Index 
Antagna texter
Tisdagen den 16 maj 2017 - StrasbourgSlutlig utgåva
Protokollet till ramavtalet om partnerskap och samarbete mellan EU och Mongoliet (p.g.a. Kroatiens anslutning) ***
 Stabiliserings- och associeringsavtalet mellan EU och Bosnien och Hercegovina (p.g.a. Kroatiens anslutning) ***
 Avtalet mellan EU och Norge om kompletterande bestämmelser till instrumentet för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering ***
 EU:s anslutning till Internationella rådgivande kommittén för bomull (ICAC) ***
 EU:s handlingsplan för e-förvaltning för 2016–2020
 Årsrapporten för 2015 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen – kampen mot bedrägerier
 Resurseffektivitet: mindre livsmedelsavfall, större livsmedelssäkerhet
 Utvärderingen av externa aspekter av tullens arbete och förvaltning som ett verktyg för att underlätta handel och bekämpa olaglig handel

Protokollet till ramavtalet om partnerskap och samarbete mellan EU och Mongoliet (p.g.a. Kroatiens anslutning) ***
PDF 234kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 maj 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående på unionens och dess medlemsstaters vägnar av protokollet till ramavtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Mongoliet, å andra sidan, för att beakta Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (09264/2016 – C8-0455/2016 – 2015/0113(NLE))
P8_TA(2017)0201A8-0074/2017

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (09264/2016),

–  med beaktande av utkastet till protokoll till ramavtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Mongoliet, å andra sidan, för att beakta Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (08940/2016),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 207 och 209 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0455/2016),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A8-0074/2017).

1.  Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Mongoliet.


Stabiliserings- och associeringsavtalet mellan EU och Bosnien och Hercegovina (p.g.a. Kroatiens anslutning) ***
PDF 236kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 maj 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående, på unionens och dess medlemsstaters vägnar, av protokollet till stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Bosnien och Hercegovina, å andra sidan, med anledning av Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (13824/2016 – C8-0527/2016 – 2016/0311(NLE))
P8_TA(2017)0202A8-0169/2017

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (13824/2016),

–  med beaktande av utkastet till protokoll till stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Bosnien och Hercegovina, å andra sidan, med anledning av Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (13823/2016),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 217 samt artikel 218.6 andra stycket a led i och 218.8 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0527/2016),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A8-0169/2017).

1.  Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Bosnien och Hercegovina.


Avtalet mellan EU och Norge om kompletterande bestämmelser till instrumentet för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering ***
PDF 234kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 maj 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av avtalet mellan unionen och Konungariket Norge om kompletterande bestämmelser om instrumentet för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering, som är en del av fonden för inre säkerhet, för perioden 2014–2020 (13710/2016 – C8-0005/2017 – 2016/0322(NLE))
P8_TA(2017)0203A8-0174/2017

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (13710/2016),

–  med beaktande av utkastet till avtal mellan Europeiska unionen och Konungariket Norge om kompletterande bestämmelser om instrumentet för ekonomiskt stöd för yttre gränser och visering som är en del av fonden för inre säkerhet för perioden 2014–2020 (13711/2016),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 77.2 samt artikel 218.6 andra stycket a led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0005/2017),

–  med beaktande av skrivelsen från utskottet för utrikesfrågor,

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0174/2017).

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Konungariket Norge.


EU:s anslutning till Internationella rådgivande kommittén för bomull (ICAC) ***
PDF 231kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 maj 2017 om utkastet till rådets beslut om Europeiska unionens anslutning till Internationella rådgivande kommittén för bomull (ICAC) 15540/2016 – C8-0024/2017 – 2016/0349(NLE))
P8_TA(2017)0204A8-0187/2017

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (15540/2016),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 207.3, 207.4 och 218.6 andra stycket led a led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0024/2017),

–  med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel (A8‑0187/2017),

1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna.


EU:s handlingsplan för e-förvaltning för 2016–2020
PDF 371kWORD 53k
Europaparlamentets resolution av den 16 maj 2017 om EU:s handlingsplan för e-förvaltning 2016–2020 (2016/2273(INI))
P8_TA(2017)0205A8-0178/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av G8-gruppens stadga för öppna data,

–  med beaktande av kommissionens meddelande EU:s handlingsplan för e-förvaltning 2011–2015 – Utnyttja IKT för att skapa en smart, hållbar och innovativ förvaltning (COM(2010)0743),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 april 2012 om en konkurrenskraftig digital inre marknad – e-förvaltning som en spjutspets(1),

–  med beaktande av kommissionens meddelande EU:s handlingsplan för e-förvaltning 2016–2020 – Snabbare digital omvandling av förvaltningar (COM(2016)0179),

–  med beaktande av kommissionens benchmarkrapport om e-förvaltning 2016,

–  med beaktande av kommissionens meddelande En strategi för en inre digital marknad i Europa (COM(2015)0192) och av det arbetsdokument från kommissionens tjänsteavdelningar som åtföljer detta (SWD(2015)0100),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 Vägen mot en rättsakt för den digitala inre marknaden(2),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2015/2240 av den 25 november 2015 inrättandet av ett program för interoperabilitetslösningar för europeiska offentliga förvaltningar, företag och medborgare (ISA2-programmet) för modernisering av den offentliga sektorn,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 juni 2016 Europeiska standarder för 2000-talet (COM(2016)0358),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 31 mars 2011 om skydd av kritisk infrastruktur Resultat och kommande åtgärder: vägen mot global it-säkerhet (COM(2011)0163),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 av den 6 juli 2016 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juli 2014 Mot en blomstrande datadriven ekonomi (COM(2014)0442),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2016 Vägen mot en rättsakt för den digitala inre marknaden(3),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa, om ändring av förordning (EU) nr 913/2010 och om upphävande av förordningarna (EG) nr 680/2007 och (EG) nr 67/2010,

–  med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Konnektivitet för en konkurrenskraftig digital inre marknad – mot ett europeiskt gigasamhälle (COM(2016)0587) och det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer detta (SWD(2016)0300),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation (COM(2016)0590) och dess bilagor 1–11 – konsekvensbedömning (SWD(2016)0303), sammanfattning av konsekvensbedömningen (SWD(2016)0304), sammanfattning av utvärderingen (SWD(2016)0305),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordningarna (EU) nr 1316/2013 och (EU) nr 283/2014 vad gäller främjande av internetkonnektivitet i lokala samhällen (COM(2016)0589),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 av den 25 november 2015 om åtgärder rörande en öppen internetanslutning och om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och förordning (EU) nr 531/2012 om roaming i allmänna mobilnät i unionen,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 av den 26 oktober 2016 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG (eIDAS-förordningen),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/37/EU av den 26 juni 2013 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (PSI-direktivet),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 10 januari 2017 till Europaparlamentets och rådets förordning om införande av ett europeiskt elektroniskt tjänstekort och därmed sammanhängande administrativa verktyg (COM(2016)0824),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 januari 2017 om utbyte och skydd av personuppgifter i en globaliserad värld (COM(2017)0007),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 januari 2017 om en europeisk dataekonomi (COM(2017)0009),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 10 januari 2017 till Europaparlamentets och rådets förordning om respekten för integritet och till skyddet av personuppgifter i elektronisk kommunikation och om upphävande av direktiv 2002/58/EG (förordning om integritet och elektronisk kommunikation (COM(2017)0010),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 10 januari 2017 till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd för enskilda då unionens institutioner och organ behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter, och upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (COM(2017)0008),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 april 2016 Europeiskt initiativ för molnbaserade tjänster – Att skapa en konkurrenskraftig data- och kunskapsekonomi i Europa (COM(2016)0178),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/55/EU av den 16 april 2014 om elektronisk fakturering vid offentlig upphandling,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 juni 2016 En ny kompetensagenda för Europa (COM(2016)0381),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för rättsliga frågor (A8-0178/2017), och av följande skäl:

A.  Den offentliga förvaltningens moderniseringsstrategier bör anpassas till en föränderlig omgivning som möjliggör övergången till digital förvaltning.

B.  Digitaliseringen av förvaltningstjänsterna bör bidra till att nå den inre marknadens fulla potential, främja utövandet av de medborgerliga rättigheterna, förbättra medborgarnas livskvalitet samt regionernas sociala och ekonomiska utveckling samt öka medborgarnas förståelse och delaktighet när det gäller offentliga tjänster och förbättra deras effektivitet och kostnadseffektivitet, stärka det politiska deltagandet genom att främja medborgardialogen med de offentliga myndigheterna och öka öppenheten. EU bör uppmuntra utbyte av bästa praxis och teknik mellan medlemsstaterna.

C.  IKT-sektorn ska bidra till denna omvandlingsprocess genom att tillhandahålla skräddarsydda lösningar för offentliga förvaltningar.

D.  Övergången till digital förvaltning bör inledas på EU-nivå, medlemsstatsnivå och på regional och lokal nivå.

E.  Den digitala offentliga förvaltningens fulla potential kan endast nås om medborgarna och företagen fullständigt kan lita på de tjänster som erbjuds.

F.  EU:s e-juridikportal är ett centralt verktyg för tillgång till information och till rättslig prövning, och utgör ett viktigt steg i arbetet med att modernisera EU:s offentliga förvaltning.

G.  Bättre tillgång till information och en ökad användning av förbättrade digitala verktyg för bolagsrättsliga formaliteter under företagens hela livscykel bör öka rättssäkerheten och minska företagens kostnader.

H.  Över hela unionen pågår insatser för att koppla samman elektroniska företags- och insolvensregister, vilket är viktigt för öppenheten och rättssäkerheten på den inre marknaden.

I.  Det saknas ännu en enda ingång till dessa register via e-juridikportalen, på grund av skillnader i de tekniska standarder som medlemsstaterna använder. Mer behöver göras för att tillhandahålla tillgängliga, interoperabla och användarvänliga e-förvaltningsverktyg för allmänheten i EU. En viss grad av datasäkerhet och dataskydd vid informationsbehandling är en grundförutsättning för användningen av e-juridik, med tanke på karaktären hos de uppgifter som används inom rättsarbetet.

1.  Europaparlamentet anser att utvecklingen av e-förvaltning bildar ett centralt inslag i den digitala inre marknaden, och uppmanar kommissionen att fastställa specifika, mätbara mål för handlingsplanen på grundval av resultatindikatorer, och att övervaka och årligen rapportera till parlamentet om de framsteg som har gjorts i genomförandet av den. Parlamentet understryker att handlingsplanen för e-förvaltning för 2011–2015 har gett goda resultat på såväl EU- nivå som medlemsstatsnivå. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att även utvärdera konsumenternas behov av att öka användningen av e-tjänster.

De offentliga förvaltningarna blir digitala

2.  Europaparlamentet anser att offentliga förvaltningar bör vara öppna, transparenta, effektiva och inkluderande, och tillhandahålla gränslösa, individanpassade, användarvänliga, tillgängliga och obrutna digitala offentliga tjänster för alla medborgare och företag senast 2022, och därmed sänka kostnader och minska hinder och administrativa bördor för medborgare och företag, särskilt små och medelstora företag, och således utnyttja den digitala revolutionens alla möjligheter. Parlamentet anser dock att detta arbete bör vara förenligt med en rättvis omstrukturering av den offentliga förvaltningen.

3.  Europaparlamentet stöder planen på att basera alla framtida initiativ på principen ”digitalt som standard”, och betonar vikten av att omsätta principen ”endast en gång” i praktiken, då den kommer att göra kontakterna med offentliga förvaltningar lättare för medborgare och företag genom att man undviker onödiga och tidskrävande förvaltningsprocesser och gör det lättare att återanvända uppgifter som har tillhandahållits tidigare för andra tillämpningar. Parlamentet framhåller att enligt kommissionens studier förväntas genomförandet av principen ”endast en gång” på EU-nivå kunna spara cirka 5 miljarder EUR per år senast 2017. Parlamentet uppmanar kommissionen att rapportera till parlamentet om resultaten av det storskaliga pilotprojektet ”endast en gång” för företag, och starta ett storskaligt pilotprojekt ”endast en gång” för medborgarna före utgången av 2017.

4.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att så snart som möjligt inrätta en gemensam digital ingång som skulle ge medborgare och företag ett sammankopplat och enhetligt paket av onlinetjänster på den inre marknaden, på både nationell nivå och EU-nivå, med information om EU-bestämmelser och nationella bestämmelser samt stödtjänster, och slutföra de viktigaste förfaranden för invånare och företag i gränsöverskridande situationer och bidra till genomförandet av principen ”endast en gång” i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa ett snabbt och fullständigt genomförande och att vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera dess effektiva funktion och interoperabilitet, i syfte att frigöra dess fulla potential och fördelar. Parlamentet betonar att befintlig bästa praxis som redan används i vissa medlemsstater bör främjas. Parlamentet anser att initiativet bör säkerställa att alla medlemsstater har en enda officiell portal för e-tjänster som ger tillgång till alla deras e-tjänster och till EU:s tillgängliga interoperabla tjänster. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa ett snabbt och fullständigt införande av portalerna för de gemensamma kontaktpunkterna.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga ytterligare sätt att främja digitala lösningar för formaliteter i ett företags hela livscykel, elektronisk arkivering av företagshandlingar och tillhandahållande av gränsöverskridande information och andra uppgifter till företagsregister. På detta område kan lagstiftning vara det enda sättet att skapa en lämplig rättslig ram för EU-omfattande digitala lösningar.

6.  Europaparlamentet anser att arbetet med den elektroniska sammankopplingen av medlemsstaternas företags- och insolvensregister bör intensifieras, och betonar vikten av denna sammankoppling för den inre marknaden. Parlamentet betonat att all den information som lämnas bör följa en europeisk mall eller ram.

7.  Europaparlamentet framhåller vikten av delaktighet, tillgänglighet och allmän åtkomst till digitala offentliga tjänster, som utgör ett väsentligt stöd till utformningen och genomförandet av politik som främjar konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning, och uppmanar medlemsstaterna att till fullo genomföra och tillämpa det nya direktivet om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer, vilket kommer att vara till nytta för personer med funktionsnedsättning och äldre personer.

8.  Europaparlamentet betonar vikten av öppna data, varvid vissa uppgifter från den offentliga sektorn är fritt tillgängliga för användning och återanvändning, även av tredje parter, inom och mellan offentliga förvaltningar. Parlamentet betonar behovet av att trygga respekten för upphovsrätt och uppgiftsskydd. Parlamentet upprepar att öppna och inkluderande fria dataflöden kan möjliggöra ytterligare utveckling och skapande av nya innovativa lösningar, och därmed öka effektiviteten och transparensen. Parlamentet betonar att denna typ av data och offentliga uppgifter därför bör, när så är möjligt, göras tillgängliga i syfte att främja nya möjligheter till kunskap och bidra till att utveckla och stärka ett öppet samhälle. Parlamentet påminner om att offentliga förvaltningar i möjligaste mån bör göra information tillgänglig, särskilt när den mängd data som genereras är mycket stor, såsom fallet är med programmet Inspire. Parlamentet anser att mer bör göras för att genomföra samordnade datastrategier både inom EU:s institutioner och i medlemsstaterna, bland annat genom att öka och påskynda utlämnande av data till allmänheten, säkerställa bättre kvalitet på uppgifter och enkel tillgång till data och e-lagstiftning i maskinläsbart format.

9.  Europaparlamentet framhäver fördelarna med e-deltagande och betonar att medlemsstaterna i högre grad bör utnyttja e-samråd, e-information och e-beslutsfattande. Parlamentet betonar att för att undvika att systemen missbrukas måste e-deltagandet, i synnerhet när det gäller e-beslutsfattande, vara förenlig med eIDAS‑förordningen, i syfte att säkerställa ansvar och insyn.

10.  Europaparlamentet välkomnar de initiativ som alla EU:s institutioner har tagit för att förbättra mekanismerna för e-deltagande på EU-nivå och medlemsstatsnivå, och uppmanar kommissionen att ytterligare utveckla och främja digitala verktyg, såsom elektroniska omröstningssystem och e-framställningar, som syftar till att uppmuntra medborgare och företag att delta i EU:s politiska beslutsfattande.

11.  Europaparlamentet noterar att användningen av mobila enheter har ökat avsevärt under de senaste fem åren, men att endast en tredjedel av de offentliga webbplatserna är mobilvänliga. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att bedöma möjligheterna att utveckla mobila lösningar för e-förvaltningstjänster och säkerställa att de är användarvänliga och tillgängliga för alla. För att framtidssäkra tillgängligheten till e-förvaltningstjänster måste offentliga förvaltningars webbplatser och instrument regelbundet uppdateras med modern teknik och med hänsyn till de ständigt ökande kraven på it-säkerhet.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja och utnyttja e-upphandling vid köp av materiel och tjänster eller vid upphandling av offentliga arbeten, eftersom detta gör de offentliga utgifterna mer transparenta och effektiva och leder till minskade kostnader och mindre byråkrati. Parlamentet uppmanar även medlemsstaterna att öka användningen av register över kontrakt och interoperabla e-signaturer i sina offentliga sektorer. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att offentliga upphandlingsförfaranden är transparenta och att alla som deltar har tillgång till information i realtid. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att underlätta utbytet av bästa praxis om användningen av innovationskriterier i offentliga upphandlingar, i synnerhet genom att se till att inga lösningar utesluts i upphandlingarna, utan att det snarare lämnas utrymme för anbudsgivare att komma med innovativa och öppna lösningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sitt arbete med e-faktureringsstandarder, e-anbud och e-anmälan, och att främja användningen av elektronisk identifiering i offentliga myndigheters interna system för att förbättra ansvarsskyldigheten och spårbarheten för all verksamhet i dessa system.

13.  Europaparlamentet betonar vikten av att man utvecklar säkra, tillförlitliga, interoperabla gränsöverskridande offentliga tjänster, och på detta sätt undviker ytterligare fragmentering och främjar rörlighet. Parlamentet betonar att interoperabilitet och standardisering hör till nyckelfaktorerna när det gäller att genomföra e-förvaltningsstrukturer, och välkomnar därför kommissionens meddelande Europeiska standarder för 2000-talet och i detta avseende även revideringen av den europeiska interoperabilitetsramen. Parlamentet framhåller att användningen av öppna standarder är ytterst viktigt för att EU-medborgarna ska kunna delta i den offentliga förvaltningens plattformar, och betonar att standarderna bör vara till nytta för samhället i stort genom att vara inkluderande, rättvisa och framtidssäkrade och utvecklas på ett öppet och transparent sätt. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att främja öppna standarder vid utvecklingen av offentliga digitala lösningar och att ägna större uppmärksamhet åt interoperabilitet och de potentiella fördelarna med att använda digital teknik på ett effektivt sätt.

14.  Europaparlamentet beklagar att endast 28 procent av de europeiska hushållen i landsbygdsregionerna hade en fast och snabb internetanslutning 2015 och att den genomsnittliga 4G-täckningen i EU, trots att den är 86 procent i hela EU, bara är 36 procent i landsbygdsområdena, och fäster uppmärksamhet vid det brådskande behovet av ett fortsatt stöd för utbyggnaden av bredband, särskilt på landsbygden, eftersom tillgången till en snabb bredbandsuppkoppling är nödvändig när man använder och utnyttjar e-förvaltningstjänster. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att tillhandahålla adekvat finansiering för bredbandsutbyggnad, infrastruktur för digitala tjänster och gränsöverskridande kontakter mellan offentliga förvaltningar efter 2020 inom ramen för Fonden för ett sammanlänkat Europa eller andra lämpliga EU-program, och därmed säkerställa långsiktig hållbarhet. Parlamentet uppmanar i detta avseende operatörer att investera mer i infrastruktur för att förbättra konnektiviteten i landsbygdsområden och se till att även dessa områden kan dra nytta av högkapacitetsnät i form av 5G, eftersom detta kommer att vara en viktig grundpelare i vårt digitala samhälle.

15.  Europaparlamentet betonar att ett fullständigt ibruktagande av säker, lämplig, motståndskraftig, tillförlitlig och högpresterande infrastruktur, såsom ultrasnabba bredbands- och telekommunikationsnät, är avgörande för att tjänsterna inom e-förvaltning ska kunna fungera. Parlamentet efterlyser därför ett snabbt antagande av den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation för att Europa ska nå sina strategiska mål. Parlamentet anser det vara mycket viktigt att de offentliga myndigheterna hålls à jour med den tekniska utvecklingen och har tillräcklig kapacitet att ta till sig innovativ teknik, såsom stordata och sakernas internet, eller ta i bruk mobila tjänster, såsom 5G, som kan tillgodose användarnas behov.

16.  Europaparlamentet anser att ett vidarenyttjande av de tekniska byggstenarna inom Fonden för ett sammanlänkat Europa inom hela den offentliga och privata sektorn är ytterst viktigt för en välfungerande infrastruktur för digitala tjänster. Parlamentet understryker behovet av att garantera en långsiktig hållbarhet för de tekniska byggstenarna inom Fonden för ett sammanlänkat Europa, liksom resultaten av storskaliga pilotprojekt och ISA2 efter 2020. Parlamentet framhäver den potential som initiativet Wifi4EU kan ha för att främja allmän tillgång till höghastighetsnät. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att, tillsammans med medlemsstaterna, utveckla en långsiktig förvaltningsstruktur, som ska ta sikte på uppnåendet av målen för den inre digitala marknaden och i första hand inrikta sig på att tillgodose allmänhetens och företagens behov, samt i mån av möjlighet främja användningen av gemensamma standarder.

17.  Europaparlamentet konstaterar att ibruktagandet av innovativa lösningar för dataintensiva offentliga tjänster, såsom användning av molntjänster, fortfarande är långsamt och oenhetligt. Parlamentet påminner om att tjänster såsom programmet Inspire genererar stora datavolymer, vilket kräver högre datorkapacitet. Parlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens europeiska initiativ för molnbaserade tjänster, och anser att användarbasen för det europeiska öppna forskningsmolnet (European Open Science Cloud) bör utvidgas till den offentliga sektorn.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka medvetenheten om e-juridikportalens betydelse och dess användningsmöjligheter, och att göra denna portal till enda kontaktpunkt för all relevant rättslig information och rättslig prövning i medlemsstaterna. Parlamentet konstaterar dock att alla parter i förfaranden inte har samma tillgång och inte heller den kompetens som krävs för att använda informations- och kommunikationsteknik, vilket skulle kunna innebära att deras tillgång till rättslig prövning är begränsad. Det är särskilt angeläget att personer med funktionsnedsättning har möjlighet att använda e-juridikportalen.

19.  Europaparlamentet välkomnar projektet e-Codex, som möjliggör direkt kommunikation mellan medborgare och domstolar i alla medlemsstater, vilket är ett stort steg för att underlätta gränsöverskridande tillgång till offentliga tjänster.

20.  Europaparlamentet gratulerar rådet och kommissionen till deras arbete med att införa den europeiska identifikationskoden för rättspraxis (Ecli), som är mycket användbar för juridisk forskning och rättsdialog, och välkomnar skapandet av en Ecli-söktjänst, vilket bör underlätta tillgången till juridisk information i hela unionen.

21.  Europaparlamentet upprepar behovet av att öka den administrativa personalens, medborgarnas och företagens digitala kompetens genom att utveckla och stödja fortbildning på nationell, regional och lokal nivå, för att minimera risken för digital utestängning och för att införa specialiserad utbildning om e-förvaltningstjänster för offentligt anställda och beslutsfattare. Parlamentet betonar att digital kompetens är en oumbärlig förutsättning för deltagande i e-förvaltning. Parlamentet uppmuntrar till utveckling av kursplaner för e-lärande som är erkända i det europeiska systemet för överföring av studiemeriter (ECTS). Parlamentet anser att en av nyckelfaktorerna för e-förvaltningens utveckling är en kontinuerlig ökning av den digitala kompetensen. Parlamentet betonar behovet att motverka och förebygga digitala klyftor mellan geografiska områden, mellan människor på olika socioekonomiska nivåer samt mellan generationerna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fasta på förslagen i handlingsplanen för e-förvaltning för att göra det möjligt särskilt för unga människor att ha kontakt med myndigheterna på ett sätt som återspeglar deras kommunikationsvanor på andra områden i livet, och betonar vidare att undervisning i digital kompetens är särskilt viktigt när det gäller äldre, som ofta saknar kompetens eller tillit när de använder e-tjänster. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör främja livslångt lärande och underlätta kommunikations- och utbildningskampanjer, däribland skapandet av nätverk för undervisning i mediekompetens, så att EU-medborgarna till fullo kan utnyttja de möjligheter som de nya portalerna och tjänsterna för e-förvaltning erbjuder.

22.  Europaparlamentet betonar behovet av ett inkluderande kombinerat tillvägagångssätt såväl online som offline för att undvika utestängning, som tar hänsyn till den nuvarande graden av bristande digital kompetens och att mer än 22 procent av européerna, särskilt äldre personer, vägrar att använda onlinetjänster när de står i kontakt med den offentliga förvaltningen. Parlamentet betonar att det finns flera anledningar och hinder för vägran att använda onlinetjänster som måste lösas eller åtgärdas, t.ex. okunskap, brist på färdigheter, brist på förtroende och felaktiga uppfattningar. Parlamentet anser att man för att undvika digital utestängning eller en djupare digital klyfta måste säkerställa att e-förvaltningstjänster av god kvalitet finns att tillgå för invånare på landsbygden, i bergsområden och avlägsna områden.

23.  Europaparlamentet betonar att digitaliseringen kan innebära kostnadsbesparingar för myndigheterna. Parlamentet är medvetet om att digitaliseringen och andra utmaningar som följer av moderniseringspaket ofta behandlas mot bakgrund av budgetbegränsningar, och att i synnerhet, regionala och lokala myndigheter fortfarande har en enorm arbetsbörda framför sig under de kommande åren, och att det därför krävs inte bara att man antar digitala lösningar som grundar sig på öppna standarder, vilket minskar underhållskostnaderna och ökar innovation, utan även främjar offentlig-privata partnerskap. Parlamentet betonar att kostnadseffektivitet uppnås med tiden, eftersom investeringar i digitaliseringen kommer att bidra till att minska de administrativa kostnaderna i framtiden. Parlamentet understryker att under tiden är behovet av online och offline-tillgång oundgängligt.

24.  Europaparlamentet betonar att när digitalisering av enskilda administrativa förfaranden övervägs bör invändningar som gäller väsentligt allmänintresse beaktas.

Gränsöverskridande e-förvaltning på alla förvaltningsnivåer

25.  Europaparlamentet framhåller vikten av att man skapar en hållbar infrastruktur för gränsöverskridande e-förvaltning för att förenkla tillgången till och utövandet av de fyra grundläggande friheterna.

26.  Europaparlamentet understryker vikten av gränsöverskridande e-förvaltningstjänster för medborgarna i deras dagliga liv, och betonar fördelarna med att ytterligare utveckla systemet för elektroniskt utbyte av socialförsäkringsuppgifter (EESSI) och Eures (den europeiska portalen för rörlighet i arbetslivet) liksom gränsöverskridande e-hälsovårdstjänster.

27.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens olika initiativ för att utveckla gränsöverskridande digitala recept, särskilt med tanke på interoperabilitet och standardisering. Parlamentet betonar emellertid att dessa lösningar har tagits i bruk alldeles för långsamt med tanke på hur värdefulla och viktiga sådana tjänster är för allmänheten i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att det finns lämpliga ramar för att främja förtroendet mellan medlemsstaterna och påskynda utvecklingen av gränsöverskridande digitala recept, allt från uppgiftsskydd och skyddet av utbyte av uppgifter till ibruktagande av nödvändig digital infrastruktur och digitala tjänster.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare utveckla och främja användningen av den europeiska portalen för rörlighet i arbetslivet (Eures) genom ökad integrering och samarbete mellan offentliga arbetsförmedlingssystem och Eures-portalen i syfte att underlätta och öka rörligheten för arbetsgivare och arbetssökande inom EU.

29.  Europaparlamentet understryker att e-hälsa kan öka medborgarnas livskvalitet avsevärt genom att tillhandahålla mer tillgänglig, kostnadseffektiv och ändamålsenlig hälso- och sjukvård till patienter.

30.  Europaparlamentet anser att språkliga hinder måste undanröjas för att gränsöverskridande e-förvaltningstjänster ska kunna fungera fullt ut och att offentliga förvaltningar i synnerhet i gränsregionerna bör göra sina uppgifter och tjänster tillgängliga på medlemsstatens språk, men också på andra relevanta europeiska språk.

31.  Europaparlamentet betonar vikten av att utbyta bästa praxis, exempel och projekterfarenheter mellan alla förvaltningsnivåer, såväl inom som mellan medlemsstaterna. Parlamentet erkänner att resultaten från de EU-finansierade storskaliga pilotprojekten, såsom e-Sense, e-Codex och TOOP, väsentligen bidrar till att främja de gränsöverskridande tjänsterna i Europa.

32.  Europaparlamentet anser att en omfattande övervakning av medlemsstaternas e-förvaltningsresultat bör säkerställa att metoden för resultatmätning tar vederbörlig hänsyn till de nationella särdragen. Parlamentet betonar fördelarna med tillförlitliga mätningar av resultat i medlemsstaterna för beslutsfattare och med tanke på den allmänna opinionen.

33.  Europaparlamentet påpekar att interoperabilitet, öppna standarder och öppna data är viktiga inte endast i ett gränsöverskridande sammanhang, utan att de även behövs på den nationella, regionala och lokala förvaltningsnivån i varje medlemsstat, samtidigt som man även måste ta hänsyn till behovet av uppgiftsskydd vid informationsöverföring.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och de övriga EU-institutionerna att föregå med gott exempel när det gäller e-förvaltning och att erbjuda en öppen och användarvänlig portal för medborgarna och företagen, samt obrutna digitala tjänster, särskilt för ansökningar om EU-finansiering och offentlig upphandling, och uppmanar också kommissionen att öka sina ansträngningar för att översätta sina webbsidor till alla officiella EU-språk och lyfta fram bästa praxis.

Uppgiftsskydd och uppgiftssäkerhet

35.  Europaparlamentet framhåller att medborgarnas förtroende för skyddet av personuppgifter är väsentligt för att säkerställa framgång för EU:s handlingsplan för e-förvaltning 2016–2020, och understryker att offentliga myndigheter bör hantera personuppgifter på ett säkert sätt i fullständig överensstämmelse med den allmänna dataskyddsförordningen och EU:s bestämmelser om personlig integritet.

36.  Europaparlamentet framhåller att en e-hälsoplan också bör övervägas i samband med handlingsplanen för e-förvaltning, eftersom detta är en viktig del av den. Parlamentet anser att insamling och överföring av data bör förbättras och att gränsöverskridande dataöverföring i vissa fall bör vara möjlig vid behov, eftersom detta kommer att underlätta tillhandahållandet av hälso- och sjukvårdstjänster för alla EU-medborgare.

37.  Europaparlamentet påpekar att samtidigt bör dataskyddslagstiftningen inte ses som ett hinder, utan snarare som en utgångspunkt när innovativa lösningar för e-förvaltning utvecklas, och parlamentet betonar därför behovet av effektiv vägledning om tillämpningen av den allmänna dataskyddsförordningen liksom av kontinuerliga diskussioner med berörda parter.

38.  Europaparlamentet noterar att endast 15 procent av européerna uppger att de anser sig ha fullständig kontroll över användningen av deras personuppgifter. Parlamentet anser att det är viktigt att ytterligare utforska principen om äganderätt till uppgifter, och förlitar sig på att framtida åtgärder kommer att kunna bygga vidare på kommissionens meddelande om en europeisk dataekonomi och andra kompletterande förslag.

39.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att snabbt och fullt ut genomföra eIDAS-förordningen, eftersom e-signatur, e-identifiering och e-autentisering utgör byggstenar för gränsöverskridande digitala offentliga tjänster. Parlamentet framhåller vikten av att uppmuntra medborgare, företag och offentliga myndigheter ta i bruk de anmälda system för elektronisk identifiering som föreskrivs i eIDAS‑förordningen. Parlamentet framhåller i detta sammanhang att ibruktagandet av dessa centrala funktioner bör prioriteras inom både den privata och offentliga sektorn vid utarbetandet av digitala tjänster. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att vidta åtgärder för att underlätta och främja offentlig-privat samarbete i gränsöverskridande och sektorsöverskridande användning av digital identifiering och digitala signaturer. Parlamentet välkomnar också ISA2-programmet, som omfattar EU:s alla politikområden som kräver interoperabilitet mellan system som fungerar på EU-nivå och nationell nivå.

40.  Europaparlamentet understryker att åtgärder för att skydda offentliga myndigheter mot it-angrepp och som gör det möjligt för dem att klara av sådana angrepp är av största vikt och måste utvecklas ytterligare. Parlamentet framhåller att detta kräver en strategi på EU-nivå, i synnerhet mot bakgrund av att principen ”endast en gång”, som ingår i EU:s handlingsplan för e-förvaltning 2016–2020, hänger samman med europeiska myndigheters utbyte av uppgifter om medborgare.

41.  Europaparlamentet betonar att skyddet för uppgifter måste beaktas redan när man utvecklar applikationer, som ska vara moderna och lätta att använda, samt effektiva förvaltningsprocesser (security by design), för att medborgarna och företagen ska kunna utnyttja modern teknik fullt ut.

o
o   o

42.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 258 E, 7.9.2013, s. 64.
(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0009.
(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0089.


Årsrapporten för 2015 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen – kampen mot bedrägerier
PDF 453kWORD 60k
Europaparlamentets resolution av den 16 maj 2017 om årsrapporten för 2015 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen – kampen mot bedrägerier (2016/2097(INI))
P8_TA(2017)0206A8-0159/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 325.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF‑fördraget),

–  med beaktande av sina resolutioner om tidigare årsrapporter från kommissionen och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 14 juli 2016 Skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen – Årsrapport om bedrägeribekämpning 2015 (COM(2016)0472) och de tillhörande arbetsdokumenten (SWD(2016)0234, SWD(2016)0235, SWD(2016)0236, SWD(2016)0237, SWD(2016)0238 och SWD(2016)0239),

–  med beaktande av Olafs årsrapport för 2015 och 2015 års verksamhetsrapport från Olafs övervakningskommitté,

–  med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2015, samt de granskade institutionernas svar,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 juli 2016 Skyddet av EU:s budget fram till slutet av 2015 (COM(2016)0486),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 250/2014 av den 26 februari 2014 om inrättande av ett program för främjande av verksamheter till skydd av ekonomiska intressen för Europeiska unionen (Herkules III-programmet) och om upphävande av beslut nr 804/2004/EG(1),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 17 juli 2013 till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (COM(2013)0534),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999(2),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 11 juli 2012 till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (COM(2012)0363),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 om bekämpning av korruption och uppföljning av resolutionen från det särskilda utskottet för frågor om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt (CRIM)(4),

–  med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen(5),

–  med beaktande av rapporten från 2015 om mervärdesskattegapet, som kommissionen hade beställt, och av meddelandet av den 7 april 2016 från kommissionen om en handlingsplan för mervärdesskatt (COM(2016)0148),

–  med beaktande av EU-domstolens dom i mål C-105/14 – Taricco m.fl.(6),

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 24/2015 av den 3 mars 2016 Motverka gemenskapsinternt momsbedrägeri: det behövs kraftfullare åtgärder,

–  med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2017 om visselblåsares roll för skyddet av EU:s ekonomiska intressen(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG(8),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandena från utskottet för regional utveckling och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0159/2017), och av följande skäl:

A.  Medlemsstaterna och kommissionen har rättsligt gemensamt ansvar för att genomföra ca 80 % av unionens budget. Men i praktiken har kommissionen och medlemsstaterna som förbrukar dessa resurser ansvar för att överblicka dessa projekt så att man kan utöva en viss kontroll. Medlemsstaterna är primärt ansvariga för insamlingen av egna medel, bl.a. i form av mervärdesskatt och tullavgifter.

B.  Skydd av EU:s ekonomiska intressen bör vara ett nyckelelement i EU:s politik för att förbättra medborgarnas förtroende genom att garantera att deras pengar används korrekt och i enlighet med principen om maximalt utnyttjande av varje euro.

C.  För att prestera väl med förenklingsprocesser måste man regelbundet utvärdera ingångsvärden, avkastning, utfall/resultat och effekter genom effektivitetsrevisioner.

D.  I artikel 325.2 i EUF-fördraget sägs att ”medlemsstaterna ska vidta samma åtgärder för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, som de vidtar för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot deras egna ekonomiska intressen”.

E.  I artikel 325.3 i EUF-fördraget sägs att medlemsstaterna ”tillsammans med kommissionen ska organisera ett nära och regelbundet samarbete mellan de behöriga myndigheterna”.

F.  Det breda spektrumet av rättsliga och administrativa system i medlemsstaterna är en utmanande miljö att få bukt med oriktigheter och bekämpa bedrägerier i. Kommissionen bör därför öka sina ansträngningar för att se till att kampen mot bedrägerier förs effektivt och resulterar i mer påtagliga och tillfredsställande resultat.

G.  Användningen av känsliga uppgifter framträder allt tydligare som en bidragande faktor till bedrägerier.

H.  Mervärdesskatten är en betydande och växande inkomstkälla för medlemsstaterna som 2014 inbringade nästan en biljon EUR och bidrog till EU:s egna medel med 17 667 miljoner EUR eller 12,27 % av EU:s totala intäkter år 2014.

I.  Dagens system för mervärdesskatt, särskilt så som det tillämpas vid gränsöverskridande transaktioner, är sårbart för bedrägerier och strategier för skatteflykt och gemenskapsinternt bedrägeri via skenföretag (ofta kallat karusellbedrägeri) vilket svarade för mervärdesskatteförluster på ungefär 50 miljarder EUR 2014.

J.  Mervärdesskattegapet uppgick till ungefär 159,5 miljarder EUR 2014, och varierade från mindre än 5 % till över 40 % beroende på vilket land det gäller.

K.  Korruption påverkar alla medlemsstater, särskilt i form av organiserad brottslighet, och skadar inte bara EU:s ekonomi, utan underminerar demokratin och rättsstaten i hela Europa. Eftersom de exakta beloppen är okända har kommissionen beslutat att inte offentliggöra några uppgifter i rapporten om EU:s politik för att bekämpa korruptionen.

L.  Bedrägerier är ett avsiktligt beteende som utgör en brottslig handling medan oriktigheter innebär att regler inte respekteras.

M.  Fluktuationerna i antalet oriktigheter kan kopplas till hur de fleråriga programcyklerna fortskrider (ökad andel upptäckter vid slutet av cyklerna då programmen avslutas) och till sen rapportering från vissa medlemsstater som tenderar att rapportera de flesta oriktigheterna från det tidigare fleråriga programmet på en gång.

Upptäckt och rapportering av oriktigheter

1.  Europaparlamentet är oroat över att antalet rapporterade bedrägerier och andra oriktigheter 2015 ökade väsentligt med 36 %, vilket innebar en ökning med 5 876 fall av registrerade oriktigheter jämfört med 2014, och uppgick till 22 349 fall p.g.a. vissa specifika situationer inom det sammanhållningspolitiska området i två medlemsstater. Parlamentet konstaterar att även om antalet oriktigheter ökade 2015 minskade beloppet som det rör sig om (3,21 miljarder EUR) något, med 1 % jämfört med 2014 (3,24 miljarder EUR).

2.  Europaparlamentet är bekymrat över att trots den positiva minskningen med 11 % av antalet oriktigheter som rapporterats som bedrägerier, från 1 649 under 2014 till 1 461 under 2015, ökade de berörda beloppen med 18 % från 538 miljoner 2014 till 637,6 miljoner EUR 2015. Parlamentet konstaterar att falska eller förfalskade handlingar och deklarationer var de vanligaste typerna av bedrägerier, som uppgick till 34 %, medan den största andelen oriktigheter som rapporterats som bedrägeri (52 %) upptäcktes inom jordbrukssektorn, och den högsta procentsatsen för upptäckt av alla bedrägerier (75 %) gjordes tack vare de system för administrativa kontroller som föreskrivs i sektorsspecifika förordningar.

3.  Parlamentet betonar att alla oriktigheter inte är bedrägerier och att en tydlig åtskillnad måste göras mellan fel och bedrägerier.

4.  Europaparlamentet anser att samarbetet mellan kommissionen och medlemsstaterna när det gäller upptäckt av bedrägerier inte är tillräckligt effektivt.

5.  Europaparlamentet delar inte kommissionens åsikt att en ökning med 14 % av tillgängliga medel i EU:s budget skulle kunna ursäkta att antalet oriktigheter har ökat med 36 %.

6.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens paket med fyra delegerade förordningar och fyra genomförandeförordningar om bestämmelser om rapportering av oriktigheter inom den delade förvaltningen, som syftar till att förbättra kvaliteten och konsekvensen i den information om oriktigheter och bedrägerier som medlemsstaterna rapporterar. Parlamentet beklagar att dessa förordningar inte reglerar några tidsfrister inom vilka medlemsstaterna vore skyldiga att rapportera oriktigheterna. Parlamentet beklagar att av 538 oriktigheter som inte var bedrägerier som rapporterades av Irland 2015 hade 537 samband med det gamla rapporteringsprogrammet från 2000–2006, och att 5 105 av 5 619 oriktigheter som rapporterades av Spanien rörde oriktigheter inom sammanhållningspolitiken, vilka upptäckts under hela perioden 2007–2013, och som alla rapporterades tillsammans under 2015, och att Nederländerna rapporterade endast 1 fall inom fiskesektorn 2014 men 53 fall 2015. Parlamentet betonar att situationen där medlemsstater inte lämnar uppgifter på ett punktligt sätt eller lämnar inkorrekta uppgifter har pågått i flera år. Parlamentet betonar att det är omöjligt att göra jämförelser och en objektiv bedömning av omfattningen på bedrägerier i EU:s medlemsstater.

7.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen enligt artikel 27.3 i rådets direktiv 2010/24/EU om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder vart femte år ska lämna en rapport om hur den ordning som inrättas genom detta direktiv fungerar till Europaparlamentet och rådet. Parlamentet beklagar att den utvärdering som skulle vara färdig senast den 1 januari 2017 ännu inte har offentliggjorts. Kommissionen uppmanas att utan dröjsmål offentliggöra utvärderingen.

8.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att fortsätta sitt arbete med att utarbeta program, t.ex. Refit-programmet, för att förenkla EU:s lagstiftning. Parlamentet framhåller att enklare bestämmelser och förfaranden bidrar till att minska antalet oriktigheter som ofta beror på komplicerade regler och krav. Parlamentet konstaterar att en minskad administrativ börda innebär en kostnadsbesparing för offentliga förvaltningar och EU-medborgarna, och uppmuntrar även stödmottagare att delta i nya EU-program. Parlamentet framhåller att en förenkling av bestämmelserna bör stämma överens med principen om en resultatinriktad EU-budget.

9.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna förvaltar cirka 80 % av EU:s budget. Därför måste kommissionen hjälpa dem att inrätta nationella strategier mot bedrägerier.

10.  Europaparlamentet beklagar att inte alla medlemsstater har antagit nationella strategier för bedrägeribekämpning.

11.  Europaparlamentet uppmanar åter kommissionen att inrätta ett enhetligt system för insamling av jämförbara uppgifter om oriktigheter och fall av bedrägerier från medlemsstaterna i syfte att standardisera rapporteringsprocessen och säkerställa kvalitet och jämförbarhet hos de uppgifter som lämnas.

12.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1525 av den 9 september 2015, vilken har förbättrat det nuvarande regelverket för att upptäcka och utreda tullbedrägerier på EU-nivå och nationell nivå.

13.  Europaparlamentet uppskattar medlemsstaternas ansträngningar för att upptäcka, utvärdera och rapportera oriktigheter och genomföra effektiva och proportionerliga bedrägeribekämpningsåtgärder. Parlamentet betonar att åtgärder för att bekämpa bedrägerier bidrar till att främja utvecklingen. Kommissionen uppmanas att också använda tekniskt stöd för att bidra till att höja de förvaltande myndigheternas tekniska och administrativa förmåga att säkerställa effektiva kontrollsystem, bland annat genom att införa enklare och transparentare tillämpningar som kan minska risken för bedrägerier och säkerställa att förluster kan återvinnas. Parlamentet rekommenderar att transparensen förbättras på alla nivåer i förvaltningen av projekt. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att verka i denna riktning genom att i sina kontrollsystem och förfaranden successivt införa en systematisk användning av it‑verktyg för att bekämpa bedrägerier och andra oriktigheter. Kommissionen uppmanas att upprätta och anta särskilda riktlinjer för att hjälpa de nationella myndigheterna att upptäcka oriktigheter.

Intäkter – egna medel

14.  Europaparlamentet är bekymrat över de förluster som beror på mervärdesskattegapet och gemenskapsinterna mervärdesskattebedrägerier, vilka stod för 159,5 miljarder EUR respektive 50 miljarder EUR i förlorade intäkter 2014. Parlamentet konstaterar att endast två medlemsstater, Förenade kungariket och Belgien, samlar in och offentliggör statistik över förlorade intäkter till följd av gränsöverskridande mervärdesskattebedrägerier.

15.  Europaparlamentet påpekar att kommissionen inte har tillgång till den information som medlemsstaterna delar med varandra i syfte att förebygga och bekämpa gemenskapsinterna bedrägerier via skenföretag, ofta kallat karusellbedrägeri. Parlamentet anser att kommissionen bör ha tillgång till Eurofisc, för att bättre kunna kontrollera, utvärdera och förbättra utbytet av uppgifter mellan medlemsstaterna. Samtliga medlemsstater uppmanas att delta i alla Eurofiscs verksamheter för att underlätta och påskynda informationsutbytet mellan rättsliga och brottsbekämpande myndigheter, såsom Europol och Olaf, i enlighet med revisionsrättens rekommendationer. Medlemsstaterna och rådet uppmanas att ge kommissionen tillgång till dessa uppgifter i syfte att främja samarbete, förbättra uppgifternas tillförlitlighet och bekämpa gränsöverskridande brottslighet.

16.  Europaparlamentet konstaterar att systemet för utbyte av information om mervärdesskatt (VIES) har visat sig vara ett verktyg som underlättar bedrägeribekämpningen genom att skattemyndigheter får möjlighet att harmonisera uppgifter om marknadsaktörer i flera länder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra svarstiderna vad gäller att tillhandahålla information, besvara frågor och reagera på indikationer om att något är fel, i enlighet med Europeiska revisionsrättens rekommendation.

17.  Europaparlamentet noterar kommissionens handlingsplan för mervärdesskatt Mot ett gemensamt mervärdesskatteområde i EU, som offentliggjordes den 7 april 2016. Parlamentet beklagar djupt att offentliggörandet av Åtgärder för att förbättra samarbetet mellan skattemyndigheter och med tull- och brottsbekämpande myndigheter samt för att stärka skattemyndigheternas kapacitet, som ingick i handlingsplanen för 2016, kommer att försenas med ett år. Parlamentet betonar att problem som hör samman med gränsöverskridande mervärdesskattebedrägerier kräver kraftfulla, samordnade och snabba åtgärder. Parlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen att påskynda sina förfaranden och komma med lösningar för att undvika förlust av skatteintäkter i EU och i medlemsstaterna.

18.  Europaparlamentet framhåller att genomförandet av kortsiktiga åtgärder som ska motarbeta förluster av mervärdesskatt inte får leda till att kommissionens förslag till ett slutgiltigt mervärdesskattesystem, som ingår i handlingsplanen, försenas.

19.  Europaparlamentet konstaterar med viss tillfredsställelse att det höga beloppet av traditionella egna medel som var föremål för bedrägerier år 2014 var en engångsföreteelse och att nivåerna för 2015 (427 miljoner EUR) återigen är desamma som genomsnittet för åren 2011–2015. Parlamentet är dock missnöjt över att vissa medlemsstater överhuvudtaget inte anmäler några fall av oriktigheter som rör de traditionella egna medlen.

20.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att snabbare driva in de traditionella egna medel som har förfallit – särskilt de medlemsstater som måste driva in de högsta beloppen. Parlamentet uppmanar eftertryckligen Grekland, Rumänien, Lettland, Malta och Nederländerna att förbättra indrivningen av de traditionella egna medlen, eftersom den andel som de ska betala in av dessa medel fortfarande är avsevärt högre än EU-genomsnittet på 1,71 % (8,95 %, 5,07 %, 5,04 %, 3,84 % respektive 3,81 %).

21.  Europaparlamentet noterar att antalet fall av oriktigheter som frivilligt rapporteras ökar, och uppmanar medlemsstaterna att anpassa sina tullinspektionsstrategier i enlighet med detta genom att ta hänsyn till resultatet av den frivilliga rapporteringen.

22.  Europaparlamentet konstaterar särskilt det faktum att 75 % av alla fall som anmälts som bedrägerier gäller varor som tobak, elektriska apparater, skodon, textilier, järn och stål och att Kina, Förenade Arabemiraten, Förenta staterna, Vitryssland, Ryssland och Ukraina oftast rapporteras som ursprungsländer för sådana varor. Parlamentet framhåller att Kina är det främsta ursprungslandet (80 %) för förfalskade varor, följt av Hong Kong, Förenade Arabemiraten, Turkiet och Indien. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta upp dessa frågor vid handelsförhandlingar med dessa länder.

23.  Europaparlamentet understryker att smuggling av högt beskattade varor orsakar stora inkomstbortfall för EU:s och medlemsstaternas budgetar, och att den direkta förlusten av tullintäkter enbart till följd av cigarettsmuggling uppskattas till mer än 10 miljarder EUR per år.

24.  Europaparlamentet noterar med oro att insmugglingen av tobak till EU har ökat under de senaste åren, och enligt uppskattningar, innebär årliga förluster på 10 miljarder EUR i offentliga intäkter till EU:s och medlemsstaternas budgetar, och samtidigt är en huvudkälla till organiserad brottslighet, inklusive terrorism. Parlamentet betonar att olaglig handel med tobak allvarligt skadar både laglig handel och nationella ekonomier. Parlamentet noterar vidare att en betydande del av smugglade tobak har sitt ursprung i Vitryssland. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att utöva påtryckningar på Vitryssland för att bekämpa den olagliga handeln med tobak och organiserad brottslighet, och att införa sanktioner om så krävs. Medlemsstaterna uppmanas att utöka sitt samarbete på detta område.

25.  Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att åtskilliga gemensamma tullinsatser där Olaf och medlemsstaterna samarbetade med flera olika administrativa enheter i tredjeländer var framgångsrika, och ledde till att bland annat 16 miljoner cigaretter och två ton cannabis beslagtogs. Parlamentet konstaterar att man vid insatsen Baltica, som leddes av polska tullmyndigheter i samarbete med Olaf, Europol och fem medlemsstater (Finland, Estland, Lettland, Litauen och Sverige), beslagtog 13 miljoner cigaretter från tredjeländer såsom Vitryssland och Ryssland.

26.  Europaparlamentet noterar de 241 fall av anmälda smuggelcigaretter som uppskattningsvis ledde till en förlust av 31 miljoner EUR i traditionella egna medel. Parlamentet ifrågasätter tullens vaksamhet i vissa medlemsstater som inte rapporterat ett enda fall av cigarettsmuggling under 2015.

27.  Europaparlamentet konstaterar att tullkontroller i samband med klarering av varor samt bedrägeribekämpningsorgans kontroller var de mest framgångsrika metoderna för att upptäcka bedrägerier på EU-budgetens inkomstsida under 2015.

28.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över att en minskning av tullpersonal kan inverka negativt på antalet kontroller, och därför få en negativ inverkan på upptäckten av bedrägerier på EU-budgetens inkomstsida.

29.  Europaparlamentet påminner om att effektiva tullkontroller är ett nyckelelement för skyddet av EU:s ekonomiska intressen och att budgetåtgärder inte får hindra medlemsstaternas myndigheter från att utföra sina uppgifter.

30.  Europaparlamentet uttrycker oro i samband med tullinspektioner och därmed sammanhängande uppbörd av tullavgifter, vilka är egna medel i EU-budgeten. Inspektioner för att kontrollera att importörer följer tulltariff- och importbestämmelserna genomförs av medlemsstaternas tullmyndigheter, och parlamentet uppmanar kommissionen att se till att kontroller vid EU:s gränser är lämpliga och harmoniserade, för att på så sätt garantera EU:s säkerhet, trygghet och ekonomiska intressen, och förbinda sig att i synnerhet bekämpa handeln med olagliga och förfalskade varor.

31.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens rekommendation att medlemsstaterna bör sträva efter att hitta rätt balans mellan handelsfrämjande åtgärder och skydd av EU:s ekonomiska intressen. I detta sammanhang framhåller parlamentet tullmyndigheternas snabbförfaranden för företag som anses medföra låg risk, vilket i sig kan vara ett bra system för snabb tullklarering av varor, men som har visat sig vara sårbara för korruption av tulltjänstemän.

Utgifter

32.  Europaparlamentet noterar den låga andelen anmälda oriktigheter (både bedrägerier och andra oriktigheter) för de medel som hanteras direkt av kommissionen; den understiger 0,7 %. Parlamentet uppmanar kommissionen att lämna mer ingående upplysningar om återvinning av inkorrekt använda EU-medel som hanteras direkt av kommissionen, från lagligen bosatta personer från länder som inte är medlemmar i EU.

33.  Europaparlamentet konstaterar att antalet oriktigheter med anknytning till utgifter som anmäldes som bedrägerier år 2015 sjönk med 10 %.

34.  Europaparlamentet konstaterar att upptäckta bedrägerier och andra oriktigheter på utgiftssidan utgör 1,98 % av betalningarna från EU:s budget under 2015.

35.  Europaparlamentet konstaterar att antalet anmälda bedrägerier under 2015 för nationella medel på utgiftssidan i budgeten var 14 % lägre än under 2014, och att det aktuella beloppet var 8 % högre. Parlamentet är bekymrat över att antalet oriktigheter som inte är bedrägerier ökade med 28 % under 2015 och att de berörda beloppen ökade med 44 %.

36.  Europaparlamentet är djupt oroat över att antalet rapporterade bedrägerier och andra oriktigheter som avser Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) har ökat varje år under minst fem på varandra följande år, medan antalet rapporterade fall har ökat från 1 970 under 2011 till 4 612 under 2015. Parlamentet konstaterar dock att oriktigheterna avseende EGFJ har varit stabila under en längre tid (+ 6 % jämfört med 2014 och med 10 % jämfört med 2011), och att de som rör Ejflu har ökat konstant. Det aktuella beloppet har minskat från 211 miljoner EUR 2011 till 119 miljoner EUR 2012, men ökade stadigt till 394 miljoner EUR under 2015, med rapporterade oriktigheter avseende Ejflu som ligger nära 2 % av hela fonden. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna med det högsta antalet anmälda oriktigheter som inte är bedrägerier– Rumänien, Italien, Spanien, Polen, Ungern, Portugal och Litauen – att snabbt och effektivt reglera situationen för att vända denna trend.

37.  Europaparlamentet beklagar att mer än två tredjedelar av de skattade felen i Erufs utgifter under 2015 berodde på att det inte fanns stöddokument som motiverade utgifterna och att reglerna för offentlig upphandling inte efterlevdes. För att övervakningen ska vara effektiv krävs fullständig transparens, även när det gäller underleverantörer. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att omedelbart ta itu med dessa problem. Kommissionen uppmanas att så snart som möjligt övervaka och utvärdera införlivandet av direktiven 2014/24/EU och 2014/25/EU om offentlig upphandling i den nationella lagstiftningen.

38.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att skillnaden i antalet oriktigheter som rapporterats av de olika medlemsstaterna. Ett stort antal rapporterade oriktigheter kan också bero på ett nationellt kontrollsystem med större kapacitet att fånga upp och avslöja oriktigheter. Parlamentet uppmanar enträget kommissionen att fortsätta att göra sitt yttersta för att stödja medlemsstaterna i arbetet med att öka nivån och kvaliteten på inspektionerna, inklusive via samordningstjänsten för bedrägeribekämpning (Afcos), och att färdigställa en nationell strategi för bedrägeribekämpning (NAF) i varje medlemsstat.

39.  Europaparlamentet välkomnar att sex medlemsstater hade antagit en nationell strategi mot bedrägerier i slutet av 2015, och uppmanar de återstående medlemsstaterna att snabbt slutföra sina pågående förfaranden för antagande och utveckla egna nationella strategier för bedrägeribekämpning.

40.  Europaparlamentet är djupt oroat över att bedrägerier och andra oriktigheter i samband med den gemensamma fiskeripolitiken 2015 fördubblats sedan 2014 och är den största som någonsin rapporterats, med 202 fall (19 fall av bedrägerier och 183 fall av andra oriktigheter), med ett belopp på 22,7 miljoner EUR (3,2 miljoner EUR för bedrägerier).

41.  Europaparlamentet understryker att en förenkling av de administrativa reglerna kommer att minska antalet oriktigheter som inte är bedrägerier och bidra till att identifiera bedrägerier och göra EU:s medel mer tillgängliga för stödmottagarna.

42.  Europaparlamentet beklagar att sammanhållningspolitiken rapporterade en kraftig ökning av antalet anmälda oriktigheter som inte var bedrägerier. Mellan 2014 och 2015 hade dessa ökat med 104 % för programperioden före 2007–2013 och med 108 % för programperioden 2007–2013. Parlamentet noterar dock att beloppen för oriktigheter som inte var bedrägerier ökade med mer än 9 % under 2015 jämfört med 2014. Det är dessutom beklagligt att antalet bedrägerier under 2015 ökade med 21 % och beloppet med 74 %.

43.  Europaparlamentet anser att jämförelse av uppgifterna i årsrapporten med jämförbara uppgifter om nationella utgiftsprogram, inbegripet om bedrägerier och andra oriktigheter, skulle kunna bidra till precisa slutsatser om sammanhållningspolitikens utgifter, inbegripet om behovet av kapacitetsuppbyggnad.

44.  Europaparlamentet hänvisar i detta sammanhang till revisionsrättens särskilda rapport nr 10/2015 där revisionsrätten bland annat rekommenderar kommissionen och medlemsstaterna att investera i systematiska analyser av fel vid offentlig upphandling, och uppmanar kommissionen att lägga fram den detaljerade analysen för parlamentet. Kommissionen uppmanas i synnerhet att uttrycka sina synpunkter när det gäller återkommande fel, och att förklara varför sådana fel inte skulle anses vara tecken på potentiellt bedrägliga verksamheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt slutföra riktlinjerna om offentlig upphandling i linje med det nyligen antagna direktivet om offentlig upphandling.

45.  Europaparlamentet påpekar att full transparens vid redovisningen av utgifter är grundläggande, särskilt när det gäller infrastrukturarbeten som finansieras direkt via EU-medel eller EU:s finansieringsinstrument. Kommissionen uppmanas att se till att unionsmedborgarna har obegränsad tillgång till information om samfinansierade projekt.

46.  Europaparlamentet ber kommissionen att i detalj förklara anledningarna till de höga nivåerna av bedrägerifall inom forskning och teknisk utveckling (FoTU), innovation och entreprenörskap. Dessa har ökat från 6 till 91 anmälda fall årligen under programperioden 2007–2013, och omfattar ett belopp på 263 miljoner EUR, vilket är mer än 20 % av alla anmälda bedrägerifall i sammanhållningspolitiken.

47.  Europaparlamentet välkomnar den generella minskningen av anmälda oriktigheter i samband med föranslutningsstödet. Parlamentet konstaterar emellertid att antalet oriktigheter i samband med instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA I) ökar stadigt och att Turkiet står för 46 % av fallen, vilket är 83 % av alla anmälda oriktigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att tillämpa mer för mer-principen i dess negativa innebörd (mindre för mindre), med tanke på dagens politiska situation i Turkiet som är ett direkt hot mot landets förmåga att utnyttja tilldelade medel.

Kartlagda problem och nödvändiga åtgärder

Bättre rapportering

48.  Europaparlamentet beklagar att situationen, trots parlamentets många uppmaningar till införande av enhetliga rapporteringsprinciper i alla medlemsstater, fortfarande är högst otillfredsställande, och att det fortfarande finns stora skillnader när det gäller hur många bedrägerier och andra oriktigheter som varje medlemsstat anmäler. Detta problem skapar en skev bild av den verkliga situationen när det gäller oriktighetsnivån och skyddet av EU:s ekonomiska intressen. Parlamentet uppmanar återigen kommissionen att allvarligt anstränga sig för att förena medlemsstaternas olika angreppssätt för att upptäcka och rapportera oriktigheter samt deras skiftande tolkningar vid tillämpningen av EU:s regelverk. Parlamentet efterlyser inrättandet av ett enhetligt rapporteringssystem.

49.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att utveckla ett system för informationsutbyte mellan behöriga myndigheter så att det blir möjligt att dubbelkontrollera redovisningsuppgifter från två eller flera medlemsstater, så att man kan förhindra gränsöverskridande bedrägerier i samband med struktur- och investeringsfonderna, och således garantera en övergripande och fullständig strategi för skydd av medlemsstaternas ekonomiska intressen.

50.  Parlamentet uppmärksammar slutsatserna i det samarbetsprojekt som finansierats genom programmet Herkules III inom bedrägeribekämpning, i vilka kommissionen uppmanas att lägga fram ett specifikt lagstiftningsförslag om ömsesidigt administrativt bistånd när det gäller struktur- och investeringsfonderna, eftersom ett sådant instrument för rättsligt samarbete är nödvändigt för att motverka risken för förskingring, med utgångspunkt från den pågående halvtidsutvärderingen av tillämpningen av förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).

51.  Europaparlamentet framhåller att det i nödsituationer, t.ex. utnyttjande av medel för flyktingar, ofta förekommer undantag från normala upphandlingsförfaranden, bl.a. direkt tillgång till medlen. Kommissionen uppmanas att effektivare övervaka utnyttjandet av sådana undantag och den spridda praxisen att dela upp upphandlade kontrakt för att inte överskrida tröskelvärden, och på så sätt undvika normala upphandlingsförfaranden.

52.  Europaparlamentet stöder kommissionens strategi att rekommendera de medlemsstater som fortsätter att anmäla väldigt få bedrägerier att förstärka sitt arbete för att upptäcka och/eller anmäla bedrägerier.

53.  Europaparlamentet ser positivt på att kommissionen offentliggör fler uppgifter om bedrägerier och andra oriktigheter och att kvaliteten på de statistiska utvärderingarna av de anmälda oriktigheterna har förbättrats.

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att helt och fullt ratificera EU-direktivet mot penningtvätt, med införandet av ett offentligt register över faktiskt ägande i företag och truster.

55.  Europaparlamentet framhåller att många medlemsstater inte har särskilda lagar rörande organiserad brottslighet, trots att dess inblandning i gränsöverskridande verksamhet och sektorer som påverkar EU:s ekonomiska intressen, t.ex. smuggling eller falskmynteri, hela tiden ökar. Det är mycket viktigt att medlemsstaterna antar de åtgärder som anges i dess resolutioner om kampen mot organiserad brottslighet(9).

56.  Europaparlamentet betonar att förebyggande arbete bl.a. bör innebära fortlöpande utbildning och stöd till personal som ansvarar för förvaltning och kontroll av medlen inom de behöriga myndigheterna, liksom utbyte av information och bästa praxis mellan medlemsstaterna. Parlamentet pekar på den avgörande roll som lokala och regionala myndigheter och intressenter har för att bekämpa bedrägerier. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att agera helt i överensstämmelse med de bestämmelser som fastställer förhandsvillkoren i sammanhållningspolitiken, särskilt inom offentlig upphandling. Medlemsstaterna uppmanas att intensifiera sina insatser på de områden som lyfts fram i kommissionens årsrapport, särskilt när det gäller offentlig upphandling, finansiell brottslighet, intressekonflikter, korruption, visselblåsare och definitionen av bedrägerier.

57.  Europaparlamentet rekommenderar att åtgärder vidtas för att förbättra utnyttjandet av förenklingsåtgärder för 2014–2020, och med sikte på regelverket för perioden efter 2020 där de europeiska struktur- och investeringsfonderna skulle kunna utnyttjas som ett verktyg för att minska risken för oriktigheter till följd av fel. Parlamentet betonar vikten av att tillämpa principen om samordnad granskning. Parlamentet anser att en förenkling av regler och förfaranden kommer att bidra till att minska antalet oriktigheter som inte är bedrägerier. Medlemsstaterna och deras lokala och regionala myndigheter uppmuntras att utbyta bästa praxis i detta avseende, och därvid alltid beakta behovet av en riktig avvägning mellan vaksamhetsverktyg och förenklade förfaranden.

Bättre kontroller

58.  Europaparlamentet välkomnar att fler och fler fall av oriktigheter upptäcks vid gemenskapskontrollerna, både i förhand och i efterhand. Parlamentet anser dock att förebyggande åtgärder är bättre än att återkräva förluster, och att man alltid bör göra en oberoende bedömning i förväg av de projekt som ska finansieras. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att genomföra förhandskontrollerna på ett bättre sätt med hjälp av kommissionen och att utnyttja all tillgänglig information för att förebygga fel och felaktiga utbetalningar i samband med EU-medel. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att budgethänsyn inte kan åberopas som skäl för att minska den personal som arbetar med sådana förhandskontroller, eftersom förebyggandet av oriktigheter betalar sig självt.

59.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att ytterligare förstärka sin övervakande roll med hjälp av revisioner, kontroll- och inspektionsverksamhet, handlingsplaner för korrigerande åtgärder och varningsskrivelser på tidigt stadium för att minska antalet oriktigheter.

60.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att i enlighet med den relevanta rättsliga grunden upprätthålla sin strikta policy för avbrott och uppskjutande av betalningar som en förebyggande åtgärd mot oriktigheter som påverkar EU:s budget.

61.  Europaparlamentet stöder Herkules III-programmet, som är ett bra exempel på strategin för maximalt utnyttjande av varje euro. Parlamentet betonar betydelsen av detta program och dess bidrag till att stärka tullmyndigheternas förmåga att kontrollera gränsöverskridande brottslighet och förhindra att förfalskade och smugglade varor når medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge en preliminär utvärdering av de resultat som uppnåtts inom ramen för Herkules III avseende programmets målsättningar, och att övervaka de beviljade anslagens användning och effektivitet.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att göra användningen av riskbedömningsverktyget Arachne obligatoriskt i samtliga medlemsstater i syfte att öka åtgärderna mot bedrägerier.

63.  Europaparlamentet ser fram emot kommissionens halvtidsöversyn 2018 i syfte att bedöma huruvida det nya regelverket för sammanhållningspolitiken ytterligare förhindrar och minskar risken för oriktigheter, inklusive bedrägerier, och ser också fram emot att få detaljerad information om effekterna av de nya reglerna för förvaltning och kontrollsystem, både när det gäller risken för oriktigheter och bedrägerier och när det gäller det allmänna genomförandet av policyn.

64.  Europaparlamentet anser att strukturfondernas system för finansiell kontroll måste utvärderas före antagandet av den nya fleråriga budgetramen så att systemets brister kan rättas till.

65.  Europaparlamentet betonar att kommissionen i den halvtidsöversyn av sammanhållningspolitiken som ska ske 2018 bör beakta behovet av att förebygga och minska riskerna för oriktigheter, inbegripet bedrägerier. Parlamentet beklagar att komplexa förfaranden gör finansiering från EU:s medel mindre attraktivt. Kommissionen uppmanas att analysera fördelarna med att införa incitament för att öka utgifternas effektivitet. Kommissionen uppmanas att skapa en mekanism för informationsutbyte mellan de behöriga nationella myndigheterna, så att man kan jämföra redovisningsuppgifter för transaktioner mellan medlemsstaterna, i syfte att bidra till upptäckt av transnationella bedrägerier i samband med den fleråriga budgetramen 2014–2020.

66.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över graden av samarbete mellan alla olika kontrollstrukturer i medlemsstaterna. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att stödja initiativ för att förstärka förmågan till samordning mellan kontrollstrukturer, särskilt sådana som verkar på den första kontrollnivån med direktkontakt med förmånstagarna. Parlamentet betonar att bedrägerier och korruption håller på att få en mer transnationell karaktär. Parlamentet betonar i detta sammanhang att det är lämpligt att inrätta ett oberoende europeiskt åklagarämbete för att skydda EU:s ekonomiska intressen samtidigt som åtgärder vidtas för att säkerställa att förhållandet mellan det ämbetet och nuvarande EU-organ klarläggs och att deras respektive befogenheter avgränsas klart och tydligt, i syfte att undvika varje onödig överlappning.

Skydd av EU:s valuta

67.  Europaparlamentet välkomnar att direktiv 2014/62/EU trädde i kraft 2014 och föreskriver att uppsåtligt handlande, t.ex. förfalskning eller ändring av pengar, spridandet av sådana pengar, och även medhjälp till och försök att göra detta, ska betraktas som brott. Parlamentet beklagar att Belgien, Frankrike och Irland ännu inte har införlivat direktivet inom den föreskrivna fristen, dvs. senast den 23 maj 2016.

68.  Europaparlamentet konstaterar att enligt Europeiska centralbanken har förfalskad valuta fram till 2016 orsakat förluster på minst 500 miljoner EUR inom EU:s ekonomi sedan euron infördes 2002.

Visselblåsare

69.  Europaparlamentet understryker den roll som visselblåsare spelar för förebyggande, upptäckt och rapportering av bedrägerier, och behovet av att skydda dem. Parlamentet välkomnar att kommissionen år 2015 inledde Programmet för utbyte av erfarenheter i syfte att samordna och utbyta bästa praxis för att i samarbete med medlemsstaterna förebygga korruption.

70.  Europaparlamentet understryker att korruption och bedrägerier har avgörande negativa effekter för EU:s ekonomiska intressen, och trots att EU har en kontrollmekanism på flera nivåer är den enskilda individen absolut oersättlig på den lägsta nivån av kontrollsystemet. Parlamentet framhåller att det är av denna anledning som visselblåsare måste ges en tydlig ställning inom EU:s och medlemsstaternas rättsliga ramar som tydligt fastställer deras rättigheter och skyldigheter. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att se till att visselblåsare garanteras en minimiskyddsnivå.

71.  Europaparlamentet välkomnar att parlamentet, kommissionen, rådet, EU-domstolen, revisionsrätten, Europeiska utrikestjänsten, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén, Europeiska ombudsmannen, Europeiska datatillsynsmannen och majoriteten av EU:s byråer har infört interna regler som skyddar visselblåsare, i enlighet med artiklarna 22a, 22b och 22c i tjänsteföreskrifterna, och förväntar sig ytterligare förbättringar när det gäller regler för skydd av visselblåsare.

72.  Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 14 februari 2017 om visselblåsares roll för skyddet av EU:s ekonomiska intressen(10), och efterlyser ett snabbt genomförande från medlemsstaternas och kommissionens sida av rekommendationerna i denna resolution och vill att de informerar parlamentet om uppföljningen av den. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att snarast lägga fram ett lagstiftningsförslag om skydd av visselblåsare, i syfte att effektivt förebygga och bekämpa bedrägerier som skadar Europeiska unionens ekonomiska intressen.

Korruption

73.  Europaparlamentet konstaterar att år 2015 förblev korruptionsbekämpning en prioritet inom ramen för den europeiska planeringsterminen och dithörande förfarande för ekonomisk styrning. Parlamentet välkomnar de åtgärder som vidtagits för denna kamp, såsom anordnandet av ett möte med medlemsstaternas nationella kontaktpunkter, inledandet av Programmet för utbyte av erfarenheter för medlemsstaterna och Olafs deltagande på uppdrag av kommissionen vid europeiska och internationella antikorruptionsforum.

74.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen anser att det inte längre är nödvändigt att offentliggöra rapporten om EU:s insatser mot korruption, vilket försvårade bedömningen av korruptionens omfattning 2015. Parlamentet beklagar i synnerhet att detta beslut fattades utan någon diskussion med parlamentet. Parlamentet anser att vilka avsikter som kommissionen än har för att bekämpa korruption sänder denna inställda publicering i sista minuten ett felaktigt budskap inte bara till medlemsstaterna utan också till medborgarna. Parlamentet noterar att sedan EU blev part till FN:s konvention mot korruption (Uncac) den 12 november 2008 har unionen varken deltagit i den granskningsmekanism som föreskrivs i konventionen eller tagit det första steget mot att slutföra en egenbedömning av hur unionen fullgör sina skyldigheter enligt konventionen. Parlamentet uppmanar unionen att fullgöra sina skyldigheter enligt Uncac genom att slutföra en egenbedömning av hur unionen fullgör sina skyldigheter enligt konventionen och delta i mekanismen för inbördes granskning. Kommissionen uppmanas enträget att ompröva sina ståndpunkter avseende EU:s rapport om insatserna mot korruption. Kommissionen uppmanas att genomföra ytterligare analyser, både av EU-institutionerna och medlemsstaterna, av den miljö där politiken genomförs, för att identifiera inneboende kritiska faktorer, sårbara områden och riskfaktorer som gynnar korruption.

75.  Europaparlamentet uppmanar EU att påskynda sin ansökan om medlemskap i Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco) så snart som möjligt och begär att parlamentet ska hållas uppdaterat om hur denna ansökan fortskrider.

76.  Europaparlamentet upprepar sin uppfattning att korruption är en enorm utmaning för EU och medlemsstaterna, och att utan effektiva åtgärder mot sådan korruption undergräver den EU:s ekonomiska resultat, rättsstaten och förtroendet för demokratiska institutioner inom unionen.

77.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra sin andra rapport om insatserna mot korruption och att regelbundet lägga fram dessa rapporter för att informera allmänheten om resultaten av kampen mot korruption, bland annat i samband med programmet för utbyte av erfarenheter av insatserna mot korruption.

78.  Europaparlamentet är oroat över forskningsresultaten som visar att risken för bedrägerier och korruption är högre när medlemsstaterna använder EU:s resurser, särskilt när andelen EU-medel är betydligt högre än 50 % av de totala kostnaderna. Parlamentet anser därför att medlemsstaterna i dessa fall inte till fullo iakttar artikel 325.2 i EUF-fördraget enligt vilken medlemsstaterna ska vidta samma åtgärder för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, som de vidtar för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot deras egna ekonomiska intressen. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att fullt ut tillämpa principen i artikel 325.2, och kommissionen att se till att medlemsstaterna verkligen gör detta.

79.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att utveckla ett system med strikta indikatorer och enhetliga kriterier som är enkla att tillämpa och som baseras på kraven i Stockholmsprogrammet, för att mäta korruptionsnivån i medlemsstaterna och utvärdera deras antikorruptionspolitik. Kommissionen uppmanas att utveckla ett korruptionsindex för att kategorisera medlemsstaterna. Parlamentet anser att ett korruptionsindex skulle kunna ge en tillförlitlig grund utifrån vilken kommissionen kan fastställa sin landsspecifika kontrollmekanism vid kontroll av användningen av EU:s medel.

Undersökande journalistik

80.  Europaparlamentet anser att undersökande journalistik spelar en nyckelroll när det gäller att främja den nödvändiga graden av transparens i EU och medlemsstaterna. Parlamentet anser att undersökande journalistik bör uppmuntras och stödjas genom rättsliga medel både i medlemsstaterna och i EU, och stöder den förberedande åtgärden, genom vilken det upprättas ett stipendiesystem för gränsöverskridande undersökande journalistik som ska delas ut av en förmedlande organisation, nämligen det europeiska centrumet för press- och mediefrihet i Leipzig.

PIF-direktivet och förordningen om Europeiska åklagarmyndigheten

81.  Europaparlamentet välkomnar de framgångsrikt slutförda förhandlingarna om förslaget till direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (nedan kallat PIF-direktivet), som ska omfatta mervärdesskattebedrägeri. Parlamentet noterar att direktivet syftar till att definiera de typer av bedrägligt beteende som ska kriminaliseras och att direktivet innehåller en definition av korruption.

82.  Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 5 oktober 2016 om Europeiska åklagarmyndigheten och Eurojust(11) i vilken parlamentet bekräftade sitt långvariga stöd för inrättandet av en effektiv och oberoende europeisk åklagarmyndighet i syfte att minska den fragmentering som nu råder mellan nationella brottsbekämpande insatser för att skydda EU:s budget. Parlamentet anser att en effektiv europeisk åklagarmyndighet kommer att förstärka bedrägeribekämpningen i EU under förutsättning att den ges de nödvändiga rättsliga bestämmelserna och möjligheten att arbeta effektivt tillsammans med andra befintliga EU-organ och myndigheter i medlemsstaterna. Parlamentet noterar att PIF-direktivets tillämpningsområde direkt avgör omfattningen av Europeiska åklagarmyndighetens mandat. Parlamentet noterar med oro de skiljaktiga åsikterna i rådet om Europeiska åklagarmyndigheten i enlighet med artikel 86 i EUF-fördraget. Parlamentet konstaterar att bestämmelserna i fråga inte genomförs genom ett fördjupat samarbete. Parlamentet anser att Europeiska åklagarmyndigheten endast kan vara effektiv om dess tillämpningsområde omfattar alla medlemsstater. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över sin ståndpunkt och att göra sitt yttersta för att nå en överenskommelse i rådet.

Tobak

83.  Europaparlamentet påpekar kommissionens beslut att inte förnya avtalet med Philip Morris International (PMI-avtalet), som löpte ut den 9 juli 2016. Parlamentet påminner om att det uppmanade kommissionen den 9 mars 2016 att inte förnya, förlänga eller omförhandla PMI-avtalet efter den dag då giltighetstiden löper ut. Parlamentet anser att de tre andra avtalen (British American Tobacco (BAT), Japan Tobacco International (JTI), och Imperial Tobacco Limited (ITL)) inte bör förnyas.

84.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att vidta alla åtgärder som krävs på EU-nivå för att identifiera och spåra PMI-tobaksvaror, och att inleda rättsliga åtgärder i samband med alla beslag av olagliga varor från denna tillverkare tills alla bestämmelserna i direktivet om tobaksvaror är fullt tillämpliga, för att undvika alla luckor i lagstiftningen mellan den dag då PMI-avtalet löper ut och ikraftträdandet av direktivet om tobaksvaror och ramkonventionen om tobakskontroll.

85.  Europaparlamentet noterar att kommissionen efter parlamentets uppmaning i sin resolution av den 9 mars 2016 om tobaksavtalet (PMI-avtalet)(12), ska lägga fram en handlingsplan för att bekämpa olaglig handel med tobaksvaror, inklusive den stora andelen icke-varumärkta cigaretter (”cheap whites”). Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen att utan ytterligare dröjsmål lägga fram ett förslag till en sådan handlingsplan för parlamentet.

86.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens stöd för en snabb ratificering av WTO‑protokollet för att eliminera olaglig handel med tobaksvaror som det första multilaterala rättsliga instrumentet för att ta itu med problemet med cigarettsmuggling i omfattande utsträckning och globalt, och uppmanar till ratificering och genomförande i rätt tid.

87.  Europaparlamentet påminner om att hittills har 25 parter ratificerat ramkonventionen om tobakskontroll, varav endast sju EU-medlemsstater och EU som helhet. Parlamentet uppmanar bestämt EU:s medlemsstater att ratificera protokollet för att eliminera olaglig handel med tobaksvaror.

Utredningar och Olafs roll

88.  Europaparlamentet måste tyvärr konstatera att trots Olafs försäkringar om att byrån gör allt som står i dess makt för att förkorta utredningstiderna har tiden för utredningsfasen stadigt ökat sedan 2012, från 22,5 till 25,1 månader för avslutade ärenden och från 17,3 till 18,7 månader för samtliga ärenden.

89.  Europaparlamentet noterar Olafs roll inom olika gemensamma tullaktioner för att förhindra förluster för EU-budgeten, och uppmanar Olaf att i sina framtida årsrapporter ta med mer information och mer konkreta uppgifter om hur byrån bidrar till skyddet av EU-budgetens intäktssida.

90.  Europaparlamentet uttrycker oro över den ökning som nämns i Olafs senaste årliga rapport av antalet fall av gränsöverskridande bedrägerier. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera användningen av gemensamma insatser i linje med de metoder och förfaranden som redan med framgång används på tullsidan, och även på utgiftssidan, på grundval av artikel 1.2 i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013.

91.  Europaparlamentet stöder Olafs deltagande i nationella och internationella möten om kampen mot bedrägerier, t.ex. det europeiska antikorruptionsnätverket med kontaktpunkter, som i november 2015 antog Parisförklaringen om att intensifiera kampen mot korruption.

92.  Europaparlamentet påpekar att man tagit många steg framåt i kampen mot bedrägerier. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang att det inom Olaf nyligen etablerats en ny undersökningsenhet för de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

93.  Europaparlamentet uppmanar Olaf att i sina årliga verksamhetsrapporter jämföra Olafs rekommendationer om finansiella återkrav med de belopp som faktiskt har krävts tillbaka.

94.  Europaparlamentet påminner om att mot bakgrund av principen om ömsesidigt och lojalt samarbete mellan institutionerna, principen om god förvaltning samt kravet på rättssäkerhet ska Olaf organisera samarbetet med sin övervakningskommitté med utgångspunkt i sina arbetsprotokoll, och till fullo respektera tillämpliga rättsliga bestämmelser.

95.  Europaparlamentet välkomnar Olafs analys av medlemsstaternas uppföljning av Olafs rättsliga rekommendationer som utfärdats mellan den 1 januari 2008 och den 31 december 2015 som en översikt över de viktigaste skälen till den bristande uppföljningen av Olafs rekommendationer. Parlamentet noterar dock att de insamlade uppgifterna i dokumentet enbart avser rättsliga rekommendationer utan hänsyn till administrativa, disciplinära och ekonomiska rekommendationer och därför inte är representativa för den samlade uppföljningen av Olafs rekommendationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge en utförlig återkoppling på Olafs nyligen offentliggjorda analys av medlemsstaternas uppföljning av Olafs rättsliga rekommendationer, och uppmanar Olaf att lägga till ett kapitel i sin årliga rapport om uppföljningen av dessa rekommendationer. Parlamentet uppmanar Olaf att i samarbete med kommissionen lägga fram en detaljerad analys, inklusive siffror om återvinningen av EU-medel.

96.  Europaparlamentet beklagar att nästan en tredjedel (94 av 317) av Olafs rättsliga rekommendationer som utfärdades mellan 2008 och 2015 till de behöriga myndigheterna förkastades på grund av otillräcklig bevisning. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma hur administrativa utredningar skulle kunna användas bättre i rättsfall. Parlamentet uppmuntrar de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att lämna detaljerad information om skälen för uppsägning, för att Olaf bättre ska kunna anpassa sina rekommendationer till nationella lagar.

97.  Europaparlamentet anser att den andel av Olafs rekommendationer som lämnats till de nationella myndigheterna, som har lett till åtal (cirka 50 %), inte är tillräcklig. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas myndigheter att öka sitt samarbete med Olaf. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, kommissionen och Olaf att fastställa villkor som gör det möjligt att säkerställa tillåtlighet av bevismaterial som läggs fram av Olaf. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas myndigheter och Olaf att genomföra gemensamma utredningar i syfte att nå ett optimalt resultat.

98.  Mot bakgrund av att mandatet för Olafs generaldirektör löper ut uppmanar Europaparlamentet bestämt kommissionen att omedelbart inleda förfarandet för inbjudan att lämna förslag till en ny generaldirektör och att inleda samrådet med parlamentet.

99.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och att lägga fram ett förslag om att stärka Olafs utredningsbefogenheter. Parlamentet rekommenderar att Olaf bör tilldelas större resurser för att göra det möjligt för byrån att undersöka många fler rapporterade misstänkta fall.

100.  Europaparlamentet är bekymrat över den bristande överensstämmelsen mellan den information som Olaf får från offentliga källor och den som kommer från privata källor i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja initiativ som syftar till att öka insamlingen av offentlig information och uppmanar medlemsstaterna att höja kvaliteten på de uppgifter som lämnas.

101.  Europaparlamentet noterar att hittills har Olafs rättsliga rekommendationer bara i begränsad utsträckning genomförts i medlemsstaterna. Parlamentet anser att en sådan situation inte kan tolereras och uppmanar kommissionen att säkerställa ett fullständigt genomförande av Olafs rekommendationer i medlemsstaterna.

102.  Europaparlamentet beklagar att de rättsliga myndigheterna i vissa medlemsstater anser att Olafs rekommendationer i samband med felaktig användning av EU-medel har låg prioritet. Parlamentet påminner om att i enlighet med artikel 325.2 i EUF-fördraget ska medlemsstaterna vidta samma åtgärder för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, som de vidtar för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot deras egna ekonomiska intressen.

103.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att förbättra den dåliga kommunikationen mellan medlemsstaterna och Olaf. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att främja initiativ för att förbättra kommunikationen mellan offentliga strukturer, men också mellan civilsamhället i medlemsstaterna och Olaf. Parlamentet betonar att detta är viktigt för att bekämpa korruptionen i medlemsstaterna.

o
o   o

104.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska unionens domstol, Europeiska revisionsrätten, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Olafs övervakningskommitté.

(1) EUT L 84, 20.3.2014, s. 6.
(2) EUT L 248, 18.9.2013, s. 1.
(3) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0403.
(5) EGT L 312, 23.12.1995, s. 1.
(6) Domstolens dom (stora avdelningen) av den 8 september 2015, Taricco m.fl., C-105/14, ECLI:EU:C:2015:555.
(7) Antagna texter, P8_TA(2017)0022.
(8) EUT L 94, 28.3.2014, s. 65.
(9) Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2016 om bekämpning av korruption och uppföljning av resolutionen från det särskilda utskottet för frågor om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt (Antagna texter, P8_TA(2016)0403). Europaparlamentets resolution av den 23 oktober 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt: rekommendationer med avseende på de åtgärder och initiativ som ska vidtas (EUT C 208, 10.6.2016, s. 89).
(10) Antagna texter, P8_TA(2017)0022.
(11) Antagna texter, P8_TA(2016)0376.
(12) Antagna texter, P8_TA(2016)0082.


Resurseffektivitet: mindre livsmedelsavfall, större livsmedelssäkerhet
PDF 352kWORD 67k
Europaparlamentets resolution av den 16 maj 2017 om initiativet om resurseffektivitet: mindre matsvinn, större livsmedelssäkerhet (2016/2223(INI))
P8_TA(2017)0207A8-0175/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin (COM(2015)0614),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Mot ett kretsloppssamhälle: Program för ett avfallsfritt Europa (COM(2014)0398),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om resurseffektivitet: på väg mot ett kretsloppssamhälle(1),

–  med beaktande av den skriftliga förklaringen 0061/2015 av den 14 oktober 2015 om att skänka osålda användbara livsmedel till välgörenhet,

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2012 om hur man ska undvika slöseri med livsmedel: strategier för att förbättra livsmedelskedjans effektivitet inom EU(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2016 om otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan(3),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 28 juni 2016 om livsmedelsförluster och livsmedelsslöseri,

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 15 juni 2016 om livsmedelssvinn(4),

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 20 mars 2013 om det civila samhällets bidrag till en strategi för förebyggande och minskning av livsmedelsförluster och livsmedelssvinn(5),

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 34/2016 Att bekämpa matsvinn: en möjlighet för EU att öka resurseffektiviteten i livsmedelskedjan,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 27 maj 2016 om förebyggande, minskning och återanvändning av livsmedelsavfall,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs jämförande studie från 2014 om EU-medlemsstaters lagstiftning och praxis av livsmedelsdonationer,

–  med beaktande av Fusions-studien (Food Use for Social Innovation by Optimising Waste Prevention Strategies) om uppskattningar av livsmedelsavfallsnivåer i Europa (2016),

–  med beaktande av Fusions-översynen av EU:s lagstiftning och politik med konsekvenser för livsmedelsavfallet (2015),

–  med beaktande av Definitional Framework for Food Waste från Fusion (2014),

–  med beaktande av rapporteringsstandarden för livsmedelsförluster och avfallsredovisning, som lanserades i juni 2016,

–  med beaktande av livsmedels- och jordbruksorganisationens (FAO:s) studie Food wastage footprint – Impacts on natural resources (FAO 2013),

–  med beaktande av FAO:s studie Global food losses and food waste (FAO 2011),

–  med beaktande av framställningen Stop Food Waste in Europe!,

–  med beaktande av Milanostadgan som antogs under världsutställningen i Milano 2015,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0175/2017), och av följande skäl:

A.  FAO uppskattar att ca 1,3 miljarder ton mat, vilket uppgår till ungefär en tredjedel, i vikt, av all mat som produceras i världen för att användas som livsmedel går förlorad eller slängs varje år.

B.  Livsmedel är en dyrbar handelsvara. Eftersom ”livsmedelssystemet” använder en ansenlig mängd resurser såsom mark, jord, vatten, fosfor och energi är en effektiv och hållbar förvaltning av dessa resurser av största vikt. Matsvinn orsakar enorma ekonomiska kostnader och miljökostnader som FAO beräknar uppgå(6) till 1,7 biljoner USD per år globalt sett. Förebyggande och minskning av matsvinn medför ekonomiska fördelar för både hushållen och samhället i stort samtidigt som det också minskar miljöförstöring.

C.  Slöseri med livsmedel medför höga sociala, ekonomiska och miljömässiga kostnader och har etiska konsekvenser. Livsmedel som går förlorade eller slängs bidrar till klimatförändringarna med ett globalt koldioxidavtryck på runt 8 % av de totala antropogena globala utsläppen av växthusgaser, och slösar med knappa resurser såsom land, energi och vatten(7) under de berörda produkternas hela livscykel. Livsmedelskedjans överskott får inte direkt bli matsvinn om det skulle kunna användas som näring för människor och med en lämplig lagstiftning om livsmedelsöverskott skulle matsvinn kunna bli en resurs.

D.  För varje kilo livsmedel som produceras släpps 4,5 kg koldioxid ut i atmosfären enligt aktuella studier. De cirka 89 miljoner ton livsmedel som slängs i Europa genererar 170 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år, fördelat enligt följande: livsmedelsindustrin 59 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år, inhemsk konsumtion 78 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år och övriga 33 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. Produktionen av de 30 % livsmedel som i slutändan inte konsumeras står för ytterligare 50 % av det vatten som används till bevattning, samtidigt som det krävs 5–10 ton vatten för att producera ett kilo nötkött.

E.  Flera studier har visat att rejält förändrade kostvanor är den mest effektiva metoden för att minska miljöpåverkan från livsmedelskonsumtion. För att åstadkomma ett hållbart system för livsmedelsproduktion och livsmedelskonsumtion i Europa krävs en heltäckande och integrerad livsmedelspolitik.

F.  Enligt Världslivsmedelsprogrammet (WFP) har 795 miljoner människor i världen inte tillräckligt med mat för att leva ett hälsosamt och aktivt liv. Näringsbrist ligger bakom nästan hälften (45 %) – omkring 3,1 miljoner – av alla dödsfall bland barn under fem år. Ett av sex barn i världen är underviktigt och ett av fyra har en tillväxthämning. Att minska matsvinnet är därför inte bara en ekonomisk och miljömässig skyldighet, utan även en moralisk plikt(8).

G.  Nästan 793 miljoner människor i världen är idag undernärda(9) och över 700 miljoner människor lever under fattigdomsgränsen(10) med inkomster på mindre än 1,90 US-dollar om dagen. All oansvarig användning av naturresurser som är avsedda för livsmedelsproduktion och allt matsvinn anses därför vara moraliskt oacceptabelt.

H.  Ett minskat livsmedelsslöseri skulle innebära en mer ändamålsenlig markanvändning, bättre förvaltning av vattentillgångar och positiva effekter för hela den globala jordbrukssektorn, och det skulle stärka kampen mot undernäring i utvecklingsländerna.

I.  EU har undertecknat Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs av FN:s generalförsamling den 25 september 2015. Mål nr 12.3 i målen för hållbar utveckling syftar till att före 2030 minska det globala livsmedelavfallet per capita med 50 % på detaljhandels- och konsumentnivå, och att minska livsmedelsförlusterna i produktions- och leveranskedjorna, inklusive förluster under primärproduktion, transport och förvaring. FN uppskattar att världens befolkning kommer att öka från 7,3 miljarder i dag till 9,7 miljarder 2050(11). Att minska matsvinnet är en mycket viktig åtgärd för att minska världssvälten och nödvändigt för att föda världens ständigt växande befolkning.

J.  Consumer Goods Forum som representerar 400 återförsäljare, tillverkare, tjänsteleverantörer och andra intressenter i 70 länder har antagit en offentlig resolution om att halvera matsvinnet från sina medlemmars egen verksamhet fram till 2025, fem år innan mål nr 12.3 i målen för hållbar utveckling.

K.  Att förebygga matsvinnet skulle vara miljömässigt, socialt och ekonomiskt fördelaktigt, och uppskattningar visar att 88 miljoner ton livsmedel slängs i EU varje år, motsvarande 173 kg matsvinn per person. Produktion och bortskaffande av livsmedelsavfall i EU genererar 170 ton koldioxidutsläpp och förbrukar 26 miljoner ton resurser. Kostnaderna för mängden matsvinn beräknas uppgå till cirka 143 miljarder EUR(12). Enligt FAO svälter 800 miljarder människor i världen.

L.  Enligt data från 2014 hade 55 miljoner människor, eller 9,6 % av befolkningen i EU-28, inte råd med ett mål mat av god kvalitet varannan dag. Enligt data från 2015 befann sig 118,8 miljoner människor, eller 23,7 % av befolkningen i EU-28, i riskzonen för fattigdom och social utestängning(13).

M.  En minskning av matsvinnet kan förbättra den ekonomiska situationen för hushåll utan att sänka levnadsstandarden.

N.  Otillbörliga handelsmetoder och prisdumpning i livsmedelssektorn leder ofta till att livsmedel säljs under sitt verkliga värde och därför bidrar till mer svinn.

O.  Livsmedel går förlorade eller slängs under alla steg i livsmedelskedjan, inklusive vid produktion, bearbetning, transport, lagring, detaljhandel, marknadsföring och konsumtion. Uppskattningar från Fusions-projektet visar att de sektorer som bidrar mest till matsvinnet inom EU är hushållen med 53 % och bearbetningsindustrin med 19 %, och andra källor är detaljhandeln med 12 %, primärproduktionen med 10 % och grossisthandeln med 5 %(14). Dessa beräkningar tyder på att åtgärder för att minska matsvinnet i hushållen och i bearbetningsindustrin skulle ha störst betydelse. I utvecklingsländerna uppstår matsvinn främst på grund av begränsningar i infrastrukturen och tekniska begränsningar.

P.  Fusions-projektets uppgifter kommer från olika källor och olika definitioner av ”matsvinn” används.

Q.  I Fusions-projektet konstaterades att det finns mycket få mätningar av svinn inom jordbruk, trädgårdsnäring, vattenbruk, fiskeri eller andra primära produktionsverksamheter. Detta utgör ett hinder för en god bedömning av den faktiska omfattningen av livsmedelsförlusten och matsvinnet i Europa.

R.  Riktade åtgärder, anpassade till operatörerna och det led i livsmedelskedjan som berörs, är ett bättre sätt för att motverka matsvinn, eftersom problemen skiljer sig åt på alla områden.

S.  En studie som gjordes 2015 i Storbritannien av Waste and Resources Action Programme WRAP) visar att minst 60 % av hushållens matsvinn går att undvika och att maten kunde ha konsumerats om den hade hanterats bättre(15).

T.  Vissa förluster och ett visst svinn och avfall i primärproduktionen beror på detaljhandelns standarder för produktspecifikationer, beställningar som annullerats på grund av ändringar i konsumentefterfrågan samt överproduktion som ett resultat av krav på att tillgodose säsongsbetonad efterfrågan. Livsmedel som slängs under tillverkningsprocessen är en annan anledning till att livsmedel går till spillo under produktionen.

U.  I Europa går enligt FAO 20 % av frukt och grönsaker, 20 % av rotfrukter och 10 % av olje- och baljväxter förlorade inom jordbruket, och ytterligare 5 % av frukterna, grönsakerna och rotfrukterna förloras efter skörd(16).

V.  Frukt och grönsaker som skadas av naturkatastrofer eller som förstörs eller plöjs över på familjejordbruk till följd av en förlorad marknad eller låga priser utgör en förlorad investering och inkomst för jordbrukare.

W.  Aktörer i livsmedelskedjan internaliserar ofta kostnaden för matsvinn och inkluderar den i produktens slutliga konsumentpris(17).

X.  Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 34/2016 om att bekämpa matsvinn undersöker frågan om EU bidrar till en resurseffektiv livsmedelskedja genom att bekämpa matsvinn på ett ändamålsenligt sätt. Rapporten visar att EU i nuläget inte bekämpar matsvinn på ett ändamålsenligt sätt och att befintliga initiativ och befintlig politik kan användas mer ändamålsenligt för att bemöta problemet med matsvinn. I rapporten uppges att kommissionens ambition att hantera matsvinn har minskat trots flera uppmaningar från Europaparlamentet och medlemsstaterna om att ta upp frågan. De åtgärder som kommissionen hittills har vidtagit är enligt rapporten fragmenterade, oregelbundna och saknar tydlig samordning. I rapporten rekommenderas kommissionen att utveckla en åtgärdsplan för de kommande åren, att ta hänsyn till matsvinn i sin framtida konsekvensbedömningar och att på ett bättre sätt anpassa EU:s olika åtgärder som kan bekämpa matsvinn, och att klargöra den tolkning av juridiska villkor som kan motarbeta livsmedelsdonationer samt att överväga hur donationer kan underlättas på andra politiska områden.

Y.  Kommissionen beslutade, efter att ha investerat ansenliga resurser och hållit ett väldigt framgångsrikt offentligt samråd 2013, till sist att inte offentliggöra meddelandet Att bygga ett hållbart europeiskt livsmedelssystem, trots att det i meddelandet redan hade färdigställts och godkänts av tre kommissionärer (GD Miljö, GD Hälso- och konsumentfrågor och GD Jordbruk och landsbygdsutveckling). Detta meddelande innehåller flera bra tillvägagångssätt för att komma till rätta med problemet med matsvinn.

Z.  Det finns varken någon gemensam konsekvent definition av ”matsvinn” eller någon gemensam EU-metod för att mäta matsvinn, vilket gör det svårt att jämföra olika dataset och mäta framsteg för att minska matsvinnet. Svårigheterna med att samla in fullständiga, tillförlitliga och harmoniserade uppgifter utgör ytterligare ett hinder för att uppskatta matsvinnet i EU. I denna resolution är ”matsvinn” livsmedel för människor, antingen i ätbart eller oätbart tillstånd, som tagits bort från produktions- eller leverantörskedjan för att slängas i samband med primärproduktion, bearbetning, produktion, transport, lagring, detaljhandel och konsumtion, med undantag för förluster under primärproduktionen. En definition av ”förluster under primärproduktionen” måste fastställas.

AA.  En åtskillnad måste göras mellan svinn av ätbar mat och svinn av oätbara delar för att undvika vilseledande slutsatser och icke ändamålsenliga åtgärder. Minskningsåtgärdernas fokus bör ligga på att undvika svinn av ätbar mat.

AB.  Protokollet Food Loss and Waste är en satsning med flera berörda aktörer som har gett upphov till utvecklingen av en global redovisnings- och rapporteringsstandard (känd som FLW-standarden) för att kvantifiera livsmedel och tillhörande oätbara delar som avlägsnas från livsmedelskedjan(18).

AC.  Att övervaka hur mycket livsmedel som slängs och även hur stort livsmedelsöverskottet och livsmedelsåtervinningen är kan ge en mer fullständig bild och vara värdefullt för att föra en sund politik på EU-nivå.

AD.  Hierarkin för avfallshantering som fastställs i ramdirektivet om avfall(19) (förebyggande arbete, förberedelser för återanvändning, materialåtervinning, återvinning och bortskaffande) beaktar inte matsvinnets särskilda karaktär, som är en mycket varierande avfallsström. För närvarande finns det ingen särskild hierarki för hantering av överblivna livsmedel och matsvinn på EU-nivå. En hierarki för matsvinn som tar hänsyn till hela produktionskedjan bör fastställas. Förebyggande och återanvändning för mänsklig konsumtion bör vara prioriterade åtgärder.

AE.  Med de rätta politiska incitamenten kan livsmedelsöverskott återvinnas och användas för att ge människor mat.

AF.  Det finns möjlighet att optimera användningen av f.d. livsmedel och biprodukter från näringskedjan inom produktionen av djurfoder.

AG.  Förbränning av matavfall och deponering är fortfarande fortlöpande praxis i vissa områden i EU och motverkar den cirkulära ekonomin.

AH.  I artikel 9.1 f i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna(20) krävs att livsmedelsföretagare anger datum för minsta hållbarhetstid (”bäst före”-datum) eller ”sista förbrukningsdatum” för ett livsmedel.

AI.  Kunskaperna om datummärkning på livsmedelsprodukter är bristfälliga, särskilt konsumenternas kunskaper. ”Bäst före”-märkningen anger det datum efter vilket ett livsmedel i regel fortfarande kan ätas men kanske inte är som bäst ur kvalitetssynpunkt, medan ”sista förbrukningsdag”-märkningen anger det datum efter vilket ett livsmedel inte längre är säkert att äta. Inte ens hälften av EU-medborgarna förstår vad märkningarna ”bäst före” och ”sista förbrukningsdag” betyder(21). Användningen av märkningarna ”bäst före-datum” och ”sista förbrukningsdag” och hur dessa tolkas varierar från en medlemsstat till en annan, och mellan olika producenter, bearbetningsföretag eller distributörer, även om produkten är den samma. Enligt artikel 13 i förordning (EU) nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, måste förfallodagen vara lätt att se och klart läsbar.

AJ.  Osålda livsmedel som skänks bort längs hela livsmedelskedjan leder till avsevärt minskat matsvinn samtidigt som man också hjälper människor som behöver mat och som inte har råd att köpa vissa livsmedelsprodukter eller en tillräcklig mängd livsmedel av samma kvalitet. Stormarknader och restauranger skulle kunna spela en viktig roll i denna process.

AK.  Eftersom unionsmedel, t.ex. Europeiska unionens program för livsmedelsbistånd till de sämst ställda (FEAD), underlättar livsmedelsdonationer genom att bl.a. finansiera infrastruktur för lagring och transport av donerade livsmedel. FEAD utnyttjas inte i tillräcklig grad av medlemsstaterna.

AL.  Förmedlingen av ätbara livsmedelsöverskott till de behövande hindras av en flaskhals i distributionskedjans kapacitet, eller ibland av en fullständig brist på kapacitet i den kedjan. Välgörenhetsorganisationer och institutioner som bedriver socialt arbete och drivs av statliga eller lokala myndigheter saknar tillräckliga ekonomiska och mänskliga resurser för att kunna transportera och distribuera de ätbara livsmedel som erbjuds för välgörenhetsändamål. Detta gäller särskilt de mest missgynnade regionerna.

AM.  Sociala program och program på gräsrotsnivå, såsom livsmedelsbanker eller matställen som drivs av välgörenhetsorganisationer, minskar matsvinnet och hjälper dem som har det sämst ställt, och bidrar därför också till att skapa ett ansvarsfullt och medvetet samhälle.

AN.  På den inre marknaden tillverkar många företag livsmedel för mer än ett land. Osålda produkter från sådana företag kan i vissa fall inte doneras i tillverkningslandet på grund av att märkningen är på främmande språk.

AO.  Livsmedelsgivare betraktas som livsmedelsföretagare enligt förordningen om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning(22) och måste därmed uppfylla all EU:s lagstiftning om livsmedel som avser ansvar, skadeståndsansvar, spårbarhet och livsmedelssäkerhetsregler och som fastställs i livsmedelshygienpaketet(23). De risker som förknippas med skadeståndsansvaret för donerade livsmedel kan få potentiella livsmedelsgivare att slänga livsmedelsöverskott i stället för att donera det(24)

AP.  På grund av de befintliga administrativa hindren anser stora affärskedjor och stormarknader att det är acceptabelt att slänga livsmedel som närmar sig ”bäst-före”-datumet i stället för att skänka dem.

AQ.  Kommissionen arbetar för närvarande med att förtydliga EU-lagstiftningen om gåvor.

AR.  Flera medlemsstater har redan antagit nationella lagar för att begränsa matsvinn och framför allt Italien har antagit en lag som underlättar donation och distribution av livsmedel för sociala ändamål eller solidaritetsändamål, genom att utesluta givarens skadeståndsansvar för livsmedel som skänks i god tro och är ätbara när donationen görs.

AS.  Länder kan även anta nationella frivilliga riktlinjer för livsmedelsdonationer, som den som förberetts av livsmedelssäkerhetsverket i Finland, i syfte att minska onödigt matsvinn.

AT.  I rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt(25) (momsdirektivet) fastställs att livsmedelsdonationer är skattepliktiga och att skattebefrielser på livsmedelsdonationer inte är tillåtna. Kommissionen rekommenderar att värdet, av skatteskäl, på donerade livsmedel som har nära förestående bäst före-datum eller inte lämpar sig för försäljning, sätts ganska lågt, till och med nära noll(26). Vissa medlemsstater uppmuntrar livsmedelsdonationer genom att ”frångå” momsskyldigheten, men överensstämmelsen med momsdirektivet är oklar. Andra medlemsstater erbjuder skatteavdrag för företag på donerade livsmedel(27).

AU.  I många medlemsstater är det tyvärr dyrare att donera ätbara livsmedelsöverskott än att skicka iväg det för anaerob nedbrytning, vilket strider mot allmänhetens intresse med tanke på det stora antalet människor som lever i extrem fattigdom.

AV.  Livsmedelsförpackningar bidrar avsevärt till ett minskat matsvinn och till hållbarheten genom att förlänga produkternas livslängd och skydda dem. Livsmedelsförpackningar som är återvinningsbara och härrör från förnybara råmaterial kan bidra ännu mer till miljö- och resurseffektivitetsmål.

AW.  Aktiva och intelligenta material avsedda att komma i kontakt med livsmedel kan förbättra kvaliteten på förpackade livsmedel och förlänga dess hållbarhet eller på ett bättre sätt hjälpa till att bevaka den förpackade matens tillstånd och ge information om färskt livsmedlet är.

AX.  Att hantera livsmedel som slängs kräver ytterligare resurser.

AY.  Att motverka matsvinn ger också ekonomiska fördelar eftersom 1 EUR som satsas på att förebygga matsvinn gör att man kan undvika 265 kg matsvinn till ett värde av 535 EUR, att kommunerna kan spara 9 EUR i avfallskostnader och att 50 EUR kan sparas i miljökostnader kopplade till utsläpp av växthusgaser och luftföroreningar (28).

AZ.  Åtgärder för att minska matsvinn bör vidtas på rätt nivå. Lokala och regionala myndigheter spelar en nyckelroll i minskningen av matsvinn genom sitt ansvar för och kompetens inom avfallshantering, sin kapacitet att inleda och driva lokala kampanjer samt sin direkta kontakt och sitt samarbete med civilsamhället och välgörenhetsorganisationer, med tanke på deras stora andel inom offentlig upphandling och i många fall ansvar för utbildningsinstitutioner.

BA.  Utbyte av bästa praxis på europeisk och internationell nivå samt stöd till utvecklingsländerna är mycket viktigt för att motarbeta matsvinnet i hela världen.

BB.  Sedan andra halvåret 2013 har Europaparlamentet fört en övergripande politik i syfte att drastiskt minska matsvinnet i sina cateringtjänster. Överbliven mat från överproduktion doneras regelbundet av parlamentet i Bryssel.

1.  Europaparlamentet betonar det akuta behovet av att minska mängden matsvinn, och av att förbättra resurseffektiviteten i unionen i varje led i livsmedelskedjan, inklusive produktion, bearbetning, transport, lagring, detaljhandel, marknadsföring och konsumtion, med hänsyn till att man i högindustrialiserade länder främst slänger livsmedel i försäljnings- och konsumtionsfasen, medan man i utvecklingsländer slänger livsmedel i tillverknings- och bearbetningsfasen. Parlamentet understryker i detta hänseende vikten av politiskt ledarskap och ett engagemang från både kommissionen och medlemsstaterna. Parlamentet påminner om att det vid flera tillfällen har uppmanat kommissionen att vidta åtgärder mot matsvinn.

2.  Europaparlamentet uppmanar mer specifikt till en minskning av mängden matsvinn på detaljhandels- och konsumentnivå och av livsmedelsförlusterna i produktions- och leveranskedjorna, inklusive förluster efter skörd.

3.  Europaparlamentet insisterar därför på att kommunikationen mellan alla aktörer i livsmedelskedjan måste förbättras, särskilt mellan leverantörer och distributörer, så att utbudet anpassas till efterfrågan.

4.  Europaparlamentet efterlyser ett samordnat politiskt svar på EU-nivå och i medlemsstaterna, i överensstämmelse med deras respektive behörigheter, som inte bara tar hänsyn till politiken för avfall, livsmedelssäkerhet och livsmedelsinformation utan även till aspekter inom ekonomisk politik, skattepolitik, finanspolitik, forsknings- och innovationspolitik, miljöpolitik, strukturpolitik (jordbruk och fiske), utbildningspolitik, socialpolitik, handelspolitik, konsumentskyddspolitik samt energipolitik och politik för offentlig upphandling. Parlamentet efterlyser i detta avseende samordning mellan EU och medlemsstaterna. Parlamentet betonar att EU:s insatser för att minska matsvinnet bör stärkas och samordnas bättre. Parlamentet noterar att företag i livsmedelskedjan till största del är små och medelstora företag, vilka inte bör belastas med orimlig extra administration.

5.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att involvera kommissions alla relevanta avdelningar som arbetar med matsvinn, och att säkerställa fortsatt och förstärkt samordning på kommissionsnivå. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att tillämpa en systematisk strategi som tar upp alla aspekter av matsvinn och att inrätta en övergripande handlingsplan för matsvinn som omfattar de olika politiska områdena och beskriver strategin för de kommande åren.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att identifiera den europeiska lagstiftning som kan utgöra ett hinder för en effektiv bekämpning av matsvinn och analysera hur den skulle kunna anpassas för att möta målet om förebyggande av matsvinn.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera nya relevanta lagstiftningsförslags potentiella inverkan på matsvinn då den genomför konsekvensbedömningar av dem.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att permanenta det befintliga ekonomiska stödet för att bekämpa matsvinnet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bättre utnyttja de möjligheter som EU:s politik och finansieringsprogram erbjuder på detta område.

9.  Europaparlamentet betonar det ansvar som medlemsstaternas behöriga myndigheter har när det gäller att utveckla en anpassad strategi mot matsvinn inom EU:s ram. Parlamentet erkänner det viktiga arbete som redan har utförs i flera medlemsstater.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att medverka i informativa och kommunikativa kampanjer om hur man kan förebygga matsvinn.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att minska livsmedelsförluster i hela leveranskedjan, inklusive i primärproduktion, transport och lagring.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att uppnå målet att före 2025 minska matsvinnet i unionen med 30 % och före 2030 med 50 % jämfört med utgångsläget 2014.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast den 31 december 2020 undersöka möjligheten att fastställa bindande unionsomfattande mål för minskning av matsvinn som ska ha uppnåtts före 2025 och 2030 på grundval av mätningar som beräknas enligt en gemensam metod. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en rapport som vid behov åtföljs av ett lagstiftningsförslag.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att övervaka och bedöma genomförandet av sina åtgärder för att minska matsvinnet genom att mäta mängden matsvinn på grundval av en gemensam metod. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att stödja en juridiskt bindande definition och att senast den 31 december 2017 anta en gemensam metod, som innehåller bl.a. minimikrav för kvalitet, för en enhetlig mätning av matsvinnet. Parlamentet anser att en gemensam EU-definition och EU-metod för att mäta matsvinnet som gäller hela leveranskedjan skulle göra det för medlemsstaterna och de berörda aktörerna att beräkna och minska matsvinnet.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda följande definition av ”matsvinn”: ”matsvinn: livsmedel som är avsett som människoföda, som befinner sig antingen i tjänligt eller otjänligt skick, och som tagits ur produktionen eller leveranskedjan för att kasseras, inklusive under primärproduktionen, bearbetningen, tillverkningen, transporten, lagringen, samt i detaljhandels- och konsumtionsledet, med undantag för förluster under primärproduktionen,”

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin framtida politik göra tydlig skillnad mellan matsvinn och livsmedelsförluster som i primärproduktionen är oundvikliga på grund av force majeure-händelser, exempelvis stormar.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera livsmedelsförluster i jordbrukssektorn och andra sektorer i primärproduktionen i sina beräkningar för att säkerställa ett tillvägagångssätt som tar hänsyn till hela leveranskedjan. Parlamentet noterar emellertid att kvantifiering av förlusterna i primärproduktionsledet kan vara svårt och uppmanar kommissionen att identifiera bästa praxis för att hjälpa medlemsstaterna att samla in sådana uppgifter.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en gemensam definition av begreppet ”förlust” för varje led i livsmedelskedjan liksom en gemensam mätmetod i samarbete med medlemsstaterna och alla berörda aktörer.

19.  Europaparlamentet noterar svårigheten i att kvantifiera matsvinn och livsmedelsförluster i primärproduktionsledet på grund av de heterogena produkterna och motsvarande processer och på grund av avsaknaden av en tydlig definition av matsvinn. Parlamentet uppmanar kommissionen att identifiera och sprida bästa praxis bland medlemsstaterna i samband med insamling av uppgifter om livsmedelsförluster och matsvinn på gårdar, utan att skapa ytterligare administrativa bördor eller kostnader för jordbrukarna.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att rådgöra med alla berörda aktörer om den statistiska metod och om andra åtgärder som ska införas för att förebygga matsvinn i hela unionen och i alla sektorer.

21.  Europaparlamentet konstaterar att det inte finns någon gemensam EU-definition och EU-metod för att mäta livsmedelsöverskott. Parlamentet påpekar att Italien har antagit lagstiftning som definierar överskott i livsmedelskedjan och tillhandahåller en hierarki för återvinning av överskott, med prioritet för livsmedel. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka effekterna av nämnda lagstiftning på livsmedelsdonationer och matsvinn i Italien, och att överväga att föreslå liknande lagstiftning på EU-nivå vid behov.

22.  Europaparlamentet efterlyser en specifik hierarki för matsvinn som ska tillämpas i direktiv 2008/98/EG enligt följande:

   a) förebyggande vid källan,
   b) tillvaratagande av ätbar mat, med prioritet för livsmedel framför djurfoder och upparbetning till produkter andra än livsmedel,
   c) organisk materialåtervinning,
   d) energiåtervinning,
   e) bortskaffande.

23.  Europaparlamentet belyser initiativen som ingår i handlingsplanen för den cirkulära ekonomin, vilka omfattar åtgärder i syfte att upprätta en plattform för ekonomiskt stöd med målet att locka investeringar och innovationer för att minska förluster, samt de riktlinjer som gäller medlemsstaterna för att omvandla vissa livsmedelsförluster eller biprodukter från jordbruket till energi.

24.  Europaparlamentet betonar att energibehoven bör tillgodoses genom användning av avfall och biprodukter som inte är användbara i någon annan process högre upp i avfallshierarkin.

25.  Europaparlamentet betonar att bekämpning av matsvinn också kräver höga nivåer av återvinning i det reviderade avfallsramdirektivet och införandet av kaskadprincipen för biomassa i EU:s energipolitik.

26.  Europaparlamentet framhåller behovet av att införa en skyldighet för medlemsstaterna att årligen rapportera till kommissionen om den totala nivån av matsvinn som genererats under ett visst år.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta specifika åtgärder för förebyggande av matsvinn i sina avfallsförebyggande program. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att framför allt upprätta frivilliga avtal och skapa ekonomiska och skattemässiga incitament för att donera livsmedel och på andra sätt begränsa matsvinnet.

28.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna framför allt bör uppmuntra hemkompostering och separering av köksbioavfall vid källan samt garantera att detta avfall genomgår en organisk återvinning för att kunna säkra en hög miljöskyddsnivå och avkastning, bl.a. rötrester och kompostmaterial, med höga kvalitetsstandarder. Parlamentet anser att medlemsstaterna dessutom bör förbjuda deponering av organiskt avfall i deponier.

29.  Europaparlamentet noterar den föroreningsrisk som plast och metall medför i livsmedelsavfall som hamnar i kompostering och jord, och vidare till färskvatten och marina ekosystem, och kräver att denna föroreningsväg minimeras. Parlamentet påminner dessutom om att syftet med direktivet om återanvändning av slam som uppkommer vid rening av avfallsvatten i jordbruket är att minimera föroreningarna i jordbruksmarken. Parlamentet manar därför till aktsamhet när man överväger att kombinera avfallsflöden, och efterlyser lämpliga skyddsåtgärder.

30.  Europaparlamentet betonar att livsmedelssäkerheten är av största vikt och att åtgärder för att minska matsvinnet inte får äventyra nuvarande standarder för livsmedelssäkerhet. Parlamentet betonar att kampen mot matsvinnet inte bör äventyra vare sig livsmedelssäkerhets- och miljönormer eller djurskyddsnormer, särskilt inte normer om djurs hälsa och välbefinnande.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att anta åtgärder för att kontrollera livsmedelssäkerheten ur hälsosynpunkt, när så krävs, för att bygga upp ett förtroende bland medborgare och konsumenter för politik som leder till att matsvinnet minskar.

32.  Europaparlamentet påminner om att förebyggandet av matsvinn är en första insats som måste göras för en korrekt avfallshantering som följer principerna för en cirkulär ekonomi. Parlamentet betonar dock att det i nuläget är omöjligt att få uppkomsten av matsvinn att helt försvinna. Parlamentet anser det därför nödvändigt att fastställa obligatoriska EU-åtgärder för att garantera att matsvinn kan förvandlas till nya resurser.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erbjuda ekonomiska incitament för att stödja insamlingen av överblivna livsmedel som antingen kan omfördelas till välgörenhet eller återanvändas i andra sekundära syften som förhindrar matsvinn, som att t.ex. omvandla överblivna livsmedel till värdefulla resurser genom att använda dem i produktionen av foder för boskap och tamdjur.

34.  Europaparlamentet noterar möjligheten att optimera användningen av livsmedel som antingen går till spillo eller slängs samt biprodukter från livsmedelskedjan, i synnerhet dem av animaliskt ursprung, i fodertillverkning, återvinning av näringsämnen och tillverkning av jordförbättringsmedel, och deras betydelse för primärproduktionen.

35.  Europaparlamentet framhåller hur en mer effektiv europeisk lagstiftning om biprodukter i direktivet 2008/98/EG kan bidra till ett avsevärt minskat matsvinn. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att stödja projekt med jordbruksbaserade livsmedelsföretag avsedda att underlätta synergier mellan jordbruk och industri, särskilt genom programmet Horisont 2020.

36.  Europaparlamentet påminner om behovet av att kommissionen, senast den 31 december 2018, utarbetar en rapport för att bedöma behovet av övergripande reglerande åtgärder inom sektorn för hållbar konsumtion och produktion, samt utformar en konsekvensbedömning för att identifiera de bestämmelser som hindrar utvecklingen av synergier mellan de olika sektorerna, och förhindrar användningen av biprodukter.

37.  Europaparlamentet betonar att användningen av lager och livsmedel som annars skulle gå till spillo inte utesluter behovet av god utbudsstyrning och klok förvaltning av livsmedelskedjan, för att undvika systematiska strukturella överskott.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja högre användningsgrad av f.d. livsmedel och biprodukter från hela livsmedelskedjan i produktionen av djurfoder.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera de rättsliga hindren för att använda f.d. livsmedel i fodertillverkning och att främja forskning på detta område, och betonar samtidigt behovet av ökad spårbarhet, efterlevnad av standarder för biosäkerhet och användning av sorterings- och behandlingsprocesser som får ner livsmedelssäkerhetsrisken till noll.

40.  Europaparlamentet välkomnar den nyligen inrättade EU-plattformen för livsmedelsförluster och matsvinn, som har som mål att identifiera prioriterade åtgärder som måste antas på EU-nivå för att förebygga livsmedelsförluster och matsvinn, och som underlättar informationsutbyte mellan berörda operatörer. Parlamentet betonar att ett lämpligt engagemang i plattformens arbete från parlamentets sida därför skulle vara önskvärt. Parlamentet uppmanar kommissionen att förse parlamentet med en detaljerad förteckning över pågående åtgärder, mål och delmål samt de framsteg som gjorts vad gäller gemensamma metoder och donationer. Parlamentet anser att plattformen kan vara det bästa redskapet för att mäta matsvinn, men också livsmedelsöverskott och livsmedelsåtervinning. Parlamentet är dock fortfarande övertygat om att detta bara skulle vara en allra första åtgärd för att komma till rätta med matsvinnsproblemet.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det arbetet som görs i EU-plattformen för livsmedelsförluster och matsvinn översätts till EU:s 24 språk.

42.  Europaparlamentet uppmanar plattformen för livsmedelsförluster och matsvinn att bl.a. stödja utvecklingen av olika konsumentinformationskanaler liksom konsumentinformations- och livsmedelsutbildningsprogram. Parlamentet uppmanar eftertryckligen plattformen att underlätta samarbete mellan lokala aktörer om förbyggande av matsvinn och donationsinitiativ, med fokus på att minska motsvarande transaktionskostnaderna. Parlamentet påpekar återigen vikten av att utbyta bästa praxis, förena kunskap och undvika överlappning med andra relevanta forum som exempelvis EU:s hållbarhetsforum för detaljhandeln, det europeiska rundabordssamtalet om hållbar konsumtion och produktion av livsmedel, högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja och Consumer Goods Forum.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för EU-plattformen för livsmedelsförluster och matsvinn utvärdera den bästa praxis som hittills tillämpats i de olika medlemsstaterna för att bättre kunna definiera ändamålsenliga instrument för att minska matsvinnet.

44.  Europaparlamentet anser att för att minska matsvinnet så mycket som möjligt måste samtliga aktörer inom livsmedelskedjan delta och de olika orsakerna till svinnet måste angripas, sektor för sektor. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att göra en analys av hela livsmedelskedjan för att identifiera i vilka livsmedelssektorer matsvinnet förekommer mest och att hitta lämpliga lösningar för att förebygga matsvinn.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utbyta, främja och stödja framgångsrika metoder för ett minskat matsvinn och resursbevarande metoder som redan används av berörda aktörer. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna samt lokala och regionala myndigheter att rådfråga berörda parter om vilka riktade sektorsvisa åtgärder som bör vidtas för att förebygga matsvinn.

46.  Europaparlamentet betonar att kommissionen och medlemsstaterna först och främst bör samråda med alla viktiga berörda aktörer (däribland jordbrukssektorn), och genomföra en konsekvensbedömning om alla föreslagna åtgärder som ska genomföras för att förebygga matsvinn runtom i unionen.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna samt regionala och lokala myndigheter att i samarbete med alla berörda aktörer åta sig att förbättra förståelsen, särskilt konsumenternas förståelse, av ”sista förbrukningsdag” och ”bäst före”-datum och av livsmedels användbarhet efter ”bäst före”-datum, bland annat genom informationskampanjer och genom att underlätta tillgång till och tillhandahållande av uttömmande och förståelig produktinformation. Parlamentet påpekar att användningen av dubbel datummärkning, till exempel ”sista försäljningsdag” och ”sista förbrukningsdag”, på samma produkt kan inverka negativt på konsumenters beslut om hanteringen av livsmedlet. Parlamentet betonar vikten av att ge konsumenter ökad makt för att hjälpa dem att fatta välgrundade beslut.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, som en del i sin pågående utvärdering, framför allt undersöka: huruvida befintlig EU-lagstiftning och EU-praxis i fråga om ”sista förbrukningsdag” och ”bäst före”-datum är ändamålsenlig i vissa medlemsstater; huruvida en översyn av termerna ”sista förbrukningsdag” och ”bäst före”-datum bör övervägas för att det ska bli lättare för konsumenterna att förstå dem; huruvida det skulle vara lämpligt att slopa vissa datum för produkter där ingen risk för hälsa eller miljö föreligger, och huruvida det skulle vara lämpligt att införa EU-riktlinjer på området. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en forskningsstudie för att utvärdera kopplingen mellan datummärkning och förebyggande av matsvinn.

49.  Europaparlamentet välkomnar det initiativ som har tagits av vissa större detaljhandlare för att främja system som ändrar försäljningspriserna för produkter för konsumtion i enlighet med utgångsdatum, för att öka konsumenternas medvetenhet och uppmuntra till köp av produkter som håller på att gå ut.

50.  Många livsmedel bibehåller sina organoleptiska-näringsmässiga egenskaper de dagar som följer efter utgångsdatumet, dock i minskad omfattning, och fortsätter att vara ätbara, förutsatt att principerna för livsmedelssäkerhet respekteras, och därför uppmanar parlamentet kommissionen att identifiera logistiska och organisatoriska modeller som gör det möjligt att återvinna alla produkttyper som hittills inte har sålts, på ett helt säkert sätt.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att betrakta rörlig prissättning kopplat till utgångsdatum som ett sätt att minska mängden ätbara livsmedel som blir till avfall. Svinnet under distributionsfasen kan minskas avsevärt genom att erbjuda rabatter som står i proportion till den tid som återstår fram tills produkten går ut. Parlamentet anser att sådan praxis, som idag tillämpas på frivillig basis, bör främjas och stödjas.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera den förteckning över livsmedel som är undantagna märkning med ”bäst före”-datum för att förebygga matsvinn.

53.  Europaparlamentet anser att det behövs mer forskning och information om sista förbrukningsdagen, för varje produkt, tillsammans med åtgärder för att främja och öka konsumtionen av färska varor och lösviktsprodukter, och minska långvarig förpackning och lagring.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna, regionala och lokala myndigheter såväl som berörda aktörer att genomföra informationskampanjer för att bland konsumenter och samtliga operatörer i livsmedelskedjan främja förståelsen av förebyggande av matsvinn, livsmedelssäkerhet, livsmedels värde och en god livsmedelsbearbetning liksom konsumtionssätt. Parlamentet framhåller att sådana initiativ bör betona de miljömässiga, men också de ekonomiska och sociala fördelarna med att motverka matsvinn. Parlamentet efterlyser användning och främjande av moderna informationsverktyg, till exempel användning av mobilapplikationer, för att nå yngre generationer som främst använder digitala medier. Parlamentet vill att frågan om matsvinn och hunger, som idag är ett allvarligt problem, angrips ordentligt. Parlamentet framhåller behovet av solidaritet och att dela med sig till de mest behövande.

55.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet och kommissionen att utse ett Europaår mot matsvinn, som ett viktigt informationsinitiativ för Europas medborgare, och att försöka uppmärksamma de nationella regeringarna på denna viktiga fråga, för att tillgängliggöra tillräckliga medel för att hantera den närmaste tidens utmaningar.

56.  Europaparlamentet betonar vikten av att undervisa och engagera barn i förebyggandet av matsvinn. Parlamentet noterar att revisionsrättens särskilda rapport nr 34/2016 om att bekämpa matsvinn understryker vikten av att införa pedagogiska budskap om matsvinn i de kompletterande åtgärderna för skolmjölksprogrammet och programmet för frukt och grönsaker i skolan, och rapporterar att mycket få medlemsstater har valt att göra det. Parlamentet uppmuntrar de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att tillvarata dessa programs fulla potential, vars syfte är att ge unga människor goda matvanor och erbjuda dem en möjlighet att lära sig om färsk mat och jordbrukets produktionsprocesser.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att motivera hushållen att bekämpa matsvinnet genom att marknadsföra en veckodag för rester och genom att informera om hur man som konsument bäst handlar och tillagar mat för att minska sitt matsvinn.

58.  Europaparlamentet betonar vikten av att på ett bra sätt anpassa metoderna för att distribuera, bevara och förpacka till varje produkts egenskaper och till konsumenternas behov, i syfte att undvika produktsvinn.

59.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att se till att livsmedel distribueras konserveras med metoder som passar varje produkts egenskaper, för att undvika svinn.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och berörda aktörer att ge konsumenter bättre information om metoder för förvaring och/eller återanvändning av produkterna.

61.  Parlamentet framhåller den viktiga funktion som lokala myndigheter och kommunala företag såväl som detaljhandlare och media har när det gäller att ge information och stöd till medborgarna om hur man bäst förvarar och/eller använder livsmedel för att förebygga och minska matsvinnet.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna utfärda rekommendationer om kyltemperaturer, med tanke på bevisen på att icke-optimala och olämpliga temperaturer leder till att livsmedel blir oätliga i förtid och skapar onödigt svinn. Parlamentet betonar att harmoniserade temperaturer i hela livsmedelskedjan skulle förbättra lagringen av och minska matsvinnet när det gäller produkter som transporteras och säljs över gränserna.

63.  Europaparlamentet betonar att den jordbruksbaserade livsmedelssektorn måste planera sin produktion bättre för att minska livsmedelsöverskotten. Parlamentet betonar dock att i nuläget är ett visst minimiöverskott av livsmedel en fysiologisk faktor i hela den jordbruksbaserade livsmedelskedjan, och att dessa överskott även beror på externa faktorer som inte kan kontrolleras. Parlamentet anser därför att åtgärder för att främja donationer kan utgöra ett viktigt redskap för att förhindra att livsmedelsöverskotten blir till avfall.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra innovation och investeringar i bearbetningstekniker inom jordbruksproduktion för att försöka minska matsvinnet i livsmedelskedjan och minska förlusterna i livsmedelsproduktionen vid familjejordbruk.

65.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att använda den Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) för att minska matsvinnet i primärproduktionen och beredningsindustrin.

66.  Europaparlamentet betonar vikten av att sammanföra jordbrukare i kooperativ eller branschorganisationer för att minska livsmedelsförluster genom att öka deras kunskaper om marknader, vilket möjliggör mer effektiv planering och stordriftsfördelar, och förbättrar deras förmåga att marknadsföra sin produktion.

67.  Europaparlamentet understryker betydelsen av samarbete, till exempel via producentorganisationer eller andra organ, t.ex. branschorganisationer och kooperativ, för ökad tillgång till finansiering för innovation och investeringar i avfallsbehandlingsteknik såsom kompostering och anaerob nedbrytning, där så är lämpligt, eller ytterligare bearbetning av produkter, vilket skulle kunna ge jordbrukarna tillgång till nya produkter och tillträde till nya marknader och kunder. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att branschorganisationer och kontraktering leder till bättre produktionsstyrning och effektivare åtgärder mot matsvinn . Parlamentet anser att detta måste ske på lokal eller regional nivå, för att respektera närhetsprincipen.

68.  Europaparlamentet noterar fördelarna med samarbete och digitalisering, som skapar bättre tillgång till uppgifter och efterfrågeprognoser, och utveckling av avancerade produktionsprogram för jordbrukare, som gör att de kan anpassa sin produktion till efterfrågan, förbättra samordningen med de andra sektorerna i livsmedelskedjan och minimera svinnet. Parlamentet understryker att effektiv användning av matsvinnet, även i bioekonomin, bör främjas med tanke på svårigheten att minska det oundvikliga matsvinnet.

69.  Europaparlamentet anser att för att bättre matcha tillgång och efterfrågan skulle märkningsregler, som ger tillräcklig information om ingrediensernas ursprung och om de produktions- och bearbetningsmetoder som använts, ge konsumenten möjlighet att göra mer medvetna köp och på så sätt indirekt också påverka produktionsfaktorer, något som skulle ha positiva effekter för miljön, ekonomin och samhället.

70.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bättre informera jordbrukare och konsumenter om en mer effektiv hantering av energi-, vatten- och naturresurser i hela livsmedelskedjan, för att märkbart minska slöseriet med resurser och matsvinnet, i syfte att minska ingångskostnader och slöseri med näringsämnen och öka innovation och hållbarhet i jordbrukssystemen.

71.  Europaparlamentet anser att det behövs mer forskning och information för att undvika matsvinn i primärproduktionen och ersätta resursslöseriet i jordbruksproduktionen, livsmedelsförädlingen eller distributionen med miljövänliga metoder.

72.  Europaparlamentet understryker att jordbrukarna, för att begränsa matsvinnet till ett absolut minimum, bör ges möjlighet, både tekniskt och ekonomiskt, att använda sina produkter på det mest resurseffektiva sättet.

73.  Europaparlamentet anser att jordbrukarledda och lokalt ledda initiativ kan erbjuda hållbara och ekonomiskt lönsamma lösningar och ge värde åt produkter som annars kan gå till spillo, genom att utveckla marknader för produkter som normalt sett inte skulle ingå i livsmedelskedjan, och understryker potentialen hos jordbrukarledda och lokalt ledda projekt för social innovation, såsom efterplockning och donationer av överblivna livsmedel till hjälporganisationer, däribland livsmedelsbanker. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erkänna denna praxis och att främja den inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare.

74.  Europaparlamentet understryker att man för att minska svinnet i produktionsfasen bör utnyttja innovativa tekniker och metoder för att optimera resultatet på detta område och omvandla de produkter som inte uppfyller marknadens standard till bearbetade varor.

75.  Europaparlamentet påpekar att stora mängder fullkomligt ätbara frukter och grönsaker inte når marknaden av estetiska skäl och på grund av handelsnormer. Parlamentet noterar att det finns framgångsrika initiativ som utnyttjar sådana produkter och uppmuntrar berörda aktörer från grossist- och detaljhandeln att främja sådan praxis. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att aktivt främja utvecklingen av marknader för sådana livsmedel, och att studera förhållandet mellan handelsnormer och matsvinn i detta sammanhang.

76.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta för att påverka Unece:s (FN:s ekonomiska kommission för Europa) offentliga standarder i syfte att undvika resursslöseri genom att förebygga att matsvinn uppstår.

77.  Europaparlamentet anser att det behövs mer samarbete mellan producenter och utnyttjande av producentorganisationer för att möjliggöra och främja möjligheter på sekundärmarknaden, andra avsättningsmöjligheter och alternativ användning av livsmedelsöverskott, som annars skulle ha plöjts ner i marken eller gått till spillo eller slängts, och att återanvändning för mänsklig konsumtion då ska prioriteras, såsom försäljning med lägre grad för bearbetade livsmedel och försäljning på lokala marknader.

78.  Europaparlamentet noterar att de produkter som fortfarande kan användas för andra ändamål än som livsmedel, till exempel omvandling till foder, gödsling av åkrar, eller för framställning av kompost och energi, bör vara klart åtskilda från dem som betraktas som avfall, så att deras återanvändning inte äventyras.

79.  Europaparlamentet konstaterar att mängden kasserade grödor skulle kunna minskas om de såldes närmare konsumenterna, till exempel på torghandel och i gårdsbutiker, där distributionskanalerna är korta och de inköpta produkterna är lokala produkter med lite bearbetning.

80.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att främja lokala livsmedel och att stödja korta livsmedelskedjor och hemförsäljning av jordbruksprodukter.

81.  Europaparlamentet betonar att lokala och regionala produkter samt andelsjordbruk gör leveranskedjorna kortare, vilket höjer kvalitetsstandarderna för produkterna, och stöder säsongsbunden efterfrågan, med avsevärda fördelar för samhället, miljön och ekonomin.

82.  Europaparlamentet anser att korta leveranskedjor kan spela en viktig roll för att minska matsvinnet och yttre förpackningar, för att minska livsmedelstransporterna och få fram livsmedel av högre kvalitet och transparenta livsmedelskedjor, och i och med detta stärka landsbygdens ekonomiska livskraft.

83.  Europaparlamentet efterlyser marknadsföring i alla medlemsstater av säsongens frukter och grönsaker.

84.  Europaparlamentet vill att särskild uppmärksamhet ska riktas mot djurskydd.

85.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anta åtgärder för att minska förluster på grund av bristande djurskydd.

86.  Europaparlamentet betonar att otillbörliga affärsmetoder i distributionskedjan kan skapa matsvinn. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka hur otillbörliga handelsmetoder i livsmedelskedjan leder till matsvinn, och att skapa en politisk ram för att bekämpa sådana metoder där det behövs.

87.  Europaparlamentet anser att en lösning på problemet med otillbörliga handelsmetoder kommer att förbättra ställningen för jordbrukarna – de svagaste länkarna i kedjan – och, genom att minska överproduktionen och ackumulerade överskott, skulle kunna bidra till att inte bara stabilisera priser och förse jordbrukare med skäliga och lönande priser fritt gård, utan också minska matsvinnet i hela kedjan såväl som förluster som genereras på familjejordbruk. Parlamentet framhåller att rättvisare löner till producenterna skulle ge produkterna ett större värde och åstadkomma en minskning av matsvinnet i de sista länkarna i leveranskedjan.

88.  Europaparlamentet betonar att lokala och regionala myndigheter samt berörda aktörer har ett huvudansvar för att genomföra program för minskning och förebyggande av matsvinn och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ha detta i åtanke under alla steg i processen.

89.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna den roll som offentliga organ som tillhandahåller tjänster i allmänhetens intresse spelar när det gäller avfallshantering och åtgärder för att bekämpa matsvinn, samt företags, exempelvis små och medelstora företags, ansträngningar som bidrar direkt till den cirkulära ekonomin.

90.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra kommuner, civilsamhället, stormarknader och andra berörda aktörer att stödja initiativ för att minska matsvinn och bidra till en lokal livsmedelsstrategi, genom att till exempel via en mobilapplikation informera konsumenter om osålda livsmedel och anpassa tillgång och efterfrågan.

91.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av livsmedelsinrättningar där livsmedel som är ätbara kan lämnas till de behövande (foodsharing). Parlamentet efterlyser förenklade förfaranden för att underlätta inrättandet av sådana inrättningar.

92.  Europaparlamentet anser att det största hindret i EU för leverans av fortfarande ätbara livsmedelsöverskott till behövande är bristen på, eller ibland den totala avsaknaden av, kapacitet i distributionskanalerna. Parlamentet konstaterar att välgörenhetsorganisationer och statliga eller kommunala socialtjänster inte har tillräckliga materiella eller mänskliga resurser för att transportera och distribuera livsmedel som fortfarande är ätbara och som skänkts till välgörande ändamål. Parlamentet konstaterar att detta i synnerhet gäller de mest missgynnade regionerna.

93.  Europaparlamentet konstaterar att livsmedelsindustrin redan har tagit initiativ för att minska matsvinnet genom att stärka samarbetet med organisationer som ger livsmedelsstöd, däribland livsmedelsbanker, i hela Europa.

94.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för att det i medlemsstaterna ska nås överenskommelser som fastställer att livsmedelsbranschen ska dela ut osålda produkter till välgörenhetsorganisationer.

95.  Europaparlamentet efterfrågar ökat engagemang från alla berörda parter för att se till att de livsmedel som närmar sig utgångsdatum först skänks till välgörenhetsorganisationer. Parlamentet konstaterar emellertid att det fortfarande föreligger hinder, främst rättsliga sådana, för donationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att klargöra tolkningen av de rättsliga bestämmelser som förhindrar donationer.

96.  Europaparlamentet är oroat över att ”klargörande av relevant EU-lagstiftning som relaterar till avfall, livsmedel och foder för att underlätta livsmedelsdonationer och användande av tidigare livsmedel som foder till djur” vilket utlystes inför 2016(29) ännu inte har genomförts.

97.  Europaparlamentet välkomnar förslaget till EU-riktlinjer för livsmedelsdonationer som ett första steg i rätt riktning. Parlamentet anser dock, med tanke på de olika hinder som finns i EU-lagstiftningen för livsmedelsdonation, att donation av osålda livsmedel i hela livsmedelskedjan måste främjas ytterligare genom att lagändringar antas.

98.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka formerna för att donera livsmedel till välgörenhet från företag i produktionslandet, oberoende av språket på produktens förpackning. Parlamentet påpekar att donationer av sådana varor bör göras möjliga när den information som är nödvändig för att upprätthålla livsmedelssäkerhet, t.ex. allergeninnehåll, görs tillgänglig för mottagaren på deras medlemsstats officiella språk.

99.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta samarbetet mellan lokala och regionala aktörer vad gäller livsmedelsdonationer genom att minska transaktionskostnaderna för att sänka tröskeln för deltagande, t.ex. genom att erbjuda verktygsmallar som kan anpassas till specifika lokala behov och användas av lokala aktörer för att möta tillgång och efterfrågan av livsmedelsöverskott och att organisera logistiken mer effektivt.

100.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av ”sociala livsmedelsbutiker” liksom offentliga och privata partnerskap med välgörenhetsorganisationer för att få bästa sätt utnyttja livsmedel som är ätbara men osäljbara.

101.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa institutionellt och ekonomiskt stöd till sociala stormarknader, eftersom de är viktiga förmedlare av livsmedelsdonationer.

102.  Europaparlamentet kräver att aktörerna inom livsmedelssektorn som skänker bort livsmedelsöverskott gratis följer korrekt operativ praxis för att kunna garantera hygienisk och hälsomässig säkerhet för livsmedlen, i enlighet med förordning (EG) nr 852/2004.

103.  Europaparlamentet betonar den viktiga roll som nationella myndigheter kan spela för att hjälpa aktörer i hela livsmedelskedjan att använda ätbara livsmedel och livsmedel nära utgångsdatum genom att ha en öppen snarare än en avvisande inställning när bestämmelser om livsmedelssäkerhet införs.

104.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten och effekterna av att införa ”den barmhärtige samaritens lag”. Parlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga hur skadeståndsansvar vid livsmedelsdonationer regleras i lagstiftningsakter såsom förordning (EG) nr 178/2002 och direktiv 85/374/EEG.

105.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en ändring i momsdirektivet som explicit skulle tillåta skattebefrielse på livsmedelsdonationer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa kommissionens rekommendationer och att fastställa en mervärdesskattesats som är nära noll om livsmedelsdonationen görs omkring bäst-före-datum eller om livsmedlen är osäljbara.

106.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att komplettera Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 223/2014 av den 11 mars 2014 om fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt(30) med en genomförandeakt som främjar användningen av FEAD för att underlätta livsmedelsdonation genom att finansiera kostnaderna för insamling, transport, lagring och distribution, och som reglerar användningen av interventionslager sinom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet uppmanar lokala, regionala och nationella myndigheter att stödja upprättandet av infrastruktur för livsmedelsdonationer i regioner och områden där sådan inte finns, inte är tillräcklig eller har för låg kapacitet.

107.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inte omfördela FEAD-resurser som tidigare hade avsatts för livsmedelsbanker och välgörenhetsorganisationer till andra målgrupper.

108.  Europaparlamentet påpekar att livsmedelsdonationer inte kan ses som en verklig åtgärd för att lösa problemen som ligger till grund för fattigdom. Parlamentet betonar därför att orealistiska förväntningar i detta sammanhang bör undvikas. Livsmedelsdonationer kan inte förväntas både minska sociala problem och förbygga matsvinn. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att vidta mer beslutsamma åtgärder för att förebygga fattigdom.

109.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vara uppmärksamma på donationer och se till att de inte används för att skapa en alternativ marknad, eftersom det skulle innebära att behövande människor inte får del av livsmedelsdonationerna och att företag avskräcks från att donera.

110.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, utan att de små och medelstora företagen samt frivilligorganisationer åläggs onödiga bördor, noga övervaka livsmedelsdonationer, för att se till att livsmedel inte försvinner och säljs på alternativa marknader, eftersom livsmedlen då inte skulle nå de behövande och personer i branschen skulle avskräckas från att göra livsmedelsdonationer på grund av risken att det skulle leda till illojal konkurrens.

111.  Europaparlamentet uppmanar alla aktörer i livsmedelskedjan att ta sin del av det gemensamma ansvaret och tillämpa den gemensamma förklaringen om matsvinn Every Crumb Counts och avtalet Retail agreement on waste. Parlamentet påpekar att detaljhandelssektorn möter miljontals konsumenter varje dag, och har en unik möjlighet att öka kunskapen om och skapa medvetenhet kring matsvinn och därigenom underlätta välgrundade val. Parlamentet understryker att marknadsföringspraxis som ”köp en, få en gratis” ökar risken för att konsumenter ska köpa mer än de kan använda. Parlamentet uppmärksammar i detta avseende dessutom behovet av att erbjuda mindre förpackningsstorlekar till mindre hushåll. Parlamentet välkomnar att vissa återförsäljare säljer livsmedel med korta hållbarhetsdatum till nedsatta priser men anser att denna praxis borde vara mer utbredd.

112.  Europaparlamentet upprepar att äggavfall fortfarande är ett av de största problemen för detaljhandeln. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka sätt att minska äggavfall, med hänsyn till den vetenskapliga bedömningen från EFSA och uppmanar medlemsstater att verkligen informera konsumenterna om denna viktiga fråga.

113.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en studie om hur en reformerad gemensam jordbrukspolitik och gemensam fiskeripolitik skulle påverka skapandet och minskningen av matsvinn.

114.  Europaparlamentet understryker att jordbrukarnas försörjning är beroende av möjligheten att få ut produkter på marknaden på rättvisa villkor och till lönsamma priser, och att produkter som går förlorade i jordbruket, inklusive förluster på grund av extrema eller ovanliga klimathändelser, eller som skadas i en naturkatastrof eller förstörs då en marknad har gått förlorad eller priserna är låga, leder till förlorade investeringar och inkomster för jordbrukarna. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att prisvolatiliteten på jordbruksmarknaderna påverkar jordbrukarnas produktion och intäkter och kan leda till att livsmedel slängs, och om att lämpliga verktyg för att motverka prisvolatilitet därför måste byggas in i den gemensamma jordbrukspolitiken.

115.  Europaparlamentet betonar att kommissionen hittills inte har genomfört någon studie för att fastställa effekterna av olika reformer på jordbruksproduktionens volym och dess effekt på matsvinnet, och uppmanar därför kommissionen att inkludera frågan om matsvinn i sin framtida utformning av politiken och i genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken.

116.  Europaparlamentet betonar att matsvinn i produktionsfasen också kan bero på att vår bas för jordbruksproduktion har försämrats i och med markförsämringen, förlusten av biologisk mångfald (mindre pollinering) och degraderingen av olika typer av naturresurser, och att hänsyn bör tas till detta i den framtida utvecklingen av jordbruket och den gemensamma jordbrukspolitiken.

117.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att tillvarata Europeiska fiskerifondens (EFF) och Europeiska havs- och fiskerifondens (EHFF) fulla potential för att minska matsvinnet när det gäller utkast av fisk och förbättra överlevnadsgraden för organismer odlade inom vattenbruk.

118.  Europaparlamentet hoppas att den landningsskyldighet i den gemensamma fiskeripolitiken som just nu håller på att fasas in kommer att leda till mer selektiva fiskeredskap och fiskemetoder, och slutligen till att en mindre mängd fisk kastas ut till havs. Parlamentet noterar dock att landningsskyldigheten inte gäller all fisk och att det därför behövs ytterligare åtgärder.

119.  Europaparlamentet är oroat över det svinn som uppstår efter det att fisk fångas, med tanke på den begränsade hållbarheten och de ofta extrema resor som fiskar gör för förädling, ofta mellan Europa och Asien och sedan tillbaka till Europa för slutlig försäljning.

120.  Europaparlamentet erinrar om betydelsen av begreppet ”vattenfotavtryck” för livsmedel och foder.

121.  Europaparlamentet erinrar om att förordning (EG) nr 178/2002 även inkluderar livsmedel som vatten ”som avsiktligt tillförts livsmedlet under dess framställning, beredning eller behandling” och att det är en viktig strategisk resurs för hela jordbruks- och livsmedelsindustrin.

122.  Europaparlamentet understryker att matsvinn, beroende på kvaliteten på, typen av och den mängd vatten som används vid livsmedelsproduktionen, också medför ett stort slöseri med vatten.

123.  Europaparlamentet erinrar om vikten av att förbättra vattenförvaltningen för jordbruk, att utveckla vattensmarta livsmedelsproduktionssystem och att höja vatten- och livsmedelssäkerheten i de områden som är mest utsatta på grund av klimatförändringarna.

124.  Europaparlamentet betonar att innovativa och miljövänliga lösningar på områden som hantering av del- och biprodukter från livsmedelsproduktion, handel med livsmedel, förvaring av livsmedel, hållbarhetstid, digital teknik och material som kommer i kontakt med livsmedel kan ha stor potential för att minska matsvinnet. Parlamentet uppmuntrar kommissionen, medlemsstaterna samt övriga berörda parter att stödja forskning på dessa områden och att främja hållbara och ändamålsenliga lösningar. Parlamentet anser att tjänster inom samverkansekonomin är viktiga för att öka medvetenheten och främja hållbar konsumtion. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja innovation genom forskningsprojekt och forskningsprogram som finansieras av EU-budgeten, t.ex. det europeiska innovationspartnerskapet.

125.  Europaparlamentet understryker ansvaret för alla aktörer i leveranskedjan, bland annat tillverkarna av förpackningssystem, för att förebygga matsvinn. Parlamentet betonar det positiva bidraget från de material och lösningar som används för livsmedelsförpackningar för att förebygga livsmedelsförluster och matsvinn i leveranskedjan, t.ex. förpackningar som minskar livsmedelsförluster under transport, lagring och distribution, och som bevarar livsmedlens kvalitet och hygien längre, eller som förlänger hållbarheten. Parlamentet understryker dock behovet av att anpassa förpackningar till deras syfte (dvs. ingen yttre eller inre förpackning) och till produktens och konsumentens behov, liksom vikten av att beakta livscykelperspektivet för den förpackade produkten som helhet, inklusive utformning och användning av förpackningen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bedöma fördelarna med biobaserade, biologiskt nedbrytbara och komposterbara livsmedelsförpackningar, genom att hänsyn tas till effekterna på människors hälsa och livsmedelssäkerheten och en livscykelstrategi anammas. Parlamentet framhåller att målen för minskning av matsvinnet måste överensstämma med de åtgärder och mål som finns i direktiv 94/62/EG, särskilt målet att uppnå en märkbar minskning i förbrukningen av förpackningar som inte är återvinningsbara och onödiga förpackningar.

126.  Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att stödja utvecklingen och införandet av aktiva och smarta material avsedda att komma i kontakt med livsmedel och andra innovativa lösningar som på ett positivt sätt bidrar till resurseffektivitet och den cirkulära ekonomin. Parlamentet påpekar att relevant lagstiftning om material avsedda att komma i kontakt med livsmedel bör säkerställa ett maximalt konsumentskydd för alla förpackningsmaterial, inklusive importerat material från tredje land. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att presentera harmoniserade EU-regler för material avsedda att komma i kontakt med livsmedel och att prioritera utformningen av specifika EU-åtgärder för material såsom papper och papp, i enlighet med parlamentets resolution av den 6 oktober 2016 om genomförande av förordningen om material avsedda att komma i kontakt med livsmedel (EG) nr 1935/2004(31).

127.  Europaparlamentet rekommenderar att användning av frivilliga uppförandekoder främjas i verksamhet som utvecklats av sektoriella organisationer inom livsmedels-, catering- och hotellsektorerna för en optimal användning av produkter och för att främja donationer till program vars syfte är att samla in livsmedelsöverskott för sociala ändamål.

128.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra ingående av avtal eller samförståndsavtal som främjar ett ansvarigt beteende och god praxis som har utformats för att minska matsvinn, bland annat genom att förse aktörer inom cateringbranschen med återanvändbara förpackningar i återvinningsbart material, för att kunderna ska kunna ta med sig sina matrester hem.

129.  Europaparlamentet rekommenderar att lokala och regionala produkter används i catering- hotell- och restaurangsektorerna när så är lämpligt för att förkorta produktions- och konsumtionskedjan och på så sätt minska antalet bearbetningsled och följaktligen den mängd svinn som uppstår under de olika faserna.

130.  Europaparlamentet betonar att utvecklingen i den digitala sektorn erbjuder många möjligheter för att förebygga att matsvinn uppstår, särskilt genom skapandet av onlineplattformar för att tillvarata mat, som gör att cateringsektorn kan erbjuda osålda portioner till nedsatt pris. Parlamentet belyser det faktum att liknande experiment har gett signifikanta resultat i de medlemsstater där de har utvecklats.

131.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna bidraget från socialt ansvarsfulla initiativ, till exempel Healthy Nutritional Standard, som syftar till att tillhandahålla bättre information om livsmedel till olika grupper av konsumenter med särskilda livsmedelsbehov eller -preferenser genom frivillig och samreglerad livsmedelsmärkning i restauranger och inom turism för att minska matsvinnet på detta område.

132.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med utvecklingsländerna för att hjälpa dem att förbättra livsmedelskedjans infrastruktur och minska deras matsvinn.

133.  Europaparlamentet uppmuntrar eftertryckligen alla unionens institutioner och organ att inkludera ett krav på att cateringrelaterade anbud ska vara försedda med planer för hantering och minskning av matsvinn. Parlamentet uppmanar kvestorerna att ge prioritet åt åtgärder som minskar matsvinn i Europaparlamentet och att uppmuntra andra EU-institutioner att följa deras exempel. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna samt lokala och regionala myndigheter att minska matsvinnet i offentliga inrättningar.

134.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0266.
(2) EUT C 227 E, 6.8.2013, s. 25.
(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0250.
(4) EUT C 17, 18.1.2017, s. 28.
(5) EUT C 161, 6.6.2013, s. 46.
(6) FAO, Food wastage footprint. Impacts on natural resources. Rom, 2013.
(7) AO, 2015. Food wastage footprint & climate change.
(8) https://www.wfp.org/hunger/stats.
(9)State of Food Insecurity in the World, 2012, FAO, FN.
(10) Development Goals in an Era of Demographic Change, Global Monitoring Report 2015/2016, Världsbanken.
(11) http://www.un.org/en/development/desa/news/population/2015-report.html
(12) Fusions, Estimates of European food waste levels, mars 2016.
(13) Eurostat, People at risk of poverty or social exclusion.
(14) Fusions, Estimates of European food waste levels, mars 2016.
(15) WRAP, 2015. Household Food Waste in the UK, 2015.
(16) FAO, 2011: Global Food Losses and Food Waste.
(17) Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 34/2016 (Att bekämpa matsvinn): en möjlighet för EU att öka resurseffektiviteten i livsmedelskedjan, s. 14.
(18) Standard för redovisning och rapportering av livsmedelsförlust och matsvinn, 2016.
(19) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3).
(20) EUT L 304, 22.11.2011, s. 18.
(21) Flash Eurobarometer 425, Food waste and date marking, september 2015.
(22) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1).
(23) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (EUT L 139, 30.4.2004, s. 1). Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (EUT L 139, 30.4.2004, s. 55). Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (EUT L 139, 30.4.2004, s. 206).
(24) Jämförande studie av EU-medlemsstaters lagstiftning och praxis av livsmedelsdonationer (2014), på uppdrag av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.
(25) EUT L 347, 11.12.2006, s. 1.
(26) Gemensamt svar på två skriftliga parlamentsfrågor (E-003730/13, E-002939/13), 7 maj 2013.
(27) Jämförande studie av EU-medlemsstaters lagstiftning och praxis av livsmedelsdonationer (2014), på uppdrag av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.
(28) Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, sammanfattning av konsekvensbedömningen, konsekvensbedömning av åtgärder mot matsvinn för att avsluta SWD(2014)0207 om översynen av EU:s avfallshanteringsmål (SWD(2014)0289, 23 september 2014).
(29) Bilaga till meddelandet från kommissionen COM(2015)0614.
(30) EUT L 72, 12.3.2014, s. 1.
(31) Antagna texter, P8_TA(2016)0384.


Utvärderingen av externa aspekter av tullens arbete och förvaltning som ett verktyg för att underlätta handel och bekämpa olaglig handel
PDF 370kWORD 54k
Europaparlamentets resolution av den 16 maj 2017 om utvärderingen av externa aspekter av tullens arbete och förvaltning som ett verktyg för att underlätta handel och bekämpa olaglig handel (2016/2075(INI))
P8_TA(2017)0208A8-0162/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 oktober 2015 Handel för alla – Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik (COM(2015)0497),

–  med beaktande av GD TAXUD:s strategiska plan för 2016–2020 och GD TAXUD:s förvaltningsplan för 2016 av den 14 mars 2016 (Ares(2016)1266241),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 augusti 2014 EU:s strategi och handlingsplan för riskhantering på tullområdet: Hantera risker, stärka säkerheten i leveranskedjan och underlätta handeln (COM(2014)0527),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 19 juli 2016 Lägesrapport om genomförandet av EU:s strategi och handlingsplan för förbättrad riskhantering på tullområdet (COM(2016)0476),

–  med beaktande av riktlinjerna för godkända ekonomiska aktörer (TAXUD/B2/047/2011),

–  med beaktande av pilotprojektet för smart och säker handel (SSTL) mellan EU och Kina,

–  med beaktande av rådets resolution om EU:s handlingsplan för tullens bekämpning av intrång i immateriella rättigheter för perioden 2013–2017(1),

–  med beaktande av GD TAXUD:s rapport om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter inom EU för 2015,

–  med beaktande av den strategiska ramen för tullsamarbetet mellan EU och Kina,

–  med beaktande av handlingsplanen om tullsamarbete mellan EU och Kina på det immaterialrättsliga området (2014/2017),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 februari 2014 Handlingsplan för övervakning av hur förmånsordningarna på handelsområdet fungerar (COM(2014)0105),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 februari 2016 om en åtgärdsplan för förstärkning av kampen mot finansiering av terrorism (COM(2016)0050),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 december 2016 Utveckling av EU:s tullunion och dess styrning (COM(2016)0813),

–   med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2015 om strategin för skydd och säkerställande av immateriella rättigheter i tredjeländer(2),

–  med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 23/2016: Sjötransporten inom EU: på stormigt hav – till stora delar oändamålsenliga och ohållbara investeringar,

–  med beaktande av Marrakechavtalet genom vilket WTO inrättades,

–  med beaktande av OECD:s rapport av den 18 april 2016 Illicit Trade – Converging Criminal Networks,

–  med beaktande av artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 207, 208 och 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen(3), och dess tillhörande delegerade akt (delegerad förordning (EU) 2015/2446(4)), gemomförandeakt (genomförandeakt (EU) 2015/2447(5)), delegerade övergångsakt (delegerad förordning (EU) 2016/341(6)), och arbetsprogram (genomförandebeslut (EU) 2016/578(7)),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003(8),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 13 december 2013 till Europaparlamentets och rådets direktiv om en unionsrättslig ram för tullrättsliga överträdelser och sanktioner (COM(2013)0884), och med beaktande av yttrandet från utskottet för handel till utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd över detta förslag(9),

–  med beaktande av artikel 24.2 i förordning (EU) 2015/478 av den 11 mars 2015 om gemensamma importregler(10),

–  med beaktande av principen om en konsekvent politik för utveckling, såsom den anges i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2017 om hantering av utmaningarna i samband med genomförandet av tullkodexen för unionen(11),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandet från budgetkontrollutskottet (A8-0162/2017), och av följande skäl:

A.  Tullunionen är en hörnsten i Europeiska unionen och utgör ett av världens största handelsblock. En till fullo fungerande tullunion är mycket viktigt för att unionen ska uppvisa den trovärdighet som den behöver för att säkra sin styrka när den förhandlar om handelsavtal.

B.  Genomförandet av unionens tullkodex är nödvändigt för att skydda EU:s egna resurser, i synnerhet tullavgifter, och nationella skatteintressen.

C.  En fullt fungerande tullunion är grundläggande för en effektiv kamp mot olagliga kapitalrörelser och handelsbaserad penningtvätt.

D.  Genomförandet av unionens tullkodex, som infördes den 1 maj 2016, riskerar att fördröjas på grund av att det saknas lämplig finansiering av gemensamma och fungerande it-system före den 31 december 2020.

E.  I lägesrapporten om genomförandet av EU:s strategi och handlingsplan för förbättrad riskhantering på tullområdet betonas det att otillräcklig finansiering för att uppgradera befintliga it-system och utveckla nödvändiga nya system är en viktig fråga som hämmar framstegen, framför allt i samband med det nya importkontrollsystemet. I avsaknad av ytterligare resurser kommer ett antal åtgärder inte att kunna genomföras före slutet av 2020, såsom det hade förutsetts i strategin och handlingsplanen. En försening skulle också påverka genomförandet av åtaganden av tullrelaterade aspekter inom ramen för den europeiska säkerhetsagendan.

F.  Den nuvarande fragmenteringen av tullkontrollpolitiken mellan medlemsstaterna får inte leda till en situation som resulterar i ytterligare administrativa bördor och tidspress eller snedvridning av de internationella handelsflödena.

G.  I förslaget till direktiv om en unionsrättslig ram för tullrättsliga överträdelser och sanktioner görs ingen tydlig åtskillnad mellan straffrättsliga och administrativa sanktioner inom medlemsstaterna, med full respekt för subsidiaritetsprincipen. Detta kan uppmuntra ekonomiska operatörer som gör sig skyldiga till bedrägeri att göra strategiska val när de importerar från tredjeländer, vilket orsakar snedvridning i fråga om skatteuppbörd och negativ återverkningar på miljön, och fungerar därför inte som en avskräckande åtgärd mot olaglig handel.

H.  Komplexa tullbestämmelser och tullförfaranden, liksom olikheter i de kriterier och sanktioner som tillämpas av myndigheterna, kan utgöra en alltför stor börda för små och medelstora företag och sätter stor press på deras begränsade resurser och påverkar deras handelsutveckling.

I.  Ett effektivt tullsamarbete mellan medlemsstaternas tullförvaltningar, godkända ekonomiska aktörer, polisstyrkor och rättsliga myndigheter liksom andra relevanta aktörer å ena sidan och tredjeländer å andra sidan, samt på multilateral nivå, spelar en viktig roll, på grund av de betydande handelsvolymerna, och utgör en hörnsten i kampen mot olaglig handel, terrorism, penningtvätt, olaglig handel med vilda djur och växter, skatteundandragande, narkotika- och tobakshandel och handel med förfalskade läkemedel samt för skyddet av EU:s immateriella rättigheter, genomförandet av och respekten för due diligence-förfaranden i samband med produkter i den globala värdekedjan, enligt vad som anges i kommissionens strategi ”Handel för alla”, samt spårning och eventuell eliminering av förbindelser mellan aktörer involverade i olaglig affärsverksamhet i den internationella leveranskedjan.

J.  EU har slutit avtal om tullsamarbete och ömsesidigt administrativt bistånd med Sydkorea, Kanada, Förenta staterna, Indien, Kina och Japan.

K.  Vissa handelspartner står fortfarande för lejonparten av de olagliga eller förfalskade produkter som förs in i unionen. Medan Malaysia endast exporterar sådana produkter för ett värde på ca 2,5 miljoner EUR, står Kina och Hongkong för över 300 miljoner respektive 100 miljoner EUR. Endast under 2015 orsakade Vitryssland EU skatteförluster på en miljard EUR genom att exportera produkter där momsregler och hälsobestämmelser helt och hållet kringgicks.

L.  Enligt kommissionens senaste rapport om EU:s tullmyndigheters säkerställande av skyddet av de immateriella rättigheterna har antalet förfalskade varor som beslagtagits av dessa myndigheter ökat med 15 procent mellan 2014 och 2015. Över 40 miljoner produkter som misstänks utgöra ett intrång i en immateriell rättighet, för ett sammanlagt värde på 650 miljoner EUR, har beslagtagits vid unionens yttre gränser.

M.  Internationella frihandelszoner och de tredjeländer där olaglig handel oftast har sitt ursprung utgör eventuella bakgrundsområden för en fortsatt spridning av handel med olagliga produkter i EU, vilket leder till intensivare gränskontroller och kommer därför sannolikt att kräva ytterligare och specifika analyser.

N.  Handel med förfalskade produkter kan bidra till finansieringen av kriminella organisationer som är verksamma inom terrorism, narkotikahandel, vapen, penningtvätt och människohandel.

O.  Kampen mot förfalskning är nödvändig för att skydda de immateriella rättigheterna i Europa, bevara know-how och främja innovation.

P.  Tullmyndigheterna har en särskilt viktig säkerhetsmässig roll när det gäller att hindra terroristorganisationer från att överföra pengar och att strypa deras inkomstkällor, vilket erkänns i kommissionens meddelande om en åtgärdsplan för förstärkning av kampen mot finansiering av terrorism.

Q.  Tullmyndigheterna spelar en viktig roll inom den internationella handeln när det gäller att hantera de skador som olaglig handel orsakar den formella ekonomin, samtidigt som de även bidrar till bättre möjligheter att förstå och bekämpa denna olagliga handel.

R.  Nätverk av olagliga verksamheter får negativa effekter på medlemsstaternas ekonomi i fråga om tillväxt, arbetstillfällen, utländska investeringar, marknadernas integritet, konkurrenskraft, handel och förlust av tullinkomster. Den sistnämnda förlusten drabbar i slutändan de europeiska skattebetalarna.

S.  Olaglig handel är ett centralt problem för företagen och utgör ett betydande hot med ökade globala risker i fråga om transparens, integritet och finansiellt värde, och återspeglar utnyttjandet av globala handelssystem och leveranskedjor.

T.  Förfalskning, olaglig vapenhandel och narkotikahandel genererar stora belopp för den transnationella organiserade brottsligheten genom olagliga ekonomiska kanaler och affärskanaler.

U.  Ökningen av smuggling, människohandel och andra former av olaglig handel får inte bara konsekvenser för medlemsstaternas uppbörd av tullavgifter och för EU-budgeten, utan har även en stark koppling till organiserad internationell brottslighet och hotar konsumenterna samt får negativa konsekvenser för den inre marknadens funktion, vilket undergräver lika villkor för alla konkurrerande företag, särskilt små och medelstora företag.

V.  Att skydda de immateriella rättigheterna är en förutsättning för både skydd och främjande av EU:s ekonomi, liksom tillväxt och arbetstillfällen.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föra ett nära samarbete med medlemsstaterna för att säkra ett samordnat, enhetligt och effektivt genomförande av det nya system som införts via unionens tullkodex, och motarbeta avvikande praxis bland medlemsstaterna efter övergångsperioden på basis av grundläggande gemensamma riktlinjer för alla europeiska tullmyndigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta hänseende ta fram riktmärkesanalyser och information om tullverksamhet och befintliga verkställighetsåtgärder i medlemsstaterna.

2.  Europaparlamentet betonar att det inte finns något system för att identifiera och övervaka skillnader i hur olika tullmyndigheter behandlar ekonomiska aktörer. Parlamentet uppmanar kommissionen att kräva av medlemsstaterna att de tillhandahåller specifika upplysningar om typen och antalet tullkontroller vid enskilda stomnätshamnar.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta samarbetet med medlemsstaterna och relevanta aktörer i syfte att hantera befintliga brister i kontrollsystemen, ytterligare förenkla tullförfarandena och minska de administrativa bördorna för legitima näringsidkare, med en fokusering på enklare och säkrare handel, samtidigt som man säkrar en adekvat, ändamålsenlig, effektiv och harmoniserad kontroll vid EU:s gränser och ett adekvat stöd till berörda myndigheter. Parlamentet påpekar att effektiva tullkontroller måste garantera EU säkerhet, konsumentsäkerhet, respekt för miljökrav och hälsobestämmelser och ekonomiska intressen, med särskild tonvikt vid skyddet av immateriella rättigheter och kampen mot olaglig handel, terrorism, penningtvätt, olaglig handel med vilda djur och växter, skatteundandragande, narkotika- och tobakshandel och handel med förfalskade läkemedel, liksom bekämpning av alla former av illojal konkurrens som europeiska företag som efterlever EU:s normer kan komma att utsättas för.

4.  Europaparlamentet understryker vikten av att slutföra arbetet med harmoniseringen av kontrollerna vid alla tullunionens platser för införsel av varor, på grundval av bland annat redan befintliga europeiska verktyg.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sträva efter ett utökat samarbete med den privata sektorn när det gäller att identifiera operatörer som gör sig skyldiga till bedrägeri. Parlamentet betonar vikten av att involvera privata intressenter i kampen mot olaglig handel, inbegripet olaglig handel med vilda djur och växter och med produkter tillverkade av vilda djur och växter.

6.  Europaparlamentet påminner om att den möjlighet som unionens tullkodex och dess bestämmelser om sammankopplade it-system och elektroniskt utbyte av uppgifter erbjuder bör användas för att få tillgång till uppgifter om tillförlitlig och laglig handel och göra dessa uppgifter tillgängliga via andra kanaler än tulldeklarationer, till exempel genom ömsesidiga internationella utbytesprogram, såsom programmet för godkända ekonomiska aktörer (AEO) eller Smart and Secure Trade Lanes (SSTL), med målet att underlätta utbyten.

7.  Europaparlamentet påminner om att utveckling av nödvändiga it-system kräver tillräcklig finansiering, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa tillgången till resurser för nödvändiga it-system i syfte att uppnå målen för EU:s strategi och handlingsplan för förbättrad riskhantering på tullområdet.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verka för en ökad användning av AEO-programmet. Parlamentet betonar vikten av att sprida information om dess fördelar för handeln, samtidigt som strikta bestämmelser för efterlevnad bibehålls, samt om programmets soliditet och tillförlitlighet samt dess överenstämmelse med tredjeländers tullbestämmelser i samband med förhandlingar om handelsavtal.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samordna och samarbeta med tullmyndigheter, gränsmyndigheter på plats och aktörer inom EU samt med EU:s handelspartner, i fråga om utbyte av uppgifter, i synnerhet när det gäller erkännande av tullkontroller, tillförlitliga handelspartner och begränsningsstrategier som syftar till att avveckla nätverken av olaglig handel. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra och öka samarbetet i tullfrågor mellan sina generaldirektorat, och vid behov främja ökad samordning mellan tullmyndigheter och andra brottsbekämpande myndigheter, särskilt på områdena organiserad brottslighet, säkerhet och kampen mot terrorism på både nationell nivå och EU-nivå.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under övergångsperioden lägga fram ett meddelande om bästa praxis för tullkontroller och genomdrivande av handelsreglerna, i syfte att tillhandahålla en referensram för behöriga kontrollmyndigheter i medlemsstaterna, lyfta fram bästa praxis och resultat, fastställa en uppsättning centrala resultatindikatorer och analysera handelsflödena för förfalskade produkter vid gränsövergångar.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta arbetet med genomförandet av EU:s strategi och handlingsplan för förbättrad riskhantering på tullområdet, i synnerhet på områdena för tillgång till uppgifter, tillgång till och utbyte av information för riskhantering på tullområdet och förstärkning av kapacitet.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera till de ansvariga utskotten i Europaparlamentet om övervakningen och utvärderingen av genomförandet av EU:s strategi och handlingsplan för förbättrad riskhantering på tullområdet.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka olika metoder för tullkontroller inom EU och deras inverkan på omläggning av handeln, med en särskild fokusering på EU:s tullar vid de yttre gränserna.

14.  Europaparlamentet betonar att de olika tullförfarandena, särskilt vad gäller tullklarering, inspektioner, sanktioner och kontroller, för närvarande skapar fragmentering, ytterligare administrativa bördor, förseningar, skillnader i skatteuppbörden mellan medlemsstaterna, snedvridning av marknaden och negativ miljöpåverkan. Parlamentet betonar att dessa skillnader i tullförfarandena ofta främjar tillträde till vissa hamnar, där olagliga operatörer importerar förfalskade eller undervärderade varor, till nackdel för andra hamnar, vilket leder till att varor levereras till sin slutdestination via en ovanlig rutt och att det ansöks om tullklarering i en annan medlemsstat än i den som importerar varorna – antingen för att minska sannolikheten att utsättas för kontroller eller för att komplicera eventuella kravförfaranden. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att analysera detta problem med ”forum shopping” och att bedöma dess inverkan på handeln, skatteintäkterna, klimatet och tullarna.

15.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna och kommissionen om vikten av att se till att tillräckliga resurser för de it-system som krävs för att uppfylla målen för EU:s strategi och handlingsplan för riskhantering på tullområdet finns tillgängliga i rätt tid, samtidigt som man ser till att systemen är driftskompatibla, till fördel för tullmyndigheterna, legitima näringsidkare och i slutändan konsumenterna samt arbetsskapandet och den ekonomiska tillväxten i EU.

16.  Europaparlamentet framhåller behovet av att övergå från den nuvarande pappersbesparande tullverksamheten till en helt pappersfri sådan.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föra ett nära samarbete med medlemsstaterna, OECD och Världstullorganisationen (WCO) för att minska de befintliga luckorna i tullkontrollsystemen genom att se till att olaglig handel hanteras genom ett mer systematiskt utnyttjande av samordnade riskbaserade kontroller som grundas på harmoniserade inspektionskriterier, bästa praxis och gemensamma förfaranden och arbetsmetoder, när det gäller både driftstider, ekonomiska och mänskliga resurser och driftskompatibla it-system, med lämpligt stöd i rätt tid som tillhandahålls av andra behöriga myndigheter. Parlamentet påminner i detta sammanhang om vikten av att säkra undersökningsbefogenheter för alla EU:s tullmyndigheter och gränsmyndigheter, och att säkerställa lämplig utbildning för deras operatörer.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas tullmyndigheter att aktivt använda elektroniska system för utbyte av uppgifter för att samarbeta med brottsbekämpande myndigheter när det gäller att identifiera anomalier i felaktig prissättning av varor, och på detta sätt bekämpa olagliga kapitalrörelser och handelsbaserad penningtvätt.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det progressiva genomförandet av unionens tullkodex tillför de ekonomiska aktörerna ett mervärde genom att lika villkor införs, samtidigt som man säkerställer att den ökade förenklingen av tullförfarandena inte skapar brister i tullens riskhantering och kontrollsystem som skulle kunna hindra en effektiv bekämpning av olaglig handel. Parlamentet anser det vara av yttersta vikt att EU:s lagstiftning i tullfrågor är harmoniserad, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på regelbunden basis se till att EU:s bestämmelser granskas och att de tillämpas på ett enhetligt sätt av de behöriga myndigheterna, så att internationell handel underlättas och olaglig transnationell verksamhet förhindras.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta samarbetet med medlemsstaterna för att utbyta bästa praxis ifråga om tullförfaranden och moms, genom att samarbeta med olika behöriga myndigheter och, när så är lämpligt, anpassa politiken på området för tullar och moms, i syfte att säkra synergier, inbegripet när det gäller att finna lagliga och praktiska lösningar på utmaningar relaterade till småförsändelser, e-handel och förenklingar.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mot bakgrund av artikel 23 i WTO:s avtal om förenklade handelsprocedurer, där ett organ för förenklade handelsprocedurer efterfrågas, överväga en överföring av tullmyndigheternas ansvarsområden från nationell nivå till EU-nivå när det gäller säkerställande av en harmoniserad behandling vid platserna för införsel av varor till EU, övervakning av tullförvaltningarnas resultat och verksamhet samt insamling och bearbetning av tullupplysningar.

22.  Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen att vidareutveckla en noggrann lönsamhetsanalys av följderna av en harmonisering av verkställandet av de straffrättsliga sanktioner som tillämpas i medlemsstaterna för att bekämpa olaglig handelsverksamhet, och vid behov lägga fram ett förslag om harmoniserade bestämmelser – alltid med respekt för subsidiaritetsprincipen – angående definitionen av dessa påföljder och brottsrekvisit i samband med transnationell brottslighet.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra mer för att utveckla och stödja möjligheterna till en gemensam utbildning för medlemsstaternas tulltjänstemän. Parlamentet betonar att harmoniseringen av nivåerna vad gäller tulltjänstemännens utbildning i EU kommer att bidra till ett effektivt genomförande av unionens tullkodex.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra samarbetet med internationella handelsaktörer och företrädare för handelssektorn i syfte att hantera alla utmaningar i samband med genomförandet av unionens tullkodex, inbegripet olika och avvikande nationella bestämmelser, rapporteringsmetoder och medel, inbegripet problem för små och medelstora företag som är involverade i handel med tredjeländer.

25.  Europaparlamentet påminner om att vissa i tredjeland baserade företag som gör sig skyldiga till bedrägeri använder e-handel för att bjuda ut förfalskade varor till europeiska konsumenter, och att vissa varor kan faktureras under minimiprisnivån för att undvika kontroller av tullmyndigheterna, eller kan föras in genom utnyttjande av skillnader i fråga om fakturering, tullbestämmelser och sanktioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare undersöka dessa problem och att reflektera över hur man bäst kan hantera risk relaterad till e-handel, samt att föra ett nära samarbete med alla berörda aktörer, inbegripet transport- och kurirföretag, för att stödja medlemsstaterna i arbetet med att minska denna praxis, utan att skapa hinder för e-handelns tillväxt eller hindra den legitima handeln.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna se till att EU i största möjliga utsträckning tillämpar WTO:s avtal om förenklade handelsprocedurer (TFA), och fortsätter att främja dess tillämpning av andra WTO-medlemmar till förmån för EU:s exportörer, även genom att bidra till utvecklingsländernas insatser, i syfte att i bidra till en ytterligare förenkling av handelsprocedurerna i hela världen.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka det internationella samarbetet för att vidareutveckla genomförandet av EU:s strategi och handlingsplan för riskhantering på tullområdet när det gäller leveranskedjan.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sitt samarbete på tullområdet med sina viktigaste handelspartner och deras tullmyndigheter, samt att inleda en dialog med de huvudsakliga ursprungsländerna för förfalskade varor, i syfte att samverka i arbetet med att bekämpa olagliga kapitalrörelser, penningtvätt, handelsbaserad korruption, skattebedrägeri och skatteundandragande, organiserad brottslighet och terrorism, eftersom alla dessa är fenomen som undergräver konsumenternas hälsa och säkerhet, utgör hot mot samhället och marknaden och skadar ekonomierna, samt att ytterligare underlätta den bilaterala handeln, utöver de strikta åtagandena i avtalet om förenklade handelsprocedurer. Parlamentet påpekar att detta kan åstadkommas genom att man inkluderar inslag av förenklade handelsprocedurer, såsom standardiserade bestämmelser om metoder, transparens, integritet och ansvarsskyldighet i samband med handelsförfarandena, samt inför kapitel om bekämpning av bedrägerier och förfalskning i alla förhandlingar om frihandelsavtal, eller via särskilda tullavtal.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta och fördjupa tullsamarbetet på området för immateriella rättigheter med de tredjeländer och frihandelszoner där olaglig handel oftast har sitt ursprung. Parlamentet anser i detta sammanhang att man måste främja både administrativt samarbete mellan tullmyndigheter på internationell nivå och utveckling av partnerskap med privatföretag, i syfte att motarbeta brott mot tullbestämmelser och kringgående av skattskyldigheter.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka samarbetet med Europeiska observatoriet avseende intrång i immateriella rättigheter (EUIPO), och särskilt med Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet, i syfte att stödja initiativ för att skydda immateriella rättigheter, såsom förenklade förfaranden för rättighetsinnehavare via elektroniskt utbyte av uppgifter, vilket även skulle gynna små och medelstora företag, och att göra bekämpningen av förfalskning och bedrägerier till en av sina prioriteringar vid WTO, genom att involvera OECD och Världstullorganisationen (WCO) i sitt arbete kring denna fråga. Parlamentet understryker därför att den nuvarande förordningen om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter spelar en stor i kampen mot förfalskningar (varumärkesintrång), piratkopiering (brott mot upphovsrätten) och smuggling av känsliga produkter, liksom på området för geografiska beteckningar, ursprungsbeteckningar och olaglig handel. Parlamentet anser att det är oerhört viktigt att ovannämnda förordning, tillsammans med direktivet om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter, genomförs korrekt i hela unionen och att tullmyndigheternas nödvändiga tillämpning görs på ett sätt som inte hindrar lagliga näringsidkare från att agera i god tro.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på ett bättre sätt samordna skyddet av geografisk beteckning för jordbruksrelaterade livsmedelsprodukter inom kommissionen och även med EUIPO, eftersom detta utgör ett verkligt mervärde på de externa marknaderna. Parlamentet påminner kommissionen om vikten av att utarbeta en lika ambitiös politik för geografiska beteckningar för livsmedelsprodukter som inte har sitt ursprung i jordbruket. Parlamentet påminner om att inrättandet av ett skyddssystem för icke-jordbruksprodukter genom geografiska beteckningar som är enhetligt, enkelt, transparent och som inte skapar administrativa och finansiella bördor, erbjuder en möjlighet för små och medelstora företag och skulle stärka EU:s ställning vid internationella handelsförhandlingar.

32.  Europaparlamentet konstaterar att tullmyndigheterna möter nya former av utmaningar som är relaterade både till nya handelsmetoder och till varors säkerhet och skydd i samband med importprocedurer eller internationell transitering med en destination i Europa.

33.  Europaparlamentet konstaterar att effektiva tullförfaranden är en förutsättning för att handelsprocedurerna ska kunna förenklas, men även för ett effektivt och snabbt genomdrivande av lagstiftningen när det gäller förfalskning och smuggling av punktskattepliktiga varor som förs in i EU. Parlamentet anser att tullmyndigheterna befinner sig i vägskälet mellan en säkrad rörlighet för varor och skyddet av konsumenterna inom EU å ena sidan, och genomförandet av bestämmelserna i handelsavtal å andra sidan.

34.  Europaparlamentet anser att tullkontrollernas kvalitet och resultat när det gäller transitering av varor, särskilt vid lastnings- och transportverksamhet i hamnar och vid gränser, är av största betydelse och måste förbättras. Parlamentet beklagar att de olika kontrolltyperna inom unionen för närvarande skiljer sig mycket från varandra, vilket gynnar vissa tillträdesvägar, i synnerhet hamnar, till nackdel för andra där de kontroller som utförs är strängare. Parlamentet anser att man måste se till att medlemsstaterna förfogar över enhetliga och standardiserade kontrolltekniker för filtrering i hamnar och vid gränser genom att främja moderna, tekniskt avancerade och riskhanteringsbaserade kontrollstrategier.

35.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör koncentrera tullkontrollerna och, i den utsträckning det är möjligt, andra relevanta gränskontroller på högrisksändningar som väljs ut slumpmässigt genom utnyttjande av gemensamma urvalskriterier, inbegripet kriterier relaterade till varuslag och varubeskrivning, ursprungsland, varornas avsändningsland, varornas värde, handlarnas tidigare efterlevnad av regelverket samt transportsätt.

36.  Europaparlamentet stöder alla insatser för att främja integritet i den internationella handeln genom en utveckling inriktad på att åstadkomma helt elektroniska tullförfaranden inom EU senast 2020, såsom det förutses i unionens nya tullkodex, vilket kommer att främja insynen i kontrollen av urvalet av varor och containrar.

37.  Europaparlamentet anser att bättre samordning mellan Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), tullmyndigheter och marknadsövervakningsmyndigheter behövs för att inte bara bekämpa förfalskning, utan även begränsa handeln med produkter som strider mot lagstiftningen om immateriella rättigheter i EU.

38.  Europaparlamentet understryker Olafs roll när det gäller att undersöka undvikande av importskatter (inbegripet konventionella antidumpnings- och utjämningstullar) på alla typer av förnödenheter och varor, i synnerhet fall som involverar falska ursprungsdeklarationer (inom både systemet med förmånstullar och systemet utan förmånstullar) samt undervärdering och felaktig beskrivning av varor. Parlamentet uppmanar Olaf att spela en mer aktiv roll i den samordning av sammanhängande undersökningar som görs av medlemsstaternas nationella tulltjänster och andra partner, både inom och utanför EU.

39.  Europaparlamentet påpekar att regelbundet utförda gemensamma tullaktioner spelar en viktig roll för att skydda EU:s offentliga finanser genom att kartlägga var riskerna finns längs särskilda handelsvägar och skydda medborgarna och seriösa företagare genom att hindra införsel av olagliga produkter i EU. Parlamentet uppmanar Olaf att med sin tekniska infrastruktur, sina it- och kommunikationsverktyg och strategiska analyser, liksom sitt administrativa och finansiella stöd, i ökad utsträckning stödja medlemsstaternas tullmyndigheter samt vissa tredjeländer, så att fler gemensamma tullaktioner kan genomföras, i syfte förbättra tulltjänsternas effektivitet när det gäller att utföra riktade kontroller på europeisk nivå.

40.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör säkra en bättre standardiserad riskbaserad övervakning av de länder som åtnjuter förmånsbehandling, särskilt i syfte att kontrollera genomförandet av reglerna för ursprung och kumulation Parlamentet anser i detta sammanhang att kontroll av ursprungsstatus för importerade produkter och huruvida de handlingar som förmånsbehandlingen bygger på är korrekta spelar en avgörande roll i kontrollstrategierna och spårbarhetsmetoderna.

41.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 80, 19.3.2013, s. 1.
(2) EUT C 407, 4.11.2016, s. 18.
(3) EUT L 269, 10.10.2013, s. 1.
(4) EUT L 343, 29.12.2015, s. 1.
(5) EUT L 343, 29.12.2015, s. 558.
(6) EUT L 69, 15.3.2016, s. 1.
(7) EUT L 99, 15.4.2016, s. 6.
(8) EUT L 181, 29.6.2013, s. 15.
(9) Se betänkande A8-0239/2016.
(10) EUT L 83, 27.3.2015, s. 16.
(11) Antagna texter, P8_TA(2017)0011.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy