Index 
Antagna texter
Torsdagen den 1 juni 2017 - BrysselSlutlig utgåva
Begäran om upphävande av Béla Kovács immunitet
 Mervärdesskattesatser på böcker, tidningar och tidskrifter *
 Internetkonnektivitet för tillväxt, konkurrenskraft och sammanhållning: ett europeiskt gigabitsamhälle och 5G
 Skydd för utsatta vuxna
 Införande av tillfälliga autonoma handelsåtgärder till förmån för Ukraina som komplement till de handelsmedgivanden som finns tillgängliga inom ramen för associeringsavtalet ***I
 Enhetlig utformning av visumhandlingar ***I
 Ett flerårigt ramprogram för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter 2018–2022 ***
 Flerårigt ramprogram för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter 2018–2022 (Resolution)
 Digitalisering av den europeiska industrin
 Det nya europeiska samförståndet om utveckling – vår värld, vår värdighet, vår framtid
 Resiliens som en strategisk prioritering för EU:s yttre åtgärder
 Bekämpning av antisemitism
 FN-konferens på hög nivå för att stödja genomförandet av mål 14 för hållbar utveckling (FN:s oceankonferens)

Begäran om upphävande av Béla Kovács immunitet
PDF 161kWORD 44k
Europaparlamentets beslut av den 1 juni 2017 om begäran om upphävande av Béla Kovács immunitet (2016/2266(IMM))
P8_TA(2017)0232A8-0203/2017

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av den begäran om upphävande av Béla Kovács immunitet som översändes den 19 september 2016 av Péter Polt, Ungerns allmänne åklagare, med anledning av det brottmålsförfarande som det centrala chefsåklagarämbetet inlett mot honom, och som tillkännagavs i kammaren den 3 oktober 2016,

–  efter att ha inbjudit Béla Kovács att höras den 12 och 30 januari och den 22 mars 2017, i enlighet med artikel 9.6 i arbetsordningen,

–  med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013(1),

–  med beaktande av artikel 4.2 i Ungerns grundlag, avsnitten 10.2 och 12.1 i lag LVII från 2004 om den rättsliga ställningen för Ungerns ledamöter av Europaparlamentet samt avsnitt 74.1 och 74.3 i lag XXXVI från 2012 om nationalförsamlingen,

–  med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0203/2017), och av följande skäl:

A.  Ungerns allmänne åklagare har begärt att immuniteten för en ledamot av Europaparlamentet, Béla Kovács, ska upphävas, så att utredningar kan genomföras för att fastställa huruvida han ska åtalas för brotten budgetbedrägeri som lett till betydande ekonomiska förluster i enlighet med avsnitt 396.1 a i den ungerska strafflagen respektive upprepad användning av förfalskade privata handlingar i enlighet med avsnitt 345 i strafflagen. Enligt det avsnittet har den som använder en falsk eller förfalskad privat handling eller en privat handling med osant innehåll för att styrka att en rättighet eller skyldighet föreligger, har ändrats eller upphört gjort sig skyldig till en förseelse som ska bestraffas med fängelse i högst ett år.

B.  Enligt artikel 9 i protokoll 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier ska ledamöter av Europaparlamentet på sin egen stats territorium åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras stat.

C.  Enligt artikel 4.2 i Ungerns grundlag ska parlamentsledamöter ha rätt till immunitet. Enligt avsnitt 10.2 i lag LVII från 2004 om ställningen för Ungerns ledamöter av Europaparlamentet har Europaparlamentets ledamöter rätt till immunitet som är likvärdig med den immunitet som åtnjuts av ledamöterna av det ungerska parlamentet, och enligt artikel 12.1 ska beslutet om att upphäva immuniteten för en ledamot av Europaparlamentet omfattas av Europaparlamentets behörighet. Enligt artikel 74.1 i lag XXXVI från 2012 om nationalförsamlingen kan ett straffrättsligt förfarande, eller – om ett frivilligt avstående från immuniteten inte föreligger i det aktuella fallet – ett administrativt förfarande vidtas mot en ledamot endast med nationalförsamlingens förhandstillstånd. Enligt artikel 74.3 i samma lag ska begäran om upphävande av immuniteten innan åtal väcks lämnas in av den allmänne åklagaren.

D.  Enligt artikel 21.1 och 21.2 i Europaparlamentets beslut 2005/684/EG, Euratom av den 28 september 2005 om antagande av Europaparlamentets ledamotsstadga(2) har ledamöterna rätt att assisteras av medarbetare som de själva fritt har valt, och parlamentet ska ersätta de faktiska kostnaderna för dessa medarbetares anställning.

E.  Enligt artikel 34.4 i presidiets beslut av den 19 maj och 9 juli 2008 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets ledamotsstadga får också ersättning för utgifter i samband med avtal om praktiktjänstgöring utbetalas, i enlighet med de villkor som fastställts av presidiet.

F.  Enligt artikel 1.1 i presidiets beslut av den 19 april 2010 om bestämmelser avseende ledamöternas praktikanter får Europaparlamentets ledamöter, för att bidra till utbildning och yrkesutbildning i Europa och främja ökad kunskap om hur parlamentet fungerar, erbjuda praktikplatser i Bryssel och Strasbourg under plenarsammanträdena eller i samband med deras verksamhet som ledamöter i det land där den aktuella ledamoten valdes i varje enskilt fall.

G.  Enligt artikel 5.1 och 5.2 i bestämmelserna om praktikanter ska särskilda bestämmelser för praktiken ingå i ett skriftligt praktikavtal som ska undertecknas av både ledamoten och praktikanten. Avtalet ska innehålla en klausul i vilken det uttryckligen anges att Europaparlamentet inte får betraktas som part i avtalet. Enligt artikel 5.4 kan kostnader som uppkommer i samband med praktiken, inklusive stipendier och kostnader för försäkringsskyddet om det betalas av ledamoten, ersättas från den ersättning som ledamöterna erhåller för assistentstöd, i enlighet med artikel 33.4 i tillämpningsföreskrifterna, upp till den maximala nivån för denna ersättning.

H.  Enligt sista meningen i artikel 1.1 i bestämmelserna om praktikanter får det stipendium som praktikanten tilldelas inte utformas så att det i själva verket utgör en förtäckt form av lön. Enligt artikel 7.1 ska den ledamot praktikanten är knuten till ensam ha ansvar för honom eller henne under hela praktikperioden.

I.  I detta fall har parlamentet inte funnit något belägg för fumus persecutionis, det vill säga en tillräckligt allvarlig och precis misstanke om att begäran om upphävande har lämnats in i samband med ett förfarande som inletts i avsikt att tillfoga den berörda ledamoten politisk skada.

J.  Den förre talmannens beslut att pricka Kovács för överträdelse av artikel 1 a i uppförandekoden(3) kan inte likställas med en lagakraftvunnen dom i de frågor som det brottmålsförfarande som inletts av det centrala chefsåklagarämbetet gäller. Det har alltså inte skett någon överträdelse av principen ne bis in idem. Följaktligen hindrar den påföljd som den förre talmannen beslutade om inom ramen för uppförandekoden inte att ett straffrättsligt förfarande inleds eller genomförs i Ungern för att avgöra om åtal ska väckas.

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Béla Kovács immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till den behöriga myndigheten i Ungern och till Béla Kovács.

(1) Domstolens dom av den 12 maj 1964, Wagner/Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28, domstolens dom av den 10 juli 1986, Wybot/Faure m.fl., 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C-200200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI:EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23.
(2) EUT L 262, 7.10.2005, s. 1.
(3) Se bilaga I till arbetsordningen, uppförandekod för Europaparlamentets ledamöter avseende ekonomiska intressen och intressekonflikter.


Mervärdesskattesatser på böcker, tidningar och tidskrifter *
PDF 487kWORD 47k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 1 juni 2017 om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller mervärdesskattesatser som tillämpas på böcker, tidningar och tidskrifter (COM(2016)0758 – C8-0529/2016 – 2016/0374(CNS))
P8_TA(2017)0233A8-0189/2017

(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2016)0758),

–  med beaktande av artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0529/2016),

–  med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för kultur och utbildning (A8-0189/2017),

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till direktiv
Skäl -1 (nytt)
(-1)   Skillnaden mellan förväntade mervärdesskatteintäkter och den mervärdesskatt som faktiskt uppbärs (det så kallade mervärdesskattegapet) i unionen uppgick till ca 170 miljarder EUR 2013, och de gränsöverskridande bedrägerierna orsakar mervärdesskatteförluster i unionen för ca 50 miljarder EUR per år. Allt detta gör mervärdesskatten till en viktig fråga som måste behandlas på unionsnivå.
Ändring 2
Förslag till direktiv
Skäl 1
(1)  I rådets direktiv 2006/112/EG7 föreskrivs att medlemsstaterna får tillämpa reducerade mervärdesskattesatser på publikationer som tillhandahålls på någon form av fysisk bärare. En reducerad mervärdesskattesats får dock inte tillämpas på publikationer som tillhandahålls på elektronisk väg, vilka måste beskattas enligt normalskattesatsen för mervärdesskatt.
(1)  I rådets direktiv 2006/112/EG7 föreskrivs att medlemsstaterna får tillämpa reducerade mervärdesskattesatser på publikationer som tillhandahålls på någon form av fysisk bärare. En reducerad mervärdesskattesats får dock inte tillämpas på publikationer som tillhandahålls på elektronisk väg, vilka måste beskattas enligt normalskattesatsen för mervärdesskatt. Detta missgynnar publikationer som tillhandahålls på elektronisk väg och hämmar utvecklingen av denna marknad. Denna komparativa nackdel kan hindra utvecklingen av den digitala ekonomin i unionen.
____________
_____________

7 Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1).
7 Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1).
Ändring 3
Förslag till direktiv
Skäl 1a (nytt)
(1a)  I sin resolution av den 13 oktober 2011 om mervärdesskattens framtid7a påminde Europaparlamentet om att ett av de viktigaste inslagen i mervärdesskatten är principen om neutralitet, och det argumenteras att ”alla böcker, tidningar och tidskrifter oavsett format bör behandlas på exakt samma sätt”.
_________________
7a Antagna texter, P7_TA(2011)0436.
Ändring 4
Förslag till direktiv
Skäl 2
(2)  I linje med kommissionens strategi för den digitala inre marknaden8 bör medlemsstaterna, för att hålla sig à jour med de tekniska framstegen i den digitala ekonomin, ges möjlighet att anpassa mervärdesskattesatserna för publikationer som tillhandahålls på elektronisk väg till mervärdesskattesatser för publikationer på någon form av fysisk bärare.
(2)  I linje med kommissionens strategi för den digitala inre marknaden8 och dess ambition att säkra Europas globala konkurrenskraft och ställning som världsledande i den digitala ekonomin bör medlemsstaterna ges möjlighet att anpassa mervärdesskattesatserna för publikationer som tillhandahålls på elektronisk väg till mervärdesskattesatser för publikationer på någon form av fysisk bärare, för att på så vis stimulera innovation, skapande, investeringar och produktion av nytt innehåll och underlätta digitalt lärande, kunskapsöverföring samt tillgång till och främjande av kultur i den digitala miljön.
____________
_____________
8 COM(2015)0192 final
8 COM(2015)0192 final
Ändring 5
Förslag till direktiv
Skäl 2a (nytt)
(2a)  När medlemsstaterna tillåts tillämpa reducerade skattesatser, kraftigt reducerade skattesatser eller nollskattesatser på tryckta publikationer och elektroniska publikationer bör det säkerställas att de ekonomiska fördelarna överförs till konsumenterna, så att läsandet främjas, och till förläggarna, så att investeringar i nytt innehåll uppmuntras och, i fråga om tidningar och tidskrifter, reklamberoendet minskas.
Ändring 6
Förslag till direktiv
Skäl 3
(3)  I handlingsplanen för mervärdesskatt9 beskrev kommissionen att publikationer som tillhandahålls på elektronisk väg bör kunna dra nytta av samma förmånliga mervärdesskattesats som publikationer på någon form av fysisk bärare. För att uppnå detta mål måste man inbegripa en möjlighet för alla medlemsstater att på tillhandahållande av böcker, tidningar och tidskrifter tillämpa antingen en reducerad mervärdesskattesats eller lägre reducerade mervärdesskattesatser, inbegripet möjligheten att bevilja undantag med rätt till avdrag för mervärdesskatt som betalats i det föregående ledet.
(3)  I handlingsplanen för mervärdesskatt9 beskrev kommissionen att publikationer som tillhandahålls på elektronisk väg bör kunna dra nytta av samma förmånliga mervärdesskattesats som publikationer på någon form av fysisk bärare. För att uppnå detta mål måste man inbegripa en möjlighet för alla medlemsstater att på tillhandahållande av böcker, tidningar och tidskrifter tillämpa antingen en reducerad mervärdesskattesats eller lägre reducerade mervärdesskattesatser, inbegripet möjligheten att bevilja undantag med rätt till avdrag för mervärdesskatt som betalats i det föregående ledet. Det förslaget är i överensstämmelse med målet att ge medlemsstaterna större frihet att fastställa sina egna mervärdesskattesatser i ett slutgiltigt, destinationsbaserat mervärdesskattesystem.
_________________
_________________
9 COM(2016)048 final
9 COM(2016)0148 final
Ändring 7
Förslag till direktiv
Skäl 3a (nytt)
(3 a)   I överensstämmelse med handlingsplanen för mervärdesskatt syftar detta direktiv till att åstadkomma enklare, mer bedrägerisäkra och företagsvänliga mervärdesskattesystem i medlemsstaterna och till att hålla jämna steg med dagens digitala och mobila ekonomi.
Ändring 8
Förslag till direktiv
Skäl 5
(5)  För att förhindra en utbredd användning av reducerade mervärdesskattesatser för audiovisuellt innehåll bör medlemsstaterna ges möjlighet att tillämpa en reducerad skattesats på böcker, tidningar och tidskrifter, men endast om dessa publikationer, både sådana som tillhandahålls på någon form av fysisk bärare eller som tillhandahålls på elektronisk väg, inte helt eller huvudsakligen består av musik- eller filminnehåll.
(5)  För att förhindra en utbredd användning av reducerade mervärdesskattesatser för audiovisuellt innehåll bör medlemsstaterna ges möjlighet att tillämpa en reducerad skattesats på böcker, tidningar och tidskrifter, men endast om dessa publikationer, både sådana som tillhandahålls på någon form av fysisk bärare eller som tillhandahålls på elektronisk väg, inte helt eller huvudsakligen består av musik- eller filminnehåll. Med tanke på vikten av att underlätta tillgången till böcker, tidningar och tidskrifter för personer som är blinda eller synsvaga eller har annat läshandikapp, i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv ...9a, ska anpassade och ljudbaserade elektroniska böcker, tidningar och tidskrifter inte anses bestå helt eller huvudsakligen av musik- eller filminnehåll. Därför skulle reducerade mervärdesskattesatser kunna tillämpas även på dessa format.
__________________
9a Europaparlamentets och rådets direktiv om viss tillåten användning av verk och andra alster som skyddas av upphovsrätt och närstående rättigheter till förmån för personer som är blinda, synsvaga eller har annat läshandikapp och om ändring av direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (COM(2016)0596 final, 2016/0278(COD)) (EUT..., s. ...).
Ändring 9
Förslag till direktiv
Skäl 5a (nytt)
(5 a)   Att ge medlemsstaterna frihet att tillämpa reducerade eller kraftigt reducerade mervärdesskattesatser på e-böcker, e-tidningar och e-tidskrifter skulle kunna skapa nya vinstmarginaler för förläggare och möjliggöra investeringar i nytt innehåll, jämfört med den nuvarande modellen som är kraftigt reklamberoende. En mer allmän reflektion över finansieringsmodellen för e-innehåll bör även inledas på unionsnivå.
Ändring 10
Förslag till direktiv
Skäl 6a (nytt)
(6a)  Den flexibilitet som beviljas medlemsstaterna i samband med det föreliggande förslaget föregriper inte på något sätt införandet av det slutgiltiga mervärdesskattesystemet, där varje ökning av flexibiliteten kommer att behöva vägas mot inverkan på den inre marknadens funktion, utrymmet för momsbedrägerier, ökade kostnader för företagen och risken för illojal konkurrens.
Ändring 11
Förslag till direktiv
Skäl 6b (nytt)
(6b)  Även om detta direktiv ger medlemsstaterna möjlighet att åtgärda den ojämlika behandlingen undanröjer det inte behovet av ett mer samordnat, effektivare och enklare system för reducerade mervärdesskattesatser med färre undantag.
Ändring 12
Förslag till direktiv
Artikel 1 – punkt 1 – led 3
Direktiv 2006/112/EG
Bilaga III – led 6
”6. Tillhandahållande, inklusive lån från bibliotek, av böcker, tidningar och tidskrifter förutom sådana som helt eller huvudsakligen är ägnade åt reklam eller helt eller huvudsakligen består av musik- eller filminnehåll.”
”6. Tillhandahållande, inklusive lån från bibliotek, av böcker, tidningar och tidskrifter förutom sådana som helt eller huvudsakligen är ägnade åt reklam eller helt eller huvudsakligen består av musik- eller filminnehåll, inbegripet broschyrer, foldrar och liknande trycksaker, bilder-, tecknings- och målarböcker för barn, noter i tryck eller manuskript, kartor och hydrografiska eller liknande förteckningar.”
Ändring 13
Förslag till direktiv
Artikel 2a (ny)
Artikel 2a
Övervakning
Senast... [tre år efter det att detta direktiv trätt i kraft] ska Europeiska kommissionen utarbeta en rapport för att fastställa vilka medlemsstater som antagit liknande reducerade eller kraftigt reducerade mervärdesskattesatser på böcker, tidningar och tidskrifter och deras elektroniska motsvarigheter och utvärdera åtgärdernas effekter i fråga om budgetkonsekvenser och kultursektorns utveckling.

Internetkonnektivitet för tillväxt, konkurrenskraft och sammanhållning: ett europeiskt gigabitsamhälle och 5G
PDF 470kWORD 55k
Europaparlamentets resolution av den 1 juni 2017 om internetkonnektivitet för tillväxt, konkurrenskraft och sammanhållning: ett europeiskt gigabitsamhälle och 5G (2016/2305(INI))
P8_TA(2017)0234A8-0184/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 september 2016 Konnektivitet för en konkurrenskraftig digital inre marknad – mot ett europeiskt gigabitsamhälle (COM(2016)0587) och det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer detta (SWD(2016)0300),

–   med beaktande av artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 september 2016 5G för Europa: en handlingsplan (COM(2016)0588) och det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer detta (SWD(2016)0306),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 14 september 2016 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation (COM(2016)0590),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning av den 14 september 2016 om ändring av förordningarna (EU) nr 1316/2013 och (EU) nr 283/2014 vad gäller främjande av internetkonnektivitet i lokala samhällen (COM(2016)0589),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning av den 14 september 2016 om inrättande av Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (COM(2016)0591),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 maj 2015 En strategi för en inre digital marknad i Europa (COM(2015)0192) http://eur-lex.europa.eu/smartapi/cgi/sga_doc?smartapi!celexplus!prod!DocNumber&lg=SV&type_doc=COMfinal&an_doc=2015&nu_doc=0192 och det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer detta (SWD(2015)0100),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juli 2014 Mot en blomstrande datadriven ekonomi (COM(2014)0442),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 april 2016 Digitalisering av den europeiska industrin – Hur vi kan utnyttja den digitala inre marknadens alla möjligheter (COM(2016)0180),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 243/2012/EU av den 14 mars 2012 om inrättande av ett flerårigt program för radiospektrumpolitik(1),

–  med beaktande av bilagan till kommissionens meddelande av den 2 oktober 2013 Programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit-programmet): resultat och nästa steg (COM(2013)0685),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 april 2016 Prioriteringar för informations‑ och kommunikationsteknisk standardisering på den digitala inre marknaden (COM(2016)0176),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 Vägen mot en rättsakt för den digitala inre marknaden(2),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets beslut av den 2 februari 2016 om användningen av frekvensbandet 470–790 MHz i unionen (COM(2016)0043),

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 28 juni 2016 (EUCO 26/16),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 september 2013 En öppen utbildning: Innovativ inlärning och undervisning med ny teknik och öppna utbildningsresurser för alla (COM(2013)0654),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 oktober 2016 En rymdstrategi för Europa (COM(2016)0705),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/35/EU av den 26 juni 2013 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (elektromagnetiska fält) i arbetet (20:e särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) och om upphävande av direktiv 2004/40/EG(3),

–  med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén över kommissionens meddelande Konnektivitet för en konkurrenskraftig digital inre marknad – mot ett europeiskt gigabitsamhälle,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för transport och turism, utskottet för regional utveckling och utskottet för kultur och utbildning (A8-0184/2017), och av följande skäl:

A.  5G kommer vara en viktig byggsten i gigabitsamhället och representera framtidens standard för mobil kommunikationsteknik, och en motor för innovation, som för med sig omvälvande ekonomiska förändringar och skapar nya användningsområden, högkvalitativa tjänster och produkter, inkomstflöden och affärsmodeller och möjligheter, vartill 5G förväntas främja branschernas konkurrenskraft och bör tillfredsställa konsumenterna.

B.  Ett europeiskt ledarskap inom 5G-teknik är mycket viktigt för den ekonomiska tillväxten och för att bibehålla en global konkurrenskraft, vilket i sin tur kräver samordning och planering på europeisk nivå. Om vi sackar efter riskerar vi att förlora arbetstillfällen, innovation och kunskap.

C.  5G och 5G-tillämpningar kommer att förnya affärsmodeller genom att tillhandahålla konnektivitet med mycket hög hastighet, som kommer att frigöra innovation inom alla sektorer, inte minst inom transport, energi, finans och hälsa. I detta hänseende betonas att Europa inte har råd att sacka efter, eftersom 5G kommer att vara motorn för framtida tillväxt och innovation.

D.  5G-nätens arkitektur kommer att skilja sig avsevärt från tidigare generationers för att uppfylla kraven på förväntad verksamhet och förväntade resultat för nät med mycket hög kapacitet, särskilt i fråga om latens, täckning och tillförlitlighet.

E.  5G-arkitekturen kommer att leda till en ökad konvergens mellan mobila och fasta nät. Användningen av fasta nät med mycket hög kapacitet kommer därför att bidra till behoven av backhaul hos ett tätt trådlöst 5G-nät så nära slutanvändaren som möjligt.

F.  Framtiden för det europeiska samhället och den europeiska ekonomin kommer att vara kraftigt beroende av 5G-infrastruktur, som kommer att få en åtskilligt mer långtgående effekt än befintliga trådlösa accessnät, i syfte att tillhandahålla högkvalitativa och snabbare kommunikationstjänster som alla har råd med och som är tillgängliga överallt och ständigt.

G.  Digitaliseringen sker i allt snabbare takt och på global nivå, vilket kräver investeringar i högkvalitativa kommunikationsnät med samhällsomfattande täckning. I detta hänseende behövs snabb tillgång till radiospektrum som kan tillgodose dessa behov.

H.  Mobil och trådlös konnektivitet för alla medborgare blir allt viktigare allteftersom innovativa tjänster och applikationer används fortlöpande, och en framtidsinriktad digital politik måste ta hänsyn till detta.

I.  5G-nätets utbyggnad kommer framför allt att genomföras med hjälp av privata investeringar och kommer att kräva att den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation skapar ett säkerhets-, konkurrens- och investeringsfrämjande regelverk. Detta kommer att kräva effektivare administrativa villkor, till exempel för utbyggnaden av små basstationer för strikt spektrumharmonisering i god tid, jämte utveckling av nät med mycket hög kapacitet, vilket för närvarande föreslås i den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation.

J.  Offentliga initiativ, såsom kommissionens initiativ om offentlig-privata partnerskap från 2013, som stöds av 700 miljoner EUR i offentlig finansiering för att möjliggöra 5G i Europa senast 2020, måste kompletteras av en konkurrenskraftig marknad med en framtidssäker tillträdesreglering och spektrumsamordning, som kommer att sporra till innovation och nödvändiga privata infrastrukturinvesteringar.

K.  Utbyggnaden av 5G bör ske som ett komplement till och inte på bekostnad av andra projekt som syftar till att förstärka konnektiviteten i de mest landsbygdspräglade och avlägsna områdena i Europa.

L.  Genomförandet av 5G och gigabitsamhället kräver en tydlig tidsplan, ett efterfrågedrivet, framtidssäkrat och teknikneutralt tillvägagångssätt, utgående från bedömningar per region och sektor, samordning mellan medlemsstaterna, samarbete med samtliga aktörer och adekvata investeringar för att uppfylla alla villkor inom den tidsram som krävs och för att det ska bli verklighet för alla EU-medborgare.

I.Visionen för 5G – krav för ett generationsskifte

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att ta fram en handlingsplan för 5G, för att EU ska bli världsledande inom utbyggnaden av standardiserade 5G-nät från 2020 till 2025, som ett led i en bredare upplagd strategi för ett europeiskt gigabitsamhälle, som har större teknisk konkurrenskraft och plats för alla. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att det finns en adekvat samordning mellan medlemsstaterna för att det inte ska gå lika trögt med utbyggnaden av 5G som det gick med 4G, vilket resulterat i att 4G-täckningen i dag ligger på 86 procent och endast 36 procent på landsbygden.

2.  Europaparlamentet framhåller att enligt kommissionen kan handlingsplanen för en utbyggnad av 5G i hela EU skapa två miljoner arbetstillfällen och främja den europeiska ekonomin samt bekämpa den höga arbetslösheten, särskild bland ungdomar.

3.  Europaparlamentet understryker att det offentlig-privata partnerskapet inom 5G för närvarande är ett av världens mest avancerade initiativ när det gäller 5G och de nya applikationerna som följer av detta. Parlamentet anser att det är positivt att främja synergier inom FoU och industriell utveckling, men anser att det skulle vara rimligt att även konsument- och civilsamhällesföreträdare får delta i det offentlig-privata partnerskapet, med tanke på 5G-utbyggnadens samhälleliga effekter.

4.  Europaparlamentet betonar att en ambitiös och framåtblickande tidsram för spektrumallokering inom unionen är av yttersta vikt om Europa ska vara i ledningen när det gäller utvecklingen av 5G-teknik. Parlamentet välkomnar i detta hänseende de åtgärder som kommissionen föreslagit i sitt meddelande 5G för Europa: en handlingsplan, och betraktar dessa åtgärder som ett minimikrav för en framgångsrik lansering av 5G i unionen.

5.  Europaparlamentet betonar att privata investeringar bör stödjas av en infrastrukturinriktad politik och ett regelverk som är anpassade till förutsebarhet och tydlighet och syftar till att främja konkurrens till gagn för slutanvändarna, och bör inte fördröjas av alltför ambitiösa offentliga system som kan hindra utbyggnaden av 5G.

6.  Europaparlamentet betonar vikten av samarbete mellan universitet, forskningsinstitut och den privata och offentliga sektorn om forskning och utveckling när det gäller 5G-mobilkommunikation. Parlamentet pekar på offentlig-privata partnerskap inom 5G som ett positivt exempel i detta avseende och uppmuntrar kommissionen att fortsätta involvera alla relevanta sektorer i denna process.

7.  Europaparlamentet anser att det kommer att bli till nytta för Europa med en ytterligare övergång till en digital ekonomi, i form av utvidgad täckning och konnektivitet och högre hastigheter, och att den digitala ekonomin kommer att bidra till den totala BNP-tillväxten med upp till 40 procent fram till 2020 och uppvisa en 13 gånger högre tillväxttakt än BNP som helhet.

8.  Europaparlamentet välkomnar och stöder gigabitsamhällets mål på medellång sikt om att uppnå näthastigheter på minst 100 Mbit/s för alla europeiska konsumenter, som går att uppgradera till 1 Gbit/s och på lång sikt ökar till 100 Gbit/s, för de viktigaste socioekonomiska drivkrafterna, såsom tillhandahållare av offentliga tjänster, starkt digitaliserade företag, stora transportknutpunkter, finansinstitut, sjukhus, skolor och forskning. Parlamentet vill att man ska prioritera utbyggnaden av fiberbaserad backhaulinfrastruktur, tillsammans med investeringsdrivande konkurrens och slutanvändarerfarenheter av hög kvalitet. Parlamentet erinrar om att unionen ligger efter i fråga om konnektivitetsmålen i sin digitala agenda för 2020, och att denna eftersläpning är särskilt oroväckande på landsbygden och i avlägsna områden.

9.  Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa att så många unionsmedborgare som möjligt kan dra nytta av gigabitsamhällets konnektivitet, även bland dem som är bosatta i avlägsna områden.

10.  Europaparlamentet stöder med eftertryck ansträngningarna att senast 2025 säkerställa tillgång till 5G-nät i samband med transportslagsövergripande resor, utgående från offentliga transportnät kopplade till Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) och det transeuropeiska transportnätet (TEN-T), och förväntar sig att fullständig tillgång i hela EU kommer att följa, både i stadsområden och på landsbygden och vid viktiga turistområden och turistattraktioner.

11.  Europaparlamentet konstaterar att täckningen av fjärde generationens mobilnät/LTE fortfarande behöver förbättras ytterligare eftersom EU sackar efter Förenta staterna, Korea och Japan i detta hänseende och att handlingsplanen för 5G bör ses som ett tillfälle att lära sig av misstagen från utbyggnaden av 4G.

12.  Europaparlamentet påpekar att 5G-radioaccess måste kunna fungera över ett mycket brett frekvensområde, från under 1 GHz upp till 100 GHz, och med backhaul på upp till 300 GHz. Parlamentet noterar att frekvenser på 3–6 GHz och över 6 GHz bör leverera extrema datahastigheter och extrem kapacitet i tätbefolkade områden. Parlamentet håller med om att 5G-system på höga frekvensband kräver en mycket tät nätinfrastruktur baserad på åtkomstpunkter för små basstationer, något som kommer att kräva val av vilka frekvensband som ska användas eller också möjlighet att dela frekvensband.

13.  Europaparlamentet betonar att nedladdningshastigheterna i sig inte kommer att räcka för att tillgodose gigabitsamhällets framtida konnektivitetsbehov, vilket kommer att kräva ett infrastrukturmål för nät med mycket hög kapacitet, eftersom dessa nät uppfyller de högsta standarderna i fråga om såväl uppladdnings- som nedladdningshastigheter, latenstid och återhämtningsförmåga.

14.  Europaparlamentet betonar att en europeisk sammanhängande spektrumstrategi med samordnade nationella färdplaner och tidsplaner behövs för att möta utmaningarna med 5G, och hantera kommunikation mellan människor, maskin-till-maskin (M2M) och inom sakernas internet på olika nivåer: uppkopplingshastighet, mobilitet, latens, utbredning, grad av belastning, tillförlitlighet, åtkomlighet osv, och säkerställer en smidig övergång till 5G i samtliga medlemsstater.

15.  Europaparlamentet påpekar att uppbyggnaden av trådlösa 5G-nät kräver backhaul för nät med mycket hög kapacitet och flexibel och effektiv användning av alla tillgängliga icke sammanhängande delar av spektrumet, inklusive frekvensbandet 700 Mhz, för vitt skilda nätutbyggnadsscenarier, vilket kommer att kräva innovativa spektrumlicensieringsmodeller och en tydlig tonvikt på harmonisering av de tillgängliga spektrumbanden på regional basis.

16.  Europaparlamentet inser vikten av licensbelagda spektrum för att säkerställa långsiktiga nätinvesteringar och garantera en bättre kvalitet på tjänsterna, genom att möjliggöra stabil och tillförlitlig spektrumtillgång, men understryker samtidigt behovet av bättre rättsligt skydd för licensfria spektrum och olika metoder för delning av spektrum.

17.  Europaparlamentet påpekar att bristande samordning innebär en stor risk för utbyggnaden av 5G, eftersom man måste nå kritisk massa för att kunna locka investeringar och därmed dra full nytta av 5G-teknikens fördelar.

18.  Europaparlamentet konstaterar att sektorns aktörer bör omfattas av förutsägbara lika villkor och ha handlingsfrihet att utforma sina egna nätverk, välja investeringsmodell och kombination av teknik som bör säkerställa att utbyggnadsmålen för 5G fullständigt kan genomföras, inklusive fiber till bostaden, kabel, satellit, Wi-Fi, WiGig, G.fast, 2G, Massive MIMO eller annan teknik under snabb utveckling, förutsatt att detta kommer att hjälpa till att ansluta alla européer till nät med mycket hög kapacitet, utgående från deras faktiska behov. Utbyggnaden av 5G kommer att kräva mycket mer fibrer i ett tätare trådlöst nät.

19.  Europaparlamentet noterar kommissionens meddelande Konnektivitet för en konkurrenskraftig digital inre marknad och dess handlingsplan 5G för Europa som erbjuder ett spännande tillfälle för medlemsstaterna att ge sina kulturella och kreativa innovatörer möjlighet, särskilt små och medelstora företag, att konkurrera ännu mer på världsarenan och visa upp sina entreprenörsbegåvningar och innovativa talanger.

II.Möjliggörande av gigabitsamhällets fördelar

20.  Europaparlamentet anser att 5G handlar om mer än en utveckling av mobilt bredband och att det kommer att bli en viktig möjliggörande faktor för den framtida digitala världen, eftersom nästa generation av utbredda ultrasnabba bredbandsinfrastrukturer kommer att stödja omvandlingen av processer inom alla ekonomiska sektorer (offentliga sektorn, utbildning, tillhandahållande av konvergerat medieinnehåll, hälso- och sjukvård, forskning, energi, samhällsservice, tillverkning, transport, bilindustrin, den audiovisuella sektorn, virtuell verklighet, spel på internet och så vidare) och tillhandahålla överkomligt prissatta, smidiga, flexibla, interaktiva, tillförlitliga och starkt individanpassade tjänster som bör förbättra alla medborgares liv.

21.  Europaparlamentet konstaterar att den europeiska splittringen vid utbyggnaden av 4G, som fortfarande framgår av de stora skillnaderna mellan medlemsstaterna vilket indexet för digital ekonomi och digitalt samhälle (DESI) från 2015 visar, har resulterat i en brist på digital konkurrenskraft gentemot Förenta staterna, Kina, Japan, Sydkorea och tillväxtekonomier. Parlamentet understryker i detta hänseende att Europa visserligen gör framsteg i fråga om digital utveckling men att takten avtar, vilket på lång sikt innebär en risk för nödvändiga investeringar och det europeiska företagsklimatets attraktionskraft.

22.  Europaparlamentet påminner om att det bör vara slutanvändarna som i sista hand vinner på införandet av 5G, och att alla beslut som fattas med anknytning till utbyggnaden av 5G-teknik genomgående bör vara inriktade på detta slutliga syfte om att erbjuda tillförlitliga och högkvalitativa tjänster till ett överkomligt pris.

23.  Europaparlamentet noterar att den offentliga och privata sektorns investeringar har en multiplikatoreffekt på hela ekonomin, som sannolikt kommer att skapa upp till 2,3 miljoner arbetstillfällen direkt och indirekt i de 28 medlemsstaterna när utbyggnaden av 5G är helt färdig.

24.  Europaparlamentet noterar att utbyggnaden av 5G-teknik i EU förväntas ha fördelar som sträcker sig mycket längre än mobilindustrin samt spridningseffekter uppgående till 141,8 miljarder EUR årligen fram till 2025.

25.  Europaparlamentet betonar att en framgångsrik och snabb utbyggnad av 5G i hela EU beror på utvecklingen av efterfrågestyrda nya affärsmodeller. Det finns ett otal olika initiativ som bidrar till förtydligandet av kraven för 5G, vilket gör det svårt för vertikala branscher att bidra till processen. De vertikala branscherna måste därför involveras aktivt och effektivt i kravprocessen.

26.  Europaparlamentet betonar att rättvis konkurrens och lika villkor för marknadsaktörer är helt nödvändigt för utbyggnaden av gigabitsamhället genom försorg av marknadsaktörer. Principen om samma tjänster, samma risk och samma regler bör gälla i detta avseende.

27.  Europaparlamentet menar att kommissionen och medlemsstaterna tillsammans med alla relevanta aktörer bör överväga hur man kan uppmuntra avancerade försök och provningsanläggningar för att påskynda innovation inom 5G-tillämpningar.

28.  Europaparlamentet konstaterar att gigabitsamhället bör motverka den digitala klyftan och förbättra internetanvändningen. Parlamentet påpekar att det fortfarande behövs fortlöpande investeringar i utbyggnaden av befintlig och framtida teknik, inklusive satellitteknik, på landsbygden och i avlägsna områden. Parlamentet påpekar att en smart kombination av privata och offentliga investeringar är nödvändig för att den digitala klyftan på landsbygden och i avlägsna områden ska kunna åtgärdas. Parlamentet betonar att lärdomar från det förflutna bör användas för åtgärder mot olikheterna mellan medlemsstater, regioner samt mellan tätbefolkade områden och glesbygder, till stöd för en geografiskt balanserad utveckling.

29.  Europaparlamentet påpekar att den digitala klyftan inte bara finns mellan stad och landsbygd, utan i hög grad också mellan medlemsstaterna. Här måste vi få en konkurrenskraftig lagstiftning och initiativ som uppmuntrar investeringar i infrastruktur, ökar mångfalden av aktörer och stärker den europeiska samordningen.

30.  Europaparlamentet påpekar att 5G kommer att bli hörnstenen i förverkligandet av visionen om nätverkssamhället och kommer att öka möjligheterna att bo, studera och arbeta i EU, vilket är en förutsättning för att enskilda och företag fullt ut ska kunna dra nytta av den digitala revolutionen.

31.  Europaparlamentet anser att man genom att främja utbyggnaden av små basstationer för 5G i överensstämmelse med WiFi4EU-förordningen kommer att bidra till att minska den digitala och tekniska klyftan och öka alla medborgares tillgång till 5G-tjänsterna.

32.  Europaparlamentet betonar att EU måste hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen och de tekniska möjligheterna som effektivare IKT-teknik ger, för att stödja den socioekonomiska utvecklingen i de regioner som i dag är underutvecklade.

33.  Europaparlamentet betonar att ett tätt fibernät är den backhaulinfrastruktur som ofrånkomligen behövs för att man ska kunna dra nytta av den fulla tjänstepotentialen hos den tekniska mobilstandarden 5G.

34.  Europaparlamentet välkomnar initiativet WiFi4EU för att främja ett kostnadsfritt och allmänt tillgängligt internet i lokalsamhällena genom ett EU-finansierat system som genomförs av medlemsstaterna. Parlamentet konstaterar att initiativet WiFi4EU syftar till att främja digitalteknik för alla runt om i regionerna, genom en geografiskt balanserad anslagsfördelning, med samtidig hänsyn tagen till vilka erfarenheter, kvalitativt sett, som användarna fått av tjänsterna. Parlamentet konstaterar att anslutningshastigheterna ökar och att allteftersom användningen över flera trådlösa enheter ökar kommer WLAN att behöva matcha kraven på uppkoppling mellan slutanvändare. Parlamentet anser att det behövs en politisk ram med strategiska prioriteringar för att man ska kunna övervinna de hinder som marknaden ensam inte klarar av att övervinna.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt uppmärksamma inomhustäckning i sin 5G-handlingsplan, med beaktande av att en stor del av 5G-tillämpningarna kommer att användas i hem och på kontor. Parlamentet påminner om nät med högre frekvens har svårt att tränga genom byggnader. Man bör överväga ytterligare teknik för att säkerställa god inomhustäckning, t.ex. massiv MIMO, inomhuslinjeförstärkare och höghastighetswifiapplikationer med WiGig-standard.

36.  Europaparlamentet betonar att utvecklingen av 5G-teknik är en hörnsten för omvandling av IKT-nätinfrastruktur till en allomfattande smart konnektivitet: smarta bilar, smarta nät, smarta städer, smarta fabriker, smart förvaltning och dylikt. Parlamentet anser att ultrasnabba bredband och intelligenta, effektiva nät som kan åstadkomma näst intill ögonblicklig konnektivitet mellan människor, människa-till-maskin och anslutna maskiner kommer att omdefiniera begreppet uppkoppling mellan slutanvändare, vilket kommer att möjliggöras tack vare nätparadigm såsom meshnät, hybridnät, dynamisk nätuppdelning och softwarisationteknik.

37.  Europaparlamentet betonar att god energiprestanda som ska minska energikonsumtionen i nätet är ett avgörande krav för 5G. Detta är mycket viktigt för att minska driftskostnaderna, främja nätkonnektiviteten på landsbygden och i avlägsna områden och tillhandahålla nätanslutning på ett hållbart och resurseffektivt sätt.

38.  Europaparlamentet betonar att 5G-utbyggnaden kräver betydande uppgradering av fasta nät och förtätning av mobilnät i överensstämmelse med målen för gigabitsamhället, särskilt när det gäller lösningar för e-hälsa.

39.  Europaparlamentet betonar att den audiovisuella sektorn är en av de viktigaste drivkrafterna för att 5G ska bli framgångsrikt i Europa, att den skapar sysselsättning och ekonomisk tillväxt och att dess utveckling kan ha en stark och positiv inverkan på den audiovisuella medievärdekedjan, inklusive produktion, innovation och distribution av innehåll, samt på användarmiljön. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att beakta denna sektors behov och särdrag, särskilt dem med anknytning till utsändning.

40.  Europaparlamentet konstaterar att uppkopplade fordon genomgående blir säkrare (med färre olyckor), mer miljövänliga (med mindre utsläpp) och bidrar till mer förutsägbara rörlighetsmönster. Parlamentet stöder därför tanken på ett EU-omfattande mål för alla fordon på EU-marknaden, så att 5G ska kunna användas och fordonen utrustas med ITS. Parlamentet stöder med kraft målet om att genom 5G möjliggöra uppkoppling till en basstation för ambulanser och andra utryckningsfordon (polisbilar och brandbilar) för kontinuerlig och oavbruten täckning under insatserna.

41.  Europaparlamentet noterar fördelarna med tillförlitlig och oavbruten 5G-täckning för trafiksäkerheten, vilket möjliggör uppkopplade och digitala kontrollmedel, såsom smarta färdskrivare och e-dokument, för tunga lastbilar.

42.  Europaparlamentet anser att 5G bör möjliggöra nya och överkomliga tjänster av hög kvalitet, ansluta nya branscher och i slutändan förbättra kundupplevelsen för alltmer sofistikerade och krävande digitala användare. Parlamentet framhåller att 5G kan erbjuda lösningar på stora samhällsutmaningar genom sin kapacitet att avsevärt minska mobila enheters energianvändning och genom sin potential att förändra sektorer såsom hälsa och transporter.

43.  Europaparlamentet välkomnar investeringsfonden för bredband inom FSE, en fond för bredbandsinfrastruktur som är öppen för nationella utvecklingsbanker och utvecklingsinstitutioner samt privata investerare och kommer att vara ytterligare ett steg i riktning mot infrastrukturinvesteringar i missgynnade glesbefolkade landsbygdsområden och avlägsna områden.

44.  Europaparlamentet anser att utvecklingen och förbättringen av digital kompetens har en utslagsgivande betydelse och bör ske genom större investeringar i utbildning, inbegripet yrkesutbildning, entreprenörsutbildning och fortbildning samt omskolning, och genom omfattande medverkan från alla relevanta berörda parters sida, bland dem även arbetsmarknadens parter, samt ha tre huvudsakliga mål, nämligen att bevara och skapa arbetstillfällen inom tekniken genom utbildning av högkvalificerade arbetstagare, att stödja medborgarna så de kan få koll på sin digitala tillvaro genom att de får de verktyg som behövs för detta ändamål, och att få bort avsaknaden av digitala färdigheter, som leder till digitala klyftor och digital utestängning.

45.  Europaparlamentet anser att unionen, i partnerskap med EIT Digital, bör upprätta och tillgängliggöra kursplaner för 5G-färdigheter, med tyngdpunkten förlagd till uppstartsföretag samt små och medelstora företag, för att utbyggnaden av 5G ska kunna bli till nytta för dem.

46.  Europaparlamentet understryker att utbyggnaden av 5G-nät kommer att främja snabba tekniska omvandlingar som kommer att möjliggöra en fullständig utveckling av den digitala sektorn, intelligent teknik, sakernas internet och avancerade produktionssystem.

47.  Europaparlamentet betonar vikten av 5G för att Europa ska kunna bli världsledande i att tillhandahålla forskningsinfrastruktur med hög kapacitet, vilket kan göra Europa till centrumet för spetsforskning.

III.Politiskt tillvägagångssätt

48.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ för att stärka investeringsplanen för Europa inom finansieringsinstrument (Efsi, FSE) som avsatts för att finansiera strategiska mål för gigabitkonnektivitet fram till 2025.

49.  Europaparlamentet betonar att alla beslut med anknytning till den digitala inre marknaden, inklusive spektrumallokering, konnektivitetsmål och 5G-utbyggnad måste utgå från framtida behov och hur marknaden förväntas utvecklas under de kommande 10–15 åren. En framgångsrik 5G-utbyggnad kommer att bli avgörande för den ekonomiska konkurrenskraften, och kan bara uppnås genom en framsynt EU-lagstiftning och politisk samordning.

50.  Europaparlamentet betonar att strategier för gigabitsamhället och 5G bör vara proportionerliga, ses över ofta och stämma överens med ”innovationsprincipen”, så att de potentiella konsekvenserna för innovation blir en del av konsekvensbedömningen.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på lämplig nivå inom ramen för nästa fleråriga budgetram 2020–2027 och särskilt nästa FoTUI-ram säkerställa, bevara och utveckla långsiktig finansiering för handlingsplanen för 5G och för moderniseringen av näten. Parlamentet betonar vikten av samarbete mellan universitet, forskningsinstitut och den privata och offentliga sektorn om forskning och utveckling när det gäller 5G-mobilkommunikation. Parlamentet framhåller att det offentlig-privata partnerskapet inom 5G är ett positivt exempel på detta. Parlamentet påminner om att det för att uppnå konnektivitetsmålen enligt kommissionen krävs en investering på 500 miljarder EUR under de kommande tio åren, samtidigt som man räknar med att det finns ett investeringsgap på 155 miljarder EUR. Parlamentet anser därför att högsta prioritet bör ges åt att konkurrensen driver fram tillräckliga investeringar i utbyggnaden av digital infrastruktur, eftersom detta är en ofrånkomlig förutsättning för att utvecklingen av 5G-tekniken ska bli till nytta för medborgarna och företagen.

52.  Europaparlamentet uppmanar med kraft samtliga medlemsstater att snabbt genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 av den 6 juli 2016 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen(4), för att säkerställa en adekvat säkerhetsnivå som gör denna plan effektiv och hållbar.

53.  Europaparlamentet anser att gigabitsamhället bäst kan uppnås med hjälp av ett framtidssäkrat, konkurrensvänligt och teknikneutralt tillvägagångssätt som stöds av en bred uppsättning investeringsmodeller såsom offentlig-privata investeringar eller saminvesteringar. Parlamentet noterar att saminvesteringar och andra former av samverkande investeringar och långsiktiga arrangemang för kommersiellt tillträde till nät med mycket hög kapacitet kan bidra till att sammanföra resurser, möjliggöra olika ramar för riskdelning och sänka utbyggnadskostnaderna.

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra handlingsplanen för 5G genom att i rätt tid vidta enhetliga och inkluderande åtgärder i regioner och städer i syfte att uppmuntra och ge incitament till sektorsövergripande innovation och främja en ekonomisk branschomfattande samarbetsinriktad ram.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta ledningen i att främja intersektoriell och flerspråkig 5G-interoperabilitet och gränsöverskridande interoperabilitet, och att stödja integritetsvänliga, tillförlitliga, säkra tjänster eftersom näringslivet och samhället i stort blir alltmer beroende av digital infrastruktur för sin verksamhet och sina tjänster samt att beakta ekonomiska och geografiska nationella förutsättningar som en integrerad del av en gemensam strategi.

56.  Europaparlamentet efterlyser ökade insatser för standardisering för att säkerställa att EU intar en ledande roll i fastställandet av de tekniska standarder som möjliggör utbyggnaden av 5G-nätet och 5G-tjänsterna. Parlamentet anser att europeiska standardiseringsorgan bör spela en särskild roll i denna process. Parlamentet konstaterar att varje sektor bör utarbeta en egen färdplan för standardisering som bygger på branschledda processer, med en stark önskan att nå gemensamma standarder som kan bli världsomspännande. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ge incitament till investeringar inom forskning och utveckling samt europeisk standardisering.

57.  Europaparlamentet betonar att 5G har potential att revolutionera tillgången till och spridningen av innehåll och att i grunden förbättra användarens upplevelse, och samtidigt möjliggöra en utveckling av nya former av kulturellt och kreativt innehåll. Parlamentet framhåller i detta avseende behovet av effektiva åtgärder för att motverka piratkopiering och av en övergripande strategi för att förbättra skyddet för immateriella rättigheter, för att säkerställa enkla åtkomstvägar till lagligt innehåll för konsumenterna.

58.  Europaparlamentet uppmuntrar starkt ökat experimenterande med 5G-teknik. Parlamentet stöder utvecklingen av integrerade lösningar och tester, följda av branschövergripande försök med storskaliga pilotprojekt, som svar på efterfrågan på tjänster i gigabitsamhället. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa tillräckligt med tillståndsfria frekvensband för att stimulera experiment inom industrin. Kommissionen uppmanas att överväga att fastställa ett konkret och attraktivt mål som en ram för den privata sektorns experiment med 5G-teknik och 5G-produkter.

59.  Europaparlamentet betonar behovet av beakta riktlinjerna från Internationella kommissionen för skydd mot icke-joniserande strålning (ICNIRP), som formellt erkänts av WHO, för att undvika inkonsekvenser och fragmentering och för att säkerställa enhetliga utbyggnadsvillkor för trådlösa nät på den europeiska digitala inre marknaden.

60.  Europaparlamentet framhåller att utvecklingen av gigabitsamhället kräver tydliga och gemensamma regler på EU-nivå, som är framtidsinriktade och konkurrensfrämjande för att driva på investeringar och innovation och bevara överkomliga priser och konsumenternas valmöjligheter. Parlamentet betonar att infrastrukturbaserad konkurrens erbjuder möjligheter till ändamålsenlig reglering och möjliggör en skälig långsiktig avkastning på investeringar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förenkla de administrativa förfarandena för tillgång till fysisk infrastruktur.

61.  Europaparlamentet betonar att det måste inrättas en innovationsvänlig miljö för digitala tjänster, särskilt inom området stordata och sakernas internet, och att konsumenternas valmöjligheter måste utökas, samtidigt som förtroendet och användningen av digitala tjänster ökar, genom effektiva och uppstramade regler, med fokus på användarnas behov och tjänsternas egenskaper, oavsett tjänsteleverantör.

62.  Europaparlamentet betonar att de nationella bredbandsplanerna behöver ses över och vid behov noggrant revideras, inrikta sig på alla 5G-områden, bibehålla ett tillvägagångssätt med konkurrens och flera olika tekniker, bli till stöd för rättslig säkerhet och maximera innovationens omfattning och täckning, varvid ett av målen ska vara att överbrygga den digitala klyftan.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka de nationella bredbandsplanerna för att kartlägga brister och utforma landspecifika rekommendationer för vidare åtgärder.

64.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att inrätta den deltagarbaserade bredbandsplattformen för att säkerställa deltagande på hög nivå av offentliga och privata enheter samt lokala och regionala myndigheter.

65.  Europaparlamentet betonar att säkerställandet av tillgång till internet och garanterandet av en pålitlig internetkonnektivitet med hög hastighet, kort svarstid och lågt jitter är av stor betydelse för digitaliseringen av processer och värdekedjan inom turismsektorn, liksom för utveckling och spridning av transportteknik, såsom samverkande intelligenta transportsystem (C-ITS), flodinformationstjänster och det europeiska trafikstyrningssystemet för tåg (ERTMS).

66.  Europaparlamentet påpekar att små och medelstora företag skulle dra stor nytta av konkurrensutsatt tillgång till 5G-lösningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att precisera sina handlingsplaner för att underlätta små och medelstora företags och uppstartsföretag deltagande i experiment med 5G-teknik och säkerställa deras tillgång till den deltagarbaserade 5G-bredbandsplattformen.

67.  Europaparlamentet stöder initiativ på EU-nivå för att säkerställa större spektrumsamordning mellan medlemsstaterna och långa licenstider, vilket kommer att öka investeringsstabiliteten och investeringssäkerheten. Parlamentet konstaterar att beslut om dessa frågor bör fattas samtidigt i samtliga medlemsstater för att anta bindande riktlinjer om vissa villkor i tilldelningsprocessen, t.ex. frister för spektrumallokering, spektrumdelning och gemensamt anordnade auktioner, med målsättningen att främja transeuropeiska nät. Parlamentet påpekar att konkurrensen på Europeiska unionens marknad för mobila telekommunikationer är utslagsgivande för generationsväxlingen till 5G.

68.  Europaparlamentet uppmanar EU att samordna insatserna inom Internationella teleunionen (ITU), för att EU:s politik ska bli konsekvent. Parlamentet betonar att EU:s spektrumharmoniseringsbehov av 5G efter 2020 bör slutföras före 2019 års världsradiokonferens (WRC-19) med vederbörligt skydd av befintliga i dag tillhandahållna tjänster och i överensstämmelse med besluten vid WRC-15.

69.  Europaparlamentet betonar att definitionen av nät med mycket hög kapacitet i kodexen för europeisk elektronisk kommunikation bör följa principen om teknikneutralitet, förutsatt att tekniken av detta slag tillgodoser industrins och konsumenternas framtida behov av kvalitativa nättjänster.

70.  Europaparlamentet ber kommissionen att ta fram en årlig framstegsrapport och utarbeta rekommendationer om handlingsplanen för 5G, och informera parlamentet om resultaten.

o
o   o

71.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaterna.

(1) EUT L 81, 21.3.2012, s. 7.
(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0009.
(3) EUT L 179, 29.6.2013, s. 1.
(4) EUT L 194, 19.7.2016, s. 1.


Skydd för utsatta vuxna
PDF 183kWORD 49k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 1 juni 2017 med rekommendationer till kommissionen om skydd för utsatta vuxna (2015/2085(INL))
P8_TA(2017)0235A8-0152/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 67.4 och artikel 81.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 3 som fastställer att var och en har rätt till fysisk och mental integritet och artikel 21 om förbud mot all diskriminering,

–  med beaktande av sin resolution av den 18 december 2008 med rekommendationer till kommissionen om det rättsliga skyddet av vuxna: gränsöverskridande konsekvenser(1),

–  med beaktande av utvärderingen av det europeiska mervärdet från september 2016 som förberetts av Europaparlamentets utredningstjänst (PE 581.388),

–  med beaktande av Haagkonventionen av den 13 januari 2000 om det internationella skyddet för vuxna (nedan kallad Haagkonventionen),

–  med beaktande av Förenta nationernas konvention av den 13 december 2006 om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (nedan kallad FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning),

–  med beaktande av Europarådets ministerkommittés rekommendation (99) 4 av den 23 februari 1999 om principer för rättsskyddet för hjälpbehövande vuxna (nedan kallad Europarådets ministerkommittés rekommendation R (99) 4),

–  med beaktande av Europarådets ministerkommittés rekommendation CM/Rec(2009)11 av den 9 december 2009 om principer gällande framtidsfullmakter och förhandsdirektiv (nedan kallad Europarådets ministerkommittés rekommendation CM/Rec(2009)11),

–  med beaktande av artiklarna 46 och 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0152/2017), och av följande skäl:

A.  Det är därför av yttersta vikt att unionen närmar sig medborgarna och hanterar frågor som påverkar dessa direkt, med iakttagande av de grundläggande rättigheterna och utan diskriminering eller utestängning.

B.  Skyddet för utsatta vuxna som utövar sin rätt till fri rörlighet inom unionen är en gränsöverskridande fråga och berör således alla medlemsstater. I detta sammanhang blir det tydligt att EU och medlemsstaterna har en viktig uppgift när det gäller att lösa de problem och svårigheter som unionsmedborgarna stöter på när de utövar sina rättigheter, särskilt i gränsöverskridande situationer.

C.  Skyddet för utsatta vuxna hänger nära samman med respekten för de mänskliga rättigheterna. Varje utsatt vuxen bör, precis som alla EU:s medborgare, betraktas som en rättighetsinnehavare som är förmögen att fatta fria, självständiga och välgrundade beslut inom ramen för sin förmåga, inte som en passiv vård- och omsorgstagare.

D.  Vuxna personers utsatthet och de olika regleringar som avser deras rättsskydd bör inte utgöra hinder för människors rätt till fri rörlighet.

E.  Den demografiska utvecklingen och den ökade förväntade livslängden har gjort att det nu finns fler äldre som på grund av åldersrelaterade sjukdomar inte kan försvara sina intressen. Det finns även andra icke åldersrelaterade omständigheter såsom mentala eller fysiska funktionsnedsättningar, och som också kan vara medfödda, och som gör att en vuxen människa kan ha svårt att tillvarata sina intressen.

F.  Problemen har ökat i takt med att allt fler utvandrade människor och pensionärer rör sig mellan medlemsstaterna, och att det bland dessa människor finns personer som befinner sig i en utsatt situation eller som kan komma att göra det i framtiden.

G.  Lagstiftningen om rättslig behörighet, tillämplig lag och erkännande och verkställighet av skyddsåtgärder för vuxna skiljer sig mellan olika medlemsstater. Skillnaderna mellan de tillämpliga lagstiftningarna och det stora antalet behöriga domstolar riskerar att inskränka utsatta vuxnas rätt att röra sig fritt och bosätta sig i en annan medlemsstat och deras rätt till ett gott skydd av deras egendom när denna är fördelad i fler än en medlemsstat.

H.  Det fins fortfarande skillnader mellan medlemsstaternas lagstiftningar vad gäller skyddsåtgärderna, trots de framsteg som gjorts på detta område i samband med Europarådets ministerkommittés rekommendation R (99) 4.

I.  Artikel 1.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012(2) är inte tillämplig på fysiska personers rättsliga status och rättskapacitet.

J.  Haagkonventionen utgör en samling internationella privaträttsliga bestämmelser som är särskilt relevanta när det gäller att komma till rätta med problemen för utsatta vuxna i fråga om gränsöverskridande aspekter. Trots att det har gått lång tid sedan konventionen antogs är det få medlemsstater som har ratificerat den. Det faktum att ratificeringen av konventionen drar ut på tiden äventyrar skyddet för utsatta vuxna som befinner sig i gränsöverskridande situationer i unionen. Det är av yttersta vikt att på unionsnivå säkerställa skyddet för utsatta vuxna i gränsöverskridande situationer.

K.  Som utsatt vuxen betraktas en person som har fyllt 18 år och som, på grund av nedsatt eller bristande personlig förmåga inte kan tillvarata sina intressen (personliga angelägenheter och/eller ekonomi), antingen tillfälligt eller definitivt.

L.  Bestämmelserna i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning måste beaktas. Unionen och medlemsstaterna är alla parter till denna konvention.

M.  Unionen måste följa subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen vid utarbetandet av sin politik.

N.  Unionens agerande i fråga om skyddet för utsatta vuxna måste framför allt syfta till att trygga den fria rörligheten och erkännandet och verkställandet från medlemsstaternas myndigheters sida av åtgärder som beslutats av myndigheterna i andra medlemsstater för att skydda utsatta vuxna, bland annat genom att sprida och erkänna fullmakter på grund av beslutsoförmåga, samt till att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna när det gäller dessa aspekter.

O.  Som ”skyddsåtgärder” betraktas särskilt de åtgärder som avses i artikel 3 i Haagkonventionen.

P.  Som ”fullmakt på grund av beslutsoförmåga” betraktas en företrädesrätt som beviljats av en vuxen med beslutsförmåga, antingen genom överenskommelse eller genom en ensidig handling som börjar gälla när den vuxne i fråga inte längre är förmögen att tillvarata sina intressen.

Q.  Det bör vara enklare för medborgarna att få tillgång till tydlig, lättbegriplig och korrekt information om nationell lagstiftning om bristande rättslig handlingsförmåga och skydd för utsatta vuxna, så att dessa på egen hand kan fatta välgrundade beslut.

R.  Om de olika berörda administrativa och rättsliga myndigheterna i god tid får tillgång till information om den rättsliga statusen för en vuxen som är föremål för en skyddsåtgärd eller en fullmakt på grund av beslutsoförmåga, skulle skyddet för dessa personer kunna förbättras och förstärkas.

S.  Om det upprättas register över administrativa och rättsliga beslut om skyddsåtgärder för utsatta vuxna och fullmakter på grund av beslutsoförmåga (i den nationella lagstiftningen stadgar om sådana fullmakter) skulle dessa register göra det lättare för alla berörda administrativa och rättsliga myndigheter att tillgå information om den rättsliga statusen för utsatta vuxna samt öka rättssäkerheten. Sekretess avseende dessa register bör säkerställas på vederbörligt vis, i enlighet med unionsrätten och de nationella lagstiftningarna om skydd av den personliga integriteten och personuppgifter.

T.  Skyddsåtgärder som en medlemsstat beslutat om bör erkännas fullt ut av övriga medlemsstater. Trots detta kan det komma att visa sig nödvändigt att införa skäl för att avstå från att erkänna eller verkställa en skyddsåtgärd. De vederbörligen avgränsade skäl som medlemsstaternas behöriga myndigheter skulle kunna åberopa för att inte erkänna eller verkställa en skyddsåtgärd som beslutats av en annan medlemsstats myndigheter bör inskränkas till upprätthållandet av den allmänna ordningen i den berörda medlemsstaten.

U.  Det skulle kunna införas effektiva mekanismer för att säkerställa erkännande, registrering och användning av fullmakter på grund av beslutsoförmåga i hela unionen. Det bör upprättas ett för hela unionen gemensamt formulär för fullmakt på grund av beslutsoförmåga i syfte att säkerställa att dessa fullmakter är giltiga i alla medlemsstater.

V.  Vidare bör det upprättas gemensamma formulär inom unionen i syfte att förbättra tillgången till information om beslut om skydd av utsatta vuxna samt dessa besluts rörlighet, erkännande och verkställighet. Rättssäkerheten kräver att alla personer som tilldelats uppgiften att skydda en utsatt vuxen person eller vederbörandes egendom på egen begäran och inom rimlig tid kan få ett intyg som anger den egenskap, den status och de befogenheter som han eller hon förlänats.

W.  Ett beslut som fattats av en medlemsstat och som är verkställbart i den medlemsstaten bör vara verkställbart i övriga medlemsstater utan att det krävs någon verkställbarhetsförklaring för detta beslut.

X.  Det vore lämpligt att inrätta samarbetsmekanismer mellan medlemsstaterna för att främja och underlätta kommunikation mellan de behöriga myndigheterna samt överföring och utbyte av information som berör utsatta vuxna. Varje medlemsstat bör utse en central myndighet liknande den som avses i Haagkonventionen, då detta skulle kunna bidra till detta mål på ett ändamålsenligt sätt.

Y.  Vissa av de skyddsåtgärder som myndigheterna i en medlemsstat föreslår avseende en utsatt vuxen, till exempel placering av en utsatt vuxen på en institution i en annan medlemsstat, skulle kunna få logistiska och ekonomiska konsekvenser för en annan medlemsstat. Det vore lämpligt att inrätta samarbetsmekanismer mellan medlemsstaternas berörda myndigheter för denna typ av fall, så att de kan komma överens om en lämplig fördelning av kostnaderna i samband med skyddsåtgärden i fråga.

Z.  Närvaron av centrala myndigheter bör inte utgöra något hinder för att medlemsstaternas administrativa och rättsliga myndigheter kommunicerar direkt med varandra om de finner denna typ av kommunikation mer ändamålsenlig.

AA.  Under den tid som förflutit sedan parlamentet antog sin resolution av den 18 december 2008 borde kommissionen ha hunnit samla in tillräckligt mycket information om Haagkonventionen och hur den tillämpas i de medlemsstater som har ratificerat den och utarbeta den rapport som parlamentet efterfrågar i den resolutionen.

1.  Europaparlamentet berömmer de medlemsstater som har undertecknat och ratificerat Haagkonventionen och uppmanar de medlemsstater som ännu inte har undertecknat eller ratificerat konventionen att göra detta snarast. Parlamentet uppmanar kommissionen att utöva politiska påtryckningar på rådet och medlemsstaterna i syfte att få till stånd en ökning av antalet ratificeringar under 2017.

2.  Europaparlamentet noterar att det förslag till förordning som de bifogade rekommendationerna avser inte skulle ersätta Haagkonventionen, utan skulle stödja den och uppmuntra medlemsstaterna att ratificera och genomföra den.

3.  Europaparlamentet noterar att skyddet av utsatta vuxna, inklusive personer med funktionsnedsättning, kräver en komplett uppsättning specifika och riktade åtgärder.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de skyddsåtgärder som föreskrivs i deras nationella lagstiftning i tillräcklig utsträckning kan anpassas till den enskilda individen, så att de behöriga nationella myndigheterna kan besluta om individanpassade och proportionerliga skyddsåtgärder och därmed förhindra att unionsmedborgare förvägras rättigheter som de fortfarande har förmågan att utöva. För personer med funktionsnedsättning beror den rättsliga oförmågan i de flesta fall på funktionsnedsättningen och inte på åldern.

5.  Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om att inte alla utsatta vuxna befinner sig i detta tillstånd på grund av hög ålder, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder inte bara för att stärka rättsskyddet och rättigheterna för äldre utsatta vuxna, utan också för vuxna som är eller har blivit hjälpbehövande och som inte har förmågan att försvara sina egna intressen på grund av en allvarlig fysisk och/eller psykisk funktionsnedsättning. Parlamentet anser i detta avseende att det skulle vara mycket givande att fastställa förfaranden för utbyte av och diskussioner kring bästa praxis mellan medlemsstaterna, med utgångspunkt i deras olika skyddssystem.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja utsatta vuxnas självbestämmande genom att i sin nationella rätt införa lagstiftning som reglerar fullmakter på grund av beslutsoförmåga och hämtar inspiration ur principerna i Europarådets ministerkommittés rekommendation CM/Rec(2009)11.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt behoven hos de mest utsatta vuxna och att vidta åtgärder som syftar till att säkerställa att dessa personer inte diskrimineras på grund av sitt tillstånd. Parlamentet uppmanar i detta avseende de medlemsstater som erkänner fullmakt på grund av beslutsoförmåga i sin lagstiftning eller som beslutar att införa bestämmelser om detta att avstå från att i det nationella rättssystemet införa kostnader och administrativa bördor som på ett orimligt sätt kan hindra och begränsa dessa missgynnade vuxnas möjligheter till fullmakt på grund av beslutsoförmåga, oavsett deras ekonomiska situation.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda, bibehålla och finansiera projekt som syftar till att informera unionsmedborgarna om medlemsstaternas lagstiftningar om utsatta vuxna och om skyddsåtgärder för dessa personer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att ge alla personer som befinner sig på deras territorium lättillgänglig och tillräcklig information om den nationella lagstiftningen och om vilka tjänster som finns att tillgå när det gäller skydd för utsatta vuxna.

9.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte i god tid har tillhandahållit parlamentet och rådet den rapport som parlamentet efterfrågat om konstaterade problem och bästa praxis i samband med tillämpningen av Haagkonventionen, vilken som även borde ha omfattat förslag till åtgärder som unionen kan vidta för att komplettera eller tydliggöra hur konventionen ska tillämpas. Parlamentet anser att den rapporten kunde ha tagit upp praktiska problem som kommissionen har påträffat i sin insamling av information om tillämpningen av Haagkonventionen.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att före den 31 mars 2018 överlämna ett förslag till förordning till Europaparlamentet och rådet på grundval av artikel 81.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, vars mål ska vara att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna och öka det fullständiga erkännandet och verkställighet av besluten om skydd för utsatta vuxna och av fullmakter på grund av beslutsoförmåga i enlighet med de rekommendationer som anges i bilagan.

11.  Europaparlamentet konstaterar att rekommendationerna står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna och subsidiaritetsprincipen. Parlamentet understryker i detta avseende att de lokala och regionala myndigheternas och lokalsamhällenas erfarenheter inte får glömmas bort vid genomgången av bästa nationella praxis.

12.  Europaparlamentet anser att det begärda förslaget inte får några ekonomiska konsekvenser.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution tillsammans med rekommendationerna till kommissionen, rådet och medlemsstaternas regeringar och parlament.

BILAGA TILL RESOLUTIONEN

REKOMMENDATIONER AVSEENDE INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

A.   FÖRSLAGETS PRINCIPER OCH MÅL

1.  Främja information om administrativa och rättsliga beslut om utsatta vuxna som är föremål för sådana skyddsåtgärder som fastställs i Haagkonventionen av den 13 januari 2000 om internationellt skydd för vuxna, samt underlätta rörligheten, erkännande och verkställigheten av dessa beslut.

2.  Upprätta nationella filer angående eller register över dels administrativa och rättsliga beslut om skyddsåtgärder för utsatta vuxna, dels eventuella fullmakter på grund av beslutsoförmåga, i syfte att garantera rättssäkerheten, underlätta rörligheten och ge behöriga myndigheter och domstolar snabb tillgång till information om den rättsliga situationen för personer som är föremål för en skyddsåtgärd.

3.  Vidta specifika och lämpliga åtgärder för att främja samarbete mellan medlemsstaterna, med fokus på Haagkonventionens verktyg, särskilt vad gäller inrättandet av centrala myndigheter med uppgift att underlätta kommunikationen mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter och samordna överföringen och utbytet av administrativa och rättsliga beslut rörande vuxna som är föremål för skyddsåtgärder.

4.  Säkerställa att medlemsstaternas utbyte av information om utsatta vuxnas skyddsstatus samt tillgången till filer och register över skyddsåtgärder och fullmakter på grund av beslutsoförmåga sker med full respekt för sekretessprincipen och reglerna för skydd av de berörda vuxnas personuppgifter.

5.  Upprätta gemensamma formulär inom unionen i syfte att underlätta tillgången till information om administrativa och rättsliga beslut om utsatta vuxna samt underlätta rörligheten, erkännandet och verkställigheten av de beslut som rör dem. Kommissionen skulle kunna hämta inspiration från de formulärmallar som den diplomatiska specialkommissionen vid Haagkonferensen för internationell privaträtt rekommenderade i handlingarna från sammanträdena under september–oktober 1999 om skydd av vuxna.

6.  Erkänna att alla personer som tilldelats uppgiften att skydda en vuxen utsatt person eller vederbörandes egendom bör ha rätt till ett intyg som anger den egenskap, den status och de befogenheter som han eller hon förlänats och som är giltigt i alla medlemsstater.

7.  Verka för att de skyddsåtgärder som myndigheterna i en medlemsstat beslutat om erkänns till fullo i övriga medlemsstater, utan att detta hindrar att det, i undantagsfall och i enlighet med artiklarna 3 och 21 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, införs rättsliga garantier för att upprätthålla den allmänna ordningen i de berörda medlemsstaterna för att erkänna sådana skyddsåtgärder, vilka kan rättfärdiga dessa medlemsstaters icke-erkännande och icke-verkställande av dessa skyddsåtgärder.

8.  Verka för att de skyddsåtgärder som myndigheterna i en medlemsstat beslutat om verkställs i övriga medlemsstater, utan att det krävs någon verkställbarhetsförklaring för dem.

9.  Främja samråd och diskussioner mellan medlemsstaterna om verkställigheten i fall då ett beslut som fattats av myndigheterna i en medlemsstat skulle kunna få logistiska eller ekonomiska konsekvenser för en annan medlemsstat, så att de berörda medlemsstaterna kan komma överens om en fördelning av kostnaderna si samband med skyddsåtgärden i fråga. Samrådet och diskussionen måste alltid ske med hänsyn till den utsatta vuxnas intresse och med full respekt för hans eller hennes grundläggande rättigheter. De berörda myndigheterna skulle kunna överlämna förslag på alternativa åtgärder till de behöriga administrativa eller rättsliga myndigheterna, då det är de som har befogenhet att fatta det slutgiltiga beslutet.

10.  Upprätta gemensamma formulär för fullmakter på grund av beslutsoförmåga för att främja användningen av dessa fullmakter av de berörda personerna, vars informerade samtycke bör verifieras av de behöriga myndigheterna, samt säkerställa rörligheten, erkännandet och verkställigheten av dessa fullmakter.

B.   FÖRESLAGNA ÅTGÄRDER

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att före den 31 mars 2018 lägga fram ett förslag till förordning för Europaparlamentet och rådet i enlighet med artikel 81.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, vars mål ska vara att stärka samarbetet mellan medlemsstaterna och att förbättra det fulla erkännandet och verkställigheten av besluten om skydd för utsatta vuxna samt fullmakter på grund av beslutsoförmåga.

(1) EUT C 45 E, 23.2.2010, s. 71.
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 20.12.2012, s. 1).


Införande av tillfälliga autonoma handelsåtgärder till förmån för Ukraina som komplement till de handelsmedgivanden som finns tillgängliga inom ramen för associeringsavtalet ***I
PDF 377kWORD 49k
Europaparlamentets ändringar antagna den 1 juni 2017 av om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om införande av tillfälliga autonoma handelsåtgärder till förmån för Ukraina som komplement till de handelsmedgivanden som finns tillgängliga inom ramen för associeringsavtalet (COM(2016)0631 – C8-0392/2016 – 2016/0308(COD))(1)
P8_TA(2017)0236A8-0193/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till beslut
Skäl 2
(2)  Med tanke på Ukrainas ekonomiska reformarbete och för att främja en utveckling mot närmare ekonomiska förbindelser med Europeiska unionen bör man öka handelsflödena vad gäller import av vissa jordbruksprodukter och bevilja medgivanden i form av autonoma handelsåtgärder för vissa utvalda industriprodukter i enlighet med det påskyndade avskaffandet av tullar på handeln mellan Europeiska unionen och Ukraina.
(2)  I syfte att stärka Ukrainas ekonomiska och politiska reformarbete och för att främja och snabba på en utveckling mot närmare ekonomiska förbindelser med unionen bör och måste man öka handelsflödena vad gäller import av vissa jordbruksprodukter och bevilja medgivanden i form av autonoma handelsåtgärder för vissa utvalda industriprodukter i enlighet med det påskyndade avskaffandet av tullar på handeln mellan unionen och Ukraina.
Ändring 2
Förslag till förordning
Skäl 3
(3)   De autonoma handelsåtgärderna bör beviljas i form av tullkvoter med nolltullsats för de produkter som förtecknas i bilagorna I och II, utöver de tullkvoter med förmånstullsatser som fastställs i avtalet, och ett helt eller delvis avskaffande av importtullarna för de industriprodukter som förtecknas i bilaga III.
(3)  Efter att kommissionen har offentliggjort sin analys av denna förordnings eventuella konsekvenser, i vilken man bör beakta de som eventuellt slutligen gynnas av de autonoma handelsåtgärderna i denna förordning och särskilt fokusera på små och medelstora producenter i Ukraina, bör de autonoma handelsåtgärderna beviljas för produkter som bedöms vara fördelaktiga mot bakgrund av analysen. Dessa autonoma handelsåtgärder bör utformas som tullkvoter med nolltullsats för produkter som förtecknas i bilagorna I och II, utöver de tullkvoter med förmånstullsatser som fastställs i associeringsavtalet, och ett helt eller delvis avskaffande av importtullarna för de industriprodukter som förtecknas i bilaga III.
Ändring 3
Förslag till förordning
Skäl 4
(4)  För att undanröja all risk för bedrägerier bör de nya tullkvoterna med nolltullsats endast kunna beviljas under förutsättning att Ukraina följer relevanta ursprungsregler för de berörda produkterna och de därmed sammanhängande förfarandena samt deltar i ett nära administrativt samarbete med Europeiska unionen i enlighet med avtalet.
(4)  För att undanröja all risk för bedrägerier bör de nya tullkvoterna med nolltullsats för de produkter som förtecknas i bilagorna I och II och ett helt eller delvis avskaffande av importtullarna för de industriprodukter som förtecknas i bilaga III endast kunna beviljas under förutsättning att Ukraina uppfyller samtliga relevanta villkor för att erhålla förmåner enligt associeringsavtalet, inklusive ursprungsreglerna för de berörda produkterna och de därmed sammanhängande förfarandena samt deltar i ett nära administrativt samarbete med Europeiska unionen i enlighet med avtalet.
Ändring 4
Förslag till förordning
Skäl 9
(9)  I artikel 2 i associeringsavtalet fastställs att respekten för demokratiska principer, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt rättsstatsprincipen utgör grundläggande delar av avtalet. Det bör införas en möjlighet att tillfälligt upphäva tullförmånerna om Ukraina inte respekterar de grundläggande principerna om mänskliga rättigheter, demokrati och en rättsstat.
(9)  I artiklarna 2 och 3 i associeringsavtalet fastställs att respekten för demokratiska principer, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt rättsstatsprincipen, såväl som ansträngningar för att bekämpa korruption och organiserad brottslighet, och åtgärder för att främja en hållbar utveckling och effektiv multilateralism, är grundläggande faktorer i förbindelserna med Ukraina, som styrs av avtalet. Det bör införas en möjlighet att tillfälligt upphäva tullförmånerna om Ukraina inte respekterar de allmänna principerna i associeringsavtalet, på samma sätt som har gjorts i andra associeringsavtal som unionen har skrivit under.
Ändring 5
Förslag till förordning
Skäl 9a (nytt)
(9a)  Kommissionens årsrapport om genomförandet av det djupgående och omfattande frihandelsavtalet bör omfatta en detaljerad utvärdering av genomförandet av de tillfälliga autonoma handelsåtgärder som föreskrivs i denna förordning.
Ändring 6
Förslag till förordning
Artikel 2 – punkt 1 – inledningen
Rätten att omfattas av de tullkvoter som införs genom artikel 1 ska vara beroende av uppfyllandet av följande villkor:
Rätten att omfattas av de tullkvoter och förmånstullar på importer som införs genom artikel 1 ska vara beroende av uppfyllandet av följande villkor:
Ändring 7
Förslag till förordning
Artikel 2 – led a
a)  Efterlevnad av de ursprungsregler för produkterna och därmed sammanhängande förfaranden som fastställs i associeringsavtalet, särskilt protokoll I om definition av begreppet ”ursprungsprodukter” och om metoder för administrativt samarbete och i protokoll II om ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor.
a)  Efterlevnad av de ursprungsregler för produkterna och därmed sammanhängande förfaranden som fastställs i associeringsavtalet, särskilt protokoll I om definition av begreppet ”ursprungsprodukter” och om metoder för administrativt samarbete och i protokoll II om ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor. För produkter som är tillverkade i eller exporteras från territorium som inte kontrolleras av Ukrainas regering krävs ett varucertifikat EUR.1, enligt vad som avses i artikel 16.1 a i protokoll I till associeringsavtalet. Detta certifikat ska utfärdas av tullmyndigheterna i Ukraina efter en inspektion av exportörens räkenskaper i exportörens lokaler och eventuella andra lämpliga kontroller, i enlighet med artiklarna 17.5 och 33 i protokollet, inklusive en bedömning av huruvida det finns rimliga skäl att misstänka att ekonomiska aktörer som gynnas av de tillfälliga autonoma handelsåtgärderna undergräver korruptionsbekämpningen eller är inblandade i olaglig ekonomisk verksamhet.
Ändring 8
Förslag till förordning
Artikel 2 – led b
b)  Ukrainas avstående från att införa nya tullar eller avgifter med motsvarande verkan och nya kvantitativa begränsningar eller åtgärder med motsvarande verkan för import med ursprung i unionen samt från att höja gällande tullar eller avgifter eller införa nya begränsningar från och med den dag då denna förordning träder i kraft.
b)  Ukrainas avstående från att införa nya tullar eller avgifter med motsvarande verkan och nya kvantitativa begränsningar eller åtgärder med motsvarande verkan för import med ursprung i unionen samt från att höja gällande tullar eller avgifter eller införa nya begränsningar, inbegripet diskriminerande bestämmelser innanför gränserna, från och med den dag då denna förordning träder i kraft.
Ändring 9
Förslag till förordning
Artikel 2 – led c
c)  Respekt för demokratiska principer, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt av rättsstatsprincipen i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 2 i associeringsavtalet.
c)  Respekt för demokratiska principer, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och för rättsstatsprincipen samt fortsatta och varaktiga insatser i kampen mot korruption och olaglig verksamhet i enlighet med vad som föreskrivs i artiklarna 2, 3 och 22 i associeringsavtalet.
Ändring 10
Förslag till förordning
Artikel 2 – led ca (nytt)
ca)   Fortsatt respekt för skyldigheter att samarbeta i frågor om sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter i enlighet med avdelning IV kapitel 13 (Handel och hållbar utveckling) och avdelning V kapitel 21 (Samarbete om sysselsättning, socialpolitik och lika möjligheter) i associeringsavtalet, och med målen i artikel 420.
Ändring 11
Förslag till förordning
Artikel 3 – stycke 1
Om kommissionen finner att det finns tillräcklig bevisning för att villkoren i artikel 2 inte uppfylls, får kommissionen vidta åtgärder för att, helt eller delvis, tillfälligt upphäva förmånsordningarna enligt denna förordning i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 5.2.
Om kommissionen finner att det finns tillräcklig bevisning för att villkoren i artikel 2 i denna förordning inte uppfylls, får kommissionen vidta åtgärder för att, helt eller delvis, tillfälligt upphäva förmånsordningarna enligt denna förordning i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 5.2.
Ändring 12
Förslag till förordning
Artikel 3 – stycke 1a (nytt)
Om en medlemsstat begär att kommissionen ska upphäva någon av förmånsordningarna till följd av att villkoren i artikel 2 b inte uppfylls, ska kommissionen inom två månader efter att begäran har mottagits avge ett motiverat yttrande över huruvida anmärkningen om ouppfyllda villkor kan styrkas. Om kommissionen fastställer att anmärkningen kan styrkas ska den inleda det förfarande som avses i första stycket i denna artikel.
Ändring 13
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 1
1.  Om en produkt med ursprung i Ukraina importeras på villkor som orsakar eller riskerar att orsaka allvarliga svårigheter för en producent i unionen av en likadan eller en direkt konkurrerande produkt kan tullarna enligt den gemensamma tulltaxan när som helst återinföras för den produkten av rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen.
1.   Om en produkt med ursprung i Ukraina importeras på villkor som orsakar eller riskerar att orsaka allvarliga svårigheter för en producent i unionen av en likadan eller en direkt konkurrerande produkt kan tullarna enligt den gemensamma tulltaxan när som helst återinföras för den produkten.
Ändring 14
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 1a (ny)
1a.  Kommissionen ska noggrant övervaka effekten av denna förordning på unionsproducenter med avseende på de produkter som förtecknas i bilagorna I och II, inklusive med avseende på priserna på unionsmarknaden och med beaktande av relevant tillgänglig information om unionsproducenter, såsom marknadsandel, produktion, lager, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande.
Ändring 15
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 2
2.  På begäran av en medlemsstat eller på kommissionens initiativ ska kommissionen fatta ett formellt beslut om att inleda en undersökning inom rimlig tid. Om kommissionen beslutar att inleda en undersökning ska den offentliggöra ett tillkännagivande om inledande av en undersökning i Europeiska unionens officiella tidning. Tillkännagivandet ska innehålla en sammanfattning av erhållna upplysningar och en uppgift om att relevanta upplysningar som är av betydelse i ärendet bör lämnas till kommissionen. Den tid inom vilken berörda parter får lämna skriftliga synpunkter, vilken inte får överstiga fyra månader från och med dagen för offentliggörandet av tillkännagivandet, ska också anges.
2.  På begäran av en medlemsstat, en juridisk person eller en sammanslutning som inte är en juridisk person och som agerar på unionsindustrins vägnar, dvs. alla eller större delen av unionens producenter av likadana produkter eller direkt konkurrerande produkter, eller på kommissionens initiativ, om det är uppenbart för kommissionen att det finns tillräcklig prima facie-bevisning, ska kommissionen fatta ett formellt beslut om att inleda en undersökning inom rimlig tid. I denna förordning avses med ”större del” unionsproducenter vars sammanlagda produktion utgör mer än 50 % av unionens totala produktion av likadana eller direkt konkurrerande produkter som framställs av den del av unionsindustrin som uttrycker antingen stöd för eller motstånd mot begäran och inte mindre än 25 % av den totala produktionen av likadana eller direkt konkurrerande produkter som framställs av unionsindustrin. Om kommissionen beslutar att inleda en undersökning ska den offentliggöra ett tillkännagivande om inledande av en undersökning i Europeiska unionens officiella tidning. Tillkännagivandet ska innehålla en sammanfattning av erhållna upplysningar och en uppgift om att relevanta upplysningar som är av betydelse i ärendet bör lämnas till kommissionen. Den tid inom vilken berörda parter får lämna skriftliga synpunkter, vilken inte får överstiga fyra månader från och med dagen för offentliggörandet av tillkännagivandet, ska också anges.
Ändring 16
Förslag till förordning
Artikel 4 – punkt 6
6.  Kommissionen ska fatta ett beslut inom tre månader i enlighet med det förfarande som avses i artikel 5. Beslutet ska träda i kraft inom en månad från det att det har offentliggjorts.
6.  Kommissionen ska fatta ett beslut inom tre månader i enlighet med det förfarande som avses i artikel 5. Beslutet ska träda i kraft inom en månad från det att det har offentliggjorts. Tullar enligt den gemensamma tulltaxan ska återinföras under så lång tid som krävs för att unionsproducenternas försämrade ekonomiska och/eller finansiella situation ska kunna motverkas, eller under så lång tid som risken för en sådan försämring föreligger. Tullarna får återinföras för en period på högst ett år, som dock i vederbörligen motiverade fall kan förlängas. Om det med stöd av de fakta som framkommit kan fastställas att villkoren i artikel 4.1 inte är uppfyllda ska kommissionen anta en genomförandeakt om att avsluta undersökningen och förfaranden i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 5.2.
Ändring 17
Förslag till förordning
Artikel 5a (ny)
Artikel 5a
Utvärdering av genomförandet av de autonoma handelsåtgärderna
Kommissionens årsrapport om genomförandet av det djupgående och omfattande frihandelsavtalet ska innehålla en detaljerad utvärdering av genomförandet av de tillfälliga autonoma handelsåtgärder som föreskrivs i denna förordning och ska, om så är lämpligt, innehålla en bedömning av den sociala effekten av dessa åtgärder i Ukraina och i unionen. Information om utnyttjandet av jordbruksrelaterade tullkvoter ska göras tillgängliga på webbplatser hos kommissionen.
Ändring 18
Förslag till förordning
Bilaga I – tabell – rad 4

Kommissionens förslag

09.6752

2002

Tomater, beredda eller konserverade på annat sätt än med ättika eller ättiksyra

 

5000

Ändring

utgår

Ändring 19
Förslag till förordning
Bilaga II – tabell – rad 2

Kommissionens förslag

Vanligt vete, spält och blandsäd av vete och råg, finmalet mjöl, krossgryn, grovt mjöl (inbegripet fingryn) och pelletar

1001 99 00, 1101 00 15, 1101 00 90, 1102 90 90, 1103 11 90, 1103 20 60

100 000 ton/år

Ändring

utgår

Ändring 20
Förslag till förordning
Bilaga II – tabell – rad 3

Kommissionens förslag

Majs, annan än utsädesmajs, finmalet mjöl, krossgryn, grovt mjöl (inbegripet fingryn), pelletar och spannmål bearbetad på annat sätt

1005 90 00, 1102 20, 1103 13, 1103 20 40, 1104 23

650 000 ton/år

Ändring

Majs, annan än utsädesmajs, finmalet mjöl, krossgryn, grovt mjöl (inbegripet fingryn), pelletar och spannmål bearbetad på annat sätt

1005 90 00, 1102 20, 1103 13, 1103 20 40, 1104 23

650 000 050 kilogram/år

Ändring 21
Förslag till förordning
Bilaga III – tabell – rad 3

Kommissionens förslag

3102 10 10

Karbamid (urinämne), även löst i vatten, innehållande mer än 45 viktprocent kväve, beräknat på vattenfri torrsubstans (exkl. varor i tablettform eller liknande former eller i förpackningar med en bruttovikt av högst än 10 kg).

3 %

Ändring

utgår

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A8-0193/2017).


Enhetlig utformning av visumhandlingar ***I
PDF 237kWORD 43k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 1 juni 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1683/95 av den 29 maj 1995 om en enhetlig utformning av visumhandlingar (COM(2015)0303 – C8-0164/2015 – 2015/0134(COD))
P8_TA(2017)0237A8-0028/2016

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0303),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 77.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0164/2015),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av den provisoriska överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 3 maj 2017 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0028/2016).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 1 juni 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/... om ändring av rådets förordning (EG) nr 1683/95 om en enhetlig utformning av visumhandlingar

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2017/1370.)


Ett flerårigt ramprogram för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter 2018–2022 ***
PDF 231kWORD 41k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 1 juni 2017 om utkastet till rådets beslut om inrättande av ett flerårigt ramprogram för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter 2018–2022 (14423/2016 – C8-0528/2016 – 2016/0204(APP))
P8_TA(2017)0238A8-0177/2017

(Särskilt lagstiftningsförfarande – godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut (14423/2016),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0528/2016),

–  med beaktande av artiklarna 99.1 och 99.4 i arbetsordningen,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0177/2017).

1.  Europaparlamentet godkänner utkastet till rådets beslut.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.


Flerårigt ramprogram för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter 2018–2022 (Resolution)
PDF 244kWORD 43k
Europaparlamentets resolution av den 1 juni 2017 om det fleråriga ramprogrammet för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter 2018–2022 (2017/2702(RSP))
P8_TA(2017)0239B8-0384/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av utkastet till rådets beslut om inrättande av ett flerårigt ramprogram för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter 2018–2022 (14423/2016),

–  med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0528/2016),

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0177/2017), i enlighet med artikel 99.1 och 99.4 i parlamentets arbetsordning,

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 13 december 2012 om förslaget till rådets beslut om inrättande av ett flerårigt ramprogram 2013–2017 för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (10449/2012 – C7-0169/2012 – 2011/0431(APP))(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2016 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2015(2),

–  med beaktande av uttalandet av kommissionen och rådet av den 31 maj 2017 om det fleråriga ramprogrammet för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter 2018–2022,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen har förbundit sig att garantera de rättigheter som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

B.  Utkastet till rådets beslut om inrättande av ett flerårigt ramprogram för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter 2018–2022, som förelagts parlamentet för godkännande, omfattar följande åtta temaområden: brottsoffer och tillgång till rättslig prövning; jämlikhet och diskriminering på grund av kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning eller på grund av nationalitet; informationssamhället, särskilt respekt för privatlivet och skydd av personuppgifter; rättsligt samarbete, utom i brottmål; migration, gränser, asyl och integration av flyktingar och migranter; rasism, främlingsfientlighet och därmed sammanhängande intolerans; barnets rättigheter; integration och social inkludering av romer, med tonvikt på antiziganism.

C.  Att ta med polisiärt samarbete och straffrättsligt samarbete i det fleråriga ramprogrammet skulle inte bara avspegla behoven på plats, utan också göra det möjligt för byrån att på eget initiativ ge en övergripande analys på områden som är av uppenbar betydelse för de grundläggande rättigheterna, särskilt med tanke på den nyligen genomförda och pågående utvecklingen av lagstiftningen på EU-nivå inom detta område.

D.  Polissamarbete och straffrättsligt samarbete har sedan Lissabonfördraget trädde i kraft blivit en del av unionsrätten och ingår därför i byråns verksamhet, liksom alla områden inom ramen för unionens behörighet, i enlighet med artikel 3.1 i rådets förordning (EG) nr 168/2007.

E.  Även om polissamarbete och straffrättsligt samarbete inte ingår i rådets beslut om inrättande av ett flerårigt ramprogram kommer byrån att kunna fortsätta att utföra sina uppgifter inom dessa områden på begäran av parlamentet, rådet eller kommissionen, i enlighet med artikel 5.3 i rådets förordning (EG) nr 168/2007.

F.  Inrättandet av byråns fleråriga ramprogram för 2018–2022 är nödvändigt för att säkerställa kontinuitet i verksamheten, och om ett nytt flerårigt ramprogram inte har tagits i bruk före början av 2018 skulle detta innebära att byrån endast kan arbeta på specifik begäran av en institution och inte på eget initiativ.

1.  Europaparlamentet beklagar den bristande enigheten i rådet beträffande införlivandet av de föreslagna nya temaområdena polissamarbete och rättsligt samarbete i brottmål i det nya fleråriga ramprogrammet.

2.  Europaparlamentet upprepar vikten av det arbete som utförs av byrån och dess centrala roll för att främja grundläggande rättigheter i hela EU.

3.  Europaparlamentet anser att ett av de grundläggande inslagen i byråns arbete är att även i fortsättningen bistå med rådgivning på unionsrättens område om respekten för de grundläggande rättigheterna, och att detta kräver att byråns verksamhet fortsätter utan avbrott.

4.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens och rådets uttalanden, och insisterar på behovet att förbättra arbetsmetoderna för ledningen och driften av byrån och att klargöra att byråns behörighet även omfattar frågor inom den före detta tredje pelaren, dvs. polissamarbete och straffrättsligt samarbete.

5.  Europaparlamentet noterar kommissionens och rådets avvikande åsikter om tolkningen av byråns inrättandeförordning, och uppmanar båda institutionerna att nå en överenskommelse så snart som möjligt.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att efter den externa utvärderingen av byrån under 2017 lägga fram ett förslag till de ändringar av förordning (EG) nr 168/2007 som den anser vara nödvändiga för att förbättra förfarandena för styrningen och driften av byrån och för att anpassa förordningen till Lissabonfördraget, enligt vad som anges i artikel 31.2 i förordningen.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter .

(1) EUT C 434, 23.12.2015, s. 262.
(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0485.


Digitalisering av den europeiska industrin
PDF 312kWORD 56k
Europaparlamentets resolution av den 1 juni 2017 över digitalisering av den europeiska industrin (2016/2271(INI))
P8_TA(2017)0240A8-0183/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 173 (avdelning XVII) i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), som berör EU:s industripolitik och bland annat avser unionsindustrins konkurrenskraft,

–  med beaktande av artiklarna 9, 11 och 16 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen,

–   med beaktande av protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 april 2016 Digitalisering av den europeiska industrin – Hur vi kan utnyttja den digitala inre marknadens alla möjligheter (COM(2016)0180),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 april 2016 Europeiskt initiativ för molnbaserade tjänster – Att skapa en konkurrenskraftig data- och kunskapsekonomi i Europa (COM(2016)0178),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 april 2016 Prioriteringar för informations- och kommunikationsteknisk standardisering på den digitala inre marknaden (COM(2016)0176),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 19 april 2016 Quantum technologies (SWD(2016)0107),

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 19 april 2016 Advancing the Internet of Things in Europe (SWD(2016)0110),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juli 2014 Mot en blomstrande datadriven ekonomi (COM(2014)0442),

–  med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om vägen mot en rättsakt för den digitala inre marknaden(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2011 om en industripolitik för en globaliserad tid(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 16 juni 2010 om EU 2020(3),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2010 om gemenskapens innovationspolitik i en värld i förändring(4),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 oktober 2010 En integrerad industripolitik för en globaliserad tid – Med konkurrenskraft och hållbar utveckling i centrum (COM(2010)0614),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 oktober 2010 Flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin – Innovationsunionen (COM(2010)0546),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 juli 2007 Översyn av industripolitiken efter halva tiden – Ett bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi (COM(2007)0374),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 maj 2015 En strategi för en inre digital marknad i Europa (COM(2015)0192) och av det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer detta (SWD(2015)0100) och av följande lagstiftningsförslag och andra förslag,,

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning av den 11 september 2013 om åtgärder avseende den europeiska inre marknaden för elektronisk kommunikation och för att skapa en uppkopplad kontinent, och om ändring av direktiven 2002/20/EG, 2002/21/EG och 2002/22/EG samt förordningarna (EG) nr 1211/2009 och (EU) nr 531/2012 (COM(2013)0627),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning av den 26 mars 2013 om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation (COM(2013)0147),

–  med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 7 februari 2013 om åtgärder för att säkerställa en hög gemensam nivå av nät- och informationssäkerhet i hela unionen (COM(2013)0048),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 oktober 2012 En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning (COM(2012)0582),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 januari 2014 För en industriell renässans i Europa (COM(2014)0014),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 oktober 2012 Inremarknadsakt II – Tillsammans för ny tillväxt (COM(2012)0573),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 april 2011 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden (COM(2011)0206),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 oktober 2010 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén På väg mot en inre marknadsakt: Att skapa en verkligt konkurrenskraftig social marknadsekonomi – Femtio förslag för att arbeta, driva företagsverksamhet och handel bättre tillsammans (COM(2010)0608),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 januari 2017 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén ”Att skapa en europeisk dataekonomi” (COM(2017)0009),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2014 om en återindustrialisering av Europa för att främja konkurrenskraft och hållbarhet(5),

–  med beaktande av sin resolution av den 10 december 2013 om att frigöra de molnbaserade datortjänsternas potential i Europa(6),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om den digitala agendan för tillväxt, rörlighet och sysselsättning: dags att lägga in en högre växel(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 juni 2012 om skydd av kritisk infrastruktur – resultat och kommande åtgärder: vägen mot global it-säkerhet(8),

–   med beaktande av sin resolution av den 13 december 2016 om en enhetlig EU-politik för den kulturella och kreativa sektorn(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om en ny digital agenda för Europa: 2015.eu(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2010 om sakernas Internet(11),

–   med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 14 juli 2016 Industri 4.0 och den digitala omvandlingen: vägen framåt,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för transport och turism och utskottet för kultur och utbildning (A8-0183/2017), och av följande skäl:

A.  Det behövs energiska insatser med konkreta strategier, åtgärder och initiativ för en återindustrialisering av EU och dess medlemsstater, och dessa insatser bör göras med syftet att förena konkurrenskraft och hålllbarhet med att det skapas arbetstillfällen med god kvalitet och plats för alla. EU har som mål att 20 % av EU:s BNP bör komma från industrin senast 2020, och här måste hänsyn tas till industrisektorns strukturomvandling till följd av den digitala omvälvningen och uppkomsten av nya affärsmodeller.

B.  Den europeiska industrin utgör grunden för Europas ekonomi och rikedom, och står inför stora utmaningar till följd av snabbare globaliserings- och innovationstrender.

C.  Genom digitaliseringen av den industriella tillverkningen blir våra ekonomier motståndskraftigare, energi- och resurseffektivare, hållbarare och konkurrenskraftigare, så att affärsmodellerna, tillverkningen, produkterna, processerna och värdeskapandet förändras, något som genomgripande påverkar balansen mellan möjligheter och utmaningar för europeiska industrier och arbetstagare.

D.  Europa har ett gott utgångsläge för att bli en ledare inom den digitala omvandlingen, till följd av sitt industriarv, sitt nätverk av industrisektorer och värdekedjor, sina starka sidor inom innovationen, sina strategiska offentliga investeringar i forskning och utveckling, sin tillgång till privata investeringar, sin effektiva administration och sin utbildade arbetskraft, tillsammans med att dess industriella utveckling integrerats med samhällsutmaningar och att det har över 30 nationella och regionala initiativ för digitalisering av industrin. Om vi lyckas åstadkomma fullständigt integrerade värdekedjor för digitalt förbättrade industrivaror och kombinationer av produkter och tjänster har vi en möjlighet att stärka EU:s industri.

E.  5G kommer att förändra våra ekonomier i grunden och ställa digitaliseringen i centrum för industriell utveckling och sociala tjänster.

F.  Det är ytterst viktigt för en framgångsrik europeisk industristrategi att man skapar en digital inre marknad, som under socialt medvetna former stimulerar den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen.

G.  En välutformad teknikneutral strategi för digitaliseringen av den industriella tillverkningen, med allt fler sammankopplingar mellan dels människor, maskiner och gränsöverskridande tjänster, dels den globala värdekedjan i dess helhet, är en värdefull språngbräda för att vi ska få en motståndskraftigare, hållbarare och konkurrenskraftigare ekonomi, tillsammans med nya arbetstillfällen.

H.  Digitaliseringen bör ta till vara de möjligheter som finns för effektivare resurs-, kapital- och energianvändning, såsom ett bidrag till en mer integrerad cirkulär ekonomi, lägre materialintensitet och större industriell symbios.

I.  Digitaliseringen kan gynna turistindustrin till gagn för resenärerna och deras rörlighet genom att bl.a. möjliggöra enkel åtkomst till information i realtid och en mängd olika tjänster.

J.  Välutvecklad språkteknologi kan hjälpa industrin att överbrygga språkbarriärer som hindrar utvecklingen av den digitala marknaden.

K.  Digitaliseringen skapar nya möjligheter i transportsektorn för tillverkare, trafikidkare, investerare, arbetstagare och passagerare och är en förutsättning för en fortsatt konkurrenskraftig, välfungerande och mera effektiv transportindustrin, samt för att transporttjänsterna ska bli hållbarare och mera resultatrika.

L.  Digitaliseringen kan bidra till säkrare arbetsförhållanden, större produktsäkerhet och individualisering och decentralisering av produktionen.

M.  Det råder en stor klyfta mellan könen i fråga om sysselsättning och utbildning inom IKT-sektorn, till svårt förfång för jämställdheten på arbetsmarknaden.

N.  Digitalisering, individualisering och decentralisering av produktionen kommer att ändra på arbetsförhållandena och få en rad sociala konsekvenser. Säkra och anständiga arbetsförhållanden och högt ställda produktsäkerhetsnormer måste fortsätta att angå alla.

O.  Det finns många studier som visar att digitaliseringen av den industriella tillverkningen kommer att ändra både efterfrågan på arbetskraft och sysselsättningen i Europa. Detta kan komma att påverka dagens bestämmelser om arbetstagarrättigheter och arbetstagarinflytande. Dessa förändringar måste helt uppenbart bemötas genom att arbetstagarna får utbildning i nya digitala färdigheter, och genom att de digitala färdigheterna i samhället överlag ökas.

Utarbetande av en integrerad strategi för industrins digitalisering inom EU.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om digitalisering av den europeiska industrin.

2.  Europaparlamentet är fast övertygat om att en integrerad strategi för industrins digitalisering är av avgörande betydelse för att man ska kunna bidra till att lösa de mest brådskande ekonomiska utmaningarna och samhällsutmaningarna för Europa, dvs.

   a) att stärka ekonomins dynamik, den sociala och territoriella sammanhållningen och motståndskraften gentemot tekniska omvandlingar och omstörtande teknik, genom att modernisera och sammanlänka Europas industrier och ekonomiska värdekedjor, öka offentliga och privata investeringar i realekonomin och skapa möjligheter att investera i en hållbar modernisering,
   b) att främja tillkomsten av nya arbetstillfällen av god kvalitet och möjligheter till återflytt av verksamhet, förbättra arbetsnormerna och göra industriarbete attraktivare, bidra till att konsumenterna får flera möjligheter och mer information, eftersträva en socialt medveten omvandling och en arbetsmarknad med plats för alla, med flera olika arbetsmodeller och arbetstidsupplägg, bättre förhållanden och integrering av sysselsättning och livslångt lärande,
   c) att använda resurser effektivare och göra tillverkningsindustrin mindre materialintensiv, med hjälp av en förstärkt cirkulär ekonomi i Europa, eftersom detta är avgörande för de materiella förutsättningarna, både för en europeisk högteknologisektor och för en digitaliserad industriell produktion och dess produkter,
   d) att stärka sammanhållningen i Europa genom en tillförlitlig och ambitiös europeisk investeringspolitik (där särskild uppmärksamhet ägnas åt utbyggnaden av en högklassig digital infrastruktur), där olika europeiska finansieringsinstrument, bland annat Efsi, regionala fonder, Horisont 2020 med flera, används, och där det säkerställs en samordnad, teknikneutral europeisk industripolitik på grundval av lojal konkurrens mellan flera olika aktörer, jämte innovation och hållbar modernisering samt tekniska och sociala innovationer och nya affärsmodeller som stimulerar, dels den digitala inre marknaden, dels integrationen och moderniseringen av hela den europeiska industrin,
   e) att stödja Europas klimatpolitiska mål genom att förbättra energi- och resurseffektiviteten inom industriproduktionen, liksom också dess karaktär av cirkulär ekonomi, minska utsläppen och låta industrins hållbarhet gå hand i hand med konkurrenskraft,
   f) att stärka den ekonomiska, politiska och sociala innovationen med hjälp av principerna om att öppenhet ska råda och att offentliga och privata uppgifter och information ska finnas tillgängliga, samtidigt som känsliga uppgifter alltid skyddas i utbyten mellan företag, arbetstagare och konsumenter och det möjliggörs en bättre integration mellan dels ekonomiska sektorer av alla slag, dels alla områden för politiken, inklusive kulturella och kreativa näringar,
   g) att förbättra medborgarnas utkomstmöjligheter i och utanför tätorter, samt deras medvetenhet om och förmåga att dra nytta av digitaliseringens möjligheter,
   h) att stimulera till tekniska och sociala innovationer inom forskningen i EU genom en digitaliseringspolitik för industrin med en tydlig inriktning och vision,
   i) att förbättra energitryggheten och minska energiförbrukningen genom en digitaliserad samt mer flexibel och effektiv industriell produktion som tillåter bättre styrning av efterfrågan på energi,
   j) att ingå partnerskap med andra makroregioner i världen för att utveckla innovativa och rättvisa digitala öppna marknader,
   k) att vara medveten om att det behövs en rättvisare och effektivare europeisk skattepolitik, där man klargör frågor om exempelvis beskattningsunderlaget i en tid av globalt sammankopplade digitala marknader och digitaliserad produktion,
   l) att locka till sig investeringar och världsledande forskare och experter och därigenom bidra till ekonomisk tillväxt och europeisk konkurrenskraft,
   m) att stödja nya affärsmodeller och innovativa nystartade företag som har sin drivkraft i digitaliseringen och den tekniska utvecklingen.

3.  Europaparlamentet betonar vikten av att vi får ett företagsklimat som präglas av konkurrens och underlättar privata investeringar, ett regelverk som öppnar möjligheter och där byråkratiska hinder undviks, en högklassig digital infrastruktur för Europa och en samordnande struktur på EU-nivå för digitaliseringen av industrin, som underlättar samordningen av nationella, regionala och EU-omfattande initiativ och plattformar för industriell digitalisering. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa uppnåendet av målet om att industrin ska svara för 20 % av BNP senast 2020. Parlamentet betonar att det är en förutsättning för att EU ska kunna utöva ett globalt ledarskap inom industrin att digitaliseringen av industrin knyts an till en bredare upplagd EU-strategi för industrin. Parlamentet understryker betydelsen av att främja digitalisering, framför allt i de medlemsstater, regioner och sektorer som släpar efter och bland de människor som drabbas av den digitala klyftan. Parlamentet välkomnar i detta avseende de rundabordssamtal på hög nivå och det europeiska forum för intressenter som föreslagits. Parlamentet betonar vikten av samarbete mellan relevanta aktörer, och förväntar sig att inte bara ledande krafter från näringslivet jämte arbetsmarknadens parter, utan också den akademiska världen, små och medelstora företag, standardiseringsorganisationer, politiska beslutsfattare och offentliga förvaltningar på det nationella och lokala planet, tillsammans med det civila samhället, också kommer att uppmanas att spela en aktiv roll.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta det viktiga arbetet med att undersöka utvecklingstendenser inom tillverkning och digitalisering, liksom utvecklingstendenser inom icke-tekniska områden (lagstiftning, politik, förvaltning, kommunikation osv.), genom att i relevanta delar följa utvecklingen i andra regioner, identifiera ny nyckelteknik och sträva efter att EU:s ledarskap på dessa områden upprätthålls och att nya utvecklingstendenser integreras i politik och åtgärder samtidigt som hänsyn tas till koncepten inbyggd säkerhet och inbyggt integritetsskydd, och det ses efter om detta arbete skulle kunna utföras av ett särskilt nätverk för industriella framtidsprognoser, där det bland annat skulle ingå nationella organisationer för forskning och teknik.

5.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande Digitalisering av den europeiska industrin – Hur vi kan utnyttja den digitala inre marknadens alla möjligheter (COM(2016)0180), men beklagar att man i meddelandet inte tillräckligt behandlar alla aktuella utmaningar, eftersom man i fråga om transportsektorn koncentrerar sig på uppkopplad och automatiserad körning. Parlamentet påpekar att, även om uppkopplade och automatiserade fordon är en av de mest spännande digitala omvandlingarna i sektorn, finns det digitaliseringspotential inom alla transportsätt, både inom drift och administration, och i hela värdekedjan från tillverkare till passagerare och gods, samt potential för samordning med all ny teknik som används inom sektorn, såsom de europeiska globala satellitbaserade navigationssystemen Egnos och Galileo, där det kan förväntas resultat inom den närmaste framtiden. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrikta sig på digitala omvandlingar inom alla transportsätt, inklusive transport- och turistrelaterade tjänster.

6.  Europaparlamentet påpekar att digitaliseringsprocessen inte blivit till lika stor nytta för hela transportsektorn, och att detta fört med sig en skadlig fragmentering på den inre marknaden både mellan olika transportsätt och inom ett och samma transportsätt. Parlamentet understryker att det finns påtagliga och allt större skillnader mellan medlemsstaterna vad gäller konkurrenskraft och digitalisering på transportområdet, och också skillnader mellan regioner, bolag och små och medelstora företag. Parlamentet anser att framtagandet av en samordnad strategi för industriell digitalisering för EU kan bidra till att övervinna sådan fragmentering och sådana skillnader och locka till sig investeringar i digitala projekt. Målet bör inte vara ännu ett policydokument utan en verklig strategi som speglar innovationstrender och marknadspotential och vars genomförande bör utvärderas kontinuerligt.

7.  Europaparlamentet anser att en samordnad strategi för industriell digitalisering kommer att bidra till att lösa några av de mest brådskande utmaningarna inom transport- och turismsektorn. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ytterligare stödja digitaliseringen för att

   a) förbättra den övergripande säkerheten, kvaliteten och miljöprestandan inom transportsektorn,
   b) förbättra den obehindrade tillgängligheten för alla, inbegripet för äldre och personer med nedsatt rörlighet eller funktionsnedsättning, öka medvetenheten om alternativa mobilitetslösningar genom att erbjuda passagerare flera valmöjligheter, mer användarvänliga och anpassade produkter och mer information, i hela EU och i både städer och mindre utvecklade regioner,
   c) minska transportkostnaderna, såsom underhållskostnader och effektivera utnyttjandet av den befintliga transportinfrastrukturkapaciteten (t.ex. konvojkörning, samverkande intelligenta transportsystem (C-ITS), det europeiska trafikstyrningssystemet för tåg (ERTMS) och flodinformationstjänster (RIS),
   d) förbättra konkurrenskraften genom att främja framväxten av nya aktörer, i synnerhet små och medelstora företag och nystartade företag, för att utmana befintliga monopol,
   e) främja korrekt och harmoniserad verkställighet av EU-lagstiftningen genom utveckling av trafikledningssystem, intelligenta transportsystem, digitala färdskrivare, elektroniska vägtullsystem m.m., och skapa regelverk som är anpassade till verkliga och nya situationer som kan uppstå till följd av tillämpningen av den nya tekniken,
   f) minska de administrativa bördorna för små och medelstora trafikidkare och nystartade företag, till exempel inom gods- och logistiksektorn genom att förenkla administrativa förfaranden, möjliggöra spårning av last och optimera tidsplaner och trafikflöden,
   g) fortsätta garantera passagerarrättigheterna, inklusive uppgiftsskydd, också under trafikslagsövergripande resor,
   h) minska de problem som har att göra med informationsasymmetri på transportmarknaden,
   i) främja turismsektorns attraktivitet och utveckling, vilken utgör cirka 10 procent av EU:s BNP, samt de kreativa näringarnas attraktivitet och utveckling i stads- och landsbygdsområden och de yttersta randområdena, t.ex. genom bättre integration av rörlighets- och turisttjänster, även till mindre kända resmål.

8.  Parlamentet påpekar att oavbruten anslutbarhet med hög kapacitet är en förutsättning för snabba, säkra och tillförlitliga anslutningar för alla transportsätt och för ytterligare digitalisering inom transportsektorn. Det är beklagligt att den digitala täckningen i EU är så fragmenterad. Investeringar i bredband och en rättvis spektrumallokering är avgörande för digitaliseringen av transportsektorn. Parlamentet understryker i detta sammanhang att det behövs en sektorsövergripande vision, som till exempel omfattar elektronik, telekom, transport och turism. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppfylla sitt åtagande att tillhandahålla en sådan typ av anslutbarhet för de största transportlederna och transportknutpunkterna senast 2025 och att ta initiativet till fullständig täckning i hela EU.

Att skapa förutsättningar för framgångsrik industriell digitalisering: infrastruktur, investeringar, innovationer och färdigheter

9.  Europaparlamentet understryker att en strategi för industrins digitalisering erbjuder en möjlighet till främjande av innovation, effektivitet och hållbar teknik, vilket leder till ökad konkurrenskraft och en modernisering av EU:s industribas, liksom också till undanröjande av hinder för utvecklingen av den digitala marknaden. Parlamentet betonar att en integrerad industriell digitalisering måste utgå från starka möjliggörande förutsättningar, alltifrån en förstklassig framtidssäkrad digital infrastruktur, forskning och utveckling och ett investeringsvänligt klimat till en tillförlitlig och innovationspådrivande lagstiftningsram, en fördjupad digital inre marknad, en hög nivå av färdigheter och företagande, och en förstärkt dialog mellan arbetsmarknadens parter.

10.  Europaparlamentet påpekar att man måste främja offentliga och privata investeringar i höghastighetskonnektivitet, till exempel genom 5G, fiberoptik, navigering och infrastruktur för satellitkommunikationer, för att säkerställa en stark ryggrad för digital infrastruktur i stads- och industrområdena. Parlamentet pekar på vikten av en harmoniserad spektrumallokering, i syfte att öka efterfrågan på konnektivitet och förbättra nätinvesteringsklimatets förutsägbarhet. Parlamentet understryker vikten av ledarskap inom digitala industriella värdekedjor och nyckelteknik, såsom 5G, kvantteknik, högpresterande datorsystem, artificiell intelligens, molntjänster, stordataanalyser, sakernas internet, robotteknik, automation (också högautomatiserad körning) och distribuerad databasteknik. Parlamentet stöder här kommissionens arbetsdokument vilka åtföljt dess meddelande.

11.  Europaparlamentet erkänner möjligheterna och utmaningarna i samband med digitaliseringen av industrin. Digitaliseringen är till nytta i och med att den ökar möjligheterna till flexibla arbetsupplägg som kan skapa en bättre balans mellan arbetsliv och privatliv, erbjuda flera valmöjligheter genom rörligt distansarbete och göra det möjligt för människor från landsbygden och isolerade områden att arbeta (förutsatt att de har den infrastruktur som behövs), och därmed främja ekonomisk tillväxt. Samtidigt kan den digitaliseringsdrivna trenden i riktning mot ökad flexibilitet öka risken för instabil och osäker anställning. De nya arbetsformerna får inte användas för att kringgå gällande arbets- och sociallagstiftning när det gäller skyddet av arbetstagar- och konsumenträttigheterna. Traditionella företag och företagen inom plattformsekonomin måste ha lika villkor.

12.  Europaparlamentet noterar att den digitala omvandlingen inom transport- och turistsektorerna, i synnerhet utvecklingen av den efterfrågestyrda ekonomin och delningsekonomin, i hög grad bidrar till att omforma passagerarnas och konsumenternas beteende när det gäller rörlighet och turism liksom behovet av anpassning av infrastrukturen. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma effekterna av digitaliseringen med avseende på transport-, rörlighets- och turisttjänsterna, med särskild tonvikt på beteendet hos och de val som görs av användarna av dessa tjänster och att ytterligare frigöra potentialen i denna samhällsförändring.

13.  Europaparlamentet noterar att den ökande digitaliseringen inom distributionen av resebiljetter innebär att mer information finns lättillgänglig för konsumenterna på internet, men allt oftare på ett sätt som gör det svårt att jämföra erbjudanden. Det är därför viktigt att stärka garantierna för insyn och neutralitet inom distributionen, i synnerhet för distribution över internet, så att konsumenterna kan göra välgrundade val baserat på tillförlitlig information, som inte bara rör priser utan även andra parametrar, inklusive tjänsternas kvalitet och tillhörande erbjudanden. Insynen kommer att både främja konkurrenskraften och stödja utvecklingen av trafikslagsövergripande transporter.

14.  Europaparlamentet anser att digitaliseringen bör erbjuda konsumenterna fler valmöjligheter, mer användarvänliga och anpassade produkter och mer information, i synnerhet om kvaliteten på produkterna eller tjänsterna.

15.  Europaparlamentet påpekar att språkbarriärernas inverkan på industrin och dess digitalisering inte har beaktats eller utvärderats tillräckligt i dokument om den digitala marknaden. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att stödja utvecklingen av språkteknologi som, tillsammans med industrins digitalisering, kommer att minska fragmenteringen av den europeiska marknaden.

16.   Europaparlamentet betonar att särskilt stöd för ”analog” flerspråkighet i Europa gynnar både digitaliseringen av den europeiska industrin och undervisningen i övergripande digitala färdigheter. Parlamentet betonar därför att betydligt mer uppmärksamhet måste ägnas åt grundforskning i statistiska, smarta och maskinella översättnings- och läromedelsprogram.

17.  Europaparlamentet understryker att regionerna måste fokusera på sina starka sidor inom produktionen och främja sin utveckling genom smart specialisering och smarta kedjor och kluster. Parlamentet anser att kluster av och synergier mellan små och medelstora företag, näringslivs- och samhällsaktörer, sektorn för kvalificerat hantverk, nystartade företag, den akademiska världen, forskningscentrum, konsumentorganisationer, de kreativa näringarna, finansvärlden och andra intressenter kan fungera som framgångsrika förebilder för främjandet av digital tillverkning och innovation. Parlamentet uppmuntrar forskning, innovation och strukturell sammanhållning i EU. Parlamentet betonar vikten av acceleratorprogram och riskkapital för att hjälpa nystartade företag att expandera. Parlamentet noterar betydelsen av att utnyttja digitalisering till att främja affärsmodellsinnovationer, såsom ”pay-per-output”-system och masskundanpassning.

18.  Europaparlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas de problem som just de små och medelstora företagen ställs inför, i de situationer där digitaliseringen, relativt sett, skulle ge störst utbyte i form av energi-, resurs- och produktionseffektivitet. Parlamentet anser att de små och medelstora företagens sammanslutningar bör stärkas och att de bättre bör få komma till tals via digitaliseringsprogram, samt att det bör utvecklas centrum för tillämpad vetenskap med tyngdpunkten förlagd till digitalisering, och medfinansiering av den forskning och utveckling som bedrivs inom små och medelstora företag. Parlamentet anser att man bör uppmärksamma frågor om äganderätt och åtkomst till data, liksom utvecklingen av ett europeiskt program för digital lärlingsutbildning.

19.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en plattform för smart specialisering avseende industriell modernisering och framför allt kommissionens förslag i handlingsplanen om digitalisering av industrin, för att skapa ett nätverk av kompetenscentrum och digitala innovationsknutpunkter för att stärka industriell digitalisering och digitala innovationer bland små och medelstora företag i alla regioner. Parlamentet konstaterar att sektorn för kvalificerade hantverk inte bör förbises i detta hänseende. Parlamentet uppmanar kommissionen att särskilt driva på inrättandet av digitala innovationsknutpunkter och digitala kompetenscentrum i mindre digitaliserade europeiska regioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla utökad finansiering till digitala innovationsknutpunkter med hjälp av europeiska medel av olika slag (Horisont 2020, strukturfonderna osv.), till stöd för medlemsstaternas arbete med och strategier för att utveckla ett nationellt nätverk av digitala innovationsknutpunkter, och att överväga experiment med ett tillvägagångssätt av modellen ”sandllåda”, där sektorsövergripande experiment i en kontrollerad miljö inte kommer att blockeras av fasta regler. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka det transnationella samarbetet mellan sina digitala innovationsknutpunkter. Parlamentet anser att de digitala innovationsknutpunkter som utsetts bör vara specialiserade på industriella digitala innovationer som bidrar till att lösa samhällsutmaningarna i Europa. Parlamentet anser här att anslagen ur Horisont 2020 till de digitala innovationsknutpunkterna skulle kunna kombineras med anslag till samhällsutmaningar ur samma program. Parlamentet noterar alternativet med IKT-innovationscheckar för små och medelstora företag när det gäller tillgång till rådgivning, utbyte av bästa praxis och de digitala innovationsknutpunkternas expertis.

20.  Europaparlamentet noterar den viktiga roll som städer och lokala självstyrelseorgan spelar för utvecklingen av nya affärsmodeller samt tillhandahållandet av digital infrastruktur och digitalt stöd till små och medelstora företag och till andra aktörer inom industrin, liksom vilka enorma möjligheter som digitala innovationer inom industrin innebär för städer, t.ex. via avfallsfri lokal tillverkning, en närmare integration mellan industriproduktion samt lokal logistik, logistik i städerna och transport, samt för energiproduktion, konsumtion, tillverkning och 3D-utskrifter. Parlamentet anser att städer också bör kunna få tillgång till digitala innovationsknutpunkter. Parlamentet uppmanar kommissionen att studera lokal, nationell och internationell bästa praxis och stimulera utbytet av den. Parlamentet välkomnar offentliggörandet av en förteckning över europeiska digitala städer (European Digital City Index) och initiativ för att främja interoperabilitet mellan data och system i europeiska städer. Parlamentet noterar att initiativet för smarta städer spelar en roll i detta sammanhang. Parlamentet framhåller de positiva erfarenheterna av regionala forum för rådgivning.

21.  Europaparlamentet framhåller den roll som offentlig upphandling samt rättsliga krav för registrering av företag och verksamhets- eller informationsrapporter kan spela för främjandet av ny digital teknik inom industrin. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga hur offentlig upphandling kan användas som mekanism för att locka innovation. Parlamentet uppmanar kommissionen att inbegripa en digital kontroll i sitt Refit-program för att säkerställa att reglerna är aktuella för det digitala sammanhanget, och att underlätta utbyte mellan offentliga myndigheter av bästa praxis om användning av innovationskriterier i samband med öppna anbudsförfaranden vid entreprenad. Parlamentet rekommenderar att anpassningen av den rättsliga och tekniska miljön, som t.ex. övergången till IPv6, till behoven för industrins digitalisering och avstampen av sakernas internet påskyndas.

22.  Europaparlamentet betonar vikten av att det frigörs lämplig offentlig och privat finansiering för digitaliseringen av Europas industri, varvid Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) bör användas bättre. Parlamentet anser att detta väsentligen måste trappas upp och att de offentliga investeringarna i digital infrastruktur måste öka. Parlamentet understryker att finansiering från privata plattformar och delningsplattformar spelar en central roll. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett finansiellt rundabordsamtal för industriell digitalisering, vilket kommer att undersöka frågan och lämna innovativa finansieringsförslag. Parlamentet beklagar att resurserna till digitala strategier i EU:s budget är alltför knapphändiga för att ge en verklig effekt. Parlamentet medger att den europeiska ekonomin behöver stimulans genom produktiva investeringar: tillgången till befintliga europeiska finansiella instrument, såsom EU:s struktur- och investeringsfonder samt Horisont 2020, bör säkerställa att detta mål uppnås. Parlamentet anser att kombinationen av dessa fonder bör överensstämma med nationella resurser och bestämmelserna om statligt stöd. Parlamentet erkänner den roll som offentlig-privata partnerskap och de gemensamma företagen spelar.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla skatteincitament för affärsverksamhet och företag som genomför digitala och smarta produktionssystem, i syfte att stödja en effektiv industriell digitalisering.

Att säkerställa tekniskt ledarskap för Europa och säkerhet i samband med industrins digitalisering: sammanslagningar och förvärv, it-säkerhet, dataflöden, standardisering

24.  Europaparlamentet inser att forskning och utveckling (FoU) ovillkorligen måste stärkas. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja såväl interna som externa insatser inom FoU samt främja innovationsnätverk och samarbete mellan nystartade företag, etablerade företagsaktörer, små och medelstora företag, universitet, etc. i ett digitalt ekosystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur man kan maximera överföringen till marknaden av resultat från forskningen inom ramen för Horisont 2020, samt de europeiska företagens tillvaratagande av dessa resultat. Parlamentet uppmanar kommissionen att, inom ramen för Horisont 2020, öka andelen för de forskningsprojekt som resulterar i patent och immateriella rättigheter, och att rapportera om dem.

25.  Europaparlamentet betonar vikten av att skydda känslig europeisk teknik och sakkunskap som ligger till grund för framtida industriell styrka och ekonomisk resiliens. Parlamentet framhåller de potentiella riskerna med utländska direktinvesteringar som styrs av strategier och industripolitik, i synnerhet genom statsägda företag via sammanslagningar och förvärv. Parlamentet framhåller att de som genomför utländska direktinvesteringar har varit alltmer intresserade av att förvärva känslig europeisk teknik via sammanslagningar och förvärv. Parlamentet välkomnar kommissionens initiativ om att studera vilka erfarenheter som gjorts i Förenta staterna av kommittén om utländska investeringar (Committee on Foreign Investment in the United States, CFIUS). Parlamentet understryker att lika marknadstillträde för investeringar måste uppnås genom att det fastställs globala regler.

26.  Europaparlamentet betonar att utveckling av automatisering, robotteknik, tillämpning av artificiell intelligens i produktionen samt den djupa integreringen av tekniska komponenter med olika ursprung föranleder nya frågor om säkerhet, trygghet och ansvar för både produkter och produktionsanläggningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt klargöra säkerhets- och ansvarsbestämmelser för autonomt fungerande system, inklusive villkoren för utprovning av dem.

27.  Europaparlamentet medger att öppenhet och anslutbarhet också har potentiella effekter på sårbarheten för it-attacker, sabotage, manipulering av uppgifter eller industrispionage samt understryker i detta sammanhang att man i samband med digitaliseringen av Europas industri måste ta ett gemensamt grepp på it-säkerheten i EU. Parlamentet inser att det behövs ökad medvetenhet om bättre it-säkerhet. Parlamentet anser att motståndskraft mot it-angrepp och it-incidenter är ett avgörande ansvar för företagsledare samt nationella och europeiska industri- och säkerhetspolitiska beslutsfattare. Parlamentet anser att det är tillverkarna som har ansvaret för att säkerställa normer för säkerhet på och utanför internet, såsom centrala konstruktionsparametrar i alla digitala innovationer, utgående från den modernaste teknik som finns tillgänglig och på grundval av principerna om ”säker design” och ”säkerhet som standard”, men att man under vissa omständigheter och med stöd av vissa kriterier kan frångå detta producentansvar. Parlamentet noterar att kraven på it-säkerhet vad gäller sakernas internet och standarderna för it-säkerhet, t.ex. på grundval av referensarkitekturmodellen RAMI4.0 och ICS, skulle stärka motståndskraften mot it-angrepp och it-incidenter i Europa. Parlamentet anser att de europeiska standardiseringsorganen har en särskild roll att spela där och inte bör åsidosättas. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka olika modeller för ökad it-säkerhet i samband med sakernas internet. Parlamentet uppmanar dock offentliga institutioner att införa tvingande it-säkerhetskrav för offentlig upphandling av it-utrustning och produkter med anknytning till sakernas internet. Parlamentet anser det mycket viktigt att små och medelstora företag erbjuds kontroll av och rådgivning om it-säkerheten hos sina digitaliserade industriprodukter. Parlamentet anser att utbyte av bästa praxis mellan EU:s medlemsstater skulle kunna underlätta motståndskraften mot it-angrepp och it-incidenter i Europa.

28.  Europaparlamentet anser att det bör finnas gemensamma kriterier för kritisk infrastruktur och dess digitala säkerhet och att EU:s direktiv om nät- och informationssäkerhet utgör det första steget för att uppnå en hög gemensam nivå av nät- och informationssäkerhet i unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att sätta press på medlemsstaterna för att direktivet ska införlivas konsekvent och i rätt tid. Parlamentet betonar behovet av att stärka den roll som de ledande organen har enligt direktivet om nät- och informationssäkerhet för att skapa förtroende för framtida teknik. Parlamentet noterar att mekanismer för övervakning av it-hot och framtidsanalyser bör erkännas som viktiga för säkerheten hos EU:s digitala industri, varvid tyngdpunkten särskilt bör förläggas till skyddet av små och medelstora företag samt av konsumenter.

29.  Europaparlamentet betonar att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt frågor om insamling av och åtkomst till industri- eller produktionsrelaterade uppgifter och information. Parlamentet understryker i detta avseende att särskilt avseende måste fästas vid principerna om datasuveränitet, öppen och standardiserad tillgång och åtkomst till uppgifter, förbättrad innovation och produktivitet, nya tjänster och affärsmodeller samt säkerhetsrevision, samtidigt som lojal konkurrens möjliggörs. Parlamentet betonar att man bör gå mycket försiktigt till väga i samband med nya former för lagstiftning om äganderätt och åtkomst till data, och att sådan lagstiftning får införas endast efter omfattande samråd med alla relevanta berörda parter. Parlamentet anser att både innovationer och sådant som hänger samman med arbetstagares och konsumenters integritet måste skyddas och värnas, såsom det förutsätts i äganderätt och åtkomst till data. Parlamentet betonar dessutom att utlämnande av och tillgång till information för allmänhetens intresse och vetenskapliga ändamål bör främjas. Parlamentet noterar kommissionens förslag till en dataekonomi i detta avseende för att främja en gemensam europeisk datamarknad. Parlamentet anser att två viktiga aspekter måste framhållas i den pågående debatten om datasystem, av omsorg om stimulans till utvecklingen av tekniska lösningar för säker identifiering och säkert utbyte av uppgifter, nämligen dels regler för standardavtal, dels införandet av en kontroll av om avtalsförhållanden mellan företag är oskäliga.

30.  Europaparlamentet betonar att det europeiska initiativet för molnbaserade tjänster och lagstiftningsförslaget för det fria flödet av data, som syftar till att undanröja omotiverade restriktioner för datalokalisering, har potential att ytterligare stimulera digitaliseringsprocessen i den europeiska industrin, särskilt för små och medelstora företag och nystartade företag, och att motverka fragmentering av EU:s inre marknad. Kommissionen uppmanas att övervaka antagandet och det enhetliga genomförandet av det europeiska initiativet för molnbaserade tjänster i syfte att möjliggöra rättvisa, snabba, tillförlitliga och obehindrade dataflöden och dataanvändning. Parlamentet påminner kommissionen om att den i sitt meddelande åtagit sig att lägga fram ett lagstiftningsförslag för det fria flödet av data inom EU i syfte att undanröja eller förhindra omotiverade lokaliseringskrav i nationella lagar eller bestämmelser.

31.  Europaparlamentet är starkt övertygat om att öppna data, stordata och dataanalys, särskilt i transportsektorn, är avgörande för att man ska kunna dra full nytta av den digitala inre marknaden och främja innovation. Parlamentet beklagar att initiativen för att underlätta dataflödet fortfarande är fragmenterade. Parlamentet betonar att det behövs större rättslig förutsebarhet, särskilt i fråga om ägande och ansvar, med full respekt för integriteten och uppgiftsskyddet.

32.  Europaparlamentet erkänner potentialen i att digitalisera industrin vid tillämpning av sektoriell dataåtervinning samt offentliga och halvoffentliga myndigheters och marknadsaktörers förvaltning.

33.  Europaparlamentet understryker betydelsen av att integrera öppen arkitektur som princip för utformningen av digitala komponenter.

34.  Europaparlamentet erkänner vikten av att skydda teknisk sakkunskap om utbyte och sammanlänkning av industriella digitala komponenter, samtidigt som man möjliggör och främjar interoperabilitet och uppkoppling mellan slutanvändare.

35.  Europaparlamentet betonar att det krävs en stark standardiseringsstrategi som samordnas med EU:s medlemsstater och kommissionen, och även innefattar interoperabilitet på det digitala området för att Europa ska bli ledande inom industriell digitalisering. Parlamentet framhåller att Europas standardiseringsorgan är viktiga och unika till sin beskaffenhet, bland annat vad gäller deras inkluderande och samsynsbaserade synsätt, där berörda parter i samhället och framför allt små och medelstora företag får medverka. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja utveckling av öppna standarder och välkomnar dess avsikt att garantera tillgång till och effektiv licensiering av sådana patent som är nödvändiga för standarder på grundval av så kallade FRAND-villkor (FRAND = fair, reasonable, non-discriminatory, alltså rättvis, skälig och icke-diskriminerande), och medger att detta är avgörande för att främja innovation samt forskning och utveckling i EU. Parlamentet anser att den cirkulära ekonomin kan vara en viktig faktor för en konsekvent standardisering av kommunikationsflöden längs industriella värdekedjor. Parlamentet efterlyser en samordnad strategi från EU:s sida genom de europeiska standardiseringsorganisationerna (CEN, Cenelec och Etsi) i förhållande till internationella forum och konsortier. Parlamentet anser det önskvärt att sträva efter globala och universella standarder, men understryker även att det finns en vilja att gå vidare med europeiska standarder om internationellt samarbete i standardiseringsforum inte är framgångsrikt. Parlamentet anser att interoperabilitet är nödvändig, i synnerhet på området sakernas internet, för att utvecklingen av ny teknik säkert ska ge flera möjligheter åt konsumenterna, som inte bör vara låsta till enbart ett fåtal specifika leverantörer.

36.  Europaparlamentet betonar att handelshinder inom digitaliseringsområdet hämmar den europeiska industrins internationella verksamhet och skadar europeisk konkurrenskraft. Parlamentet anser att rättvisa handelsavtal mellan EU och tredjeländer i hög grad kan bidra till gemensamma internationella regler inom området för dataskydd, dataflöden, dataanvändning och standardisering.

Den sociala dimensionen färdigheter, utbildning och sociala innovationer

37.  Europaparlamentet anser att stora insatser måste göras när det gäller utbildning, skattesystem och sociala trygghetssystem för att integrera förändringseffekterna i vår europeiska sociala och ekonomiska modell. Parlamentet framhåller att industrins digitala omvandling kommer att få stora samhällskonsekvenser inom områden från sysselsättning, arbetsförhållanden, arbetstagares rättigheter till utbildning och färdigheter, e-hälsa, miljö och hållbar utveckling. Parlamentet betonar att säkerhet måste eftersträvas i samband med denna förändring. Parlamentet uppmanar kommissionen att på lämpligt sätt studera och åtgärda de sociala konsekvenserna av en industriell digitalisering och vid behov föreslå ytterligare åtgärder för att överbrygga den digitala klyftan och främja ett digitalt samhälle för alla, och samtidigt stimulera Europas konkurrenskraft.

38.  Europaparlamentet påminner om att EU-domstolen har definierat begreppet arbetstagare på basis av ett anställningsförhållande som kännetecknas av vissa kriterier, såsom utförande av arbete för någons räkning, lön och typ av arbete(12). Parlamentet efterlyser rättslig klarhet om vad som utgör ”anställning” på den digitala arbetsmarknaden så att efterlevnaden av arbets- och sociallagstiftningen säkerställs. Alla arbetstagare inom plattformsekonomin är antingen anställda eller egenföretagare, och detta ska i första hand avgöras utgående från den faktiska situationen, och de ska klassificeras utgående från denna situation, oavsett det avtalsenliga förhållandet.

39.  Europaparlamentet understryker att utbildning och livslångt lärande utgör hörnstenen för den sociala sammanhållningen i ett digitalt samhälle. Parlamentet betonar att EU står inför en digital klyfta i fråga om färdigheter. Parlamentet vill att man, efter samråd med arbetsmarknadens parter och under medverkan från dem, ska börja tillämpa en färdighetsgaranti, och uppmanar medlemsstaterna att se efter hur man kan tillgodose medborgarnas behov av fortlöpande (om)skolning, kompetenshöjning och livslångt lärande, för att säkerställa en friktionsfri övergång till en smart ekonomi. Parlamentet betonar betydelsen av att säkerställa främjandet och erkännandet av digitala färdigheter, samt av den nya trenden i riktning mot färdigheter på olika områden. Parlamentet anser att arbetsgivarna bör anlita Europeiska socialfonden för utbildning av detta slag och för att främja en digital verktygslåda för kompetenshöjning, i samarbete med näringslivet och arbetsmarknadens parter. Parlamentet välkomnar att det utvecklats läromedel och sektorsspecifika kursplaner, och uppmanar kommissionen att undersöka alternativ för hur man skulle kunna införa ett certifieringssystem för fortbildningsprogram som gäller digitala färdigheter.

40.  Europaparlamentet understryker att digitala färdigheter måste införlivas i de nationella utbildningsväsendenas kursplaner. Parlamentet noterar att exempel på initiativ som Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (Enisa) stöder, såsom europeiska månaden för it-säkerhet och europeiska utmaningen för it-säkerhet, bör utvecklas vidare i detta syfte. Parlamentet betonar vikten av specialiserad lärarutbildning för digitala färdigheter samt att alla barn bör få lära sig digitala färdigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att alla skolor är utrustade med Wi-Fi och modernt IT-material. Parlamentet noterar att kodning också spelar en viktig roll. Parlamentet efterlyser ett utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna för att lära av etablerad praxis såsom Fit4Coding-programmet, initiativ om digital akademi, program för e-lärande eller kodningsskolor såsom Webforce3. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja integrationen av tester av digitala färdigheter i IGCU/Pisastudierna för att möjliggöra konkurrens och jämförelse mellan EU:s medlemsstater. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samarbete med kommissionen utforma ämnesövergripande studieprogram som syftar till att integrera flera kompetenser, såsom it med företagsledning eller ingenjörsvetenskap med datavetenskap. Parlamentet betonar att alla EU:s medlemsstater bör utveckla omfattande målinriktade nationella strategier för digitala färdigheter, i enlighet med kommissionen uppmaning. Parlamentet framhåller den viktiga roll som arbetsmarknadens parter och andra parter kan spela för att utveckla och genomföra sådana strategier. Parlamentet noterar att endast hälften av EU:s medlemsstater hittills inrättat nationella koalitioner för digitala arbetstillfällen. Parlamentet betonar att en särskild budgetpost till stöd för den verksamhet som bedrivs av koalitionen för digitala färdigheter och digitala arbetstillfällen skulle stärka spridningen av information och ytterligare aktiviteter.

41.  Europaparlamentet framhåller vikten av att investera i digitaliseringen av yrkesutbildning och sektorn för kvalificerade hantverk. Parlamentet framhåller att digitala färdigheter även behöver kombineras med teknisk kompetens och främjandet av utbildning inom vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik samt främjandet av mjuka färdigheter såsom kommunikation, gruppsamordning och sektorsövergripande tänkande.

42.  Europaparlamentet efterlyser att jämställdhetsperspektivet införlivas i alla digitala initiativ, så att den pågående digitala omvandlingen också blir en drivkraft för jämställdhet. Parlamentet betonar att den allvarliga könsklyftan inom IKT-sektorn måste åtgärdas, eftersom detta är utslagsgivande för EU:s långsiktiga tillväxt och välstånd.

43.  Europaparlamentet konstaterar att digitaliseringen kan göra sociala tjänster och andra offentliga tjänster mer åtkomliga och låta personer med funktionsnedsättning och rörelsehinder komma in på arbetsmarknaden. Parlamentet betonar särskilt vikten av distansarbete i detta sammanhang.

44.  Europaparlamentet påpekar, precis som initiativet Europeana visar, att digitaliseringen av europeiska verk erbjuder ett ypperligt tillfälle att göra dem mer lättåtkomliga, förbättra distributionen av dem och mera effektivt föra ut dem till allmänheten, och att digital innovation kan sätta i gång en revolution i det sätt på vilket kulturella varor visas och tillgängliggörs. Parlamentet betonar betydelsen av att framför allt främja användningen av 3D-teknik för datainsamling och av att återskapa kulturella verk och kulturarv som förstörts. Parlamentet betonar behovet av att garantera medel för digitaliseringen, bevarandet och tillgängligheten online av det europeiska kulturarvet.

45.  Europaparlamentet beklagar att historiska och kulturella platser sällan är lättillgängliga för personer med funktionsnedsättning och framhåller de möjligheter som en starkare digital kulturplattform erbjuder för att få fler att delta och göra kulturella upplevelser, platser och föremål i hela Europa mer tillgängliga, oavsett geografiskt läge.

46.  Europaparlamentet uppmuntrar forskning kring och utveckling av användbara tekniska hjälpmedel, som kan bli nya industrivaror till hjälp för integreringen av personer med funktionshinder.

47.  Europaparlamentet rekommenderar att det införs ett regelbundet utbyte av bästa praxis, en lägesöversyn som ska publiceras vartannat år samt rekommendationer om industrins digitalisering.

o
o   o

48.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaterna.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0009.
(2) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 131.
(3) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 57.
(4) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 41.
(5) EUT C 482, 23.12.2016, s. 89.
(6) EUT C 468, 15.12.2016, s. 19.
(7) EUT C 93, 9.3.2016, s. 120.
(8) EUT C 332 E, 15.11.2013, s. 22.
(9) Antagna texter, P8_TA(2016)0486.
(10) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 45.
(11) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 24.
(12) Se EU-domstolens dom i mål C-596/12, punkt 17 och EU-domstolens dom i mål C-232/09, punkt 39.


Det nya europeiska samförståndet om utveckling – vår värld, vår värdighet, vår framtid
PDF 323kWORD 44k
Europaparlamentets resolution av den 1 juni 2017 om en gemensam förklaring från parlamentet, rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet och kommissionen om Det nya europeiska samförståndet om utveckling – Vår värld, vår värdighet, vår framtid (2017/2586(RSP))
P8_TA(2017)0241B8-0390/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av den överenskommelse som nåddes av utrikesrådet (utvecklingsfrågor), kommissionen och Europaparlamentet om Det nya europeiska samförståndet om utveckling – Vår värld, vår värdighet, vår framtid(1),

–  med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling från december 2005(2),

–  med beaktande av artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av 2030-agendan för hållbar utveckling Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs vid FN:s toppmöte om hållbar utveckling i New York den 25 september 2015,

–  med beaktande av den globala strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik som offentliggjordes i juni 2016,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 november 2016 Förslag till ett nytt europeiskt samförstånd om utveckling – Vår värld, vår värdighet, vår framtid (COM(2016)0740),

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner, däribland resolutionen av den 22 november 2016 om ökning av utvecklingssamarbetets effektivitet(3) och resolutionen av den 14 februari 2017 om översynen av det europeiska samförståndet om utveckling(4),

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att se över det europeiska samförståndet om utveckling från 2005 för att återspegla den nya globala utvecklingsramen efter antagandet av 2030-agendan och målen för hållbar utveckling, samt ändringarna i EU:s rättsliga och institutionella struktur sedan Lissabonfördraget antogs.

2.  Europaparlamentet betonar vikten av det nya europeiska samförståndet om utveckling som ett viktigt strategiskt dokument med en gemensam vision liksom gemensamma värderingar och principer för EU och dess medlemsstater när det gäller genomförandet av 2030-agendan i politiken för utvecklingssamarbete.

3.  Europaparlamentet välkomnar det tydliga erkännandet genom det nya samförståndet att det främsta målet för EU:s utvecklingspolitik är att minska och på lång sikt utrota fattigdomen i enlighet med artikel 208 i EUF-fördraget. Parlamentet upprepar att detta bör ske helt i enlighet med principerna om ett effektivt utvecklingssamarbete, det vill säga utvecklingsländernas egenansvar för utvecklingsprioriteringar, fokus på resultat, inkluderande utvecklingspartnerskap, insyn och ansvarighet.

4.  Europaparlamentet framhåller behovet av mekanismer för ansvarsutkrävande när det gäller övervakning och genomförande av målen för hållbar utveckling och målet att avsätta 0,7 procent av bruttonationalinkomsten för offentligt utvecklingsbistånd. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att lägga fram en tidsplan för hur dessa mål och riktmärken gradvis ska uppnås, med årlig rapportering om framstegen till Europaparlamentet.

5.  Europaparlamentet ställer sig bakom den gemensamma förklaringen från parlamentet, rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet och kommissionen, om Det nya europeiska samförståndet om utveckling – Vår värld, vår värdighet, vår framtid.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten.

(1) Se rådets dokument 9456/2017.
(2) EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.
(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0437.
(4) Antagna texter, P8_TA(2017)0026.


Resiliens som en strategisk prioritering för EU:s yttre åtgärder
PDF 271kWORD 50k
Europaparlamentets resolution av den 1 juni 2017 om resiliens som en strategisk prioritering för EU:s yttre åtgärder (2017/2594(RSP))
P8_TA(2017)0242B8-0381/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 208, 210 och 214 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av EU:s globala strategi för utrikes- och säkerhetspolitiken som offentliggjordes i juni 2016,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 oktober 2012EU-strategi för resiliens: lära av livsmedelsförsörjningskriser (COM(2012)0586) och arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 19 juni 2013 Action plan for resilience in crisis-prone countries 2013–2020 (SWD(2013)0227),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 28 maj 2013 om EU-strategin för resiliens,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution A/RES 70/1 av den 25 september 2015 Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling,

–  med beaktande av beslut nr 1 från den 21:a partskonferensen som rör ikraftträdandet av Parisavtalet om klimatförändring,

–  med beaktande av Sendai-ramen för katastrofriskreducering 2015–2030, som antogs vid FN:s tredje världskonferens om katastrofriskreducering den 14–18 mars 2015 i Sendai, Japan,

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 16 juni 2016 Action Plan on the Sendai Framework for Disaster Risk Reduction 2015–2030: A disaster risk-informed approach for all EU policies (SWD(2016)0205),

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport av den 23 augusti 2016 om resultaten från världstoppmötet om humanitära frågor (A/71/353),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 april 2016 Ett värdigt liv: Från biståndsberoende till självständighet – Tvångsförflyttning och utveckling (COM(2016)0234,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner, särskilt av den 11 december 2013 om EU:s strategi för resiliens och katastrofriskreducering i utvecklingsländerna: lära av livsmedelsförsörjningskriser(1), av den 16 december 2015 om förberedelse inför världstoppmötet om humanitära frågor: utmaningar och möjligheter för humanitärt bistånd(2) och av den 14 februari 2017 om översynen av det europeiska samförståndet om utveckling(3),

–  med beaktande av frågan till kommissionen om resiliens som en strategisk prioritering för EU:s yttre åtgärder (O-000033/2017 – B8-0313/2017),

–  med beaktande av förslaget till resolution från utvecklingsutskottet,

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) lever 1,6 miljarder människor i 56 länder som betraktas som instabila(4). Situationer med instabilitet orsakas till stor del av människor. Situationer med instabilitet förvärrar befolkningens sårbarhet på grund av olika faktorer, inbegripet konflikt, bristande säkerhet, bristande tillgång till hälso- och sjukvård, påtvingad förflyttning, extrem fattigdom, ojämlikhet, bristande livsmedelstrygghet, ekonomiska chocker, dåligt styre, svaga institutioner, korruption, straffrihet och naturkatastrofer som förvärras av klimatförändringen. Att åstadkomma resiliens är särskilt viktigt i instabila situationer, som av OECD definieras med hjälp av fem kriterier: ekonomiska, miljörelaterade, politiska, säkerhetbetingade och sociala.

B.  Begreppet resiliens har använts av EU och andra internationella organisationer i åratal, och definitionen verkar bli allt bredare: I sina slutsatser från 2013 definierar rådet resiliens som ”förmågan hos en enskild person, ett hushåll, en befolkningsgrupp, ett land eller en region att ha beredskap för, motstå, anpassa sig efter och snabbt återhämta sig från påfrestningar och chocker utan att de långsiktiga utvecklingsmöjligheterna äventyras”.

C.  EU:s globala strategi för utrikes- och säkerhetspolitiken definierar ”motståndskraften hos stater och samhällen i öster och söder” som en av de fem topprioriteringarna i den globala strategin för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik, där motståndskraft hos stater och samhällen definieras som ”förmågan till reform och i förlängningen till att stå emot och återhämta sig från interna och externa kriser”. I strategin betonas att ”ett motståndskraftigt samhälle med demokrati, förtroende för institutioner och hållbar utveckling utgör kärnan i en motståndskraftig stat”.

D.  EU:s globala strategi säger också att EU ska anta en ”samarbetsinriktad strategi för sin politik på områdena för humanitära insatser, utveckling, migration, handel, investeringar, infrastruktur, utbildning, hälso- och sjukvård och forskning” och bland annat bedriva specialanpassad politik för att stödja inkluderande och ansvarig samhällsstyrning, främja de mänskliga rättigheterna, använda lokalt förankrade rättighetsbaserade strategier för reform av rättsväsendet, säkerhetssektorn och försvarssektorn, bistå instabila stater, bekämpa fattigdom och ojämlikhet och främja hållbar utveckling, fördjupa förbindelserna med civilsamhället, främja reformstrategier på energi- och miljöområdet samt ge stöd till hållbara lösningar för livsmedelsproduktion och användning av vatten.

E.  Det behövs ett mångfasetterat synsätt på resiliens i EU:s yttre åtgärder och detta kan åstadkommas, i överensstämmelse med principen om en konsekvent politik för utveckling, i synnerhet genom ökat utvecklingsbistånd och vid behov humanitärt bistånd tillsammans med miljöpolitik, med tydligt fokus på sårbarhets- och katastrofriskreducering, som ett avgörande sätt att minska de humanitära behoven. EU:s utrikespolitik är också central för främjandet av resiliens, särskilt genom främjande av hållbar utveckling, mänskliga rättigheter och politisk dialog, parallellt med inrättande av system för tidig varning och förebyggande av sociala och ekonomiska chocker som hungersnöd, ökad ojämlikhet, kränkningar av de mänskliga rättigheterna, våldsamma konflikter och lösning av dessa när de inträffar.

F.  EU bör förespråka ett integrerat synsätt på de yttre åtgärderna, och samtidigt öka sitt bidrag till hållbar utveckling och vara medvetet om de fördragsenliga uppdragen och målen för varje politikområde. Detta är särskilt viktigt i konfliktsituationer och i samband med EU:s humanitära insatser, som inte kan betraktas som krishanteringsverktyg utan som en politik som helt och hållet måste följa principerna för humanitärt bistånd, i enlighet med det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd, och syfta till konsekventa och verksamma humanitära kvalitetsinsatser. EU bör fortsätta att arbeta för att alla parter i en konflikt ska respektera de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt.

G.  Humanitära insatser bör följa en uppsättning internationellt erkända standarder och principer som har inarbetats i uppförandekoden för Internationella röda korsets och Röda halvmånens samt icke-statliga organisationers katastrofhjälp, och i stora drag införlivats i den humanitära stadgan.

H.  Arbetet för att åstadkomma resiliens måste betraktas som en långsiktig strategi som är en del av hållbar utveckling, som bara kan bli hållbar om den tål chocker, påfrestningar och förändring. Program för uppbyggande av resiliens ingår i EU:s utrikes- och utvecklingssamarbete och dessa program måste därför vara anpassade till den specifika situationen och syfta till att stärka de nationella resiliensstrategierna i partnerländerna, vars regeringar även är ansvariga inför sin befolkning.

I.  Riskförståelse, förstärkt riskhantering och investering i system för tidig varning, tidig respons, förebyggande och katastrofriskreducering, i linje med prioriteringarna i Senai-ramen, är av avgörande betydelse för uppbyggnad av resiliens och därmed av avgörande betydelse för uppnående av hållbarhetsmålen.

J.  Människor bör även i fortsättningen stå i fokus för EU:s resiliensstrategi, inbegripet genom att man när så är möjligt arbetar tillsammans med nationella, regionala och lokala organ för att bygga upp kapacitet till stöd för detta fokus och genom att man erkänner och stöder den viktiga roll som spelas av civilsamhällets organisationer och lokalsamhällen.

K.  Naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor påverkar kvinnor, flickor, pojkar och män på olika sätt. Bristande jämställdhet förvärrar effekterna av påfrestningar och chocker och hindrar hållbar utveckling.

L.  Kvinnor och flickor drabbas hårdast i kriser och konflikter. Kvinnor och flickor utsätts i oproportionerligt hög grad för risk och förlorar i högre utsträckning sina försörjningsmöjligheter, sin trygghet och till och med sina liv under och efter katastrofer. Kvinnor och flickor löper större risker i samband med tvångsförflyttningar och kollaps av normala skyddsstrukturer och stödsystem. I samband med kriser är det vanligare med våldtäkt, sexuellt utnyttjande och riskbeteende, vilket leder till ökad sannolikhet för oönskade graviditeter, sexuellt överförda infektioner och komplikationer vad gäller reproduktiv hälsa.

M.  Att ge kvinnor större inflytande är en nyckelåtgärd för att åstadkomma resiliens. Om programmen ska kunna bli verksamma, heltäckande och hållbara måste de medföra att resiliens byggs upp och förstärks och att kvinnorna involveras, samtidigt med beaktande av specifika förmågor och överlevnadsstrategier.

N.  Familjen är en viktig aktör vad gäller sådan essentiell produktion, konsumtion, reproduktion och ackumulering som hör samman med att individer och samhällen får det socialt och ekonomiskt bättre ställt. Familjen och dess medlemmar bygger upp stöd- och omsorgssystem och åstadkommer resiliens genom fortsatt optimism, påhittighet och beslutsamhet trots motgångar. Med hjälp av sådana styrkor och resurser lyckas människor ta sig igenom kriser och utmaningar.

O.  EU:s strategi för resiliens i sina yttre åtgärder bör särskilt uppmärksamma de mest utsatta befolkningsgrupperna, inbegripet de fattigaste, minoritetsgrupper, tvångsförflyttade, kvinnor, barn, migranter, hiv-smittade, hbti-personer, personer med funktionsnedsättning och äldre.

1.  Europaparlamentet gläder sig över att vikten av resiliensfrämjande betonas i EU:s globala strategi och görs till en strategisk prioritering i EU:s yttre åtgärder. Parlamentet gläder sig över att ökad politisk, diplomatisk och säkerhetsbetingad uppmärksamhet på resiliensfrämjande insatser kan ge positiva återverkningar i partnerländerna, men understryker att resiliens inte kan reduceras till dessa aspekter.

2.  Europaparlamentet upprepar vikten av att EU:s medlemsstater fullgör sina åtaganden inom ramen för det offentliga utvecklingsbiståndet och bidrar till starkare resiliens genom sina strategier och planeringsprocesser för utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd. Parlamentet understryker i detta avseende vikten av OECD:s ram för analys av resilienssystem, med vars hjälp strategier kan konkretiseras i form av effektivare sektorsövergripande och flerdimensionella programplaner.

3.  Europaparlamentet anser att EU:s nuvarande synsätt på resiliens, däribland åtaganden för att ta itu med de underliggande orsakerna till kriser och sårbarhet, i enlighet med kommissionens meddelande från 2012 och rådets slutsatser från 2013, i grunden fortfarande är korrekt och bör upprätthållas, samtidigt som man erkänner vikten av att dra lärdom av genomförandet av denna politik när man ska utarbeta ett nytt gemensamt meddelande. Parlamentet undrar hur meddelandet kommer att ta hänsyn till utvärderingsresultat, med tanke på att en större utvärdering inte är planerad att genomföras förrän 2018. Parlamentet anser att handlingsplanen för resiliens 2013–2020 bör genomföras i sin helhet.

4.  Europaparlamentet betonar att resiliens är ett flerdimensionellt begrepp – med mänskliga, ekonomiska, miljörelaterade, politiska, säkerhetsbetingade och sociala aspekter – och gläder sig över att begreppet spelar en allt viktigare roll i EU:s utrikes- och säkerhetspolitik, utvecklingssamarbete och humanitära bistånd. Parlamentet påpekar att de specifika uppdragen och målen för varje politikområde måste respekteras, samtidigt som man främjar större konsekvens mellan politikområden, i riktning mot hållbar utveckling. Parlamentet påminner om vikten av att säkerställa principen om en konsekvent politik för utveckling i EU:s alla yttre åtgärder genom att se till att EU:s politik inte undergräver utvecklingsländernas ansträngningar för att uppnå målen för hållbar utveckling.

5.  Europaparlamentet understryker i synnerhet det humanitära biståndets särskilda ställning, eftersom detta undantagslöst måste vara behovsstyrt och genomföras med största respekt för de grundläggande humanitära principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende och respekt för de mänskliga rättigheterna i enlighet med Genèvekonventionen och dess tilläggsprotokoll. Parlamentet betonar att respekt för de humanitära principerna är helt avgörande för att man ska kunna nå fram till de behövande och kunna skydda biståndsarbetarna.

6.  Europaparlamentet gläder sig över att EU:s och medlemsstaternas tillhandahållande av humanitärt bistånd inte ska påverkas av andra partnergivares restriktioner avseende nödvändig medicinsk behandling, inbegripet tillgång till säker abort för kvinnor och flickor som våldtagits i väpnade konflikter, utan i stället ska följa internationell humanitär rätt.

7.  Europaparlamentet påpekar att resiliensuppbyggnad i partnerländerna är en långsiktig process, och därför måste detta byggas in i utvecklingsprogram som även riktar sig till de mest utsatta delarna av befolkningen och i ekonomiska åtaganden. Parlamentet betonar att man i det nya gemensamma meddelandet bör erkänna detta och ge stöd till främjandet av resiliens som ett grundläggande element i partnerländernas strategier för hållbar utveckling, i synnerhet i instabila länder. Parlamentet noterar att dessa strategier måste anpassas till sitt sammanhang och följa de internationellt överenskomna principerna för ändamålsenlig utveckling: egenansvar för utvecklingsprioriteringar i partnerländer som får stöd (inbegripet samordning med nationella utvecklingsstrategier), fokus på resultat, inkluderande partnerskap, insyn och ansvarighet. I detta sammanhang understryker parlamentet vikten av Europaparlamentets, de nationella parlamentens och civilsamhällets övervakning och granskning.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att sätta resiliens och dess flerdimensionella karaktär i centrum för den politiska dialogen med utvecklingsländer.

9.  Europaparlamentet pekar på den övergripande betydelsen av gemensam planering av EU:s resiliensåtgärder inom det humanitära biståndet och utvecklingsbiståndet, så att man säkerställer maximal komplementaritet och mindre biståndssplittring och ser till att kortsiktiga åtgärder lägger grunden för insatser på medellång och längre sikt.

10.  Europaparlamentet betonar vikten av tekniskt stöd till de minst utvecklade länderna och instabila stater, särskilt vad gäller hållbar markförvaltning, bevarande av ekosystem och vattenförsörjning eftersom detta är av avgörande betydelse för att uppnå förbättringar för både miljön och de människor som är beroende av den.

11.  Europaparlamentet påminner om att det är de fattiga som även i fortsättningen kommer att drabbas hårdast efter katastrofer, vad gäller inkomster och välfärd. Parlamentet insisterar på att det främsta och övergripande målet för EU:s utvecklingssamarbete därför är att utrota fattigdomen, inom ramen för hållbar utveckling, i syfte att ge alla människor ett värdigt och anständigt liv.

12.  Europaparlamentet betonar vikten av katastrofriskreducering i samband med uppbyggnad av resiliens. Parlamentet uppmanar EU att säkerställa att resiliensfrämjande insatser i det nya gemensamma meddelandet ligger i linje med åtagandena och målen i Sendai-ramen för katastrofriskreducering och genomförs genom kommissionens Sendai-handlingsplan för integrering av katastrofriskaspekter i all EU-politik, samt att säkerställa att tillräckliga medel anslås till denna prioritering. Parlamentet betonar att riskhantering är av avgörande betydelse för hållbar utveckling och efterlyser heltäckande lokala och nationella strategier för katastrofriskreducering och ett synsätt på katastrofriskreducering som inkluderar hela samhället och alla typer av faror, i syfte att minska sårbarheten och öka resiliensen. Parlamentet efterlyser att kopplingarna mellan katastrofriskreducering, anpassning till klimatförändringar och urbana strategier och initiativ förstärks.

13.  Europaparlamentet anser att resiliens för individer och lokalsamhällen respektive fokus på utsatta grupper – inbegripet de fattigaste i samhället, minoritetsgrupper, familjer, kvinnor, barn, migranter, hiv-smittade, hbti-personer, personer med funktionsnedsättning och äldre – måste förbli ledstjärnor för de resiliensfrämjande insatserna inom EU:s yttre åtgärder. Parlamentet lyfter fram civilsamhällets och lokalsamhällenas centrala roll i uppbyggnaden av resiliens. Parlamentet understryker också vikten av att samla in och sprida gruppspecifika data för att kunna förstå och åtgärda de utsatta gruppernas situation.

14.  Europaparlamentet påpekar att ändamålsenlig resiliensuppbyggnad kräver att man erkänner familjens betydelse och stöder familjens förmåga att hantera smällar.

15.  Europaparlamentet efterlyser könsmedveten planering som stärker kvinnors deltagande och tar upp kvinnofrågor i utvecklingen av resiliens mot katastrofer och klimatförändringar och som säkrar kvinnornas rättigheter, inbegripet äganderätt och besittningsrätt, inklusive vatten, skogar, boende och andra tillgångar.

16.  Europaparlamentet efterlyser ytterligare insatser för att öka kvinnors och flickors tillgång till hälsovård och utbildning i frågor om sexuell hälsa, familjeplanering, vård under graviditeten och sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter på detta område, främst genom att ta itu med millennieutvecklingsmål nr 5 om mödrahälsovård, inbegripet minskad spädbarns- och barnadödlighet och undvikande av högriskförlossningar, som i stort sett inte uppnåtts alls.

17.  Europaparlamentet understryker vikten av tillgång till hälsovård och vårdtjänster liksom till vatten, sanitet och hygien i nödsituationer samt långsiktig hälsoplanering i lokalsamhällen.

18.  Europaparlamentet noterar att de utdragna tvångsförflyttningarna utgör en särskild utmaning i många instabila och konfliktdrabbade länder och deras grannländer. Parlamentet understryker att skydd av tvångsförflyttade personer villkorslöst måste garanteras och att uppbyggnad av resiliens och självständighet hos de drabbade befolkningarna och deras värdsamhällen är av yttersta vikt, i enlighet med kommissionens meddelande Ett värdigt liv. Parlamentet påminner om vikten av självständighet för att skapa värdighet och resiliens.

19.  Europaparlamentet betonar behovet att utvidga flyktingkonventionen och Kampalakonventionen för att skydda och bistå tvångsförflyttade över hela världen och de människor som drabbas av andra former av våld, t.ex. människohandel och könsrelaterat våld, eftersom de kan ha välgrundad anledning att frukta förföljelse eller riskera allvarlig skada.

20.  Europaparlamentet erkänner att resiliens på statsnivå är en viktig komponent i det allmänna resiliensbegreppet och understryker att resiliens och stabilitet i en stat är en direkt följd av respekt för mänskliga rättigheter, stark demokrati, rättsstatsprincipen och god förvaltning, förtroende för institutioner och möjlighet för landets medborgare att utkräva ansvar, men framför allt de enskilda medborgarnas och deras sammanslutningars engagemang för att hitta möjliga lösningar. Vart och ett av de här målen måste främjas och värnas i samband med genomförandet av EU:s globala strategi. Parlamentet betonar vikten av att stimulera grundläggande allmänna tjänster, som utbildning, hälso- och sjukvård, vatten och sanitet, för att stärka resiliensen.

21.  Europaparlamentet understryker att begreppet resiliens i EU:s yttre åtgärder även i fortsättningen bör ha ett globalt geografiskt tillämpningsområde. Parlamentet noterar att resiliensfrämjande bör vara ett mål för insatserna för mänskliga rättigheter och hållbar utveckling i partnerländer och inte begränsas till geografiska områden med säkerhetskriser som direkt påverkar EU. Parlamentet betonar att man i det resiliensfrämjande arbetet hur som helst bör prioritera och särskilt uppmärksamma de minst utvecklade länderna, instabila stater och länder som utsätts för återkommande och säsongsrelaterade kriser, samtidigt som man tar itu med krisernas underliggande orsaker, särskilt genom stöd till åtgärder för förebyggande och beredskap.

22.  Europaparlamentet betonar vikten av system för tidig varning och kapacitet till tidiga insatser som en mekanism för att främja resiliens, och uppmanar EU att öka sina insatser på det här området, i synnerhet genom att främja ett närmare samarbete mellan olika aktörer på plats, särskilt i EU:s delegationer, göra gemensamma analyser av instabila områden och skapa kontakter mellan regioner som ofta drabbas av samma typ av naturkatastrofer, så att man kan nå bättre förståelse och ge respons som är mer samordnad, dels mellan EU:s olika politikområden, dels mellan EU:s institutioner och dess medlemsstater.

23.  Europaparlamentet efterlyser tillräckliga resurser för resiliensfrämjande åtgärder, i överensstämmelse med deras topplacering bland EU:s strategiska prioriteringar. Parlamentet skulle gärna se att det före nästa fleråriga budgetram genomförs en strategisk analys av hur EU kan använda befintliga externa finansiella instrument och innovativa mekanismer mer effektivt, samtidigt som de fortsättningsvis är förenliga med internationellt överenskomna principer för utvecklingseffektivitet, för att systematiskt införliva resiliens i strategier och program för utveckling och bistånd. Parlamentet betonar att åtgärder kan finansieras via olika instrument som kompletterar varandra, och understryker att resurser från instrument för utvecklingssamarbete även i fortsättningen huvudsakligen måste inriktas på målet att minska fattigdomen.

24.  Europaparlamentet understryker behovet av att förbättra och utveckla utbildningen om katastrofer och kriser och att förbättra spridningen, sammanställningen och förmedlingen av information och kunskap som kan bidra till att stärka resiliensen i samhällen och främja beteendeförändringar och en kultur av katastrofberedskap.

25.  Europaparlamentet uppmuntrar till ökat samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn i resiliensfrågor. Parlamentet påminner i det avseendet om vikten av kommissionens meddelande En starkare roll för den privata sektorn i insatserna för att uppnå hållbar tillväxt för alla i utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra det ännu lättare för den privata sektorn att delta genom att skapa incitament och rätt klimat för privata företag för att de ska engagera sig i uppbyggnad av resiliens och riskreducering i partnerländer.

26.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.

(1) EUT C 468, 15.12.2016, s. 120.
(2) Antagna texter, P8_TA(2015)0459.
(3) Antagna texter, P8_TA(2017)0026.
(4) OECD (2016), States of Fragility 2016: Understanding violence, OECD publishing, Paris.


Bekämpning av antisemitism
PDF 164kWORD 45k
Europaparlamentets resolution av den 1 juni 2017 om bekämpning av antisemitism (2017/2692(RSP))
P8_TA(2017)0243B8-0383/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt ingressen till andra strecksatsen och strecksatserna 4–7och artikel 2, artikel 3.3 andra strecksatsen samt artikel 6,

–  med beaktande av artikel 17 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 7 december 2000,

–  med beaktande av rådets rambeslut 2008/913/RIF av den 28 november 2008 om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF(2),

–  med beaktande av antagandet 2015 av den europeiska säkerhetsagendan,

–  med beaktande av Europarådets resolution 2106 (2016) av den 20 april 2016 Renewed commitment in the fight against antisemitism in Europe,

–  med beaktande av slutsatserna från kommissionens första årliga kollokvium om de grundläggande rättigheterna som hölls i Bryssel den 1–2 oktober 2015 med rubriken Tolerans och respekt: Att förebygga och bekämpa antisemitiskt och antimuslimskt hat i Europa,

–  med beaktande av utnämningen i december 2015 av en kommissionssamordnare för bekämpning av antisemitism,

–  med beaktande av inrättandet i juni 2016 av en högnivågrupp för kampen mot rasism, främlingsfientlighet och andra former av intolerans,

–  med beaktande av den uppförandekod om motverkande av olaglig hatpropaganda på nätet som kommissionen och ledande IT-företag samt andra plattformar och företag för sociala medier kom överens om den 31 maj 2016,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 december 2016 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2015(3),

–  med beaktande av de våldsamma attackerna och terroristangreppen riktade mot medlemmar av den judiska befolkningen, som har ägt rum under senare år i flera medlemsstater,

–  med beaktande av regeringarnas främsta skyldighet att erbjuda alla medborgare säkerhet och trygghet, och den därav följande skyldigheten att övervaka och förhindra våld, inklusive antisemitiskt våld, och att ställa förövarna inför rätta,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Antalet antisemitiska incidenter i EU-medlemsstaterna har ökat väsentligt under senare år, vilket har rapporterats av bl.a. Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och EU:s byrå för grundläggande rättigheter (FRA).

B.  Det har rapporterats att när särskilda säkerhetsåtgärder har införts, har de bidragit till att förebygga och minska antalet våldsamma antisemitiska attacker.

C.  Kampen mot antisemitismen är hela samhällets ansvar.

1.  Europaparlamentet betonar att hatpropaganda och alla former av våld mot europeiska judiska medborgare strider mot Europeiska unionens värderingar.

2.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och unionens institutioner och byråer att anta och tillämpa den arbetsdefinition av antisemitism som används av International Holocaust Remembrance Alliance (IHRA)(4) för att stödja de rättsliga och brottsbekämpande myndigheterna i deras ansträngningar att effektivare identifiera och lagföra antisemitiska attacker, och uppmanar medlemsstaterna att följa Storbritanniens och Österrikes exempel i detta sammanhang.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta alla åtgärder som krävs för att aktivt bidra till att garantera de judiska medborgarnas säkerhet samt trygga judiska lokaler för religionsutövning, undervisning och kulturaktiviteter, i nära samarbete och dialog med det judiska samfundet, civilsamhällets organisationer och icke-statliga organisationer som är aktiva i kampen mot diskriminering.

4.  Europaparlamentet välkomnar att en kommissionssamordnare för bekämpning av antisemitism har utsetts, och uppmanar kommissionen att tillhandahålla alla nödvändiga verktyg och allt det stöd som krävs för att denna funktion ska bli så effektiv som möjligt.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utse nationella samordnare för bekämpning av antisemitism.

6.  Europaparlamentet uppmuntrar ledamöterna i nationella och regionala parlament och politiska ledare att systematiskt och offentligt fördöma antisemitiska uttalanden och att engagera sig för motpropaganda och alternativa berättelser samt att inrätta partiöverskridande grupper mot antisemitism för att intensifiera kampen över hela det politiska spektrumet.

7.  Europaparlamentet betonar vilken viktig roll som civilsamhällets organisationer och utbildning har för att förebygga och bekämpa alla former av hat och intolerans, och uppmanar till ökat ekonomiskt stöd.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra medierna att främja respekten för alla trosuppfattningar och uppskattningen av mångfald samt att utbilda journalister om alla former av antisemitism, för att komma åt eventuella fördomar.

9.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater där motiv kopplade till ras, nationellt eller etniskt ursprung, religion eller trosuppfattning ännu inte betraktas som en försvårande omständighet vid brott att rätta till detta så snart som möjligt, och att agera för att rådets rambeslut om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen införs och tillämpas helt och fullt, så att antisemitiska handlingar både på och utanför internet garanterat lagförs av medlemsstaternas myndigheter.

10.  Europaparlamentet insisterar på att de brottsbekämpande myndigheterna ska ges målinriktad utbildning i att bekämpa hatbrott och diskriminering och på inrättandet av särskilda avdelningar inom polisen som ska bekämpa hatbrott, där sådana avdelningar ännu inte finns, och uppmanar EU:s byråer och internationella organisationer att hjälpa medlemsstaterna att tillhandahålla sådan utbildning.

11.  Europaparlamentet uppmuntrar gränsöverskridande samarbete på alla nivåer i lagföringen av hatbrott, framför allt lagföring av allvarliga brott såsom terroristverksamhet.

12.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att öka sina ansträngningar att se till att det införs ett omfattande och effektivt system för systematisk insamling av tillförlitliga, relevanta och jämförbara uppgifter om hatbrott, uppdelad efter motiv, bl.a. terrorism.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, i samband med den uppförandekod som man kommit överens med ledande IT-företag om, driva på online-mellanhänder och plattformar för sociala medier att snabbt vidta åtgärder för att förhindra och bekämpa antisemitisk hatpropaganda på nätet.

14.  Europaparlamentet betonar att skolorna erbjuder en unik möjlighet att förmedla värdena tolerans och respekt, eftersom de når ut till alla barn från tidig ålder.

15.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att främja undervisning om förintelsen i skolorna och att se till att lärarna är tillräckligt utbildade för denna uppgift och att de har beredskap att hantera mångfald i klassrummen. Parlamentet uppmuntrar också medlemsstaterna att överväga en omarbetning av läroböckerna för att se till att judisk historia och judars liv i dag presenteras på ett fullständigt och balanserat sätt, och att alla former av antisemitism undviks.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka det ekonomiska stödet till riktade åtgärder och utbildningsprojekt, bygga upp och förstärka partnerskap med judiska befolkningsgrupper och institutioner, och att uppmuntra utbyte mellan barn och ungdomar med olika religioner via gemensamma aktiviteter samt inleda och ge stöd till informationskampanjer i detta syfte.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätthålla nära kontakter med internationella aktörer såsom Unesco, OSSE och Europarådet, samt andra internationella partner, för att bekämpa antisemitism på internationell nivå.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att begära att få en rådgivande ställning inom International Holocaust Remembrance Alliance.

19.  Europaparlamentet uppmuntrar varje medlemsstat att officiellt högtidlighålla minnesdagen med anledning av förintelsen den 27 januari.

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, Europarådet, OSSE och Förenta nationerna.

(1) EUT L 328, 6.12.2008, s. 55.
(2) EUT L 315, 14.11.2012, s. 57.
(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0485.
(4) http://ec.europa.eu/newsroom/just/item-detail.cfm?item_id=50144


FN-konferens på hög nivå för att stödja genomförandet av mål 14 för hållbar utveckling (FN:s oceankonferens)
PDF 160kWORD 42k
Europaparlamentets resolution av den 1 juni 2017 om FN-konferens på hög nivå för att stödja genomförandet av mål 14 för hållbar utveckling (FN:s oceankonferens) (2017/2653(RSP))
P8_TA(2017)0244B8-0382/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken(1) och av dess mål,

–  med beaktanden av den kommande FN-konferensen på hög nivå för att stödja genomförandet av mål 14 (FN:s oceankonferens), som ska hållas vid FN:s högkvarter den 5–9 juni 2017,

–  med beaktande av den fjärde högnivåkonferensen om vårt hav, som Europeiska unionen kommer att anordna på Malta den 5–6 oktober 2017,

–  med beaktande av ministerkonferensen om fiske i Medelhavet, som hölls på Malta den 30 mars 2017,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 10 november 2016 med titeln Internationell världshavsförvaltning: en agenda för havens framtid (JOIN(2016)0049),

–  med beaktande av den muntliga frågan till kommissionen om FN-konferensen på hög nivå för att stödja genomförandet av mål 14 för hållbar utveckling (FN:s oceankonferens) (O-000031/2017 – B8-0311/2017),

–  med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Oceanerna och haven är av central betydelse för våra liv, vår välfärd och vår framtid. För närvarande försämras tillståndet i oceanerna snabbt – vattnet värms upp och försuras, korallerna bleknar, trycket på fiskbestånden tilltar och mängden marint avfall ökar – vilket visar att det är dags att vidta åtgärder för att mobilisera det ledarskap som behövs för att skydda våra oceaner.

B.  Kommissionsledamot Vella har efterfrågat ökade insatser och ett större engagemang från EU:s sida för att skydda våra hav och oceaner.

C.  Hoten mot ekosystem och fiskeområden från verksamheter kopplade till den blå tillväxten, t.ex. råvaruutvinning på havsbotten, oljeutvinning och tidvatten- och vågenergi samt de risker dessa verksamheter medför, är oklara, överskrider gränser och påverkar traditionella fiskeområden.

D.  De småskaliga och icke-industriella fiskarnas tillgång till marknader och resurser är en prioriterad fråga i FN:s agenda 2030 och fiskare bör ges en röst i alla faser av beslutsfattande inom fiskeripolitiken.

E.  Icke-industriellt fiske sysselsätter över 90 % av de personer som verkar i fiskeribranschen, varav cirka hälften är kvinnor, och står för ungefär 50 % av världens fiskefångster. I enlighet med FAO:s frivilliga riktlinjer för säkerställande av hållbart småskaligt fiske i förbindelse med tryggad livsmedelsförsörjning och fattigdomsutrotning, utgör icke-industriellt fiske en värdefull källa för djurprotein åt miljoner människor runt om i världen och stödjer ofta lokala ekonomier i kustsamhällen.

1.  Europaparlamentet välkomnar initiativet att sammankalla till en FN-konferens på hög nivå för att rikta uppmärksamheten på behovet av att agera globalt för att minska människans negativa inverkan på oceanerna.

2.  Europaparlamentet konstaterar att trots att världssamfundet åtog sig att stoppa överfisket till 2015 vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg 2002, så överfiskas fortfarande 31,4 % av världens fiskbestånd. Parlamentet påminner om att överfisket är ett allvarligt hot mot inte bara hela marina ekosystem utan även mot livsmedelstryggheten och den ekonomiska och sociala hållbarheten för kustsamhällena i världen.

3.  Europaparlamentet är oroat över att den försurning av haven som de ökade koldioxidnivåerna leder till kommer att få allvarliga konsekvenser för många marina organismer. Parlamentet understryker behovet av att utveckla effektiva anpassningsåtgärder och sektorsövergripande motåtgärder för att bygga upp motståndskraften mot försurning och de skadliga effekter klimatförändringen har på oceanerna och kusternas ekosystem.

4.  Europaparlamentet betonar behovet av en ekosystembaserad förvaltning och försiktighetsansats i enlighet med vad som fastställs i fördragen och den gemensamma fiskeripolitiken så att man kan återuppbygga och upprätthålla utnyttjade fiskbestånd ovanför de nivåer som kan ge maximalt hållbart uttag.

5.  Europaparlamentet vill se att alla beslut om fiskesubventioner görs med hänsyn till de specifika egenskaperna i det icke-industriella och småskaliga fisket, dess lokala karaktär och dess grundläggande roll när det gäller att säkerställa livsmedelssuveränitet och ekonomisk och social överlevnad för kustsamhällen.

6.  Europaparlamentet uppmanar staterna att ta sitt ansvar som flagg-, kust- hamn- och marknadsstater genom framför allt följande:

   Flaggstat – fullständigt genomförande av internationella och nationella förvaltningsåtgärder för att säkerställa att fartyg som för deras flagg följer reglerna.
   Kuststat – säkerställande av hållbart fiske i vatten som står under deras jurisdiktion samt kontroll av tillträdet till dessa vatten för att förhindra olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-fiske).
   Hamnstat – ratificering och fullständigt genomförande av FAO:s (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation) avtal om hamnstatsåtgärder.
   Marknadsstat – vidtagande av åtgärder för att säkerställa bättre samordning mellan kampen mot IUU-fiske och handels- och marknadspolitiken.

7.  Europaparlamentet betonar vikten av att bevara minst 10 % av kust- och havsområdena, i enlighet med FN:s mål för hållbar utveckling nr 14.5.

8.  Europaparlamentet betonar vikten av FN:s mål för hållbar utveckling nr 14.7 när det gäller att öka de ekonomiska fördelar som en hållbar användning av de marina resurserna kan ge små östater under utveckling och de minst utvecklade länderna, bland annat genom en hållbar förvaltning av fiskbestånden, vattenbruk och turism.

9.  Europaparlamentet efterlyser en förstärkt hållbar fiskeförvaltning, bland annat genom införande av vetenskapsbaserade förvaltningsåtgärder.

10.  Europaparlamentet efterlyser ett förstärkt regionalt samarbete mellan samtliga stater i fiskeriförvaltningen för att uppnå ett hållbart och jämlikt utnyttjande av långvandrande arter, i synnerhet när det gäller vetenskapliga bedömningar av bestånd samt uppföljning, kontroll och övervakning av fiskeverksamheten i enlighet med FN:s utvärdering av fiskebestånden 1995 och de tre översynskonferenserna 2006, 2010 och 2016. Parlamentet anser att alla kommersiellt nyttjade arter bör förvaltas av regionala fiskeriförvaltningsorganisationer med ökad befogenhet att effektivt genomdriva förvaltningsbeslut och påföljder.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att fortsätta att främja principerna och målen i den gemensamma fiskeripolitiken.

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt sekretariatet för UNFCCC, med en begäran om att resolutionen ska spridas till alla parter i konventionen som inte är medlemmar i EU.

(1) EUT L 354, 28.12.2013, s. 22.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy