Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2017 om kommissionens rapport för 2016 om Turkiet (2016/2308(INI))

P8_TA(2017)0306 A8-0234/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner, särskilt av den 24 november 2016 om förbindelserna mellan EU och Turkiet(1) och av den 27 oktober 2016 om situationen för journalister i Turkiet(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 november 2014 om turkiskt agerande som skapar spänningar i Cyperns exklusiva ekonomiska zon(3) och sin resolution av den 15 april 2015 om hundraårsminnet av det armeniska folkmordet(4),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 november 2016 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om EU:s utvidgningspolitik (COM(2016)0715), och av rapporten om Turkiet 2016 (SWD(2016)0366),

–  med beaktande av ordförandeskapets slutsatser av den 13 december 2016, och av relevanta slutsatser från rådet och Europeiska rådet,

–  med beaktande av förhandlingsramen för Turkiet, särskilt punkt 5 i förhandlingsprinciperna, av den 3 oktober 2005,

–  med beaktande av rådets beslut 2008/157/EG av den 18 februari 2008 om principerna, prioriteringarna och villkoren i partnerskapet för anslutning med Republiken Turkiet(5) (partnerskapet för anslutning), samt rådets föregående beslut om partnerskapet för anslutning från 2001, 2003 och 2006,

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet efter toppmötet mellan EU och Turkiet den 29 november 2015 samt EU:s och Turkiets handlingsplan,

–  med beaktande av den förklaring som Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater utfärdade den 21 september 2005, inbegripet bestämmelsen att ett erkännande från alla EU:s medlemsstater är en nödvändig del i anslutningsprocessen, och av behovet att Turkiet till fullo och effektivt genomför tilläggsprotokollet till Ankaraavtalet i förhållande till alla medlemsstater, genom att undanröja alla hinder för den fria rörligheten för varor utan fördomar eller diskriminering,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av artikel 46 i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen), enligt vilken de fördragsslutande parterna förbinder sig att rätta sig efter och genomföra slutgiltiga domar från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) i alla mål där de är parter,

–  med beaktande av utlåtandena från Europarådets Venedigkommission, särskilt av den 10–11 mars 2017 om de grundlagsändringar som ska avgöras i en nationell folkomröstning, om de åtgärder som föreskrivs i de senaste undantagslagar som rör mediefrihet samt skyldigheter, befogenheter och funktion för ”brottmålsdomare för fred”, av den 9–10 december 2016 om undantagslagarna 667–676 som antogs efter det misslyckade kuppförsöket den 15 juli 2016, och av den 14–15 oktober 2016 om upphävandet av i artikel 83 andra stycket i grundlagen (parlamentets okränkbarhet),

–  med beaktande av uttalandet av den 26 juli 2016 från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter om de åtgärder som vidtagits under undantagstillståndet i Turkiet,

–  med beaktande av uttalandet från EU och Turkiet av den 18 mars 2016,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 mars 2017 till Europaparlamentet och rådet om den första årsrapporten om faciliteten för flyktingar i Turkiet (COM(2017)0130) och av kommissionens femte lägesrapport av den 2 mars 2017 till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av uttalandet från EU och Turkiet (COM(2017)0204),

–  med beaktande av att Turkiet har åtagit sig att uppfylla Köpenhamnskriterierna, genomföra lämpliga och effektiva reformer, upprätthålla goda förbindelser med sina grannländer och gradvis anpassa sig till EU:s politik, och att dessa insatser borde ha betraktats som en möjlighet för Turkiet att stärka sina institutioner och fortsätta sin demokratiserings- och moderniseringsprocess,

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 21 december 2016 om rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar om ett avtal för att utöka den bilaterala förmånliga handelsförbindelsen och modernisera tullunionen,

–  med beaktande av att respekten för rättsstatsprincipen, inklusive framför allt maktfördelning, demokrati, yttrandefrihet, mänskliga rättigheter, minoriteters rättigheter och religionsfrihet, föreningsfrihet och rätt till fredlig protest, är central i förhandlingsprocessen, i enlighet med Köpenhamnskriterierna för EU-medlemskap,

–  med beaktande av att Turkiet har bedömts hamna på plats 155 på det internationella pressfrihetsindexet, som offentliggjordes den 26 april 2017, vilket är den lägsta placeringen någonsin och innebär att Turkiet är ett av de länder där journalister utsätts för flest hot, fysiska angrepp och juridiska trakasserier, inbegripet frihetsberövande och fängelsedomar,

–  med beaktande av att parlamentet i november 2016 uppmanade kommissionen och medlemsstaterna att lägga de pågående anslutningsförhandlingarna med Turkiet på is och lovade att se över sin ståndpunkt när de oproportionerliga åtgärder som vidtagits under undantagstillståndet i Turkiet väl har hävts, med en översyn som bygger på huruvida rättsstatsprincipen och respekten för de mänskliga rättigheterna har återupprättats i hela landet,

–  med beaktande av krisen i Syrien, ansträngningarna för en vapenvila och en fredlig lösning, och Turkiets skyldigheter att öka stabiliteten och främja goda grannskapsförbindelser genom intensiva insatser för att lösa återstående bilaterala frågor, tvister och konflikter med grannländer om land- och sjögränser samt luftrum, i enlighet med internationella avtal, inbegripet FN:s havsrättskonvention och FN-stadgan,

–  med beaktande av Rysslands ingripande i Syrien, genom bland annat stöd till Syriens militära användning av kemiska vapen, vilket ytterligare destabiliserar landet och ökar antalet flyktingar som söker skydd i Turkiet och EU,

–  med beaktande av Turkiets säkerhetssituation, som har försämrats både internt och externt, och av de terroristattacker som utförts i landet,

–  med beaktande av att Turkiet har världens största flyktingbefolkning med nästan 3 miljoner registrerade flyktingar från Syrien, Irak och Afghanistan, enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR),

–  med beaktande av Turkiets ekonomiska och finansiella situation, som delvis är följden av den senaste tidens svallvågor och den politiska instabiliteten, men också av djupare underliggande problem i ekonomin,

–  med beaktande av rapporten från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om situationen för de mänskliga rättigheterna i sydöstra Turkiet från februari 2017,

–  med beaktande av att Turkiet har agerat beundransvärt välkomnande gentemot de många flyktingar som bor i landet,

–  med beaktande av uttalandet om preliminära iakttagelser och slutsatser från den internationella observatörsgruppen vid folkomröstningen den 17 april 2017,

–  med beaktande av resolution 2156 av den 25 april 2017 från Europarådets parlamentariska församling om funktionssättet hos de demokratiska institutionerna i Turkiet, som ledde till att övervakningsförfarandet återupptogs,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0234/2017), och av följande skäl:

A.   Miljontals turkar och människor med turkiska rötter lever i medlemsstaterna sedan årtionden tillbaka och bidrar till EU:s välstånd.

Inledning

1.  Europaparlamentet understryker att 2016 var ett svårt år för Turkiets befolkning på grund av det fortsatta kriget i Syrien, det stora antalet flyktingar, konflikten i sydöst, en lång rad förfärliga terrorattacker och ett våldsamt kuppförsök då 248 människor dödades. Parlamentet upprepar sitt kraftiga fördömande av kuppförsöket den 15 juli 2016 och uttrycker sin solidaritet med Turkiets befolkning. Parlamentet erkänner den turkiska regeringens rätt och skyldighet att vidta åtgärder för att ställa förövarna till svars, samtidigt som rättsstatsprincipen och rätten till en rättvis rättegång säkerställs.

2.  Europaparlamentet understryker dock att de åtgärder som vidtagits under undantagstillståndet har omfattande, oproportionerliga och långvariga negativa konsekvenser både för ett stort antal medborgare och skyddet av de grundläggande friheterna i landet. Parlamentet fördömer de kollektiva uppsägningarna av offentliganställda tjänstemän och poliser, den storskaliga avvecklingen av medieföretag, gripandena av journalister, akademiker, domare, människorättsförsvarare, förtroendevalda och icke-förtroendevalda tjänstemän, medlemmar av säkerhetsstyrkorna och vanliga medborgare samt konfiskeringen av deras egendom, tillgångar och pass, nedläggningen av många skolor och universitet samt reseförbudet för tusentals turkiska medborgare på grundval av undantagslagar utan individbaserade beslut och utan möjlighet till lämplig domstolsprövning. Parlamentet uttrycker sin oro över konfiskeringen, och i vissa fall förstatligandet, av privata turkiska bolag och företag. Parlamentet efterlyser omedelbar och ovillkorlig frigivning av alla fångar som frihetsberövats utan bevis för personlig inblandning i brottslighet. Det är i detta sammanhang beklagligt att parlamentets lagstiftningsrätt allvarligt har undergrävts.

3.  Europaparlamentet betonar att goda förbindelser mellan EU och Turkiet, liksom det höga mervärdet av att samarbeta för att hantera de utmaningar som båda parter står inför, är strategiskt viktiga. Parlamentet erkänner att både Turkiet och EU har genomgått egna inre omvandlingsprocesser sedan anslutningsförhandlingarna inleddes 2004. Parlamentet beklagar att anslutningsinstrumenten inte har tillämpats fullt ut, och att det har skett en tillbakagång på områdena rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter, som står i centrum för Köpenhamnskriterierna, och att det offentliga stödet för Turkiets fullständiga integrering i EU har försvagats på ömse sidor under årens lopp. Parlamentet är fortsatt inställt på att samarbeta och upprätthålla en konstruktiv och öppen dialog med den turkiska regeringen för att hantera gemensamma utmaningar och delade prioriteringar, exempelvis regional stabilitet, situationen i Syrien, migrationen och säkerheten.

4.  Europaparlamentet noterar resultatet av folkomröstningen den 16 april 2017, som hölls under undantagstillståndet och under omständigheter som förhindrade en rättvis kampanj och ett välgrundat val, eftersom kampanjens båda sidor inte var jämställda i fråga om möjligheter och eftersom rättigheterna för den konstitutionella reformens motståndare kränktes. Parlamentet är allvarligt oroat över de anklagelser om missförhållanden och utbrett valfusk som förekommer i iakttagelserna från observatörsuppdraget från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa/kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (OSSE/ODIHR) av den 17 april 2017, vilka ger anledning till allvarliga tvivel på resultatets giltighet och legitimitet. Parlamentet stöder en oberoende undersökning av alla påståenden i samband med missförhållanden som anges i uttalandet från OSSE/ODIHR. Parlamentet noterar beslutet av Europarådets parlamentariska församling att återuppta övervakningsförfarandet i Turkiets fall.

5.  Europaparlamentet påpekar att Turkiet måste stå fast vid sina åtaganden som medlem av Europarådet. Parlamentet uppmanar Turkiet att fortsätta sina åtaganden i Europarådet och genomföra konstitutionella och rättsliga förändringar och reformer i samarbete med Venedigkommissionen och i enlighet med dess kriterier.

6.  Europaparlamentet fördömer med kraft att den turkiske presidenten och olika andra politiker upprepade gånger har förklarat sitt stöd för att återinföra dödsstraff. Parlamentet påminner om att ett otvetydigt avståndstagande från dödsstraffet är ett centralt krav för EU-medlemskap och understryker att återinförandet av dödsstraffet skulle innebära en överträdelse av Turkiets internationella åtaganden, ifrågasätta Turkiets medlemskap i Europarådet och leda till att samtalen om EU-anslutning och föranslutningsstödet omedelbart avbryts. Parlamentet understryker att om en folkomröstning om att återinföra dödsstraff anordnas i Turkiet har medlemsstaterna rätt att vägra låta denna omröstning underlättas i respektive land.

7.  Europaparlamentet påminner om sin ståndpunkt från november 2016 om att frysa anslutningsprocessen för Turkiet.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, i enlighet med förhandlingsramverket, formellt lägga förhandlingarna med Turkiet om EU-anslutning på is omedelbart om det konstitutionella reformpaketet genomförs i oförändrat skick. Parlamentet understryker, med beaktande av Venedigkommissionens anmärkningar om konstitutionella reformer, att de föreslagna konstitutionella ändringarna inte respekterar de grundläggande principerna om maktfördelning, inte föreskriver tillräckliga kontroller och motvikter och inte heller överensstämmer med Köpenhamnskriterierna. Kommissionen, medlemsstaterna och Turkiet uppmanas att föra en öppen och ärlig diskussion om de områden av ömsesidigt intresse där ett intensifierat samarbete vore möjligt. Parlamentet betonar att varje politiskt åtagande mellan EU och Turkiet bör grundas på villkorade bestämmelser vad gäller respekten för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter.

Mänskliga rättigheter och grundläggande friheter

9.  Europaparlamentet beklagar att de oproportionerliga åtgärder som vidtagits efter det att undantagstillståndet utlystes – genom kvarhållanden, uppsägningar, gripanden och konfiskering av egendom – har riktat sig mot inte bara tusentals människor som påstås vara medlemmar/anhängare av Gülenrörelsen, utan också oliktänkande i allmänhet och politiska oppositionspartier i synnerhet. Parlamentet inväntar fortfarande övertygande bevis när det gäller dem som begått kuppförsöket. Parlamentet fördömer kraftigt fängslandet av 11 parlamentsledamöter av Folkets demokratiska parti (HDP), inklusive dess medordförande Figen Yuksekdag och Selahattin Demirtas, en parlamentsledamot från det republikanska folkpartiet (CHP) samt 85 kurdiska borgmästare. Parlamentet uppmanar enträget den turkiska regeringen att omedelbart häva undantagstillståndet. Parlamentet varnar för missbruk av antiterroråtgärder för att legitimera kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) att omedelbart ta upp de första exempelfallen och se till att de första förfarandena avslutas snarast möjligt, eftersom inga effektiva nationella rättsmedel verkar finnas.

10.  Europaparlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att genomföra en grundlig utredning av påståenden om allvarlig misshandel av fångar, som rapporterats av flera människorättsorganisationer, och kräver full ansvarssvarsskyldighet och straff för de personer som är skyldiga till människorättskränkningar. Parlamentet är djupt oroat över fängelseförhållandena. Parlamentet kräver omedelbar publicering av de senaste rapporterna från Europarådets kommitté till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, och uppmanar med kraft de turkiska myndigheterna att tillåta nationella och internationella observatörer att övervaka kvarhållningsanläggningarna.

11.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att erbjuda alla personer som är föremål för restriktiva åtgärder effektiva rättsmedel och möjlighet till rättslig prövning i enlighet med rättsstatsprincipen. Parlamentet betonar att oskuldspresumtion är en grundläggande princip i alla rättsstater. Det rådande undantagstillståndet i Turkiet gör att gripna medborgare inte har rätt till rättshjälp under de första fem dagarna av deras kvarhållande, och parlamentet beklagar de svåra restriktioner som gäller för kvarhållna personers tillgång till advokater. Parlamentet understryker att sedan juli 2016 har fler än 100 000 rättsliga klagomål inkommit till den turkiska författningsdomstolen, som har förklarat sig själv som obehörig i frågor som faller inom ramen för undantagsdekretet. Parlamentet uppmanar Turkiet att brådskande se över ”kommissionen för undersökning av verksamhet i samband med undantagstillstånd”, så att den blir en kraftfull och oberoende kommission med fullt mandat och kapacitet att göra en individuell utredning av varje fall, som effektivt kan hantera det enorma antal ansökningar den kommer att få och som kan säkerställa att den rättsliga prövningen inte försenas i onödan.

12.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt den betydande tillbakagången och kränkningarna av yttrandefriheten och de allvarliga inskränkningarna av mediefriheten, inklusive de oproportionerliga förbuden av mediers webbplatser och sociala medier. Parlamentet noterar med oro att omkring 170 medieföretag har stängts, bland annat nästan alla kurdiskspråkiga företag, och att över 150 journalister har fängslats. Parlamentet betonar att Turkiets beslut att blockera tillgången till Wikipedia utgör ett allvarligt angrepp på informationsfriheten. Parlamentet noterar den fortsatta försämringen av Turkiets placering i pressfrihetsindexet från Reportrar utan gränser, som nu rankar Turkiet på plats 155 av 180 länder. Parlamentet påminner om att en fri och pluralistisk press, inklusive ett fritt och öppet internet, är avgörande för alla demokratier och uppmanar den turkiska regeringen att omedelbart släppa alla olagligt anhållna journalister. Den turkiska regeringen uppmanas att låta den tidigare ledamoten av Europaparlamentet och ordföranden för den gemensamma parlamentarikerkommittén, Joost Lagendijk, återvända till sin familj i Turkiet.

13.  Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över den fortsatt försämrade situationen i sydöstra Turkiet, särskilt i de områden där utegångsförbud införts, överdrivet våld har använts och kollektiva bestraffningar av alla invånare tillämpats, och där runt 2 000 människor uppges ha dödats i samband med säkerhetsoperationer och cirka en halv miljon människor fördrivits mellan juli 2015 och december 2016. Parlamentet konstaterar att lokala åklagare hela tiden har vägrat att inleda utredningar om de dödsfall som har rapporterats, samt att oberoende observatörer vägrats tillträde till området. Parlamentet påminner om den turkiska regeringens ansvar att skydda alla sina medborgare, oberoende av deras kulturella eller religiösa bakgrund och åsikter. Parlamentet beklagar den omfattande praxis med exproprieringar som genomförts, däribland av egendomar som tillhör kommuner och även kyrkor, vilket utgör en överträdelse av religiösa minoriteters rättigheter. Parlamentet är övertygat om att en rättvis politisk lösning på kurdfrågan är det enda som kan leda till varaktig stabilitet och välstånd både i regionen och i hela Turkiet, och uppmanar därför båda sidor att återvända till förhandlingsbordet. Parlamentet noterar att en rad lagar – bland annat lag nr 6722 om rättsligt skydd för de säkerhetsstyrkor som deltar i kampen mot terrororganisationer, som antogs 2016 – har skapat ett klimat med ”systematisk straffrihet” för säkerhetsstyrkorna.

14.  Europaparlamentet fördömer det turkiska parlamentets beslut att i strid med författningen upphäva immuniteten för ett stort antal parlamentsledamöter, bland annat för 55 av sammanlagt 59 parlamentsledamöter för HDP, och bana väg för gripanden av oppositionspolitiker, vilket allvarligt skadar parlamentets framtoning som en demokratisk institution. Parlamentet understryker att den turkiska nationalförsamlingen bör vara den centrala institutionen i den turkiska demokratin och företräda alla medborgare på lika villkor. Parlamentet beklagar den höga tröskeln vid val.

15.  Europaparlamentet är oroat över att domare och åklagare fortsätter att utsättas för starka politiska påtryckningar och över att så många som 4 000 av dem, vilket nästan motsvarar en fjärdedel av alla domare och åklagare, har avskedats eller gripits samt i vissa fall fått sin egendom konfiskerad. Parlamentet uppmanar Turkiet att återupprätta och genomföra rättsliga garantier för att säkerställa full respekt för rättsväsendets oberoende, bland annat genom att ändra lagen för högsta rådet för domare och åklagare (HSYK) för att minska den verkställande maktens inflytande inom detta råd. Parlamentet känner särskild oro över att institutionen ”brottmålsdomarna för fred”, som inrättades i juni 2014 av den sittande regeringen, verkar ha fått en ny roll som går ut på att trakassera i syfte att kväva oppositionen och kontrollera den information som finns tillgänglig för allmänheten.

16.  Europaparlamentet är allvarligt bekymrat över bristen på respekt för religionsfriheten, över diskriminering mot religiösa minoriteter, inklusive kristna och aleviter, och över våld av religiösa skäl, inklusive verbala och fysiska attacker, stigmatisering och sociala påtryckningar i skolor och problem rörande möjligheten att lagligen inrätta en gudstjänstlokal. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att främja positiva och effektiva reformer när det gäller tanke-, samvets- och religionsfrihet genom att låta religiösa samfund bli juridiska personer, låta välgörenhetsstiftelser välja sina styrande organ, avskaffa alla begränsningar avseende utbildning, utnämning och succession av präster, följa de relevanta domarna från Europadomstolen och Venedigkommissionens rekommendationer samt genom att avskaffa all slags diskriminering eller hinder baserade på religion. Parlamentet uppmanar Turkiet att respektera det ekumeniska patriarkatets särdrag och betydelse och erkänna det som juridisk person. Parlamentet upprepar behovet av att tillåta Halki-seminariet att öppna på nytt och avlägsna alla hinder för dess funktion. Det är oroande att kyrkor i Diyarbakir-regionen nyligen tagits i beslag. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen att återlämna dem till deras rättmätiga ägare. Parlamentet uppmanar med kraft de turkiska myndigheterna att på allvar bekämpa alla uttryck för antisemitism i samhället.

17.  Europaparlamentet uppmanar Turkiet att skydda rättigheterna för de mest utsatta grupperna och för personer som tillhör minoriteter. Parlamentet beklagar att hbti-personer för tredje året i rad har förbjudits att marschera i Ankara och Istanbul och mötts av förtryck och polisvåld. Parlamentet är allvarligt oroat över könsrelaterat våld, diskriminering, hatpropaganda mot minoriteter, hatbrott och kränkningar av hbti-personers mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar Turkiet att vidta lämpliga åtgärder för att förhindra och bestraffa hatpropaganda eller brott mot minoriteter. Turkiet uppmanas att harmonisera sin inhemska lagstiftning med Europarådets Istanbulkonvention, som landet ratificerade 2014. Parlamentet välkomnar regeringens nationella strategi och handlingsplan för romer och uppmanar den turkiska regeringen att börja genomföra strategin och införa en övervaknings- och utvärderingsmekanism. Myndigheterna uppmuntras att ta itu med de största hindren för romernas sociala delaktighet. Parlamentet uppmanar Turkiet att erbjuda alla medborgare fullständig jämbördighet och att hantera de problem som minoriteter ställs inför, särskilt med avseende på utbildning och äganderätt. I enlighet med Köpenhamnskriterierna bör minoriteter även ha rätt att få utbildning på sitt modersmål i offentliga skolor. Parlamentet påminner om vikten av att genomföra resolutionen från Europarådets parlamentariska församling om Imbros och Tenedos och uppmanar Turkiet att underlätta för utvandrade minoritetsfamiljer att återvända till öarna om de så önskar. Parlamentet välkomnar invigningen av en grekisk minoritetsskola på ön Imbros, något som utgör ett positivt steg.

18.  Europaparlamentet uppmanar Turkiets regering att respektera och fullt ut fullgöra de rättsliga skyldigheter som den åtagit sig avseende skyddet av kulturarvet, och i synnerhet att med ärligt uppsåt genomföra en integrerad inventering av det grekiska, armeniska, assyriska och övriga kulturarv som har förstörts eller förfallit under det senaste århundradet. Turkiet uppmanas att ratificera Unescokonvention från 2005 om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar. Parlamentet uppmanar Turkiet att samarbeta med de relevanta internationella organisationerna, i synnerhet Europarådet, när det gäller att förhindra och bekämpa olaglig handel med och medveten förstörelse av kulturarvet.

19.  Europaparlamentet välkomnar enskilda medlemsstaters initiativ som påskyndar asylförfarandet för turkiska medborgare som förföljs i enlighet med undantagsdekreten.

Förbindelserna EU–Turkiet

20.  Europaparlamentet uppmanar till fördjupade förbindelser mellan EU och Turkiet på viktiga områden såsom terrorismbekämpning, migration, energi, ekonomi och handel, och upprepar att dialog och samarbete bör upprätthållas och uppmuntras. Samarbete mellan EU och Turkiet på dessa områden utgör en investering i stabilitet och välstånd för både Turkiet och EU, förutsatt att det bygger på alla sidors respekt för sina åtaganden när det gäller grundläggande fri- och rättigheter. Parlamentet anser att samarbete mellan medlemmarna av det civila samhället är av central betydelse och uppmanar med kraft till att dessa kontakter ska intensifieras.

21.  Europaparlamentet uppmanar Turkiet att ytterligare anpassa sin utrikespolitik till EU:s utrikespolitik. Parlamentet efterlyser närmare samarbete och samordning av de utrikespolitiska utmaningarna mellan EU och Turkiet. Den turkiske utrikesministern bör inbjudas att närvara vid rådets (utrikes frågor) möten från fall till fall när det är relevant. Parlamentet rekommenderar att rådet bjuder in den turkiska regeringen till ett toppmöte för att diskutera förbindelserna mellan EU och Turkiet.

22.  Europaparlamentet anser att starkare handelsförbindelser skulle kunna leda till konkreta fördelar för Turkiets och EU:s medborgare och stöder därför, i ljuset av tullunionens aktuella brister, kommissionens förslag att inleda förhandlingar om en modernisering av tullunionen. Parlamentet upprepar att EU är Turkiets främsta handelspartner och att två tredjedelar av de utländska direktinvesteringarna i Turkiet kommer från EU:s medlemsstater. Vidare understryker parlamentet Turkiets ekonomiska betydelse som tillväxtmarknad för EU. Arbetsmarknadsparternas deltagande i förhandlingarna är avgörande. Parlamentet uppmanar kommissionen att i den uppgraderade tullunionen mellan Turkiet och EU införa en klausul om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, så att dessa fri- och rättigheter blir nyckelvillkor. Parlamentet påminner om att tullunionen kan nå sin fulla potential endast om Turkiet till fullo genomför tilläggsprotokollet i förhållande till samtliga medlemsstater. Parlamentet noterar kommissionens slutsats att Turkiets avskaffande av hinder mot en fungerande tullunion skulle stimulera till en vidare handelsintegration med EU.

23.  Europaparlamentet noterar att viseringsliberalisering är av stor betydelse med för turkiska medborgare, särskilt för affärsfolk och människor i EU med turkiskt ursprung, och kommer att öka de mellanmänskliga kontakterna. Den turkiska regeringen uppmuntras att fullt ut uppfylla de sista återstående kriterierna, som identifierats i färdplanen för viseringsliberalisering. Parlamentet understryker att översynen av landets antiterrorlagstiftning är ett centralt villkor för att säkerställa grundläggande fri- och rättigheter, samt att en viseringsliberalisering inte kommer att bli möjlig förrän alla kriterier uppfyllts.

24.  Europaparlamentet betonar vikten av kampen mot korruption och påminner om kommissionens iakttagelser att korruption fortfarande ofta förekommer på många områden och fortsatt utgör ett allvarligt problem. Parlamentet är bekymrat över de fortsatt dåliga resultaten av utredningar, åtal och utdömande av fällande domar i korruptionsmål på hög nivå.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta den senaste utvecklingen i Turkiet när den genomför halvtidsöversynen av medel från instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA) 2017, och att tillfälligt upphäva föranslutningsstödet om anslutningsförhandlingarna tillfälligt upphävs. Parlamentet uppmanar kommissionen att, om detta scenario inträffar, använda dessa medel för att direkt stödja Turkiets civilsamhälle och flyktingar i Turkiet och att investera mer i utbytesprogram för mellanmänskliga kontakter, såsom Erasmus+ för studenter, akademiker och journalister.

26.  Europaparlamentet fördömer i starka ordalag alla terroristattacker som utförts i Turkiet och står sida vid sida med Turkiets befolkning i den gemensamma kampen mot terrorism. Parlamentet noterar de bilaterala förbindelserna mellan EU:s medlemsstater och Turkiet när det gäller samarbete mot terrorism i fråga om utländska stridande. Parlamentet understryker att ett starkt samarbete mellan Europol och turkiska brottsbekämpande organ är avgörande för en effektiv kamp mot terrorism. Parlamentet fördömer än en gång att Kurdistans arbetarparti (PKK), som har stått på EU:s förteckning över terroristorganisationer sedan 2002, åter har börjat ta till våld, och uppmanar PKK att lägga ner sina vapen och använda sig av fredliga och lagliga sätt att ge uttryck för sina förväntningar. En fredlig lösning på kurdfrågan är också nödvändig för Turkiets demokratiska framtid och kommer att nås endast om alla berörda parter och demokratiska krafter görs delaktiga. Parlamentet efterlyser ett återupptagande av förhandlingarna i syfte att åstadkomma en övergripande och hållbar lösning på kurdfrågan. Medlemsstaterna uppmanas att verkställa lagstiftning som förbjuder användning av tecken och symboler för organisationer som finns på EU:s förteckning över terroristorganisationer.

27.  Europaparlamentet beklagar den turkiska regeringens beslut att hindra tyska parlamentsledamöter från att besöka Tysklands federala styrkor i Incirlik, som innebär att de nu kommer att omplaceras till ett land som inte är Natomedlem, vilket är ett stort bakslag för effektivt samarbete mellan Natos allierade i kampen mot terrorism.

28.  Europaparlamentet lovordar den turkiska regeringens engagemang och engagemanget från lokala icke-statliga organisationer samt den gästfrihet som befolkningen har visat genom att ta emot runt 3 miljoner flyktingar. Parlamentet noterar uttalandet från EU och Turkiet om migration och uppmanar med kraft medlemsstaterna att inleda det frivilliga vidarebosättningssystemet för de mest sårbara flyktingarna i Turkiet. Kommissionen uppmanas att säkerställa långsiktiga investeringar både i flyktingar och i deras värdsamhällen i Turkiet samt lämplig användning av medlen. Parlamentet uppmuntrar den turkiska regeringen att bevilja samtliga syriska flyktingar arbetstillstånd och tillgång till hälso- och sjukvård samt att ge syriska barn tillgång till utbildning. Parlamentet uppmanar Ankara och EU att fortsätta med sin samordnade patrullering i Egeiska havet, att öka sina ansträngningar för att bekämpa migrantsmugglingen och att fullt ut och effektivt tillämpa återtagandeavtalet mellan EU och Turkiet och de bilaterala återtagandeavtalen med Bulgarien och Grekland.

29.  Europaparlamentet fördömer kraftigt de uttalanden från president Erdoğan i vilka han anklagar vissa EU-ledare för ”nazistfasoner” och deras medborgare för att vara ”nazister”. Om sådana oförsvarliga uttalanden fortsätter undergräver detta Turkiets trovärdighet som politisk partner, och en export av landets interna konflikter ger upphov till hot mot den fredliga inhemska samexistensen i de medlemsstater där det finns större befolkningsgrupper med turkiskt ursprung. Den turkiska regeringen måste avstå från systematiska insatser för att mobilisera de turkiska befolkningsgrupperna i medlemsstaterna för sina egna syften. Parlamentet noterar med oro de rapporter som hävdar att medlemmar av den turkiska diasporan som bor i medlemsstaterna utsätts för påtryckningar, och fördömer de turkiska myndigheternas övervakning av medborgare med dubbla medborgarskap som bor utomlands. Parlamentet känner oro inför indragningen av ett stort antal pass, vilket leder till att människor blir statslösa i strid med FN:s konvention om statslösa personers rättsliga ställning från 1954 och FN:s konvention om begränsning av statslöshet från 1961, samt inför turkiska konsulats rapporterade vägran att betjäna ett antal av sina medborgare.

30.  Europaparlamentet påminner om vikten av goda grannförbindelser. I detta sammanhang uppmanas Turkiet att utöka insatserna för att lösa kvarstående bilaterala problem, bland annat olösta rättsliga åtaganden och oavgjorda tvister med sina omedelbara grannar kring land- och sjögränser och luftrum, i enlighet med FN-stadgan och internationell rätt. Turkiets regering uppmanas att underteckna och ratificera Förenta nationernas havsrättskonvention (Unclos). Parlamentet uppmanar eftertryckligen Turkiets regering att stoppa de upprepade kränkningarna av grekiskt luftrum och territorialvatten, samt att respektera landets alla grannländers territoriella integritet och suveränitet. Parlamentet beklagar att det hot om casus belli (anledning till krigsförklaring) som har utfärdats av den turkiska nationalförsamlingen mot Grekland ännu inte har dragits tillbaka.

31.  Europaparlamentet uppmanar Turkiet och Armenien att arbeta på att normalisera sina förbindelser. Om gränsen mellan de båda länderna öppnades skulle detta kunna leda till förbättrade förbindelser, med särskild hänvisning till gränsöverskridande samarbete och ekonomisk integration.

32.  Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att stoppa sina planer för byggandet av kärnkraftverket Akkuyu. Parlamentet påpekar att den tilltänkta platsen ligger i en region som kan drabbas av allvarliga jordbävningar och att detta således utgör ett allvarligt hot inte bara mot Turkiet utan mot hela Medelhavsregionen. Parlamentet begär därför att den turkiska regeringen ansluter sig till Esbokonventionen, enligt vilken konventionsparterna måste underrätta och samråda med varandra om större planerade projekt som kan få betydande negativa miljökonsekvenser över nationsgränser. Parlamentet uppmanar för detta ändamål den turkiska regeringen att involvera, eller åtminstone konsultera, regeringarna i sina grannländer, såsom Grekland och Cypern, när det gäller Akkuyu-projektets eventuella vidare utveckling.

33.  Europaparlamentet understryker att en lösning av Cypernfrågan skulle ha en positiv inverkan på hela regionen, men först och främst gynna både grek- och turkcyprioterna. Parlamentet välkomnar den gemensamma förklaringen av den 11 februari 2014 som grundval för en lösning och lovordar ledarna för de grek- och turkcypriotiska befolkningsgrupperna för att ha åstadkommit stora framsteg i samtalen om en återförening. Parlamentet välkomnar att de båda ledarna enats om en rad förtroendeskapande åtgärder och efterlyser med kraft att alla överenskomna åtgärder genomförs. Parlamentet välkomnar utbytet av ”föredragna” kartor, något som hittills aldrig skett, och den första konferens om Cypern som hållits i Genève med garantimakterna och med deltagande av EU, och stöder en fortsättning av konferensen med målet att nå en ömsesidigt acceptabel överenskommelse om kapitlet om säkerhet och garantier. Parlamentet stöder en rättvis, övergripande och genomförbar lösning som bygger på en federation som omfattar båda folkgrupper och båda områden, en enda internationell juridisk person, en enda suveränitet och ett enda medborgarskap med politisk jämbördighet mellan de båda folkgrupperna, i linje med de relevanta resolutionerna från FN:s säkerhetsråd, internationell rätt och unionens regelverk samt på grundval av de principer som unionen grundas på. Parlamentet välkomnar parternas ökade engagemang för att hitta en lösning på Cypernfrågan. Parlamentet förväntar sig att Turkiet ska visa aktivt stöd för en snabb och framgångsrik avslutning på förhandlingarna och upprepar att Turkiets åtagande och bidrag till en övergripande lösning förblir avgörande. Alla berörda parter uppmanas att aktivt stödja förhandlingsprocessen, bidra till ett positivt resultat och använda sig av de möjligheter som för närvarande finns. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att använda alla sina resurser för att fullt ut stödja ett framgångsrikt slutförande av återföreningsprocessen.

34.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till Turkiet att påbörja tillbakadragandet av sina styrkor från Cypern, överföra det stängda området Famagusta till FN – i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 550 (från 1984) – och avstå från verksamhet som förändrar befolkningsbalansen på ön genom politiken för olagliga bosättningar. Genomförandet av EU:s regelverk i den framtida turkcypriotiska delstaten, när avtalet träder i kraft, måste då redan ha förberetts väl. Parlamentet erkänner i detta avseende vikten av ett fortsatt arbete inom den tillfälliga kommitté för EU-förberedelse som inbegriper bägge befolkningsgrupperna. Parlamentet lovordar det viktiga arbete som utförs av kommittén för saknade personer (CMP, som handlägger både turk- och grekcypriotiska saknade personer) och berömmer att det har beviljats förbättrat tillträde till relevanta platser, inklusive militära områden. Turkiet uppmanas att hjälpa CMP genom att tillhandahålla information från sina militära arkiv. Parlamentet efterlyser särskild uppmärksamhet på det arbete som CMP utför och välkomnar i detta avseende att Europaparlamentet utsett en ständig föredragande avseende saknade personer.

35.  Europaparlamentet understryker Republiken Cyperns rätt att ingå bilaterala överenskommelser rörande sin exklusiva ekonomiska zon. Parlamentet upprepar sin uppmaning till Turkiet att respektera alla medlemsstaters suveräna rättigheter, också i fråga om rätten att utforska och utvinna naturtillgångar i enlighet med EU:s regelverk och internationell rätt. Turkiet uppmanas med kraft att delta i fredlig tvistlösning och avstå från varje hot eller åtgärd som kan få negativa följder för goda grannförbindelser.

36.  Europaparlamentet är övertygat om att endast en trovärdig politisk lösning kan garantera stabiliteten i Syrien och möjliggöra en avgörande seger mot IS/Daish och andra terroristgrupper i Syrien som har identifierats av FN. Parlamentet bekräftar på nytt att den FN-ledda Genèveprocessen har företräde. Parlamentet erkänner de ansträngningar som har gjorts vid Astanamötena för att återupprätta en total vapenvila och ett införande av trepartsmekanismen för övervakning och säkerställande av fullständig efterlevnad av vapenvilan. Parlamentet uppmanar med kraft alla garantimakter, inklusive Turkiet, att leva upp till sina åtaganden att säkerställa ett fullständigt genomförande av vapenvilan och att göra framsteg när det gäller att säkerställa ett fullständigt, obehindrat och landsomfattande tillträde för humanitärt bistånd, att upphäva belägringarna och att frisläppa alla godtyckligt inspärrade personer, särskilt kvinnor och barn, i linje med i FN:s säkerhetsråds resolution 2268. Parlamentet upprepar sin uppmaning till Turkiet att respektera alla sina grannländers territoriella integritet och suveränitet.

37.  Europaparlamentet efterlyser översättning av denna resolution till turkiska.

o
o   o

38.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt medlemsstaterna.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0450. (2) Antagna texter, P8_TA(2016)0423. (3) EUT C 285, 5.8.2016, s. 11. (4) EUT C 328, 6.9.2016, s. 2. (5) EUT L 51, 26.2.2008, s. 4.

Europaparlamentets beslut av den 6 juli 2017 om tillsättning av ett särskilt utskott för terrorismfrågor och fastställande av dess ansvarsområden, sammansättning och mandatperiod (2017/2758(RSO))

P8_TA(2017)0307 B8-0477/2017

Europaparlamentet fattar detta beslut

–  med beaktande av förslaget till beslut från talmanskonferensen,

–  med beaktande av artikel 197 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Artikel 67 i EUF-fördraget ger Europeiska unionen en tydlig behörighet att säkerställa en hög säkerhetsnivå och, såsom framgår av artikel 73 i EUF-fördraget, har de nationella myndigheterna behörighet i kampen mot terrorism. Såsom framgår av avdelning V i EUF‑fördraget, vilken behandlar polissamarbete och rättsligt samarbete, finns det mer vittgående skyldigheter avseende gränsöverskridande samarbete i frågor som berör Europeiska unionens inre säkerhet.

B.  Det särskilda utskott som härmed tillsätts bör åtgärda de praktiska och juridiska bristfälligheter som kampen mot terrorism uppvisar runt om i Europeiska unionen, tillsammans med internationella partner och aktörer, varvid tyngdpunkten särskilt bör förläggas till samarbete och utbyte av information.

C.  Att bristfälligheterna och luckorna i samarbetet och utbytet av information mellan nationella brottsbekämpande myndigheter åtgärdas och att de europeiska databaserna för delgivning av information samkörs är av yttersta vikt, både för att säkerställa ett välfungerande Schengenområde och för skyddet av EU:s yttre gränser, och detta bör bilda kärnan i det särskilda utskottets uppdrag.

D.  Respekten för de grundläggande rättigheterna utgör ett väsentligt inslag i en framgångsrik politik för terrorismbekämpning.

1.  Europaparlamentet beslutar att tillsätta ett särskilt utskott för terrorismfrågor med följande strikt avgränsade ansvarsområden:

2.  Europaparlamentet betonar att alla rekommendationer från det särskilda utskottet ska följas upp av de behöriga ständiga utskotten.

3.  Europaparlamentet beslutar att parlamentets ständiga utskott med ansvar för sådant som sammanhänger med antagande, övervakning och genomförande av EU:s lagstiftning inom det särskilda utskottets ansvarsområde ska ha kvar i oförändrad form sina befogenheter, sin personal och sina tillgängliga resurser.

4.  Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottets sammanträden bör hållas inom stängda dörrar var gång som dess arbete innefattar bevisupptagning av sekretessbelagd natur, vittnesmål där det ingår personuppgifter eller hemliga diskussioner med eller utfrågningar av myndigheter och organ om information som av omsorg om nationell eller allmän säkerhet är hemlig, konfidentiell, sekretessbelagd eller känslig. Parlamentet beslutar att vittnen och sakkunniga har rätt att avge utlåtande eller vittnesmål bakom stängda dörrar.

5.  Europaparlamentet beslutar att hemliga eller konfidentiella dokument som mottagits av det särskilda utskottet ska granskas i enlighet med förfarandet i artikel 210a i arbetsordningen, för att bara ordföranden, föredraganden, skuggföredraganden, samordnarna och särskilt utsedda tjänstemän ska få personlig åtkomst till dem, och att sådan information ska användas endast för utarbetandet av det särskilda utskottets halvtidsrapport och slutliga rapport. Parlamentet beslutar att sammanträden ska hållas i lokaler som utrustats på ett sådant sätt att ingen obehörig har möjlighet till avlyssning.

6.  Europaparlamentet beslutar att alla ledamöter och tjänstemän ska få ett säkerhetsgodkännande i enlighet med gällande interna regler och förfaranden innan de får tillgång till sekretessbelagd information eller får höra vittnesmål som kan bli en risk för nationell eller allmän säkerhet.

7.  Europaparlamentet beslutar att den information som det särskilda utskottet utverkar får användas endast vid utskottets utförande av sina skyldigheter och inte får röjas för tredje part. Parlamentet beslutar att sådan information inte får offentliggöras om den innehåller hemligt eller konfidentiellt material eller namnger personer.

8.  Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottet ska bestå av 30 ledamöter.

9.  Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottets mandatperiod ska vara 12 månader, om inte parlamentet förlänger denna period innan den löpt ut, och att mandatperioden ska börja löpa från och med dagen för det konstituerande sammanträdet. Parlamentet beslutar att det särskilda utskottet ska lägga fram en halvtidsrapport och en slutlig rapport för parlamentet med granskningsresultat och rekommendationer om nödvändiga åtgärder och initiativ.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (EUT L 381, 28.12.2006, s. 4). (2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 av den 9 mars 2016 om en unionskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 77, 23.3.2016, s. 1). (3) Rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (EUT L 210, 6.8.2008, s. 1). (4) Rådets rambeslut 2006/960/RIF av den 18 december 2006 om förenklat informations- och underrättelseutbyte mellan de brottsbekämpande myndigheterna i Europeiska unionens medlemsstater (EUT L 386, 29.12.2006, s. 89). (5) Rådets beslut 2007/533/RIF av den 12 juni 2007 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (EUT L 205, 7.8.2007, s. 63). (6) Rådets beslut 2005/671/RIF av den 20 september 2005 om informationsutbyte och samarbete när det gäller terroristbrott (EUT L 253, 29.9.2005, s. 22). (7) Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna. (EGT L 190, 18.7.2002, s. 1). (8) Rådets beslut 2009/371/RIF av den 6 april 2009 om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol) (EUT L 121, 15.5.2009, s. 37). (9) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF (EUT L 135, 24.5.2016, s. 53). (10) Rådets direktiv 2008/114/EG av den 8 december 2008 om identifiering av, och klassificering som, europeisk kritisk infrastruktur och bedömning av behovet att stärka skyddet av denna (EUT L 345, 23.12.2008, s. 75). (11) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF (EUT L 315, 14.11.2012, s. 57). (12) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 25.11.2005, s. 15).

Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2017 om fallen med Nobelpristagaren Liu Xiaobo och Lee Ming-che (2017/2754(RSP))

P8_TA(2017)0308 RC-B8-0459/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Kina, särskilt resolutionen av den 21 januari 2010 om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Kina, särskilt fallet Liu Xiaobo(1), av den 14 mars 2013 om förbindelserna mellan EU och Kina(2) och av den 12 mars 2015 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013 och Europeiska unionens politik på området(3),

–  med beaktande av uttalandet från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini om Liu Xiaobos status av den 30 juni 2017,

–  med beaktande av den 35:e omgången av människorättsdialogen mellan EU och Kina i Bryssel den 22–23 juni 2017, och uttalandet från ordföranden för underutskottet för mänskliga rättigheter (DROI) med anledning av människorättsdialogen,

–  med beaktande toppmötet mellan EU och Kina i Bryssel den 1–2 juni 2017,

–  med beaktande av EU:s uttalande vid det 34:e mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) av den 14 mars 2017,

–  med beaktande av Europeiska utrikestjänstens uttalande av den 9 december 2016 på internationella människorättsdagen,

–  med beaktande av det strategiska partnerskapet mellan EU och Kina som inleddes 2003, och kommissionens och utrikestjänstens gemensamma meddelande till Europaparlamentet och rådet med titeln Byggstenar för en ny EU-strategi för Kina från den 22 juni 2016,

–  med beaktande av ”Charta 08”, ett manifest som upprättades av mer än 350 kinesiska politiska aktivister, akademiker och människorättsförsvarare som kräver en social, rättslig och statlig reform, som lades fram den 10 december 2008 i samband med den 60:e årsdagen för antagandet av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den 16 december 1966,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Liu Xiaobo, den framstående kinesiska författaren och människorättsaktivisten har formellt gripits och fängslats fyra gånger under de senaste trettio åren. Liu Xiaobo dömdes 2009 till 11 års fängelse för att ha ”uppmanat till omstörtande verksamhet” efter det att han varit med om att skriva manifestet ”Charta 08”. De formella förfaranden som genomfördes i åtalet mot Liu Xiaobo har inte tillåtit Liu Xiaobo att företrädas eller själv närvara under de formella förfarandena, och diplomater från över ett dussin länder, däribland flera medlemsstater nekades tillträde till domstol under den tid rättegången pågick.

B.  Liu Xiaobos hustru Liu Xia, som aldrig åtalats för något brott, har trots detta hållits i husarrest sedan han tilldelades fredspriset 2010 och har sedan dess vägrats nästan alla mänskliga kontakter med undantag av nära familjemedlemmar och några vänner.

C.  Den 8 oktober 2010 tilldelades Liu Xiaobo Nobels fredspris för sin långa och fredliga kamp för de grundläggande mänskliga rättigheterna i Kina.

D.  Liu Xiaobo har nyligen flyttats från ett fängelse i Kinas nordöstra provins Liaoning till ett sjukhus i provinshuvudstaden Shenyang, där han behandlas för sitt allvarliga hälsotillstånd efter att ha blivit diagnostiserad med långt gången levercancer.

E.  De kinesiska myndigheterna avvisade begäranden från Liu Xiaobo och hans hustru att söka medicinsk behandling utanför Kina eller att förflytta honom till sitt hem i Peking.

F.  Den 29 juni 2017 översände 154 nobelpristagare en gemensam skrivelse till Folkrepubliken Kinas president med en uppmaning till den kinesiska regeringen att låta Liu Xiaobo och hans hustru Liu Xia resa utomlands för medicinsk behandling.

G.  Lee Ming-che, den välkända taiwanesiska demokratiaktivisten, känd för sitt arbete för att främja de mänskliga rättigheterna genom sociala medier, försvann den 19 mars 2017 efter att ha rest från Macao till Zhuhai i Guangdongprovinsen i Kina. Avdelningen för Taiwan i Kina bekräftade vid en presskonferens att de berörda myndigheterna hade fängslat Lee för att utreda om han gjort sig skyldig till ”verksamhet som hotar den nationella säkerheten”.

H.  De kinesiska myndigheterna har inte kommit med några trovärdiga bevis för de allvarliga anklagelserna mot Lee Ming-Che. Lees gripande kommer vid en tidpunkt då förbindelserna över Taiwansundet håller på att försämras. Lee var aktiv med att tillhandahålla information om den demokratiska politiska kulturen i Taiwan till sina vänner i Kina via onlineplattformar som den kinesiska regeringen hade möjlighet att övervaka.

I.  Kina har gjort framsteg under de senaste åren när det gäller genomförandet av ekonomiska och sociala rättigheter, något som avspeglar landets prioriteringar för människornas rätt till försörjning, men sedan 2013 har situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina fortsatt att försämras och regeringen har intensifierat sin fientlighet mot fredliga protester, rättsstatsprincipen, yttrandefriheten och religionsfriheten, som i det senaste fallet med biskop Peter Shao Zhumin, som avlägsnades med tvång från sitt stift i Wenzhou den 18 maj 2017.

J.  Den kinesiska regeringen har antagit ny lagstiftning, särskilt lagen om statens säkerhet, lagen om terrorismbekämpning, lagen om it-säkerhet och lagen om hantering av utländska icke-statliga organisationer, vilka har utnyttjats för att förfölja dem som deltar i offentlig aktivism och fredlig kritik mot regeringen såsom hot mot statens säkerhet, samt för att stärka censuren, övervakningen och kontrollen av enskilda individer och samhällsgrupper och för att avskräcka personer från att kämpa för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen.

K.  Förra månaden vägrade den grekiska regeringen att godkänna ett EU-uttalande som kritiserade tillslagen mot aktivister och oliktänkare i Kina, som skulle överlämnas till FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève den 15 juni 2017. Detta är första gången som EU har misslyckats med att göra ett sådant uttalande inför FN:s organ för de viktigaste rättigheterna.

L.  Främjandet av och respekten för de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen bör fortsätta att stå i fokus för de långvariga förbindelserna mellan EU och Kina, i överensstämmelse med EU:s åtagande att upprätthålla dessa värderingar i sin externa verksamhet och med Kinas visade intresse för att respektera dessa värderingar i sin egen utveckling och sitt internationella samarbete.

1.  Europaparlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att omedelbart och villkorslöst frige mottagaren av Nobels fredspris 2010 Liu Xiaobo och hans hustru Liu Xia från husarrest så att han har möjlighet att få medicinsk vård var han vill.

2.  Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att ge Liu Xiaobo obegränsade möjligheter att umgås med familj, vänner och få juridisk rådgivning.

3.  Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att frige Lee Ming-che omedelbart, eftersom inga trovärdiga bevis som rör hans fall har lämnats, att offentliggöra information om hans exakta uppehållsort, och att under tiden se till att Lee Ming-che skyddas från tortyr och annan misshandel och att han har möjlighet att ta kontakt med sin familj, en advokat som han själv väljer och få lämplig medicinsk vård.

4.  Europaparlamentet är fortfarande mycket oroat över den kinesiska regeringens fortsatta ansträngningar att tysta ned aktörer från det civila samhället, däribland människorättsförsvarare, aktivister och advokater.

5.  Europaparlamentet erinrar om vikten av att EU tar upp frågan om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Kina vid varje politisk dialog och människorättsdialog med de kinesiska myndigheterna, i överensstämmelse med EU:s åtagande att agera på ett starkt, klart och enigt sätt gentemot landet, bl.a. under de årliga och resultatinriktade människorättsdialogerna. Parlamentet påminner vidare om att Kina, inom ramen för sin pågående reformprocess och sitt ökade globala engagemang, har valt att ansluta sig till de internationella människorättsramarna genom att underteckna ett stort antal internationella människorättsfördrag. Parlamentet efterlyser därför att dialogen med Kina ska fortsätta för att dessa åtaganden ska uppfyllas.

6.  Europaparlamentet uppmuntrar Kina att ratificera den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

7.  Europaparlamentet beklagar EU:s misslyckande med att göra ett uttalande om de mänskliga rättigheterna i Kina inför FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève i juni 2017. Parlamentet uppmanar alla EU:s medlemsstater att inta en fast, värdebaserad hållning gentemot Kina och att avhålla sig från unilaterala initiativ eller åtgärder som skulle kunna undergräva samstämmigheten, effektiviteten och överensstämmelsen i EU:s åtgärder.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt Folkrepubliken Kinas regering och parlament.

(1) EUT C 305 E, 11.11.2010, s. 9. (2) EUT C 36, 29.1.2016, s. 126. (3) EUT C 316, 30.8.2016, s. 141.

Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2017 om Eritrea, särskilt fallen Abune Antonios och Dawit Isaak (2017/2755(RSP))

P8_TA(2017)0309 RC-B8-0464/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Eritrea, särskilt resolutionen av den 15 september 2011 om Eritrea: fallet Dawit Isaak(1), och av den 10 mars 2016 om situationen i Eritrea(2),

–  med beaktande av FN:s särskilda rapportörs rapport av den 23 juni 2017 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Eritrea,

–  med beaktande av FN:s särskilda rapportörs uttalande av den 14 juni 2017 vid det 35:e mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter om situationen för de mänskliga rättigheterna i Eritrea,

–  med beaktande av den rapport som lades fram av FN:s undersökningskommission om de mänskliga rättigheterna i Eritrea den 8 juni 2016,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 751 (1992), 1882 (2009), 1907 (2009), 2023 (2011), 2244 (2015), och 2317 (2016), som förlängde vapenembargot mot Eritrea till och med den 15 november 2017,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentet och rådet Förnyad kraft åt partnerskapet mellan Afrika och EU av den 4 maj 2017,

–  med beaktande av AVS–EU-partnerskapsavtalet (Cotonouavtalet), i dess ändrade lydelse från 2005 och 2010, som Eritrea har undertecknat,

–  med beaktande av rådets beslut 2010/127/Gusp av den 1 mars 2010 om restriktiva åtgärder mot Eritrea(3), ändrat genom rådets beslut 2010/414/Gusp av den 26 juli 2010(4) och ytterligare ändrat genom rådets beslut 2012/632/Gusp av den 15 oktober 2012(5),

–  med beaktande av mål 428/12 (2012) som ingavs till Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter på Dawit Isaaks och andra politiska fångars vägnar,

–  med beaktande av slutförklaringen från det 60:e mötet för Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter av den 22 maj 2017,

–  med beaktande av Europeiska utrikestjänstens rapport från 2015 om partnerskapet mellan Eritrea och Europeiska unionen,

–  med beaktande av det nationella vägledande programmet för Eritrea inom ramen för den elfte europeiska utvecklingsfonden av den 3 februari 2016,

–  med beaktande av konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

–  med beaktande av Eritreas grundlag som antogs 1997 och som garanterar medborgerliga fri- och rättigheter, religionsfrihet inberäknad,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter från 1981,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Människorättsförhållandena i Eritrea hör till de sämsta i världen med dagliga, rutinmässiga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, utan några förbättringar under de senaste åren. Eritreas regering har genomfört en omfattande kampanj för att behålla kontrollen över befolkningen och inskränka grundläggande friheter, under förevändningen att den vill försvara statens integritet.

B.  FN:s undersökningskommission för de mänskliga rättigheterna i Eritrea har konstaterat att kränkningarna i form av exempelvis utomrättsliga avrättningar, tortyr (inklusive tortyr och slaveri av sexuell karaktär), en värnplikt som innebär en form av slaveri, tvångsarbete och principen om att skjuta för att döda i gränsområdena kan utgöra brott mot mänskligheten.

C.  I september 2001 grep eritreanska myndigheter dussintals medborgare som hade ställt sig bakom ett öppet brev i vilket man krävde demokratiska reformer. Dessa frihetsberövade personer har varken åtalats för något brott eller ställts inför rätta, och de flesta av dem sitter fortfarande fängslade. Trots omfattande uppmaningar från människorättsgrupper och internationella observatörer har flera av dessa personer enligt uppgift dött i fängelse. Den 20 juni 2016 hänvisade emellertid Eritreas utrikesminister Osman Saleh till de frihetsberövade som politiska fångar och hävdade att ”samtliga är vid liv” och att de kommer att ställas inför rätta ”när regeringen så beslutar”.

D.  Dawit Isaak, som har dubbelt medborgarskap i Eritrea och Sverige, greps den 23 september 2001 efter det att Eritreas regering förbjudit privatägda medier. 2005 var sista gången som man hörde från honom. Dawit Isaaks fångenskap har blivit en internationell symbol för kampen för pressfrihet i Eritrea, som erkändes senast av en fristående internationell jury av mediearbetare som 2017 tilldelade honom Unescos/Guillermo Canos pressfrihetspris World Press Freedom Prize som erkänsla för hans mod, motstånd och insatser för yttrandefriheten.

E.  Sedan Dawit Isaaks försvinnande har hans familj upplevt en olidlig oro och osäkerhet och haft mycket lite kännedom om sin närståendes välbefinnande, vistelseort eller framtidsutsikter.

F.  Vid tillslagen i september 2001 greps elva politiker efter att de hade offentliggjort ett öppet brev till regeringen och president Isaias Afwerki och ställt krav på reformer och en ”demokratisk dialog”. Samtliga var tidigare ledamöter av centralrådet för det styrande partiet Folkfronten för demokrati och rättvisa (PFDJ), inbegripet landets före detta utrikesminister Petros Solomon. Under veckan som följde greps tio journalister, häribland Isaak.

G.  Ett enormt antal eritreaner frihetsberövas av ett stort antal ogrundade anledningar – såsom att de uttryckt självständiga åsikter – eller helt utan explicit anledning, och på obestämd tid. Fängslade personer, även barn, lever under extremt svåra fängelseförhållanden som i vissa fall kan likställas med tortyr, och nekas medicinsk vård. Internationella organisationer har inte beviljats tillträde till några fängelser med undantag av ett fängelse ovan jord i Asmara.

H.  Endast fyra religioner tillåts: eritreansk-ortodoxa kyrkan, katolska kyrkan, evangelisk‑lutherska kyrkan och islam. All övrig religionsutövning är förbjuden och anhängare av dessa religioner samt deras anhöriga grips och frihetsberövas. Sedan 2016 har trakasserierna och våldet mot dem som utövar religioner observerats öka. Christian Solidarity Worldwide (CSW) uppskattar att enbart i maj månad 2017 frihetsberövades 160 kristna i Eritrea.

I.  Abune Antonios, patriarken för eritreansk-ortodoxa kyrkan, som utgör landets största religiösa samfund, har suttit i förvar sedan 2007 och vägrat utesluta 3 000 församlingsmedlemmar som uttalat sig mot regeringen. Sedan dess har han suttit i förvar på hemlig ort och nekats sjukvård.

J.  Eritrea har inget oberoende rättsväsen och ingen nationalförsamling. Avsaknaden av demokratiska institutioner i landet har lett till ett vakuum i god samhällsstyrning och rättsstatlighet som har skapat en miljö som präglas av straffrihet för brott mot mänskligheten.

K.  Det finns endast ett lagligt politiskt parti, Folkfronten för demokrati och rättvisa (PFDJ). Andra partier är förbjudna. Enligt organisationen Freedom House utgör PFDJ och militären i praktiken de enda institutionerna av politisk betydelse i Eritrea, och båda institutionerna är direkt underställda presidenten.

L.  Det finns ingen pressfrihet, eftersom oberoende medier är förbjudna i Eritrea, och för åttonde året i följd rankar organisationen Reportrar utan gränser på sin lista över pressfriheten i världen Eritrea som sämsta land av 170–180 bedömda länder.

M.  Det planerade president- och parlamentsvalet 1997 hölls aldrig, och grundlagen som ratificerades samma år har aldrig tillämpats. Landet har inte hållit några nationella val på 24 år och har praktiskt taget inte något oberoende rättsväsen, ingen fungerande nationalförsamling och inget civilsamhälle.

N.  Enligt en rapport från 2016 om mänsklig utveckling från FN:s utvecklingsprogram placerar sig Eritrea på 179:e plats av 188 länder.

O.  Under 2016 utgjorde eritreaner på flykt den fjärde största gruppen människor (efter syrier, irakier och afghaner) som riskerar sina liv på en farlig resa mot Europa där de blir utsatta för obarmhärtiga människosmugglare på den farliga resan över Medelhavet. Situationen i Eritrea påverkar därför Europa direkt, eftersom det eritreanska folket skulle kunna återvända till sitt hemland om de mänskliga rättigheterna skulle respekteras och upprätthållas i Eritrea och folket kunna leva utan fruktan.

P.  Enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har över 400 000 eritreaner, eller nio procent av den totala befolkningen, flytt. Enligt UNHCR:s beräkningar lämnar omkring 5 000 eritreaner landet varje månad, vilket till stor del förklaras med de ihållande allvarliga människorättskränkningarna. Under 2015 beviljades flyktingstatus i EU i 69 procent av asylfallen, samtidigt som ytterligare 27 procent av de sökande fick subsidiärt skydd, vilket visar hur allvarliga förföljelserna i Eritrea är.

Q.  Eritrea stöder Khartoumprocessen (gemensamt initiativ av EU och AU som lanserades den 28 november 2014) som syftar till att behandla frågan om migration och människohandel, och som omfattar genomförandet av konkreta projekt, däribland stärkt kapacitet när det gäller rättsväsendet och för att öka medvetenheten.

R.  Många unga har flytt från landet för att undkomma en regering som utövar förtryck och en obligatorisk värnplikt som ofta startar vid mycket unga år, men de flesta eritreaner är inkallade på obestämd tid. Många värnpliktiga används i tvångsarbete och ges civila uppgifter, och majoriteten av dem som fullgör värnplikten befinner sig i en slaveri‑liknande situation, där allt slags arbete, jobbansökningar och möjligheten att ha ett familjeliv kontrolleras. Uppskattningsvis tvingas 400 000 personer för närvarande göra militärtjänstgöring på obestämd tid och många av dem utsätts för tvångsarbete med en mycket låg eller ingen lön alls. Kvinnliga värnpliktiga tvingas utstå slavarbete i hemmet och sexuella övergrepp.

S.  Diskriminering av och våld mot kvinnor förekommer i alla delar av det eritreanska samhället. Kvinnor löper extremt stor risk att utsättas för sexuellt våld i det militära och på militära träningsläger, men också i samhället i övrigt. Uppskattningsvis 89 procent av alla flickor i Eritrea är könsstympade. I mars 2007 gjorde regeringen emellertid ett tillkännagivande som kriminaliserade och förbjöd kvinnlig könsstympning, samt finansierade utbildningsprogram under det året i syfte att motverka denna sedvänja.

T.  Regimen har utvidgat räckvidden för sitt totalitära styre till diasporagrupper genom en två procents skatt på de utlandsbaserade inkomsterna, och den spionerar på dem och gör anhöriga som stannat i Eritrea till måltavlor.

U.  Sedan 2011 har den eritreanska regimen förnekat att landet riskerar att drabbas av svält. I år är hela Östafrika drabbat av en särskilt svår torka och farhågorna om situationen i Eritrea ökar. Enligt Unicef led 1,5 miljoner eritreaner av osäker livsmedelsförsörjning i januari 2017, av vilka 15 000 var undernärda barn.

V.  EU är en viktig givare till Eritrea genom sitt utvecklingsbistånd till landet. I januari 2016, trots allvarliga farhågor och motstånd från Europaparlamentets sida, undertecknades ett nytt nationellt vägledande program (NVP) av EU och Eritrea enligt den elfte europeiska utvecklingsfonden med ett anslag på 200 miljoner euro. Tyngdpunkten för åtgärderna bör ligga på förnybar energi, samhällsstyrning och förvaltning av offentliga finanser, framför allt inom energisektorn.

1.  Europaparlamentet fördömer i kraftiga ordalag Eritreas systematiska, omfattande och grova brott mot mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar Eritreas regering att upphöra med frihetsberövandet av oppositionen, journalister, religiösa ledare och oskyldiga civila. Parlamentet kräver att alla samvetsfångar i Eritrea omedelbart och ovillkorligt släpps fria, särskilt Dawit Isaak och de andra journalister som hållits frihetsberövade sedan september 2001, samt Abune Antonios. Parlamentet uppmanar Eritreas regering att lämna detaljerad information om vad som har hänt alla dem som har frihetsberövats och var de befinner sig.

2.  Europaparlamentet påminner om det beslut som fattades av Afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter och folkrättigheter i maj 2017, och uppmanar Eritrea att omedelbart bekräfta Dawit Isaaks välbefinnande, frige honom, låta honom träffa sin familj och sina juridiska ombud och ge honom nödvändig ersättning för sina år i fångenskap. Parlamentet uppmanar dessutom Eritrea att häva förbudet mot oberoende medier, vilket också Afrikanska kommissionen har krävt.

3.  Europaparlamentet konstaterar att genom att inte respektera afrikanska kommissionens beslut, fortsätter Eritrea att öppet åsidosätta internationella normer och grundläggande rättigheter, inklusive rätten till en rättvis rättegång, förbudet mot tortyr, yttrandefriheten, rätten till sin familj, och hänvisar till att varje land ska respektera Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter.

4.  Europaparlamentet uppmanar Eritreas regering att frige Abune Antonios, låta honom återvända till sin post som patriark och att sluta blanda sig i religiösa sedvänjor i landet. Parlamentet påminner om att religionsfrihet är en grundläggande rättighet och fördömer skarpt alla former av våld och diskriminering på grund av religion.

5.  Europaparlamentet begär rättvisa rättegångar för anklagade personer och avskaffande av tortyr och annan förnedrande behandling såsom begränsningar av mat, vatten och medicinsk vård. Eritreas regering påminns om sin skyldighet att utreda utomrättsliga avrättningar.

6.  Europaparlamentet påminner Eritreas regering om att många av dess handlingar utgör brott mot mänskligheten och att även om Eritrea inte är part i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen speglar många bestämmelser i Romstadgan internationell sedvanerätt som är bindande för Eritrea. Parlamentet understryker sitt stöd för rekommendationen från FN:s undersökningskommission och för en grundlig utredning av de allvarliga brott mot mänskliga rättigheter och de brott mot mänskligheten som Eritreas myndigheter begått för att se till att alla som visar sig vara skyldiga också ställs till svars.

7.  Europaparlamentet uttrycker sitt fulla stöd för FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Eritrea. Parlamentet uppmanar EU att i samarbete med FN och Afrikanska unionen noga övervaka den allmänna situationen i Eritrea och att rapportera alla fall av kränkningar av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

8.  Europaparlamentet begär att Eritrea fullt ut respekterar och omedelbart antar FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, och fullt ut fullgör sina skyldigheter enligt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter, som båda förbjuder tortyr. Parlamentet noterar med oro att offentliga och privata aktörer, även företag, kraftigt begränsas av den statliga kontrollen. Parlamentet erkänner att den bristande förvaltningen av de offentliga finanserna, inklusive avsaknaden av en nationell budget, omöjliggör budgetkontroll.

9.  Europaparlamentet uppmanar Eritreas regering att tillåta att andra politiska partier bildas, vilket är det bästa sättet för att främja demokrati i landet, och vill att människorättsorganisationer ska få arbeta fritt i landet.

10.  Europaparlamentet påminner om att EU:s partnerskap med Eritrea regleras av Cotonouavtalet och att samtliga parter måste respektera och uppfylla villkoren i det avtalet, särskilt respekten för mänskliga rättigheter, demokratin och rättsstaten. Parlamentet uppmanar därför EU att garantera villkorat bistånd från EU, och uppmanar även Eritreas regering att fullgöra sina internationella skyldigheter om mänskliga rättigheter, och anser att de politiska fångarna måste friges innan landet kan få ytterligare bistånd från EU. Parlamentet uppmanar också EU att i större utsträckning utnyttja alla tillgängliga instrument och verktyg för att se till att Eritreas regering respekterar sina skyldigheter att skydda och garantera grundläggande friheter, bland annat genom att överväga samråd i enlighet med artikel 96 i Cotonouavtalet. Parlamentet efterfrågar en detaljerad och övergripande bedömning av de medel som anslås till Eritrea och som finansieras av EU och dess medlemsstater.

11.  Europaparlamentet kritiserar det storskaliga bistånd som EU återigen ger Eritrea, och särskilt undertecknandet av det nationella vägledande programmet för Eritrea på 200 miljoner euro. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över sina granskningsrutiner med parlamentet, för att noggrant beakta parlamentets farhågor och förslag och att garantera att dessa meddelas EUF-kommittén. Parlamentet anser att EUF-kommittén borde ha tagit hänsyn till parlamentets tidigare rekommendationer att inte anta det nationella vägledande programmet och att föra ytterligare diskussioner.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att de medel som anslås inte gynnar Eritreas regering utan enbart och på ett öppet sätt fokuserar på att tillgodose det eritreanska folkets behov av utveckling, demokrati, mänskliga rättigheter, god samhällsstyrning och säkerhet samt yttrande-, press- och mötesfrihet. Parlamentet uppmanar med kraft EU att se till att det bistånd som man nyligen kommit överens om är villkorat, och även att det nationella vägledande programmet hjälper Eritrea att åstadkomma en i grunden förändrad energipolitik så att energi blir tillgänglig för alla, särskilt på landsbygden, där man fortfarande är utan el. Parlamentet anser dessutom att inslaget om samhällsstyrning i det nationella vägledande programmet bör ha ett starkt fokus på genomförandet av rekommendationerna från den FN-ledda allmänna återkommande utvärderingen av mänskliga rättigheter.

13.  Europaparlamentet kräver att kommissionen får tydliga garantier från Eritreas regering om att den kommer att genomföra demokratiska reformer och garantera respekt för mänskliga rättigheter, genom att bland annat genomföra de rekommendationer som utarbetades vid den 18:e sessionen i arbetsgruppen för den allmänna återkommande utvärderingen och som landet godkände den 7 februari 2014.

14.  Europaparlamentet uppmanar rådet att ompröva förhållandet mellan EU och Eritrea, liksom dess utvecklingsbistånd till landet till följd av landets dåliga facit på människorättsområdet, och att offentliggöra de konkreta resultaten av biståndsprogrammen under de senaste åren. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att vidta alla tillgängliga åtgärder, särskilt genom Cotonouavtalet för att se till att Eritreas myndigheter fullföljer sina internationella åtaganden.

15.  Europaparlamentet understryker med bestämdhet att Eritrea måste ge internationella och regionala människorättsorgan, inklusive särskilda rapportörer, fritt tillträde till landet för att övervaka alla framsteg. Parlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, att aktivt stödja ett förnyat mandat för FN:s särskilda rapportör om människorättssituationen i Eritrea. Parlamentet uppmanar Eritreas regering att omedelbart genomföra reformer såsom att upplösa enpartistaten, åter sammankalla nationalförsamlingen och hålla val.

16.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s medlemsstater att vidta lämpliga åtgärder mot ”diasporaskatten” för eritreanska medborgare som bor på deras territorium, i enlighet med resolution nr 2023 (2011) från FN:s säkerhetsråd. Parlamentet påminner Eritreas regering om att rätten att lämna sitt land fastslås i internationell människorättslagstiftning. Parlamentet uppmanar regeringen att tillåta fri rörlighet och att sluta kräva ”diasporaskatt” från eritreaner som bor utomlands. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen att upphöra med sin ”skuld-genom-sammankopplingspolitik”, som riktar sig mot familjemedlemmar till dem som undviker värnplikt, försöker fly från Eritrea eller som inte betalar den inkomstskatt på 2 % som regeringen ålägger eritreaner som bor utomlands.

17.  Europaparlamentet uppmanar Eritreas regering att ansluta sig till bestämmelserna om tjänstgöringstid, att inte använda sina medborgare till tvångsarbete, att sluta tillåta utländska bolag att använda sig av värnpliktiga för en avgift, att tillåta möjligheten att slippa göra värnplikt av samvetsskäl och att se till att de värnpliktiga skyddas.

18.  Europaparlamentet påminner Eritrea om landets skyldigheter enligt ILO‑konventionerna, särskilt med avseende på rätten för organisationer i civilsamhället och fackföreningar att organisera sig, hålla fredliga demonstrationer, medverka i samhällsfrågor och kämpa för bättre rättigheter för arbetstagare. Parlamentet uppmanar Eritreas regering att upphöra med den politik som förbjuder icke-statliga organisationer med mindre än 2 miljoner US-dollar på sina bankkonton. Parlamentet är oroat över den starka kopplingen mellan näringslivet och politiken, och över korruptionen i Eritrea. Parlamentet fördömer utländska företag som är delaktiga när det gäller att använda sig av tvångsarbete och uppmanar alla som är verksamma i Eritrea att visa större ansvarsskyldighet, tillbörlig aktsamhet och införa rapporteringssystem.

19.  Europaparlamentet noterar EU:s försök att samarbeta med Eritrea på migrationsområdet. Parlamentet lyfter fram det mycket stora antal eritreaner som beviljas asyl eller subsidiärt skydd av EU:s medlemsstater, och uppmanar därför med kraft medlemsstaterna att inte skicka tillbaka eritreaner som söker asyl i Europa, i enlighet med Genèvekonventionen. Parlamentet begär att EU-medlemsstaterna ansluter sig till principen om ”non-refoulement”, och påminner om att asylsökande som återsänds sannolikt kommer att utsättas för godtyckligt frihetsberövade och tortyr för att ha försökt fly.

20.  Europaparlamentet uppmuntrar Eritrea att samverka med det internationella samfundet på människorättsområdet. Parlamentet begär att FN:s råd för mänskliga rättigheter (MR‑rådet) samarbetar med Eritrea vad gäller kapacitetsuppbyggnad inom rättsväsendet genom att organisera seminarier och utbildning för domare och advokater som en konstruktiv väg framåt. Parlamentet inser att en delegation från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter ska besöka Eritrea i juli 2017, och uppmanar delegationen att rapportera vad de ser och att försöka få tillgång till alla delar av landet, särskilt till fängelser, där man kan inspektera och rapportera om anläggningarna.

21.  Europaparlamentet upprepar sin djupa oro över de aktuella förödande klimatförhållandena i Afrikas horn, inbegripet Eritrea, och den stora risken för att detta ska medföra en livsmedelskris och en humanitär kris. Parlamentet uppmanar EU att tillsammans med sina internationella partner öka sitt stöd till den drabbade befolkningen och att se till att nödvändig finansiering och stöd tillhandahålls.

22.  Europaparlamentet fördömer den eritreanska regeringens politik att återkalla medborgarskap, och begär att alla eritreanska medborgare behandlas rättvist och lika inför lagen. Parlamentet betonar att när man motverkar bristerna i rättsväsendet i Eritrea måste ett demokratiskt styre och återställande av rättsstaten prioriteras, genom att avskaffa det auktoritära styre som bygger på fruktan för godtyckliga frihetsberövanden och fångenskap i isolering, tortyr och andra människorättskränkningar, varav vissa kan betecknas som brott mot mänskligheten.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, Afrikanska unionens råd, Östafrikanska gemenskapen, FN:s generalsekreterare, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och till de eritreanska myndigheterna.

(1) EUT C 51 E, 22.2.2013, s. 146. (2) Antagna texter, P8_TA(2016)0090. (3) EUT L 51, 2.3.2010, s. 19. (4) EUT L 195, 27.7.2010, s. 74. (5) EUT L 282, 16.10.2012, s. 46.

Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2017 om situationen i Burundi (2017/2756(RSP))

P8_TA(2017)0310 RC-B8-0465/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av det reviderade Cotonouavtalet, särskilt artikel 96,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

–  med beaktande av Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 2248 (2015) av den 12 november 2015 och 2303 (2016) av den 29 juli 2016 om situationen i Burundi,

–  med beaktande av den internationella undersökningskommissionens rapport som den 15 juni 2017 framlades för FN:s råd för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av FN:s generalsekreterares första rapport om Burundi, som offentliggjordes den 23 februari 2017,

–  med beaktande av FN:s säkerhetsråds uttalande av den 9 mars 2017 om situationen i Burundi,

–  med beaktande av rapporten från FN:s oberoende undersökning om Burundi, som offentliggjordes den 20 september 2016,

–  med beaktande av den resolution som FN:s råd för mänskliga rättigheter antog den 30 september 2016 om människorättssituationen i Burundi,

–  med beaktande av Arushaavtalet för fred och försoning för Burundi av den 28 augusti 2000,

–  med beaktande av förklaringen om Burundi vid Afrikanska unions toppmöte den 13 juni 2015,

–  med beaktande av beslutet om Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråds verksamhet och om läget vad gäller fred och säkerhet i Afrika (Assembly/AU/Dec.598(XXVI)), som antogs vid Afrikanska unionens stats- och regeringschefers 26:e ordinarie församling den 30 och 31 januari 2016 i Addis Abeba i Etiopien,

–  med beaktande av de beslut och uttalanden från Afrikanska unionens församling, som antogs vid Afrikanska unionens stats- och regeringschefers 27:e ordinarie församling den 17 och 18 juli 2016 i Kigali i Rwanda,

–  med beaktande av resolutionen från den afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter och folkens rättigheter av den 4 november 2016 om människorättssituationen i Republiken Burundi,

–  med beaktande av förklaringen om Burundi vid Östafrikanska gemenskapens toppmöte den 31 maj 2015,

–  med beaktande av sina resolutioner om Burundi, framför allt av den 9 juli 2015(1), 17 december 2015(2) och 19 januari 2017(3),

–  med beaktande av rådets beslut (EU) 2016/394 av den 14 mars 2016 om avslutande av samrådsförfarandet med Republiken Burundi i enlighet med artikel 96 i partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan,

–  med beaktande av rådets förordning (EU) 2015/1755 av den 1 oktober 2015 och av rådets beslut (Gusp) 2015/1763 och (Gusp) 2016/1745 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Burundi,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 16 mars, 18 maj, 22 juni och 16 november 2015 och av den 15 februari 2016 om Burundi,

–  med beaktande av de uttalanden som vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik gjorde den 28 maj 2015, 19 december 2015 och den 21 oktober 2016,

–  med beaktande av uttalandet från talespersonen för den höga representanten och vice ordföranden av den 6 januari 2017 om förbudet mot Ligue Iteka i Burundi,

–  med beaktande av Burundis konstitution, särskilt artikel 96,

–  med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Burundi har drabbats av en allvarlig politisk kris och oroligheter bland befolkningen efter att president Pierre Nkurunziza i april 2016 tillkännagett att han skulle ställa upp för en tredje mandatperiod, vilket flagrant strider mot landets konstitution som begränsar antalet mandatperioder till två, liksom också mot Arushaavtalet. Det starka motståndet mot att han omvalts har slagits ned med våldsam kraft av regeringen, så att människorättssituationen i landet alarmerande försämrats.

B.  Enligt internationella observatörer har motståndet mot att han omvalts alltsedan juli 2015 slagits ned av regeringen med mycket hårda metoder, och efter att våldsamheterna bröt ut har enligt FN 500 personer dödats. Enligt organisationer för skydd av de mänskliga rättigheterna skulle antalet dödsoffer uppgå till över 1 200, medan mellan 400 och 900 fallit offer för påtvingade försvinnanden och hundratals, om inte rentav tusentals skulle ha utsatts för tortyr och över 10 000 fortfarande vara godtyckligt frihetsberövade.

C.  President Pierre Nkurunziza utesluter inte möjligheten av att ändra konstitutionen så att han kan ställa upp för en fjärde mandatperiod från och med 2020, och det pågår en intern process för avskaffande av begränsningarna av antalet mandatperioder. Detta skulle strida mot hans tidigare uttalanden och vara ett svek mot de gemensamma ansträngningar som gjorts i syfte att finna en funktionerande långsiktig lösning på krisen.

D.  Enligt rapporten från FN:s oberoende undersökning om Burundi (EINUB) finns det talrika bevis för att det i landet förekommit grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna och allvarliga övergrepp, vilka i huvudsak förövats av säkerhetsstyrkorna och myndigheterna. Antalet fall av uppvigling till våld och hat har ökat sedan april 2017, framför allt i samband med möten som hållits av Imbonerakure, som bildar ungdomsmilisen inom det makthavande partiet CNDD-FDD. Det är i synnerhet personer från oppositionshåll och aktörer från det civila samhället, särskilt människorättsförsvarare, journalister och advokater som råkar ut för dessa övergrepp. Den slutliga rapporten från den internationella undersökningskommission som tillsatts av FN:s råd för mänskliga rättigheter väntas föreligga i september 2017.

E.  Bland våldshandlingar som rapporterats märks mord, bortföranden, påtvingade försvinnanden, samt fall av tortyr, våldtäkt och godtyckliga gripanden och frihetsberövanden. Korruptionen och myndigheternas oföretagsamhet befäster en kultur av straffrihet, så att flera av dem som står bakom de blodiga våldshandlingarna, bland dem också medlemmar av ordningsmakten och underrättelsetjänsten, inte kan ställas inför rätta.

F.  I oktober 2016 förbjöd myndigheterna i Burundi fem organisationer för skydd av de mänskliga rättigheterna och i januari 2017 förbjöds också den äldsta av dessa organisationer i landet, nämligen Ligue Iteka. I december 2016 antog parlamentet en lag som ställer internationella icke-statliga organisationer under sträng uppsikt.

G.  Restriktionerna mot oberoende medier och tidningar har skärpts. Oberoende medier censureras fortfarande och beläggs med tillfälliga förbud, blockeras och/eller läggs ned. Journalister har försvunnit, hotats, misshandlats och utsatts för juridiska trakasserier. Alla oberoende radiostationer har stängts ned. I den världsomfattande rangordningen av pressfriheten som görs av Reportrar utan gränser kom Burundi på 160:e plats bland 180 länder under 2017.

H.  FN:s tjänstemän påtalar en trend om att statens tjänstemän sår ut splittring, vilket befaras kunna leda till en våldsspiral och till att krisen eventuellt får drag av en etnisk konflikt. Det berättas om våld och skrämseltaktik i stor skala, som utövats av partiet CNDD-FDD (Conseil national pour la défense de la démocratie-Forces de défense de la démocratie, alltså Nationella rådet för försvar av demokratin–Styrkorna för försvar av demokratin), och dess ungdomsavdelning, milisen Imbonerakure.

I.  I oktober 2016 inledde Burundi ett förfarande för att frånträda Romstadgan och gav således uttryck för sin avsikt att lämna Internationella brottmålsdomstolen, efter att domstolen beslutat inleda en förundersökning av våldet och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i landet.

J.  I augusti 2016 vägrade Burundis regering tillåta Förenta nationerna att placera ut poliser i landet för att säkerställa en uppföljning av situationen där. Burundis regering har beslutat inställa sitt samarbete med kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och likaså vägrat samarbeta med den undersökningskommission som tillsatts av FN:s råd för mänskliga rättigheter.

K.  Den 21 december 2015 förkastade Burundis parlament ett förslag om att Afrikanska unionen skulle sända en fredsbevarande styrka till landet, med den motiveringen att alla militära ingripanden från Afrikanska unionens sida skulle innebära att landet invaderades av en ockupationsstyrka.

L.  Den 8 december 2015 inledde Europeiska unionen ett samrådsförfarande med Burundis regering i enlighet med artikel 96 i Cotonouavtalet, i närvaro av företrädare för AVS-länderna, Afrikanska unionen, Östafrikanska gemenskapen och FN. I mars 2016 avslutade Europeiska unionen detta samrådsförfarande, efter att ha kommit fram till att de utfästelser som Burundis regering gjort när det gäller mänskliga rättigheter, demokratiska principer och rättsstatsprincipen inte var tillräckliga.

M.  Efter detta förfarande har Europeiska unionen fastställt en rad åtgärder som måste vidtas av Burundis regering för att samarbetet ska kunna återupptas i sin fulla utsträckning.

N.  Europeiska unionen har inställt det direkta ekonomiska stödet till Burundis förvaltning, vilket även gäller budgetstödet. Unionen har utfäst sig att ha kvar det ekonomiska stödet till befolkningen och det humanitära biståndet, också till projekt som är avsedda att trygga tillgången till grundläggande tjänster.

O.  Europeiska unionen har antagit riktade sanktioner mot personer, enheter eller organ som undergräver demokratin eller hindrar arbetet med att finna fram till en politisk lösning i Burundi. Afrikanska unionen planerar för närvarande också att anta sanktioner.

P.  Den dialog som förs inom Burundi under Östafrikanska gemenskapens överinseende och med stöd från Afrikanska unionen och Europeiska unionen anses av FN:s säkerhetsråd som det enda fungerande sättet för att man ska nå fram till en varaktig politisk lösning på situationen i Burundi. Dialogen måste vara öppen för alla, så att också oppositionspartierna, det civila samhället och burundier i förskingringen kan delta i den.

Q.  Det politiska dödläget i Burundi och den allt sämre ekonomiska situationen får svåra konsekvenser för invånarna. Enligt uppskattningar från FN:s flyktingkommissariat har över 420 000 flytt från Burundi och sökt sin tillflykt i grannländerna. Enligt FN:s undergeneralsekreterare uppgår antalet internflyktingar i dagens läge till 209 000, medan tre miljoner människor behöver humanitärt bistånd och livsmedelsförsörjningen blivit ytterst osäker för 2,6 miljoner människor. 700 000 människor är beroende av akut livsmedelsbistånd, fastän regeringen upphävt vissa restriktioner. Detta utgör en allvarlig fara för stabiliteten i regionen.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den politiska situationen och säkerhetssituationen i Burundi. Parlamentet fördömer skarpt alla de våldshandlingar, mord och andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna som inträffat i landet sedan 2015. Parlamentet riktar ett upprop om en effektiv och proportionerlig insats för att förebygga flera våldsutbrott.

2.  Europaparlamentet oroar sig över den allmänt utbredda straffriheten, framför allt för våldshandlingar och kränkningar av de mänskliga rättigheterna, samt för förövarna av dessa brott. Parlamentet påminner om att Burundis myndigheter enligt internationell och regional människorättslagstiftning är skyldiga att garantera, skydda och främja de grundläggande rättigheterna, däribland också invånarnas medborgerliga och politiska rättigheter. Parlamentet efterlyser här en ingående och oberoende undersökning av de mord och övergrepp som inträffat i Burundi under de senaste åren och yrkar på att de skyldiga ska ställas till svars för vad de gjort.

3.  Europaparlamentet beklagar djupt att Burundis regering inlett ett förfarande för att landet ska frånträda Romstadgan om inrättande av Internationella brottmålsdomstolen. Parlamentet uppmanar Burundis regering att inställa detta förfarande och se till att landet fortsätter att fullt ut delta i domstolens arbete.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Burundis regering att till fullo respektera FN:s säkerhetsråds resolution 2303 (2016) och tillåta att en polisenhet från FN sänds ut till landet för att säkerställa att säkerhetssituationen i landet följs upp.

5.  Europaparlamentet välkomnar FN:s undersökningskommission för de mänskliga rättigheterna i Burundi, som inrättades i november 2016 för att undersöka brott mot och kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Burundi sedan april 2015. Parlamentet uppmanar de burundiska myndigheterna att till fullo samarbeta med medlemmarna i undersökningskommissionen.

6.  Europaparlamentet välkomnar att FN:s generalsekreterare Antonio Gutierrez nyligen utsett ett särskilt sändebud, Michel Kafando, för att underlätta förståelsen av den politiska process som pågår.

7.  Europaparlamentet upprepar sitt engagemang för yttrandefrihet, och bekräftar än en gång vilken viktig roll som spelas av det civila samhället, advokater, organisationer för skydd av de mänskliga rättigheterna och medier i ett demokratiskt samhälle. Parlamentet uppmanar här Burundis myndigheter att upphäva förbuden och avskaffa de restriktioner som dessa enheter belagts med, att avskaffa den nya lagstiftningen om utländska icke-statliga organisationer och att se till att journalister och människorättsförsvarare kan bedriva sin verksamhet helt fritt och under betryggande former överallt i landet.

8.  Europaparlamentet oroar sig för den stora risken för att den aktuella situationen kan komma att förvärra spänningarna mellan olika befolkningsgrupper. Parlamentet fördömer att krisen görs till en etnisk fråga med hjälp av propaganda som grundar sig på etnisk ideologi. Parlamentet uppmanar med kraft alla parter i landet att avhålla sig från allt agerande och alla utspel som kan leda till att våldet trappas upp och att krisen förvärras eller få negativa konsekvenser för den långsiktiga stabiliteten i regionen, liksom också att fullt ut respektera Arushaavtalet.

9.  Europaparlamentet fördömer den uppvigling till hat och våld som bedrivs av ledarna för ungdomsmilisen Imbonerakure mot flyktingar och medlemmar av oppositionen, framför allt de offentliga uppropen om våldtäkt av kvinnor inom oppositionen, och yrkar på att dessa milisstyrkor omedelbart ska avväpnas. Parlamentet är djupt oroat över att det antagits en ny lag om inrättande av en nationell frivilligkår, eftersom detta kan leda till att milisstyrkornas agerande börjar framstå som legitimt.

10.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla parter att skapa villkor som är ägnade att återställa förtroendet och gynna den nationella enheten, med hjälp av en öppen nationell dialog som medger insyn, utan att utestänga någon enda, och som utspelar sig mellan regeringen, oppositionspartierna och det civila samhället, i enlighet med Burundis konstitution, Arushaavtalet och landets internationella åtaganden.

11.  Europaparlamentet framhåller att situationen i Burundi blir till oerhörd skada för hela regionen. Parlamentet välkomnar här de förhandlingar som förs under Östafrikanska gemenskapens överinseende och med stöd från Afrikanska unionen, och yrkar på att Burundis myndigheter ska engagera sig och samarbeta för att en omedelbar, livsduglig och långsiktig lösning på konflikten ska kunna uppnås, men uttalar dock sin djupa oro över att det går så långsamt med framstegen inom denna dialog.

12.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att stödja de insatser som görs av de regionala aktörerna för att lösa krisen. Parlamentet yrkar på att den färdplan som tagits fram av den kontaktperson som utsetts av Östafrikanska gemenskapen, alltså Tanzanias före detta president Mkapa, ska omsättas i handling.

13.  Europaparlamentet välkomnar beslutet från Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd om att godkänna att det sätts in ett afrikanskt uppdrag för skydd och förebyggande i Burundi för att gynna en politisk lösning. Parlamentet yrkar på att Burundis regering fullt ut ska infria de utfästelser som gjorts om att underlätta en snabb insats av observatörer och experter på mänskliga rättigheter, framför allt genom att de omedelbart får viseringar och genom att andra obligatoriska formaliteter snabbt klaras av för dem.

14.  Europaparlamentet anser att en utökad närvaro av internationella observatörer i Burundi starkt skulle kunna bidra till att förbättra människorätts- och säkerhetssituationen. Parlamentet begär att ytterligare 200 militära observatörer och människorättsobservatörer ska sändas ut från Afrikanska unionen, förutom de 30 som redan finns på plats.

15.  Europaparlamentet anser att man, tillsammans med Afrikanska unionen, måste klarlägga spårbarheten för de ekonomiska medel som gått till burundiska soldater som gjort en insats inom ramen för Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom).

16.  Europaparlamentet anser att varje normalisering av förbindelserna med EU, däribland också med dess medlemsstater, förutsätter att Burundis myndigheter förverkligar allt det som föreskrivs i den ”översikt över åtaganden” som aktualiserats vid samrådet enligt artikel 96 i Cotonouavtalet.

17.  Europaparlamentet noterar det beslut som Europeiska unionen fattat efter samrådet med Burundis myndigheter enligt artikel 96 i Cotonouavtalet, om att inställa det direkta ekonomiska stödet till Burundis förvaltning och välkomnar att Europeiska unionen antagit restriktioner i form av reserestriktioner och frysning av tillgångar mot dem som inkräktat på fredsansträngningarna eller begått kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet understryker att unionen har kvar hela sitt ekonomiska stöd till Burundis folk, däribland också till flyktingarna, inom sådana nyckelområden som hälso- och sjukvård, livsmedelsförsörjning och utbildning, liksom också det humanitära stödet via direkta kanaler. Parlamentet stöder de riktade sanktioner som förlängts av Europeiska unionen, liksom rådets beslut om att efter samrådet enligt artikel 96 inställa budgetstödet till Burundi.

18.  Europaparlamentet är ytterst oroat över tillströmningen av flyktingar från Burundi till grannländerna och över den alarmerande humanitära situationen för internflyktingarna i landet, och bekräftar än en gång sitt stöd till de humanitära organisationerna i regionen och i grannländerna, som tar emot flyktingar. Parlamentet uppmanar med kraft Europeiska unionen och andra givare att öka sitt ekonomiska stöd och sitt humanitära bistånd till burundiska internflyktingar och flyktingar. Parlamentet erinrar medlemsstaterna om att de åtagit sig att respektera Genèvekonventionen.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Burundis regering och parlament, AVS–EU-ministerrådet, kommissionen, rådet, kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska unionens medlemsstaters regeringar och parlament, Afrikanska unionens medlemsstater och institutioner och till FN:s generalsekreterare.

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0275. (2) Antagna texter, P8_TA(2015)0474. (3) Antagna texter, P8_TA(2017)0004

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 6 juli 2017 om förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU) och om inrättande av EFHU-garantin och EFHU-garantifonden (COM(2016)0586 – C8-0377/2016 – 2016/0281(COD))

P8_TA(2017)0311 A8-0170/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0586),

–  med beaktande av artiklarna 294.2, 209.1 och 212.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0377/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av de ansvariga utskotten enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 28 juni 2017 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling och budgetutskottet i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkande från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling och budgetutskottet och yttrandet från budgetkontrollutskottet (A8-0170/2017).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag..

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 6 juli 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om inrättande av Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU), EFHU-garantin och EFHU-garantifonden

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2017/1601.)

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 6 juli 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om viss tillåten användning av verk och andra alster som skyddas av upphovsrätt och närstående rättigheter till förmån för personer som är blinda, synsvaga eller har annat läshandikapp och om ändring av direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (COM(2016)0596 – C8-0381/2016 – 2016/0278(COD))

P8_TA(2017)0312 A8-0097/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0596),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0381/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 25 januari 2017(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 19 maj 2017 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för kultur och utbildning och utskottet för framställningar (A8-0097/2017).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 6 juli 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/… om viss tillåten användning av vissa verk och andra alster som skyddas av upphovsrätt och närstående rättigheter till förmån för personer med blindhet, synnedsättning eller annan läsnedsättning och om ändring av direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2017/1564.)

(1) EUT C 125, 21.4.2017, s. 27.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 6 juli 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om gränsöverskridande utbyte mellan unionen och tredjeländer av exemplar i tillgängligt format av vissa verk och andra alster som skyddas av upphovsrätt och närstående rättigheter till förmån för personer som är blinda, synsvaga eller har annat läshandikapp (COM(2016)0595 – C8-0380/2016 – 2016/0279(COD))

P8_TA(2017)0313 A8-0102/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0595),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0380/2016),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artikel 294.3 och artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 5 juli 2017(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 19 maj 2017 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 59 och 39 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för kultur och utbildning och utskottet för framställningar (A8-0102/2017).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 6 juli 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om gränsöverskridande utbyte mellan unionen och tredjeländer av exemplar i tillgängligt format av vissa verk och andra alster som skyddas av upphovsrätt och närstående rättigheter till förmån för personer med blindhet, synnedsättning eller annan läsnedsättning

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2017/1563.)

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 6 juli 2017 om förslaget till rådets direktiv om tvistlösningsmekanismer vid dubbelbeskattning i Europeiska unionen (COM(2016)0686 – C8-0035/2017 – 2016/0338(CNS))

P8_TA(2017)0314 A8-0225/2017

(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2016)0686),

–  med beaktande av artikel 115 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8‑0035/2017),

–  med beaktande av det motiverade yttrande från Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 25 november 2015(1) och av den 6 juli 2016(2) om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt,

–  med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8‑0225/2017),

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppmanar rådet att överväga möjligheten att stegvis avskaffa konventionen av den 23 juli 1990 om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap(3) efter antagandet av det föreslagna direktivet och på så sätt stärka unionens samordnade strategi för tvistlösning genom det föreslagna direktivet.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till direktiv Skäl 1 (1)  Situationer där olika medlemsstater beskattar samma inkomst eller kapital två gånger kan skapa allvarliga skattehinder för företag som bedriver verksamhet över gränserna. De skapar en alltför stor skattebörda för företagen och leder sannolikt till ekonomisk snedvridning och ineffektivitet och inverkar negativt på gränsöverskridande investeringar och tillväxt. (1)  På grundval av principen om en rättvis och effektiv beskattning måste alla företag betala sin skäliga andel av skatten där vinster och värdestegringar genereras, men dubbel icke-beskattning måste undvikas. Situationer där olika medlemsstater beskattar samma inkomst eller kapital två gånger kan skapa allvarliga skattehinder, främst för små och medelstora företag som bedriver verksamhet över gränserna och därmed ha en negativ inverkan på hur den inre marknaden fungerar. De skapar en alltför stor skattebörda, rättslig osäkerhet och onödiga kostnader för företagen och leder sannolikt till ekonomisk snedvridning och ineffektivitet. Dessutom inverkar de negativt på gränsöverskridande investeringar och tillväxt. Ändring 2 Förslag till direktiv Skäl 1a (nytt) (1a)  Den 25 november 2015 antog Europaparlamentet en resolution om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt, i vilken parlamentet ifrågasatte hur meningsfull konventionen av den 23 juli 1990 om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap1a (skiljemannakonventionen) är, och ansåg att instrumentet bör omstöpas och göras mer effektivt eller ersättas av en unionstvistlösningsmekanism med effektivare förfaranden för ömsesidiga överenskommelser. Den 6 juli 2016 antog Europaparlamentet en resolution om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt, i vilken parlamentet betonade att upprättandet av en tydlig tidsram för tvistlösningsförfaranden är mycket viktigt för att förbättra systemens effektivitet. ___________ 1a EGT L 225, 20.8.1990, s. 10. Ändring 3 Förslag till direktiv Skäl 1b (nytt) (1b)   Den 16 december 2015 antog Europaparlamentet en resolution med rekommendationer till kommissionen om ökad transparens, samordning och samstämdhet för bolagsbeskattningen i unionen, där den uppmanade kommissionen att föreslå lagstiftning som kan underlätta vid gränsöverskridande skattetvister i unionen, inte bara med inriktning på ärenden med dubbelbeskattning utan även dubbel icke-beskattning. Parlamentet efterlyste också tydligare regler, striktare tidsplaner och transparens. Ändring 4 Förslag till direktiv Skäl 1c (nytt) (1c)   Försök att avskaffa dubbelbeskattning har ofta lett till ”dubbel icke-beskattning”, där företag använt sig av urholkning av skattebasen och överföring av vinster för att få sina vinster beskattade i de medlemsstater som har en bolagsskatt på nästan noll procent. Denna fortgående företeelse snedvrider konkurrensen, skadar inhemska företag och undergräver skattesystemet, vilket är av ondo för tillväxt och arbetstillfällen. Ändring 5 Förslag till direktiv Skäl 2 (2)  Därför är det nödvändigt att se till att det finns mekanismer tillgängliga i unionen för att lösa dubbelbeskattningstvister och effektivt undanröja den berörda dubbelbeskattningen. (2)  Nuvarande tvistlösningsförfaranden är alltför långdragna och kostsamma och leder ofta inte till någon överenskommelse, och i vissa fall inte ens till någon bekräftelse. Vissa företag accepterar för närvarande hellre dubbelbeskattning än slösar tid och pengar på tungrodda förfaranden för att undanröja dubbelbeskattning. Därför är det nödvändigt att se till att det finns mekanismer tillgängliga i unionen för att lösa dubbelbeskattningstvister på ett sätt som är effektivt, skyndsamt och verkställbart och att den berörda dubbelbeskattningen undanröjs på ett effektivt sätt i rätt tid, med regelbundna och ändamålsenliga underrättelser till den skattskyldige. Ändring 6 Förslag till direktiv Skäl 3 (3)  Genom de befintliga mekanismer som föreskrivs i de bilaterala skatteavtalen uppnås inte en fullständig befrielse från dubbelbeskattning i rätt tid i samtliga fall. Den nuvarande konventionen om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap (90/436/EEG)7 (nedan kallad unionens skiljemannakonvention) har ett begränsat tillämpningsområde, eftersom den bara är tillämplig på tvister rörande internprissättning och fördelning av vinster till fasta driftställen. Genom den övervakning som gjorts som en del av genomförandet av unionens skiljemannakonvention har det framkommit vissa betydande brister, särskilt vad gäller tillträdet till förfarandet samt dess längd och effektiva slutförande. (3)  Genom de befintliga mekanismer som föreskrivs i de bilaterala dubbelbeskattningsavtalen uppnås inte en fullständig befrielse från dubbelbeskattning i rätt tid i samtliga fall. De mekanismer som fastställs i dessa avtal är i flera fall långa, kostsamma och svårtillgängliga och leder inte alltid till en överenskommelse. Unionens skiljemannakonvention har ett begränsat tillämpningsområde, eftersom den bara är tillämplig på tvister rörande internprissättning och fördelning av vinster till fasta driftställen. Genom den övervakning som gjorts som en del av genomförandet av unionens skiljemannakonvention har det framkommit vissa betydande brister, särskilt vad gäller tillträdet till förfarandet, bristen på rättsmedel, förfarandets längd och avsaknaden av ett slutligt bindande effektivt slutförande. Dessa brister utgör ett investeringshinder och måste åtgärdas. _________________ 7 EGT L 225, 20.8.1990, s. 10. Ändring 7 Förslag till direktiv Skäl 3a (nytt) (3a)   För att skapa rättvisa, tydliga och stabila skattevillkor och för att minska skattetvister på den inre marknaden krävs åtminstone ett visst mått av konvergens vad gäller bolagsbeskattningen. Införandet av en gemensam konsoliderad bolagsskattebas som föreslagits av kommissionen1a utgör det effektivaste instrumentet för att undanröja riskerna för dubbelbeskattning i fråga om företagsbeskattning. ______________ 1a Förslag till rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (COM(2016)0683). Ändring 8 Förslag till direktiv Skäl 4 (4)  I syfte att skapa mer rättvisa skattevillkor måste reglerna om öppenhet förbättras och åtgärderna mot skatteundandragande skärpas. Samtidigt är det nödvändigt, i en anda av ett rättvist skattesystem, att se till att de skattskyldiga inte behöver betala skatt två gånger på samma inkomst och att tvistlösningsmekanismerna är omfattande, effektiva och hållbara. Det är också nödvändigt att förbättra tvistlösningsmekanismerna vid dubbelbeskattning för att hantera risken att det uppkommer ett ökat antal tvister om dubbel eller flerfaldig beskattning där betydande belopp kan stå på spel beroende på att skattemyndigheterna tillämpar mer regelbundna och fokuserade granskningsförfaranden. (4)  I syfte att skapa mer rättvisa skattevillkor för företag som är verksamma i unionen måste reglerna om öppenhet förbättras och åtgärderna mot skatteundandragande och skatteflykt skärpas på nationell nivå, unionsnivå och internationell nivå. Att undvika dubbel icke-beskattning måste förbli en prioriterad fråga för unionen. Samtidigt är det nödvändigt, i en anda av ett rättvist skattesystem, att se till att de skattskyldiga inte behöver betala skatt två gånger på samma inkomst och att tvistlösningsmekanismerna är omfattande, effektiva och hållbara. Det är också nödvändigt att förbättra tvistlösningsmekanismerna vid dubbelbeskattning för att hantera risken att det uppkommer ett ökat antal tvister om dubbel eller flerfaldig beskattning där betydande belopp kan stå på spel beroende på att skattemyndigheterna tillämpar mer regelbundna och fokuserade granskningsförfaranden. Ändring 9 Förslag till direktiv Skäl 5 (5)  Det är därför nödvändigt att införa en effektiv och ändamålsenlig ram för lösning av skattetvister som garanterar rättslig säkerhet och ett företagsvänligt investeringsklimat för att åstadkomma en rättvis och effektiv företagsbeskattning i unionen. Genom tvistlösningsmekanismerna för dubbelbeskattning bör det också skapas en harmoniserad och öppen ram för åtgärdande av dubbelbeskattningsärenden, vilket bör göra att mekanismerna i sig skapar fördelar för samtliga skattskyldiga. (5)  Det är därför nödvändigt att införa en effektiv och ändamålsenlig ram för lösning av skattetvister som garanterar rättslig säkerhet och stöder investeringar för att åstadkomma en rättvis och effektiv företagsbeskattning i unionen. Medlemsstaterna bör avsätta tillräckliga mänskliga, tekniska och finansiella resurser till behöriga myndigheter för detta ändamål. Ändring 10 Förslag till direktiv Skäl 5a (nytt) (5a)  Unionen har möjlighet att bli en föregångare och en global ledare när det gäller skattemässig transparens och samordning. Tvistlösningsmekanismerna för dubbelbeskattning bör därför också skapa en harmoniserad och transparent ram för åtgärdande av dubbelbeskattningsärenden och därigenom skapa fördelar för samtliga skattskyldiga. Om inte de berörda skattskyldiga kan bevisa att viss känslig affärs-, industri- eller yrkesinformation i beslutet inte bör offentliggöras, bör alla slutliga beslut offentliggöras i sin helhet och göras tillgängliga av kommissionen i ett gemensamt dataformat även på en centralt förvaltad webbplats. Offentliggörande av slutgiltiga beslut är i allmänhetens intresse eftersom det förbättrar förståelsen av hur bestämmelserna ska tolkas och tillämpas. Detta direktivs fulla potential kan endast utvecklas om jämförbara bestämmelser genomförs även i tredjeländer. Därför bör kommissionen ingripa även på internationell nivå för att inrätta bindande tvistlösningsförfaranden. Ändring 11 Förslag till direktiv Skäl 5b (nytt) (5b)   En verksam och effektiv ram bör inbegripa en möjlighet för medlemsstaterna att föreslå alternativa mekanismer för tvistlösning som bättre motsvarar de särskilda förutsättningarna för små och medelstora företag och kan medföra lägre kostnader, mindre byråkrati, mer effektivitet och snabbare undanröjande av dubbelbeskattning. Ändring 12 Förslag till direktiv Skäl 6 (6)  Undanröjandet av dubbelbeskattning bör uppnås genom ett förfarande varigenom som ett första steg ärendet överlämnas till skattemyndigheterna i de berörda medlemsstaterna för att tvisten ska lösas via ett förfarande för ömsesidig överenskommelse. Om en sådan överenskommelse inte nås inom en viss tidsfrist, ska ärendet överlämnas till en rådgivande kommitté eller en kommitté för alternativ tvistlösning, som består av både företrädare för de berörda skattemyndigheterna och oberoende personer i erkänd ställning. Skattemyndigheterna bör fatta ett slutligt bindande beslut som anknyter till yttrandet från den rådgivande kommittén eller från kommittén för alternativ tvistlösning. (6)  Undanröjandet av dubbelbeskattning bör uppnås genom ett förfarande som är enkelt att använda. Som ett första steg bör ärendet överlämnas till skattemyndigheterna i de berörda medlemsstaterna för att tvisten ska lösas via ett förfarande för ömsesidig överenskommelse. Om en sådan överenskommelse inte nås inom en viss tidsfrist, ska ärendet överlämnas till en rådgivande kommitté eller en kommitté för alternativ tvistlösning, som består av både företrädare för de berörda skattemyndigheterna och oberoende personer i erkänd ställning vars namn kommer att finnas med i en offentlig förteckning över oberoende personer i erkänd ställning. Skattemyndigheterna bör fatta ett slutligt bindande beslut som anknyter till yttrandet från den rådgivande kommittén eller från kommittén för alternativ tvistlösning. Ändring 13 Förslag till direktiv Skäl 7a (nytt) (7a)   Det förfarande som beskrivs i detta direktiv för att lösa dubbelbeskattningstvister är ett av flera alternativ för tvistlösning för den skattskyldige. Detta inbegriper förfaranden för ömsesidig överenskommelse enligt bilaterala konventioner om dubbelbeskattning eller unionens skiljemannakonvention. Det tvistlösningsförfarande som fastställs i detta direktiv bör prioriteras framför andra alternativ, eftersom det utgör en samordnad unionsomfattande strategi för tvistlösning som innehåller tydliga och genomförbara bestämmelser, en skyldighet att avskaffa dubbelbeskattning och en fastställd tidsram. Ändring 14 Förslag till direktiv Skäl 7b (nytt) (7b)   Det är för närvarande oklart hur detta direktiv är kopplat till befintliga skiljedomsförfaranden i bilaterala skatteavtal och unionens befintliga skiljemannakonvention. Därför bör kommissionen förtydliga denna koppling så att skattskyldiga i tillämpliga fall kan välja det förfarande som är lämpligast. Ändring 15 Förslag till direktiv Skäl 7c (nytt) (7c)   Ett stort antal dubbelbeskattningsärenden berör tredjeländer. Därför bör kommissionen sträva efter att skapa en global ram, företrädesvis inom ramen för OECD. Fram till dess att en sådan OECD-ram har inrättats bör kommissionen arbeta för ett obligatoriskt (i stället för det nuvarande frivilliga) och bindande avtalsförfarande för alla ärenden som gäller potentiell gränsöverskridande dubbelbeskattning. Ändring 16 Förslag till direktiv Skäl 10a (nytt) (10a)   Detta direktivs tillämpningsområde bör utökas snarast möjligt. Direktivet utgör endast en ram för tvistlösning vid dubbelbeskattning av bolagsvinster. Tvister om dubbelbeskattning av inkomst, såsom pension eller lön, har inte inkluderats i dess tillämpningsområde, trots att inverkan på enskilda kan bli betydande. En medlemsstats annorlunda tolkning av ett skatteavtal kan leda till ekonomisk dubbelbeskattning, exempelvis om en medlemsstat tolkar en inkomstkälla som lön och en annan medlemsstat tolkar samma inkomstkälla som vinst. Därför bör olika tolkningar i medlemsstaterna i fråga om inkomstbeskattning också inkluderas i detta direktivs tillämpningsområde. Ändring 17 Förslag till direktiv Skäl 11 (11)  Efter en period av fem år bör kommissionen se över tillämpningen av detta direktiv, och medlemsstaterna bör lämna lämpliga synpunkter till kommissionen i detta avseende. (11)  Efter en period av fem år bör kommissionen se över tillämpningen av detta direktiv, och då även fatta ett beslut om huruvida direktivet ska fortsätta gälla eller ändras. Medlemsstaterna bör lämna lämpliga synpunkter till kommissionen i detta avseende. Vid slutet av översynen bör kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet, inbegripet en bedömning av utvidgningen av direktivets tillämpningsområde till att omfatta alla gränsöverskridande situationer som avser dubbelbeskattning och dubbel icke-beskattning, och, om så är lämpligt, ett förslag till ändring av lagstiftningen. Ändring 18 Förslag till direktiv Artikel 1 – stycke 4 Detta direktiv ska inte utgöra hinder för att tillämpa nationell lagstiftning eller bestämmelser i internationella avtal när det är nödvändigt för att förebygga skatteundandragande, skattebedrägeri eller missbruk. Detta direktiv ska inte utgöra hinder för att tillämpa nationell lagstiftning eller bestämmelser i internationella avtal när det är nödvändigt för att förebygga skatteundandragande och skatteflykt, skattebedrägeri eller missbruk. Ändring 19 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 1 1.  En skattskyldig som är föremål för dubbelbeskattning ska ha rätt att lämna in ett klagomål med begäran om att dubbelbeskattningen undanröjs till var och en av de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter inom tre år efter mottagandet av den första underrättelsen om den åtgärd som resulterar i en dubbelbeskattning, oavsett om den skattskyldige använder de medel som står till buds enligt den nationella lagstiftningen i de berörda medlemsstaterna eller ej. Den skattskyldige ska i sitt klagomål till respektive behörig myndighet ange vilka andra medlemsstater som berörs. 1.  En skattskyldig som är föremål för dubbelbeskattning ska ha rätt att lämna in ett klagomål med begäran om att dubbelbeskattningen undanröjs till var och en av de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter inom tre år efter mottagandet av den första underrättelsen om den åtgärd som resulterar i en dubbelbeskattning, oavsett om den skattskyldige använder de medel som står till buds enligt den nationella lagstiftningen i de berörda medlemsstaterna eller ej. Den skattskyldige ska lämna in klagomålet till de berörda medlemsstaternas båda behöriga myndigheter samtidigt och i sitt klagomål till respektive behörig myndighet ange vilka andra medlemsstater som berörs. Kommissionen ska inrätta en central kontaktpunkt på alla unionens officiella språk som är lättillgänglig för allmänheten med aktuella adressuppgifter för varje behörig myndighet och en fullständig översikt över unionens gällande lagstiftning och skatteavtal. Ändring 20 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 2 2.  De behöriga myndigheterna ska bekräfta mottagandet av klagomålet inom en månad från mottagandet av klagomålet. De ska också underrätta de behöriga myndigheterna i de andra berörda medlemsstaterna om mottagandet av klagomålet. 2.  Varje behörig myndighet ska skriftligen bekräfta mottagandet av klagomålet och underrätta de behöriga myndigheterna i de andra berörda medlemsstaterna inom två veckor från mottagandet av klagomålet. Ändring 21 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 3 – led a (a)  Namn, adress, skatteregistreringsnummer och annan information som behövs för att identifiera den eller de skattskyldiga som lämnade klagomålet till de behöriga myndigheterna och varje annan skattskyldig som direkt berörs. (a)  Namn, adress, skatteregistreringsnummer och annan information som behövs för att identifiera den eller de skattskyldiga som lämnade klagomålet till de behöriga myndigheterna och varje annan skattskyldig som direkt berörs såvitt klaganden känner till. Ändring 22 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 3 – led d d)   Tillämpliga nationella bestämmelser och dubbelbeskattningsavtal. utgår Ändring 23 Förslag till direktiv Artikel 3 – led 3 – led e – led iii iii)  Ett åtagande från den skattskyldige att svara så fullständigt och skyndsamt som möjligt på alla ändamålsenliga uppmaningar från en behörig myndighet och tillhandahålla all dokumentation på begäran av de behöriga myndigheterna. iii)  Ett åtagande från den skattskyldige att svara så fullständigt och skyndsamt som möjligt på alla ändamålsenliga uppmaningar från en behörig myndighet och tillhandahålla all dokumentation på begäran av de behöriga myndigheterna, med vederbörlig hänsyn från de berörda myndigheternas sida till begränsningar i tillgången till begärda handlingar och externa förseningar. Ändring 24 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 3 – led f f)  Eventuell ytterligare information som begärs av de behöriga myndigheterna. f)  Eventuell ytterligare information av relevans för skattetvisten som begärs av de behöriga myndigheterna. Ändring 25 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 5 5.  De behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna ska fatta ett beslut om godtagande av den skattskyldiges klagomål och dess tillåtlighet inom sex månader efter mottagandet. De behöriga myndigheterna ska informera de skattskyldiga och de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna om sitt beslut. 5.  De behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna ska fatta ett beslut om godtagande av den skattskyldiges klagomål och dess tillåtlighet inom tre månader efter mottagandet av klagomålet och skriftligen informera denne och den behöriga myndigheten i den andra medlemsstaten om sitt beslut inom två veckor. Ändring 26 Förslag till direktiv Artikel 4 – punkt 1 – stycke 1 Om de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna beslutar att godta klagomålet i enlighet med artikel 3.5, ska de sträva efter att undanröja dubbelbeskattningen genom förfarandet för ömsesidig överenskommelse inom två år räknat från det sista meddelandet av en medlemsstats beslut om godtagande av klagomålet. Om de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna beslutar att godta klagomålet i enlighet med artikel 3.5, ska de sträva efter att undanröja dubbelbeskattningen genom förfarandet för ömsesidig överenskommelse inom ett år räknat från det sista meddelandet av en medlemsstats beslut om godtagande av klagomålet. Ändring 27 Förslag till direktiv Artikel 4 – punkt 1 – stycke 2 Den period på två år som avses i första stycket får förlängas med högst sex månader på begäran av en behörig myndighet i den berörda medlemsstaten, om den begärande behöriga myndigheten skriftligen motiverar det. Denna förlängning ska vara föremål för godkännande av de skattskyldiga och de övriga behöriga myndigheterna. Den period på ett år som avses i första stycket får förlängas med högst tre månader på begäran av en behörig myndighet i den berörda medlemsstaten, om den begärande behöriga myndigheten skriftligen motiverar det. Denna förlängning ska vara föremål för godkännande av de skattskyldiga och de övriga behöriga myndigheterna. Ändring 28 Förslag till direktiv Artikel 4 – punkt 3 3.  När medlemsstaternas behöriga myndigheter har nått en överenskommelse i syfte att undanröja dubbelbeskattning inom den tidsfrist som anges i punkt 1, ska varje behörig myndighet i de berörda medlemsstaterna överlämna denna överenskommelse till den skattskyldige som ett bindande beslut för myndigheten att verkställas av den skatteskyldige, under förutsättning att denne har avstått från rätten till en inhemsk åtgärd. Detta beslut ska tillämpas oberoende av eventuella tidsfrister som föreskrivs i den nationella lagstiftningen av den berörda medlemsstaten. 3.  När medlemsstaternas behöriga myndigheter har nått en överenskommelse i syfte att undanröja dubbelbeskattning inom den tidsfrist som anges i punkt 1, ska varje behörig myndighet i de berörda medlemsstaterna inom fem dagar överlämna denna överenskommelse till den skattskyldige som ett bindande beslut för myndigheten att verkställas av den skatteskyldige, under förutsättning att denne har avstått från rätten till en inhemsk åtgärd. Detta beslut ska omedelbart tillämpas oberoende av eventuella tidsfrister som föreskrivs i den nationella lagstiftningen av den berörda medlemsstaten. Ändring 29 Förslag till direktiv Artikel 4 – punkt 4 4.  Om de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter inte har nått en överenskommelse i syfte att undanröja dubbelbeskattning inom den tidsfrist som anges i punkt 1, ska varje behörig myndighet i de berörda medlemsstaterna informera de skattskyldiga med angivande av orsakerna till den uteblivna överenskommelsen. 4.  Om de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter inte har nått en överenskommelse i syfte att undanröja dubbelbeskattning inom den tidsfrist som anges i punkt 1, ska varje behörig myndighet i de berörda medlemsstaterna informera de skattskyldiga inom två veckor med angivande av orsakerna till den uteblivna överenskommelsen samt informera de skattskyldiga om deras möjligheter att överklaga, med relevant kontaktinformation till överklagandeinstanserna. Ändring 30 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 1 1.  De berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter får besluta att avslå klagomålet om det är otillåtligt, eller om ingen dubbelbeskattning föreligger eller den treårsperiod som anges i artikel 3.1 inte respekteras. 1.  De berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter får besluta att avslå klagomålet om det är otillåtligt, eller om ingen dubbelbeskattning föreligger eller den treårsperiod som anges i artikel 3.1 inte respekteras. De behöriga myndigheterna ska underrätta den skattskyldige om skälen till avslaget. Ändring 31 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 2 2.  Om de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter inte har fattat ett beslut om klagomålet inom sex månader efter att ha mottagit ett klagomål från en skattskyldig, ska klagomålet anses ha avslagits. 2.  Om de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter inte har fattat ett beslut om klagomålet inom tre månader efter att ha mottagit ett klagomål från en skattskyldig, ska klagomålet anses ha avslagits och den skatteskyldige ska underrättas om detta inom en månad från denna tremånaderperiod. Ändring 32 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 3 3.  Om klagomålet avslås, ska den skattskyldige ha rätt att överklaga beslutet från de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter i enlighet med nationella bestämmelser. 3.  Om klagomålet avslås, ska den skattskyldige ha rätt att överklaga beslutet från de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter i enlighet med nationella bestämmelser. Den skattskyldige har rätt att överklaga till vilken som helst av de behöriga myndigheterna. Den behöriga myndighet som mottar överklagandet ska underrätta den andra behöriga myndigheten om överklagandet och de två behöriga myndigheterna ska samordna sin hantering av överklagandet. När det gäller små och medelstora företag ska kostnaderna uppbäras av den behöriga myndighet som ursprungligen avslog klagomålet om överklagandet bifalls. Ändring 33 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 2 – stycke 1 Den rådgivande kommittén ska fatta beslut om tillåtligheten och godkännandet av klagomålet inom sex månader efter dagen för meddelandet av det senaste beslutet att avslå klagomålet enligt artikel 5.1 av de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna. I avsaknad av beslut som meddelats inom sexmånadersperioden ska klagomålet anses ha avslagits. Den rådgivande kommittén ska fatta beslut om tillåtligheten och godkännandet av klagomålet inom tre månader efter dagen för meddelandet av det senaste beslutet att avslå klagomålet enligt artikel 5.1 av de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna. I avsaknad av beslut som meddelats inom tremånadersperioden ska klagomålet anses ha avslagits. Ändring 34 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 2 – stycke 2 Om den rådgivande kommittén bekräftar förekomsten av dubbelbeskattning och klagomålet kan tas upp till behandling, ska det förfarande för ömsesidig överenskommelse som anges i artikel 4 inledas på begäran av en av de behöriga myndigheterna. Den berörda behöriga myndigheten ska underrätta den rådgivande kommittén, de övriga behöriga myndigheterna och de skattskyldiga om denna begäran. Den period på två år som föreskrivs i artikel 4.1 ska inledas den dag beslutet om godkännande och upptagande till sakprövning av klagomålet fattas av den rådgivande kommittén. Om den rådgivande kommittén bekräftar förekomsten av dubbelbeskattning och klagomålet kan tas upp till behandling, ska det förfarande för ömsesidig överenskommelse som anges i artikel 4 inledas på begäran av en av de behöriga myndigheterna. Den berörda behöriga myndigheten ska underrätta den rådgivande kommittén, de övriga behöriga myndigheterna och de skattskyldiga om denna begäran. Den period på ett år som föreskrivs i artikel 4.1 ska inledas den dag beslutet om godkännande och upptagande till sakprövning av klagomålet fattas av den rådgivande kommittén. Ändring 35 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 3 – stycke 1 Den rådgivande kommittén ska inrättas av de behöriga myndigheterna i berörda medlemsstater där de inte har lyckats nå en överenskommelse i syfte att undanröja dubbelbeskattningen enligt förfarandet för ömsesidig överenskommelse inom den tidsfrist som föreskrivs i artikel 4.1. Om de behöriga myndigheterna i berörda medlemsstater inte har lyckats nå en överenskommelse i syfte att undanröja dubbelbeskattningen enligt förfarandet för ömsesidig överenskommelse inom den tidsfrist som föreskrivs i artikel 4.1 ska den rådgivande kommittén avge ett yttrande om undanröjande av dubbelbeskattning enligt artikel 13.1. Ändring 36 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 4 – stycke 1 Den rådgivande kommittén ska inrättas senast femtio kalenderdagar efter utgången av den sexmånadersfrist som föreskrivs i artikel 3.5, om den rådgivande kommittén inrättas i enlighet med punkt 1. Den rådgivande kommittén ska inrättas senast en månad efter utgången av den tremånadersfrist som föreskrivs i artikel 3.5, om den rådgivande kommittén inrättas i enlighet med punkt 1. Ändring 37 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 4 – stycke 2 Den rådgivande kommittén ska inrättas senast femtio kalenderdagar efter utgången av den tidsfrist som föreskrivs i artikel 4.1 om den rådgivande kommittén inrättas i enlighet med punkt 2. Den rådgivande kommittén ska inrättas senast en månad efter utgången av den tidsfrist som föreskrivs i artikel 4.1 om den rådgivande kommittén inrättas i enlighet med punkt 2. Ändring 38 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 1 – stycke 2 Om den behöriga myndigheten i en medlemsstat har underlåtit att utse en oberoende person i erkänd ställning och dennes ersättare, får den skattskyldige av den behöriga domstolen i den medlemsstaten begära att utse en oberoende person och dennes ersättare från den förteckning som avses i artikel 8.4. Om den behöriga myndigheten i en medlemsstat har underlåtit att utse en oberoende person i erkänd ställning och dennes ersättare, får den skattskyldige av den behöriga domstolen i den medlemsstaten begära att utse en oberoende person och dennes ersättare från den förteckning som avses i artikel 8.4 inom tre månader. Ändring 39 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 1 – stycke 3 Om de behöriga myndigheterna i alla berörda medlemsstater har underlåtit att göra detta, får den skattskyldige av den behöriga domstolen i varje medlemsstat begära att denna utser två oberoende personer i erkänd ställning i enlighet med andra och tredje stycket. De oberoende personer som utses på detta sätt ska utse en ordförande genom lottning från förteckningen över de oberoende personer som är kvalificerade som ordförande enligt artikel 8.4. Om de behöriga myndigheterna i alla berörda medlemsstater har underlåtit att göra detta, får den skattskyldige av den behöriga domstolen i varje medlemsstat begära att denna utser två oberoende personer i erkänd ställning i enlighet med artikel 8.4 andra och tredje stycket. Kommissionen ska tillhandahålla tydlig information om de behöriga domstolarna i varje medlemsstat i en central kontaktpunkt på sin webbplats på unionens samtliga officiella språk. De oberoende personer som utses på detta sätt ska utse en ordförande genom lottning från förteckningen över de oberoende personer som är kvalificerade som ordförande enligt artikel 8.4. Ändring 40 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 2 2.  Utseende av oberoende personer och deras ersättare enligt punkt 1 ska hänskjutas till behörig domstol i en medlemsstat först efter utgången av den tidsperiod på femtio dagar som avses i artikel 6.4 och inom två veckor efter utgången av denna period. 2.  Utseende av oberoende personer och deras ersättare enligt punkt 1 ska hänskjutas till behörig domstol i en medlemsstat först efter utgången av den tidsperiod på en månad som avses i artikel 6.4 och inom två veckor efter utgången av denna period. Ändring 41 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 3 3.  Den behöriga domstolen ska fatta ett beslut enligt punkt 1 och meddela sökanden detta beslut. Det förfarande som är tillämpligt vid den behöriga domstolen för att utse de oberoende personerna om medlemsstaten underlåter att utse dem är densamma som den som är tillämplig enligt nationella bestämmelser i civilrättsliga och kommersiella skiljeförfaranden när domstolarna utser skiljemän i fall där parterna inte kan enas i detta avseende. Den behöriga domstolen ska också informera de behöriga myndigheter som ursprungligen underlåtit att inrätta den rådgivande kommittén. Denna medlemsstat ska ha rätt att överklaga ett beslut från domstolen, förutsatt att de har rätt att göra det enligt nationell lagstiftning. I händelse av avslag ska sökanden ha rätt att överklaga domstolens beslut i enlighet med nationella processrättsliga reglerna. 3.  Den behöriga domstolen ska fatta ett beslut enligt punkt 1 och meddela sökanden detta beslut inom en månad. Det förfarande som är tillämpligt vid den behöriga domstolen för att utse de oberoende personerna om medlemsstaten underlåter att utse dem är densamma som den som är tillämplig enligt nationella bestämmelser i civilrättsliga och kommersiella skiljeförfaranden när domstolarna utser skiljemän i fall där parterna inte kan enas i detta avseende. Den behöriga domstolen ska också informera de behöriga myndigheter som ursprungligen underlåtit att inrätta den rådgivande kommittén. Denna medlemsstat ska ha rätt att överklaga ett beslut från domstolen, förutsatt att de har rätt att göra det enligt nationell lagstiftning. I händelse av avslag ska sökanden ha rätt att överklaga domstolens beslut i enlighet med nationella processrättsliga reglerna. Ändring 42 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 1 – stycke 1 – led c c)  En eller två oberoende personer i erkänd ställning som ska utses av varje behöriga myndigheten från den förteckning över personer som avses i punkt 4. c)  En eller två oberoende personer i erkänd ställning som ska utses av varje behörig myndighet från den förteckning över personer som avses i punkt 4, med undantag för de personer som föreslås av den egna medlemsstaten. Ändring 43 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 1 – stycke 3a (nytt) Medlemsstaterna får besluta att utse de företrädare som avses i led b i det första stycket på permanent basis. Ändring 44 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 3 – led b b)  Om den personen har eller har haft en stor andel i eller har varit anställd av eller rådgivare åt en eller samtliga skattskyldiga personer. b)  Om den personen eller en släkting till denna person har eller har haft en stor andel i eller har varit anställd av eller rådgivare åt en eller samtliga skattskyldiga personer. Ändring 45 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 4 – stycke 2 Oberoende personer i erkänd ställning måste vara medborgare i en medlemsstat och bosatta i unionen. De måste vara kompetenta och oberoende. Oberoende personer i erkänd ställning måste vara medborgare i en medlemsstat och bosatta i unionen och ska helst vara tjänstemän och statligt anställda som arbetar på det skatterättsliga området eller vid en förvaltningsdomstol. De måste vara kompetenta, oberoende, opartiska och ha stor integritet. Ändring 46 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 4 – stycke 3 Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla namnen på de oberoende personer i erkänd ställning som de har nominerat. Medlemsstaterna får ange i meddelandet vilken av de fem personer som nominerats som kan utnämnas till ordförande. De ska också förse kommissionen med fullständig och aktuell information om deras yrkesmässiga och akademiska bakgrund, kompetens, expertis och intressekonflikter. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om eventuella ändringar i förteckningen över oberoende personer. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla namnen på de oberoende personer i erkänd ställning som de har nominerat. Medlemsstaterna ska ange i meddelandet vilken av de fem personer som nominerats som kan utnämnas till ordförande. De ska också förse kommissionen med fullständig och aktuell information om deras yrkesmässiga och akademiska bakgrund, kompetens, expertis och intressekonflikter. Denna information ska uppdateras i händelse av ändringar i de oberoende personernas meritförteckning. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om eventuella ändringar i förteckningen över oberoende personer. Ändring 47 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 4 – stycke 3a (nytt) Kommissionen ska kontrollera den information som avses i tredje stycket avseende de oberoende personer i erkänd ställning som medlemsstaterna har nominerat. Sådana kontroller ska utföras inom tre månader efter att informationen har mottagits från medlemsstaterna. Om kommissionen hyser tvivel om de nominerade personernas oberoende kan den begära att medlemsstaten ska tillhandahålla ytterligare information, och om tvivlen kvarstår får den begära att medlemsstaten avför den personen från förteckningen och utser en annan person. Ändring 48 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 4 – stycke 3b (nytt) Förteckningen över oberoende personer i erkänd ställning ska vara tillgänglig för allmänheten. Ändring 49 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 1 1.  De behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna får komma överens om att inrätta en kommitté för alternativ tvistlösning i stället för den rådgivande kommittén för att avge ett yttrande om avskaffande av dubbelbeskattning i enlighet med artikel 13. 1.  De behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna får komma överens om att inrätta en kommitté för alternativ tvistlösning i stället för den rådgivande kommittén för att avge ett yttrande om avskaffande av dubbelbeskattning i enlighet med artikel 13. Kommittén för alternativ tvistlösning ska emellertid användas i så få fall som möjligt. Ändring 50 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 2 2.  Kommittén för alternativ tvistlösning får skilja sig från den rådgivande kommittén med avseende på sammansättning och form, och tillämpa förlikning, medling, expertis, lagföring eller andra tvistlösningsförfaranden eller metoder för att lösa tvisten. 2.  Kommittén för alternativ tvistlösning får skilja sig från den rådgivande kommittén med avseende på sammansättning och form, och tillämpa förlikning, medling, expertis, lagföring eller andra ändamålsenliga och erkända tvistlösningsförfaranden eller metoder för att lösa tvisten. Ändring 51 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 4 4.  Artiklarna 11–15 ska gälla för kommittén för alternativ tvistlösning, med undantag för de regler om majoritet som anges i artikel 13.3. De behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna kan komma överens om andra regler om majoritet inom ramen för arbetsordningen för kommittén för alternativ tvistlösning. 4.  Artiklarna 11–15 ska gälla för kommittén för alternativ tvistlösning, med undantag för de regler om majoritet som anges i artikel 13.3. De behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna kan komma överens om andra regler om majoritet inom ramen för arbetsordningen för kommittén för alternativ tvistlösning, förutsatt att det garanteras att de personer som utsetts för att lösa tvisterna är oberoende och att det inte föreligger några intressekonflikter. Ändring 52 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkt 1 – inledningen Medlemsstaterna ska se till att inom en period av femtio kalenderdagar enligt artikel 6.4 varje behörig myndighet i de berörda medlemsstaterna ska underrätta de skattskyldiga om följande: Medlemsstaterna ska se till att inom en period av en månad enligt artikel 6.4 varje behörig myndighet i de berörda medlemsstaterna ska underrätta de skattskyldiga om följande: Ändring 53 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkt 1 – stycke 2 Den dag som avses i första stycket led b ska fastställas senast 6 månader efter inrättandet av den rådgivande kommittén och kommittén för alternativ tvistlösning. Den dag som avses i första stycket led b ska fastställas senast tre månader efter inrättandet av den rådgivande kommittén och kommittén för alternativ tvistlösning. Ändring 54 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkt 3 3.  I händelse av uteblivet eller ofullständigt meddelande av arbetsordningen till de skattskyldiga, ska medlemsstaterna se till att den oberoende personerna och ordföranden kompletterar arbetsordningen enligt bilaga II och skickar dem till den skattskyldige inom två veckor från den dag då de femtio kalenderdagarna enligt artikel 6.4 har gått ut. Om de oberoende personerna och ordföranden inte kan enas om arbetsordningen eller inte meddelar de skattskyldiga om dem, kan de skattskyldiga vända sig till behörig domstol i den stat där bosättningsorten/etableringsorten är belägen för att dra alla juridiska konsekvenser och genomföra arbetsordningen. 3.  I händelse av uteblivet eller ofullständigt meddelande av arbetsordningen till de skattskyldiga, ska medlemsstaterna se till att den oberoende personerna och ordföranden kompletterar arbetsordningen enligt bilaga II och skickar dem till den skattskyldige inom två veckor från den dag då tidsperioden på en månad enligt artikel 6.4 har gått ut. Om de oberoende personerna och ordföranden inte kan enas om arbetsordningen eller inte meddelar de skattskyldiga om dem, kan de skattskyldiga vända sig till behörig domstol i den stat där bosättningsorten/etableringsorten är belägen för att dra alla juridiska konsekvenser och genomföra arbetsordningen. Ändring 55 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 1 – inledningen 1.  För tillämpning av det förfarande som avses i artikel 6 får den berörde skattskyldige/de berörda skattskyldiga förse den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning med all information, bevisning eller handlingar som kan vara relevanta för beslutet. Den skattskyldige/de skattskyldiga och de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna ska tillhandahålla alla uppgifter, all bevisning eller handlingar på begäran av den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning. De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat får dock vägra att lämna uppgifter till den rådgivande kommittén i följande fall: 1.  För tillämpning av det förfarande som avses i artikel 6 ska den berörde skattskyldige/de berörda skattskyldiga förse den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning med all information, bevisning eller handlingar som kan vara relevanta för beslutet. Den skattskyldige/de skattskyldiga och de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna ska tillhandahålla alla uppgifter, all bevisning eller handlingar på begäran av den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning. De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat får dock vägra att lämna uppgifter till den rådgivande kommittén i följande fall: Ändring 56 Förslag till direktiv Artikel 13 – punkt 1 1.  Den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning ska utfärda sitt yttrande senast sex månader efter att den inrättades av de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna. 1.  Den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning ska utfärda sitt yttrande senast tre månader efter att den inrättades av de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna. Ändring 57 Förslag till direktiv Artikel 13 – punkt 2 2.  Den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning ska, när den utarbetar sitt yttrande, beakta tillämplig nationell lagstiftning och dubbelbeskattningsavtal. I avsaknad av ett dubbelbeskattningsavtal eller överenskommelse mellan de berörda medlemsstaterna får den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning, när den utarbetar sitt yttrande, hänvisas till internationell praxis på skatteområdet, till exempel OECD:s senaste modell för skatteavtal. 2.  Den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning ska, när den utarbetar sitt yttrande, beakta tillämplig nationell lagstiftning och dubbelbeskattningsavtal. I avsaknad av ett dubbelbeskattningsavtal eller överenskommelse mellan de berörda medlemsstaterna får den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning, när den utarbetar sitt yttrande, hänvisas till internationell praxis på skatteområdet, till exempel OECD:s senaste modell för skatteavtal och FN:s senaste modellavtal för dubbelbeskattning. Ändring 58 Förslag till direktiv Artikel 14 – punkt 1 1.  De behöriga myndigheterna ska inom sex månader från delgivningen av yttrandet från den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning kommissionen enas om avskaffande av dubbelbeskattningen. 1.  De behöriga myndigheterna ska inom tre månader från delgivningen av yttrandet från den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning kommissionen enas om avskaffande av dubbelbeskattningen. Ändring 59 Förslag till direktiv Artikel 14 – punkt 3 3.  Medlemsstaterna ska se till att det slutliga beslutet om undanröjande av dubbelbeskattning översänds av varje behörig myndighet till de skattskyldiga senast trettio kalenderdagar efter dess antagande. Om den skattskyldige inte har meddelats om beslutet inom trettio kalenderdagar får denne överklaga i medlemsstaten för bosättning eller för driftställe i enlighet med nationella bestämmelser. 3.  Medlemsstaterna ska se till att det slutliga beslutet om undanröjande av dubbelbeskattning översänds av varje behörig myndighet till de skattskyldiga senast trettio kalenderdagar efter dess antagande. Om den skattskyldige inte har underrättats om beslutet inom trettiodagarsperioden får denne överklaga i medlemsstaten för bosättning eller för driftställe i enlighet med nationella bestämmelser. Ändring 60 Förslag till direktiv Artikel 15 – punkt 2 2.  Hänskjutande av tvisten till förfarandet för ömsesidig överenskommelse eller tvistlösningsförfarandet ska inte hindra en medlemsstat från att inleda eller fortsätta rättsliga förfaranden eller förfaranden för administrativa och straffrättsliga påföljder för samma ärende. 2.  Hänskjutande av tvisten till förfarandet för ömsesidig överenskommelse eller tvistlösningsförfarandet ska hindra en medlemsstat från att inleda eller fortsätta rättsliga förfaranden eller förfaranden för administrativa och straffrättsliga påföljder för samma ärende. Ändring 61 Förslag till direktiv Artikel 15 – punkt 3 – led a a)  De sex månader som avses i artikel 3.5. a)  De tre månader som avses i artikel 3.5. Ändring 62 Förslag till direktiv Artikel 15 – punkt 3 – led b b)  De två år som avses i artikel 4.1. b)  Det år som avses i artikel 4.1. Ändring 63 Förslag till direktiv Artikel 15 – punkt 6 6.  Genom undantag från artikel 6 får de berörda medlemsstaterna får neka tillgång till tvistlösningsförfarandet i fall av skattebedrägeri, avsiktlig försummelse och grov vårdslöshet. 6.  Genom undantag från artikel 6 får de berörda medlemsstaterna neka tillgång till tvistlösningsförfarandet i förfaranden för straffrättsliga eller administrativa påföljder i fall av skattebedrägeri, avsiktlig försummelse och grov vårdslöshet för samma ärende, som kan bevisas genom ett beslut som vunnit laga kraft. Ändring 64 Förslag till direktiv Artikel 16 – punkt 2 2.  De behöriga myndigheterna ska offentliggöra det slutliga beslut som avses i artikel 14, med förbehåll för samtycke av alla berörda skattskyldiga. 2.  De behöriga myndigheterna ska offentliggöra det slutliga beslut som avses i artikel 14 i dess helhet. Om någon av de skattskyldiga lägger fram argument för att vissa specifika detaljer i beslutet är känslig affärs-, industri- eller yrkesinformation ska de behöriga myndigheterna emellertid beakta dessa argument och offentliggöra så mycket information ur beslutet som möjligt, men avlägsna de känsliga delarna. Samtidigt som man skyddar de skattskyldigas konstitutionella rättigheter, särskilt när det gäller information vars offentliggörande tydligt och bevisligen skulle avslöja industriellt och kommersiellt känslig information till konkurrenter, ska de behöriga myndigheterna sträva efter att säkerställa största möjliga transparens genom offentliggörandet av det slutliga beslutet. Ändring 65 Förslag till direktiv Artikel 16 – punkt 3 – stycke 1 Om en berörd skattskyldig inte samtycker till att det slutliga beslutet offentliggörs i sin helhet, ska de behöriga myndigheterna offentliggöra en sammanfattning av det slutliga beslutet med beskrivning av frågan och sakinnehållet, berörda skatteperioder, rättslig grund, industrisektor, kort beskrivning av slutresultatet. utgår Ändring 67 Förslag till direktiv Artikel 16 – punkt 4 4.  Kommissionen ska fastställa standardformulär för tillhandahållandet av de uppgifter som avses i punkterna 2 och 3 genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 18.2. 4.  Kommissionen ska fastställa standardformulär för tillhandahållandet av de uppgifter som avses i punkt 2 genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 18.2. Ändring 68 Förslag till direktiv Artikel 16 – punkt 5 5.  De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål meddela kommissionen den information som ska offentliggöras i enlighet med punkt 3. 5.  De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål meddela kommissionen den information som ska offentliggöras i enlighet med punkt 3. Kommissionen ska göra denna information tillgänglig i ett allmänt använt dataformat på en centralt förvaltad webbplats. Ändring 69 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 1 1.  Kommissionen ska elektroniskt offentliggöra och uppdatera förteckningen över de oberoende personer i erkänd ställning som avses i artikel 8.4 och ange vilka av dessa personer kan utses till ordförande. Denna förteckning ska endast innehålla namnen på dessa personer. 1.  Kommissionen ska i ett öppet dataformat elektroniskt offentliggöra och uppdatera förteckningen över de oberoende personer i erkänd ställning som avses i artikel 8.4 och ange vilka av dessa personer kan utses till ordförande. Denna förteckning ska innehålla namnen på samt anknytningar och meritförteckningar för dessa personer och information om deras kvalifikationer och praktiska erfarenhet samt uppgifter om intressekonflikter. Ändring 70 Förslag till direktiv Artikel 21a (ny) Artikel 21a Översyn Senast ... [tre år efter detta direktivs ikraftträdande] ska kommissionen på grundval av offentliga samråd och i ljuset av diskussionerna med de behöriga myndigheterna inleda en översyn av tillämpningen och räckvidden av detta direktiv. Kommissionen ska också analysera om en rådgivande kommitté av permanent karaktär (”ständiga rådgivande kommittén”) ytterligare skulle öka ändamålsenligheten och effektiviteten i förfarandena för tvistlösning. Kommissionen ska överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet, vid behov tillsammans med ett förslag till ändring av lagstiftningen. Ändring 71 Förslag till direktiv Bilaga I – rubrik 5 – led 2a (nytt) Gewerbesteuer Ändring 72 Förslag till direktiv Bilaga I – rubrik 12 – led 2a (nytt) Imposta regionale sulle attività produttive

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0408. (2) Antagna texter, P8_TA(2016)0310. (3) EGT L 225, 20.8.1990, s. 10.

Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2017 om EU:s åtgärder för hållbarhet (2017/2009(INI))

P8_TA(2017)0315 A8-0239/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Förenta Nationernas resolution Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs vid FN:s toppmöte om hållbar utveckling den 25 september 2015 i New York(1),

–  med beaktande av avtalet som antogs vid den 21:a konferensen för parterna (COP 21) i Paris den 12 december 2015 (Parisavtalet),

–   med beaktande av artikel 3.3 och 3.5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artikel 7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), som bekräftar att EU ”ska säkerställa samstämmigheten mellan all sin politik och verksamhet, med beaktande av samtliga sina mål”, och av artikel 11 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 november 2016 Nästa steg för en hållbar europeisk framtid – EU-åtgärder för hållbarhet (COM(2016)0739),

–  med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som ratificerades av EU i januari 2011,

–  med beaktande av det allmänna miljöhandlingsprogrammet för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser(2),

–   med beaktande av Europeiska miljöbyråns (EEA) rapport nr 30/2016: Environmental indicator report 2016,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2016 om uppföljningen och översynen av Agenda 2030(3),

–   med beaktande av det strategiska meddelandet från kommissionens Europeiska centrum för politisk strategi av den 20 juli 2016 Sustainability Now! A European Voice for Sustainability(4),

–  med beaktande av EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020(5) och Europaparlamentets resolution av den(6) 2 februari 2016 om halvtidsöversynen(7),

–   med beaktande av rapporterna från FN:s miljöprograms (Unep) internationella resurspanel: Policy Coherence of the Sustainable Development Goals (2015), Global Material Flows and Resource Productivity (2016) och Resource Efficiency: Potential and Economic Implications (2017),

–   med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 10 november 2016 Internationell världshavsförvaltning: en agenda för havens framtid (JOIN(2016)0049),

–   med beaktande av Habitat III-avtalet om en ny urban agenda, som antogs i Quito den 20 oktober 2016,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för kultur och utbildning (A8-0239/2017), och av följande skäl:

A.  EU och dess medlemsstater har antagit Agenda 2030 för hållbar utveckling (nedan kallad Agenda 2030), inbegripet målen för hållbar utveckling.

B.  FN:s 17 mål för hållbar utveckling utgör en plan för ett bättre samhälle och en bättre värld som kan uppnås genom praktiska och mätbara åtgärder och som omfattar ett antal frågor, inklusive uppnåendet av bättre och mer jämlik hälsa, större välbefinnande och bättre utbildning av medborgarna, högre allmän välfärd, åtgärder mot klimatförändringarna och bevarande av miljön för kommande generationer, och måste alltid vara övergripande för alla områden i unionens arbete.

C.  Framtida ekonomisk tillväxt kommer endast att vara möjlig om man till fullo respekterar de gränser som planeten sätter för att säkerställa ett värdigt liv för alla.

D.  Agenda 2030 har potential att förändra och innehåller allmänna, ambitiösa, heltäckande, odelbara och sammanlänkade mål för att utrota fattigdom, bekämpa diskriminering, främja välstånd, miljöansvar, social delaktighet och respekt för de mänskliga rättigheterna samt för att stärka fred och säkerhet. Det krävs omedelbara åtgärder för att dessa mål ska kunna genomföras fullständigt och effektivt.

E.  Kommissionen har ännu inte lagt fram någon övergripande strategi för att genomföra Agenda 2030 som omfattar interna och externa politikområden och en detaljerad tidsplan fram till 2030, i enlighet med Europaparlamentets begäran i dess resolution av den 12 maj 2016 om uppföljningen och översynen av Agenda 2030, och har heller inte till fullo åtagit sig rollen som allmän samordnare av de åtgärder som vidtas på nationell nivå. Det krävs en effektiv genomförandestrategi och en kontroll- och översynsmekanism för att målen för hållbar utveckling ska kunna uppnås.

F.  De 17 målen för hållbar utveckling och de 169 delmålen rör alla aspekter av unionens politik.

G.  Många av målen för hållbar utveckling berör direkt EU:s såväl som nationella, regionala och lokala myndigheters befogenheter, och genomförandet av dem kräver således en verklig flernivåstyrningsstrategi med ett aktivt och brett förankrat deltagande från det civila samhället.

H.  Enligt FN(8) är klimatförändringarna inte en fristående miljöfråga utan snarare en av de största utmaningarna i vår tid och ett allvarligt hot mot hållbar utveckling, och dess utbredda, aldrig förut skådade effekter lägger en oproportionellt stor börda på de fattigaste och mest utsatta och ökar ojämlikheten mellan och inom länder. Brådskande åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna är avgörande för att målen för hållbar utveckling ska kunna genomföras framgångsrikt.

I.  Målen i Europa 2020-strategin för klimatförändringar och hållbar energi är att minska utsläppen från växthusgaser med 20 %, tillgodose 20 % av EU:s energiefterfrågan med energi från förnybara energikällor och öka energieffektiviteten med 20 %. EU har förbundit sig att minska sina utsläpp av växthusgaser med minst 40 % fram till 2030 jämfört med 2005 års nivåer, och denna siffra är föremål för en ambitionsmekanism i Parisavtalet. Parlamentet har begärt ett bindande energieffektivitetsmål för 2030 på 40 % och ett bindande mål för förnybara energikällor på minst 30 %, och betonar att dessa mål bör genomföras med hjälp av individuella nationella mål.

J.  EU och dess medlemsstater är samtliga signatärer till Parisavtalet och har därmed förbundit sig att arbeta med andra länder för att begränsa den globala uppvärmningen till en bra bit under 2°C, och att sträva efter att ytterligare begränsa den till 1,5°C, för att på så sätt försöka begränsa de värsta riskerna med klimatförändringarna, som undergräver möjligheten att uppnå en hållbar utveckling.

K.  Hav och oceaner måste vara friska för att kunna försörja en stor biologisk mångfald och tillhandahålla livsmedelstrygghet och hållbara försörjningsmöjligheter.

L.  Enligt det sjunde miljöhandlingsprogrammet måste kommissionen bedöma miljökonsekvenserna, i ett globalt sammanhang, av unionens konsumtion av livsmedel och andra varor.

M.  I bedömningarna av hur effektiv agendan för målen för hållbar utveckling är i Europa i dag och i framtiden bör man inte enbart ta upp nuvarande framgångar, utan också titta på framtida ansträngningar och system, och bedömningarna bör även bygga på en noggrann utvärdering av skillnaderna mellan EU:s politik och målen för hållbar utveckling, inklusive områden där EU inte uppfyller målen för hållbar utveckling, där genomförandet av den nuvarande politiken är bristfällig och där det finns potentiella motsägelser mellan olika politikområden.

N.  Enligt EEA är det högst troligt att 11 av de 30 prioriterade målen i miljöhandlingsprogrammet inte kommer att uppnås till 2020.

O.  Finansieringen av målen för hållbar utveckling är en enorm utmaning som kräver ett starkt och globalt partnerskap och utnyttjande av alla former av finansiering (från inhemska, internationella, offentliga, privata och innovativa källor) liksom icke-finansiella medel. Privat finansiering kan komplettera men inte ersätta offentlig finansiering.

P.  En effektiv mobilisering av inhemska resurser är en oumbärlig del i att uppnå målen i 2030-agendan. Utvecklingsländerna drabbas särskilt hårt av företags skatteflykt och skatteundandragande.

Q.  Främjandet av hållbar utveckling förutsätter motståndskraft, som bör främjas genom en mångfacetterad strategi i EU:s yttre åtgärder och genom ett upprätthållande av principen om en konsekvent politik för utveckling. Medlemsstaternas och EU:s politik har både avsedda och oavsedda effekter för utvecklingsländerna, och målen för hållbar utveckling erbjuder ett unikt tillfälle att få till stånd större samstämdhet och en rättvisare politik gentemot utvecklingsländerna.

R.  Internationell handel kan vara en effektiv drivkraft för utveckling och ekonomisk tillväxt, och en stor del av EU:s import kommer från utvecklingsländer. I 2030-agendan erkänns handel som ett sätt att uppnå målen för hållbar utveckling.

S.  Vi måste ta itu med migrationsutmaningen och tillgodose kraven hos världens ökande befolkning om vi ska kunna nå en hållbar utveckling. I Agenda 2030 betonas betydelsen av migration som en potentiell drivkraft för utveckling. Artikel 208 i EUF-fördraget utnämner utrotning av fattigdom som det främsta målet i EU:s utvecklingspolitik.

1.  Europaparlamentet noterar kommissionens meddelande om EU-åtgärder för hållbarhet, som kartlägger de befintliga politiska initiativen och instrumenten på EU-nivå och som tjänar som svar på Agenda 2030 för hållbar utveckling. Parlamentet betonar dock behovet av en heltäckande bedömning av all befintlig EU-politik och lagstiftning inom alla sektorer, som även inbegriper politiska brister och trender, inkonsekvenser och genomförandebrister samt potentiella fördelar och synergieffekter. Parlamentet betonar att det behövs samordnade åtgärder för denna bedömning både på EU- och medlemsstatsnivå. Parlamentet uppmanar därför kommissionen, rådet i alla dess sammansättningar och EU:s byråer och organ att utan dröjsmål ta itu med detta arbete.

2.  Europaparlamentet framhåller att syftet med Agenda 2030 är att skapa ökat välstånd för alla och att de tre likvärdiga pelarna för hållbar utveckling, nämligen social, miljörelaterad och ekonomisk utveckling, är av avgörande betydelse för att uppnå målen för hållbar utveckling. Parlamentet understryker att hållbar utveckling är ett grundläggande mål för unionen, såsom fastställs i artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen, och att den bör spela en central roll i debatten om Europas framtid.

3.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att integrera målen för hållbar utveckling i all EU-politik och i alla EU-initiativ utifrån universalitets- och integreringsprinciperna. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål utarbeta en sammanhängande, samordnad och övergripande ramstrategi över genomförandet av de 17 målen för hållbar utveckling och deras 169 delmål i EU på kort, medellång och lång sikt, och erkänna de ömsesidiga kopplingarna mellan de olika målen för hållbar utveckling samt deras likvärdighet. Parlamentet betonar dessutom behovet av att integrera alla aspekter av Agenda 2030 i den europeiska planeringsterminen och säkerställa parlamentets fullständiga deltagande i processen. Parlamentet uppmanar första vice ordförande, som har det övergripande ansvaret för en hållbar utveckling att inta en ledande roll i detta avseende. Parlamentet betonar det faktum att EU och dess medlemsstater har åtagit sig att införa alla mål och delmål för hållbar utveckling fullt ut, såväl i praktiken som i andan.

4.  Europaparlamentet påminner om vikten av den bakomliggande principen i 2030 års agenda om att ingen ska lämnas på efterkälken. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta kraftfulla åtgärder för att ta itu med den bristande jämlikheten inom och mellan länderna, eftersom detta förstärker andra globala utmaningars inverkan och bromsar en hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja forskning och uppdelning av data i sin politik för att säkerställa inkludering och prioritering av de mest utsatta och marginaliserade.

5.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att integrera målen för hållbar utveckling i sin agenda för bättre lagstiftning och understryker möjligheterna med att på ett strategiskt sätt använda verktygen för bättre lagstiftning för att utvärdera EU:s politiska samstämmighet med avseende på Agenda 2030. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa en kontroll av målen för hållbar utveckling i all ny politik och lagstiftning, och att säkerställa fullständig politisk samstämmighet i genomförandet av målen för hållbar utveckling, samtidigt som man främjar synergieffekter, får fördelar och undviker kompromisser både på europeisk och på nationell nivå. Parlamentet understryker behovet av att inkludera hållbar utveckling som en integrerad del i den övergripande ramen för konsekvensbedömningar, i stället för som en separat konsekvensbedömning, vilket för närvarande är fallet enligt kommissionens verktygslåda för bättre lagstiftning. Parlamentet efterlyser dessutom förbättrade verktyg för att mäta och kvantifiera de medellånga och långsiktiga miljöeffekterna i konsekvensbedömningarna. Parlamentet uppmanar även kommissionen att säkerställa att utvärderingar och kontroller av ändamålsenlighet som görs inom ramen för programmet för lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit-programmet) bedömer om vissa politiska åtgärder eller viss lagstiftning bidrar till ett ambitiöst genomförande av målen för hållbar utveckling eller om de i själva verket hindrar detta. Parlamentet efterlyser en tydlig identifiering och uppdelning av den förvaltningsnivå på vilken målen ska genomföras, men betonar samtidigt att subsidiaritetsprincipen bör respekteras. Parlamentet kräver att tydliga och enhetliga processer för hållbar utveckling införs på nationell, och vid behov subnationell eller lokal nivå, för de medlemsstater som inte redan har gjort detta. Parlamentet betonar att kommissionen bör erbjuda vägledning för denna process för att säkerställa ett harmoniserat format.

6.  Europaparlamentet understryker att det sjunde miljöhandlingsprogrammet i sig är ett viktigt instrument för genomförandet av hållbarhetsmålen, även om åtgärder som vidtagits i vissa sektorer ännu inte är tillräckliga för att säkerställa att målen uppnås. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att genomföra det sjunde miljöhandlingsprogrammet, att i sin utvärdering av programmet inbegripa en bedömning av den grad till vilken programmets mål sammanfaller med hållbarhetsmålen, och att utifrån dessa resultat utarbeta en rekommendation för det efterföljande programmet. Parlamentet uppmanar kommissionen att i god tid föreslå ett miljöhandlingsprogram för unionen för perioden efter 2020, i enlighet med artikel 192.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, eftersom detta program kommer att bidra till uppnåendet av målen för hållbar utveckling i Europa.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att hålla fast både vid den förvaltningsagenda som man gemensamt avtalade om i Riodeklarationen och i Agenda 2030, och 2002 års genomförandeplan från Johannesburg och slutdokumentet från FN:s 2012 års konferens om hållbar utveckling Rio +20.

8.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör uppmuntra medlemsstaterna att främja införandet eller förbättringen av råden för hållbar utveckling på nationell nivå, även på lokal nivå. Parlamentet anser även att man bör förbättra det civila samhällets och andra berörda aktörers deltagande och deras aktiva engagemang i relevanta internationella forum, och i detta avseende främja öppenhet och ett brett samhälleligt deltagande samt offentliga partnerskap, för att genomföra hållbar utveckling.

9.  Europaparlamentet inser att det kommer att behövas deltagande från många olika aktörer från EU, medlemsstaterna, de lokala och regionala myndigheterna, det civila samhället, medborgare, näringslivet och tredje parter för att målen för hållbar utveckling ska kunna uppnås. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att det flerpartsforum som man informerade om i kommissionens meddelande blir en modell för bästa praxis för att underlätta planeringen, genomförandet, övervakningen och översynen av Agenda 2030. Parlamentet understryker att denna plattform bör mobilisera experter från olika nyckelsektorer, främja innovation och bidra till att säkerställa effektiva förbindelser med berörda parter samt uppmuntra främjandet av hållbar utveckling nedifrån och upp. Parlamentet framhåller att plattformen bör vara mer övergripande än en peer learning-plattform och möjliggöra att de berörda parterna faktiskt engageras i planeringen och övervakningen av genomförandet av hållbarhetsmålen. Parlamentet inbjuder vidare kommissionen att främja synergieffekter med andra närstående plattformar såsom Refit-plattformen, plattformen för den cirkulära ekonomin, högnivågruppen för konkurrenskraft och tillväxt samt expertgruppen på hög nivå för hållbar finansiering, och att rapportera till parlamentet och rådet om hur rekommendationerna från plattformen kommer att följas upp.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera sina insatser för att underlätta styrningen av målen för hållbar utveckling för att säkerställa följande:

Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att säkerställa att flerpartsforumet inte bara resulterar i att man samlar in, utan också sprider praktisk kunskap om målen för hållbar utveckling, och också säkerställer att plattformen påverkar den politiska dagordningen. Parlamentet begär således att kommissionen, med hjälp av parlamentet och rådet, ska skapa ett flerpartsforum där aktörer från många olika sektorer kan delta. Näringslivet och industrin, konsumentgrupper, fackföreningar, sociala icke-statliga organisationer, miljö- och klimatinriktade icke-statliga organisationer, icke-statliga organisationer inriktade på utvecklingssamarbete samt lokala myndigheter och representanter för städer bör alla vara representerade i ett forum med minst 30 deltagare. Sammanträdena bör vara öppna för så många aktörer som möjligt, och vid behov kunna utvidgas om intresset ökar i framtiden. Flerpartsforumet bör vid sina sammanträden varje kvartal fastställa problem som utgör hinder för genomförandet av hållbarhetsmålen. Parlamentet bör överväga att inrätta en arbetsgrupp för målen för hållbar utveckling i syfte att garantera övergripande arbete om detta ärende inom parlamentet. Detta forum bör bestå av parlamentsledamöter som representerar så många av utskotten som möjligt. Parlamentet betonar att både kommissionen och parlamentet bör delta aktivt i flerpartsforumets sammanträden. Parlamentet anser att kommissionen varje år före FN:s högnivåsammanträden om målen för hållbar utveckling i juni/juli bör lämna in en uppdatering till forumet rörande dess framtida planer att bidra till genomförandet av hållbarhetsmålen, liksom ett dokument som är tillgängligt på alla nivåer i alla medlemsstater om bästa praxis när det gäller genomförandet av hållbarhetsmålen. Parlamentet anser att Regionkommittén bör fungera som en brygga mellan lokala och nationella aktörer.

11.  Europaparlamentet välkomnar den ökande mängden institutionellt och privat kapital som avsätts till finansiering av målen för hållbar utveckling, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla kriterier för hållbar utveckling för EU:s institutionella utgifter, identifiera potentiella regleringsmässiga hinder och incitament för investeringar i hållbarhetsmålen och utforska möjligheterna till samordning och samarbete mellan offentliga och privata investeringar.

12.  Europaparlamentet välkomnar det eventuella bidraget från granskningen av genomförandet av EU:s miljöpolitik i syfte att uppnå hållbarhetsmålen genom ett bättre genomförande av regelverket i medlemsstaterna. Parlamentet varnar dock för att denna granskning inte bör ersätta andra verktyg, t.ex. överträdelseförfaranden.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta effektiva övervaknings-, spårnings- och översynsmekanismer för genomförandet och integreringen av hållbarhetsmålen och Agenda 2030, och uppmanar kommissionen att i samarbete med Eurostat införa en uppsättning särskilda framstegsindikatorer för den interna tillämpningen av målen för hållbar utveckling i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra årliga rapporter om EU:s framsteg i genomförandet av hållbarhetsmålen och betonar att kommissionen bör stödja medlemsstaternas konsekventa rapportering. Parlamentet begär att få bli partner i processen, särskilt under arbetets andra fas efter 2020 och efterlyser en årlig dialog och rapportering mellan parlamentet, rådet och kommissionen som utmynnar i en rapport. Parlamentet kräver att resultaten både ska vara transparenta, lättförståeliga och informativa för en bred publik. Parlamentet framhåller vikten av transparens och demokratiskt ansvarstagande i övervakningen av Agenda 2030, och understryker därför den roll som medlagstiftarna spelar i denna process. Parlamentet anser att ett ingående av ett bindande interinstitutionellt avtal enligt artikel 295 i EUF-fördraget skulle ge en lämplig struktur för samarbetet i detta avseende.

14.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna måste rapportera till FN om sina resultat när det gäller att uppnå hållbarhetsmålen. Parlamentet betonar att dessa medlemsstatsrapporter bör utarbetas i samarbete med de berörda lokala och regionala myndigheterna. Parlamentet understryker att det i medlemsstater med federala och decentraliserade myndighetsnivåer är nödvändigt att i detalj nämna de särskilda utmaningar och förpliktelser som rör dessa delegerade myndighetsnivåer när det gäller att uppnå hållbarhetsmålen.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja hållbara globala värdekedjor genom att införa system för tillbörlig aktsamhet för företag, som gäller hela leveranskedjan, vilket uppmuntrar företag att investera på ett mer ansvarsfullt sätt och främjar ett effektivare genomförande av kapitel om hållbar utveckling i frihandelsavtal, även inom korruptionsbekämpning, transparens, skatteflykt och ansvarsfullt företagande.

16.  Europaparlamentet anser att i en framtida vision om Europa måste målen för hållbar utveckling finnas med som central princip, och att medlemsstaterna i detta sammanhang bör övergå till hållbara ekonomiska modeller. Därför bör EU:s roll i arbetet med att uppnå en hållbar utveckling stå i centrum för de diskussioner som inletts genom kommissionens vitbok av den 1 mars 2017 om EU:s framtid (COM(2017)2025), där det behövs större tonvikt vid hållbarhetsdimensionen i samband med ekonomisk tillväxt. Parlamentet anser att uppnående av målen för hållbar utveckling och Agenda 2030 är av avgörande betydelse för EU och att hållbarhetsmålen är det som Europa lämnar efter sig till framtida generationer. Parlamentet påpekar att Agenda 2030 stämmer överens med unionens principer och värderingar och att det därför är naturligt att uppnåendet av målen för hållbar utveckling sammanfaller med Europeiska unionens planer att skapa en bättre, mer hälsosam och mer hållbar framtid för Europa.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bygga upp kapacitet för integrerade bedömningar, teknisk och institutionell innovation och finansiell mobilisering för att uppnå hållbarhetsmålen.

18.  Europaparlamentet erkänner att de flesta europeiska länder både inom och utanför EU har skrivit under avtalet om målen för hållbar utveckling. Parlamentet anser att man mot bakgrund av debatten om Europas framtid bör överväga att utarbeta en Europaomfattande ram för uppnåendet av målen för hållbar utveckling för medlemsstaterna i EU och EES, undertecknarna av EU:s associeringsavtal, EU:s kandidatländer och, efter utträdet ur EU, Förenade kungariket.

19.  Europaparlamentet betonar den roll som det politiska högnivåforumet spelar i uppföljningen och översynen av målen för hållbar utveckling, och uppmanar kommissionen och rådet att leva upp till förväntningarna på EU som ledande i arbetet med att utforma och genomföra Agenda 2030 genom att enas om gemensamma EU-ståndpunkter och gemensam EU-rapportering, som bygger på samordnad rapportering från medlemsstaterna och EU-institutionerna, inför det politiska högnivåforumet inom ramen för FN:s generalförsamling. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera nuvarande insatser under det kommande politiska högnivåforumet och även de särskilda målen för hållbar utveckling, som kommer att granskas.

20.  Europaparlamentet anser att EU bör vara den globala ledaren i övergången till en koldioxidsnål ekonomi och ett hållbart produktions- och konsumtionssystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrikta sin vetenskaps-, teknik- och innovationspolitik på hållbarhetsmålen och uppmanar kommissionen att utarbeta ett meddelande om vetenskap, teknik och innovation för hållbar utveckling, såsom rekommenderats av kommissionens expertgrupp om uppföljningen av Rio+20, främst målen för hållbar utveckling, i syfte att utarbeta och stödja en långsiktig politik för samordning och samstämmighet.

21.  Europaparlamentet betonar att vetenskap, teknik och innovation är särskilt viktiga redskap när det gäller att genomföra målen för hållbar utveckling. Parlamentet understryker behovet av att på ett bättre sätt införliva begreppet hållbar utveckling och samhällsutmaningar i Horisont 2020 och framtida ramprogram för forskning.

22.  Europaparlamentet påminner om att parlamentet bör spela en tydlig roll i EU:s genomförande av Agenda 2030, såsom fastställdes i dess resolution av den 12 maj 2016.

23.  Europaparlamentet välkomnar de senaste initiativen för att främja resurseffektivitet, bland annat genom att främja förebyggande av avfall, återanvändning och återvinning, begränsning av energiåtervinning till material som inte är återvinningsbara och utfasning av deponeringen på avfallsupplag av återanvändningsbart eller återvinningsbart avfall, såsom anges i handlingsplanen för den cirkulära ekonomin och förslaget till nya, ambitiösa EU:s mål om avfall, som bland annat kommer att bidra till mål nr 12 för hållbar utveckling och minskningen av marint avfall. Parlamentet erkänner att arbetet med att nå målen för hållbar utveckling och för att uppfylla målen för klimatförändringar på ett kostnadseffektivt sätt kommer att kräva ökad resurseffektivitet och kommer ensamt att minska de årliga utsläppen av växthusgaser med 19 % och växthusgasutsläppen i G7-länderna med upp till 25 % senast 2050. Parlamentet påpekar att 12 av de 17 målen för hållbar utveckling är beroende av ett hållbart utnyttjande av naturresurserna. Parlamentet understryker vikten av hållbar konsumtion och produktion genom att öka effektiviteten och minska föroreningar, resursbehov och avfall. Parlamentet betonar behovet av att bryta kopplingen mellan tillväxt, resursanvändning och miljöpåverkan. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en rapport regelbundet om läget för den cirkulära ekonomin med detaljerad information om situationen och tendenser, och göra det möjligt att ändra existerande politik utifrån objektiva, tillförlitliga och jämförbara uppgifter. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att se till att den cirkulära ekonomin resulterar i en betydande minskning av användningen av nya råvaror och en minskning av avfallsmaterial samt i produkter med längre livslängd och i användningen av biprodukter från tillverkning och överblivna material, som tidigare har ansetts vara avfallsflöden. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ambitiös och övergripande plaststrategi och samtidigt uppfylla 2020-målet om en miljövänlig hantering av kemikalier, och dessutom ta hänsyn till målet om kretsloppet för giftfria material, i enlighet med det sjunde miljöhandlingsprogrammet. Parlamentet anser att samordnade åtgärder på europeisk nivå mot livsmedelsavfall är avgörande för mål nr 2 i målen för hållbar utveckling och betonar att EU:s mål är att minska livsmedelsavfallet med 50 % senast 2030.

24.  Europaparlamentet betonar att det i beslut nr 1386/2013/EU anges att de nuvarande produktions- och konsumtionssätten i den globala ekonomin ger upphov till en stor mängd avfall som, tillsammans med en ökad efterfrågan på varor och tjänster till gränsen till uttömningen av resurser, bidrar till en höjning av priserna på viktiga råvaror, mineraler och energi, vilket skapar ännu mer föroreningar och avfall, ökar utsläppen av växthusgaser och försnabbar markförsämringen och avskogningen. Parlamentet framhåller därför att det krävs insatser från EU:s och medlemsstaternas sida för att man ska kunna säkerställa en analys av produkternas och tjänsternas livscykel för att bedöma deras verkliga påverkan ur hållbarhetssynpunkt.

25.  Europaparlamentet påminner om att det av avgörande betydelse att man kan frikoppla den ekonomiska tillväxten från resursförbrukningen för att man ska kunna begränsa inverkan på miljön samt förbättra Europas konkurrenskraft och minska dess resursberoende.

26.  Europaparlamentet betonar att om EU ska kunna uppnå målen i Agenda 2030 är det av yttersta betydelse att dessa mål på ett övergripande sätt avspeglas i den europeiska planeringsterminen, bl.a. genom att ta upp gröna arbetstillfällen, resurseffektivitet, hållbara investeringar och hållbar innovation. Parlamentet konstaterar att en resurseffektiv ekonomi har stor potential för skapande av arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt, med ett tillskott på två biljoner amerikanska dollar till den globala ekonomin fram till 2050 och en ökning på 600 miljarder amerikanska dollar av G7-ländernas BNP för samma period.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att för alla berörda parter, inbegripet investerare, fackföreningar och medborgare, betona fördelarna med att omvandla icke hållbar produktion till verksamhet som möjliggör genomförande av målen för hållbar utveckling och fördelarna med att permanent omskola arbetskraften till grön, ren sysselsättning av hög kvalitet.

28.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att på EU-nivå uppnå hållbarhetsmål nr 2 om ett hållbart jordbruk och målen om förebyggande av föroreningar och överanvändning av vatten (6.3 och 6.4), om förbättring av jordkvaliteten (2.4 och 15.3) och om att stoppa förlusten av biologisk mångfald (15).

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta itu med de betydande förseningar när det gäller att uppnå en god vattenstatus enligt ramdirektivet för vatten, och att säkerställa att mål nr 6 för hållbar utveckling nås. Parlamentet noterar att Europeiska miljöbyrån har klassificerat den ekologiska statusen i mer än hälften av vattenförekomsterna i de europeiska floderna och sjöarna som mindre god, och att vattenekosystemen fortsätter att försvagas och den biologiska mångfalden att väsentligt försämras. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja innovativa strategier för hållbar vattenförvaltning, såsom att frigöra den fulla potential som avloppsvatten erbjuder, och tillämpa principerna för cirkulär ekonomi i vattenförvaltning genom att genomföra åtgärder för att främja en säker återanvändning av avloppsvatten inom jordbruket och i den industriella och den kommunala sektorn. Parlamentet betonar att ungefär 70 miljoner européer drabbas av vattenstress under sommarmånaderna. Parlamentet påminner dessutom om att omkring 2 % av EU:s befolkning inte har inte full tillgång till dricksvatten, något som på ett oproportionerligt sätt drabbar utsatta, marginaliserade grupper. Parlamentet påminner vidare om att 10 personer dör varje dag i Europa till följd av orent vatten och dåliga sanitära förhållanden och hygien.

30.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens gemensamma meddelande om havens framtid, där man föreslår 50 åtgärder för säkra, trygga, rena och hållbart förvaltade hav i Europa och i hela världen för att uppnå mål nr 14 för hållbar utveckling – ett brådskande mål med tanke på behovet av en snabb återhämtning av haven i Europa och världshaven.

31.  Europaparlamentet betonar den miljömässiga betydelsen av och de socioekonomiska fördelarna med biologisk mångfald, och att den aktuella minskningen av den biologiska mångfalden enligt den senaste rapporten om planetens gränser har överskridit de planetära begränsningarna, samtidigt som biosfärens integritet anses utgöra en nyckelgräns som man inte kan överskrida utan att förändra jordens tillstånd. Parlamentet noterar med oro att målen för den biologiska mångfalden i EU 2020 och i konventionen om biologisk mångfald inte kommer att uppnås om inte betydande ytterligare åtgärder vidtas. Parlamentet påminner om att 60 % av alla djurarters och 77 % av skyddade livsmiljöers förhållanden inte är optimala(9). Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att uppnå dessa mål bl.a. genom ett fullständigt genomförande av naturvårdsdirektiven och genom att erkänna det mervärde som ekosystemen och den biologiska mångfalden tillför den europeiska miljön, och anslå tillräckliga medel, även i de framtida budgetarna för bevarandet av den biologiska mångfalden, särskilt för nätverket Natura 2000 och Life-programmet. Parlamentet upprepar behovet av en gemensam metod för spårning, som tar hänsyn till alla direkta och indirekta utgifter för biologisk mångfald och effektiviteten av dessa utgifter, men betonar att EU:s totala utgifter inte får ha några negativa effekter för den biologiska mångfalden utan att de bör bidra till uppnåendet av EU:s mål för biologisk mångfald.

32.  Europaparlamentet betonar att det är en absolut förutsättning att naturvårdsdirektiven genomförs fullständigt, efterlevs och finansieras tillfredsställande, för att strategin för biologisk mångfald som helhet ska bli framgångsrik och dess huvudmål uppnås. Parlamentet välkomnar kommissionens beslut att inte revidera naturvårdsdirektiven.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skyndsamt fullgöra och stärka det ekologiska nätverket Natura 2000 genom att öka insatserna för att se till att tillräckligt många särskilda bevarandeområden utses i enlighet med habitatdirektivet och att detta åtföljs av effektiva åtgärder för att skydda den biologiska mångfalden i Europa.

34.  Europaparlamentet noterar att forskningen visar att ett ohållbart jordbruk är den största orsaken till minskningen av det organiska kolinnehållet i marken och förlusten av markens biologiska mångfald. Parlamentet uppmanar EU att främja metoder som bygger upp markkvaliteten, såsom rotation mellan baljväxter och djurhållning, som gör det möjligt för EU att uppfylla hållbarhetsmålen nr 2.4 och 15.3.

35.  Europaparlamentet anser att EU bör göra mycket mer för att bidra till att uppnå mål nr 15. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen att prioritera frågan om miljösanering genom att föreslå harmoniserade bestämmelser för att motverka markanvändning och markförsämring och att snarast möjligt lägga fram den handlingsplan mot avskogning och skogsförsämring som nämnts vid upprepade tillfällen samt en tidsplan för att genomföra denna.

36.  Europaparlamentet erkänner att förändringar i markens biologiska mångfald och i det organiska kolinnehållet i marken framför allt orsakas av markförvaltningsmetoder och förändringar i markanvändning samt klimatförändringar, vilka har allvarliga negativa konsekvenser för ekosystemen och samhället som helhet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt markrelaterade frågor i det kommande åttonde miljöhandlingsprogrammet

37.  Europaparlamentet betonar att EU:s import av sojaskrå till djurfoder bidrar till avskogningen i Sydamerika och undergräver därmed hållbarhetsmålen när det gäller avskogning, klimatförändringar och biologisk mångfald.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sina insatser som en global aktör när det gäller att skydda den viktiga ekologin och miljön i Arktis. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att inte tillåta några politiska åtgärder som ger incitament till att exploatera Arktis för fossila bränslen.

39.  Europaparlamentet välkomnar fokuseringen på biologisk mångfald, naturresurser och ekosystem samt på den erkända kopplingen mellan dessa faktorer och människors hälsa och välbefinnande. Parlamentet understryker behovet av en One health-modell som omfattar människors och djurs hälsa och miljöskydd, och påminner om att investeringar i forskning och innovationer i syfte att utveckla ny hälso- och sjukvårdsteknik är en avgörande förutsättning för att uppnå hållbarhetsmålen. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att mycket skyndsamt genomföra en analys som ett svar på OECD:s publikation om europeisk hälsostatistik i korthet (EU Health at a Glance), som visar att den förväntade livslängden inte har ökat i många EU-länder. Parlamentet noterar att jämbördig tillgång till högkvalitativ hälso- och sjukvård är nyckeln till hållbara hälso- och sjukvårdssystem, eftersom den kan minska ojämlikheten. Parlamentet understryker att det behövs ytterligare åtgärder för att avlägsna de flerdimensionella hindren för tillgång på individ-, leverantörs- samt hälso- och sjukvårdssystemnivå, och för att fortsätta med att investera både i innovation och medicinsk forskning och i Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) i syfte att utveckla lösningar på hälsoområdet som är tillgängliga, hållbara och inriktade på bekämpningen av de globala gisslen som HIV/AIDS, tuberkulos, meningit, hepatit C och andra försummade infektionssjukdomar, som ofta är kopplade till fattigdom. Parlamentet påminner om att investeringar i forskning och utveckling på det medicinska området på global nivå är avgörande för att man ska kunna bemöta de framväxande hälso- och sjukvårdsutmaningarna i form av epidemier och antibiotikaresistens.

40.  Europaparlamentet understryker att havsekonomin, eller ”den blå ekonomin”, erbjuder viktiga möjligheter till ett hållbart utnyttjande och bevarande av de marina resurserna, och att lämpligt stöd till kapacitetsuppbyggnad för att utveckla och genomföra planeringsverktyg och förvaltningssystem, kan göra det möjligt för utvecklingsländerna att ta vara på dessa möjligheter. Parlamentet understryker den viktiga roll som EU måste spela i detta.

41.  Europaparlamentet erkänner den obestridliga kopplingen mellan utvinning och bevarande av fiskeresurser och handel. Parlamentet erkänner också att alternativkostnaden för att inte åtgärda skadliga fiskesubventioner är extremt hög, eftersom resurserna kommer att uttömmas utan åtgärder, och resultera i osäker livsmedelsförsörjning och att de sysselsättningsmöjligheter som man försökte bevara kommer att förintas.

42.  Europaparlamentet påminner om att EU och dess medlemsstater alla är har undertecknat Parisavtalet och därför förbundit sig till dess mål, som kräver en global insats. Parlamentet framhåller behovet av att införliva de långsiktiga målen för att minska koldioxidutsläppen för att begränsa den globala uppvärmningen till klart under 2°C, och att fortsätta ansträngningarna för att ytterligare begränsa denna ökning till 1,5°C.

43.  Europaparlamentet påminner om att kommissionens förslag om en klimat- och energiram för 2030 fastställer tre huvudmål för 2030: att växthusgasutsläppen ska minska med minst 40 %, att minst 27 % av EU:s efterfrågan på energi ska tillgodoses med förnybar energi och att energieffektiviteten ska förbättras med minst 30 %. Parlamentet påminner om sina ställningstaganden rörande dessa mål. Parlamentet betonar behovet av att fortsätta att granska dessa mål och att utarbeta en EU-strategi för nollutsläpp till mitten av århundradet, där man stakar ut en kostnadseffektiv väg för att nå målet om nollutsläpp netto enligt Parisavtalet.

44.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att effektivt integrera begränsning av och anpassning till klimatförändringarna i utvecklingspolitiken. Parlamentet betonar behovet av att uppmuntra tekniköverföring till energieffektiv och ren teknik, och stödja investeringar i småskaliga, fristående och decentraliserade projekt för förnybar energi. Parlamentet uppmanar EU att öka sitt stöd för hållbart jordbruk i syfte att hantera klimatförändringar, genom riktade stöd till småskaliga jordbrukare, diversifiering av grödor, skogsjordbruk och agroekologiska metoder.

45.  Europaparlamentet noterar att miljöförsämringen och klimatförändringarna utgör stora risker för skapande och upprätthållande av fred och rättvisa. Parlamentet erkänner behovet av att i större utsträckning uppmärksamma hur klimatförändring och miljöförstöring driver på global migration, lika väl som fattigdom och hunger. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att behålla klimatförändringen som strategisk prioritering i diplomatiska dialoger på global nivå, inklusive bilaterala och biregionala högnivådialoger med G7-länderna, G20-länderna, i FN och med partnerländer som Kina, för att fortsätta en positiv och aktiv dialog som påskyndar den globala övergången till ren energi och undviker farlig klimatförändring.

46.  Europaparlamentet erkänner det arbete som utförs av det amerikanska centrumet för klimat och säkerhet (Center for Climate and Security) när det gäller att identifiera tändpunkter mellan klimatförändringar och internationell säkerhet. Centrumet kallar klimatförändringarna en ”hotmultiplikator” som skulle kunna fordra större humanitära eller militära interventioner och leda till svårare väderfenomen som hotar städer och militärbaser.

47.  Europaparlamentet anser att energifattigdom, som ofta definieras som en situation där individer och hushåll inte i tillräcklig grad kan värma upp sina bostäder eller tillhandahålla andra energitjänster som behövs i sina hem till en överkomlig kostnad, är ett problem i många medlemsstater. Parlamentet framhåller att energifattigdom beror på stigande energipriser, konjunkturnedgångens inverkan på nationella och regionala ekonomier och bostäder med dålig energieffektivitet. Parlamentet påminner om det i EU:s statistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU–Silc) uppskattas att 54 miljoner EU-medborgare (10,8 % av EU:s befolkning) inte kunde värma upp sina hem tillräckligt under 2012, och liknande siffror har rapporterats vad gäller sen betalning av räkningar för el, vatten och värme eller förekomsten av dåliga bostadsförhållanden. Parlamentet betonar att det är viktigt att medlemsstaterna erkänner och tar itu med detta problem eftersom ett säkerställande av grundläggande energitjänster är av avgörande betydelse för att säkerställa att lokalsamhällen inte drabbas av negativa hälsokonsekvenser, att de inte fastnar i fattigdomsfällan och att de kan upprätthålla en god livskvalitet, och för att se till att de ekonomiska kostnaderna att hjälpa att de hushåll som är i behov av stöd inte blir alltför betungande. Parlamentet anser att moderna energitjänster är av avgörande betydelse för människors välbefinnande och för ett lands ekonomiska utveckling. Parlamentet noterar att 1,2 miljarder människor över hela världen ändå saknar tillgång till elektricitet och mer än 2,7 miljarder människor saknar möjlighet att laga mat på ett hygieniskt sätt. Parlamentet noterar att över 95 % av dessa människor bor antingen i Afrika söder om Sahara eller i utvecklingsländerna i Asien, och runt 80 % lever i landsbygdsområden. Parlamentet betonar att energi är av central betydelse för nästan varje större utmaning och möjlighet som världen står inför i dag. Parlamentet betonar att, vare sig det gäller sysselsättning, säkerhet, klimatförändringar, livsmedelsproduktion eller ökade inkomster, är tillgången till energi viktigt för alla, och att hållbar energi utgör en möjlighet som förändrar livet, ekonomin och vår planet.

48.  Europaparlamentet rekommenderar en fullständig integrering av klimatåtgärder i EU:s budget (integrering av klimatförändringarna ), och ett säkerställande av att åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser integreras i alla investeringsbeslut i Europa.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vart femte år, med början inom sex månader efter det att 2018 års positiva dialog inom ramen för UNFCCC har ägt rum, lägga fram en rapport om EU:s klimatlagstiftning, inklusive förordningen om ansvarsfördelning och utsläppshandelsdirektivet, för att försäkra sig om att denna lagstiftning effektivt bidrar till att nå de förväntade målen för en minskning av EU:s utsläpp av växthusgaser och huruvida den linje som man för närvarande följer kommer att vara tillräckliga för att nå målen för hållbar utveckling och målen i Parisavtalet. Parlamentet begär dessutom att kommissionen senast 2020 reviderar och utvidgar klimat- och energipolitiken fram till 2030 och EU:s nationella fastställda bidrag, för att de på ett lämpligt sätt ska kunna anpassas till de långsiktiga målen i Parisavtalet och målen för hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att stimulera potentialen för absorption av växthusgaser genom att uppmuntra utvecklingen av en politik som stöder återbeskogning med god skogsförvaltningspraxis, med tanke på att EU inom ramen för Agenda 2030 har åtagit sig att främja tillämpningen av hållbar skogsförvaltning, stoppa avskogningen, återställa skadade skogar och öka ny- och återplanteringen av skog runtom i världen fram till 2020.

50.  Europaparlamentet understryker att arbetet med att begränsa den globala uppvärmningen inte är ett hinder för ekonomisk tillväxt och sysselsättning utan att minskade koldioxidutsläpp i ekonomin tvärtom bör ses som en viktig källa till ny och hållbar ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Parlamentet erkänner dock att en övergång till en ny ekonomisk och social modell innebär att samhällen som är koncentrerade kring traditionella industrier troligen kommer att stå inför utmaningar. Parlamentet understryker vikten av stöd under denna övergång och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kanalisera medel från källor som exempelvis EU:s utsläppshandelssystem till finansiering av modernisering och en rättvis omställning för att hjälpa sådana samhällen och främja antagandet av bästa teknik och produktionsmetoder för att säkerställa de bästa miljönormerna samt säkra, varaktiga och hållbara arbetstillfällen.

51.  Europaparlamentet noterar att en kontinuerlig förlust av den biologiska mångfalden, de negativa följderna av avskogning och klimatförändringarna kan leda till en ökad konkurrens om resurser såsom livsmedel och energi, till ökad fattigdom och politisk instabilitet på det globala planet, och till folkförflyttningar och nya globala migrationsmönster. Parlamentet insisterar på att kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna bör ta hänsyn till detta i alla aspekter av yttre förbindelser och internationell diplomati och samtidigt säkerställa en stor ökning av finansieringen av det offentliga utvecklingsbiståndet (ODA). Parlamentet uppmanar kommissionen, utrikestjänsten och medlemsstaterna att i alla sina yttre åtgärder och sina kontakter med tredjeländer aktivt stödja åtgärder som syftar till att minska utsläppen genom främjande av förnybara energikällor, resurseffektivitet, biologisk mångfald och skogsskydd och genom främjande av begränsning av och anpassning till klimatförändringar.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att EU:s yttre politiska åtgärder är förenliga med målen för hållbar utveckling, fastställa områden där ytterligare insatser eller genomförande behövs för att se till att EU:s yttre politiska åtgärder stöder hållbarhetsmålens praktiska genomförande och att de inte står i konflikt med hållbarhetsmålen och deras genomförande i andra regioner, i synnerhet i utvecklingsländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta syfte sätta igång en tillförlitlig process som inleds med en metod för framsynthet/tidig varning för nya initiativ och förslag, inklusive ändringar av befintlig lagstiftning och att lägga fram ett förslag till en övergripande strategi för hållbar utveckling. Parlamentet pekar på tillgängliga verktyg och forum, t.ex. Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU), Uneces regionala forum för hållbar utveckling (RFSD), det politiska högnivåforumet och FN:s centrala plattform. Parlamentet efterlyser en frivillig översyn vid det politiska högnivåforumet i linje med Agenda 2030, som uppmuntrar medlemsstaterna att genomföra regelbundna och inkluderande granskningar av de framsteg som görs. Parlamentet betonar den roll som vanliga och korrekta förhandskonsekvensbedömningar spelar i detta avseende. Parlamentet påminner om den fördragsenliga skyldigheten att ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet i all politik som sannolikt kan påverka utvecklingsländerna.

53.  Europaparlamentet understryker vikten av ODA som ett viktigt instrument för att uppnå målen i Agenda 2030, utrota alla former av fattigdom och bekämpa ojämlikhet, men upprepar samtidigt att utvecklingsbiståndet inte räcker till för att på egen hand hjälpa utvecklingsländer att ta sig ur fattigdom. Parlamentet understryker behovet av att främja instrument som uppmuntrar till ökad ansvarighet, såsom budgetstöd. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att utan dröjsmål bekräfta åtagandet att anslå 0,7 % av bruttonationalinkomsten (BNI) till ODA, och lägga fram förslag till en detaljerad tidsplan för en gradvis ökning av ODA för att nå detta mål. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om EU:s åtagande att anslå minst 20 % av ODA till mänsklig utveckling och social inkludering och efterlyser ett förnyat åtagande i detta avseende. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppfylla OECD:s biståndskommittés (DAC) rekommendation om att den årliga genomsnittliga bidragsdelen bör utgöra 86 % av de sammanlagda ODA-anslagen. Parlamentet begär att ODA-anslag skyddas från omledning till andra åtgärder och att de internationellt överenskomna principerna om utvecklingseffektivitet respekteras genom att man upprätthåller ODA:s grundläggande mål, nämligen att utrota fattigdomen, med särskilt fokus på de minst utvecklade länderna och instabila områden. Parlamentet påminner om att man måste gå längre än förhållandet givare/mottagare i en bredare utvecklingsagenda.

54.  Europaparlamentet betonar att skattemässig rättvisa och öppenhet, bekämpning av skattesmitning, utrotning av olagliga finansiella flöden och skatteparadis, tillsammans med förbättrad förvaltning av de offentliga finanserna, hållbar ekonomisk tillväxt och ökad mobilisering av inhemska resurser är avgörande för finansieringen av Agenda 2030. Parlamentet uppmanar EU att inrätta ett finansieringsprogram (Devetax 2030) som uttryckligen ska bistå vid införandet av skattestrukturer i nya marknadsekonomier och hjälpa utvecklingsländer att öppna nya regionala skattekontor. Parlamentet upprepar sin begäran om en global skatt på finansiella transaktioner för att hantera de globala fattigdomsproblemen, efterlyser en undersökning av hur utvecklingsländerna påverkas av nationell skattepolitik och EU:s skattepolitik och anser att principen om en konsekvent politik för utveckling ska tillämpas när man lagstiftar på det här området.

55.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anpassa förhållningssättet till migration dels i syfte att utforma en migrationspolitik som ligger i linje med mål 10 för hållbar utveckling och en faktabaserad bild av migranter och asylsökande och även i linje med kampen mot främlingsfientlighet och diskriminering av invandrare, dels i syfte att investera i viktiga drivkrafter för mänsklig utveckling. Parlamentet upprepar sina farhågor om att den nya politiken och de nya finansieringsinstrumenten som ska ta itu med de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och tvångsförflyttningar kan komma att genomföras på bekostnad av utvecklingsmålen, och efterlyser en starkare granskningsroll för parlamentet i detta avseende för att säkerställa att de nya finansieringsverktygen är förenliga med EU:s rättsliga grund, principer och åtaganden, särskilt med Agenda 2030. Parlamentet påminner om att det primära målet för utvecklingssamarbetet är att utrota fattigdom och få till stånd en ekonomisk och social långsiktig utveckling.

56.  Europaparlamentet välkomnar fokuseringen på investeringar i unga människor, eftersom det är de som i första hand genomför hållbarhetsmålen. Parlamentet betonar behovet av att utnyttja den demografiska utdelningen i utvecklingsländer genom lämpliga politiska åtgärder och investeringar i utbildning och hälsa för ungdomar, däribland sexuell och reproduktiv hälsa. Parlamentet understryker möjligheten att äntligen främja jämställdhet och kvinnors egenmakt som en grundläggande del av målen för hållbar utveckling och uppmanar EU att integrera dessa aspekter inom alla områden för yttre åtgärder. Parlamentet anser att dessa grundläggande faktorer för mänsklig utveckling och humankapital bör prioriteras för att garantera hållbar utveckling.

57.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att avsätta nödvändiga resurser till och rikta den politiska uppmärksamheten på att säkerställa att principen om jämställdhet samt kvinnors och flickors egenmakt står i centrum för genomförandet av Agenda 2030.

58.  Europaparlamentet insisterar på att kommissionen och medlemsstaterna ska säkerställa att de offentliga budgetarna inte står i konflikt med målen för hållbar utveckling. Parlamentet anser att en betydande ökning av gröna investeringar, grön innovation och grön tillväxt i EU behövs för ett framgångsrikt och punktligt genomförande av Agenda 2030 och erkänner att det behövs nya finansieringsverktyg och olika strategier när det gäller investeringspolitiken, såsom en utfasning av miljömässigt skadliga bidrag och projekt som leder till höga koldioxidutsläpp. Parlamentet efterlyser en strategi för de multinationella företagens och näringslivets införlivande av miljömässiga, sociala och förvaltningsmässiga faktorer i sina affärsmodeller och för institutionella investerares införlivande av dessa faktorer i sina investeringsstrategier för att överföra medel till hållbar finansiering och desinvestera ur fossila bränslen.

59.  Europaparlamentet efterlyser en ny flerårig budgetram efter 2020 som innebär att unionens budget styrs om till genomförande av Agenda 2030 för hållbar utveckling genom att garantera tillräcklig finansiering för konkret genomförande av hållbarhetsmålen. Parlamentet efterlyser ökad integrering av hållbar utveckling i alla finansieringsmekanismer och budgetposter och upprepar att långsiktig politisk konsekvens spelar en viktig roll när det gäller kostnadsminimering. Parlamentet framhåller betydelsen av sammanhållningspolitiken som EU:s huvudsakliga investeringspolitik och påminner om att det behövs övergripande tillämpning av hållbarhetskriterier och resultatbaserade mål för EU:s samtliga struktur- och investeringsfonder, inklusive Europeiska fonden för strategiska investeringar, för att uppnå en heltäckande övergång till hållbar och inkluderande ekonomisk tillväxt.

60.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska investeringsbanken (EIB) att se till att den lever upp till Europas värderingar genom att tillämpa starka hållbarhetskriterier i sin utlåning och i synnerhet se till att utlåning till energi- och transportsektorerna inriktas på koldioxidsnåla och hållbara projekt.

61.  Europaparlamentet uppmanar EIB att senast 2030 avsätta 40 % av sin utlåningsportfölj till koldioxidsnål och klimattålig tillväxt.

62.  Europaparlamentet uppmanar EIB att anslå mer medel till Elena-initiativet för att tillhandahålla bidrag för tekniskt stöd som inriktas på genomförandet av energieffektivitet, distribution av förnybar energi samt urbana transportprojekt och transportprogram.

63.  Europaparlamentet erkänner att en motståndskraftig och hållbar infrastruktur är det viktigaste för att åstadkomma en koldioxidsnål och hållbar framtid och också något som ger många olika sidovinster, som varaktighet och förbättrat skydd mot brand och översvämningar. Parlamentet anser att en övergång till ett hållbart samhälle kan komma till stånd genom att vi följer principen ”energieffektivitet först” och fortsätter att förbättra effektiviteten hos apparater, kraftnät och byggnader och samtidigt utvecklar lagringssystem. Parlamentet erkänner att byggnader har den största potentialen för energieffektivitet och uppmanar EU att åta sig att senast 2050 nå målet med ett helt hållbart, koldioxidsnålt och energieffektivt byggnadsbestånd som har ett energibehov på nära noll och där alla kvarvarande behov tillgodoses av en bred uppsättning förnybara energikällor. Parlamentet efterlyser snabbare ökning av andelen förnybar energi i EU:s energimix. Parlamentet varnar för att låsa sig vid icke hållbar infrastruktur och uppmanar kommissionen att föreslå åtgärder för en ordnad övergång till en hållbar koldioxidsnål ekonomi och en grundläggande omorientering av infrastrukturutvecklingen för att lindra de systemiska ekonomiska risker som är kopplade till finansiella tillgångar med höga koldioxidutsläpp.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att prioritera hållbar rörlighet genom att förbättra kollektiva transportmedel på lokal nivå med respekt för ländernas särdrag och med utgångspunkt i medborgarnas faktiska behov. Parlamentet anser att EU:s ekonomiska stöd till utvecklingen av transportsektorn och infrastruktur bör ges i enlighet med mål som ger medlemsstaterna ett riktigt mervärde.

65.  Europaparlamentet understryker att korruption har en allvarlig inverkan på miljön och att den olagliga handeln med utrotningshotade vilda djur och växter, mineraler och ädelstenar såväl som skogsprodukter som timmer också är oupplösligt kopplad till korruption. Parlamentet framhåller också att den olagliga handeln med djur kan utsätta utrotningshotade arter för ännu större risker medan den olagliga avverkningen kan leda till förlust av den biologiska mångfalden och öka koldioxidutsläppen, vilket bidrar till klimatförändringarna. Parlamentet betonar att för organiserade kriminella grupper är vinsterna stora och riskerna små, eftersom skogsbrott sällan leder till åtal och påföljderna ofta inte motsvarar brottens svårhetsgrad. Parlamentet påminner om att FN:s konvention mot korruption, med dess breda fokus på förebyggande av korruption, effektiv brottsbekämpning, internationellt samarbete och återvinning av tillgångar, kan vara ett effektivt verktyg för att bekämpa korruption i miljösektorn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att integrera antikorruptionsstrategier, som öppenhet och ansvarsskyldighet, i miljölagstiftningen och miljöpolitiken och stärka demokratin och den goda förvaltningen. Parlamentet betonar att stävjandet av korruptionen i miljösektorn kommer att bidra till att skapa tillgång på lika villkor till grundläggande resurser som vatten och en ren miljö och är av avgörande betydelse för skyddet av vår miljö och säkerställandet av hållbar utveckling.

66.  Europaparlamentet erkänner den viktiga roll som kultur och kulturellt deltagande spelar för genomförandet av agendan för hållbara utvecklingsmål, liksom den roll som kultur spelar i EU:s yttre förbindelser och utvecklingspolitik. Parlamentet efterlyser adekvat stöd till kulturinstitutioner och kulturorganisationer som bidrar till genomförandet av agendan för hållbar utveckling samt ytterligare fördjupade förbindelser mellan forskning, vetenskap, innovation och kultur.

67.  Europaparlamentet påminner om att kulturellt deltagande förbättrar den fysiska och mentala hälsan samt välbefinnandet, har en positiv inverkan på resultaten i skolan och i arbetslivet, hjälper människor som riskerar social utestängning att komma in på arbetsmarknaden, och bidrar sålunda i stor utsträckning till att många av hållbarhetsmålen uppnås.

68.  Europaparlamentet är djupt oroat över skillnaderna mellan medlemsstaternas utbildningssystem, vilket framgår av de senaste Pisarapporterna. Parlamentet betonar att offentliga utbildningssystem som har tillräckliga resurser och är tillgängliga för alla är nödvändiga för jämlikhet och social inkludering och för att målsättningarna inom ramen för utvecklingsmål 4 ska kunna uppnås, och att utbildning av god kvalitet kan ge sårbara människor, minoriteter, personer med särskilda behov och kvinnor och flickor egenmakt. Parlamentet beklagar det ihållande problemet med hög ungdomsarbetslöshet. Parlamentet konstaterar att utbildning är nyckeln till att utveckla självförsörjande samhällen. Parlamentet uppmanar EU att koppla ihop högkvalitativ grundläggande utbildning, teknisk utbildning och yrkesutbildning samt samarbete med näringslivet, då detta är en nödvändig förutsättning för ungdomars anställbarhet och tillgång till kvalificerade arbetstillfällen.

69.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att skydda regionala språk, minoritetsspråk och mindre använda språk samt den språkliga mångfalden och att se till att språkdiskriminering inte tolereras när de införlivar målen för hållbar utveckling i den europeiska politiska ramen och kommissionens nuvarande och framtida prioriteringar.

70.  Europaparlamentet anser att kulturell mångfald och skydd av naturarvet genomgående bör främjas i hela den europeiska politiska ramen, även via utbildning.

71.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i första hand ta itu med den miljömässiga och ekonomiska omställningen av de industriområden som i flera olika europeiska regioner orsakar stor miljöförorening och utsätter lokalbefolkningen för betydande hälsorisker.

72.  Europaparlamentet understryker den roll som EU-agendan för städer kommer att spela i genomförandet av den globala nya agendan för städer och välkomnar politiska utvecklingar som ger städer och regioner möjlighet att göra synergistiska gröna investeringar. Parlamentet välkomnar också initiativ som European Green Leaf Award och det globala borgmästaravtalet för klimat och energi, och betonar vidare hur viktigt det är att städer och regioner uppfyller målen för hållbar utveckling eftersom hållbarhet kräver kollaborativa och långsiktiga strategier från myndigheter på alla styrnivåer och i alla sektorer.

73.  Europaparlamentet påminner om att Agenda 2030 innebär att vi inte längre kan se på livsmedel, försörjning och förvaltning av naturresurser som enskilda isolerade frågor. Parlamentet understryker att ett fokus på landsbygdsutveckling och investeringar i jordbruk – grödor, boskap, skogsbruk, fiske och vattenbruk – är kraftfulla verktyg för att få ett slut på fattigdom och hunger, och åstadkomma en hållbar utveckling. Parlamentet konstaterar att jordbruket har en central roll att spela när det gäller att bekämpa klimatförändringarna. Parlamentet betonar att de stora ambitionerna i hållbarhetsmålen endast kan uppnås genom samarbete – norr–söder, söder–söder och tresidigt – och globala partnerskap mellan flera aktörer och över en rad olika områden.

74.  Europaparlamentet välkomnar avsikten att integrera en hållbar handels- och investeringspolitik som i sin tur integrerar hållbar utveckling, och efterlyser en bättre EU-politisk hantering inom och utanför EU av konsekvenserna av att råvaror och naturtillgångar hämtas i och utanför EU. Parlamentet uppmanar till en omprövning av investeringspolitiken och till en bred användning av innovativa finansieringsverktyg för att uppnå hållbarhetsmålen. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att kontroller för hållbar utveckling görs vad gäller alla framtida handelsavtal.

75.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, med hjälp av berörda intressenter, utforma och tillhandahålla särskilt skräddarsytt stöd för marginaliserade låginkomsthushåll och låginkomstgrupper, till exempel romer, för att se till att de kan leva ett hälsosamt liv samt har tillgång till grundläggande tjänster och säkra, rena naturresurser såsom luft, vatten, modern energi till ett överkomligt pris och hälsosam kosthållning, något som också skulle bidra till att uppnå hållbarhetsmålen 1, 10 och 15 om att avskaffa fattigdom, minska ojämlikhet och främja fredliga och inkluderande samhällen.

76.  Europaparlamentet konstaterar, i likhet med 2030-agendan, att personer med funktionsnedsättning löper mycket större risk att leva i fattigdom, med otillräcklig tillgång till grundläggande rättigheter såsom utbildning, hälsa och sysselsättning.

77.  Europaparlamentet anser att EU:s initiativ för att skapa en hållbar framtid inte kan bortse från den bredare diskussionen om den roll som djur har i egenskap av kännande varelser och deras välbefinnande, vilket ofta negligeras i de nuvarande produktions- och konsumtionssystemen. Parlamentet betonar att EU snarast möjligt måste åtgärda de brister som finns i politiken och lagstiftningen i fråga om djurs välbefinnande, något som allt fler EU-medborgare kräver.

78.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att trappa upp insatserna och finansieringen för att öka medvetenheten, de riktade utbildningskampanjerna, och medborgarnas engagemang och arbete för hållbar utveckling.

79.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att senast 2020 ta bort incitamenten för palmolja och sojabaserade biobränslen som leder till avskogning och skador på torvmarker. Parlamentet anser dessutom att man bör införa ett enda certifieringssystem för palmolja som släpps ut på EU-marknaden, för att intyga att produkten har ett socialt ansvarsfullt ursprung.

80.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fortsätta trappa upp insatserna för att på effektivt sätt få bukt med den dåliga luftkvaliteten, som varje år orsakar mer än 430 000 för tidiga dödsfall i EU. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att se till att ny och befintlig lagstiftning efterlevs för att påskynda de rättsliga åtgärder som vidtas mot medlemsstater som inte iakttar luftföroreningslagarna, och att föreslå ny, effektiv lagstiftning, inklusive sektorsspecifik lagstiftning, för att få bukt med dålig luftkvalitet och de olika föroreningskällorna samtidigt som metanutsläppen minskas. Parlamentet understryker att EU fortfarande har långt kvar till att uppfylla de gränsvärden som fastställts för EU, vilka inte är alls lika stränga som de gränsvärden som rekommenderas av WHO.

81.  Europaparlamentet noterar att kommissionen har tagit itu med problemet med dålig luftkvalitet genom att inleda ett antal överträdelseförfaranden, i synnerhet mot dem som ständigt överskrider de gränsvärden för kvävedioxid som fastställs i direktiv 2008/50/EG.

82.  Europaparlamentet påminner om att minskade bullerföroreningar är en av de kvalitetsparametrar som inte kommer att nås till 2020. Parlamentet betonar att i EU bidrar buller till att minst 10 000 personer dör i förtid varje år till följd av kranskärlssjukdomar och stroke, och att 2012 utsattes omkring en fjärdedel av EU:s befolkning för bullernivåer över gränsvärdena. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera åtgärder för att kontrollera bullernivåerna, och att se till att gränsvärdena för utomhus- och inomhusmiljö respekteras. Parlamentet efterlyser dessutom åtgärder för att hantera buller.

83.  Europaparlamentet betonar att kommissionens data visar att över 50 % av spannmålen i EU används som djurfoder. Parlamentet noterar att FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) har varnat för att fortsatt användning av spannmål som djurfoder skulle kunna hota livsmedelstryggheten genom att spannmål som är tillgängligt för mänsklig konsumtion minskas.

84.  Europaparlamentet framhåller djuruppfödningssektorns bidrag till EU:s ekonomi och till ett hållbart jordbruk, i synnerhet när den integreras i produktionssystem för jordbruksgrödor. Parlamentet pekar på potentialen i en aktiv förvaltning av näringsämnens kretslopp inom djuruppfödningssektorn för att minska miljöpåverkan av utsläpp av koldioxid, ammoniak och nitrat. Parlamentet pekar även på det integrerade jordbrukets potential att bidra till ett mer välfungerande jordbruksekosystem och en klimatvänlig jordbrukssektor.

85.  Europaparlamentet påpekar att kvinnor som arbetar med jordbruk i utvecklingsländer skulle kunna öka avkastningen med 20–30 % om de hade samma tillgång till resurser som män. Parlamentet framhåller att denna avkastning skulle kunna minska antalet personer som lider av hunger i världen med 12–17 %.

86.  Europaparlamentet framhåller särskilt kvinnornas viktiga roll som medlemmar av familjejordbruk, den viktigaste socioekonomiska enheten i landsbygdsområden, då de sörjer för livsmedelsproduktion, bevarande av traditionell kunskap och kompetens, kulturell identitet och miljöskydd. Samtidigt drabbas även kvinnor på landsbygden av löne- och pensionsskillnader.

87.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen enligt det sjunde miljöhandlingsprogrammet ska bedöma miljökonsekvenserna, i ett globalt sammanhang, av unionens konsumtion. Parlamentet betonar de positiva effekter som en hållbar livsstil kan ha på människors hälsa och för att minska utsläppen av växthusgaser. Parlamentet påminner kommissionen om att det hållbara utvecklingsmålet 12.8 kräver att allmänheten ska ha information och medvetenhet om en hållbar utveckling och hållbara livsstilar. Parlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta program för att öka den allmänna medvetenheten om följderna av olika konsumtionsnivåer för människors hälsa, miljön, livsmedelstryggheten och klimatförändringarna. Kommissionen uppmanas att utan dröjsmål offentliggöra meddelandet om ett hållbart europeiskt livsmedelssystem.

88.  Europaparlamentet noterar att hållbarhetsmål 12.8 kräver att myndigheterna ser till att människor överallt har den relevanta information och den medvetenhet som behövs för en hållbar utveckling och en livsstil i harmoni med naturen. Parlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta program för att öka allmänhetens medvetenhet om följderna av konsumtionsnivåer för människors hälsa, miljön, livsmedelstryggheten och klimatförändringarna.

89.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta en övergripande EU-politisk ram för globala hälsoutmaningar, såsom hiv/aids, tuberkulos, hepatit C och antimikrobiell resistens, eftersom situationen och problemen i EU:s medlemsstater och i deras grannländer, där problemet med hiv och multiresistent tuberkulos är som störst, skiljer sig åt. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att spela en viktig politisk roll i dialogen med länder med en hög sjukdomsbörda, inklusive grannländerna i Afrika, Östeuropa och Centralasien, och att se till att det finns planer för en hållbar övergång till inhemsk finansiering så att hiv- och tuberkulosprogram är effektiva, får fortsätta och kan utökas efter det att internationella givares stöd har dragits in, och att fortsätta det nära samarbetet med dessa länder för att se till att de tar sitt ansvar och engagerar sig i åtgärder mot hiv och tuberkulos.

90.  Europaparlamentet erkänner effektiviteten av att göra PrEP (pre-exponeringsprofylax för hiv) tillgänglig för förebyggande av hiv/aids. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen och Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) att erkänna att när det gäller hiv/aids är behandlingen också förebyggande.

91.  Europaparlamentet erkänner att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är en central drivkraft med omvandlade potential för utrotning av flerdimensionell fattigdom, och att detta alltid bör erkännas som en förutsättning för både hälsosamma liv och jämställdhet mellan könen. Parlamentet betonar i detta avseende att mer uppmärksamhet måste riktas mot sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, som tyvärr fortfarande behandlas som en smal fråga trots att det är mycket viktigt för jämställdheten, ungdomars egenmakt och den mänskliga utvecklingen, och i längden för fattigdomsutrotningen. Parlamentet understryker att detta utgör ett litet steg framåt jämfört med tidigare EU-strategier och att erkännandet av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter som centrala drivkrafter för hållbar utveckling saknas fortfarande. Parlamentet konstaterar att EU:s ståndpunkt på detta område har varit inkonsekvent, vilket framgår av att kommissionen i meddelandet om Agenda 2030 endast erkänner EU:s insatser på området under ”hälsa”, men i meddelandet om samförstånd endast under ”jämställdhet”. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att därför fortsätta begära att Förenta staterna omprövar sin inställning till den så kallade globala munkavleregeln.

92.  Europaparlamentet betonar behovet av att fortsätta främja hälsoforskning för att utveckla nya och förbättrade tillgängliga och lämpliga läkemedelslösningar till ett överkomligt pris när det gäller hiv/aids, tuberkulos och andra fattigdomsrelaterade och försummade sjukdomar, framväxande epidemier samt antimikrobiell resistens.

93.  Europaparlamentet påpekar att EU:s jordbrukssektor redan bidrar till hållbarheten. Parlamentet noterar dock att den gemensamma jordbrukspolitiken måste kunna bemöta nuvarande och framtida utmaningar på ett bättre sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur den gemensamma jordbrukspolitiken och hållbara jordbrukssystem bäst kan bidra till målen för hållbar utveckling för att garantera stabila, säkra och näringsrika livsmedel och skydda och förbättra naturresurserna, samtidigt som klimatförändringarna åtgärdas. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för sitt kommande meddelande om den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020 lägga fram förslag för att göra miljöanpassningsåtgärder ännu effektivare och för att se till att målen för hållbar utveckling nr 2, 3, 6, 12, 13, 14 och 15 uppnås. Parlamentet uppmanar även kommissionen att främja lokalt och ekologiskt producerade livsmedel med små koldioxidavtryck och areella fotavtryck och låg vattenanvändning. Parlamentet framhåller vikten av jordbrukets ekosystem och hållbart skogsbruk och av att ge incitament för ett hållbart återställande av nedlagd jordbruksmark. Parlamentet betonar att det behöver säkerställas att all EU-politik på ett effektivt sätt uppnår de fastställda målen genom strikt efterlevnad och större samstämdhet mellan olika politikområden. Parlamentet betonar att detta är särskilt relevant när det gäller en hållbar förvaltning av naturresurser och de instrument som har inrättats för detta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

94.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja denna övergång till ett ekologiskt jordbruk, genom att minimera användningen av bekämpningsmedel som är skadliga för hälsan och miljön och ta fram skydds- och stödåtgärder för ekologiskt och biodynamiskt jordbruk inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

95.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att snarast möjligt reformera unionens bestämmelser om godkännande av växtskyddsmedel och samtidigt fastställa bindande mål för en minskad användning av dessa.

96.  Europaparlamentet påpekar att det europeiska jordbruket är en garant för miljontals arbetstillfällen i landsbygdsområden både inom jordbrukssektorn och i andra sektorer och tryggar livsmedelstillgången och livsmedelsförsörjningen och landsbygdsområdenas attraktionskraft som platser för boende, näringsverksamhet och rekreation. Parlamentet påpekar vidare att landskap med stor biologisk mångfald och stora naturvärden lockar människor till landsbygden och ger mervärde åt den. Parlamentet noterar det stora värdet i en politik för landsbygdsutveckling för att bygga livskraftiga, stabila och levande samhällen och ekonomier på landsbygden. Parlamentet påpekar att bättre resurstillgång för jordbrukare är en nödvändighet för att uppnå detta.

97.  Europaparlamentet vill se en jordbruksstrukturell utveckling som ställer familjejordbruk i centrum med hjälp av bättre utnyttjande av EU-fonder som exempelvis Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) och som ägnar särskild uppmärksamhet åt små och medelstora jordbruk, inbegriper delning och överföring av sakkunskap och utnyttjar fördelarna med lokala och regionala värde- och produktionskedjor och regional sysselsättning, med större betoning på stadsnära förbindelser och direktförsäljning som varit en framgångsrik modell i många delar av EU. Parlamentet anser att jordbrukarnas förmåga att generera skäliga inkomster från sitt arbete är ett villkor för det europeiska jordbrukets hållbarhet och en garanti för jordbrukarnas välbefinnande.

98.  Europaparlamentet erinrar om vikten av att garantera adekvata offentliga tjänster, särskilt barn- och äldreomsorg, med tanke på att sådana tjänster är extra viktiga för kvinnor, eftersom de traditionellt har haft en huvudroll när det gäller omsorg om unga och äldre familjemedlemmar.

99.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av traditionella kunskaper och livsmedel, särskilt i EU:s yttersta randområden, bergsområden och eftersatta områden, samt det ekonomiska bidrag som europeiska kvalitetsordningar, som exempelvis skyddad geografisk beteckning (SGB), ger på lokal nivå. Parlamentet erinrar om sitt enhälliga stöd för att utöka sådant skydd till flera olika regionalt producerade varor. Parlamentet vill i detta sammanhang dessutom framhålla vilken viktig roll EU:s kvalitetsordningar (SUB/SGB/GTS) spelar för att erbjuda och bevara försörjningsmöjligheter i dessa områden. Parlamentet inser att det bara är i vissa medlemsstater som det finns mer omfattande kännedom om dessa ordningar och efterlyser ökad medvetenhet inom hela unionen om deras fördelar.

100.  Europaparlamentet framhåller att Medelhavsskogen och det så kallade dehesa-systemet med jordbruk, skogsbruk och boskapsskötsel – som på ett sammanhängande sätt kombinerar fortlöpande och omfattande boskapsuppfödning med jord- och skogsbruk – lämnar ett viktigt bidrag till målen om att bevara och säkerställa en hållbar biologisk mångfald och förtjänar erkännande och stöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

101.  Europaparlamentet pekar på bioenergins betydelse för jordbruksföretag och bioekonomin samt betydelsen av anläggningar för produktion, lagring, distribution och gårdsanvändning av förnybar energi, då dessa genom fler avsättningsmöjligheter bidrar till inkomsttrygghet och både skapar och bevarar arbetstillfällen av hög kvalitet i landsbygdsområden. Parlamentet framhåller att utvecklingen av bioenergi måste ske på ett hållbart sätt och att den inte får hindra produktionen av livsmedel och foder. Parlamentet framhåller att energibehoven i stället bör tillgodoses genom att man uppmuntrar användning av avfall och biprodukter som inte är användbara i någon annan process.

102.  Europaparlamentet noterar att odling av baljväxter i växelbruk kan ge en situation som gynnar både jordbrukare, djur, biologisk mångfald och klimatbehov. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en plan för protein som inbegriper odling av baljväxter i växelbruk.

103.  Europaparlamentet anser att det krävs fortsatta framsteg inom precisionsjordbruk, digitalisering, rationell energianvändning, växtförädling och djurhållning samt införlivande av ett integrerat växtskydd, eftersom effektivitetsvinster baserade på målen för hållbar utveckling och biologisk mångfald kan bidra till att minska både behovet av mark och miljöpåverkan. Parlamentet anser att en biologisk mångfald som fungerar för jordbrukare kan bidra till att förbättra intäkterna samt markens hälsa och produktion och hjälpa till med skadedjursbekämpning och förbättra pollinering. Parlamentet framhåller därför vikten av ett förbättrat regelverk för att säkerställa att effektiva och ändamålsenliga beslutsförfaranden genomförs i rätt tid. Parlamentet anser att dessa ”smarta” lösningar bör stimulera och stödja initiativ som är skräddarsydda efter de småbruks behov som saknar stordriftsfördelar när det gäller att utnyttja ny teknik.

104.  Europaparlamentet anser det mycket viktigt att traditionella och lokala sorters prestanda bevaras och utvecklas, med tanke på deras förmåga att anpassa sig till den miljö de kommer från, samt att jordbrukarnas rätt att förädla växter på egen hand och att lagra och utbyta utsäde av olika arter och sorter respekteras, för att garantera den genetiska mångfalden i jordbruket. Parlamentet förkastar alla försök att ta patent på liv, växter och djur, genetiskt material samt väsentligen biologiska förfaringssätt, särskilt vad gäller inhemska stammar, sorter och egenskaper.

105.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en handlingsplan och tillsätta en expertgrupp för att utveckla ett mer hållbart växtskyddssystem. Parlamentet framhåller nödvändigheten av ett växtskyddssystem som förbättrar samspelet mellan växtförädling, naturliga bekämpningssystem och användning av växtskyddsmedel.

106.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att främja bredband och bättre transportförbindelser i landsbygdsområden för att bidra inte bara till målen om miljömässig hållbarhet utan även till att främja en tillväxt i landsbygdsområdena som är fullständigt hållbar ur ett miljömässigt, ekonomiskt och socialt perspektiv.

107.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att göra kulturen till en integrerad del i kommissionens åtgärder för hållbarhet och att tydligt framhålla den roll som kultur spelar för ekonomisk utveckling, sysselsättningsskapande, demokratifrämjande, social rättvisa och solidaritet, främjande av sammanhållning samt i kampen mot social utestängning, fattigdom och generationsrelaterade och demografiska skillnader. Parlamentet uppmanar kommissionen att integrera kultur i målen, definitionerna, verktygen och utvärderingskriterierna i sin strategi för hållbarhetsmålen.

108.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) A/RES/70/1. (2) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013. EUT L 354, 28.12.2013, s. 171. (3) Antagna texter, P8_TA(2016)0224. (4) https://ec.europa.eu/epsc/sites/epsc/files/strategic_note_issue_18.pdf (5) Kommissionens meddelande av den 3 maj 2011 Vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020 (COM(2011)0244). (6) Kommissionens rapport av den 2 oktober 2015 Halvtidsöversyn av strategin för biologisk mångfald i EU fram till 2020 (COM(2015)0478). (7) Antagna texter, P8_TA(2016)0034. (8) https://unstats.un.org/sdgs/report/2016/goal-13/ (9) Europeiska miljöbyråns rapport nr 30/2016, Environmental indicator report 2016 — In support to the monitoring of the 7th Environment Action Programme, https://www.eea.europa.eu/publications/environmental-indicator-report-2016.

Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2017 om främjande av sammanhållning och utveckling i EU:s yttersta randområden: tillämpning av artikel 349 i EUF-fördraget (2016/2250(INI))

P8_TA(2017)0316 A8-0226/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 52 i EU-fördraget där det i första stycket föreskrivs att fördragen ska gälla för medlemsstaterna och i andra stycket att fördragens territoriella tillämpningsområde anges närmare i artikel 355 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av artikel 355, första stycket punkt 1 i EUF-fördraget, i dess ändrade lydelse enligt Europeiska rådets beslut av den 29 oktober 2010 om ändring av ön Saint-Barthélemys ställning i förhållande till Europeiska unionen (2010/718/EU) och av den 11 juli 2012 om ändring av Mayottes ställning i förhållande till Europeiska unionen (2012/419/EU), där det fastställs att bestämmelserna i fördragen ska gälla för de yttersta randområdena i enlighet med artikel 349 i EUF-fördraget,

–  med beaktande av artikel 349 i EUF-fördraget, i vilken de yttersta randområdena tillerkänns en särskild status, som föreskriver antagandet av ”specifika åtgärder för att särskilt fastställa villkoren för hur fördragen ska tillämpas beträffande dessa områden, inklusive den gemensamma politiken” och anger att dessa gäller särskilt men inte uteslutande ”tull- och handelspolitik, skattepolitik, frizoner, jordbruks- och fiskepolitik, villkor för leverans av råvaror och viktiga konsumtionsvaror, statligt stöd samt villkor för tillgång till strukturfonder och övergripande unionsprogram”,

–  med beaktande av artikel 107.3 a i EUF-fördraget enligt vilken stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i de yttersta randområdena kan vara förenligt med den inre marknaden,

–  med beaktande av avdelning XVIII i EUF-fördraget i vilken man fastställer ett mål om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och de strukturella finansieringsinstrumenten för att uppnå detta,

–  med beaktande av artikel 7 i EUF-fördraget där det föreskrivs att unionen ska säkerställa samstämmigheten mellan all sin politik och verksamhet, med beaktande av samtliga sina mål och i enlighet med principen om tilldelade befogenheter,

–  med beaktande av kommissionens alla meddelanden om de yttersta randområdena,

–  med beaktande av alla sina resolutioner om de yttersta randområdena, särskilt sitt betänkande av den 18 april 2012 om sammanhållningspolitikens roll i Europeiska unionens yttersta randområden i samband med Europa 2020-strategin(1) och sitt betänkande av den 26 februari 2014 om att optimera de yttersta randområdenas potential genom att skapa synergieffekter mellan EU:s strukturfonder och andra EU-program(2),

–  med beaktande av domen av den 15 december 2015 från Europeiska unionens domstol(3),

–  med beaktande av kommissionens rapport av den 15 december 2016 om genomförandet av det särskilda programmet för vissa regioner beroende på dessa regioners avsides läge och ökaraktär (Posei) (COM(2016)0797),

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Modernisering av det statliga stödet i EU (COM(2012)0209),

–   med beaktande av det memorandum som undertecknades i Cayenne för de yttersta randområdena (den 5 mars 1999), kompletterad av det gemensamma memorandumet mellan Spanien, Frankrike, Portugal och de yttersta randområdena undertecknat i maj 2010, som fastställer att EU bör främja en hållbar utveckling av de yttersta randområdena med utgångspunkt i det stora antal natur- och kulturtillgångar i de yttersta randområdena, samtidigt som man främjar principerna om lika möjligheter, partnerskap, proportionalitet och samstämmighet i EU:s politik,

–  med beaktande av slutförklaringen från den 21:e konferensen den 22 och 23 september 2016 mellan presidenterna från EU:s yttersta randområden och det gemensamma samförståndsavtalet mellan de yttersta randområdena som undertecknades vid det fjärde forumet för de yttersta randområdena den 30 och 31 mars 2017 i Bryssel,

–  med beaktande av kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget(4),

–  med beaktade av artikel 52 i arbetsordningen och av artikel 1.1 e och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8–0226/2017), och av följande skäl:

A.  I artikel 349 i EUF-fördraget erkänns den särskilda ekonomiska och sociala situationen för de yttersta randområdena, vilken strukturellt förvärras av faktorer (avsides läge, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden, beroende av ett fåtal produkter m.m.) vars bestående natur och sammanlagda verkan allvarligt hämmar dessa områdens utveckling.

B.  Domstolen, som sammanträdde i den stora avdelningen, fastställde i sin prejudikatbildande dom av den 15 december 2015 ett grundligt tolkningsbesked av artikel 349 i EUF-fördraget.

C.  I denna dom bekräftar domstolen bland annat att akter vars mål är att inrätta specifika åtgärder för de yttersta randområdena kan antas med artikel 349 som rättslig grund, att denna rättsliga grund medger undantag från både primär- och sekundärrätten samt att förteckningen över de områden som omfattas av ordalydelsen i artikel 349 inte är uttömmande eftersom EUF-fördragets upphovsmän inte haft för avsikt att fastställa en uttömmande förteckning över de slags åtgärder som får vidtas med stöd av den artikeln.

D.  När det gäller tillämpningen av EU-fördragen på de yttersta randområdena är artikel 52 i EU-fördraget och artiklarna 349 och 355 i EUF-fördraget sammanlänkade, och i enlighet med artikel 355 första stycket punkt 1 i EUF-fördraget ska bestämmelserna i fördragen gälla för de yttersta randområdena, i enlighet med artikel 349 i EUF-fördraget, och denna hänvisning till ”fördragen” innefattar sekundärrätten.

E.  Artikel 349 i EUF-fördraget måste läsas tillsammans med andra artiklar i fördraget och särskilt artikel 7, i vilken det föreskrivs att ”(...) unionen ska säkerställa samstämmigheten mellan all sin politik och verksamhet, med beaktande av samtliga sina mål”.

F.  Principerna om jämlikhet och icke-diskriminering rättfärdigar en differentierad behandling i olika situationer för att i slutändan möjliggöra jämlikhet vid tillämpningen av EU:s lagstiftning.

G.  Artikel 349 i EUF-fördraget syftar till att säkerställa de yttersta randområdenas utveckling, integrera dem både i Europa och i deras egna geografiska område och ge dem möjlighet att få tillgång till EU-politik och, där så är lämpligt, speciella åtgärder som är anpassade till deras verklighet och behov.

H.  De yttersta randområdena är geostrategiskt viktiga områden och även viktiga när det gäller forskning om klimatförändringar och biologisk mångfald.

I.  Enligt kommissionens bedömning står EU:s blåa ekonomi för cirka 5,4 miljoner arbetstillfällen och ett bruttomervärde på nästan 500 miljarder euro per år.

1.  Europaparlamentet påminner om att artikel 7 i EU-fördraget ger kommissionen rollen som fördragens väktare. Parlamentet påminner om att de yttersta randområdena är helt integrerade i Europeiska unionen och dess rättsliga system och att deras specifika situation erkänts genom fördragen, och då i synnerhet artikel 349 i EUF-fördraget som fastställer en princip om och en rätt till relevant anpassning av EU:s olika politikområden.

2.  Europaparlamentet betonar att även om de yttersta randområdena missgynnas av det geografiska avståndet till unionen drar de samtidigt nytta av flera viktiga fördelar såsom potentialen i en ökande turismrelaterad verksamhet, blå tillväxt, utnyttjandet av betydande förnybara energikällor, utvecklingen av en cirkulär ekonomi liksom tillvaratagandet av deras rika naturarv och stora biologiska mångfald.

3.  Europaparlamentet anser att artikel 349 i EUF-fördraget har tillämpats i begränsad utsträckning och att den kan tolkas på ett mer innovativt och positivt sätt, särskilt i syfte att införa ad hoc-program och ny specifik unionspolitik, med utgångspunkt i de yttersta randområdenas fördelar för att de ska få medlen att utnyttja dessa – särskilt inom områden såsom förnybar energi, blå tillväxt, forskning och utveckling, hållbar turism, skydd av den biologiska mångfalden och anpassning till klimatförändringen. Parlamentet påminner i detta sammanhang om den roll som unionen intar när det gäller att göra det möjligt för de yttersta randområdena att övervinna sina svårigheter och dra nytta av sina fördelar, men betonar samtidigt att respektive medlemsstat måste ta ett större ansvar och utnyttja de EU-instrument som kan hjälpa dem att säkerställa en hållbar utveckling i deras yttersta randområden.

Den aktuella situationen avseende tillämpningen av artikel 349 i EUF-fördraget.

4.  Europaparlamentet är bekymrat över att fördragens artiklar om de yttersta randområdena hittills inte har tillämpats i största möjliga utsträckning, vilket har begränsat dessa områdens möjligheter att till fullo utnyttja att de hör till unionen och att öka sin konkurrenskraft inom det egna geografiska området.

5.  Europaparlamentet anser att om artikel 349 i EUF-fördraget tillämpades mer skulle detta främja en bättre integrering av de yttersta randområdena såväl som deras utveckling och egen potential, samtidigt som man tar full hänsyn till deras särdrag och strukturella begränsningar såväl som till deras tillgångar.

6.  Europaparlamentet påminner om lagstiftarnas politiska vilja vid formuleringen av artikel 299 andra stycket och artikel 349 i EUF-fördraget, dvs. viljan att inrätta en övergripande strategi med hjälp av särskilda åtgärder inom olika politikområden och olika instrument.

7.  Europaparlamentet påminner om att det särskilda programmet för vissa regioner beroende på dessa regioners avsides läge och ökaraktär (Posei) är ett program som till fullo beaktar de yttersta randområdenas särdrag tack vare en separat reglering, som grundar sig på både artikel 349, artikel 42 första stycket och artikel 43.2 i EUF-fördraget, som erkänner den dubbla principen om att de yttersta randområdena är en del av unionen och att den gemensamma europeiska politiken fullt ut ska anpassas till de yttersta randområdenas verklighet; följaktligen är det av yttersta vikt att ett sådant program övervakas och man bör planera nya Posei-program som är inriktade på andra områden av unionens politik.

8.  Europaparlamentet anser att Poseis framgångar visar att man bör bibehålla de särskilda bestämmelserna för de yttersta randområdena snarare än försvaga dem genom att sprida ut dem i mer övergripande EU-program.

9.  Europaparlamentet konstaterar att flera meddelanden om de yttersta randområdena har antagits av kommissionen. Parlamentet beklagar att dessa olika EU-strategier för de yttersta randområdena hittills endast delvis har genomförts och omsatts i praktiken.

10.  Europaparlamentet uppmanar nu kommissionen att lägga fram ett förslag till handlingsplan som vid behov åtföljs av lagstiftningsinitiativ som möjliggör genomförandet av en sammanhängande och effektiv strategi avseende de yttersta randområdena och som drar full nytta av de möjligheter som erbjuds genom artikel 349 i EUF-fördraget, särskilt när det gäller inrättandet av särskilda program och strategier – i synnerhet i fråga om innovation och långsiktiga investeringar – som är anpassade till dessa områdens behov av hållbar utveckling. Parlamentet insisterar på nödvändigheten av ett nära samarbete med de regionala myndigheterna i de yttersta randområdena och berörda parter. Parlamentet uppmanar därför unionens institutioner att i samråd med de regionala myndigheterna i de yttersta randområdena inleda ett nytt kapitel i förbindelserna mellan EU och de yttersta randområdena.

11.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens arbete i fråga om en förnyad strategi om de yttersta randområdena som kommer att antas senast i slutet av 2017. Parlamentet uppmanar kommissionen att i denna strategi inkludera en detaljerad plan för de yttersta randområdena såväl som strategiska ramar, med tydliga, uppnåbara och uppskattningsbara målsättningar, som fokuserar på investeringsbehoven. Parlamentet uppmanar Frankrike, Spanien och Portugal att i större utsträckning ge stöd till sina yttersta randområden.

12.  Europaparlamentet påminner om att artikel 349 i EUF-fördraget gör det möjligt för de yttersta randområdena att, på grundval av ett snabbt förfarande, erhålla icke-degressiva driftstöd på obegränsad tid, i syfte att uppväga de extra kostnader de ställs inför. Parlamentet påminner vidare om att dessa undantag gäller både EU:s finansieringsinstrument och statligt stöd.

13.  Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa en lång livslängd för de system, bestämmelser och undantag som införts för att upprätthålla en stabilitet som gynnar de yttersta randområdenas strukturella utveckling, med beaktande av de utvärderingar som har genomförts.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sammanställa en exakt översikt över strategin för de yttersta randområdena och analysera den ekonomiska och sociala situationen i varje yttersta randområde för att se till att målen för EU:s regionala utvecklingsstrategi uppnås i större utsträckning, i synnerhet för att minska eftersläpningarna och främja en hållbar utveckling och på så sätt göra det möjligt för de yttersta randområdena att närma sig den genomsnittliga utvecklingsnivån inom EU.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka samordningen mellan sina olika generaldirektorat när det gäller ärenden som är av intresse för de yttersta randområdena, i syfte att på lämpligt sätt ta sig an de yttersta randområdenas problem inom EU:s politik och strategier. Parlamentet betonar i detta hänseende generalsekretariatets avgörande roll för att säkerställa en korrekt tillämpning av artikel 349 i EUF-fördraget, eftersom anpassningen av EU:s politik till de yttersta randområdenas särdrag kräver att besluten fattas på högsta politiska nivå.

Jordbrukspolitiken

16.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens nyligen framlagda rapport (COM(2016)0797), där det konstateras att de övergripande resultaten för Posei-programmet (2006–2014) är positiva, och menar att detta program förefaller vara mycket viktigt för att bibehålla produktionen i de yttersta randområdena och att det är i linje med de nya målen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet rekommenderar också att man bibehåller den nuvarande grundförordningen men att man tar i beaktande att budgetanpassningar kan komma att bli nödvändiga, som en följd av ikraftträdandet av frihandelsavtal som på ett allvarligt sätt kommer att påverka eller riskerar att påverka produktionen i de yttersta randområdena.

17.  Europaparlamentet anser att Posei-programmet har varit en verklig framgång ända sedan det inrättades.

18.  Europaparlamentet stöder slutsatsen i kommissionens rapport i vilken man förespråkar att Posei-programmets grundutformning ska konsolideras för att inte riskera att jordbruksproduktionen överges, vilket skulle få negativa följder för sysselsättningen, miljön och den territoriella dimensionen i de yttersta randområdena.

19.  Europaparlamentet anser det vara nödvändigt att bättre stödja diversifieringen av produktionen i de yttersta randområdena och vidta riktade åtgärder för att lösa de marknadskriser som vissa sektorer står inför, i synnerhet sektorerna för tomater och nötkreatur, och underlätta utvecklingen av småskalig tillverkning, exempelvis av mjölkprodukter.

20.  Europaparlamentet påminner om att de successiva reformerna av den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna inte i tillräcklig utsträckning tagit hänsyn till de yttersta randområdenas särdrag och förespråkar att man hädanefter tar större hänsyn till dem.

21.  Europaparlamentet konstaterar att avskaffandet av kvoter och garanterade priser som inleddes genom 2005 års reform av den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna försvagar sockerrörsproducenterna i de yttersta randområdena. Parlamentet insisterar på nödvändigheten av att fortsätta med alla de särskilda åtgärder som inrättats inom ramen för artikel 349 i EUF-fördraget för att denna sektors konkurrenskraft ska vara hållbar. Parlamentet uppmanar till inrättandet av en mekanism för att stödja sockerrörsodlarna i händelse av en sänkning av sockerpriset på världsmarknaden.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta mjölkproduktionens avgörande betydelse på Azorerna, behålla stödet till producenterna och föreskriva ytterligare åtgärder i händelse av en marknadskris.

23.  Europaparlamentet påminner om att bananproduktionen spelar en avgörande roll inom den socioekonomiska strukturen i vissa yttersta randområden. Parlamentet begär därför att man behåller och, där så är lämpligt, ökar stödet till producenterna.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa – i sina förvaltningsinstrument och instrument för detektering av marknadskriser inom olika jordbrukssektorer såsom sektorerna för banan, socker, rom, persikor eller mjölk (tillsammans med observationsorganet för mjölk) – en tydlig definition av marknadskris i de yttersta randområdena och att anpassa sina indikatorer till dessa områdens verklighet.

25.  Europaparlamentet beklagar att skillnaderna mellan tredjeländers och EU-medlemsstaters system för ”ekologisk” certifiering leder till en snedvridning av konkurrensen på denna marknad, vilket är till skada för både de europeiska producenter som är verksamma i de yttersta randområdena och europeiska konsumenter som vilseleds när de gäller de faktiska förhållanden som råder vid tillverkning av dessa produkter. Parlamentet vill därför se att man inom ramen för de pågående förhandlingarna om framtida europeiska normer om tillverkning och märkning av ekologiska produkter ändrar det gällande likvärdighetssystemet i syfte att säkerställa en konkurrens på lika villkor mellan de yttersta randområdena och tredjeländer.

26.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att på grundval av artikel 349 i EUF-fördraget anta en rättslig ram för tillverkning av produkter med ekologisk märkning och en rättslig ram på det sanitära och fytosanitära området som beaktar särdragen för jordbruket i tropiska yttersta randområden.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra jordbrukarna i de yttersta randområdena att marknadsföra sina produkter av hög kvalitet genom att stödja utnyttjandet av logon för de yttersta randområdena tillsammans med andra former av kvalitetscertifiering.

28.  Europaparlamentet understryker att produktdifferentiering och specialisering ytterligare kan stimulera och främja lokal produktion, bearbetning och saluföring av livsmedel och därmed minska existerande skillnader mellan de yttersta randområdena och andra områden inom EU.

29.  Europaparlamentet understryker, åberopandes en konsekvent politik, att de yttersta randområdenas ansträngningar att modernisera sina sektorer och stärka dessa sektorers konkurrenskraft inte får äventyras av de frihandelsavtal som ingåtts mellan unionen och tredjeländer.

EU:s handelspolitik

30.  Europaparlamentet påminner om att enligt artikel 207.3 EUF-fördraget ska de avtal som förhandlas fram med tredjeländer vara förenliga med unionens inre politik och interna regler.

31.  Europaparlamentet konstaterar att det växande antalet handelsavtal med tredjeländer, bland dessa de största banan- och sockerproducenterna i världen, ändrar uppdelningen av marknaden, leder till ökat pristryck och hotar konkurrenskraften för gemenskapens producenter av dessa livsmedel.

32.  Europaparlamentet anser därför att EU:s handelspolitik inte bör äventyra de yttersta randområdenas sektorer eftersom de spelar en viktig roll på det ekonomiska, sociala och miljörelaterade planet.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vara uppmärksamma när det gäller att försvara de yttersta randområdenas intressen i förhandlingarna om brexit.

34.  Europaparlamentet förespråkar att man vid EU:s handelsförhandlingar hädanefter tar hänsyn till särdragen hos de yttersta randområdena och den känsliga tillverkningen av produkter i dessa områden, i synnerhet vad gäller bananer, socker, rom, tomater och fiskeriprodukter.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, i enlighet med det åtagande som gjordes i dess meddelande av den 20 juni 2012, att se till att ”(...) [förslagen] till handelsavtal, t.ex. avtalen om ekonomiskt partnerskap (...) [åtföljs] (...) av konsekvensbedömningar, och dessa ska i förekommande fall beakta de yttersta randområdena”, och att de även omfattar miljömässiga, sociala, ekonomiska och territoriella konsekvenser för de yttersta randområdena. Parlamentet begär att man i dessa konsekvensbedömningar också utvärderar handelsavtalens kumulativa effekt för de yttersta randområdena.

36.  Europaparlamentet beklagar att inga studier hittills har genomförts när det gäller frihandelsavtalens inverkan på jordbrukssektorerna i de yttersta randområdena. Parlamentet beklagar också att de yttersta randområdena inte beaktades i kommissionens rapport av den 15 december 2016 om de sammantagna effekterna av handelsavtalen, och påpekar att detta står i strid med de bestämmelser som fastställts inom ramen för Posei-programmet.

37.  Europaparlamentet begär att hänsyn tas till de yttersta randområdenas konkurrensnackdelar i unionens handelspolitik. Parlamentet begär att man vid behov behåller tariffära och icke-tariffära handelshinder, när så krävs för att skydda produktionen i de yttersta randområdena, och på ett effektivt sätt aktiverar skyddsklausuler och stabiliseringsmekanismer i händelse av att produkterna från de yttersta randområdena allvarligt påverkas eller riskerar att påverkas.

38.  Europaparlamentet understryker likvärdighetsprincipens begränsningar, i synnerhet för ekologiskt odlade produkter, som gör att införsel till EU av produkter från tredjeländer vilka inte uppfyller alla EU:s krav är tillåten. Parlamentet kräver att principen om överensstämmelse omedelbart ska tillämpas och att kontrollåtgärderna förstärks.

39.  Europaparlamentet förespråkar en förstärkning av den roll som de yttersta randområdena spelar i EU:s utrikespolitik med grannländerna, i syfte att stärka EU:s utrikespolitik inom områdena fattigdomsbekämpning, miljöhållbarhet, förstärkning av demokratin, kulturellt utbyte och jämställdhet mellan könen.

Hållbar havspolitik, hållbart fiske och blå tillväxt

40.  Europaparlamentet påminner om att artikel 349 i EUF-fördraget föreskriver att kommissionen får föreslå särskilda åtgärder för de yttersta randområdena, också vad gäller politiken på fiskeriområdet.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga inrättandet av ett stödsystem för hållbart fiskeri i de yttersta randområden på grundval av artikel 349 i EUF-fördraget, mot bakgrund av det arbete som utförts i jordbrukssektorn inom ramen för Posei.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att genomföra alla de rekommendationer som fastställs i Europaparlamentets resolution av den 27 april 2017 om förvaltningen av fiskeflottor i de yttersta randområdena(5).

43.  Europaparlamentet uppmanar EU att ta hjälp av de yttersta randområdena för att bli en av världens främsta aktörer på det maritima området.

44.  Europaparlamentet betonar att både oceanernas rikedom och pågående och kommande tekniska framsteg kan komma att skapa nya möjligheter till tillväxt för de yttersta randområdena. Parlamentet anser att den hållbara blå tillväxten utgör en möjlighet att minska de strukturella ojämlikheterna mellan de yttre randområdena och det europeiska fastlandet, och att den kan bidra till att göra de yttersta randområdena till epicentrum för en framtida europeisk politik.

45.  Europaparlamentet påminner om att de yttre randområdena spelar en viktig roll i havsstyrningen, övervakningen av kustvattnen, kampen mot det olagliga fisket och förbättringen av transportsäkerheten på grund av deras geografiska belägenhet.

46.  Europaparlamentet uppmuntrar unionen och de berörda medlemsstaterna att investera ytterligare i hav och oceaner, särskilt när det gäller de yttersta randområdena, i syfte att säkerställa en hållbar och effektiv ekonomisk utveckling inom deras exklusiva ekonomiska zoner.

47.  Europaparlamentet välkomnar den undersökning som kommissionen har inlett om potentialen för hållbar blå tillväxt i de yttersta randområdena och uppmanar till inledandet av ett verkligt europeiskt program för de yttersta randområdena som också syftar till att ta itu med utmaningarna vad gäller livsmedelstrygghet, havs- och sjöfartsforskning samt bioekonomi. Parlamentet betonar emellertid att vissa verksamheter som utvinning av olja och gas under havsbottnen och prospektering av mineraler från djuphavssediment kan ha allvarliga följder för ömtåliga marina områden och störa marina arter och sårbara ekosystem.

48.  Europaparlamentet påminner om vikten av skyddade marina områden i de yttersta randområdena.

Sammanhållningspolitiken

49.  Europaparlamentet påminner om att artikel 349 i EUF-fördraget fastställer en särskild tillgång till strukturfonderna för de yttersta randområdena, och att alla de yttersta randområdena därför bör anses vara ”minst utvecklade regioner”. Parlamentet välkomnar med glädje kommissionens åtgärder för de yttersta randområdena i serien med fyra meddelanden om de yttersta randområdena (2004, 2007, 2008 och 2012). Parlamentet understryker vikten av unionens ekonomiska stöd till alla de yttersta randområdena, som uppgår till 13 miljarder euro under perioden 2014–2020.

50.  Europaparlamentet upprepar att sammanhållningspolitiken måste förbli ett av de viktigaste instrumenten för EU:s åtgärder efter 2020, särskilt när det gäller de yttersta randområdena, där de regionala skillnaderna fortfarande är uppenbara.

51.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, med beaktande av subsidiaritetsprincipen och medlemsstaternas skyldigheter, att fullt ut tillämpa förhandsvillkoren – i synnerhet när det gäller investeringar i områden som omfattas av deras behörighet – för att europeiska fonder och europeisk politik i de yttersta randområdena ska uppnå så bra resultat som möjligt.

52.  Europaparlamentet anser att man under nästa programplaneringsperiod bör överväga att inom den tematiska koncentrationen ge de yttersta randområdena mer flexibilitet vid fastställandet av vissa av deras prioriteringar för utnyttjandet av strukturfonderna, i den mån de syftar till hållbar utveckling. Parlamentet begär att man bibehåller budgetanslagen för de yttersta randområdena, kompensationen för extra kostnader och samtliga vederbörligen motiverade avvikande åtgärder som syftar till att kompensera för områdenas strukturella nackdelar.

53.  Europaparlamentet begär att de kriterier som fastställs i förordningen om de allmänna bestämmelserna för fonderna strikt tillämpas när finansieringsramarna fastställs inom ramen för nästa fleråriga budgetram.

54.  Europaparlamentet påminner om det gemensamma målet med dubbel integration av de yttersta randområdena. Parlamentet vill se att samtliga mekanismer för gränsöverskridande samarbete mellan de yttersta randområdena, utomeuropeiska länder och territorier (ULT) och tredjeländer i deras geografiska område vidareutvecklas och görs operativa, särskilt genom bevarandet och förbättrandet av synergierna för rättsliga och finansiella instrument i EUF- och Eruf-förordningarna.

55.  Europaparlamentet betonar vikten av att anpassa strategierna för europeiskt territoriellt samarbete för att minska de negativa effekter som beror på de yttersta randområdenas avlägsna belägenhet och för att främja nätverkande.

56.  Europaparlamentet rekommenderar att man vid genomförandet av Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) tar mer hänsyn till de yttersta randområdena, de minst utvecklade och de mest isolerade områdena.

57.  När det gäller ungdomsarbetslösheten i de yttersta randområdena framhåller Europaparlamentet behovet av att intensifiera EU:s åtgärder för stöd till och utbildning av ungdomar i de yttersta randområdena, särskilt genom sysselsättningsinitiativet för unga.

58.  Europaparlamentet påminner om att Europeiska socialfonden är den viktigaste fonden för utbildning och sysselsättning. Parlamentet uppmanar kommissionen – på grund av den höga och strukturella arbetslösheten i de yttersta randområdena, och på grundval av artikel 349 i EUF-fördraget som ger de yttersta randområdena rätt till särskild tillgång till strukturfonderna – att inom ramen för Europeiska socialfonden införa ett kompletterande anslag för att stödja anställbarhet, rörlighet och utbildning i de yttersta randområdena.

59.  Europaparlamentet betonar vikten av fortsatta investeringar i forsknings- och innovationsstrategier för smart specialisering (RIS3) i de yttersta randområdena som en central del i genomförandet av sammanhållningspolitiken.

60.  Europaparlamentet påminner om vikten av lokala utvecklingsinstrument såsom lokalt ledd utveckling och integrerade territoriella investeringar, då dessa är nedifrån och upp-strategier som svarar på lokala strukturella utmaningar samtidigt som lokalt inflytande främjas. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och de berörda medlemsstaterna att undersöka olika sätt att i större utsträckning tillämpa lokalt ledd utveckling, eftersom det är en flexibel och innovativ lösning på det anpassningsbehov som de yttersta randområdena har uttryckt.

61.  Europaparlamentet understryker behovet av att se den demografiska utvecklingen i de yttersta randområdena som en avgörande faktor för utformningen av politiken, särskilt inom områdena utbildning och sysselsättning.

Konkurrenspolitik och statligt stöd

62.  Europaparlamentet påminner om att artikel 349 i EUF-fördraget föreskriver att kommissionen får föreslå särskilda åtgärder för de yttersta randområdena, särskilt när det gäller tull- och handelspolitik, skattepolitik, frizoner, villkor för leverans av råvaror och viktiga konsumtionsvaror samt statligt stöd.

63.  Europaparlamentet påminner vidare om att artikel 107.3 i EUF-fördraget föreskriver att stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i de yttersta randområdena kan anses som förenligt med den inre marknaden, med hänsyn till deras strukturella, ekonomiska och sociala situation.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i större uträckning åberopa artikel 107.3 a och artikel 349 i EUF-fördraget i riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål och den allmänna gruppundantagsförordningen, i syfte att bidra till den ekonomiska och sociala utvecklingen i de yttersta randområdena och ta större hänsyn till dessa områden.

65.  Europaparlamentet betonar att en förstärkning av de undantag från konkurrensreglerna som erhållits på grundval av artiklarna 349 och 42 i EUF-fördraget inte kan påverka handeln mellan medlemsstaterna och inte heller destabilisera den inre marknaden, med tanke på deras marknaders avsides läge och ringa storlek.

66.  Europaparlamentet beklagar att de ursprungliga förslag som syftar till att förenkla den allmänna gruppundantagsförordningen och riktlinjerna för statligt stöd för regionala ändamål inte redan från början och under den tidiga fasen var inriktade på att anpassa reglerna för de yttersta randområdena i syfte att på ett effektivt sätt säkerställa deras sociala och ekonomiska utveckling.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta hårdare för att kämpa mot de stora monopolen i de yttersta randområdena, vilka bidrar till att höja levnadskostnaderna för den lokala befolkningen, och då särskilt inom importsektorerna eftersom dessa konkurrerar med utvecklingen av den lokala ekonomin, energi, transporter och telekommunikation.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förlänga ordningarna om skatteundantag för de yttersta randområdena till att gälla även efter 2020, på grundval av en djupgående utvärdering av deras situation, och samtidigt se till att arbetet fortskrider med framtagandet av rättvisa och effektiva skattesystem och att bekämpningen av skattebedrägeri förstärks i unionen såväl som i tredjeländer.

69.  Europaparlamentet slår larm om sådana affärsmetoder som avlastningsmarknader som kan destabilisera mikromarknaderna inom lokala ekonomier på öar.

Forskning, miljö, utbildning, kultur, transport, energi och telekommunikation

70.  Europaparlamentet påminner om att artikel 349 i EUF-fördraget föreskriver att kommissionen får föreslå särskilda åtgärder för de yttersta randområdena, också vad gäller villkoren för tillträde till EU:s övergripande program.

71.  Europaparlamentet anser att unionens övergripande program bör föreskriva specifika villkor för tillträde för de yttersta randområdena, för att säkerställa deras effektiva deltagande och för att dessa regioners fördelar ska komma till sin rätt, i synnerhet vad gäller programmen Horisont 2020, Life, Cosme, Kreativa Europa etc.

72.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att effektivt integrera de yttersta randområdena i de transeuropeiska näten för transport, energi och telekommunikation.

73.  Europaparlamentet påminner om nödvändigheten av att prioritera hållbar energiautonomi i de yttersta randområdena. Parlamentet understryker att de yttersta randområdena har många fördelar sett till utvecklingen av förnybar energi, energieffektivitet och den cirkulära ekonomin.

74.  Europaparlamentet framhäver att man genom att främja forskning och innovation skapar stora möjligheter för en stabil och hållbar utveckling. Parlamentet efterlyser bästa möjliga tillgång till ESI-fonderna och Horisont 2020 för de yttersta randområdena, vilket skulle möjliggöra bättre nätverk av deras universitet, forskningscentrum och innovativa företag samt bidra till att göra områdena attraktiva och främja ett ökat utbyte mellan människor och institutioner – inte bara i de yttersta randområdena, utan också på den europeiska kontinenten och i tredjeländer.

75.  Europaparlamentet påminner om de små och medelstora företagens centrala roll i de yttersta randområdena i fråga om ekonomisk och social utveckling. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att i större utsträckning beakta de yttersta randområdenas situation inom ramen för programmet Cosme eller unionens program för sysselsättning och social innovation (Easi).

76.  Europaparlamentet anser att utbyten och samarbete mellan de yttersta randområdena och angränsande tredjeländer inom forskning och innovation, kultur och utbildning bör uppmuntras ytterligare för att främja deras regionala integration.

77.   Europaparlamentet välkomnar att det nya programmet Erasmus+ främjar rörlighet för studenter och unga entreprenörer från de yttersta randområdena genom att tillhandahålla maximalt stöd. Parlamentet begär att likadana bestämmelser ska tas med i programmet Kreativa Europa. Parlamentet vill emellertid att man inom ramen för programmet Erasmus bättre beaktar de yttre randområdenas gemensamma särdrag genom att främja bl.a. utbyten mellan yttersta randområden. Parlamentet beklagar att rörlighetsbidraget för Erasmus+, trots att det i skäl 37 i förordningen om Erasmus+ anges att ”(...) [avståndsproblemen] för de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna bör beaktas i samband med genomförandet av programmet”, ofta är otillräckligt i förhållande till de faktiska kostnaderna för resor till studieorten för studerande som kommer från de yttersta randområdena.

78.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvidga den nya mobilitetsordningen för ungdomar, Move2Learn, Learn2Move, till att omfatta europeiska medborgare som är bosatta i de yttersta randområdena samt anpassa beloppen vid betalningen av kostnaderna för det transportsätt som erbjuds dem till de faktiska kostnaderna för resor mellan de yttersta randområdena och det kontinentala Europa. Parlamentet välkomnar kommissionens beslut att inte begränsa denna ordning till endast järnvägstransporter, något som skulle marginalisera unga från de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna.

79.  Europaparlamentet konstaterar att Natura 2000-programmet inte är tillämpligt i de franska yttersta randområdena trots att den biologiska mångfalden där är oerhört rik men sårbar, särskilt på grund av klimatförändringarna. Parlamentet uppmanar därför till genomförandet av särskilda skyddsbestämmelser och till bevarandet av den förberedande åtgärden Best genom inrättandet av en hållbar mekanism för finansiering av projekt för biologisk mångfald, värdering av ekosystemtjänster och anpassning till klimatförändringen i EU:s utomeuropeiska territorier.

80.  Europaparlamentet föreslår att man genomför en konsekvensbedömning om möjligheterna att tillämpa Natura 2000-programmet i de franska yttersta randområdena i syfte att fastställa de verktyg som är mest lämpliga för att skydda den biologiska mångfalden och miljön i dessa områden.

81.  Europaparlamentet påminner om att man i den halvtidsöversyn av strategin för biologisk mångfald i EU som kommissionen offentliggjorde i oktober 2015, och som revisionsrätten nämner i sin särskilda rapport nr 1/2017, konstaterade att även om mycket hade åstadkommits sedan 2011 när det gällde genomförandet av åtgärderna inom mål 1 handlade de största utmaningarna fortfarande om att slutföra det marina nätverket inom Natura 2000, se till att förvaltningen av Natura 2000-områdena är effektiv och säkra nödvändig finansiering för Natura 2000; aspekter som alla är viktiga för de yttersta randområdena.

82.  Europaparlamentet påminner om att Europeiska revisionsrätten i sin särskilda rapport nrº1/2017 ansåg att det krävs betydande framsteg från medlemsstaternas sida och större ansträngningar av kommissionen om man ska bidra bättre till de ambitiösa målen för EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020.

83.  Europaparlamentet påminner om att Europeiska revisionsrätten i sin särskilda rapport nrº1/2017 ansåg att ”mer behöver göras för att Natura 2000 ska genomföras till sin fulla potential”.

84.  Europaparlamentet upprepar att bättre internetkonnektivitet måste få spela en roll för den territoriella sammanhållningen, främjandet av likabehandling, sysselsättningskapandet och förbättrade levnadsvillkor för befolkningen i de yttersta randområdena.

85.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ta hänsyn till de yttersta randområdenas särdrag när den arbetar med frågor som rör nättäckningen.

86.  Europaparlamentet begär att det skapas ett program som liknar Posei men som är specifikt inriktat på transporter, i syfte att främja den territoriella, sociala och ekonomiska sammanhållningen i dessa områden och att minska ökaraktären och den dubbla ökaraktären hos vissa av de yttersta randområdena. Parlamentet betonar att detta program bör omfatta stöd för transport av personer och varor mellan de yttersta randområdena och kontinenten, inom ett yttersta randområde samt mellan närliggande yttersta randområden såsom Azorerna, Madeira och Kanarieöarna. Parlamentet betonar att detta program också bör främja handeln mellan dessa områden.

87.  Europaparlamentet påpekar att de yttersta randområdena är privilegierade turistområden och att investeringar i transportnät med hög kvalitet till rimliga kostnader är avgörande, särskilt när det gäller den inre marknaden.

88.  Europaparlamentet uppmanar EU att arbeta hårt och beslutsamt för att göra de yttersta randområdena tillgängliga internationellt genom infrastruktur och transportvägar som förbinder dem med den europeiska kontinenten, de angränsande tredjeländerna och resten av världen.

89.  Europaparlamentet begär att man i de yttersta randområdena tillämpar en verklig europeisk industriell strategi som bidrar till att skapa arbetstillfällen som inte kan utlokaliseras och som grundar sig på företagens kapacitet att konsolidera sin lokala förankring.

90.  Europaparlamentet anser att de yttersta randområdena skulle kunna vara utmärkta för genomförandet av pilotprojekt för åtgärder som ska genomföras i flera olika medlemsstater.

o
o   o

91.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna och deras regioner samt Regionkommittén.

(1) EUT C 258 E, 7.9.2013, s. 1. (2) Antagna texter, P7_TA(2014)0133. (3) Domstolens dom av den 15 december 2015, parlamentet och kommissionen/rådet, C-132/14 till C-136/14, ECLI:EU:C:2015:813. (4) EUT L 187, 26.6.2014, s. 1. (5) Antagna texter, P8_TA(2017)0195.