter :

PV 30/11/2017 - 4
PV 30/11/2017 - 6
CRE 30/11/2017 - 4
CRE 30/11/2017 - 6

Omröstningar :

PV 30/11/2017 - 8.23
CRE 30/11/2017 - 8.23
Röstförklaringar

Antagna texter :

P8_TA(2017)0474

Antagna texter
PDF 257kWORD 64k
Torsdagen den 30 november 2017 - Bryssel Slutlig utgåva
Genomförandet av EU:s handikappstrategi
P8_TA(2017)0474A8-0339/2017

Europaparlamentets resolution av den 30 november 2017 om genomförandet av EU:s handikappstrategi (2017/2127(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 9, 10, 19, 168 och 216.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artiklarna 2 och 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 3, 15, 21, 23, 25 och 26 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess ikraftträdande i EU den 21 januari 2011 enligt rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november 2009 om ingående från Europeiska gemenskapens sida av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning(1),

–  med beaktande av uppförandekoden mellan rådet, medlemsstaterna och kommissionen om fastställande av interna ordningar för Europeiska unionens genomförande av och representation när det gäller Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av de avslutande iakttagelserna av den 2 oktober 2015 från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning om Europeiska unionens inledande rapport(2),

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (European Treaty Series nr 5, 1950) med tillhörande protokoll,

–  med beaktande av den europeiska sociala stadgan (ETS nr 35, 1961, reviderad 1996; ETS nr 163),

–  med beaktande av Europarådets rekommendation Rec (2002)5 från ministerkommittén till medlemsstaterna om skydd av kvinnor mot våld, samt rekommendation CM/Rec(2007)17 om normer och mekanismer för jämställdhet mellan kvinnor och män,

–  med beaktande av FN-konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, Cedaw, av den 18 december 1979 och dess fakultativa protokoll av den 6 oktober 1999,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG(3),

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet(4),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 2 december 2015 till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar vad gäller tillgänglighetskrav för produkter och tjänster (COM(2015)0615),

–  med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om det nya europeiska samförståndet om utveckling – Vår värld, vår värdighet, vår framtid, och åtagandet att i utvecklingssamarbetet beakta funktionsnedsattas särskilda behov,

–  med beaktande av arbetsdokumentet av den 2 februari 2017 från kommissionens avdelningar med en lägesrapport för genomförandet av EU:s handikappstrategi 2010–2020 (SWD(2017)0029),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 november 2010 EU:s handikappstrategi 2010–2020: Nya åtgärder för ett hinderfritt samhälle i EU (COM(2010)0636),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2016 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2015(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 september 2016 om tillämpning av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (direktivet om likabehandling i arbetslivet)(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2016 om genomförandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, med särskilt beaktande av de avslutande iakttagelserna från FN:s kommitté för konventionen(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2015 om den förteckning över frågor som FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning har antagit i samband med Europeiska unionens inledande rapport(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om rörlighet och integrering när det gäller personer med funktionsnedsättning, samt EU:s handikappstrategi för 2010–2020(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 6 maj 2009 om aktiv inkludering av människor som är utestängda från arbetsmarknaden(10),

–  med beaktande av Europaparlamentets utredningsavdelnings text EU:s handikappstrategi 2010–2020,

–  med beaktande av studien från parlamentets generaldirektorat för EU-intern politik ”Discrimination Generated by the Intersection of Gender and Disability”,

–  med beaktande av Agenda 2030 för hållbar utveckling,

–  med beaktande av Europeiska ombudsmannens årsrapport 2016,

–  med beaktande av 2016 och 2017 års rapporter rån Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter,

–  med beaktande av de tematiska rapporterna från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter,

–  med beaktande av Eurostats statistik över funktionsnedsättningar för 2014 om tillträde till arbetsmarknaden, tillgång till utbildning samt fattigdom och skillnader i inkomst,

–  med beaktande av rådets slutsatser med titeln En hållbar europeisk framtid: EU:s svar på Agenda 2030 för hållbar utveckling, som offentliggjordes den 20 juni 2017,

–  med beaktande av den frivilliga europeiska kvalitetsramen för sociala tjänster (SPC/2010/10/8),

–  med beaktande av den nya agendan för städer (A/RES/71/256),

–  med beaktande av Sendairamen för katastrofriskreducering,

–  med beaktande av rådets slutsatser om handlingsplanen för jämställdhet (2016–2020),

–  med beaktande av handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati (2015–2019),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för kultur och utbildning, ståndpunkten i form av ändringsförslag från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för framställningar (A8-0339/2017), och av följande skäl:

A.  Som fullvärdiga medborgare(11) har alla personer med funktionsnedsättning lika rättigheter på livets alla områden och en oförytterlig rätt till värdighet, likabehandling, ett självständigt liv, autonomi och full delaktighet i samhället.

B.  Det finns uppskattningsvis 80 miljoner människor med funktionsnedsättning i EU, varav 46 miljoner är kvinnor.

C.  Enligt EUF-fördraget ska EU bekämpa all diskriminering på grund av funktionsnedsättning vid utformningen och genomförandet av sin politik och verksamhet (artikel 10) och EU ges befogenhet att anta lagstiftning för att bekämpa sådan diskriminering (artikel 19).

D.  Artiklarna 21 och 26 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna förbjuder uttryckligen all diskriminering på grund av funktionsnedsättning, och föreskriver att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta i samhället på lika villkor.

E.  FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är den första internationella överenskommelse om mänskliga rättigheter som ratificeras av EU. Den har även undertecknats av samtliga 28 medlemsstater och ratificerats av 27. EU är världens största givare av utvecklingsbistånd och en av inflytelserikaste aktörerna internationellt.

F.  EU har åtagit sig att genomföra 2030-agendan för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling såväl inom EU som i utvecklingssamarbetet med partnerländerna.

G.  Enligt FN-konventionen innefattar personer med funktionsnedsättning ”bl.a. personer med varaktiga fysiska, psykiska, intellektuella eller sensoriska funktionsnedsättningar, vilka i samspel med olika hinder kan motverka deras fulla och verkliga deltagande i samhället på lika villkor som andra”. Särskilt artikel 9 i FN-konventionen är av särskild betydelse i detta avseende.

H.  Europeiska unionens domstols rättspraxis understryker att FN-konventionen är bindande för EU och dess medlemsstater när de genomför EU-lagstiftningen, eftersom den utgör en del av sekundärrätten(12). Det är nödvändigt att tillämpa gällande EU-rätt och EU:s befintliga politiska verktyg för att optimera genomförandet av FN- konventionen.

I.  Personer med funktionsnedsättning utgör en heterogen grupp, där kvinnor, barn, äldre och personer med komplext stödbehov, tillfällig eller osynlig funktionsnedsättning möter ytterligare hinder och utsätts för olika former av diskriminering.

J.  Personer med funktionsnedsättning har extra utgifter, lägre inkomster och högre arbetslöshet. Förmåner kopplade till funktionsnedsättning bör betraktas som statligt stöd i syfte att hjälpa människor att undanröja hinder så att de kan delta i samhället fullt ut, bland annat genom sysselsättning.

K.  Barn med funktionsnedsättning har rätt att leva med sina familjer eller i en familjemiljö på ett sätt som är förenligt med barnens bästa. Familjemedlemmar måste ofta skära ned på eller upphöra med sin yrkesverksamhet för att ta hand om familjemedlemmar med en funktionsnedsättning.

L.  Principerna i FN-konventionen går långt utöver diskriminering och banar väg för fullständigt åtnjutande av de mänskliga rättigheterna för alla personer med funktionsnedsättning och deras familjer i ett inkluderande samhälle.

M.  Det finns fortfarande ny och reviderad lagstiftning som saknar hänvisningar till FN‑konventionen och till tillgänglighet. Tillgänglighet är en förutsättning för deltagande. EU är, i egenskap av part i FN-konventionen skyldigt att se till att personer med funktionsnedsättning och deras representativa organisationer blir nära involverade och aktivt delaktiga i utarbetandet och genomförandet av lagstiftning och åtgärder, med respekt för olika typer av funktionsnedsättning.

N.  Stereotyper, fördomar och missuppfattningar tillhör grundorsakerna till diskriminering, inbegripet diskriminering på flera grunder, stigmatisering och orättvisor.

O.  Personer med funktionsnedsättning saknar ofta stöd, skydd, kommunikation och information om hälso- och sjukvårdstjänster och rättigheter, skydd mot våld och barnomsorg och har ringa eller ingen tillgång till sådana tjänster och sådan information. Vårdpersonal bör få ordentlig utbildning om de särskilda behoven hos personer med funktionsnedsättning.

P.  En stor andel av de 4 miljoner som är hemlösa varje år har funktionsnedsättningar, och har i stor utsträckning förbisetts som en målgrupp i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och EU:s handikappstrategi.

Q.  Trots de många internationella konventionerna och lagstiftning och strategier på EU‑nivå och nationell nivå är personer med funktionsnedsättning fortfarande inte fullt delaktiga i samhället och åtnjuter inte sina rättigheter. Involvering av personer med funktionsnedsättning kan endast uppnås om de är delaktiga i det politiska och offentliga livet, där de ofta är underrepresenterade, i enlighet med artikel 29 i FN-konventionen.

R.  Kommissionens lägesrapport visar att det finns uppenbara förseningar i genomförandet av de skyldigheter som följer av FN-konventionen på både EU- och medlemsstatsnivå. Det återstår utmaningar och luckor inom ramen för strategin och att det behövs ett långsiktigt perspektiv för att anpassa EU:s politik, lagstiftning och program till FN‑konventionen.

S.  Genom den modell för självständigt liv som finns i FN-konventionen säkerställs högsta möjliga tillgänglighet. Tillgång till andra tjänster såsom tillgängliga transporter och kultur- och fritidsaktiviteter ingår i ett kvalitativt liv och kan bidra till integreringen av personer med funktionsnedsättning.

T.  Det är absolut nödvändigt med en inkluderande och aktiv politik för tillgång till arbetsmarknaden, eftersom detta är ett av de viktigaste sätten att öka oberoendet för personer med funktionsnedsättning. Sysselsättningsgraden bland personer med funktionsnedsättning är 58,5 procent, jämfört med 80,5 procent bland personer utan funktionsnedsättning, och vissa grupper utsätts för ytterligare diskriminering på grund av typen av funktionsnedsättning. Den sociala ekonomin ger många möjligheter till sysselsättning för personer med funktionsnedsättning.

U.  Kraftfullare riktlinjer på europeisk nivå och tillräckliga resurser, liksom utbildning i handikappfrågor, kan öka nationella jämställdhetsorgans effektivitet och oberoende.

V.  En av de fyra prioriteringar som kommissionen fastställde efter Parisförklaringen om att främja medborgarskap och de gemensamma värdena frihet, tolerans och icke‑diskriminering genom utbildning var att främja utbildning av barn och ungdomar från missgynnade miljöer och se till att våra utbildningssystem tillgodoser deras behov.

W.  Den totala kostnaden för att hålla personer med funktionsnedsättning utanför arbetsmarknaden är högre än att inkludera dem på arbetsplatser. Detta gäller särskilt för personer med flera stödbehov där familjemedlemmar kan komma att tvingas att bli vårdare.

X.  Antalet personer med funktionsnedsättning som har arbete kan vara lägre än vad statistiken visar eftersom många ingår i kategorin ”inte anställningsbar” eller arbetar inom den skyddade sektorn eller i mer skyddade miljöer; de har inte status som anställda och syns därmed inte i den officiella statistiken.

Y.  Arbetsgivare måste stödjas och uppmuntras att se till att personer med funktionsnedsättning ges möjligheter hela vägen från utbildning till arbete. Att öka medvetenheten bland arbetsgivare är därför ett sätt att bekämpa diskriminering när det gäller anställning av personer med funktionsnedsättning.

Z.  Åtgärder på arbetsplatsen är avgörande för att främja god psykisk hälsa samt förhindra psykisk ohälsa och psykosocial funktionsnedsättning.

AA.  EU är den största givaren av utvecklingsbistånd och har en ledande roll när det gäller program för att inkludera personer med funktionsnedsättning.

AB.  Diskriminering på arbetsmarknaden är inte någon fristående fråga. Diskriminering inom utbildning, yrkesutbildning och bostäder samt bristen på transporter är också en del av diskrimineringen på arbetsmarknaden.

AC.  75 % av de personer i EU som har en svår funktionsnedsättning har inte möjlighet att delta fullt ut på arbetsmarknaden. Undersysselsättning och arbetslöshet kan vara ett problem för framför allt personer med autismspektrumtillstånd, personer som är döva eller har nedsatt hörsel och personer som är blinda eller dövblinda.

AD.  Målen för hållbar utveckling och pelaren för sociala rättigheter skulle kunna vara ett verktyg för att genomföra FN-konventionen.

AE.  Bristen på rättskapacitet utgör ett betydande hinder för att utöva rätten att rösta, även i Europaparlamentsvalet.

AF.  34 % av kvinnor med hälsoproblem eller funktionsnedsättning har under sitt liv utsatts för fysiskt eller sexuellt våld av en partner.

AG.  Enligt artikel 168.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) har medlemsstaterna ansvaret för att besluta om sin hälso- och sjukvårdspolitik och för att ge hälso- och sjukvård. Samråd och samarbete med medlemsstaterna är därför av avgörande betydelse för att handikappstrategin ska lyckas.

AH.  Artikel 25 i FN-konventionen stärker rätten för personer med funktionsnedsättning att få bästa uppnåeliga hälso- och sjukvård utan diskriminering.

AI.  Personer med funktionsnedsättning är särskilt sårbara för bristfällig hälso- och sjukvård och uppvisar hälsofarliga beteenden och fler förtida dödsfall.

Viktiga insatsområden

Tillgänglighet

1.  Europaparlamentet erkänner vikten av en övergripande definition och tillämpning av tillgänglighet, liksom dess betydelse som grund för att personer med funktionsnedsättning ska få lika möjligheter och bli verkligt socialt inkluderade och delaktiga i samhället, i enlighet med FN-konventionen och i linje med allmän kommentar nr 2 i denna, och av att man tar hänsyn till de olika behoven hos personer med funktionsnedsättning och främjar den stadigt växande betydelsen av design för alla som en av EU:s principer,

2.  Europaparlamentet påminner kommissionen om dess skyldighet att integrera, utveckla och främja funktionsnedsättnings- och tillgänglighetsfrågor i alla politikområden i både den offentliga och privata sektorn, och rekommenderar att man upprättar enheter med sakkunskap om tillgänglighet inom hierarkin i kommissionen för att säkerställa att denna plikt uppfylls.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta obligatoriska krav på tillgänglighet i offentliga utrymmen och särskilt i bebyggd miljö.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra och kontinuerligt övervaka all tillgänglighetsrelaterad lagstiftning, däribland direktivet om audiovisuella medietjänster, telekompaketet och direktivet om webbtillgänglighet samt relevanta förordningar om transporter och passagerares rättigheter. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang EU att samordna och övervaka genomförandet av dessa, utöver att främja ratificeringen av FN-konventionen internt och externt.

5.  Europaparlamentet hoppas att EU:s medlagstiftare utan dröjsmål kommer att anta den europeiska rättsakten om tillgänglighet. Parlamentet rekommenderar att för att FN‑konventionen ska genomföras fullt ut bör den slutliga texten öka tillgängligheten till produkter och tjänster för personer med funktionsnedsättning och personer med funktionsbegränsning. Parlamentet betonar att det behövs heltäckande europeiska regler för tillgänglighet i offentliga utrymmen och bebyggd miljö samt för tillgång till alla transportformer.

6.  Europaparlamentet är bekymrat över att övervakningen av vissa delar av lagstiftningen, såsom direktivet om webbtillgänglighet(13) eller förordningen om tillgänglighet till järnväg(14), sker genom att branscherna och medlemsstaterna utvärderar sig själva och inte genom en oberoende enhet. Parlamentet rekommenderar kommissionen att i större utsträckning bedöma efterlevnaden och överväga en övervakning av lagstiftningen, bl.a. genomförandet av förordning (EG) nr 261/2004(15), för att säkerställa att rättigheterna för personer med funktionsnedsättning respekteras.

7.  Europaparlamentet påminner om att genomförandet av alla tillgänglighetsrelaterade krav kräver tillräcklig finansiering på EU-nivå och på nationell och lokal nivå. Parlamentet uppmanar EU att se till att alla finansieringsprogram finns tillgängliga, att de följer en strategi för design för alla och inkluderar en separat budget för tillgänglighet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja offentliga investeringar för att säkerställa tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning till både den psykiska och digitala miljön.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka tillgängligheten genom att stödja utvecklingen av IKT och genom att stödja alla initiativ, däribland uppstartsföretag som arbetar med säkerhet för personer med funktionsnedsättning.

9.  Europaparlamentet främjar undersökningen och tillämpningen av bästa praxis för ett självständigt liv i EU.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att nödnumret 112 är fullt tillgängligt för personer med alla typer av funktionsnedsättning och att alla aspekter av katastrofriskreducerande strategier och program är inkluderande och tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.

11.  Europaparlamentet oroas över att kravet på att säkerställa tillgänglighet innan offentliga kontrakt tecknas genom offentlig upphandling inte efterlevs på nationell nivå, och Europaparlamentet rekommenderar därför att man upprättar en portal, liknande portalen om grön upphandling, som innehåller alla tillgänglighetsriktlinjer.

12.  Europaparlamentet rekommenderar starkt att förfaranden för klagomål rörande passagerarrättigheter görs fullständigt tillgängliga och anpassade för personer med funktionsnedsättning och att nationella tillsynsorgan får större och jämbördigt tillsynsansvar.

13.  Europaparlamentet betonar i synnerhet att tillgänglighet är en grundläggande princip i FN-konventionen och en förutsättning för utövandet av andra rättigheter som fastställs i konventionen. Parlamentet understryker att inte så få av de framställningar som EU‑medborgare lämnar in rör klagomål över bristande tillgänglighet eller förekomsten av byggnadshinder. Parlamentet betonar att rätten till tillgänglighet, såsom den definieras i artikel 9 i FN-konventionen, måste tillämpas på ett övergripande sätt för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång till sin miljö, transporter, offentliga anläggningar och tjänster samt informations- och kommunikationsteknik. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att frågan om tillgänglighet har hög prioritet och integreras bättre i alla politikområden med koppling till funktionsnedsättningar.

14.  Europaparlamentet noterar att strategin för den digitala inre marknaden bör genomföras på ett sådant sätt att det säkerställs att personer med funktionsnedsättning får full tillgång till alla aspekter av denna strategi.

Delaktighet

15.  Europaparlamentet välkomnar projektet med ett EU-intyg om funktionsnedsättning Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inkludera alla länder i ett framtida långsiktigt initiativ i syfte att uppnå samma räckvidd som för det Europeiska parkeringskortet och inkludera tillgång till tjänster som gör det möjligt att delta i kulturlivet och turism.

16.  Europaparlamentet är oroat över den fortsatta användningen av den medicinska modellen för funktionsnedsättning som fokuserar på den medicinska diagnosen för personer med funktionsnedsättning snarare än på de miljömässiga hinder de möter. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att inleda en översyn av denna strategi, i synnerhet när det gäller uppgiftsinsamling. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka hur man kan arbeta för en gemensam definition av funktionsnedsättning.

17.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts med avseende på Marrakechfördraget. Parlamentet framhåller att Europeiska unionens domstol i sitt yttrande av den 14 februari 2017 bekräftade EU:s exklusiva behörighet att ingå Marrakechfördraget, eftersom skyldigheterna enligt Marrakechfördraget berör ett område som redan i stor utsträckning regleras av gemensamma unionsbestämmelser. Parlamentet rekommenderar EU och medlemsstaterna att upprätta en handlingsplan för att se till att fördraget genomförs fullt ut. Parlamentet uppmanar EU att inte ratificera möjligheten rörande ekonomisk börda.

18.  Europaparlamentet anser att struktur- och investeringsfonderna särskilt under nästa programperiod måste följa FN-konventionen och bör fortsätta att prioritera att främja avinstitutionalisering och att de dessutom bör finansiera stödtjänster för att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att förverkliga rätten till ett självständigt liv i samhället. Parlamentet menar att kommissionen noggrant bör övervaka medlemsstaternas genomförande av förhandsvillkoren gällande övergången från institutioner till samhällsbaserade tjänster, som måste vara konkreta och kvalitetsbedömas löpande och transparent. EU-finansierade projektförslag, som finansieras bl.a. av Europeiska fonden för strategiska investeringar och Europeiska investeringsbanken, bör respektera tillgänglighetsregler som följer en strategi för design för alla. Parlamentet anser att man inte kan förlita sig till enbart ekonomiska instrument för att uppnå dessa mål.

19.  Europaparlamentet understryker att personer med funktionsnedsättning måste tillförsäkras möjlighet till obehindrad kommunikation, anpassad efter funktionsnedsättningen, något som är avgörande för dessa personers deltagande i samhällslivet.

20.  Europaparlamentet är bekymrat över de hinder för deltagande som möter personer under förvaltarskap och de som bor på boenden runt om i Europa och uppmanar kommissionen att se till att alla som har fråntagits sin rättskapacitet kan utöva de rättigheter de har enligt EU:s fördrag och lagstiftning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja deltagande genom att påskynda avinstitutionaliseringen och byta ut ersatt beslutsfattande mot beslutsfattande med stöd.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, som en del av sin rad regelbundna rapporter om genomförandet av rådets direktiv 93/109/EG(16) och 94/80/EG(17), inkludera en bedömning av huruvida de tolkas på ett sätt som är förenligt med artikel 29 i FN‑konventionen.

22.  Europaparlamentet betonar att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning utsätts för dubbel diskriminering på grund av både sitt kön och sin funktionsnedsättning och kan i många fall till och med ofta utsättas för multipel diskriminering på grund av sitt kön och sin funktionsnedsättning i kombination med sexuell läggning, ålder, religion eller etnisk tillhörighet.

23.  Europaparlamentet upprepar att kvinnor med funktionsnedsättning oftare är i en mer utsatt position än män med funktionsnedsättning och oftare riskerar fattigdom och social utestängning.

24.  Europaparlamentet anser att Europeiska jämställdhetsinstitutet bör utfärda riktlinjer på europeisk nivå och medlemsstatsnivå när det gäller den särskilda situationen för flickor och kvinnor med funktionsnedsättning, och bör spela en aktiv roll i arbetet för att garantera lika rättigheter och bekämpa diskriminering.

25.  Europaparlamentet påminner om att bekämpningen av fattigdom och social utestängning bland personer med funktionsnedsättning är nära kopplad till frågan om bättre villkor för familjemedlemmar som ofta fungerar som obetalda omsorgsgivare och inte betraktas som anställda. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att därför lägga fram nationella stödstrategier för informella omsorgsgivare som i de flesta fall är kvinnliga släktingar till personer med funktionsnedsättning.

26.  Europaparlamentet understryker att antalet äldre ökar och att enligt Världshälsoorganisationen är funktionsnedsättning vanligare bland kvinnor som är särskilt berörda av detta med tanke på att de har en längre förväntad livslängd. Parlamentet betonar att det därför kommer att ske en proportionell ökning av antalet kvinnor med funktionsnedsättning.

27.  Europaparlamentet betonar värdet av makroekonomiska instrument för att skapa sysselsättning och tillväxt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra sådana instrument mer lättillgängliga för kvinnor med funktionsnedsättning.

28.  Europaparlamentet understryker att i syfte att säkerställa ett självständigt liv för personer med funktionsnedsättning är det nödvändigt att stödja forskning och innovation med målet att utveckla produkter som ska hjälpa personer med funktionsnedsättning i deras vardag.

Jämlikhet

29.  Europaparlamentet framhåller att jämlikhet och icke-diskriminering är centralt i handikappstrategin.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta upp funktionsnedsättning i sitt strategiska engagemang för jämställdhet 2016–2019.

31.  Europaparlamentet beklagar djupt det utdragna fastlåsta läget i Europeiska rådet när det gäller icke-diskrimineringsdirektivet, och uppmanar medlemsstaterna att bidra till antagandet av det övergripande icke-diskrimineringsdirektivet(18), och att komma fram till en pragmatisk lösning för ett utvidgat skydd mot diskriminering på livets alla områden för personer med funktionsnedsättning, däribland erkännandet av att nekandet av rimlig anpassning är en form av diskriminering, liksom flerfaldig och intersektionell diskriminering.

32.  Europaparlamentet oroas över befintliga data om diskriminering av och övergrepp mot personer med funktionsnedsättning, och finner det oroande att underrapportering förekommer på grund av otillgängliga klagomåls- och rapporteringsmekanismer samt bristande förtroende och kännedom om rättigheter. Könsuppdelade uppgifter bör samlas in och en ny metod för insamling av uppgifter bör utarbetas, särskild när det gäller fall av nekad ombordstigning och nekad eller inte tillgänglig assistans.

33.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att alla nationella jämställdhetsorgan har mandat på handikappområdet och tillräckligt med resurser och oberoende för att ge personer som utsatts för diskriminering nödvändigt stöd, samt att garantera att en utvidgning av mandatet följs av ökade personalresurser.

34.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att finansiera utbildning och utarbeta modeller för bästa praxis i samarbete med och för personer med funktionsnedsättning, deras organisationer, fackföreningar, arbetsgivarorganisationer, jämställdhetsorgan och tjänstemän, om principen om icke-diskriminering, inklusive flerfaldig och intersektionell diskriminering och rimlig anpassning.

35.  Europaparlamentet uppmanar EU att utveckla forskningsprogram som beaktar jämlikhetsprinciper när man utvecklar Horisont 2020-ramen för forskning och utveckling.

Sysselsättning

36.  Europaparlamentet framhåller att tillgång till arbetsmarknaden är en fråga som det bör tas ett helhetsgrepp på och som kräver Stödåtgärder som leder till en situation som är till gagn för både den enskilde och arbetsgivaren och säkerställer social inkludering. Den bör innefatta tillgängliga anställningsförfaranden, tillgängliga transporter från och till arbetsplatsen, befordran i arbetslivet, löpande utbildning, samt rimlig anpassning och tillgängliga arbetsplatser. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera förteckningen över bästa rutiner vid anställningsstöd för personer med funktionsnedsättning i EU och Efta/EES.

37.  Europaparlamentet efterlyser positiv särbehandling, inklusive procentsatser som anger miniminivåer för anställningen av personer med funktionsnedsättning i den offentliga och privata sektorn.

38.  Europaparlamentet beklagar att nekad skälig anpassning inte utgör diskriminering inom ramen för direktivet om likabehandling i arbetslivet(19), vilket har kritiserats av FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Artikel 1 i direktivet om likabehandling i arbetslivet förbjuder varje form av diskriminering på grund av funktionsnedsättning.

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att bidrag inte utgör ett hinder för deltagande på arbetsmarknaden, och menar att sociala förmåner kopplade till funktionsnedsättning och inkomststöd ska separeras, där man tar hänsyn till särskild vård och andra behov som personer med funktionsnedsättning kan ha, så att de kan leva värdigt och ha tillgång till arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna i detta hänseende att säkerställa att sociala förmåner kopplade till funktionsnedsättning inte tas bort med motiveringen att personer har arbete.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja sociala företag i linje med de principer som anges i Bratislavaförklaringen och Madridförklaringen om den sociala ekonomin, som är en viktig källa till anställningsmöjligheter för personer med funktionsnedsättning.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, i överensstämmelse med FN-konventionen, överväga att undanröja alla rättsliga hinder för anställbarhet, däribland åtgärder som strider mot artikel 12 i FN-konventionen, vilka hindrar personer med funktionsnedsättning från att underteckna arbetsavtal, öppna bankkonton och få tillgång till sina pengar, vilket utestänger dem från ekonomin, samt nationella klausuler som förklarar att vissa kategorier av personer med funktionsnedsättning inte är ”lämpliga att arbeta”.

42.  Europaparlamentet understryker betydelsen av en effektiv återintegrering och rehabilitering samt av aktiverings- och bevarandeåtgärder i ett åldrande samhälle, vilka gör det möjligt för människor att återgå till eller stanna kvar i arbetslivet efter sjukdom eller fysisk, psykisk eller emotionell funktionsnedsättning.

43.  Europaparlamentet påminner om att ifall personer med funktionsnedsättning och deras partner åläggs kostnaden för assistans leder det inte bara till att deras nuvarande inkomst minskar utan även till att deras anställbarhet och framtida ålderspension sjunker.

44.  Europaparlamentet inser att åtgärder för att balansera arbetsliv och privatliv, inklusive frivilliga och inkluderande arbetsformer, såsom smart arbete, distansarbete och flexibel arbetstid, kan vara bra för personer med funktionsnedsättning och positivt för den psykiska hälsan, och garantera säkerhet och stabilitet för alla, men oroas av att digitala arbetsmiljöer kan skapa nya hinder om dessa inte är tillgängliga och man inte tillhandahåller rimliga anpassningsåtgärder.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera god och dålig praxis i framtida rapporter för att hjälpa arbetsgivare att på ett effektivt sätt tillämpa handikapplagstiftningen.

46.  Europaparlamentet är bekymrat över att i vissa medlemsstater räknas inte personer med funktionsnedsättning som arbetar inom skyddade verkstäder formellt som arbetstagare enligt lagen, att de betalas mindre än minimilönen och att de har inte rätt till samma sociala förmåner som vanliga arbetstagare.

47.  Europaparlamentet är särskilt bekymrat över ungdomar med funktionsnedsättning och de som har varit arbetslösa en längre tid. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera arbetet med att inkludera personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden, t.ex. genom att inrätta särskilda centrum för yrkeslivsrådgivning som ska ge råd till studerande och arbetslösa ungdomar om deras framtida yrkesliv, eller som en del av ungdomsgarantin.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att främja mångfald som en affärsnytta och att främja mångfaldsstadgor som förordar mervärdet av att ha personer med funktionsnedsättning på arbetsplatsen.

49.  Europaparlamentet uppmanar EU att se till att rättigheterna för personer med funktionsnedsättning och deras familjer inkluderas i det föreslagna paketet om balans mellan arbetsliv och privatliv.

Utbildning

50.  Europaparlamentet är oroat över att många barn med funktionsnedsättning fortfarande utesluts från kvalitativ, inkluderande utbildning i olika medlemsstater till följd av exempelvis segregationspolitik samt byggnadshinder, som utgör en form av diskriminering av barn och ungdomar med funktionsnedsättning.

51.  Europaparlamentet betonar att utbildnings- och yrkesutbildningsprogram är nödvändiga för funktionsnedsattas anställbarhet och att arbetsgivare bör engageras i processen för att integrera behoven för personer med funktionsnedsättning även, men inte enbart, genom att ta fasta på de fördelar som den nya tekniken kan medföra på områden som t.ex. jobbsökning och i den personliga och självständiga utvecklingen.

52.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att undanröja rättsliga, fysiska och organisatoriska hinder för alla personer med funktionsnedsättning, så att inkluderande utbildning och livslångt lärande kan garanteras.

53.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att säkerställa en rimlig anpassning för praktikanter och begär att ansökningsförfarandena för praktiktjänstgöring ska vara tillgängliga och att särskilda praktikplatser erbjuds personer med funktionsnedsättning, däribland praktikplatser som är incitamentsbaserade för arbetsgivarna.

54.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstaterna att se till att programmen Erasmus+ och andra ungdomsprogram, såsom ungdomsgarantin och Europeiska solidaritetskåren, är fullt tillgängliga för personer med funktionsnedsättning genom individualiserad, rimlig anpassning, samt att information om deras rätt till tillgänglighet ges till personer med funktionsnedsättning i syfte att främja deras deltagande. Parlamentet rekommenderar i detta syfte att de befintliga instrumenten maximeras, exempelvis instrumenten i plattformen MappED! för inkluderande rörlighet.

55.  Europaparlamentet beklagar att den nya kompetensagendan inte innehåller något särskilt mål för personer med funktionsnedsättning. Den nuvarande undersysselsättningen och diskrimineringen av personer med funktionsnedsättning även utgör ett slöseri med värdefull kompetens. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ta hänsyn till behoven för personer med funktionsnedsättning i alla framtida kompetensrelaterade initiativ.

56.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa effektiva åtgärder för att motverka segregation och utestängning av studerande med funktionsnedsättning i skolor och andra undervisningsmiljöer, och att i detta sammanhang utarbeta nationella övergångsprogram för att garantera god inkluderande utbildning och yrkesutbildning, både formell och icke-formell, även för personer med funktionsnedsättning som behöver ett stort stöd, baserat på rekommendationerna från FN:s kommitté för konventionen.

57.  Europaparlamentet understryker vikten av yrkesutbildning och omskolning av utbildningspersonal, i synnerhet när det gäller stöd till personer med komplicerade behov.

58.  Europaparlamentet rekommenderar att man bättre utnyttjar Europeiska byrån för utveckling av undervisning för elever med behov av särskilt stöd och maximerar dess befintliga mandat.

59.  Europaparlamentet framhåller vikten av att förbereda lärare och utbildare på arbete med barn med funktionsnedsättning och att ge dem lämpligt stöd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma inkluderande utbildning och kontinuerlig fortbildning för lärare och utbildare, med bidrag från olika berörda parter, särskilt organisationer som företräder personer och yrkesverksamma personer med funktionsnedsättning.

60.  Europaparlamentet menar, med tanke på att så många ungdomar med funktionsnedsättning eller med särskilda undervisningsbehov hoppar av skolan i förtid, att man ska fortsätta undersöka de möjligheter som erbjuds via livslångt lärande och attraktiva alternativ. Parlamentet anser att främjandet av program för livslångt lärande för personer med funktionsnedsättning är en mycket viktig del i EU:s handikappstrategi.

61.  Europaparlamentet uppmuntrar ett utbyte av bästa praxis i fråga om inkluderande utbildning och livslångt lärande mellan lärare, personal, ledande organ, studerande och elever med funktionsnedsättning.

62.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att personer med funktionsnedsättning, trots förbättringar, fortfarande löper stor risk att drabbas av arbetslöshet och att mindre än 30 % har en avslutad högskoleutbildning eller motsvarande jämfört med omkring 40 % för personer utan funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att särskilt uppmärksamma de svårigheter som ungdomar med funktionsnedsättning eller särskilda undervisningsbehov har i övergången från gymnasie- och universitetsutbildning eller yrkesutbildning till anställning.

63.  Europaparlamentet uppmuntrar EU:s offentliga institutioner och företag att genomföra mångfaldsstrategier och nationella mångfaldsstadgor.

64.  Europaparlamentet understryker att unga med funktionsnedsättning deltar mindre i fysisk aktivitet än deras jämnåriga utan funktionsnedsättning, och att skolor spelar en viktig roll när det gäller att främja en hälsosam livsstil. Parlamentet betonar därför vikten av att främja ett ökat deltagande av ungdomar med funktionsnedsättning i fysisk aktivitet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt undanröja allt som hindrar personer med funktionsnedsättning eller personer med särskilda behov från att delta i idrottsverksamhet.

65.  Europaparlamentet påminner om att det är nödvändigt att den digitala klyftan överbryggs och att människor med funktionsnedsättning kan utnyttja den digitala unionen fullt ut. Parlamentet betonar i detta sammanhang betydelsen av att förbättra funktionsnedsattas digitala färdigheter och digitala kompetens, särskilt genom projekt som finansieras via programmet Erasmus +, och uppmanar medlemsstaterna att säkerställa skyddet av utsatta medborgare – däribland personer med funktionsnedsättning – online, genom effektiva åtgärder mot hatpropaganda, nätmobbning och alla former av diskriminering på internet, och genom att tillhandahålla mer utbildning i digital kompetens och mediekompetens i både icke-formell och formell utbildning. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att göra lämpliga tekniska utbildningshjälpmedel kostnadsfritt tillgängliga för barn med funktionsnedsättning, så att de kan delta fullt ut i utbildningsverksamhet.

Socialt skydd

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att handikappstrategin för 2030 innehåller särskilda åtgärder för att främja inkluderande sociala skyddssystem i hela EU, vilket skulle garantera personer med funktionsnedsättning tillgång till förmåner och tjänster livet igenom. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa en lägsta standard för socialt skydd för personer med funktionsnedsättning som skulle säkerställa en rimlig levnadsstandard.

67.  Europaparlamentet uppmanar medlagstiftarna att överväga att inkludera personer med funktionsnedsättning som en särskild målgrupp i förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen(20).

68.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att tillämpa principen om ömsesidigt erkännande vid bedömningen och fastställandet av funktionsnedsättning, och att man bör följa och inte undergräva FN-konventionens människorättsbaserade modell för funktionsnedsättning och beakta miljömässiga och samhälleliga hinder som en person möter samt inkludera alla berörda aktörer för att säkerställa att levnadsstandarden för personer med funktionsnedsättning inte äventyras av exempelvis ekonomiska anpassningsprogram.

69.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att den europeiska pelaren för sociala rättigheter integrerar funktionsnedsättning i alla aspekter.

70.  Europaparlamentet rekommenderar att Europeiska socialfonden, EU:s program för sysselsättning och social innovation (EaSI) och framtida europeiska socialfonder inte bara används för sysselsättningsåtgärder utan även för social inkludering. Parlamentet understryker betydelsen av rehabilitering som ett medel för social inkludering samt för personer med funktionsnedsättning att förbli aktiva i samhället.

71.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att vidta specifika åtgärder, såsom ekonomiskt stöd och avlastningsvård, för att i hela EU främja inkluderande sociala skyddssystem som garanterar alla personer med funktionsnedsättning en skälig levnadsstandard, förmåner och tillgång till tjänster livet igenom.

72.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att avinstitutionalisering aldrig leder till hemlöshet för personer med funktionsnedsättning, på grund av att det inte finns eller inte finns lämpliga bostäder där de kan få vård och omsorg i hemmet.

Hälsa

73.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo genomföra direktivet om patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård(21) från 2011 och rekommenderar kommissionen att införa en kraftfull del om funktionsnedsättning vid införlivandet av direktivet för att garantera tillgång till överkomlig och god gränsöverskridande hälso- och sjukvård för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att genomföra en konsekvensbedömning av direktivet i syfte att se över det och anpassa det till FN‑konventionen och att utarbeta en EU-omfattande vägledning om integrering av funktionsnedsättning i de nationella kontaktpunkternas arbete, med gemensamma prestandakriterier, inbegripet specifika rekommendationer rörande funktionsnedsättning. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att tillhandahålla lämplig utbildning och fortbildning för vårdpersonal om de särskilda behov som patienter med funktionsnedsättningar har.

74.  Europaparlamentet är bekymrat över kränkningar, även kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inom psykvården, vilket i många fall haft en betydande inverkan på vårdtjänsternas kvalitet, och påpekar att dessa tjänster måste fokusera på återhämtning, få tillräcklig finansiering och ges på grundval av en människorättsbaserad modell.

75.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa en psykvård där rättskapaciteten respekteras och där det är personen med funktionsnedsättning och inte en ställföreträdande beslutsfattare som ska ge sitt samtycke till behandling och inläggning på sjukhus, med hänsyn också till åtgärder för beslutsfattande genom stöd.

76.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att e-hälso- och hälso- och sjukvårdstjänster är fullt tillgängliga och säkra att använda för alla personer med funktionsnedsättning, även de med intellektuell funktionsnedsättning och komplicerade behov, samt för deras anhöriga.

77.  Europaparlamentet framhåller det akuta behovet av att ta itu med den allmänna bristen på tillgång till tvärvetenskaplig specialistvård för personer med funktionsnedsättning och, där det förekommer, de långa väntetiderna som utgör ett stort hinder för lika tillgång till förebyggande vård och behandling, och som ofta leder till ett försämrat hälsotillstånd för den funktionsnedsatta patienten och till en onödig belastning för hälso- och sjukvården.

78.  Europaparlamentet påpekar att hälso- och sjukvårdssystemen bör säkerställa att sexuellt våld och/eller sexuella övergrepp upptäcks, anmäls och förebyggs.

79.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utöka tjänsterna för tvärvetenskapliga ut- och omvärderingar för vuxna med funktionsnedsättning i syfte att utveckla skräddarsydda planer som kan genomföras med hjälp av territoriella resurser (exempelvis hem- och boendetjänster) och som tillgodoser de biologiska, psykiska och sociala behov som identifierats.

80.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut utnyttja det europeiska referensnätverket för att utveckla och öka tillgången till tvärvetenskaplig och specialiserad sjukvård för personer med funktionsnedsättning i allmänhet och för dem med ovanlig funktionsnedsättning i synnerhet.

81.  Europaparlamentet tar upp kommissionens bristande hänsyn till funktionsnedsättning i handlingsplanen för EU:s arbetskraft inom hälso- och sjukvården och i EU:s agenda för effektivare, tillgängligare och motståndskraftigare hälso- och sjukvårdssystem, eftersom inte någon av de båda texterna behandlar detta specifikt.

82.  Europaparlamentet lyfter fram framgången med den andra gemensamma åtgärden för demens och hoppas samtidigt att de läkemedelsföretag som deltar i initiativet för innovativa läkemedel ska skjuta till ytterligare medel för de kommande tre åren.

83.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en strategi för assistans till personer med allvarliga funktionsnedsättningar efter det att de anhöriga som stått för deras dagliga omsorg gått bort (se den nyligen antagna italienska lagen dopo di noi).

84.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att göra en grundlig analys av skillnaderna mellan FN:s avslutande iakttagelser och sin egen lägesrapport, särskilt med avseende på hälsoprioriteringen i EU:s handikappstrategi.

85.  Europaparlamentet kräver ett konsekvent främjande av förlossningsvård nära hemorten som en samhällstjänst i medlemsstaterna, för att minska antalet fall av funktionsnedsättning till följd av förlossningskomplikationer, och för att garantera både mödrar och barn en säker förlossning, i linje med WHO:s checklista för säker förlossning.

86.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts i den europeiska telemedicinbranschen, som har förmåga att i grunden förändra möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att få tillgång till tjänster. Parlamentet tror dessutom att 4G-teknikens utbredning, 5G-teknikens utveckling och spridningen av sakernas internet kommer att leda till förbättringar i hälso- och sjukvården för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att den europeiska hälsotekniksektorn inte hämmas av alltför omfattande reglering och att den har tillräcklig tillgång till finansiering.

Yttre åtgärder

87.  Europaparlamentet kräver att EU:s yttre åtgärder ska vara fullt förenliga med FN‑konventionen.

88.  Europaparlamentet menar att EU måste se till att utvecklingssamarbete och humanitära insatser är fullt tillgängliga för och inkluderar personer med funktionsnedsättning.

89.  Europaparlamentet menar att EU måste införa en markör för funktionsnedsattas rättigheter i rapporteringen om officiellt utvecklingsbistånd.

90.  Europaparlamentet menar att EU måste se till att spela en avgörande roll för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning inte glöms bort inom utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd, i enlighet med åtagandena i det europeiska samförståndet om utveckling, och att inkludera åtgärder mot den multipla diskrimineringen av utsatta personer och marginaliserade grupper.

91.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att gå i bräschen för att uppnå målen för hållbar utveckling i samband med yttre åtgärder på ett sätt som inkluderar personer med funktionsnedsättning, oberoende av en ny europeisk strategi för funktionsnedsättning, genom att anta en tydlig, transparent och inkluderande färdplan för att nå målen.

92.  Europaparlamentet beklagar att indikatorn för sysselsättningen i EU:s mål för hållbar utveckling inte delas upp efter funktionsnedsättning. EU bör uppmuntra uppdelning av data utifrån typ av funktionsnedsättning i samarbete med partnerländer.

93.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess partner att inkludera personer med funktionsnedsättning och deras representativa organisationer i alla faser av policyutveckling och projekt, inklusive på plats i partnerländer där de organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning aktivt ska delta.

94.  Europaparlamentet upprepar att kvinnor med funktionsnedsättning ofta ställs inför ännu större utmaningar och risker i de länder som är indragna i konflikter och i konfliktområden. Parlamentet betonar därför behovet av att i EU:s externa politik skydda kvinnor med funktionsnedsättning.

Skyldigheter inom EU-institutionerna

95.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU-institutionerna att göra funktionalitet, innehåll, dokument, videor och nättjänster på sina externa och interna webbplatser tillgängliga, inklusive offentliga samråd och offentliga rapporter om hur riktlinjer, rekommendationer och åtaganden rörande webbtillgänglighet följs och efterlevs.

96.  Europaparlamentet beklagar att INSIGN-projektet, som ska möjliggöra oberoende kommunikation för döva och personer med nedsatt hörsel vid kontakt med EU:s institutioner genom att de kopplas upp mot teckenspråkstolkar och textare ännu inte genomförts, trots att kommissionen finansierade en prototyp för tjänsteplattformen som testades framgångsrikt i Europaparlamentet 2014.

97.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att på begäran ge tillgång till alla sina offentliga sammanträden via bland annat teckenspråkstolkning, tal-till-text och dokument i brailleskrift samt genom andra utvidgade och alternativa kommunikationsmetoder, och att även garantera fysisk tillgänglighet till deras byggnader. Parlamentet erkänner svårigheterna med att tillhandahålla undertexter för alla direktsändningar och videoinspelningar av sammanträden. EU-institutionerna bör dock fortsätta att övervaka den tekniska utvecklingen på detta område för att öka tillgängligheten i framtiden.

98.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att prioritera tolkning från och till nationella teckenspråk snarare än internationellt teckenspråk, i enlighet med EU:s flerspråkighetspolitik.

99.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att se till att Europaparlamentsvalen är tillgängliga och omfattar dem som för närvarande bor på institutioner och/eller har förmyndare.

100.  Europaparlamentet erkänner att det saknas tillgängliga och inkluderande valprocesser för personer med funktionsnedsättning, i synnerhet personer med psykisk eller intellektuell funktionsnedsättning, såväl på EU-nivå som på medlemsstatsnivå. Parlamentet bör verkligen se till att det kommunikationsmaterial som rör Europaparlamentsvalet är fullt tillgängligt.

101.  Europaparlamentet uppmanar Europaskolorna och EU-institutionernas daghem och fritidshem att ge kvalitativ, inkluderande utbildning i överensstämmelse med FN‑konventionen till alla EU-anställdas barn, inklusive de som har komplicerade eller stora stödbehov.

102.  Europaparlamentet uppmanar EU att underlätta tillhandahållandet av rimliga anpassningsåtgärder och andra former av anställningsstöd, såsom smart arbete för anställda, även för ackrediterade parlamentsassistenter med funktionsnedsättning inom EU:s institutioner.

103.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över de gemensamma reglerna, genomförandebestämmelserna, tillämpningsområden, handikapprepresentation, tillgänglighet och praxis i EU-institutionernas gemensamma sjukförsäkringssystem, så att det anpassas till FN-konventionen.

104.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen alla EU-institutioner, byråer och organ att inrätta kontaktpunkter och betonar behovet av en övergripande interinstitutionell samordningsmekanism för alla generaldirektorat och EU-institutioner. Formerna för detta samarbete ska anges i en strategi för genomförandet av FN-konventionen.

105.  Europaparlamentet uppmanar enträget institutionerna att anta omfattande rekryterings-, kvarhållande- och främjandeåtgärder, inklusive tillfällig positiv särbehandling, för att aktivt och i betydande grad höja antalet tjänstemän eller anställda och praktikanter med funktionsnedsättning, däribland psykosociala och intellektuella funktionsnedsättningar, i överensstämmelse med artikel 5 i direktiv 2000/78/EG.

106.  Europaparlamentet påminner om den roll som Europaparlamentets Disability Intergroup spelar för genomförandet av EU:s handikappstrategi, i enlighet med FN-konventionen, som en plattform för möten mellan ledamöter av Europaparlamentet och av nationella parlament samt företrädare för organisationer och det civila samhället, både på nationell och lokal nivå. Parlamentet konstaterar att den tvärpolitiska gruppen är ett mycket lämpligt forum för att uppmuntra till diskussion och debatt i syfte att säkerställa att strategin genomförs.

107.  Europaparlamentet uppmanar de europeiska institutionerna att fullt ut samråda med och effektivt involvera personal och ledamöter med funktionsnedsättning vid utformningen, genomförandet och övervakningen av de interna reglerna, den interna policyn och praxisen, däribland tjänsteföreskrifterna och bestämmelserna om rimlig anpassning och tillgänglighet.

Skillnader i lägesrapporten jämfört med de avslutande iakttagelserna

108.  Europaparlamentet beklagar att EU-institutionernas webbplatser inte uppfyller AAA‑standarderna för tillgänglighet. Parlamentet uppmanar institutionerna att uppnå detta mål så snart som möjligt.

109.  Europaparlamentet beklagar att EU:s och medlemsstaternas transportlagstiftning fortfarande inte är fullt genomförd på nationell nivå. Parlamentet rekommenderar därför att nationella tillsynsorgan etableras i varje medlemsstat.

110.  Europaparlamentet noterar de framsteg som gjorts när det gäller tillgänglighet i samband med järnväg och efterlyser samma bestämmelser om tillgänglighet för andra transportsätt, däribland flygtrafik, för att lösa konflikter mellan säkerhet och tillgänglighet.

111.  Europaparlamentet konstaterar att det övergripande direktivet om likabehandling inte tas upp i kommissionens framstegsrapport.

112.  Europaparlamentet beklagar att få framsteg har gjorts när det gäller EU:s ratificering av det fakultativa protokollet till FN-konventionen.

113.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen ännu inte har genomfört någon övergripande och omfattande översyn av sin lagstiftning för att säkerställa fullständig efterlevnad av bestämmelserna i FN-konventionen.

114.  Europaparlamentet välkomnar den uppdaterade förteckningen över instrument, däribland de instrument som nyligen har antagits, men beklagar att behörighetsförklaringen ännu inte har setts över och att förteckningen över instrument inte inkluderar instrument som inte specifikt hänvisar till personer med funktionsnedsättning, men ändå är relevanta för personer med funktionsnedsättning.

115.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte har gjort några framsteg med integreringen av rättigheterna för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning i all politik och alla program för jämställdhet, samt inte har integrerat ett könsperspektiv i sina handikappstrategier.

116.  Europaparlamentet välkomnar att EU har undertecknat Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen) och uppmanar rådet att snarast ratificera den.

117.  Europaparlamentet beklagar att EU:s nuvarande lagstiftning om barnets rättigheter inte i tillräcklig utsträckning inkluderar en övergripande rättighetsbaserad strategi för pojkar och flickor med funktionsnedsättning eller garantier för att skydda deras rättigheter, och att handikappstrategier inte i tillräcklig utsträckning integrerar rättigheter för pojkar och flickor med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar kommissionen att i enlighet med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och FN:s konvention om barnets rättigheter ägna särskild uppmärksamhet åt barn med funktionsnedsättning. Parlamentet framhåller särskilt behovet av förebilder för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning.

118.  Europaparlamentet konstaterar att EU inte har organiserat någon omfattande kampanj för att öka medvetenheten om FN-konventionen och bekämpa fördomar om personer med funktionsnedsättning.

Mot en övergripande och ändamålsenlig handikappstrategi för 2030

Övergripande frågor

119.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att en framtida handikappstrategi har som mål att fullt ut genomföra FN-konventionen inom alla delar av EU-politiken och integrera tillgänglighet, delaktighet, icke-diskriminering och jämlikhet, och att den omfattar alla artiklar i FN-konventionen och får en rimlig budget, en tidsplan för genomförande, en övervakningsmekanism och samma rättsliga status som den nuvarande strategin. Strategin kan endast lyckas om alla intressenter involveras, inklusive civilsamhället.

120.  Europaparlamentet betonar att strategin för 2020–2030 bör bygga på en övergripande och heltäckande översyn av EU:s lagstiftning och politik för att säkerställa fullständig harmonisering av bestämmelserna i FN-konventionen och att den bör inkludera en reviderad behörighetsförklaring.

121.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja åtgärder för en effektiv återintegrering och rehabilitering för att minska eller förhindra att sjukdom eller fysisk, psykisk eller emotionell funktionsnedsättning påverkar en persons förvärvsförmåga.

122.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att säkerställa att alla framtida strategier och samrådsprocesser i samband därmed bör vara transparenta, förståeliga och fullt tillgängliga samt inkludera tydliga indikatorer och riktmärken.

123.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s indikatorer för målen för hållbar utveckling inte inkluderar personer med funktionsnedsättning när det gäller mål 4 (utbildning), mål 5 (jämställdhet) och mål 8 (anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt). I den kommande strategin bör man därför använda indikatorerna för de globala målen för hållbar utveckling för att övervaka genomförandet av EU:s huvudsakliga åtgärder och politik på sysselsättningsområdet.

124.  Europaparlamentet betonar vikten av att se till att den framtida handikappstrategin stämmer överens med EU:s andra initiativ och strategier, för att främja sysselsättning och inkludering av personer med funktionsnedsättning, framför allt kvinnor.

125.  Europaparlamentet rekommenderar att strategin efter 2020 inkluderar offentlig upphandling och standardisering som övergripande frågor för att öka anställbarheten för personer med funktionsnedsättning samt för att gynna insamling och utbyte av god praxis mellan medlemsstaterna.

126.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att EU-finansierade projekt är i linje med FN-konventionens människorättssyn och att man inte finansierar några projekt vars resultat inte är tillgängliga, som utesluter personer med funktionshinder eller inte respekterar standarderna för tillgänglighet.

127.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett tillgängligt utvärderingsverktyg med pågående övervakning, inklusive specifika indikatorer och konkreta mål.

128.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att efter EU:s ratificering av Istanbulkonventionen vidta särskilda åtgärder mot våldet mot kvinnor och flickor med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utarbeta en omfattande europeisk strategi för att bekämpa våld mot kvinnor, med särskild betoning på kvinnor och flickor med funktionsnedsättning.

129.  Europaparlamentet erkänner att kvinnor med funktionsnedsättning, särskilt intellektuell funktionsnedsättning, är mer sårbara för könsbaserat våld, sexuella trakasserier och andra former av övergrepp. De kan dessutom på grund av sin beroendeställning ha svårt att identifiera och anmäla övergrepp. Genomförandet av EU:s handikappstrategi måste anpassas ytterligare med förebyggande åtgärder som ska syfta till att förhindra alla former av övergrepp och till att våldsoffren ska få högkvalitativt, tillgängligt och individanpassat stöd.

130.  Europaparlamentet uppmanar EU att integrera den europeiska handikappstrategin i all EU-lagstiftning och den europeiska planeringsterminen. Parlamentet efterlyser i samband härmed en verkligt strukturerad dialog mellan EU och organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning vid utarbetandet av strategin efter 2020.

131.  Europaparlamentet rekommenderar att den framtida strategin tar upp den avgörande roll stödtjänsterna spelar för att personer med funktionsnedsättning ska kunna åtnjuta sina mänskliga rättigheter.

132.  Europaparlamentet rekommenderar att den framtida strategin inkluderar frågor som rör personalutbildning, vilket är grundläggande om stöd ska kunna ges i enlighet med FN‑konventionens principer.

Ytterligare insatsområden

133.  Europaparlamentet menar att jämlikhet, jämställdhet och icke-diskriminering, däribland för hbtqi-personer med funktionshinder som utsätts för diskriminering på flera grunder, måste integreras i alla områden i en framtida strategi. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja kampanjer och utbildningar för att öka medvetenheten om FN-konventionen och behovet av att respektera mångfalden för att bekämpa diskriminering, stigmatisering och fördomar mot personer med funktionsnedsättning, psykosocial funktionsnedsättning, inlärningssvårigheter eller autism.

134.  Europaparlamentet betonar att mer måste göras för att i medier motverka stereotyper och fördomar om funktionsnedsättning, för att förändra rådande utestängande sociala normer. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att investera i kommunikationsinitiativ för att personer med funktionsnedsättning ska betraktas som jämställda medborgare och för att bekämpa stereotyper om funktionsnedsättning.

135.  Europaparlamentet understryker växelverkan mellan kön och funktionsnedsättning, särskilt vad gäller informerat samtycke till användningen av preventivmedel, tvångssterilisering och tillgång till reproduktiva rättigheter. Medlemsstaterna uppmanas att överväga om deras lagstiftning i detta avseende behöver utvärderas.

136.  Europaparlamentet uppmanar EU att integrera rättigheter för barn med funktionsnedsättning i alla delar av den framtida strategin.

137.  Europaparlamentet erkänner att rättskapacitet är en av förutsättningarna för att åtnjuta mänskliga rättigheter, inbegripet rätten att rösta, och att en ny strategi måste syfta till att ingen ska förvägras rättskapacitet på grundval av funktionsnedsättning inom någon del av livet. EU bör därför vidta lämpliga åtgärder för att se till att alla personer med funktionsnedsättning kan åtnjuta alla sina rättigheter enligt EU:s fördrag och lagstiftning, såsom tillgång till rättslig prövning, varor och tjänster, inklusive sysselsättning och hälsovård, samt röstning i Europaparlamentsvalet och konsumenträttigheter i enlighet med FN-konventionen, samt att främja icke tvingande åtgärder och beslutsfattande med stöd i linje med FN-konventionen.

138.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att inkludera alla tänkbara åtgärder i den nya strategin för att säkerställa friheten och säkerheten för alla personer med någon typ av funktionsnedsättning, i enlighet med konventionen och FN:s kommitté för konventionen.

139.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att behålla partnerskapsprincipen i framtida förordningar om finansiering samt att se till att den respekteras till fullo.

140.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja strukturellt deltagande av personer med funktionsnedsättning och deras representativa organisationer i alla beslutsfaser, såväl nationellt som på EU-nivå, och att finansiera kapacitetsuppbyggnad för handikapporganisationer så att personer med funktionsnedsättning på ett strukturerat sätt kan delta i alla beslut som rör dem. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta ge utbildning i enlighet med FN-konventionen för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning görs medvetna om sina rättigheter så att diskriminering kan förhindras.

141.  Europaparlamentet påminner om att FN:s kommitté för konventionen har uttryckt djup oro för den svåra situation som personer med funktionsnedsättning befinner sig i under den pågående migrationskrisen i EU. Kommissionen uppmanas eftertryckligen att integrera funktionsnedsättning i sin migrations- och flyktingpolitik samt att se till att all EU-finansiering för att avhjälpa denna humanitära kris inkluderar funktionsnedsättning.

142.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att samla in uppgifter som är uppdelade efter typ av funktionsnedsättning och att i nära samarbete med Eurostat samla in jämförbara uppgifter om funktionsnedsättning på olika områden, vilket även ska omfatta personer som bor på boenden, och samtidigt koppla handikappstrategin till målen för hållbar utveckling och 2030-agendan för hållbar utveckling.

143.  Europaparlamentet betonar behovet av mätbara och jämförbara kvantitativa och kvalitativa indikatorer, bl.a. om tillgänglighet, jämlikhet, sysselsättning, socialt skydd, hälsa, skolresultat och antalet studenter inom inkluderande utbildning, för att bedöma EU:s och medlemsstaternas genomförande av FN-konventionen, samt rekommenderar starkt att statistik ska samlas in till stöd för tillämpningen av dessa indikatorer.

144.  Europaparlamentet uppmanar EU att utveckla ett människorättsbaserat indikatorsystem i samarbete med personer med funktionsnedsättning och de organisationer som företräder dem, samt ett jämförbart, heltäckande datainsamlingssystem där data delas upp efter kön, ålder, landsbygds- eller stadsbygdsbefolkning och typ av funktionsnedsättning.

145.  Europaparlamentet erkänner att personer med intellektuell funktionsnedsättning löper särskilt stor risk att utsättas för diskriminering och utnyttjande samt ofta placeras i boenden utan tillgång till utbildning och utan självbestämmande.

146.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att vidta ytterligare åtgärder för att nå ut till de mest sårbara, såsom hemlösa personer med funktionsnedsättning.

147.  Europaparlamentet betonar behovet av kontinuerlig övervakning av genomförandet av FN-konventionen i överensstämmelse med dess artikel 33 och i samråd med handikapporganisationer.

148.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att arbetet inom EU:s högnivågrupp för bekämpning av rasism, främlingsfientlighet och andra former av intolerans för att förbättra registreringen och insamlingen av statistik om hatbrott, till fullo inkluderar hatbrott mot personer med funktionsnedsättning.

149.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen alla medlemsstater att anslå tillräckliga och stabila finansiella och mänskliga resurser för att de övervakningsramar som inrättats i enlighet med artikel 33.2 i FN-konventionen ska kunna fungera självständigt.

150.  Europaparlamentet menar att kommissionen måste se till att EU:s övervakningsram får tillräckliga resurser för att kunna utföra sin funktion oberoende och självständigt.

151.  Europaparlamentet påminner om att utskottet för framställningar (PETI) tar emot ett betydande antal framställningar varje år som hänvisar till de svårigheter som personer med funktionsnedsättning i hela EU möter i sin vardag avseende de åtta prioriterade insatsområden och andra tillgänglighetsfrågor som anges i EU:s handikappstrategi, såsom tillgång till hälso- och sjukvård och socialt skydd, utbildning och yrkesutbildning, arbetsmarknaden, den bebyggda miljön och transporter, varor och tjänster, information och kommunikation och deltagande i det politiska, offentliga och kulturella livet.

152.  Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att ratificera FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och att skriva under det fakultativa protokollet.

153.  Europaparlamentet framhåller den skyddande roll som utskottet för framställningar spelar genom framställningsförfarandet (vid sidan om Europeiska ombudsmannen, som har i uppdrag att skydda medborgarna i händelse av administrativa missförhållanden) inom EU-ramverket för konventionen, eftersom framställare ges möjlighet att lämna in klagomål om de anser att europeiska, nationella eller lokala myndigheter inte har respekterat deras rättigheter. Parlamentet betonar att de framställningar som utskottet har mottagit visar att det är nödvändigt att ha ett effektivt, övergripande, icke-diskriminerande och människorättsbaserat synsätt på politik för funktionsnedsatta. Parlamentet betonar den roll som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter spelar när det gäller att stärka de grundläggande rättigheterna för personer med funktionsnedsättning i EU och för att stödja EU:s genomförande av FN‑konventionen.

154.  Europaparlamentet betonar att de flesta framställningar som lämnas in av EU‑medborgare gäller svårigheter i samband med ansökningsförfaranden, problem med att få erkännande och berörda myndigheters sena utbetalningar av invaliditetspension. Parlamentet betonar att man vid genomförandet av EU:s handikappstrategi och dess åtgärder för socialt skydd bör fästa särskild uppmärksamhet på dessa frågor, i enlighet med artikel 28 i konventionen om tillfredsställande levnadsstandard och social trygghet.

o
o   o

155.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 23, 27.1.2010, s. 35.
(2) UNCRPD/C/EU/CO/1.
(3) EUT L 94, 28.3.2014, s. 65.
(4) EUT L 303, 2.12.2000, s. 16.
(5) Antagna texter, P8_TA(2016)0485.
(6) Antagna texter, P8_TA(2016)0360.
(7) Antagna texter, P8_TA(2016)0318.
(8) EUT C 353, 27.9.2016, s. 41.
(9) EUT C 131 E, 8.5.2013, s. 9.
(10) EUT C 212 E, 5.8.2010, s. 23.
(11) I denna resolution bör ”fullvärdig medborgare” förstås i den mening som avses i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning – att alla personer med funktionsnedsättning fullt ut bör åtnjuta alla mänskliga rättigheter.
(12) Domstolens dom av den 11 april 2013, HK Danmark, förenade målen C-335/11 och C-337/11, ECLI:EU:C:2013:222, punkterna 29–30; domstolens dom av den 18 mars 2014, Z, C-363/12, ECLI:EU:C:2014:159, punkt 73; domstolens dom av den 22 maj 2014, Glatzel, C-356/12, ECLI:EU:C:2014:350, punkt 68.
(13) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 av den 26 oktober 2016 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer (EUT L 327, 2.12.2016, s. 1).
(14) Kommissionens förordning (EU) nr 1300/2014 av den 18 november 2014 om tekniska specifikationer för driftskompatibilitet avseende tillgängligheten till Europeiska unionens järnvägssystem för personer med funktionsnedsättningar och personer med nedsatt rörlighet, EUT L 356, 12.12.2014, s. 110.
(15) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 17.2.2004, s. 1).
(16) Rådets direktiv 93/109/EG av den 6 december 1993 om fastställande av närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare (EGT L 329, 30.12.1993, s. 34).
(17) Rådets direktiv 94/80/EG av den 19 december 1994 om närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid kommunala val för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare (EGT L 368, 31.12.1994, s. 38).
(18) Förslag till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (COM(2008)0426).
(19) Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet, EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.
(20) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, EUT L 200, 7.6.2004, s. 1.
(21) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, EUT L 88, 4.4.2011, s. 45.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy