Europaparlamentets resolution av den 3 oktober 2017 om läget i förhandlingarna med Förenade kungariket (2017/2847(RSP))

P8_TA(2017)0361 B8-0538/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sin resolution av den 5 april 2017 om förhandlingarna med Förenade kungariket efter landets anmälan om sin avsikt att utträda ur Europeiska unionen(1),

–  med beaktande av Europeiska rådets riktlinjer (artikel 50) av den 29 april 2017 efter Förenade kungarikets anmälan med stöd av artikel 50 i EU-fördraget, och av bilagan till rådets beslut av den 22 maj 2017 som fastställer direktiv för förhandlingarna med Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om ett avtal där villkoren för dess utträde ur Europeiska unionen fastställs,

–  med beaktande av kommissionens ståndpunktsdokument av den 12 juni 2017 Essential Principles on Citizens’ Rights och Essential Principles on Financial Settlement, och av den 20 september 2017 Guiding principles for the Dialogue on Ireland/Northern Ireland,

–  med beaktande av ståndpunktsdokumenten från Förenade kungarikets regering om frågor med anknytning till Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen, och framför allt ståndpunktsdokumentet av den 26 juni 2017 Safeguarding the Position of EU Citizens living in the UK and UK Nationals living in the EU, och av den 16 augusti 2017 Northern Ireland and Ireland,

–  med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  För närvarande bor det ungefär 3,2 miljoner medborgare från de resterande 27 medlemsstaterna (EU-27) i Förenade kungariket och 1,2 miljoner medborgare från Förenade kungariket i EU-27.

B.  EU-medborgare som bosatt sig i en annan medlemsstat har gjort det på grundval av de rättigheter som tillkommer dem enligt Europeiska unionens lagstiftning och på sådana premisser att de skulle fortsätta att åtnjuta dessa rättigheter hela livet igenom.

C.  Europaparlamentet företräder alla EU-medborgare, alltså också medborgare från Förenade kungariket, och kommer att slå vakt om deras intressen under hela den process som leder fram till Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen.

D.  I Förenade kungariket och även i vissa medlemsstater har det på senaste tiden utspelat sig incidenter inom förvaltningen som visat att det redan förekommer diskriminering av medborgare från EU-27 i Förenade kungariket och av medborgare från Förenade kungariket i EU-27, och att denna diskriminering påverkar de berörda medborgarnas vardagsliv så att de inte i full utsträckning kan ta faktisk del av sina rättigheter.

E.  En förutsättning för att Förenade kungariket under ordnade former ska kunna utträda ur Europeiska unionen är att ön Irlands särställning åtgärdas, liksom också de särskilda omständigheter som råder på denna ö, att långfredagsavtalet av den 10 april 1998 bevaras i alla sina delar och att man undviker en ”hård” gräns.

F.  Personer på Nordirland som utövat eller kan komma att utöva sin rätt till irländskt medborgarskap kommer att vara EU-medborgare och bör på inget sätt hindras att till fullo utöva sina fördragsenliga rättigheter.

G.  Både Europeiska unionen och Förenade kungariket bör fullt ut efterkomma sina ekonomiska skyldigheter från hela den tid då Förenade kungariket varit medlem av Europeiska unionen.

H.  I sitt tal i Florens den 22 september 2017 gjorde Förenade kungarikets premiärminister några klarlägganden av medborgerliga rättigheter, frågan om Irland och Nordirland, den ekonomiska uppgörelsen, behovet av en övergångsperiod och utsikterna till framtida relationer mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket.

1.  Europaparlamentet upprepar allt som ingick i dess resolution av den 5 april 2017 om förhandlingarna med Förenade kungariket efter landets anmälan om sin avsikt att utträda ur Europeiska unionen.

2.  Europaparlamentet betonar att de riktlinjer som antogs av Europeiska rådet den 29 april 2017 och de förhandlingsdirektiv som rådet sedermera antagit den 22 maj 2017 följer andan i Europaparlamentets resolution av den 5 april 2017. Parlamentet välkomnar att Europeiska unionens förhandlare bedriver sitt arbete i fullständig överensstämmelse med sitt uppdrag.

3.  Europaparlamentet konstaterar att Förenade kungarikets premiärminister i sitt tal av den 22 september 2017 föreslagit en tidsbegränsad övergångsperiod, såsom parlamentet önskat i sin resolution av den 5 april 2017, och påpekar att en sådan övergång kan ske endast på grundval av Europeiska unionens nuvarande instrument och strukturer inom lagstiftning, budget, övervakning, rättsväsen och verkställighet. Parlamentet understryker att en sådan övergångsperiod, när Förenade kungariket inte längre är en medlemsstat, inte kan innebära något annat än att unionens hela regelverk fortsätter att gälla, vilket förutsätter fullständig tillämpning av de fyra friheterna (fri rörlighet för medborgare, kapital, tjänster och varor) och att det då inte kan bli frågan om några begränsningar av den fria rörligheten för personer genom att det uppställs nya villkor. Parlamentet betonar att en sådan övergångsperiod inte är tänkbar annat än under Europeiska unionens domstols fullständiga jurisdiktion, och vidhåller att en överenskommelse om en sådan övergångsperiod är möjlig endast om det ingås ett fullständigt avtal om utträde som täcker alla frågor i samband med Förenade kungarikets utträde.

Medborgerliga rättigheter

4.  Europaparlamentet framhåller att avtalet om utträde måste innefatta alla de rättigheter som medborgarna åtnjuter i dag, så att det inte sker några förändringar i sak, och att det måste säkerställa ömsesidighet, rättvisa, symmetri och frihet från diskriminering för både EU-medborgare i Förenade kungariket och medborgare från Förenade kungariket i Europeiska unionen. Parlamentet understryker framför allt att de i Förenade kungariket bosatta EU-medborgare som kan komma i fråga för ändamålet, samt barn som fötts där efter Förenade kungarikets utträde bör omfattas av avtalet om utträde såsom familjemedlemmar och inte såsom oberoende rättsinnehavare, att framtida familjemedlemmar bör fortsätta ha uppehållsrätt på samma villkor som nuvarande familjemedlemmar, att handlingar bör ha en förklarande karaktär, såsom det stadgas i unionslagstiftningen, att alla betungande administrativa förfaranden bör undvikas och att alla förmåner som definieras i unionslagstiftningen bör kunna exporteras.

5.  Europaparlamentet betonar här att avtalet om utträde bör ha kvar alla regler om medborgerliga rättigheter som Europeiska unionen har, enligt definitionerna i relevant unionslagstiftning, men anser att Förenade kungarikets förslag i landets ståndpunktsdokument av den 26 juni 2017 inte fyller måttet på den här punkten, inte minst förslaget om att det inom Förenade kungarikets immigrationslagstiftning ska skapas en ny kategori av personer med uppehållstillstånd (den så kallade settled status). Parlamentet befarar att dessa förslag, tillsammans med den tröga förhandlingsgången och de offentliggjorda politiska alternativen i fråga om EU-medborgarnas kommande rättsliga ställning, i onödan betungar och oroar de medborgare i EU-27 som är bosatta i Förenade kungariket.

6.  Europaparlamentet uttrycker oro över det beklagliga agerandet från förvaltningshåll gentemot EU-medborgare som är bosatta i Förenade kungariket. Parlamentet påminner dessutom Förenade kungariket om att landet, så länge som det kvarstår som EU‑medlemsstat, måste rätta sig efter unionslagstiftningen och verkställa den och avhålla sig från allt, vare sig inom förvaltningen eller på annat håll, som leder till hinder för och diskriminering av de medborgare i EU-27 som är bosatta i Förenade kungariket, också i arbetslivet. Parlamentet förväntar sig att alla andra medlemsstater för sin del ser till att medborgare från Förenade kungariket bosatta i Europeiska unionen behandlas i full överensstämmelse med unionslagstiftningen, eftersom de förblir EU-medborgare till och med att Förenade kungariket utträtt ur Europeiska unionen.

7.  Europaparlamentet noterar att Förenade kungarikets premiärminister i sitt tal den 22 september 2017 förband sig att säkerställa att rättigheterna för de medborgare i EU‑27 som är bosatta i Förenade kungariket får direkt verkan genom att avtalet om utträde görs till en del av Förenade kungarikets lag. Parlamentet understryker att man här måste förhindra ensidiga ändringar av avtalet och se till att EU-medborgare kan åberopa sina rättigheter enligt avtalet om utträde direkt inför Förenade kungarikets domstolar och offentliga förvaltning, samt låta det ta företräde framför Förenade kungarikets lag. Parlamentet understryker att samstämmigheten och integriteten i EU:s rättsordning kräver att Europeiska unionens domstol kvarstår som enda behöriga myndighet för tolkning och verkställande av både unionslagstiftningen och avtalet om utträde. Parlamentet väntar sig att Förenade kungariket ska lägga fram konkreta förslag om detta.

Irland-Nordirland

8.  Europaparlamentet betonar att man i avtalet om utträde måste befatta sig med den unika ställning och de särskilda omständigheter som ön Irland befinner sig i, något som bör ske i fullständig överensstämmelse med alla delar av långfredagsavtalet, samt med de samarbetsområden man kommit överens om och med unionslagstiftningen, för att kontinuiteten och stabiliteten i den nordirländska fredsprocessen ska kunna säkerställas.

9.  Europaparlamentet är fast övertygat om att Förenade kungarikets regering har ansvaret för att erbjuda en unik, effektiv och fungerande lösning, som förhindrar en ”hård” gräns, säkerställer fullständig efterlevnad av alla delar av långfredagsavtalet, följer unionslagstiftningen och fullständigt säkerställer den inre marknadens och tullunionens integritet. Parlamentet anser också att Förenade kungariket måste fortsätta bidra med en skälig andel till det ekonomiska biståndet till stöd för Nordirland/Irland. Parlamentet beklagar att Förenade kungarikets förslag i landets ståndpunktsdokument Northern Ireland and Ireland inte fyller måttet på den här punkten. Parlamentet noterar å andra sidan att Förenade kungarikets premiärminister i sitt tal av den 22 september 2017 sagt att det inte kan bli aktuellt med någon fysisk infrastruktur utmed gränsen, vilket förutsätter att Förenade kungariket kvarstannar på den inre marknaden och inom tullunionen, eller att Nordirland i någon form kvarstannar på den inre marknaden och inom tullunionen.

10.  Europaparlamentet upprepar att ingen lösning på frågan om ön Irland kan föregripa vilka lösningar man ska uppnå i diskussionerna om de framtida förbindelserna mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket.

Ekonomisk uppgörelse

11.  Europaparlamentet noterar den förklaring om den ekonomiska uppgörelsen som Förenade kungarikets premiärminister gav i sitt tal av den 22 september 2017, men väntar sig konkreta förslag från landets regering i detta hänseende. Parlamentet understryker att förhandlingarna hittills svårt bromsats upp av att det inte funnits några klara förslag och att det måste göras avsevärda framsteg på detta område innan man inleder diskussionerna om andra frågor, bland annat ramen för de framtida förbindelserna mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket.

12.  Europaparlamentet bekräftar än en gång, i enlighet med rådets ståndpunktsdokument av den 12 juni 2017 Essential Principles on Financial Settlement, att Förenade kungariket fullt ut måste respektera de skyldigheter landet ingått som medlemsstat av Europeiskaunionen och vidhåller att frågan måste avgöras fullständigt i avtalet om utträde. Parlamentet framhåller särskilt de ekonomiska skyldigheterna till följd av den fleråriga budgetramen och beslutet om egna medel från 2014(2), där det bland annat ingår, oberoende av varje eventuell övergångsperiod, Europeiska unionens utestående åtaganden, samt landets andel av förbindelserna och eventualförpliktelserna samt kostnaderna för utträdet ur unionen, eftersom det ju inte kan komma på fråga att de åtaganden som ingåtts av 28 medlemsstater skulle fullgöras endast av de 27 som återstår.

Förhandlingarnas gång

13.  Europaparlamentet erinrar om att det enligt strategin med etapper för förhandlingarna är en förutsättning för att Förenade kungariket under ordnade former ska kunna utträda ur Europeiska unionen samt för avsevärda framsteg med medborgerliga rättigheter, Irland och Nordirland och fullgörandet av Förenade kungarikets ekonomiska skyldigheter att man inleder förhandlingarna om ramen för de framtida förbindelserna mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket och om övergångsfasen.

14.  Europaparlamentet anser att de utfästelser som Förenade kungarikets premiärminister gjort i sitt tal av den 22 september 2017 måste omsättas i form av konkreta förändringar av Förenade kungarikets ståndpunkt och konkreta förslag i enlighet med detta, så att arbetet under den första förhandlingsfasen kan påskyndas och för att man under en andra fas, utgående från ömsesidigt förtroende och uppriktigt samarbete, ska kunna inleda diskussioner om ett nytt och nära partnerskap inom ramen för en associering av Förenade kungariket med Europeiska unionen.

15.  Europaparlamentet anser att man i den fjärde förhandlingsrundan inte gjort tillräckliga framsteg om medborgerliga rättigheter, frågan om Irland och Nordirland och uppgörelsen i fråga om Förenade kungarikets ekonomiska förpliktelser. Parlamentet uppmanar Europeiska rådet att vid sitt möte i oktober 2017 besluta att senarelägga sin bedömning av om det gjorts tillräckliga framsteg, om det inte under den femte förhandlingsrundan sker ett större genombrott inom alla de tre områdena, utgående från vad som efterlyses i denna resolution.

o
o   o

16.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, Europeiska unionens råd, kommissionen, de nationella parlamenten och Förenade kungarikets regering.

(1) Antagna texter, P8_TA(2017)0102. (2) Rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel (EUT L 168, 7.6.2014, s. 105).

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 3 oktober 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2011/65/EU om begränsning av användning av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning (COM(2017)0038 – C8-0021/2017 – 2017/0013(COD))

P8_TA(2017)0362 A8-0205/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0038),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0021/2017),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 5 juli 2017(1),

–  efter att ha hört Regionkommittén,

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 28 juni 2017 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0205/2017).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 3 oktober 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/… om ändring av direktiv 2011/65/EU om begränsning av användning av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2017/2102.)

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 3 oktober 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om införande av förvaltnings-, bevarande- och kontrollåtgärder som ska tillämpas i konventionsområdet för Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (Iccat) och om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1936/2001, (EG) nr 1984/2003 och (EG) nr 520/2007 (COM(2016)0401 – C8-0224/2016 – 2016/0187(COD))

P8_TA(2017)0363 A8-0173/2017

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0401),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0224/2016),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 oktober 2016(1),

–  med beaktande av den preliminära överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 14 juni 2017 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0173/2017).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet godkänner sitt uttalande, som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 3 oktober 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om införande av förvaltnings-, bevarande- och kontrollåtgärder som ska tillämpas i konventionsområdet för Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (Iccat) och om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1936/2001, (EG) nr 1984/2003 och (EG) nr 520/2007

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2017/2107.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

UTTALANDE FRÅN EUROPAPARLAMENTET

Europaparlamentet uttrycker sin djupaste oro över att kommissionen föreslår att år 2017 genomföra Iccats rekommendationer från 2008. Detta innebär att EU under nästan tio år inte har fullgjort sina internationella förpliktelser.

Bortsett från att talan kan väckas vid domstolen i denna fråga och att frågan skadar EU:s rykte som ledande aktör i hållbarhetsfrågor i internationella fora finns det ytterligare en sak som leder till rättsosäkerhet för operatörer och föranleder berättigad kritik från intressenter, nämligen att institutionerna är på väg att anta Iccat-rekommendationer – i synnerhet rekommendationen om svärdfisk i Medelhavet, en symbolisk art för vilken Iccat förra året antog en flerårig återhämtningsplan – som är förlegade och inaktuella.

Detta skulle leda till en paradoxal situation där EU, genom denna förordning, kommer att anta åtgärder om svärdfisk som under tiden har ersatts av en ny återhämtningsplan som har varit tillämplig för operatörer sedan april 2017. Denna situation är rättsligt och – inte minst – politiskt oacceptabel.

Situationen är än mer oacceptabel med tanke på att kommissionen, nästan sex månader efter att Iccat antagit rekommendation 16-05 om svärdfisk i Medelhavet, inte har antagit något förslag om införlivande av denna rekommendation, trots att det råder en allmän insikt om att tillståndet för bestånden är kritiskt och att återhämtningsplanen under alla omständigheter redan är tillämplig för operatörerna. Det bör noteras att det inte rör sig om något komplicerat införlivandeförfarande eftersom bestämmelserna redan har antagits och det endast krävs mindre justeringar av texten.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att översända alla framtida förslag om införlivande av rekommendationer från regionala fiskeriförvaltningsorganisationer senast inom sex månader efter att de antagits.

Återhämtningsplanens innehåll:

Europaparlamentet välkomnar Iccats rekommendation 16-05 om fastställande av en flerårig återhämtningsplan för svärdfisk i Medelhavet.

Europaparlamentet konstaterar att det småskaliga fisket i Medelhavet har en socioekonomisk dimension och att det behövs ett stegvist tillvägagångssätt och flexibilitet vid förvaltningen av detta fiske.

Europaparlamentet betonar att det för att återhämtningsplanen ska bli framgångsrik även krävs särskilda insatser från grannländer utanför EU för att effektivt förvalta denna art.

Europaparlamentet understryker att kvoterna måste fördelas rättvist mellan operatörerna med beaktande av produktionsvärden och omsättning. Olagligt fiske med drivgarn bör inte tas med i beräkningen av fångsthistorik och rättigheter.

(1) EUT C 34, 2.2.2017, s. 142.

Europaparlamentets resolution av den 3 oktober 2017 om kvinnors ekonomiska egenmakt i den privata och den offentliga sektorn i EU (2017/2008(INI))

P8_TA(2017)0364 A8-0271/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2 och 3.3 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av artiklarna 8, 10, 153.1, 153.2 och 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av artiklarna 23 och 33 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet(1),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/41/EU av den 7 juli 2010 om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och om upphävande av rådets direktiv 86/613/EEG(2),

–  med beaktande av rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar(3) (direktivet om mammaledighet),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 2 juli 2008 till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (COM(2008)0426),

–  med beaktande av sin ståndpunkt av den 2 april 2009 om ett förslag till ett rådets direktiv om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning(4),

–  med beaktande av kommissionens förslag av den 3 oktober 2008 till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktivet om mammaledighet (COM(2008)0637),

–  med beaktande av sin ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 20 oktober 2010 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 92/85/EEG om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar och om åtgärder till stöd för arbetstagares möjligheter att skapa balans mellan arbete och familjeliv(5),

–  med beaktande av rådets direktiv 2013/62/EU av den 17 december 2013 om ändring av direktiv 2010/18/EU om genomförande av det ändrade ramavtalet om föräldraledighet som ingåtts av BUSINESSEUROPE, UEAPME, ECPE och EFS till följd av ändringen av Mayottes ställning i förhållande till Europeiska unionen(6),

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 14 november 2012 om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag och därmed sammanhängande åtgärder (direktivet om kvinnor i styrelser) (COM(2012)0614),

–  med beaktande av sin ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 20 november 2013 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag och därmed sammanhängande åtgärder(7),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2013 om avskaffande av könsstereotyper i EU(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om tillämpning av principen om lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare för lika eller likvärdigt arbete(9),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2015 om mammaledighet(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 28 april 2016 om kvinnliga hushållsanställda och omsorgsgivare i privata hushåll inom EU(11),

–  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2016 om tillämpningen av rådets direktiv 2010/18/EU av den 8 mars 2010 om genomförandet av det ändrade ramavtalet om föräldraledighet, som ingåtts av BUSINESSEUROPE, UEAPME, ECPE och EFS, och om upphävande av direktiv 96/34/EG(12),

–  med beaktande av sin resolution av den 26 maj 2016 om ett könsperspektiv på fattigdom(13),

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om inrättande av gynnsamma arbetsmarknadsvillkor för balans mellan arbetsliv och privatliv(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 september 2016 om tillämpning av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (direktivet om likabehandling i arbetslivet)(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2015 om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet(16),

–  med beaktande av sin rekommendation av den 14 februari 2017 till rådet om EU:s prioriteringar inför det 61:a mötet i FN:s kvinnokommission(17),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2017 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2014–2015(18),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 april 2017 om kvinnor och deras roller i landsbygdsområden(19),

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 19 juni 2015 Lika inkomstmöjligheter för kvinnor och män: Att minska pensionsklyftan mellan könen,

–  med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten för 2011–2020, som antagits genom rådets slutsatser av den 7 mars 2011(20),

–  med beaktande av kommissionens rekommendation av den 7 mars 2014 om stärkande av principen om lika lön för män och kvinnor genom bättre insyn (2014/124/EU)(21),

–  med beaktande av kommissionens initiativ från december 2015 Roadmap: A new start to address the challenges of work-life balance faced by working families, samt av samråden med allmänheten och berörda parter om detta,

–  med beaktande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, den första internationella uppsättningen riktlinjer för företag och mänskliga rättigheter, som alla FN:s medlemsstater helt och hållet ställde sig bakom vid ett sammanträde i rådet för mänskliga rättigheter den 16 juni 2011, med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 oktober 2011 om företagens sociala ansvar (COM(2011)0681), där EU:s medlemsstater uppmuntras att anpassa FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter till de nationella förhållandena,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 april 2017 En europeisk pelare för sociala rättigheter (COM(2017)0250),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 april 2017 Ett initiativ för bättre balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare (COM(2017)0252),

–  med beaktande av EIB-gruppens strategi för jämställdhet och kvinnors ekonomiska egenmakt,

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 3 december 2015 Strategic engagement for gender equality 2016-2019 (SWD(2015)0278), särskilt kapitel 3.1 – Increasing female labour-market participation and the equal economic independence of women and men,

–  med beaktande av kommissionens rapport från 2017 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen, särskilt kapitel 1 om att öka kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden och lika möjligheter till ekonomiskt oberoende och kapitel 2 om att minska skillnaderna i lön, inkomster och pension mellan könen,

–  med beaktande av rapporterna från Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) The gender employment gap: challenges and solutions (2016), Work-life balance: creating solutions for everyone (2016), Social partners and gender equality in Europe (2014), och Developments in working life in Europe: EurWORK annual review (2014 och 2015), samt den sjätte undersökningen om arbetsvillkor i Europa (EWCS) (2016),

–  med beaktande av ILO-konventionen angående lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde från 1951, ILO-konventionen om deltidsarbete från 1994, ILO-konventionen om arbete i hemmet från 1996, ILO-konventionen om skydd vid havandeskap och barnsbörd från 2000 och ILO-konventionen om hushållsanställda från 2011,

–  med beaktande av de överenskomna slutsatserna av den 24 mars 2017 från det 61:a mötet i FN:s kvinnokommission Kvinnors ekonomiska egenmakt i ett arbetsliv under förändring,

–  med beaktande av rapporten från september 2016 från FN:s generalsekreterares högnivåpanel om kvinnors ekonomiska egenmakt Leave no one behind: A call to action for gender equality and women’s economic empowerment,

–  med beaktande av handlingsplanen från Peking och FN-konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (Cedaw),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0271/2017), och av följande skäl:

A.  EU har tagit ställning för jämställdhet och jämställdhetsintegrering i alla sina åtgärder.

B.  Ett jämställt deltagande för kvinnor på arbetsmarknaden och i det ekonomiska beslutsfattandet är förutsättningar för kvinnors egenmakt och följderna av det.

C.  Inom EU är kvinnorna fortfarande klart underrepresenterade på arbetsmarknaden och på chefsnivå, och sysselsättningsgraden bland kvinnor är fortfarande nästan 12 procent lägre än bland män.

D.  De främsta hindren mot kvinnors ekonomiska egenmakt är negativa sociala normer, diskriminerande lagar eller brist på rättsligt skydd, en ojämn fördelning av obetalt hushållsarbete och omsorgsansvar mellan kvinnor och män samt brist på tillgång till finansiella och digitala tillgångar och egendom. Dessa hinder kan dessutom förvärras av samverkande diskriminering(22), t.ex. på grund av ras och etnicitet, religion, funktionsnedsättning, hälsa, könsidentitet, sexuell läggning och/eller socioekonomiska förhållanden.

E.  De strukturella hindren för kvinnors ekonomiska egenmakt är resultatet av flera olika samverkande former av ojämlikhet, stereotyper och diskriminering inom den privata och den offentliga sektorn.

F.  Kvinnors ekonomiska egenmakt är ”rätt och smart” på samma gång, för det första är den en väsentlig aspekt av jämställdhet och därför en fråga om grundläggande mänskliga rättigheter och för det andra bidrar en större andel kvinnor på arbetsmarknaden till hållbar ekonomisk utveckling på alla samhällsnivåer. Företag som värdesätter kvinnor och låter dem delta fullt ut på arbetsmarknaden och i beslutsfattandet är mer framgångsrika och bidrar till ökad produktivitet och ekonomisk tillväxt. Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) visar att ökad jämställdhet skulle skapa 10,5 miljoner nya arbetstillfällen i EU före 2050, att sysselsättningsgraden i EU skulle uppgå till nästan 80 procent, och att EU:s BNP per capita skulle öka med 6,1–9,6 procent och tillväxten med 15–45 procent i medlemsstaterna före 2050.

G.  I Europa 2020-strategin är EU:s mål bland annat att 75 procent av alla kvinnor och män ska vara i sysselsättning senast 2020 och, i synnerhet, att könsklyftan i arbetslivet ska utplånas. Det kommer att krävas samordnade insatser för att underlätta kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.

H.  Kommissionen släppte i slutet av 2015 handlingsplanen för jämställdhet 2016–2020, där kvinnors ekonomiska rättigheter och egenmakt är ett av fyra centrala insatsområden.

I.  Att ”minska skillnaderna i lön, inkomster och pension mellan könen och därmed bekämpa fattigdom bland kvinnor” är en av de prioriteringar som kommissionen fastställde i sitt arbetsdokument om ett strategiskt engagemang för jämställdhet 2016–2019.

J.  I de 17 målen för hållbar utveckling fastställs målet att stärka kvinnors ekonomiska egenmakt.

K.  En verklig balans mellan arbete och privatliv är positivt för utvecklingen av en modell med ”lika försörjnings- och omsorgsansvar” mellan kvinnor och män, har positiva hälsoaspekter och främjar en inkluderande ekonomisk miljö, tillväxt, konkurrenskraft, det totala deltagandet på arbetsmarknaden, jämställdhet, samt minskar risken för fattigdom, främjar solidaritet mellan generationerna och bidrar även till att ta itu med utmaningarna med ett åldrande samhälle.

L.  Resultat från Eurostat visar att i EU arbetar 31,5 procent av de förvärvsarbetande kvinnorna deltid mot 8,2 procent av männen. Knappt över 50 procent av kvinnorna arbetar heltid, jämfört med 71,2 procent av männen, vilket utgör en skillnad i heltidsarbete på 25,5 procent. Nästan 20 procent av de icke förvärvsarbetande kvinnorna anger omsorgsansvar som skäl till varför de inte arbetar, medan mindre än 2 procent av de icke förvärvsarbetande männen anger det som ett skäl. I jämförelse med män arbetar kvinnor mycket oftare deltid eller arbetar inte alls på grund av omsorgsansvar och svårigheter att förena arbete och privatliv, vilket har en negativ inverkan på deras löner och den pensionsrelaterade inkomsten.

M.  De flesta omsorgstagare är barn, en äldre familjemedlem eller en familjemedlem med funktionsnedsättning till en obetald omsorgsgivare.

N.  Kvinnor utför minst två och en halv gånger mer obetalt hushållsarbete och omsorgsarbete än män.

O.  Moderskap får inte betraktas som ett hinder för kvinnors yrkesutveckling och, följaktligen, för deras frigörelse.

P.  Kvinnor och män har samma föräldrarelaterade rättigheter och skyldigheter (med undantag för återhämtning efter förlossning) och bör dela på ansvaret för barnuppfostran, och detta ansvar bör således inte enbart vara mödrarnas.

Q.  Den genomsnittliga sysselsättningsgraden för kvinnor med ett barn under sex år var 2015 nästan 9 % lägre än för kvinnor utan småbarn, och i en del medlemsstater uppgår denna skillnad till över 30 %.

R.  Moderskap och föräldraskap utgör inga godtagbara grunder för diskriminering av kvinnor som vill komma in eller stanna kvar på arbetsmarknaden.

S.  En offentligt tillgänglig ram för kartläggning av löner som inbegriper datainsamling bör upprättas och syfta till att undanröja könslönegapet genom att sätta press på både privata och offentliga sektorer att se över sina betalningsstrukturer och ompröva de eventuella könsbaserade skillnader som upptäcks. En sådan ram har möjlighet att skapa en ”medveten kultur” som gör att ett könslönegap blir socialt oacceptabelt i en sektor eller ett företag.

T.  Kvotering har visat sig förbättra privata företags resultat och stimulera en bredare ekonomisk tillväxt, samtidigt som kompetensreserven bland arbetstagare utnyttjas på ett bättre sätt.

U.  Jämställdhet och mångfald i arbetstagarrepresentationen i företag på styrelsenivå är en central demokratisk princip som har positiva ekonomiska effekter, bland annat inkluderande strategiskt beslutsfattande och ett minskat könslönegap.

V.  OECD-studier visar att företag med fler kvinnor i styrelserna är mer lönsamma än företag vars styrelser är sammansatta av enbart män.

W.  Typiskt kvinnodominerade sektorer eller yrken kännetecknas generellt sett av lägre löner än jämförbara mansdominerade sektorer och yrken, vilket bidrar till skillnaden mellan kvinnors och mäns löner och pensioner, som för närvarande ligger på 16 respektive 40 procent.

X.  ILO har tagit fram ett ramverk enligt vilket arbeten bedöms på grundval av fyra faktorer: kvalifikationer, arbetsinsats, ansvar och arbetsvillkor, och som viktas efter hur viktiga dessa faktorer är för företaget eller organisationen i fråga.

Y.  Arbetsmarknadsparterna har möjlighet att stärka kvinnors ekonomiska egenmakt via kollektivförhandlingar och genom att arbeta för lika löner mellan kvinnor och män, investera i en balans mellan arbete och privatliv, uppmuntra kvinnors karriärutveckling i företag och erbjuda information om och utbildning i rättigheter för arbetstagare.

Z.  Det finns belägg för att löneskillnaderna är lägre om kollektivförhandlingar har en stark ställning(23).

AA.  Enligt Eurostat EU riskerar 24,4 procent av kvinnorna i EU att drabbas av fattigdom eller socialt utanförskap, medan ensamstående mödrar, kvinnor över 55 år och kvinnor med funktionsnedsättning löper särskilt stor risk för arbetslöshet och inaktivitet på arbetsmarknaden.

AB.  Tillämpningen av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen) är en förutsättning för kvinnors egenmakt och därmed jämställdheten. Könsbaserat våld är en oacceptabel form av diskriminering och en kränkning av de grundläggande rättigheterna som påverkar inte bara kvinnors hälsa och välbefinnande utan också deras tillgång till sysselsättning och ekonomiskt oberoende. Våld mot kvinnor är ett av de främsta hindren för jämställdhet samtidigt som utbildning kan minska risken för könsrelaterat våld. Den sociala och ekonomiska egenmakt som följer kan hjälpa kvinnor att komma bort från situationer där de utsätts för våld. Våld på arbetsplatsen och trakasserier, inklusive sexism och sexuella trakasserier, får allvarliga negativa konsekvenser för alla drabbade arbetstagare, deras kolleger och deras familjer samt för de organisationer där de arbetar och för samhället som helhet och kan delvis vara orsaken till att kvinnor lämnar arbetsmarknaden.

AC.  Ekonomiskt våld är en form av könsbaserat våld i kvinnors vardag, som hindrar kvinnor från att utöva sin rätt till frihet, gör att den bristande jämställdheten späs på och bortser från kvinnans roll i samhället i stort.

AD.  Många studier har tydligt visat att nedskärningar i den offentliga sektorn har haft mycket negativa konsekvenser för kvinnor, deras ekonomiska egenmakt och för jämställdheten.

AE.  Utbildning, kvalifikationer och förvärvande av kunskaper är avgörande för kvinnors sociala, kulturella och ekonomiska egenmakt, och utbildningsmöjligheter erkänns som en central komponent för att bekämpa ojämlikheter, såsom underrepresentation på besluts- och chefsnivå och inom områdena ingenjörsvetenskap och naturvetenskap, och för att öka kvinnors och flickors ekonomiska egenmakt.

AF.  Digitaliseringen bidrar på ett positivt sätt till nya arbetstillfällen och en konstruktiv övergång till flexiblare arbetsmönster, särskilt för kvinnor som kommer in på eller kommer tillbaka till arbetsmarknaden, och även när det gäller att uppnå en bättre balans mellan omsorgsansvar och arbetsliv för både kvinnor och män.

I.Allmänna överväganden

1.  Europaparlamentet anser att kvinnors ekonomiska deltagande och egenmakt är det som behövs för att stärka deras grundläggande rättigheter, så att de kan bli ekonomiskt oberoende, påverka samhället och få kontroll över sina liv, och samtidigt ta sig igenom det glastak som gör att de inte behandlas på samma sätt som män i arbetslivet. Parlamentet vill därför ge kvinnor ekonomisk egenmakt med politiska och ekonomiska medel.

2.  Europaparlamentet betonar att för att stärka kvinnors rättigheter och ekonomiska egenmakt är det nödvändigt att ta itu med den djupt rotade, ojämställda könsmaktsordning som leder till diskriminering och våld mot kvinnor och flickor samt hbti-personer. Könsmaktstrukturer samverkar med andra former av diskriminering och ojämlikhet t.ex. på grund av etnisk bakgrund, funktionsnedsättning, ålder och könsidentitet.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa jämlikhet och icke-diskriminering på arbetsplatsen för alla.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo genomföra både direktivet om likabehandling i arbetslivet och direktiv 2010/41/EU om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en bättre tillämpning av dessa direktiv.

5.  Europaparlamentet pekar på att kvinnors låga sysselsättningsgrad och det faktum att de utesluts från sysselsättning har negativa konsekvenser för kvinnors ekonomiska egenmakt. Parlamentet framhåller att den totala årliga ekonomiska kostnaden för kvinnors lägre sysselsättningsgrad, med hänsyn till förlorade inkomster, förlorade sociala avgifter och ytterligare kostnader för de offentliga finanserna, motsvarar 2,8 procent av EU:s BNP, eller 370 miljarder EUR 2013, enligt Eurofounds uppskattning, samtidigt som kostnaden för att en kvinna utesluts från sysselsättning, enligt EIGE, uppskattas uppgå till mellan 1,2 och 2  miljoner EUR, beroende på hennes utbildningsnivå.

6.  Europaparlamentet betonar att kvinnors ekonomiska egenmakt och lika möjligheter på arbetsmarknaden först och främst har betydelse för den enskilda kvinnan, men också är en drivkraft för EU:s ekonomiska tillväxt, med en positiv inverkan på BNP, delaktighet och företagens konkurrenskraft, samtidigt som den även bidrar till att hantera utmaningar kopplade till EU:s åldrande befolkning. Parlamentet påpekar att enligt en studie från 2009 skulle EU:s BNP teoretiskt sett kunna öka med nästan 27 % om det fanns en jämn könsfördelning på arbetsmarknaden.

II.Åtgärder och verktyg för att öka kvinnors ekonomiska egenmakt

Bättre balans mellan arbetsliv och privatliv

7.  Europaparlamentet konstaterar att som svar på parlamentets krav på en bättre balans mellan arbete och privatliv har kommissionen lagt fram förslag utan lagstiftningskaraktär samt ett lagstiftningsförslag som skapar flera olika typer av ledighet i syfte att anta 2000-talets utmaningar. Parlamentet betonar att förslagen från kommissionen är ett första steg i rätt riktning för att uppfylla de europeiska medborgarnas förväntningar, eftersom de innebär att kvinnor och män kommer att kunna ha en jämnare fördelning vad gäller arbete, familjeansvar och sociala förpliktelser, i synnerhet i fråga om vård av anhöriga och barn. Alla institutioner uppmanas att snarast möjligt förverkliga detta paket.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra skyddet mot diskriminering och olaglig uppsägning som rör balansen mellan arbete och privatliv och att garantera tillgång till rättslig prövning och rättsliga åtgärder. Kommissionen uppmanas att öka övervakningen, införlivandet och genomförandet av EU:s antidiskrimineringslagstiftning, att vid behov inleda överträdelseförfaranden och att främja efterlevnad genom bland annat informationskampanjer som ska öka medvetenheten om lagliga rättigheter till likabehandling.

9.  Europaparlamentet understryker att lön och sociala avgifter måste fortsätta att betalas under ledigheter.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa vilosemester för föräldrar till barn med funktionsnedsättning, med särskild hänsyn till ensamstående mödrar och på grundval av en utvärdering av bästa praxis.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera i lekcentrerade informella lärandemiljöer efter skoltid som skulle kunna fungera som stödcentrum för barn, särskilt efter skol- och förskoledagen, för att överbrygga det glapp som uppstår mellan skoldagens och arbetsdagens slut.

12.  Europaparlamentet framhåller att medlemsstaterna måste uppnå Barcelonamålen och införa mål för vård av anhöriga och äldre medborgare, inklusive tillgång till barnomsorg och annan omsorg, anläggningar och tjänster av god kvalitet och till rimliga priser samt strategier för självständigt boende för personer med funktionsnedsättning, för att kunna uppnå Europa 2020-målen. Parlamentet påminner om att investeringar i social infrastruktur, såsom barnomsorg, inte bara har betydande effekter på sysselsättningen, men också ger viktiga extra inkomster för den offentliga sektorn i form av arbetsgivaravgifter och besparingar när det gäller arbetslöshetsersättningar. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av tillgänglig barnomsorg överallt på landsbygden, och uppmuntrar medlemsstaterna att främja investeringar i tillgängliga omsorgstjänster av god kvalitet till ett rimligt pris under hela livscykeln, inklusive barn- och äldreomsorg samt vård av anhöriga. Parlamentet anser att lämplig barnomsorg till ett rimligt pris också bör finnas tillgänglig för att föräldrar ska kunna ta del av möjligheter till livslångt lärande.

13.  Europaparlamentet understryker hur viktigt det är med offentliga tjänster av hög kvalitet, särskilt för kvinnor. Parlamentet betonar vikten av allmän tillgång till högkvalitativa, överkomliga, geografiskt välplacerade och efterfrågestyrda offentliga tjänster som ett sätt att säkerställa kvinnors ekonomiska egenmakt.

14.  Europaparlamentet noterar det nuvarande glappet mellan vad medlemsstaterna har åstadkommit och Barcelonamålen, och uppmanar eftertryckligen kommissionen att noga övervaka de åtgärder som medlemsstaterna vidtagit för att säkerställa att de fullgör sina skyldigheter.

15.  Europaparlamentet är övertygat om att en förutsättning för att ändra de traditionella könsstereotyperna är att männen tar ett större omsorgsansvar. Parlamentet anser även att båda könen och samhället som helhet kommer att gynnas av en mer rättvis fördelning av oavlönat arbete och ett mer jämställt uttag av omsorgsrelaterad ledighet. Parlamentet är övertygat om att en modell med lika försörjnings- och lika omsorgsansvar är det effektivaste sättet att uppnå jämställdhet på alla områden i livet.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med hjälp av specifika och aktiva sysselsättnings- och utbildningsinsatser få de kvinnor som gjort avbrott i arbetslivet för att ta hand om anhöriga, att komma tillbaka till arbetsmarknaden.

17.  Europaparlamentet betonar att en bättre balans mellan arbete och privatliv och ökad jämställdhet är mycket viktigt för att uppnå målet med kvinnors egenmakt. Parlamentet betonar att en bättre balans mellan arbete och privatliv skulle säkerställa en rättvisare fördelning av betalt och obetalt arbete inom familjen, öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och minska löne- och pensionsklyftorna.

18.  Europaparlamentet understryker vikten av goda och trygga arbetsformer för att både kvinnor och män ska kunna förena arbete och privatliv, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja stärkta arbetstagarrättigheter, kollektivavtal och ökad jämställdhet.

19.  Europaparlamentet förespråkar starkt att en individualisering av rätten till ledighet främjas, att föräldrarnas rätt till föräldraledighet inte ska vara överförbar och att omsorgsrelaterade uppgifter ska fördelas jämnt mellan båda föräldrarna i syfte att uppnå en jämställd möjlighet att förena arbete och privatliv.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att finansiera studier om omfattningen och värdet av obetalt hushållsarbete utfört av kvinnor och män i hemmet, och det genomsnittliga antalet timmar som läggs på betalt och obetalt arbete, särskilt på vård av äldre, barn och personer med funktionsnedsättning.

21.  Europaparlamentet efterlyser en ram för flexibla sysselsättningsmodeller för kvinnor och män med de anställda i centrum, åtföljt av ett adekvat socialt skydd, så att det blir lättare att upprätthålla en balans mellan privata och yrkesmässiga förpliktelser. Parlamentet anser på samma gång att arbetstagarnas rättigheter och rätten till en trygg anställning måste gå före eventuellt ökad flexibilitet på arbetsmarknaden för att se till att flexibilitet inte skapar flera otrygga, oönskade och osäkra arbets- och anställningsförhållanden och inte undergräver anställningsnormer som för närvarande berör fler kvinnor än män. Med otrygga anställningsförhållanden menas sådana som inte överensstämmer med standarder eller lagstiftning på internationell eller nationell nivå eller unionsnivå och/eller som inte ger tillräckliga inkomster för ett värdigt liv eller ett adekvat socialt skydd, till exempel visstidsanställningar, övervägande tillfälliga kontrakt, nolltidsavtal eller ofrivilligt deltidsarbete. Parlamentet betonar även behovet av att skapa förhållanden som tryggar rätten att återgå från frivilligt deltidsarbete till heltidsarbete.

Lika lön för lika eller likvärdigt arbete och kartläggning av löner

22.  Europaparlamentet påminner om att principen lika lön för kvinnor och män för lika eller likvärdigt arbete är förankrad i EU-fördraget och fastställs i artikel 157 i EUF-fördraget och att den måste tillämpas effektivt av medlemsstaterna. Parlamentet framhåller i detta sammanhang att kommissionens rekommendation att stärka principen om lika lön för män och kvinnor genom bättre insyn bör tillämpas för att noga övervaka situationen i medlemsstaterna och utarbeta lägesrapporter, också med stöd av arbetsmarknadens parter, och uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ta fram och genomföra relevanta politiska strategier i linje med denna rekommendation i syfte att undanröja det bestående könslönegapet.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och företagen att respektera principen om lika lön och införa bindande åtgärder när det gäller transparenta löner, i syfte att skapa metoder som företagen kan använda för att hantera könslönegapet, bland annat genom lönegranskningar och införande av åtgärder för lika löner vid kollektivförhandlingar. Parlamentet understryker vikten av att tillhandahålla lämplig utbildning i lagstiftning mot diskriminering av anställda och i rättspraxis för anställda vid nationella, regionala och lokala myndigheter, brottsbekämpande organ och yrkesinspektioner.

24.  Europaparlamentet understryker behovet av att erkänna och omvärdera typiskt kvinnodominerat arbete, t.ex. inom hälso- och sjukvård, den sociala sektorn och utbildningssektorn, jämfört med typiskt mansdominerade arbete.

25.  Europaparlamentet är övertygat för att uppnå lika lön för kvinnor och män för lika arbete eller likvärdigt arbete krävs ett tydligt ramverk för specifika verktyg för arbetsutvärdering med jämförbara indikatorer för att bedöma ”värdet” av arbeten eller sektorer.

26.  Europaparlamentet påminner om att arbetets värde, i enlighet med EU-domstolens rättspraxis, bör bedömas och jämföras utifrån objektiva kriterier såsom krav vad gäller utbildning, yrke, fortbildning, kompetenser, arbetsinsatser och ansvar, utfört arbete och arbetsuppgifternas karaktär.

27.  Europaparlamentet framhåller vikten av principen om könsneutrala yrkesbedömnings- och yrkesklassificeringssystem inom både den offentliga och den privata sektorn. Parlamentet välkomnar medlemsstaternas arbete för att främja en politik som förhindrar diskriminering vid rekrytering och uppmuntrar dem att främja könsblinda meritförteckningar i syfte att hindra företag och offentliga myndigheter från att könsdiskriminera under sina rekryteringsförfaranden. Kommissionen uppmanas att undersöka möjligheten att ta fram ett anonymiserat s.k. Europass-CV. Dessutom föreslår parlamentet att medlemsstaterna ska utarbeta program för att bekämpa sociala och könsrelaterade stereotyper, särskilt bland yngre, som ett sätt att motverka en yrkeskategorisering som ofta begränsar kvinnors tillträde till de mest välbetalda positionerna och jobben.

Jämn könsfördelning i offentlig och privat sektor

28.  Europaparlamentet anser att könskvotering kan vara nödvändig, om de offentliga institutionerna inte tar sitt ansvar, för att säkerställa en jämn könsfördelning och skulle kunna förbättra den demokratiska legitimiteten hos beslutsfattande institutioner.

29.  Europaparlamentet noterar att användning av könskvotering och jämställda listor i det politiska beslutsfattandet har visat sig vara mycket effektivt för att komma till rätta med diskriminering och könsmaktskillnader och för att förbättra den demokratiska representationen i politiska beslutsfattande organ.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra insamlingen, analysen och spridningen av övergripande, jämförbara, tillförlitliga och regelbundet uppdaterade data om kvinnors deltagande i beslutsprocesser.

31.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att främja kvinnors deltagande i EU:s valprocess genom att inkludera vallistor med jämn könsfördelning vid nästa översyn av EU:s vallagstiftning.

32.  Europaparlamentet upprepar sin begäran till rådet att snarast anta direktivet om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande direktörer i börsnoterade företag, som ett viktigt första steg mot en jämn könsfördelning i de offentliga och privata sektorerna, och noterar att bolagsstyrelser med fler kvinnor har visat sig förbättra resultaten för privata företag. Parlamentet noterar att framstegen är som mest påtagliga (från 11,9 % 2010 till 22,7 % 2015) i medlemsstater där bindande lagstiftning om kvotering till styrelser har antagits(24). Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fortsätta utöva påtryckningar på medlemsstaterna för att nå en överenskommelse.

Jämställdhetsplaner

33.  Europaparlamentet uppskattar att kommissionen främjar forskningsorganisationers och forskningsfinansierande organisationers antagande av jämställdhetsplaner.

34.  Europaparlamentet noterar att jämställdhetsplaner på företags- eller branschnivå kan innehålla många olika personalåtgärder som handlar om rekrytering, lön, befordran, fortbildning och balans mellan arbete och privatliv. Parlamentet anser att de ofta består av konkreta åtgärder som t.ex. användning av ett könsneutralt språkbruk, förebyggande av sexuella trakasserier, utnämning av personer från det underrepresenterade könet till högre positioner, deltidsarbete och fäders delaktighet i barnen, och att det finns många olika strategier i medlemsstaterna i fråga om ett obligatoriskt införande av sådana åtgärder.

35.  Europaparlamentet är medvetet om att antagandet av jämställdhetsplaner och jämställdhetsrevisioner i den privata sektorn kan skapa en positiv bild av företag, med en bra balans mellan arbete och privatliv, och bidra till att öka de anställdas motivation och minska personalomsättningen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att uppmuntra företag med fler än 50 anställda att förhandla fram jämställdhetsplaner med arbetsmarknadens parter i syfte att förbättra jämställdheten och bekämpa diskriminering på arbetsplatsen. Parlamentet begär att man i dessa jämställdhetsplaner inkluderar en strategi för att bemöta, förhindra och eliminera sexuella trakasserier på arbetsplatsen.

Kollektivavtal och arbetsmarknadens parter

36.  Europaparlamentet är övertygat om att arbetsmarknadens parter och kollektivavtal har möjlighet att främja jämställdhet, att stärka kvinnor genom sammanhållning och att bekämpa löneskillnader mellan könen. Parlamentet betonar att det är oerhört viktigt att säkerställa en jämn och lämplig könsfördelning i de grupper som förhandlar om kollektivavtal för att främja kvinnors ekonomiska egenmakt, och anser därför att arbetsmarknadens parter, inom deras struktur, bör stärka kvinnors ställning på ledande beslutsfattande positioner, och att de bör förhandla fram jämställdhetsplaner på företags- eller branschnivå.

37.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att samarbeta med arbetsmarknadens parter och det civila samhället för att stärka dem i deras viktiga uppgift att upptäcka könsdiskriminering vid fastställandet av löneskalor och i tillhandahållandet av könsneutrala arbetsutvärderingar.

III.Rekommendationer för att öka kvinnors ekonomiska egenmakt

38.  Europaparlamentet anser att ekonomiska modeller och metoder, skattepolitik och utgiftsprioriteringar, särskilt vid kriser, bör innefatta ett könsperspektiv, ta hänsyn till kvinnor som ekonomiska aktörer och syfta till att minska skillnaderna mellan könen på ett sätt som gynnar medborgare, företag och samhället i stort, och upprepar i detta sammanhang att de ekonomiska kriserna har påverkat kvinnorna särskilt negativt.

39.  Europaparlamentet efterlyser reformer för att öka jämställdheten både i familjelivet och på arbetsmarknaden.

40.  Europaparlamentet konstaterar att kvinnors karriärutveckling i allmänhet är svag. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra och stödja kvinnor så att de kan lyckas i sina karriärer, bland annat genom positiva åtgärder såsom program för nätverkande och mentorskap, samt att skapa lämpliga förutsättningar och säkerställa att kvinnor i alla åldrar har lika möjligheter som män till utbildning, befordran, fortbildning och omskolning samt får pensionsrätter och arbetslöshetsersättning som är likvärdiga dem som gäller för män.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att enligt bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling(25) (direktivet om offentlig upphandling) främja användningen av sociala klausuler inom offentlig upphandling som ett verktyg för att förbättra jämställdheten där relevant nationell lagstiftning finns och kan användas som en grund för sociala klausuler.

42.  Europaparlamentet betonar att alla former av könsbaserat våld, inbegripet våld i hemmet, såsom våldtäkt, kvinnlig könsstympning, sexuella övergrepp, sexuellt utnyttjande, sexuella trakasserier och tvångsäktenskap i tidig ålder/barnäktenskap samt fenomenet ekonomiskt våld, måste motverkas. Parlamentet uppmärksammar att sexuella trakasserier på arbetsplatsen är oroväckande vanliga(26) och understryker att för att kvinnor ska få egenmakt måste arbetsplatsen vara fri från alla former av diskriminering och våld. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att utan förbehåll ratificera Istanbulkonventionen och organisera upplysnings- och informationskampanjer riktade till allmänheten om våld mot kvinnor, och att uppmuntra till utbyte av bästa praxis. Parlamentet noterar att kvinnors ekonomiska oberoende spelar en avgörande roll för deras förmåga att komma bort från situationer där de utsätts för våld. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att tillhandahålla sociala trygghetssystem som kan hjälpa kvinnor i denna situation.

43.  Europaparlamentet upprepar att kvinnors individuella, sociala och ekonomiska egenmakt och oberoende är förknippat med rätten till sin egen kropp och sexualitet. Parlamentet påminner om att tillgången till alla former av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är en avgörande drivkraft för att förbättra jämlikheten för alla.

44.  Europaparlamentet välkomnar slutsatserna från det 61:a mötet i FN:s kvinnokommission om kvinnors ekonomiska egenmakt i ett föränderligt arbetsliv, där det för första gången görs en direkt och uttrycklig koppling mellan kvinnors ekonomiska egenmakt och deras sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter. Det är dock beklagligt att en grundläggande sexualundervisning utelämnas helt i överenskommelsen.

45.  Europaparlamentet konstaterar att kvinnor utgör 52 procent av Europas totala befolkning, men endast en tredjedel av egenföretagarna eller av alla som startar företag i EU. Kvinnor möter också större svårigheter än män i fråga om tillgång till finansiering, utbildning, nätverkande och möjligheter att förena arbete och privatliv. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att främja åtgärder och insatser för att hjälpa och ge råd till kvinnor som bestämmer sig för att bli egenföretagare, och betonar att ekonomiskt oberoende är en förutsättning för att uppnå jämställdhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att underlätta tillgången till krediter samt minska byråkratiskt krångel och avskaffa övriga hinder för kvinnor som startar eget. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna intensifiera arbetet med att identifiera och undanröja hinder för kvinnors företagande, och att uppmuntra fler kvinnor att starta eget, bland annat genom att förbättra tillgången till finansiering, marknadsundersökningar, utbildning och nätverk för affärsändamål, såsom plattformen WEgate för företagarkvinnor och andra europeiska nätverk.

46.  Europaparlamentet framhåller att ökad digital kompetens och IT-kunskaper bland kvinnor och flickor och ökad delaktighet för dem inom IKT-sektorn kan bidra till kvinnors ekonomiska egenmakt och oberoende, vilket minskar det totala könslönegapet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att öka sina ansträngningar för att eliminera den digitala klyfta mellan män och kvinnor som nämns i den europeiska digitala agendan för 2020 genom att öka kvinnors tillgång till informationssamhället, med särskilt fokus på att göra kvinnor mer synliga inom den digitala sektorn.

47.  Europaparlamentet påpekar att nästan 60 procent av alla akademiker i EU är kvinnor, men att kvarstående hinder gör att kvinnor fortfarande är underrepresenterade inom vetenskap, matematik, IT, ingenjörsvetenskap och yrken inom dessa områden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att, genom informations- och upplysningskampanjer, få in fler kvinnor i traditionellt sett mansdominerade sektorer, särskilt vetenskap och ny teknik, bland annat genom att integrera jämställdhet i den digitala agendan under de kommande åren, och att få in fler män i traditionellt sett kvinnodominerade sektorer, särskilt vård och omsorg samt utbildning. Parlamentet framhåller vikten av ett utökat socialt skydd i sektorer där en majoritet av personalen är kvinnor, bland annat för personliga assistenter, lokalvårdare och biträden, serveringspersonal och sjuk- och hälsovårdspersonal. Parlamentet framhåller betydelsen av yrkesutbildning för att bredda yrkesvalen och introducera kvinnor och män för icke-traditionella karriärmöjligheter så att man kan övervinna den horisontella och vertikala utestängningen och öka antalet kvinnor i beslutsfattande organ inom politiken och näringslivet.

48.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder för att säkerställa ekonomiska och sociala rättigheter för arbetstagare inom så kallade kvinnodominerade sektorer. Parlamentet framhåller vikten av att förhindra att kvinnor är överrepresenterade i otrygga anställningar och påminner om att den otrygghet som råder inom dessa sektorer, till exempel hushållsarbete eller omsorg, måste bekämpas. Parlamentet konstaterar att hushållsarbete och hushållstjänster, som till stor del är kvinnodominerade, ofta utförs som odeklarerat arbete. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att främja och vidareutveckla den formella hushållstjänstesektorn, bland annat genom det europeiska forumet för att bekämpa odeklarerat arbete, samt att erkänna att hushållstjänster, anställning i familjer och hemvård är en värdefull ekonomisk sektor med sysselsättningspotential som bör regleras bättre i medlemsstaterna i syfte att både skapa trygghet för hushållsanställda och ge familjer möjlighet att ta på sig rollen som arbetsgivare och ge förvärvsarbetande familjer möjlighet att förena privatliv och arbete.

49.  Europaparlamentet betonar vikten av utbildning i kampen mot könsstereotyper. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att främja initiativ som utvecklar kurser i jämställdhet för utbildningspersonal och som hindrar könsstereotyper från att reproduceras i kursplaner och läromaterial.

50.  Europaparlamentet betonar vikten av jämställdhetsintegrering som ett grundläggande verktyg i utformningen av en jämställdhetsmedveten politik och lagstiftning, även inom området sysselsättning och sociala frågor, och således för att säkerställa kvinnors ekonomiska egenmakt. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta systematiska konsekvensanalyser ur ett jämställdhetsperspektiv. Parlamentet uppmanar återigen kommissionen att höja statusen på sitt strategiska engagemang för jämställdhet 2016–2019 genom att anta det som ett meddelande. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa jämställdhetsbudgetering i nästa fleråriga budgetram och att göra en noggrannare granskning av EU:s budgetförfaranden och utgifter, bland annat vidta åtgärder för att förbättra insynen och rapporteringen kring hur medlen används. Parlamentet uppmanar dessutom Europeiska investeringsbanken att integrera jämställdhet och kvinnors ekonomiska egenmakt i all sin verksamhet i och utanför EU.

51.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att jämställdhetsintegrera sin nationella kompetens- och arbetsmarknadspolitik, och att införa sådana åtgärder i sina nationella handlingsplaner och som en del av den europeiska planeringsterminen, i linje med sysselsättningsriktlinjerna.

52.  Europaparlamentet betonar vikten av att erbjuda livslångt lärande för kvinnor på landsbygden, bland annat i form av företagsinterna kurser. Parlamentet betonar den stora andel egenföretagare på landsbygden som saknar tillräckligt socialt skydd och den stora andel ”osynligt” arbete som särskilt berör kvinnor. Parlamentet uppmanar medlemsstater och regioner med lagstiftningsbefogenhet att därför säkerställa social trygghet för både män och kvinnor som arbetar i landsbygdsområden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att också underlätta rättvis tillgång till mark, garantera äganderätt och arvsrätt samt att underlätta tillgång till krediter för kvinnor.

53.  Europaparlamentet påpekar att kvinnor i större utsträckning än män riskerar fattigdom eller social utestängning, och betonar därför att åtgärder mot fattigdom och social utestängning har en särskild inverkan på kvinnors ekonomiska egenmakt. Parlamentet understryker att arbetet med att motverka och undanröja pensionsklyftan mellan könen och minska äldre kvinnors fattigdom först och främst kräver att det skapas möjligheter för kvinnor att göra lika stora pensionsinbetalningar genom att i större utsträckning integrera dem på arbetsmarknaden och säkra lika möjligheter i fråga om lön, befordran och möjligheter till heltidsarbete. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa Esi-fonderna samt Europeiska fonden för strategiska investeringar bidrar till att minska kvinnors fattigdom, i syfte att uppnå det övergripande målet för fattigdomsminskning i Europa 2020-strategin. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att den ESF-finansiering på 20 procent som avsatts för social inkludering också används för att öka stödet till småskaliga lokala projekt för att stärka kvinnor som lever i fattigdom och är socialt utestängda.

54.  Europaparlamentet noterar att fattigdom fortsätter att mätas utifrån den samlade hushållsinkomsten, vilket innebär att man antar att alla medlemmar i hushållet tjänar lika mycket och att resurserna fördelas lika. Parlamentet efterfrågar individualiserade rättigheter och beräkningar baserade på individuell inkomst för att den faktiska omfattningen av kvinnors fattigdom ska framgå.

55.  Europaparlamentet konstaterar att kvinnor har påverkats mest av åtstramningsåtgärder och nedskärningar i den offentliga sektorn (minskad och dyrare barnomsorg, reducerade tjänster för äldre och personer med funktionsnedsättning, privatisering och nedläggning av sjukhus), särskilt inom utbildning, hälso- och sjukvård och den sociala sektorn, eftersom de står för 70 % av arbetskraften i den offentliga sektorn.

56.  Europaparlamentet understryker även vikten av att lyfta fram de specifika behoven och de olika typerna av problem bland vissa sårbara grupper som har särskilt svårt att komma in på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att dessa personer på ett tidigt stadium får enkel tillgång till utbildning av god kvalitet, inbegripet praktikplatser, så att de kan integreras till fullo i våra samhällen och på arbetsmarknaden, med beaktande av informella och formella färdigheter och kompetenser, begåvningar och kunskaper. Vidare uppmanar parlamentet medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förhindra den diskriminering på flera grunder som särskilt drabbar kvinnor i utsatta situationer. Parlamentet understryker vikten av en korrekt tillämpning av direktiv 2000/78/EG om inrättande av en allmän ram för likabehandling och direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(27).

57.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att verkställa och förbättra den praktiska tillämpningen av befintlig lagstiftning och arbetsplatsstrategier, och att vid behov förbättra denna lagstiftning och dessa strategier för att skydda kvinnor mot direkt och indirekt diskriminering, särskilt i samband med urval, rekrytering, behållande, fortbildning och främjande av kvinnor vid anställning inom såväl den offentliga som den privata sektorn, och att skapa lika möjligheter för kvinnor sett till lön och karriärmöjligheter.

58.  Europaparlamentet beklagar djupt att rådet fortfarande inte har antagit 2008 års förslag till direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Parlamentet välkomnar kommissionens prioritering av det direktivet. Parlamentet upprepar sin uppmaning till rådet att anta förslaget så snart som möjligt.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra insamlingen av specifika könsindikatorer och könsuppdelade uppgifter för att kunna uppskatta hur medlemsstaternas och EU:s politik påverkar jämställdheten.

60.  Europaparlamentet betonar att kvinnor är oproportionerligt och ofta ofrivilligt överrepresenterade i osäkra anställningar. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att genomföra ILO:s rekommendationer, vilka har som syfte att minska antalet osäkra anställningar genom att begränsa de omständigheter under vilka osäkra kontrakt kan användas samt begränsa den tid som en arbetstagare kan ha ett sådant anställningskontrakt.

61.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska jämställdhetsinstitutet att fortsätta sitt arbete med att sammanställa könsspecifika uppgifter och inrätta resultattavlor inom samtliga relevanta politiska områden.

o
o   o

62.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23. (2) EUT L 180, 15.7.2010, s. 1. (3) EGT L 348, 28.11.1992, s. 1. (4) EUT C 137 E, 27.5.2010, s. 68. (5) EUT C 70 E, 8.3.2012, s. 163. (6) EUT L 353, 28.12.2013, s. 7. (7) EUT C 436, 24.11.2016, s. 225. (8) EUT C 36, 29.1.2016, s. 18. (9) EUT C 93, 9.3.2016, s. 110. (10) EUT C 353, 27.9.2016, s. 39. (11) Antagna texter, P8_TA(2016)0203. (12) Antagna texter, P8_TA(2016)0226. (13) Antagna texter, P8_TA(2016)0235. (14) Antagna texter, P8_TA(2016)0338. (15) Antagna texter, P8_TA(2016)0360. (16) Antagna texter, P8_TA(2015)0351. (17) Antagna texter, P8_TA(2017)0029. (18) Antagna texter, P8_TA(2017)0073. (19) Antagna texter, P8_TA(2017)0099. (20) 3073:e mötet i rådet (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) i Bryssel den 7 mars 2011. (21) EUT L 69, 8.3.2014, s. 112. (22) FN:s högnivåpanel om kvinnors ekonomiska egenmakt: Leave no one behind: A call to action for gender equality and economic women’s empowerment (september 2016). (23) Se Europeiska fackliga samorganisationen, Collective bargaining: our powerful tool to close the gender gap (2015). (24) Se kommissionens faktablad Gender balance on corporate boards – Europe is cracking the glass ceiling, oktober 2015. Kommissionen, GD JUST, Women in economic decision-making in the EU: Progress report: A Europe 2020 initiative, 2012; Aagoth Storvik och Mari Teigen, Women on Board: The Norwegian Experience, juni 2010. (25) EUT L 94, 28.3.2014, s. 65. (26) Enligt en undersökning genomförd av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) om våld mot kvinnor. (27) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.

Europaparlamentets resolution av den 3 oktober 2017 om det krympande utrymmet för det civila samhället i utvecklingsländerna (2016/2324(INI))

P8_TA(2017)0365 A8-0283/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artikel 7 i EUF-fördraget, som bekräftar att EU ”ska säkerställa samstämmigheten mellan all sin politik och verksamhet, med beaktande av samtliga sina mål”,

–  med beaktande av Förenta nationernas stadga,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s övriga konventioner om och instrument för mänskliga rättigheter, i synnerhet den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som antogs i New York den 16 december 1966, och 1979 års FN-konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW),

–  med beaktande av FN:s toppmöte om hållbar utveckling och det slutdokument som antogs av generalförsamlingen den 25 september 2015: Förändra vår värld: 2030-agendan för hållbar utveckling(1),

–  med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling,

–  med beaktande av En global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik – Delade visioner, gemensamma åtgärder: Ett starkare Europa, som lades fram i juni 2016 av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik(2),

–  med beaktande av handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019, som antogs av rådet den 20 juli 2015(3),

–  med beaktande av EU:s landsspecifika färdplaner för samarbetet med det civila samhället,

–  med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (nedan kallat Cotonouavtalet), och dess reviderade versioner från 2005 och 2010,

–  med beaktande av den europeiska koden för idéburna organisationers medverkan i beslutsprocessen, som utarbetades av konferensen för internationella icke-statliga organisationer den 1 oktober 2009,

–  med beaktande av Berlinförklaringen från årsmötet för kärngruppen för plattformen för det civila samhället för fredsbyggande och stärkandet av rättsstatsprincipen, som hölls den 6–9 juli 2016,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014–2020(4) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 230/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred(5),

–  med beaktande av rådets förordning (EU) 2015/323 av den 2 mars 2015 med budgetförordning för elfte Europeiska utvecklingsfonden(6) och förklaring I till Cotonouavtalet (”Gemensam förklaring om aktörerna i partnerskapet”),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002(7) (”budgetförordningen”),

–  med beaktande av finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbetes fleråriga vägledande program (2014–2020) för att stödja det civila samhällets organisationer och lokala myndigheter(8),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 september 2012 En grund för demokrati och hållbar utveckling: EU:s samarbete med det civila samhället på området yttre förbindelser (COM(2012)0492),

–  med beaktande av resolutionen från FN:s råd för mänskliga rättigheter av den 27 juni 2016 om utrymmet för det civila samhället(9),

–  med beaktande av rapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen och EU:s politik 2015,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 om företagens ansvar för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer(10),

–  med beaktande av sin resolution av den 4 oktober 2016 om framtiden för förbindelserna mellan AVS och EU efter 2020(11),

–  med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer om mänskliga rättigheter, inbegripet EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, och EU:s riktlinjer för främjande och skydd av religions- och trosfrihet, som antogs av rådet den 24 juni 2013,

–  med beaktande av riktlinjerna för Europaparlamentets interparlamentariska delegationer för främjande av mänskliga rättigheter och demokrati när dessa besöker länder utanför EU(12),

–  med beaktande av Regionkommittés yttrande av den 9 oktober 2013 Ökad egenmakt för partnerländernas lokala myndigheter i syfte att förbättra samhällsstyrningen och resultaten på utvecklingsområdet,

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 24 februari 2015: Ett anständigt liv för alla: från vision till kollektiva åtgärder,

–  med beaktande av rapporten av den 11 april 2016 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om praktiska rekommendationer för att skapa och upprätthålla en säker och gynnsam miljö för det civila samhället utifrån god praxis och tidigare erfarenheter(13), och rapporterna från FN:s särskilda rapportör för rätten att delta i fredliga sammankomster och föreningsfriheten,

–  med beaktande av 2017 års globala riskrapport från Världsekonomiskt forum(14),

–  med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2017 om översynen av det europeiska samförståndet om utveckling(15),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 november 2016 om ökning av utvecklingssamarbetets effektivitet(16),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2016 om EU-rapporten om en konsekvent politik för utveckling 2015(17),

–  med beaktande av FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2016 om uppföljningen och översynen av Agenda 2030(18),

–  med beaktande av sin resolution av den 22 oktober 2013 om lokala myndigheter och det civila samhället: Europas engagemang till stöd för en hållbar utveckling(19),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0283/2017), och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) ska EU:s yttre åtgärder, som inbegriper utvecklingssamarbetet, utgå från principerna om demokrati, rättsstaten och de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet.

B.  Det civila samhället utgör den tredje sektorn i ett välmående och anständigt samhälle, tillsammans med den offentliga och den privata sektorn. Det civila samhället omfattar icke-statliga och ideella organisationer som är närvarande i det offentliga livet och uttrycker deras medlemmars eller andras intressen och värderingar, på grundval av etiska, kulturella, politiska, vetenskapliga, religiösa eller filantropiska överväganden.

C.  Det civila samhället spelar en central roll när det gäller att bygga upp och stärka demokratin, övervaka statens makt och främja god samhällsstyrning, insyn och ansvarsskyldighet. Närvaron av organisationer i det civila samhället som en bärande kraft i samhället är av avgörande betydelse, eftersom de utgör en nödvändig motvikt till befintlig makt och fungerar som ett mellanled och en medlare mellan medborgarna och staten, och i egenskap av demokratins väktare. Många grupper i det civila samhället har strävat efter att engagera sig i konstitutionella reformprocesser för att skydda demokratiska principer och institutioner.

D.  Organisationer i det civila samhället omfattar ett stort antal mänskliga rättigheter, däribland rätten till utveckling och utbildning samt jämställdhet, och genomför även åtgärder inom sociala och miljörelaterade områden. Det civila samhället omfattar en brett och heterogent spektrum av grupper och mål, däribland organisationer i det civila samhället, icke-statliga organisationer, människorätts- och intressegrupper, trosbaserade organisationer, kyrkor och religiösa sammanslutningar, som skyddar intressena för personer med funktionsnedsättning, sociala rörelser och fackföreningar, ursprungsbefolkningar och stiftelser, och utsatta, diskriminerade och marginaliserade människors deltagande.

E.  Cotonouavtalet erkänner det civila samhället som en nyckelaktör inom EU–AVS-samarbetet. Utgången av avtalet år 2020 utgör en möjlighet att se över partnerskapet och ytterligare öka det civila samhällets deltagande.

F.  Organisationer i det civila samhället har blivit viktiga aktörer i det globala utvecklingsbiståndet, särskilt när det gäller tillhandahållandet av grundläggande sociala tjänster, allmänhetens medvetenhet, främjandet av demokrati, mänskliga rättigheter och god samhällsstyrning, fredliga och inkluderande samhällen, stärkandet av motståndskraften hos enskilda individer, familjer och lokalsamhället, kampen mot våldsbejakande extremism, samt vid insatser vid humanitära kriser.

G.  Såsom internationella organisationer har erkänt i sina protokoll och förfaranden ligger kyrkor, religiösa samfund och sammanslutningar samt andra organisationer som är baserade på religion eller trosuppfattning, i frontlinjen och hör till långvariga operativa fältaktörer inom utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd.

H.  Finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbetes fleråriga vägledande program 2014–2020 för det tematiska programmet för det civila samhällets organisationer och lokala myndigheter omfattar främjandet av en gynnsam miljö för organisationer i det civila samhället och lokala myndigheter som ett övergripande element. Programmet syftar till att stärka organisationer i det civila samhällets röst och deltagande i utvecklingsprocessen i partnerländerna och att främja en politisk, social och ekonomisk dialog.

I.  EU är den största givaren till lokala organisationer i det civila samhället i utvecklingsländerna och har varit en ledande aktör i skyddet av det civila samhällets aktörer och människorättsförsvarare genom användning och genomförande av en rad instrument och åtgärder, inklusive europeiskt instrument för demokrati och mänskliga rättigheter, finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbetes tematiska program för det civila samhället och lokala myndigheter, det europeiska initiativet för demokrati, färdplaner för det civila samhället som genomförts i 105 länder samt landstrategidokument.

J.  Det civila samhällets storlek, omfattning, sammansättning och inflytande har ökat i hela världen det senaste årtiondet. Samtidigt har restriktionerna gentemot det civila samhällets aktörer och aktiviteter blivit alltmer repressiva och kraftfulla i ett växande antal länder över hela världen, både utvecklingsländer och utvecklade länder.

K.  Den dagordning som fastställs av internationella givare prioriterar i vissa fall inte heller de verkliga behoven hos de aktörer i det civila samhället som arbetar ute på fältet.

L.  Enligt 2016 års rapport om tillståndet för det civila samhället var 2015 ett dåligt år för det civila samhället, då medborgerliga rättigheter hotades allvarligt i fler än hundra länder. Regionerna i Afrika söder om Sahara och Mellanöstern och Nordafrika (Mena) berörs särskilt av denna rapport, eftersom de oftare står inför situationer med politisk stress, konflikter och instabilitet.

M.  Ett växande antal regeringar slår i rättslig eller administrativ bemärkelse ner på organisationer i det civila samhället, bland annat genom att införa restriktiva lagar, begränsningar för finansiering, strikta licensieringsförfaranden och straffavgifter.

N.  I utvecklingsländerna har det under de senaste åren skett en oroande ökning av antalet rapporter om aktivister, aktörer inom organisationer i det civila samhället, människorättsförsvarare, fackliga företrädare, jurister, intellektuella, journalister och religiösa ledare som förföljs, stigmatiseras och betraktas som ”utländska agenter”, trakasseras, godtyckligen grips eller fängslas, och av antalet offer som utsatts för övergrepp eller våld. I ett antal länder sker detta under fullständig straffrihet och ibland med myndigheternas stöd eller samtycke.

O.  De mänskliga rättigheterna är universella och oförytterliga, odelbara, ömsesidigt beroende och sammanlänkade. Det civila samhällets handlingsförmåga är beroende av utövandet av grundläggande friheter, däribland föreningsfriheten, friheten att delta i fredliga sammankomster, yttrande-, tanke-, samvets-, religions- och trosfriheten samt rätten till fri tillgång till information.

P.  Det finns en koppling mellan ett försvagat civilt samhälle, minskat politiskt och civilt utrymme, ökad korruption, social ojämlikhet, bristande jämställdhet, låg mänsklig och socioekonomisk utveckling och instabilitet och konflikter.

Q.  En trovärdig och effektiv reaktion från EU när det gäller att belysa det krympande utrymmet för det civila samhället kräver en noggrann och läglig bedömning av de hot och faktorer som ligger bakom restriktionerna. En sådan reaktion kräver dessutom en samordnad strategi mellan utvecklingssamarbetet och det politiska samarbetet för att säkerställa samstämmighet mellan alla EU:s externa och interna instrument, genom att sända ut ett gemensamt budskap om vikten av ett fritt fungerande civilt samhälle, samt samarbete på lokal, regional och internationell nivå.

R.  Agenda 2030, särskilt målen 16 och 17 för hållbar utveckling, föreskriver ökat samarbete med det civila samhället som en central partner och nyckelfaktor när det gäller främjande, genomförande, uppföljning och översyn av målen för hållbar utveckling.

1.  Europaparlamentet anser att ett genuint oberoende, mångskiftande, pluralistiskt och vitalt civilt samhälle är avgörande för ett lands utveckling och stabilitet, för att säkerställa demokratisk konsolidering, social rättvisa och respekt för mänskliga rättigheter och för att bygga inkluderande samhällen, så att ingen hamnar utanför. Parlamentet påminner vidare om att det civila samhället är en viktig aktör för uppnåendet av målen för hållbar utveckling.

2.  Europaparlamentet betonar den centrala roll som det civila samhället spelar för att stödja demokrati, säkerställa maktfördelning och för att främja öppenhet, ansvarsskyldighet och god samhällsstyrning, särskilt i kampen mot korruption och våldsbejakande extremism och dess potentiella konsekvenser för landets ekonomiska och mänskliga utveckling och för miljöhållbarheten

3.  Europaparlamentet är djupt oroat över att inskränkningarna i utrymmet för det civila samhället i utvecklingsländer genomförs på alltmer subtila och sofistikerade sätt som är svårare att komma till rätta med, och sträcker sig från lagstiftning, administration, rapportering och bankkrav, till kriminalisering och stigmatisering av företrädare för organisationer i det civila samhället, förtal, alla former av trakasserier, förtryck på nätet, begränsningar av tillgången till internet, censur, godtyckliga gripanden, könsrelaterat våld, tortyr och mord, i synnerhet i konfliktdrabbade länder. Parlamentet anser att det är nödvändigt att ta itu med strategierna från regeringar och andra för att tysta kritiska röster.

4.  Europaparlamentet uttrycker oro över att när det civila samhällets organisationer har möjlighet att lagligt ta emot utländsk finansiering riskerar de att betecknas som ”utländska agenter”, vilket stigmatiserar dem och utsätter dem för större risker. Parlamentet uppmanar EU att förstärka de instrument och politiska åtgärder som hanterar institutionsuppbyggnad och rättsstatsprincipen och att inkludera starka riktvärden för ansvarsskyldighet och kampen mot straffrihet för godtyckliga gripanden, polisvåld, tortyr och annan misshandel av människorättsförsvarare, med hänsyn till att kvinnor och män upplever detta olika.

5.  Europaparlamentet understryker att det krympande utrymmet för det civila samhället är en global företeelse som inte är begränsad till utvecklingsländer, utan också blir allt vanligare i etablerade demokratier och medel- och höginkomstländer, inbegripet EU-medlemsstater och vissa av EU:s närmaste allierade. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att föregå med gott exempel och strikt upprätthålla de grundläggande rättigheter som hör till det civila samhället och ta itu med eventuella negativa tendenser på detta område.

6.  Europaparlamentet insisterar på att staterna själva har det primära ansvaret och är skyldiga att skydda alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla, och har en skyldighet att tillhandahålla en politisk, rättslig och administrativ miljö som främjar ett fritt och fungerande civilt samhälle, där aktörerna fritt och tryggt kan verka och ta emot finansiering, även från utländska källor.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU att erkänna behovet av att ge vägledning till regeringar, politiska partier, parlament och förvaltningar i mottagarländer när det gäller att ta fram strategier för att skapa en rättslig, administrativ och politisk miljö som underlättar arbetet för organisationer i det civila samhället.

8.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över det växande antalet attacker mot människorättsförsvarare över hela världen. Europaparlamentet uppmanar EU, och i synnerhet vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, att anta en politik som systematiskt och otvetydigt fördömer dödandet av människorättsförsvarare och alla försök att utsätta dem för alla former av våld, förföljelser, hot, trakasserier, påtvingade försvinnanden, frihetsberövande eller godtyckliga gripanden, att fördöma dem som begår eller tolererar sådana grymheter och att utöka offentlig diplomati för öppet och tydligt stöd till människorättsförsvarare. Parlamentet uppmuntrar EU-delegationerna och medlemsstaternas diplomatiska beskickningar att fortsätta med sitt aktiva stöd till människorättsförsvarare, framför allt genom att systematiskt övervaka rättegångar, besöka människorättsförsvarare i fängelse och, när så är lämpligt, uttala sig i enskilda fall.

9.  Europaparlamentet anser att i fall där utrymmet för det civila samhället krymper snabbt och dramatiskt bör EU-medlemsstaterna ge offentliga erkännanden på hög nivå till de berörda icke-statliga människorättsorganisationerna eller de enskilda människorättsförsvararna för deras arbete, till exempel genom att besöka dem under officiella resor.

10.  Europaparlamentet uppmuntrar EU att ta fram riktlinjer för friheten att hålla fredliga sammankomster och föreningsfriheten. Parlamentet uppmanar EU att fullt ut utnyttja EU:s landstrategier för mänskliga rättigheter och demokrati för att skapa övervakningsverktyg för ett effektivt gemensamt genomförande av EU:s riktlinjer för människorättsförsvarare och att se till att det inte finns några luckor i skyddet och att kränkningar av de mänskliga rättigheterna leder till sanktioner.

11.  Europaparlamentet påminner om att det civila samhället spelar en viktig roll när det gäller att främja tankefrihet, samvetsfrihet och religions- och trosfrihet, och upprepar sitt stöd för genomförandet av EU:s riktlinjer för främjande och skydd av religions- och trosfrihet.

12.  Europaparlamentet understryker att man måste stärka förbindelserna för organisationer i det civila samhället med medborgarna och staten, i syfte att verkligen representera lokala organisationer och grupper, inbegripet kvinnor och kvinnorättsorganisationer och alla utsatta grupper, och för att bidra till att staten blir mer effektiv och ansvarsfull i sitt utvecklingsarbete och arbete för att upprätthålla alla mänskliga rättigheter.

13.  Europaparlamentet välkomnar EU:s långvariga engagemang och stöd till det civila samhället i utvecklingsländerna och upprepar sitt entydiga krav på fortsatt och ökat stöd och ökad finansiering från EU för att skapa en fri och gynnsam miljö för det civila samhället på nationell och lokal nivå, även genom årlig programplanering. Parlamentet kräver att EU diversifierar och maximerar finansieringsmetoder och finansieringsmekanismer för aktörer i det civila samhället genom att ta i beaktande deras särdrag och se till att inte begränsa deras handlingsutrymme eller antalet potentiella aktörer.

14.  Europaparlamentet uppmanar EU att säkerställa att EU-finansiering används för att finansiera både långsiktigt stöd och nödåtgärder, särskilt i syfte att hjälpa aktivister inom det civila samhället i riskzonen.

15.  Europaparlamentet påminner om att medborgardeltagande och det civila samhällets styrka bör tas i beaktande som en indikator på demokrati. Parlamentet rekommenderar med eftertryck att det civila samhället och dess organisationer bjuds in till interparlamentariska debatter om demokrati för att engageras i samrådsprocessen gällande all lagstiftning som påverkar dem.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta arbeta för ett mer självständigt civilt samhälle, inte bara genom att ta itu med EU:s politik för utvecklingssamarbete och mänskliga rättigheter, utan även genom att integrera all annan intern och extern EU-politik, inbegripet politik på området rättsliga frågor och inrikesfrågor och handels- och säkerhetspolitik, i enlighet med principen om en konsekvent politik för utveckling.

17.  Europaparlamentet varnar EU och dess medlemsstater för en fördragsam inställning till det krympande utrymmet för det civila samhället och andra människorättsfrågor, när länder som EU samarbetar med i migrationsfrågor är inblandade. Parlamentet understryker att det krympande utrymmet för det civila samhället och brott mot de mänskliga rättigheterna kan bidra till påtvingad migration.

18.  Europaparlamentet understryker att det krävs ett enhetligt och konsekvent tillvägagångssätt i EU: s relation med tredjeländerna för att hantera det krympande utrymmet för det civila samhället. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att på ett proaktivt sätt ta itu med de bakomliggande orsakerna till det krympande utrymmet för det civila samhället, särskilt genom att integrera främjandet av fria och ansvarsfulla organisationer i det civila samhället och deras deltagande i bilateralt och multilateralt samarbete, i egenskap av partner i den politiska, ekonomiska och sociala dialogen. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang EU att ta hänsyn till skillnader i storlek, kapacitet och sakkunskap hos olika organisationer i det civila samhället.

19.  Europaparlamentet uppmuntrar EU att bli en aktiv facilitator och att främja institutionella mekanismer och flerpartsinitiativ för förstärkta dialoger samt att utveckla starkare och bredare koalitioner och partnerskap mellan utvecklingsländernas regeringar, organisationer i det civila samhället, lokala myndigheter och den privata sektorn i en gynnsam miljö för det civila samhället. Parlamentet betonar vikten av säkra platser för sådana dialoger.

20.  Europaparlamentet uppmanar EU att övervaka åtgärder mot terrorism och vissa aspekter av lagstiftningen mot penningtvätt och lagstiftningen om transparens, och se till att de inte otillbörligt begränsar finansieringen av och verksamheten inom det civila samhällets organisationer. Parlamentet upprepar i detta sammanhang att rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) inte ska tolkas och tillämpas på ett sätt som i onödan begränsar utrymmet för det civila samhället.

21.  Europaparlamentet påminner om att den privata sektorn är en central partner för att uppnå målen för hållbar utveckling och att den spelar en viktig roll i att stärka det civila samhället och främja ett gynnsamt klimat för organisationer i det civila samhället och fackföreningar, genom att bekräfta företagens sociala ansvar och bindande krav på tillbörlig aktsamhet för leveranskedjor, och med hjälp av offentlig-privata partnerskap.

22.  Europaparlamentet erinrar om den privata sektorns skyldighet att respektera både de mänskliga rättigheterna och de högsta sociala och miljömässiga normerna. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att fortsätta att aktivt engagera sig i FN:s arbete med att upprätta ett internationellt fördrag som håller företag ansvariga för eventuell inblandning i kränkningar av de mänskliga rättigheterna och att införa riskbedömningar med avseende på mänskliga rättigheter för offentliga upphandlingar och investeringar.

23.  Europaparlamentet betonar att handels- och investeringsavtal som EU och dess medlemsstater ingår varken direkt eller indirekt får undergräva främjandet och skyddet av de mänskliga rättigheterna och det civila samhället i utvecklingsländerna. Parlamentet anser att bindande klausuler om mänskliga rättigheter i handelsavtal är ett viktigt verktyg för att öppna upp det civila samhället. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka rollen hos det civila samhällets aktörer i samarbetsavtal om handel, däribland inhemska rådgivande grupper och rådgivande kommittéer för avtal om ekonomiskt partnerskap.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en ram för övervakning, med särskild fokus på mänskliga rättigheter, för EU:s externa finansieringsinstrument.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att inrätta bästa praxis och ta fram tydliga riktmärken och indikatorer som rör det krympande utrymmet i samband med EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati och halvtidsöversynen av Europeiskt initiativ för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR), för att mäta konkreta framsteg.

26.  Europaparlamentet uppmanar alla EU-aktörer att i multilaterala forum mer effektivt förespråka en förstärkning av den internationella rättsliga ram som ligger till grund för demokrati och mänskliga rättigheter, bland annat genom att samarbeta med multilaterala organisationer såsom FN, inbegripet FN:s särskilda förfaranden och FN:s människorättsråds allmänna återkommande utvärderingar, och regionala organisationer som Amerikanska samarbetsorganisationens (OAS), Afrikanska unionen (AU), Sydostasiatiska nationers förbund (Asean), Arabförbundet och Demokratiernas gemenskaps arbetsgrupp för aktivering och skydd av det civila samhället. Parlamentet påminner om vikten av att EU upprättar en inkluderande dialog om mänskliga rättigheter med alla partnerländer genom att inkludera organisationer i det civila samhället. Parlamentet uppmanar både EU och dess medlemsstater att utveckla sina program för bästa praxis med tredjeländer och att främja utbytet av bästa praxis när det gäller att låta organisationer i det civila samhället delta i beslutsprocesser. Parlamentet anser att det är nödvändigt att främja trepartsdialoger mellan regeringar, EU och organisationer i det civila samhället, inbegripet om svåra frågor såsom säkerhet och migration.

27.  Europaparlamentet efterlyser inrättandet av en mekanism för övervakning och tidig varning för krympande utrymme tillsammans med de berörda EU-institutionerna, som kan övervaka hot mot utrymmet för det civila samhället och människorättsförsvarare och utfärda en varning närhelst det finns bevis på att ett utvecklingsland utarbetar allvarliga nya begränsningar mot det civila samhället, eller när en regering använder sig av organisationer som presenteras som oberoende trots att de styrs av staten (GONGO – Government-operated non-governmental organization) för att simulera ett oberoende civilt samhälle, så att EU kan reagera på ett mer lägligt, samordnat och konkret sätt.

28.  Europaparlamentet uppmanar EU att stärka sitt stöd för att minoriteter och andra utsatta grupper, däribland personer med funktionsnedsättning, ursprungsbefolkningar och isolerade befolkningsgrupper, ska kunna delta fullt ut i kulturella, sociala, ekonomiska och politiska processer. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang stater att säkerställa att deras lagstiftning och politik inte undergräver åtnjutandet av deras mänskliga rättigheter eller verksamheten för de organisationer i det civila samhället som försvarar deras rättigheter.

29.  Europaparlamentet beklagar bristen på organisationer som hjälper offer för terrorism i tredjeländer under den nuvarande tilltagande globala terrorismen. Parlamentet betonar därför det akuta behovet av att skapa ett säkert klimat för dessa organisationer i syfte att skydda offren för terrorism.

30.  Europaparlamentet understryker kvinnors och kvinnorättsorganisationers viktiga roll för sociala framsteg, bland annat ungdomsledda rörelser. Parlamentet uppmanar EU att stå fast vid behovet av att stödja kvinnors egenmakt och skapandet av en säker och gynnsam miljö för kvinnoorganisationer i det civila samhället och kvinnorättsförsvarare och att ta upp specifika könsbaserade former av förtryck, särskilt i konfliktdrabbade områden.

31.  Europaparlamentet framhåller att man aktivt måste bidra till att stödja politik och insatser som är knutna till kvinnors rättigheter, inbegripet sexuell och reproduktiv hälsa och därtill hörande rättigheter.

32.  Europaparlamentet upprepar vikten av att integrera den rättighetsbaserade strategin (RBA) i EU: s utvecklingspolitik, i syfte att integrera principer om mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen i EU:s utvecklingsarbete och att synkronisera arbetet med mänskliga rättigheter och utvecklingssamarbetet.

33.  Europaparlamentet påminner om vikten av regionalt samarbete för att stärka ett gynnsamt klimat för det civila samhället. Parlamentet uppmuntrar utvecklingsländerna att främja dialog och bästa praxis för skydd av och samarbete med det civila samhället.

34.  Europaparlamentet välkomnar EU:s landsspecifika färdplaner för samarbetet med det civila samhället som ett effektivt verktyg och som en möjlig ny EU-ram för engagemang med det civila samhället. Parlamentet anser att det är av största vikt att organisationer i det civila samhället inte bara är involverade i samrådsförfarandet som leder till utarbetandet av färdplanerna, utan också i genomförandet, övervakningen och översynen.

35.  Europaparlamentet åtar sig att årligen och genom omfattande samråd med relevanta institutionella och icke-statliga aktörer upprätta en förteckning över länder där utrymmet för det civila samhället är mest hotat.

36.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att i rådets (utrikes frågor) dagordning regelbundet inbegripa en diskussion om EU:s åtgärder för att eftersträva frigivning av människorättsförsvarare, hjälparbetare, journalister, politiska aktivister, personer som fängslats på grund av religiösa eller moraliska övertygelser, och andra som sitter fängslade till följd av det krympande utrymmet för det civila samhället.

37.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av kontaktpunkter för mänskliga rättigheter och det civila samhället i EU: s delegationer som syftar till att förbättra samarbetet med det lokala civila samhället, särskilt för att ge stöd till utsatta och marginaliserade grupper och individer. Parlamentet uppmanar EU:s delegationer att systematiskt öka medvetenheten om det krympande utrymmet för det civila samhället och skyddet för aktivisterna bland ledamöter i nationella parlament, regeringar och personal vid lokala myndigheter och att föra en dialog med organisationer i det civila samhället i programplaneringscykeln för EU-medlen och i den efterföljande övervakningen av dem, även då det bilaterala samarbetet håller på att fasas ut. Parlamentet uppmanar vidare EU:s delegationer att regelbundet och öppet informera det civila samhället om olika fonder och finansieringsmöjligheter.

38.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att systematiskt inkludera det krympande utrymmet för det civila samhället i sina bilaterala förbindelser och att använda alla tillgängliga instrument och verktyg, inbegripet utveckling och handel, för att se till att partnerländerna respekterar sitt åtagande att skydda och garantera de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar EU att noggrant övervaka det civila samhällets deltagande i partnerländer och uppmana regeringar att upphäva alla lagar som kränker förenings- och mötesfriheten. Parlamentet anser i detta sammanhang att EU bör införa positiv villkorlighet i budgetstödet när det gäller alla typer av begränsningar av det civila samhället.

39.  Europaparlamentet insisterar på att det civila samhället i väst bör stödja inrättandet och stärkandet av icke-statliga organisationer genom överföring av kunskap, för att hjälpa dem att bidra till utvecklingen i sina länder.

40.  Europaparlamentet uppmuntrar starkt synergier bland EU:s externa finansieringsinstrument till stöd för det civila samhället, och uppmanar till en omfattande kartläggning på medlemsstatsnivå av all EU-finansiering till det civila samhället, för att undvika dubbelarbete och överlappning och för att hjälpa till att identifiera eventuella brister och behov vad gäller finansieringen.

41.  Europaparlamentet uppmuntrar EU att anta riktlinjer om partnerskap med kyrkor och trosbaserade organisationer och religiösa ledare i utvecklingssamarbetet, baserat på erfarenhet från internationella organisationer och program (såsom Unicef, Världsbanken, WHO och FN:s utvecklingsprogram) och god praxis både i och utanför EU:s medlemsstater.

42.  Europaparlamentet rekommenderar ett bättre skydd för företrädare för organisationer i det civila samhället i tredjeländer för att ta itu med eventuell fientlighet som är riktad mot dem.

43.  Europaparlamentet välkomnar den ökade flexibilitet som erbjuds via ett antal EU-finansieringsinstrument för utvecklingssamarbetet, vilket bland annat möjliggör enklare registrering av bidragssökande och, vid behov, konfidentialitet för mottagarna. Parlamentet anser emellertid att mer kan göras för att ge det mest lämpliga och skräddarsydda svaret på situationer i bestämda länder, inbegripet mer uppdaterad information om kommande ansökningsomgångar, fler finansieringsmöjligheter, mer regelbundna uppdateringar av färdplaner, allmän tillgänglighet till färdplaner, harmonisering och förenkling av finansieringsmetoderna samt stöd till organisationer i det civila samhället i deras administrativa förfaranden.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbetes fleråriga vägledande program 2018–2020 inkludera en tematisk global inbjudan att lämna förslag som specifikt tar upp frågan om det minskade utrymmet för det civila samhället.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka medlen inom EIDMR för att ta itu med det krympande utrymmet och situationen för människorättsförsvarare. Parlamentet beklagar att de årliga beloppen i vissa länder ligger på en extremt låg nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att identifiera nya former av aktivism som ska finansieras av EIDMR genom att tillämpa en övergripande strategi för organisationer i det civila samhället, och att fortsätta ansträngningarna för att införa ett mer flexibelt och förenklat förfarande för tillgång till EIDMR-finansiering, särskilt för unga personer, inklusive mer betydande undantag för de organisationer i det civila samhället som är särskilt utsatta och stöd för oregistrerade grupper, som slutligen bör erkännas av myndigheterna. Parlamentet anser att det bör läggas större tonvikt på stöd för lokala grupper och aktörer, eftersom människorättsfrågor ofta upplevs på ett mer verkligt och akut sätt på lokal nivå. Parlamentet upprepar vikten av EIDMR när det gäller tillhandahållandet av brådskande direkt ekonomiskt och materiellt stöd till människorättsförsvarare som är hotade och av fonden för nödåtgärder, som gör det möjligt för EU-delegationerna att bevilja dem direkta ad hoc-bidrag. Parlamentet erkänner vikten av koalitioner eller grupper av internationella och nationella aktörer i det civila samhället för att underlätta och skydda lokala icke-statliga organisationers arbete mot repressiva åtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen, utrikestjänsten och medlemsstaterna att främja ett effektivt gemensamt genomförande av EU:s riktlinjer för människorättsförsvarare i alla tredjeländer där det civila samhället är hotat, genom att anta lokala strategier för att de ska bli fullt operativa.

46.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) http://www.un.org/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/70/1&Lang=E (2) Rådets dokument 10715/16. (3) Rådets dokument 10897/15. (4) EUT L 77, 15.3.2014, s. 44. (5) EUT L 77, 15.3.2014, s. 1. (6) EUT L 58, 3.3.2015, s. 17. (7) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1. (8) C(2014)4865 slutlig. (9) A/HRC/32/L.29. (10) Antagna texter, P8_TA(2016)0405. (11) Antagna texter, P8_TA(2016)0371. (12)  http://www.europarl.europa.eu/document/activities/cont/201203/20120329ATT42170/20120329ATT42170EN.pdf (13) A/HRC/32/20. (14) http://www3.weforum.org/docs/GRR17_Report_web.pdf (15) Antagna texter, P8_TA(2017)0026. (16) Antagna texter, P8_TA(2016)0437. (17) Antagna texter, P8_TA(2016)0246. (18) Antagna texter, P8_TA(2016)0224. (19) EUT C 208, 10.6.2016, s. 25.

Europaparlamentets resolution av den 3 oktober 2017 om kampen mot it-brottslighet (2017/2068(INI))

P8_TA(2017)0366 A8-0272/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artiklarna 2, 3 och 6 i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 16, 67, 70, 72, 73, 75, 82, 83, 84, 85, 87 och 88 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 1, 7, 8, 11, 16, 17, 21, 24, 41, 47, 48, 49, 50 och 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter av den 20 november 1989,

–  med beaktande av det fakultativa protokollet till konventionen om barnets rättigheter om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi av den 25 maj 2000,

–  med beaktande av deklarationen och handlingsplanen från Stockholm, som antogs vid den första världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn, det globala åtagandet från Yokohama, som antogs vid den andra världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn samt åtagandet och handlingsplanen från Budapest, som antogs vid den förberedande konferensen inför den andra världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn,

–  med beaktande av Europarådets konvention av den 25 oktober 2007 om skydd för barn mot sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp,

–  med beaktande av sin resolution av den 20 november 2012 om skyddet av barn i den digitala världen(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2015 om sexuella övergrepp mot barn på internet(2),

–  med beaktande av rådets rambeslut 2001/413/RIF av den 28 maj 2001 om bekämpning av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter(3),

–  med beaktande av Budapestkonventionen om it-relaterad brottslighet av den 23 november 2001(4) och dess tilläggsprotokoll,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 460/2004 av den 10 mars 2004 om inrättandet av den europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet(5),

–  med beaktande av rådets direktiv 2008/114/EG av den 8 december 2008 om identifiering av, och klassificering som, europeisk kritisk infrastruktur och bedömning av behovet att stärka skyddet av denna(6),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation(7),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF(8),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 7 februari 2013 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén från kommissionen och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik EU:s strategi för cybersäkerhet: en öppen, säker och trygg cyberrymd (JOIN(2013)0001),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/40/EU av den 12 augusti 2013 om angrepp mot informationssystem och om upphävande av rådets rambeslut 2005/222/RIF(9),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU av den 3 april 2014 om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området(10),

–  med beaktande av domstolens dom av den 8 april 2014(11), genom vilken EU:s datalagringsdirektiv ogiltigförklarades,

–  med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 12 september 2013 om EU:s strategi för it-säkerhet: en öppen, säker och trygg cyberrymd(12),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 maj 2015 En strategi för en inre digital marknad i Europa (COM(2015)0192),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 april 2015 Europeiska säkerhetsagendan (COM(2015)0185) och de efterföljande uppföljningsrapporterna Towards an effective and genuine Security Union,

–  med beaktande av rapporten från konferensen om jurisdiktion i cyberrymden den 7–8 mars 2016 i Amsterdam,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning)(13),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF(14),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol)(15),

–  med beaktande av kommissionens beslut av den 5 juli 2016 om undertecknandet av ett kontraktsmässigt arrangemang för ett offentlig-privat partnerskap för industriell forskning och innovation på området för it-säkerhet mellan Europeiska unionen, företrädd av kommissionen, och intresseorganisationen (C(2016)4400),

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet till Europaparlamentet och rådet av den 6 april 2016 från kommissionens och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Gemensam ram för att motverka hybridhot: Europeiska unionens insatser (JOIN(2016)0018),

–  med beaktande av kommissionens meddelande Europeisk strategi för ett bättre internet för barn (COM(2012)0196) och kommissionens rapport av den 6 juni 2016 Slutlig utvärdering av det fleråriga EU-programmet för att skydda barn som använder internet och annan kommunikationsteknik (Säkrare Internet) (COM(2016)0364),

–  med beaktande av det gemensamma uttalandet från Europol och Enisa av den 20 maj 2016 om lagliga brottsutredningar som respekterar tjugohundratalets personuppgiftsskydd,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 9 juni 2016 om det europeiska rättsliga nätverket mot it-brottslighet,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 av den 6 juli 2016 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen(16),

–  med beaktande av Enisas yttrande från december 2016 Encryption – Strong Encryption Safeguards our Digital Identity,

–  med beaktande av slutrapporten av den 16 september 2016 från Europarådets T-CY Cloud Evidence Group Criminal justice access to electronic evidence in the cloud: Recommendations for consideration by the T-CY,

–  med beaktande av arbetet inom Joint Cyber Crime Action Taskforce (J-CAT),

–  med beaktande av Europols hotbildsbedömning avseende den grova och organiserade brottsligheten (Socta) av den 28 februari 2017 och avseende internetstödd organiserad brottslighet (Iocta) av den 28 september 2016,

–  med beaktande av Europeiska unionens domstols dom i fall C-203/15 (TELE2-domen) av den 21 december 2016(17),

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/541 av den 15 mars 2017 om bekämpande av terrorism, om ersättande av rådets rambeslut 2002/475/RIF och om ändring av rådets beslut 2005/671/RIF(18),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och av yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0272/2017), och av följande skäl:

A.  It-brottsligheten orsakar allt större sociala och ekonomiska skador och påverkar enskildas grundläggande rättigheter, utgör ett hot mot rättsstatsprincipen i cyberrymden och äventyrar stabiliteten i demokratiska samhällen.

B.  It-brottslighet är ett växande problem i EU:s medlemsstater.

C.  Iocta 2016 avslöjar att it-brottsligheten ökar i intensitet, komplexitet och omfattning, att det i vissa EU-länder anmäls fler it-brott än traditionella brott, att it-brottsligheten sträcker sig till andra brottsområden, såsom människohandel, att användning av krypterings- och anonymiseringsverktyg för olagliga syften ökar och att angrepp med utpressningstrojaner nu är vanligare än traditionella skadeprogram, t.ex. vanliga trojaner.

D.  Antalet angrepp mot kommissionens servrar ökade med 20 procent under 2016 jämfört med 2015.

E.  Datorernas sårbarhet för angrepp har sitt ursprung i den specifika utvecklingen av informationsteknik under årens lopp, internethandelns snabba utbredning och bristen på statliga åtgärder.

F.  Den svarta marknaden för datorbaserad utpressning, användning av hyrda botnät samt hackning och stulna digitala varor växer sig allt större.

G.  De flesta it-angrepp görs fortfarande med skadeprogram, såsom banktrojaner, men angrepp på industriella styrsystem och nätverk som syftar till att förstöra kritisk infrastruktur och ekonomiska strukturer samt att destabilisera samhällena, såsom i fallet med utpressningstrojanen WannaCry i maj 2017, blir också allt vanligare och slår allt hårdare och utgör således ett växande hot mot säkerhet, försvar och andra viktiga sektorer. De flesta internationella framställningar på brottsbekämpningsområdet om uppgifter hör samman med bedrägerier och ekonomisk brottslighet, följt av våldsam och allvarlig brottslighet.

H.  Människor, platser och saker kopplas samman i allt högre grad, och detta ger många fördelar, men det ökar också risken för it-brott. Utrustning som är ansluten till sakernas internet, däribland smarta elnät, uppkopplade kylskåp, bilar samt medicinsk utrustning och medicinska hjälpmedel, är ofta inte lika väl skyddad som traditionell utrustning med anslutning till internet, och är således en ideal måltavla för it-brottslingar, framför allt därför att säkerhetsuppdateringssystemet för sådan utrustning ofta är bristfälligt eller saknas helt. Hackad utrustning som är ansluten till sakernas internet och som har eller kan kontrollera fysiska ställdon kan utgöra ett påtagligt hot mot människors liv.

I.  En effektiv rättslig ram för dataskydd är avgörande för att skapa förtroende för och tillit till onlinevärlden, så att konsumenter och företag till fullo kan dra nytta av den digitala inre marknadens fördelar och ta itu med it-brottslighet.

J.  Företagen kan inte på egen hand anta utmaningen att göra den uppkopplade världen säkrare, och staten bör bidra till it-säkerhet genom reglering och tillhandahållande av incitament som uppmuntrar till ett säkrare användarbeteende.

K.  Skiljelinjerna mellan it-brottslighet, it-spionage, it-krigföring, it-sabotage och it‑terrorism blir allt otydligare. It-brottslighet kan vara riktad mot enskilda eller mot offentliga eller privata enheter och omfattar en rad olika brott, bland annat integritetsintrång, sexuella övergrepp mot barn på nätet, offentlig anstiftan till våld och hat, sabotage, spioneri, ekonomisk brottslighet och bedrägerier, såsom betalningsbedrägerier, stöld och identitetsstöld samt olagliga systemstörningar.

L.  Enligt rapporten Global Risks Report 2017 från Världsekonomiskt forum utgör massiva dataintrång och datastölder en av de fem största globala riskerna ur sannolikhetssynpunkt.

M.  Ett avsevärt antal it-brott undgår lagföring och straff. Underrapporteringsnivån är fortfarande hög, det dröjer ofta länge innan brotten upptäcks, vilket ger it-brottslingarna möjlighet att utveckla flera in- och utgångar och bakvägar, det är svårt att få tillgång till och inhämta e-bevisning och få den godkänd i domstol, förfarandena är komplexa och det finns många jurisdiktionsmässiga utmaningar till följd av it-brottslighetens gränsöverskridande karaktär.

N.  Rådet betonade i sina slutsatser från juni 2016 att man, med tanke på it-brottslighetens gränsöverskridande natur och de hot mot cybersäkerheten som hela EU står inför, måste få till stånd ett utökat samarbete och informationsutbyte mellan polis och rättsliga myndigheter och experter på it-brottslighet för att kunna genomföra effektiva utredningar i cyberrymden och inhämta bevis i elektronisk form.

O.  Genom domstolens ogiltigförklaring av datalagringsdirektivet i domen av den 8 april 2014 och förbudet mot generell och odifferentierad lagring av uppgifter, vilket domstolen bekräftade i sin dom i Tele2-målet av den 21 december 2016, infördes stränga begränsningar av behandlingen av telekommunikationsuppgifter i bulk och behöriga myndigheters tillgång till sådana uppgifter.

P.  I sin dom i målet Maximillian Schrems betonar domstolen(19) att massövervakning är ett brott mot grundläggande rättigheter.

Q.  Kampen mot it-brottslighet måste föras med respekt för samma förfarandemässiga och materiella garantier och grundläggande rättigheter, framför allt i fråga om uppgiftsskydd och yttrandefrihet, som när man bekämpar annan slags brottslighet.

R.  Allt yngre barn använder internet och är särskilt sårbara för gromning och andra former av sexuellt utnyttjande online (nätmobbning, sexuella övergrepp, sexuellt tvång och sexuell utpressning), stöld av personuppgifter samt farliga kampanjer som är avsedda att främja olika slags självskadebeteenden, såsom i fallet med blue whale, och de behöver därför ett särskilt skydd. Nätförbrytare kan hitta och förföra offer snabbare via chattrum, e-post, onlinespel och sociala nätverk, och gömda peer-to-peer-nätverk (P2P) är fortfarande de viktigaste plattformarna där sexualförbrytare får tillgång till, kommunicerar, lagrar och delar material med sexuellt utnyttjande av barn och hittar nya offer utan att bli upptäckta.

S.  Den växande trenden med sexuellt tvång och sexuell utpressning har fortfarande inte studerats eller rapporterats i tillräcklig grad, framför allt på grund av brottets karaktär som leder till att offren känner skam och skuldkänslor.

T.  Livesända övergrepp mot barn uppges vara ett växande hot. Livesända övergrepp mot barn har de tydligaste kopplingarna till kommersiell spridning av material med sexuellt utnyttjande av barn.

U.  Enligt en ny studie från den brittiska nationella brottsmyndigheten (National Crime Agency) är yngre personer som deltar i hackningsverksamhet i mindre utsträckning motiverade av pengar och genomför ofta angrepp på datornätverk för att imponera på sina vänner eller för att utmana ett politiskt system.

V.  Även om kunskaperna om riskerna med it-brottslighet har ökat så är de förebyggande åtgärder som enskilda användare, offentliga myndigheter och företag vidtar fortfarande fullständigt otillräckliga, framför allt eftersom det saknas kunskaper och resurser.

W.  Kampen mot it-brottslighet och olaglig verksamhet på nätet bör inte stå i vägen för de positiva aspekter som en fri och öppen cyberrymd innebär, med nya möjligheter till kunskapsutbyte och främjande av politisk och social integration i hela världen.

Allmänna överväganden

1.  Europaparlamentet betonar att den kraftiga ökningen av utpressningstrojaner, botnät och otillåtna försvagningar av datorsystem påverkar enskildas säkerhet, tillgängligheten till och integriteten hos deras personuppgifter, skyddet av privatliv och grundläggande friheter samt integriteten hos kritisk infrastruktur, såsom strukturer för energi- och elektricitetsförsörjning, och finansiella strukturer, såsom börser. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att kampen mot it-brottslighet är en av prioriteterna i den europeiska säkerhetsagendan av den 28 april 2015.

2.  Europaparlamentet framhåller behovet av gemensamma definitioner av it-brottslighet, it-krigföring, it-säkerhet, nättrakasserier och it-angrepp för att säkerställa att EU-institutionerna och EU:s medlemsstater använder sig av samma rättsliga definition.

3.  Europaparlamentet betonar att kampen mot it-brottslighet först och främst bör handla om att säkra och stärka kritisk infrastruktur och annan nätverksutrustning, och inte bara om att vidta repressiva åtgärder.

4.  Europaparlamentet bekräftar betydelsen av rättsliga åtgärder på europeisk nivå för att harmonisera definitionen av lagöverträdelser i samband med attacker på informationssystem och sexuella övergrepp och sexuell exploatering av barn på nätet, och för att ålägga medlemsstaterna att införa ett system för att samla in, sammanställa och tillhandahålla statistisk över dessa lagöverträdelser i syfte att bekämpa överträdelserna mer effektivt.

5.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck de medlemsstater som ännu inte har gjort det att snabbt och korrekt införliva och genomföra direktiv 2011/93/EU om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi. Parlamentet uppmanar kommissionen att strikt övervaka och säkerställa att direktivet genomförs på ett fullständigt och ändamålsenligt sätt och att i god tid rapportera om detta till parlamentet och dess ansvariga utskott, samt att på samma gång ersätta rådets rambeslut 2004/68/RIF. Parlamentet betonar att Eurojust och Europol måste ges tillräckliga resurser för att förbättra identifieringen av offer, bekämpa organiserade nätverk av sexualförbrytare och påskynda upptäckt, analys och anmälan av material med övergrepp mot barn både på och utanför nätet.

6.  Europaparlamentet beklagar djupt att 80 procent av företagen i Europa har varit med om minst en it-incident och att it-angrepp mot företag ofta förblir oupptäckta eller oanmälda. Parlamentet påminner om att olika undersökningar uppskattar den årliga kostnaden för it-angrepp till belopp som är avsevärda för världsekonomin. Parlamentet anser att den skyldighet att offentliggöra säkerhetsöverträdelser och att dela information om risker som infördes genom förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (den allmänna dataskyddsförordningen) och direktiv (EU) 2016/1148 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen (it-säkerhetsdirektivet) kommer att bidra till att lösa detta problem genom att tillhandahålla stöd till företag, särskilt små och medelstora företag.

7.  Europaparlamentet betonar att det faktum att hotet från it-brottslighet hela tiden förändras innebär stora rättsliga och tekniska utmaningar för alla aktörer. Parlamentet anser att ny teknik inte bör ses som ett hot och konstaterar att tekniska framsteg när det gäller kryptering kommer att förbättra den övergripande säkerheten i våra informationssystem, inklusive genom att ge slutanvändarna möjlighet att bättre skydda sina uppgifter och sin kommunikation. Parlamentet påpekar dock att det fortfarande finns betydande luckor i säkringen av kommunikation och att teknik som exempelvis lökskalsadressering och dolda nätverk kan användas av illvilliga användare, inklusive terrorister och personer som begår sexuella övergrepp mot barn, hackare som sponsras av icke-vänliga främmande stater eller extremistiska politiska eller religiösa organisationer för brottsliga ändamål, särskilt för att dölja deras brottsliga verksamhet eller identitet, vilket orsakar allvarliga problem för utredningar.

8.  Europaparlamentet är djupt oroat över det senaste globala angreppet med utpressningstrojaner som tyckts ha drabbat tiotusentals datorer i omkring 100 länder och flera organisationer, däribland Förenade kungarikets nationella sjukvårdsorganisation (National Health Service, NHS) som var det mest uppmärksammade offret för detta omfattande skadeprogramsangrepp. Parlamentet värdesätter i detta sammanhang det viktiga arbetet inom ramen för No More Ransom-initiativet, som tillhandahåller mer än 40 kostnadsfria dekrypteringsverktyg som gör det möjligt för de som har drabbats av utpressningstrojaner runt om i världen att dekryptera sin infekterade utrustning.

9.  Europaparlamentet betonar att dolda nätverk och lökskalsadressering också tillhandahåller ett fritt utrymme för journalister, politiska förkämpar och människorättsförsvarare i vissa länder, så att dessa kan undvika att bli upptäckta av repressiva statliga myndigheter.

10.  Europaparlamentet noterar att brottslingars och terroristnätverks användning av verktyg och tjänster för it-brottslighet fortfarande är begränsad, men understryker samtidigt att detta sannolikt kommer att ändras mot bakgrund av de allt större kopplingarna mellan terrorism och organiserad brottslighet och den stora tillgången på vapen och sprängämnesprekursorer på dolda nätverk.

11.  Europaparlamentet fördömer kraftigt alla systemstörningar som genomförs eller beordras av ett tredjeland eller dess företrädare i syfte att störa den demokratiska processen i ett annat land.

12.  Europaparlamentet betonar att gränsöverskridande krav på beslagtagande av domäner, avlägsnande av innehåll och tillgång till användaruppgifter är stora utmaningar som kräver omedelbara åtgärder, eftersom det är mycket som står på spel. Parlamentet betonar i detta sammanhang att internationella människorättsramar, som gäller såväl på som utanför nätet, är ett viktigt riktmärke på global nivå.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att offer för it-angrepp kan dra full nytta av alla de rättigheter som slås fast i direktiv 2012/29/EU, och att intensifiera sina insatser i fråga om identifiering av offer och tjänster till offren, inklusive genom fortsatt stöd till Europol Task Force Victim ID. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samarbete med Europol snarast inrätta relaterade plattformar i syfte att säkerställa att alla internetanvändare vet vart de ska vända sig för att få hjälp om de blir utsatta för brott på nätet. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda en studie om konsekvenserna av gränsöverskridande it-brottslighet på grundval av direktiv 2012/29/EU.

14.  Europaparlamentet betonar att Europol i sin Iocta-rapport från 2014 hänvisar till behovet av mer ändamålsenliga och effektiva rättsliga verktyg, med tanke på de befintliga begränsningarna i avtalet om ömsesidig rättslig hjälp, och förespråkar också ytterligare harmonisering av lagstiftningen runt om i EU där så är lämpligt.

15.  Europaparlamentet betonar att it-brottslighet allvarligt undergräver den digitala inre marknadens funktion genom att minska förtroendet för leverantörer av digitala tjänster, vilket undergräver gränsöverskridande transaktioner och allvarligt skadar digitaltjänstkonsumenters intressen.

16.  Europaparlamentet betonar att strategier och åtgärder för it-säkerhet endast kan vara välgrundade och effektiva om de baseras på de grundläggande rättigheterna och friheterna enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och på EU:s grundläggande värden.

17.   Europaparlamentet betonar att det finns ett legitimt och omfattande behov av att skydda kommunikation mellan individer och mellan individer och offentliga och privata organisationer för att förebygga it-brottslighet. Parlamentet framhåller att stark kryptografi kan bidra till att uppfylla detta behov. Parlamentet understryker dessutom att om man begränsar användningen av eller minskar styrkan i kryptografiska verktyg kommer detta att ge upphov till sårbarheter som kan utnyttjas i kriminella syften och minska förtroendet för elektroniska tjänster, vilket i sin tur kommer att skada såväl det civila samhället som industrin.

18.  Europaparlamentet efterlyser en handlingsplan för att skydda barns rättigheter både på och utanför internet, och påminner om att de brottsbekämpande myndigheterna måste ägna särskild uppmärksamhet åt brott mot barn i kampen mot it-brottslighet. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av att stärka det rättsliga samarbetet och polissamarbetet mellan medlemsstaterna och med Europol och Europeiska it-brottscentrumet (EC3) i syfte att förebygga och bekämpa it-brottslighet, särskilt sexuellt utnyttjande av barn på nätet.

19.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla rättsliga och juridiska åtgärder i kampen mot nätvåld mot kvinnor och nätmobbning. Parlamentet uppmanar i synnerhet EU och medlemsstaterna att arbeta tillsammans för att inrätta en ram för straffbara gärningar som tvingar nätföretag att ta bort eller stoppa spridningen av kränkande, stötande och förnedrande innehåll. Parlamentet begär också att det ska inrättas psykologiskt stöd till kvinnor som är offer för nätvåld och flickor som har utsatts för nätmobbning.

20.  Europaparlamentet betonar att olagligt innehåll på nätet omedelbart bör avlägsnas genom ett vederbörligt rättsligt förfarande. Parlamentet betonar den roll som it-tekniken, internetleverantörer och hostingföretag har när det gäller att se till att olagligt innehåll på nätet snabbt och effektivt tas bort på begäran av ansvarig brottsbekämpande myndighet.

Förebyggande

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med översynen av EU:s strategi för cybersäkerhet fortsätta att kartlägga nätverks- och informationssäkerhetsbrister i kritisk europeisk infrastruktur, uppmuntra utvecklingen av motståndskraftiga system samt utvärdera situationen för kampen mot it-brottslighet i EU och medlemsstaterna, i syfte att uppnå en större förståelse för trender och utveckling i samband med överträdelser i cyberrymden.

22.  Europaparlamentet betonar att motståndskraft mot it-angrepp och it-incidenter är avgörande för att förhindra it-brottslighet, och därför bör ges högsta prioritet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta proaktiva strategier och åtgärder för försvar av nätverk och viktig infrastruktur, och efterfrågar ett heltäckande europeiskt tillvägagångssätt i kampen mot it-brottslighet som är förenligt med grundläggande rättigheter, uppgiftsskydd, it-säkerhet, konsumentskydd och e-handel.

23.  Europaparlamentet välkomnar i detta hänseende investeringarna av EU-medel i forskningsprojekt som exempelvis det offentlig-privata partnerskapet om it-säkerhet, som syftar till att bättre rusta Europa mot it-angrepp och it-incidenter genom innovation och kapacitetsuppbyggnad. Parlamentet värdesätter i synnerhet de ansträngningar som det offentlig-privata partnerskapet om it-säkerhet gör för att ta fram lämpliga lösningar för att hantera nolldagarssårbarheter.

24.  Europaparlamentet betonar i detta avseende vikten av kostnadsfri programvara med öppen källkod. Parlamentet begär att mer EU-medel ska ställas till förfogande specifikt för it-säkerhetsforskning som är kostnadsfri och baserad på programvara med öppen källkod.

25.  Europaparlamentet noterar med oro att det råder brist på kvalificerad it-personal på it-säkerhetsområdet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera i utbildning.

26.  Europaparlamentet anser att reglering bör spela en större roll i hanteringen av it-säkerhetsrisker, genom förbättrade produkt- och programvarustandarder för utformning och efterföljande uppdateringar, liksom minimistandarder för förvalda användarnamn och lösenord.

27.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att intensifiera informationsutbytet inom ramen för Eurojust, Europol och Enisa, liksom utbytet av bästa praxis genom det europeiska nätverket för CSIRT (Computer Security Incident Response Teams) och incidenthanteringsorganisationer (CERT) om de utmaningar som de möter i kampen mot it-brottslighet, och om konkreta rättsliga och tekniska lösningar för att komma till rätta med dem och öka it-motståndskraften. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att främja ett effektivt samarbete och underlätta informationsutbytet för att föregripa och hantera potentiella risker, i enlighet med it-säkerhetsdirektivet.

28.  Europaparlamentet är bekymrat över Europols slutsatser att de flesta framgångsrika angrepp mot enskilda anses bero på bristande digital hygien och medvetenhet hos användarna, eller på att tekniska säkerhetsåtgärder, t.ex. inbyggd säkerhet, ägnas för lite uppmärksamhet. Parlamentet betonar att användare är de som drabbas hårdast av dåligt säkrad hård- och programvara.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en informationskampanj i samarbete med alla relevanta parter och aktörer, att ge barn verktyg och hjälpa föräldrar, vårdnadshavare och lärare att förstå och hantera riskerna på nätet och skydda barnen på internet, att hjälpa medlemsstaterna med inrättandet av program för förebyggande av sexuella övergrepp på nätet, att främja informationskampanjer om ett ansvarsfullt agerande på sociala medier och att uppmuntra stora sökmotorer och sociala medienätverk att inta ett proaktivt förhållningssätt när det gäller att skydda barn på internet.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lansera medvetandehöjande informations- och preventionskampanjer och främja god praxis för att säkerställa att allmänheten, särskilt barn och andra sårbara användare, men även centrala och lokala förvaltningar, mycket viktiga operatörer och aktörer inom den privata sektorn, särskilt små och medelstora företag, är medvetna om de risker som it-brottslighet medför, vet hur man kan skydda sig på nätet och vet hur man skyddar sin utrustning. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen och medlemsstaterna att främja konkreta säkerhetsåtgärder såsom kryptering eller annan säkerhet och integritetsfrämjande teknik och anonymiseringsverktyg.

31.  Europaparlamentet understryker att kampanjer för att öka medvetenheten bör åtföljas av pedagogiska program om en ”medveten användning” av it-instrument. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att i skolornas läroplaner för datorutbildning inkludera it-säkerhet samt riskerna med och konsekvenserna av att använda personuppgifter på nätet. Parlamentet lyfter i detta sammanhang fram de insatser som gjorts inom ramen för den europeiska strategin för att bättre anpassa internet till barn (Better Internet for Kids (BIK)-strategin 2012).

32.  Europaparlamentet betonar att man i kampen mot it-brottslighet omedelbart behöver lägga större kraft på utbildning i nät- och informationssäkerhet, utbildning för informatikstuderande i utveckling av säker programvara och skydd av personuppgifter genom kurser i nät- och informationssäkerhet, samt grundläggande utbildning i nät- och informationssäkerhet för personal vid myndigheter.

33.  Europaparlamentet anser att en försäkring mot it-hackning skulle kunna vara ett verktyg för att stimulera till säkerhetsåtgärder från dels de företag som ansvarar för programvarudesign, dels användarna som måste använda programvaran på vederbörligt sätt.

34.  Europaparlamentet betonar att företag bör identifiera sårbarheter och risker genom regelbundna utvärderingar, skydda sina varor och tjänster genom att omedelbart rätta till sårbarhetsluckor, inklusive genom strategier för uppdateringshantering och uppdateringar av uppgiftsskydd, dämpa effekten av angrepp med utpressningstrojaner genom att inrätta robusta backup-system och alltid rapportera it-angrepp.

35.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att inrätta CERT som företag och konsumenter kan rapportera till om skadliga e-postmeddelanden och webbplatser i enlighet med it-säkerhetsdirektivet, så att medlemsstaterna regelbundet får information om säkerhetsincidenter och säkerhetsåtgärder i syfte att bekämpa och minska risken för sina egna system. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att överväga att inrätta en databas för registrering av alla sorters it-brottslighet och att övervaka utvecklingen av de relevanta företeelserna.

36.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att investera i åtgärder för att göra kritisk infrastruktur och tillhörande uppgifter säkrare i syfte att stå emot it-angrepp.

Ökat ansvar och ökat skadeståndsansvar för tjänsteleverantörer

37.  Europaparlamentet anser att ett ökat samarbete mellan behöriga myndigheter och tjänsteleverantörer är avgörande för att förfaranden för ömsesidig rättslig hjälp och ömsesidigt erkännande ska kunna snabbas upp och effektiviseras inom den europeiska rättsliga ramens tillämpningsområde. Parlamentet uppmanar leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster som inte är etablerade i unionen att skriftligen utse företrädare i unionen.

38.  Europaparlamentet betonar i fråga om sakernas internet att producenterna är utgångspunkten för en uppstramning av ansvarssystemen som kommer att leda till bättre produktkvalitet och en säkrare miljö vad gäller extern åtkomst och en dokumenterad möjlighet till uppdateringar.

39.  Europaparlamentet anser att man mot bakgrund av innovationstrender och den ökande tillgången till utrustning för sakernas internet måste ägna särskild uppmärksamhet åt säkerheten hos all utrustning, även den allra enklaste. Enligt parlamentet har hårdvarutillverkare och utvecklare av innovativ programvara intresse av att investera i lösningar för att förhindra it-brottslighet och utbyta information om hot mot cybersäkerheten. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att främja inbyggd säkerhet, och uppmanar med eftertryck industrin att inkludera lösningar för inbyggd säkerhet i all sådan utrustning. I detta sammanhang uppmuntrar parlamentet den privata sektorn att genomföra frivilliga åtgärder som utformas på grundval av relevant EU-lagstiftning, såsom it-säkerhetsdirektivet, och anpassas till internationellt erkända standarder i syfte att öka förtroendet för säkerheten i programvaror och utrustning, såsom märkningen IoT trust.

40.  Europaparlamentet uppmanar tjänsteleverantörer att ansluta sig till uppförandekoden om olaglig hatpropaganda på nätet, och uppmanar kommissionen och anslutna företag att fortsätta samarbetet i denna fråga.

41.  Europaparlamentet påminner om att Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden(20) (direktivet om elektronisk handel endast befriar mellanhänderna från ansvar för innehåll om de har en neutral eller passiv roll i förhållande till det innehåll som förmedlas och/eller lagras, men kräver samtidigt att de måste reagera snabbt för att avlägsna eller förhindra åtkomst till innehåll om de faktiskt har fått kännedom om en överträdelse eller olaglig verksamhet eller information.

42.  Europaparlamentet understryker att det är absolut nödvändigt att skydda databaser för brottsbekämpning från säkerhetsincidenter och obehörig tillgång, eftersom detta är något som oroar enskilda. Parlamentet uttrycker oro över brottsbekämpande myndigheters extraterritoriella räckvidd för att komma åt uppgifter i samband med brottsutredningar, och understryker behovet av att genomföra stränga regler om detta.

43.  Europaparlamentet anser att problem som rör olaglig aktivitet på nätet måste hanteras snabbt och effektivt, inbegripet genom förfaranden för avlägsnande om innehållet inte eller inte längre behövs för att upptäcka, utreda och lagföra brott. Parlamentet påminner om att medlemsstaterna, i fall när avlägsnande inte är möjligt, får vidta nödvändiga och proportionella åtgärder för att blockera åtkomsten från unionens territorium av sådant innehåll. Parlamentet betonar att sådana åtgärder ska vara förenliga med befintliga rättsliga och juridiska förfaranden, liksom med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och de måste också vara föremål för lämpliga skyddsåtgärder, inklusive möjlighet till rättslig prövning.

44.  Europaparlamentet belyser den roll som spelas av leverantörer av digitala informationssamhällstjänster för att säkerställa ett snabbt och effektivt avlägsnande av olagligt innehåll på nätet på begäran av den ansvariga brottsbekämpande myndigheten, och välkomnar de framsteg som gjorts i detta avseende, inklusive genom bidraget från EU:s internetforum. Parlamentet betonar att det behövs ett större engagemang och samarbete från behöriga myndigheter och leverantörer av informationssamhällets tjänster för att uppnå snabba och effektiva avlägsnanden från industrins sida och undvika blockering av olagligt innehåll genom statliga åtgärder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att hålla plattformar som inte följer reglerna juridiskt ansvariga. Parlamentet upprepar att alla åtgärder för att avlägsna innehåll på nätet som fastställer användarvillkor endast bör vara tillåtna om de nationella processrättsliga reglerna föreskriver en möjlighet för användarna att göra sina rättigheter gällande inför domstol efter att ha fått kännedom om sådana åtgärder.

45.  Europaparlamentet framhåller i enlighet med sin resolution av den 19 januari 2016 Vägen mot en rättsakt för den digitala inre marknaden(21) att ett begränsat ansvar för mellanhänder är nödvändigt för att skydda internets öppenhet, grundläggande rättigheter, rättssäkerheten och innovation. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att ge vägledning om förfaranden för anmälan och avlägsnande, att bistå onlineplattformar i att fullgöra sina skyldigheter och följa de regler om skadeståndsansvar som fastställs i direktivet om elektronisk handel (2000/31/EG), att förtydliga rättsläget och att öka användarnas förtroende. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag på detta område.

46.  Europaparlamentet begär att strategin ”följ pengarna” ska tillämpas, i enlighet med parlamentets resolution av den 9 juni 2015 Mot ett förnyat samförstånd om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter: En EU-handlingsplan(22), på grundval av regleringsramen i e-handelsdirektivet och direktivet om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter.

47.  Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att kontinuerlig och specifik utbildning samt psykologiskt stöd tillhandahålls innehållsförmedlare i privata och offentliga organ som är ansvariga för att analysera stötande eller olagligt material på internet, eftersom de bör betraktas som första instans på detta område.

48.  Europaparlamentet uppmanar tjänsteleverantörer att sörja för tydliga anmälningskategorier och att inrätta en väldefinierad backoffice-infrastruktur som gör det möjligt att agera snabbt och lämpligt på anmälningar.

49.  Europaparlamentet uppmanar tjänsteleverantörer att intensifiera arbetet med att öka medvetenheten om riskerna på internet, i synnerhet för barn, genom att utveckla interaktiva verktyg och informationsmaterial.

Ett starkare polisiärt och rättsligt samarbete

50.  Europaparlamentet är bekymrat över att det i många fall av it-brottslighet aldrig utdöms någon påföljd. Parlamentet beklagar att internetleverantörer använder teknik såsom NAT CGN som allvarligt hindrar utredningar genom att göra det tekniskt omöjligt att tydligt identifiera användaren till en IP-adress och därmed slå fast vem som begått ett brott på internet. Parlamentet betonar att brottsbekämpande myndigheter behöver få laglig tillgång till relevant information under de begränsade omständigheter när sådan tillgång är nödvändig och proportionell av säkerhets- och rättsskipningsskäl. Parlamentet betonar att rättsliga och brottsbekämpande myndigheter måste ges tillräcklig kapacitet för att kunna bedriva befogade utredningar.

51.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att inte påföra någon skyldighet för krypteringsleverantörer som skulle leda till försvagad säkerhet för deras nät och tjänster, såsom att tillåta eller underlätta för ”bakdörrar”. Parlamentet betonar att genomförbara lösningar måste erbjudas, via såväl lagstiftning som fortsatt teknisk utveckling, eftersom de är nödvändiga av rättvise- och säkerhetsskäl. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta i samråd med rättsväsendet och Eurojust för att harmonisera villkoren för laglig användning av undersökningsverktyg på nätet.

52.  Europaparlamentet betonar att laglig avlyssning kan vara en mycket effektiv åtgärd för att bekämpa olaglig hackning, under förutsättning att den är nödvändig, proportionell, baserad på ett korrekt rättsligt förfarande och helt förenlig med grundläggande rättigheter och EU:s uppgiftsskyddslagstiftning och rättspraxis. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att utnyttja möjligheterna till laglig avlyssning av misstänkta personer, att fastställa tydliga regler för det föregående rättsliga förfarandet för godkännande av laglig avlyssningsverksamhet, inklusive fastställande av hur lagliga hackningsverktyg får användas och hur länge, att inrätta en tillsynsmekanism samt att tillhandahålla effektiva rättsmedel för dem som utsätts för sådan hackningsverksamhet.

53.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att föra en dialog med IKT-säkerhetssektorn och uppmuntra den att ta en mer aktiv roll i white hat-hackning och rapportering av olagligt innehåll, till exempel material som innehåller sexuella övergrepp mot barn.

54.  Europaparlamentet uppmanar Europol att på dolda nätverk inrätta ett anonymt rapporteringssystem som gör det möjligt för personer att till myndigheter rapportera olagligt innehåll, såsom skildringar av material som innehåller sexuella övergrepp mot barn, med teknisk säkerhet som liknar den som många pressorganisationer har för sådana system för att underlätta utbyte av känsliga uppgifter med journalister på ett sätt som möjliggör en högre grad av anonymitet och säkerhet än konventionell e-post.

55.  Europaparlamentet betonar att man behöver minimera riskerna för internetanvändarnas privatliv i samband med läckor från bearbetningar eller verktyg som används av brottsbekämpande myndigheter som en del av deras befogade undersökningar.

56.  Europaparlamentet betonar att rättsliga och brottsbekämpande myndigheter måste vara utrustade med tillräcklig kapacitet och finansiering för att kunna reagera adekvat på it-brottslighet.

57.  Europaparlamentet understryker att lapptäcket av separata, territoriellt avgränsade nationella jurisdiktioner gör det svårt att fastställa vilken lagstiftning som ska tillämpas i transnationella interaktioner och ger upphov till osäkerhet om rättsläget, vilket förhindrar det samarbete över gränserna som krävs för att man effektivt ska kunna hantera it-brottslighet.

58.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att ta konkreta steg mot ett gemensamt EU-system för jurisdiktion i cyberrymden, i enlighet med vad som slogs fast vid det informella mötet mellan justitie- och inrikesministrarna den 26 januari 2016.

59.  Europaparlamentet betonar, i detta sammanhang, att man behöver utarbeta gemensamma förfaranderegler som kan fastställa de territoriella faktorer som utgör grunden för tillämplig lagstiftning i cyberrymden, och att fastställa undersökningsåtgärder som kan vidtas oberoende av geografiska gränser.

60.  Europaparlamentet konstaterar att ett sådant gemensamt europeiskt tillvägagångssätt, som måste respektera grundläggande rättigheter och integritet, kommer att vinna förtroende hos berörda parter, minska fördröjningarna i behandlingen av gränsöverskridande framställningar, upprätta interoperabilitet mellan olika aktörer och ge möjlighet att införliva lämpliga processkrav i de operativa ramarna.

61.  Europaparlamentet anser att man på lång sikt bör utarbeta även gemensamma förfaranderegler för verkställande jurisdiktion i cyberrymden på global nivå. Parlamentet välkomnar i detta avseende det arbete som utförs av Europarådets Cloud Evidence Group.

e-Bevisning

62.  Europaparlamentet understryker att en gemensam europeisk strategi för straffrätt i cyberrymden är en prioriterad fråga, eftersom den kommer att förbättra upprätthållandet av rättsstatsprincipen i cyberrymden och underlätta insamlingen av e‑bevisning i brottmål samt bidra till ett betydligt snabbare avgörande av mål än i dag.

63.  Europaparlamentet understryker att man måste finna sätt att snabbare och effektivare säkra och inhämta e-bevisning, och betonar betydelsen av ett nära samarbete mellan brottsbekämpande myndigheter, inbegripet genom en ökad användning av gemensamma utredningsgrupper, tredjeländer och tjänsteleverantörer som är verksamma på europeiskt territorium, i enlighet med den allmänna dataskyddsförordningen ((EU) 2016/679), direktiv (EU) 2016/680 (polisdirektivet) och befintliga avtal om ömsesidig rättslig hjälp. Parlamentet understryker att det behöver inrättas gemensamma kontaktpunkter i alla medlemsstater och att användningen av befintliga kontaktpunkter behöver optimeras, eftersom detta kommer att underlätta tillgång till e-bevisning samt informationsutbyte, förbättra samarbetet med tjänsteleverantörer och snabba på förfaranden för ömsesidig rättslig hjälp.

64.  Europaparlamentet konstaterar att det befintliga fragmenterade regelverket kan skapa problem för tjänsteleverantörer som försöker svara på framställningar på brottsbekämpningsområdet. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till en europeisk rättslig ram för e-bevisning, inklusive harmoniserade bestämmelser för att fastställa huruvida en leverantör är inhemsk eller utländsk, och att införa en skyldighet för tjänsteleverantörer att reagera på framställningar från andra medlemsstater som grundar sig på ett vederbörligt rättsligt förfarande och är i linje med den europeiska utredningsordern, med beaktande av proportionalitetsprincipen, i syfte att undvika negativa effekter på utövandet av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster, och säkerställande av lämpliga skyddsåtgärder, i syfte att skapa ett säkert rättsläge och göra det lättare för tjänsteleverantörer och mellanhänder att svara på framställningar på brottsbekämpningsområdet.

65.  Europaparlamentet betonar att eventuella ramar för e-bevisning måste innehålla lämpliga skyddsåtgärder för alla berörda parters rättigheter och friheter. Parlamentet understryker att detta bör inbegripa ett krav på att framställningar om e-bevisning i första hand ska riktas till dem som ansvarar för eller äger uppgifterna, för att garantera att deras rättigheter, liksom rättigheterna för dem som uppgifterna rör (till exempel deras rätt till förtrolig kommunikation mellan advokat och klient och tillgång till rättslig prövning vid oproportionell eller annan olaglig åtkomst) respekteras. Parlamentet framhåller även behovet av att garantera att alla rättsliga ramar skyddar leverantörer och alla andra parter från framställningar som kan leda till lagkonflikter eller på annat sätt kan inkräkta på andra staters suveränitet.

66.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo genomföra 2014/41/EU om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området (direktivet om en europeisk utredningsorder) för att garantera ett effektivt säkrande och inhämtande av e-bevisning i EU, samt att inkludera särskilda föreskrifter om cyberrymden i sin nationella strafflagstiftning i syfte att underlätta godtagandet av e-bevisning i domstolar, och utfärda tydligare riktlinjer för domare om påföljder för it-brottslighet.

67.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens pågående arbete för att skapa en samarbetsplattform med en säker kommunikationskanal för digitalt utbyte av europeiska utredningsorder för e-bevisning och svar mellan rättsliga myndigheter inom EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna, Eurojust och tjänsteleverantörer undersöka och anpassa former, verktyg och förfaranden för att begära säkerställande och inhämtande av e-bevisning i syfte att underlätta autentisering, garantera snabba förfaranden och öka transparens och ansvarsskyldighet i förfarandet för att säkerställa och inhämta e-bevisning. Parlamentet uppmanar Europeiska unionens byrå för utbildning av tjänstemän inom brottsbekämpning (Cepol) att ta fram utbildningsmoduler om effektiv användning av befintliga ramar som används för att säkerställa och inhämta bevis i elektronisk form. Parlamentet betonar i detta sammanhang att en effektivisering av tjänsteleverantörernas strategier kommer att bidra till att minska olikheterna mellan dessa, framför allt gällande förfaranden och villkor för att bevilja åtkomst till efterfrågade uppgifter.

Kapacitetsuppbyggnad på europeisk nivå

68.  Europaparlamentet påpekar att de nyligen inträffade incidenterna tydligt visar på EU:s akuta sårbarhet – särskilt inom EU-institutionerna, nationella regeringar och parlament, stora europeiska företag och europeiska it-infrastrukturer och it-nätverk – för sofistikerade angrepp med komplexa program och skadeprogram. Parlamentet uppmanar Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (Enisa) att kontinuerligt utvärdera hotnivån, och kommissionen uppmanas att investera i EU-institutionernas it-kapacitet och i försvaret av och motståndskraften hos deras kritiska infrastruktur i syfte att göra EU bättre rustat för allvarliga it-angrepp från stora kriminella organisationer, statligt sponsrade angrepp eller terroristgrupper.

69.  Europaparlamentet konstaterar att Europeiska it-brottscentrumet (EC3) vid Europol, Eurojust och Enisa bidrar stort till kampen mot it-brottslighet.

70.  Europaparlamentet uppmanar Europol att stödja de nationella brottsbekämpande myndigheterna i arbetet med att upprätta säkra och adekvata överföringskanaler.

71.  Europaparlamentet beklagar att det i dagsläget inte finns några EU-standarder för utbildning och certifiering. Parlamentet konstaterar att utvecklingen inom it-brottslighet kräver en högre sakkunskapsnivå hos de som arbetar inom detta område. Parlamentet ser positivt på att befintliga initiativ som exempelvis europeiska utbildningsgruppen för it-brottslighet (ECTEG), projektet för utbildning av utbildare och utbildningsverksamheten inom ramen för EU:s policycykel redan är på väg att råda bot på denna bristande sakkunskap på EU-nivå.

72.  Europaparlamentet uppmanar Cepol och det europeiska nätverket för rättslig utbildning att erbjuda sina utbildningskurser i it-brottsrelaterade ämnen till behöriga brottsbekämpande organ och rättsliga myndigheter i hela EU.

73.  Europaparlamentet understryker att antalet it-brott som hänskjuts till Eurojust har ökat med 30 procent. Parlamentet begär att tillräcklig finansiering ska anslås, och att fler tjänster inrättas om så behövs, så att Eurojust kan hantera sin allt större it-brottsrelaterade arbetsbörda, och att ytterligare utveckla och stärka sitt stöd till nationella åklagare som är specialiserade på it-brottslighet i gränsöverskridande fall, inklusive via det nyligen inrättade europeiska rättsliga nätverket mot it-brottslighet.

74.  Europaparlamentet begär att Enisas uppdrag och förstärkningen av de nationella it-säkerhetsbyråerna ska ses över. Parlamentet begär att Enisa ska få utökade arbetsuppgifter och större personal och resurser. Parlamentet betonar att det nya mandatet även bör innefatta starkare kopplingar till Europol och berörda parter inom näringslivet, så att byrån bättre kan stödja de behöriga myndigheterna i kampen mot it-brottslighet.

75.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) att utarbeta en praktisk och utförlig handbok för medlemsstaterna som innehåller riktlinjer för tillsyns- och granskningskontroller.

Förstärkt samarbete med tredjeländer

76.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av ett nära samarbete med tredjeländer i den globala kampen mot it-brottslighet, inklusive genom utbyte av bästa praxis, gemensamma utredningar, kapacitetsuppbyggnad och ömsesidig rättslig hjälp.

77.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har gjort det att ratificera och fullt ut genomföra Europarådets konvention om it-brottslighet av den 23 november 2001 (Budapestkonventionen) och dess tilläggsprotokoll, samt att i samarbete med kommissionen främja denna konvention i lämpliga internationella forum.

78.  Europaparlamentet framhåller sina stora farhågor angående arbetet inom Europarådets kommitté för konventionen om it-brottslighet vad gäller tolkningen av artikel 32 i Budapestkonventionen om gränsöverskridande tillgång till datorlagrade uppgifter (cloud evidence), och motsätter sig alla uppgörelser om extra protokoll eller vägledning som syftar till att utöka tillämpningsområdet för denna bestämmelse utöver det gällande system som fastställs av konventionen, som redan är ett stort undantag från territorialitetsprincipen, eftersom detta skulle kunna leda till att brottsbekämpande myndigheter ges fri fjärråtkomst till servrar och datorer som hör till andra jurisdiktioner, utan användning av de avtal om ömsesidig rättslig hjälp eller andra instrument för rättsligt samarbete som har införts för att garantera enskildas grundläggande rättigheter, inbegripet uppgiftsskydd och korrekta rättsförfaranden, särskilt Europarådets konvention 108.

79.  Europaparlamentet beklagar att det inte finns någon bindande internationell lagstiftning om it-brottslighet, och uppmanar med kraft medlemsstaterna och EU-institutionerna att arbeta för en konvention på området.

80.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå olika initiativ för att göra avtal om ömsesidig rättslig hjälp effektivare och främja användningen av dem, i syfte att motverka tredjeländers övertagande av extraterritoriell jurisdiktion.

81.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera tillräcklig kapacitet för att hantera framställningar om ömsesidig rättslig hjälp som rör utredningar i cyberrymden, och att utarbeta relevanta utbildningsprogram för att den ansvariga personalen ska kunna hantera sådana framställningar.

82.  Europaparlamentet understryker att strategiska och operativa samarbetsavtal mellan Europol och tredjeländer underlättar såväl informationsutbytet som det praktiska samarbetet.

83.  Europaparlamentet noterar att de flesta framställningar på brottsbekämpningsområdet går till Förenta staterna och Kanada. Parlamentet är oroat över att offentliggörandegraden bland stora amerikanska tjänstetillhandahållare som svar på framställningar från europeiska straffrättsliga myndigheter är mindre än 60 %, och erinrar om att enligt kapitel V i den allmänna dataskyddsförordningen är avtal om ömsesidig rättslig hjälp och andra internationella avtal den föredragna mekanismen för att få åtkomst till personuppgifter som hålls utomlands.

84.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram konkreta åtgärder för att skydda misstänkta eller anklagade personers grundläggande rättigheter vid informationsutbyte mellan europeiska brottsbekämpande myndigheter och tredjeländer, framför allt skyddsåtgärder gällande ett snabbt utverkande, efter ett domstolsbeslut, av relevant bevisning, abonnentuppgifter eller detaljerade meta- och innehållsdata (om de inte är krypterade) från brottsbekämpande myndigheter och/eller tjänsteleverantörer, i syfte att förbättra ömsesidig rättslig hjälp.

85.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna, anknutna EU-organ och, där så krävs, tredjeländer överväga nya sätt att effektivt säkerställa och inhämta e-bevisning som innehas av tredjeländer, i fullständig överensstämmelse med grundläggande rättigheter och EU:s dataskyddslagstiftning, genom att snabba upp och effektivisera användningen av förfaranden för ömsesidig rättslig hjälp och i förekommande fall ömsesidigt erkännande.

86.  Europaparlamentet understryker betydelsen av Natos centrum för hantering av it-incidenter.

87.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att delta i det globala forumet för it-expertis (Global Forum on Cyber Expertise) för att underlätta upprättandet av partnerskap för kapacitetsuppbyggnad.

88.  Europaparlamentet ställer sig bakom EU:s bistånd för kapacitetsuppbyggnad till länderna i det östliga grannskapet, med tanke på att många it-angrepp kommer från dessa länder.

o
o   o

89.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 419, 16.12.2015, s. 33. (2) EUT C 316, 30.8.2016, s. 109. (3) EGT L 149, 2.6.2001, s. 1. (4) Europarådet, European Treaty Series nr 185, 23.11.2001. (5) EUT L 77, 13.3.2004, s. 1. (6) EUT L 345, 23.12.2008, s. 75. (7) EGT L 201, 31.7.2002, s. 37. (8) EUT L 335, 17.12.2011, s. 1. (9) EUT L 218, 14.8.2013, s. 8. (10) EUT L 130, 1.5.2014, s. 1. (11) ECLI:EU:C:2014:238. (12) EUT C 93, 9.3.2016, s. 112. (13) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1. (14) EUT L 119, 4.5.2016, s. 89. (15) EUT L 135, 24.5.2016, s. 53. (16) EUT L 194, 19.7.2016, s. 1. (17) Domstolens dom av den 21 december 2016, Tele2 Sverige AB mot Post- och telestyrelsen, och Secretary of State for the Home Department mot Tom Watson m.fl., C-203/15, ECLI:EU:C:2016:970. (18) EUT L 88, 31.3.2017, s. 6. (19) ECLI:EU:C:2015:650. (20) EGT L 178, 17.7.2000, s. 1. (21) Antagna texter, P8_TA(2016)0009. (22) EUT C 407, 4.11.2016, s. 25.

Europaparlamentets resolution av den 3 oktober 2017 om EU:s politiska förbindelser med Asean (2017/2026(INI))

P8_TA(2017)0367 A8-0243/2017

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av grundandet av Sydostasiatiska nationers förbund (Asean) den 8 augusti 1967,

–  med beaktande av den viktigaste rättsliga ramen för förbindelserna mellan EU och Asean, nämligen samarbetsavtalet mellan Asean och EEG, undertecknat i mars 1980(1),

–  med beaktade av Asean-stadgan, som undertecknades i november 2007 och som ger Asean status som juridisk person och förser gruppen med en rättslig och institutionell ram som omfattar inrättandet av en kommitté med ständiga representanter som stöder och samordnar Aseans arbete,

–  med beaktande av Aseans regionala forum (ARF), som inrättades 1993 i syfte att främja dialog och samråd om politiska och säkerhetsrelaterade frågor och att bidra till förtroendeskapande och förebyggande diplomati i regionen Asien–Stillahavsområdet,

–  med beaktande av flera Asean-ramverk till förmån för regionalt förtroendeskapande: ARF, Aseans försvarsministermöte (ADMM-Plus), det östasiatiska toppmötet (EAS), Asean plus tre (Asean plus Japan, Kina och Sydkorea) och Asean plus sex (Asean plus Australien, Indien, Japan, Kina, Nya Zeeland och Sydkorea),

–  med beaktande av de befintliga handelsavtalen mellan Asean och Australien, Indien, Japan, Kina, Nya Zeeland och Sydkorea,

–  med beaktande av de pågående förhandlingarna om och/eller ingåendet av sju partnerskaps- och samarbetsavtal mellan Europeiska unionen och vissa av medlemsstaterna i Asean, det vill säga Brunei, Filippinerna, Indonesien, Malaysia, Singapore, Thailand och Vietnam,

–  med beaktande av de pågående förhandlingarna om frihandelsavtal med Indonesien och Filippinerna och förhandlingarna om frihandelsavtal med Malaysia och Thailand, som båda för närvarande ligger på is, det förväntade ingåendet av frihandelsavtal med Singapore och Vietnam under de kommande månaderna och förhandlingarna om ett investeringsavtal med Myanmar/Burma,

–  med beaktande av mötet mellan handelskommissionär Cecilia Malmström och Aseans finansministrar, som hölls i Manila den 10 mars 2017,

–  med beaktande av det nionde parlamentariska partnerskapsmötet Asien–Europa (Asep9) som hölls i Ulaanbaatar, Mongoliet, den 21 och 22 april 2016,

–  med beaktande av Nürnbergförklaringen om ett utökat partnerskap mellan EU och Asean från mars 2007 och dess handlingsplan från november 2007,

–  med beaktande av handlingsplanen från Bandar Seri Begawan om ett utökat partnerskap mellan EU och Asean (2013–2017), som antogs i Brunei den 27 april 2012,

–  med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentet och rådet av den 18 maj 2015 EU och Asean – ett partnerskap med strategisk inriktning (JOIN(2015)0022),

–  med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om förbindelserna mellan EU och Asean av den 22 juni 2015,

–  med beaktande av Bangkokförklaringen av den 14 oktober 2016 om främjande av ett globalt partnerskap mellan Asean och EU för gemensamma strategiska mål,

–  med beaktande av Europeiska unionens anslutning till fördraget om vänskap och samarbete i Sydostasien i Phnom Penh den 12 juli 2012(2),

–  med beaktande av det elfte toppmötet Asien–Europa (Asem11) som hölls i Ulaanbaatar, Mongoliet, den 15 och 16 juli 2016,

–  med beaktande av Asien–Europa-stiftelsen (Asef), som inrättades i februari 1997 som ett forum för icke-statlig dialog,

–  med beaktande av Asean–EU-programmet för stöd till regional integration (Apris), Aseans program för stöd till regional integration (Arise) och det regionala instrumentet för dialog mellan EU och Asean (Readi) till stöd för harmonisering av politik och regleringar i icke-handelsrelaterade sektorer,

–  med beaktande av färdplanen för Aseans ekonomiska gemenskap som godkändes 2007,

–  med beaktande av Aseans fjortonde toppmöte 2009 och fastställandet av en färdplan för Aseans ekonomiska gemenskap med en inre marknad, Aseans gemenskap i politiska och säkerhetsrelaterade frågor samt Aseans sociokulturella gemenskap,

–  med beaktande av de tjugoåttonde och tjugonionde Asean-toppmötena som hölls i Vientiane, Laos, den 6 och 7 september 2016 och det trettionde Asean-toppmötet som hölls i Manila i Filippinerna den 26–29 april 2017,

–  med beaktande av det tjugofjärde mötet i Gemensamma samarbetskommittén EU–Asean som hölls i Jakarta, Indonesien, den 2 mars 2017,

–  med beaktande av visionen för Asean-gemenskapen 2025, som antogs under det tjugosjunde Asean-toppmötet som hölls i Kuala Lumpur, Malaysia, den 18–22 november 2015, och tillkännagivandet den 31 december 2015 om inrättandet av Aseans ekonomiska gemenskap, som syftar till att skapa en inre marknad för över 600 miljoner människor,

–  med beaktande av det elfte östasiatiska toppmötet i Vientiane, Laos, den 8 september 2016 med ledarna från 18 länder – Aseans medlemsstater, Kina, Japan och Sydkorea (Asean +3), Indien, Australien och Nya Zeeland (Asean +6) och Ryssland och Förenta staterna,

–  med beaktande av Aseans första förklaring om mänskliga rättigheter av den 18 november 2012 och inrättandet av Aseans mellanstatliga kommission för mänskliga rättigheter år 2009,

–  med beaktande av Aseanparlamentariker för mänskliga rättigheter (APHR), ett organ som grundades 2013 för att främja demokrati och mänskliga rättigheter i samtliga Aseans medlemsstater,

–  med beaktande av Aseaninstitutet för fred och försoning (AIPR),

–  med beaktande av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, konventionen om barnets rättigheter och konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, vilka har ratificerats av Aseans alla medlemsstater,

–  med beaktande av FN:s vägledning Guiding Principles on Business and Human Rights: Implementing the United Nations ’Protect, Respect and Remedy’ Framework, som FN:s råd för mänskliga rättigheter antog den 16 juni 2011,

–  med beaktande av Aseans konvention mot människohandel, särskilt kvinnor och barn, som undertecknades av Aseans samtliga medlemsstater i november 2015,

–  med beaktande av FN:s människorättsråds allmänna återkommande utvärderingar, som Aseans alla medlemsstater har deltagit i,

–  med beaktande av sina senaste resolutioner om Asean, särskilt resolutionen av den 15 januari 2014 om de framtida förbindelserna mellan EU och Asean(3),

–  med beaktande av sina senaste resolutioner om Aseans medlemsstater, särskilt resolutionerna av den 9 juni 2016 om Vietnam(4), av den 17 december 2015 om ramavtalet om vittomspännande partnerskap och samarbete mellan EU och Vietnam (resolution)(5), av den 17 december 2015 om ramavtalet om vittomspännande partnerskap och samarbete mellan EU och Vietnam (godkännande)(6), av den 8 juni 2016 om ramavtal om partnerskap och samarbete EU-Filippinerna (godkännande)(7) och av den 8 juni 2016 om ramavtal om partnerskap och samarbete EU-Filippinerna (resolution)(8),

–  med beaktande av sina senaste resolutioner om Aseans medlemsstater, i synnerhet resolutionerna av den 14 september 2017 om Myanmar/Burma, särskilt situationen för rohingyafolket(9), av den 21 maj 2015 om den utsatta situationen för rohingyaflyktingar, inklusive massgravarna i Thailand(10), av den 15 december 2016 om rohingyaminoritetens situation i Myanmar/Burma(11), av den 7 juli 2016 om Myanmar/Burma, särskilt situationen för rohingyafolket(12), av den 14 september 2017 om Kambodja, särskilt fallet Kem Sokha(13), av den 9 juni 2016 om Kambodja(14), av den 26 november 2015 om den politiska situationen i Kambodja(15), av den 9 juli 2015 om Kambodjas förslag till lagstiftning om icke-statliga organisationer och fackföreningar(16), av den 6 oktober 2016 om Thailand, särskilt fallet med Andy Hall(17), av den 8 oktober 2015 om situationen i Thailand(18), av den 17 december 2015 om Malaysia(19), av den 19 januari 2017 om Indonesien(20), av den 15 juni 2017 om Indonesien(21), av den 15 september 2016(22) och den 16 mars 2017(23) om Filippinerna samt av den 14 september 2017 om Laos, särskilt fallen Somphone Phimmasone, Lod Thammavong och Soukane Chaithad(24),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0243/2017), och av följande skäl:

A.  I år firar vi Aseans 50-årsjubileum, Romfördragets 60-årsjubileum och 40-årsjubileet för EU:s och Aseans formella förbindelser.

B.  Aseanregionen har blivit en av världens mest dynamiska och snabbast växande regioner, särskilt inom ekonomi, teknik och forskning. Den har ett geopolitiskt och geoekonomiskt strategiskt läge, är rik på naturtillgångar, har ett mål rörande ökad ekonomisk integration och en ambitiös agenda för målen för hållbar utveckling, i synnerhet på utbildningsområdet, och är en stark förespråkare för multilaterism. Att åtgärda skillnaderna i utvecklingsnivå i Asean kommer att vara avgörande för att ytterligare öka integrationen och säkerställa säkerhet, stabilitet och skydd av sociala, ekonomiska och politiska rättigheter.

C.  EU:s och Aseans integrationsprocesser är olika, med olika bakgrund och olika visioner och mål. Var och en följer sin egen logik men de båda är jämförbara, eftersom de båda regelbaserade organisationerna har främjat fredlig samexistens, regional integration och internationellt samarbete och utveckling och har strävat efter att skapa förtroende bland sina medlemmar under många årtionden. EU är därför en unik partner för Asean.

D.  De båda regionerna har uppnått en väsentlig nivå av samspel, och förbindelserna mellan EU och Asean är omfattande och täcker in en rad sektorer, däribland handel och investeringar, utveckling, ekonomi och politiska frågor. Asean är EU:s tredje främsta handelspartner och EU är Aseans näst största handelspartner, och den bilaterala handeln med varor uppgår till över 200 miljarder euro per år, och EU står för den största delen av de utländska direktinvesteringarna i Aseanregionen. För europeiska företag innebär Asean en möjlighet att nå ut till den bredare regionen. Under perioden mellan 2014 och 2020 står EU och dess medlemsstater för den största delen av utvecklingsbiståndet i regionen, och EU har gjort utfästelser om över tre miljarder euro för att minska fattigdomen och åtgärda skillnader i utvecklingsnivå i låginkomstländer i Asean.

E.  EU:s erfarenheter har tidigare fungerat som inspirationskälla för andra regionala integrationsprocesser.

F.  EU har genomgående stöttat det arbete som utförs av Asean, och i synnerhet Aseans sekretariat, och har, som ett erkännande av Aseans betydelse, utsett en särskild EU-chef för delegationen till Asean, som tillträdde sin tjänst 2015.

G.  I dagsläget utmanas integrationsprocesserna i båda regionerna, samtidigt som de öppnar upp för nya möjligheter. EU står inför flera kriser. Asean har, trots målet att främja Aseans centralisering, upplevt en minskning av Asean-intern handel under 2016 och har brottats med problem, däribland skiljaktiga inriktningar inom utrikespolitiken och spridningseffekter från nationella problem som rör hot mot demokratin och rättsstatsprincipen, kontakten mellan olika religioner, etniska minoriteter, sociala skillnader och människorättskränkningar, även med gränsöverskridande följder.

H.  EU har bestämt sig för att sätta mänskliga rättigheter i centrum för sina förbindelser med tredjeländer.

I.  EU beviljade Filippinerna GSP+-status i december 2014, vilket gjorde Filippinerna till det första landet i Asean att komma i åtnjutande av sådana handelsförmåner. I och med detta kan Filippinerna exportera 66 % av sina produkter tullfritt till EU.

J.  Förenta staternas utträde ur Stillahavspartnerskapet kan påskynda förhandlingarna om ett regionalt övergripande ekonomiskt partnerskap. Ett alltmer självsäkert Kina lanserar initiativ såsom ”One Belt, One Road” som utmanar alla länder i och utanför grannskapet.

K.  Spänningarna i Sydkinesiska havet utgör ett hot mot och en risk för säkerheten och stabiliteten i regionen. Den mest oroväckande trenden är militariseringen av Sydkinesiska havet. Dialogen mellan Asean och Kina om en uppförandekod är fortfarande Aseans huvudsakliga mekanism för diskussioner med Kina om Sydkinesiska havet. Kinesiska aktiviteter – från militära patruller och övningar till byggnadsverksamhet, utan hänsyn till de principer som sammanfattas i 2002 års förklaring om parternas agerande i Sydkinesiska havet – är fortfarande en problematisk fråga.

1.  Europaparlamentet gratulerar Aseans medlemsstater till Aseans 50-årsjubileum, och stöder helhjärtat alla ansträngningar för regional integration. Parlamentet uttrycker likaså sin uppskattning för de 40 åren av förbindelser mellan EU och Asean, och upprepar sina rekommendationer att förbindelserna bör uppgraderas till ett strategiskt partnerskap som bygger på konkreta åtgärder, handfasta resultat och ett starkare materiellt samarbete. Parlamentet understryker att EU är intresserat av att stärka sitt samarbete med denna centrala aktör i en strategiskt viktig region. Parlamentet framhåller att det strategiska partnerskapet kommer att göra det möjligt för EU att stärka sitt bidrag till genomförandet av gemensamma mål i området kring Indiska oceanen och Stilla havet.

2.  Europaparlamentet framhåller det politiska värdet av starka handels- och investeringsförbindelser mellan Asean och EU, och uppmanar båda parter att ytterligare stärka sina ekonomiska och politiska förbindelser. Parlamentet betonar att det finns en stor potential för intensivare handelsförbindelser mellan EU och Asean. Parlamentet framhåller att EU är den största utländska investeraren i Asean. Parlamentet framhåller även möjligheterna till samarbete när det gäller genomförandet av målen för hållbar utveckling. Parlamentet efterlyser ett starkare samarbete för att åtgärda de skillnader i utvecklingsnivå som finns i Asean. Detta samarbete skulle kunna stärkas och goda metoder skulle kunna delas på flera områden, bland annat när det gäller att ta itu med globala utmaningar, inklusive klimatförändringarna, den gränsöverskridande organiserade brottsligheten och terrorismen, gränsförvaltningen, den maritima säkerheten, utvecklingen av den finansiella sektorn, transparensen och den makroekonomiska politiken. Parlamentet framhäver strävan efter ett samarbete på hög nivå mellan EU och Asean i multilaterala institutioner såsom FN, men även WTO, för att bevara, stärka och vidareutveckla multilaterala internationella handelsstrukturer och rättvisa handelsförbindelser.

3.  Europaparlamentet lovordar kommissionens vice ordförande/den höga representanten och kommissionen för att ha antagit ett gemensamt meddelande som stöds av medlemsstaterna, med en färdplan för att fördjupa partnerskapet i politiska frågor, säkerhetsfrågor och ekonomiska frågor, samt när det gäller konnektivitet, miljön, naturresurser och andra områden, såsom främjande och skydd av mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar vikten av att stärka den politiska dialogen mellan EU och Asean. Parlamentet påminner om att EU:s stöd till en fördjupad integration av Asean bidrar till dess motståndskraft och till stabiliteten i regionen. Parlamentet understryker att EU tillhandahåller tekniskt bistånd och kapacitetsuppbyggnad för skapandet av en inre marknad.

4.  Europaparlamentet välkomnar utnämningen av en EU-chef för delegationen till Asean och inrättandet under 2015 av en EU-beskickning i Asean, vilket är ett led i en utveckling som bekräftar betydelsen av förbindelserna mellan EU och Asean.

5.  Europaparlamentet konstaterar att Förenade kungariket under åren har spelat en viktig och värdefull roll i att främja förbindelserna mellan EU och Asean, och att Asean och EU och dess medlemsstater nu behöver – och har en möjlighet att – stärka dessa förbindelser aktivt mot bakgrund av den nya situation som uppstått i och med Brexit. Förenade kungariket uppmanas att bedriva ett nära samarbete med partnerskapet mellan EU och Asean. Parlamentet uppmanar till ökat engagemang från EU:s sida i befintliga Aseanledda forum. Parlamentet anser att EU bör uppgradera och intensifiera sina diplomatiska insatser med Asean för att bidra till större stabilitet och säkerhet i konfliktområden med förnyade spänningar, samarbeta nära med partner i regionen och upprätthålla folkrätten.

6.  Europaparlamentet beklagar EU:s sena och återhållna reaktion på beslutet enligt Unclos (Förenta nationernas havsrättskonvention) i tvisten rörande Sydkinesiska havet och uppmanar EU att främja respekt för och efterlevnad av bestämmelserna i Unclos. Parlamentet vidhåller att EU stöder fredliga förhandlingslösningar på internationella tvister. Parlamentet insisterar på fri sjöfart, och uppmanar Kina att acceptera tribunalens beslut. Parlamentet uppmanar parterna att sträva efter en fredlig lösning av tvisterna på grundval av principerna i internationell rätt inom ramen för Unclos. Parlamentet stöder de åtgärder som Aseans medlemsstater har vidtagit för att snabbt enas om en verkningsfull uppförandekod för Sydkinesiska havet.

7.  Europaparlamentet beklagar åtgärder såsom omfattande återvinning av land och utplacering av militära anläggningar och arsenal på återvunnen mark, vilket riskerar att militarisera konflikten. Parlamentet uttrycker djup oro över de ökade försvarsutgifterna i regionen och dess grannskap och över den ökade militariseringen av konflikter, särskilt i Sydkinesiska havet och Östkinesiska havet. Parlamentet konstaterar att EU behöver fortsätta att stödja en utveckling av fredliga förbindelser mellan Kina och dess grannländer runt Sydkinesiska havet genom inkluderande multilaterala mekanismer. Parlamentet stöder alla insatser för att göra Sydkinesiska havet till ett ”fredens och samarbetets hav”. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att strikt följa EU:s uppförandekod för vapenexport. Parlamentet insisterar på vikten av icke-spridning av massförstörelsevapen, särskilt med tanke på den senaste utvecklingen i Nordkorea.

8.  Europaparlamentet stöder EU:s och Aseans partnerskap på säkerhetsområdet inom en rad icke-konventionella säkerhetsfrågor för att stärka den regionala kapaciteten, i synnerhet för att åstadkomma en djupare dialog och ett stärkt samarbete på områdena sjöfartsskydd, piratdåd, kampen mot organiserad brottslighet och stöd till samarbetet mellan Europol och Aseanapol (Aseans gemensamma polisorgan), terrorismbekämpning, it-säkerhet, klimatsäkerhet, förtroendebyggande åtgärder, förebyggande diplomati och medling, krishantering, katastrofberedskap och katastrofhjälp samt humanitärt bistånd. Parlamentet ger sitt stöd till att EU i högre grad bidrar till och görs delaktigt i ARF.

9.  Europaparlamentet välkomnar anordnandet av den tredje högnivådialogen mellan Asean och EU om samarbete på sjöfartsskyddsområdet, som hölls i Thailand den 15 och 16 september 2016, där man identifierade och föreslog framtida områden för konkret samarbete mellan Asean och EU på områdena sjöfartsskydd och förebyggande diplomati. Parlamentet ser fram emot den fjärde högnivådialogen mellan Asean och EU om samarbete på sjöfartsskyddsområdet, som kommer att hållas i Filippinerna under 2017.

10.  Europaparlamentet upprepar att EU ställer sig bakom Aseans centrala roll och Aseans viktiga bidrag till ett främjande av dialog och samarbete för fred, säkerhet, stabilitet och välstånd i Asien och Stillahavsområdet och andra områden. Parlamentet efterlyser en fungerande och effektiv ”tvistlösningsmekanism”, i enlighet med kapitel 8 i Aseanstadgan och 2010 års protokoll till stadgan, bland annat rättsligt bindande åtgärder och bestämmelser. Parlamentet pekar på de goda erfarenheter som man sedan drygt 40 år tillbaka har på den europeiska kontinenten av en syn på säkerhet som inte bara omfattar en politisk-militär dimension, utan även en ekonomisk och miljömässig samt en mänsklig dimension. Parlamentet är övertygat om att dessa erfarenheter kan tillvaratas i samband med Aseans insatser för en fredlig utveckling av regionen. Parlamentet understryker att EU har ett intresse av att öka sitt engagemang i regionen genom samtliga Aseanledda processer.

11.  Europaparlamentet framhåller EU:s särskilda erfarenheter inom institutionsuppbyggnad, den inre marknaden, konvergens i lagstiftningen, konflikt- och krishantering, sjöfartsskydd, medling, humanitärt bistånd och katastrofhjälp, liksom de senaste framstegen på området försvarsintegration och EU:s goda erfarenheter av att skapa normer och starka strukturer på området mänskliga rättigheter och demokrati, samt EU:s villighet att dela med sig av sådana erfarenheter vid behov. Parlamentet framhåller förhandlingarna om ett omfattande luftfartsavtal mellan EU och Asean och den övergripande konnektivitetsagendan. Parlamentet noterar att hälften av EU:s stöd till Asean under perioden 2014–2020 går till att stödja Aseans konnektivitet.

12.  Europaparlamentet betonar behovet av att man engagerar sig på multilateral nivå med andra länder i regionen, bland annat länder som har observatörsstatus i Asean, såsom Papua Nya Guinea och Östtimor, samt Kina, Japan och Taiwan.

13.  Europaparlamentet anser att det geopolitiskt sett finns mycket goda skäl att förespråka ett återupptagande av förhandlingarna om ett regionalt frihandelsavtal mellan EU och Asean och välkomnar slutsatserna från det möte om ett sonderingsförfarande som nyligen hölls mellan EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström och Aseans ekonomiministrar i detta avseende, samt de åtgärder som vidtagits på väg mot det slutliga målet om ett avtal mellan regionerna. Ur strategisk synvinkel uppmuntrar parlamentet alla ansträngningar för att undersöka möjligheterna att ingå frihandelsavtal med alla Aseanländer. Parlamentet påminner om att Asean är EU:s tredje största handelspartner utanför Europa och att EU är Aseans näst största handelspartner.

14.  Europaparlamentet framhåller att inhemska och utländska företag i Aseanländerna måste tillämpa principerna om företagens sociala ansvar. Aseanländerna uppmanas eftertryckligen att se till att sociala och miljömässiga rättigheter och arbetstagarrättigheter respekteras fullt ut. Parlamentet efterlyser ett fullständigt och effektivt genomförande av ILO-konventionerna och respekt för de grundläggande arbetsnormerna. Parlamentet uppmanar Asean och dess medlemsstater att tillämpa FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter på ett effektivt sätt, att främja förekomsten av tillräckligt anställningsskydd och anständiga arbetsvillkor samt att åstadkomma en miljö som bättre gynnar framväxten av fackföreningar. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att använda sig av alla tillgängliga instrument för att öka respekten för allt detta. Parlamentet framhåller också behovet av att man undanröjer alla former av tvångsarbete och annat påtvingat arbete samt barnarbete.

15.  Europaparlamentet uppmanar europeiska företag som investerar i Aseanregionen att ta sitt sociala ansvar och respektera europeiska standarder om konsument-, arbetstagar- och miljörättigheter samt att upprätthålla ursprungsbefolkningarnas rättigheter.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta en institutionaliserad social dialog mellan folkforumet Asien–Europa (AEPF) och EU:s motsvarande strukturer inom det civila samhället.

17.  Europaparlamentet noterar att Asean har förklarat sig vara människoinriktat och människocentrerat och att den regionala integrationsprocessens legitimitet och relevans, både i EU och i Asean, bygger på att så många aktörer som möjligt involveras i processen och kommunicerar sina resultat. Parlamentet anser att direkta personkontakter, särskilt för unga människor, är ett mycket viktigt verktyg för kulturellt utbyte, och uppmanar till en betydande utvidgning av Erasmus+ för Asean. Parlamentet understryker att det i Aseanländerna finns ett stort utrymme för yrkesutbildning och belyser möjligheterna till samarbete inom ramen för det dubbla utbildningssystem som tillämpas i vissa EU-medlemsstater. Parlamentet förespråkar dessutom att kulturdiplomatiska åtgärder vidtas i enlighet med meddelandet av den 8 juni 2016 om en EU-strategi för internationella kulturella förbindelser och parlamentets nyligen framlagda betänkande om samma ämne. Parlamentet understryker Asien–Europa-stiftelsens viktiga funktion, och anser att stödet till dess arbete bör stärkas.

18.  Europaparlamentet framhåller att strukturerat utbyte och samarbete på regional och lokal nivå (genom vänorter) är en intressant metod för att öka de ömsesidiga praktiska erfarenheterna och uppmärksammar konkreta initiativ, såsom borgmästaravtalet eller samförståndsavtalet ”Under2”, som man bör främja aktivt.

19.  Europaparlamentet föreslår att detta års Asean–EU-jubileum bör firas med ett EU-initiativ till ett EU–Asean-utbytesprogram för unga ledare, som kan genomföras 2018 under Singapores Asean-ordförandeskap. Parlamentet föreslår att man, om detta program är framgångsrikt, skapar ett årligt forum där unga ledare från EU och Asean kan utbyta idéer och knyta kontakter för att främja framtida förbindelser mellan EU och Asean. Vidare föreslår parlamentet att man tillsammans med Aseanpartnerna ska undersöka det praktiska tillämpningsområdet för ömsesidig finansiering av forskningsinstitut eller utbildningsprogram vars syfte skulle vara att studera integrationsprocesserna, och erfarenheterna av dessa processer, i respektive partnerregion.

20.  Europaparlamentet understryker behovet av att främja jämställdhet mellan könen och kvinnors egenmakt samt att förbättra livet för flickor och kvinnor. Parlamentet betonar att tillgången till utbildning är avgörande för detta och kan medföra en social och ekonomisk omvandling.

21.  Europaparlamentet betonar att EU även bör fördjupa de politiska dialogerna och samarbetet i frågor som rör exempelvis grundläggande rättigheter, såsom rättigheter för etniska och religiösa minoriteter, frågor av gemensamt intresse, inklusive rättsstatsprincipen och säkerheten – samtidigt som yttrandefriheten och det fria informationsflödet skyddas – samt frågor som rör kampen mot gränsöverskridande brottslighet, korruption, skatteundandragande, penningtvätt, människohandel och narkotikahandel, terrorismbekämpning, icke-spridning, nedrustning, sjöfartsskydd och it-säkerhet.

22.  Europaparlamentet välkomnar anordnandet av den första politiska dialogen mellan EU och Asean om mänskliga rättigheter i oktober 2015 och ser fram emot fler sådana dialoger. Parlamentet är djupt oroat över urholkningen av demokratin och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och minoriteternas rättigheter. Parlamentet är också mycket bekymrat över att förtrycket och diskrimineringen i regionens länder fortsätter och över att man misslyckats med att skapa tillräckligt med utrymme för civilsamhället, särskilt när det gäller miljöaktivister, landrättsaktivister och arbetsrättsaktivister, människorättsförsvarare och mediearbetare. Parlamentet varnar för att underlåtenhet att ta itu med problem som rör minoriteters marginalisering skulle hota Aseans hållbarhet och långsiktiga framgång. Parlamentet beklagar djupt att den repressiva strategin mot narkomaner i flera Aseanländer har orsakat en mycket stor mänsklig kostnad och utomrättsligt dödande. Parlamentet understryker behovet av att stärka det civila samhället i Asean genom att se till att samråd med icke-statliga organisationer och gräsrotsrörelser sker på ett meningsfullt sätt inom ramen för regionalpolitiken.

23.  Europaparlamentet är oroat över bakslagen när det gäller avskaffandet av dödsstraffet i regionen och uppmanar samtliga Aseanländer att avstå från att återinföra dödsstraffet och att hålla fast vid sina internationella åtaganden. Parlamentet välkomnar de åtgärder som vidtas i kampen mot människohandel och tvångsarbete och uppmanar samtliga regeringar att öka skyddet för de drabbade och det gränsöverskridande samarbetet ytterligare.

24.  Europaparlamentet uppmanar Asean att avsätta tillräckliga resurser till sin mellanstatliga kommission för mänskliga rättigheter. Parlamentet hoppas att specifika och verifierbara mål och åtgärder kommer att inbegripas i den femåriga arbetsplanen för Aseans mellanstatliga kommission för mänskliga rättigheter och att dess mandat kommer att stärkas så att den aktivt kan övervaka, utreda, lagföra och förhindra kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmuntrar Aseans mellanstatliga kommission för mänskliga rättigheter att överväga och diskutera inrättandet av en kompletterande domstol för de mänskliga rättigheterna i Asean, som ska fungera på liknande sätt som de befintliga människorättsdomstolarna i andra delar av världen.

25.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU och dess medlemsstater att tillvarata alla möjligheter till samarbete med Aseanländerna för att stärka demokratin. Parlamentet stöder arbetet inom kontoret för det regionala instrumentet för dialog mellan EU och Asean om mänskliga rättigheter, som syftar till att uppmärksamma människorättsfrågor och människorättsåtgärder samt öka medvetenheten om mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar eftertryckligen alla medlemsstater i Asean att ratificera ytterligare FN-konventioner om de mänskliga rättigheterna och deras frivilliga protokoll samt stadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och att stödja initiativ för övergångsrättvisa, försoning och kampen mot straffrihet i hela regionen.

26.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att miljontals statslösa personer bor i Aseans medlemsstater. Parlamentet konstaterar att rohingyafolket i Myanmar/Burma är den enskilt största statslösa gruppen i världen med över en miljon personer under UNHCR:s mandat för statslöshet, men att många samhällen med statslösa personer även återfinns i Brunei, Vietnam, Filippinerna, Thailand, Malaysia och annorstädes. Parlamentet uppmanar Aseans medlemsstater att samarbeta och utbyta goda exempel och åtgärder i syfte att undanröja statslöshet i hela regionen.

27.  Europaparlamentet erkänner den betydande roll som EU haft i de framsteg som länderna i Asean hittills har gjort och uppmanar EU att hålla dialogen öppen för att stödja regionen i dess demokratiserings-, utvecklings- och integrationsarbete.

28.  Europaparlamentet är bekymrat över att klimatförändringarna kommer att påverka Asean i stor utsträckning. Parlamentet påminner om att Aseanregionen alltjämt är en av de mest sårbara regionerna i detta avseende. Parlamentet uppmanar eftertryckligen Aseans medlemsstater att påskynda övergången mot utsläppssnåla samhällen och att snabbt minska avskogningen, effektivt hantera skogsbränder och att börja använda mer miljövänlig teknik för transport och byggnader. Parlamentet välkomnar EU:s initiativ till en ny särskild dialog mellan EU och Asean inom hållbar utveckling. Parlamentet noterar i detta sammanhang EU:s stöd för avlägsnande av sprängmedel som inte exploderat i vissa länder i regionen. Parlamentet uppmanar eftertryckligen till samarbete mellan EU och Asean inom hållbar turism, livsmedelstrygghet, skydd av den biologiska mångfalden, särskilt av korallreven och mangroveskogarna, och till effektiva åtgärder mot överfisket i regionen. Parlamentet framhåller behovet av bistånd till länder i Asean för att förbättra skyddet och det hållbara utnyttjandet av den biologiska mångfalden och ett systematiskt återställande av skogens ekosystem. Parlamentet uppmanar enträget Aseans medlemsstater att anstränga sig för att förbättra sina möjligheter att reagera snabbt på naturkatastrofer enligt Aseans avtal om katastrofhantering och beredskap.

29.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstater att i tillräcklig utsträckning prioritera regelbundna politiska kontakter, i synnerhet på ministernivå, och att dra full nytta av den medlemsstat i Asean som är ansvarig för att samordna Aseans dialogförbindelser med EU och ordförandeskapet för Asean. Parlamentet påminner om begärandena om en region-till-regionbaserad parlamentarisk församling för EU och Asean, och förespråkar starkt en ökad användning av den parlamentariska offentliga diplomatin inom olika politikområden. Parlamentet insisterar på att samarbetet med Aseans interparlamentariska församling ska stärkas så länge genom regelbundna och strukturerade utbyten. EU:s institutioner och medlemsstater uppmanas att också tillvarata de möjligheter för ett intensivt utbyte i regionala frågor som gavs vid det årliga Shangri-la-forumet för dialog.

30.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till Europeiska utrikestjänsten, Aseans interparlamentariska församling, Aseans sekretariat och Asean-medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 85, 8.4.1980, s. 83. (2) EUT L 154, 15.6.2012, s. 1. (3) EUT C 482, 23.12.2016, s. 75. (4) Antagna texter, P8_TA(2016)0276. (5) Antagna texter, P8_TA(2015)0468. (6) Antagna texter, P8_TA(2015)0467. (7) Antagna texter, P8_TA(2016)0262. (8) Antagna texter, P8_TA(2016)0263. (9) Antagna texter, P8_TA(2017)0351. (10) EUT C 353, 27.9.2016, s. 52. (11) Antagna texter, P8_TA(2016)0506. (12) Antagna texter, P8_TA(2016)0316. (13) Antagna texter, P8_TA(2017)0348. (14) Antagna texter, P8_TA(2016)0274. (15) Antagna texter, P8_TA(2015)0413. (16) EUT C 265, 11.8.2017, s. 144. (17) Antagna texter, P8_TA(2016)0380. (18) Antagna texter, P8_TA(2015)0343. (19) Antagna texter, P8_TA(2015)0465. (20) Antagna texter, P8_TA(2017)0002. (21) Antagna texter, P8_TA(2017)0269. (22) Antagna texter, P8_TA(2016)0349. (23) Antagna texter, P8_TA(2017)0088. (24) Antagna texter, P8_TA(2017)0350.